Förslag till riksdagsbeslut
Alltsedan valrörelsen 2014 har de flesta politiska partier ställt sig bakom idén att Sverige ska anta en livsmedelsstrategi. Regeringen har arbetat vidare med frågan dock utan att hittills ha kunnat presentera den strategi som var utlovad till våren 2016. Det är olyckligt eftersom Sverige behöver formulera mål och medel för att kunna utveckla den viktiga jordbruksnäringen.
En strategi där man tar ett helhetsgrepp för att kunna lyckas ännu bättre med såväl produktion som export av förädlade livsmedel från ett land som erbjuder bland världens renaste råvaror och slutprodukter. Strategin måste dessutom inkludera en hög grad av forskning och innovation som sträcker sig alltifrån primärproduktion till konsumenters hälsa.
Innovation kan också ske beträffande nuvarande djurskyddslagstiftning och säkerligen också rörande andra viktiga regleringar som styr näringen. Under alliansregeringen initierades och drevs projektet Förenklingsresan som nu har redovisats i rapporten Förenklingsresan för lantbrukare 2013–2015 – Så här blev resultatet.
En punkt som lyfts i rapporten rör just förenklade djurskyddsbestämmelser för lantbrukets djur. Något som bland annat bedöms leda till ”förbättrad lönsamhet för företagen, större hållbarhet hos suggorna och ökad arbetseffektivitet”.
Anmärkningsvärda resultatförbättringar för såväl människor som djur således. Inte så konstigt då att chefen för Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa, vid ett seminarium i början på året ansåg att Sverige bör utvärdera dagens regelverk och utveckla nya djurhållningsmetoder, utan att för den skull minska nivån på nuvarande djurskydd. Hon menade att det finns möjligheter att öka flexibiliteten i dagens lagstiftning och att lantbrukarna därmed skulle kunna uppfylla kraven på olika innovativa sätt. Detta är enligt undertecknad ett intressant och framsynt uttalande av en ledande företrädare vid en av regeringens expertmyndigheter.
Sverige är det EU-land som använder minst antibiotika vid uppfödning av djur. Detta är en möjlighet som borde utnyttjas mer för samtidigt är det ett faktum att landets primärproduktion stadigt krymper. I Sverige har det till exempel blivit allt svårare att bedriva animalieproduktion på grund av ett högt kostnadsläge, låga produktpriser och osund konkurrens genom import från länder som ställer lägre krav än oss på miljö- och djurskyddsområdet.
Sverige har av tradition varit ett land som varit självförsörjande på jordbruksprodukter. Idag är situationen en annan. Statistik från 2013 (SCB) visar en självförsörjningsgrad på nötkött med 51 procent, griskött 67 procent och lamm 32 procent. Trenden är dessutom tydligt nedåtgående. Detta kopplat till den dåliga lönsamheten för jordbruksföretagare innebär troligtvis att utvecklingen kommer att fortsätta vara negativ.
Som synes finns här en betydande potential, i synnerhet som konsumtionen av animalieprodukter stadigt ökar. Problemet är att denna ökande marknad går de svenska producenterna förbi och därför måste vi säkerställa att svensk animalieproduktion ges möjligheter att växa.
En ökad animalieproduktion innebär att jobb stannar kvar på landsbygden men det bidrar också till ökade exportintäkter och en växande livsmedelsindustri. På så sätt gynnas både arbetslinjen och företagsamheten. Och som ett extra plus ger det förutsättningar för en levande landsbygd med öppna landskap.
Utifrån ovan bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att se över hur vi kan säkerställa en ökad animalieproduktion och flexibilitet i djurskyddslagstiftningen, ökad förädling av råvaror samt ökad nivå på forskning och innovation inom såväl primärproduktion som inom livsmedelsområdet. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|