Sverige är och ska vara ett grönt föregångsland. Att åstadkomma ett gott livsklimat för människor, djur och natur är en central politisk uppgift. De klimat- och miljöutmaningar som vårt samhälle står inför vill Alliansen möta med åtgärder som bygger på kunskap, på bästa tillgängliga teknik och på vad som är samhällsekonomiskt effektivt. På så sätt ger våra åtgärder största möjliga resultat för miljön.
Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar och kräver såväl regionala och nationella som globala lösningar. Alliansens politik strävar efter att stärka det internationella miljöarbetet. Många miljöutmaningar uppstår eller förvärras till följd av ett förändrat klimat. Lyckas vi möta klimatutmaningen på ett bra sätt kan vi bland annat minska förlusten av biologisk mångfald. Lyckas vi minska övergödning och försurning av våra hav och sjöar kan växthuseffektens acceleration dämpas.
Tillväxt är en förutsättning för att vi ska kunna komma tillrätta med världens utmaningar på miljö- och klimatområdet. Klimathotet möts bäst genom effektiva styrmedel som bidrar till både teknikutveckling och förändrat beteende.
Vi vill bygga vidare på Sveriges goda möjligheter att leda utvecklingen genom vår forskning, vår tillgång till naturresurser och det breda engagemang som finns i samhället kring miljö- och klimatfrågor. Klimat-, miljö- och energiutmaningarna innebär en möjlighet för svenska företag när den internationella efterfrågan på hållbara och resurseffektiva varor och tjänster ökar.
Alliansen stärkte under sin tid i regeringen svensk miljö- och klimatpolitik och nådde också konkreta resultat. Utsläppen av växthusgaser i Sverige minskade med drygt 19 procent från 2006 till 2014. Under motsvarande period ökade andelen förnybar energi med över 8 procentenheter och Sverige är med över 50 procent förnybar energi det land i EU som har högst andel, vilket uppnåddes under vår tid i regeringen. Under alliansregeringens mandatperioder ökade antalet miljöbilar kraftigt, den förnybara energin i transportsektorn ökade nära fyra gånger, och vindkraften stod för över tio gånger mer el. Även på andra områden gjordes framsteg. Den årliga tillförseln av kväve till Östersjön minskade. Arealen skyddad natur ökade från 2006, med 350 000 hektar, vilket motsvarar en yta större än Gotland. De statliga företagen fick tydliga mål att stärka sitt hållbarhetsarbete. Alliansen ökade statens miljöbudget med 5 miljarder kronor. Vi vill fortsätta arbetet med att stärka Sveriges och EU:s klimat- och miljöpolitik. Ett måste om vi ska komma tillrätta med klimathotet och de globala miljöproblemen.
Förslag till riksdagsbeslut
Följderna av klimatförändringarna syns i Sverige och anpassning till ett förändrat klimat blir allt viktigare. Sverige ska vara ett föregångsland där bättre miljö och minskade utsläpp går hand i hand med ekonomisk tillväxt.
Alliansregeringens klimat- och energiöverenskommelse lade en grund för långsiktighet i klimatpolitiken. Genom att förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp visade Sverige vägen mot en framtid utan nettoutsläpp av växthusgaser. Den politik Alliansen förde gav resultat, både vad gäller minskade klimatutsläpp och en stabil energipolitik. Under perioden 2006–2014 minskade de samlade växthusgasutsläppen med 19 procent (12,5 miljoner ton CO2-ekvivalenter). Detta är dubbelt så mycket som utsläppen minskade under den föregående åttaårsperioden 1998–2006 då de sjönk med 8 procent, eller totalt 6,2 miljoner ton CO2-ekvivalenter. Den förnybara energin ökade och utgör nu mer än hälften av den totala energiförbrukningen. De utsläpp som bedöms mötas med internationella klimatinvesteringar motsvarar 4 miljoner ton CO2-ekvivalenter.
Även på den internationella arenan var Sverige under Alliansens tid i regeringsställning en nyckelspelare. Det var under svenskt ordförandeskap som EU 2009 enades om sitt långsiktiga klimatmål på 80–95 procents minskning till 2050. Alliansen förstärkte i regeringsställning kraftigt den internationella klimatfinansieringen och drev på bildandet av den gröna klimatfonden under FN:s klimattoppmöte 2009. Vi initierade även ett mycket lyckat globalt arbete mot kortlivade klimatgaser och luftföroreningar. Alliansregeringen tog även initiativ till rapporten The New Climate Economy, som citerades flitigt under FN-mötet COP 20 i Lima och gav ny energi till diskussionerna. Rapporten visar att tillväxt kan nås i kombination med att vi tacklar klimatförändringarna och minskar utsläppen av växthusgaser.
