|
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
|
En livsmedelsstrategi för Sverige
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för livsmedelsstrategin samt de tre målen för de strategiska områdena Regler och villkor, Konsument och marknad och Kunskap och innovation.
Vidare föreslår utskottet sju tillkännagivanden till regeringen. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om
– att säkerställa generellt goda företagsvillkor i hela Sverige
– att ge främjandeuppdrag till myndigheter som arbetar med företag i livsmedelskedjan
– att säkerställa effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser för växtskyddsmedel
– att förenkla regler för distribution och försäljning av viltkött
– att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara och medvetna val
– att underlätta och främja livsmedelsexport
– att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete och utredningar. Vissa motionsyrkanden tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen behandlat tidigare under valperioden, och dessa behandlas därför förenklat i ett särskilt avsnitt.
I betänkandet finns 118 reservationer (S, M, SD, MP, C, V, L, KD). I fem av reservationerna (S, MP, V) avstyrks tillkännagivandena till regeringen med hänvisning till att regeringen redan arbetar med frågorna.
Behandlade förslag
Proposition 2016/17:104 En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet.
Cirka 160 yrkanden i följdmotioner.
Cirka 160 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2016/17.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Svensk livsmedelspolitik och tidigare ställningstaganden
En livsmedelsstrategi för Sverige
Strategins framtagande och genomförande
En konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja
Konkurrenskraft – en uppgift för myndigheterna
Dynamiskt företagande och strukturutveckling
Hållbar produktion och produktionsresurser
Information, märkning och hälsa
Besöksnäringen och måltidsupplevelser
Svensk livsmedelsproduktion och konsumtion
Kompetensutveckling och utbildning
Jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan
Agenda 2030 samt generationsmålet och miljömålen
Livsmedelsförsörjning och beredskap
EU:s gemensamma jordbrukspolitik
1.Strategins framtagande och genomförande, punkt 2 (M)
2.Strategins framtagande och genomförande, punkt 2 (SD)
3.Strategins framtagande och genomförande, punkt 2 (C)
4.Strategins framtagande och genomförande, punkt 2 (KD)
5.Konkurrenskraftiga regler och villkor, punkt 3 (S, MP, V)
6.En konkurrenskraftig livsmedelskedja, punkt 4 (M)
7.En konkurrenskraftig livsmedelskedja, punkt 4 (SD)
8.En konkurrenskraftig livsmedelskedja, punkt 4 (C)
9.En konkurrenskraftig livsmedelskedja, punkt 4 (KD)
10.Genomförandet av EU-lagstiftning, punkt 5 (M, SD, C)
11.Skatter och avgifter, punkt 6 (M)
12.Skatter och avgifter, punkt 6 (SD)
13.Skatter och avgifter, punkt 6 (C)
14.Skatter och avgifter, punkt 6 (L)
15.Skatter och avgifter, punkt 6 (KD)
16.Förenkla för företagen, punkt 7 (M)
17.Förenkla för företagen, punkt 7 (SD)
18.Förenkla för företagen, punkt 7 (C)
19.Förenkla för företagen, punkt 7 (KD)
20.Konkurrenskraft – en uppgift för myndigheterna, punkt 8 (S, MP, V)
21.Jordförvärvslagen, punkt 9 (SD, C, KD)
22.Generations- och ägarskiften, punkt 10 (SD)
23.Generations- och ägarskiften, punkt 10 (C)
24.Myndigheternas kontroll, punkt 11 (M)
25.Myndigheternas kontroll, punkt 11 (SD)
26.Myndigheternas kontroll, punkt 11 (C)
27.Matsvinn och återvinning av matavfall, punkt 12 (C)
28.Matsvinn och återvinning av matavfall, punkt 12 (L)
29.Bästföredatum och temperaturkrav, punkt 13 (M, C)
30.Bästföredatum och temperaturkrav, punkt 13 (SD)
31.Hållbar produktion och produktionsresurser, punkt 14 (SD)
32.Hållbar produktion och produktionsresurser, punkt 14 (C)
33.Vegetabilieproduktion, punkt 15 (SD)
34.Vegetabilieproduktion, punkt 15 (C)
35.Växtförädling, punkt 16 (M)
36.Växtförädling, punkt 16 (C, L)
37.Växtförädling, punkt 16 (KD)
38.Effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser, punkt 17 (S, MP, V)
39.Ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel, punkt 18 (M, SD, C)
40.Utformningen av djurskyddslagstiftningen, punkt 19 (M, SD)
41.Utformningen av djurskyddslagstiftningen, punkt 19 (C)
42.Det nationella djurskyddsarbetet, punkt 20 (SD)
43.Det nationella djurskyddsarbetet, punkt 20 (C)
44.Djurskyddsarbetet inom EU, punkt 21 (C)
45.Fiske och vattenbruk, punkt 22 (SD)
46.Fiske och vattenbruk, punkt 22 (C)
47.Fiske och vattenbruk, punkt 22 (L)
48.Fiske och vattenbruk, punkt 22 (KD)
49.Efterfrågan på viltkött, punkt 24 (M, SD)
50.Hantering av viltprodukter, punkt 25 (M)
51.Hantering av viltprodukter, punkt 25 (SD)
52.Hantering av viltprodukter, punkt 25 (KD)
53.Handlingsplan för folkhälsa, punkt 27 (C, L)
54.Ursprungsmärkning, punkt 28 (SD)
55.Ursprungsmärkning, punkt 28 (C)
56.Ursprungsmärkning, punkt 28 (L)
57.Ursprungsmärkning, punkt 28 (KD)
58.Svenska mervärden, punkt 29 (SD)
59.Svenska mervärden, punkt 29 (C)
60.Offentlig upphandling, punkt 30 (M)
61.Offentlig upphandling, punkt 30 (SD)
62.Offentlig upphandling, punkt 30 (C)
63.Offentlig upphandling, punkt 30 (L)
64.Offentlig upphandling, punkt 30 (KD)
65.Livsmedelsindustrin, punkt 32 (C)
66.Främja livsmedelsexport, punkt 33 (S, MP, V)
67.Livsmedelsattachéer, punkt 34 (M, C, KD)
68.Övriga exportfrämjande frågor, punkt 35 (C)
69.Besöksnäringen och måltidsupplevelser, punkt 36 (C)
70.Mål för ekologisk produktion och konsumtion, punkt 37 (S, MP, V)
71.Svensk livsmedelsproduktion och konsumtion, punkt 38 (M)
72.Forskning och innovation, punkt 39 (SD)
73.Forskning och innovation, punkt 39 (C)
74.Kompetensutveckling och utbildning, punkt 40 (M)
75.Kompetensutveckling och utbildning, punkt 40 (SD)
76.Kompetensutveckling och utbildning, punkt 40 (C)
77.Jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, punkt 41 (C)
78.Jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, punkt 41 (V)
79.Jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, punkt 41 (L)
80.Klassificering av jordbruk, punkt 42 (SD, KD)
81.Klassificering av jordbruk, punkt 42 (C)
82.Anmälan och tillstånd för animalieproduktion, punkt 43 (SD)
83.Anmälan och tillstånd för animalieproduktion, punkt 43 (KD)
86.Miljöersättningar, punkt 45 (M, C)
87.Vattenfrågor, punkt 46 (SD)
89.Agenda 2030, punkt 47 (C, L)
90.Generationsmålet och miljömålen, punkt 48 (C)
91.Biodrivmedel och biogas, punkt 49 (C)
92.Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter, punkt 50 (M, SD, C)
93.Gårdsförsäljning av övriga livsmedel, punkt 51 (SD)
94.Livsmedelsförsörjning och beredskap, punkt 52 (SD)
95.Livsmedelsförsörjning och beredskap, punkt 52 (C)
96.Livsmedelsförsörjning och beredskap, punkt 52 (KD)
97.Förprövning av djurstallar, punkt 53 (M, C, KD)
98.Förprövning av djurstallar, punkt 53 (SD)
99.Bygglov för lantbruksfastigheter, punkt 54 (C)
100.Utformningen av EU:s jordbrukspolitik, punkt 55 (C)
101.Utformningen av EU:s jordbrukspolitik, punkt 55 (KD)
102.Jordbruksstöd till aktiva lantbrukare, punkt 56 (SD)
103.Utbetalning av EU-ersättningar, punkt 57 (M, SD, C, KD)
104.Kostnadsersättningar, punkt 58 (KD)
105.Äganderätt och egendomsskydd, punkt 59 (M, SD)
106.Äganderätt och egendomsskydd, punkt 59 (C)
107.Hästnäringen, punkt 60 (KD)
108.Rovdjursfrågor, punkt 61 (SD, C)
109.Rovdjursfrågor, punkt 61 (KD)
110.Strandskydd, punkt 62 (SD)
113.Vissa landsbygdsfrågor, punkt 64 (SD)
114.Vissa landsbygdsfrågor, punkt 64 (C)
115.Vissa landsbygdsfrågor, punkt 64 (KD)
116.Livsmedel och livsmedelsproduktion, punkt 65 (M)
117.Livsmedel och livsmedelsproduktion, punkt 65 (C)
118.Livsmedel och livsmedelsproduktion, punkt 65 (KD)
1.Motioner som bereds förenklat, punkt 66 (M)
2.Motioner som bereds förenklat, punkt 66 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2016/17
Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet
Bilaga 3
Försvarsutskottets yttrande 2016/17:FöU4y
Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande 2016/17:SkU7y
Bilaga 5
Socialutskottets yttrande 2016/17:SoU6y
Bilaga 6
Utbildningsutskottets yttrande 2016/17:UbU6y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
En livsmedelsstrategi för Sverige |
Riksdagen godkänner regeringens förslag till
1. övergripande mål för livsmedelsstrategin,
2. mål för det strategiska området Regler och villkor,
3. mål för det strategiska området Konsument och marknad,
4. mål för det strategiska området Kunskap och innovation.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:104 punkterna 1–4 och avslår motion
2016/17:2649 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, L, KD) yrkande 6.
|
2. |
Strategins framtagande och genomförande |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 1, 2 och 23,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 10,
2016/17:2715 av Erik Bengtzboe och Hans Rothenberg (båda M),
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 8,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 7, 8 och 29 samt
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 8.
Reservation 1 (M)
Reservation 2 (SD)
Reservation 3 (C)
Reservation 4 (KD)
|
3. |
Konkurrenskraftiga regler och villkor |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att säkerställa generellt goda företagsvillkor i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 1,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 1,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 1 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 1 i denna del.
Reservation 5 (S, MP, V)
|
4. |
En konkurrenskraftig livsmedelskedja |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19,
2016/17:1190 av Solveig Zander (C),
2016/17:2008 av Staffan Danielsson och Daniel Bäckström (båda C),
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 22,
2016/17:2078 av Edward Riedl (M),
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 1,
2016/17:2659 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5,
2016/17:2878 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson m.fl. (M) yrkande 1,
2016/17:2936 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1,
2016/17:3075 av Daniel Bäckström (C),
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 4,
2016/17:3379 av Ulrika Carlsson i Skövde och Annika Eclund (C, KD) yrkande 1,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 22 och 81 samt
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 7.
Reservation 6 (M)
Reservation 7 (SD)
Reservation 8 (C)
Reservation 9 (KD)
|
5. |
Genomförandet av EU-lagstiftning |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 41 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 10.
Reservation 10 (M, SD, C)
|
6. |
Skatter och avgifter |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 3,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 23,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 11,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 11 och 12 samt
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 1 i denna del.
Reservation 11 (M)
Reservation 12 (SD)
Reservation 13 (C)
Reservation 14 (L)
Reservation 15 (KD)
|
7. |
Förenkla för företagen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 11,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 18,
2016/17:2936 av Cecilia Widegren (M) yrkande 2,
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkandena 15 och 19,
2016/17:3379 av Ulrika Carlsson i Skövde och Annika Eclund (C, KD) yrkande 2,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 6,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 15 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 10 och 17.
Reservation 16 (M)
Reservation 17 (SD)
Reservation 18 (C)
Reservation 19 (KD)
|
8. |
Konkurrenskraft – en uppgift för myndigheterna |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om ett främjandeuppdrag till myndigheter som arbetar med företag i livsmedelskedjan och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 4,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 3,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 3,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 3 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 3.
Reservation 20 (S, MP, V)
|
9. |
Jordförvärvslagen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 5,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 24 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 21.
Reservation 21 (SD, C, KD)
|
10. |
Generations- och ägarskiften |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 4,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 17 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 20.
Reservation 22 (SD)
Reservation 23 (C)
|
11. |
Myndigheternas kontroll |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 18,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 20,
2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkandena 1, 2 och 5,
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkandena 14, 16 och 17 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 30 och 35.
Reservation 24 (M)
Reservation 25 (SD)
Reservation 26 (C)
|
12. |
Matsvinn och återvinning av matavfall |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 12,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 14 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 53, 54 och 57.
Reservation 27 (C)
Reservation 28 (L)
|
13. |
Bästföredatum och temperaturkrav |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 15,
2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 6,
2016/17:3168 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 4 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 55.
Reservation 29 (M, C)
Reservation 30 (SD)
|
14. |
Hållbar produktion och produktionsresurser |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 7 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 43, 46 och 50.
Reservation 31 (SD)
Reservation 32 (C)
|
15. |
Vegetabilieproduktion |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkandena 30 och 31 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 48.
Reservation 33 (SD)
Reservation 34 (C)
|
16. |
Växtförädling |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 6,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkandena 25 och 26,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 10,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 15 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 12.
Reservation 35 (M)
Reservation 36 (C, L)
Reservation 37 (KD)
|
17. |
Effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att ha effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser för växtskyddsmedel och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 2,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 2,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 2 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 2.
Reservation 38 (S, MP, V)
|
18. |
Ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 13.
Reservation 39 (M, SD, C)
|
19. |
Utformningen av djurskyddslagstiftningen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 9 i denna del,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 11 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 16.
Reservation 40 (M, SD)
Reservation 41 (C)
|
20. |
Det nationella djurskyddsarbetet |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:823 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 1,
2016/17:1590 av Betty Malmberg (M) yrkande 1,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkandena 10 och 12 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 39 och 42.
Reservation 42 (SD)
Reservation 43 (C)
|
21. |
Djurskyddsarbetet inom EU |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 20.1 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 40.
Reservation 44 (C)
|
22. |
Fiske och vattenbruk |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 13,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkandena 30 och 31,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 13 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 52.
Reservation 45 (SD)
Reservation 46 (C)
Reservation 47 (L)
Reservation 48 (KD)
|
23. |
Förenklade regler för viltkött |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att förenkla regler för distribution och försäljning av viltkött och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:2445 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 21 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 49.
|
24. |
Efterfrågan på viltkött |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2445 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 20 och
2016/17:3171 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6.
Reservation 49 (M, SD)
|
25. |
Hantering av viltprodukter |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:537 av Lotta Finstorp (M),
2016/17:596 av Agneta Gille och Sanne Lennström (båda S),
2016/17:1983 av Staffan Danielsson och Daniel Bäckström (båda C),
2016/17:2445 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 22,
2016/17:3171 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 7,
2016/17:3283 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkandena 5 och 6 samt
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 28.
Reservation 50 (M)
Reservation 51 (SD)
Reservation 52 (KD)
|
26. |
Hållbara och medvetna val |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara och medvetna val och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 5,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 5 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 5.
|
27. |
Handlingsplan för folkhälsa |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 66.
Reservation 53 (C, L)
|
28. |
Ursprungsmärkning |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:448 av Saila Quicklund (M) yrkande 1,
2016/17:1353 av Hanna Wigh (SD) yrkandena 1–3,
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 19,
2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkandena 3 och 11 i denna del,
2016/17:2557 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 1 och
2016/17:3471 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 3.
Reservation 54 (SD)
Reservation 55 (C)
Reservation 56 (L)
Reservation 57 (KD)
|
29. |
Svenska mervärden |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 11 i denna del och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 18.
Reservation 58 (SD)
Reservation 59 (C)
|
30. |
Offentlig upphandling |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:722 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) yrkande 2,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkandena 14 och 15,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 22,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 6,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 59, 61 och 62 samt
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 13.
Reservation 60 (M)
Reservation 61 (SD)
Reservation 62 (C)
Reservation 63 (L)
Reservation 64 (KD)
|
31. |
Offentliga måltider |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 60 och 64.
|
32. |
Livsmedelsindustrin |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 23.
Reservation 65 (C)
|
33. |
Främja livsmedelsexport |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att underlätta och främja livsmedelsexport och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 6,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 7,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 6 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6.
Reservation 66 (S, MP, V)
|
34. |
Livsmedelsattachéer |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 10,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 14 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 74.
Reservation 67 (M, C, KD)
|
35. |
Övriga exportfrämjande frågor |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 7 och 8 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 71–73 och 75–77.
Reservation 68 (C)
|
36. |
Besöksnäringen och måltidsupplevelser |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 24 och 78.
Reservation 69 (C)
|
37. |
Mål för ekologisk produktion och konsumtion |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 4,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 4,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 4 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 4.
Reservation 70 (S, MP, V)
|
38. |
Svensk livsmedelsproduktion och konsumtion |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:517 av Betty Malmberg och Mats Green (båda M) yrkandena 1, 2 och 4,
2016/17:686 av Anna Hagwall (SD),
2016/17:2122 av Betty Malmberg och Mats Green (båda M) yrkandena 1 och 2 samt
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 9.
Reservation 71 (M)
|
39. |
Forskning och innovation |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 5 och 6,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkandena 11 och 16 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 80, 82, 83 och 85.
Reservation 72 (SD)
Reservation 73 (C)
|
40. |
Kompetensutveckling och utbildning |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:1176 av Solveig Zander (C),
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 14,
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 3 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 25, 63, 84 och 86.
Reservation 74 (M)
Reservation 75 (SD)
Reservation 76 (C)
|
41. |
Jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:1645 av Kent Härstedt (S),
2016/17:1989 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2,
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkandena 9 och 12 samt
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 58.
Reservation 77 (C)
Reservation 78 (V)
Reservation 79 (L)
|
42. |
Klassificering av jordbruk |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2006 av Staffan Danielsson (C),
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 7,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 23,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 21 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 32.
Reservation 80 (SD, KD)
Reservation 81 (C)
|
43. |
Anmälan och tillstånd för animalieproduktion |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 25,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkandena 10–12 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 31.
Reservation 82 (SD)
Reservation 83 (KD)
|
44. |
Övergödning |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:824 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 41 och
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 27.
Reservation 84 (C)
Reservation 85 (KD)
|
45. |
Miljöersättningar |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkandena 14 och 15,
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 9 i denna del och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 37 och 38.
Reservation 86 (M, C)
|
46. |
Vattenfrågor |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:1111 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 9,
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 29,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 8 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 14, 33 och 44.
Reservation 87 (SD)
Reservation 88 (C)
|
47. |
Agenda 2030 |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 8 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 9.
Reservation 89 (C, L)
|
48. |
Generationsmålet och miljömålen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 16 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 45.
Reservation 90 (C)
|
49. |
Biodrivmedel och biogas |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 47, 51 och 56.
Reservation 91 (C)
|
50. |
Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 79.
Reservation 92 (M, SD, C)
|
51. |
Gårdsförsäljning av övriga livsmedel |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:134 av Jan Ericson (M) yrkande 1 och
2016/17:842 av Magnus Persson (SD).
Reservation 93 (SD)
|
52. |
Livsmedelsförsörjning och beredskap |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 2,
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 7 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkandena 67–69.
Reservation 94 (SD)
Reservation 95 (C)
Reservation 96 (KD)
|
53. |
Förprövning av djurstallar |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 24,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 13 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 28.
Reservation 97 (M, C, KD)
Reservation 98 (SD)
|
54. |
Bygglov för lantbruksfastigheter |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 26.
Reservation 99 (C)
|
55. |
Utformningen av EU:s jordbrukspolitik |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 10,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 9 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 36.
Reservation 100 (C)
Reservation 101 (KD)
|
56. |
Jordbruksstöd till aktiva lantbrukare |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 4.
Reservation 102 (SD)
|
57. |
Utbetalning av EU-ersättningar |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 22 och
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 16.
Reservation 103 (M, SD, C, KD)
|
58. |
Kostnadsersättningar |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkandena 17 och 19.
Reservation 104 (KD)
|
59. |
Äganderätt och egendomsskydd |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2011 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkandena 3.1 och 11.2,
2016/17:2888 av Gunilla Nordgren (M),
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 1 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 34.
Reservation 105 (M, SD)
Reservation 106 (C)
|
60. |
Hästnäringen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:823 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 4,
2016/17:1346 av Hanna Wigh (SD) yrkande 4,
2016/17:1886 av Lotta Finstorp (M),
2016/17:2621 av Daniel Bäckström (C),
2016/17:2659 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 4,
2016/17:3141 av Cecilia Widegren (M) yrkandena 1 och 8 samt
2016/17:3377 av Bengt Eliasson (L) yrkandena 1 och 2.
Reservation 107 (KD)
|
61. |
Rovdjursfrågor |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 20 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 19.
Reservation 108 (SD, C)
Reservation 109 (KD)
|
62. |
Strandskydd |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 9 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 27.
Reservation 110 (SD)
Reservation 111 (C)
|
63. |
Biodling |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2550 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 7 och
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 29.
Reservation 112 (KD)
|
64. |
Vissa landsbygdsfrågor |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2418 av Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD),
2016/17:2450 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 12,
2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 18 och
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 70.
Reservation 113 (SD)
Reservation 114 (C)
Reservation 115 (KD)
|
65. |
Livsmedel och livsmedelsproduktion |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 24,
2016/17:2067 av Edward Riedl (M),
2016/17:2556 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD),
2016/17:2634 av Jan Lindholm (MP) yrkande 6,
2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 20,
2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 65 och
2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11.
Reservation 116 (M)
Reservation 117 (C)
Reservation 118 (KD)
|
66. |
Motioner som bereds förenklat |
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Stockholm den 1 juni 2017
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Matilda Ernkrans
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Matilda Ernkrans (S), Kristina Yngwe (C), Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Isak From (S), Johan Hultberg (M), Sara Karlsson (S), Martin Kinnunen (SD), Åsa Coenraads (M), Johan Büser (S), Stina Bergström (MP), Gunilla Nordgren (M), Monica Haider (S), Lars Tysklind (L), Marianne Pettersson (S), Runar Filper (SD), Birger Lahti (V) och Magnus Oscarsson (KD).
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2016/17:104 En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. I propositionen föreslås en strategi för en långsiktig, hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja. Regeringens förslag till riksdagsbeslut redovisas i bilaga 1.
Med anledning av propositionen har fem motioner väckts. I detta betänkande behandlar utskottet även ca 70 motioner från den allmänna motionstiden 2016/17 om livsmedels- och landsbygdspolitik. Motionerna tar upp frågor som bl.a. rör livsmedelsstrategins framtagande och genomförande, konkurrenskraftiga regler och villkor, skatter och avgifter, regelförenkling, myndigheternas arbete för att öka konkurrenskraften, jordförvärvslagen, myndigheternas kontroll, hållbar konsumtion, hållbar produktion och produktionsresurser, vegetabilieproduktion, växtförädling, godkännande av växtskyddsmedel, djurskydd, fiske och vattenbruk, viltprodukter, information till konsumenter, offentlig konsumtion, livsmedelsexport, ekologisk produktion och konsumtion, forskning och innovation, kompetensutveckling och utbildning, jordbrukets och livsmedelskonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, jordbruket och miljöbalken, vattenfrågor, Agenda 2030, generationsmålet och miljökvalitetsmålen, gårdsförsäljning, livsmedelsförsörjning och beredskap, byggfrågor, EU:s jordbrukspolitik, äganderätt och hästnäringen. Motionsförslagen redovisas i bilaga 1.
Utskottet har berett försvarsutskottet, skatteutskottet, socialutskottet och utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och inkomna följdmotioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Yttrandena återges i bilaga 3–6.
Med anledning av livsmedelsstrategin uppvaktades utskottet vid sammanträdet den 2 maj 2017 av representanter för Sveriges konsumenter och medlemsorganisationen Vi konsumenter. Vid utskottets sammanträde den 11 maj 2017 uppvaktades utskottet av representanter från Eldrimner, ett nationellt resurscenter för mathantverk med syfte att utveckla och bevara kunskap om mathantverk.
Utskottet föreslår sju tillkännagivanden till regeringen. Enligt utskottet bör regeringen säkerställa generellt goda företagsvillkor i hela Sverige. Regeringen bör också ge främjandeuppdrag till myndigheterna. Därutöver bör regeringen säkerställa effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser för växtskyddsmedel. Vidare bör regeringen förenkla regler för distribution och försäljning av viltkött. Regeringen bör även göra det lättare för konsumenter att göra hållbara och medvetna val samt underlätta och främja livsmedelsexport. Slutligen bör regeringen inte fastställa politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer, utan livsmedelsproduktionen ska styras av konsumenternas efterfrågan.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till pågående arbete och utredningar. Ett antal motionsyrkanden tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden, och dessa yrkanden behandlas därför förenklat i ett särskilt avsnitt.
I betänkandet finns 118 reservationer (S, M, SD, MP, C, V, L, KD).
I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 utg.omr. 23) redovisades att regeringen hade för avsikt att ta fram en livsmedelsstrategi. I propositionen angav regeringen att det behövs en långsiktig livsmedelsstrategi för att skapa förutsättningar för tillväxt i hela livsmedelskedjan och därmed stödja en ökad svensk matproduktion samt en ökning av andelen svenskt och ekologiskt i konsumtionen av livsmedel.
I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 23) angav regeringen att målen för arbetet med en livsmedelsstrategi skulle vara att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen, samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås. Regeringen aviserade vidare avsikten att återkomma till riksdagen med ett förslag om en långsiktigt hållbar och brett förankrad livsmedelsstrategi i enlighet med dessa mål.
Den 21 februari 2013 beslutade den dåvarande regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att se över konkurrenskraften inom jordbruks- och trädgårdsnäringen och utreda möjligheterna för en framtida livskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion (dir. 2013:20). Utredningen antog namnet Konkurrenskraftsutredningen och lämnade den 5 mars 2015 sitt betänkande Attraktiv, innovativ och hållbar – strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring (SOU 2015:15).
Den dåvarande regeringen beslutade den 4 juni 2009 (dir. 2009:57) att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en bred översyn av den samlade djurskyddslagstiftningens utformning och innehåll, att lämna förslag till en ny djurskyddslag och djurskyddsförordning samt att ge exempel på hur andra föreskrifter på området kan utformas. Utredningen redovisade i november 2011 sitt betänkande Ny djurskyddslag (SOU 2011:75).
Regeringen behandlade i propositionen Ändringar i djurskyddslagen (prop. 2013/14:41) delar av förslagen i betänkandet Ny djurskyddslag. I den nu aktuella propositionen behandlar regeringen förslaget om reglering av kontrollprogram på djurskyddsområdet och bedömningarna som gäller införande av ett vetenskapligt råd och en översyn av Jordbruksverkets föreskrifter i syfte att sänka detaljeringsgraden där så är möjligt. Betänkandets förslag i övriga delar bereds vidare inom Regeringskansliet.
Arbetet med förslaget till en svensk livsmedelsstrategi har föregåtts av en bred och omfattande extern dialog och förankring med aktörer i hela livsmedelskedjan, såväl nationellt som regionalt. Näringsdepartementet har genomfört möten med representanter från alla delar i livsmedelskedjan. De synpunkter och förslag som har inkommit under processen har utgjort viktiga underlag vid utformningen av strategin. En sammanfattning av inspelen finns i rapporten En livsmedelsstrategi för Sverige – för jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Samlade inspel 2015–2016 (dnr N2016/04488/JM).
Riksdagen har tillkännagett för regeringen att regeringen snarast ska ta initiativ för ett ökat internationellt samarbete och engagemang för att minska överanvändningen av antibiotika inom livsmedelsproduktionen samt att regeringen ska intensifiera arbetet inom EU för att minska användningen av antibiotika i djurhållningen (bet. 2014/15:MJU3 punkt 22, rskr. 2014/15:121 och bet. 2014/15:MJU10 punkt 3, rskr. 2014/15:181). Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att regeringen ska intensifiera arbetet för att förbättra djurskyddet inom EU (bet. 2014/15:MJU10 punkt 1, rskr. 2014/15:181). Dessa tre tillkännagivanden behandlas i den nu aktuella propositionen.
I propositionen föreslås en strategi för en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja. Enligt regeringen ska strategin ses som en plattform utifrån vilken politiken ska utformas fram till 2030.
I proposition föreslås det övergripande målet för strategin vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.
Enligt regeringen skapar även strategin stabila och långsiktiga förutsättningar för livsmedelskedjan att bidra till sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet och lägger grunden för en stärkt framtidstro hos både företag och anställda i livsmedelskedjan. En långsiktig strategi för livsmedelskedjan bidrar vidare till att Sverige kan fortsätta att ha en livsmedelsproduktion i landet av tillräcklig omfattning för att kunna bidra till jobb och tillväxt, attraktiv landsbygd och till samhällsnyttor inom hälso-, miljö- och klimatområdet. Till livsmedelskedjan räknas primärproduktionen, livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln, restaurangnäringen, måltidsturismen och konsumenten.
Strategin är utformad kring ett övergripande mål för livsmedelspolitiken samt tre strategiska mål inom områden som bedöms vara särskilt viktiga för att nå det övergripande målet, samt för utvecklingen av livsmedelskedjan. De strategiska områdena är Regler och villkor, Konsument och marknad samt Kunskap och innovation.
Den nuvarande livsmedelspolitiken utgår delvis från proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen. I propositionen lämnades förslag i vissa lagstiftningsfrågor för att vid ett EU-medlemskap möjliggöra tillämpningen av de regelverk som gällde bl.a. för den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. År 1998 beslutades en ny proposition (prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen). I propositionen föreslog regeringen att Sverige skulle verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars övergripande mål skulle vara att
– främja ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser
– främja en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion
– bidra till global livsmedelssäkerhet.
I 1998 års proposition (prop. 1997/98:142) ansågs det vara nödvändigt att den framtida jordbruks- och livsmedelspolitiken utgick från konsumenternas efterfrågan för att ge dem bättre möjligheter att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror. Samtidigt var det angeläget att skapa förutsättningar för jordbruksföretag att agera på en konkurrensutsatt marknad. Politiken behövde därigenom övergå från att i huvudsak vara producentstyrd till att vara konsumentstyrd.
Sverige – det nya matlandet
Under 2007–2014 bedrev den dåvarande regeringen ett arbete under namnet Sverige – det nya matlandet. Syftet var att föra samman hela livsmedelskedjan under ett paraply för bättre utveckling och samverkan samt att använda synen på Sverige med dess styrkor och möjligheter för att stärka livsmedelskedjan. Arbetet hade sex fokusområden: primärproduktion, förädling, matturism, restaurang, offentliga måltider och handel. Målet var att bli bäst på mat i Europa och att ta till vara det ökade internationella intresset för måltidsupplevelser och flera av de värden som Sverige förknippas med, såsom hälsa, miljö och natur. Ambassadörer för arbetet utsågs från varje landskap samt från Sápmi, och ett expertråd tillsattes med representanter från fokusområdena. Exempel på resultat från arbetet är det kompetenscentrum vid Livsmedelsverket som skapades för att stärka och utveckla kompetensen inom offentliga måltider. Ett annat resultat är konceptet Try Swedish som har skapats för att användas vid export-, turism- och Sverigefrämjande aktiviteter och evenemang m.m. Syftet är att föra fram svenska styrkor med koppling till mat och upplevelser. Vidare togs en gemensam kommunikationsplattform fram med utgångspunkt i svenska styrkor och värden.
Andra strategier
Regeringen har även tagit fram strategier och skrivelser på andra områden som är av betydelse för livsmedelskedjan. År 2015 antog regeringen en svensk maritim strategi. Syftet är att bättre ta till vara de maritima näringarnas potential att bidra till regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Strategin omfattar alla maritima näringar och innebär steg mot en utvecklad och integrerad svensk havspolitik. Livsmedelsproduktion är en av flera maritima näringar.
I februari 2016 beslutade regeringen om en exportstrategi. Den svenska exportstrategin ska bidra till regeringens övergripande mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020. Målen i strategin är att öka exporten, både i absoluta tal och som andel av BNP, öka Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turister, öka andelen exporterande företag och att öka svenska företags deltagande i den globala ekonomin.
Regeringen har vidare under 2016 beslutat om en nyindustrialiseringsstrategi som ska stärka företagens omställningsförmåga och konkurrenskraft. Strategin har fyra fokusområden: Industri 4.0 (digitalisering), Hållbar produktion (resurseffektivitet), Kunskapslyft industri (kompetensförsörjning) och Testbädd Sverige (attraktiva innovationsmiljöer).
Regeringen har även under 2016 tagit fram en skrivelse om hållbart företagande. I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på hållbart företagande när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö- och klimatarbete och antikorruption. Skrivelsen berör också områden som hållbar beskattning, handelspolitik, finansmarknadspolitik för hållbara investeringar samt jämställdhet och mångfald.
Regeringen har slutligen under 2016 även tagit fram en strategi för hållbar konsumtion. Målet är att strategin ska bidra till en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Strategin innehåller sju fokusområden:
– öka kunskapen och fördjupa samarbetet
– stimulera hållbara sätt att konsumera
– effektivisera resursanvändningen
– förbättra informationen om företagens hållbarhetsarbete
– fasa ut skadliga kemikalier
– öka tryggheten för alla konsumenter
– fokusera på livsmedel, transporter och boende.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för livsmedelsstrategin och regeringens förslag till mål för de strategiska områdena Regler och villkor, Konsument och marknad samt Kunskap och innovation. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ett övergripande mål med delvis annan lydelse.
Propositionen
Regeringen ser en långsiktig livsmedelsstrategi som en viktig pusselbit för att främja en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Sverige. En sådan strategi ska omfatta hela värdekedjan, från primärproduktion till konsument, och bidra till att potentialen i svensk livsmedelsproduktion nyttjas fullt ut. Det innebär att det ska finnas goda förutsättningar för en större produktion såväl för inhemska som för utländska marknader, högre tillväxt och sysselsättning i berörda näringar, ökad andel ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel samt bättre möjligheter för konsumenterna, oavsett bakgrund, att göra medvetna val.
I propositionen framhålls att den svenska livsmedelsproduktionen och livsmedelskedjan har goda möjligheter att bidra till samhället genom sysselsättning, hållbar tillväxt och kollektiva nyttigheter.
Vidare anser regeringen att det är angeläget att ta vara på möjligheterna att producera livsmedel där förutsättningarna är goda och därigenom minska produktionens klimatpåverkan. Svensk livsmedelsproduktion kännetecknas av en hög standard inom miljö- och klimatområdet och är även en förutsättning för att flera av de svenska miljökvalitetsmålen ska kunna nås. Livsmedelsproduktionen i Sverige bidrar dock inte endast med positiva miljöeffekter utan även med t.ex. växtnäringsläckage och klimatpåverkan, varför det är viktigt att tillväxten sker med fortsatt ökad resurseffektivitet inom livsmedelssektorn.
I propositionen framhålls även att en förutsättning för att jordbruket och de gröna näringarna ska kunna bidra till den gröna omställningen är en konkurrenskraftig svensk livsmedelsproduktion som också klarar av att hävda sig i en allt hårdare global konkurrens. Även ur ett beredskapsperspektiv är en inhemsk produktion av livsmedel en styrka. Vidare betonas att Sveriges väl-stånd är beroende av export. Exporten av svenska livsmedel bidrar till samhällsekonomin i stort.
Livsmedelsstrategin ska enligt regeringen ses som en plattform utifrån vilken livsmedelspolitiken ska utformas fram till 2030. Livsmedelsstrategin anger förutsättningarna för det fortsatta arbetet för en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja till slutåret 2030 och riktar sig till hela livsmedelskedjan. En långsiktig inriktning av den svenska livsmedelspolitiken skapar stabila och långsiktiga förutsättningar för livsmedelskedjan att bidra till sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet och lägger grunden för en stärkt framtidstro hos både företagare och anställda i livsmedelskedjan.
Regeringens bedömning är att strategin bör utformas kring ett övergripande mål för livsmedelskedjan samt tre strategiska mål inom områden som bedöms som särskilt viktiga för att nå det övergripande målet och för utvecklingen av livsmedelskedjan. Målen tar sikte på 2030. En långsiktig strategi bör dock vara öppen för att framtida förutsättningar för produktionen och konsumtionsmönster ändras, varför regeringen anser att formulerade mål behöver vara tillräckligt generella för att inrymma detta.
Övergripande mål
I propositionen föreslås att det övergripande målet för livsmedelsstrategin ska vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.
En långsiktig inriktning av livsmedelspolitiken med ett uttalat mål om att livsmedelsproduktionen ska öka är enligt regeringen av avgörande betydelse för framtida politiska beslut. Det skapar också en stabilitet och förutsägbarhet som kan gynna de företag inom livsmedelskedjan som vill öka sin produktion, växa och investera för en långsiktigt hållbar produktion. Regeringen ser därför behov av att genom ett övergripande mål tydligt kommunicera vikten av en ökad livsmedelsproduktion för en stärkt konkurrenskraft och ökad tillväxt i livsmedelskedjan. Regeringen anser samtidigt att en ökad produktion måste vara långsiktigt hållbar. En ökad produktion av livsmedel har förutsättningar att bidra till att flera av miljökvalitetsmålen nås.
Målet för det strategiska området Regler och villkor
Målet för det strategiska området Regler och villkor föreslås vara att utformningen av regler och villkor ska stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja där produktionen ökar. Detta genom ändamålsenliga skatter och avgifter, regelförenklingar, administrativa lättnader och andra åtgärder för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten.
I propositionen konstateras att utformning av regler och villkor är av avgörande betydelse för samhällets och ekonomins funktionssätt, effektivitet och resursallokering. Med regler och villkor avses såväl lagstiftning som politikens utformning inom olika områden. Därtill kommer även näringens branschöverenskommelser. Vidare understryks att utformningen av regler och villkor i stor utsträckning påverkar förutsättningarna för att starta, driva och utveckla företag i livsmedelskedjan. Regeringen anför att regler och villkor bör utformas så att de skapar förutsättningar för konkurrenskraftig livsmedelsproduktion för att det ska vara möjligt att nå målet om en konkurrenskraftig livsmedelskedja där produktionen ökar.
Målet för det strategiska området Konsument och marknad
I fråga om målet för det strategiska området Konsument och marknad är förslaget att konsumenterna ska ha ett högt förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val, exempelvis av närproducerat och ekologiskt. Marknaden för livsmedel ska kännetecknas av en väl fungerande konkurrens. Den svenska livsmedelsexporten ska ges förutsättningar att öka för att möta efterfrågan på relevanta marknader.
Regeringen anser att det är viktigt att marknaden för livsmedel kännetecknas av en väl fungerande konkurrens. En fungerande konkurrens handlar bl.a. om att ge konsumenterna ökade valmöjligheter och att marknaden kan möta konsumenternas efterfrågan på livsmedel utifrån exempelvis hälsa, ursprung och hållbarhet. Regeringen bedömer att marknaden för livsmedel måste kännetecknas av ett utbud som kan möta konsumenternas informationsbehov och efterfrågan. Det är även viktigt för regeringen att konsumenterna även i fortsättningen ska kunna ha ett högt förtroende för livsmedel på den svenska marknaden och ha möjlighet att göra medvetna val. Konsumenternas förtroende för svenska livsmedel är viktigt för att den svenska produktionen ska kunna öka. Enligt regeringens mening bör vidare de svenska styrkorna i livsmedelsproduktionen i högre grad utnyttjas för att möjliggöra export. Det finns starka kopplingar mellan en framgångsrik export och en stark hemmamarknad. En ökad export kan även bidra till att stärka konkurrenskraften på den inhemska marknaden. Regeringen framhåller att den svenska livsmedelsexporten bör öka.
Målet för det strategiska området Kunskap och innovation
Målet för det strategiska området Kunskap och innovation föreslås vara att stödja kunskaps- och innovationssystemet för att bidra till ökad produktivitet och innovation i livsmedelskedjan samt hållbar produktion och konsumtion av livsmedel.
Samhället och näringslivet behöver ständigt ny kunskap för att utvecklas och möta omvärldens förändringar och samhällsutmaningar. Regeringen anser därmed att ett fungerande kunskaps- och innovationssystem är avgörande för såväl landets som olika sektorers framtida utveckling, välfärd och konkurrenskraft. Vidare anförs att innovation är avgörande för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen hos företag. För en hållbar livsmedelsproduktion är inte minst utvecklingen av nya produkter, värdeskapande inom produktion och tjänster samt nya produktionsmodeller och produktionssystem nödvändiga. Regeringen lyfter även fram att kunskaps- och innovationssystemet måste fungera så att forskningsresultat och ny kunskap utvecklas i samverkan mellan lärosäten, industriforskningsinstitut, företag och övriga relevanta delar av samhället.
Motionen
Enligt kommittémotion 2016/17:2649 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, L, KD) yrkande 6 bör en svensk livsmedelsstrategi fokusera på att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsindustri och öka produktionen och exporten av svensk mat. Motionärerna anför att livsmedelsstrategins övergripande mål ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsindustri genom att möjliggöra ökad livsmedelsproduktion, fler jobb, ökad export, regelförenklingar och höjd kompetens i hela kedjan.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att en långsiktig inriktning av den svenska livsmedelspolitiken skapar stabila och långsiktiga förutsättningar för livsmedelskedjan att bidra till sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag till en svensk livsmedelsstrategi för en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelsstrategin ska enligt regeringen ses som en plattform utifrån vilken livsmedelspolitiken ska formas fram till 2030 och ska bidra till att potentialen i svensk livsmedelsproduktion nyttjas fullt ut. Utskottet noterar att strategin omfattar hela värdekedjan, från primärproduktion till konsument, vilket är positivt.
Vidare delar utskottet regeringens bedömning att en svensk livsmedelsstrategi bör utformas kring ett övergripande mål för livsmedelskedjan samt tre strategiska mål inom områden som bedöms som särskilt viktiga för att nå det övergripande målet och för utvecklingen av livsmedelskedjan. De strategiska områdena är Regler och villkor, Konsument och marknad samt Kunskap och innovation.
I fråga om det övergripande målet anser utskottet i likhet med regeringen att målet tydligt bör kommunicera vikten av en ökad livsmedelsproduktion för en stärkt konkurrenskraft och ökad tillväxt i livsmedelskedjan. Som regeringen framhåller måste en ökad produktion samtidigt vara långsiktigt hållbar. Utskottet vill här särskilt lyfta fram att svensk livsmedelsproduktion kännetecknas av en hög standard inom miljö- och klimatområdet och därmed kan bidra till att flera av miljökvalitetsmålen nås.
Utskottet ställer sig bakom både regeringens förslag till övergripande mål för livsmedelsstrategin och regeringens förslag till mål för de strategiska områdena Regler och villkor, Konsument och marknad samt Kunskap och innovation.
Eftersom utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till övergripande mål kan motion 2016/17:2649 (C, M, L, KD) yrkande 6 nu lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om måluppföljning, om strategiperioder och kontrollstationer, om inrättandet av ett nationellt råd, om myndigheternas stödjande arbete, om framtagandet av livsmedelsstrategin, om Konkurrenskraftsutredningen och om Sverige – det nya matlandet.
Jämför reservation 1 (M), 2 (SD), 3 (C) och 4 (KD).
Propositionen
Enligt regeringen ska livsmedelsstrategin ses som en plattform utifrån vilken livsmedelspolitiken ska utformas fram till 2030 och där förutsättningarna anges för det fortsatta långsiktiga arbetet för att främja en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelsstrategin ska enligt regeringen omfatta hela värdekedjan, från primärproduktion till konsument. Till livsmedelskedjan räknas primärproduktionen, livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln, restaurangnäringen, måltidsturismen och konsumenten.
Vidare betonas vikten av en ändamålsenlig uppföljning och utvärdering. Det behöver enligt regeringen finnas ett system med kontrollstationer och relevanta indikatorer som kan mäta måluppfyllelsen. Uppföljningen och utvärderingen bör omfatta både strategins mål och de bedömningar som görs i strategin. Det anges att uppföljningen bör syfta till att säkerställa att de åtgärder som sker inom ramen för livsmedelsstrategin får de avsedda effekter som livsmedelsstrategins mål anger. Utvärderingen bör ta ett helhetsgrepp om olika relevanta områden och där det är ändamålsenligt analysera systemet och politikens effekter utifrån olika företagares, konsumenters, intressegruppers och andra aktörers behov och situation.
Regeringen avser att regelbundet följa upp livsmedelsstrategin fram till 2030. En årlig redovisning av resultaten ska ske i budgetpropositionen, och en fördjupad uppföljning ska regelbundet lämnas till riksdagen. En lämplig myndighet ska även få i uppdrag att, i samråd med berörda myndigheter och aktörer, ta fram ovan nämnda system med kontrollstationer och relevanta indikatorer som löpande kan mäta måluppfyllelsen och redovisa dessa i kommande budgetproposition.
Det framgår att arbetet med förslaget till en svensk livsmedelsstrategi har föregåtts av en bred och omfattande extern dialog och förankring med aktörer i hela livsmedelskedjan, såväl nationellt som regionalt. Vidare anges att de synpunkter och förslag som har inkommit under processen har utgjort viktiga underlag vid utformningen av strategin. Det framgår även att Konkurrenskraftsutredningens slutbetänkande Attraktiv, innovativ och hållbar – strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring (SOU 2015:15) har utgjort ett underlag för propositionen och framtagandet av den svenska livsmedelsstrategin.
I fråga om genomförandet av strategin framhålls i propositionen att engagemang hos och samverkan mellan berörda aktörer på lokal, regional och nationell nivå är av central betydelse för ett framgångsrikt genomförande. Livsmedelskedjans företag och organisationer har ett stort ansvar att själva bidra till strategins måluppfyllelse, och deras egna insatser och åtgärder är av avgörande betydelse för strategins framgång. Staten bör dock bidra till att skapa förutsättningar för det fortsatta arbetet med livsmedelskedjans aktörer. Regeringen anser att det är viktigt med dialog för samarbete och utbyte av erfarenheter mellan såväl offentliga och privata som ideella aktörer inom hela livsmedelskedjan och att det skapas möjlighet för dessa aktörer att samlas.
Slutligen anges att regeringen som en del i genomförandet av strategin kommer att ta fram en handlingsplan. Handlingsplanen kommer att innehålla åtgärder som bidrar till att uppnå målen i strategin och kommer löpande att uppdateras. Regeringen kommer även att konkretisera fördelningen av medel samt redovisa konkreta åtgärder i det löpande regeringsarbetet.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 8 anförs att ett nationellt råd bör inrättas för att bidra till att genomföra strategin. Syftet med rådet är att stärka samarbetet mellan berörda myndigheter, jordbruks- och trädgårdsnäringens branscher, livsmedelsindustrin, handeln, forskarsamhället, utbildningsväsendet och andra berörda intressenter. Rådet bör löpande informera regeringen om näringens prioriteringar samt om vilka åtgärder som behövs. Rådet ska även arbeta för att berörda aktörer åtar sig att bidra till genomförandet av strategin.
Enligt kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 8 bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur målen för strategin ska mätas och hur måluppföljningen ska ske. Strategins övergripande mål är att svensk livsmedelsproduktion ska öka, men det framgår inte hur detta mål ska mätas.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 7 anförs att det måste införas strategiperioder och etappmål. Motionärerna konstaterar att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och allianspartierna har kommit överens om fyra långsiktiga mål. Motionärerna anser dock att dessa långsiktiga mål måste kompletteras med prioriterade etappmål för att tydligare kunna prioritera åtgärder och nå önskade resultat till 2030. Målperioden till 2030 behöver således delas upp i flera strategiperioder, 2017–2020, 2021–2025 samt 2026–2030. I yrkande 8 efterfrågar motionärerna ett införande av kontrollstationer för strategins uppfyllnad 2020 och 2025. Enligt motionärerna bör en kontrollstation genomföras efter varje avslutad strategiperiod för att utvärdera hur arbetet mot de långsiktiga målen fortskrider. Vid varje kontrollstation bör regeringen återkomma till riksdagen med en skrivelse för att riksdagen ska kunna följa regeringens arbete med måluppfyllnaden. Med kontrollstationens resultat som grund kan sedan nya etappmål för nästa strategiperiod utarbetas. På så sätt säkerställs att regeringen prioriterar de mest akuta och relevanta åtgärderna. Vidare anförs i yrkande 29 att myndigheter kopplade till livsmedelskedjan bör arbeta för livsmedelsstrategins uppfyllnad. För att lyckas med livsmedelsstrategin krävs enligt motionärerna en tydlig organisation med en ansvarsfördelning där det tydligt framgår att alla myndigheter som på något sätt hanterar livsmedelskedjan ska arbeta stödjande och säkerställa att målen nås.
En livsmedelsstrategi som skapar bättre förutsättningar för lönsamma och konkurrenskraftiga företag som producerar och levererar hållbara livsmedel efterfrågas i kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 1. Den svenska livsmedelsproduktionen behöver öka och få förutsättningar att växa. Motionärerna vill därför ta fram en nationell livsmedelsstrategi som gör skillnad. De betonar även i yrkande 2 betydelsen av att lyfta hela livsmedelskedjan, inklusive konsumentperspektivet, vid formandet av en livsmedelsstrategi. I yrkande 23 framhålls betydelsen av Matlandet Sverige. Motionärerna anför att det är mycket viktigt att det arbete som genomfördes i satsningen på Matlandet även ligger till grund för livsmedelsstrategin så att den kunskap, de erfarenheter och det engagemang för svensk mat som Matlandet Sverige bidrog till inte går förlorat.
Enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 10 bör man fortsätta att arbeta för en långsiktig svensk livsmedelsstrategi där Konkurrenskraftsutredningens förslag införlivas i strategin. Motionärerna menar att en fortsatt tillbakagång för det svenska jordbruket, likt den som hittills skett sedan EU-inträdet, skulle kunna leda till 20 000 förlorade jobb direkt kopplade till näringen och ytterligare 20 000–25 000 förlorade arbetstillfällen inom branscher som är indirekt påverkade av utvecklingen för de gröna näringarna.
Även i motion 2016/17:2715 av Erik Bengtzboe och Hans Rothenberg (båda M) påtalas behovet av en långsiktig livsmedelsstrategi och ett förverkligande av Konkurrenskraftsutredningens förslag.
Kompletterande uppgifter
Regeringen har presenterat en handlingsplan som anger hur regeringen avser att arbeta för att målen och visionen i livsmedelsstrategin ska uppnås, Regeringens handlingsplan: En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet (N2017/00647/KOM). Handlingsplanen, som gäller fram till 2019, omfattar konkreta insatser för att uppnå strategins målsättningar i form av åtgärder och uppdrag. Åtgärderna i handlingsplanen är de åtgärder som regeringen vidtar, och utgör strategiska satsningar för att nå målen för livsmedelsstrategin.
I handlingsplanen betonas att ett långsiktigt och framgångsrikt genomförande av strategin förutsätter en kraftsamling och ett fortsatt engagemang från livsmedelskedjans aktörer. Vidare anförs att dialog, samarbete och utbyte av erfarenheter mellan olika aktörer, och mellan dessa och regeringen, är en förutsättning för genomförandet.
Som en del av genomförandet av livsmedelsstrategin har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht bjudit in till ett nationellt råd. I rådet ingår representanter från bransch- och intresseorganisationer från hela kedjan, och landsbygdsministern leder rådet. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet kommer strategiskt viktiga frågor och åtgärder att diskuteras under mötena med rådet, detta för att bättre kunna ta itu med de utmaningar och utnyttja de möjligheter som livsmedelskedjan står inför. Mötena kommer vidare att ge inbjudna aktörer tillfälle att berätta om de insatser som görs. Inom Närings-departementet har ett sekretariat etablerats för strategins genomförande.
I fråga om uppföljning och utvärdering har regeringen gett Statens jordbruksverk i uppdrag att löpande följa och utvärdera genomförandet av livsmedelsstrategin (N2017/01029/SUN). I uppdraget ingår att formulera relevanta indikatorer för uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin. Utgångspunkten för förslagen är målen och de bedömningar som regeringen gör i propositionen. Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin ska göras årligen senast den 31 mars med en fördjupad analys vart fjärde år. Jordbruksverket får för uppdragets genomförande 4 miljoner kronor under 2017–2019.
När det gäller den tidigare satsningen Sverige – det nya matlandet anförde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i svaret på en skriftlig fråga om livsmedelsexport (fr. 2016/17:751) att satsningen utgjorde en god början på arbetet med att stärka den svenska livsmedelskedjan. Vidare anfördes att regeringens handlingsplan kommer att uppdateras över tid och givetvis påverkas av framtida regeringar. Målen för strategin kommer dock att ligga fast och ge en tydlig inriktning för kommande insatser.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan föreslår regeringen en livsmedelsstrategi som ska främja en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelsstrategin ska enligt regeringen ses som en plattform utifrån vilken livsmedelspolitiken ska formas fram till 2030. Som utskottet även noterat tidigare omfattar strategin hela värdekedjan, från primärproduktion till konsument. Vidare noterar utskottet att arbetet med livsmedelsstrategin har föregåtts av en bred och omfattande förankring. De synpunkter och förslag som har inkommit under processen har i likhet med Konkurrenskraftsutredningens slutbetänkande utgjort viktiga underlag för propositionen och framtagandet av den svenska livsmedelsstrategin.
Med det anförda anser utskottet att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkandena 1, 2 och 23, 2016/17:2446 (SD) yrkande 10 och 2016/17:2715 (M) kan lämnas utan vidare åtgärd.
Vidare konstaterar utskottet att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har bjudit in till ett nationellt råd som en del av genomförandet av strategin. Det nationella rådet ska diskutera strategiskt viktiga frågor, och i rådet ingår representanter från bransch- och intresseorganisationer från hela livsmedelskedjan. Utskottet anser i likhet med regeringen att ett framgångsrikt genomförande av strategin förutsätter engagemang, inte bara från regeringen och berörda myndigheter, utan även från livsmedelskedjans företag, organisationer och intressenter. Utskottet noterar särskilt att berörda myndigheter redan fått ett flertal uppdrag om att genomföra åtgärder inom ramen för livsmedelsstrategin.
Som regeringen framhåller är det även viktigt med en ändamålsenlig uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin. Mot denna bakgrund kan man se det uppdrag som Jordbruksverket fått att löpande följa och utvärdera genomförandet. I uppdraget ingår att formulera relevanta indikatorer för uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin.
Med det anförda finner utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 8, 2016/17:3618 (C) yrkandena 7, 8 och 29 samt 2016/17:3620 (M) yrkande 8. Motionerna kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att säkerställa generellt goda företagsvillkor i hela Sverige. Riksdagen avslår motionsyrkanden om hur strategins mål ska uppnås, om en konkurrenskraftig livsmedelskedja, om lokala kontrakt, om startup-företag, om flexibla anställningsformer, om omprövning av svenska särkrav, om genomförandet av EU-lagstiftning och om skatter och avgifter.
Jämför reservation 5 (S, MP, V), 6 (M), 7 (SD), 8 (C), 9 (KD), 10 (M, SD, C), 11 (M), 12 (SD), 13 (C), 14 (L) och 15 (KD).
Propositionen
En konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja
I propositionen föreslås att målet för det strategiska området Regler och villkor ska vara att utformningen av regler och villkor ska stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja där produktionen ökar. Detta genom ändamålsenliga skatter och avgifter, regelförenklingar, administrativa lättnader och andra åtgärder för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten. Regeringen gör även bedömningen att regler och andra styrmedel som berör livsmedelskedjans företag bör utformas så att de stöder ökad produktivitet och konkurrenskraft i livsmedelskedjan samt att arbetet med att förenkla för företagen även i fortsättningen bör ges hög prioritet.
Vidare framhålls att skillnader i regler och villkor mellan medlemsländer skapar olika förutsättningar för företagen att konkurrera på den gemensamma marknaden. Arbetskraftskostnaden och beskattning av produktionsmedel, t.ex. energi- och koldioxidskatt på diesel, bekämpningsmedelsskatt och handelsgödselskatt är några exempel som i hög grad påverkar konkurrenssituationen. Det anges att ekonomiska styrmedel som regel beslutas på nationell nivå, men att ramverket för ekonomiska styrmedel styrs av t.ex. EU:s statsstödsregelverk och minimiskatteregler i syfte att begränsa riskerna för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Grunden för ekonomiska styrmedel i Sverige är således den gemensamma lagstiftningen i EU. Regeringen anser att nationella ekonomiska styrmedel som går utöver den gemensamma EU-nivån bör vara väl motiverade och noga prövas, bl.a. vad avser effekter på konkurrenskraften.
Det konstateras även att de övergripande regelverken på jordbruks-, fiskeri- och livsmedelsområdena i huvudsak består av gemensam lagstiftning i EU. Regeringen anser att regelverkens påverkan på svenska företag måste beaktas när svenska ståndpunkter fastställs inför förhandlingar om lagstiftning i EU eller vid internationella avtal.
Regeringen gör sammantaget bedömningen att regler och andra styrmedel när det gäller såväl nationell som EU-gemensam politik och internationella avtal så långt som möjligt ska utformas så att de stöder ökad produktivitet och konkurrenskraft i livsmedelskedjan.
