Förslag till riksdagsbeslut
Fyra av fem nya jobb i Sverige kommer från småföretagen och 96 procent av företagen i Sverige består av noll till nio anställda. Den borgerliga regeringen påbörjade efter valvinsten 2006 ett arbete med att förenkla reglerna för företagen. Trots någorlunda stora satsningar med minskade administrativa kostnader för småföretagare ansåg fortfarande en majoritet att regelbördan snarare hade blivit tyngre och på skatteområdet ansågs de administrativa kostnaderna till och med ha ökat. Riksrevisionen har sedan granskat detta och konstaterade sedan att de vidtagna åtgärderna inte har satts in där de får störst effekt. I kombination med att öka lönsamheten för företagare, minska risken och minska bördan kring exempelvis bokföring måste en satsning göras för att förbättra möjligheten att på ett enkelt sätt starta och driva ett företag samt uppmuntra fler att våga göra verklighet av sina idéer.
Byråkrati behövs för att säkerställa någon form av ordning och förenkla vissa processer. Det är när det gör det motsatta som det blir till ett problem och därför har begreppet byråkrati fått en negativ klang i vardagligt språk. Byråkratin måste hela tiden granskas för att det ska gå att upprätthålla en någorlunda stabil utveckling där den börda som är förknippat med det är värd mödan. Det får aldrig bli så att krånglet hindrar människor från att nå sina mål. Därför behövs tydliga, enkla, förutsägbara och ändamålsenliga regler som gynnar tillväxt snarare än tvärtom. Lyckligtvis är Sveriges utgångsläge ganska gott, då vi till skillnad från många andra länder till stor del slipper storskalig korruption.
Näringslivets regelnämnd (NNR) presenterade under år 2010 en regelagenda för åren 2011–2014. Denna agenda innehöll bland annat förslag om ett breddat och fördjupat förenklingsarbete för att företag ska få det lättare att växa. Förenklingsarbetet var tänkt att genomföras på samtliga nivåer parallellt: Kommunal, regional, nationell och internationell nivå och det skulle omfatta både nya och existerande regelverk samt en förbättrad regeltillämpning. Tack vare ett pilotprojekt av NNR där 280 kommuner kom med ett resultat kunde man se att det trots stora skillnader i reglerna fanns betydande skillnader mellan kommunerna. Ett av skälen till detta sägs ha varit de olika handläggningstiderna för samma typ av ärenden, men i övrigt är det oklart varför det såg ut som det gjorde. En form av översyn behövs för att se hur företagares villkor kan bli lika, oavsett var i landet företagare verkar.
På nationell nivå har vi likaså sett hur en företagare kan tvingas betala oproportionellt höga avgifter (inklusive skuldräntor) i de fall vederbörande råkat lämna in felaktiga, eller försenade uppgifter. Det kan inte vara rimligt att de som offrar mycket för att få ett företag att fungera väl straffas när felaktiga uppgifter inte lämnats uppsåtligt eller för egen vinnings skull. Då bör företagaren enbart beläggas med en administrativ avgift.
Regelrådet inrättades år 2008 som ett led i den dåvarande regeringens arbete med regelförenkling för företag. Det är i grunden ett positivt arbete som förs i rådet och oberoende granskningar av tillkommande regler är något man bör ta tillvara på för att minska onödigt regelkrångel. Regelrådets nuvarande uppgift är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag. Regelrådets mandat skulle kunna breddas, för att effektivisera arbetet ytterligare och stärka företagares möjligheter och framtida potential. Bland annat bör regelrådets yttranden beakta samtliga konsekvenser av regelgivning för företag, inte enbart företagens administrativa kostnader.
Rent generellt bör det ske en ordentlig förändring för att säkerställa att kommande regler inte skadar mer än vad det gör nytta. För en enskild företagare kan nya regler förändra förutsättningarna vederbörande har avsevärt. I samband med att nya regler tillkommer bör det göras beräkningar på företagens totala regelkostnader (finansiella, materiella och administrativa). Ett enhetligt regelverk för konsekvensanalyser bör likaså införas för att kunna se vilka effekter den nya regeln får. Så fort en ny regel ska införas bör berörda parter också få ta del av processen för att se över vilka alternativ som finns. Onödiga regleringar som skadar mer än det gör nytta kan på detta sätt undvikas i ett tidigt skede. Sist men inte minst måste det alltid ske någon form av uppföljning ett par år efter att en ny reglering införts. Regeringen bör utgå ifrån dessa steg och göra det till praxis för att säkerställa en välfungerande hantering även framöver, oavsett sittande regering.
|
Markus Wiechel (SD) |
|