Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att implementera FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet i det globala förebyggande arbetet, agera mot det sexuella våldet i krig samt verka för att minst hälften av biståndet ska gå till kvinnor och barn och tillkännager detta för regeringen.
Det som framförallt hotar människors grundläggande rättigheter och säkerhet är globala företeelser. Fattigdom, brist på demokrati och mänskliga rättigheter, samhällens sårbarhet, sjukdomar och epidemier, klimatförändringar, sexuellt våld, terrororganisationer, är de främsta orsakerna för sönderfallande stater och mellanstatliga konflikter. Behovet av att se, innan katastrofen utgör ett faktum, underliggande orsaker till säkerhetspolitiska problem är ett verktyg som ter sig allt viktigare. För att hantera de hot som vi står inför, med rätt instrument och på ett så effektivt sätt, måste icke-traditionella lösningar lyftas fram. Det är här genusperspektiv och kvinnors deltagande kommer in.
Kvinnors deltagande leder till ökad effekt för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Detta gäller nationellt, i vårt närområde och globalt. Kvantitativ forskning visar dessutom på samband mellan samhällen med ökad jämställdhet och minskad våldsbenägenhet och korruption. Kvinnor, fred och säkerhet är ett instrument för att förhindra väpnade konflikter, skapa fred där våldet redan är ett faktum samt att främja försonings- och återuppbyggnadsprocesser efter krig.
FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet, även kallad säkerhetsrådsresolutionen 1325, måste därför implementeras i det globala förebyggande arbetet. Krav som vid en sådan implementering måste efterlevas är:
Idag är det farligare att vara kvinna än att vara soldat i krig. Det sexuella våldet i konfliktområden rör sig inte om enskilda övergrepp, utan om en systematiserad krigföring som slår sönder kvinnors liv och samhällen i stort.
Den internationella och mediala uppmärksamheten kring sexuellt våld väcktes ursprungligen i samband med upptäckterna av de våldtäktsläger som existerade under konflikterna i såväl Bosnien som Rwanda på 90-talet. Det systematiska och till synes strategiska sexuella våldet ansågs först som en oundviklig bieffekt av krig. Men diskussionerna och teorierna om orsakerna till det sexuella våldet har förändrats. Istället för att prata om våldtäkter i krig som en oundviklig konsekvens av krigets avsaknad av normer och regler, inser man nu att sexuellt våld utförs i taktiska syften. Syftet med strategierna varierar med konflikterna. I Rwanda handlade det om att fördärva kvinnors fertilitet i syfte att utrota en etnicitet medan det i andra sammanhang kan handla om att stigmatisera offren.
Därför behövs ett krafttag mot utformningen av den patriarkala krigskulturen och aktiv politik för uppbyggandet av rättsstater med effektiva system och lagstiftningar, rättssäkerhet, strategi mot fattigdom oh grundläggande krav på skola och utbildning. Att fråga kvinnor och kvinnoorganisationer om vilka behov som finns och vilka förslag de har på åtgärder är en avgörande faktor i förändringsarbetet. Kvinnor är offer för det sexuella våldet men ska också ses som primära aktörer för förändring.
Det finns en bred enighet om att ökad jämställdhet är avgörande för minskad fattigdom och ett effektivt bistånd. Det handlar inte bara om rättvisa, utan lika mycket om att satsningar på kvinnor ger resultat. Om minst hälften av det internationella biståndet skulle gå till kvinnor och barn skulle världens fattigaste kvinnor få betydligt bättre möjligheter att förändra sina liv och på köpet kommer en mer effektiv fattigdomsbekämpning som gynnar alla.
|
Lawen Redar (S) |
|