Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tillsätta en oberoende kommitté som går igenom de avslag som Ersättningsnämnden beslutat om, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Ersättningsnämnden var en statlig myndighet som avslutas sitt arbete 30 juni i 2016. Den grundades genom en överenskommelse mellan sju riksdagspartier för att pröva om ersättning skulle utbetalas till personer som varit vanvårdade mellan 1920 och 1980 i barnhem och på fosterhem. Mer än hälften (54 procent) av de barn som ansökt om ersättning och som vanvårdades i fosterhem och på barnhem har inte fått vare sig ersättning eller upprättelse. Hur många som helt enkelt struntat i att söka är oklart, men borde vara många gånger fler. Kriterierna för att få ersättning har benämndes i propositionen ”allvarlig art” men i efterhand tycks nämnden ha gjort en alltför hård bedömning och tolkat lagen allt för snävt av vad som var tillräcklig för att få ersättning, vilket är olyckligt.
Närmare 54 procent av de dryga 5 000 personer som ansökte om ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som visar att något kan ha gått fel i tolkningen av bedömningskriterierna.
Även Göran Johansson, som var statlig utredare och ledde vanvårdsutredningen, är starkt kritisk till att det är så få personer som har beviljats ersättning. Han har framfört att lagen som skulle styra vilka som skulle ersättas blev för sträng. När till och med den person som ledde vanvårdsutredningen är skeptisk till de beviskrav som ställts kan man konstatera att det uppenbarligen ställts för höga krav på vad den enskilde ska bevisa.
Vi anser att de som vanvårdats förtjänar en rättvis bedömning. Det är därför angeläget att de avslag som det beslutats om i Ersättningsnämnde gås igenom av en oberoende kommitté.
|
Carina Herrstedt (SD) |
Christina Östberg (SD) |