Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den svenska journalisten och medborgaren Dawit Isaak och tillkännager detta för regeringen.
För en tid sedan släpptes glädjande nog de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye ur sin fångenskap i Etiopien. De hade då suttit fängslade i 14 månader och frisläpptes tack vare såväl diplomatiska förbindelser som ett starkt stöd från omvärlden. Dawit Isaak har suttit fängslad i hela fjorton år! Utan rättegång!
Såväl mångåriga diplomatiska ansträngningar som ett starkt stöd och påtryckningar från EU har ännu inte hjälpt. Dawit Isaaks öde är en mänsklig tragedi och en samhällstragedi som visar att demokrati samt åsikts- och yttrandefrihet fortfarande saknas i ett antal länder. Den oberoende pressen stängdes, politiker, statstjänstemän och minst elva journalister fängslades i Eritrea tillsammans med Isaak.
Isaak var delägare till tidningen Setit där han också arbetade. Arresteringsvågen började den 18 september 2001 och Dawit Isaak fängslades fem dagar senare. Dawit Isaak är den enda svensk som av Amnesty International har utsetts till samvetsfånge. Han är också den enda EU-medborgare som sitter fängslad blott för sina åsikters skull.
Brotten mot de mänskliga rättigheterna har sedan 2001 accelererat i Eritrea. I en rapport från Amnesty International ”You Have No Right to Ask” i juni 2004, kritiseras de omfattande brotten mot mänskliga rättigheter i landet. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i Afrika har i åtskilliga fall fällt Eritrea för brott mot mänskliga rättigheter. Våren 2004 beslutade Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter att den eritreanska staten bryter mot flera artiklar i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter. Den krävde därför att journalisterna skulle friges, dessutom att de skulle kompenseras ekonomiskt.
I ett världsindex över pressfriheten från 2007 rankas Eritrea som det värsta landet i världen för reportrar att verka i. Den svenska riksdagens stödkommitté för Dawit Isaak är synnerligen oroad för Isaaks välbefinnande. Att ingen officiell företrädare för Sverige – och inte heller någon i hans familj – har tillåtits kontakta, än mindre besöka, Dawit Isaak under dessa tio år är oacceptabelt och plågsamt. Det är uppenbarligen dags att komplettera diplomatiska kontakter – som måste förekomma – med vad som bör benämnas ”smart diplomacy”.
I första hand måste Sverige nu arbeta genom Europeiska unionen genom kontakter med afrikanska motsvarigheten, Afrikanska unionen, för att öka både påtryckningarna och kontaktvägarna med Eritrea. Därtill måste vi gripa tillfället att samarbeta intensivt med Norge som sedan en tid tillbaka avser att öppna en permanent mission på diplomatisk nivå i Asmara.
Också andra påtryckningar i form av frågor i alla forum där Sverige eller EU möter Eritrea måste användas. Sanktioner i form av reseförbud som riktas mot eritreanska regerings- och myndighetsföreträdare behöver nyttjas, liksom strategiska hinder mot handel som gynnar regimen i Asmara. Den svenska regeringen bör verka för att EU stoppar allt icke-humanitärt bistånd till Eritrea samt den pågående skatteindrivningen som pågår i de olika länderna av regimen i Asmara. Det finns ingen anledning att EU ska prioritera att stödja regimen i ett land som håller en EU-medborgare fängslad utan rättegång och totalt saknar ambition att påbörja demokratiska reformer. Det bistånd EU för en tid sedan avsatt med destination förtryckarregimen, bör snarare omallokeras till att stödja den demokratiska processen/krafterna, exempelvis genom Dawit Isaak-rörelsen, Free Eritrea, Meron Estefanos, Radio Erena eller dylikt.
Riksdagen anser
|
Said Abdu (L) |
|