Motionerna
En konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 1 bör generellt goda företagsvillkor säkerställas i hela Sverige. I motionen anförs att det måste finnas goda företagsvillkor för hela livsmedelskedjan. Regelverk som rör företag i primär- och livsmedelsproduktion är i hög utsträckning gemensamma för EU:s inre marknad. Det gör att alla nationella regler och krav som går utöver den EU-gemensamma lagstiftningen riskerar att försämra konkurrenssituationen för de svenska företagen.
Även i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 1 betonas att generellt goda företagsvillkor bör säkerställas i hela Sverige. Enligt motionärerna måste konkurrenskraften för livsmedelsföretag stärkas. Vidare anförs att alla nationella regler och krav som går utöver den EU-gemensamma lagstiftningen riskerar att försämra konkurrenssituationen för de svenska företagen. Därför ska nationella, mer långtgående regler alltid vara väl motiverade och prövas noga.
På liknande sätt anförs i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) att det måste finnas goda företagsvillkor för hela livsmedelskedjan, varför generellt goda företagsvillkor i hela Sverige måste säkerställas (yrkande 1). Vidare anförs att det är viktigt att slå vakt om flexibla anställningsformer såsom visstidsanställning (yrkande 22). Enligt motionärerna är livsmedelsbranschen i hög grad säsongsbetonad. Många livsmedelsrelaterade företag är därför beroende av tillfälligt anställd personal. Att slå vakt om flexibla arbetsformer, såsom möjligheten att kunna visstidsanställa och säsongsanställa, är därför viktigt för att säkerställa att företag kan anställa i den mån som behövs. I yrkande 41 anförs att regeringen bör säkerställa att övertolkning undviks när EU:s regelverk genomförs i Sverige. Det anförs att regeringen vid genomförande av EU-regelverk inte bör föreslå lagstiftning som går utöver det gemensamma regelverket. Även svenska myndigheter bör vid genomförande av EU-regelverk inte övertolka den gemensamma lagstiftningen. En konkurrenskraftig och hållbar svensk livsmedelsproduktion bör vara ledstjärnan. I yrkande 81 betonas behovet av att skapa goda förutsättningar för startup-företag som kan utveckla nya och innovativa matidéer.
I kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 1 i denna del framhålls behovet av att säkra generellt goda företagsvillkor. Motionärerna anför att konkurrenskraften för livsmedelsföretag måste stärkas. Vidare anges att nationella regler och krav som går utöver den EU-gemensamma lagstiftningen riskerar att försämra konkurrenssituationen för de svenska företagen. Därför ska nationella, mer långtgående regler alltid vara väl motiverade och prövas noga. Motionärerna vill att den svenska livsmedelsproduktionen ökar. I fråga om inriktningen för hur målen för livsmedelsstrategin ska uppnås (yrkande 7) anges bl.a. att fokus måste vara hur de svenska livsmedelsproducenternas konkurrensvillkor kan förbättras, både i primärledet och i förädlingsledet. I motionen anförs som exempel att öka möjligheterna till export, lätta på regelbördan, förenkla kontroller och administration samt uppmuntra fler konsumenter att välja högkvalitativa livsmedel producerade under goda villkor. I yrkande 10 betonas att myndigheterna vid genomförandet av EU-direktiv eller tillämpningen av EU-förordningar ska genomföra dem på ett sätt som ger så goda konkurrensförutsättningar som möjligt. Det anförs att det svenska genomförandet av EU-regler har en tendens att bli onödigt strikt och ofta orsakar försämrad konkurrenskraft för livsmedelssektorn. Motionärerna föreslår därför att det i instruktionerna till samtliga berörda myndigheter ska framgå att myndigheterna vid genomförandet av EU-direktiv eller tillämpning av EU-förordningar ska göra det på ett sätt som ger så goda konkurrensförutsättningar som möjligt för berörda näringar.
Enligt partimotion 2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19 bör konkurrenskraften inom de gröna näringarna stärkas. Många delar av de gröna näringarna står inför akuta utmaningar. Det gäller inte minst bönderna, som måste ges större möjlighet att vara konkurrenskraftiga genom sänkta kostnader och enklare regler.
Enligt kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 22 bör småskaliga livsmedelsföretag på landsbygden främjas. Med satsningar på svenska livsmedel kan fler jobb skapas, turism och upplevelser kan utvecklas och flera olika former av verksamheter på landsbygden kan möjliggöras. För att hela landet ska växa behövs enligt motionärerna regelförenklingar för lantbruk och fiske samt fortsatta satsningar på Sverige som matland.
I kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 1 betonas att man bör verka för ett svenskt konkurrenskraftigt jordbruk. I motionen anförs att en förutsättning för ett varierande kulturlandskap och mycket av vår biologiska mångfald är ett livskraftigt jordbruk. Öppna och levande landskap kan inte lagstiftas fram; det finns bara kvar om det är lönsamt att bedriva jordbruk och hålla djur.
Enligt kommittémotion 2016/17:2659 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5 bör berörda myndigheter utveckla instrument och riktlinjer så att lokala kontrakt kan spridas och initieras över hela landet. Att sluta lokala kontrakt är enligt motionärerna ett sätt att uppvärdera landsbygden och tjänsterna från landsbygdsföretagen. För att utveckla och bevara svenska livsmedel bör lokala kontrakt uppmuntras mellan handlare på orten, konsument och producent.
I syfte att tillåta större flexibilitet anförs i kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 4 att svenska, mer långtgående särkrav för primär- och livsmedelsproduktionen med jämna mellanrum bör prövas och vid behov ändras i förhållande till rådande marknadssituation. Motionärerna anför att alla nationella regler som är mer långtgående och som ställer högre krav än det EU-gemensamma regelverket riskerar att hämma de svenska företagens konkurrenskraft.
Solveig Zander (C) anför i motion 2016/17:1190 att man inom flera områden bör se över hur den agrara näringen kan stödjas. Det anges att vi behöver stärka Sverige som lantbruksnation och ge de producenter, som i förlängningen även inkluderar binäringar som är beroende av det svenska jord- och skogsbruket, bättre förutsättningar i form av stöd och rättvisa konkurrensvillkor.
Enligt motion 2016/17:2008 av Staffan Danielsson och Daniel Bäckström (båda C) måste den kommande livsmedelsstrategin innehålla offensiva tillväxtmål, lägre skatter och kraftiga regelförenklingar. För att den svenska livsmedelsproduktionen ska börja växa till måste staten sätta upp tydliga tillväxtmål, skattetrycket måste anpassas i EU-riktning eller lägre, och detaljerade lagkrav måste förenklas.
I motion 2016/17:2078 av Edward Riedl (M) anförs att effektiviseringar ständigt måste genomföras för att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Det föreslås därför att man ser över hur det svenska lantbrukets konkurrenskraft kan stärkas.
Enligt motion 2016/17:2878 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson m.fl. (M) yrkande 1 bör det finnas satsningar på ett konkurrenskraftigt jordbruk, en växande turistnäring och en stark livsmedelsindustri som gynnar hela landet för att stärka skånskt jordbruks konkurrenskraft.
Cecilia Widegren (M) anför i motion 2016/17:2936 yrkande 1 att tillväxten i Skaraborg och Sverige bör främjas. I motionen anförs att den ekonomiska tillväxten kan stärkas och fler arbetstillfällen skapas om jordbruket och livsmedelsindustrin i Skaraborg och resten av Sverige ständigt utvecklas.
Även i motion 2016/17:3379 av Ulrika Carlsson i Skövde och Annika Eclund (C, KD) yrkande 1 förordas att tillväxten i Skaraborg och Sverige bör främjas.
I motion 2016/17:3075 av Daniel Bäckström (C) föreslås att en svensk livsmedelsstrategi ska innehålla konkreta målsättningar med genomförbara åtgärdsförslag som stärker tillgången till och möjliggör ökad livsmedelsproduktion i hela landet.
Skatter och avgifter
I kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 3 betonas behovet av skatter och avgifter som främjar en konkurrenskraftig livsmedelssektor. Motionärerna vill bl.a. sänka skatten på diesel för lant- och skogsbruket till den nivå som råder i Danmark. Svenska bönder konkurrerar på samma marknad som sina danska grannar, varför det är rimligt att skattenivån är densamma. Vidare anger motionärerna att de motsätter sig återinförandet av en skatt på handelsgödsel och ett införande av en vägslitageskatt.
Även i kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 23 framhålls behovet av att skatter och avgifter utformas så att en konkurrenskraftig livsmedelssektor främjas. Enligt motionärerna ska utgångspunkten i samband med utformningen av skatter och avgifter vara att främja en konkurrenskraftig livsmedelssektor. En gödselskatt ska därför inte införas. Vidare anges att konkurrenskraften inom livsmedelssektorn måste säkerställas och inte urholkas genom införandet av en vägslitageskatt eller avståndsbaserade avgifter. Slutligen påtalas att skattereglerna bör modifieras så att successiva köp och försäljningar av jordbruksfastigheter underlättas i syfte att i sin tur underlätta generationsövergångar.
Motionärerna i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 11 lyfter frågan om grön skatteväxling. De vill se mer av grön skatteväxling, vilket innebär sänkta skatter på jobb men höjda miljö- och klimatpåverkande skatter och avgifter. Det anförs att många av de miljöproblem som jordbruksproduktionen leder till, som övergödning och minskad biologisk mångfald, beror på tillförseln av näringsämnen via gödsling. Även förekomsten av kadmium i handelsgödsel är enligt motionen ett oroande miljöproblem. För att effektivisera och minska användningen av sådan gödsel föreslås att en läckageskatt införs. Vidare anges att subventioner till fossila bränslen måste tas bort i enlighet med klimatavtalet från Paris. Det föreslås därför att dagens skattereduktioner vid användning av fossilt bränsle inom jord- och skogsbruket avskaffas.
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 11 bör regeringen avbryta planerna på nya punktskatter på lantbruket fram till 2020. I motionen anförs att regeringen, om den menar allvar med att vilja stärka konkurrenskraften för svenskt lantbruk, borde utlova ett stopp för ytterligare punktskatter på svenskt lantbruk under den första strategiperioden till 2020. I yrkande12 framhålls behovet av skatter och avgifter som främjar en konkurrenskraftig livsmedelssektor. En ökad återbetalning av dieselskatten med totalt 50 öre mer än regeringens nuvarande återbetalning bör genomföras. Eftersom regeringen indexerat dieselskatten måste även återbetalningen indexeras för att lantbrukarna inte ska tappa konkurrenskraft. Vidare anges att konkurrenskraften inom livsmedelssektorn måste säkerställas och inte urholkas genom införandet av en vägslitageskatt eller andra avståndsbaserade avgifter.
I kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 1 i denna del betonas behovet av att säkra generellt goda företagsvillkor. I motionen anges att det är nödvändigt att minska den totala skatte- och kostnadsbördan i hela livsmedelskedjan, om målen för livsmedelsstrategin ska kunna nås till 2030. Det anges bl.a. att skatter på livsmedelssektorns nödvändiga insatsvaror, som diesel och handelsgödsel, hämmar dess konkurrenskraft. En skatt på handelsgödsel ska därför inte införas. Vidare anges att motionärerna motsätter sig regeringens överindexering av drivmedelsskatterna. Det anförs även att ett införande av en kilometerskatt vore förödande för livsmedelssektorn och landsbygden. Slutligen anges att det finns en uppenbar risk att punktskatter på enskilda livsmedel främst skulle slå mot svenskproducerade produkter och därmed ytterligare försämra det svenska jordbrukets och den svenska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft.
Kompletterande information
Regeringens handlingsplan: En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet anger hur regeringen avser att arbeta för att målen och visionen i livsmedelsstrategin ska uppnås. I handlingsplanen anges att strategins huvudsakliga syfte är att öka produktionen, bidra till en konkurrenskraftig livsmedelskedja, öka sysselsättningen, exporten, innovationskraften och lönsamheten samtidigt som relevanta miljömål nås. Det innebär större produktion för såväl inhemska som utländska marknader, högre tillväxt och sysselsättning i berörda näringar, ökad andel ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel samt bättre möjligheter för konsumenterna att göra medvetna val. När det gäller de svenska miljökvalitetsmålen är livsmedelsproduktionen genom jordbruket kopplade till flera av dem. Generationsmålets övergripande mål, att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser, är enligt regeringen av fundamental betydelse för jordbrukets miljöarbete.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin beskrivs ett fyrtiotal åtgärder som ska bidra till att målen för livsmedelsstrategin nås, och satsningarna realiseras allteftersom de beslutas. I februari 2017 fattade regeringen beslut om ett första åtgärdspaket med nio satsningar för totalt 58 miljoner kronor, och i mars tog regeringen beslut om ett andra åtgärdspaket om 13 åtgärder för sammanlagt 115,7 miljoner kronor. Vidare framgår att regeringen fram till 2019 satsar en dryg miljard inom ramen för livsmedelsstrategin. För insatser direkt relaterade till arbetet med livsmedelsstrategin finns enligt regeringen 484 miljoner kronor avsatta under anslag 1:15 Konkurrenskraftig livsmedelssektor. Anslag 1:15 återfinns inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Utöver dessa medel finns, genom regeringsbeslut (N/2016/00265/HL), 540 miljoner kronor öronmärkta för arbetet med genomförandet av livsmedelsstrategin inom ramen för landsbygdsprogrammet under 2014–2020. Utöver medlen ovan som är mer direkt avsatta för livsmedelsstrategins genomförande finns enligt regeringen inom ramen för främst landsbygdsprogrammet ytterligare medel och insatser som stöder syften och mål i livsmedelsstrategin. Regeringen betonar i handlingsplanen att landsbygdsprogrammet är ett kraftfullt verktyg i det viktiga arbetet för att nå relevanta miljömål, öka den ekologiska produktionen samt stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft.
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) anges att verksamheten inom landsbygdsområdet till stor del består av åtgärder inom landsbygdsprogrammet för Sverige 2014–2020. Programmets övergripande mål är att främja jordbrukets konkurrenskraft, säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder samt uppnå en territoriellt balanserad utveckling av ekonomier och samhällen på landsbygden. Även programmet för lokalt ledd utveckling och havs- och fiskeriprogrammet bidrar enligt regeringen till utveckling på landsbygden.
Vidare anges att regeringens övergripande mål är att Sverige till 2020 ska ha den lägsta arbetslösheten i EU. För att nå målet behövs enligt regeringen en livskraftig, hållbar och aktiv landsbygd. Utvecklingen inom bl.a. jordbruk, skogsbruk, fiske, livsmedelsindustri, turism och besöksnäring påverkar sysselsättningen på landsbygden. Regeringen betonar att politiken för areella näringar, landsbygd och livsmedel ska bidra till goda förutsättningar för arbete, tillväxt och välfärd i alla delar av landet. Det framhålls även att regeringen utifrån det övergripande målet har tagit tre initiativ som var för sig kan bidra till fler jobb och hållbar tillväxt i Sveriges landsbygder: en sammanhållen landsbygdspolitik, en nationell livsmedelsstrategi och ett nationellt skogsprogram.
Slutligen anförs att de gröna näringarna har en nyckelroll i arbetet med klimatomställningen, en cirkulär och biobaserad ekonomi och ett hållbart samhälle där de nationella miljömålen nås bl.a. genom ökad produktion av förnybara råvaror och förädlade produkter. Regeringen värnar därför goda och långsiktiga villkor för produktionen inom de gröna näringarna samt fortsatta forsknings- och innovationsinsatser som är nödvändiga för att möta framtida klimatförändringar och stärka konkurrenskraften.
Regeringen beslutade i juni 2015 att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att lämna förslag till en sammanhållen politik för långsiktigt hållbar utveckling i Sveriges landsbygder. Kommittén antog namnet Parlamentariska landsbygdskommittén. I mars 2016 överlämnades delbetänkandet På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar (SOU 2016:26). Därefter överlämnade kommittén i januari 2017 sitt slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1). I sitt slutbetänkande gör kommittén bl.a. bedömningen att ett viktigt delmål i en sammanhållen landsbygdspolitik är att landsbygdernas förutsättningar ska tas till vara för att skapa ett mångsidigt, konkurrenskraftigt och hållbart näringsliv med god förmåga till förnyelse. En sådan målsättning styr bl.a. mot att öka produktionsvärdena och skapa nya jobb. Vidare styr den mot en ökad inhemsk produktion av exempelvis livsmedel och energi, som minskar vår nationella sårbarhet vid eventuella kriser. Den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande har remitterats, och regeringen planerar att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik till riksdagen under våren 2018.
I juli 2015 beslutades även en nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft för perioden 2015–2020 som ska bidra till att uppnå målet för den regionala tillväxtpolitiken. Strategin är vägledande och styrande för inriktningen och genomförandet av det regionala tillväxtarbetet samt för användningen av de medel som satsas för att uppnå målet för den regionala tillväxtpolitiken. I strategin beskrivs utförligt regeringens prioriteringar och de verktyg och processer som behövs i arbetet för en hållbar regional tillväxt och attraktionskraft fram till 2020.
När det gäller skatter och avgifter har skatteutskottet yttrat sig över den aktuella propositionen i de delar som berör skatteutskottets beredningsområde och kommittémotionerna 2016/17:3614 (SD) yrkande 3, 2016/17:3615 (KD) yrkande 23, 2016/17:3616 (L) yrkande 11, 2016/17:3618 (C) yrkandena 11 och 12 samt 2016/17:3620 (M) yrkande 1 (yttr. 2016/17:SkU7y). När det gäller förslagen om att avskaffa indexomräkningen av drivmedelsskatterna, om sänkt dieselskatt för jord- och skogsbruk, om höjd återbetalning av koldioxidskatt på diesel inom jord- och skogsbruk, om att slopa skattereduktionen på fossila bränslen vid användning inom jord- och skogsbruk, om att inte införa en skatt på handelsgödsel, bekämpningsmedel och socker, om att införa en läckageskatt, om att inte införa en avståndsbaserad vägslitageskatt och en livsmedelsskatt på animalieproduktionens klimatkostnader samt om att förändra beskattningen av generationsskiften i fåmansföretag anför skatteutskottet att motsvarande förslag nyligen avstyrkts (bet. 2016/17:SkU23, bet. 2016/17:SkU24 och yttr. 2016/17:SkU1y). Skatteutskottet finner inte skäl att ändra sina ställningstaganden och anser inte heller att övriga motionsyrkanden motiverar någon åtgärd. Skatteutskottet anför att samtliga yrkanden därför bör avstyrkas och har i övrigt inte något att anföra med anledning av regeringens förslag.
Av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning framgår att en myndighet så tidigt som möjligt ska utreda föreskrifternas kostnadsmässiga och andra konsekvenser i en konsekvensutredning, och ge statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer, näringslivet och andra som berörs tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen. Vidare framgår att en konsekvensutredning bl.a. ska innehålla en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Tillväxtverket stöder myndigheter, departement och kommittéer i konsekvensutredningsarbetet genom utbildning och rådgivning. Tillväxtverket erbjuder bl.a. en heldagsutbildning som riktar sig till myndigheter med föreskriftsarbete med koppling till EU-bestämmelser där de med utgångspunkt i förordningen diskuterar hur myndigheter kan arbeta med EU-perspektivet vid utarbetande av föreskrifter.
I fråga om nationell överreglering, s.k. gold-plating, kan konstateras att Regelrådet och Näringslivets Regelnämnd (NNR) 2012 publicerade rapporten Att tydliggöra gold-plating – ett bättre genomförande av EU-lagstiftning. I rapporten beskrivs problematiken med gold-plating, dvs. att ytterligare regler tillkommer när EU-regelverk införs i svensk rätt utöver vad som krävs för att regelverket ska anses vara infört. Ett av förslagen i rapporten var att regeringen borde ändra förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning. Den dåvarande regeringen valde trots allt att inte ändra förordningen i enlighet med förslaget, eftersom den ansåg att de åtgärder som skulle vidtas, t.ex. i form av att gold-plating blev ett stående inslag i Tillväxtverkets utbildningar för regelgivare, var tillräckliga.
Startup-företag är fristående, yngre, innovativa företag med ambitionen att växa och en konkurrenskraftig, skalbar affärsmodell med internationell tillväxtpotential. Företagen är kunskapsintensiva och utvecklar nya koncept och produkter i gränssnittet mellan tjänste- och varubranscher, vilket skiljer startup-företag från de flesta andra unga företag. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet är regeringens roll bl.a. att skapa goda förutsättningar för startup-företag. De viktigaste utmaningarna för startup-företag är tillgång på kompetens, kapital och kunder. Regeringens politik handlar om att säkerställa att ramvillkor och insatser stöder att svenska startup-företag kan vara fortsatt internationellt konkurrenskraftiga och växa i Sverige. Förutom generella åtgärder där regeringen bl.a. har omstrukturerat det statliga riskkapitalet för att bättre möta unga innovativa företags behov av kapital, är innovationsvänliga regelverk för nya livsmedel och en väl fungerande europeisk inre marknad centrala frågor för unga innovativa startup-företag inom livsmedelssektorn. Näringsdepartementet har även en startup-ansvarig som ska vara noden mellan Regeringskansliet och startup-sektorn. Det innebär att personen i fråga ska ha en löpande dialog med startup-företag för att förstå de utmaningar de har i dag och samtidigt ha en kontakt med olika aktörer inom Regeringskansliet för att förmedla en djupare förståelse för de utmaningar som finns. Syftet är att säkerställa att startup-företag blir en del av de insatser och strategier som tas fram inom Regeringskansliet.
I EU-kommissionens meddelande om initiativet för startup-företag och expanderande företag (KOM(2016) 733) redogörs för ett antal hinder som trots insatser på både nationell och europeisk nivå gör att startup-företag och expanderande företag i EU inte når sin fulla potential. Kommissionen presenterar därför en samordnad strategi för EU:s politikområden för att underlätta för startup-företag och expanderande företag. Meddelandet innehåller bl.a. förslag för att avlägsna hinder för startup-företag att växa och expandera inom EU samt förslag för att underlätta startup-företagens möjligheter till finansiering. Regeringen välkomnar att kommissionen prioriterar arbetet med att undanröja hinder och underlätta för startup-företag och expanderande företag inom EU men betonar att medlemsstaternas befogenheter på exempelvis skatteområdet måste respekteras (fakta-PM 2016/17:FPM47).
I fråga om anställningsformer är huvudregeln enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) att anställningsavtal gäller tills vidare. Tillsvidareanställning är också den vanligaste anställningsformen på den svenska arbetsmarknaden. Vid tidsbegränsade anställningar är anställningen begränsad i tiden genom anställningsavtalet. Tidsbegränsade anställningar måste vara tillåtna enligt LAS eller gällande kollektivavtal och särskilt avtalade mellan arbetsgivaren och den anställde. Ett kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan arbetsgivaren och en facklig organisation och innehåller regler om bl.a. löne- och anställningsvillkor. Följande tidsbegränsade anställningsformer är tillåtna enligt LAS:
– allmän visstidsanställning
– vikariat
– säsongsanställning
– provanställning
– tidsbegränsad anställning för den som är äldre än 67 år.
Vid en allmän visstidsanställning behöver arbetsgivaren inte ange något skäl till tidsbegränsningen. Om en anställd haft en allmän visstidsanställning i sammanlagt två år under en femårsperiod hos samma arbetsgivare övergår dock anställningen automatiskt till en tillsvidareanställning. Säsongsarbeten är sådana arbeten som på grund av årstidernas växlingar bara kan utföras under en viss tid av året. För säsongsanställningar kan företrädesrätt till återanställning föreligga om personen varit anställd i mer än sex månader under de senaste två åren. Kollektivavtal kan innehålla andra regler om vilka tidsbegränsade anställningar som är tillåtna.
Utskottets ställningstagande
Det övergripande målet för livsmedelsstrategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Som regeringen framhåller innebär det bl.a. större produktion för såväl inhemska som utländska marknader och högre tillväxt och sysselsättning i berörda näringar.
Regeringen beskriver i sin handlingsplan ett fyrtiotal åtgärder som regeringen avser att vidta för att bidra till att målen för livsmedelsstrategin nås. Vidare framgår att regeringen fram till 2019 satsar en dryg miljard inom ramen för livsmedelsstrategin. Inom landsbygdsprogrammet finns dessutom ytterligare medel och insatser som stöder syften och mål i livsmedelsstrategin.
Utskottet noterar även att regeringen planerar att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik till riksdagen under våren 2018.
Med det anförda och det omfattande arbete som pågår på området anser utskottet att motionerna 2016/17:820 (C) yrkande 19, 2016/17:1190 (C), 2016/17:2008 (C), 2016/17:2010 (C) yrkande 22, 2016/17:2078 (M), 2016/17:2446 (SD) yrkande 1, 2016/17:2659 (KD) yrkande 5, 2016/17:2878 (M) yrkande 1, 2016/17:2936 (M) yrkande 1, 2016/17:3075 (C), 2016/17:3379 (C, KD) yrkande 1, 2016/17:3620 (M) yrkande 7 kan lämnas utan vidare åtgärd. Även motion 2016/17:3618 (C) yrkandena 22 och 81 avstyrks.
Regelverk som angår företag i primär- och livsmedelsproduktionen är i hög utsträckning gemensamma för EU:s inre marknad. Det medför att alla nationella regler och krav som går utöver den EU-gemensamma lagstiftningen riskerar att försämra konkurrenssituationen för svenska företag i livsmedelskedjan. I fråga om konkurrenskraftiga regler och villkor vill utskottet därför poängtera vikten av att det finns goda företagsvillkor för hela livsmedelskedjan. Utskottet anser att nationella, mer långtgående regler alltid ska vara väl motiverade och prövas noga. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 1, 2016/17:3616 (L) yrkande 1, 2016/17:3618 (C) yrkande 1 och 2016/17:3620 (M) yrkande 1 i denna del.
Med det ovan anförda anser utskottet att motionerna 2016/17:3173 (M) yrkande 4, 2016/17:3618 (C) yrkande 41 och 2016/17:3620 (M) yrkande 10 kan lämnas utan vidare åtgärd.
I fråga om motionsyrkanden om skatter och avgifter konstaterar utskottet att skatteutskottet nyligen avstyrkt motsvarande förslag (bet. 2016/17:SkU23, bet. 2016/17:SkU24 och yttr. 2016/17:SkU1y). Skatteutskottet fann inte skäl att ändra sina ställningstaganden och anförde att samtliga yrkanden därför borde avstyrkas. Utskottet finner inte skäl att göra någon annan bedömning än skatteutskottet. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2016/17:3614 (SD) yrkande 3, 2016/17:3615 (KD) yrkande 23, 2016/17:3616 (L) yrkande 11, 2016/17:3618 (C) yrkandena 11 och 12 samt 2016/17:3620 (M) yrkande 1 i denna del.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om regelförenkling och regelutveckling, om byråkrati, om regelbördan och kostnadsbördan för företag i livsmedelskedjan, om en statlig parlamentarisk utredning, om dispens för nystartade livsmedelsföretag och om konsekvensutredningar.
Jämför reservation 16 (M), 17 (SD), 18 (C) och 19 (KD).
Propositionen
I propositionen framhålls att företag i livsmedelskedjan berörs av ett stort antal regler som i hög grad är EU-styrda. Regelverken är komplexa, och det finns därför anledning att fortsätta att utveckla det arbete som de svenska myndigheterna gör på EU-nivå och på nationell nivå för att förenkla för företagen. Det betonas att det är viktigt att reglerna är långsiktiga och tydliga för att företagen ska ha möjlighet att utveckla sin verksamhet och därmed öka konkurrenskraften. Det bör även vara lätt för företagen att förstå och följa reglerna.
Vidare anges att regeringen har antagit mål för arbetet med att förenkla för företagen. Av budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 24) framgår att förenklingsarbetet för 2015–2018 särskilt ska inriktas mot områdena Bättre service och Mer ändamålsenliga regler. Målen för området Bättre service är att det ska bli enklare att lämna uppgifter samt att servicen ska förbättras och handläggningstiderna bli kortare. För området Mer ändamålsenliga regler är målen att regler ska främja företagens tillväxt samt att kostnaderna till följd av regler ska minska. Regeringens mål innebär att regler och processer bör utformas så att de, samtidigt som de är relevanta för de verksamheter som de omfattar, även är anpassade till företagens villkor och verklighet. Om dessa mål uppnås skapas enligt regeringen goda förutsättningar för fler och växande företag i hela landet. Regeringens bedömning är därför att det är av stor vikt att arbetet med att förenkla för företagen fortsätter att vara högt prioriterat.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 6 bör myndigheterna eftersträva långsiktiga och målstyrda regelverk med mer generella rutiner och allmänna råd och styra bort från detaljstyrning och skjutmåttsjustis.
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 15 föreslås att en parlamentarisk statlig utredning tillsätts för att ta ett samlat grepp för att minska regelbördan och föreslå förenklingar. Regler och villkor är ett av strategins huvudområden och därför enligt motionärerna mycket viktigt för lönsamheten och konkurrenskraften.
Motionärerna i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 10 betonar att regelbördan och kostnadsbördan för företag i livsmedelskedjan bör minska. De gröna näringarna är på många sätt grunden för verksamheter, aktivitet och möjligheten att bo på landsbygden. Motionärerna anför att det därför är viktigt att underlätta för allt företagande inom livsmedelskedjan genom att sänka kostnader och minska regelkrånglet. För att svenska lantbrukares konkurrenskraft ska kunna stärkas påtalas även behovet av att fortsätta med regelförenklingar för animalieproducenter (yrkande 17). Det anförs att det behövs en regelförenklingskommission som bl.a. ser över hur djurskyddskrav och andra regler kan reformeras så att det inte är byråkratin utan syftet med reglerna som står i fokus.
Enligt kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 11 bör tillståndsprocesser påskyndas. I jämförelse med de flesta andra länder ligger Sverige långt fram i arbetet med att förenkla för företagarna, men mer kan göras. I dag tvingas svenska företagare varje år lämna in över 90 miljoner blanketter till minst 70 olika myndigheter.
I kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 18 påtalas behovet av att verka för att minska onödig byråkrati för lantbruksnäringen. De landsbygdsnära näringarna berörs av ett mycket omfattande regelverk, och enligt motionärerna upplever många lantbrukare att de är underkastade en rent drakonisk byråkrati.
Enligt kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 15 anförs att man bör se över möjligheterna att ge nystartade livsmedelsföretag dispens från vissa krav i uppstartsskedet. Att starta företag i livsmedelsbranschen kan vara tufft, särskilt för små företag som arbetar i liten skala. Motionärerna anser att det ska bli lättare att starta företag, och en del i det är att se över möjligheterna att ge företag som fortfarande är i uppstartsskede dispens från vissa krav som medför kostsamma investeringar. I yrkande 19 föreslås att konsekvenserna av alla skärpta regler ska analyseras noga och att företag i primär- och livsmedelsproduktionen alltid ska ges en rimlig tidsram för att ställa om sin verksamhet. När nya regler kommer på plats eller befintliga regler skärps, finns en risk att lagstiftaren och myndigheterna har väl bråttom att genomföra dessa. Enligt motionärerna medför det att företag inom primär- och livsmedelsproduktionen får svårt att på ett rimligt sätt genomföra nödvändiga förändringar i sin verksamhet.
I motion 2016/17:2936 av Cecilia Widegren (M) yrkande 2 efterfrågas en fortsatt minskning av regelkrånglet för jordbruket. En avbyråkratisering av de gröna näringarna skulle enligt motionären frigöra ytterligare resurser till ökad tillväxt och fler jobb.
På liknande sätt föreslås även i motion 2016/17:3379 av Ulrika Carlsson i Skövde och Annika Eclund (C, KD) yrkande 2 en fortsatt minskning av regelkrånglet för jordbruket.
Kompletterande information
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 24) lyfter regeringen fram att en viktig faktor för tillväxt och sysselsättning är att svenska företag har konkurrenskraftiga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Regler som omfattar företagande är en sådan faktor, och det är därför enligt regeringen centralt att reglerna är ändamålsenliga för att begränsa den administration som krävs för att följa regelverken. Men även service, bemötande och korta handläggningstider är av stor vikt för ett konkurrenskraftigt företagsklimat. Stort fokus i regeringens arbete är att förenkla för företagen genom att fler myndighetskontakter hanteras digitalt. Regeringen framhåller att den fortsätter sitt arbete med att göra det enklare för små och medelstora företag att utveckla och driva sin verksamhet, bl.a. genom att främja digitalisering och förenkla uppgiftslämnande och myndighetskontakter. Regeringen kommer därför att styra relevanta myndigheter mot att digitala lösningar ska vara förstahandsval samt ställa krav på att myndigheter ska samordna sina uppgiftskrav med varandra.
Enligt regeringen finns det en outnyttjad potential i digitaliseringen som hjälpmedel för att göra det enklare för företagen. Digitalisering kommer därför först i regeringens målbild för förenklingsarbetet som är att ”Sverige ska vara digitalt, transparent och innovationsfrämjande för ett enklare och konkurrenskraftigt företagande”. Tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har regeringen initierat ett arbete för ett digitaliserat och förenklat uppgiftslämnande för restaurangföretagare. Enligt regeringen kommer liknande lösningar att tas fram för fler branscher, t.ex. inom besöksnäringen, handeln och byggbranschen, där uppgiftslämnandet är omfattande och där standardiserade digitala processer skulle kunna förenkla uppgiftslämnandet och förkorta handläggningstiderna. Överenskommelsen anger att det vid utgången av 2017 ska finnas digitala tjänster för restaurangföretagare som gör det enklare att starta och driva sin verksamhet. Tillväxtverket och Bolagsverket fick parallellt med detta i uppdrag att verka för att syftet med överenskommelsen nås.
Eftersom livsmedelskedjan är ett av fyra områden som regeringen prioriterar för digitalisering under perioden 2016–2018 har Jordbruksverket fått i uppdrag att verka för digital utveckling i livsmedelskedjan, Digitalt först – för en smartare livsmedelskedja (N2016/01646/EF). Uppdraget gäller 2016–2018 och innebär att Jordbruksverket, i nära samarbete med Livsmedelsverket, ska främja en digital förnyelse genom att tillgängliggöra information i livsmedelskedjan för att bl.a. synliggöra hållbarhetsaspekter och öka konkurrenskraften inom sektorn. Målsättningen med uppdraget är att göra det enklare, öppnare och effektivare för medborgare, myndigheter och aktörer att ta del av information och data i livsmedelskedjan. Uppdraget ska främja nya innovativa och samverkande digitala tjänster som bidrar till en ökad tillväxt inom livsmedelsindustrin.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin och för att främja regelförenkling och regelutveckling:
– inrätta ett vetenskapligt råd som stöd för regelgivningen inom djurskyddsområdet
– fortsätta att utveckla regelverken för djurhållning, inriktat på en flexibel och målstyrd lagstiftning med en bibehållen djurskyddsnivå
– utveckla myndigheternas digitala lösningar för att underlätta företagens informationsinhämtning och informationsutbyte mellan aktörer
– ta fram ett kontroll- och kompetenspaket för utveckling av kontrollarbetet i livsmedelskedjan
– se över lagstiftning som berör strukturomvandling
– bereda riksintresseutredningens förslag, vilket inkluderar förslag som rör jordbruksmark
– fortsätta att arbeta för att höja djurskyddsnivån i EU.
Regeringen har även, i både Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets regleringsbrev för 2017, fastställt att myndigheterna ska fortsätta förenklingsarbetet för att det ska bli enklare att starta och driva företag. Av Livsmedelsverkets regleringsbrev framgår att åtgärder som underlättar för företagen att göra rätt och hur myndigheten arbetar med service, effektivitet och bemötande är det som ska stå i fokus. Även av Jordbruksverkets regleringsbrev framgår att åtgärder som underlättar för företagen att göra rätt ska stå i fokus. Vidare framgår att förenklingsarbetet ska genomföras utan att miljöskydd, djurskydd eller djurhälsan försämras.
I Jordbruksverkets årsredovisning för 2016 framhålls att verket har fortsatt att arbeta generellt med förenklingar av regelverken och är aktiva i det förenklingsarbete som finns på EU-nivå, vilket bl.a. omfattar att försöka påverka och förenkla regelverket för EU-stöden och regelverken för djur- och växtskydd. Utgångspunkterna för arbetet i expertgrupper, kommittéer och rådsarbetsgrupper har liksom tidigare varit bl.a. fortsatta förenklingar och minskad administrativ börda för företagen. Vidare anges att arbetet i den s.k. SAM-arbetsgruppen, som består av Jordbruksverket, Näringsdepartementet, LRF, LRF Mjölk, LRF Konsult, länsstyrelserna och Hushållningssällskapet, bl.a. har resulterat i förenklingar av tvärvillkoren och att syftet är att på sikt förenkla hela systemet för tvärvillkoren. Jordbruksverket deltar även i arbetet med handlingsplanerna för gris, mjölk samt nöt och lamm. Handlingsplanerna ägs av branschorganisationerna men verket deltar och arbetar med de förenklingsåtgärder som rör verkets ansvar, t.ex. regelverk.
Vidare genomförde Jordbruksverket 2013 den s.k. förenklingsresan tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). I december 2015 hade nära 75 procent av förenklingsförslagen från den handlingsplan som togs fram efter resan genomförts. Förenklingar som genomförts rör föranmälan av kontroller, olika regelförenklingar som rör djurskyddsbestämmelser, en gemensam kundsupport med länsstyrelserna och ett webbforum om miljötillsyn. Därutöver sker ett löpande förenklingsarbete när det gäller bemötande, klarspråk, samordning, dokumentering och rapportering.
Av Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 framgår att myndigheten tillsammans med Jordbruksverket och Tillväxtverket har fortsatt projektet Förenklingsresan för livsmedelsindustrin – en resa för tillväxt och export. Ambitionen har varit att i dialog med livsmedelsföretag och berörda myndigheter genomföra aktiviteter som leder till förenklingar i företagens vardag. En myndighetsgemensam handlingsplan har presenterats, och aktiviteterna i handlingsplanen rör sig inom flera områden: export, information och kontakt med myndigheter, förbättrad livsmedelskontroll, regler och märkning samt utbildning och utveckling.
I syfte att göra det enklare att starta och driva företag finns även den myndighetsgemensamma portalen verksamt.se som drivs av Tillväxtverket tillsammans med Bolagsverket och Skatteverket. Portalen ska möta företagares behov av en samlad information och myndighetsservice på webben. Under 2015 utvecklades även en tjänst för förenklat uppgiftslämnande, Uppgiftslämnarservice. Tjänsten förväntas minska företagens kostnader och även arbetsbörda, eftersom uppgifter inte behöver lämnas in flera gånger till olika myndigheter.
En stor del av lagstiftningen som svenska företag har att förhålla sig till beslutas på EU-nivå. Enligt Näringsdepartementet är förenklingsarbetet inom EU ett långsiktigt arbete som kräver kontinuerligt fokus för att ge resultat. Sverige har därför bedrivit ett konsekvent arbete så att bördan och byråkratin till följd av EU-lagstiftning minskar. Sverige stöder Europeiska kommissionens arbete med Regulatory Fitness and Performance Programme (Refit), men driver också att kommissionen ska sätta upp mål för att minska regelbördan. Sverige har även verkat för en utveckling av arbetet med konsekvensutredningar på EU-nivå. Bättre konsekvensutredningar är en av flera förenklingsåtgärder som är aktuella för att stärka tillväxten i Europa.
I fråga om förenklade regler för EU:s jordbrukspolitik framhöll regeringen i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr 23) att förändringar i utformningen av politiken som förenklar för företagen är en prioriterad fråga. Regeringen fortsätter därför att vara aktiv i arbetet med att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken på EU-nivå. En viktig utgångspunkt för regeringen i genomförandet av nuvarande politik är att reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara stabila och förutsägbara för lantbrukarna och landsbygdernas aktörer. Sverige presenterade på rådsmötet i mars 2017, tillsammans med de nordiska och baltiska EU-länderna, 68 konkreta förslag till förenklade regler för lantbrukare och företag inom EU.
Enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska en myndighet så tidigt som möjligt utreda föreskrifternas kostnadsmässiga och andra konsekvenser i en konsekvensutredning, och ge statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer, näringslivet och andra som berörs tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen. Enligt 6 § ska en konsekvensutredning bl.a. innehålla
– uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför
– en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
– en bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser.
Vidare framgår att Tillväxtverket och Ekonomistyrningsverket ska svara för metodutveckling, rådgivning och utbildning med anledning av förordningen. Tillväxtverket har ett samordnande ansvar.
Regelrådet ska ges tillfälle att yttra sig i fråga om konsekvensutredningar som upprättats i enlighet med bl.a. förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning, och som har legat till grund för ett författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag. Regelrådet ska även efter begäran bistå regelgivare med att granska konsekvensutredningar till förslag från EU, om dessa bedöms få stor påverkan för företag i Sverige.
I svaret på interpellation 2016/17:131 om konsekvensutredningar anförde närings- och innovationsminister Mikael Damberg bl.a. följande:
Konsekvensutredningarnas kvalitet behöver höjas. En väl genomförd konsekvensutredning bidrar till ett bättre beslutsunderlag för regelgivarna. Ett bra beslutsunderlag ökar förutsättningarna för att skapa ändamålsenliga regler, vilket gör att företagen kan ägna sig åt att driva och utveckla sin verksamhet och inte åt onödig administration. I förlängningen förväntas det leda till ökad tillväxt och sysselsättning.
Vi har nu nödvändiga förutsättningar på plats för att kunna förändra och förbättra konsekvensutredningarnas kvalitet. Regelrådet har permanentats, fått ett tydligare uppdrag och en ny organisationsform med nära koppling till Tillväxtverket. Det talar för ett effektivt resursutnyttjande och tydlighet gentemot regelgivarna. Tillväxtverket arbetar brett för att ge alla regelgivare råd, stöd och utbildning i konsekvensutredningsarbetet. Att Tillväxtverket och Regelrådet numera arbetar närmare varandra ger också en möjlighet att sätta in konkreta stödåtgärder där behovet är som störst.
[…] Regeringen ser även över styrningen av Tillväxtverket vad gäller arbetet med konsekvensutredningar i syfte att höja kvaliteten och ser det som en angelägen fråga att det finns fullgoda beslutsunderlag. Jag har en god dialog med Regelrådets ordförande och ledningen för Tillväxtverket. Min avsikt är att göra vad jag kan för att vi ska vända den här utvecklingen.
Regeringen gav i december 2016 Tillväxtverket i uppdrag att ta fram en digital handledning som behandlar frågor om de konsekvenser som enligt förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning ska belysas i en konsekvensutredning (N2016/07452/FF). Uppdragets syfte är att bidra till att konsekvensutredningarnas kvalitet generellt sett ökar, och avsikten är att handledningen ska kunna användas av regelgivare på myndigheter och departement samt av kommittéer som ett hjälpmedel för att säkerställa att alla relevanta perspektiv blir belysta när en konsekvensutredning ska tas fram. När det gäller företagsekonomiska konsekvenser ska påverkan på företagens kostnader och konkurrensförhållanden lyftas fram särskilt i handledningen eftersom dessa delar enligt regeringen ofta behandlas på ett otillräckligt sätt i konsekvensutredningar. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 29 september 2017.
Utskottets ställningstagande
Att svenska företag har konkurrenskraftiga förutsättningar i förhållande till omvärlden är en viktig faktor för tillväxt och sysselsättning. Utskottet delar därför regeringens bedömning att arbetet med att förenkla för företagen även i fortsättningen bör ges hög prioritet.
Av redovisningen ovan framgår att ett omfattande arbete pågår och att initiativ har tagits, både av regeringen och av berörda myndigheter. I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin och för att främja regelförenkling och regelutveckling, vilket utskottet välkomnar.
Utskottet noterar även att livsmedelskedjan är ett av fyra områden som regeringen prioriterar för digitalisering under perioden 2016–2018 och att Jordbruksverket mot den bakgrunden har fått i uppdrag att, i nära samarbete med Livsmedelsverket, främja en digital förnyelse – för en smartare livsmedelskedja.
Med hänvisning till redovisningen ovan föreslår utskottet att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkande 11, 2016/17:2446 (SD) yrkande 18, 2016/17:2936 (M) yrkande 2, 2016/17:3173 (M) yrkande 15, 2016/17:3379 (C, KD) yrkande 2, 2016/17:3614 (SD) yrkande 6, 2016/17:3615 (KD) yrkande 15 och 2016/17:3618 (C) yrkandena 10 och 17 lämnas utan vidare åtgärd.
I fråga om konsekvensutredningar konstaterar utskottet att det i regelverket finns krav på att myndigheterna i sitt föreskriftsarbete ska utreda föreskrifternas kostnadsmässiga och andra konsekvenser. Vidare noterar utskottet att det i konsekvensutredningen bl.a. ska göras en bedömning när det gäller tidpunkten för ikraftträdande. Utskottet noterar även att Tillväxtverket har fått i uppdrag att ta fram en digital handledning i syfte att bidra till att konsekvensutredningarnas kvalitet generellt sett ökar. Med det anförda anser utskottet att motion 2016/17:3173 (M) yrkande 19 kan lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår på området.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om ett främjandeuppdrag till myndigheter som arbetar med företag i livsmedelskedjan.
Jämför reservation 20 (S, MP, V).
Propositionen
I propositionen framhålls att nationella förutsättningar blir allt viktigare ur ett företagarperspektiv eftersom EU-medlemskapet gör att svenska företag verkar i fri konkurrens inom EU:s inre marknad. Regeringen anser att myndigheter bör samverka och medverka till förbättrad konkurrenskraft inom sektorn. Det är viktigt att dubbelregleringar undviks och att myndigheternas arbete samordnas.
Vidare betonas att det är viktigt att myndigheter inom ramen för sitt huvudsakliga uppdrag, i sitt arbete och vid utformning av regler beaktar effekterna på de svenska livsmedelsföretagens konkurrenskraft och väger dessa effekter mot effekterna på andra samhällsmål. Sådana analyser och avvägningar ska göras utan att äventyra övriga målsättningar inom området, som t.ex. säkra livsmedel, djurskydd och redlighet eller relevanta miljömål. Regeringen gör därför bedömningen att det bör utredas hur berörda myndigheter i ökad utsträckning kan beakta stärkt konkurrenskraft för företagen i sitt arbete.
Det anges även att en viktig faktor för ökad konkurrenskraft för företagen är att det ska vara lätt för företagen att få information om gällande regelverk, kontroller och annat som påverkar villkoren för företagande. Enligt regeringen bör därför statliga och kommunala myndigheter samverka och eftersträva att företag på ett samlat ställe ska kunna få relevant information om t.ex. regler och kontroller.
I propositionen hänvisas till regeringens satsning Digitalt först, där fem prioriterade områden har utsetts som ska analyseras ur ett digitaliseringsperspektiv. Ett av de områdena är livsmedelskedjan. Det uppmärksammas att Jordbruksverket har fått i uppdrag att vara utvecklingsmyndighet inom livsmedelsområdet, tillsammans med Livsmedelsverket (N2016/01646/EF). Regeringen har även tillsatt ett råd för digitalisering av det offentliga Sverige med uppdrag att identifiera och diskutera utmaningar under genomförandet av regeringens satsning på Digitalt först och vid behov föreslå åtgärder (N2015/07452/EF). Regeringens bedömning är att arbetet för att tillhandahålla service och lättillgänglig information om regler och villkor som gäller för företagande bör fortsätta att utvecklas.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 3, anförs att ett främjandeuppdrag bör ges till myndigheter. Myndigheter har en viktig roll i att stötta företag och underlätta för dem, men det fungerar inte alltid på önskvärt sätt. Det behövs enklare rutiner, regler och processer hos myndigheter som förenklar för livsmedelsföretagare. Myndigheter och tjänstemän ska även ha företagsaspekten i fokus när de fattar beslut eller utformar regler.
Även i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 3 föreslås att berörda myndigheter får ett främjandeuppdrag. Uppdraget ska förtydliga att myndigheterna inte enbart ska utgöra ett kontrollerande organ. Enligt motionärerna bör fokus skifta från ett myndighetsperspektiv till ett tydligare brukarperspektiv, vilket tydligt bör framgå av regeringens regleringsbrev. Motionärerna anför att myndigheter som arbetar med livsmedelsföretag i högre utsträckning bör tillhandahålla information samt underlätta och stödja livsmedelsföretagande.
Motionärerna i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 3 vill att berörda myndigheter får ett främjandeuppdrag som förtydligar att de inte enbart ska utgöra ett kontrollerande organ. Det behövs enklare rutiner, regler och processer hos myndigheter som förenklar för livsmedelsföretagare. Myndigheter och tjänstemän ska även ha företagsaspekten i fokus när de fattar beslut eller utformar regler.
Enligt kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) har myndigheter en viktig roll i att stötta och underlätta för företagen. Det anförs därför att berörda myndigheter bör få ett främjandeuppdrag (yrkande 3). Fokus bör skifta från ett myndighetsperspektiv till ett tydligare brukarperspektiv, vilket tydligt bör framgå av regeringens regleringsbrev.
På liknande sätt föreslås i kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 4 att myndigheter som berör livsmedelskedjan ges ett främjandeuppdrag. Enligt motionärerna måste det vara uppenbart från politikens sida att de myndigheter som är involverade i livsmedelsproduktionen ska verka främjande och bidra till att livsmedelsstrategin genomförs.
Kompletterande information
Regeringens ambition med Digitalt först är att svenska kommuner, landsting och myndigheter ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter för att skapa en enklare vardag för privatpersoner och företag. Eftersom livsmedelskedjan är ett av fyra områden som regeringen prioriterar för digitalisering under perioden 2016–2018 fick Jordbruksverket i uppdrag att verka för digital utveckling i livsmedelskedjan, Digitalt först – för en smartare livsmedelskedja (N2016/01646/EF). Uppdraget gäller 2016–2018 och innebär att Jordbruksverket, i nära samarbete med Livsmedelsverket, ska främja en digital förnyelse genom att tillgängliggöra information i livsmedelskedjan för att bl.a. synliggöra hållbarhetsaspekter och öka konkurrenskraften inom sektorn. Målsättningen med uppdraget är att göra det enklare, öppnare och effektivare för medborgare, myndigheter och aktörer att ta del av information och data i livsmedelskedjan. Uppdraget ska främja nya innovativa och samverkande digitala tjänster som bidrar till en ökad tillväxt inom livsmedelsindustrin.
Jordbruksverket har även som förvaltningsmyndighet inom jordbruksområdet, fiskeområdet och därtill knuten landsbygdsutveckling, enligt 1 § förordningen (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk, till uppgift att bl.a. arbeta för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet. Myndigheten ska även skapa förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk i mindre gynnade områden (2 §).
Enligt 2 § förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket ska Livsmedelsverket bl.a. underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn, verka för att exporterande livsmedelsföretag uppfyller sådana särskilda krav som mottagarlandet kan ställa samt informera konsumenter, företag och andra intressenter i livsmedelskedjan om gällande regelverk, kostråd och andra viktiga förhållanden på livsmedelsområdet.
Vidare anges i Jordbruksverkets respektive Livsmedelsverkets instruktion att myndigheterna ska se till att deras föreskrifter och vägledande dokument är utformade på ett sådant sätt att de är kostnadseffektiva samt enkla att följa och förstå för bl.a. företagen och att myndigheterna även i verksamheten i övrigt ska underlätta för bl.a. företagens kontakter med myndigheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att nationella förutsättningar blir allt viktigare ur ett företagarperspektiv, framför allt eftersom EU-medlemskapet gör att svenska företag verkar i fri konkurrens inom EU:s inre marknad. Utskottet noterar att regeringen anser att det bör utredas hur berörda myndigheter i ökad utsträckning kan beakta stärkt konkurrenskraft för företagen i sitt arbete, vilket är positivt. Det är enligt utskottet angeläget att myndigheter och tjänstemän även har företagsaspekten i fokus när de fattar beslut eller utformar regler. I detta sammanhang kan även nämnas att utskottet välkomnar regeringens bedömning att arbetet för att tillhandahålla service och lättillgänglig information om regler och villkor för företagande bör fortsätta att utvecklas.
Enligt utskottet bör myndigheter som arbetar med livsmedelsföretag i högre utsträckning tillhandahålla information, men samtidigt måste de dessutom underlätta och stödja livsmedelsföretagandet. Det är av stor vikt att myndigheterna även har en roll i arbetet med att underlätta för och stötta företagen. Det behövs enklare rutiner, regler och processer hos myndigheterna som förenklar för livsmedelsföretagarna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att berörda myndigheter bör få ett främjandeuppdrag som förtydligar att de inte enbart ska utgöra ett kontrollerande organ. Ett sådant uppdrag bör leda till att fokus skiftar från ett myndighetsperspektiv till ett tydligare brukarperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 4, 2016/17:3615 (KD) yrkande 3, 2016/17:3616 (L) yrkande 3, 2016/17:3618 (C) yrkande 3 och 2016/17:3620 (M) yrkande 3.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändringar av jordförvärvslagen, om ägarskiften och generationsskiften samt om tillgång till riskkapital för lantbruket.
Jämför reservation 21 (SD, C, KD), 22 (SD) och 23 (C).
Propositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen att en strukturomvandling i jordbruks- och trädgårdsnäringen bör underlättas och att företagen bör ges möjlighet att bedriva verksamheten i effektiva företagsformer oavsett storlek. Det behövs även en översyn av jordförvärvslagstiftningen.
Regeringen framhåller att det sedan lång tid tillbaka har pågått en strukturomvandling inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Strukturrationaliseringen i jordbruket kommer i allt högre grad att innebära stora kapitalinsatser. Det kommer att krävas en ökad dynamik, nya ägare och nya kategorier av ägare för att kunna överlåta och investera i företag. Konkurrenskraftsutredningen gör bedömningen att jordförvärvslagen, i dess nuvarande utformning, har en hämmande inverkan på konkurrenskraften i svenskt jordbruk genom att försvåra extern kapitalförsörjning. Utredningen anser även att lagen komplicerar överlåtelser av jordbruksmark och ger upphov till onödigt administrativt arbete.
Regeringen delar Konkurrenskraftsutredningens och flera av remissinstansernas bedömning att en fortsatt strukturomvandling är nödvändig för att öka effektiviteten i den svenska jordbruks- och trädgårdsnäringen och för att möta en alltmer omfattande global konkurrens. För att skapa bättre förutsättningar för livsmedelsföretagen att växa och bedriva verksamheten i effektiva företagsformer, oavsett storlek, anser regeringen att jordförvärvslagstiftningen bör ses över. En ökad dynamik i ägande och delägarskap är viktig. Jordförvärvslagen är tillämplig på förvärv av lantbruksegendom, vilket kan utgöras av både jordbruks- och skogsmark. Regeringen anser därför, i likhet med en del av remissinstanserna, att det är nödvändigt att översynen även omfattar skogsbruket. Översynen och konsekvensbedömningarna bör därför beakta såväl jordbrukets som skogsbrukets behov och möjligheter i hela landet.
Nära 40 procent av jordbruksverksamheten i Sverige bedrivs på arrenderad mark. Längden på arrendeavtalen och hur arrendeavgiften sätts påverkar incitamenten att ingå avtal, långsiktigheten i brukandet och i vissa fall även investeringar. I propositionen framhåller regeringen att det är viktigt att företagen ges goda förutsättningar att växa och bli mer effektiva. Regeringen anser att en väl fungerande arrendemarknad där arrende i hög utsträckning används vid upplåtelse av jordbruksmark kan bidra till detta. Tomträtts- och arrendeutredningens förslag om ändrad avgiftsreglering för jordbruksarrende och förändrat besittningsskydd för sidoarrenden samt Konkurrenskraftsutredningens förslag om avtalsfrihet vid fastställande av arrendeavgiften bereds inom Regeringskansliet.
Motionerna
Jordförvärvslagen
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 5 finns det inte något behov av att se över jordförvärvslagen. En översyn av jordförvärvslagen finns med i propositionen för livsmedelsstrategin i förslagen om strukturutveckling. Regeringen vill se över lagen med syfte att aktiebolag lättare ska kunna förvärva jordbruksmark. Motionärerna anser att de negativa effekterna av en sådan genomgripande reform överstiger eventuella fördelar.
Även motionärerna i kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 24 motsätter sig en ändring av jordförvärvslagen. De inskränkningar i äganderätten som jordförvärvslagen innebär har befunnits motiverade för att åstadkomma mer rationella brukningsenheter inom jord- och skogsbruket, för att upprätthålla balansen mellan olika ägarkategorier och för att gynna bosättning och sysselsättning i glesbygd. De fysiska personernas, dvs. böndernas, ägande och brukande av jorden har visat sig vara framgångsrikt för ansvarstagande, innovationskraft och näringslivsutvecklingen på landsbygden. Jordförvärvslagen bör därför inte ändras.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkas att jordförvärvslagen ska behållas i sin nuvarande form (yrkande 21). I samband med ägarskiftesproblematiken lyfts jordförvärvslagen ibland upp som ett problem eftersom den hindrar juridiska personer från att köpa mark från enskilda markägare. Motionärerna känner dock en mycket stor oro över att en ändring i jordförvärvslagen skulle leda till svårigheter för exempelvis unga att hävda sig gentemot bolag vid köp av fastigheter, och ser därför inget behov av ändringar i lagen.
