|
Socialförsäkringsutskottets betänkande
|
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i utlänningslagstiftningen.
De lagändringar som utskottet tillstyrker är bl.a. att det ska preciseras i lag att en asylansökan ska kunna anses uppenbart ogrundad om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller om uppgifterna saknar tillförlitlighet. Vidare ska vid beslut om avvisning med omedelbar verkställighet en migrationsdomstol pröva om verkställigheten ska avbrytas i avvaktan på domstolens slutliga prövning av ett överklagande. Under denna prövning ska beslutet inte få verkställas. Detsamma ska också gälla om ett beslut av Migrationsverket att neka en ny prövning överklagas och det är första gången utlänningen begär en ny prövning. När det gäller ensamkommande barn tillstyrker utskottet att ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet inte ska få verkställas förrän tidigast en vecka efter det att barnet fick del av beslutet och att detsamma ska gälla när ett ensamkommande barn nekas en ny prövning. Utskottet tillstyrker vidare att det ska anges i lag att ensamkommande barn alltid ska ha rätt till ett offentligt biträde i asylärenden och ärenden om ny prövning. Ensamkommande barn ska också omedelbart efter förordnandet av en god man informeras om vem som har förordnats som god man. Informationen ska även lämnas till barnets boende och till barnets offentliga biträde om ett sådant har förordnats.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.
I betänkandet finns en reservation (SD).
Behandlade förslag
Proposition 2016/17:17 Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet.
Tre yrkanden i en följdmotion.
Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2016/17.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet, punkt 1 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden 2016/17
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3409 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 12 och
2016/17:3511 av Jennie Åfeldt m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Reservation (SD)
|
2. |
Lagförslaget |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),
2. lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn,
3. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
4. lag om ändring i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:17 punkterna 1–4.
Stockholm den 15 november 2016
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Fredrik Lundh Sammeli
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Johan Forssell (M), Carina Ohlsson (S), Mikael Cederbratt (M), Phia Andersson (S), Jennie Åfeldt (SD), Lars-Arne Staxäng (M), Yilmaz Kerimo (S), Solveig Zander (C), Rickard Persson (MP), Lotta Finstorp (M), Kerstin Nilsson (S), Linus Bylund (SD), Emma Carlsson Löfdahl (L), Aron Modig (KD) och Patrik Engström (S).
EU har sedan 1999 arbetat med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem som grundar sig på en fullständig tillämpning av FN:s konvention från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) och dess tilläggsprotokoll från 1967 (New York-protokollet). Arbetet har bedrivits i två etapper. Den första etappen slutfördes 2005 när skyddsgrundsdirektivet, asylprocedurdirektivet, mottagandedirektivet, Dublinförordningen, Eurodacförordningen och massflyktsdirektivet hade antagits.
Det första asylprocedurdirektivet genomfördes i svensk rätt genom författningsändringar som trädde i kraft den 1 januari 2010.
Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning), det s.k. omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013 och skulle vad avser merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015 och i sin helhet senast den 20 juli 2018.
Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet (Ds 2015:37) arbetats fram.
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2016/17:17 Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet och en motion som väckts med anledning av propositionen samt ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 2016/17.
En redovisning av motionerna och det riksdagsbeslut som föreslås i propositionen finns i bilaga 1. Det lagförslag som lämnas i propositionen finns i bilaga 2.
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag till genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet och avslår motionsyrkanden om bl.a. en förteckning över säkra länder.
Jämför reservation (SD).
Propositionen
Det omarbetade asylprocedurdirektivet
Syftet med det omarbetade asylprocedurdirektivet är enligt artikel 1 att fastställa gemensamma förfaranden för beviljande och återkallande av interna-tionellt skydd. Omarbetningen av direktivet har bl.a. syftat till att beslut om internationellt skydd ska fattas snabbare, vara rättvisare och hålla högre kvalitet. Medlemsstaterna får enligt artikel 5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet införa eller behålla förmånligare bestämmelser för förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt skydd, förutsatt att de är förenliga med direktivet.
Det omarbetade direktivet är tillämpligt på ansökningar om internationellt skydd (dvs. status som flykting eller alternativt skyddsbehövande), till skillnad från det första asylprocedurdirektivet vars utgångspunkt är att det är tillämpligt endast på asylansökningar. I svensk rätt gäller dock samma förfaranderegler för alla ansökningar om uppehållstillstånd där skyddsbehov åberopas.
