Centerpartiets politik är närodlad och vi vill att makten ska ligga så nära dem den berör som möjligt. Det innebär att vi arbetar för att våra trygghetssystem ska utgå från den enskilda individen och att människor ska ha inflytande över sin vardag. För att uppnå ökad trygghet, likvärdighet, tillgänglighet och valfrihet inom trygghetssystemen krävs bättre samverkan och en mer sammanhållen process för att hjälpa människor att bryta sitt utanförskap. Vi behöver tydligare och enklare kontakt mellan människor och myndigheter. Företagen är våra jobbskapare och viktiga för att många människors utanförskap ska kunna brytas och därför behöver förutsättningarna för företagare bland annat i våra trygghetssystem förbättras.
Vi behöver även arbeta mer för jämställda pensioner. Många av de pensionärer som idag sitter med mycket låga pensioner och de som ska gå i pension behöver mer rättvisa förutsättningar.
För att bryta människors utanförskap och för att fler ska komma i arbete behöver vi tätare avstämningar, personliga möten, fler kontrollstationer och noggrann utvärdering av en förändrad rehabiliteringskedja. Arbetsföra människor ska inte kunna sjukskrivas ut i utanförskap.
För Centerpartiet är det avgörande att kunna garantera att trygghetssystemen kommer alla som behöver till del. Oavsett människors kön, etniska eller socioekonomiska bakgrund, bostadsort, utbildning, om de studerar eller driver företag, ska trygghetssystemen finnas nära, vara tillgängliga och hålla god kvalitet.
SGI vid vidareutbildning på högskolenivå
Pröva att arbeta utan förlorad sjukersättning
Ojämställd arbetsskadeförsäkring
Stärk studenters trygghet inom socialförsäkringarna
Aktivitetsersättning och studiestöd
Företagande och trygghetsförsäkringar
E-inkomst och företagares trygghet
Förbättringar för företagare och uppdragstagare
Föräldraförsäkringen och företagande
Bedriva viss verksamhet i sitt företag med bibehållen föräldrapenning
Förbättra för pensionärer med den allra mest utsatta ekonomin
Se över ansvaret för äldres levnadsstandard
Förslag till riksdagsbeslut
En av de största samhällsutmaningarna framöver handlar om att hantera kostnaderna för de ökande sjuktalen. Alliansregeringen genomförde en rad viktiga reformer som syftade till att skapa ett mer hållbart system kring sjukskrivningarna och att hjälpa fler människor att komma tillbaka i arbete, bland annat genom rehabiliteringskedjan som inkluderade rehabiliteringsgarantin och den så kallade bortre gränsen. Reformerna innebar ett tydligt skifte från över ett decennium med socialdemokratisk politik, där sjukskrivningarna tilläts skena och människor låstes in i passivitet. Trots detta kan det konstateras att sjukskrivningsmönstret inte har lyckats brytas varaktigt och att sjuktalen återigen är på uppåtgående.
Centerpartiet vill se en sjukförsäkring som ger tidigt stöd och hjälp till återgång i arbete med uppföljningar och avstämningar varje halvår. Därför gick Centerpartiet med på den förstärkta rehabiliteringen och den nya och tidigarelagda bortre tidsgräns som den parlamentariska socialförsäkringsutredningens förslag i praktiken innebar, där den bortre tidsgränsen eventuellt skulle kunna tas bort efter utvärdering av de förstärkta insatserna. Då regeringen tog bort den bortre gränsen innan utvärdering, frångick de vad Socialförsäkringsutredningen föreslog. Regeringens avskaffande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen bedöms komma att öka antalet sjukskrivna och minska arbetskraftsdeltagandet. Därtill väntas det öka de offentliga utgifterna med i storleksordningen 400 miljoner kronor. Snarare än att avskaffa den bortre tidsgränsen borde regeringen ha övervägt att tidigarelägga den. Därför vill Centerpartiet återinföra den bortre gränsen.
