Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i skollagen om mobbning och tillkännager detta för regeringen.
Mobbning i skolor är ett stort problem som dessutom hanteras olika i olika skolor trots en i övrigt enhetlig lagstiftning i frågan om kränkning inom skolans verksamhet.
Oaktat åratal av diskussioner och försök att mota problemet med mobbning finns därmed fenomenet, till förtret för alla drabbade, i en hög grad fortfarande kvar. Slutsatsen man måste dra är därför att samhällets insatser hittills varit för svaga, varför insatserna rimligen måste stärkas. Som en del av detta bör nuvarande inställning, att det är möjligt att den mobbade byter skola, helt bytas ut mot att det är mobbaren som är den som bör flytta på sig vid de fall där ingenting annat hjälper.
Idag har rektorer möjligheten att flytta/omplacera elever i regel upp till fyra veckor inom och mellan skolenheter. Dessvärre utnyttjas inte denna möjlighet tillräckligt ofta, vilket ibland får till följd att det är de mobbade eleverna som flyttar istället för de som mobbar. För de elever som mobbas kan dessa upplevelser hänga med långt in i det vuxna livet. Vissa kommer aldrig över tiden i skolan då de utsattes för mobbning, vilket inte bara orsakar stora kostnader för sjukvården i samhället, utan som även innebär att dessa individer inte ges den frihet att leva sina liv som de annars skulle ha haft möjlighet att göra. De utsatta eleverna möter således en framtid där de hämmas av de negativa upplevelserna och i kontakter med andra människor eller samhället som helhet.
I absolut värsta fall finns risk att den mobbade tar sitt eget liv. Det är därför av största vikt att samhället tar det här problemet på allvar genom att ändra ordningen så att skolorna inte bara har en möjlighet, utan istället en lagstadgad skyldighet, att flytta de mobbande eleverna. Jämte 5 kap. 12 § i skollagen finns en möjlighet att flytta en elev till en annan klass och enligt 5 kap. 13 § finns möjlighet att flytta eleven till en annan skola. Båda dessa tvångsmedel får tillämpas i upp till fyra veckor. I grova fall finns i 5 kap. 14 och 15 §§ även möjligheten att stänga av en elev från undervisningen i maximalt en vecka två gånger per termin. En rimlig ordning borde vara att vid misstanke, eller en befogad anmälan, om mobbning så bör den elev eller de elever som mobbat omedelbart stängas av från undervisningen fram till dess att en utredning genomförts, oavsett hur lång tid det tar.
Till saken hör att utredningar av detta slag måste ske skyndsamt för den eller de utsattas skull. För det fall utredningen finner att det finns fog för anmälan eller misstanken om mobbning bör den mobbande eleven i första hand flyttas till en annan skolenhet. Det är inte rimligt att kräva att en mobbad elev återigen ska tvingas möta mobbare i korridorerna, varken i skolan eller på skolgården. Som jämförelse kan konstateras att en anställd som blivit utsatt för våld, hot, kränkande behandling, sexuella trakasserier näppeligen skulle finna sig i att förövaren arbetar kvar på samma arbetsplats. Det är inte troligt att samhället i övrigt, media eller folkvalda skulle tolerera det heller.
Flytt inom skolan bör således ändras så att det endast tillämpas i mindre allvarliga fall eller fall tillsammans med samarbetssamtal och konfrontation av särskild utbildad personal i konflikthantering och under en övervakningsperiod. Samarbetssamtalen bör ske tillsammans med lärare, föräldrar, skyddsombud, polis, socialtjänst och skolledning. I förekommande fall skulle även nätverk liknande barnahus anmodas att delta. Som framgår ovan bör lagen ändras så att ingen bortre tidsgräns specificeras för vad som från början bedöms vara en tillfällig omplacering. Först när det kan anses klarlagt att någon upprepning av kränkande beteenden eller ofredanden inte kommer att ske bör den mobbande eleven komma ifråga för en återflytt.
Det som anförs i motionen bör ges regeringen tillkänna.
|
Johnny Skalin (SD) |
|