Generations- och ägarskifte
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) är ägarskifte ett stort problem för företag inom hela livsmedelskedjan. Inte minst inom primärproduktionen där det rör sig om mycket höga investeringskostnader. Det är därför viktigt att göra insatser för att möjliggöra föryngring och ägarskifte i livsmedelssektorn. Det finns t.ex. behov av rättvisare skatteregler. Reglerna vid generationsskifte genom försäljning av företaget inom familjen är i dag mer komplicerade än vid försäljning till en utomstående part. Motionärerna vill i ett första steg utreda hur reglerna vid generationsskiften kan bli rättvisare och förenklas (yrkande 20). Motsvarande förslag redovisas även i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 4.
Enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 17 bör det utredas hur lantbruket i högre grad kan få tillgång till riskkapital samt hur generationsskiften och inträden i jordbruket kan underlättas. Generationsskiften och företagsöverlåtelser kommer i allt högre grad att innebära stora kapitalinsatser. Utvecklingen går också mot nya typer av ägare och helt andra krav för att kunna överlåta och investera i jordbruks- och trädgårdsföretag.
Tidigare behandling och kompletterande uppgifter
I den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1) understryker kommittén att hinder för enskilda att starta, driva och utveckla företag på landsbygden så långt som möjligt bör undanröjas. Landsbygdskommittén bedömer att ett viktigt delmål i en sammanhållen landsbygdspolitik är att landsbygdens förutsättningar ska tas till vara för att skapa ett mångsidigt, konkurrenskraftigt och hållbart näringsliv med god förmåga till förnyelse.
När det gäller tillgång till finansiellt kapital föreslår landsbygdskommittén bl.a. att Almi Företagspartner AB:s uppdrag om marknadskompletterande finansiering och rådgivning kompletteras med ett ytterligare fokus som riktas mot företag i de glesa och mycket glesa landsbygdskommunerna. I synnerhet ska de platsbundna näringarna och till dem relaterad näringsverksamhet uppmärksammas. Enligt kommittén måste tillgången till finansiellt kapital förbättras för att förnyelse, utveckling och omställning ska ske.
Den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande har varit på remiss, och regeringen avser att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik till riksdagen under våren 2018.
Skatteutskottet har yttrat sig över propositionen och om skatteregler vid generationsskifte (yttr. 2016/17:SkU7y). Skatteutskottet anför att företag och deras ägare ska ha goda skattemässiga villkor, och skatter ska tas ut på ett effektivt sätt. Det är viktigt att stimulera företagande, öka investeringar och skapa nya arbetstillfällen.
Skatteutskottet lyfter fram att regeringen den 13 mars 2014 beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över beskattningen vid avyttring av kvalificerade andelar i samband med ägarskiften i fåmansföretag. Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande den 3 november 2016, och enligt utredarens bedömning borde den nuvarande olikbehandlingen av ägarskiften inom närståendekretsen respektive utom närståendekretsen i möjligaste mån åtgärdas. För att ägarskiften mellan närstående ska behandlas på samma sätt som mellan oberoende parter föreslår utredningen därför att en särskild undantagsregel ska införas från bestämmelsen om samma eller likartad verksamhet. Även vissa andra överlåtelser liksom överlåtelser av ett företags verksamhet omfattas av regelns tillämpningsområde. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Vidare redovisar skatteutskottet att regeringen den 22 mars 2017 presenterade ett utkast till lagrådsremiss som innehåller ytterligare ändringar i de s.k. 3:12-reglerna, som är särskilda skatteregler som gäller för delägare som äger kvalificerade andelar i fåmansföretag. Syftet med 3:12-reglerna är primärt att förhindra att arbetsinkomst omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst för delägaren eller för någon i dennes närståendekrets. Förslagen till ändringar innebär bl.a. att ägarskiften mellan närstående underlättas. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.
Skatteutskottet anför att yrkanden om översyn av reglerna om generationsskifte i fåmansbolag får anses vara tillgodosedda mot bakgrund av den pågående beredningen av de presenterade förslagen. Skatteutskottet avstyrker därför motion 2016/17:3618 (C) yrkande 20.
Frågan om att underlätta generationsskiften inom jordbruket har behandlats av utskottet tidigare i betänkande 2015/16:MJU9 Landsbygdspolitik. Utskottet konstaterade då att det finns stöd att söka inom landsbygdsprogrammet men även att gårdsstödet innebär en inkomstförsäkring.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken finns bestämmelser om stöd till unga jordbrukare. I skäl 47 anförs att unga jordbrukares etablering och utveckling av ny ekonomisk verksamhet inom jordbrukssektorn innebär en ekonomisk utmaning och är en aspekt som bör beaktas vid fördelning och riktande av direktstöd. Denna utveckling är väsentlig för unionens jordbrukssektors konkurrenskraft, och av detta skäl bör ett inkomststöd till unga jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet inrättas för att göra det lättare för unga jordbrukare att starta sin verksamhet och efter starten genomföra en strukturanpassning i sina jordbruksföretag. Medlemsstaterna bör för det ändamålet använda en del av sina nationella tak för direktstöd till att utöver grundstödet bevilja årliga stöd till unga jordbrukare. Av budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 23) framgår att det nya stödet till unga lantbrukare har getts en så hög tilldelning som möjligt så att unga lantbrukare ges bättre förutsättningar att starta jordbruksverksamhet och växa, vilket kan bidra till föryngring inom sektorn.
Det finns även inom landsbygdsprogrammet möjligheter att söka startstöd för unga lantbrukare. Stödet är en startpremie som ska underlätta för unga att starta en verksamhet eller att genomföra ett ägarskifte. Det ska också bidra till lönsamma och konkurrenskraftiga företag inom jordbruk, trädgård och rennäring.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har i svar på fråga 2016/17:1337 Åtgärder för unga lantbrukare anfört följande:
En förutsättning för viljan att starta företag inom lantbruk och trädgård är att det finns en lönsamhet och framtidstro i dessa sektorer. Genom livsmedelsstrategin, och dess mål om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja, är grunden lagd för att åstadkomma detta. Politiken och näringen har nu en viktig uppgift att stärka attraktiviteten i hela kedjan.
Regeringen har lanserat en handlingsplan för strategins genomförande med ett 40-tal åtgärder. Regeringen har redan beslutat om två åtgärdspaket kopplade till livsmedelsstrategin och handlingsplanen och förbereder ytterligare paket innan sommaren. Paketen innehåller flera åtgärder som samlat eller enskilt har betydelse för den framtida lönsamheten och därigenom kan drivkrafterna för att starta och driva företag stärkas.
Även inom landsbygdsprogrammet finns ett antal åtgärder med syfte att förbättra förutsättningarna för företag inom lantbruk och trädgård. Några exempel är kompetensutveckling, investeringsstöd och startstöd till unga lantbrukare. Under innevarande programperiod satsar regeringen 136 miljoner kronor på startstöd till unga lantbrukare och ytterligare nära 2,5 miljarder kronor på investeringsstöd till lantbruket. Det är glädjande att efterfrågan på dessa stöd är stort. Det indikerar att det finns unga lantbrukare som är beredda att satsa i de gröna näringarna vilket har stor betydelse för möjligheterna att nå målen i livsmedelsstrategin.
Utöver startstödet i landsbygdsprogrammet erhåller även yngre lantbrukare högre gårdsstöd under de första fem åren som de är nya företagare. Den högre stödnivån begränsas dock av EU-regelverket till 90 hektar av lantbrukarens areal. Regeringen arbetar för att denna arealgräns ska höjas.
Regeringen anser att Sverige behöver fler unga som driver företag och arbetar därför för att underlätta för unga företagare generellt. Entreprenöriell kompetens är ett viktigt redskap för att göra det möjligt för fler unga att realisera sina idéer. En pågående satsning om 139 miljoner kronor för 2015–2018 för att stärka entreprenörskap i utbildningen finns redan på plats. Medlen används för verksamhetsstöd till aktörer som operativt arbetar med att främja företagande bland unga samt att stärka lärandet om entreprenörskap i skolväsendet och i högskolan. Ett annat exempel är Växastödet, en åtgärd som gör det billigare att anställa den första personen i företaget.
Regelförenkling är ett område som har särskilt stor betydelse för nya företag. Förenklingsarbetet inriktas bland annat mot att bättre ta tillvara digitaliseringens möjligheter. Med fler och bättre digitala processer som anpassas utifrån företagens förutsättningar och behov blir det möjligt att få överblick och kontroll över de krav som myndigheter ställer på dem. Det gör det också möjligt att få en mer lika hantering över landet, oberoende av var en företagare är aktiv.
I den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, inför nästa programperiod, kommer även förenkling att vara en prioriterad fråga för regeringen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en översyn av jordförvärvslagstiftningen kan behövas för att analysera den strukturomvandling som sker inom trädgårds- och jordbruksnäringen och för att skapa bättre förutsättningar för livsmedelsföretagen att växa och bedriva verksamhet i effektiva företagsformer. Utskottet anser att översynen och konsekvensbedömningarna bör beakta såväl jordbrukets som skogsbrukets behov och möjligheter i hela landet.
Utskottet ser i sammanhanget starka skäl att framhålla och betona betydelsen av att behålla jordförvärvslagens intentioner för att säkerställa bosättning och sysselsättning i landsbygdsområden.
Utskottet föreslår att motionerna 2016/17:3614 (SD) yrkande 5, 2016/17:3615 (KD) yrkande 24 och 2016/17:3618 (C) yrkande 21 avstyrks med det anförda.
Utskottet noterar att den parlamentariska landsbygdskommittén har berört frågan om tillgång till kapital för företag i de glesa landsbygdskommunerna. Beredning pågår inom Regeringskansliet av en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik.
Utskottet vill framhålla vikten av unga lantbrukare som är beredda att investera i de gröna näringarna, vilket bl.a. har stor betydelse för möjligheterna att nå målen i livsmedelsstrategin. Utskottet noterar att det finns möjligheter att söka startstöd för unga lantbrukare, investeringsstöd och kompetensutvecklingsstöd inom landsbygdsprogrammet och förhöjt gårdsstöd till unga jordbrukare.
Utskottet delar skatteutskottets bedömning att yrkanden om förenkling av generationsskifte får anses vara tillgodosedda mot bakgrund av den pågående beredningen av förslag om underlättande av generationsskiften.
Med hänvisning till ovanstående föreslår utskottet att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkande 4, 2016/17:2446 (SD) yrkande 17 och 2016/17:3618 (C) yrkande 20 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på pågående arbete.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om offentlig kontroll, om rättssäkerhet för djurproducenter, om livsmedelskontroll, om livsmedelsbedrägerier och om sanktionsmöjligheter i livsmedelslagstiftningen.
Jämför reservation 24 (M), 25 (SD) och 26 (C).
Propositionen
I fråga om den offentliga kontrollen av företag i livsmedelskedjan bedömer regeringen att det finns behov av fortsatt utvecklingsarbete och samordning. Den offentliga kontrollen bör vara likvärdig i hela landet och präglas av hög kompetens. Vidare bör kontrollen, så långt som möjligt, vara samordnad och innebära en så liten störning i den ordinarie verksamheten för företagaren som möjligt. En god kunskapsnivå och ett gott informationsutbyte bör även främjas för att skapa ett förtroendefullt klimat mellan kontrollmyndigheter och dem som är föremål för kontrollen.
Det konstateras att kontrollen av företag i livsmedelskedjan ska vara ändamålsenlig, likvärdig, rättssäker och så effektiv som möjligt. Den ska även bidra till att konsumenterna har ett högt förtroende för livsmedel på den svenska marknaden, vilket också är viktigt vid internationell handel med livsmedel. Vidare anges att en fungerande kontroll dessutom motverkar illojal konkurrens mellan de företag som följer reglerna och företag som inte gör det.
I propositionen framhålls att det är angeläget att utvecklingsarbetet fortsätter. I det fortsatta utvecklingsarbetet ser regeringen att det behövs en kontinuerlig kompetensutveckling för inspektörerna. Eftersom ansvaret för livsmedels- och djurskyddskontrollen är fördelat på flera kontrollmyndigheter är det även viktigt med bra ledning och samordning av arbetet för att kontrollen ska vara likvärdig i hela landet. Regeringen är positiv till att öka samordningen av kontroller och anser att sådana ansträngningar bör fortsätta. Kontrollarbetet måste bygga på ömsesidig respekt och ömsesidigt förtroende. Det är t.ex. viktigt med bra bemötande och tydlig återkoppling i samband med kontrollen. Myndigheterna arbetar redan aktivt med detta, och det är enligt regeringens bedömning betydelsefullt att detta arbete fortsätter. Regeringen lyfter även fram att digitalisering av livsmedelskedjan är ett prioriterat område. Digitalisering kan bidra till effektivisering och en likvärdig kontroll i hela landet, bl.a. genom att ge bättre stöd, råd och vägledning till både inspektörer och företagare.
I fråga om djurskyddskontrollen nämns i propositionen bl.a. att ett råd för samordning av djurskyddskontrollfrågor har inrättats (L2012/00649/DL), att Jordbruksverket anordnar s.k. kalibreringskurser för djurskyddsinspektörerna för att stärka kompetensen och öka samsynen i olika djurskyddsfrågor och att länsstyrelserna utvecklar nyckeltal och indikatorer för bättre uppföljning, utvärdering och styrning av kontrollen.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att det har tagits många initiativ för att förbättra kontrollen i livsmedelskedjan och att myndigheterna arbetar aktivt med frågan. Enligt regeringen finns det dock fortfarande ett behov av ett utvecklingsarbete inom kontrollen av företag i hela livsmedelskedjan.
Motionerna
Myndigheternas kontroll
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30 bör den offentliga kontrollen vara likvärdig i hela landet och präglas av hög kompetens. För att den offentliga kontrollen ska vara rättssäker och likvärdig runt om i landet är det enligt motionärerna viktigt att regelverket är tydligt och att tjänstemän arbetar på liknande sätt. Detta kan uppfyllas genom att täppa till luckor i regelverket som gör att myndighetsarbete är svårtolkat men också genom att förbättra tjänstemännens kompetens. Ett annat sätt att göra kontrollen rättssäker är att inrätta behörighetskrav för tjänstemän som tar beslut om livsmedelsrelaterade frågor. Sådana krav ska bygga på att tjänstemännen har tillskansat sig erfarenhet av lantbrukets djur på olika sätt. I yrkande 35 anförs att rättssäkerheten för djurproducenter behöver förstärkas. Enligt motionärerna känner allt fler företagare att transparensen, och i dess förlängning rättssäkerheten, minskar. Inte minst gäller detta för djuruppfödare. Det måste finnas sätt att snabbt och enkelt stärka företagarens möjlighet till rättssäker bedömning av tvister med myndigheter.
Enligt motionärerna i kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) präglas kontrollverksamheten när det gäller bl.a. djurskyddet ibland av en stor orutin med bristande kunskap om den verksamhet som ska kontrolleras. Det är därför viktigt att de som arbetar med bl.a. djurskyddstillsyn har relevant kompetens för ändamålet. Motionärerna anser vidare att de som arbetar med djurskyddstillsyn av animalieproduktion i största möjliga utsträckning ska ha egen yrkeserfarenhet av djurhållning. Kompetensen hos de myndigheter och de kontrollanter som utför kontroller behöver säkerställas (yrkande 20).
Livsmedelskontroll
Enligt kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 18 bör regeringen i EU med kraft verka för att minska livsmedelsförfalskningen. Efter tidigare skandaler de senaste åren har EU fastställt att livsmedelsbedrägerier ska vara ett prioriterat område, men ännu har inga resultat av denna prioritering setts. I och med att grunden för vår lagstiftning vilar på EU:s livsmedelslagstiftning behöver vi stärka arbetet på EU-nivå för att minska livsmedelsfusket.
Arbetet med kontroller av livsmedel bör enligt kommittémotion 2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 1 intensifieras. För att konsumenterna ska kunna lita på en produkts innehåll och ursprung behöver arbetet med kontroller intensifieras. Motionärerna anser därför att myndigheterna måste få mer resurser för detta ändamål. De anser också att det behövs ökade sanktionsmöjligheter mot dem som fuskar med livsmedel (yrkande 2). I yrkande 5 uppmärksammas att kontrollen av livsmedel fungerar olika på olika håll i landet och att resurserna för livsmedelskontroll är begränsade. Enligt motionärerna måste maten vara säker, och staten bör därför ta ett större ansvar för en effektiv och fungerande livsmedelskontroll i hela Sverige. Genom att ansvaret helt överförs från kommunerna till staten behandlas livsmedels- och djurskyddskontrollen lika.
Enligt kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 14 finns i vissa mindre kommuner bara en livsmedelsinspektör, vilket med dagens lagstiftning innebär att det inte skulle gå att byta livsmedelsinspektör. Genom fördjupad samverkan skulle detta kunna lösas, och det ökar även möjligheten till specialisering för de olika inspektörerna, jämfört med i dag då en inspektör måste kunna allt. Det ger även möjlighet till generellt högre kompetens på området. Mindre kommuner ska vid behov samverka med andra kommuner för att säkerställa relevant kompetens vid livsmedelskontroller. Vidare bör Sverige vara drivande för att EU i större utsträckning ska prioritera frågan om livsmedelsbedrägerier (yrkande 16). Det absolut viktigaste för att motverka livsmedelsbedrägerier är att alla länder inom EU gemensamt arbetar med denna fråga, eftersom mycket mat köps och säljs inom EU:s inre marknad. Livsmedelsbedrägerier är också ofta kopplade till annan brottslighet, varför frågan är särskilt viktig att belysa. Vidare anser motionärerna att straffen för livsmedelsbedrägerier bör skärpas, bl.a. genom att man inför fängelse i straffskalan i livsmedelslagen (yrkande 17). Konsumenter ska känna sig trygga med maten de äter, och bedrägerier ska aldrig löna sig.
Tidigare behandling och kompletterande information
Myndigheternas kontroll
Det övergripande målet för den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan, från jord till bord, är att skydda människors och djurs hälsa och värna om konsumenternas intressen. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (kontrollförordningen) reglerar hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras och riktar sig till medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter. Det finns även kompletterande nationell lagstiftning.
Av lagstiftningen framgår att den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan ska genomföras regelbundet och vara riskbaserad, ändamålsenlig och effektiv. Medlemsstaterna är även skyldiga att säkerställa att det finns tillräckliga resurser tillgängliga för den offentliga kontrollen. Resurserna ska användas där de behövs och riktas dit de ger bäst effekt, så att målen i lagstiftningen uppnås. Den offentliga kontrollen granskas genom s.k. revisioner. Kontrollmyndigheterna ska utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner, och EU ska göra revisioner i medlemsstaterna. Syftet med revisionerna är bl.a. att ständigt förbättra kontrollen.
Enligt lagstiftningen ska det även finnas tillräckligt med kompetent personal som har tillgång till bra hjälpmedel och laboratorieresurser. I fråga om kompetenskrav framgår av artikel 6 i kontrollförordningen att den behöriga myndigheten ska se till att samtlig personal som utför offentlig kontroll får utbildning som är lämplig för deras kompetensområde och som gör att de med nödvändig kompetens kan utföra sina uppgifter och utföra offentlig kontroll på ett enhetligt sätt. Denna utbildning ska alltefter omständigheterna omfatta vissa områden som anges i förordningens bilaga. Vidare anges att den behöriga myndigheten ska se till att samtlig personal som utför offentlig kontroll håller sig uppdaterade på sina respektive kompetensområden och vid behov får regelbunden vidareutbildning samt kan samarbeta över kompetensområden.
Kontrollförordningen kommer att ersättas av en ny EU-förordning om offentlig kontroll. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel (förordningen om offentlig kontroll) ska tillämpas fr.o.m. den 14 december 2019.
I fråga om kompetenskrav på djurskyddsinspektörer anges i 24 § djurskyddslagen (1988:534) att den myndighet som utövar offentlig kontroll ska ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Dessutom fastställer 10 § Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2008:67) om offentlig djurskyddskontroll att den personal som utför offentlig kontroll ska ha behövlig kompetens inom djurskyddslagstiftningen och bedömning av bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin omnämns framtagandet av ett kontroll- och kompetenspaket för utveckling av kontrollarbetet i livsmedelskedjan som en åtgärd som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin.
Regeringen gav i februari 2017 Jordbruksverket i uppdrag att, efter samråd med länsstyrelserna, genomföra åtgärder för att stödja kompetensutvecklingen och utvecklingen av digitala verktyg. Syftet är att underlätta genomförandet av inspektioner och övrigt kontrollarbete samt bidra till att öka kvaliteten, likvärdigheten och effektiviteten i djurskyddskontrollen. Jordbruksverket får för uppdragets genomförande 8 miljoner kronor under åren 2017 till 2019.
Djurskyddsutredningen överlämnade i slutet av 2011 sitt betänkande Ny djurskyddslag (SOU 2011:75). Utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och enligt Näringsdepartementet är regeringens ambition att en proposition ska lämnas under våren 2018.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor om djurskyddskontroll, senast i betänkande 2016/17:MJU12 Djurskydd. Utskottet framhöll då att en välfungerande djurskyddskontroll är av avgörande betydelse för den enskilda djurhållarens rättstrygghet och rättssäkerhet. Vidare ansåg utskottet att de lagstadgade kompetenskrav som ställs på djurskyddskontrollanter redan överensstämmer med det viktiga uppdrag som denna personal har inom djurskyddskontrollen. Det anfördes dock att det krävs kontinuerliga insatser för att säkra djurskyddsinspektörernas kunnande, vilket också är regeringens uttalade ambition. Utskottet uppmärksammade även med tillfredsställelse att regeringen tagit flera initiativ under de senaste åren för att förbättra djurskyddskontrollen, inte minst när det gäller kompetenshöjande åtgärder. Utskottet såg särskilt positivt på det stöd som Rådet för samordning av djurskyddskontrollfrågor erbjuder.
Livsmedelskontroll
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) konstaterar regeringen att den offentliga livsmedelskontrollen utvecklas i en positiv riktning men att arbete återstår. Regeringen anser att ytterligare åtgärder behövs för att uppnå en mer likvärdig livsmedelskontroll över hela landet. Regeringen anser även att samordningen mellan kontrollmyndigheterna bör stärkas, bl.a. för att livsmedelskontrollen ska bli mindre administrativt betungande för livsmedelsföretagen.
Regeringen gav i februari 2017 Livsmedelsverket ett uppdrag om kompetenshöjande åtgärder i livsmedelskontrollen (N2017/01028/SUN). Av uppdraget framgår att Livsmedelsverket ska utveckla stödet till den offentliga livsmedelskontrollen i landet genom kompetenshöjande åtgärder och stödjande verktyg vid genomförande av den offentliga livsmedelskontrollen. Även information om relevanta bestämmelser och tillhörande stöd kan inom ramen för uppdraget utvecklas för att möta företagens behov. En delredovisning av uppdraget ska lämnas senast den 1 oktober 2017, och en slutredovisning ska lämnas till Regeringskansliet senast den 28 februari 2020. Livsmedelsverket får för uppdragets genomförande använda högst 10,5 miljoner kronor under 2017–2019.
I mars 2017 remitterade Näringsdepartementet en promemoria om effektivare sanktioner i livsmedelskedjan m.m. (Ds 2017:15). I promemorian föreslås ändringar i straffbestämmelserna i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter samt att sanktionsavgifter införs för vissa överträdelser på områdena livsmedel, foder, animaliska biprodukter och djurskydd. Syftet med förslagen är att åstadkomma mer effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för alla typer av överträdelser på områdena livsmedel, foder, animaliska biprodukter och djurskydd. När det gäller straffbestämmelserna i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter föreslås att fängelse i högst två år införs i straffskalan för allvarliga överträdelser. För sådana överträdelser som inte kan betraktas som de mest allvarliga, men där straffsanktionering ändå bör anses påkallat, föreslås att straffskalan fortfarande ska innehålla endast böter. Det föreslås vidare att sanktionsavgifter i stället för straff införs för vissa överträdelser på områdena livsmedel, foder, animaliska biprodukter och djurskydd. Regler som ska omfattas av sanktionsavgiftssystemet föreslås vara sådana där överträdelser kan bedömas vara mindre allvarliga, som överträdelser av administrativa bestämmelser. Det föreslås att avgiftsskyldigheten ska baseras på strikt ansvar och att kontrollmyndigheterna ska besluta om avgifterna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018. Promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht anförde i svaret på en skriftlig fråga om hårdare regler mot matfusk (fr. 2016/17:1275) bl.a. följande:
Inledningsvis vill jag säga att matfusk är oacceptabelt. Med hänsyn till de risker som är förknippade med hantering av livsmedel och foder är det särskilt angeläget att regelverket följs och att samhället signalerar att man ser allvarligt på brott mot dessa regler. Jag har därför tagit initiativ till att se över frågor om straffskalan och sanktionsavgifter inom områdena livsmedel, foder, animaliska biprodukter och djurskydd. Utredarens förslag, som nu är på remiss, innehåller en tydlig skärpning av straffskalan där allvarliga brott mot livsmedelslagen ska kunna ge fängelse i högst två år. Idag finns inte fängelsestraff med på straffskalan. Regeringen kommer noga att överväga remissinstansernas synpunkter och därefter ta ställning till hur man går vidare med förslaget.
Livsmedelsverkets särskilda insatser för att samordna arbetet med att motverka livsmedelsfusk kommer att fortsätta. Detta arbete har haft stort fokus på kompetenshöjande åtgärder i kontrollen och jag bedömer att dessa åtgärder har varit ändamålsenliga och lett till att livsmedelskontrollen i Sverige har blivit bättre på att upptäcka och stävja livsmedelsfusk. Jag kommer därför inte att vidta ytterligare åtgärder i nuläget.
Regeringen gav i december 2016 Statskontoret i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att nödvändiga livsmedelskontroller genomförs av alla kommunala kontrollmyndigheter (N2016/07646/DL). Statskontoret ska inom ramen för uppdraget kartlägga vilka problem och behov som påverkar genomförandet av livsmedelskontrollen i kommunerna. Statskontoret ska bl.a. överväga om den statliga styrningen behöver förändras och vilka alternativa organisatoriska lösningar som står till buds, inklusive att ansvaret för att utföra kontrollen flyttas till en annan kontrollmyndighet. Även möjligheterna till en ökad samverkan kommuner emellan ska analyseras och övervägas av Statskontoret. När det gäller möjligheter till samverkan kan dessa avse bl.a. frivillig samverkan, avtalssamverkan eller lagstyrd samverkan med utgångspunkt i den modell som inrättats i Finland. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 15 juni 2017.
I fråga om samverkan mellan kommuner anförde regeringen i sin skrivelse om Riksrevisionens rapport om granskning av livsmedelskontrollen (skr. 2014/15:16) att det redan finns förutsättningar för de kommunala kontrollmyndigheterna att samverka genom t.ex. kommunalförbund och gemensamma nämnder eller genom att anlita anställda i andra kommuner för att genomföra livsmedelskontroller. Regeringen anförde att det är angeläget att kommunerna utnyttjar dessa möjligheter och att även SKL aktivt arbetar med att uppmuntra samverkan. Möjligheter till samverkan enligt livsmedelslagen (2006:804) infördes 2005 eftersom det ansågs finnas behov av samverkansformer som kräver mindre omfattande anpassning av organisation och arbetsformer än de som anges i kommunallagen (1991:900). Syftet är att kommunerna på så sätt bättre ska kunna utnyttja resurser och kompetens.
Enligt förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket ska Livsmedelsverket årligen lämna en redovisning till regeringen om hur livsmedelskontrollen i landet kan utvecklas och förbättras, samt de brister i kontrollen som verket identifierat och en beskrivning av hur de kan åtgärdas. I den redovisning som Livsmedelsverket lämnade i september 2016, Livsmedelskontrollen – utveckling, brister och förbättringsförslag (dnr 2016/03103), uppmärksammas ett antal konkreta förslag för att förbättra kontrollens effektivitet och dess förutsättningar att ge avsedd effekt, bl.a. förslag om ökad samverkan mellan kommuner, ökad samordning mellan myndigheter med angränsande ansvar och ett nationellt anläggningsregister. Vidare framkommer att kraven på kontrollmyndigheternas planering och uppföljning av sin verksamhet har förtydligats. Berörda myndigheter ska ha en flerårig kontrollplan, och verksamheten ska följas upp regelbundet och beakta utfallet i förhållande till kontrollplanen. Det anges även att Livsmedelsverket sedan 2014 har använt möjligheten att förelägga kommunala myndigheter att förbättra sin kontroll vid sex tillfällen. Vidare framhåller Livsmedelsverket att mycket av verkets arbete syftar till att främja livsmedelskontrollens likvärdighet. Det handlar t.ex. om arbete med nya myndighetsgemensamma mål för livsmedelskontrollen, kompetensutveckling i form av utbildningar, vägledningar och kontrollhandböcker, regelutveckling, bättre uppföljning av livsmedelskontrollen i landet, samordnade kontrollprojekt och utveckling av digitala verktyg för att underlätta informationsåtkomst och att göra utbildningar tillgängliga elektroniskt. I september 2016 lanserades även Livsmedelsverkets informationsdatabas Kontrollwiki med information för myndigheter och företag. Där samlas relevant information ur lagstiftning, vägledningar, kontrollhandböcker och instruktioner. Målgruppen för informationsdatabasen är i första hand kontrollmyndigheter, men informationen blir tillgänglig även för företag och konsumenter.
Vidare fick Livsmedelsverket i regleringsbrevet för 2016 i uppdrag att arbeta för en effektiv kontroll av internethandel med livsmedel med särskilt fokus på handel med kosttillskott. Livsmedelsverket föreslår i sin rapport med anledning av uppdraget bl.a. att en nationell funktion för övervakning av e-handel, med fokus på kosttillskottsförsäljning, upprättas och placeras på Livsmedelsverket. Den föreslås få i huvudsaklig uppgift att övervaka marknaden men också stödja kontrollen och informera företag och konsumenter. Rapporten bereds inom Regeringskansliet.
När livsmedel som inte är säkra upptäcks inom EU meddelar medlemsländerna varandra via EU:s system för snabba varningar för foder och livsmedel, RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed). Livsmedelsverket är Sveriges kontaktpunkt för RASFF, och alla ingående och utgående meddelanden går via kontaktpunkten. Vid inkommande meddelanden från andra EU-länder förmedlar Livsmedelsverket aktuell information till berörda kontrollmyndigheter i Sverige, så att de kan vidta åtgärder. Livsmedelsverket är även kontaktpunkt för det nyinrättade systemet för administrativt stöd och assistans mellan EU:s livsmedelsmyndigheter, det s.k. ACC-systemet. Systemet används av medlemsländerna vid förfrågningar om företag som inte uppfyller reglerna i livsmedelslagstiftningen, men där det inte är fråga om icke säkra livsmedel. Systemet fungerar även för att utbyta information vid utredningar om misstänkt fusk med livsmedel. Livsmedelsverket är Sveriges kontaktpunkt på livsmedelsområdet i EU-kommissionens Food Fraud Network. Nätverkets syfte är att möjliggöra ett effektivt informationsutbyte EU-medlemsstaterna emellan. Verket deltar även för Sveriges räkning i Interpols och Europols gemensamma operation Opson, vars arbete syftar till att upptäcka förfalskade och undermåliga livsmedel.
År 2016 fick Livsmedelsverket i uppdrag av regeringen att utreda och utveckla ett nationellt varningssystem för livsmedel som utgör en risk för människors hälsa samt för ökat informationsutbyte och samarbete mellan myndigheterna. Livsmedelsverket föreslår därför i en rapport i februari 2017 att myndigheten inrättar ett nationellt varningssystem genom att använda systemet RASFF (se ovan). Om förslaget genomförs kommer Livsmedelsverket att föreskriva att kontrollmyndigheter ska ansluta sig till systemet, göra och bevaka anmälningar i systemet samt sända uppföljande information om vilka åtgärder som vidtagits. Livsmedelsverket föreslår att föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 2018.
Av Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 framgår att arbetet med att upptäcka livsmedelsfusk och få bort livsmedel som inte är säkra från marknaden har pågått med full kraft. Det har främst bedrivits inom ramen för det organiserade samarbetet på internationell nivå, men också nationella insatser har gjorts. Under 2016 gjordes t.ex. 22 åtalsanmälningar av Livsmedelsverket och verkets tipsfunktion för livsmedelsfusk tog emot 187 tips och ärenden. Av dessa har merparten skickats vidare till kommuner och en mindre del till Livsmedelsverkets regionala avdelningar. Inom området livsmedelsfusk genomfördes även en utbildningsserie med nio utbildningsomgångar om fyra dagar under 2015 och 2016.
Utskottets ställningstagande
Den offentliga kontrollen ska vara likvärdig och rättssäker i hela landet, och som regeringen anför bör den även präglas av hög kompetens. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att det har tagits många initiativ för att förbättra kontrollen i livsmedelskedjan och att myndigheterna arbetar aktivt med frågorna. Utskottet ansluter sig trots det till regeringens bedömning att det finns ett behov av ett fortsatt utvecklingsarbete.
Utskottet välkomnar därför det kontroll- och kompetenspaket för utveckling av kontrollarbetet i livsmedelskedjan som regeringen aviserat i sin handlingsplan. Mot denna bakgrund kan man se de båda uppdrag som Livsmedelsverket och Jordbruksverket fått om kompetenshöjande åtgärder och utveckling av stödjande verktyg i livsmedels- respektive djurskyddskontrollen. Utskottet noterar även det uppdrag som Statskontoret har om åtgärder som säkerställer att nödvändiga livsmedelskontroller genomförs av alla kommunala kontrollmyndigheter. Vidare noterar utskottet att Näringsdepartementet nyligen har remitterat en promemoria om effektivare sanktioner i livsmedelskedjan som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet ser fram emot att ta del av resultatet av detta arbete.
Med det anförda och vad som redovisats ovan om pågående arbeten på området finner utskottet inte skäl att nu föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 18, 2016/17:2446 (SD) yrkande 20, 2016/17:2447 (SD) yrkandena 1, 2 och 5, 2016/17:3173 (M) yrkandena 14, 16 och 17 samt 2016/17:3618 (C) yrkandena 30 och 35. Motionerna avstyrks.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om matsvinn och återvinning av matavfall, om ett nationellt mål och ett etappmål för minskat matsvinn, om butiker som vill bli foderleverantörer, om märkning av livsmedel med minsta hållbarhet och om temperaturkrav på livsmedel.
Jämför reservation 27 (C), 28 (L), 29 (M, C) och 30 (SD).
Propositionen
I FN:s Agenda 2030 har 17 globala mål antagits för en hållbar utveckling, varav ett rör ansvarsfull konsumtion och produktion. Ett delmål är att till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik och i konsumentledet och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förluster efter skörd. I dagsläget kastas ungefär en tredjedel av de livsmedel som produceras i världen varje år. En stor del av matavfallet är s.k. matsvinn som hade kunnat undvikas.
I propositionen framhålls att det är ett stort slöseri med jordens resurser att producera livsmedel som sedan kastas eller går förlorade. Åtgärder för att minska matsvinnet bidrar därför dels till att minska miljö- och klimatpåverkan från livsmedelsproduktionen, dels till globalt tryggad livsmedelsförsörjning. Det betonas även att det, i och med att matsvinn uppstår i alla led i livsmedelskedjan, finns ett gemensamt ansvar, från primärproducenten till konsumenten, att arbeta med matsvinnsreducerande åtgärder.
Vidare anförs att en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig livsmedelssektor kan bidra till delmålet om halverat matsvinn till 2030. För att kunna bidra till att hållbarhetsmålet om att halvera matsvinnet till 2030 nås gör regeringen bedömningen att det bör tas ett samlat och systematiskt grepp om matsvinnsfrågan. Regeringen avser att återkomma i denna fråga.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 14 betonas vikten av att minska matavfallet i hela livsmedelskedjan samt av att återvinna mer matavfall. Enligt motionärerna måste vi slänga mindre mat, och det avfall som trots allt blir måste tas till vara på bästa sätt. Allt fler kommuner agerar aktivt för att återvinna matavfall, inom hushållen och inom kommunens olika storkök, och detta bör öka. Avfallet kan sedan användas för framställning av biogas.
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 53 bör ett nationellt mål och etappmål för minskning av matavfall införas. Enligt motionärerna finns sedan tidigare ett mål om att öka insamlingsgraden av biologiskt nedbrytbart avfall, men man bör gå ett steg längre och införa ett mål om minskning av matavfall och svinn för att förebygga att avfallet uppstår. Ett sådant mål finns inte i dag, vilket gör det svårt att visa en tydlig viljeriktning som driver på insatser hos aktörer. I samband med att ett nationellt mål införs bör även ett etappmål införas för att tydliggöra målet och möjliggöra uppföljning, liksom man gör med miljökvalitetsmålen. Vidare föreslås i yrkande 54 att myndigheter ska tillhandahålla information och höja kunskapen hos konsumenter för att nå en mer hållbar konsumtion. Enligt motionärerna måste konsumenternas medvetenhet om det egna agerandet och delaktigheten i matavfallsproblematiken öka. I yrkande 55 föreslås att märkningen på livsmedel ändras från bäst före till minst hållbar till. Enligt motionärerna är den missvisande bästföremärkningen på livsmedel en bidragande faktor till matsvinnet. Medvetenheten behöver öka hos konsumenterna om livsmedels hållbarhet, och samtidigt kan en förändring i märkningen till minst hållbar till öka förståelsen för att livsmedlet håller sig ytterligare en tid efter att datumet passerats. På vissa livsmedelsgrupper kan det även vara befogat att överväga att ta bort märkningen, som för matprodukter med lång hållbarhet. Slutligen anförs i yrkande 57 att man bör göra det lättare för butiker att bli foderleverantörer. Butiker behöver i dag registrera sig som foderleverantörer för att få lämna överbliven mat till foder.
I kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 12 anförs att regeringen bör verka för att minska negativ miljöpåverkan från livsmedelskonsumtion. I motionen påtalas att både miljön och hushållens plånböcker tjänar mycket på att minska livsmedelssektorns klimatpåverkan, och inte minst gäller detta matsvinn. Men för att minska mängderna mat som slängs i onödan behöver medvetenheten om matsvinnets betydelse för miljön öka. I yrkande 15 föreslås att man ändrar märkningen på livsmedel från bäst före till minst hållbar till. Medvetenheten behöver öka hos konsumenterna om livsmedels hållbarhet, och samtidigt kan en förändring i märkningen till minst hållbar till öka förståelsen för att livsmedlet håller sig ytterligare en tid efter att datumet passerats.
Enligt kommittémotion 2016/17:3168 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 4 bör regeringen göra en översyn av datummärkningen av livsmedel i syfte att minska matsvinnet. Motionärerna anser att det behövs fler informationsinsatser med ett positivt budskap och mer information om hur bästföredatumet påverkar olika livsmedel och hur livsmedel ska förvaras. En så enkel sak som att byta ut orden bäst före till exempelvis minst hållbar till skulle sannolikt kunna leda till mindre matsvinn. Vidare anförs att regeringen och Livsmedelsverket bör arbeta för ett undantag när det gäller bästföredatum för ägg. Svenska ägg i kylförvaring håller längre än det sista datum som EU tillåter, vilket medför att handlarna varje månad tvingas slänga mängder av fullt ätbara ägg.
Enligt kommittémotion 2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 6 bör regeringen utreda möjligheten att dels påverka lagstiftningen om temperaturkrav för livsmedel, dels ställa högre krav på livsmedelsproducenter och dagligvaruhandel. Om producenterna valde en lägre temperatur än de föreskrivna maxtemperaturerna skulle det kunna medföra mindre förstörd mat och därigenom ett reducerat matsvinn.
Tidigare behandling och kompletterande information
Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket hade under 2013–2015 ett regeringsuppdrag om att genomföra insatser som bidrar till att minska det onödiga matsvinnet i alla led i livsmedelskedjan. Uppdragets slutrapport överlämnades till regeringen i mars 2016. Av rapporten framgår att myndigheterna tagit fram och spridit en samlad lista över åtgärder som kan genomföras i olika led av livsmedelskedjan för att minska matsvinnet. Livsmedelsverket har även i dialog med aktörer sett över vägledningsdokument inom livsmedelshanteringen för att göra det möjligt att följa reglerna utan att onödigt matsvinn uppstår. Utifrån resultat av konsumentundersökningar har medvetandegörande informationsinsatser till konsumenter genomförts på flera olika sätt. I rapporten anges att arbetet inom regeringsuppdraget har haft ett bra genomslag i medierna, när det gäller både ämnet i stort, konsumentkampanjen och lanseringar av olika rapporter.
Av rapporten framgår även att myndigheterna har fört en tät dialog med aktörer inom Samverkansgruppen för minskat matavfall (Samma). Samverkansgruppen är ett nätverk för myndigheter, forskare, intresseorganisationer och livsmedelsbranschen, med aktörer i olika delar av livsmedelskedjan. Syftet med samverkansgruppen är att genom att vara kontaktyta och informationssamlare verka för ett minskat matsvinn, och därigenom även minskat matavfall. Vidare framgår att en arbetsgrupp har börjat arbeta för sänkt kyltemperatur i livsmedelskedjan för att minska matsvinn. Målsättningen är en sänkt temperatur i hela kedjan till 2020, vilket kommer att öka matens hållbarhet.
Myndigheterna har också fört en dialog med matsvinnsaktörer i andra länder och medverkat i svinnförebyggande arbete inom EU och internationellt. Jordbruksverket har t.ex. initierat en internationell arbetsgrupp kring handelsnormernas inverkan på matsvinn. Goda exempel har vidare spridits till aktörer i olika led av livsmedelskedjan och till kommuner och landsting via myndigheternas webbplatser, via nätverket Samma, via webbinarier samt vid konferenser och möten. Ett annat huvudområde för uppdraget var att stimulera till produktion av biogas och utnyttjande av rötrester från det matavfall som inte går att undvika. Av rapporten framgår att ett webbmaterial om bättre utnyttjande av oundvikligt matavfall har tagits fram och spridits.
Av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) framgår att regeringens bedömning är att Sverige i och med det ovannämnda delmålet om att minska matsvinnet även har ett nationellt mål för minskning av matsvinn. Vidare konstateras att det finns en samsyn mellan branschaktörer, organisationer och myndigheter att regeringsuppdraget om minskat matsvinn under 2013–2015 innebar en bra start för ett långsiktigt nationellt matsvinnsarbete.
Regeringen beslutade i februari 2017 att ge Livsmedelsverket i uppdrag att, tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket och utifrån erfarenheter och kunskaper från tidigare regeringsuppdrag, arbeta vidare med olika identifierade svinnreducerande åtgärder för att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan från producent till konsument under 2017–2019. Av uppdraget framgår att i ett första steg ska en handlingsplan för hur Sverige långsiktigt ska arbeta med matsvinnsreducerande åtgärder tas fram. Handlingsplanen ska vara vägledande för resterande arbete inom uppdraget. Åtgärderna ska bidra till att det globala hållbarhetsmålet om matsvinn uppfylls men även bidra till regeringens arbete med att ställa om till en hållbar konsumtion och produktion, en cirkulär ekonomi samt till EU:s arbete i enlighet med EU-kommissionens handlingsplan för en cirkulär ekonomi. En delredovisning av uppdraget ska lämnas senast den 28 februari 2018, och en slutredovisning ska lämnas senast den 28 februari 2020. Myndigheterna får för uppdragets genomförande använda högst 7,5 miljoner kronor under 2017–2019.
Regeringen tog under 2016 även fram en strategi för hållbar konsumtion. Målet är att strategin ska bidra till en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Strategin innehåller sju fokusområden:
– öka kunskapen och fördjupa samarbetet
– stimulera hållbara sätt att konsumera
– effektivisera resursanvändningen
– förbättra informationen om företagens hållbarhetsarbete
– fasa ut skadliga kemikalier
– öka tryggheten för alla konsumenter
– fokusera på livsmedel, transporter och boende.
EU-kommissionen presenterade sin handlingsplan för cirkulär ekonomi i december 2015. Av EU-kommissionens rapport i januari 2017 om genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (KOM(2017) 33) framgår att kommissionen har genomfört ett antal åtgärder som ska bidra till att minska livsmedelsavfallet och uppnå målen för hållbar utveckling på detta område. Kommissionen skapade i augusti 2016 EU-plattformen för livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri. Denna plattform kommer att vara det centrala forumet på EU-nivå och ska hjälpa de olika aktörerna att fastställa och förverkliga de åtgärder som krävs för att man ska kunna halvera matsvinnet per person till 2030 i enlighet med målen för hållbar utveckling. Det anges även att man gjort framsteg när det gäller att ta fram en EU-metod för mätning av matsvinn. Kommissionen har vidare utarbetat EU-riktlinjer som ska göra det lättare att ge bort livsmedel till välgörande ändamål. Riktlinjerna kommer att offentliggöras 2017. Kommissionen håller även på att ta fram riktlinjer för användning av tidigare livsmedel som foder, så att näringsämnen i tidigare livsmedel kan tas till vara genom säker användning i foder. Dessa riktlinjer kommer att färdigställas och offentliggöras 2017.
När det gäller användning av tidigare livsmedel som foder framgår av foderlagstiftningen att en livsmedelsanläggning med biprodukter för foderändamål ska registreras som en foderanläggning och stå under offentlig kontroll för foder. Produkten ska även ha sådan kvalitet att den är lämplig som foder, vilket innebär att produkten måste leva upp till kraven i foderlagstiftningen, och för animaliska produkter gäller även lagstiftningen för animaliska biprodukter.
Enligt slutrapporten om regeringsuppdraget om minskat matsvinn under 2013–2015, som redovisas ovan, har en kartläggning gjorts om foder, som är kopplad till lagstiftning om animaliska biprodukter, foderlagstiftning, avfallslagstiftning och lagstiftning om djursjukdomar. Arbetet handlade om hur den mat som av olika anledningar inte kan ätas av människor på bästa sätt kan tas till vara. Av rapporten framgår att lagstiftningen i viss utsträckning är svinndrivande eftersom den ofta upplevs som krånglig, med många villkor och restriktioner, framför allt när det gäller livsmedelsavfall från djur. Det framhålls att framför allt kravet på att butiker måste registrera sig som foderleverantörer för att kunna lämna överbliven mat till foder upplevs som ett stort hinder.
I fråga om återvinning av matavfall konstateras i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) att den biologiska återvinningen av matavfall ökar men att etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan inte nås. Regeringen bedömer att ytterligare insatser krävs för att målet ska nås i tid. Trots att de insamlade matavfallsmängderna har ökat de senaste åren kommer återvinningsmålet på 50 procent inte att nås till 2018 om utsorteringen av matavfall fortgår i samma takt som den gjorde mellan 2009 och 2014. Av propositionen framgår även att mängden utsorterat matavfall till biologisk behandling ökade med 40 procent under perioden 2010–2014, vilket innebär att 47 procent av det matavfall som uppstår i konsumtionsledet sorteras ut för biologisk behandling. Vidare anges att ca 38 procent av matavfallet från konsumtionsledet rötades och komposterades under 2014 så att växtnäringsämnena togs till vara. Målet är 50 procent. Andelen som rötades och där näringsämnena återfördes uppgick till 27 procent, medan målet är 40 procent.
Utskottet har nyligen behandlat frågor om matsvinn och återvinning av matavfall i betänkande 2016/17:MJU15 Avlopp och kretslopp. Utskottet anförde följande i sitt ställningstagande:
FN:s globala mål för hållbar utveckling i fråga om matsvinn är att till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik och i konsumentledet och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att Sverige i och med detta även har ett nationellt mål för minskning av matsvinn.
Som regeringen framhåller bör det tas ett samlat och systematiskt grepp för att Sverige ska kunna leva upp till FN:s globala hållbarhetsmål. Mot denna bakgrund kan man se det uppdrag som Livsmedelsverket fått att, tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, arbeta vidare med olika identifierade åtgärder för att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan från producent till konsument under 2017–2019. I ett första steg ska en handlingsplan för hur Sverige långsiktigt ska arbeta med matsvinnsreducerande åtgärder tas fram, och handlingsplanen ska sedan vara vägledande för resterande arbete.
Utskottet noterar även att EU-kommissionen har genomfört ett antal åtgärder som ska bidra till att minska livsmedelsavfallet och att man uppnår målen för hållbar utveckling på detta område. Kommissionen håller bl.a. på att utarbeta riktlinjer för användning av tidigare livsmedel som foder. Dessa riktlinjer kommer att färdigställas och offentliggöras under 2017.
Det kan även nämnas att intresset för matsvinnsproblematiken har intensifierats de senaste åren och att många företag, kommuner och storköp arbetar aktivt med frågan.
I fråga om återvinning av matavfall konstaterar regeringen i budgetpropositionen för 2017 att den biologiska återvinningen av matavfall ökar men att målet inte nås när det gäller etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan. Regeringen gör i propositionen bedömningen att ytterligare insatser krävs för att målet ska nås i tid. Utskottet delar regeringens bedömning. Även här bör man uppmärksamma regeringens ambition att ta ett helhetsgrepp på avfallsområdet för att öka materialåtervinningen och skapa insamlingssystem som är enkla att förstå och lättillgängliga för medborgarna.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, den s.k. informationsförordningen, reglerar datummärkning av livsmedel och förvaringsanvisningar. De flesta färdigförpackade livsmedel ska vara märkta med bästföredag eller i vissa fall sista förbrukningsdag. Vissa undantag finns, t.ex. för färsk frukt och färska grönsaker, ättika och vinäger, koksalt och socker i fast form. Det är alltid den som är ansvarig för livsmedelsinformationen som ska avgöra vilken märkning som är lämplig att använda sig av. En produkts hållbarhet beror på många faktorer, som hur och av vad produkten är tillverkad och hur den har förpackats och förvarats.
Med minsta hållbarhet menas den dag fram till vilken ett livsmedel som förvarats på lämpligt sätt har kvar de särskilda egenskaper som det normalt förknippas med. Datum för minsta hållbarhet ska anges med uttrycket bäst före. Livsmedel märkta med bästföredag ska hålla ytterligare en tid efter datumet om de förvaras på rätt sätt och i obruten förpackning. Det är säljarens ansvar att produkten är av fullgod kvalitet. Om det behövs ska datum för minsta hållbarhet åtföljas av en anvisning om förvaring som ska följas för att livsmedlet ska hålla sig under den angivna perioden.
För livsmedel som mikrobiologiskt är mycket lättfördärvliga och därför efter en kort period kan antas utgöra en omedelbar fara för människors hälsa ska datum för minsta hållbarhet ersättas med sista förbrukningsdag. Märkningen sista förbrukningsdag handlar om hur länge ett livsmedel är säkert att äta. Sista förbrukningsdag ska användas för livsmedel som lätt förstörs av mikroorganismer och där lagringstiden kan bidra till att ett livsmedel kan bli hälsoskadligt trots att det förvaras enligt förpackningens anvisning. Livsmedel som är märkta med sista förbrukningsdag anses alltså inte vara säkra att äta efter att sista förbrukningsdag har passerat. Därför får sådana livsmedel efter det datumet varken säljas eller ges bort.
Om ett livsmedel kräver särskilda förvarings- eller användningsvillkor ska dessa anges, t.ex. förvaringstemperaturer. En förvaringsanvisning ska således finnas om uppgiften är nödvändig för att konsumenten ska kunna förvara livsmedlet på rätt sätt. För livsmedel märkta med sista förbrukningsdag är förvaringsanvisning obligatorisk.
Märkning av ägg producerade av hönor av arten Gallus gallus (dvs. vanliga ägg) regleras av kommissionens förordning (EG) nr 589/2008 av den 23 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om handelsnormer för ägg. För andra ägg gäller allmänna märkningsbestämmelser. Vanliga klass A-ägg ska enligt förordningen klassificeras, märkas och packas senast tio dagar efter värpdagen. Märkning med bästföredatum ska göras vid förpackningstillfället. Bästföredag får inte vara senare än 28 dagar efter värpning. Äggen måste även ha levererats till konsument inom högst 21 dagar från värpning. Äggen får således inte saluhållas senare än sju dagar före bästföredagen.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan har utskottet tidigare behandlat frågor om matsvinn och återvinning av matavfall. Som utskottet även då konstaterade är FN:s globala mål för hållbar utveckling i fråga om matsvinn att till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik och i konsumentledet och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande att Sverige i och med detta även har ett nationellt mål för minskning av matsvinn. Utskottet delar även regeringens bedömning att det bör tas ett samlat och systematiskt grepp för att Sverige ska kunna leva upp till FN:s globala hållbarhetsmål.
Vidare konstaterar utskottet att initiativ har tagits och att arbete pågår på området såväl nationellt som inom EU och internationellt. Utskottet uppmärksammar särskilt det uppdrag som Livsmedelsverket fått att, tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, arbeta vidare med olika identifierade åtgärder för att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan från producent till konsument under 2017–2019.
Sammanfattningsvis välkomnar utskottet de åtgärder som vidtagits och förutsätter att regeringen fortsätter att verka både för ett minskat matsvinn och för att etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan ska nås.
Mot bakgrund av vad som redovisats ovan anser utskottet att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 12, 2016/17:3616 (L) yrkande 14, 2016/17:3618 (C) yrkandena 53, 54 och 57 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Vidare konstaterar utskottet att regelverket för märkning av livsmedel med datum för minsta hållbarhet är harmoniserat. Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 15, 2016/17:3168 (M) yrkande 4 och 2016/17:3618 (C) yrkande 55. Även motion 2016/17:2447 (SD) yrkande 6 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om användningen av fossila insatsvaror i livsmedelskedjan och det cirkulära systemet, om kretsloppssystemet av näringsämnen, om avfallshantering inom jordbruket och om en strategi för en långsiktigt hållbar användning av mark.
Jämför reservation 31 (SD) och 32 (C).
Propositionen
Hållbar produktion
Regeringen bedömer att Sveriges förutsättningar i form av naturgivna resurser innebär goda möjligheter för en hållbar livsmedelsproduktion som kan både möta den globala efterfrågan på livsmedel och bidra till att möta klimat- och miljöutmaningar.
För att minska produktionens globala klimatpåverkan bör möjligheterna att producera där förutsättningarna är goda tas till vara. Enligt regeringen är förutsättningarna för att producera livsmedel hållbart goda i Sverige och bör därför utnyttjas. Möjligheterna medför behov av utvecklings- och anpassningsåtgärder, t.ex. inom teknik och produktionssystem och genom insatser för ökad hållbarhet. Ett sådant utvecklingsarbete ska också bidra till att stärka ekosystemtjänsterna och successivt förbättra mark- och jordkvaliteten, vilket fastslås i FN:s globala hållbarhetsmål, Agenda 2030.
I propositionen framhålls att det svenska jordbruket är resurseffektivt och har en viktig roll i att bidra till utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Att uppnå ett fossilfritt Sverige och en cirkulär och biobaserad ekonomi är utmanande men innebär också möjligheter för de gröna näringarna och landsbygden. En konkurrenskraftig, hållbar och resurseffektiv livsmedelssektor har också potential att bidra till att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. Regeringen bedömer att Sverige har goda förutsättningar för att bidra till en globaliserad och klimatsmart livsmedelsproduktion.
Vidare framhålls att en nyckelfaktor för ett hållbart samhälle är ett effektivt nyttjande av de produkter som jordbruket producerar. Svinnet måste minska längs hela livsmedelskedjan – från producent till konsument. Restprodukter bör också utnyttjas genom nya smarta lösningar som kan säkerställa kretsloppen och utgöra en resurs i en växande cirkulär och biobaserad ekonomi. Enligt regeringen finns det inom jordbruket stor potential att bidra till en biobaserad och cirkulär ekonomi. Användning av jordbruksråvaror för produktion av biodrivmedel kan ge en betydande minskning av växthusgasutsläppen. Sverige ligger i framkant när det gäller produktion av biodrivmedel med hög klimatprestanda. Regeringen anser att fortsatta insatser behövs för att ytterligare tillvarata de gröna näringarnas möjligheter i klimatarbetet och för att göra jordbruksproduktionen mer klimateffektiv.
Produktionsresurser
När det gäller produktionsresurser förutsätter en ökad livsmedelsproduktion i Sverige, inklusive den ekologiska produktionen, att företagen har tillgång till produktiva mark- och vattenresurser. Enligt regeringens bedömning behöver hänsyn tas till jordbruksproduktionen tillsammans med andra samhällsintressen i den fysiska planeringen. Vidare bör jordbruksmarkens bördighet behållas och utvecklas samt kompetensen om markavvattning och hanteringen av vatten i ett landskapsperspektiv stärkas.
En förutsättning för att livsmedels- och jordbruksföretag ska kunna växa är att det finns produktiva mark- och vattenresurser att använda för livsmedelsproduktion. Enligt regeringen bör utgångspunkten vara att där Sverige har bra produktionsresurser för jordbruk bör dessa bevaras, brukas och utvecklas för att ta till vara möjligheten till resurseffektivt brukande och god produktivitet. Sverige har i flera avseenden goda förutsättningar för ett hållbart och konkurrenskraftigt jordbruk. Även om markresursen i sig inte är begränsad bör en god hushållning av produktiv jordbruksmark eftersträvas av både hållbarhets- och konkurrenskraftsskäl. Regeringen instämmer samtidigt i Konkurrenskraftsutredningens bedömning att en framtida tillväxt förutsätter fortsatta produktivitetsförbättringar. Regeringen anser, liksom Konkurrens-kraftsutredningen, att det finns ett behov av att utveckla metoder och arbetssätt för att optimera nyttjandet av arealen.