Kvinnor står idag för en betydande del av sjuktalen – något som har ett starkt samband med effekterna av dagens familjebildningsmönster. Centerpartiet anser därför att det är mycket angeläget att belysa jämställdhetsaspekten av sjukskrivningarna.
Arbetsmiljön på Sveriges arbetsplatser behöver ses över genom ett uppdrag till Arbetsmiljöverket. Arbetsgivare behöver stöd och hjälp för att medverka till minskade sjukskrivningar vilket kan ske genom företagshälsovård eller motsvarande. Företagshälsovården kan även fungera som primärvård dit människor kan komma i förebyggande syfte. De företag som ansluter sig till företagshälsovården ska få möjlighet till subventioner.
En kontaktperson, en ansvarig, skulle kunna vara lämpligt för att lotsa patienten vidare. Den lotsande personen skulle kunna medverka till att avtalade tider efterföljs och att patienten är på rätt ställe vid rätt tidpunkt, samtalar med arbetsgivaren om återgång eller om plats för rehabilitering.
För att kunna möta utmaningen med de ökande sjuktalen krävs ett helhetsgrepp på sjukskrivningsfrågan. Ovan nämnda kontrollstationer inom sjukförsäkringen är ett viktigt sätt att säkerställa att sjukskrivningar följs upp och att människor inte hamnar i passivitet. Därutöver krävs åtgärder för en mer flexibel arbetsmarknad, där det ska bli enklare att gå från ett jobb till ett annat.
Många gånger kan möjligheten att byta karriär eller att komma tillbaka till ett annat arbete vara direkt avgörande för att förhindra sjukskrivning eller möjliggöra en återgång i arbete efter sjukfrånvaro. För att stötta personer att gå från sjukskrivning till arbete är det därför viktigt att se över hur systemen för omställning kan fungera bättre.
Ett exempel är att utöka möjligheterna för sjukskrivna att studera med rehabiliteringsersättning i syfte att ställa om från en karriär till en annan. Vidare vill Centerpartiet att yrkeshögskolan ska bli mer flexibel för att bättre kunna möta behoven som finns hos människor på dagens arbetsmarknad. Det måste bland annat finnas möjlighet att gå kortare kvalificerade utbildningar inom yrkeshögskolan som snabbare ger människor den kompetens de vill ha och som företag efterfrågar.
Många väljer att vidareutbilda sig idag vid t.ex. karriärsväxling. Då händer det lätt att studiestödet tar slut om t.ex. en längre utbildning genomförts tidigare. Då studiestödet upphör så upphör också SGI trots heltidsstudier med godkända studieresultat. Detta kan påverka varför många väljer att inte utbilda sig vidare – trots att de egentligen skulle behöva det för att byta karriär, kanske rentav för att slippa arbetslöshet eller sjukskrivning. Centerpartiet anser att eftersom vi idag lever i en dynamisk värld och människor väljer att utbilda sig vidare på högskolenivå så bör möjligheterna ses över att i dessa fall göra SGI överhoppningsbar.
Människor som lever med en funktionedsättning och har sjukersättning måste få bättre förutsättningar för att bryta sitt utanförskap. Deras situation kan förändras och då måste det vara möjligt att våga testa att arbeta utan att förlora sin ersättning. Arbetet ska kunna vara på heltid, deltid eller enstaka dagar, för längre eller kortare perioder. Arbetsgivarna och arbetstagarna kommer att hitta arbetstider som fungerar för båda parter. Då måste de ekonomiska trygghetssystemen uppmuntra att människor går från sjukdom till jobb, får ett sammanhang, en mening och en egen försörjning. Försäkringskassans regler ska inte vara ett hinder för arbete, utan en försäkring för att om det inte skulle fungera med det nya arbetet så finns ersättningen kvar. Det här är i dag möjligt endast för personer som har sjukersättning beviljad innan 2009.
