Förslag till riksdagsbeslut
Sverige är ett stort land med vidsträckta skogar och en landsbygd som för bara några släktled sedan var de allra flesta svenskars hembygd. Här lever den gamla allmogekulturen och traditionen. Många generationer har levt och verkat i samklang med naturen, brukat jorden och levt av vad skogen gett i form av ved, virke, bär, svamp och vilt.
Sverigedemokraterna har en positiv inställning till Sveriges jägarkår, som i stor utsträckning äger och för vidare kunskapen om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl. Viltförvaltningen har dock en rad olösta knutar och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet att få detta politikområde att fungera ännu bättre.
För Sverigedemokraterna är det viktigt att viltförvaltningen fungerar tillfredsställande, inte minst för att minimera trafikolyckor och skador för areella näringar, men också för att viltstammarna ska vara friska och starka. Det utgör i själva verket en förutsättning för långsiktigt hållbar jakt som ger värden i form av viltkött, naturkontakt och frisksport.
Sverigedemokraterna vänder sig emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Sverige hade redan innan EU-inträdet en viltförvaltning resten av världen kunde se på med avund och vi ser inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. I frågor som berör viltförvaltning menar vi att det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet och att regeringen därmed tydligt ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten för de frågor som ryms inom art- och habitatsdirektivet och fågeldirektivet.
Jakt och viltförvaltning är en viktig fråga för många människor i stora delar av landet och bör inte hanteras av en stor statlig myndighet med många andra ansvarsområden. Därför föreligger starka skäl att lyfta detta ansvar bort från Naturvårdsverket. Ansvaret bör ligga på en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor. Det skulle tillföra en landsbygdsförankring med potential att skapa underlag för en bättre dialog med regionala myndigheter, jägarorganisationer och landsbygdsbor i övrigt.
Det faktum att sprickan håller på att vidgas mellan stad och landsbygd gör att Sverigedemokraterna vill verka för en myndighetsutövning som håller ihop Sverige och en ny jaktmyndighet ser vi som en del i denna strategi.
Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet.
Förvaltningen syftar till att hålla rovdjursstammarnas antal på en lämplig nivå då alltför stora stammar i slutändan slår tillbaka mot rovdjuren själva. Koncentrationen av rovdjur är också besvärande i vissa delar av landet. Där man tidigare genom åren kunnat idka jakt, friluftsliv och djurhållning kan man i många fall inte längre känna den trygghets- och frihetskänsla man en gång kände. Alltför ofta oroar man sig över sin jakthunds och sina tamdjurs säkerhet.
Många barnfamiljer känner också oro över sina egna barns säkerhet utanför hemmet, både under lek och under väntan på skolskjuts. En självförsörjande och ekonomiskt trygg landsbygd är också något som kan vara svårt att förena med närvaron av exempelvis flera vargrevir i en kommun.
Sverigedemokraterna anser att det inte räcker med en miniminivå för björnstammens storlek. En hållbar förvaltning bör också inbegripa en maximinivå, som garanterar att björnstammen inte får växa sig alltför stor. Flera konflikter med dödlig utgång för människor har blivit resultatet av en alltför stor björnstam.
Vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus skall vara i enlighet med propositionen en hållbar rovdjurspolitiks nedre gräns för minsta livskraftiga population innan licensjakt kan komma på tal.
Ärenden och mål som gäller skydds- och licensjakt på de stora rovdjuren björn, varg, järv, lo eller kungsörn ska handläggas skyndsamt med förtur i domstolen. Beslut om skyddsjakt syftar till att förhindra skador vid rovdjursattacker, vilket kräver snabba beslut.
Beslut om licensjakt som överklagas kräver en skyndsam hantering för att domstolarna skall hinna avgöra målen före jakttidens början.
För att undvika att vargjakten ställs in år efter år bör ett tillägg skrivas in i Naturvårdsverkets föreskrifter om att jakttiden skall kunna förlängas, oavsett om den ordinarie jakttiden är förbi. Eftersom vargjakten är beroende av spårsnö och om domstolsutslag dröjer tills vintern är till ända, skall den också kunna flyttas fram till kommande vinters första spårsnö i november/december under samma år.
Kronhjortsbeståndet har ökat och kronhjortar har spridit sig till delar av Sverige som tidigare inte var dess utbredningsområde. Kronhjort har kommit både söderifrån och från vårt grannland i väst, vilket innebär en ny utmaning ur förvaltningssynpunkt. För att underlätta förvaltningen bör man ha samma förvaltnings- och skötselområden både för älg och kronvilt.