Av propositionen framgår att ca 600–700 hektar jordbruksmark om året i dag exploateras för bebyggelse och anläggningar i Sverige, och exploateringen beräknas fortsätta fram till 2020. Hushållningsbestämmelserna i 3 kap. miljöbalken utgör en viktig grund för hur olika markrelaterade värden ska beaktas vid planläggning och beslut om tillstånd om markanvändning, och enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Jordbruksverket har utvärderat hur bestämmelsen tillämpas och konstaterar att tillämpningen brister och att skyddet för marken därför inte fungerar som avsett. Många kommuner bedömer att de har lägre kapacitet att bedöma värdet av jordbruksrelaterade intressen jämfört med andra intressen och att det saknas underlag och kompetens kring jordbruksmarken och jordbruksproduktionen. Regeringen anser att det är otillfredsställande att lagstiftningen inte tillämpas på avsett sätt och att det behöver säkerställas att hänsyn tas till jordbruksmarken i den fysiska planeringen. Riksintresseutredningen har sett över hushållningsbestämmelserna, och i slutbetänkandet från december 2015 presenteras utredningens förslag på ändringar (SOU 2015:99).
För att kunna ta hänsyn till både jordbrukets och närboendes intressen i den fysiska planeringen är det nödvändigt att myndigheter och kommuner har goda kunskaper om såväl jordbruksproduktionens behov och värden som den påverkan som den medför. I översiktsplanen kan det tydligare behöva framgå var jordbruksverksamhet bedrivs och att verksamheten kan påverka närliggande områden. För att undvika inskränkningar som hindrar en rationell jordbruksdrift, och för att undvika olägenheter för boende, bör bostäder inte placeras där de riskerar att störas av jordbruksproduktionen. Sammantaget anser regeringen att det behöver säkerställas att hänsyn tas till jordbruksproduktionen, jämte andra samhällsintressen, i den fysiska planeringen. I de fall som jordbruksmark exploateras är det viktigt att minimera fragmentering och den andel av marken som tas i anspråk. Regeringen bedömer även att det behövs ökad kunskap om jordbruksmarken och jordbruksproduktionen vid planläggning.
Motionerna
Cirkulär och biobaserad ekonomi
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) bygger dagens samhälle i alltför hög grad på ett linjärt system där resurser tas i anspråk, används och sedan kastas. I längden kommer detta att bli kostsamt för både miljö och företag, och att arbeta mer cirkulärt när det gäller resursanvändning blir därför allt viktigare framöver. Att i ökad utsträckning ta till vara restprodukter från livsmedelssektorn, även matsvinn, t.ex. genom ökad biogasproduktion, ger dubbel miljönytta eftersom det både minskar avfall och ersätter fossila bränslen i transportsektorn. Arbetet för minskad användning av fossila insatsvaror handlar om hela livsmedelskedjan, allt från fossila drivmedel i primärproduktion till varutransporter såväl som råvaruval vid tillverkning av förpackningar. För att ytterligare stärka hållbarhetsarbetet och samtidigt stärka konkurrenskraften är det viktigt att livsmedelskedjans beroende av fossila råvaror minskar och att kretsloppet sluts i livsmedelskedjan. Detta bör enligt motionärerna bli ett prioriterat område för Sverige att arbeta med under de kommande åren (yrkande 43).
För att sluta det cirkulära systemet inom livsmedelsproduktionen är det angeläget att säkerställa att det sker en cirkulation av växtnäring mellan land och stad. Det är inte hållbart att växtnäringsämnen förs via livsmedel in till städer och tätorter utan att de sedan återförs till åkrarna (yrkande 46). Vidare bör en bättre avfallshantering inom lantbruket främjas enligt yrkande 50.
Hållbar användning av jordbruksmark
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) försvinner svensk åkermark varje dag till förmån för nya vägar, köpcentrum och bostäder. Det är naturligtvis sunt att städer och byar utvecklas, men bebyggd åkermark är inte lätt att återställa, och bebyggelse kan oftast förläggas till andra platser än till förstklassig åkermark. Enligt motionärerna bör en nationell strategi för en långsiktigt hållbar användning av åkermark tas fram där särskilt värdefull åkermark ska kunna skyddas för framtiden (yrkande 7).
Tidigare behandling och kompletterande uppgifter
Cirkulär och biobaserad ekonomi
I den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1) föreslås att Jordbruksverket, i samråd med Skogsstyrelsen, Vinnova och Naturvårdsverket, ges i uppdrag att identifiera hur kommande landsbygdsprogram kan bidra till omställningen till en biobaserad samhällsekonomi i linje med målen i Agenda 2030 och målen om ett fossilfritt samhälle. Insatser i landsbygdsprogrammet ska även syfta till att stärka sambanden och utbytet mellan stad och land.
Vidare anför kommittén att det behövs genomtänkta och sammanhängande stimulansåtgärder för att ta till vara landsbygdens möjligheter. Det krävs förnyelse och innovationer inom tjänste- och produktutveckling för att ställa om till fossilfria produktionsformer. Det finns redan i dag många goda exempel på företagens egna ansträngningar i en klimatanpassad riktning, exempelvis gårdar som ställt om sin maskinpark till fossilfria bränslen. Landsbygdsprogrammet bör vara ett av de viktigaste verktygen för sådana genomtänkta och sammanhängande stimulansåtgärder. För att öka produktionen på ett klimatanpassat sätt ställs det emellertid stora krav på näringarnas innovationsförmåga. Det kan exempelvis handla om att utveckla effektiva cirkulära och slutna produktionssystem med minimalt miljöbelastande läckage eller fossilfria fordon och maskiner.
Den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande har varit ute på remiss, och regeringen avser att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik till riksdagen under våren 2018.
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) framhåller regeringen att klimat och miljö, som är en av regeringens övergripande politiska prioriteringar, ska genomsyra hela regeringens politik. Arbete har inletts för att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, och flera skatteförslag som bidrar till resurseffektivitet och en cirkulär ekonomi har lagts fram av regeringen. Regeringen vill att grunden läggs för en cirkulär och biobaserad ekonomi för att kunna möta de globala utmaningarna med klimathot och minskad biologisk mångfald. Genom en sådan utveckling ökar resurseffektiviteten och minskar miljö-, klimat- och hälsopåverkan samtidigt som det gynnar näringslivsutvecklingen och nya jobb såväl i städer som på landsbygden. En förutsättning för detta är en hållbar råvaruproduktion och giftfria materialströmmar. Avfall ska ses som en resurs i ett giftfritt kretslopp.
Vidare framhäver regeringen att steg tas mot en cirkulär och biobaserad ekonomi nationellt, bl.a. genom att en agenda för biobaserad näringslivs-utveckling håller på att tas fram och genom samverkansprogrammet för cirkulär och biobaserad ekonomi. Samverkansprogrammet är grunden för att tillsammans med näringsliv, offentlig sektor, akademi och organisationer kraftsamla och fokusera för att göra rätt prioriteringar och finna smarta lösningar för att ta de viktiga steg mot en omställning till cirkulär och biobaserad ekonomi som behövs för en hållbar utveckling och ett fossilfritt Sverige.
På området cirkulär och biobaserad ekonomi behövs forskning om våra produktionssystem till lands och till havs och hur dessa kan utvecklas för att bidra till minskad klimatpåverkan, öka upptag av koldioxid, bidra till klimatanpassning, säkra en resurseffektiv bränsle- och livsmedelsförsörjning och utveckla nya avancerade produkter och material.
Finansieringen av regeringens samverkansprogram Cirkulär och biobaserad ekonomi delas mellan utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård och 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. För detta ändamål beräknar regeringen att anslaget 2:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning ökas med 25 miljoner kronor 2018, 37,5 miljoner kronor 2019 och 50 miljoner kronor 2020 jämfört med anslagsnivån 2016. Inom utgiftsområde 23 föreslår regeringen att motsvarande summa tillförs.
I april 2017 hölls ett andra möte inom samverkansprogrammet för cirkulär ekonomi. Sex arbetsgrupper bildades för att identifiera och prioritera de åtgärder som behöver vidtas för att ta steg mot en cirkulär och biobaserad ekonomi. Exempel på identifierade behov är
– kunskapsuppbyggnad, kommunikation och information
– tillgång till bioråvara
– att se avfall och biprodukter som en resurs.
Till samverkansgruppens möte den 12 juni 2017 ska prioriterade åtgärder inom varje samverkansområde ha identifierats. Syftet med mötet är att gemensamt ta fram en färdplan för att omsätta de prioriterade åtgärderna i praktiken.
När det gäller cirkulär ekonomi på EU-nivå beslutade EU:s miljöministrar i juni 2016 om rådsslutsatser om kommissionens förslag till handlingsplan för cirkulär ekonomi. Kommissionen har också presenterat förslag på ett avfallspaket där EU-förhandlingar nu fortsätter. Regeringen anser att kommissionens handlingsplan för cirkulär ekonomi är en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet inom EU och nationellt (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20).
Även inom jordbruket finns stor potential att bidra till en biobaserad och cirkulär ekonomi. Användning av jordbruksråvaror för produktion av biodrivmedel kan ge en betydande minskning av växthusgasutsläppen. Sverige ligger i framkant när det gäller produktion av biodrivmedel med hög klimatprestanda och är ledande i den utvecklingen. Metanreduceringsersättningen verkar som katalysator för att utnyttja jordbrukets restprodukter till att producera förnybar energi.
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) anför regeringen att de gröna näringarna har en nyckelroll i arbetet med klimatomställningen, en cirkulär och biobaserad ekonomi och ett hållbart samhälle där de nationella miljömålen nås bl.a. genom ökad produktion av förnybara råvaror och förädlade produkter. Regeringen värnar därför goda och långsiktiga villkor för produktionen inom de gröna näringarna samt fortsatta forsknings- och innovationsinsatser som är nödvändiga för att möta framtida klimatförändringar och stärka konkurrenskraften. Dessutom behövs ett fungerande innovations- och kunskapssystem för såväl landsbygdens som olika sektorers framtida utveckling, välfärd och konkurrenskraft. De areella näringarna spelar en viktig roll för att möta de globala utmaningarna och för utvecklingen av en biobaserad samhällsekonomi.
När det gäller avfall vill regeringen enligt Miljö- och energidepartementet ta ett helhetsgrepp på avfallsområdet för att öka materialåtervinningen och skapa insamlingssystem som är enkla att förstå och lättillgängliga för medborgarna. Miljöminister Karolina Skog har under våren 2017 hållit två rundabordssamtal om hur insamlingen av avfall bör förändras med företrädare för avfallsbranschen och flertalet riksdagspartier. Just nu pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att föreslå åtgärder för en bättre avfallshantering.
När det gäller att sluta kretsloppet mellan stad och land och minska mängden farliga ämnen i avloppssystemen finns det certifieringssystem som arbetar med detta. Revaq är ett certifieringssystem med syfte att minska flödet av farliga ämnen till reningsverk, skapa en hållbar återföring av växtnäring och hantera riskerna på vägen dit. Certifieringen kvalitetssäkrar reningsverkens arbete med uppströmsarbete och återföring av näringsämnen i slammet till jordbruk. Genom arbete med certifieringssystemet har slammet gjorts säkrare för spridning på åkermark. Hälften av landets avloppsvatten renas nu i reningsverk som är certifierade. Revaq startade 2002 som ett utvecklingsprojekt och drivs av Svenskt Vatten, Lantbrukarnas Riksförbund, Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel i samarbete med Naturvårdsverket.
Frågan om ett kretsloppstänkande kring näringsämnen har behandlats av utskottet tidigare (bet. 2016/17:MJU15 Avfall och kretslopp). I utskottets ställningstagande anförs följande:
När det gäller frågan om växtnäring vill utskottet framhålla att ett långsiktigt hållbart samhälle förutsätter ett kretslopp och en återföring av växtnäring till jordbruket, dock utan risk för hälsa eller miljö. I fråga om användningen av avloppsslam noterar utskottet att arbetet med certifieringssystem har gjort slammet säkrare för spridning på åkermark. Hälften av landets avloppsvatten renas i reningsverk som är certifierade, och större delen av det svenska slammet klarar gällande kvalitetskrav.
När det gäller att främja avfallshanteringen utlyser Jordbruksverket inom ramen för landsbygdsprogrammet 3 miljoner kronor för pilot- och samarbetsprojekt inom områden där det finns prioriterade behov av att utveckla metoder, teknik och processer för att jordbruket ska kunna fortsätta utvecklas på ett hållbart sätt. Medel kan sökas för projekt som är inriktade på något av följande områden:
– Effektivisera energianvändningen inom jordbruk och livsmedelsförädling
– Främja tillgången till och användningen av energi från förnybara källor
– Främja en samhällsekonomi som bygger på användning av biprodukter, avfall, restprodukter och andra förnybara biologiska resurser som inte är avsedda för livsmedel.
En outnyttjad potential är jordbrukets restprodukter som kan användas både som fasta bränslen och för biogasframställning. Landsbygdens företag har också en viktig roll för utvecklingen av annan förnybar energi än bioenergi. För att jordbruket och landsbygdens företag ska kunna utveckla en mer klimatsmart verksamhet och bidra till en ökad produktion och användning av småskalig förnybar energi finns behov av utveckling.
Myndigheter och forskare i Sverige, Danmark, Norge och Finland samarbetar i en undersökning för att kartlägga matsvinnet i primärproduktionen och ta fram konkreta åtgärder som kan minska produktionssvinnet. En viktig del i arbetet har varit att ta reda på hur stort svinnet är inom frukt och grönt, spannmål, mjölk, kött, fisk och ägg och vad det beror på. I rapporten Kartläggning av matsvinnet i primärproduktionen (Nordiska ministerrådet, Tema Nord 2013:581) anförs att miljökonsekvenserna av svinnet är stora. Klimatgasutsläppen för produktion av produktionssvinnet i Norden är ca 386 000 ton/år. Den negativa påverkan är större för mjölk och griskött även om andelen produktionssvinn är högre för morötter, lök och potatis. Genom fallstudierna kan konstateras att det finns potential att minska mängden produktionssvinn, bl.a. genom att begränsa växtsjukdomar och växtskadegörare ytterligare, vidta ännu större försiktighet vid skörd och hantering, öka kunskapsutbytet mellan producenter för att minska svinnet samt förbättra djurhälsan.
Produktionsresurser
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin framgår att regeringen har för avsikt att bereda Riksintresseutredningens förslag, som även inkluderar förslag som rör jordbruksmark. Riksintresseutredningen har remitterats, och remisstiden gick ut den 28 februari 2017. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I handlingsplanen framgår även att regeringen har intentionen att öka kunskaperna hos kommuner och länsstyrelser om hur jordbruksmark och jordbruksproduktion kan värderas vid tillämpning av miljöbalkens hushållningsbestämmelser.
Miljöminister Karolina Skog anför i sitt svar på fråga 2016/17:1069 om byggande på jordbruksmark följande:
Jordbruksmark är en begränsad resurs med avgörande betydelse för att trygga livsmedelsförsörjningen inom landet och syftet med bestämmelsen är att säkerställa en långsiktig hushållning av denna resurs. Jordbruksmark är inte enbart av intresse ur ett nutida produktionsperspektiv utan även ur ett långsiktigt perspektiv. Brukningsbar mark med bibehållen bördighet ska finnas tillgänglig i Sverige även för kommande generationer.
Utskottets ställningstagande
Cirkulär och biobaserad ekonomi
Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige har goda förutsättningar för att bidra till en globaliserad och klimatsmart livsmedelsproduktion. Utskottet anser att det är viktigt att inom ramen för den cirkulära ekonomin se till att förnybara, biobaserade produkter används och substituerar fossila produkter. I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att minska svinnet längs hela livsmedelskedjan, utnyttja restprodukter för att säkerställa kretsloppen och se avfall som en resurs. Som regeringen har anfört måste man ta ett helhetsgrepp om avfallsfrågan.
Utskottet välkomnar regeringens målsättning att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det är viktigt att omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi prioriteras för att kunna uppnå målet. Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av samverkansprogrammet för cirkulär och biobaserad ekonomi som samlar näringsliv, offentlig sektor, akademi och organisationer för att ta ett helhetsgrepp om hur en omställning till en cirkulär och biobaserad ekonomi kan göras.
Vidare noterar utskottet att regeringen värnar goda och långsiktiga villkor för produktionen inom de gröna näringarna eftersom de har en nyckelroll i arbetet med klimatomställningen, en cirkulär och biobaserad ekonomi och ett hållbart samhälle. Jordbruket har en stor potential att bidra till en biobaserad och cirkulär ekonomi.
Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande att ett långsiktigt hållbart samhälle förutsätter ett kretsloppstänkande och en återföring av växtnäringsämnen mellan land och stad. I detta sammanhang bör uppmärksammas att hälften av Sveriges avloppsvatten renas i certifierade reningsverk, vilka blivit kvalitetssäkrade för sitt uppströmsarbete och återföring av näringsämnen i slammet till jordbruket.
Med hänvisning till det som anförs ovan och pågående arbete föreslår utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkandena 43, 46 och 50 lämnas utan vidare åtgärd.
Produktionsresurser
En förutsättning för att livsmedels- och jordbruksföretag ska finnas och växa är att det finns produktiva mark- och vattenresurser för livsmedelsproduktionen. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att hänsyn behöver tas till jordbruksproduktionen tillsammans med andra samhällsintressen i den fysiska planeringen och att det behövs ökad kunskap om jordbruksmark och jordbruksproduktion vid planläggning. Sverige har goda förutsättningar för ett hållbart och konkurrenskraftigt jordbruk, och det är viktigt att jordbruksmark även finns tillgänglig för kommande generationer. Utskottet noterar att Riksintresseutredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att motion 2016/17:3614 (SD) yrkande 7 med det anförda i allt väsentligt är tillgodosedd och kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om odling av proteingrödor och närproducerade fodermedel.
Jämför reservation 33 (SD) och 34 (C).
Propositionen
Enligt regeringen bör den positiva utvecklingen för den svenska vegetabilieproduktionen fortsätta. Detta ligger i linje med en ökad hållbar livsmedelskonsumtion. Regeringen bedömer att Sverige kan ha högre ambitioner för den redan framgångsrika produktionen av vegetabilier, t.ex. spannmål och raps. Det finns potential att öka produktionen ytterligare eftersom konkurrenskraften är hög.
Sveriges styrka inom vegetabilieproduktionen bygger på god tillgång på mark och vatten. Utmaningen är dock många gånger ett nordligt klimat. Väsentligt för att fortsatt öka produktiviteten och för fortsatt stark konkurrenskraft inom vegetabilieproduktionen är tillgång till lämpliga växtsorter och en växtförädling anpassad till regionala behov (för regeringens bedömning och åtgärder se avsnittet Växtförädling). Vidare är tillgången till växtskyddsmedel som effektivt kan hantera de växtskadegörare som inverkar på odlingen också avgörande för fortsatt konkurrenskraft. Detta gäller såväl kemiska växtskyddsmedel som biologiska växtskyddsmedel och andra alternativa metoder (för regeringens bedömning och åtgärder se avsnittet Ett hållbart växtskydd). För att utveckla vegetabilieproduktionen behöver även jordbruksmarkens bördighet behållas och utvecklas. Kompetensutveckling och investeringar i markavvattning är en viktig del för markbördighet och avkastningsförmåga.
Företagsutveckling och strukturomvandling gör att kompetensutveckling i företagsledning ökar produktiviteten. För företag som producerar spannmål och oljeväxter finns goda möjligheter att hantera risker genom etablerade metoder som t.ex. prissäkring, via handel eller gentemot råvarubörser. Detta tillämpas i stor utsträckning av spannmålsproducenter redan i dag, men ställer höga krav på kunskap. Regeringen bedömer att de instrument som finns för att hantera risker bör kunna utnyttjas i högre grad än i dag, exempelvis genom kompetensutveckling.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) är inhemsk odling av proteingrödor en central del i det slutna cirkulära systemet. Fler lantbrukare blir självförsörjande på proteiner till sina djur, vilket gör att den globala miljöbelastningen minskar. Proteingrödor har en positiv effekt på nästkommande grödor, vilket är gynnsamt för all spannmålsproduktion oavsett om det finns en animalieproduktion eller inte. Proteingrödor har även en god effekt på markens struktur, vilket gör att det är långsiktigt hållbart ur ett miljöperspektiv. Motionärerna vill därför att inhemsk odling av proteingrödor underlättas och på så sätt förbättrar de långsiktiga förutsättningarna för svensk livsmedelsproduktion (yrkande 48).
Det svenska lantbruket bygger mycket av sin animalieproduktion på importerade proteinfodermedel enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD). Att vi har en import av fodermedel är naturligt i en internationell marknadsekonomi, men problemet är att en stor del av importen utgörs av produkter som kan ha en stor miljöbelastning i ett globalt perspektiv. Sverige har goda förutsättningar att öka såväl produktionen (yrkande 31) som användningen av närproducerade och hållbara proteinfodermedel (yrkande 30). För att öka andelen närproducerat proteinfoder krävs bl.a. mer resurser och forskning för odling, bekämpningsmedel, skörd och tillverkning av proteinfoder.
Kompletterande uppgifter
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin anges under området Säkerställa produktionsresurser åtgärden kunskapsspridning och kompetenslyft bland rådgivare, myndigheter och lantbrukare för bättre vattenhushållning, markbördighet och säkra jordbruksmarkens produktionsförmåga för ökad produktivitet som en åtgärd som regeringen vidtar för att nå målen med livsmedelsstrategin.
Vidare beslutade regeringen den 23 mars 2017 att ge SLU:s kompetenscentrum för företagsledning i Alnarp i uppdrag att stärka kompetensutvecklingen i företagsledning. Regeringen anförde att eftersom komplexiteten för att leda moderna jordbruksföretag ökar blir också kompetensutvecklingen allt viktigare i takt med att företagens villkor ändras. Enligt regeringen finns det en stor potential i att öka produktiviteten i det svenska jordbruket. Uppdraget löper på ett år, och SLU får 1 miljon kronor för genomförandet.
När det gäller proteinfoder är enligt Jordbruksverket de proteinfoder som används i Sverige följande:
– oljekraftfoder, dvs. bl.a. rapsmjöl och sojamjöl
– glutenfoder, en proteinfoderprodukt som man får vid tillverkningen av majsstärkelse
– fiskmjöl
– köttfodermjöl
– potatisprotein
– rapsfrö
– ärter
– åkerbönor.
Av de proteinfodermedel som används mest i Sverige kommer ärter, åkerbönor och rapsmjöl från egen odling och produktion. Odlingen av ärter och åkerbönor har ökat de senaste åren och uppgår till ca 55 000 hektar i Sverige. Skörden av ärter uppgår till drygt 83 000 ton och skörden av åkerbönor till ca 99 100 ton. Det proteinfoder som Sverige importerar störst andel av är sojaprodukter.
Det går att söka miljöersättningar inom landsbygdsprogrammet för ekologiskt spannmål och proteingrödor, som oljeväxter. Inom landsbygdsprogrammet ges även stöd till odling av vall. En stor del av proteinfodret i Sverige finns i vallen. Även inom förgröningsstödet finns fördelar om man odlar vall (för information om förgröningsstödet se nedan).
Det finns även direktstöd riktade för odling av proteingrödor. Reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik 2003 innebar att EU införde ett gårdsstöd, och grundstödet till proteingrödor ingår i det. Vidare är det enligt Näringsdepartementet inom direktstödet möjligt att avsätta pengar till kopplade stöd. Sverige har använt dessa medel till att stödja nötungdjur, men det är möjligt att avsätta dessa till t.ex. proteingrödor. För att kunna införa ett kopplat stöd finns krav i EU-reglerna på att sektorn bl.a. ska genomgå vissa svårigheter. Stödet får bara ges i den utsträckning det behövs för att upprätthålla den aktuella produktionsnivån. Vid den förra regeringens beslut 2014 om genomförandet av stödet kom man fram till att det inte var motiverat med stöd till proteingrödor eller andra vegetabilier.
Förgröningsstödet är ett obligatoriskt stöd för alla som söker gårdsstöd. Om man söker gårdsstöd söker man alltså automatiskt även förgröningsstöd. Syftet med förgröningsstödet är att minska det europeiska jordbrukets klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. För att få det nya förgröningsstödet ska jordbrukare bl.a. avsätta areal till något som kallas ekologiska fokusarealer (EFA). De ska bidra till variation och biologisk mångfald. EFA kan bl.a. bestå av proteingrödor. Jordbruksverkets utvärdering av förgröningen pekar på att det har lett till att arealen av proteingrödor i Sverige har ökat.
Enligt Näringsdepartementet är storleken på odlingen av ärter och andra proteingrödor beroende dels av pris och stöd (t.ex. förgröningsstödet), dels av odlingssäkerhet, avkastning m.m. Det senare är beroende av att det finns bra sorter att odla, tillgång till effektiva bekämpningsmedel, kunskap m.m. De delarna är i mycket en fråga för branschen och forskningen men också sådant som lyfts fram i livsmedelsstrategin som viktiga områden för insatser (se under rubriken Propositionen ovan).
Även Greppa näringen är aktiv inom området proteinfoder. Greppa näringen drivs i samarbete mellan Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna samt ett stort antal företag i lantbruksbranschen. Ytterst ansvarar Jordbruksverket för projektet, och det finansieras bl.a. med hjälp av det svenska landsbygdsprogrammet. Greppa näringens mål är minskade utsläpp av klimatgaser, minskad övergödning och säker användning av växtskyddsmedel. Projektet arbetar med lösningar som ligger i framkant inom miljö- och klimatområdet och är en drivkraft för lönsam tillväxt i den svenska lantbruksnäringen och erbjuder kostnadsfri rådgivning till lantbrukare. Greppa näringen arbetar bl.a. med rådgivning om odling av protein för foder. På deras exempelgård har odling av åkerbönor till foder visat på en resultatförbättring på 14 800 kronor per år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att den positiva utvecklingen för den svenska vegetabilieproduktionen bör fortsätta. Utskottet noterar att det finns utmaningar för vegetabilieodlingen med klimat och tillgång till lämpliga växtsorter och växtskyddsmedel men att de åtgärder som regeringen föreslår i livsmedelsstrategin avser att hantera dessa.
Utskottet anser att det är positivt att odlingen av vissa proteingrödor har ökat de senaste åren och att Greppa näringen arbetar med rådgivning och för att främja odlingen av protein för foder. Vidare kan konstateras att det finns olika stöd att tillgå för odling av proteingrödor, t.ex. miljöersättningar och inom förgröningsstödet.
Utskottet föreslår mot den redovisade bakgrunden att motionerna 2016/17:2446 (SD) yrkandena 30 och 31 och 2016/17:3618 (C) yrkande 48 kan lämnas utan vidare åtgärd i den mån motionerna inte har tillgodosetts med vad som redovisats.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om forskning på nya grödor, om förädlingsmetoder och om ett svenskt växtförädlingsprogram.
Jämför reservation 35 (M), 36 (C, L) och 37 (KD).
Propositionen
I propositionen framhålls att Sveriges särskilda klimatförhållanden gör att avsättningen för sorter som är särskilt framtagna för den region som Sverige tillhör har liten potentiell marknad. Det påverkar de stora växtförädlingsföretagens intresse för att utveckla växtsorter för svenska förhållanden. Även klimatförändringen förväntas för svenska förhållanden leda till en temperaturökning och förändrade nederbördsmönster, varför nya växtsorter behöver anpassas till dessa nya förhållanden. Regeringen anser att det är viktigt att tillräckliga växtförädlingsinsatser kommer till stånd för att öka tillväxten. En utvecklad växtförädling som tillgodoser behovet av lämpliga lokala och regionala växtsorter för hela landet innebär en mångfald av grödor och möjligheter till diversifiering på gårdsnivå.
Vidare konstateras att växtförädling möjliggör en långsiktigt hållbar, konkurrenskraftig och resurseffektiv jordbruks- och trädgårdsproduktion i hela landet som i ett vidare perspektiv skapar värde och bidrar till sysselsättning i hela livsmedelskedjan. Regeringen bedömer att nya tekniska framsteg och innovationer bör utnyttjas och tas till vara i växtförädlingsarbetet för att bidra till jordbrukets anpassning till ett förändrat klimat och en hållbar produktion. Genom ett ökat offentligt engagemang i de tidigare leden i växtförädlingen ökar möjligheten för mindre aktörer att gå in i marknaden. Regeringen anför även att det vid godkännanden av nya sorter på marknaden bör göras en bedömning utifrån varje enskild grödas samlade egenskaper och dess effekt på människors och djurs hälsa och på miljön, oavsett vilken växtförädlingsteknik som används.
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion i hela Sverige förutsätter tillgång till lämpliga växtsorter i hela landet. Vidare bör nya tekniska metoder och innovationer utnyttjas för att säkerställa tillgång till lokala och regionala sorter samt för att bidra till största möjliga utnyttjande av produktionsresurser och till jordbrukets anpassning till ett förändrat klimat.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 25 anförs att jordbruksforskningen i samverkan med näringen behöver satsa på att utveckla förädlingstekniken för att kunna ta fram nya grödor med förutsättningar att klara framtidens förändrade klimat och minska behovet av bekämpningsmedel. Det anförs att möjligheten att använda nya tekniker för växtförädling styrs av EU-lagstiftning och att det därför är nödvändigt att den svenska regeringen förhandlar inom EU i syfte att påskynda utvecklingen av sådana nya tekniker. Vidare anförs i yrkande 26 att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) i sin fördelning av forskningsanslag bör få i uppdrag av regeringen att särskilt beakta behovet av forskning på nya grödor.
I kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 10 framhålls att bioteknik (genetiskt modifierade organismer, GMO) kan spela en avgörande roll för att få fram bättre skördar och näringsinnehåll. Motionärerna anför bl.a. att ett hållbart jordbruk är en del av lösningen på dagens miljöutmaningar. Redan med nuvarande teknik skulle jord- och skogsbruket kunna vara självförsörjande på hållbar energi, och det finns goda möjligheter att förbättra avkastningen på ett miljövänligt sätt genom att anpassa växtsorter, brukningsmetoder och näringsämnen efter lokala förhållanden. Utifrån ett klimatperspektiv kan bioteknik (GMO) spela en avgörande roll, om den används på rätt sätt, för att få fram bättre skördar och näringsinnehåll.
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 15 ska lagstiftning om sortgodkännande baseras på egenskaper i stället för förädlingsteknik. För att stärka tillgången på bra grödsorter – med exempelvis egenskaper som högre avkastning, bättre växtnäringsupptag eller torkresistens – anser motionärerna att dagens lagstiftning måste förändras. Lagstiftningen om växtförädling bygger i dag på en förädlingsmetod där vissa sorter som förädlats med genteknik inte är godkända för odling, medan andra sorter som har samma egenskaper men som framställts via traditionell växtförädling är godkända för odling. Detta regelverk hämmar lantbrukets utveckling, och motionärerna vill därför att lagstiftningen ändras så att den bygger på egenskaper framför förädlingsmetod.
Även i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 6 föreslås att lagstiftningen om växtförädling ändras så att den bygger på egenskaper i stället för förädlingsmetod.
Enligt kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) bör den potential som finns i att utveckla nya grödor genom GMO-teknik tas till vara. Det finns ett behov av en tydligare svensk inriktning inom området, eftersom de genmodifierade grödor som tas fram oftast inte är anpassade för att användas i det svenska jordbruket, med kortare odlingssäsong, kallare klimat och stora skillnader i dagsljus mellan årstiderna. Motionärerna anser därför att möjligheterna för ett växtförädlingsprogram med syfte att ta fram grödor som passar för svenska förhållanden bör övervägas (yrkande 12).
Kompletterande information
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin och för att främja växtförädling.
– Framtagande av växtsorter lämpade för hela Sverige.
– Uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum för växtförädling för att förnya den svenska växtförädlingen och bidra till ett starkt centrum för teknikutveckling, forskning och kompetensförsörjning i nära samarbete med branschen.
– Fortsatt och ökat stöd till det nordiska växtförädlingssamarbetet som genomförs i form av ett offentlig-privat partnerskap.
– Ökat stöd till Programmet för Odlad Mångfald (POM) för återintroduktion på marknaden av äldre svenska växtsorter.
Regeringen gav i mars 2017 även Formas i uppdrag att ge stöd till förstärkta insatser för nordisk växtförädling genom att ge stöd till ett offentlig-privat partnerskap för växtförädling (Partnerskapet) som bedrivs inom ramen för Nordiska ministerrådet (N2017/02349/SUN). Syftet med stödet är att möjliggöra ytterligare forskningsprojekt inom ramen för partnerskapets verksamhetsområde. Förstärkta insatser för växtförädling ska bidra till att nya metoder och innovationer för växtförädling utnyttjas för att säkerställa tillgång på växtsorter för odling i Sverige. Syftet är också att möjliggöra ett jordbruk som bidrar till största möjliga utnyttjande av produktionsresurser liksom jordbrukets anpassning till ett förändrat klimat. Formas ska senast den 28 februari årligen lämna in en delrapport om uppdragets genomförande och resultat och senast den 28 februari 2020 en slutrapport. För 2017 får Formas högst rekvirera 5,7 miljoner kronor. För 2018 och 2019 beräknas högst 3 miljoner kronor respektive år för denna åtgärd.
Partnerskapet har funnits sedan 2011 och styrs av en styrgrupp med representanter från växtförädlingsföretagen, de nordiska länderna och universitet. Partnerskapet har som syfte att stödja en utveckling av nordisk växtförädling som tillgodoser de långsiktiga behoven inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. De långsiktiga behoven är främst anpassning till klimatförändringarna, mål för miljöpolitiken samt krav från konsumenter och marknad.
Formas är ett statligt forskningsråd med uppgift att stödja grundforskning och behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Finansieringsansvaret för stöd till forskning delas mellan utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård och utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel, sammanlagt drygt 1,2 miljarder kronor för 2015. Av utbetalda forskningsmedel under 2015 gick 34 procent till området areella näringar, djur och livsmedel. SLU är den i särklass största mottagaren av forskningsmedel från Formas och har fått drygt 268 miljoner kronor. Formas årliga öppna utlysning omfattar drygt hälften av Formas forskningsmedel. Formas samfinansierar även jordbruks- och miljöteknisk forskning enligt avtal med Stiftelsen JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik och skogsforskning genom avtal med Stiftelsen skogsbrukets forskningsinstitut (Skogforsk). Formas arbete inom forskningsområdet styrs av förordningen (2009:1024) med instruktion för Formas. Inom Formas finns ett forskarråd som är ett särskilt beslutsorgan med uppgift att bl.a. fördela medel till forskning och verksamhet som hör samman med forskning som projektstöd, program, anställningar, stöd till yngre forskare och samfinansierad forskning. Formas styrs även av regleringsbrev från Miljö- och energidepartementet och Näringsdepartementet.
Av Formas regleringsbrev för 2017 när det gäller anslagen 1:25 och 1:26 inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel framgår att anslaget ska finansiera stöd till samfinansierad forskning med minst 41 500 000 kronor inom jordbruks- och miljöteknik, skogsforskning, trädgårdsforskning samt forskning inom växtförädlingsområdet m.m. Utöver det ska verksamhet inom växtförädlingsområdet vid SLU finansieras med 4 000 000 kronor förutsatt att universitetet medfinansierar verksamheten. Stöd till samfinansierad forskning inom växtförädlingsområdet får betalas ut för forskning i enlighet med avtal mellan Formas och Stiftelsen Lantbruksforskning. Stöd om 2 000 000 kronor ska efter rekvisition betalas ut till Partnerskapet.
I fråga om användningen av GMO-teknik omfattas den i huvudsak av harmoniserade EU-regler. Det finns en harmoniserad lagstiftning för godkännande, spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade livsmedel och foder. Regleringen syftar till att säkerställa ett gott skydd för människors och djurs hälsa samt miljö- och konsumentintressen och samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt. Det pågår inga diskussioner på EU-nivå om att ändra EU-reglerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion i Sverige förutsätter tillgång till lämpliga växtsorter i hela landet. Växtförädling är således en viktig del i ett framtida hållbart och konkurrenskraftigt jordbruk. Utskottet delar även regeringens uppfattning att det vid godkännande av nya sorter på marknaden bör göras en bedömning utifrån varje enskild grödas samlade egenskaper och effekter, oavsett vilken växtförädlingsteknik som används.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder som regeringen avser att vidta för att främja växtförädling. Utskottet välkomnar särskilt regeringens avsikt att inrätta ett nationellt kompetenscentrum för växtförädling för att förnya den svenska växtförädlingen och bidra till ett starkt centrum för teknikutveckling, forskning och kompetensförsörjning i nära samarbete med branschen. Utskottet noterar även att Formas har fått i uppdrag av regeringen att ge stöd till det nordiska växtförädlingssamarbetet som bedrivs inom ramen för Nordiska ministerrådet.
Med hänsyn till redovisningen ovan och i avvaktan på resultatet av pågående arbete anser utskottet att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkande 6, 2016/17:3615 (KD) yrkandena 25 och 26, 2016/17:3616 (L) yrkande 10, 2016/17:3618 (C) yrkande 15 och 2016/17:3620 (M) yrkande 12 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att ha effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser för växtskyddsmedel. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel ska användas som huvudprincip.
Jämför reservation 38 (S, MP, V) och 39 (M, SD, C).
Propositionen
I propositionen framhålls att ett hållbart växtskyddsarbete är en förutsättning för att svensk växtodling ska hävda sig i den internationella konkurrensen. Effektiva och hållbara förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder krävs för såväl etablerade som nya växtskadegörare. Det bör finnas god tillgång till växtskyddsmedel som effektivt kan hantera de växtskadegörare som inverkar på odlingen och minimerar riskerna och konsekvenserna för människors hälsa och miljö. Detta gäller såväl kemiska växtskyddsmedel som biologiska växtskyddsmedel och andra alternativa metoder. Godkännandeprocessen för växtskyddsmedel ska vara effektiv.
Vidare framgår att branschen har ett stort ansvar i arbetet för att nå ett hållbart växtskydd men att det också finns behov av ett antal offentliga insatser. Propositionen fokuserar på behovet av offentliga åtgärder.
När det gäller integrerat växtskydd framhålls i propositionen att miljö- och hälsoriskerna med växtskyddsmedel behöver minska. Jordbrukets tillgång till alternativa metoder bör därför öka. Sverige arbetar sedan lång tid tillbaka med integrerat växtskydd där fokus bl.a. ligger på behovet av förebyggande åtgärder.
För utvecklingen av ett hållbart jordbruk behövs satsningar på forskning, bl.a. för att ta fram åtgärder för integrerat växtskydd. Regeringen gav i april 2015 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) i uppdrag att identifiera forsknings- och utvecklingsbehov inom växtskyddsområdet. Formas presenterade sin slutrapport i mars 2016, och i rapporten lämnas ett antal rekommendationer; bl.a. föreslås att samverkan inom växtskyddsområdet utvecklas genom att en mer formaliserad plattform etableras.
När det gäller tillgång till växtskyddsmedel konstateras att det behövs god tillgång till växtskyddsmedel, såväl biologiska och kemiska som alternativa metoder, för att jordbrukarna på ett effektivt sätt ska kunna hantera de växtskyddsproblem som uppkommer i odlingen. Detta är avgörande såväl för ett konkurrenskraftigt jordbruk som för ett långsiktigt hållbart växtskydd. I propositionen noteras att svenska odlare i vissa fall har tillgång till färre växtskyddsmedel av betydelse för produktionen än odlare i konkurrentländer. Förutsättningarna för en lönsam produktion försämras när växtskyddsproblemen inte längre kan hanteras. En konsekvens kan bli att odlingen minskar eller försvinner från hela eller delar av landet.
Ökad tillgång till växtskyddsmedel ska inte leda till att riskerna för vare sig människors hälsa eller miljön ökar. Moderna växtskyddsmedel och metoder kan ha bättre träffsäkerhet och kan därför också innebära en lägre miljöbelastning.
I propositionen uppmärksammas vidare att det finns ett antal faktorer som ligger bakom dagens brist på växtskyddsmedel. Till en del kan bristen härledas till att den norra zonen och Sverige av företagen kan uppfattas som en liten marknad. En annan faktor som spelar in är hur lång tid det tar för den ansvariga myndigheten att hantera ett produktgodkännande. I Sverige är det Kemikalieinspektionen som är ansvarig myndighet. För att effektivisera processen för produktgodkännanden har Kemikalieinspektionen bl.a. fått ett särskilt uppdrag att föreslå lösningar till förbättrad balans i ärendehandläggningen av växtskyddsmedel. Vidare höjdes anslaget 2015 med 10 miljoner kronor och ytterligare 3 miljoner kronor 2016. Dessa medel är öronmärkta för just prövningen av bekämpningsmedelsärenden. Vidtagna åtgärder börjar ge effekt, och myndigheten har förbättrat ärendebalansen för växtskyddsmedel.
Reglerna om ömsesidigt erkännande i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden är viktiga. Lagstiftarens avsikt med reglerna om ömsesidigt erkännande är att detta ska vara en förenklad process där en produkt som är godkänd i ett medlemsland inom en zon ska kunna godkännas med ett förenklat förfarande i andra länder. Enligt propositionen är det viktigt att EU-förordningen tillämpas på ett korrekt sätt i alla medlemsstater. Ett aktivt deltagande i zonsamarbetet kan på sikt innebära en snabbare och mer effektiv handläggning av ärenden om ömsesidigt erkännande.
Enligt översynsklausulen till förordningen om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet bl.a. om hur det ömsesidiga erkännandet av produktgodkännanden fungerar och särskilt om medlemsstaternas tillämpning av villkor vid produktgodkännande (artikel 36.3). Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag för att ändra dessa bestämmelser. Översynen ger således möjlighet att belysa frågor om t.ex. förordningens effekter på konkurrensförhållanden mellan odlare i olika medlemsländer.
Enligt propositionen är det angeläget att den översyn av förordningen som EU-kommissionen aviserat inkluderar lagstiftningens påverkan på jordbrukets diversitet och konkurrenskraft samt på människors hälsa och på miljön i enlighet med förordningen. Det är viktigt att verka för att den samordning som förordningen syftar till ska få tydligare genomslag. Det är också en av de prioriteringar som regeringen ser framför sig inför arbetet med översynen. Regeringen kommer därför att delta aktivt i översynsprocessen. Mot bakgrund av översynen anordnade Näringsdepartementet tillsammans med Miljö- och energidepartementet hösten 2015 ett diskussionsmöte för svenska aktörer där synpunkter hämtades in. Regeringen kommer att ta fram ytterligare underlag för analys av förordningens effekter.
Regeringen gav 2010 Jordbruksverket i uppdrag att inrätta ett växtskyddsråd vars syfte är att sprida kunskap samt att vara ett forum för dialog och erfarenhetsutbyte i frågor som rör växtskyddets betydelse för en hållbar och konkurrenskraftig växtodling. Växtskyddsrådet har fungerat som regeringen avsåg när rådet bildades. Den dialog som har förts i rådet har haft en positiv inverkan på myndigheternas samarbeten och ökat transparensen i myndigheternas arbete. Regeringen avser att se över växtskyddsrådet, dess funktion och placering. Syftet med översynen skulle vara att skapa ett forum för bl.a. en fördjupad dialog och fördjupat kunskapsutbyte, framförhållning för brukarna, bättre utformning av hanteringsvillkor samt konsekvensanalyser.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 2 finns det ett behov av effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser när det gäller växtskyddsmedel. För att skapa mer långsiktighet och förutsägbarhet för livsmedelsproducenter bör regeringen verka för att myndigheterna i större utsträckning använder sig av ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel. Hänsyn bör tas till hur andra EU-medlemsstater förhåller sig till växtskyddsmedel för att skapa konkurrensneutrala förutsättningar inom det svenska jordbruket.
För att skapa effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser bör regeringen enligt kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 2 verka för att myndigheterna använder ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel i större utsträckning. Hänsyn bör tas till hur andra EU-medlemsstater förhåller sig till växtskyddsmedel för att skapa konkurrensneutrala förutsättningar inom det svenska jordbruket.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) framhålls behovet av att skapa mer långsiktighet och förutsägbarhet för livsmedelsproducenter och att regeringen bör verka för att myndigheterna i större utsträckning använder sig av ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel (yrkande 2). Hänsyn bör tas till hur andra EU-medlemsstater förhåller sig till växtskyddsmedel för att skapa konkurrensneutrala förutsättningar inom det svenska jordbruket. Godkännandeprocesserna måste vara effektiva och förutsägbara. Enligt yrkande 13 bör Kemikalieinspektionen använda sig av ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel som huvudprincip.
Även i kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 2 uppmärksammas behovet av att ha effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser. För att skapa mer långsiktighet och förutsägbarhet för livsmedelsproducenter bör regeringen verka för att myndigheterna i större utsträckning använder sig av ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel. Hänsyn bör tas till hur andra EU-medlemsstater förhåller sig till växtskyddsmedel för att skapa konkurrensneutrala förutsättningar inom det svenska jordbruket.
Tidigare behandling och kompletterande information
Av regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin framgår att inom området hållbart växtskydd är prioriterade aktiviteter utveckling av arbetet med integrerat växtskydd för framtagande av exempelvis nya bekämpningsmetoder som ska minimera risken för hälsan och miljön samt kunskapsutveckling för ett hållbart växtskydd.
Den 23 mars 2017 beslutade regeringen om ett uppdrag till Jordbruksverket att inrätta ett nytt råd för växtskyddsfrågor. Det växtskyddsråd som finns i dag ska stärkas och får också ett utvidgat mandat. Jordbruksverket ska inrätta ett sekretariat i samverkan med Kemikalieinspektionen som ska planera och administrera rådets möten. Regeringen vill med rådet skapa bättre förutsättningar för en ökad dialog mellan myndigheter, bransch- och intresseorganisationer. Det behövs också en bättre förutsägbarhet i beslut kopplat till växtskyddsmedel, vilket rådet ska bidra till. Rådet ska även föra dialog och öka kunskapen om de samhällsekonomiska effekter som tillämpningen av lagstiftningen medför. Uppdraget löper på tre år och får 6 miljoner kronor för genomförandet.
Utskottet har behandlat frågor om genomförande av växtskyddsmedelslagstiftningen tidigare, bl.a. i betänkande 2016/17:MJU7 Giftfri vardag. Utskottet anförde då följande:
Utskottet noterar att Kemikalieinspektionens anslag för 2017 har förstärkts bl.a. för att effektivisera prövningen av bekämpningsmedel och att det även i myndighetens regleringsbrev står att prövningen ska effektiviseras i syfte att förkorta handläggningstiderna. Det har även framgått att myndigheten ska öka samverkan med andra myndigheter som är delaktiga i besluten, vara mer delaktig i samordningen mellan EU-länderna etc. Det är positivt att man nu kan börja se effekter av vidtagna åtgärder och att ärendebalansen minskar.
Utskottet delar regeringens syn att godkännandeprocessen ska vara effektiv och välkomnar därför regeringens avsikt att vara aktiv vid den kommande översynen av växtskyddsmedelsförordningen och att särskild vikt ska läggas vid analyser av effekterna på konkurrenskraften. Utskottet anser att en god tillgång till effektiva växtskyddsmedel är viktigt för livsmedelsproduktionens konkurrenskraft men även för människors hälsa och miljön.
När det gäller översynen av växtskyddsmedelsförordningen har EU-kommissionen enligt Miljö- och energidepartementet beslutat att i samband med översynen även göra en genomgång, en s.k. fitness check, av hela växtskyddsmedelsförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpnings-medelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung. Genomgången beräknas vara klar i november 2018.
Av Kemikalieinspektionens årsredovisning för 2016 framgår att beslut om nya produktgodkännanden har ökat. Antalet beviljade ansökningar om nya godkända växtskyddsmedel 2016 tredubblades nästan jämfört med 2015. Under 2016 fattade Kemikalieinspektionen 48 beslut om nya produktgodkännanden jämfört med 19 beslut 2015. Kemikalieinspektionen anför att en fortsatt resursförstärkning till verksamheten under 2016 bidrog till ökningen av antalet beslut i större prövningsärenden.
Vidare framgår av årsredovisningen att Kemikalieinspektionen deltar i möten och arbetsgrupper på EU-nivå med syfte att harmonisera och effektivisera arbetet med tillståndsprövning av både växtskyddsmedel och biocidprodukter mellan medlemsländerna.
Kemikalieinspektionen bedömer att de genom sitt arbete i olika arbetsgrupper är med och påskyndar harmoniseringen av tillståndsprövningen av växtskyddsmedel och biocidprodukter inom EU. En ökad harmonisering ska inte enbart innebära en ökad effektivitet utan också att de beslut som fattas i tillståndsärenden ska ge det avsedda skyddet för hälsan och miljön samt konkurrens på lika villkor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar att regeringen i propositionen fokuserar på behovet av offentliga åtgärder för ett hållbart växtskydd. Utskottet anser i likhet med regeringen att ett hållbart växtskyddsarbete är en förutsättning för att svensk växtodling ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen och att godkännandeprocessen av växtskyddsmedel måste vara effektiv. Som redovisas i propositionen ligger ett antal faktorer bakom bristen på växtskyddsmedel i Sverige, bl.a. att Sverige befinner sig i den norra zonen och med en liten marknad och tiden det tar att hantera ett produktgodkännande. Reglerna om ömsesidigt erkännande är viktiga i sammanhanget.
Utskottet anser att det är angeläget att använda de möjligheter till ett förenklat förfarande som ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel innebär. Ömsesidigt erkännande minimerar onödig administration av ett enskilt erkännande för enskilda medlemsländers myndigheter. Det leder även till effektivare och mer förutsägbara processer, en bättre fungerande inre marknad och jämlika konkurrensvillkor mellan EU-länderna.
Kommissionen ska göra en översyn av växtskyddsmedelslagstiftningen och bl.a. titta på hur det ömsesidiga erkännandet av produktgodkännanden fungerar och särskilt medlemsstaternas tillämpning av villkor vid produktgodkännanden. Mot bakgrund av detta bör regeringen se över den svenska tillämpningen av växtskyddsmedelslagstiftningen och göra det lättare för berörda myndigheter att tillämpa regelverket, framför allt när det gäller ömsesidigt erkännande, i syfte att harmonisera och effektivisera arbetet med godkännanden av växtskyddsmedel. I detta sammanhang är det även viktigt att hänsyn tas till hur andra EU-medlemsländer förhåller sig till växtskyddsmedel för att skapa konkurrensneutrala förutsättningar inom det svenska jordbruket. Vidare bör regeringen i samband med kommissionens översyn av EU-lagstiftningen verka för ett ändamålsenligt regelverk utan att göra avkall på skyddet för miljön och människors och djurs liv och hälsa. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 2, 2016/17:3616 (L) yrkande 2, 2016/17:3618 (C) yrkande 2 och 2016/17:3620 (M) yrkande 2. Med det anförda avstyrks motion 2016/17:3618 (C) yrkande 13.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om utformningen av djurskyddslagstiftningen, om en strategi för animalieproduktionen, om en översyn av tillståndet för hästhållning, om djuromsorgsprogram, om djurvälfärdsersättningar, om kompensation för merkostnader på grund av högre djurskyddskrav och om djurvälfärd på EU-nivå.
Jämför reservation 40 (M, SD), 41 (C), 42 (SD), 43 (C) och 44 (C).
Propositionen
Det nationella djurskyddsarbetet
Enligt regeringen behöver lönsamheten i animalieproduktionen höjas bl.a. genom ökad produktivitet för att möjliggöra ökad produktion. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Regeringen anser att arbetet med att utveckla regelverket för djurhållning bör fortsätta och att ett vetenskapligt råd för djurskyddsfrågor bör inrättas.
Den svenska djurhållningen har generellt en hög djurvälfärd. Regeringen anför att detta är resultatet av ett långsiktigt arbete där näringen och myndigheter framgångsrikt har arbetat mot gemensamma mål. För att fortsätta ett framgångsrikt arbete anser regeringen att aktörerna i värdekedjan behöver dela en helhetssyn om hur konkurrenskraft kan uppnås samtidigt som djurhälsa, djurskydd och folkhälsa värnas.
Regeringen framhåller att animalieproduktionen även i fortsättningen bör präglas av hög omsorg om djuren och att djurskyddsnivån inte ska sänkas. I Sverige finns god kunskap hos djurhållare och ett utbyggt system av djurhälsovårdsprogram med hög anslutning. Detta bidrar, tillsammans med ett gott djurskydd, till det generellt goda hälsoläget hos svenska lantbruksdjur.
Det goda djurhälsoläget är en tillgång både ur ett företagarperspektiv och ur ett folkhälsoperspektiv. För att klara det ökande konkurrenstrycket på en global marknad måste konkurrenskraften kontinuerligt stärkas. Konkurrenssituationen innebär även stora krav på att utveckla och modernisera regelverken i takt med utvecklingen i sektorn och för att tillvarata ny kunskap. Konkurrenskraftsutredningen anser att ökad målstyrning, minskad detaljeringsgrad och ökad flexibilitet bör prägla djurskyddslagstiftningen och föreslår en översyn av den svenska djurskyddslagstiftningen med utgångspunkt i en balans mellan ett gott djurskydd och stärkt konkurrenskraft. En omfattande översyn av den svenska djurskyddslagstiftningen har dock nyligen gjorts av Djurskyddsutredningen, bl.a. i syfte att öka målstyrningen och minska detaljeringsgraden. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen avser därför inte att initiera någon ny översyn.
Regeringen anför att djurskyddslagen redan i dag är förhållandevis målinriktad och flexibel till sin karaktär. Detaljerade bestämmelser om hur kraven i lagen ska uppfyllas finns framför allt i Jordbruksverkets föreskrifter. Vid utformningen av föreskrifter behöver hänsyn tas till EU-lagstiftningen på djurskyddsområdet och till behovet av tydliga, förutsebara och kontrollerbara bestämmelser. Regeringen anser att det är viktigt att bestämmelserna i myndighetsföreskrifterna är så målinriktade och flexibla som möjligt. Jordbruksverket har sedan flera år haft i uppdrag att arbeta med regelförenkling och har hittills gjort en omfattande översyn, bl.a. av föreskrifterna på djurskyddsområdet. Regeringen anser att arbetet med att förenkla reglerna och att öka flexibiliteten kring djurhållningen bör fortsätta. Regeringen avser att ge Jordbruksverket i uppdrag att fortsätta arbetet med att se över sina föreskrifter i syfte att göra dem mer målinriktade och flexibla där så är möjligt.
När det gäller kontrollprogram anser regeringen att dessa är ett sätt att under kontrollerade former öka flexibiliteten i hur ansvarsfulla djurhållare kan uppnå den djurskyddsnivå som regelverket föreskriver. Regeringen anser därför, i likhet med Konkurrenskraftsutredningen, att arbetet med sådana program bör fortsätta. För att öka kunskapen om och förståelsen och därmed acceptansen för kontrollprogram bör miljö-, djurskydds- och konsumentintressen tas till vara. Tanken med kontrollprogrammen är att minst samma djurskyddsnivå ska uppnås som vid tillämpning av ordinarie föreskrifter.
Regeringen bedömer dock, i likhet med flera länsstyrelser, Jordbruksverket och Swedac, att Djurskyddsutredningens förslag om reglering av kontrollprogram i djurskyddslagen behöver vidareutvecklas. Inom dåvarande Landsbygdsdepartementet har därför en promemoria med ett alternativt förslag till reglering av kontrollprogram tagits fram (dnr N2015/00334/RS). Förslaget innebär ändringar i djurskyddsförordningen (1988:539). Förslaget har remitterats och bereds inom Regeringskansliet. Regeringen anser att frågan om kontrollprogram bör hanteras inom ramen för det ärendet och att det för närvarande inte bör införas någon reglering av kontrollprogram i djurskyddslagen.
Djurskyddsarbetet inom EU
Den svenska livsmedelsproduktionen kännetecknas av ett starkt djurskydd och en god djurvälfärd. Regeringen vill framhålla att naturliga förutsättningar, en god djurhållning, förebyggande åtgärder och ambitionen att utrota smittor har lett till att ett flertal djursmittor inte förekommer i Sverige eller att förekomsten är låg jämfört med i andra länder. Svensk animalieproduktion är vid en internationell jämförelse relativt hållbar och bör därför ges goda förutsättningar att öka, särskilt som intresset för hållbarhetsfrågorna ökar både nationellt och internationellt.
Vidare anser regeringen att lönsamheten i animalieproduktionen behöver höjas bl.a. genom ökad produktivitet för att möjliggöra ökad produktion. Sverige bör även fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU.
Regeringen delar Konkurrenskraftsutredningens bedömning att Sverige ska fortsätta verka för att stärka djurskyddet i EU och efterlevnaden av de EU-gemensamma djurskyddsreglerna. Regeringen driver denna prioriterade fråga, bl.a. genom ett samarbete med Danmark, Tyskland och Nederländerna. En gemensam djurskyddsdeklaration för gris har tagits fram, och vid ett möte i jordbruks- och fiskerådet i februari 2016 lanserades ett förslag om att inrätta en plattform för djurskydd på EU-nivå. Frågan diskuterades även vid rådsmötet i maj och november 2016, och kommissionen gav då besked om att den kommer att gå vidare med förslaget och inrätta en plattform för djurskydd. Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet besökte nyligen Sverige för att studera hur en god efterlevnad av djurskyddsreglerna för grisar åstadkommits för att kunna sprida denna kunskap till andra medlemsstater.
Motionerna
Det nationella djurskyddsarbetet
Djurskyddslagen m.m.