Personlig intervju
Det omarbetade asylprocedurdirektivet innehåller bestämmelser om personliga intervjuer (artikel 14). Enligt direktivet ska sökanden ges tillfälle att höras om sin ansökan om internationellt skydd innan den beslutande myndigheten fattar ett beslut. I fråga om underåriga får medlemsstaterna dock genom na-tionell lagstiftning fastställa i vilka fall de ska ges möjlighet till en personlig intervju. Direktivet räknar också upp några situationer när en personlig intervju inte behöver genomföras. Detta gäller bl.a. om den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut om flyktingstatus grundat på tillgänglig bevisning.
Enligt 13 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, får Migrationsverket inte besluta om avvisning eller utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige eller vägra en utlänning begärd statusförklaring utan att det förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Regeringen anser att det bör förtydligas att Migrationsverket ska få låta bli att genomföra muntlig handläggning endast om sökanden beviljas status som flykting. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen om muntlig handläggning i utlänningslagen ändras i enlighet härmed.
Kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid överklaganden
Enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet ska sökanden på begäran ha rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde vid överklagande av beslut också i första instans förutsatt att sökandens överklagande inte saknar rimliga utsikter till framgång (artikel 20).
Den nuvarande regleringen innehåller inte någon rätt till offentligt biträde i mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning. För att bestämmelserna i direktivet ska vara uppfyllda föreslår regeringen att en sådan rätt införs. I likhet med vad som gäller för mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut i fråga om statusförklaring bör rätten till offentligt biträde begränsas till de fall när utlänningen begär att ett offentligt biträde ska förordnas och utlänningen befinner sig i Sverige. Vidare bör enligt förslaget offentligt biträde endast förordnas om det inte är uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas.
Garantier för ensamkommande barn
Det omarbetade asylprocedurdirektivet innehåller bestämmelser om att ensamkommande barn omedelbart ska få information om att en företrädare har utsetts (artikel 25).
När det gäller information till barnet om vem som har utsetts till god man anges det i propositionen att barnet i praktiken givetvis informeras om förordnandet redan enligt den ordning som gäller i dag. Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns dock inte i lagen om god man för ensamkommande barn. Regeringen föreslår därför att det av tydlighetsskäl införs en bestämmelse om att överförmyndaren omedelbart efter förordnandet ska informera barnet om vem som har förordnats. Om ett offentligt biträde har förordnats vid denna tidpunkt bör information om vem som har förordnats som god man även lämnas till barnets offentliga biträde, och detsamma bör gälla i förhållande till barnets boende.
För ett asylsökande ensamkommande barn förordnas i princip undantagslöst ett offentligt biträde. I praktiken uppfyller därmed gällande svensk rätt kravet på kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde till ensamkommande barn. Det kan ändå finnas skäl att författningsreglera ensamkommande barns rätt till offentliga biträden. Regeringen föreslår därför att det i utlänningslagen förs in bestämmelser om att offentliga biträden alltid ska förordnas i mål och ärenden om avvisning och utvisning hos Migrationsverket för ensamkommande barn som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov och om ny prövning beviljats enligt 12 kap. 19 § UtlL. Detsamma bör gälla i mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut i fråga om statusförklaring och beslut att inte bevilja ny prövning för ensamkommande barn som befinner sig i Sverige. Ett ensamkommande barn som har ansökt om asyl ska enligt förslaget också ha rätt till ett offentligt biträde om ärendet handläggs enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Förfarande för återkallande av internationellt skydd
I det omarbetade asylprocedurdirektivet anges att bestämmelserna om kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid överklaganden i artikel 20 ska gälla så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut om att återkalla det internationella skyddet.
I 18 kap. 1 a § UtlL anges att i mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut i fråga om statusförklaring ska ett offentligt biträde förordnas på utlänningens begäran om utlänningen befinner sig i Sverige och det inte är uppenbart att utlänningen inte kommer att beviljas den yrkade statusförklaringen. Så som denna bestämmelse är formulerad kan den enligt regeringen ge intryck av att bara avse beslut om att neka statusförklaring. För att tydliggöra att bestämmelsen även gäller beslut om att återkalla statusförklaring föreslår regeringen ett förtydligande i utlänningslagen.
Ogrundade ansökningar
Av artikel 31.8 i direktivet framgår att det förhållandet att det finns ett säkert tredjeland för sökanden inte längre utgör ett skäl att anse ansökan som uppenbart ogrundad.
I 8 kap. 19 § UtlL anges att Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket (bl.a. när utlänningen söker asyl eller har en nära familjemedlem som söker asyl) får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund. Av förarbetena framgår att en ansökan kan anses som uppenbart ogrundad när de skäl som sökanden åberopar antingen är otillräckliga eller saknar trovärdighet, eller när sökanden kan sändas till ett s.k. första asylland. Första asylland motsvarar numera både första asylland och säkert tredjeland. Bestämmelsen kan också tillämpas om sökanden har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat.
