Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en översyn av betygssystemets konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.
Skollagen föreskriver att betyg ska sättas när en termin, ett ämne eller en kurs avslutas. Betyg sätts utifrån kunskapskrav i skalan F–A där F är lägst och A högst. Betygskriterierna beskriver förmågor och det får antas att en elev får mer än ett tillfälle att uppvisa var och en av de förmågor som ingår i ett ämnesbetyg under en termin eller kurs. Har en elev fått E vid ett tillfälle då en förmåga bedömts men vid ett senare tillfälle visat sig ha utvecklat eller besitta en mer avancerad förmåga, t.ex. för ett C, ska det givetvis beaktas vid betygssättningen. Lgr 11 föreskriver att läraren vid betygssättningen ska utnyttja all tillgänglig information om elevers kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper.
Från pedagogikforskare får betygen kritik. Betyg som bedömningsform kan stigmatisera elever och missrikta drivkraften för lärande och studier samt att bedömningen svårligen kan bli likvärdig och rättvis utifrån betygskriteriernas formulering. Forskning visar att betygssystemet för med sig en rad negativa konsekvenser, såsom ökad administrativ börda för lärarna, elever fokuserar mer på vad de tror ska komma på prov istället för lärandet i sig, samt stämplar elever som bra eller dåliga. Ett mer utvecklingsinriktat förhållningssätt i bedömningen av elevers kunskaper vore att föredra framför korta summeringar.
Skolverket har fått regeringens uppdrag att utvärdera den nya betygsskalan utifrån perspektiven nationell likvärdighet, tydlighet för elever och lärare och eventuell inverkan på betygsinflation. Men frågan är egentligen större än så. Vi behöver utreda betygssystemets konsekvenser.
|
Ida Karkiainen (S) |
|