Bland annat i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen tas problemet upp med att det inom arbetsskadeförsäkringen finns osakliga skillnader mellan kvinnors och mäns beviljandegrad. Män får lättare ersättning vid arbetsskada än vad kvinnor får. Kvinnor får sämre utredningar än män, vilket i sin tur beror på att kunskapen om sambanden mellan arbetet och de skador och sjukdomar som uppstår är sämre för typiskt kvinnliga yrken än för typiskt manliga yrken. Försäkringen behöver genussäkras så att såväl kvinnor som män får ett bra skydd genom arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen kan betalas ut i form av arbetsskadesjukpenning, livränta eller vårdkostnader. I många fall är det svårt att fastställa om det är en arbetsskada eller beroende på arbetsmiljön som sjukdomen uppstår. I de fall det inte kan garanteras att det är arbetsplatsen som skadan beror på skulle den sjukskrivna istället få en engångssumma. Om den anställda t.ex. varit sjukskriven i ett år och sedan kommer tillbaka, har den anställda inte fått lön och inte heller varit med i lönerevisionen. Centerpartiet vill att möjligheten att få en engångssumma istället ska ses över som alternativ i de fall det inte kan garanteras att det är arbetsplatsen som skadan beror på.
För att stärka incitamenten till att återgå till arbete ytterligare föreslår Centerpartiet att en karensdag införs efter de första två veckornas sjukskrivning, då sjuklöneperioden tar slut. Detta resonemang utvecklar vi i vår budgetmotion.
Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (PSFU) som presenterades i mars 2015 lyfte många av problemen med att dagens socialförsäkringssystem är konstruerat så att visa grupper lämnas utanför eller har sämre tillgång till det än andra. En sådan grupp människor är alla de studenter i Sverige som av någon anledning blir sjuka. 28 000 studenter saknar tillgång till sjukförsäkringen.
Redan 2007 tillsatte alliansregeringen den studiesociala utredningen i syfte att ta ett helhetsgrepp runt studenters sociala och ekonomiska situation. Utredningen såg bland annat över situationen för studerande med barn, genomströmningen i den högre utbildningen och CSN:s framtida roll. Redan då pekade Centerpartiet på studenternas besvärliga situation. Trots att Sverige är i skriande behov av utbildade människor så händer ingenting. Framför allt är det på två områden som studenters situation måste bli bättre.
Studenter kan idag bara vara sjukskrivna på heltid eller inte alls. I den parlamentariska socialförsäkringsutredningen föreslås att en kortare karenstid kan utredas samt att det för studenter måste bli möjligt att vara halvtidssjukskriven. Halvtid är bra, men det räcker inte. Centerpartiet vill att möjligheten ses över för studenter att vara deltidssjukskrivna i varierande grad, att kunna behålla studiemedlet på deltid och då godkännas av Försäkringskassan. Genom att öppna upp för möjligheten till deltidssjukskrivning blir systemet mer flexibelt och färre studenter behöver falla mellan stolarna eller avbryta sina studier. Förhoppningsvis kan detta också öka genomströmningen något. Möjligheten till deltidsstudier måste dock komma från två håll. Detta är inte enbart en fråga för sjukförsäkringen, utan även en fråga för utbildningsanordnaren som måste möjliggöra studier på deltid. Studenter är beroende av att när kurser ges, i möjlig mån, hoppa på dessa, eftersom det kan dröja innan de kommer igen.
Idag kan en sjukskriven student bara få rehabilitering tillbaka mot arbetsmarknaden. Det säger sig självt att en sjukskriven student som blir frisk i första hand troligen vill avsluta sina studier. Att utreda Studenthälsans och sjukvårdens ansvar för studenters rehabilitering samt att utbildningsanordnarens rehabiliteringsansvar förtydligas är bra första steg.
Allt fler unga är så pass sjuka så att de inte kan arbeta. Sjukfrånvaron fortsätter att öka. Både antalet sjukfall och längden på sjukfallen stiger. Och de sjuka får inte hjälp att komma åter i arbete.
