Förslag till riksdagsbeslut
Lagar och regler är nödvändigt för ett civiliserat samhälle. Med detta sagt är det också viktigt att se att regler och byråkrati per definition verkar begränsande. Sverige är av tradition ett land med starka myndigheter och mycket detaljregleringar. I en värld med global handel och således global konkurrens verkar detta dock i många fall konkurrenshämmande.
För svenska företag innebär regelbördan kostnader och administration som tar fokus från företagens egentliga verksamhet. Dessa merkostnader drabbar i förlängningen hela samhället samt hämmar jobbskapande och tillväxt. Det är därför av största vikt att vi eftersträvar förenklingar och tar bort onödiga regleringar där konsekvenserna inte motsvarar nyttan samt att nya och förändrade regler är kostnadseffektiva. Detta kräver i sin tur ett aktivt arbete och styrning från regeringens sida, möjlighet till ansvarsutkrävande samt kompetens, relevanta analysverktyg och beräkningsmodeller för att regelgivare ska kunna genomföra bra konsekvensutredningar.
Alliansregeringen 2006–2014 hade ett uttalat mål om att minska regelbördan för svenska företag. När man låter företagarna recensera arbetet kan man dock konstatera att det finns mycket kvar att göra. En övervägande majoritet av företagarna anser, enligt enkätundersökningar, att regelbördan kvarstår på samma nivå som tidigare, samtidigt som något fler uppger att det blivit än värre än de som anser det blivit bättre.
Sedan januari 2015 är Regelrådet en organisation inom Tillväxtverket. Från Sverigedemokraterna ser vi ett värde av att stärka Regelrådets kompetens och mandat. Rådet bör vara ett oberoende organ med placering under Statsrådsberedningen. Detta ger rådet en större tyngd och inflytande med möjlighet att komma in så tidigt som möjligt i processen av framtagande av nya regler. Rådet får även möjlighet att attrahera medarbetare med hög kompetens, bland annat inom Regeringskansliet.
Sverigedemokraternas uppfattning är att regeringen och svenska förvaltningsmyndigheter behöver prioritera upp arbetet med förenkling och upprensning bland för företag betungande regler. Detta bör också ske i samarbete med näringslivsorganisationer som ofta är de som sitter på sakkunskap. Sverigedemokraterna vill se en systematik i detta arbete och föreslår ett inrättande av arbetsordning enligt följande:
Frågan om en stoppfunktion för Regelrådet har framförts i olika sammanhang och även av Regelrådet själv (Regelrådets rapport 2009–2014). En stoppfunktion skulle innebära att en regel inte får införas till dess att konsekvenserna av regelförslaget har utretts på ett godtagbart sätt. Först när Regelrådet anser att konsekvensutredningen uppfyller kraven i konsekvensutredningsförordningen bör förslaget gå vidare i processen. Vi anser att Regelrådet ska få denna så kallade stoppfunktion, men för att väga maktbalansen mellan politiken och nämnda myndighet kunde det i sammanhanget vara intressant att överväga om Regelrådet endast ges möjlighet att, med hänvisning till bristfällig konsekvensanalys, stoppa införandet av en ny regel under en viss tidsfrist. På så vis sätts det press på politiken och förvaltningsmyndigheterna att återkomma med ett bättre underlag, samtidigt som det öppnar för debatt och diskussion, men med en mer begränsad maktförskjutning.
När nya regler tas fram måste de stå i proportion till de mål och problem som reglerna är tänkt att lösa, vilket man enkelt kan konstatera inte alltid är fallet. I förordning (2007:1244) regleras hur förvaltningsmyndigheter under regeringen ska arbeta med konsekvensanalyser vid införande av nya föreskrifter. I förordningen beskrivs hur man vid konsekvensanalyser ska arbeta med och redogöra för t.ex. vilken administration och vilka kostnader som uppstår, vilka som drabbas och hur det påverkar konkurrensförmågan hos företag. Vi anser generellt att det är viktigt att förvaltningsmyndigheterna konsekvent följer förordningens direktiv.
Sverigedemokraterna anser samtidigt att förordningen kan stärkas, inte minst kopplat till begreppet ”Gold plating”, att en nationell regel går utöver Europeiska unionens minimilagstiftning och leder till högre kostnader nationellt och konkurrenssnedvridning inom unionen. Som förordningen är formulerad idag så ska det göras ”en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen”. Denna skrivning bör inskärpas så att förordningen kräver att regelgivaren ska beskriva effekterna av när svenska regler föreslås gå utöver vad som krävs av EU:s lagstiftning. Vi vill därmed rikta ett tillkännagivande till regeringen om att uppdatera förordningen enligt ovan beskrivet.
|
Josef Fransson (SD) |
|
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Johan Nissinen (SD) |