Förslag till riksdagsbeslut
Den 27 februari 2014 ockuperade maskerade män ett antal viktiga byggnader på Krim, inklusive parlamentsbyggnaden och de flygplatser som användes för civil luftfart. De förstörde nästan all telekommunikationsutrustning och internetförbindelserna mellan Krim och övriga Ukraina.
Medan parlamentsbyggnaden var under belägring avskedade parlamentet den lokala regeringen och ersatte ordföranden för det lokala ministerrådet (den regionala regeringen) Anatolyi Mohyljov med Sergej Aksionov. Aksionovs parti hade i det regionala valet innan den militära kuppen inte nått mer än ca fyra procents väljarstöd.
Den med våld tillsatta regimen deklarerade Krims självständighet från Ukraina den 11 mars. Därefter genomförde man en välregisserad s.k. folkomröstning om Krims framtid den 16 mars, där nästan 97 % av deltagarna påstods ha röstat för en anslutning till Ryssland. Omröstningen har inte erkänts i omvärlden. Besvärande i sammanhanget är att exempelvis 130 procent av de röstdeltagande i Sevastopol ska ha deltagit. Dagen efter erkände Ryssland som första stat Krims självständighet. Annekteringen var därefter ett faktum. Efter att under lång tid ha förnekat att det var ryska soldater som genomförde kuppen så erkände Putin senare att de var just ryska.
Efter annekteringen av Krim så påbörjades attackerna mot östra Ukraina. De självutnämnda s.k. folkrepublikerna Donbass och Luhansk har idag förvandlats till en frusen konflikt där befolkningen lever under svåra umbäranden. Fantasirepublikerna Donbass och Luhansk har idag tillgång till långt fler stridsvagnar än exempelvis Tyskland eller Frankrike. Det är ingen tvekan om varifrån de tunga vapnen kommer – de kommer från Ryssland. Även om man från rysk officiell sida förnekar att man deltar aktivt i striderna så är vittnesmålen om rysk närvaro överväldigande.
Det ryska angreppet på Ukraina strider mot den internationella folkrätten. Den olagliga annekteringen av Krim likväl som kränkandet av Ukrainas territoriella integritet i östra Ukraina får inte glömmas och senare accepteras.
En demokrati måste kunna försvara sig mot en angripare. Ryssland valde att attackera Ukraina när man visste att landet var som svagast. Större delen av det ukrainska försvaret var inte användbart, manskap var inte tränat och utrustningen var gammal och inte underhållen. Sedan dess har det ukrainska försvaret stärkts, framförallt organisatoriskt. Även om en fortsatt modernisering fortfarande är nödvändig.
Sverige har strikta regler för export av försvarsmateriel, det är bra. Våra regler får däremot inte förhindra att Sverige kan exportera försvarsmateriel till demokratier som är under angrepp. Det är därför viktigt att riksdagen uttalar att demokratiska länder ska ha möjlighet att kunna få tillgång till försvarsmateriel för att kunna försvara sitt folk och territorium mot en angripare.
|
Krister Hammarbergh (M) |
|