Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla möjligheter för pensionerade poliser att tillfälligt träda i tjänst och tillkännager detta för regeringen.
I många polisdistrikt kan man behöva vänta i ett par timmar innan polisen kommer, till och med på ett prio 1-larm. I situationer som kan vara nog så allvarliga men inte är akut hotande kanske ingen alls har möjlighet att komma. Det är mycket vanligt att brottsundersökningar läggs ned på grund av att det inte finns möjlighet att göra nödvändiga utredningar. Jag själv tillsammans med ett vittne till lyckades se till att två datortjuvar kunde gripas och hämtas av polis på bar gärning, men trots att polisen tog upp anmälan på plats lades förundersökningen ned. Denna historia upprepas av väldigt många. Denna gång fick brottsoffret i alla fall känna tryggheten i att polisen kunde komma och ta med sig (de misstänkta) förövarna bort från platsen. Men tänk dig känslan att veta att närmaste polis är flera timmar bort, nästan varje kväll. Detta leder till minskad benägenhet att anmäla brott och en förlust av tilltro till hela samhället. Samtliga partier anser att en förstärkning av polisen är nödvändig, men på lite olika sätt.
Men att omskola eller utbilda nya poliser tar mycket lång tid. Samtidigt finns det hundratals dugliga nyligen pensionerade poliser som skulle kunna bidra. Särskilt på glesbygd kan det redan idag vara svårt att tillsätta lediga platser, eller så är det svårt att hitta en vikarie vid föräldraledighet eller sjukdom. När underbemanning uppstår blir det stressigt för kvarvarande poliser och deras arbetsmiljö försämras. Det kan också leda till att pliktkänslan gör att poliser är i tjänst även när de borde vara sjukskrivna, med försämrad hälsa som följd.
Pensionerade poliser som kanske ofta bor kvar i glesbygden och känner många invånare skulle här kunna bli en ovärderlig resurs. Dels i form av tillfälliga vikarier så att ordinarie arbetsuppgifter kan rulla på och utredningar inte blir liggande eller nedlagda, men även i mer tillfälliga utryckningar.
Om det fanns pensionerade poliser ledningscentralen kunde ringa till när det ser att ingen kan rycka ut på ett larm eller att tiden är orimligt lång, skulle många kunna få hjälp mycket snabbare. Poliser som frivilligt vill bidra efter pensionen skulle kunna anmäla sig till att ha ett journummer. Det är viktigt att hitta en lösning för att undvika en känsla av press och stress, t ex med fasta tider för jour eller en möjlighet att knappa in en ”stör ej”-funktion. Till skillnad från längre eller kortare vikariat är syftet med detta att kunna hjälpa till med akuta utryckningar så att alla prio 1 larm får hjälp i tid och fler prio 2 larm kan få en rimlig hantering. Detta skulle kunna bli en kostnadseffektiv modell med något slags grundarvode med extra betalning per insats.
Det finns även flera andra fördelar med förslaget såsom kunskapsöverföring och mentorskap. Känslan att kunna bidra lite även efter pensionering samt den trygghet det innebär för medborgarna att veta att en polis oftare kan komma.
För att förslaget ska kunna bli verklighet måste flera frågor utredas. T ex om dessa poliser ska vara beväpnade, vilken utbildning som behövs för ny teknik/nya rutiner, vilka arbetsrättsliga krav som ska ställas och hur pensioner och andra ekonomiska villkor ska hanteras och vilka hälsokrav som är rimliga och hur de ska kontrolleras m.m. Vilka regler som gäller för att använda egen bil respektive tjänstefordon som ska gälla mm.
Med tanke på de stora fördelar en kortare utryckningstid kan ge bör detta förslag snabbt utredas. Det arbetsmiljömässiga fördelarna av utökade möjligheter att kalla in vikarier ska inte heller underskattas. Glesbygden har många fördelar och det är ofta en trygg miljö att vistas i, desto större vikt att när det otäcka eller oväntade händer finns en trygghet i att veta att polisen kommer när man ringer.
|
Carl Schlyter (MP) |
|