Förslag till riksdagsbeslut
Klimatet och jordens medeltemperatur har varierat i alla tider. Den senaste tiden har medeltemperaturen dock stigit mycket på väldigt kort tid. Forskarna räknar nu med att jordens medeltemperatur har ökat med 1 grad sedan mätningarna startade 1880. Temperaturökningen har skett på kort tid, jämfört med tidigare temperatursvängningar, och att temperaturen ökat så snabbt har inte hänt tidigare. Vi kan redan idag se tecken på att klimatförändringarna är här. Allt fler extremväder har drabbat oss, så som extrema regn som orsakar översvämningar, torka, att polarisar och glaciärer smälter och att ekosystem sätts ur balans, vilket innebär katastrofala konsekvenser. FN:s klimatpanel fastslog 2014 att människan påverkar klimatutvecklingen. Ett stort ansvar ligger därför på oss att agera.
Klimatutmaningen är global. Efter många år av förhandlingar och ett flerårigt, gediget arbete av alliansregeringen och nuvarande regering är det mycket glädjande att världens länder kunde enas om ett klimatavtal i Paris 2015. I klimatavtalet har länderna förbundit sig till att hålla den globala medeltemperaturen väl under två grader, och göra ansträngningar för att medeltemperaturen inte ska öka mer än 1,5 grader. Att samtliga länder skrev under är mycket glädjande då det sänder signaler om att klimatutmaningen tas på allvar och att alla länder känner ansvar för att hejda klimatförändringarna. Men det är nu det stora arbetet börjar, med att göra de åtaganden som krävs för att hejda klimatförändringar och det är bråttom. Ett gott internationellt samarbete är viktigt för att vi ska kunna ta oss framåt.
I vår plan för ett starkare Sverige är en långsiktig miljöpolitik en grundpelare. För att möta olika miljöproblem och klimathotet krävs forskning och teknikutveckling för att hitta lämpliga metoder och styrmedel. Vår miljöpolitik grundar sig i principen om att förorenaren ska betala för sig, den så kallade polluter pays principle (PPP). Vi anser att denna princip bör utvecklas och användas i fler sammanhang. Innan styrmedel införs ska de vara väl utredda med beräknad miljö- och klimatnytta samt kostnadseffektivitet.
Under alliansregeringens åtta år vid makten visade vi att bra miljö- och klimatpolitik och minskade utsläpp av växthusgaser går hand i hand med ökad tillväxt. Utsläppen av växthusgaser i Sverige minskade med 19 procent mellan 2006 och 2014. Under motsvarande period har dessutom andelen förnybar energi ökat med över 8 procentenheter och Sverige är med över 50 procent förnybar energi det land i EU som har högst andel.
Under 2014 då Alliansens politik fortfarande var gällande så minskade utsläppen av växthusgaser med 3 procent. Men Sveriges miljöpolitik är nu tyvärr på väg åt fel håll. Under nuvarande regerings första år, 2015, minskade utsläppen med endast 1 procent och enligt Naturvårdsverkets analys stod trafiksektorns utsläpp helt stilla och minskade inte alls. Det är allvarligt.
Regeringens politik har hittills enbart beskrivit kostnader för utsläppsminskningar. Vid lanseringen av regeringens satsning Klimatklivet så fanns det inte några beräkningar på hur stora uppsläppsminskningar som åtgärderna beräknades ge. Det är mycket märkligt då det för oss är centralt att veta hur stor utsläppsminskning en åtgärd genererar i förhållande till hur stor investering som görs. I Klimatklivet har regeringen hittills årligen satsat 600 miljoner kronor, utan att ha beräknat vilken klimatnytta detta ska ge. Dessutom har regeringen aviserat att satsningen på Klimatklivet ska utökas, utan att någon utvärdering har gjorts av vad programmet hittills har gett och trots att tidigare utvärderingar visat att föregångaren till Klimatklivet, Klimp, visade att en stor del av de satsningar som gjordes hade blivit genomförda även utan bidrag från staten. Det är inte seriös och kostnadseffektiv klimatpolitik. Pengarna kunde i stället ha använts till nya additionella investeringar för att minska utsläppen av växthusgaser. Under Alliansens tid i regeringsställning fanns beräknad utsläppsminskning beskrivet i förhållande till investerade kronor i den klimat- och energiöverenskommelse som lades fram 2009.
