Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att rädda och öka ålen i svenska vatten samt om betydelsen av det yrkesmässiga ålfisket för ålens överlevnad och tillkännager detta för regeringen.
Ålens fortlevnad och en ökad mängd ål i svenska vatten kräver flera åtgärder, som vi anser vara mycket angelägna både i Sverige och i övriga Europa. Sverige lämnade 2012 till EU-kommissionen sin första rapport om vad som då gjorts och vad för åtgärder som planerades inom ramen för den svenska ålförvaltningsplanen. Havs- och vattenmyndigheten har i december 2015 färdigställt en utredning om Ålförvaltningsplanen. Utredningen visar att målet, om att 40 procent av ursprungligt bestånd ska kunna ta sig till lek, kan uppnås om 5–10 år. Men för detta krävs åtgärder.
I en del åar dödas upp mot 90 % av de ålar som försöker vandra ut till havet i kraftverksturbinerna. I genomsnitt beräknas i Sverige endast en tredjedel av ålen som går ut genom älvar överleva kraftverksturbinerna. Som vi ser det är det därför angeläget att snabbt minska den stora mängd ål, som dödas i kraftverken. Dessutom behövs en ökad utsättning av ålyngel och en minskning av den stora mängd ål som äts upp av sälar och skarvar.
Enligt en utredning, som gjordes av Sveriges lantbruksuniversitet för några år sedan, beräknades enbart knubbsälarna på Sveriges västkust äta upp lika mycket ål som motsvarar hela den det svenska ålfisket.
Sälarna och skarvarna i Östersjön och på västkusten är inte utrotningshotade. Tvärtom är de så många, att det för det kustnära fisket och ålens fortlevnad, är mycket angeläget att antalet sälar och skarvar minskas genom en förvaltande allmän jakt.
Om ett totalt förbud mot ålfiske införs i Sverige, bedömer vi, att effekten skulle bli att intresset för ålen och dess fortlevnad skulle minska. Det yrkesmässiga ålfiske, som nu är tillåtet, är därför viktigt för ålens överlevnad.
|
Per-Ingvar Johnsson (C) |
Eskil Erlandsson (C) |