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 11 behövs en översyn av den svenska djurskyddslagstiftningen som syftar till en mer målstyrd i stället för detaljstyrd djurskyddslagstiftning, där djurens hälsa främst är i fokus. Enligt motionärerna har Sverige en av världens mest omfattande djurskyddslagar och många duktiga djuruppfödare. En god djuromsorg uppnås i de flesta fall för att lantbrukaren eftersträvar att djuren ska växa och må bra. Det är bevisat att en god djurhälsa och god tillväxt och produktion hänger intimt samman. Motionärerna ser positivt på en mer målstyrd djurskyddslagstiftning, där djurens hälsa främst är i fokus och som är anpassad till dagens animalieproduktion och dess behov.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 16 anförs att dagens djurskyddslag behöver reformeras så att dess reglering går från detaljstyrning till målstyrning med bibehållen djurskyddsnivå. För att svenska lantbrukares konkurrenskraft ska kunna stärkas bör därför politiken minska regelbördan. Motionärerna menar att det behövs en regelförenklingskommission som bl.a. ser över hur djurskyddskrav och andra regler kan reformeras så att det inte är byråkratin, utan syftet med reglerna, som står i fokus.
Av kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) framgår att Sverige har bland världens högst ställda krav på miljö- och djurskydd. Det är något motionärerna är stolta över och som de ser som viktiga mervärden för det svenska lantbruket och livsmedelsproduktionen. Syftet och målet med svensk djurskyddslagstiftning bör vara att djuren ska må bra och vara friska. Samtidigt är risken med högt ställda regelverk att de blir rigida och inte bidrar till en ekonomiskt hållbar utveckling – de uppsatta målen eftersträvas genom åtgärder som minskar produktionen. Motionärerna vill därför se mer resultatstyrda regler som säkerställer djurskyddet, men vägen dit kan variera. Enligt yrkande 9 i denna del bör såväl regler som ersättningar för djurskydd i större utsträckning kopplas till resultat i stället för åtgärder.
Enligt kommittémotion 2016/17:823 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 1 behövs en översyn av tillståndet för hästhållning. Målet ska vara ett målstyrt och flexibelt regelverk för att ge utrymme för utvecklat hästföretagande.
En strategi för animalieproduktionen
I motion 2016/17:1590 av Betty Malmberg (M) yrkande 1 anförs att livsmedelsstrategin ska inkludera en strategi för ökad inhemsk animalieproduktion. Det måste säkerställas att svensk animalieproduktion ges möjligheter att växa. En ökad animalieproduktion innebär att jobb stannar kvar på landsbygden, men det bidrar också till ökade exportintäkter och en växande livsmedelsindustri.
Kontrollprogram
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 12 är det positivt att näringarna tar fram egna djuromsorgsprogram där djuromsorgen förstärks samtidigt som de senaste vetenskapliga och tekniska framstegen kan tas till vara. Djurvälfärdsprogrammen är enligt motionärerna även ett sätt att förbättra konkurrenskraften för svensk animalieproduktion. Dessa kan bidra till ökad djurvälfärd, förbättrad djurhälsa och en ökad investeringsvilja samt stimulera nya innovationer och teknikutveckling.
Djurvälfärdsersättningar
Av kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) framgår att under den tidigare regeringen utarbetades flera nya djurvälfärdsersättningar för att ersätta svenska djurproducenter för åtgärder som går utöver svensk lagstiftning och som konsumenter inte är villiga att betala för. EU:s regelverk tillåter dock inte att länder ger ersättning för sådana åtgärder som går utöver EU-lagstiftning och som handlar om att uppfylla nationellt lagfästa krav eller nationell praxis. I nästa programperiod bör därför regeringen verka för att man ser över hur EU:s regelverk kan ändras så att det blir möjlighet att ersätta åtgärder som är praxis eller lagstiftning men som går utöver EU-regelverken (yrkande 39) samt att fler djurersättningar införs (yrkande 42).
I kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) framhålls att betande djur bidrar till värden som öppna landskap och biologisk mångfald. Motionärerna anser att det är i harmoni med Sveriges ambitioner när det gäller djurvälfärd att kor ska beta utomhus sommartid, men man kan samtidigt inte blunda för att det innebär en konkurrensnackdel för mjölkbönderna på grund av ökat arbete och ökade kostnader. De svenska lantbrukarna bör kompenseras för merkostnader på grund av högre krav i djurskyddet (yrkande 10), t.ex. genom att man inför en djurvälfärdsersättning för mjölkkor på bete.
Djurskyddsarbetet inom EU
För att stärka konkurrenskraften för svenska producenter måste Sverige enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 40 arbeta för att höja djurskyddet i övriga EU och för en likvärdig tillämpning av lagstiftningen. Sverige har tillsammans med ett antal andra EU-länder tagit initiativ till en djurskyddsplattform, och det är viktigt att en sådan inte bara blir ett tomt skal utan fylls med innehåll.
Enligt kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 20.1 bör regeringen verka för att höja livsmedelsstandarden och nivån på djurskyddet inom EU. (Förslaget behandlas i den del som avser livsmedelspolitik.) Motionärerna vill för att kunna premiera gott djurskydd och god miljöhänsyn att regeringen verkar för att höja livsmedelsstandarden i EU för att främja en sundare konkurrens mellan medlemsländerna.
Tidigare behandling och kompletterande information
Det nationella djurskyddsarbetet
Djurskyddslagen m.m.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett antal åtgärder som har bäring på animalieproduktionen och som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin. Inom området regelförenkling och regelutveckling avser regeringen att fortsätta utvecklingen av regelverken för djurhållning, inriktat på en flexibel och målstyrd lagstiftning med en bibehållen djurskyddsnivå.
En annan åtgärd i handlingsplanen är att inrätta ett vetenskapligt råd som stöd för regelgivningen inom djurskyddsområdet, vilket regeringen beslutade om den 23 mars 2017. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har fått i uppdrag att inrätta ett sådant råd. I uppdraget anför regeringen att det är viktigt att resultaten av tillgänglig vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet från djurhållning beaktas i djurskyddsarbetet. SLU ska inom ramen för djurskyddsrådet sammanställa forskning på djurskyddsområdet på uppdrag av t.ex. Jordbruksverket. Detta säkerställer att Jordbruksverket får en mer uppdaterad bild som är baserad på aktuell forskning som underlag i arbetet med föreskrifter. Uppdraget löper på tre år och har tillförts 4 miljoner kronor.
Inom området animalieproduktion i handlingsplanen lyfter regeringen fram åtgärden att utveckla en rådgivningsmodell inom animalieproduktionen för bl.a. ökad kunskapsöverföring och samverkan mellan myndigheter, intressegrupper och näring som rör djuromsorg och lönsamhet genom t.ex. rådgivning. Den 9 februari 2017 gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att kartlägga och analysera förutsättningarna för att använda en liknande modell som Greppa näringen inom animalieproduktionens område och för andra djurrelaterade lantbruksverksamheter. Jordbruksverket får 4 miljoner kronor 2017–2018 för att genomföra uppdraget, varav högst 500 000 kronor per år ska ställas till länsstyrelsernas förfogande för deltagande i arbetet.
En annan åtgärd i regeringens handlingsplan är medel för studier och försöksverksamhet för utveckling av djurhållningsmetoder som bidrar till god djurvälfärd, ökad produktivitet och konkurrenskraft.
När det gäller målstyrda djurskyddsbestämmelser har utskottet behandlat detta tidigare, bl.a. i betänkande 2016/17:MJU12 Djurskydd. Utskottet anförde då följande:
Regeringen har vid upprepade tillfällen anfört att det är viktigt att djurskyddsbestämmelserna är så målinriktade och flexibla som möjligt, vilket är en målsättning som utskottet stöder till fullo. Många faktorer måste emellertid tas i beaktande i föreskriftsarbetet, dels behovet av att bestämmelser är tydliga, förutsägbara och rättssäkra, dels behovet av att EU-lagstiftning följs. Därtill bör även etiska värderingar aktas på, samt vad som är möjlighet utifrån ett konkurrenskraftsperspektiv. Det är mot denna bakgrund som Djurskyddsutredningen föreslagit en sänkning av detaljeringsgraden i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen givet en noggrann avvägning i varje enskilt fall utifrån de djurskyddsrisker, behov och förutsättningar som finns. Utskottet noterar att Djurskyddsutredningens förslag om djurskyddslagstiftningens detaljeringsgrad bereds inom Regeringskansliet och ser ingen anledning att efterlysa en ny översyn av regelverket.
Utskottet noterar även att Jordbruksverket sedan flera år haft i uppdrag att arbeta med regelförenkling av föreskrifterna på djurskyddsområdet. Regeringen har nyligen aviserat att Jordbruksverket kommer att få i uppdrag att fortsätta arbetet med att förenkla reglerna och att öka flexibiliteten kring djurhållningen där så är möjligt. Utskottet välkomnar detta uppdrag och noterar också regeringens förslag om att ett vetenskapligt råd inrättas för att bistå myndigheterna i föreskriftsarbetet.
Som nämns ovan görs i utredningsbetänkandet Ny djurskyddslag (SOU 2011:75) en omsorgsfull genomgång av lagstiftningens detaljeringsgrad och struktur med syftet att undersöka om och hur lagstiftningen kan moderniseras och förenklas samt bli mer flexibel och målinriktad. Utredningens förslag bereds fortfarande inom Regeringskansliet, och enligt Näringsdepartementet är regeringens ambition att en proposition om en ny djurskyddslag ska lämnas våren 2018.
När det gäller tillstånd för hästhållning regleras detta i 16 § djurskyddslagen (1988:534), s.k. § 16-tillstånd. Det krävs tillstånd för den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller, föder upp, upplåter eller säljer hästar eller tar emot hästar för förvaring eller utfodring eller använder hästar i ridskoleverksamhet. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen som ansvarar för tillsynen av att djurskyddskraven efterlevs. Vid tillståndsprövningen ska särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten ska bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt. Innan tillstånd beviljas ska verksamheten inspekteras av djurskyddskontrollanten på länsstyrelsen. Även § 16-tillstånden har setts över i Djurskyddsutredningen vars betänkande nu är under beredning inom Regeringskansliet.
Vidare är enligt Jordbruksverket föreskrifterna om hästhållning under revidering, och enligt tidsplanen ska de ut på remiss under sommaren. En arbetsgrupp som består av representanter från länsstyrelserna, Hästnäringens Nationella Stiftelse, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Ridsportförbundet, Djurskyddet Sverige, Sveriges Veterinärförbund, Svensk Travsport och SLU har deltagit i arbetet.
Kontrollprogram
Inom djurskyddsområdet finns i dag ett antal kontrollprogram som är framtagna av branschorganisationer och godkända av Jordbruksverket. Dessa kontrollprogram innebär att anslutna producenter förbinder sig att uppfylla ett flertal kriterier när det gäller t.ex. teknisk utrustning och skötsel av djuren, som går utöver miniminivån i myndighetsföreskrifter, samt att genomgå en utökad kontroll. Den som deltar i sådana kontrollprogram undantas dock också från vissa andra bestämmelser i föreskrifterna och kan t.ex. ha en högre beläggningsgrad än vad som annars är tillåtet. Kontrollprogram kallas ibland även för djuromsorgsprogram med den skillnaden att djuromsorgsprogram inte är upptagna i någon djurskyddslagstiftning, medan ett kontrollprogram är godkänt av en myndighet och formellt har knutits till lagstiftningen.
I mars 2007 gav regeringen Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten i uppdrag att utreda möjligheterna att modernisera, utveckla och göra djurskyddslagstiftningen mer flexibel och konkurrenskraftig genom att bl.a. utveckla just kontrollprogram. Hösten 2008 presenterade Jordbruksverket sin utredning av dessa frågor, SJV 2008:24. I sin rapport påpekade myndigheten att nyttan med kontrollprogrammen är avhängig adekvat kontroll av att dessa följs. För att man tillräckligt väl ska kunna kontrollera hur programmen följs krävs att kontrollen utförs av någon som har tillräcklig kunskap för att bedöma om de specificerade kraven har uppfyllts. Inom fågelbranschen görs detta i dag av en s.k. rikslikare, men detta är då inte del av den offentliga djurskyddskontrollen utan endast en branschkontroll.
En komplikation i sammanhanget är hur denna typ av kontroll förhåller sig till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll (kontrollförordningen).
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht framhöll följande vid debatten om interpellation 2015/16:648 Djuromsorgsprogrammen:
Det är viktigt att kontrollprogrammen vilar på en god rättslig grund och det är utgångspunkten för det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet beträffande kontrollprogrammen. […] Jag är medveten om att det finns ett intresse från nya branscher för kontrollprogram. De kontrollprogram som finns i dag har dock skilda förutsättningar, och utformningen av de olika programmen skiljer sig också åt mellan olika branscher. Ett nytt rättsligt ramverk måste kunna underbygga såväl de kontrollprogram som existerar i dag som sådana program som branschen vill starta i framtiden. Systemet bör också fungera under en längre tid så att det inte genast behöver ersättas av nya regler.
Frågan om djuromsorgsprogram har behandlats av utskottet tidigare, bl.a. i betänkande 2016/17:MJU12 Djurskydd. Utskottet anförde då följande:
Djuromsorgs- och kontrollprogram är frivilliga åtaganden som näringen själv initierar. Utskottet delar regeringens syn på kontrollprogram som ett sätt att under kontrollerade former öka flexibiliteten i hur ansvarsfulla djurhållare kan uppnå den djurskyddsnivå som regelverket föreskriver. Av denna anledning är det viktigt att kontrollprogrammen ges goda förutsättningar att utvecklas. Det är samtidigt av grundläggande betydelse att sådana program och kontrollen av dessa vilar på en god rättslig grund. Därför välkomnar utskottet det beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet för hur kontrollprogrammen bäst regleras, och ser fram emot att ta del av de slutsatser som arbetet utmynnar i.
Djurvälfärdsersättningar
Djurvälfärdsersättningar är en typ av jordbruksstöd med syftet att förstärka arbetet med djurvälfärd genom att ge djurhållare ersättning för extra djuromsorg. Tre av ersättningarna ingår i landsbygdsprogrammet 2014–2020. Stöden finansieras gemensamt av EU och Sverige och bidrar till att nå målen med Europas tillväxtstrategi Europa 2020. Detta gäller ersättning för extra djuromsorg för får, ersättning för extra djuromsorg för suggor och ersättning för utökad klövhälsovård för mjölkkor.
Djurhållare kan också söka ersättning för vissa kostnader i samband med kastrering av grisar eller för vaccinering mot galtlukt. Detta stöd ingår inte i landsbygdsprogrammet, utan här bestämmer Sverige reglerna, och pengarna kommer bara från Sverige.
I september 2014 öppnades landsbygdsprogrammet för perioden 2014–2020 i begränsad omfattning för ansökningar. Under 2015 och 2016 öppnades större delen av programmet för ansökningar, men handläggningen av stöd-ansökningarna har inte fullt ut kommit igång, och tillgänglig statistik är därför osäker och ofullständig. De utbetalningar som gjordes under 2015 begränsades till de miljöersättningar som förlängts genom en övergångslösning från 2014, samt till förberedande stöd för lokalt ledd utveckling och tekniskt stöd för programgenomförandet.
Det framgår av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att prioritering 3 budgetmässigt innehåller störst del satsningar på djurvälfärd. Utöver djurvälfärdsersättningen för suggor som påbörjades i föregående programperiod tillkommer motsvarande satsningar på får och mjölkkor under den här programperioden. Prioritering 3 innehåller även stöd till förädling samt kompetensutvecklings- och rådgivningsinsatser. Djurvälfärds-ersättningarna öppnade för ansökan först under 2016, och därför är det för tidigt att redovisa något utfall.
Enligt Näringsdepartementet planeras arbetet med att förbereda kommande landsbygdsprogram starta efter sommaren 2017. Det finns i dag en osäkerhet kring hur den kommande jordbrukspolitiken kommer att förändras inför nästa programperiod som en följd av bl.a. brexit och vilka budgetresurser som kommer att finnas tillgängliga.
Vidare anför Näringsdepartementet att frågan om fler djurvälfärds-ersättningar inte diskuteras på ett konkret stadium för närvarande utan mer principiellt. Med det menas att det för tillfället inte diskuteras konkreta utformningar av djurvälfärdsersättningar på nivån vilka djurslag som i så fall skulle komma i fråga och vilka villkor som skulle knytas till detta, utan diskussionen handlar snarare om utrymmet för att med dagens regelverk över huvud taget ha djurvälfärdsersättningar i Sverige. Basen för dessa är för närvarande lagstiftad nivå plus allmän praxis, och det är väl känt att både svensk lagstiftning och olika typer av frivilliga branschöverenskommelser gör att den svenska djurvälfärdsnivån ligger högt. Med utgångspunkt från de analyser som regeringen genomfört inför förändringar av jordbrukspolitiken anser regeringen att EU-regelverket bör förändras så att det blir möjligt att betala ut djurvälfärdsersättningar för åtgärder som går utöver EU:s gemensamma djurskyddslagstiftning även när åtgärderna är nationell praxis eller lagkrav.
Djurskyddsarbetet inom EU
Av regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin framgår under området regelförenkling och regelutveckling att regeringen avser att fortsätta arbeta för att höja djurskyddsnivån i EU.
När det gäller den EU-gemensamma plattformen för djurskyddsfrågor beslutade kommissionen den 24 januari 2017 om att en sådan plattform ska inrättas. Plattformens första möte kommer att hållas den 6 juni 2017. Kommissionen avser att presentera sina prioriteringar inom djurskyddsområdet vid mötet för att undersöka hur plattformen kan bidra till kommissionens ansatser. För närvarande satsar kommissionen bl.a. på att uppnå en bättre efterlevnad av de EU-gemensamma regler som redan finns.
Den 9 maj 2017 bjöd Näringsdepartementet in representanter från aktörer på djurskyddsområdet till ett rundabordssamtal i syfte att tillsammans arbeta för ett ökat djurskydd på EU-nivå. Genom ett förstärkt nationellt samarbete på djurskyddsområdet ska Sveriges bidrag ges större tyngd inom den EU-plattform för djurskydd som EU-kommissionen inrättade i januari.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har vid flera tillfällen svarat på frågor om den EU-gemensamma plattformen för djurskyddsfrågor. Landsbygds-ministern gör bedömningen att arbetet inom plattformen i förlängningen kommer att kunna fungera som startpunkt för en dialog som kan leda till att kommissionen utarbetar förslag till ny lagstiftning inom djurskyddsområdet, en fråga som regeringen under de senaste åren drivit på med stor framgång (svar på fr. 2016/17:461 En EU-plattform för djurskydd). Vid debatten om interpellation 2016/17:449 En EU-plattform för djurskydd anförde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht följande:
När det gäller djurskydd på EU-nivå anser jag att det är av största vikt att vi arbetar tillsammans. Djurskyddet inom EU behöver stärkas, och vi måste gå fram på bred front och utnyttja hela verktygslådan. Plattformen kommer att sätta fokus på frågan och öka medvetenheten om betydelsen av ett gott djurskydd. Det är värdefullt och nödvändigt att ta del av varandras erfarenheter. Plattformen kommer att öka möjligheten till samarbete olika aktörer emellan. Det gäller att utnyttja de goda krafter som finns och sprida information om lyckade initiativ och samarbeten, vare sig de finns på lokal nivå, regional nivå, nationell nivå eller på EU-nivå.
Jag har föreslagit en rad konkreta frågeställningar för plattformens arbete. Exempel på detta är arbete som syftar till att svanskupering av grisar, näbbtrimning av fjäderfä och obedövad kastrering av smågrisar upphör. Långa djurtransporter är en annan central fråga. Ett annat angeläget område är att utveckla system för att kommunicera mervärden i djurhållningen till konsumenter.
Landsbygdsministern har även vid ett flertal tillfällen framhållit att det är angeläget att Sverige fortsätter verka inom EU för att höja djurskyddet. Som svar på fråga 2016/17:548 Ett förstärkt djurskydd i EU anförde ministern att Sverige har höga ambitioner på djurskyddsområdet och att ministern, tillsammans med likasinnade medlemsstater, kommer att fortsätta arbetet för att stärka djurskyddet i EU. I sitt svar på interpellation 2016/17:87 Lantbrukarnas regelbörda framförde ministern att Sverige troligtvis är det mest ambitiösa landet i världen när det gäller att ta ansvar för miljö, djurskydd, hälsa och kvalitet, och att regeringen vill förenkla för företagen och samtidigt bibehålla detta ansvar och sprida dessa värden i EU-samarbetet. Ministern framförde att regeringen trycker på mycket på EU-nivå och också jobbar med det nationella regelverket.
När det gäller EU-gemensamma bestämmelser på djurskyddsområdet antogs den 15 mars 2017 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel (förordningen om offentlig kontroll). Av förordningens artiklar 95 och 96 följer att referenscentrum för djurskydd ska inrättas för att stödja den verksamhet som kommissionen och medlemsstaterna utövar i samband med tillämpningen och fastställandet av djurskyddsbestämmelser. Uppgifterna för dessa centrum är bl.a. att tillhandahålla vetenskapligt och tekniskt kunnande och att utveckla metoder för bedömning och förbättring av djurvälfärden.
Vid utskottets tidigare behandling av djurskyddet på EU-nivå (bet. 2016/17:MJU12 Djurskydd) anfördes följande:
Det råder bred politisk enighet i riksdagen om att arbetet för en högre djurskyddsnivå inom EU måste prioriteras. Av denna anledning beslutade riksdagen våren 2015 om ett tillkännagivande till regeringen om att intensifiera arbetet för att förbättra djurskyddet inom EU (bet. 2014/15:MJU10 punkt 1, rskr. 2014/15:181). Utskottet välkomnar de insatser som regeringen gjort under de senaste åren för att höja djurskyddsnivån inom unionen, inte minst vad gäller de initiativ som Sverige fört fram tillsammans med likasinnade. Utskottet noterar att förslaget till en EU-gemensam djurskyddsplattform har mottagits särskilt väl. Utskottet noterar också att regeringen varit aktivt pådrivande i rådsförhandlingarna om nya lagstiftningsakter och att Sveriges kunnande inom djurskyddsområdet lyfts fram av kommissionen inför andra medlemsländer som bästa praxis. Med hänvisning till bl.a. de insatser som nämns ovan bedömer regeringen att riksdagens tillkännagivande nu är tillgodosett. Utskottet förutsätter inte desto mindre att regeringens arbete för ett högre djurskydd inom unionen fortskrider med samma intensitet som tidigare. Alltför många problem kvarstår för att Sverige ska sänka sin ambitionsnivå, inte minst den bristfälliga efterlevnaden av de EU-gemensamma djurskyddsbestämmelser som finns. Betydelsen av att Sverige fortsätter att verka aktivt pådrivande inom EU för att såväl höja djurskyddsnivån som att försäkra att regelverken följs kan därför inte understrykas nog. Utskottet förutsätter att regeringen delar denna uppfattning.
Utskottets ställningstagande
Det nationella djurskyddsarbetet
Utskottet har vid ett flertal tillfällen poängterat vikten av ett gott djurskydd. Det är därför mycket positivt att regeringen i livsmedelsstrategin framhåller att animalieproduktionen även fortsättningsvis ska kännetecknas av hög djuromsorg och att djurskyddsnivån inte ska sänkas. Utskottet stöder regeringens målsättning att djurskyddsbestämmelserna ska vara så målinriktade och flexibla som möjligt med hänsyn till att bestämmelserna ska vara tydliga och rättssäkra och anpassade till EU-lagstiftningen och med hänsyn till konkurrenskraftsperspektivet. Utskottet noterar att Djurskyddsutredningens förslag till ny lagstiftning, inklusive detaljeringsgraden, bereds inom Regeringskansliet.
Vidare noterar utskottet att regeringen inom ramen för handlingsplanen för livsmedelsstrategin vidtagit ett flertal åtgärder på djurskyddsområdet, bl.a. fortsatt regelutveckling kring djurhållning med fokus på målstyrda och flexibla bestämmelser med bibehållen djurskyddsnivå, inrättandet av ett vetenskapligt råd för djurskydd som ska bistå Jordbruksverket i deras arbete med föreskrifter samt ytterligare resurser till studier och försöksverksamhet för att utveckla djurhållningsmetoder som bl.a. bidrar till god djurvälfärd och konkurrenskraft. Utskottet välkomnar dessa initiativ.
I avvaktan på kommande förslag till en ny djurskyddslagstiftning anser utskottet att motionerna 2016/17:823 (C) yrkande 1, 2016/17:3173 (M) yrkande 9 i denna del, 2016/17:3614 (SD) yrkande 11 och 2016/17:3618 (C) yrkande 16 och bör lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet noterar att regeringens livsmedelsstrategi innehåller förslag på hur lönsamheten i animalieproduktionen ska öka, bl.a. genom ökad produktivitet för att möjliggöra ökad produktion. Utskottet avstyrker därmed motion 2016/17:1590 (M) yrkande 1.
I likhet med regeringen anser utskottet att kontrollprogram är ett sätt att under kontrollerade former öka flexibiliteten i hur ansvarsfulla djurhållare kan uppnå den djurskyddsnivå som regelverket föreskriver. Det är dock viktigt att regleringen av dessa vilar på en god rättslig grund, och utskottet ser därför fram emot utfallet av regeringens arbete på området. Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motion 2016/17:3614 (SD) yrkande 12.
Utskottet noterar att arbetet med att förbereda landsbygdsprogrammet efter 2020 kommer att påbörjas efter sommaren 2017 men att det pågår principiella diskussioner om utrymmet för att med dagens regelverk ha djurvälfärdsersättningar i Sverige. Utskottet konstaterar att regeringen anser att EU-regelverket bör förändras så att det är möjligt att betala ut djurvälfärdsersättningar som går utöver EU:s gemensamma djurskyddslagstiftning även när åtgärderna är nationell praxis eller lagkrav. Utskottet föreslår i avvaktan på pågående arbete att motionerna 2016/17:3614 (SD) yrkande 10 samt 2016/17:3618 (C) yrkandena 39 och 42 lämnas utan åtgärd.
Djurskyddsarbetet inom EU
Som påtalats vid ett flertal tillfällen tidigare råder det bred politisk enighet i riksdagen om att arbetet för en högre djurskyddsnivå inom EU måste prioriteras. Regeringen anför i propositionen att Sverige ska fortsätta verka för att stärka djurskyddet i EU och efterlevnaden av de EU-gemensamma djurskyddsbestämmelserna. Utskottet kan inte nog understryka vikten av att fortsätta detta arbete med samma intensitet som tidigare.
Utskottet välkomnar de insatser som regeringen hittills gjort på EU-nivå, bl.a. arbetet för en EU-gemensam plattform för djurskydd. Det är utskottets förhoppning att plattformen ska kunna behandla angelägna djurskyddsfrågor på EU-nivå, inklusive tillämpningsfrågor, men även vara ett forum för att diskutera ny djurskyddslagstiftning. Med hänsyn till det som anförts ovan och i avvaktan på pågående arbete anser utskottet att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 20.1 och 2016/17:3618 (C) yrkande 40 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om det småskaliga fisket, regelförenklingar, fiskens plats i livsmedelsstrategin, förutsättningar för fiskodling och marina affärsmodeller.
Jämför reservation 45 (SD), 46 (C), 47 (L) och 48 (KD).
Propositionen
Enligt regeringen har marina livsmedel och resurser förutsättningar att möta en ökad efterfrågan. Vattenområden för hållbart vattenbruk, t.ex. fisk-, skaldjurs-, ostron- och musselodlingar, bör göras tillgängliga för att stärka det svenska vattenbruket.
Det svenska yrkesfisket står inför flera utmaningar. Förädlingsgraden och lönsamheten för många av företagen är låga och det saknas ofta finansiella resurser för att investera i nya produkter och metoder. Dessutom är medelåldern hög och generationsväxlingen begränsad hos de aktiva yrkesfiskarna. Det finns möjligheter att vidareutveckla näringen och yrkeskåren för att förbättra konkurrenskraften och öka innovationsförmågan. Näringen behöver höja sin kunskapsnivå i flera avseenden för att kunna uppnå ett både hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. Näringen har själv en viktig roll i detta utvecklingsarbete.
Regeringen anser att en fortsatt positiv utveckling för beredningsindustrin är viktig såväl för svensk livsmedelsproduktion och sysselsättning som för det svenska yrkesfisket och då främst det mer småskaliga. Det pågående arbetet inom branschen med att utveckla nya marknader, logistik och försäljning är av stor betydelse. I många fall har branschens produktutveckling en stark lokal anknytning och identitet som ger unika produkter.
Inom beredningsindustrin finns potential att öka produktion och förädlingsvärde, men utvecklingen är beroende dels av utvecklad marknadsföring, dels av affärsutveckling. Det finns potential för det småskaliga fisket att öka sin försäljning genom ökad samverkan, men det kräver kontinuerliga leveranser för att få marknadstillträde och för att kunna marknadsföra sina produkter. Regeringen menar att det finns förutsättningar såväl för fisket som för beredningsindustrin att möta en ökad efterfrågan.
Havs- och fiskeriprogrammet är ett viktigt verktyg för att bidra till en nödvändig utveckling av fiskerinäringen. Möjligheter till främjandeåtgärder för fiskerinäringen finns inom ramen för havs- och fiskeriprogrammet.
När det gäller vattenbruk anser regeringen att det har en tillväxtpotential. Det är den del av livsmedelsbranschen som globalt vuxit i särklass snabbast de senaste åren. Sveriges vattentillgångar med över 200 mil kust och nästan 100 000 sjöar ger förutsättningar för ett hållbart vattenbruk på flera håll runt om i landet, men begränsas av vattnets miljöstatus där vissa områden inte tål en ökad närsaltsbelastning. Det finns dock stora regionala skillnader när det gäller odlingstekniker, lämpliga arter samt lokala problem och möjligheter. Odling av fisk och skaldjur måste ske med minsta möjliga belastning på vattenmiljön, exempelvis genom användning av odlingstekniker där utsläpp av näringsämnen och smittspridning kan kontrolleras. Möjligheterna för landbaserade odlingar med slutna system bör vara av särskilt intresse i vissa delar av landet.
Med utveckling av ett mindre miljöbelastande vattenbruk finns det plats för fler entreprenörer och företag som producerar mat och skapar sysselsättning, särskilt på landsbygden. Ett flertal regler påverkar också förutsättningarna för att bedriva vattenbruk. Regeringen anser att det finns behov av att tydliggöra inom vilka geografiska områden som vattenbruk kan vara aktuellt och vilka tekniker som kan tillåtas i olika vatten beroende på deras känslighet. Utveckling av nya och förbättrade odlingstekniker och fodermedel kan påverka effektiviteten och lönsamheten i produktionen. Även tillgången på ändamålsenligt avelsmaterial har betydelse för den framtida utvecklingen. I och med framväxten av mer miljövänliga tekniker ökar möjligheten för enskilda kvinnor och män som är företagare att bedriva fiskodling. Utöver livsmedelsproduktion kan viss typ av vattenbruk, exempelvis musselodling, minska näringsbelastningen i havet. Musslorna tar upp näringsämnen och gör därmed en miljötjänst där de finns. Det kan även finnas förutsättningar att utveckla biomassa för foder eller rötning. Odlingen av mikro- och makroalger har stor potential att producera högvärdesprodukter som oljor, vitaminer och speciella proteiner. Dessa kan på sikt utgöra ingredienser för livsmedel, djurfoder, mediciner eller bränsle och i större utsträckning ersätta produkter som i dag kommer från ett ohållbart fiske runt om i världen. I dag används troligen inte vattenresurserna i den utsträckning som skulle vara möjlig.
Regeringen bedömer att ett proaktivt arbete och tillgängliggörande av vattenområden för bl.a. fisk-, skaldjurs-, ostron- och musselodlingar är en viktig strategisk fråga för att stärka konkurrenskraften för svenskt vattenbruk. En långsiktig planering av Sveriges havs- och kustområden, i enlighet med regeringens proposition Hushållning med havsområden (prop. 2013/14:186) och havsplaneringsförordningen (2015:400), som engagerar alla berörda aktörer, är därför angelägen. I en planeringsprocess kan också synergier mellan näringar som i annat fall hade kunnat förbli oupptäckta identifieras. Huvudsyftet med planeringen är att tydliggöra hur olika havs- och kustområden kan användas, vilket bl.a. underlättar för de aktörer som bedriver eller avser att bedriva verksamhet i dessa områden. Fisket, och områden av riksintresse för yrkesfisket, liksom havsbaserat vattenbruk, kommer att beaktas i havsplaneringen.
Regeringens bedömning är att fortsatta satsningar på forskning samt produkt- och varumärkesutveckling är viktiga för att öka konkurrenskraften för livsmedel som är relaterade till vattenbruk som helhet. I Jordbruksverkets strategi, Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk – konkretisering av Strategi 2012–2020 finns det elva mål som syftar till att uppnå ett hållbart, konkurrenskraftigt och produktivt framtida vattenbruk. Handlingsplanen för det svenska vattenbruket kan bidra till ett ökat nyttjande av den potential som vattenbruket har. I havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020 finns ett antal åtgärder som kan understödja utvecklingen av svenskt vattenbruk.
Motionerna
Fiskerinäringen m.m.
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 30 framhålls att det småskaliga fiskets villkor behöver stärkas i Sverige. Bland annat kan detta ske genom att EU:s fiskefond används så att det småskaliga fisket kan vidareutvecklas och att landsbygdsprogrammet och havs- och fiskeriprogrammet samverkar för att utveckla förädlingen av produkter. En levande skärgård innebär att det måste göras en tydlig prioritering mellan olika intressenter när det gäller tillträde till begränsade fiskeresurser. Det är vidare viktigt med regelverk som innebär rimliga arbetsvillkor för de småskaliga yrkesfiskarna.
Vidare framhålls i motionen (yrkande 31) att den svenska fiskerinäringen inte endast lyder under ett regelverk utan under många olika och ibland motstridiga regler. Ett synnerligen detaljerat regelverk på EU-nivå reglerar snart det mesta av fiskeripolitiken. Härtill kommer nationell lagstiftning samt sist men inte minst ett antal myndighetsföreskrifter. Regelmassan upplevs som synnerligen tyngande av näringen. Arbetet med regelförenklingar måste intensifieras även för fiskerinäringen.
Fiskens självklara plats i en livsmedelsstrategi framhålls i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 13. Motionärerna saknar i regeringens proposition en tydligare vision för fisket och dess självklara roll i en livsmedelsstrategi. Fisket måste vara långsiktigt hållbart och hålla sig inom vad bestånden tål. Det är viktigt att konsumenten kan bidra till ett mer hållbart fiske och vattenbruk genom att göra medvetna val vid köp av fisk och skaldjur, och motionärerna vill därför ha tydlig och enkel märkning, som visar att fisket sker på ett hållbart sätt när det gäller fiskbestånd och klimatpåverkan.
Vattenbruk
I kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 13 framförs krav på att förutsättningarna för fiskodling förbättras i Sverige. Enligt motionärerna har Sverige mycket goda förutsättningar för matfiskproduktion och då särskilt i de norra delarna av landet där de näringsfattiga regleringsmagasinen finns. Fiskodling i dessa vatten kan vara ett sätt att återskapa livskraftiga ekosystem eftersom fiskodlingen tillför näring till dessa utarmande vatten. Matfiskproduktion och vidareförädling kan ge positiva regionalpoliska effekter och varaktiga arbetstillfällen på landsbygden. Motionärerna anser vidare att etableringen av nya fiskodlingar måste underlättas och att förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera måste förbättras.
Kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 52 handlar om främjandet av marina affärsmodeller. Det landbaserade vattenbruket kan spela en viktig roll i en cirkulär och resurseffektiv livsmedelskedja, eftersom landbaserade anläggningar har bättre möjlighet att kontrollera sina utsläpp än öppna anläggningar i vatten. Det svenska vattenbruket måste ges möjlighet att växa och bli mer konkurrenskraftigt. Vattenbruk spelar även roll för att sluta kretsloppet mellan stad och land, genom exempelvis främjandet av marina affärsmodeller som marin biogas eller musselodlingar till foder.
Tidigare behandling och kompletterande information
Fiskerinäringen m.m.
Utskottet har nyligen behandlat frågan om småskaligt fiske och regelförenklingar inom fiskerinäringen i betänkande 2016/17:MJU14 Fiskeripolitik. Utskottet anförde då följande:
Utskottet delar regeringen syn att det kustnära småskaliga yrkesfisket är viktigt för landsbygden och välkomnar att en samlad politik ska tas fram för kustsamhällena. Vikten av det kustnära småskaliga fisket och behovet av att minska de administrativa bördorna lyfts även fram i den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande. Regeringen har aviserat en proposition för en sammanhållen landsbygdspolitik till våren 2018. Utskottet ser fram emot att ta del av denna.
Som utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp betonat i uppföljningen av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket är det småskaliga och kustnära fisket av stor betydelse, och detta bör uppmärksammas i statens fortsatta insatser inom fiskeområdet.
Utskottet noterar att Havs- och vattenmyndigheten kontinuerligt arbetar med regelförenklingar och olika bestämmelser vars syfte är att främja det småskaliga fisket. Myndigheten har återigen fått i uppdrag i sitt regleringsbrev att redovisa utvecklingen av det småskaliga kustfisket.
Utskottet noterar vidare att möjligheten till förenkling inom fiskerinäringen lyfts fram i regeringens maritima strategi men även utvecklingen av mer selektiva fiskeredskap som en förutsättning för att öka lönsamheten i branschen liksom för ett mer hållbart fiske. Havs- och vattenmyndigheten har tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet bidragit till olika projekt för att utveckla ett mer selektivt fiske. Det finns även möjligheter att söka stöd från EU:s havs- och fiskeriprogram för investeringar i selektiva fiskeredskap. Utskottet delar regeringens syn att en minskning av mängden oönskad fångst gagnar ett hållbart nyttjande av havsresurserna.
Det är centralt i samband med att den nya gemensamma fiskeripolitiken genomförs att regelförenklingsarbetet får genomslag i detta arbete. Utskottet anser att det är viktigt med ett regelverk som både är praktiskt och genomförbart för näringen såväl som för myndigheterna, och att regelverket inte missgynnar det småskaliga kustnära fisket.
Som nämns ovan har den parlamentariska landsbygdskommittén lyft fram betydelsen av det kustnära småskaliga yrkesfisket i sitt betänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1). Även i regeringens maritima strategi (se prop. 2015/16:1 utg.omr. 23 s. 77), vars syfte är att stärka den maritima sektorns konkurrenskraft, nämns förenklingar och förutsägbara förutsättningar för fiskerinäringen som viktiga faktorer för en fortsatt utveckling av sektorn. Det är viktigt att ge näringarna inom fiske- och vattenbrukssektorn möjlighet till utveckling inom hållbara ramar, vilket beaktas i förslaget till havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020. En annan viktig förutsättning för det svenska yrkesfisket är möjligheterna till avsättning, varför beredningsindustrins förutsättningar är viktiga även för fiskerinäringen.
När det gäller havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020 finns stöd både för att utveckla ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske och vattenbruk i Sverige och för att genomföra en del av den integrerade havspolitiken och olika EU-miljödirektiv. Ett mål är bättre konkurrenskraft och lönsamhet för företagen inom fisket, bl.a. för det småskaliga kustfisket. Det framgår av handlingsplanen för havs- och fiskeriprogrammet att när det gäller stöd för diversifiering inom fisket är åtgärden en del av ett paket för att främja det småskaliga fisket. Denna åtgärd ska tillsammans med åtgärden för lokalt ledd utveckling av fiskeområden främja innovativa lösningar i fisket och möjliggöra diversifiering för att ge dessa yrkesfiskare fler ben att stå på.
När det gäller märkning av fisk har utskottet nyligen behandlat även detta. I betänkande 2016/17:MJU14 Fiskeripolitik anförde utskottet följande:
När det gäller märkning av fisk noterar utskottet att det i nuvarande EU-lagstiftning inte finns några krav att i konsumentinformationen ange artens beståndssituation men att det däremot finns en möjlighet att ge denna typ av information på produkten förutsatt att den är klar och otvetydig. Det finns en rad privata certifieringar på området. Vidare noterar utskottet att det enligt Jordbruksverket i stort sett är en förutsättning att produkten är miljömärkt för att kunna få marknadstillträde på den svenska marknaden.
Enligt artikel 35.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter är viss information obligatorisk på fisk som saluförs inom EU och som tillhandahålls till konsumenter, t.ex. artens handelsbeteckning och dess vetenskapliga namn och produktionsmetod. Enligt artikel 39 i förordningen är det utöver de obligatoriska uppgifterna möjligt att komplettera konsumentinformationen med t.ex. miljöinformation. Denna frivilliga märkningsinformation förutsätter dock att den obligatoriska informationen får tillräckligt med utrymme och att de frivilliga uppgifterna kan bekräftas. Det finns med andra ord inga krav i nuvarande EU-lagstiftning på att i konsumentinformationen ange artens beståndssituation eller klimatpåverkan men det finns möjlighet för den som så önskar att ge denna typ av information förutsatt att den är klar och otvetydig.
Kommissionen presenterade i juli 2016 en rapport om möjligheter till ett EU-miljömärkningssystem för fiskeri- och vattenbruksprodukter (KOM(2016) 263). Vid ett expertgruppsmöte den 22 februari 2017 framförde kommissionen att man inte ansåg att det fanns något gehör för att gå vidare med förslaget om en gemensam miljömärkning på EU-nivå.
Enligt Näringsdepartementet hade ett alternativ till en gemensam miljömärkning på EU-nivå kunnat vara kompletterande nationell lagstiftning. Jordbruksverket bedömer dock att det kan bli svårt att få kommissionens godkännande. I kommissionens detaljerade utlåtande om Havs- och vattenmyndighetens förslag till föreskrift om spårbarhet fastslås att det inte är möjligt att införa ytterligare krav på information till konsumenten utöver vad som regleras i förordning (EU) nr 1379/2013, i synnerhet inte eftersom informationen i fråga finns angiven i förteckningen över möjlig frivillig information.
Det finns en rad frivilliga miljömärkningar på marknaden. De vanligast förekommande miljömärkningarna för fiskeri- och vattenbruksprodukter i Sverige är Marine Stewardship Council (MSC), Krav och Aquaculture Stewardship Council (ASC). MSC är en internationell organisation som utformat standarder för uthålligt fiske samt för spårbarhet för fisk och skaldjur. Krav är en hållbarhetsmärkning för Sverige som omfattar jordbruksprodukter samt fiskeri- och vattenbruksprodukter. För Kravmärkt fisk som fångas i havet gäller bl.a. att fisken ska komma från hållbara bestånd. ASC är ett certifierings- och märkningsprogram för vattenbruksprodukter som garanterar att produkterna är producerade på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt.
Vattenbruk
Det framgår av regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin, området fiske och vattenbruk, att identifierade åtgärder i Jordbruksverkets handlingsplan för det svenska vattenbruket samt i havs- och fiskeriprogrammet ska genomföras. Den 9 februari 2017 beslutade regeringen om ett uppdrag till Jordbruksverket att genomföra de identifierade åtgärderna i Handlingsplanen för utveckling av svenskt vattenbruk – konkretisering av Strategi 2012–2020. Jordbruksverket får 14 miljoner kronor under åren 2017–2019 för att genomföra åtgärderna.
Den 23 mars 2017 beslutade regeringen om ytterligare satsningar inom vattenbruket. Regeringen ser ett utrymme för det svenska vattenbruket att ta en betydligt större marknadsandel på den nationella och internationella marknaden. Jordbruksverket får 6 miljoner kronor för sitt arbete med koordinering av insatser inom vattenbrukssektorn, Sveriges lantbruks-universitet får 3 miljoner kronor för sitt arbete med fiskavel och Livsmedelsverket får 12 miljoner kronor för sitt arbete med musselkontrollen. De tre uppdragen löper på tre år. Regeringen satsar totalt 35 miljoner kronor på åtgärder för vattenbruket.
Utskottet har nyligen behandlat frågan om vattenbruk i betänkande 2016/17:MJU14 Fiskeripolitik. Utskottet anförde då följande:
Utskottet anser liksom tidigare att Sverige har en stor potential att utveckla vattenbruket. Vattenbruket är en viktig grön och hållbar näring som bidrar till sysselsättningen på landsbygden. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att flera åtgärder vidtagits under senare tid för att utveckla och stödja sådan verksamhet. Vattenbruket har lyfts fram som en näring med utvecklingspotential i både livsmedelsstrategin och den maritima strategin, och det framhålls även i den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande.
Utskottet delar regeringens bedömning att det krävs ett proaktivt arbete, tillgängliggörande av vattenområden, forskning och en produkt- och varumärkesutveckling för livsmedel relaterade till vattenbruk för att stärka konkurrenskraften för vattenbruket. Av handlingsplanen för livsmedelsstrategin framgår att Jordbruksverkets handlingsplan för vattenbruket, där bl.a. minskad administrativ börda ingår, ska genomföras. Inom ramen för livsmedelsstrategin satsar regeringen totalt 35 miljoner kronor på åtgärder för ett konkurrenskraftigt vattenbruk. Det finns även stöd att söka inom havs- och fiskeriprogrammet för att främja ett miljömässigt, hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat vattenbruk. Utskottet ser fram emot effekterna av dessa satsningar.
Som nämns ovan har Jordbruksverket i nära samarbete med myndigheter, näring, forskning och intresseorganisationer tagit fram Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk – konkretisering av Strategi 2012–2020. Handlingsplanens vision är att svenskt vattenbruk är en växande, lönsam och hållbar bransch med en etisk produktion. Det finns 13 mål uppsatta, och dessa inkluderar bl.a. att produktionen ökar genom förbättrad konkurrenskraft och att minskad administrativ börda och tydliga bestämmelser främjar företagens utveckling. För att uppnå de olika målen föreslås ett antal olika åtgärder som inkluderar näringslivsutveckling, marknadsåtgärder, regelförenklingar etc. Även i regeringens maritima strategi poängteras att vattenbruket har en tillväxtpotential.
Havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020 innehåller flera åtgärder som kan stödja utvecklingen inom vattenbruket. Stöd kan bl.a. sökas för innovationsprojekt inom vattenbruk som syftar till att utveckla eller introducera nya eller avsevärt förbättrade vattenbruksprodukter och startstöd för hållbara vattenbruksföretag.
När det gäller marina affärsmodeller ger odling av alger och sjöpungar snabbt stora mängder biomassa i olika vattenmiljöer. De ses som intressanta alternativ till biodrivmedel från skogsrester och jordbruksgrödor eftersom odlingarna tar upp mindre markyta, inte konkurrerar med nuvarande matproduktion, inte kräver gödningsmedel eller bevattning och har potential att bidra med andra nyttor. Produktionen är fortfarande under utveckling, men förhoppningen är att det finns potential för ett framtida hållbart tillskott av biomassa till biodrivmedelsproduktion och att odlingarna även kan bidra till minskad övergödning genom att minska näringsämnen i kustområden. Det behövs dock mer kunskap om hur en storskalig produktion skulle påverka havet och dess olika ekosystemtjänster.
I projektet Havsbaserade biodrivmedel och ekosystemtjänster, som finansieras av Energimyndigheten och Svenskt kunskapscentrum för förnybara drivmedel, F3 (Fossil Free Fuels), där IVL Svenska Miljöinstitutet ingår, studeras hur en ökad produktion av alger och sjöpungar kan komma att påverka havens ekosystem och ekosystemtjänster. En ökad produktion av dessa förnybara biodrivmedel skulle kunna leda till minskad klimatbelastning, men för att göra en bedömning av den övergripande hållbarheten behöver man veta mer om olika miljökonsekvenser och sociala konsekvenser kopplade till detta.
Det testas även i ett forskningsprojekt som pågår mellan 2015 och 2017 om snabbväxande sjöpungar som odlas i havet kan användas för att producera biogas. Projektet får 23 miljoner kronor i stöd från Energimyndigheten och EU. Konceptet bygger på redan etablerad teknik för att odla musslor. Rätt hanterat kan man få de naturligt förekommande och snabbväxande sjöpungarna att växa på odlingsband nedsänkta i havet. Efter biogasrötningen fungerar biomassan bra som ekologiskt gödsel. Projektet leds av företaget Marin Biogas och utförs tillsammans med bl.a. Scanfjord Mollösund, som under en treårsperiod kommer att odla och skörda sjöpungar för leverans till Eons rötningsanläggning i Falkenberg. IVL Svenska Miljöinstitutet ansvarar för forsknings- och utvärderingsaktiviteter. Ett av projektmålen är att undersöka om tekniken fungerar i Östersjön.
Utskottets ställningstagande
Fiskerinäringen m.m.
Utskottet delar regeringens bedömning att det finns förutsättningar för marina livsmedel och resurser att möta en ökad efterfrågan. Det finns möjligheter att vidareutveckla näringen för att förbättra konkurrenskraften och öka innovationsförmågan.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande från tidigare behandlingar och anser att det kustnära småskaliga yrkesfisket är viktigt för landsbygden. Den parlamentariska landsbygdskommittén har bl.a. lyft fram behovet av att minska de administrativa bördorna för det småskaliga fisket. Utskottet ser fram emot den proposition som regeringen aviserat om en sammanhållen landsbygdspolitik.
Även regeringens maritima strategi lyfter fram behovet av förenklingar för fiskerinäringen. Utskottet anser att det är centralt i samband med att den nya gemensamma fiskeripolitiken genomförs att regelförenklingsarbetet får genomslag i detta arbete.
Utskottet noterar när det gäller märkning av fisk att det i nuvarande EU-lagstiftning inte finns några krav på att man i konsumentinformationen anger artens beståndssituation eller klimatpåverkan men att det däremot finns en möjlighet att ge denna typ av information på produkten förutsatt att den är klar och otvetydig. Enligt Jordbruksverket är det i stort sett en förutsättning att produkten är miljömärkt för att kunna få marknadstillträde på den svenska marknaden.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkandena 30 och 31 och 2016/17:3616 (L) yrkande 13 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Vattenbruk
Som framhållits vid flera tillfällen anser utskottet att Sverige har en stor potential att utveckla vattenbruket. Utskottet noterar att vattenbruket lyfts fram som en näring med utvecklingspotential i livsmedelsstrategin, den maritima strategin och den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande.
Inom ramen för livsmedelsstrategin satsar regeringen totalt 35 miljoner kronor på åtgärder för ett konkurrenskraftigt vattenbruk. Det finns även stöd att söka inom havs- och fiskeriprogrammet för att främja ett miljömässigt, hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat vattenbruk. Utskottet anser att förutsättningarna för att utveckla vattenbruket är goda. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion 2016/17:3614 (SD) yrkande 13 kan lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller marina affärsmodeller konstaterar regeringen att vattenresurserna troligtvis inte används i den utsträckning som är möjlig i dag. Regeringen nämner bl.a. musselodling som en miljötjänst och förutsättningarna för att utveckla biomassa för foder eller rötning. Utskottet delar regeringens bedömning att fortsatta satsningar på bl.a. forskning är viktigt för att fullt ut utnyttja vattenresursernas potential. Utskottet noterar även att det pågår ett antal intressanta projekt med alger och sjöpungar som alternativa biodrivmedel och ser fram emot utfallet av dessa. Med hänvisning till ovanstående föreslår utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 52 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att förenkla regelverket för hantering av viltkött. Riksdagen avslår motionsyrkanden om efterfrågan på och försäljning av viltkött, om hantering av och försäljning av vildsvinskött och om vilthanteringsanläggningar.
Jämför reservation 49 (M, SD), 50 (M), 51 (SD) och 52 (KD).
Propositionen
I propositionen framhålls att vilt som resurs utgör en till stor del outnyttjad potential förutsatt att våra viltstammar förvaltas hållbart. Vidare konstateras att en enkel och säker hantering behövs för att det ska vara möjligt att ta till vara den naturresurs som viltköttet utgör. Jakt, handel, distribution och förädling av viltkött och andra produkter av vilt måste utformas så att livsmedels-hygien och köttkvalitet säkras och så att så mycket som möjligt av djuret tas till vara.
Det konstateras även att efterfrågan på viltkött av god kvalitet i vissa fall är större än utbudet. I dag konsumeras större delen av viltköttet av jägaren eller andra som är involverade i jakten och distribueras därför inte till en marknad. Enligt propositionen är en av huvudorsakerna att det för de enskilda jägarna kan vara svårt eller olönsamt att leverera fällt vilt vidare in i livsmedelskedjan och till export. Förbättrade möjligheter för jägare till avsättning av fällt vilt under hela jakttiden kan därför öka utbudet av viltmat till konsumenten och öka produktionsvärdet.
I propositionen uppmärksammas att fler möjligheter till avsättning av viltkött skapar möjligheter till ökad sysselsättning både i nya eller redan etablerade företag inom sektorn och i förädlingskedjan i hela landet genom vilthanteringsanläggningar, gårdsbutiker och restauranger. Enligt regeringen bör den nationella och regionala jakt- och viltförvaltningen ha som målsättning att öka utbudet av viltmat inom ramen för en hållbar förvaltning för inhemsk produktion och export.
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att den tillväxtpotential som finns på marknaden för svenskt vilt bör tas till vara och att möjligheterna till avsättning av fällt vilt bör öka.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 28 finns det möjligheter för jägare att sälja kött från annat klövvilt direkt till konsumenter eller en lokal butik eller restaurang. Det gäller dock inte vildsvinskött, som först måste passera en vilthanteringsanläggning. Motionärerna föreslår därför att kravet på vilthanteringsanläggningar ses över. Det ska naturligtvis fortfarande vara krav på att köttet ska genomgå trikintest. Det behövs dock en översyn av hur vildsvinsköttet lättare ska kunna hitta till restaurangerna och till butikernas köttdiskar. Även befintliga hinder för saluföring av vildsvinskött bör därför ses över.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 49 framhålls behovet av förenklade regler för distribution och försäljning av viltkött. Jakt är en del i den hållbara livsmedelskedjan, och viltkött är en klimatsmart produkt. Rätt marknadsåtgärder kan enligt motionärerna leda till mer viltkött i offentliga kök såväl som i butiker och restauranger. Motionärerna vill därför att viltkött lyfts fram som en resurs i stället för att köttet ses som en belastning. För att göra det möjligt behövs förenklade regler som underlättar möjligheterna att leverera viltkött till privatpersoner, butiker och restauranger men också förenklade regler för distribution och försäljning av vildsvinskött.
Motionärerna i kommittémotion 2016/17:2445 av Runar Filper m.fl. (SD) vill öka tillgängligheten för att få fler att äta viltkött. Ökad kunskap om vilt som livsmedel är ett steg i rätt riktning för att kunna marknadsföra viltkött som hälsosam mat. Att äta vilt ska vara en självklarhet och inte som i dag ett exotiskt inslag. Regeringen bör därför inleda arbetet med att förändra attityderna och marknadsföra vilt som en resurs (yrkande 20). I yrkande 21 påtalas behovet av att ändra regelverket för att underlätta vilthanteringen för att få ut viltköttet i handeln. Den största utmaningen för företagare inom viltnäringen är det komplicerade regelverket som gäller hanteringen av produkten. Enligt yrkande 22 behöver försäljningen av vildsvinskött underlättas genom att reglerna för distribution revideras. Jägarna bör själva kunna sälja sitt byte efter godkänd trikinprovtagning, i stället för som i dag då vildsvinet måste ha passerat en vilthanteringsanläggning innan det säljs vidare eller skänks bort.
Enligt kommittémotion 2016/17:3171 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6 bör man försöka öka försäljningen av viltkött. Genom att öka efterfrågan på viltkött kan vi stimulera till mer jakt. Viltkött är klimatsmart, och motionärerna vill därför verka för att öka efterfrågan på och kunskapen om sådant i bl.a. de offentliga köken. Vidare behövs det fler inlämningsställen och vilthanteringsanläggningar (yrkande 7). Enligt motionärerna är det viktigt att det finns vilthanteringsanläggningar i hela landet för att på ett bra sätt kunna få ut mer vilt till konsumentledet. Vidare anförs att de mindre vilthanteringsanläggningarna bör kunna få ett undantag från lagstiftningen och därmed kunna gräva ned sitt slaktavfall.
I kommittémotion 2016/17:3283 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5 föreslås en översyn av kravet på att vildsvinskött först måste passera en vilthanteringsanläggning. Enligt motionärerna kan kött från annat klövvilt under vissa omständigheter levereras direkt till restauranger, butiker eller konsumenter utan mellanled. Det gäller dock inte vildsvinskött, som först måste passera en vilthanteringsanläggning. Kravet på vilthanteringsanläggningar bör därför ses över. Däremot ska det naturligtvis fortfarande vara krav på att köttet ska genomgå trikintest. Enligt yrkande 6 behövs en översyn av hur vildsvinsköttet lättare ska kunna hitta till restaurangerna och till butikernas köttdiskar. Regeringen bör ta initiativ till en sådan översyn.
Även i motion 2016/17:537 av Lotta Finstorp (M) efterfrågas en förenkling av försäljningen av viltkött. Enligt motionären är hanteringen av viltkött både kostsam och krånglig, vilket kraftigt minskar incitamentet för jägaren att sälja det. För att öka tillgången på viltkött i handeln och bättre ta vara på den resurs som viltet innebär bör försäljningen av viltkött direkt till konsumenten förenklas.