Miljömålsberedningen lämnade under våren 2016 sitt första delbetänkande. Där slogs fast, av en enig beredning, att Sveriges klimatmål bör vara att minska utsläppen av växthusgaser med 85 procent till 2045. Det är ett ambitiöst mål och kräver att omställningen tar fart redan nu.
I juni 2016 lämnade beredningen sitt slutbetänkande där sex partier var eniga om bland annat etappmål. Utsläppen ska till 2030 minska med 63 procent med en flexibilitet på 8 procent, och till 2040 ska utsläppen ha minskat med 75 procent. Beredningen har även tittat på vilka styrmedel som kan vara relevanta. Sverige ska fortsatt vara ett grönt föregångsland med ambitiös klimatpolitik. Att vara ett grönt föregångsland innebär att föra en ambitiös klimatpolitik som är förenad med jobb och tillväxt. Utan jobb och tillväxt är vi inte längre ett föregångsland och andra länder ser då ingen vinning med att följa vårt exempel.
Luftkvaliteten är en annan viktig del som har ingått i Miljömålsberedningens arbete. Luftföroreningar påverkar både miljö och hälsa negativt. Långsiktig exponering och exponering för höga halter av luftföroreningar ger effekter som sträcker sig från att skada luftvägarna till förtida död. I Miljömålsberedningens betänkande finns förslag till en samlad strategi för svensk luftvårdspolitik för att förbättra luftkvaliteten. Regeringen bör skyndsamt agera för att gå vidare med Miljömålsberedningens förslag till klimat- och luftvårdsstrategi.
EU har länge arbetat med att förbättra luftkvaliteten genom att kontrollera utsläpp av skadliga ämnen i atmosfären, förbättra kvaliteten på olika bränslen samt införa miljöskyddskrav i transport- och energisektorerna. Luftföroreningar påverkar både miljö och hälsa negativt. Enligt EU-kommissionen dör cirka 400 000 européer i förtid varje år på grund av dålig luft. Enligt underlag till Miljömålsberedningen så är antalet förtida dödsfall i Sverige 5 500 årligen. De skadliga partiklarna har även visat sig leda till en rad sjukdomar som till exempel skador på centrala nervsystemet, cancer och astma och kan hos barn försämra lungfunktionen och påverka lungornas normala utveckling. Det är viktigt att ge kommunerna möjlighet att utifrån kommunens förutsättningar och behov minska de skadliga partiklarna och förbättra luftkvaliteten, klimatet och hälsan.
Sveriges luftkvalitet är idag inte tillräckligt bra. På grund av dålig luftkvalitet i flera svenska städer riskerar Sverige att behöva betala böter till EU. Det handlar om stora summor, mellan 250 000 och 500 000 kronor om dagen tills problemen är åtgärdade. Det är angeläget att verktyg för att minska problemen med dålig luftkvalitet kommer på plats.
Vi anser också att regeringen bör se över parkeringslagstiftningen för att möjliggöra för differentierade parkeringsavgifter, som därmed kan möjliggöra för kommunerna att sätta differentierade parkeringsavgifter för bilar i bilpooler och miljöbilar. För att detta ska vara möjligt bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag på definition av bilpool.
Den största utsläppskällan i Sverige är från fordonssektorn. Utsläppsminskningen som under alliansregeringens tid fanns i fordonssektorn har nu avtagit, vilket är mycket allvarligt. Moderaterna är därför angelägna om att åtgärder ska vidtas snarast möjligt. Utsläppen från trafiksektorn måste minska och andelen förnybara drivmedel måste öka, både i vägtrafiken och inom flyget.