Många av dem klarar inte av att studera på heltid, men om de studerar på deltid försvinner rätten till hela ersättningen vilket skapar inlåsningseffekter och passivitet. Den som har sjuk- eller aktivitetsersättning tjänar inte heller på att söka arbete eftersom inkomsten, även om man får bostadstillägg, kan minska med en fjärdedel om man skriver in sig vid Arbetsförmedlingen.
Centerpartiet driver på för en markant minskad administrativ börda för företagen bland annat i och med socialförsäkringens förslag gällande e-inkomst. Förslaget innebär att allt som är skattegrundande ska inrapporteras månadsvis till Skattemyndigheten genom ett system som myndigheten utvecklar. Tanken är att alla myndigheter ska kunna ta del av uppgifterna via det nya systemet. E-inkomst kan rapporteras per automatik från befintliga lönesystem och ersätter den nuvarande månadsvisa arbetsgivardeklarationen och den årsvisa kontrolluppgiften.
Det blir enkelt, förutsägbart och rättssäkert för den enskilde och för företagen.
E-inkomst förenklar och ger bättre skydd för kombinatörer och för dem med oregelbunden arbetstid. Kombinatörer är människor som både är anställda och företagare. Kombinatörer är ofta kvinnor, kvinnor som pusslar för att få ihop vardagen. De som arbetar inom yrken med oregelbunden arbetstid är också övervägande kvinnor. E-inkomst enligt det förslag som den parlamentariska socialförsäkringsutredningen lagt fram är positivt bland annat för företagare och för jämställdheten och möjligheterna bör ses över att införa e-inkomst omgående. Försäkringen ska beräknas på karensavdrag, inte karensdagsavdrag.
Socialförsäkringsutredningens förslag till förbättringar för företagare och uppdragstagare innefattar även bättre ekonomiskt skydd under uppbyggnadsskedet. Detta är extra betydelsefullt för kvinnor, dels för att kvinnor har svårare att få lån beviljade för sitt företagande än vad män har, dels för att kvinnor är mindre riskbenägna i sitt företagande än män. Förslagen gynnar främst personer med lägre ekonomisk standard, vilket också till största delen är kvinnor. Förbättringsförslagen gällande företag är bra både för företagare och för jämställdheten, därför bör möjligheterna att införa dessa ses över omgående.
För att fler kvinnor ska välja att bli företagare är det också viktigt att regler för föräldraförsäkringen som gäller för anställda så långt det går även ska gälla för företagare oavsett företagsform, inklusive de som är både anställda och företagare, så kallade kombinatörer. Då stärks flexibiliteten och tryggheten för framförallt kvinnors företagande.
Småföretagare kan idag inte utföra de enklaste och för företaget livsuppehållande uppgifter såsom att kontakta/ringa in hyrpersonal eller vikarier i sin verksamhet, lämna bokföring, betala löpande fakturor osv. under föräldraledigheten då detta med dagens regelverk betraktas som arbete och då förlorar de sin föräldrapenning, sin ersättning. Om egenföretagare/småföretagare inte gör det riskerar deras verksamhet att skadas allvarligt eller gå i konkurs. Självklart vill de vara föräldralediga precis som andra föräldrar, men eftersom ett litet företag är mer utsatt än ett stort och inte bara kan läggas ned under en föräldraledighet behöver det finnas flexibilitet i föräldraförsäkringen för just den här gruppen. De kan inte arbeta som vanligt eftersom de har ett litet barn att ta hand om, ett barn som är för litet för att gå på förskolan. Men de måste ändå kunna kontakta hyrpersonal eller vikarier i sin verksamhet, lämna bokföring, betala löpande fakturor eller finnas till hands för att svara på frågor så att verksamheten kan fortlöpa i viss utsträckning. Det är stor skillnad att vara anställd och kunna lämna sina arbetsuppgifter till en vikarie, mot att ansvara för ett helt företag med en, få eller inga anställda.