I december 2015, på COP 21, enades 195 länder om ett historiskt klimatavtal för att hålla den globala temperaturökningen klart under två grader och göra ansträngningar för att hålla den globala medeltemperaturen till 1,5 grader. Först när 55 länder som står för 55 procent av de globala utsläppen har skrivit under avtalet träder det i kraft. Inför mötet i december fick parterna redovisa sina avsedda nationella klimatåtaganden. Tyvärr har det visats att de väntade åtagandena kommer att leda till en global temperaturhöjning på 2,6 till 3,1 grader. Sverige och världens länder måste minska sina utsläpp mer än vad de hittills lovat om vi ska nå målet. Sverige behöver vara fortsatt pådrivande i det internationella klimatarbetet för att åstadkomma den förändring som behövs för att nå målet väl under två graders uppvärmning, med sikte mot 1,5 graders uppvärmning, och det är oroande att regeringens ambitioner är otillräckliga.
Det kan konstateras att de av regeringen genomförda skattehöjningarna bl.a. inom transportsektorn uppskattas i föregående budgetproposition 2015/16 ge en utsläppsminskning i storleksordningen 0,5 miljoner ton på lång sikt. Som regeringen själv konstaterar är detta dessutom behäftat med stor osäkerhet. För andra åtgärder inom klimatområdet som regeringen hänvisar till, bl.a. det s.k. Klimatklivet, redovisas inte några beräknade utsläppsminskningar, enbart kostnader, vilket är uppseendeväckande. Regeringen väljer nu i den kommande budgetpropositionen 2016/17 att både förlänga Klimatklivet samt höja anslaget utan att programmet ännu har utvärderats. Samtidigt har takten på utsläppsminskningarna av växthusgaser som Alliansen uppnådde avstannat under nuvarande regering. För år 2015 minskade utsläppen enbart med ca 1 procent jämfört med ca 3 procent per år under alliansregeringens tid. Dessutom har utsläppen från personbilar avstannat, vilket statistik från 2015 visar. Utsläppen har visat på en minskande trend mellan 2008 och 2014 när Alliansen satt i regeringsmakten.
Sammantaget blir det därför omöjligt att bedöma vad regeringens så kallade ambition innebär, hur den ska nås och konsekvenserna av detta. I den energi- och klimatöverenskommelse som Alliansen lade fram 2009 fanns beräkningar, krona för krona och gram för gram, för hur uppsläppsminskningarna skulle genomföras. För att nå de uppsatta klimatmålen behöver vi att Sveriges klimat- och energipolitik är långsiktig och effektiv.
Den som förorenar ska betala för sig. Grunden i vår klimatpolitik är principen om ett pris på utsläpp. Koldioxidskatt på fossila bränslen och ett utvecklat utsläppshandelssystem inom EU är effektiva styrmedel och därmed centrala i svensk klimatpolitik.
Alliansen lade den långsiktiga grunden för den klimatpolitik vi har idag med målet om noll nettoutsläpp till år 2050. Miljömålsberedningen har nu föreslagit att skärpa det målet till 2045. För att nå en målsättning till 2045 eller 2050 behöver vi fortsätta att bygga ut den förnybara energiproduktionen, fasa ut fossila bränslen och ge förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärnkraften. Det europeiska beroendet av rysk gas bidrar till utsläpp av koldioxid och instabilitet. Flera EU-länder har inte ställt om från kolberoende medan andra ökat sitt beroende av fossila källor genom att stänga ner kärnkraft eller investera för lite i förnybara källor.
Den största utmaningen när det gäller att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen är transportsektorn. Denna sektor bidrar med den största nationella påverkan på klimatet och innebär både en belastning på miljön och en säkerhetspolitisk risk. Inom EU vill vi att regeringen verkar för långsiktiga och teknikneutrala styrmedel som premierar biodrivmedel med hög klimatnytta och verkar för att öka omställningstakten från fossilt till förnybart i transportsektorn.