Under alliansregeringens tid genomfördes en rad insatser för att minska utsläppen från trafiksektorn. Det gav resultat. Vägtransporternas utsläpp minskade, 2007–2013 föll koldioxidutsläppen från trafiken i Sverige med i genomsnitt 2,6 procent per år, nya bilars utsläpp har minskat rejält och andelen förnybara drivmedel har ökat kraftigt.
Sverige är ett land med stora avstånd, vilket gör att många människor är beroende av bilen för att ta sig till jobbet. För Moderaterna är det viktigt att hela Sverige ska leva och att det ska finnas möjlighet att bo och verka där man vill. Det är därför viktigt att betona att det inte är bilen vi vill straffa ut, utan utsläppen. Vi vill därför fortsatt satsa på supermiljöbilspremien till dess att ett väl fungerande teknikneutralt, klimatsmart och effektivt bonus–malus-system är på plats.
Vi ser även stort behov av att skapa bättre förutsättningar och långsiktiga regler för förnybara bränslen och därmed öka andelen förnybara bränslen. Det krävs för att branschen ska våga investera långsiktigt i anläggningar för produktion av biobränslen. Förutsättningarna och reglerna har hittills varit kortsiktiga och osäkra. Ett exempel på detta är regeringens agerande vad gäller skattehöjningen på förnybara bränslen, som några månader senare, efter påtryckningar från flera håll, sänktes något.
Vi vill att regeringen snarast tar fram ett förslag med en reduktionsplikt, det vill säga ett system som grundas på drivmedlens klimatprestanda och baseras på hur stora reduktioner av utsläpp av växthusgaser som drivmedlet ger upphov till. Genom successivt ökad inblandning av biodrivmedel minskar de fossila koldioxidutsläppen fram till den målnivå för 2030 som Miljömålsberedningen har föreslagit. Under en övergångsperiod behöver det fortsatt finnas ett system som hanterar de höginblandade biobränslen som finns redan idag, för att undvika att de missgynnas på kort sikt. Reduktionsplikten måste utformas på ett sätt som inte slår mot konkurrenskraften för exempelvis svensk transportnäring och bör därför utformas i samråd med berörda parter. Sverige har goda möjligheter att producera stora mängder biobränslen av hög kvalitet, både från skogen och från jordbruket. Utformningen måste dock ske med beaktande av de regelverk som finns på EU-nivå.
För att nå de ambitiösa utsläppsmålen som föreslagits av Miljömålsberedningen behöver många delar av klimatpolitiken ses över. En av dessa delar är hur basindustrin fortsatt ska bidra till utsläppsminskningarna. Vi tror att en nollvisionsstrategi för basindustrin bestående av två ben, ena benet utsläppsfri processteknik och det andra benet carbon capture and storage (CCS), är en bra väg framåt. Det bör göras i samarbete mellan staten och industrin. En nollvisionsstrategi har även förespråkats av företrädare för basindustrin, vilka ser stor potential i fortsatta utsläppsminskningar och fortsatt tillväxt. I nollvisionsstrategin är dialog och samverkan mellan basindustrin och staten nyckeln för att skapa bra förutsättningar för fortsatta utsläppsminskningar parallellt med en växande ekonomi. För att reducera utsläppen till noll från basindustrin krävs omfattande insatser längs hela kedjan.
För att lyckas med nollvisionsstrategin är benet med carbon capture and storage, CCS, ett viktigt verktyg. År 2005 släppte FN:s klimatpanel IPCC en rapport om koldioxidavskiljning och lagring, förkortat CCS, där de uppskattar att CCS har potential att bidra till 15–55 procent av den nödvändiga minskningen av de globala koldioxidutsläppen under detta århundrade. Vi anser att CCS är ett verktyg som är avgörande för att nå målet att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Därför bör Sverige ta fram en CCS-strategi, gärna i samarbete med övriga nordiska länder. Detta arbete bör påbörjas omgående med att i ett första steg utreda bland annat vilka delar som en svensk CCS-strategi skulle behöva innehålla. Strategin bör utgå ifrån att Sverige söker internationellt samarbete, såväl inom EU som med enskilda länder, detta för att bland annat dela kompetens och kostnader.
