Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av att säkra kapaciteten över Saltsjö-Mälarsnittet i Södertälje för fordonstrafik och tillkännager detta för regeringen.
Dagen före midsommarafton, den 27 juni kl. 09.32, körde en långtradare in i en bärande konstruktionsdel på motorvägsbron, E4, i Södertälje i södergående riktning. Bron stängdes omgående av helt för trafik söderut vilket fick till följd att trafiken tvingades ledas om till vägnätet kring och genom Södertälje. Situationen blev snart kaosartad och köerna söderut från Stockholm genom Södertälje uppskattades till minst 5 timmar. Framkomligheten i själva Södertälje begränsades kraftigt för såväl bil- som kollektivtrafik.
Trafikverket angav inledningsvis att reparationsarbetena skulle ta två veckor. Ett antagande som visade sig gravt felaktigt. I själva verket kunde inte trafiken släppas på bron i södergående riktning förrän efter nästan två månader, den 18 augusti. Som motiv för detta angavs bl.a. att den entreprenör som inledningsvis anlitades inte visade sig ha den kompetens som erfordrades för att utföra arbetet.
Om man bortsett från att det blev en mycket besvärlig period för Södertäljes befolkning, med begränsningar i framkomligheten, omdragna kollektivtrafiklinjer, avsevärt längre restider och därtill kraftigt begränsade slussningsmöjligheter i Södertälje kanal för olyckan med sig några frågor som det finns anledning för staten att ta på stort allvar.
För det första och kanske mest allvarliga. Olyckan illustrerar med all önskvärd tydlighet hur sårbart det svenska vägnätet är över Saltsjö-Mälarsnittet i Södertälje. Här möts E4 och E20 i en trång passage som utgör den naturliga till- och frånfarten till Stockholm. När/om denna passage blir helt utslagen kan trafiken ledas om antingen över Saltsjöbron som går parallellt med motorvägsbron, genom Södertäljes stadskärna över Mälarbron, via Strängnäs/Enköping över Hjulstabron på väg 55 och med tillfart norrifrån till Stockholm eller över Mörkö med färja över Skanssundet. Så länge Saltsjöbron och Mälarbron i Södertälje är i full funktion kan situationen antas vara hanterbar, även om det skulle uppstå mycket stora störningar för såväl persontransporterna som varuförsörjningen. Att så är fallet visar ju sommarens händelse. Men om också dessa broar skulle sättas ur spel blev situationen genast mycket allvarlig. Så allvarlig att den sannolikt skulle lamslå stora delar av Stockholmsregionen. Mot den bakgrunden finns det anledning att fundera över om den nuvarande kapaciteten över Saltsjö-Mälarsnittet i Södertälje är tillräcklig. Detta bör utredas särskilt.
För det andra är det viktigt att inse att det uppstår uppenbara intressekonflikter när/om en likande situation uppstår igen. Södertälje kommun med dess stora arbetsplatser är av flera skäl angeläget om så lite genomfartstrafik som möjligt medan staten vill ha så lite köer som möjligt på E4 och E20. Här måste staten visa stor ödmjukhet. Hur samspelet mellan berörd kommun och staten ska fungera för att minimera intressekonflikter vid liknande händelser bör också utredas.
För det tredje måste frågan resas om det är rimligt att det ska ta så lång tid som det gjorde för Trafikverket att genomföra nödvändiga reparationer vid ett så viktigt vägsnitt? Rimligen borde Trafikverket ha en särskild plan- och handlingsberedskap för att snabbt kunna åtgärda fel och brister vid vitala trafikknutpunkter. Om så inte är fallet är det rimligt att Trafikverket ges ett sådant uppdrag.
|
Ingela Nylund Watz (S) |
|
|
Yilmaz Kerimo (S) |
Serkan Köse (S) |
|
Leif Nysmed (S) |
|