I det omarbetade asylprocedurdirektivet har den omständigheten att sökanden kan sändas till ett säkert tredjeland, att det finns ett första asylland eller att en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd numera tagits bort som grund för att en ansökan ska kunna anses vara uppenbart ogrundad. För att uppfylla kraven i direktivet måste utlänningslagen därför ändras, enligt regeringen. De grunder som enligt gällande rätt kan kvarstå för att betrakta en ansökan som uppenbart ogrundad är att sökanden har åberopat skäl som är otillräckliga eller som saknar trovärdighet. Regeringen föreslår därför att det ska preciseras att en asylansökan kan anses uppenbart ogrundad om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet.
Rätten att stanna kvar under tiden som ett överklagande prövas
I det omarbetade asylprocedurdirektivet har det tillkommit bestämmelser om sökandens rätt att stanna kvar i medlemsstaten under tiden som ett överklagande prövas. Sökanden ska med vissa undantag tillåtas att stanna kvar till dess att tidsfristen för utövande av rätten till ett effektivt rättsmedel har löpt ut och i avvaktan på resultatet av omprövningen. I de fall undantag görs ska en domstol, på begäran av sökanden eller på eget initiativ, avgöra om sökanden ska få stanna kvar i medlemsstaten i avvaktan på prövning. Sökanden ska tillåtas att stanna kvar på medlemsstatens territorium i avvaktan på att domstolen gör den prövningen (artikel 46).
Enligt svensk rätt gäller att ett beslut om avvisning får verkställas även om det har överklagats. För asylsökande och deras familjemedlemmar gäller dock att de har rätt att stanna i Sverige till dess att ett beslut att neka asyl eller att inte bevilja uppehållstillstånd efter ny prövning har fått laga kraft. Det innebär att svensk rätt i denna del uppfyller kravet i det omarbetade asylprocedurdirektivet.
Även tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från en EU-stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein genom ett beslut grundat bl.a. på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, eller som får avvisas på grund av att det har begärts av den centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att utlänningen annars beger sig till det landet, har rätt att stanna tills ett avlägsnandebeslut fått laga kraft.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om när ett beslut om avvisning får verkställas ändras så att endast asylsökande och deras familjemedlemmar ska ha rätt att stanna kvar i landet till dess att avlägsnandebeslutet har fått laga kraft.
En asylsökande som är dömd till utvisning på grund av brott har enligt svensk rätt endast rätt att stanna kvar i Sverige under prövningen av asylansökan i första instans. Eftersom det inte kan anses oförenligt med artikel 46 i det omarbetade asylprocedurdirektivet anser regeringen att gällande svenska regler ska kvarstå oförändrade i sak. Däremot föreslår regeringen att de förs över till en egen paragraf i utlänningslagen.
Regeringen anser att det även fortsättningsvis bör vara möjligt att besluta om omedelbar verkställighet när en ansökan avvisas på grund av att sökanden har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat eller på grund av att det finns ett första asylland för sökanden, dvs. i två av de fall som enligt ovan inte längre ska anses vara uppenbart ogrundade. Det omarbetade asylprocedurdirektivet medger också undantag från rätten att stanna kvar i medlemsstaten i dessa situationer. Regeringen föreslår att en bestämmelse med denna innebörd införs i utlänningslagen.
Ett beslut om omedelbar verkställighet innebär att avvisningsbeslutet får verkställas omedelbart. Migrationsverket ska, om en utlänning överklagar ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet, pröva om verkställigheten av beslutet tills vidare ska avbrytas (s.k. inhibition). Enligt direktivet krävs det att denna fråga prövas av domstol. För att uppfylla kraven i direktivet föreslår regeringen att den migrationsdomstol som ska pröva överklagandet i stället för Migrationsverket ska pröva om verkställigheten avbrytas tills vidare. Innan denna prövning har gjorts bör beslutet om avvisning inte få verkställas.
När en ny prövning nekas kan ett beslut om avvisning eller utvisning som tidigare har fått laga kraft verkställas omedelbart. För att uppfylla kraven i direktivet föreslår regeringen att en bestämmelse om inhibitionsprövning vid överklagande till domstol införs även i dessa fall.
Ensamkommande barn som undantas från rätten att stanna kvar i medlemsstaten under ett överklagande ska få minst en vecka för att förbereda och lägga fram sin begäran om inhibition. Regeringen föreslår därför att ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet inte ska få verkställas förrän tidigast en vecka från den dag när barnet fick del av beslutet. Motsvarande ska gälla i de fall barnet har nekats en ny prövning.