Det är bra att Sverige har hård och krävande miljölagstiftning. Företag som exempelvis vill starta en fabrik behöver visa sin miljöpåverkan och vad man gör för att minska sin påverkan. Dock är det ett problem att tillståndsprocesserna ofta tar mycket lång tid, ibland 5–10 år. Dessutom upplever många osäkerhet om utgången av tillståndsprocesserna. Långa handläggningstider och osäkra processer inverkar negativt på möjligheterna till viktiga investeringar.
Om ett företag vill göra miljöförbättrande åtgärder behöver det i dag ofta ansöka om sina miljötillstånd. På samma sätt som för en ansökan om en ny verksamhet kan processen ta lång tid och kosta mycket pengar – trots att det varken handlar om att producera mer eller att generera mer utsläpp. Byråkratin sätter således käppar i hjulen för många företag vars avsikt är att förbättra miljön. I praktiken kan det handla om saker som att minska sin klimatpåverkan och energianvändning genom att byta bränsle.
Det är rimligt att den som vill genomföra miljöförbättrande åtgärder premieras. Därför bör företag som vill göra miljöförbättrande åtgärder få en ”gräddfil” i tillståndshanteringen, en snabb hantering som gör att förbättringar snabbt och smidigt kommer på plats.
Sverige är ett land som är mycket rikt på skog. Det medför ett ansvar att bruka skogen rätt. Sverige har länge varit bra på att bruka skogen på ett hållbart sätt och det finns i Sverige enormt mycket kunskap och forskning på området. Tack vare detta anser vi att Sverige har goda möjligheter att utveckla en mer biobaserad ekonomi. Genom att inrätta en nationell bioekonomistrategi menar vi att man med hjälp av de gröna näringarna kan skapa större miljö- och klimatnytta. Den nationella strategin ska vara en väl förankrad strategi som kräver att både stat och näringsliv samverkar för att underlätta omställningen som krävs för exempelvis skogsindustrin och lantbruket. Vi moderater har därför avsatt medel i vår budgetmotion för att möjliggöra en nationell bioekonomistrategi.
Sverige är ett litet land och står endast för 0,1 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser behövs nationellt, men där vi har möjlighet att göra större skillnad är framförallt internationellt genom att påverka andra länder. EU har en viktig roll i världens klimatpolitik. Gemensamma ansträngningar för att minska utsläppen av växthusgaser inom EU ger effekt. Genom att kombinera detta med stark ekonomi och fler jobb får vi ett starkt EU.
Under riksdagsåret 2016/17 kommer flera viktiga frågor att avhandlas inom EU. En av dessa frågor är hur olika länders åtaganden vad gäller utsläppsminskningar ska se ut. Moderaterna anser att Sverige fortsatt ska ha ambitiösa åtaganden men det kräver att övriga länder inom EU också har ambitiösa åtaganden. De åtgärder som sätts in ska vara kostnadseffektiva med beräknad klimatnytta oavsett i vilket EU-land åtgärden genomförs.
EU:s klimatmål sattes redan hösten 2014. Nu återstår förhandlingar om bördefördelningen inom EU. Det gäller de utsläppsminskningar som inte omfattas av EU:s utsläppshandel, det vill säga den icke-handlande sektorn, och är ungefär hälften av EU:s koldioxidutsläpp. Bördefördelningen är både viktig och en svår politisk förhandling. Länderna inom EU har kommit olika långt i klimatarbetet. Sverige är ett av de länder som har kommit längst. Sverige är tillsammans med Luxemburg det land som ska minska utsläppen mest fram till 2030, samtidigt som länder som inte har kommit lika långt i sitt klimatarbete fått betydligt lägre utsläppsmål. Moderaterna förespråkar kostnadseffektivitet vid utsläppsminskningar. Att de länder som har kommit längst med klimatarbetet ska göra mest innebär onödigt stora kostnader för relativt begränsade utsläppsminskningar. Samtidigt kommer Sverige med största sannolikhet att överprestera, eftersom vi nationellt, med stor sannolikhet, kommer att anta mer ambitiösa klimatmål. För att fler länder inom EU ska vidta klimatåtgärder anser vi att bördefördelningen bör göras om för att öka utsläppsminskningarna inom EU. Vi anser att regeringen bör verka för att bördefördelningen görs om så att fördelningen blir mer kostnadseffektiv.