Dock måste de här föräldralediga kunna få föräldrapenning fortfarande eftersom de inte på något sätt arbetar vare sig hel- eller deltid, utan enbart finns till hands för vissa kraftigt begränsade administrativa oftast styrande arbetsuppgifter. De kommer inte ta ut lön eftersom de arbetar i väldigt liten omfattning. Därför föreslår vi att de under sin föräldraledighet ska kunna bedriva viss begränsad administrativ styrande verksamhet i sitt företag utan att förlora sin föräldrapenning.
Många pensionärer lever idag med mycket små pensioner och har ofta svårt att betala för grundläggande behov såsom bostad, mat, kläder och mediciner. Centerpartiet vill att möjligheterna att höja pensionen ses över för de pensionärer som har den allra mest utsatta ekonomiska situationen, dvs. de som har enbart garantipension eller låg inkomstpension.
Centerpartiet ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. Centerpartiet och Alliansen har sänkt skatten för pensionärer i fem steg och vi har tidigare beslutat att genomföra ytterligare skattesänkningar när ekonomin så tillåter, för pensionärer med de lägsta pensionerna, så att skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minskar, det står Centerpartiet fast vid. Centerpartiet vill verka för att ingen pensionär ska ha mindre kvar av sin pension än att man klarar sin försörjning då bostadskostnad och skatt är betald.
En stor del av de pensionärer som har lägst ekonomisk standard är äldre ensamstående kvinnor som genomgått en skilsmässa. Sverige har ojämställda pensioner och en genomsnittlig pension för en kvinna motsvarar ungefär 65 procent av en mans pension. Bland invandrarkvinnor är det ännu större skillnader. Kvinnan har ofta utgjort en förutsättning för mannens karriär då hon varit hemma och tagit hand om hem och barn och därmed haft en låg eller ingen inkomst alls. En ojämställd arbetsmarknad bidrar också till de orättvisa pensionerna. För att uppnå jämställda pensioner behöver både arbetslivet och familjelivet bli jämställt och vi behöver dela pensionspoängen mer rättvist. Idag finns dock möjligheten att överlåta pensionsrätter från premiepensionen, en del av den allmänna pensionen, men det är få som gör detta. Under småbarnsåren, då den obetalda arbetsbelastningen är extra ojämn, föreslår vi därför att pensionsrätter delas rakt av mellan föräldrarna. Pensionerna delas inte vid skilsmässor som andra tillgångar och många kvinnor tvingas leva i fattigdom när de blir äldre.
De som idag sitter med de lägsta pensionerna, oftast kvinnor, påverkas till stor del av följsamhetsindex. Det är en indexering som innebär att pensionen är större i början för att sedan minska efter en viss ålder. Dels blir kvinnor generellt sett äldre än män, dels har de lägre pensioner och följsamhetsindexeringen drabbar många kvinnor hårt.
Centerpartiet tycker att var och en ska få välja själv, men för att kunna göra bra val behöver vi tillgång till information om hur våra beslut kring föräldraledighet, deltidsarbete och pensionssparande påverkar vår framtida ekonomi. Detta saknas idag. Många familjer delar föräldraledigheten enbart utifrån samhällsstrukturellt och kulturellt påverkade val utan att tänka på hur det påverkar pensionen. Därför vill Centerpartiet att PPM i samverkan med berörda parter (t.ex. mödravård, försäkringskassa, Skatteverket, banker och skola) har ett informationsuppdrag riktat till föräldrar om livsinkomst.
De flesta som har en anställning får tjänstepension från sin arbetsgivare. Företagare ansvarar själva för sin ekonomiska status när de går i pension. Precis som anställda tjänar företagare in en allmän inkomstpension. Hur mycket som betalas in beror på vilken lön de tar ut, vilket många inte är medvetna om. Ett privat pensionssparande är viktigt för företagare och kompletterar den allmänna pensionen. Den här kunskapen behöver spridas och ingå i ett informationsuppdrag riktat till företagare om livsinkomst.