EU:s riktlinjer för stöd till miljöskydd och energi beslutades under 2014 och innebär en ändrad syn på biodrivmedel från livsmedelsbaserade grödor. De nya riktlinjerna innebär att medlemsländerna från 2020 inte längre får ge livsmedelsbaserade biodrivmedel olika former av driftsstöd, till exempel i form av undantag från energi- och koldioxidskatter. Detta är synd i och med att det inte behöver finnas en konflikt mellan matproduktion och biodrivmedel. Globalt sett finns en överproduktion av livsmedel, men maten är ojämnt fördelad. I EU finns 10 miljoner hektar åkermark i träda. All mark är inte högproduktiv, men mycket av åkermarken är odlingsbar. Förutom detta innebär riktlinjerna att endast äldre anläggningar för livsmedelsbaserade drivmedel ges driftsstöd under perioden fram till 2020. Detta slår hårt mot svensk bioindustri. I slutet av 2015 fick Sverige det positiva beskedet från EU om fortsatt svensk skattebefrielse på biogas t o m år 2020 och skattebefrielse eller skattelättnad av andra hållbara biodrivmedel t o m år 2018. I och med detta ges hållbara biodrivmedel viss befrielse från energiskatt och hel befrielse från koldioxidskatt.
I en tid där transportsektorn är den stora klimatutmaningen i såväl Sverige som hela EU finns det fler anledningar än någonsin att premiera fossilfria alternativ. Därför är det viktigt att styrmedel inte exkluderar särskilda råvaror för produktion av biodrivmedel. Sverige behöver vara pådrivande i EU:s processer för revidering av riktlinjerna för stöd till miljöskydd och energi. Det är regeringens ansvar att se till att det finns styrmedel för biodrivmedel som på ett kostnads- och klimateffektivt sätt minskar utsläppen från transportsektorn samtidigt som det inte exkluderar import från tredjeland.
Alliansregeringen gjorde en lång rad insatser och vi såg resultaten av det arbetet. Vägtransporternas utsläpp minskade, nya bilar har blivit allt mer energieffektiva och andelen förnybara drivmedel har ökat kraftigt. Den positiva trend som alliansregeringen medförde har nu regeringen brutit med svaga styrmedel och skattehöjning på förnybara drivmedel. Andelen miljöbilar minskar och fossiloberoendet ter sig vara allt längre bort. Det krävs långsiktiga och effektiva styrmedel för ökad andel förnybara drivmedel med hög klimatprestanda och eldrift samt effektivare transporter. Ett system som premierar klimatsmarta bilar i förhållande till fordon med större utsläpp, ett så kallat
bonus–malus-system, är ett styrmedel i rätt riktning. Däremot behöver det förslag som lades på bordet tidigare i år, Ett bonus–malus-system för nya lätta fordon (SOU 2016:33), fortsätta att utvecklas. Systemet som presenterades ställer orimliga krav på att konsumenten själv ska klara av att göra avancerade krångliga beräkningar och då systemet föreslås utvärderas efter ett år och bonusnivåerna justeras efter två år uppnås inte de långsiktiga spelregler som branschen ständigt efterfrågar. Att fortsatt främja teknikutveckling och skapa goda och långsiktiga spelregler för användandet av förnybara drivmedel med stor klimatnytta inom detta område är avgörande för vår möjlighet att nå ett hållbart transportsystem. Sverige ska minska utsläppen från transporterna och bryta beroendet av fossila drivmedel.
Ett viktigt steg för att minska utsläppen och samtidigt öka mobiliteten är bilpooler. Konceptet växer och fler och fler nyttjar denna tjänst. Idag finns det dock ingen juridisk definition av begreppet bilpool. Det leder till att kommuner inte kan skapa parkeringsytor för bilpoolsbilar. Därmed bör regeringen få uppdrag att ta fram en juridisk definition av bilpool för att öka lättillgängligheten för bilpoolsbilar.
Ett Sverige fritt från gifter är en av Alliansens prioriterade frågor i miljöpolitiken. Alla ska kunna vara trygga med att de produkter vi köper inte är skadliga för oss eller vår miljö. De produkter som barn omger sig med ska vara fria från farliga ämnen. Vi vill dels öka medvetenheten hos föräldrar om kemikalier, dels stödja kommunerna så att de kan ställa tydliga miljökrav i upphandlingen till förskola och fritidshem. Det finns en lång tradition i vårt land av att verka för att fasa ut ämnen med negativ hälso- och miljöpåverkan. Arbetet måste ske både nationellt och internationellt. Därför är det viktigt att kemikaliearbetet ges en tydlig politisk ram, vilket Alliansen presenterade i proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken med förslag på vilken strategi och vilka insatser som krävs på vägen mot en giftfri vardag. För att fullfölja arbetet med ett Sverige fritt från gifter är det viktigt att åtgärderna i propositionen implementeras.