EU:s system med handelsrätter, EU ETS, är ett helt centralt styrmedel för att nå EU:s klimatmål och ett i grunden välfungerande system. Basen för ett effektivt och ändamålsenligt system är förutsägbara, stabila, rättvisa och långsiktiga regler. Det bör vara regeringens utgångspunkt när reglerna för kommande handelsperiod inom EU ETS förhandlas.
Det övergripande målet för EU ETS är att sänka utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt inom unionen. Regeringen tycks dock vara av en annan uppfattning och ser ett högt pris på utsläppsrätter som ett självändamål. Det är olyckligt. Själva grundidén med EU ETS är att sätta ett tak för utsläppen inom unionen och att taket, det vill säga en begränsad tillgång på utsläppsrätter, i kombination med efterfrågan på utsläppsrätter ska reglera priset på en EU-gemensam marknad och leda till att de mest kostnadseffektiva utsläppsminskningarna kommer till stånd först. Politikens uppgift är alltså inte att reglera priset utan att sätta upp klimatmål som i sin tur blir styrande för taknivån inom handelssystemet. För att inte snedvrida konkurrensen inom EU anser vi att kompensation för indirekta kostnader bör utgå på EU-nivå. En gemensam modell för hur kompensationen ska se ut bör därför utformas. Det bör regeringen driva. Att konkurrensen inom unionen idag snedvrids genom att medlemsstaterna tillämpar befintligt regelverk olika är djupt problematiskt. Skärpningen av EU ETS bör ske på ett sådant sätt att de klimatsmartaste företagen premieras. Moderaterna anser att EU ETS bör utvidgas till fler sektorer, successivt skärpas på det sätt som beskrivs ovan och på sikt länkas samman med andra utsläppshandelssystem.
Det är mycket positivt att världens länder lyckades enas om ett globalt klimatavtal i Paris 2015. Det är ett historiskt klimatavtal där länderna har förbundit sig att hålla den globala medeltemperaturen väl under två grader, och göra ansträngningar för att medeltemperaturen inte ska öka mer än 1,5 grader. Redan under 2016 har flera länder, exempelvis de två största utsläpparnationerna Kina och USA, ratificerat avtalet. Det visar att världens länder nu gemensamt är redo att ta ansvar. Dock återstår mycket arbete. De nationella klimatplanerna som länderna lämnade in inför mötet i Paris, där de redogör för vilka åtgärder de är beredda att vidta nationellt, är långt ifrån tillräckliga för att nå det gemensamma målet. I kommande förhandlingar, nu först i december 2016 i Marrakech, gäller det därför att sätta press på länderna att agera och uppdatera sina planer för att göra dem realistiska och förenliga med det gemensamma målet.
Det finns även en rad viktiga tekniska frågor som behöver lösas ut. Skogen och brukande av skog har en viktig roll för klimatet. Det är bra att man i klimatavtalet tydligt lyfter fram skogsbrukets klimatpositiva effekter. Efter flera år av förhandlingar fattades beslut om ett nytt regelverk inom REDD+ som ger stöd till utvecklingsländer för att minska utsläpp och öka upptag av växthusgaser inom skogssektorn. Det togs även beslut om skydd och hållbart brukande av tropisk skog. Hur skogens goda effekter kan tillgodoräknas är av central betydelse för ett land som Sverige som är mycket rikt på skog.
Moderaterna vill också att man arbetar fram nya flexibla mekanismer, likt dagens CDM (clean development mechanism) och JI (joint implementation) som ger länder som under Kyotoprotokollet har åtagit sig vissa utsläppsbegränsningar möjlighet att komplettera sina nationella utsläppsminskningar genom att förvärva utsläppsminskningar från projekt i andra länder. Dessa mekanismer har visat sig vara mycket kostnadseffektiva och gett goda resultat, ur flera synvinklar såsom klimat, luftkvalitet, hälsa och tekniköverföring och teknikutveckling. Det tar tid att arbeta fram bra och hållbara mekanismer men mycket lärdom kan dras av CDM och JI- projekten vid framställandet av nya mekanismer. Kontrollfunktionen för systemen behöver vara gedigen.
