Förslag till riksdagsbeslut
Hur vi organiserar arbetet med finansiell stabilitet påverkar resultatet av våra insatser. Dagens organisation har resulterat i att marknaden nås av delvis divergerande analyser av verkligheten och om de åtgärder som behöver vidtas. Detta är en situation som har uppmärksammats såväl internationellt som nationellt.
Ansvaret för arbetet i Sverige med att skapa och upprätthålla en god finansiell stabilitet, det vi vanligen kallar makrotillsyn, är uppdelat på tre olika myndigheter, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden. I dessa organisationer och i debatten framkommer inte sällan olika uppfattningar om vem som har ansvaret för vad inom ramen för en helhetsbild på makrotillsyn. I en utredning som gjorts av riksdagens utredningstjänst om hur ansvaret är fördelat mellan myndigheterna framkommer det att det finns en rad oklarheter i arbetsfördelningen mellan de tre myndigheterna.
Det huvudsakliga problemet med nuvarande ordning ligger i brister i arbetet med att skapa en samsyn avseende verklighetsbeskrivning, inriktningsbeslut och vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta i en given situation. Systemet innebär en påtaglig risk för att divergerande budskap når marknaden och att trovärdigheten i statens insatser undergrävs. Därmed riskerar arbetet med finansiell stabilitet att få väsentligt sämre effekt än vad som skulle kunna uppnås med en bättre ordning.
2015 etablerades ett samverkansorgan, Finansiella stabilitetsrådet, med syftet att skapa ett forum för diskussioner mellan myndigheterna. Rådet har ingen beslutanderätt. Initiativet att etablera Stabilitetsrådet var mycket vällovligt, men det har visat sig vara en alltför grund plattform för att skapa den nödvändiga samsynen kring hur stabilitetsfrågorna bör hanteras.
En annan sida av problemkomplexet kring arbetet med finansiell stabilitet är bristen på skarpa verktyg för att påverka marknaden i önskad riktning. Myndigheterna har inte en tillräckligt bred och innehållsrik verktygslåda, utan måste få godkännande av regeringen för att kunna vidta de åtgärder som man anser krävs. Situationen blir den att man har ett uppdrag och ett ansvar men ingen, eller snarare en alltför kringskuren, möjlighet att agera.
En liten del av problemet blottades 2015 då Finansinspektionens förslag om att införa amorteringskrav för bolån underkändes av Kammarrätten i Jönköping, med motiveringen att Finansinspektionen inte hade befogenhet att införa ett sådant. Kammarrätten pekade här på ett genant problem för den svenska statsapparaten, men också på ett område som måste bli föremål för en tydligare politisk styrning, så att det inte skall kunna råda några oklarheter om hur våra myndigheters mandat och förutsättningar ser ut.
I Goodfriend & Kings utvärdering av Riksbankens penningpolitik gjordes också en genomlysning av Sveriges arbete med att säkra den finansiella stabiliteten. Man kom därvid fram till att ledningssystemet är vagt och att ansvarsfördelningen mellan, i första hand, Riksbanken och Finansinspektionen är otydlig. Därmed skapas en allvarlig spricka i trovärdigheten för arbetet för finansiell stabilitet.
För att råda bot på dessa problem, som kan bidra till att arbetet med finansiell stabilitet till viss del motverkar sitt syfte, krävs det åtgärder för att skapa en organisation som styr arbetet mot en gemensam verklighetsbild från våra myndigheter.
Vi föreslår därför att regeringen utreder de frågeställningar vi kortfattat skissar nedan och återkommer med ett lagförslag med relevanta åtgärder för att lösa de ovan beskrivna problemkomplexen. Det skulle vara lämpligt att delar av frågorna läggs in i den översyn av riksbankslagen som aviserats. Andra delar kan dock med stor fördel hanteras separat för att ett snabbare resultat skall kunna åstadkommas, då de inte enbart har fokus på Riksbankens verksamhet.
Organisationen av makrotillsynen ses över och förtydligas. I denna del bör regelverket för samtliga tre myndigheter, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden, kompletteras med avgränsningar av de områden som respektive myndighet har det övergripande ansvaret för. Andra områden där det kan vara praktiskt med ett fortsatt delat ansvar, skall detta förtydligas så att det klart framgår vilka olika moment respektive myndighet har huvudansvar för samt hur myndigheterna skall samverka för att åstadkomma en gemensam syn i sådana frågor. Vårt förslag är i det senare fallet att Finansiella stabilitetsrådet blir ett forum för samverkan med en gemensam beslutsprocess.
Finansiella stabilitetsrådet bör också vara en avsändare av en gemensam rapport om finansiell stabilitet, i vilken de olika ansvarsområdena delas upp på respektive ansvarig myndighet och där områden med gemensamt eller delat ansvar också framgår tydligt. Det är i detta sammanhang viktigt att behålla myndigheternas integritet i förhållande till varandra i de delar där man har olika roller. Det bör dock vara en strävan att i de gemensamma delarna av stabilitetsrapporten lägga särskild vikt vid att myndigheterna skapar en gemensam bild utåt samt presenterar denna bild och beslutade åtgärder med en röst utåt. Detta får dock inte innebära att man inte kan ha olika uppfattningar i diskussionernas inledning. Tvärtom bör en bred och djup debatt myndigheterna emellan uppmuntras, så att olika problemkomplex blir allsidigt belysta. Det leder i sin tur till att ett bättre och stabilare beslutsunderlag kan arbetas fram.
I de delar av stabilitetsrapporten där respektive myndighet har ett övergripande ansvar skall den myndigheten ha ansvaret för rapportens innehåll och slutsatser. Övriga myndigheters synpunkter skall dock inhämtas och vägas in i den ansvariga myndighetens bedömningar.
Myndigheternas befogenheter, eller uppsättning av tillgängliga finansiella regleringsverktyg och åtgärdspaket, utvecklas och görs tillgängliga för respektive myndighet att hantera under eget ansvar. Det är därvid viktigt att respektive myndighet ges en tillräckligt bred och djup befogenhet men också ansvar för att kunna agera tillräckligt kraftfullt och i tid för att maximera den önskvärda effekten.
Det 2015 inrättade Finansiella stabilitetsrådet utvecklas till en plattform för diskussioner och gemensamma beslut myndigheterna emellan. Det är därvid viktigt att processen för överväganden och beslut blir fortsatt transparent i delar där det inte motverkar sitt syfte, att bygga stabilitet i det finansiella systemet.
|
Olle Felten (SD) |
|
|
Mikael Eskilandersson (SD) |
Dennis Dioukarev (SD) |
|
David Lång (SD) |
Oscar Sjöstedt (SD) |