Motion till riksdagen
2016/17:2627
av Annika Qarlsson (C)

Krav på samtycke

---

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje sexuell handling som inte bygger på samtycke ska vara straffbar och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att polis, åklagare, domare och nämndemän ska genomgå utbildning rörande våld i nära relationer och sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

I utvärderingen av 2005 års sexualbrottsreform fick utredaren även i uppdrag att överväga om kravet på tvång som grund för straffansvar för våldtäkt borde ersättas med ett samtyckeskrav. Redan då, 2005, yrkade Centerpartiet på att införa ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. Medan dåvarande majoritet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, sade nej.  Skälet till vår ståndpunkt då som nu, drygt tio år senare, är att det aldrig kan vara acceptabelt att utföra sexuella handlingar med en annan person utan att veta att personen vill det. Att förutsätta att alla är tillgängliga för sexuella handlingar tills han eller hon har sagt nej är ett synsätt från en annan tid. 

Ord står ofta mot ord, utan annan bevisning, i våldtäktsmål. Ofta medger dock gärningsmannen att han haft sexuellt umgänge med offret men att offret varit med på det. Bevisning av våldtäkt är ofta en mycket svår uppgift för åklagaren vilket inte minst syns i de skrämmande låga uppklaringssiffror som redovisas runt om i landet. Idag ligger ansvaret på den som blir utsatt för övergreppet. Självklart måste det vara så, även lagtekniskt, att ansvaret ligger på var och en att försäkra sig om att det är en ömsesidig akt. Att försäkra sig om ett ja, inte att vänta på ett nej.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid har tagit fram ett spårsäkringspaket för vården att använda vid första mötet efter en våldtäkt för att dokumentera till grund för fortsatt utredning och åtal. Men för att säkra hela kedjan från vården via polisen till domstol krävs att alla berörda har utbildning i de mekanismer som påverkar offrets agerande. Nyligen presenterad forskning visar att så många som 7 av 10 fått en frysreaktion, d v s varit oförmögna att göra motstånd.

Att personer som i sina yrkesroller möter offret, från första anmälan tills fallet avslutas, måste förstå att deras bemötande är det som kan göra skillnad om offret orkar genomföra anmälan hela vägen och att hela sanningen kommer fram. Det finns en stor skillnad mellan olika delar av landet hur man arbetar med de här frågorna och det kan man också se i utfallet. Därför är det viktigt att den kunskap som finns kommer alla till del och att det inte är frivilligt utan ett krav för att jobba med den här typen av brott.

Annika Qarlsson (C)