Eftersom regler om användning och utsläpp på marknaden av kemikalier är harmoniserade inom EU, är utveckling och tillämpning på EU-nivå ett fokusområde. EU måste öka takten när det gäller att begränsa användningen av eller fasa ut särskilt farliga ämnen, exempelvis kvicksilver, bromerade flamskyddsmedel och hormonstörande ämnen såsom flera bisfenoler. För att underlätta prövning av särskilt farliga ämnen bör det vara möjligt att behandla ämnen utifrån kemisk struktur och användningsområde. På så sätt kan exempelvis bromerade flamskyddsmedel hanteras som en grupp istället för ämne för ämne. Kommissionens strategi om hormonstörande ämnen är från 1999 och sedan länge utdaterad. Under Alliansens tid bedrevs ett aktivt arbete mot EU-kommissionen för att prioritera hormonstörande ämnen och ta fram vetenskapliga kriterier för identifiering av ämnena. Kriterier är nu framtagna men strategin behöver revideras.
I proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken betonas vikten av utvecklad forskning vad gäller barns känslighet för kemikalier, risker med hormonstörare samt kombinationseffekter. Det måste till exempel bli lättare att förbjuda farliga kemikalier i grupp. Ekonomiska styrmedel som skapar incitament för miljöförbättringar på kemikalieområdet kan vara ett bra verktyg för att minska förekomsten av eller risken för exponering och spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen från olika varugrupper och bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
Vår gemensamma ambition är hög – vi konsumenter ska vara trygga med att de produkter vi köper till våra barn, maten vi äter och kläderna vi har på oss, inte är skadliga för oss eller vår miljö.
Arbetet med biologisk mångfald var en av prioriteringarna för den föregående regeringen och bevarandet av den biologiska mångfalden var en hörnsten i alliansregeringens miljöpolitik. Under Alliansens tid i regeringsställning påbörjades arbetet med att införliva delar av Nagoyaprotokollet. En del i detta skedde genom den proposition som Alliansen la fram under våren 2014, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, 2013/14:141. Propositionen syftar till att säkra ekosystemtjänster som vattenrening, produktion av mat samt rekreation och friluftsliv och innehöll en strategi som syftar till att intensifiera arbetet för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och av ekosystemtjänster senast till 2020 och i möjligaste mån återställa dem. Denna strategi var en viktig del i linje med Nagoyaprotokollets mål till 2020 liksom i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald som antogs 2011 samt i linje med det svenska miljömålssystemet.
Förlusten av biologisk mångfald är ett av våra mest akuta miljöproblem globalt. Idag dör arter ut på grund av mänsklig aktivitet som medför att djurens och växternas naturliga livsmiljöer förstörs. Vi vill förbättra skyddet för hotade arter och biotoper samt intensifiera arbetet med invasiva främmande arter som orsakar stora skador på vårt växt- och djurliv samt ta krafttag mot den kriminella handeln med utrotningshotade djur. Vi vill därför se till att ekosystemtjänster värderas utifrån den nytta som de bidrar med, att lagstiftningen om artskyddsbrott i Sverige stärks, och att det internationella samarbetet för att bekämpa handeln med hotade arter prioriteras. Alliansregeringen och Sverige var starkt pådrivande i arbetet med att utarbeta Nagoyaprotokollet som syftar till att bevara och stärka den biologiska mångfalden.
Stora framsteg har tidigare nåtts i arbetet för den biologiska mångfalden i Sverige. Sverige var först ut med att bilda nationalparker i Europa för drygt 100 år sedan. Under de senaste decennierna har arbetet med att bilda naturreservat, bidra till ett europeiskt ekologiskt nätverk och skydda nyckelbiotoper intensifierats. Det tidigare delmålet att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010 jämfört med skyddsnivån 1998 har nåtts. Nydikningen av våtmarker har reducerats till ett minimum och åtgärdsprogram för hotade arter har etablerats. Sverige har nu över 4 000 Natura 2000-områden, varav 550 är speciellt utsedda för fåglar, samt 66 våtmarksområden som är skyddade enligt Ramsarkonventionen. Miljöhänsynen i skogsbruket har, tillsammans med ett anpassat brukande, frivilliga avsättningar och det formella skyddet av land- och sötvattensområden, varit en avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för att bevara och gynna den biologiska mångfalden.