Enligt motion 2016/17:596 av Agneta Gille och Sanne Lennström (båda S) bör regeringen eftersträva att vildsvinskött blir mer tillgängligt. Det är i dagsläget viktigt att skapa incitament för större avskjutning när det behövs och att därmed bl.a. öka tillgången på vildsvinskött till de konsumenter som är intresserade av detta utan att kompromissa med livsmedelssäkerheten med hänsyn till trikinerna.
I motion 2016/17:1983 av Staffan Danielsson och Daniel Bäckström (båda C) uppmärksammas behovet av enklare regler för att slakta och sälja vildsvin. Risken för trikiner i vildsvin är mycket liten, men den finns, och därför måste naturligtvis regler finnas som gör att vildsvinskött noga kontrolleras i detta avseende. Enligt motionärerna borde man dock se över om ett större förtroende och ansvar kan läggas på jägaren under rimlig kontroll. Livsmedelsverket har haft i uppdrag att föreslå förenklingar för slakt och försäljning av vildsvinskött. Deras förslag är oförändrat byråkratiskt och krångligt och långt över de regler som finns i andra EU-änder. Motionärerna anser därför att en utredare bör tillsättas för att utarbeta ett betydligt enklare förslag till försäljning av vildsvinskött med rimligt utformade kontrollregler utan orimligt höga kostnader.
Kompletterande information
En jägare har ansvar för att det vilt eller kött av vilt som han eller hon levererar är säkert att konsumera. Beroende på hur det vilt som nedläggs av jägare och köttet från sådant vilt levereras och i vilka mängder varierar dock de krav som lagstiftningen ställer.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung innehåller bestämmelser om särskilda krav för kött från frilevande vilt och bl.a. krav som innebär att vilt ska hanteras på en vilthanteringsanläggning. Bestämmelserna i förordningen är dock inte tillämpliga på primärproducenters leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller lokala detaljhandelsanläggningar. Primärproducenters leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller lokala detaljhandelsanläggningar undantas även från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien. Enligt förordningarna ska regler för sådana verksamheter införas i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Detsamma gäller för jägares leveranser av små mängder frilevande vilt eller kött från frilevande vilt (artikel 1.3 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004).
Av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien framgår att en jägare får leverera nedanstående mängder frilevande, oflått eller oplockat vilt samt en viss mängd kött av frilevande vilt direkt till konsument eller detaljhandel i Sverige som levererar direkt till konsument:
– högst 10 000 småvilt per år
– kött från högst 1 000 småvilt per år
– högst 25 enheter storvilt per år eller
– kött motsvarande sammanlagt en enhet storvilt.
En enhet storvilt motsvarar en vuxen älg eller två kalvar. Med kalv avses ett djur som är yngre än tolv månader. För övrigt storvilt och kalv av storvilt görs en mängdomräkning i enlighet med uppgifterna i en tabell i föreskrifterna, t.ex. motsvarar en enhet storvilt tio rådjur eller rådjurskid. I föreskrifterna avses med storvilt landlevande däggdjur som lever fritt, t.ex. älg, rådjur, kronhjort och dovhjort. Även däggdjur som lever fritt inom ett inhägnat område under liknande förhållanden som vilda djur räknas som storvilt, t.ex. hjortar i hägn. Hägnet ska vara godkänt av länsstyrelsen. Med småvilt avses frilevande vild fågel och vilda hardjur som lever i fritt tillstånd, t.ex. fasaner, duvor, vaktlar och rapphöns, harar, vildkaniner och gnagare.
En jägare får dock inte leverera direkt till konsument eller detaljhandel vare sig primärprodukter eller kött från björn, vildsvin eller andra vilda djur som är mottagliga för trikinos och inte heller från kron- och dovhjort från hägn som inte är friförklarade när det gäller tuberkulos. Detta gäller oavsett mängd. Dessa djurslag ska alltid levereras till en vilthanteringsanläggning, utom när köttet konsumeras i jägarens eller hjorthägnsägarens privata hushåll (61 och 63 §§ Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien). Trikiner är små parasitiska maskar som kan infektera både människor och flera andra köttätande, varmblodiga djur, t.ex. vildsvin och björn. Smitta överförs av larver som ligger inkapslade i värddjurets muskulatur. Sjukdomen som uppstår vid trikininfektion heter trikinos eller trichinellos. Trikinos är en s.k. zoonos, vilket innebär att sjukdomen kan smitta mellan djur och människa.
I mars 2017 remitterade Näringsdepartementet en promemoria om effektivare sanktioner i livsmedelskedjan m.m. (Ds 2017:15). I promemorian, som även redovisats under avsnittet Myndigheternas kontroll, föreslås bl.a. ändringar i straffbestämmelserna i livsmedelslagen (2006:804) och att fängelse i högst två år införs i straffskalan för allvarliga överträdelser. Som allvarliga föreslås sådana överträdelser betraktas som t.ex. den som med uppsåt eller av oaktsamhet, om gärningen orsakar eller kan orsaka en fara för människors liv eller hälsa, som jägare levererar vilt eller kött av vilt av björn, vildsvin eller andra vilda djur som är mottagliga för trikinos, eller av kron- och dovhjort från hägn som inte är friförklarade från tuberkulos utan att iaktta bestämmelserna i bilaga III, avsnitt IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004. Det anges att Livsmedelsverket mot bakgrund av de risker som anses vara förknippade med köttet från vissa sorters frilevande vilt har föreskrivit att jägares leveranser av vilt från vissa angivna djurslag, som t.ex. björn och vildsvin, måste göras till en vilthanteringsanläggning. I promemorian konstateras att överträdelser av de här reglerna kan innebära risk för allvarlig smittspridning. Promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Inom ramen för landsbygdsprogrammet utlyste Jordbruksverket i februari 2017 6 miljoner kronor till pilot- och samarbetsprojekt som främjar svenskt vilt som lokal livsmedelsresurs samt stärker viltkedjan från natur till konsument. Ansökningstiden gick ut i maj 2017. Projekten ska syfta till att utveckla ett eller flera av följande områden:
– Stärka, effektivisera och utveckla viltvärdekedjan.
– Korta viltkedjan mellan natur och konsument.
– Utveckla viltprodukter som livsmedel.
– Utöka tillgängligheten av vilt som mat för allmänheten.
– Förbättrad, jämnare och säkrare kvalitet genom bättre tillvaratagande av vilt.
– Stärka bilden av vilt som en klimatsmart, ekologisk och svensk profilprodukt.
– Öka antalet offentliga måltider med vilt på menyn.
– Tillämpa viltprodukter som pedagogiska verktyg.
I Jordbruksverkets rapport Från skog till krog – Vilka hinder motverkar mer vildsvinskött på marknaden? (rapport 2013:28) anges fyra huvudsakliga hinder som gör att det inte finns mer vildsvinskött på marknaden: hanteringen, kostnaderna, priserna och okunskap hos konsumenterna. Enligt rapporten hänger dessa hinder ihop, och därför är det inte bara ett enstaka hinder som motverkar mer kött på marknaden. Vidare konstateras att hela marknaden måste hänga med om mer vildsvinskött ska kunna nå marknaden framöver, vilket förutsätter att hela kedjan, från jägare till konsumenter, fungerar och är redo. I rapporten anges dock att hela kedjan i dagsläget inte är redo och att jägarförbund och vilthanteringsanläggningar främst ser sina egna problem och inte varandras. Enligt rapporten kan även marknaden orsaka problem för livsmedelsbutiker eftersom det i dag är en relativt liten mängd vildsvinskött som finns tillgängligt. Att marknadsföra köttet mot konsument innebär följaktligen en risk eftersom man inte kan vara säker på att det finns rätt volymer att få tag på. Dessutom måste konsumenterna få upp ögonen för vildsvinskött och både våga och vilja äta det.
När det gäller små slakterier och vilthanteringsanläggningar anges i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att antalet aktiva anläggningar fortsätter att öka. Vidare fick Livsmedelsverket i mars 2017 i uppdrag av regeringen att se över avgiftssystemet för kontrollen på slakterier och vilthanteringsanläggningar (N2017/02264/DL). Verket ska även ge förslag på hur kontrollen kan effektiviseras och moderniseras. Uppdraget till Livsmedelsverket innebär att myndigheten ska utreda nuvarande avgiftskonstruktion och andra kostnader som påverkar slakterier och vilthanteringsanläggningar. Myndigheten ska även ge förslag på hur kontrollen, genom t.ex. innovativa och digitala lösningar, kan moderniseras och effektiviseras. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2017 med undantag för förslagen på möjliga effektiviseringsåtgärder som ska redovisas senast den 28 februari 2018.
Av Livsmedelsverkets regleringsbrev för 2017 framgår att verket tillförs anslagsmedel om totalt 107 234 000 kronor för nedsättning av slakteriavgifter. Av anslaget ska 13 941 000 kronor användas för att täcka delar av kostnaderna i den offentliga kontrollen, inklusive godkännanden av anläggningar, vid mindre slakteri- och vilthanteringsanläggningar, och 93 293 000 kronor ska användas för att täcka delar av kostnaderna i den offentliga kontrollen av slakteri- och vilthanteringsanläggningar.
Enligt uppgifter från Livsmedelsverket tas 2017 en nedsatt avgift ut för kontrollen vid slakterierna och vilthanteringsanläggningarna som är relaterad till EU:s minimiavgift per djur. Den nedsatta avgiften beräknas utifrån företagets uppgifter om planerat antal slaktade djur och får inte understiga EU:s minimiavgift. Slakterier och vilthanteringsanläggningar med en produktion upp till 200 ton betalar för 2017 motsvarande EU:s minimiavgift. Anläggningar med en produktion över 200 ton betalar för 2017 motsvarande 1,965 gånger EU:s minimiavgift.
Hantering av animaliska biprodukter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel (förordningen om animaliska biprodukter). Av lagstiftningen följer att bl.a. vilt på vilthanteringsanläggningar som inte ska användas som livsmedel delas in i tre olika kategorier av animaliska biprodukter. Indelningen i kategori 1–3 ligger till grund för hur produkterna får användas. En del slaktbiprodukter, t.ex. specificerat riskmaterial, måste alltid destrueras. Enligt uppgifter från Jordbruksverket får vissa typer av slaktbiprodukter grävas ned om kommunens anvisningar och EU-lagstiftningens krav på nedgrävning följs. Slaktbiprodukter som får grävas ned är bl.a. biprodukter från slakt vid vilthanteringsanläggningar över hela landet.
Utskottets ställningstagande
Sveriges viltstammar är en förnybar naturresurs som ger livsmedel av hög kvalitet med liten miljöpåverkan samt bidrar till sysselsättning och regional utveckling. På grund av detta anser utskottet, i likhet med regeringen, att den tillväxtpotential som finns på marknaden för svenskt vilt bör tas till vara. I dag konsumeras majoriteten av viltkött av jägaren eller andra involverade i jakten och distribueras inte till en marknad. En av huvudorsakerna är att det för de enskilda jägarna kan vara svårt eller olönsamt att leverera fällt vilt vidare in i livsmedelskedjan. Utskottet delar regeringens bedömning att möjligheten till avsättning bör underlättas.
Som konstateras i propositionen behöver en enkel och säker hantering finnas för att det ska vara möjligt att ta till vara den naturresurs som viltköttet utgör. En stor utmaning för företagare inom viltnäringen är dock det komplicerade regelverket för hanteringen av viltprodukter. För att avsättningen av viltkött ska kunna underlättas måste enligt utskottets uppfattning reglerna förenklas. En sådan förenkling bör leda till att möjligheterna att leverera viltkött till privatpersoner, butiker och restauranger underlättas. Samtidigt kan konstateras att regelverket måste utformas så att de viltprodukter som når konsumenten måste hålla lika stor livsmedelssäkerhet oavsett distributionssätt. Det är även av stor vikt att konsumenternas förtroende för viltprodukter inte äventyras. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2016/17:2445 (SD) yrkande 21 och 2016/17:3618 (C) yrkande 49.
Med det som anförts ovan anser utskottet att motionerna 2016/17:537 (M), 2016/17:596 (S), 2016/17:1983 (C), 2016/17:2445 (SD) yrkandena 20 och 22, 2016/17:3171 (M) yrkande 6, 2016/17:3283 (KD) yrkandena 5 och 6 samt 2016/17:3615 (KD) yrkande 28 kan lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte redan kan anses tillgodosedda.
I fråga om vilthanteringsanläggningar konstaterar utskottet att antalet anläggningar fortsätter att öka, vilket är mycket positivt. Utskottet noterar även att Livsmedelsverket ska se över avgiftssystemet för kontroller på slakterier och vilthanteringsanläggningar samt lämna förslag på hur kontrollerna kan effektiviseras och moderniseras. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion 2016/17:3171 (M) yrkande 7 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara, medvetna val. Riksdagen avslår motionsyrkanden om ursprungsmärkning av livsmedel och foder, om svenska mervärden och om en handlingsplan om folkhälsa.
Jämför reservation 53 (C, L), 54 (SD), 55 (C), 56 (L), 57 (KD), 58 (SD) och 59 (C).
Propositionen
I propositionen konstaterar regeringen att en förutsättning för att konsumenterna ska kunna göra informerade och medvetna val är att de har en god faktabaserad kunskap om livsmedel och hur de produceras. För att kunna göra faktabaserade val mellan olika livsmedel behöver konsumenten vidare ha kunskap om vad olika slags livsmedelsinformation och symboler står för. Det anges även att det ur ett samhällsperspektiv är viktigt att alla konsumenter får en faktisk möjlighet att välja hälsosam och god mat som har producerats på ett hållbart sätt. Vidare framhålls att skolan och skolmåltiderna är en unik möjlighet som bör utnyttjas i större utsträckning. Det är viktigt att skolhuvudmännen tar sitt ansvar när det gäller kunskap om livsmedel, livsmedelsproduktion och hälsa hos barn och unga.
Det betonas även att konsumenter ska känna sig trygga, ha förtroende för både myndigheter och företag och kunna lita på att alla livsmedel och måltider på marknaden är säkra. Regeringen anser att berörda myndigheter har en fortsatt viktig roll i att presentera information om livsmedel, bra matvanor och fakta om produktionsförhållandena på ett enkelt och lättillgängligt sätt.
Regeringen anser även att det är ytterst viktigt att berörda myndigheter fullgör sin uppgift om tillsyn över att reglerna om ursprungsmärkning följs. Regeringen stöder vidare en utveckling inom EU mot ökade krav på information till konsumenterna. Ytterligare överväganden bör göras om hur Sverige inom ramen för EU-regelverket kan ställa nationella krav på den information som lämnas till konsumenterna.
Vidare anser regeringen att nyckelhålsmärkningen är ett viktigt verktyg för de medvetna konsumenterna och framhåller att det är angeläget att göra en nysatsning i Sverige för att öka förståelsen för och kännedomen om nyckelhålsmärkningen. Nyckelhålsmärkningen är ett hjälpmedel som informerar om vad som är ett hälsosamt livsmedel inom olika grupper av livsmedel.
Samverkan mellan de olika leden i livsmedelskedjan, inklusive berörda myndigheter, är viktig, och en utvecklad samverkan bör kunna leda till bättre information om svenska livsmedels styrkor i relation till hälsa, hållbarhet och andra samhällsnyttor. Regeringen välkomnar således de initiativ som branschen har tagit för att öka efterfrågan och synliggöra svenska livsmedel, t.ex. märkningen Från Sverige. Regeringen anser att det är värdefullt att branschen utvecklar gemensamma märkningar. Dessa behöver dock inte begränsas till en nationell ursprungsmärkning utan kan även spegla konsumenternas efterfrågan på annan slags information.
I fråga om svenska mervärden framhålls i propositionen att ett av fundamenten i en svensk livsmedelsstrategi är att i en global jämförelse lyfta den svenska produktionens styrkor och mervärden ur ett hållbarhetsperspektiv.
Regeringen vill se en ursprungsmärkning för kött även på restauranger och i storhushåll. Det anförs att andra informationskanaler än livsmedelsförpackningen ger nya möjligheter för konsumenten att göra välgrundade val och att t.ex. smarta digitala tjänster sannolikt har stor potential. I fråga om obligatorisk ursprungsmärkning konstateras att det i dag på EU-nivå finns krav på obligatorisk ursprungsmärkning av många olika livsmedel t.ex. kött av nöt, får, getter, gris och fjäderfä, vin, olivolja, färsk frukt och färska grönsaker, honung, ägg och fisk (fångstområde). Det finns sedan länge även krav på att ursprunget alltid ska anges om det skulle vara vilseledande att utelämna ursprunget.
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att konsumenterna, oavsett socioekonomisk tillhörighet, bör ha möjlighet att göra informerade och medvetna val av livsmedel. Berörda myndigheter fortsätter att ha en viktig roll att sammanställa och sprida information om säkra livsmedel, bra matvanor och hållbar livsmedelsproduktion. Regeringen anför även att frivillig information från livsmedelskedjans aktörer är värdefull för att möta konsumenternas behov och efterfrågan.
När det gäller hälsa är regeringens långsiktiga mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Ett viktigt område i det arbetet är skillnader i matvanor mellan olika grupper. Enligt regeringen är det viktigt att fortsätta arbetet för bättre matvanor, framför allt när det gäller samordning, utnyttjande av resurser och kunskapsläget. Regeringen anser att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen. På flera områden syns förbättringar i levnadsvanor som har gett positiva effekter på folkhälsans utveckling. Dock är variationen stor mellan olika grupper, t.ex. grupper med olika utbildningsnivå. Regeringen bedömer att hälsofrämjande insatser inom exempelvis skolan stärker förutsättningarna för en positiv utveckling på området.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5 finns det ett behov av att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara, medvetna val. I motionen anförs att konsumenternas efterfrågan och köpvilja i stor grad är styrande för de livsmedel som konsumeras och vilka som säljer bäst. Politiken ska inte tvinga konsumenten till särskilda val men däremot säkerställa att information finns tillgänglig för dem som är engagerade och göra det lättare att själv välja mat som är bra för hälsa och miljö.
Även i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 5 uppmärksammas behovet av att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara, medvetna val. Tydlig och lättillgänglig information i form av bl.a. miljömärkningar och ursprungsmärkningar möjliggör för konsumenter och andra aktörer att göra ansvarsfulla och hållbara val av produkter och tjänster och att ställa om till mer hållbara livsstilar. Utbudet av livsmedel som produceras och förädlas bör motsvara det som efterfrågas av konsumenterna.
Behovet av att kunna göra hållbara och medvetna val framhålls även i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 5. Enligt motionärerna ska politiken säkerställa att information finns tillgänglig för dem som är engagerade och göra det lättare att själv välja mat som är bra för hälsa och miljö. Detta kan exempelvis ske genom tydlig och lättillgänglig information i form av bl.a. miljömärkningar, nyckelhålet och ursprungsmärkningar, konsumentupplysningstjänster, produktinformation i butiker samt webbaserad information. Vidare anförs i motionen att Sverige behöver en nationell handlingsplan för folkhälsa med verktyg för att främja en hållbar och hälsosam kost (yrkande 66). Enligt motionärerna är det politikens ansvar att förse konsumenter med information och verktyg att själva ta aktiva beslut, men för att det ska vara möjligt behövs arbete på nationell nivå som underlättar detta i konsumentledet. I takt med ökande folkhälsosjukdomar och därmed också samhällskostnader behöver politiken ansvara för att möjliggöra ett förebyggande arbete. I yrkande 18 i samma motion föreslås att man tillsammans med branschen tittar vidare på möjligheten att utveckla koncept där svenska mervärden kan skapas utan lagstiftning. Motionärerna anser att det finns mycket goda möjligheter att i stället för lagstiftning vidareutveckla det svenska lantbruket via branschöverenskommelser, kontrollprogram och certifieringar där företagen kan ta ut ett mervärde för de åtgärder som vidtas. En möjlighet vore att utveckla ett koncept liknande det irländska Origin Green där lantbruk, livsmedelsindustri och politik samverkar för att fylla märkningen med ett hållbart innehåll som går utöver det irländska regelverket. I Sverige finns t.ex. Sverigemärkningen som i ett vidareutvecklat koncept skulle kunna utgöra en basplattform för svensk mat liknande Origin Green.
I kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 5 framhålls betydelsen av att göra det lättare för konsumenten att göra hållbara, medvetna val samt av arbetet för att utbudet ska möta konsumenternas efterfrågan. Konsumenternas efterfrågan och köpvilja är i stor grad styrande för de livsmedel vi i dag konsumerar och för vilka som säljer bäst. Politiken ska inte tvinga konsumenten till särskilda val men däremot säkerställa att information finns tillgänglig för dem som är engagerade och göra det lättare att själv välja mat som är bra för hälsa och miljö. Utbudet av livsmedel som produceras och förädlas bör motsvara det som efterfrågas av konsumenter.
Enligt kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) är intresset för mat stort i Sverige. Allt fler människor vill göra aktiva val i affären och söker sund och säker mat som är producerad på ett hållbart sätt. För att man ska kunna välja livsmedel som är producerade med god djurhänsyn och höga miljökrav vill motionärerna att det i ett första steg på EU-nivå införs en ursprungsmärkning på fler grupper av livsmedel, i första hand på mejeriprodukter (yrkande 19).
I kommittémotion 2016/17:2447 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 3 framförs krav på obligatorisk ursprungsmärkning av animaliska produkter. Enligt motionärerna är det angeläget att öka konsumenternas möjlighet att göra aktiva val när de köper livsmedel. Enligt motionärerna bör alla animaliska produkter märkas med ursprung i varje led i produktionskedjan. Detta ska gälla såväl charkvaror och sammansatta produkter som mat på restaurang. Även mejeriprodukter vill motionärerna inkludera i det obligatoriska märkningssystemet. För att stärka lönsamheten för mjölkbönderna och få mer betalt för råvaran samt förbättra värdet på produkterna är det enligt motionärerna viktigt med ursprungsmärkning av svenska mejeriprodukter och bättre kommunikation av svenska mervärden ut till konsumenterna (yrkande 11).
Enligt kommittémotion 2016/17:2557 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) ökar bra ursprungs- och innehållsmärkning konsumentmakten och chanserna att göra medvetna val. Gemensamma regler för ursprungsmärkning kan leda till ökade krav på bättre djurskydd i Europa. Därför vill motionärerna att samma regler för ursprungsmärkning även ska gälla för kött från andra djurslag än nöt (yrkande 1).
Enligt kommittémotion 2016/17:3471 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 3 gör bättre europeiska regler om ursprungsmärkning av fler livsmedel det lättare för konsumenten att göra informerade val. Konsumenten kan därmed t.ex. välja livsmedel utifrån djurhållningsregler eller miljömässiga kriterier. Det är även viktigt att bestämmelser om ursprungsmärkning hänger ihop med fungerande system för tillsyn och kontroll. Ur konsumentens synpunkt är ett märkningssystem som inte går att lita på ännu sämre än inget märkningssystem alls.
I motion 2016/17:448 av Saila Quicklund (M) yrkande 1 framhålls att regeringen arbetar för att Sverige ska ha tydligare EU-lagstiftning om var maten är producerad. Ursprunget ska framgå tydligt, och ingen mat ska kunna vara ursprungsmärkt med ett visst land om den inte är producerad där. Mat som bara packas om eller där endast delar av innehållet är svenskt ska inte kunna benämnas svenskt eller svensk produktion.
Enligt motion 2016/17:1353 av Hanna Wigh (SD) yrkande 1 bör lagen skärpas så att alla matvaror som innehåller animaliska produkter ska märkas med uppgifter om var djuret är uppfött, slaktat och styckat. Sverige har en framstående djurskyddslagstiftning, och många konsumenter vill välja svenskt kött och svenska råvaror. Det råder stora skillnader runt om i världen när det gäller miljötänk, djurvälfärd, slaktmetoder, kemikalieanvändning och arbetsvillkor, för att nämna några anledningar till att ursprungslandet är viktigt att veta. Alla livsmedel ska ursprungsmärkas (yrkande 2). Även djurfoder ska ursprungsmärkas (yrkande 3).
Kompletterande information
Livsmedelsförpackningar ska vara märkta med alla uppgifter som konsumenten behöver få för att kunna göra ett medvetet och säkert val. Därför finns det regler för hur t.ex. livsmedelsförpackningar ska vara märkta. De allra flesta märkningsreglerna är gemensamma inom EU. De generella reglerna om livsmedelsinformation och märkning finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (den s.k. informationsförordningen) och i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4) om livsmedelsinformation. Dessutom finns specifika märkningsregler för vissa grupper av livsmedel. Det finns även regler som styr viss information på färdigförpackade livsmedel, t.ex. påståenden om att livsmedlet är nyttigt eller hälsosamt och nyckelhålet. Dessutom finns regler om vilken information som ska ges om mat och dryck som serveras på exempelvis restauranger, kaféer och andra ställen där mat säljs utan att vara färdigförpackad.
Regeringen gav i februari 2017 Livsmedelsverket i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att vidareutveckla konceptet nyckelhålet (N2017/01028/ SUN). Syftet är att nyckelhålet ska vara ett hjälpmedel dels för att göra det lättare för alla konsumenter oavsett bakgrund att göra medvetna hälsosamma val vid köp av livsmedel, dels för företag i utvecklingen av hälsosamma livsmedel, i ett nationellt och internationellt perspektiv, och att utifrån erhållen kunskap vidta adekvata åtgärder för att göra det lättare för konsumenterna att äta hälsosamt. Särskilt fokus ska läggas på de konsumentgrupper som har sämst matvanor. Livsmedelsverket får för uppdragets genomförande använda högst 6 miljoner kronor under 2017–2019. En delredovisning av uppdraget ska lämnas senast den 28 februari 2018, och en slutredovisning ska lämnas till Regeringskansliet senast den 28 februari 2020.
Jordbruksverket har fått i uppdrag att verka för digital utveckling i livsmedelskedjan, Digitalt först – för en smartare livsmedelskedja (N2016/01646/EF). Uppdraget gäller åren 2016 – 2018. Jordbruksverket ska, i nära samarbete med Livsmedelsverket, främja en digital förnyelse genom att tillgängliggöra information i livsmedelskedjan för att bl.a. synliggöra hållbarhetsaspekter och öka konkurrenskraften inom sektorn. Uppdraget ska göras i dialog med myndigheter, kommuner och andra intressenter. Målsättningen med uppdraget är att göra det enklare, öppnare och effektivare för medborgare, myndigheter och aktörer att ta del av information och data i livsmedelskedjan. Uppdraget ska främja nya innovativa och samverkande digitala tjänster som bidrar till en ökad tillväxt inom livsmedelsindustrin. Regeringens ambition med Digitalt först är att svenska kommuner, landsting och myndigheter ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter för att skapa en enklare vardag för privatpersoner och företag. Livsmedelskedjan är ett av fyra områden som regeringen prioriterar för digitalisering under perioden 2016–2018.
I fråga om åtgärder för att främja hälsa gav regeringen i maj 2016 Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram underlag till insatser för att främja hälsa som är relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Myndigheterna presenterade den 2 maj 2017 en gemensam redovisning av de underlag och förslag som efterfrågats. Rapporten innehåller förslag till åtgärder för att stärka arbetet med hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet. Följande åtgärder föreslås:
– Att införa målstyrning och utöka uppföljningen. Det anförs att nationella mål är nödvändiga för ett långsiktigt arbete, för effektiv samverkan mellan olika aktörer och för att olika insatser ska förstärka och komplettera varandra.
– Offentlig styrning behöver användas för att främja hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
– Förutsättningarna för ett folkhälsoarbete på lokal och regional nivå som vilar på vetenskaplig grund behöver stärkas.
– Kompetensen inom skolan och hälso- och sjukvården bör höjas.
– Ett nationellt saltprogram bör inrättas. Myndigheter och livsmedelsföretag behöver samverka för att sänka saltkonsumtionen.
Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Av Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 framgår att Livsmedelsverket informerar konsumenter om kostråd, gällande regelverk och annat som är viktigt inom livsmedelsområdet. På det sättet kan myndigheten främja konsumenternas förutsättningar att göra medvetna val när det gäller hälsosam och säker mat.
Vidare har socialutskottet yttrat sig över den aktuella propositionen i de delar som rör socialutskottets beredningsområde och över motion 2016/17:3618 (C) yrkande 66 (yttr. 2016/17:SoU6y). Socialutskottet ställer sig bakom regeringens förslag i de delar som berör utskottets beredningsområde och föreslår att motionsyrkandet avstyrks. Socialutskottet delar regeringens bedömning i propositionen att det är viktigt att fortsätta arbetet för bättre matvanor och att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen. Socialutskottet ser därför positivt på och välkomnar att Folkhälsomyndigheten tillsammans med Livsmedelsverket har fått i uppdrag att ta fram underlag till insatser för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Mot bakgrund av det anförda anser inte utskottet att något initiativ är nödvändigt.
I fråga om ursprungsmärkning anges i artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation till konsumenterna att uppgifter om ursprungsland eller härkomstplats är obligatoriska i de fall där underlåtenhet att lämna sådana uppgifter skulle kunna vilseleda konsumenterna i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstplats, i synnerhet om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstplats. För vissa livsmedel finns även regler med krav på obligatorisk ursprungsmärkning, t.ex. nötkött, frukt och grönsaker, olivolja, honung och ägg. Vid försäljning av fisk, skaldjur och blötdjur, t.ex. musslor, i butik ska det finnas information om varifrån produkten kommer, ursprungsland eller fångstzon.
Sedan den första april 2015 måste även färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä märkas med ursprung enligt kommissionens förordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä.
När det gäller ursprungsmärkning på köttprodukter har regeringen i sin skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2016 (skr. 2016/17:75) redovisat att EU-kommissionen i december 2013 lämnade en rapport om ursprungsmärkning av kött som ingrediens. Sverige uttalade därefter vid jordbruks- och fiskerådet i mars 2014 sitt stöd för obligatorisk ursprungsmärkning av kött som ingrediens. Under 2015 presenterade kommissionen ytterligare två rapporter om obligatorisk ursprungsmärkning, men kommissionen förespråkade fortsatt frivillig märkning, bl.a. med hänsyn till kostnader och risk för administrativt krångel och problem med konkurrensneutralitet. Vidare anges att ett antal medlemsländer i EU under 2016 notifierade tidsbegränsade nationella bestämmelser på området. Enligt regeringen är det till dess att dessa har kunnat utvärderas på EU-nivå när det gäller effekter på den inre marknaden inte sannolikt att det finns intresse för EU-gemensamma bestämmelser på området. Regeringen avvaktar därför. I skrivelsen anges även att den frivilliga märkningen Från Sverige/Kött från Sverige lanserades i april 2016. Den administreras av företaget Svenskmärkning AB som ägs av branschorganisationerna LRF, Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel gemensamt. För att få använda detta märke krävs att all animalisk råvara är svensk och dessutom att förädlingen och förpackningen sker i Sverige. Ur konsumentperspektiv anser regeringen att det är mycket angeläget att den frivilliga märkningen som tagits fram i Sverige inte undermineras av eventuella EU-gemensamma bestämmelser om obligatorisk ursprungsmärkning som sannolikt kommer att bli mindre långtgående. Slutligen anges att ärendet med anledning av riksdagens tillkännagivande om ursprungsmärkning av alla köttprodukter (bet. 2013/14:MJU21 punkt 5, rskr. 2013/14:226) bereds vidare.
I Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2016 om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstort för vissa livsmedel (2016/2583(RSP)) uppmanas kommissionen att genomföra obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för all slags konsumtionsmjölk samt för mejeriprodukter och köttprodukter. Kommissionen uppmanas även att överväga att utvidga den obligatoriska angivelsen av ursprungsland eller härkomstplats till andra livsmedel med en enda ingrediens eller med en huvudingrediens. Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag på dessa områden. För att säkerställa ökad insyn i hela livsmedelskedjan och bättre information till konsumenterna efter hästköttsskandalen och andra fall av livsmedelsbedrägerier uppmanar Europaparlamentet även kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag som gör det obligatoriskt med uppgifter om ursprung för köttet i bearbetade livsmedel.
I kommissionens formella svar antaget den 20 juli 2016 i fråga om Europaparlamentets resolution ovan upprepar kommissionen sin ståndpunkt att frivillig ursprungsmärkning är det bästa sättet på EU-nivå, vilket gör att konsumenterna kan välja produkter med specifikt ursprung om de vill, medan det inte påverkar livsmedelsföretagarnas konkurrenskraft. Kommissionen anser att frivillig ursprungsmärkning ger möjlighet för konsumenterna att välja livsmedel med ett visst ursprung utan att lägga till ytterligare börda för alla livsmedelsföretagare.
Europeiska kommissionen antog den 20 maj 2015 dels en rapport om obligatorisk uppgift om ursprungsland för mjölk, mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter och andra slag av kött än nötkött och kött av svin, får, get och fjäderfä (KOM(2015) 0205), dels en rapport om obligatorisk angivelse av ursprungsland för obearbetade produkter, produkter med endast en ingrediens och ingredienser som utgör mer än 50 procent av ett livsmedel (KOM(2015) 0204). Kommissionen förespråkar fortsatt frivillig märkning, bl.a. med hänsyn till kostnader, risk för administrativt krångel och problem med konkurrensneutralitet.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin och för att främja ”Sverigebilden”.
– Insatser för ökad kunskap om de svenska mervärdena.
– Marknadsföring av svenska och regionala mat-, dryckes- och måltidsupplevelser för ökad export.
– Insatser för att öka kunskap och kompetens om regional matkultur genom att upprätta ett nationellt nätverk med relevanta myndigheter och aktörer inom kunskapskedjan.
Att synliggöra och tillgängliggöra information om svenska produktionsförhållanden och styrkeområden till livsmedelskedjans aktörer och till konsumenter är en annan av regeringen åtgärder i handlingsplanen.
Märkning av foder regleras av dels förordning (EG) nr 1831/2005 om fodertillsatser, som reglerar märkningen av fodertillsatser och förblandningar, dels förordning (EG) nr 767/2009 om märkning och marknadsföring, som reglerar märkningen av råvaror och foderblandningar. Generella krav som ställs är att märkningen är på svenska, inte får vara vilseledande och att alla uppgifter kan styrkas vetenskapligt.
Utskottets ställningstagande
Hållbara och medvetna val
Utskottet anser i likhet med regeringen att konsumenterna, oavsett socioekonomisk tillhörighet, bör ha möjlighet att göra informerade och medvetna val av livsmedel. Utskottet delar även regeringens bedömning att berörda myndigheter fortfarande har en viktig roll att sammanställa och sprida information om säkra livsmedel, bra matvanor och hållbar livsmedelsproduktion. Mot den bakgrunden välkomnar utskottet de åtgärder som regeringen vidtagit och noterar särskilt det uppdrag som Livsmedelsverket har fått om att vidareutveckla konceptet nyckelhålet, vilket kommer att göra det lättare för konsumenter oavsett bakgrund att göra medvetna, hälsosamma val vid köp av livsmedel.
Konsumenters efterfrågan och köpvilja är i stor grad styrande för de livsmedel som konsumeras och produceras. I detta sammanhang är det därför av stor vikt att konsumenterna får den information om de livsmedel som finns på marknaden som de behöver för att kunna göra hållbara och medvetna val och ställa om till en hållbar livsstil. Utbudet av livsmedel som produceras och förädlas bör motsvara det som efterfrågas av konsumenterna.
Som framgår av propositionen är det en förutsättning att konsumenterna har en god faktabaserad kunskap om livsmedel och hur de produceras för att de ska kunna göra informerade och medvetna val. Enligt utskottet måste det därför säkerställas att den informationen finns tillgänglig för att därigenom göra det lättare för konsumenterna att själva välja de livsmedel som är bra för hälsan och miljön. Det kan exempelvis handla om tydlig och lättillgänglig information om livsmedel i form av nyckelhålsmärkning eller ursprungsmärkning, konsumentupplysningstjänster, produktinformation i butiker eller webbbaserad information. Detta bör tillkännages för regeringen. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 5, 2016/17:3616 (L) yrkande 5, 2016/17:3618 (C) yrkande 5 och 2016/17:3620 (M) yrkande 5.
Ursprungsmärkning
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om ursprungsmärkning, senast i betänkande 2014/15:MJU3 Livsmedelspolitik. Dessutom beslutade riksdagen 2014 ett tillkännagivande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang ska driva frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter (bet. 2013/14:MJU21 punkt 5, rskr. 2013/14:226). Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter sitt arbete för att tillgodose riksdagens tillkännagivande. I övrigt finner utskottet inte skäl att nu föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna 2016/17:448 (M) yrkande 1, 2016/17:1353 (SD) yrkandena 1–3, 2016/17:2010 (C) yrkande 19, 2016/17:2447 (SD) yrkande 3 och yrkande 11 i denna del, 2016/17:2557 (KD) yrkande 1 och 2016/17:3471 (L) yrkande 3. Motionerna avstyrks.
Svenska mervärden
I fråga om svenska mervärden framhålls i propositionen att ett av fundamenten i en svensk livsmedelsstrategi är att i en global jämförelse lyfta den svenska produktionens styrkor och mervärden ur ett hållbarhetsperspektiv. Vidare noterar utskottet att det i regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin finns ett flertal åtgärder för att främja ”Sverigebilden”, bl.a. insatser för ökad kunskap om svenska mervärden. Att synliggöra och tillgängliggöra information om svenska produktionsförhållanden och styrkeområden till livsmedelskedjans aktörer och till konsumenter är en annan av regeringens åtgärder som utskottet välkomnar. Med det anförda finner utskottet att motionerna 2016/17:2447 yrkande 11 i denna del och 2016/17:3618 (C) yrkande 18 kan lämnas utan vidare åtgärd.
En handlingsplan för folkhälsa
Utskottet vill framhålla att det delar regeringens bedömning att det fortsatta arbetet för bättre matvanor är viktigt och att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen. Utskottet ser därför, i likhet med socialutskottet, positivt på att Folkhälsomyndigheten tillsammans med Livsmedelsverket har tagit fram ett underlag med förslag till insatser för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Som utskottet anfört ovan välkomnar utskottet även det uppdrag som Livsmedelsverket har fått om att undersöka förutsättningarna för att vidareutveckla konceptet nyckelhålet. I uppdraget anges att Livsmedelsverket utifrån erhållen kunskap ska vidta åtgärder för att göra det lättare för konsumenter att äta hälsosamt. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte skäl att nu föreslå något initiativ från riksdagen med anledning av motion 2016/17:3618 (C) yrkande 66. Motionen i denna del lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om offentlig upphandling, om uppgifter för Upphandlingsmyndigheten, om offentliga måltider och om ett kunskapslyft i den offentliga sektorn.
Jämför reservation 60 (M), 61 (SD), 62 (C), 63 (L) och 64 (KD).
Propositionen
Offentlig upphandling
I propositionen betonas att den offentliga upphandlingen av livsmedel och måltidstjänster bör användas för att bättre styra mot och motsvara samhällets ambitioner och lagar inom djurskydd och miljö. Vidare bör upphandlande myndigheters och upphandlande enheters kompetens om offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster stärkas. Små och medelstora leverantörer bör även få bättre möjligheter att delta som anbudsgivare vid offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster. Målsättningen är att mer ska upphandlas ekologiskt och att miljöanpassad upphandling med ett livscykelkostnadsperspektiv bör öka.
Vidare framhåller regeringen att kommunerna, staten och landstingen bör använda sig av Upphandlingsmyndighetens upphandlingsstöd i större utsträckning. Upphandlingsmyndigheten har det samlade ansvaret för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. Det anges även att Upphandlingsmyndigheten har regeringens uppdrag att verka för ökad miljöhänsyn inom upphandling och ansvarar för en omfattande kriterieverksamhet som vänder sig till upphandlande myndigheter och enheter i deras arbete med att beakta miljöhänsyn, inklusive djurskyddshänsyn, i sina upphandlingar.
I propositionen hänvisas till det uppdrag som Upphandlingsmyndigheten fått för att förstärka kompetensen på området upphandling av livsmedel och måltidstjänster hos upphandlande myndigheter och enheter samt hos leverantörer.
Offentliga måltider
I fråga om offentliga måltider anser regeringen att den offentliga sektorn ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, när det gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer.
I propositionen betonas att måltider inom den offentliga sektorn, t.ex. förskolor, skolor, vård och omsorg ska vara ett viktigt verktyg för att påverka efterfrågan av livsmedel av god kvalitet, att bidra till god folkhälsa och till hållbar livsmedelskonsumtion samt bidra till att höja intresset och statusen för måltider, mat och livsmedelsproduktion. Det anförs att det nationella kompetenscentret för måltider i vård, skola och omsorg på Livsmedelsverket verkar för att utveckla den offentliga måltiden och kan ha en central roll i arbetet.
Vidare framhålls att konsumenter med kunskap har större möjlighet att göra medvetna val. Grundläggande kunskap om måltiden och matens betydelse, fysiologiskt, sociologiskt och kulturellt samt hur maten produceras bör därför ges i förskolan och i skolans olika stadier. Ett utvecklat samarbete med lokala livsmedelsaktörer kan stödja en sådan utveckling. Det betonas att en höjd kunskapsnivå om livsmedelsproduktion, mat och måltider kan leda till tryggare och mer kvalitetsmedvetna konsumenter och bättre matvanor. Det hänvisas även till att de offentliga måltiderna enligt Livsmedelsverket har en viktig roll att fylla för integrationen, som ett verktyg för att föra samman våra svenska mattraditioner och mat från andra kulturer.
Motionerna
Offentlig upphandling
Enligt kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 14 ska livsmedel som upphandlas offentligt vara producerade enligt gällande svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt. Vidare bör den offentliga upphandlingen i högre grad prioritera inköp av närproducerade och ekologiska livsmedel (yrkande 15). Medvetandegraden hos konsumenterna och viljan att köpa svenska, närproducerade och ekologiska livsmedel ökar stadigt, och en satsning bör göras för att få en större andel närproducerade eller ekologiska livsmedel i de offentliga upphandlingarna. En sådan politik stöder ett livskraftigt svenskt jordbruk som producerar högkvalitativa och trygga livsmedel för svenska konsumenter.
I kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 22 framhålls behovet av ansvarsfull offentlig upphandling. Enligt motionärerna har den offentliga sektorn en stor möjlighet att påverka villkoren för företagande på landsbygden via upphandlingen av livsmedel. I Sverige finns höga djurskyddsnormer och regler som garanterar livsmedlens kvalitet. I konkurrensen på EU:s inre marknad med länder som i flera fall endast uppfyller de absoluta minimikraven för god djurhållning är det viktigt att den offentliga sektorn tar sitt ansvar och inte endast låter normen om lägsta pris få råda.
Enligt kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 6 är det viktigt att vid offentlig upphandling ha ett tydligt regelverk som gör det enkelt att ställa krav på miljöhänsyn och djurskydd, inklusive restriktiv antibiotikaanvändning, motsvarande svensk nivå.
Regeringen bör enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) säkerställa att det vid offentlig upphandling av livsmedel ställs krav på gott djurskydd och god miljöhänsyn (yrkande 59). Offentlig upphandling är ett verktyg som kan användas för att säkerställa att maten inom offentlig verksamhet upprätthåller hög kvalitet och hög livsmedelssäkerhet och har producerats med minst svenska regelverk. Offentlig upphandling kan också användas för att främja en livsmedelsproduktion präglad av hög standard på både djurskydd och miljöhänsyn. Vidare bör förutsättningarna för lokala leverantörer och producenter att delta i den lokala offentliga upphandlingsprocessen av livsmedel främjas (yrkande 61). Enligt motionärerna är användningen av lokala råvaror gynnsam för arbetstillfällen i bygden och skapar möjligheter för besök till den lokala gården för att öka förståelsen och kunskapen om livsmedelsproduktionen. Främjandet kan ske exempelvis genom att ansvarig myndighet tillhandahåller information om upphandlingsförfarandet eller vilka krav som gör det enklare för producenter att vinna upphandlingsprocesser. Vidare finns det offentliga konsumenter som efterfrågar stöd i hur man kan upphandla med så liten antibiotikaanvändning som möjligt och hur man kan undvika den s.k. kritiska antibiotika som Världshälsoorganisationen (WHO) listar som är förstahandsval för att bota livshotande infektioner. Upphandlingsmyndigheten bör stödja offentliga konsumenter när det gäller antibiotikasmart upphandling (yrkande 62).
Enligt kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) är det inte försvarbart att en del av den offentliga sektorn ställer krav i lagstiftning som en annan del av den offentliga sektorn inte anser sig vara förpliktad att följa. Om offentliga upphandlare i större utsträckning skulle ställa krav motsvarande svenska djurskydds- och miljökrav skulle de som levererar mat som har producerats i Sverige enligt motionärerna få avsevärt mycket bättre möjligheter att vinna upphandlingar. Med fler smarta upphandlingar kan man få bättre livsmedel i offentlig verksamhet, och företag som producerar livsmedel under goda förutsättningar kan stärkas. Det gäller även de mindre svenska företag som i dag har svårt att konkurrera i offentliga upphandlingar. Regeringen bör i större utsträckning uppmuntra att det vid offentlig upphandling ställs krav på gott djurskydd och god miljöhänsyn (yrkande 13).
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) anför i motion 2016/17:722 yrkande 2 att måltider inom ramen för välfärdsverksamheterna bör vara en del av livsmedelsstrategin. Att ha rätt processer för inköp i det offentliga med rätt fokus är en viktig del av en livsmedelsstrategi. I motionen anförs att det är viktigt att inte enbart se till priset. Inköpen bör bygga på parametrar som handlar om kvalitet, t.ex. smak, doft och hur livsmedlen ser ut.
Offentliga måltider
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 60 framhålls betydelsen av att tillgängliggöra information om ursprung av kött för konsumenterna i det offentliga köket. Enligt motionärerna bör den offentliga sektorn ta ett större ansvar i att verka för att kunskapsnivån höjs bland dem som tillagar och äter offentliga måltider, som i skolan och äldrevården. Kunskapen bör vara förenad med kännedom om livsmedelsproduktionen, hälsa och hållbarhet i samband med måltider, exempelvis genom tydligare märkningar för konsumenter.
I yrkande 64 anför motionärerna att ansvariga myndigheter bör verka för att utbilda och informera inköpare och kökspersonal om hälsosam hållbar kost och födoämnesallergier. När det gäller personal som tillagar och serverar mat i offentlig sektor, eller inköpare, kan ökad kunskap behövas för att främja säkra och sunda måltider. Detta är inte minst viktigt när det gäller inköp och tillagning av näringsrika måltider till personer med allergier, överkänslighet mot födoämnen eller specialkost.
Kompletterande information
Offentlig upphandling
Enligt 17 kap. 1 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling får en upphandlande myndighet ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. I proposition 2015/16:195 Nytt regelverk om offentlig upphandling anges i författningskommentaren till lagen att det i skälen till direktivet som ligger till grund för lagstiftningen ges exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som kan ställas, bl.a. villkor som gäller miljöskydd eller djurskydd.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin anges, som en av de åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin, att den offentliga upphandlingen av livsmedel och måltidstjänster bättre bör styra mot samhällets ambitioner och motsvara den höga nivå på djurskydds- och miljöhänsyn som den svenska lagstiftningen ställer.
I fråga om offentlig upphandling anges i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 2) att regeringens mål är att offentlig upphandling ska vara effektiv, rättssäker och ta till vara konkurrensen på marknaden samtidigt som innovativa lösningar främjas samt miljöhänsyn och sociala hänsyn beaktas. Enligt regeringen bidrar den offentliga upphandlingen på så sätt till en väl fungerande samhällsservice till nytta för medborgarna och näringslivets utveckling samtidigt som skattemedlen används på bästa sätt. Vidare hänvisar regeringen till att det pågår ett omfattande reformarbete inom upphandlingsområdet, en reform som fokuserar på tre områden: upphandlingslagstiftningen, Upphandlingsmyndigheten och Nationella upphandlingsstrategin. Det anges att det förbättrade statliga upphandlingsstödet, genom inrättandet av Upphandlingsmyndigheten, har ökat förutsättningarna för att upphandlande myndigheter och enheter har den kompetens som behövs för att genomföra sina upphandlingar strategiskt och mer effektivt. I fråga om möjligheterna till miljömässiga upphandlingar anges att Sverige ska ligga i framkant och fortsatt vara ett föredöme när det gäller miljöanpassad offentlig upphandling. Vidare anges att regeringen avser att arbeta för att fler myndigheter ska ställa miljökrav i sina upphandlingar.
Som ett led i arbetet med att utveckla de offentliga upphandlingarna antog regeringen i juni 2016 en nationell upphandlingsstrategi för att skapa förnyelse inom offentlig sektor och i näringslivet (Fi2016/00833/OU). Målet är att få fler myndigheter att använda offentliga inköp som ett strategiskt verktyg i sin verksamhet. Strategin innehåller sju inriktningsmål, och kopplat till dessa mål finns handfasta tips och råd om hur verksamheten kan arbeta för att uppfylla målen. En miljömässigt ansvarsfull offentlig upphandling är ett av de sju inriktningsmålen. Det anges att den miljöanpassade offentliga upphandlingen måste öka i hela den offentliga sektorn, att inköp kan användas som ett strategiskt verktyg för att nå miljömål samt att krav om djurskydd bör ställas. Vidare anges att den offentliga upphandlingen av produkter och tjänster bättre bör styra mot samhällets ambitioner och motsvara den höga nivån på djurskydds- och miljöhänsyn som den svenska lagstiftningen ställer. Lagstiftningen ger även stora möjligheter att ställa krav på miljöhänsyn, som nu i större utsträckning än tidigare kan beaktas i alla delar av upphandlingsprocessen. Det betonas att upphandlingen av livsmedel och måltidstjänster är ett område där kraven som ställs bör återspegla medborgarnas förväntningar på att svenska djurskyddskrav uppfylls. Att upphandlande myndigheter och enheter ställer relevanta djurskyddskrav i upphandlingar bidrar till att säkerställa goda förhållanden under djurets liv oavsett produktionsland. Det framhålls att statliga myndigheter fyller en viktig funktion genom att föregå med goda exempel på hur djurskydd kan – och får – säkerställas i offentliga upphandlingar och på ett icke-diskriminerande sätt.
I samband med lanseringen av upphandlingsstrategin fick Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att arbeta för att strategin får genomslag. Det handlar bl.a. om att informera och vägleda myndigheter samt följa upp hur strategin påverkar inköpsarbetet. Upphandlingsmyndigheten fick även i juli 2016 i uppdrag av regeringen att förstärka kompetensen på området upphandling av livsmedel och måltidstjänster hos upphandlande myndigheter och enheter samt hos leverantörer. Insatserna ska fokusera på att ge en målgruppsanpassad kompetensutveckling och informationsspridning, bl.a. i form av branschdialoger och information om goda exempel på området. Upphandlingsmyndigheten fick för uppdragets genomförande använda högst 500 000 kronor 2016. Regeringen avser att avsätta högst 2 miljoner kronor 2017 och högst 2 miljoner kronor 2018 för verksamheten. Myndigheten ska lämna en delredovisning i februari 2018 och slutredovisa uppdraget senast den 28 februari 2019. Enligt Upphandlingsmyndigheten innebär arbetet inom ramen för den nationella livsmedelsstrategin att myndigheten ska bidra till en konkurrenskraftig livsmedelssektor genom att främja möjligheter för svenska bönder att konkurrera i upphandlingar samt verka för att offentlig sektor kan ställa krav och välja livsmedel som motsvarar samhällets ambitioner när det gäller t.ex. miljö, djurskydd och social hänsyn.
Finansutskottet har tidigare behandlat frågor om djurskyddskrav och miljökrav vid offentlig upphandling, senast i betänkande 2016/17:FiU7 Nytt regelverk om upphandling. Finansutskottet konstaterar att det redan i dag är möjligt och kommer att fortsätta vara möjligt att ställa krav på djurskydd och livsmedelsproduktion. Kraven måste dock vara tydliga, förutsägbara och möjliga att kontrollera och följa upp. När det gäller miljökrav vid offentlig upphandling konstaterade finansutskottet att redan den gällande upphandlingslagstiftningen ger möjlighet att beakta miljökrav vid upphandling och att denna möjlighet har förtydligats i de nya direktiven.
I den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1) föreslår kommittén att en svensk livsmedelsstrategi ska ha som mål att öka den svenska livsmedelsproduktionen och att ett led i att nå ett sådant mål är att offentlig upphandling ska innehålla krav som motsvarar våra svenska miljökrav och regler för djurskydd. Kommittén anför att offentlig konsumtion är ett sätt som kan påskynda en mer konkurrenskraftig produktion i de gröna och blå näringarna. Upphandlingsmyndighetens uppdrag om att stärka kompetensen på området upphandling av livsmedel och måltidstjänster är enligt kommittén ett viktigt steg. Men kommittén vill ta ett ytterligare steg genom att föreslå att offentlig upphandling, exempelvis av livsmedel, ska innehålla krav som motsvarar våra svenska miljökrav och regler för djurskydd. Den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande har remitterats, och regeringen planerar att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik under våren 2018.
Offentliga måltider
Livsmedelsverket fick i mars 2017 i uppdrag av regeringen att genom Kompetenscentrum för måltider inom vård, skola och omsorg verka för en fortsatt utveckling av de offentliga måltiderna i linje med vad som anges i livsmedelsstrategin (N2017/02351/SUN). Arbetet ska syfta till att främja hållbara, hälsosamma och säkra måltider inom offentlig sektor. Verket ska i de delar som berör offentlig upphandling samråda med Upphandlingsmyndigheten. Regeringen anför i beslutet att måltiden inom den offentliga sektorn, t.ex. förskolor, skolor, vård och omsorg, kan vara ett viktigt verktyg för att påverka efterfrågan av livsmedel av god kvalitet, att bidra till folkhälsa och till hållbar livsmedelsproduktion, samt bidra till att höja intresset och statusen för måltider, mat och livsmedelsproduktion. Kompetenscentrum för måltider inom vård, skola och omsorg vid Livsmedelsverket har en central roll i arbetet. Livsmedelsverket får för uppdragets genomförande använda högst 4 miljoner kronor under 2017. För 2018 och 2019 beräknas högst 4 miljoner kronor respektive år för dessa åtgärder.
Nationellt kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg arbetar för att alla matgäster i vård, skola och omsorg ska känna matglädje och må bra av maten. Kompetenscentrum utvecklar råd och stödmaterial, samverkar med andra nationella myndigheter och organisationer på måltidsområdet, sammanställer och sprider goda exempel samt anordnar branschdagar och andra mötesplatser för den offentliga måltidsbranschen och dess beslutsfattare. Av Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 framgår bl.a. att Kompetenscentrum för vård, skola och omsorg i samverkan med Skolverket har lanserat nya råd för bra måltider i förskolan. Råden handlar om hur förskolorna kan göra livsmedelsval som är bra både för barnens hälsa och för miljön och samtidigt bidra till förskolans uppdrag. I råden framhålls även att måltiden kan användas i förskolans integrationsarbete för att väcka nyfikenhet och intresse för olikheter och andra kulturer.
Vidare anges i Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 att Livsmedelsverkets nya kostråd, som väger ihop hur man äter hälsosamt och samtidigt hållbart, även ligger till grund för revideringar av råd inom offentliga måltider. Arbetet med att revidera Livsmedelsverkets råd för bra måltider inom äldreomsorgen har påbörjats, och det bedrivs i nära samverkan med Socialstyrelsen. Det framgår att en branschdag anordnades under hösten där omkring 430 yrkesverksamma i den offentliga måltidsbranschen deltog samt att dialog har förts med Upphandlingsmyndigheten om deras uppdrag att förstärka kompetensen på området upphandling av livsmedel och måltidstjänster.
I fråga om hälsa finns följande åtgärder i regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin.
– Uppdrag till Livsmedelsverket om nyckelhålet som ett stöd för utvecklingen av hälsosamma livsmedel och bra matvanor.
– Myndighetsuppdrag för att främja bra matvanor och fysisk aktivitet.
– Att genom kompetenscentret för offentliga måltider genomföra kompetenshöjande insatser till relevanta personalgrupper.
Utskottets ställningstagande
Offentlig upphandling
Inledningsvis konstaterar utskottet att regelverket om offentlig upphandling ger stora möjligheter att ställa krav på djurskydd och miljöhänsyn. Utskottet delar därför regeringens bedömning att den offentliga upphandlingen av livsmedel och måltidstjänster bör användas för att bättre styra mot och motsvara samhällets ambitioner och lagar inom djurskydd och miljö. Utskottet ser särskilt positivt på det uppdrag som Upphandlingsmyndigheten har fått om att förstärka kompetensen på området upphandling av livsmedel och måltidstjänster hos upphandlande myndigheter och leverantörer. Utskottet noterar även regeringens målsättning att Sverige ska ligga i framkant och vara ett föredöme när det gäller miljöanpassad offentlig upphandling. En miljömässigt ansvarsfull offentlig upphandling är ett av de sju inriktningsmålen i den nationella upphandlingsstrategin.
I fråga om små och medelstora leverantörer anser utskottet i likhet med regeringen att dessa bör ges bättre möjligheter att delta som anbudsgivare vid offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att arbeta för att detta ska uppnås.
Vidare noterar utskottet att regeringens målsättning är att mer ska upphandlas ekologiskt.
Mot bakgrund av det som anförts ovan finner utskottet att det för närvarande inte finns skäl att föreslå något initiativ med anledning av motionerna 2016/17:722 (M) yrkande 2, 2016/17:3614 (SD) yrkandena 14 och 15, 2016/17:3615 (KD) yrkande 22, 2016/17:3616 (L) yrkande 6, 2016/17:3618 (C) yrkandena 59, 61 och 62 och 2016/17:3620 yrkande 13. Motionerna avstyrks.