Många pensionärer har inte tillräckligt med pengar över för mat när räkningar, hyran och andra utgifter är betalda. Vi måste få en tydligare reglering och lagstiftning på att kommunerna måste se till att pensionärerna i varje kommun har det bra. Idag ansvarar Pensionsmyndigheten för att information om vilka tillägg, bidrag och andra rättigheter man har som pensionär. Det bör utredas om kommunerna ska ta över ansvaret för att ha direktkontakt med de äldre för att se till att de har en rimlig levnadsstandard.
Pensionärer med lägsta pensionen har 7 863 kr/månad med rätt till bostadstillägg på 95 procent av en hyra på upp till ca 5 000 kr. Det finns ett förbehållsbelopp som innebär att alla ålderspensionärer ska ha ca 5 000 kr kvar att leva på när alla kostnader för vård och omsorg m.m. är betalda. Maxtaxan ska sedan finnas för att garantera att det finns ett tak på utgifterna. Men utöver detta finns flera utgifter som inte ingår i maxtaxan och förbehållsbeloppet. Kommunerna har olika kostnader för vissa nödvändiga trygghetssystem för den äldre. Det kan gälla kostnader för trygghetslarm, färdtjänst, hyra för bostaden m.m. I de sociala välfärdssystemen finns olika ”tak” för vad levnadsnivå är.
Det behövs en översyn och likriktning av kostnader för de utgifter äldre har för vård, omsorg och stöd i sin tillvaro. Nivåer och vad som ingår i försörjningsstödet, existensminimum och förbehållsbelopp behöver ses över.
Underhållsstöd är ett ekonomiskt stöd som betalas ut av Försäkringskassan (FK) till en förälder som är vårdnadshavare och bor ensam med barnet/barnen (är folkbokförd med barnet/barnen) i de fall då den andra föräldern inte betalar underhållsbidrag alls, eller betalar ett underhåll som är lägre än ett visst belopp per månad. Underhållsstödet och dess ofta låga nivåer betalas således enbart ut i de fall då föräldrarna inte avtalat om underhållsbidrag eller då den ena föräldern inte har möjlighet att betala tillräckligt med underhåll. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet lever också ofta med en ensamstående förälder. Därför är frågan om underhållsstödet angelägen ur både ett barn- och ett jämställdhetsperspektiv.
Självklart är det bäst att föräldrarna själva reglerar hur det ekonomiska ansvaret för barnen ska fördelas, men så fungerar det inte alltid i praktiken. Centerpartiet anser att för att underlätta för föräldrarna skulle möjligheten till ett samtal om ekonomin med en utomstående rådgivare från till exempel socialförvaltningen eller Försäkringskassan vara lämpligt att se över. Problemet med dagens system är att i de fall då föräldrarna inte är överens, hamnar ofta underhållsstödet på en miniminivå. När underhållsbidraget istället avgörs civilrättsligt blir utgången ofta till fördel för den förälder som tar huvudansvar för barnet/barnen, eftersom nivån då baseras på den andra förälderns inkomst. Ytterligare problem idag är att underhållsstödet inte har räknats upp på många år och att många föräldrar inte tar ekonomiskt ansvar för sina barn, trots att de faktiskt har de ekonomiska resurserna. Det behövs en översyn av regelverket kring underhållsstödet och ensamstående familjers totala ekonomi.
Överförmyndarverksamheten är en del av det mest grundläggande rättsskydd som samhället tillhandhåller för de i samhället mest utsatta. Skyddsobjekten är framför allt barn, människor med fysiska eller psykiska funktionshinder och äldre med nedsatt beslutsförmåga på grund av ålder eller sjukdom. Utgångspunkten är att ingen av skyddsobjekten kan företräda sig själva och de har därför en ställföreträdare i form av god man, förvaltare eller förmyndare. I kommunallagen föreskrivs endast tre obligatoriska nämnder i varje kommun, överförmyndarnämnden, kommunstyrelsen och valnämnden. Med andra ord är överförmyndarverksamheten en mycket viktig funktion.