Utöver långlivade klimatpåverkande ämnen, som exempelvis koldioxid, har även kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar stor påverkan på jordens klimat. Studier har visat att dessa partiklar även påverkar vår hälsa. Ozon, metan och fluorkolväten har länge varit kända som växthusgaser, men på senare år har forskning visat att även aerosolpartiklar har stor påverkan. Under vår tid i regeringsställning var Sverige drivande internationellt i dessa frågor. Ett internationellt samarbete, Climate and Clean Air Coalition (CCAC), som fått bra spridning i världen, påbörjades för att minska mängden kortlivade klimatgaser. Samarbetet förenar regeringar, privatpersoner och näringslivet för att minska de kortlivade klimatgaserna och därmed gynna klimatet och människors hälsa. Det är bra med denna typ av kompletterande insatser och samarbeten, utöver det inom FN slutna klimatavtalet.
EU har tullar och kvoter på i stort sett alla förnybara energislag – på biobränslen, solpaneler och delar till vindkraftverk. Men på fossila bränslen har EU inga tullar alls. Det måste helt enkelt bli lättare att handla med miljövänliga produkter. Att underlätta för handeln med miljövänliga och miljöförbättrande produkter är ett alldeles utmärkt sätt att möta klimathot och andra miljöproblem. EU har äntligen börjat förhandla om ett grönt frihandelsavtal, det så kallade Environmental Goods Agreement. EU förhandlar med ett tjugotal länder om ett avtal som slopar tullarna på ett stort antal miljövänliga produkter, alltifrån luftrenare till miljövänliga bränslen.
Moderaterna ser en annan stor miljövinst i att EU sluter frihandelsavtal, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership), med USA. Om avtalet sluts så finns det stora möjligheter att påverka detta att bli ett grönt frihandelsavtal. På så sätt får vi några av världens största ekonomier att gemensamt arbeta mot samma agenda, med starka miljömål. Moderaterna vill att avtalet blir så ambitiöst som möjligt, för det är med frihandel vi skapar jobb och tillväxt och får mer pengar till vår gemensamma välfärd.
Bilden av vår omvärld har dramatiskt ändrats på bara några år. Konflikter, klimatförändringar och brist på resurser som vatten och mat tvingar människor på flykt.
Den ökade medeltemperaturen innebär att polarisarna smälter. Nya fraktvägar blir därmed tillgängliga, vilket påverkar isarnas smältning ytterligare samt djurlivet som tidigare varit skyddat i större utsträckning. Det innebär också att både nationer och andra aktörer anser sig ha rätt att ta upp olja och andra naturresurser som tidigare var begravda under isarna. Under alliansregeringen var Sverige ordförandeland i Arktiska rådet mellan 2011 och 2013. Sverige prioriterade frågor som bidrar till en miljömässigt hållbar utveckling av Arktis. Sverige behöver fortsatt vara pådrivande i Arktiska rådet för att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling för Arktisregionen.
Ännu en möjlighet att påverka att säkerhetspolitik och klimat kopplas ihop har öppnat sig i och med att Sverige den 1 januari tar plats i FN:s säkerhetsråd, och då dessutom håller i ordförandeklubban. Moderaterna anser att regeringen bör ta tillvara tillfället och se till att klimat- och säkerhetspolitiska frågor kopplas ihop och är en av de frågor som prioriteras. Klimatförändringarna har och kommer framåt att ha mycket stor påverkan ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
|
Jonas Jacobsson Gjörtler (M) |
|
|
Åsa Coenraads (M) |
Gunilla Nordgren (M) |
|
Jesper Skalberg Karlsson (M) |
Roland Gustbée (M) |
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
Cecilie Tenfjord-Toftby (M) |
|
Sten Bergheden (M) |
|