Begreppen första asylland och säkert tredjeland
Det omarbetade asylprocedurdirektivet innehåller bestämmelser om begreppen första asylland och säkert tredjeland. Med begreppet första asylland avses ett land där en asylsökande person redan har erkänts som flykting eller får annat tillräckligt skydd. Om det finns ett första asylland för en sökande behöver hans eller hennes ansökan om internationellt skydd inte tas upp till prövning (artikel 33.2 b). Enligt direktivet ska sökanden även få tillfälle att bestrida tillämpningen av begreppet första asylland (artikel 35).
Begreppet första asylland förekommer inte i utlänningslagen. Däremot finns en bestämmelse med motsvarande innebörd i utlänningslagen (5 kap. 1 b § första stycket 2). Ett beslut att avvisa en asylansökan med stöd av bestämmelsen får överklagas till en migrationsdomstol. Sökanden har därmed möjlighet att i ett överklagande bestrida tillämpningen med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter. Därutöver gäller enligt utlänningslagen att sökanden ska få tillfälle att vid en muntlig handläggning uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet. Regeringen anser att det nu tillkomna kravet i det omarbetade asylprocedurdirektivet är uppfyllt och att ingen ytterligare reglering är nödvändig.
Begreppet säkert tredjeland kan enligt direktivet tillämpas om den beslutande myndigheten är övertygad om att sökanden kommer att behandlas i enlighet med ett antal uppräknade principer i det berörda tredjelandet, bl.a. att det inte får finnas någon risk för att sökanden där ska utsättas för förföljelse eller allvarlig skada (artikel 38). Om det finns ett säkert tredjeland för en sökande kan hans eller hennes ansökan om internationellt skydd nekas prövning (artikel 33.2 c).
Inte heller begreppet säkert tredjeland förekommer uttryckligen i utlänningslagen. Däremot finns en bestämmelse med motsvarande innebörd i utlänningslagen (5 kap. 1 b § första stycket 3). Bestämmelsen innebär att en asyl-ansökan kan avvisas om ett antal uppräknade förutsättningar är uppfyllda, t.ex. att sökanden kan sändas till ett land där han eller hon inte riskerar att utsättas för förföljelse, dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling samt är skyddad mot att där sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd. Enligt regeringen uppfyller svensk rätt kraven i det omarbetade asylprocedurdirektivet när det gäller begreppet säkert tredjeland och därför krävs det inte några författningsändringar.
Övriga frågor som tas upp i propositionen
Regeringen bedömer att det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser inte kräver några författningsändringar när det gäller bl.a. rätt till prövning av ansökan, s.k. efterföljande ansökningar, ansökningar som görs för underåriga, information och rådgivning i förvarsanläggningar och vid gränsövergångar samt rätt att stanna kvar i medlemsstaten under den tid som beslutande myndigheter som prövar ansökan bedömer.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser m.m.
Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2017. Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av övergångsbestämmelser.
Regeringen bedömer vidare att de kostnadsökningar som förslagen i promemorian beräknas medföra ryms inom befintliga anslagsramar.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3511 av Jennie Åfeldt m.fl. (SD) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om skyldigheter för asylsökande. I motionen anges att enligt asylprocedurdirektivet får en svensk myndighet, om sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan, fatta ett beslut om att ansökan ska anses implicit återtagen. Motionärerna anser att Sverige bör införa motsvarande regler om återtagande och att prövningen av en asylansökan därmed ska kunna avbrytas.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör upprätta en lista över säkra länder. Motionärerna anser att en sådan lista där vissa länder presumeras vara säkra bör införas för att underlätta hanteringen av den mycket stora volymen asylärenden.
I motionens yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om återkallande av uppehållstillstånd. Motionärerna anger att enligt asylprocedurdirektivet ska medlemsstaterna se till att en utredning om att återkalla en persons internationella skydd får inledas om det framkommer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av skyddet. Migrationsverket bör enligt motionärerna få i uppdrag att starta en sådan utredning av samtliga personer från länder som finns upptagna på listan över säkra länder.
I partimotion 2016/17:3409 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande om en lista på säkra länder. I avvaktan på att SD:s asylpolitik blir verklighet bör ett system med säkra länder införas. En sådan lista kan påskynda asylprocessen och minska antalet asylansökningar från säkra länder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att propositionen innehåller ett flertal bedömningar av regeringen och ett antal förslag som kräver författningsändringar. Regeringens bedömningar gäller bl.a. vem som ska kunna ansöka om asyl för en underårig person, rätten att stanna kvar i Sverige under tiden som beslutande myndigheter prövar en ansökan, garantier för den sökande och s.k. efterföljande ansökan. I samtliga fall gör regeringen bedömningen att det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser är uppfyllda genom gällande rätt och att det därför inte krävs några författningsändringar. Utskottet anser att regeringens bedömningar är välgrundade och att det därför i dessa fall saknas skäl att föreslå några ändringar i gällande lagstiftning.