Alliansen gjorde havsmiljö till en av sina prioriterade frågor på miljöområdet. Miljösituationen i våra hav är kritisk och kräver långtgående insatser och stort engagemang för att minska utsläpp och miljöpåverkan. Arbetet med en förbättrad havsmiljö kräver en långsiktighet i planeringen och i insatserna, men det kräver också tålamod eftersom det kommer att ta flera decennier innan vi kan se början av resultaten av det arbete vi bedriver idag.
Sverige har markant minskat utsläppen av kväve och fosfor det senaste decenniet – mer än något annat land runt Östersjön. Alliansen vill fortsätta arbetet för en ren Östersjö och friska vattendrag i hela Sverige. Vi ska också vara en pådrivande kraft i havsmiljöarbetet, mot övergödning, mot giftiga utsläpp och mot nedskräpning, både regionalt och internationellt. Mätning och uppföljning av miljötillståndet i svenska hav och vatten är nödvändigt för att vi ska få tillräcklig kunskap om halterna av skadliga ämnen i fisk och dricksvatten.
En bra miljö i våra hav och vatten är också viktigt för flera näringar, som turismen och fisket. Torsk, ål och lax hotas av flera olika miljöproblem så som överfiske, vandringshinder och marint skräp. Vi vill att Östersjöns och Västerhavets fiskbestånd ska vara livskraftiga och att man utan oro ska kunna äta den fisk som fiskas här.
För att nå ett långsiktigt resultat kräver arbetet med generationsmålen och miljökvalitetsmålen en effektiv myndighetsstruktur och styrning. Synnerligen blir detta relevant i ljuset av Vattenverksamhetsutredningen I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler SOU 2014:35 och implementeringen av åtgärdsprogrammen för vattendirektivet 2000/60/EG där hänsyn måste tas till olika samhällsintressen och målsättningar vilket berör flera myndigheter.
Utmaningarna som miljöarbetet innebär spänner över nationsgränser och likaså över myndighetsgränser vilket ställer krav på nya synsätt och ställningstaganden. Därför är Alliansen angelägna om åtgärder för att myndigheter med ansvar för tillståndsgivning, prövning och vägledning enligt Miljöbalken ska effektivisera resurser, sätta medborgare och företag i centrum samt att förbättra styrningen genom tydligare rollfördelning och bättre dialog mellan regeringen och myndigheterna.
Vi behöver bättre ta tillvara på avfall och öka möjligheterna till återvinning och det behöver vara enkelt för hushåll och företag att bidra till detta. Bättre insamling och återvinning av avfall leder till att miljöfarliga ämnen kan tas omhand och kretsloppen avgiftas, inte minst vill Alliansen att insamling och återvinning ökar av textilier, kläder och elektronik. Under Alliansens regeringstid fattades beslut om ett sammanhållet paket för hållbara kretslopp med syfte att skapa långsiktiga förutsägbara spelregler för alla inblandade aktörer. Paketet med förslag syftade till att främja utveckling av ny teknik och innovationer och möjliggöra en effektiv tillsyn och tydliggöra ansvarsfördelningen.
Alliansregeringen beslutade att ansvaret för insamling av förpackningsavfall och returpapper fortsättningsvis skulle ligga på producenterna men med kraftigt skärpta krav på producenterna. Alliansen höjde även målen för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik och skärpte kraven för att hushållen ska ha tillgång till enkla och tydliga insamlingssystem. Det var viktiga steg i att öka resurseffektiviteten i Sverige för att förebygga avfall och på bästa sätt materialåtervinna avfall.
Syftet med förändringarna var att skärpa upp systemet samtidigt som vi nyttjar redan gjorda investeringar i Sverige för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de uppsatta målen och kraven. Alliansen är mån om att detta välarbetade kostnadseffektiva system ligger kvar.
|
Kristina Yngwe (C) |
|
|
Jonas Jacobsson Gjörtler (M) |
Lars Tysklind (L) |
|
Lars-Axel Nordell (KD) |
|