Förslag till riksdagsbeslut
Värnandet av den privata äganderätten och respekten för allmänna utrymmen är några av det fria och demokratiska samhällets viktigaste byggstenar. Det förra är en förutsättning dels för den enskildes frihet och möjlighet att kunna förverkliga sina drömmar, dels marknadsekonomin och därmed i förlängningen samhällets välstånd. Det senare är en förutsättning för en fungerande samvaro mellan människor. Om de lagar och ordningsregler som är satta att styra över gemensamma utrymmen inte i praktiken tillämpas kommer det att skapa otrygghet och minska tilltron till systemet och människor emellan.
Mot denna bakgrund borde det vara en självklarhet att den som uppehåller sig olagligt eller till och med illegalt och bosätter sig där man inte har rätt att göra det – oavsett om det rör sig om privat eller offentlig mark – omgående avvisas. Det är idag tydligt att denna ordning inte gäller. Markägare hamnar ofta i ett byråkratiskt moment 22 mellan polis och kronofogde när man försöker få människor som uppehåller sig illegalt på sin mark avvisade. Sker avvisningen direkt i samband med att samma bosättningar inrättas tenderar processen att fungera, men om markägaren av olika skäl inte anmält saken till myndigheter tycks polisens tolkning av lagrummet vara sådant att de som uppehåller sig illegalt får en särskild status som kräver handräckning via kronofogden. Detta förutsätter i sin tur att kronofogden först kan identifiera de som ska avvisas. Denna ordning är orimlig. En markägare måste alltid kunna avvisa människor som befinner sig olovligt dennes mark och detta ska vara ett polisiärt åtagande. Denna process måste förenklas.
På samma sätt måste också kommunerna få bättre verktyg att upprätthålla den lokala ordningsstadgan för att säkerställa respekten för allmänna utrymmen. Därför bör kommunerna ges möjlighet att anställa ordningsvakter för att se till att detta efterföljs i praktiken.
|
Fredrik Schulte (M) |
|