Även i fråga om begreppen första asylland och säkert tredjeland delar utskottet regeringens bedömning att det inte krävs några författningsändringar. Regeringen hänvisar till att det i 5 kap. 1 b § 2 och 3 UtlL finns bestämmelser som motsvarar vad som gäller enligt direktivet.
När det gäller regeringens förslag till lagändringar har utskottet inte något att invända mot att regler införs om att Migrationsverket ska få låta bli att genomföra muntlig handläggning bara i de fall sökanden beviljas status som flykting och om rätten till offentligt biträde i mål om överklagande av Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning. Utskottet delar också regeringens uppfattning att det i utlänningslagen och i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll bör regleras att ensamkommande barn alltid ska ha rätt till ett offentligt biträde.
Ett annat av regeringens förslag gäller en ändring i utlänningslagen som innebär att rätten till offentligt biträde även gäller överklaganden av Migra-tionsverkets beslut att återkalla en statusförklaring. Utskottet ser inget skäl att motsätta sig regeringens förslag i denna del.
Utskottet delar regeringens bedömning att det ska preciseras i lagen vad som ska definieras som ogrundade ansökningar. En ansökan ska anses uppenbart ogrundad om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet. Det innebär att en ansökan från en person som kan skickas till ett första asylland, till ett säkert tredjeland eller till en annan medlemsstat som beviljat internationellt skydd inte längre ska anses som uppenbart ogrundad. Utskottet konstaterar dock att regeringen samtidigt föreslår att en sökande som kan sändas till ett första asylland eller som förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat ska kunna avvisas med omedelbar verkställighet.
Slutligen lämnar regeringen flera förslag som gäller rätten att stanna kvar under tiden som ett överklagande prövas. Utskottet finner inte anledning att invända mot att ett beslut om avvisning ska kunna verkställas även om det har överklagats. Asylsökande eller en familjemedlem till en asylsökande ska dock även fortsättningsvis ha rätt att stanna kvar i landet till dess att ett avlägsnandebeslut har vunnit laga kraft.
Övriga förslag, bl.a. att en migrationsdomstol ska pröva frågan om inhibition och att ensamkommande barn ska få en vecka på sig innan beslut om avvisning verkställs, finns det enligt utskottet inte något skäl att motsätta sig.
Utskottet anser att regeringens förslag till genomförande av direktivet är väl avvägda och att motionsyrkandena om att införa en utökad möjlighet att avbryta eller återkalla en asylansökan inte bör tillstyrkas. Utskottet ställer sig inte heller bakom yrkanden om att införa en lista över säkra länder.
Utskottet tillstyrker proposition 2016/17:17 och avstyrker motionerna 2016/17:3511 (SD) yrkandena 1–3 och 2016/17:3409 (SD) yrkande 12.
|
Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet, punkt 1 (SD) |
|
av Jennie Åfeldt (SD) och Linus Bylund (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3409 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 12 och
2016/17:3511 av Jennie Åfeldt m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Enligt asylprocedurdirektivet får en svensk myndighet, om sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan, fatta ett beslut om att ansökan ska anses implicit återtagen. Sverige bör införa motsvarande regler om återtagande av ansökan och om att prövningen av en asylansökan därmed ska kunna avbrytas.
Vidare bör ett system med säkra länder införas och en lista över säkra länder upprättas, i avvaktan på att SD:s politik blir verklighet. En sådan lista där vissa länder presumeras vara säkra bör införas för att underlätta hanteringen av den mycket stora volymen av asylärenden. Dessutom kan en sådan lista minska antalet asylansökningar från säkra länder.
Enligt asylprocedurdirektivet ska medlemsstaterna se till att en utredning om att återkalla en persons internationella skydd får inledas om det framkommer nya fakta och uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av skyddet. Migrationsverket bör få i uppdrag att starta en sådan utredning av samtliga personer från länder som finns upptagna på listan över säkra länder.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2016/17:17 Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
4.Riksdagen antar regeringens förslag lag om ändring i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
2016/17:3511 av Jennie Åfeldt m.fl. (SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyldigheter för asylsökande och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om säkra länder och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om återkallande av uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
Motion från allmänna motionstiden 2016/17
2016/17:3409 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD):
12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lista på säkra länder och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
