Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om LSS och tillkännager detta för regeringen.
I propositionen som skrevs inför tillkomsten av LSS så står det tydligt att man ska ta hänsyn till helhetsbilden av en människas behov av assistans och inta bara titta på enstaka personliga behov.
I och med att nya domar kommit gällande hur LSS-behovet ska beräknas så har hänsynen till helhetsbilden minskat och tyngdpunkten ligger på det personliga behovet. Det innebär att de som drabbas ökar också stressen för dessa. Frågan är om vi hinner med allt när assistenten är här, frukost, handla, toabesök, middag, socialt umgänge o.d. Vad händer när assistenten lämnar, våga jag ta en kvällsmacka, toabesök m.m. För oss andra, så behöver vi knappt reflektera över detta!
Sverige har undertecknat och ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Rätten till assistans fastslås i konventionens artikel 19.32. Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter av samma slag som personlig assistans anses ibland vara något som kan variera utifrån budgetekonomiska ställningstaganden. Så är emellertid inte fallet. Det finns en absolut skyldighet att progressivt förverkliga sociala rättigheter.
Det finns också ett absolut förbud mot att dra tillbaka existerande rättigheter. Det är den svenska staten som har ansvaret att leva upp till förbindelserna i konventionen. Det räcker alltså inte att hänvisa till nya domstolstolkningar. Inte heller räcker det att bunta ihop rätten till personlig assistans enligt LSS i såväl kommunal som statlig regi med service som fås under socialtjänstlagen. Det statliga ansvaret gäller oavsett utförande förvaltningsenhet i förhållande till den enskilde medborgaren. Antalet individer i olika grupper är irrelevant; likaså det genomsnittliga antalet timmar bland dem som får del av rättigheten. Ansvarsförhållandet löper direkt mellan stat och individ. Regeringen bör noga följa utvecklingen på LSS-området.
|
Adnan Dibrani (S) |
Jennie Nilsson (S) |