Ändamålet med förvaltningen ska vara att reducera skador på skogar och grödor, samt minimera antalet trafikolyckor med våra största hjortdjur.
Vildsvinsstammen växer på sina håll kraftigt i Sverige och är samtidigt ett vilt som är mödosamt att förvalta då det är ett nattaktivt och skyggt djur. På sina håll ger vildsvinen upphov till kostsamma skador på areella näringar varför det finns goda skäl att förenkla förvaltningen genom att vara mer tillåtande gällande hjälpmedel.
En god vildsvinsförvaltning måste ske i samförstånd med jägarkåren. Fler hjälpmedel bör tillåtas utan byråkratiskt besvärliga dispenser t.ex. gällande åtelkameror och mörkersikte. Fler godkända vildsvinsfällor behöver tas fram.
Dagens krav på tillstånd för kameraövervakning av vildsvin vid åtel skall ersättas med ett krav på anmälan och därefter få användas från kväll till morgon.
Idag är det tyvärr EU-regler som styr jakten på många fågelarter, men vår intention är att regeringen aktivt ska jobba för att ta hem alla beslut om jakt och jakttider till Sveriges riksdag.
Korpen har idag ökat rejält och är en stor predator på småvilt såsom fält- och skogsfågel, änder och harar. Den orsakar även skador inom tamdjursskötseln framför allt vid fårens lamning. Man bör därför införa allmän jakt på korp från 1 aug. till 31 dec.
Morkullejakten vid midsommar är en starkt förankrad jakttradition i Sverige som togs bort vid vårt inträde i EU till ingen nytta alls, då det har visat sig att jakten inte påverkar artens bestånd. Morkullan kan inte anses tillhöra en särskilt skyddsvärd art som skulle kräva extraordinära insatser.
Idag är det tyvärr EU-regler som styr jakten på dessa arter, men vår intention är att regeringen aktivt ska jobba för att få tillbaka den tidigare jakttiden på morkulla.
Skarven utgör en i Sverige ansenligt stor population med många häckande par. Ökningen av fågeln påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och reducerar skog och natur där fåglarna häckar.
Skarven förekommer inte bara i kustbandet utan även vid sjöar i inlandet. I den svenska skärgården ses skarven som en av de talrikaste fågelarterna. Den kan för övrigt inte anses vara en utrotningshotad art, då den förekommer i hela världen.
En allmän jakttid på skarv vore bra ur förvaltningssynpunkt och även ur naturvårdande perspektiv. Här sätter dock EU:s fågeldirektiv stopp för jakt, vilket Sverigedemokraterna alltså anser är fel.
I Sverige finns tre sälarter: gråsälen i Östersjön, knubbsälen på västkusten, södra Östersjön och vikaren framför allt i Bottenviken. De senaste åren har antalet sälar ökat utmed Sveriges kustlinje och vållar allvarliga skador för kustfisket, vilket medför en stor ekonomisk börda.
En licensjakt som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt, vilket inte skulle hota sälbestånden. Snarare kan detta vara ett sätt att minska konflikten mellan sälarna och fiskenäringen som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster.
Jägare med funktionsnedsättning i Sverige har behov av motorfordon för att kunna jaga. Fordonet behöver under jakten framföras i terräng och för detta krävs dispens. Sverigedemokraterna menar att en beviljad dispens bör gälla för jakt med motordrivet fordon i hela Sverige under 5 år, vilket skulle underlätta för personer med funktionsnedsättning.
Svenska Jägareförbundet har sedan många år (1938) ett allmänt uppdrag för att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. Sverigedemokraterna ser i förbundet en ovärderlig kompetens med hög trovärdighet som har starka band med jägarkåren, vilket gör att det allmänna uppdragets betydelse för jakt- och viltvården i Sverige inte kan överskattas.
Jägarnas jaktkortsavgift skall fortsätta att oavkortat gå in i Viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet.
Det finns exempel på hur miljöorganisationer får bidrag för att aktivt motverka myndighetsbeslut. Detta menar Sverigedemokraterna är en orimlig ordning. Naturskyddsföreningen får årligen ett bidrag från Naturvårdsverket för att processa om vargjakt i domstol och för att driva frågan i EU. Vi menar att denna utbetalning ska upphöra genom att regeringen ger direktiv till Naturvårdsverket.
