Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en samlad strategi för att bemöta Sveriges verkliga utmaningar på jämställdhetsområdet och tillkännager detta för regeringen.
En modern politik för jämställdhet tar sin utgångspunkt i principen om alla människors lika värde. Bekämpandet av all form av diskriminering blir därför grundläggande i arbetet för ett jämställt samhälle. Det kräver en samlad strategi som omfattar insatser av många olika slag, inte skadlig symbolpolitik som enbart riskerar att förvärra redan befintliga problem. Regeringen behöver därför ta ett helhetsgrepp i frågan och presentera en samlad strategi för att möta de utmaningar vi ser inom jämställdhetsområdet.
Sverige är på många sätt ett föregångsland inom jämställdhet, det får vi inte glömma. Enligt the Global Gender Gap Report, som mäter jämställdheten i världen utifrån ett antal olika parametrar, däribland kvinnlig representation i nationella parlament och regeringar, ligger Sverige på plats fyra av 145 länder. Det ger oss anledning att vara stolta.
Men de många problem och utmaningar vi står inför ger oss samtidigt anledning att fortsätta arbetet för ett jämställt samhälle. Våld i nära relationer utgör exempelvis fortfarande ett stort samhällsproblem som kvinnor drabbas av i större utsträckning än män. Två av tre sjukskrivna är kvinnor och därtill ökar kvinnors sjukskrivningar snabbare än mäns. Huvuddelen av ökningen kan tillskrivas stigande psykisk ohälsa. Den ökade ohälsan innebär inte bara ett svårt lidande för den enskilde som drabbas; det leder också till ökade kostnader för samhället i form av exempelvis utbetalning av sjukpenning och insatser inom vården. Den ökade ohälsan bland kvinnor är med andra ord inte bara ett problem för de enskilda individerna utan även för samhället i stort.
Inom andra områden ser vi också behov av insatser. I många av Sveriges utanförskapsområden har en hederskultur vuxit fram, vilken begränsar grundläggande fri- och rättigheter för kvinnor. Exempelvis gjorde Socialstyrelsen 2015 en uppskattning av hur många kvinnor och flickor som kan ha utsatts för könsstympning. Av studien ”Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning – en uppskattning av antalet” framkom det att omkring 38 000 flickor och kvinnor som lever i Sverige kan vara könsstympade. Av dessa är 7 000 flickor under 18 år.
När Sverige står inför så allvarliga problem räcker lagar om kvotering, som enbart skulle beröra ett fåtal relativt privilegierade kvinnor, inte speciellt långt. Symbolpolitik duger inte som verktyg om man hoppas bekämpa förtryck, ohälsa och våld. Då krävs insatser som gör skillnad och en politik som tar problemen vi ser idag på största allvar. Regeringen måste därför återkomma till riksdagen med en samlad strategi för att möta de verkliga utmaningarna och som kan föra Sverige närmare målet om ett helt jämställt land.
|
Tina Ghasemi (M) |
|