Förslag till riksdagsbeslut
I dag rider över 500 000 svenskar regelbundet, både som rekreation och på tävling. Därtill kommer de som engagerar sig för trav och galopp, turridning och skogskörning. Hästar har en stor plats i många människors liv.
Ridsport är i dag den största handikappidrotten i Sverige och den näst största ungdomsidrotten. Det är den allra största fritidssysselsättningen för flickor. Hästsport är också unikt då män och kvinnor tävlar på exakt lika villkor. Och Sverige har världsklass på ryttare, kuskar och hästar samt är en framstående avelsnation.
Hästen har ofta en stor betydelse för unga tjejer och funktionshindrade samt för rehabilitering. Ridskolornas kunnande och sociala engagemang är en stor tillgång som kan användas mer, inte minst för brobyggande mellan människor och djur men också för ökad integration och fortsatt engagemang för vår underbara natur och för sammanhållningen i vårt land.
Det finns drygt 360 000 hästar i Sverige i dag, och det finns fler än 56 000 anläggningar över hela vårt land. Genom att hästar äter gräs bidrar de till att hålla landskapet öppet, och då anläggningarna ofta är tätortsnära är det många som får njuta av detta. Hästarna blir på så sätt en brygga mellan stad och landsbygd.
Hästar kan ge en ekonomisk potential för ökad turism och bidrar till att hålla landsbygden levande. De är bas i företagande och ger exporttillfällen. Hästnäringen omsätter 46 miljarder kronor varje år och sysselsätter uppskattningsvis 28 000 personer, samt engagerar oräkneliga arbetstimmar av ideella krafter. Spridningseffekten till övriga delar av samhället är omfattande. Varje krona som omsätts direkt inom hästnäringen medför ytterligare en kronas omsättning i övriga samhället. Hästnäringen påverkas förstås av politiska beslut. Det är därför viktigt att beslut inte missgynnar den. Aktuellt för närvarande är att den momsbefrielse som ideella föreningar hittills har haft kan komma att förändras eftersom reglerna skall vara lika över hela EU. Om reglerna förändras måste ambitionen vara att näringen skall kompenseras. Det viktigaste är att ekonomin inte försämras för hela den breda ideella sektorn.
En orättvisa som ridning delar med några få andra idrotter är att den inte omfattas av friskvårdsbidraget. Det är obegripligt att andra idrotter kan betraktas som friskvård medan den näst största, som framförallt har betydelse för kvinnor, är utesluten. Därför bör regeringen se över möjligheten att även ridning skall kunna subventioneras av arbetsgivaren.
Genom regelbunden motion förbättrar människor sin hälsa och minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, övervikt med mera. Att fler människor motionerar skulle vara en betydelsefull, hälsofrämjande åtgärd som förutom att den förbättrar det individuella välmåendet skulle innebära minskad belastning på sjukvården och sjukförsäkringssystemet.
Det är möjligt för en arbetsgivare att bidra till personalens styrketräning, fotboll, innebandy, tennis, olika former av massage och tai chi. Alltifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar faller under sådan friskvård som kan subventioneras skattefritt. Men aktiviteter som ridning faller utanför Skatteverkets definition av motion och friskvård trots dess erkänt goda effekter för kropp och hälsa. När det handlar om friskvårdsstöd till anställda är alltså dagens begränsningar godtyckliga.
Regeringen borde se över möjligheten att jämställa ridsporten med andra former av friskvård och motion som är skattebefriade och kan subventioneras av arbetsgivare. Det är inte rimligt att hålla en så folkkär friskvårdssport utanför. Golfen är numera en folksport som många provar på, och golfklubbarna gör det enkelt för alla att deltaga. Skatteutskottet har redan uttalat sig om att se mer positivt på golf som en del av friskvårdsförmånen, och detsamma borde gälla för ridsport. Sveriges riksdag har också vid upprepade tillfällen bifallit och stött förändringar av denna föråldrade gränsdragning.
Att motionsridning inte kan vara skattebefriad friskvård är dåligt motiverat i dagens lagtext. Det enda som finns föreskrivet är att ”exklusiva sporter” utan fysisk ansträngning som kräver dyrbara anläggningar, redskap och kringutrustning inte ska omfattas av skattefriheten. Inget av detta gäller för hästsporten, där olika former av motionsridning är en växande sysselsättning – för unga såväl som för äldre och rörelsehindrade – som erbjuder både fysisk aktivitet, social kontakt och en avslappnande naturupplevelse om man rider utomhus. Ridsporten har dessutom visat sig vara effektiv i rehabiliteringsarbete med arbetsskador samt en stor idrott för många funktionshindrade.
När det gäller ridning är det ju dessutom inte utrustningen eller hästen som ska räknas till personalvårdsförmånen utan det är möjligheten att hyra en häst eller gå på ridskola som ska subventioneras, precis som hyran för en tennisplan eller squashhall.
Många av de flickor som har börjat hänga i ett stall och har använt det som en ungdomsgård tar med tiden ett allt större ansvar för djuren och för verksamheten. Ett naturligt ledarskap växer fram. Det är flera unga kvinnor som på så sätt fått sina första arbeten i stall och på ridskolor.
Husdjur har det generellt sett bra i Sverige. Det hindrar inte att vården av dem och djurhälsan kan bli än bättre. Därför vill jag att forskningen och försöken med inriktning på just detta lyfts fram. Speciellt angelägen anser jag forskning om förbättrad hovhälsa vara.
|
Cecilia Widegren (M) |
|