Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lokal vattendialog och tillkännager detta för regeringen.
Så som det svenska systemet ser ut i dag skapas det onödiga konfliktytor och irritation mellan åtgärdsutförare som kommuner och lantbrukare å ena sidan och vattenförvaltning å andra sidan när det gäller hanteringen av vatten. En av bristerna är att systemet i dag bygger på experter, utan någon lokal förankring. Det har blivit ett ”vi och de-tänk”. Det finns visserligen vattenråd men de är ganska stora och människor har svårt att få en känsla av ”vattnet i min hembygd” i så stora områden.
I Norge finns exempel på att fyra kommuner gått samman och anställt en vattensamordnare som nu har startat 30 lokala grupper i byar och på landsbygden där mål och åtgärder diskuteras. Det har gett en mycket större känsla av ägande och konfliktytorna har minskat.
Även Sverige borde stärka den lokala vattendialogen. En orsak till det höga tonläget inför andra cykelns beslut är bristen på löpande dialog under första cykeln. Det har skapat missförstånd. Därför vore det värdefullt för alla inblandade med ett gemensamt arbete där syftet är att fördjupa dialog och samarbete.
Det är viktigt att öka genomförandet av åtgärder. Förslag om dialog blir ibland anklagade för att vara prat istället för åtgärder, men erfarenheten visar att människors beredskap att genomföra åtgärder ökar när de blir lyssnade till och får veta vad som är på gång.
En stärkt dialog skulle öka det folkliga stödet för vattendirektivet. Det går inte skapa stort engagemang hos varenda svensk för rent vatten och vattendirektivet men det går att betydligt öka förståelsen för vad man själv kan göra i sin vardag.
Regeringen bör därför verka för att det införs en systematisk lokal vattendialog.
|
Jan-Olof Larsson (S) |
|