Överförmyndarverksamhetens roll är att bistå vid rekrytering och att utöva tillsyn över gode män, förvaltare och förmyndare. Skyddsobjekten eller de personer som är i behov av förvaltare, gode män eller förmyndare har blivit fler. Det är förutom att antalet dementa åldringar ökar på grund av att livslängden ökar även personer som genom att psykiatrireformen stängde vårdinrättningar nu finns ute i samhället och behöver hjälp och stöd. Ensamkommande flyktingbarn är också en grupp som bidragit till att fler behöver stöd och hjälp. Med detta följer att man ställer oerhörda krav på dem som är gode män, förvaltare eller förmyndare. De ska förutom att kunna sköta ekonomin, förstå sjukdomstillstånd och hur personen påverkas, hjälpa ungdomar som på olika sätt bär med sig traumatiska upplevelser och lotsa dem rätt i skola och in i vuxenlivet, bemöta anhöriga och ha kontakt med myndigheter.
Det är tingsrätten som beslutar om någon ska få hjälp av god man eller förvaltare. Överförmyndarverksamheten står under tillsyn av kommunrevisionen, länsstyrelsen och Justitieombudsmannen. Riksrevisionen har granskat länsstyrelsernas tillsyn.
De personer som behöver skydd från överförmyndarverksamheten är ingen stark grupp som opinionsbildar eller demonstrerar för sin rätt. Men de är oerhört beroende av att de får hjälp av seriösa personer. Här spelar ersättningen till dem en stor roll i rekryteringen. I dag är uppdraget att betrakta som ideellt då ersättningen är mycket blygsam, ca 10 000 kr/år. Därför är det angeläget att höja fribeloppet för betalningsansvar för gode mäns arvoden till 3 basbelopp. Dessutom måste man befria den som påtvingats förvaltare att överhuvudtaget betala förvaltarens arvode. Dessutom behövs bättre utbildning av gode män, förvaltare och förmyndare. Tillsynen av hur uppdraget sköts när det gäller ”sörja för person och bevaka rätt” vilket inte sker via bokslut som den ekonomiska delen. Tillgång till juridisk kompetens när ärenden bereds och som stöd till gode män, förvaltare och förmyndare är också viktig för att säkerställa kvaliteten i verksamheten. Dessutom ska det finnas en nämnd som ansvarar för verksamheten och inte en ensam förmyndare. I en del ärenden med motstridiga viljor så är nämnden närmast att likna vid en domstol som med stöd av lag och förordningar skall lösa tvisten. Rättssäkerheten skulle bli bättre med en nämnd än om ärendet skall avgöras av en ensam överförmyndare.
Det saknas vidare en samlande statlig myndighet (jämför Skolverkets roll i förhållande till skolan eller Socialstyrelsen beträffande vården) med uppgift att utöva tillsyn och medverka till utveckling av verksamheten. Det saknas också en samlad nationell statistik över verksamhetens omfattning. Överslagsmässigt kan den samlade förmögenheten hos huvudmännen röra sig om i storleksordningen 45–50 miljarder. Antalet huvudmän brukar beräknas till cirka en procent av befolkningen.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att det inrättas en sammanhållande central myndighet med uppgift att på nationell nivå leda och utveckla verksamheten samt även att svara för insamlande av nationell statistik om verksamheten. I syfte att skydda huvudmännen från rättsförlust måste den nuvarande splittrade tillsynen också vara en del av den nya myndighetens uppdrag. En kommunal nämnd som ska avgöra ärenden istället för en ensam överförmyndare skulle skapa större rättssäkerhet.
|
Solveig Zander (C) |
|
|
Annika Qarlsson (C) |
Ulrika Carlsson i Skövde (C) |
|
Fredrik Christensson (C) |
Anders W Jonsson (C) |