Förslag till riksdagsbeslut
Bidraget till den globala uppvärmningen från produktion av livsmedel är omfattande. Det gäller särskilt kött och mejeriprodukter. I synnerhet ger produktion av det som i dagligt tal kallas rött kött upphov till stor klimatpåverkan.
Så kallade externa effekter finns för många produkter och verksamheter i ett samhälle, dvs. hela samhällskostnaden för en produkt finns inte inbakad i priset. Det gäller i synnerhet produkter och verksamheter som påverkar miljön negativt. Därför har vi under de senaste årtiondena i Sverige infört olika slags miljöskatter. De finns för att kostnaden för den miljöstörande verksamheten i större utsträckning ska inkluderas i priset och styra så att det som är skadligt minskar.
En miljöskatt som införts för att minska klimatpåverkan från transporter är den så kallade koldioxidskatten, som haft stor betydelse för att begränsa utsläppen. Klimatpåverkan från matproduktion är dock idag undantaget från denna princip – att ”förorenaren betalar”.
Den starkaste klimatpåverkan från mat kommer från produktion av rött kött, dvs. främst nötkött, lammkött och griskött. Faktorer som avgör klimatpåverkan från produktion av livsmedel är främst metanutsläpp, skövling av regnskog (för att skapa plats för fler betande djur) och koldioxidutsläpp från energiåtgång och transporter.
Införandet av en klimatskatt på livsmedel bör införas etappvis, med de livsmedel som har allra störst klimatpåverkan – ”de lägst hängande frukterna”. Av rött kött har produktion av kött från idisslare – nötkött och lammkött – störst klimatpåverkan, eftersom de släpper ut mycket metan, som har betydligt större klimatpåverkan än koldioxid. Importerat nötkött från djur som betar i områden som har skövlats på regnskog har allra störst klimatpåverkan, då regnskog tar upp mycket koldioxid ur atmosfären.
Efter att en skatt på rött kött införts finns sedan möjlighet att ta fler steg med andra livsmedel som också har betydande klimatpåverkan, om än mycket lägre än för rött kött.
En klimatskatt på livsmedel bör inte ses som fiskal, dvs. som ett sätt att finansiera statsbudgeten, utan som ett sätt att minska Sveriges klimatpåverkan genom att förändra människor beteende. För att få ökad accept bland allmänheten för skatten så bör den återbetalas till alla vuxna medborgare, lika mycket till varje person. På så sätt påverkas människors beteende, dvs. konsumtion av rött kött minskar och därmed klimatpåverkan, samtidigt som de flesta hushåll med lägre inkomster får oförändrad eller något förbättrad levnadsstandard. Detta ger hushållen ökad möjlighet att köpa exempelvis mat av god kvalitet som ger mindre klimatpåverkan.
Klimatskatten bör förenas med en klimatmärkning (till exempel med olika siffror eller färger), för att göra det extra tydligt att varan har en högre skatt och är mycket sämre för klimatet än andra livsmedel.
En ny studie (mars 2016) ledd av forskare på Oxford Martin School (publicerad i ”Proceedings of the National Academy of Sciences”) visar att en minskning av konsumtionen av rött kött skulle ge omfattande minskningar av utsläppen som påverkar klimatet. En minskning till en nivå motsvarande de vanligaste hälsoråden för rött kött (300 gram per person och vecka) skulle minska klimatpåverkan globalt från köttproduktion med en tredjedel till år 2050. Om hela världen gick över till vegetarisk kost så skulle minskningen till år 2050 bli 63 procent, enligt studien.
Utsläppen från köttproduktion utgör en fjärdedel av alla klimatpåverkande utsläpp globalt, visar studien. Andra stora studier har tidigare visar på att mellan ungefär 20 och 50 procent av all klimatpåverkan kommer från köttproduktion. Konsumtionen av kött – och därmed klimatpåverkan från köttproduktion – fortsätter dessutom att öka kraftigt, i motsats till klimatpåverkan från energianläggningar och transporter. Ska mänskligheten ha någon möjlighet att begränsa den globala temperaturökningen till högst två grader, så är det en absolut nödvändighet att börja använda ekonomiska styrmedel för att minska utsläppen från köttproduktion. En väl fungerande klimatskatt på rött kött i Sverige skulle bli ett viktigt exempel som andra länder skulle ta intryck av.
|
Stefan Nilsson (MP) |
|
|
Annika Hirvonen Falk (MP) |
Niclas Malmberg (MP) |