Förslag till riksdagsbeslut
Från och med 1 april 2017 införs enligt regeringens budget en skatt på vissa konsumentvaror under namnet kemikalieskatt. Införandet av denna skatt är mycket illa genomtänkt. Sverige är ett alldeles för litet land för att på egen hand påverka de globala elektronikjättarnas användning av olika kemikalier för t.ex. brandsäkerhet. Inte heller ger förslaget ens incitament att använda bättre alternativ. Den faktiska målbilden, att minska exponeringen mot vissa kemikalier, blir i bästa fall marginell. I stället kommer införandet av denna skatt att innebära en ökad administrativ börda på såväl myndigheter som näringsliv, försämrad konkurrenskraft för svenska industriföretag samt att skatten skapar starka incitament att lägga om bolagsstrukturer för ökad internethandel där man helt sonika – helt i enlighet med lagen – kringgår skatten. Detta innebär i sin tur att Sverige går miste om arbetstillfällen, arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, moms och bolagsskatt, vilket enligt allt sunt förnuft kommer göra Sverige fattigare. Regeringen tror sig kunna få in ca 2 mkr per år på denna skatt, men det måste ses som en mycket kortsiktig vinst med tanke på de mycket starka incitamenten att kringgå skatten genom att flytta ut verksamhet från Sverige. En ytterligare frågeställning som borde vara helt central i sammanhanget är hur man får tillbaka de verksamheter som företag väljer att lokalisera i något av våra grannländer.
Den förra alliansregeringen beslutade 2013 att en särskild utredare ska analysera behovet av nya ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet. Den nytillträdda rödgröna regeringen har sedermera arbetat vidare med frågan och i mars 2015 presenterades en SOU som föreslår punktskatt på vissa konsumentvaror.
Förslaget har landat i att införa punktskatt dels på viss elektronik, dels på golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad. Skatten baseras på vikt utifrån så kallade KN-nummer och tar liten hänsyn till de faktiska omständigheter som skulle kunna leda fram till en exponering av kemikalier. Från utredningen:
Skatten ska uppgå till 8 kronor per kilo vara för vitvaror och 120 kronor per kilo vara för övrig elektronik. Det maximala skattebeloppet ska dock uppgå till 320 kronor per vara. Det ska finnas möjlighet till avdrag för skatt med 50 procent för den elektronik som inte innehåller additiva föreningar av bromklor eller fosfor. För elektronik som inte innehåller nämnda additiva föreningar och inte heller reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar medges i stället avdrag med 75 procent. Eftersom all elektronik innehåller mer eller mindre farliga kemikalier kommer det inte att vara möjligt att göra avdrag för hela skatten.
En lång rad remissinstanser avstyrker förslaget och menar att det kommer att bli kostsamt och innebära en ökad administrativ börda för såväl företag som myndigheter. Förslaget innebär vidare försämrade förutsättningar för internationellt konkurrenskraftig industriell utveckling i Sverige.
Dessutom kommer införandet av skatten betyda att detaljhandeln i Sverige påverkas negativt. Då skatten inte kommer att tas ut på privatimporterade varor kommer företagen snabbt att anpassa sig till det nya rådande läget och förflytta delar av sin verksamhet utanför Sverige. Redan idag är det mycket enkelt att handla hemelektronik via internet och om i princip varje elektronikvara kostar 400 kronor mer i butiken kommer folk växla över allt mer till internethandel. Man bör också ha i åtanke att utredningens egen expert, Agneta Rapp från Skatteverket, i tydliga ordalag avstyrkt förslaget som hon menar blir oproportionerlig komplicerat.
Sverigedemokraterna menar att denna skatt aldrig borde ha instiftats och att regeringen snarast bör göra ett omtag i frågan. Detta innan vi skadar svenskt näringsliv på ett sådant sätt att det blir svårt att återställa. Regeringen bör istället återkomma med en ny strategi hur man ska arbeta mot potentiellt skadliga kemikalier. Generellt är detta frågeställningar som bör hanteras i samarbete med andra länder.
|
Josef Fransson (SD) |
|
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Johan Nissinen (SD) |