Offentliga måltider
I fråga om offentliga måltider anser regeringen att den offentliga sektorn ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, när det gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer. Mot den bakgrunden kan man se det uppdrag som Livsmedelsverket fick i mars 2017 att genom Kompetenscentrum för måltider inom vård, skola och omsorg verka för en fortsatt utveckling av de offentliga måltiderna i linje med vad som anges i livsmedelsstrategin. Utskottet välkomnar detta uppdrag som syftar till att främja hållbara, hälsosamma och säkra måltider inom offentlig sektor. Med det anförda anser utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkandena 60 och 64 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om konkurrenskraften i livsmedelsindustrin.
Jämför reservation 65 (C).
Propositionen
I propositionen konstateras att livsmedelsföretagen precis som övrig industri verkar i hård internationell konkurrens. Med en liten hemmamarknad och höga arbetskraftskostnader blir ökade investeringar i effektivitet en nödvändighet för att kunna trygga och öka tillväxten i svensk livsmedelsproduktion. Det framhålls att digitaliseringens möjligheter kan innebära nya sätt för livsmedelsindustrin att öka sin produktivitet.
Det konstateras även att bredden på livsmedelsindustrin, med såväl stora företag med industrialiserad tillverkning som mindre företag med småskalig eller hantverksmässig tillverkning, är en styrka. Därutöver är livsmedelsindustrins geografiska utbredning viktig för primärproduktionens transportavstånd. Regeringen anser att en konkurrenskraftig livsmedelsindustri har potential att bidra till tillväxt och utveckling i hela landet.
Vidare är livsmedelsindustrin en del av den svenska tillverkningsindustrin och möter delvis samma utmaningar som andra industrigrenar. I propositionen hänvisar regeringen därför till sin nyligen beslutade nyindustrialiseringsstrategi som ska bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och göra investeringar i svensk industri mer attraktiva. Arbetet med genomförandet av strategin kommer att bedrivas inom de fyra fokusområdena: Industri 4.0 (digitalisering), Hållbar produktion (resurseffektivitet), Kunskapslyft industri (kompetensförsörjning) och Testbädd Sverige (attraktiva innovationsmiljöer). De valda fokusområdena är de som bedöms ha störst potential att säkerställa att svensk industri stärker sin konkurrenskraft i den strukturomvandling som digitaliseringen och omställningen mot en mer hållbar produktion medför. I propositionen betonas att små och medelstora företag är avgörande för en konkurrenskraftig industri och därför kommer att få särskilt fokus i den handlingsplan som utarbetas. Vidare anförs att strategin är regeringens men att industrins medverkan är avgörande för genomförandet. Det anges slutligen att livsmedelsindustrin även är beroende av de satsningar som görs inom export- och utbildningsområdet.
Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att en konkurrenskraftig livsmedelsindustri är viktig för en hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet.
Motionen
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 23 har livsmedelsindustrin en stor potential att växa. För att kunna kartlägga vilka exakta åtgärder som måste till för att stärka och utveckla branschen vill motionärerna dock se en utredning om hur konkurrenskraften inom livsmedelsindustrin kan stärkas med fokus på avgifter och skatter.
Kompletterande information
Regeringen fastställde i januari 2016 en nyindustrialiseringsstrategi för att främja en digitaliserad, innovativ och hållbar produktion i Sverige, Smart industri – en nyindustrialiseringsstrategi för Sverige. Strategin syftar till att stärka företagens omställningsförmåga och konkurrenskraft samt deras förutsättningar att dra nytta av den tekniska utvecklingen. Målsättningen är att industrin i hela Sverige ska öka sin konkurrenskraft och sitt deltagande i främst de högkvalificerade delarna av de globala värdekedjorna. Det förutsätter att svensk industri ligger i täten av både den digitala omvandlingen och den gröna omställningen. Till stöd för arbetet med att genomföra strategin har regeringen tillkallat ett råd för nyindustrialisering. Rådet kommer att följa strategins genomförande och regelbundet lämna rekommendationer om det fortsatta arbetet. Regeringen beslutade i juni 2016 även om en handlingsplan för strategin. Handlingsplanen utgör en plattform för en nationell kraftsamling för industrins utveckling. I handlingsplanen presenteras åtgärder som regeringen tillsammans med berörda aktörer genomför och planerar att genomföra för att stärka nyindustrialiseringen.
Livsmedelsverket framhåller i sin årsredovisning för 2016 att den svenska livsmedelsindustrins konkurrenskraft gynnas av en välfungerande och stark livsmedelskontroll. Kontrollen är en kvalitetsstämpel och en förutsättning för export till länder utanför EU. Enligt Livsmedelsverket kommer även en ökad satsning på information om gällande regler och en satsning på förenklingar för företagen att ytterligare bidra till livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Livsmedelsverket betonar att ett omfattande arbete har genomförts under året för att lägga grunden till fortsatta aktiviteter inom området.
Vidare har skatteutskottet yttrat sig över den aktuella propositionen i de delar som berör skatteutskottets beredningsområde och bl.a. över motion 2016/17:3618 (C) yrkande 23 (yttr. 2016/17:SkU7y). Skatteutskottet har inte något att anföra med anledning av regeringens förslag och anser inte heller att någon åtgärd är nödvändig med anledning av motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att en konkurrenskraftig livsmedelsindustri är viktig för en hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet. Vidare noterar utskottet att regeringen i januari 2016 beslutade en nyindustrialiseringsstrategi, Smart industri. Syftet med strategin är att främja en digitaliserad, innovativ och hållbar produktion i Sverige. Det kan även nämnas att skatteutskottet inte anser att någon åtgärd är nödvändig med anledning av motionsyrkandet. Med det anförda föreslår utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 23 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att underlätta och främja livsmedelsexport. Riksdagen avslår motionsyrkanden om marknadsföring av svenska livsmedel utomlands, om landsgodkännanden, om livsmedelsattachéer, om Business Sweden och om myndighetsansvar för att främja livsmedelsexport.
Jämför reservation 66 (S, MP, V), 67 (M, C, KD) och 68 (C).
Propositionen
I propositionen konstateras att ökad export av livsmedel är en förutsättning för ökad lönsamhet inom livsmedelssektorn samt att det är viktigt att fler företag exporterar och därmed bidrar till tillväxten i livsmedelskedjan. Export skapar möjligheter för både industrin och industrins leverantörer att öka produktionen och utnyttja skalfördelar, vilket innebär att konkurrenskraften kan stärkas. Vidare anförs att branschorganisationer har en viktig roll i att vägleda och koordinera företagen att hitta nya marknader. Staten bör i samverkan med företag och branschorganisationer genomföra insatser för kunskapsspridning om svensk livsmedelsproduktion. Det framhålls även att satsningar behöver göras för att göra det lättare för företag att ta del av kunskap och information som de behöver för att kunna exportera. Sådana satsningar bör vara fleråriga eftersom framgångsrik export kräver långsiktighet.
Det konstateras att det behövs insatser för att främja och underlätta export, varför exportfrämjande insatser för livsmedelsexporten bör fortsätta att utvecklas. Regeringen anser vidare att myndigheternas kunskap om livsmedelsexport bör stärkas och att arbetet med att undanröja tekniska handelshinder bör vidareutvecklas. Det framhålls att det i budgetpropositionen för 2016 har tillförts resurser till Jordbruksverket och Livsmedelsverket för exportfrämjande arbete.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att ökad export och fler exporterande företag kan stärka tillväxten i den svenska livsmedelskedjan samt att exportfrämjande insatser bör fortsätta att utvecklas.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkas att åtgärder vidtas för att underlätta och främja livsmedelsexporten (yrkande 6). Sverige har stor potential att exportera mer livsmedel. Vi har mervärden som högt smittskydd och djurskydd, vilket skapar säkra livsmedel, vilket är attraktivt på den internationella marknaden. För att underlätta och främja livsmedelsexporten bör det göras enklare för livsmedelsföretag att exportera och marknadsföra sig i andra länder. Business Sweden bör därför ges ett tydligare främjandeuppdrag för att förenkla för livsmedelssektorn att ta sig in på nya och befintliga marknader. För att lyckas med detta behöver kompetensen inom livsmedel förbättras på myndigheten, och näringen behöver få en tydligare position i marknadsföringen av Sverige.
Även i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 7 uppmärksammas behovet av att underlätta och främja livsmedelsexporten. Enligt motionärerna har Sverige mervärden som högt smittskydd och djurskydd, vilket skapar säkra livsmedel, vilket är attraktivt på den internationella marknaden. Business Sweden bör ges ett tydligare främjandeuppdrag för att göra det enklare för livsmedelssektorn att ta sig in på nya och befintliga marknader. Myndigheten behöver förbättra sin kompetens inom livsmedel, och näringen behöver få en tydligare position i marknadsföringen av Sverige. Business Sweden bör även tillhandahålla information till livsmedelsföretag om tillvägagångssätt liksom om potential och mervärdet i att förädla produkter för export.
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) har svensk livsmedelsproduktion mervärden som högt smittskydd och djurskydd, vilket skapar säkra livsmedel, vilket är attraktivt på den internationella marknaden. Den svenska livsmedelsindustrin kan växa ytterligare. Livsmedelsexporten måste därför underlättas och främjas (yrkande 6). Det anförs att ett tydligare främjandeuppdrag behöver ges till Business Sweden för att göra det enklare för livsmedelssektorn att ta sig in på nya och befintliga marknader. Kompetensen inom livsmedel behöver förbättras på myndigheten, och näringen behöver få en tydligare position i marknadsföringen av Sverige. Vidare bör livsmedelsattachéer placeras på strategiskt viktiga marknader för svensk livsmedelsexport, allt för att öka tillträdet till nya exportmarknader (yrkande 14).
Behovet av att underlätta och främja livsmedelsexporten uppmärksammas även i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 6. Enligt motionärerna har Sverige mervärden som högt smittskydd och djurskydd, vilket skapar säkra livsmedel, vilket är attraktivt på den internationella marknaden. Motionärerna anser vidare att marknadsföringen av svenska livsmedel och mervärden behöver prioriteras vid export och utlandsbesök (yrkande 71). Med mer export har vi en möjlighet att stärka lönsamheten inom det svenska lantbruket. Det är en viktig väg framåt för att skapa nya marknadsmöjligheter, vilket också inkluderar att få intäkter för alla produktdelar. Myndighetsansvaret för att främja livsmedelsexport bör även tydliggöras (yrkande 72). Livsmedel faller under både Jordbruksverket och Livsmedelsverket, vilket gör det svenska myndighetsansvaret något splittrat i förhållande till andra framgångsrika länder. I dag budgeteras medel för att främja export i Jordbruksverkets regleringsbrev till Business Sweden, men detta behöver tydliggöras genom ett exportfrämjande myndighetsansvar. Vidare behöver arbetet med att öka antalet landsgodkännanden prioriteras (yrkande 73). Enligt yrkande 74 har livsmedelsattachéer visat sig vara effektivt för att stärka marknadsföringen, och de bedöms vara viktiga för att öka tillträdet till nya exportmarknader. Livsmedelsattachéer vid prioriterade ambassader kan påskynda landsgodkännanden och export genom att de har god kännedom såväl om den svenska marknaden och det svenska samhället som om det aktuella landet, dess kultur, marknad och myndighetsstruktur. I motionen konstateras vidare att Business Sweden är den nationella aktören för svensk export. Ett problem som försämrar effektiviteten är dock att medel anslås till Business Sweden enbart på årsbasis, vilket hindrar långsiktig planering. Om medel skulle anslås för flera år i taget skulle det kunna innebära att Business Sweden i högre utsträckning kan planera insatser och styra strategiskt för att exportera livsmedel. Det skulle också underlätta företags planer för internationalisering. Medel bör därför anslås till Business Sweden under längre tid än ett år i taget (yrkande 75). För att ytterligare främja arbetet med livsmedelsexport på Business Sweden behöver kompetensen inom livsmedelsnäringen förbättras på myndigheten. Arbetet behöver gå åt två håll, dels en höjning av den interna kompetensen och förståelse för näringens behov och vägar ut på den internationella marknaden (yrkande 76), dels ett uppdrag till Business Sweden att tillhandahålla information om och utbilda i tillvägagångssätt för livsmedelsindustrin och livsmedelsföretag att exportera till befintliga marknader (yrkande 77). I dag upplevs detta som ett problem, och många företag vet inte hur förfarandet går till trots att det finns högkvalitativa produkter med stor efterfrågan på en internationell arena.
Förslag om att tydliggöra myndighetsansvaret för att främja livsmedelsexport (yrkande 7), att bättre marknadsföra svenska livsmedel utomlands (yrkande 8) och om att placera livsmedelsattachéer på strategiskt viktiga marknader för svensk livsmedelsexport (yrkande 10) framförs även i kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C).
Kompletterande information
Regeringen beslutade i mars 2017 att ge Sveriges export- och investeringsråd (Business Sweden) i uppdrag att genomföra ett program med särskilt fokus på små och medelstora livsmedelsföretag (N2017/02350/SUN). Programmet ska bidra till ökad export och fler exporterande företag. Insatserna inom programmet ska anpassas till vad som efterfrågas av företagen i branschen och utformas utifrån företagens behov. I verksamheten ska insatser som bygger på samfinansiering prioriteras. Business Sweden ska bl.a. ta fram en handlingsplan för insatserna, stödja företag vid val av lämpliga internationella avsättningsmarknader och vid etablering på utvalda marknader, sprida information om svensk livsmedelsproduktion på marknader av särskild betydelse och vidareutveckla konceptet Try Swedish, stärka den livsmedelsspecifika kompetensen vid myndigheter och utlandskontor av särskild betydelse, informera svenska företag om möjligheter till stöd inom landsbygdsprogrammet och EU:s politik för säljfrämjande åtgärder när det gäller jordbruksprodukter samt erbjuda kompletterande exportteknisk information. Senast den 28 februari årligen ska en delrapport om uppdragets genomförande lämnas in, och senast den 28 februari 2020 ska en slutrapport lämnas in. Av slutrapporten ska det även framgå vilka av insatserna som har integrerats eller kommer att integreras i ordinarie verksamhet. För 2017 får Sveriges export- och investeringsråd högst rekvirera 10 miljoner kronor. För 2018 och 2019 beräknas högst 11 miljoner kronor respektive 10 miljoner kronor för dessa åtgärder. Medlen ska komplettera, inte ersätta, den finansiering rådet får för att främja livsmedelsexport inom ramen för det statliga årsuppdraget.
Vidare fick Livsmedelsverket i februari 2017 i uppdrag att, efter samråd med Jordbruksverket, inrätta och ta huvudansvar för ett samverkansforum för marknadstillträdesfrågor (N2017/01028/SUN). Forumet ska i huvudsak fokusera på arbetet med lands- och anläggningsgodkännanden. I uppgiften ingår bl.a. att ta fram en gemensam handlingsplan. Resultaten ska successivt integreras i det ordinarie arbetet, och forumet ska upphöra vid årsskiftet 2019/20. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 28 februari 2020.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin anges även ett antal ytterligare åtgärder som regeringen avser att vidta för att nå målen med livsmedelsstrategin.
– Ytterligare lantbruksråd som ska arbeta med bl.a. handelshinder som slår specifikt mot svensk livsmedelsexport.
– Marknadsföring av svenska och regionala mat-, dryckes- och måltidsupplevelser för ökad export.
– Förbättrad samverkan och informationsutbyte mellan centrala myndigheter för bättre information till företagen.
Regeringen har aviserat att Regeringskansliet under 2017 kommer att anställa en nationell samordnare för livsmedelsexport som ska samordna och stödja relevanta parter i Sverige som företag, regionala aktörer och branschföreträdare.
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) anges att Business Sweden fortsatt sitt exportfrämjande arbete inom ramen för livsmedelsprogrammet Food From Sweden. Sammantaget genomfördes ett trettiotal exportfrämjande aktiviteter inom ramen för programmet, och totalt deltog 130 företag. Vidare genomförde Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tillväxtverket en gemensam förenklingsresa under 2015 till företag i svensk livsmedelsindustri med särskilt fokus på tillväxt och exportfrågor. Vidare anges att det sedan hösten 2015 finns ett lantbruksråd på ambassaden i Peking, som ett led i att bl.a. stödja arbetet med att öppna andra marknader för svensk export av såväl livsmedel som skogsprodukter. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har även för 2016 fått 10 miljoner kronor för att hjälpa svenska företag som vill exportera genom att arbeta för exportgodkännanden och för att lösa exportrelaterade problem i tredjeländer. Ett trettiotal ärenden löstes under 2015, vilket möjliggjort svensk export av framför allt animaliska produkter. Vikten av att tillvarata livsmedelsexportens potential bekräftas enligt regeringen av att exporten årligen fortsätter att öka och 2015 uppgick till 74 miljarder kronor. Bedömningen är att myndigheternas konkreta arbete med att hjälpa företag in på nya marknader i världen och en ökad svensk statlig närvaro i Kina, kombinerat med insatser inom ramen för Sverigefrämjandet, bidrar till utvecklingen.
Regeringens exportstrategi (skr. 2015/16:48) som beslutades i september 2015 innehåller ett sjuttiotal åtgärder som regeringen avser att vidta för att möta de utmaningar som den svenska utrikeshandeln står inför. Strategin innehåller satsningar på 22 prioriterade områden, baserade på de behov och önskemål som framförts från företag. Exportstrategin syftar till att öka exporten, Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens, antalet turister, andelen exporterande företag och deltagandet av svenska företag i den globala ekonomin. Livsmedelsindustrin omfattas av dessa satsningar som görs inom ramen för exportstrategin.
Av Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets regleringsbrev för 2017 framgår att minst 5 000 000 kronor av ramanslaget för respektive myndighet ska användas för arbete med att underlätta export av livsmedel och jordbruksvaror. Livsmedelsverket får även undantagsvis använda högst 500 000 kronor för att delfinansiera anläggningsgodkännanden.
I Livsmedelsverkets årsredovisning för 2016 anges att exportarbetet huvudsakligen består av att öppna och underhålla produktmarknader, främst för animaliska livsmedel. Vidare anges att ytterligare två exporthandläggare har anställts. Andra vidtagna åtgärder som framhålls är ett ökat samarbete med andra EU-länder, digitalisering av intygsmallar, utvecklat stöd till exportföretagen samt en e-utbildning om export som riktar sig till exportkontrollpersonal.
Även Jordbruksverket arbetar på olika sätt med att främja export av svenska jordbruksprodukter och livsmedel. Av årsredovisningen för 2016 framgår att myndigheten deltagit i många olika sammanhang där frågor kopplade till export diskuterats, t.ex. i EU-arbetet och vid förhandlingar med tredjeländer, samt fortsatt arbetet med att öppna nya exportmarknader för svenska företag i länder utanför EU.
Vidare har Jordbruksverket initierat och lett arbetet med att skapa en myndighetsgemensam exportguide för jordbruksvaror och livsmedel på verksamt.se. Webbplatsen, som innehåller digital exportinformation, lanserades i oktober 2016. Tillväxtverket har samordningsansvaret. Business Sweden har den nätbaserade Livsmedelsguiden med information om olika länders importregleringar och märkningskrav, länkar till olika länders kontrollmyndigheter, EU-information om t.ex. regler som styr handeln inom EU för livsmedel och förslag på översättningshjälp. Livsmedelsguiden finansieras inom ramen för uppdraget Food from Sweden.
I den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1) föreslår kommittén att aktörerna som ska samarbeta genom regionala exportcentrum och Visit Sweden får i uppdrag att genomföra riktade insatser för att hjälpa företag på landsbygden, i synnerhet glesa och mycket glesa områden, att öka sina exportandelar. Kommittén betonar att företag inom livsmedelssektorn, skogen och de maritima näringarna är viktiga målgrupper för de insatser som de regionala exportcentrumen ska arbeta med. Den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande har remitterats, och regeringen planerar att lämna en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik under våren 2018.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att ökad livsmedelsexport är en förutsättning för ökad lönsamhet inom livsmedelssektorn. Det kan även konstateras att Sverige har stor potential att exportera mer livsmedel. Svensk livsmedelsproduktion har mervärden som högt smittskydd och djurskydd, vilket är attraktivt på den internationella marknaden. Den svenska livsmedelsindustrin kan växa ytterligare. För att underlätta och främja livsmedelsexporten vill därför utskottet göra det enklare för livsmedelsföretagen att exportera och marknadsföra sig i andra länder.
Utskottet konstaterar att regeringen har vidtagit åtgärder på området, bl.a. har Business Sweden fått ett uppdrag att genomföra ett exportprogram med särskilt fokus på små och medelstora företag, vilket är positivt. Samtidigt anser utskottet att det finns ett behov av ett än tydligare främjandeuppdrag med särskild tyngdpunkt på att göra det enklare för livsmedelssektorn att ta sig in på nya och befintliga marknader. För att lyckas med detta behöver den livsmedelsspecifika kompetensen förbättras på Business Sweden, och näringen behöver få en tydligare position i marknadsföringen av Sverige. Det är även av stor vikt att Business Sweden tillhandahåller information till livsmedelsföretag om tillvägagångssätt likväl som om potentialen och mervärdet i att förädla produkter för export.
Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 6, 2016/17:3616 (L) yrkande 7, 2016/17:3618 (C) yrkande 6 och 2016/17:3620 (M) yrkande 6.
Med det anförda anser utskottet att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkandena 7 och 8 och 2016/17:3618 (C) yrkandena 71–73, 76 och 77 kan lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet noterar att det sedan hösten 2015 finns ett lantbruksråd vid Sveriges ambassad i Peking. Vidare noterar utskottet att en åtgärd i regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin är att ytterligare lantbruksråd ska arbeta med bl.a. handelshinder som slår specifikt mot svensk livsmedelsexport. Mot den bakgrunden anser utskottet att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkande 10, 2016/17:3615 (KD) yrkande 14 och 2016/17:3618 (C) yrkande 74 kan lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller frågan om att anslå medel till Business Sweden under längre tid än ett år i taget konstaterar utskottet att regeringen i budgetpropositionen brukar föreslå anslag på årsbasis. Utskottet avstyrker därmed motion 2016/17:3618 (C) yrkande 75.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om konkurrenskraften inom turistnäringen och om marknadsföring av Sverige som besöksmål för matturism.
Jämför reservation 69 (C).
Propositionen
I propositionen konstateras att bilden av Sverige som livsmedelsproducerande land fortfarande är relativt svag, medan bilden av Sverige och övriga Norden som attraktiv destination för måltidsupplevelser har stärkts. Vidare anges att ett ökat välstånd och ökat resande, både inom och utom landet, samt ett ökat intresse för matkulturer, råvaror, ursprung, historia och måltidens roll i olika sociala sammanhang utgör grunden för måltidens utvecklingspotential.
Det hänvisas även till den förstudie till exportprogram för Sveriges måltidsturism 2020, som V.S. Visit Sweden AB (Visit Sweden) gjorde 2014 (L2014/00509/ELT). Enligt förstudien förknippas Sverige som besöksmål i första hand med naturupplevelser och en hälsosam livsstil. Dessa områden kan relateras till måltiden för att ta till vara och produktutveckla upplevelser med utgångspunkt i det ökade intresset för hälsa, enkelhet och det naturnära.
Vidare konstateras att bilden av Sverige som besöksmål fortfarande är splittrad. Svensk mat och dryck är okänd bland de bredare turistströmmarna, och det råder hård internationell konkurrens om de matintresserade resenärerna. Därför behövs enligt propositionen ett fortsatt utvecklings- och marknadsföringsarbete. Smak och kvalitet, kulturarv och hållbarhetsaspekter kan utgöra konkurrensfördelar. Besöksnäringen och de småskaliga mat- och dryckesföretagen kan bidra till att gemensamt bygga varumärken och även skapa efterfrågan på exportprodukter, vilket bidrar till lokal och regional tillväxt och sysselsättning.
I propositionen betonas att det arbete som pågår inom livsmedels- och restaurangbranschen för en frivillig ursprungsmärkning avsedd för den inhemska marknaden bör kunna vidareutvecklas och kopplas ihop med marknadskoncept för användning på exportmarknaden.
Vidare konstateras att besöksnäringen, och särskilt måltidsturismen, är en relativt omogen bransch. Det finns behov av ökad bransch- och marknadskompetens och andra företagsinriktade insatser för att utveckla nya produkter såväl för den inhemska som för den utländska marknaden. I detta ingår exempelvis att tillvarata och utveckla möjligheterna till samspel mellan platsbundna resurser, natur- och kulturmiljöer och utveckling av måltider. Det anges även att offentliga aktörer på alla nivåer kan underlätta genom stödjande strukturer för nätverk och samverkansplattformar samt genom att främja företagens kunskaps- och kompetensutveckling. Majoriteten av företagen i den svenska besöksnäringen är små och har begränsade möjligheter att driva destinationsutvecklingsarbete och marknadsföra sig på internationella marknader. Enligt propositionen behövs fortsatta insatser för destinationsutveckling samt för strategisk och långsiktig lokal, regional och nationell samverkan och samlade insatser för att marknadsföra Sverige med måltiden som hela eller en del av reseanledningen.
Regeringens sammanfattande bedömning är att det finns goda förutsättningar för att marknadsföra och utveckla insatser för att möta den potential som finns i upplevelser av mat och dryck som en integrerad del av besöksnäringen.
Motionen
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 24 påtalas behovet av att stärka konkurrenskraften inom turistnäringen. I motionen anförs att livsmedelsindustrin genererar besöksturism. Många livsmedelsföretag bygger sina verksamheter kring sin produktion, t.ex. polkagristillverkningen i Gränna. Enligt motionärerna finns därför ett behov av en översyn av konkurrenskraften inom turistnäringen för att bl.a. kunna peka ut vilka åtgärder som krävs för att öka matturismen. I motionen anförs även att Sverige bör marknadsföras som besöksmål för matturism (yrkande 78). Turismen och exportvärdet kopplat till turism, dvs. det värde som turister konsumerar för när de besöker Sverige, ökar. Det finns således mycket stora möjligheter för Sverige att profilera sig som ett besöksmål för matturism. Målgruppen matintresserade resenärer ökar, och en satsning på mat-, dryckes- och måltidsupplevelser kan skapa nya affärer, tillväxt och arbetstillfällen i hela landet. Att säkerställa att Sverige verkligen tar till vara den potential som svenska livsmedel innehar när det gäller export och matturism bör enligt motionärerna vara ett prioriterat område fram till 2020.
Kompletterande information
Inom landsbygdsprogrammet utlyser Jordbruksverket 20 miljoner kronor till projekt som främjar svensk måltidsexport eller s.k. gastronomiturism, dvs. att svensk mat och dryck ska vara en anledning för besökare att resa till Sverige. Syftet är att utveckla näringslivet regionalt inom mat-, dryckes- och måltidsupplevelser för att skapa en attraktiv svensk landsbygd med ökat antal arbetstillfällen. Stödet ska gå till samarbetsprojekt som handlar om
– destinations- och regionutveckling för ökad exportmognad inom mat-, dryckes- och måltidsupplevelser
– produktutveckling och paketering av mat-, dryckes- och måltidsupplevelser
– kunskapsspridning om svensk matkultur, trender och omvärlden
– internationell kommunikation om måltidsupplevelser i Sverige.
Regeringens exportstrategi (skr. 2015/16:48) beslutades i september 2015 och innehåller ett sjuttiotal åtgärder som regeringen avser att vidta för att möta de utmaningar som den svenska utrikeshandeln står inför. Exportstrategin syftar till att öka exporten, Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turister, andelen exporterande företag och deltagandet av svenska företag i den globala ekonomin. När det gäller besöksnäringen finns i strategin fortsatta insatser för att utveckla destinationer, samverkan och insatser för att marknadsföra Sverige som besöksmål. Bland annat nämns följande insatser:
– Visit Sweden fortsätter sitt uppdrag och tillförs ytterligare resurser för att marknadsföra Sverige som turistland och få fler turister till Sverige.
– Visit Sweden kommer att genomföra särskilda satsningar för att stärka närvaron på tillväxtmarknader, som Indien och Kina, profilera Sverige inom eko- och naturturism på landsbygden och genomföra insatser för att förlänga utländska besökares vistelse i Sverige.
– Tillväxtverkets insatser för fler exportmogna destinationer kommer att kompletteras med insatser i tidigare skeden, där särskilt fokus riktas på insatser som stärker utvecklingen av nya hållbara produkter och upplevelser som kan bidra till fler besökare och växande företag.
– Regeringen ska tillsammans med idrottsrörelsen och andra relevanta aktörer verka för att fler internationella arrangemang förläggs till Sverige.
Regeringen har även i oktober 2016 gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå en sammanhållen politik för hållbar turism och växande besöksnäring (dir. 2016:83). Syftet med utredningen är att ge regeringen underlag för att stärka besöksnäringen som export- och jobbmotor i hela landet. Utredaren ska analysera utvecklingen och bedöma framtida utmaningar och möjligheter för besöksnäringen. Utredaren ska vidare lämna förslag till en politik som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande och sysselsättning och som bidrar till att aktörerna gemensamt kan kraftsamla inom besöksnäringen. Uppdraget, som ska redovisas senast den 1 december 2017, omfattar bl.a. följande insatser:
– analysera målet för turismpolitiken, och om det finns skäl till det föreslå tillägg eller nytt mål för politiken
– kartlägga besöksnäringens behov och hinder för en hållbar utveckling och därefter föreslå insatser
– föreslå hur samverkan och samordning mellan besöksnäringen och offentliga aktörer kan utvecklas för att stärka det gränsöverskridande turistiska erbjudandet äta-resa-göra-bo
– föreslå hur kontaktytorna mellan bl.a. myndigheter, näringslivet, akademin och civilsamhället kan utvecklas.
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin aviserar regeringen bl.a. följande åtgärder som berör besöksnäringen och måltidsupplevelser:
– synliggöra och tillgängliggöra information om svenska produktionsförhållanden och styrkeområden till livsmedelskedjans aktörer och till konsumenter
– marknadsföring av svenska och regionala mat-, dryckes- och måltidsupplevelser för ökad export
– insatser för att öka kunskap och kompetens om regional matkultur genom att upprätta ett nationellt nätverk med relevanta myndigheter och aktörer inom kunskapskedjan
– insatser för ökad kunskap om de svenska mervärdena.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns goda förutsättningar att marknadsföra och utveckla insatser för att möta den potential som finns i upplevelser av mat och dryck som en integrerad del av besöksnäringen. Därför välkomnar utskottet de åtgärder på området som regeringen aviserat i sin handlingsplan. Utskottet noterar även att Jordbruksverket inom landsbygdsprogrammet har utlyst 20 miljoner kronor till projekt som främjar svensk måltidsexport eller s.k. gastronomiturism. Vidare konstaterar utskottet att regeringens exportstrategi innehåller fortsatta insatser för att utveckla destinationer, samverkan och insatser för att marknadsföra Sverige som besöksmål utomlands. Det kan även nämnas att regeringen i oktober 2016 har gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå en sammanhållen politik för hållbar turism och växande besöksnäring. Med det anförda anser utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkandena 24 och 78 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller motionsyrkanden om att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer. Riksdagen avslår motionsyrkanden om ekologisk odling, produktion och konsumtion, om produktionsmetoder och om uppgifter för en samordnande funktion.
Jämför reservation 70 (S, MP, V) och 71 (M).
Propositionen
I propositionens förslag till övergripande mål för livsmedelsstrategin anges att produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. Vidare är regeringens bedömning att produktionen, konsumtionen och exporten av ekologiska produkter bör öka.
Det konstateras att det ekologiska jordbruket skapar värdetillväxt och därigenom fler jobb på landsbygden. Regeringen bedömer att åtgärder behöver vidtas som bidrar till att öka produktionen, konsumtionen och exporten av ekologiska produkter. Vidare anförs att regeringen har för avsikt att inrätta en samordnande funktion för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige. Uppgifter för funktionen bör enligt propositionen vara att främja produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel, bidra till utbyte av erfarenhet och dialog mellan berörda aktörer inom området ekologisk produktion och konsumtion, utreda marknadens funktionssätt samt verka för kunskapsuppbyggnad i form av forskning, innovation och rådgivning.
Det anförs även att regeringen ser positivt på kvantitativa mål för ekologisk produktion och konsumtion och tror att sådana mål kan spela roll för utvecklingen.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 4 bör svensk livsmedelsproduktion styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer. I motionen anges att ekologiskt producerad mat utgör en växande konsumentmarknad, och den svenska ekologiska livsmedelsproduktionen täcker inte efterfrågan. I stället för att sätta upp mål om ekologisk konsumtion och produktion bör fokus vara att stärka konkurrenskraften i hela kedjan. Det handlar exempelvis om att minska de höga kostnaderna för företagande och insatsvaror som gör att svensk ekologisk produktion inte står sig mot konkurrentländerna.
Även i kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 4 föreslås att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer. Målsättningen bör vara att sträva mot att allt jordbruk blir mer hållbart och att stärka konsumentens kunskap om livsmedel. Vi vet inte hur livsmedelsproduktionen ser ut i vare sig Sverige eller världen år 2030, än mindre vilken produktionsform som är mest attraktiv eller vilka varor som konsumenter efterfrågar. Det finns en risk i att låsa in sig i kvantitativa mål för en viss produktionsform.
På liknande sätt betonas i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 4 att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer. Fokus bör enligt motionärerna vara att stärka konkurrenskraften i hela kedjan och sträva mot att allt jordbruk blir mer hållbart. Samtidigt bör man stärka konsumentens kunskap om livsmedel.
Att det inte bör vara politiken som avgör vilka livsmedel som produceras och konsumeras i framtiden framhålls även i kommittémotion 2016/17:3620 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M). Enligt motionärerna bör svensk livsmedelsproduktion styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer (yrkande 4). Vidare anges i yrkande 9 att den samordnande funktionen för ekologisk produktion, som regeringen har för avsikt att inrätta, bör ha till uppgift att se till hela jordbrukets hållbarhet och inte inriktas mot en specifik produktionsform.
I motion 2016/17:517 av Betty Malmberg och Mats Green (båda M) yrkande 1 anförs att livsmedelsstrategin ska avstå från att lägga fasta mål för ekologisk produktion och konsumtion. Den ekologiska produktionen ska inte särbehandlas utan ska tvärtom delta på marknaden under samma förutsättningar som konventionellt framtagna livsmedel. Vidare påtalas i yrkande 2 att det inte är politikens uppgift att ta ställning till vilka produktionsmetoder som lantbrukare ska använda. Ekologisk odling kan och bör klara sig på egna meriter. Motionärerna föreslår även att produktionsmålen för ekologisk odling bör ersättas med strävansmål för ett mer resurseffektivt jordbruk (yrkande 4).
Vidare efterfrågar Anna Hagwall (SD) i motion 2016/17:686 en ökad inhemsk ekologisk hälsobefrämjande jordbruksproduktion. Enligt motionären är detta viktigt eftersom Sverige i dag är beroende av andra länders jordbruksproduktion och inte i närheten av att vara självförsörjande.
I motion 2016/17:2122 av Betty Malmberg och Mats Green (båda M) yrkande 1 betonas den ekologiska odlingens lägre avkastande förmåga samt vilka konsekvenser det får för klimat, miljö och en globalt växande befolkning. Motionärerna anser vidare att regeringen när det gäller synen på mervärdet i ekologisk odling bör agera i enlighet med relevant forskning och slutsatser från regeringens expertmyndigheter (yrkande 2). Det finns enligt motionärerna inga entydiga forskningsbelägg för att ekologisk odling skulle vara bättre vare sig för klimatet, miljön eller hälsan.
Kompletterande information
I regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin anges att regeringens inriktningsmål för ekologisk produktion och konsumtion är att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter 2030. Vidare anges att Jordbruksverket ska få i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter, företrädare för företag och organisationer inom hela livsmedelskedjan samt konsument- och miljöorganisationer ta fram en åtgärdsplan och etappmål för att nå inriktningsmålen om ekologisk produktion och konsumtion till 2030. Det aviseras även att en svensk samordningsfunktion ska utses som ska
– främja produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel
– bidra till utbyte av erfarenhet och dialog mellan berörda aktörer inom området ekologisk produktion och konsumtion
– verka för kunskapsuppbyggnad i form av forskning, innovation och rådgivning
– utreda marknadens funktionssätt.
I svaret på en skriftlig fråga om ekologisk odling och faktabaserade beslut (fr. 2016/17:894) anförde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht bl.a. följande:
Jag tror på svensk landsbygd och svensk livsmedelsproduktion och är övertygad om att mer mat kan produceras i Sverige. Den ökande efterfrågan på ekologiska livsmedel kan bidra till tillväxt och konkurrenskraft i svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Det är ett faktum att det idag råder brist på flera svenska ekologiska produkter. Den växande marknaden för ekologiska livsmedel skapar möjligheter på marknaden för små och stora svenska jordbruks- och livsmedelsföretag.
Det är också en realitet att en ökad svensk produktion av ekologiska livsmedel skulle bidra till att uppnå flera av miljökvalitetsmålen, t.ex. Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Ekologisk odling innebär en produktion utan bekämpningsmedel. Det finns idag ett EU-regelverk som ekologiska lantbrukare är tvungna att följa för att få ta del av EU-stöd i Landsbygdsprogrammet i form av miljöersättningar.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram att regeringen och jag vill möta konsumenternas efterfrågan som gör att marknaden för ekologiska livsmedel växer lokalt och globalt. Det finns möjligheter till fler arbetstillfällen, ökad svensk export och ökad lönsamhet. Vi har nu chansen att öka den svenska produktionen. Jag vill att vi producerar mer mat i vårt land. Det gäller både konventionell och ekologisk mat. Det handlar om att det finns konsumenter som efterfrågar vissa produkter. Det finns en enorm efterfrågan på ekologiska livsmedel och den ska kunna mötas bättre av svenska producenter.
När det gäller lagstiftningen presenterade EU-kommissionen i mars 2014 ett nytt lagstiftningspaket om ekologisk produktion som innehöll ett förslag till ny förordning och en ny handlingsplan. Regeringen har arbetat aktivt för att ändra förslaget på EU-nivå med målsättning att främja ekologisk produktion.
Utskottets ställningstagande
Det ekologiska jordbruket skapar värdetillväxt och därigenom fler jobb på landsbygden. Utskottet anser därför i likhet med regeringen att åtgärder behöver vidtas som bidrar till att öka produktionen, konsumtionen och exporten av ekologiska produkter. Utskottet konstaterar emellertid att regeringen har fastställt ett inriktningsmål för ekologisk produktion och konsumtion. Regeringens inriktningsmål innebär att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter 2030. Vidare har regeringen aviserat att Jordbruksverket ska få i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan och etappmål för att nå inriktningsmålen om ekologisk produktion och konsumtion till 2030.
Utskottet anser att fokus måste vara att stärka konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan i stället för att formulera mål om ekologisk konsumtion och produktion. Målsättningen måste vara en strävan mot att allt jordbruk blir mer hållbart och att konsumentens kunskap om livsmedel stärks. Det finns en risk i att låsa in sig i kvantitativa mål för en viss produktionsform eftersom vi inte vet hur livsmedelsproduktionen kommer att se ut 2030, varken i Sverige eller i övriga världen. Utskottet anser att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer.
Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet nu anfört och tillkännager detta för regeringen. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2016/17:3615 (KD) yrkande 4, 2016/17:3616 (L) yrkande 4, 2016/17:3618 (C) yrkande 4 och 2016/17:3620 (M) yrkande 4.
Utskottet anser att motionerna 2016/17:517 (M) yrkandena 1, 2 och 4, 2016/17:686 (SD), 2016/17:2122 (M) yrkandena 1 och 2 samt 2016/17:3620 (M) yrkande 9 kan lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte redan kan anses tillgodosedda.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om livsmedelsforskning, om behovsmotiverad forskning inklusive uppdrag att redovisa vilka andelar av forskningen som går till behovsmotiverad forskning, om samverkan genom branschdialoger, om förädlingsvärdet i livsmedelskedjan, om livsmedelsinnovation och utveckling samt om mobilitet mellan akademin och näringslivet.
Jämför reservation 72 (SD) och 73 (C).
Propositionen
I propositionen föreslås att målet för det strategiska området Kunskap och innovation ska vara att stödja kunskaps- och innovationssystemet för att bidra till ökad produktivitet och innovation i livsmedelskedjan samt hållbar produktion och konsumtion av livsmedel.
Regeringen anser att ett fungerande kunskaps- och innovationssystem är avgörande såväl för landets som för olika sektorers framtida utveckling, välfärd och konkurrenskraft. Innovation är avgörande för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen hos företag och därmed för tillväxt och framtida välstånd. För en hållbar livsmedelsproduktion är inte minst utvecklingen av nya produkter, värdeskapande inom produktion och tjänster samt nya produktionsmodeller och produktionssystem nödvändiga. För mer information om målet se avsnittet En livsmedelsstrategi för Sverige.
Regeringen bedömer att det finns behov av ökad samordning inom kunskaps- och innovationssystemet för livsmedelskedjan. Livsmedelskedjans aktörer behöver ta aktivt ansvar för att formulera sina behov inom kunskaps- och innovationssystemet. Ett starkt och sammanhållet forsknings- och innovationssystem är viktigt för livsmedelssektorns utveckling och långsiktiga konkurrenskraft. Förutom den forskning som sker vid universitet och högskolor bör berörda forskningsinstitut ha kompetens och rätt organisation för att kunna möta livsmedelskedjans behov.
Regeringen ser positivt på den omstrukturering som skett av Research Institutes of Sweden AB (Rise) och att Stiftelsen JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik nu ingår i den strukturen. Sammanslagning till ett institut innebär möjligheter till en förbättrad styrning och samordning av t.ex. livsmedelsrelaterade forskningsinsatser. Rise blir därför en viktig aktör för livsmedelsområdet.
Regeringen anser, liksom Konkurrenskraftsutredningen, att det krävs en ökad samverkan mellan olika typer av aktörer för att utveckla kunskap och innovation inom livsmedelskedjan. Insatser görs på lokal, regional och nationell nivå, och dessa behöver i högre grad samordnas för att få större effekt.
Regeringen noterar att ett antal initiativ har tagits för att stärka samordningen av forsknings- och innovationsinsatserna, bl.a. Food Science Sweden som är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Livsmedelsföretagen, Chalmers tekniska högskola, Lunds universitet och SP Food and Bioscience. Utöver dessa pågår även ett antal andra projekt med samma syfte. Regeringen anser att det finns behov av en utvärdering av initiativen för att stärka kunskapsöverföringen och nyttiggörandet och därigenom bidra till livsmedelsstrategins övergripande mål.
En bättre samverkan mellan forskning och innovation är viktig för branschens konkurrenskraft. Regeringen delar utredningens och remissinstansernas bedömning att inte bara näringslivet, utan också hela sektorn behöver bli en tydligare beställare och ta aktivt ansvar för att formulera mål, strategi och åtgärdsbehov inom kunskaps- och innovationssystemet.
Regeringen välkomnar det initiativ som tagits av Stiftelsen Lantbruksforskning och Stiftelsen JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik med förslag på en forsknings- och innovationsplattform för lantbruk och livsmedel som ska kunna identifiera såväl långsiktiga som kortsiktiga kunskapsbehov för en konkurrenskraftig livsmedelssektor i syfte att samordna och stärka beställarrollen för livsmedelskedjan. Regeringen anser att det är viktigt att hela livsmedelskedjan finns representerad i denna plattform för att garantera möjligheten att formulera hela sektorns behov. Regeringen anser vidare att en stärkt beställarroll måste samordnas med tillgängliga resurser för forskning och innovation.
Den behovsmotiverade forskningen inom livsmedelskedjan är en viktig del av livsmedelsstrategin. För ökad produktivitet krävs tvärvetenskapliga satsningar där ekonomi och marknad integreras med naturvetenskaplig forskning, med fokus på att prioritera kunskapsområden som stärker livsmedelskedjans långsiktiga hållbarhet och lönsamhet. Utveckling av nya livsmedelsprodukter är ett växande och innovativt område med krav på hög kunskapsnivå. I linje med Konkurrenskraftsutredningen gör regeringen bedömningen att den behovsmotiverade forskningen inom livsmedelskedjan är viktig.
När det gäller innovation, spridning av forskningsresultat och kommersialisering bedömer regeringen att innovationssystemet bättre bör stödja livsmedelskedjans behov av spridning och kommersialisering av forskningsresultat och ny kunskap samt tillväxt av nya kunskapsintensiva aktörer. Regeringen anser, liksom Konkurrenskraftsutredningen, att det måste bli mer attraktivt att verka inom och investera i näringens utveckling, inte minst i nya kunskapsintensiva företag som startas av nya aktörer. Vidare stöder regeringen Konkurrenskraftsutredningens konstaterande att olika närings- och innovationsstödjande aktörer bättre bör stödja livsmedelssektorns behov av forskning.
Regeringen instämmer i Konkurrenskraftsutredningens bedömning att ett program för industridoktorander kan främja kunskapsuppbyggnaden inom näringslivet och göra det attraktivt att investera i forskning. Ett sådant samarbete mellan livsmedelskedjan och högskolor och universitet kan vara viktigt för att föra samman relevanta frågeställningar med vetenskapliga metoder och resultat samt för att utveckla kontaktytorna mellan företag och högskolor och universitet.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 80 är det viktigt att livsmedelsforskningen i Sverige främjas. Motionärerna konstaterar att jordbruks- och livsmedelsforskningen i Sverige har tappat sedan ett antal företag flyttat sina avdelningar för forskning och utveckling utomlands. Totalt motsvarar företagens utgifter för forskning och utveckling inom livsmedelsområdet endast 0,24 procent av branschens omsättning, vilket är mycket lågt jämfört med andra branscher. Det är därför av stor vikt att staten och näringslivet samverkar för att stärka forskning inom livsmedelskedjans olika delar.
I yrkande 82 framhåller motionärerna behovet av att verka för att den behovsmotiverade forskningen inom livsmedelskedjan stärks. Det är viktigt med tydligt behovsdriven forskning där hela livsmedelskedjans olika aktörer tydligare tar på sig en beställarroll och där samverkan mellan livsmedelsproducenter, industri, handel och konsument främjas för att bättre möta konsumenternas efterfrågan.
En regelbunden samverkan genom branschdialoger med regeringen måste också säkras för att främja samordning inom kunskaps- och innovationssystemet för livsmedelskedjan (yrkande 83).
Enligt yrkande 85 bör mobilitet mellan akademin och näringslivet underlättas. Motionärerna menar att forskning och näringsliv i större utsträckning bör integreras och bli mer verklighetsnära. Det ska vara lättare och mer förtjänstfullt att gå från forskningsvärlden till näringslivet och vice versa.
Även kommittémotion 2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) tar upp vikten av att involvera forskning och innovation i livsmedelsstrategin. Detta skulle möjliggöra ett ökat förädlingsvärde i livsmedelskedjan och även utveckling av lantbrukets odlingsmetoder (yrkande 5). Även i yrkande 6 tas frågan om att främja svensk livsmedelsinnovation upp. Motionärerna poängterar att framtiden ställer krav på alternativa livsmedel. Sverige har en god potential att leda arbetet inom livsmedelsinnovation i och med sitt goda renommé och miljöarbete och med framgångsrika företag som specialiserar sig på innovativa matprodukter. För att stärka livsmedelsinnovation i Sverige vill motionärerna förbättra företagsvillkor och främja inkubatorverksamhet så att Sverige kan stärka sin position på området.
Enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 11 måste satsningar på innovation och utveckling inom livsmedelssektorn stödjas. Motionärerna anför att ytterligare medel behövs för forskning och utveckling inom vissa strategiska områden för att förbättra produktionsprocesserna, stärka den inre effektiviteten och för att öka marknadskunnandet.
I enlighet med yrkande 16 vill motionärerna ge Formas och SLU i uppdrag att tydligare redovisa vilka andelar av forskningen som går till behovsdriven forskning samt vilka behov denna forskning svarar emot.
Tidigare behandling och kompletterande information
Av regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin framgår olika åtgärder som regeringen avser att vidta för att uppnå målen med livsmedelsstrategin. När det gäller området Kunskap och innovation nämns under behovsmotiverad forskning och innovation bl.a. följande åtgärder:
– förstärkning av den behovsmotiverade forskningen, med ökat fokus på produktivitet
– förbättrad samordning mellan olika aktörer och initiativ samt stöd för utveckling av livsmedelskedjans beställarroll
– forskning, utveckling och kommersialisering vad gäller framtida livsmedel
– utveckling av inkubatorer eller motsvarande inom livsmedelsområdet för att företag ska kunna gå från idé till kommersialiserad produkt
– studie om hur utbud och nyttjande av test- och demoanläggningar kan förbättras
– program för industridoktorander för att främja kunskapsuppbyggnaden inom näringslivet och stärka samarbetet mellan livsmedelskedjan och högskolor och universitet.
Vidare beslutade regeringen den 27 mars 2017 att ge Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, i uppdrag att studera Sveriges innovationssystem för livsmedel. Studien syftar till att få en ökad kunskap om jordbrukets och livsmedelssektorns innovationssystem, vilket sedan ska fungera som underlag för vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka livsmedelssektorns innovations- och konkurrenskraft. Enligt regeringen har innovation i jordbruket och livsmedelssektorn stor potential att bidra till både ökad produktivitet och hållbar produktion och konsumtion.
I november 2016 presenterade regeringen forskningspropositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft (prop. 2016/17:50) där regeringen redogör för sin syn på forskningspolitikens inriktning i ett tioårigt perspektiv, med särskilt fokus på satsningar 2017–2020. Syftet är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer.
Det framgår av propositionen att regeringen har inrättat fem strategiska samverkansprogram. Den övergripande målsättningen med dessa är att gemensamt samordna innovationsinsatser för att stärka Sveriges konkurrenskraft och samtidigt möta kommande samhällsutmaningar. Ett av samverkans-programmen är cirkulär och biobaserad ekonomi som syftar till att kraftsamla regeringens innovationsinsatser för en cirkulär och biobaserad ekonomi och på så sätt bidra till att stärka Sveriges innovations- och konkurrenskraft.
Strategiska innovationsområden är en insats som har pågått sedan 2012 och är ett centralt verktyg för att förverkliga samverkansprogrammen. Inom de strategiska innovationsområdena samverkar branscher och sektorer, universitet och högskolor, forskningsinstitut, unga innovativa små och medelstora företag, stora etablerade företag, den offentliga sektorn, civilsamhället och andra aktörer. Regeringen anför i propositionen att strategiska innovationsområden är ett verktyg för att utveckla internationellt konkurrenskraftiga innovationsmiljöer genom nationell kraftsamling och stärkt förmåga till samverkan mellan aktörer från olika sektorer och aktörsgrupper. Enligt propositionen ska den utökade satsningen på strategiska innovationsområden bl.a. leda till
– satsningar på små och medelstora företag och inkubatorer
– ett aktivt arbete för att stärka förutsättningarna för samverkan mellan universitet och högskolor, den offentliga sektorn, stora företag och små och medelstora företag
– ökad samordning och samverkan med andra nationella och regionalt initierade initiativ
– att, när det är relevant, aktivt samspela med andra nationella initiativ inom eller med koppling till innovationsområdet och när så är möjligt samspela med regionala satsningar, inte minst inom ramen för strukturfondsprogrammen.
I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20 och 23) beräknar regeringen en ökning av Formas två forskningsanslag till följd av satsningar på ovanstående ändamål. Satsningen omfattar 50 miljoner kronor 2018 och ytterligare 25 miljoner kronor per år 2019 och 2020. Därmed beräknas anslagsnivån bli 100 miljoner kronor högre 2020 än 2016 för detta ändamål. Genom att tillföra Formas ytterligare medel skapar man förutsättningar för strategiska innovationsområden att utvecklas i linje med samverkansprogrammen.
Utskottet har behandlat forskningspropositionen i sitt yttrande 2016/17:MJU3y Kunskap i samverkan. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det genom samverkansprogrammen skapas goda förutsättningar för ökad samverkan mellan de strategiska innovationsområdena och för att utveckla insatser för att nå övergripande mål. På så sätt kommer man att kunna kraftsamla forsknings- och innovationsarbetet och förbättra förutsättningarna för att forskningsresultaten kommer till nytta.
Vidare har Formas en pågående satsning, Hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion, där de utlyser 50 miljoner kronor under fem år (2016–2020) för projekt inom livsmedelsforskningen inklusive nutritionsforskning. Utlysningen syftar till att stödja forskning och utveckling relaterad till samhällsutmaningar och globala hållbarhetsmål inom området. Satsningen syftar även till att stärka kapaciteten hos unga forskare och främja samverkan mellan aktörer inom området.
När det gäller mobilitet mellan akademin och näringslivet behandlas detta i ovan nämnda forskningsproposition. Regeringen betonar att frågor som rekrytering och meritering är avgörande för ett lärosätes strategiska utveckling och attraktivitet som arbetsgivare. Regeringen anför att rekrytering, meritering och mobilitet bör betraktas som viktiga uppgifter för ledningsorganen vid ett lärosäte. Det är angeläget att möjligheten att byta karriär mellan universitet, högskolor, näringslivet, den offentliga sektorn och civilsamhället ökar. Ett centralt ansvar för universiteten och högskolorna är hur meriteringssystem och meritvärdering ska utformas och tillämpas för att främja en sådan ökad mobilitet. Regeringen anser att universitet och högskolor bör ta initiativ till att se mobilitet som en prioriterad strategisk fråga och göra insatser för att främja en ökad mobilitet och för att premiera mobilitet vid rekrytering och meritering. Regeringen avser därför att ge en relevant myndighet i uppdrag att regelbundet följa upp bl.a. mobiliteten i högskolan. Sådana uppföljningar ger såväl regeringen som lärosätena ett viktigt underlag inför eventuella framtida överväganden om behov av åtgärder.
Utbildningsutskottet har yttrat sig över propositionen om livsmedelsstrategin (yttr. 2016/17:UbU6y) och betonar i sitt yttrande lärosätenas stora ansvar att främja mobilitet vid t.ex. rekrytering och meritering. Vidare ser utbildningsutskottet positivt på att regeringen avser att regelbundet följa upp bl.a. mobiliteten i högskolan.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett fungerande kunskaps- och innovationssystem är avgörande för såväl landets som olika sektorers framtida utveckling och konkurrenskraft. Utskottet noterar att regeringen har identifierat ett antal åtgärder som behöver vidtas för att stärka kunskaps- och innovationssystemet för livsmedelskedjan i Sverige, bl.a. ökad samverkan mellan olika aktörer men även att hela branschen blir involverad i vilka behov som finns inom kunskaps- och innovationssystemet.
Den 1 juni 2017 beslutade regeringen om ett tredje åtgärdspaket inom ramen för livsmedelsstrategin. Paketet innehåller uppdrag till Tillväxtverket om att förbereda och etablera en samverkansarena för livsmedelssektorns utveckling, till SLU om att inrätta program för industridoktorander, till Verket för innovationssystem (Vinnova) om att utveckla inkubation i livsmedelskedjan och till Formas om att inrätta ett nationellt forskningsprogram för livsmedel. Utskottet noterar att regeringen således vidtar de åtgärder som aviserats i handlingsplanen.
I detta sammanhang vill utskottet även lyfta fram vikten av den behovsmotiverade forskningen och anser i likhet med regeringen att denna är en viktig del av forskningen. För en konkurrenskraftig livsmedelskedja krävs också forskning om och utveckling av framtida livsmedel. Utskottet ser fram emot OECD:s utvärdering av jordbrukets och livsmedelssektorns innovationssystem som kommer att utgöra ett värdefullt underlag för framtida åtgärder.
I regeringens forskningspolitiska proposition finns satsningar på både samverkansprogram och strategiska innovationsområden som har bäring på en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Utskottet noterar att samverkan mellan företag, universitet och myndigheter och en stärkt innovationskedja från forskning till genomförda lösningar är centralt i detta arbete.
Utskottet föreslår att motionerna 2016/17:2010 (C) yrkandena 5 och 6, 2016/17:2446 (SD) yrkandena 11 och 16 samt 2016/17:3618 (C) yrkandena 80, 82 och 83 med det anförda och i avvaktan på resultatet av pågående arbete lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller mobilitet mellan akademin och näringslivet delar utskottet regeringens syn att mobilitet borde vara en prioriterad strategisk fråga för universitet och högskolor. I likhet med utbildningsutskottet anser utskottet att lärosätena har ett stort ansvar att främja mobilitet vid rekrytering och meritering. Vidare är det positivt att regeringen avser att regelbundet följa upp bl.a. mobiliteten i högskolan. Mot bakgrund av ovanstående och aviserat uppdrag avstyrker utskottet motion 2016/17:3618 (C) yrkande 85.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en arbetsgivar- och ledarutbildning för företagare inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, om kompetensförsörjning för de gröna näringarna, om ungdomars val av lantbruksyrket, om att bevara den öppna arbetskraftsinvandringen, om att använda mat som pedagogiskt verktyg i skolan, om att inrätta branschskolor samt om studie- och yrkesvägledare.
Jämför reservation 74 (M), 75 (SD) och 76 (C).
Propositionen
Regeringen bedömer att rådgivning och kompetensutveckling behöver utvecklas i takt med behoven i företagen för att stärka företagens konkurrenskraft och bidra till en långsiktigt hållbar produktion. Insatserna för rådgivning och kompetensutveckling är viktiga för att stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft.
