Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över värnskatten och tillkännager detta för regeringen.
Efter aviseringen om att statlig skatt kommer att tas ut från en månadsinkomst på 36 500 kronor kommer Sverige åter ha världens högsta marginalskatt som dessutom tas ut från en internationellt sett låg nivå. Efter årsskiftet betalar den individ som tjänar över 53 158 kronor per månad sammanlagt 57 procent i skatt. I detta ingår kommunalskatten (32 procent), statlig inkomstskatt (20 procent) och värnskatt (5 procent).
De flesta som ligger på denna inkomstnivå har både långa och hårda studier bakom sig samt ett inkomstbortfall under studietiden som måste kompenseras. Många är företagare som arbetar 80 timmar i veckan. En kompetent och ambitiös arbetskraft kräver en positiv löneutveckling efter studierna. Företagare som skapar nya jobb måste premieras. Värnskatten försvårar detta och möjligheterna att avskaffa värnskatten bör därför ses över. 1990-talet präglades av en svår ekonomisk tid. Saneringen av ekonomin krävde nya och inte sällan drastiska åtgärder som var lika impopulära som nödvändiga. Därför infördes år 1995 en tillfällig skattehöjning med fem procentenheter till 25 procent för inkomster över en viss nivå. Denna värnskatt skulle vara tillfällig, och skulle tas bort så snart ekonomin tillät. 1999 avskaffades värnskatten, men ersattes direkt av en ny skatt med identisk konstruktion och funktion – om än under ett nytt namn. Men namnbytet eliminerade inte orättvisan.
Vissa vill behålla värnskatten tack vare dess påstådda positiva inverkan på samhällsekonomin. Men enligt Ekonomistyrningsverket inbringar värnskatten endast mellan 4,2 och 4,5 miljarder kronor till statskassan per år, vilket måste relateras till de totala skatteintäkterna som beräknades till 952 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2016. Värnskattens positiva effekter är således starkt överdrivna då den endast utgör ungefär 0,5 procent av statens totala intäkter. Långtidsutredningen från 2011 beräknade även att värnskatten skulle kunna avskaffas utan att statens intäkter påverkas negativt.
Alliansregeringen införde och förstärkte arbetslinjen, främst genom jobbskatteavdragen. Dessa ökade drivkrafter för arbete framför bidrag. Det är beklagligt att den nya regeringen väljer bidragslinjen och bestraffar dem som skapar jobb. Sverige har inte råd att förlora experter till utlandet eftersom över hälften av deras lön beslagtas av staten. Det är förödande för en nation som vill vara ett kunskapssamhälle att sända signalen att högre studier och hårt arbete inte lönar sig. Värnskatten riskerar att motverka social mobilitet. Den hindrar ungdomar från studieovana miljöer att göra en klassresa. Långa studier och höga studielån avskräcker människor från utbildning om det inte finns tydliga ekonomiska incitament. Värnskatten minskar även människors frihet genom orättfärdig konfiskering av pengar som rätteligen tillhör den som intjänar dem. Dessa är bara några av många skäl till varför möjligheterna att, på sikt och när det ekonomiska läget så medger, avskaffa värnskatten bör ses över.
|
Boriana Åberg (M) |
|