Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försörjningskravet för anhöriginvandring ska omfatta samtliga svenska medborgare och de som har uppehållsrätt i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Sverige bör alltjämt vara ett öppet land med ett av västvärldens mest generösa asylmottaganden. För detta har vi ett moraliskt ansvar. Inte minst är Sverige i stort behov av en ökad migration för att möta framtida demografiska utmaningar. Upprätthållandet av samma ordning förutsätter dock en reglerad och ordnad migrationspolitik. När asylmottagandet sätts på prov i samband med flyktingkriser kommer allmänhetens stöd för en generös linje kräva detta.
Den som kommer hit och hoppas bygga en ny och bättre framtid för sig och sin familj måste lära sig språket, arbeta och göra rätt för sig. Att komma till och bo i Sverige måste i högre utsträckning vara förenat med eget ansvar för den som kommer hit. Nästan all migration medför samhällsfriktion. Att som nyanländ integreras in i ett samhälle där man inte kan språket och kulturen är sällan oproblematiskt. Tar samhället inte detta på allvar och klyftan mellan inrikes och utrikes födda växer, kommer vi stå inför allvarliga utmaningar.
Mot denna bakgrund är det rimligt att Sverige skärper försörjningskraven vid anhöriginvandring. Nuvarande ordning är problematisk ur särskilt två perspektiv. För det första institutionaliserar dagens regelverk utanförskap. Sverige har världens kanske högsta ersättningsnivåer i bidragssystemen för människor som inte kommit in på arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet familjer. Det gör att incitamenten för att komma i arbete kraftigt försvagas när egen försörjning inte är ett krav för att ta hit närstående. Att göra den många gånger tuffa ansträngning att lära sig språket, att flytta dit jobben finns och inte fastna i utanförskapsområden som erbjuder en trygghet i samvaron med landsmän är inte enkel. I de flesta länder är det dock en förutsättning för att låta sin familj invandra. Det skapar tydligare drivkrafter för att komma i arbete och egenförsörjning.
För det andra skapar en oreglerad anhöriginvandring en humanitär orättvisa när den som har en närstående i Sverige får förtur att komma hit. Många gånger framför den som flyr från krig och förföljelse. Inte minst är det en märklig resursallokering för våra samhällsresurser.
|
Fredrik Schulte (M) |
|