Enligt 16 kap. 13 § miljöbalken ges ideella föreningar, om man uppfyller lagens kriterier, rätt att överklaga vissa domar och beslut kopplade till miljöbalken. Dessa föreningar är vanligtvis ideologiskt burna och kan ha en väldigt tydlig slagsida i en viss ideologisk riktning. Därför är lagen problematisk i sin utformning och påverkar i allra högsta grad möjligheterna att bedriva en sund viltvård. Vi menar därför att regeringen tydligt bör utreda konsekvenserna av denna lagstiftning och återkomma med förslag hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.
Den svenska fjällvärlden är en naturskön och på många sätt unik miljö som också utgör en tillgång för såväl turismnäringen som fritidsnöjen som jakt. Fjällvärlden löper dock en risk att överexploateras, varför det måste finnas möjligheter att skydda dessa känsliga områden. Sverigedemokraterna strävar efter att återställa möjligheten att reglera jakttider och ge jägare som är bosatta i Sverige företräde till småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Den ändring i rennäringsförordningen som skall träda i kraft 1 april 2017 riskerar att bli mer skenbar än fruktsam och det är tveksamt om den kommer att ändra på någonting av värde. Det är oklart hur det skall omsättas i praktiken och hur man skall följa upp anknytningsregeln för att anses kvalificerad som fjälljägare.
Det nya regelverket riskerar att fortfarande vara ett hot mot lokalbefolkningens jaktmöjligheter i fjällen, med kvarstående problem att begränsa jakträtten i situationer med hårt jakttryck, på grund av den nya svaga skrivningen i rennäringsförordningen.
Sverigedemokraterna vill att det bosättnings- och folkbokföringskrav som 2007 togs bort genom ett regeringsbeslut om ändringar i förordningen och föreskrifterna, åter ska arbetas in i förordningen för att på riktigt kunna reglera jakten och ge svenska jägare upplåtelserätten till småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Utländska jägare skall kunna jaga inom ramen för våra internationella åtaganden om denne äger fastighet, bedriver företagsverksamhet eller har anställning i Sverige. Rätt till småviltsjakt får aldrig upplåtas till någon annan.
Staten har under lång tid gett renägare större och större marker till älgjakt på andra ortsbors bekostnad. Älgjakten är och har många gånger varit viktigare för den övriga befolkningens försörjning än för renägarna. Stora delar av det s.k. renbetesområdet har historiskt tillhört fjällbönder, vilket gör dagens ensidiga gynnande av renägare än mer oacceptabelt.
Dubbelregistreringen vid jakt, där flera jaktlag jagar samtidigt inom ett område, är livsfarligt och skapar många onödiga konflikter. Sverige bör avskaffa det system som på flera områden gynnar renägarsamer på den övriga lokalbefolkningens bekostnad. En början är att ge alla bofasta samma rättigheter till jakt (älgjakt) och fiske.
Sverigedemokraterna vill därför att alla som bor på statlig mark där renskötsel är tillåten ska ha samma rättigheter till jakt och fiske oavsett näringstillhörighet och etnisk tillhörighet.
Sverigedemokraterna vill öka tillgängligheten för att få fler att äta viltkött. Vi ser en ökad kunskap om vilt som livsmedel som ett steg i rätt riktning för att kunna marknadsföra viltkött som hälsosam mat. Viltet har stor potential att nå fler om vi lyckas förändra attityderna kring jakt och viltkött. Att äta vilt skall kunna vara en självklarhet och inte som idag ett exotiskt inslag. Regeringen bör inleda arbetet med att förändra attityderna och marknadsföra vilt som en resurs.
Den största utmaningen för företagarna inom viltnäringen är det komplicerade regelverk som gäller för att hantera produkten. Reglerna för vilthantering måste underlättas för att få ut viltköttet i handeln.
Försäljning av vildsvinskött behöver underlättas genom att man reviderar reglerna för distribution så att jägarna själva kan sälja sitt byte efter godkänd trikinprovtagning, i stället för som i dag då vildsvinet måste ha passerat en vilthanteringsanläggning innan det säljs vidare eller bortskänks. Detta skulle också uppmuntra jakt och bidra till att få bättre kontroll på den snabbt växande stammen.
Att införa jägarexamen på skolschemat för att öka kunskapen om vilt redan från unga år skulle kunna vara ett steg i rätt riktning, liksom att förmå kommunerna att köpa in och servera viltkött i skolorna och på äldreboendena.