Kompetensutveckling i företagsledning blir allt viktigare i takt med att företagens storlek ökar. Fortlöpande kompetensutveckling är betydelsefull för att upprätthålla och öka tillväxten inom livsmedelskedjan. Regeringen anser därför att det finns potential att öka produktiviteteten genom ökad kompetens och fokus på produktionsprocesser, marknad, företagsledning och entreprenörskap.
Regeringen anser, liksom Konkurrenskraftsutredningen, att rådgivningen är en viktig länk i kunskapskedjan och att den spelar en nyckelroll som brobyggare mellan universitet och högskolor och praktik. Regeringen delar utredningens bedömning och anser att det är angeläget att rådgivningen utvecklas i takt med företagens behov för att kunna tillgodose de nya kraven inom sektorn, som t.ex. ökade krav på lönsamhet, produktivitet och hållbara produktionsmetoder. Regeringen anser att branschen har ett stort ansvar för att erbjuda den rådgivning som företagen efterfrågar.
Medel för kompetensutveckling finns inom landsbygdsprogrammet som därför kan vara ett verktyg för att utveckla rådgivarkompetensen. Regeringen instämmer i utredningens förslag om att stärka konkurrenskraften genom att prioritera kompetensutveckling och rådgivning och anser att de områden som särskilt behöver utvecklas bör fastställas i samarbete med rådgivningsorganisationer och näringen. För att få bäst effekt bör även organisationerna och näringen avsätta resurser för att utveckla rådgivarkompetensen. Med anledning av de behov av kompetensutveckling som sektorn står inför gör regeringen bedömningen att insatserna för rådgivning och kompetensutveckling är viktiga för att stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft.
När det gäller utbildning anser regeringen att relevanta utbildningsanordnare även fortsättningsvis bör följa utvecklingen i livsmedelssektorn och eftersträva att möta de kompetensbehov som finns inom området. Att det finns attraktiva utbildningar på alla nivåer och med inriktningar som motsvarar behoven i livsmedelskedjan är en strategisk fråga för företagens konkurrenskraft och hållbara utveckling. Utbildning för en livsmedelssektor med framtidstro, som är attraktiv att arbeta inom, bör attrahera ungdomar och vuxna som funderar på att byta yrke. Detta gäller såväl utbildning på gymnasienivå som utbildning på yrkeshögskole- och högskolenivå.
Regeringen har vidtagit ett antal olika åtgärder som förhoppningsvis kommer att bidra till att förbättra kompetensförsörjningen, bl.a. i livsmedelskedjan. Man håller bl.a. på att se över fler vägar in i yrken i vuxen ålder och underlätta för vuxna att byta yrke, och man har tillfört ytterligare resurser såväl för yrkeshögskola som för yrkesvux och infört s.k. snabbspår och särskilda utbildningar inom Svenska för invandrare (SFI) kombinerat med yrkessvenska och praktik. Regeringens utbyggnad av yrkeshögskolan som aviserades i budgetpropositionen för 2016 är ett annat viktigt instrument (Tillväxtvärk, rapport från Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond 2014).
Regeringen anser att information om de möjligheter som livsmedelskedjan innebär för sysselsättningen inom olika områden i samhället behöver utvecklas. Samordningen mellan utbildningsanordnare och respektive bransch behöver också utvecklas för att skapa attraktiva utbildningar. Yrkeshögskolans utbildningar ska svara mot ett verkligt behov på arbetsmarknaden och drivas i nära samarbete med arbetslivet.
Högre utbildning har stor betydelse för innovationsarbetet i företag, vilket konstateras av bl.a. OECD. Lantbrukets omstrukturering mot större enheter och mer kunskapsintensiva verksamheter ställer andra krav på utbildning och rådgivning än tidigare. För att möta dessa behov pågår en översyn av såväl agronomprogrammet som hortonomprogrammet inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
I fråga om gymnasieskolan ska utbildningen utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet och en bas för rekrytering till högskolesektorn. För att möta behoven i sektorn och bidra till livsmedelskedjans konkurrenskraft och hållbara utveckling anser regeringen att det behöver finnas attraktiva utbildningar på alla nivåer och att det är viktigt att livsmedelskedjan förmår vara en attraktiv sektor att arbeta i. Att möta kompetensbehovet i samhället är ett viktigt generellt mål för utbildningssystemet. Regeringen vill betona vikten av att relevanta utbildningsanordnare på olika nivåer noga följer utvecklingen i livsmedelssektorn och strävar efter att möta de kompetensbehov som finns inom området.
När det gäller skolan och hur livsmedel kan integreras i undervisningen anförs i propositionen att skolan och skolmåltiderna är en unik möjlighet som bör utnyttjas i större utsträckning. Det är viktigt att skolhuvudmännen tar sitt ansvar när det gäller kunskap om livsmedel, livsmedelsproduktion och hälsa hos barn och unga, inte minst genom att utnyttja en befintlig resurs som skolmåltiderna. Konsumenter med kunskap har större möjlighet att göra medvetna val. Grundläggande kunskap om måltiden och matens betydelse, fysiologiskt, sociologiskt och kulturellt, samt hur maten produceras bör därför ges i förskolan och i skolans olika stadier. Ett utvecklat samarbete med lokala livsmedelsaktörer kan stödja en sådan utveckling. En höjd kunskapsnivå om livsmedelsproduktion, mat- och måltider kan leda till tryggare och mer kvalitetsmedvetna konsumenter och bättre matvanor. Regeringen anser därför att kunskapsnivån hos både barn och unga när det gäller mat och måltider bör höjas.
Livsmedelsverkets nationella kompetenscenter för måltider i vård, skola och omsorg har till uppgift att utveckla de offentliga måltiderna. Arbetet syftar till att måltiden ska vara näringsriktig och säker, god och trivsam och att den ska vara hållbar och integrerad. Att måltiden är integrerad innebär att den tas till vara som en resurs i verksamheten, t.ex. att måltider i förskola och skola främjar kunskapen om mat hos morgondagens konsumenter.
Motionerna
Kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 25 framhåller vikten av att värna de gröna näringarnas kompetensförsörjning genom att bevara den öppna arbetskraftsinvandringen. I motionen anförs att regeringen har aviserat att man ämnar göra om reglerna för arbetskraftsinvandring så att det blir svårare för utländska arbetare att få enkla jobb i Sverige. Motionärerna ser med oro på detta och anser att arbetsgivarna själva bäst avgör vilken kompetens de behöver i sina företag.
I yrkande 63 anförs att mat i högre grad bör användas som pedagogiskt verktyg i skolan. Preferenserna för den mat vi väljer att äta sätts i tidig ålder, men kunskapen bland våra skolbarn om vad som är bra för kroppen och hälsan och hur vår konsumtion påverkar miljön och klimatet är fortfarande låg. Med ökande fetma och folkhälsosjukdomar som följd är det samhällsekonomiskt viktigt att öka kunskapen bland konsumenter tidigt. Läran om maten kan enligt motionärerna inkluderas inte enbart i hemkunskapen utan användas som ett pedagogiskt verktyg även i ämnen som naturvetenskap, matematik och samhällskunskap.
För att tillgodose vissa smala branschers skriande behov av kompetent arbetskraft vill motionärerna i yrkande 84 att man ser över möjligheterna att inrätta branschskolor. Dessa ska utformas i nära samverkan med arbetsmarknaden och samla olika yrkesutbildningar under ett och samma tak.
Motionärerna framhåller i yrkande 86 att man i högre grad bör använda studie- och yrkesvägledarna som en länk mellan skolan och arbetslivet. Studie- och yrkesvägledarna ska inte bara hjälpa elever att välja språk och gymnasieskola utan vara integrerade i hela skolans verksamhet. Entreprenörskap, företagande och praktik måste bli en röd tråd under skolans alla år, inte bara som en liten begränsad del i vissa årskurser. Enligt motionen bör detta göras i nära samverkan med det lokala näringslivet och ytterligare aktörer.
Enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 14 är det viktigt att säkerställa kompetensförsörjningen för de gröna näringarna och att anpassa utbildningarna mer efter näringens behov, särskilt i fråga om bristyrken. Genom anpassade utbildningar för ändamålet, på både gymnasie- och högskolenivå, kan det skapas goda förutsättningar för framgångsrika företag och tillgång till kompetent arbetskraft.
I kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 3 framhålls att man bör se över möjligheterna för en arbetsgivar- och ledarutbildning för företagare inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Konkurrenskraftsutredningen har föreslagit en sådan utbildning, och motionärerna anser att det är ett rimligt förslag och att möjligheterna att genomföra det inom befintliga strukturer bör ses över.
Motion 2016/17: 1176 av Solveig Zander (C) framhåller att regeringen bör medverka till att det tas fram riktlinjer för att intressera fler ungdomar att välja lantbruksyrket. För att intressera ungdomar måste t.ex. Arbetsförmedlingen och skolornas yrkesvägledare informera om de utbildningsprogram som finns inom de gröna näringarna, och skolorna måste vara mer aktiva för att finna praoplatser inom jordbruket.
Kompletterande information
Av regeringens handlingsplan för livsmedelsstrategin framgår att åtgärder inom området rådgivning och kompetensutveckling bl.a. kommer att riktas in på kompetensutveckling för nya behov hos dels större företag, dels företag som diversifierar för ökad produktivitet och konkurrenskraft.
Den 23 mars 2017 beslutade regeringen att ge SLU:s kompetenscentrum för företagsledning i Alnarp i uppdrag att stärka kompetensutvecklingen i företagsledning. Regeringen anför att komplexiteten i att leda moderna jordbruksföretag ökar, och därigenom blir också kompetensutvecklingen allt viktigare i takt med att villkoren för företagen ändras. Det finns en stor potential i att öka produktiviteten i det svenska jordbruket. Uppdraget löper på ett år och tilldelas 1 miljon kronor för genomförandet.
När det gäller arbetskraftsinvandring har socialförsäkringsutskottet nyligen behandlat denna fråga i betänkande 2016/17:SfU17 Arbetskraftsinvandring. Utskottet anför bl.a. följande i betänkandet:
Ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring, som ett komplement till åtgärder för att ta till vara arbetskraft, kommer att ha stor betydelse för Sveriges förmåga att möta denna utmaning. Redan i dag råder det brist på arbetskraft inom flera yrken och sektorer på arbetsmarknaden. Om Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen om arbetskraft behövs enligt utskottets mening ett öppet och flexibelt regelverk men med kontroll av villkoren för dem som kommer hit för att arbeta.
Utskottet kan konstatera att arbetskraftsinvandringen fortsätter att ligga på en hög nivå och ser positivt på detta. Arbetskraftsinvandringen vitaliserar arbetsmarknaden och ekonomin samt tillför kunskap och erfarenhet till Sverige.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att Sverige har ett generöst system för arbetskraftsinvandring, och att systemet bör vara generöst samtidigt som det balanseras mot rådande ordning med en reglerad invandring.
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson anförde vid debatten om interpellation 2016/17:368 Arbetskraftsinvandring att något arbete med att återinföra arbetsmarknadsprövningar inte pågår inom Regeringskansliet. Vidare anförde han att dagens regelverk har visat sig ha stora brister och måste förändras. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder när det gäller både effektivare kontroller och kortare handläggningstider. Sverige behöver ett system för arbetskraftsinvandring som möter de behov som finns av att rekrytera kompetens utomlands. Sverige ska även vara ett attraktivt land för innovativa och kunskapsintensiva företag. Ett välfungerande regelverk är ett av många instrument som kan bidra till en positiv utveckling i detta avseende.
Utbildningsutskottet har yttrat sig över propositionen (yttr. 2016/17:UbU6y). När det gäller frågan om att integrera läran om mat i skolundervisningen hänvisar utbildningsutskottet bl.a. till att regeringen den 12 maj 2016 gav Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram underlag till insatser för att främja hälsa som är relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Förslagen presenterades av myndigheterna den 2 maj 2017 (Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet, Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket) och innefattar bl.a. offentlig styrning för att främja hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet och höja kompetensen inom skolan och hälso- och sjukvården.
Livsmedelsverket har även tagit fram undervisningsmaterialet Hej skolmat! för att underlätta för skolan att ta till vara skolmåltiden i undervisningen. Hej skolmat! består av pedagogiska övningar där skolmåltiden utgör själva läromedlet. Övningarna är uppdelade i tre olika teman: hälsa, maten i våra liv och miljö. Skolmåltiden är en del av utbildningen, och med de här övningarna vill Livsmedelsverket ge skolan verktyg för att göra skolmåltiden till mer än bara en lucka i schemat. Måltiden är en arena där många av skolans ämnen samspelar i praktiken, vilket kan bidra till ett ämnesövergripande arbetssätt. Måltiden kan också vara en viktig del i skolans värdegrundsarbete. Livsmedelsverket har även gett ut ytterligare ett antal skrifter om skolmaten och hur den kan utvecklas till en resurs i utbildningen.
När det gäller branschskolor har denna fråga behandlats av utbildningsutskottet i betänkande 2016/17:UbU12 Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Utskottet föreslog ett tillkännagivande till regeringen med följande innehåll:
Utskottet konstaterar vidare att det finns flera yrken där det råder brist på arbetskraft. Matchningen på arbetsmarknaden kan också vara ett problem. Därtill kommer att studenterna i vissa fall i alltför liten utsträckning väljer en utbildning som leder till ett arbete. På sikt kan det finnas en risk att en låg kompetensförsörjning försvagar Sverige.
Mot denna bakgrund menar utskottet att dialogen mellan arbetsgivare och Sveriges lärosäten behöver stärkas. Utskottet anser att regeringen därför bör verka för ett ökat samarbete mellan lärosäten, arbetsliv och relevanta branschorganisationer och en kontinuerlig dialog om utbildningars innehåll och dimensionering. Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen biföll utskottets förslag till beslut (rskr. 2016/17:208).
Regeringen överlämnade i mars 2017 en proposition till riksdagen som innehåller förslag till en ny lag om försöksverksamhet med branschskolor (prop. 2016/17:161 En försöksverksamhet med branschskolor). Försöksverksamheten innebär att en huvudman för utbildning på ett yrkesprogram inom gymnasieskolan eller för kommunal vuxenutbildning enligt skollagen (2010:800) med bibehållet huvudmannaskap får sluta avtal med en branschskola om att skolan utför vissa uppgifter inom sådan utbildning (entreprenad). Den nya lagen om försöksverksamhet med branschskolor föreslås träda i kraft den 1 augusti 2017 och tillämpas på utbildning efter den 1 juli 2018. Propositionen bereds av utbildningsutskottet, och justering av betänkandet 2016/17:UbU21 En försöksverksamhet med branschskolor är planerad till den 8 juni 2017.
När det gäller studie- och yrkesvägledare framgår av budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 16) att regeringen beräknat totalt 36 miljoner kronor för perioden 2013−2016 (varav 10 miljoner kronor för 2015) för fortbildning av främst studie- och yrkesvägledare. Statens skolverk ska genomföra fortbildningsinsatser som inriktas mot att utveckla studie- och yrkesvägledningen med särskilt fokus på ökade kunskaper om arbetsmarknaden. Fortbildningen ska vidare främst gälla studie- och yrkesvägledningen inom grundskolan men kan också omfatta sådan vägledning inom gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning.
Skolverket har redovisat de insatser som genomförts. Verket har upphandlat fem olika högskolekurser för studie- och yrkesvägledare, skolledare och lärare. Vidare har ett stödmaterial för lärare i grundskolan utarbetats. Materialet syftar till att stödja och stimulera arbetet med att integrera studie- och yrkesvägledning i undervisningen och utgår från kursplanernas centrala innehåll. Skolverket har tillsammans med Arbetsförmedlingen tagit fram ett utbildningspaket för lärare och studie- och yrkesvägledare, i syfte att stärka arbetet med att integrera studie- och yrkesvägledning i alla ämnen under elevernas hela skolgång.
Vidare framgår av Skolverkets regleringsbrev för 2016 att verket ska genomföra fortbildningsinsatser för främst studie- och yrkesvägledare för att förbättra kvaliteten inom vägledningen. Arbetet ska ske i samråd med Arbetsförmedlingen. Uppdraget ska delredovisas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) årligen senast den 15 mars och slutredovisas den 15 mars 2019.
Både Yrkesprogramsutredningen (SOU 2015:97) och utredningen Att vända frånvaro till närvaro – en utredning om problematisk elevfrånvaro i sitt slutbetänkande (SOU 2016:94) har föreslagit att en utredning borde få i uppdrag att se över studie- och yrkesvägledningen i skolan. Enligt information från Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) bereds för närvarande direktiv till en utredning om studie- och yrkesvägledning.
Utbildningsutskottet föreslog nyligen ett tillkännagivande till regeringen i betänkande 2016/17:UbU18 Skolväsendet – lärare och elever om att regeringen ska låta ta fram och uppdatera en digital studie- och yrkesvägledningsplattform och att studie- och yrkesvägledarnas roll i skolan måste stärkas och i högre grad integreras i skolans verksamhet. Utbildningsutskottet anförde följande:
Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av en välfungerande studie- och yrkesvägledning av god kvalitet eftersom väl underbyggda val minskar risken för avhopp och felval och bidrar till att fler unga kan gå vidare till högre studier och arbete. Vägledning är också viktigt för att åstadkomma bättre balans mellan utbud och efterfrågan av kompetenser på arbetsmarknaden. För att barn och unga ska kunna göra väl underbyggda val behöver de ofta stöd. Det är därför vitalt att studie- och yrkesvägledningen i skolan genomförs på ett professionellt sätt, vilar på vetenskaplig grund och ger eleverna alla nödvändiga förutsättningar för att göra väl övervägda val.
Mycket av den information och hjälp som studie- och yrkesvägledarna tillhandahåller i dag handlar om att reda ut behörighetsfrågor och redogöra för antagningsprocesser samt att lotsa eleverna rätt i utbildningssystemet. Detta är en mycket viktig och värdefull resurs men som borde kunna erbjudas via en nationell digital studie- och yrkesvägledningsplattform. På detta sätt kan elever och föräldrar enklare få hjälp att söka reda på fakta om olika utbildningsvägar samtidigt som tid frigörs så att studie- och yrkesvägledarna kan fokusera mer på kvalitativa och vägledande samtal.
De yngre barnens undervisning innehåller i högre grad studie- och yrkesorienterande inslag, såsom att i undervisningen prata om olika yrken och besöka arbetsplatser, men detta avtar i de högre årskurserna. Då isoleras de studie- och yrkesorienterade inslagen till att främst handla om språk- och gymnasieval. Här fyller studie- och yrkesvägledarna en stor och viktig roll. De bör i högre grad vara en länk mellan skola och arbetsliv. Studie- och yrkesvägledarna ska inte bara hjälpa elever att välja språk, gymnasieskola och högre utbildning utan vara integrerade i skolans hela verksamhet.
Mot ovanstående bakgrund föreslår utskottet att riksdagen tillkännager för regeringen att den ska låta ta fram och uppdatera en digital studie- och yrkesvägledningsplattform och att studie- och yrkesvägledarnas roll i skolan måste stärkas och i högre grad integreras i skolans verksamhet.
Den 10 maj 2017 beslutade riksdagen i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2016/17:251).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen i att rådgivning och kompetensutveckling är viktiga verktyg för att stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft. Ökad kompetens och fokus på produktionsprocesser, marknad, företagsledning och entreprenörskap är viktiga verktyg för att öka produktiviteten. Det är därför positivt att regeringen har beslutat att ge SLU:s kompetenscentrum för företagsledning i Alnarp i uppdrag att stärka kompetensutvecklingen i företagsledning. Med anledning av uppdraget kan motion 2016/17:3173 (M) yrkande 3 i allt väsentligt anses vara tillgodosedd.
Utskottet delar regeringens bedömning att utbildningsanordnare även fortsättningsvis bör följa utvecklingen i livsmedelssektorn och eftersträva att möta de kompetensbehov som finns inom området. Det pågår många olika processer med att säkerställa kompetensförsörjningen i Sverige, även för de gröna näringarna. Att möta kompetensbehovet i samhället är ett viktigt generellt mål för utbildningssystemet. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av det pågående arbetet föreslår utskottet att motionerna 2016/17:2446 (SD) yrkande 14 och 2016/17:1176 (C) lämnas utan åtgärd.
Utskottet anser att den öppna arbetskraftsinvandringen är ett viktigt verktyg för att säkerställa kompetensförsörjningen för svenska företag. Regeringen har anfört att det inte pågår något arbete med att återinföra arbetsmarknadsprövningar utan snarare att det pågår arbete med att göra effektivare kontroller och förkorta handläggningstider. Utskottet anser därför att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 25 kan avstyrkas med det anförda.
Skolan spelar en viktig roll när det gäller kunskap om livsmedel, var den kommer ifrån och hälsoaspekten. Det är därför positivt att regeringen i livsmedelsstrategin lyfter att skolan och skolmåltiden ska ses som en resurs och att den bör utnyttjas i ännu högre utsträckning i undervisningen. Utskottet anser, precis som regeringen, att konsumenter genom kunskap kan göra medvetna val och att det därför är viktigt att kunskapsnivåerna hos både barn och unga när det gäller mat och måltider höjs. Vidare noterar utskottet att Livsmedelsverket gör många insatser på området med att integrera mat och måltiden i skolundervisningen. Utskottet anser att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 63 kan avstyrkas med det anförda.
Riksdagen har tillkännagett för regeringen att de bör verka för ett ökat samarbete mellan lärosäten, arbetsliv och relevanta branschorganisationer och en kontinuerlig dialog om utbildningarnas innehåll och dimensionering. Vidare överlämnade regeringen i mars 2017 en proposition till riksdagen som innehåller ett förslag till en ny lag om försöksverksamhet med branschskolor. I avvaktan på pågående arbete kan motion 2016/17:3618 (C) yrkande 84 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet konstaterar att det pågår ett omfattande arbete med att stärka studie- och yrkesvägledningen i skolan. Skolverket har ett pågående uppdrag att förbättra kvaliteten på vägledningen och öka kunskapen om arbetsmarknaden. Det pågår även arbete inom Regeringskansliet med att förbereda ett direktiv till en utredning om studie- och yrkesvägledningen. Vidare har utbildningsutskottet nyligen föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att studie- och yrkesvägledarnas roll i skolan måste stärkas och i högre grad integreras i skolans verksamhet. Utskottet föreslår med hänvisning till ovanstående att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 86 i avvaktan på resultatet av det pågående arbetet lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om jordbrukets miljö- och klimatkostnader och s.k. kollektiva nyttigheter, om köttproduktionens klimatpåverkan, om svensk livsmedelskonsumtions påverkan på miljö och klimat, om köttkonsumtion och om en handlingsplan för hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelkedjan, inklusive animalieproduktionen, ska minska.
Jämför reservation 77 (C), 78 (V) och 79 (L).
Propositionen
Det återstår många utmaningar för jordbruket när det gäller miljö och klimat, vilket bl.a. framgår av de senaste uppföljningarna av miljömålen. Att fortsätta utnyttja landsbygdsprogrammets medel för att förbättra miljön och klimatet är därför av största vikt. Regeringens förslag till livsmedelsstrategi sätter vidare forskning och innovation inom livsmedelskedjan i fokus. Ny kunskap och forskning för en hållbar produktion är avgörande för att klara framtidens livsmedelsförsörjning inom ramen för naturens begränsningar.
I Sverige finns goda förutsättningar för hållbar produktion med begränsad miljöpåverkan. Regeringen anser därför att Sverige bör bidra till en hållbar ökning av livsmedelsproduktionen. För jordbrukssektorn är flera faktorer viktiga för att bidra till hållbar produktion och tillväxt. Ökad produktivitet innebär att en mindre mängd resurser används för att producera en given kvantitet, men också att de resurser som finns tillgängliga används där de ger störst värde. Enligt regeringens mening kan en inriktning mot en hållbar tillväxt också bidra till utveckling och innovation. Effektivare produktion och ny teknik kan öka konkurrenskraften och skapa nya affärsmöjligheter. Det finns flera positiva samband mellan en hållbar jordbruksproduktion och ett förbättrat miljötillstånd. Det handlar bl.a. om positiva miljöeffekter, s.k. kollektiva nyttigheter. En livskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion bidrar till att nå flera av miljökvalitetsmålen och är en del i förvaltningen av landets naturresurser. Ett exempel är att ökad nötköttsproduktion kan leda till fler betande djur och fler hävdade naturbetesmarker, vilket ökar möjligheterna att nå miljömålet Ett rikt odlingslandskap.
Även om det i flera avseenden finns ett positivt samband mellan ökad livsmedelsproduktion och miljötillståndet finns det också negativa miljöeffekter förknippade med en ökande livsmedelsproduktion. En ökad produktion kan exempelvis leda till ökade utsläpp av ammoniak och växthusgaser samt till ökat växtnäringsläckage och fler föroreningar i mark och vatten om inte drivkraften bakom produktionsökningen är en effektivare hållbar resursanvändning. All livsmedelsproduktion påverkar miljön och klimatet, och animalier påverkar miljön mest. Köttproduktion medför bl.a. utsläpp av metangas och bidrar därför till klimatförändringen. Köttproduktionen kräver också större produktionsresurser än vegetabilieproduktionen.
Regeringen anser att produktionen behöver bli mer hållbar, och de utsläpp som den ger upphov till behöver minska. Sverige har kommit långt när det gäller att begränsa miljö- och klimatpåverkan, men behöver fortsätta att utveckla produktionen för att ytterligare minska negativ miljöpåverkan. Det kommer även i fortsättningen att krävas riktade åtgärder inom miljöarbetet och ett förstärkt arbete i internationella sammanhang. Åtgärder som höjer produktiviteten leder till att mindre resurser används för produktionen. En resurseffektivare produktion innebär ofta mindre miljöbelastning per producerad enhet.
Livsmedelsstrategin syftar till att främja produktivitetsökningar som minimerar miljöbelastningen, bidrar till att stärka ekosystemtjänster och successivt förbättrar mark- och jordkvaliteten. Med låga utsläpp per enhet kan svensk produktion bidra till att minska de globala utsläppen om den svenska produktionen ersätter annan produktion med högre utsläpp. Både i Sverige och i övriga västvärlden behöver vi därför förändra vårt beteende i riktning mot en mer hållbar köttkonsumtion.
Ett effektivt sätt att minska utsläppen är genom förändrade konsumtionsvanor med mer vegetabilier och mindre kött. Mot den bakgrunden är det viktigt att det finns bra information att tillgå så att konsumenterna kan göra medvetna val. Regeringen anser att en större andel av det kött som konsumeras i Sverige och världen bör vara producerat på samma resurseffektiva sätt som sker i Sverige. Det bör ge utrymme för en ökad produktion i Sverige. Regeringen anser därför att utmaningen för svenskt jordbruk i ett globalt perspektiv inte är att minska den svenska produktionen. I stället är utmaningen att utveckla produktionen så att den i högre grad bidrar till att möta den globala efterfrågan på livsmedel med liten klimatpåverkan. På detta sätt kan en ökad livsmedelsproduktion i Sverige samverka med åtgärder för att minska de globala utsläppen av växthusgaser. Ett fortsatt arbete med att förbättra den svenska livsmedelsproduktionen ur ett klimatperspektiv är även nödvändigt för att kunna nå nationella klimatmål och för att Sverige ska kunna fortsätta vara ett föregångsland i klimatarbetet. Åtgärder för att öka livsmedelsproduktionen i Sverige samverkar i många fall med åtgärder för att minska de globala utsläppen av växthusgaser. Att lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta utan att exportera miljöproblem till omvärlden är en generell utgångspunkt i det svenska miljömålssystemet. Regeringen anser att denna utgångspunkt måste beaktas, bl.a. när det gäller globala miljöproblem såsom utsläpp av växthusgaser där en global minskning av utsläppen behöver uppnås.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 9 ska jordbruket bära sina egna miljö- och klimatkostnader men också ersättas för kollektiva nyttigheter såsom naturvård och bevarande av den biologiska mångfalden. Svenskt jordbruks utsläpp kommer till stor del från metan från idisslande djur, användningen av fossila bränslen och indirekt från tillverkningen av mineralgödsel och foder. Ett hållbart jordbruk är en del av lösningen på dagens miljöutmaningar. Redan med nuvarande teknik skulle jord- och skogsbruket kunna vara självförsörjande på hållbar energi. Det finns goda möjligheter att förbättra avkastningen på ett miljövänligt sätt genom att anpassa växtsorter, brukningsmetoder och näringsämnen efter lokala förhållanden. Utifrån ett klimatperspektiv kan bioteknik (GMO, genetiskt modifierad organism) spela en avgörande roll, om den används på rätt sätt, för att få fram bättre skördar och näringsinnehåll.
I motionen uppmärksammas även köttproduktionens klimatpåverkan liksom vikten av metangasreducering (yrkande 12). Enligt motionärerna är köttproduktionen förknippad med stor klimatpåverkan och står för ca 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. För att minska köttkonsumtionens klimatpåverkan behöver köttproduktionen bli bättre men också minska. Det är positivt att den klimatcertifierade köttproduktionen utvecklas, vilket innebär att gårdar minskar den totala klimatpåverkan i köttproduktionen. Insatser för metangasreducering leder till minskade utsläpp av växthusgaser samtidigt som vi får el och värme.
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 58 anförs att svensk livsmedelskonsumtions påverkan på miljö och klimat bör minska. Svensk mat är smart för både klimat och miljö och har en minimal användning av antibiotika. Genom att äta mindre men bättre kött skulle påverkan på vår omvärld minska, och att byta ut importerad mat med hög påverkan på klimat och miljö mot närproducerad mat där stor hänsyn tas till miljön och klimatet och där ekosystemtjänster främjas är således viktigt för att Sverige ska ta ett ansvar globalt. Det blir allt viktigare att anta ett livscykelperspektiv på den mat som äts för att fånga upp både nyttor och kostnader. Det är viktigt att arbeta mer fokuserat med ett folkhälsoperspektiv som är bra för både miljö och människa.
Av motion 2016/17:1645 av Kent Härstedt (S) framgår att människan äter för mycket kött. Offentliga verksamheter i stat, landsting och kommuner har ett betydelsefullt ansvar att visa vägen mot en sundare mathållning, och ett införande av köttfri dag på sjukhus och skolor kan vara ett viktigt steg på vägen.
Det bör tas fram en handlingsplan för hur livsmedelskedjans klimat- och miljöpåverkan, inklusive animalieproduktionen, ska minska enligt partimotion 2016/17:1989 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2. Under lång tid har, inte minst i den rika delen av världen, den stora köttkonsumtionens påverkan på klimat och solidarisk fördelning av begränsade globala resurser varit kända. Av detta skäl har motionärerna under lång tid föreslagit att en nationell handlingsplan med målsättningar för att minska de negativa effekterna från vår livsmedelskonsumtion ska antas. Havsmiljöinstitutets rapport stärker skälet för att ett sådant målinriktat arbete införs även för att förbättra havsmiljön genom minskad övergödning.
Kompletterande information
Miljömålsberedningen, som är en parlamentarisk kommitté tillsatt i syfte att nå en bred politisk samsyn kring miljöfrågorna, bedömer i betänkandet En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige (SOU 2016:47) att utsläppen från livsmedelskonsumtionen behöver minska. Det kan göras genom förändrade kostvanor med t.ex. mer vegetabilier, mindre kött, säsongsbaserad kost, minskat matsvinn och genom förändrade produktionsmetoder, exempelvis genom kolinlagring i betesmarker och genom ökad vallodling. En ökad konsumtion och produktion av svenskproducerat kött på bekostnad av det importerade ger förutsättningar för en produktion med globalt sett lägre utsläpp och kan även bidra till att uppnå andra miljömål. Åtgärder behövs för att underlätta för privatkonsumenter och den offentliga sektorn att konsumera livsmedel med lägre klimat- och miljöpåverkan.
Vidare redovisas i betänkandet att livsmedelskonsumtionen, i synnerhet köttet, står för en betydande andel av hushållens utsläpp av växthusgaser och miljöpåverkan i stort. Förändrade kostvanor till förmån för mer vegetabilier, mindre kött och säsongsanpassad kost är olika sätt att minska klimatbelastningen. Ett annat sätt är att minska matsvinnet. En stor del av de livsmedel som produceras går till spillo, ibland redan i produktionsledet, men i ännu högre grad i butiks- eller konsumentledet. Även andra produktionsmetoder, exempelvis ökad kolinlagring och vallodling, kan bidra till minskade utsläpp och mindre miljöpåverkan. En ökad konsumtion och produktion av svenskproducerat kött på bekostnad av det importerade ger förutsättningar för en produktion med globalt sett lägre utsläpp och kan även bidra till att uppnå andra miljömål. Svenska lantbrukare, som ligger i framkant globalt både miljömässigt och i fråga om djurskydd, behöver ges goda möjligheter att utnyttja denna potential i större utsträckning. Förändrade kostvanor kan också vara ett sätt att tillmötesgå de av FN:s globala utvecklingsmål (Agenda 2030) som har kopplingar till jordbruk och livsmedelsförsörjning. Utvecklingsmålet att utrota svält är exempelvis tydligt med att jordbruksmarkens resurser måste fördelas mer rättvist. Det innebär en förändring av konsumtionsmönstret med minskad köttkonsumtion och ökad vegetabiliekonsumtion i industriländerna. Det skulle också kunna medföra kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser. Förändrade kostvanor i den här riktningen skulle också vara positivt för folkhälsan.
Av betänkandet framgår att Naturvårdsverket föreslår att en differentierad klimatskatt på kött kan vara ett sätt att prissätta livsmedel som ger särskilt stora utsläpp i produktionen. Utformning och konsekvenser av den här typen av styrmedel behöver dock utredas mer i detalj. Naturvårdsverket lyfte fram behovet av en översyn av skattesystemet inom livsmedelssektorn, inklusive frågan om en klimatskatt, även i den senaste fördjupade utvärderingen 2015. Naturvårdsverket menade att slutsatserna från Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) bör vägas in vid en sådan översyn. Frågor när det gäller t.ex. konkurrenskraft, internationellt perspektiv och miljömålskonflikter som påvisats i olika studier och utredningar måste också belysas i en sådan utredning.
Enligt Näringsdepartementet bereds Miljömålsberedningens betänkande inom Regeringskansliet för tillfället, inklusive bedömningarna om livsmedelsproduktionens utsläpp. Liksom Miljömålsberedningen anser regeringen att en större andel av det kött som konsumeras i Sverige och i världen bör vara producerat på samma resurseffektiva sätt som i Sverige. Med låga utsläpp per producerad enhet kan svensk produktion bidra till att minska de globala utsläppen när den ersätter annan produktion med högre utsläpp. Produktionen behöver samtidigt fortsätta utvecklas och förbättras, vilket är en fråga som regeringen kontinuerligt tittar på.
Vidare tillhandahåller Livsmedelsverket information om hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion för att ge konsumenter bra information om hälsoeffekter och köttets miljöpåverkan så att de kan göra medvetna val (mer information om Livsmedelsverkets arbete och folkhälsa finns under rubriken Information, märkning och hälsa).
Inom ramen för livsmedelsstrategin har regeringen gett Livsmedelsverket i uppdrag att, tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, arbeta vidare med åtgärder för minskat matsvinn i hela livsmedelskedjan från producent till konsument (mer information finns under avsnittet Hållbar konsumtion).
Regeringen har även tagit fram en strategi för hållbar konsumtion som publicerades i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 18). Målet är att strategin ska bidra till en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Att underlätta för enskilda konsumenter att konsumera mer hållbart är en central del av strategin.
När det gäller konsumtionens miljö- och klimatpåverkan har finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund vid debatten om interpellation 2016/17:178 Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan anfört följande:
Konsumtionen av kött i Sverige och i världen har ökat under en längre tid, vilket medför en större påverkan på miljö och klimat. Som konsumenter kan vi bidra till minskad miljöpåverkan genom att göra miljösmarta matval. Hur kosten sätts samman är en viktig faktor; en annan är matsvinnet. Inom ramen för strategin för hållbar konsumtion avser regeringen bland annat att ge Konsumentverket i uppdrag att stimulera miljösmarta konsumtionsmönster. Även den offentliga upphandlingen är betydelsefull när det gäller att styra mot hållbara livsmedel, vilket kommer till uttryck i den nationella upphandlingsstrategin och i uppdrag till Upphandlingsmyndigheten. Det kan också konstateras att förutsättningarna för att producera hållbara livsmedel är goda i Sverige och att vi har jämförelsevis höga miljö- och djurskyddsambitioner.
Den 9 mars 2017 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att inrätta ett forum för miljösmart konsumtion och att stimulera miljösmarta konsumtionsmönster. Syftet är att stimulera till kunskapsutbyten och samarbeten för att på så vis öka kunskapen på området. Ett annat syfte är att främja åtgärder och att ge bättre förutsättningar för en miljömässigt hållbar konsumtion. Uppdraget ska genomföras efter samråd med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Energimyndigheten och andra berörda myndigheter.
När det gäller minskning av köttproduktionens utsläpp har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht anfört följande i ett svar på skriftlig fråga (fr. 2015/16:771):
Konsumtionen av kött i Sverige och i världen har ökat under en längre tid. Det medför en större påverkan på miljö och klimat, utmaningar som behöver hanteras både i Sverige och globalt. De finns två huvudsakliga sätt att minska köttproduktionens miljöpåverkan – att minska köttkonsumtionen och att göra köttproduktionen miljövänligare.
Jag delar Jonas Jacobsson Gjörtlers bedömning att om en större andel av det kött som konsumeras i världen kom från svenska gårdar, eller producerades under svenska förhållanden, skulle det innebära en förbättring för klimat och miljö på ett globalt plan. Produktionen i Sverige sker även med en mycket låg användning av antibiotika och den bidrar till biologisk mångfald genom öppet landskap och hävd av betesmarker. Det är en anledning till att jag vill att produktionen i Sverige kan fortsätta att utvecklas. Jag menar att vi kan diskutera en sådan utveckling parallellt med att vi diskuterar konsumtionen av kött.
Även om vi har kommit långt i Sverige så får vi inte slå oss till ro. För att begränsa miljöpåverkan från livsmedelsproduktionen behöver produktionen hela tiden fortsätta att utvecklas och förbättras. En viktig del är förbättrad produktivitet och resurseffektivitet. En anledning till lägre klimatgasutsläpp från mjölkproduktionen i Sverige är den höga avkastningen som medfört att det behövs färre djur och mindre mark för samma produktion. I Sverige har vi också haft ett systematiskt arbete för att förbättra effektiviteten i gödselhanteringen vilket har resulterat i mindre utlakning och mindre förluster av kväve till luften. Som Jonas Jacobsson Gjörtler nämner har regeringen också infört styrmedel för att i högre grad utnyttja metangasen i gödseln som biogas, vilket minskar metangasavgången.
De metangasutsläpp som härrör från idisslares matsmältning är i dagsläget mycket svåra att minska men runt om i världen pågår forskning för att försöka komma åt detta problem. Sverige är med i ett globalt forskningssamarbete i klimatfrågor inom jordbruket, Global Research Alliance, där klimatpåverkan från idisslare är ett fokusområde.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) arbetar under 2016–2018 med ett projekt, med finansiering från Naturvårdsverket, om effekter av en klimatskatt på livsmedel. Till skillnad från tidigare liknande förslag på skatter inom forskningen i Sverige inkluderas i detta projekt alla typer av livsmedel i skattesystemet och inte bara animaliska produkter. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hur styrmedel kan utformas och vilka effekter de får. Klimatvinster och skatteintäkter till staten beräknas bl.a. utifrån hur skatten påverkar konsumenters efterfrågan på olika livsmedel. Det utreds även hur inkomster från konsumtionsskatten kan användas för att motverka eventuella negativa konsekvenser av skatten, t.ex. genom eventuellt stöd till bevarande av betesmarker om skatten medför att inhemsk produktion av nötkött minskar. Slutligen jämförs kostnaden för en förändrad livsmedelskonsumtion med kostnader för andra klimatåtgärder.
Formas har en pågående satsning, Hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion, där de utlyser 50 miljoner kronor under fem år (2016–2020) för projekt inom livsmedelsforskningen inklusive nutritionsforskning. Utlysningen syftar till att stödja forskning och utveckling relaterad till samhällsutmaningar och globala hållbarhetsmål inom området. Satsningen syftar även till att stärka kapaciteten hos unga forskare och främja samverkan mellan aktörer inom området.
När det gäller metangasreducering redovisas i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att styrmedel som bidrar till att minska växthusgasutsläppen från jordbruket inkluderar lagstiftning om lagring och spridning av gödsel och åtgärder inom landsbygdsprogrammet, exempelvis investeringsstöd för att röta stallgödsel till biogas och därigenom minska metangasavgången, miljöersättningar till bl.a. fånggrödor och vallodling samt rådgivning inom projektet Greppa näringen. Under 2014 gjordes ca 1 400 rådgivningsbesök i frågor som har betydelse för att minska växthusgasutsläppen.
Vidare framgår att metanreduceringsersättningen är ett tioårigt pilotprojekt (2014–2023) med syfte att ersätta biogasproducenter för den dubbla miljönytta som uppstår när biogas produceras från gödsel. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2016 beslutade riksdagen om en förstärkning av budgeten för metanreduceringsersättningen med 30 miljoner per år under perioden 2016–2019 (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:MJU2, rskr. 2015/16:110). Regeringen har även beslutat att höja ersättningsnivån för gödselbaserad biogas från högst 20 öre/kilowattimme till högst 40 öre/kilowattimme. Under 2015 var det 51 anläggningar som tog del av metanreduceringsersättningen.
Utskottets ställningstagande
All livsmedelsproduktion påverkar miljön och klimatet, och animalier påverkar mest. Det finns flera positiva samband mellan en hållbar jordbruksproduktion och ett förbättrat miljötillstånd som bidrar till att nå flera av miljökvalitetsmålen. Samtidigt finns det negativa miljöeffekter som är förknippade med en ökande livsmedelsproduktion. Utskottet konstaterar dock att det i Sverige finns goda förutsättningar för en hållbar produktion med begränsad miljöpåverkan.
I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige bör bidra till en hållbar ökning av livsmedelsproduktionen och att en större andel av det kött som konsumeras bör vara producerat på samma resurseffektiva sätt som i Sverige med låga utsläpp av växthusgaser per enhet. Arbetet med att utveckla produktionen för att ytterligare minska negativ miljöpåverkan måste enligt utskottet fortsätta i syfte att möta den globala efterfrågan på livsmedel med liten miljö- och klimatpåverkan. Åtgärder som lagstiftning om lagring och spridning av gödsel, åtgärder inom landsbygdsprogrammet, t.ex. investeringsstöd för att röta stallgödsel till biogas, rådgivning inom Greppa näringen och metanreduceringsersättningen är enligt utskottet viktiga styrmedel som bidrar till att minska växthusgasutsläppen från jordbruket.
Utskottet delar regeringens och Miljömålsberedningens bedömning att ett sätt att minska utsläppen av livsmedelsproduktionen är genom förändrade konsumtionsvanor med mer vegetabilier och mindre kött. För detta krävs en förändring av konsumtionsmönster med minskad köttkonsumtion och ökad vegetabiliekonsumtion i industriländerna och bra information för konsumenten att tillgå så att man kan göra medvetna val. I detta sammanhang noterar utskottet att regeringen tagit fram en strategi för hållbar konsumtion och inom ramen för detta gett Konsumentverket i uppdrag att stimulera miljösmarta konsumtionsmönster. Även Livsmedelsverket arbetar med information om hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion. Vidare konstaterar utskottet att förändrade kostvanor i denna riktning också skulle vara positivt för folkhälsan.
Utskottet noterar att Miljömålsberedningen bedömer att utsläppen från livsmedelskonsumtionen behöver minska. Miljömålsberedningen anser att åtgärder behövs för att underlätta för konsumenter och den offentliga sektorn att konsumera livsmedel med lägre klimat- och miljöpåverkan, en syn som utskottet delar. Miljömålsberedningens betänkande är för tillfället under beredning inom Regeringskansliet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att Sverige även i fortsättningen ska vara ett föredöme i miljö- och klimatarbetet, och för att uppnå detta behövs ett fortsatt arbete med att förbättra den svenska livsmedelsproduktionen och konsumtionen ur ett miljö- och klimatperspektiv.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på pågående arbete föreslår utskottet att motionerna 2016/17:1645 (S), 2016/17:1989 (V) yrkande 2, 2016/17:3616 (L) yrkandena 9 och 12 samt 2016/17:3618 (C) yrkande 58 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om klassificeringen av jordbruk som miljöfarlig verksamhet, om en ny vägledning för anmälnings- och tillståndsprövning inom animalieproduktionen, om att prövningen av djurhållande verksamhet bör koncentreras till färre miljöprövningsdelegationer, om att ta bort kravet på samrådsförfarande för anmälningspliktig verksamhet samt om handläggning av miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion.
Jämför reservation 80 (SD, KD), 81 (C), 82 (SD) och 83 (KD).
Propositionen
Klassificering av jordbruk
Livsmedel kan inte produceras utan att miljön påverkas. Livsmedelsproduktionen är samtidigt beroende av en god miljö och ekosystemtjänster som vattenreglering, jordmånsbildning och pollinering. Hållbar jordbruksproduktion måste relateras till hur väl olika resurser används, till produktivitet, jordbrukslandskapets positiva bidrag till skapandet av ekosystemtjänster, god livsmiljö och rekreationsmöjligheter, men också till hur väl produktionen står sig när det gäller negativa effekter på miljön.
Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är en hållbar produktion av livsmedel. Stärkt konkurrenskraft och ökad produktion ska gå hand i hand med arbetet att nå miljömålen. Lösningen på detta är inte att förbättra tillståndet i miljön genom att minska produktionen utan i stället en miljömässigt effektivare produktion som ökar, i synnerhet i de fall som produktionen har en låg belastning på miljön i ett globalt perspektiv.
Anmälan och tillstånd för animalieproduktion
Företag i livsmedelskedjan berörs av ett stort antal regler som i hög grad är EU-styrda. Regelverken är komplexa, och det finns därför anledning att fortsätta att utveckla det arbete som de svenska myndigheterna gör på EU-nivå och på nationell nivå för att förenkla för företagen.
Regeringen har antagit mål för förenkling för företagen. I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, utg.omr. 24) framgår att förenklingsarbetet för 2015–2018 särskilt ska inriktas mot områdena Bättre service och Mer ändamålsenliga regler. Målen för området Bättre service är att det ska bli enklare att lämna uppgifter samt att servicen ska förbättras och handläggningstiderna bli kortare. För området Mer ändamålsenliga regler är målen att regler ska främja företagens tillväxt samt att kostnaderna till följd av regler ska minska.
Regeringens mål innebär att regler och processer bör utformas så att de, samtidigt som de är relevanta för de verksamheter som de omfattar, även är anpassade till företagens villkor och verklighet. Om dessa mål uppnås skapas goda förutsättningar för fler och växande företag i hela landet. Regeringens bedömning är därför att det är av stor vikt att arbetet med att förenkla för företagen inom livsmedelskedjan fortsätter vara högt prioriterat.
Vidare bedömer regeringen att arbetet för att tillhandahålla service och lättillgänglig information om regler och villkor för företagande bör fortsätta att utvecklas. En viktig faktor för ökad konkurrenskraft för företagen är att det ska vara lätt för företagen att få information om gällande regelverk, kontroller och annat som påverkar villkoren för företagande. Statliga och kommunala myndigheter bör därför samverka och eftersträva att företag på ett samlat ställe ska kunna få relevant information om t.ex. regler och kontroller.
Motionerna
Klassificering av jordbruk
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 21 ska jordbruk klassas som miljöpåverkande verksamhet i stället för miljöfarlig verksamhet. Att klassa jordbruk som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken skapar en känsla hos jordbrukarna av att vara misstrodda. Det riskerar också att påverka inställningen hos myndighetspersoner negativt så att fokus hamnar på att leta fel. Regeringen bör ta initiativ till den föreslagna ändringen.
Av kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) framgår att lantbruket i dag räknas som en miljöfarlig verksamhet och en mjölkbonde har samma krav som en miljöfarlig industri. Detta reglerar och hämmar till viss del utvecklingen av matproduktionen i Sverige. Därför vill motionärerna ändra utformningen av miljöbalken så att jordbruk inte ses som miljöfarlig verksamhet (yrkande 32).
Motsvarande förslag framförs även i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 7.
I kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 23 föreslås att jordbruk ska klassas som miljöpåverkande verksamhet i stället för som för närvarande en miljöfarlig verksamhet. Enligt motionärerna likställs jordbruk med miljöfarlig verksamhet som gruvtäkter och annan industri. Jordbruk bör i stället klassas som miljöpåverkande verksamhet, vilket skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan om animalieproduktion.
Även i motion 2016/17:2006 av Staffan Danielsson (C) framhålls behovet av att ändra beteckningen för jordbruket från miljöfarlig verksamhet till livsnödvändig eller möjligen miljöpåverkande verksamhet.
Anmälan och tillstånd för animalieproduktion
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 10 bör regeringen ge i uppdrag till Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten att utarbeta en ny vägledning för anmälnings- och tillståndsprövning inom animalieproduktionen. Detta uppdrag ska syfta till att förkorta prövningsprocessen, öka kompetensen hos handläggare och främja en enhetlig rättstillämpning i olika delar av landet.
Vidare yrkas att prövningen av djurhållande verksamhet bör koncentreras till färre miljöprövningsdelegationer (yrkande 11). En mer koncentrerad prövning av djurhållande verksamhet syftar till en mer enhetlig rättstillämpning, underlättar för specialisering av miljösakkunniga och effektiviserar själva prövningen.
Enligt motionärerna bör regeringen enligt yrkande 12 ta initiativ till att ta bort kravet på samrådsförfarande för anmälningspliktig verksamhet. Den anmälningspliktiga verksamheten betraktas som mindre miljöpåfrestande. Kravet på samrådsförfarande innebär extra kostnader för den enskilde, och det tar längre tid att genomföra verksamhetsförändringar.
Av kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 31 framgår att myndigheterna måste påskynda tillståndsprocesserna. Eftersom lantbruket räknas som en miljöfarlig verksamhet innebär det bl.a. långa tillståndsprocesser som lantbrukaren måste genomgå.
Enligt kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 25 behöver handläggningen av miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion förenklas. Genom att klassa jordbruk som miljöpåverkande verksamhet skulle handläggningen av miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion kunna förenklas. Därmed skulle det bli enklare att bedriva jordbruk utan att överge höga ambitioner när det gäller bl.a. miljö. Det handlar om att se systemet ur ett helhetsperspektiv. Myndigheterna bör eftersträva långsiktiga och målstyrda regelverk med mer generella rutiner och allmänna råd och styra bort från detaljstyrning.
Kompletterande information
Klassificering av jordbruk
Enligt 9 kap. 1 § miljöbalken (1998:808) avses med miljöfarlig verksamhet
Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45 Miljöbalken, del 2) framgår att enligt paragrafens punkt 2 avses med miljöfarlig verksamhet användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten. Användning som kan komma i fråga kan vara av de mest skilda slag, exempelvis fabriker och andra industriella anläggningar, jordbruk, trafikanläggningar, förbränningsanläggningar, kärntekniska anläggningar, deponier och andra upplag.
Vad som menas med miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken framgår av 9 kap. 1 §. Det är i likhet med miljöskyddslagen inte säkert att en verksamhet är farlig för miljön bara för att den har betecknats som miljöfarlig i 9 kap. 1 § miljöbalken. Om miljön påverkas eller kan påverkas på något av de sätt som anges i 9 kap. 1 § är det fråga om miljöfarlig verksamhet.
Vidare framgår av förarbetena (prop. 1997/98:45 Miljöbalken, del 1) att reglerna om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska arbetas samman i miljöbalken och att de särskilda reglerna om miljöfarlig verksamhet ska tillämpas på olägenheter för människors hälsa och miljön vid användning av mark, byggnad eller anläggning. Regeringen gör även bedömningen att det skulle vara en alltför långtgående ändring att låta begreppet miljöfarlig verksamhet utgå. Regeringen anför att det är ett vedertaget begrepp som används i många olika sammanhang i balken, inte bara i kapitlet om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd utan även i bl.a. processbestämmelserna. Vidare framhålls att en fördel med begreppet också är, vilket även angavs i propositionen till miljöskyddslagen, att det ger uttryck för grundtanken att även risken för olägenhet ska beaktas.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har vid debatten om interpellation 2015/16:525 Det svenska jordbruket anfört följande om jordbrukets beteckning som miljöfarlig verksamhet:
Jag instämmer i Staffan Danielssons resonemang om att jordbruket är livsnödvändig verksamhet. Jag tror på det svenska jordbruket och den svenska maten. [...]
All mänsklig verksamhet har på ett eller annat sätt en mer eller mindre miljöpåverkan. Svenskt jordbruk är definitivt i världsklass när det gäller miljötänk. Det påverkar inte på det sättet som jordbruket gör i många andra länder där det har en mycket kraftig påverkan på miljö och klimat. [...]
Begreppet miljöfarlig verksamhet infördes 1969 i Sveriges miljölagstiftning. Med tanke på att det är så länge sedan kan man tycka att det är ett väldigt ålderdomligt begrepp sett till hur företagen i dag ägnar sig åt miljöarbete. Det är stor skillnad jämfört med när begreppet infördes 1969.
Jag hoppas att det blir fler som jag och Staffan Danielsson som använder begreppet livsnödvändighet. Jag använder ofta det begreppet. Svensk jordbruk är en livsnödvändighet för en levande landsbygd. Ett livskraftigt och aktivt skogs- och jordbruk är också en jätteviktig del för att vi ska kunna klara klimatomställningen.
Utskottet har behandlat frågan om benämningen av jordbruket som miljöfarlig verksamhet tidigare, bl.a. i betänkande 2015/16:MJU9 Landsbygdspolitik. Utskottet konstaterade då att det faktum att en verksamhet i miljöbalken definieras som miljöfarlig inte nödvändigtvis behöver innebära att den är farlig för människors hälsa eller miljön. Det betyder endast att miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet ska tillämpas.
Anmälan och tillstånd för animalieproduktion
I januari 2016 beslutade regeringen om en nyindustrialiseringsstrategi, Smart industri, för att främja en digitaliserad, innovativ och hållbar produktion i Sverige. I handlingsplanen för Smart industri konstateras bl.a. att miljöprövningen tar lång tid och hämmar utvecklingen för en mer hållbar produktion. Följande åtgärder föreslås:
– Förslag till effektivare miljötillståndsprövning läggs: Förslag till en mer effektiv och ändamålsenlig miljöprövningsprocess utarbetas. Det innefattar bl.a. effektivare tillämpning av bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbalken i syfte att underlätta prövningsprocessen.
– Statistik för prövningstider utarbetas: Regeringen avser att uppdra åt Naturvårdsverket att för branscher, olika typer av ärenden och instanser upprätta statistik för att följa ärendehanteringen av miljötillstånd över tid.
– Uppdrag om förslag för snabbare prövning: Regeringen avser att lämna ett uppdrag med syfte att föreslå ytterligare konkreta ändringar av regelverk och processer som kan effektivisera prövningsprocessen.
– En referensgrupp för kontinuerlig dialog om förbättringar skapas: En referensgrupp för kontinuerlig dialog med representanter för näringsliv och myndigheter skapas i arbetet för att minska ledtiderna.
Enligt Näringsdepartementet ingår även jordbrukssidan i diskussionerna om förenklingar av miljöprövningsprocessen.
Av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) framgår att det efter dialog med näringslivet utarbetas förslag för effektivare miljötillståndsprövning samt statistik för prövningstider och en referensgrupp för kontinuerlig dialog om förbättringar inom miljötillståndsprövningen.
Sedan 2010 ska länsstyrelserna i sina verksamhetsplaner ange mål för handläggningstider för ett urval av ärendeslag. Länsstyrelsernas mål för handläggningstider är formulerade som antal dagar från ankomst till beslut, utifrån hur många dagar merparten (minst 90 procent) av ärendena ska beslutas inom. Den genomsnittliga måluppfyllelsen för ärendegrupperna med gemensamma mål var 81 procent, vilket är en ökning sedan 2014 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 1).
Naturvårdsverket fick i sitt regleringsbrev för 2017 i uppdrag att ta fram en modell för att årligen upprätta och redovisa statistik för miljötillståndsprövningen. Modellen ska utformas så att det för olika branscher, prövningsinstanser och mål- och ärendetyper är möjligt att samla in, sammanställa, analysera och presentera statistik för hur lång prövningstiden varit från ansökan till beslut och vilka faktorer som påverkat prövningstiden. Modellen ska möjliggöra att handläggningstiden av miljötillståndsprövningen kan följas över tid. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2017.
Regeringen överlämnade den 28 april 2017 en lagrådsremiss med förslag om ändrade regler för miljöbedömningar till Lagrådet. Regeringens förslag innebär bl.a. att kraven på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla blir tydligare. Bestämmelserna om miljöbedömning ska endast tillämpas på de verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. För de verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska verksamhetsutövaren i stället ta fram en liten miljökonsekvensbeskrivning. I regeringens promemoria Miljöbedömningar (Ds 2016:25) föreslås bl.a. ett nytt 6 kap. miljöbalken, en ny miljöbedömningsförordning och följdändringar i sektorslagstiftning. Det övergripande syftet med förslaget är bl.a. att effektivisera miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder. Därigenom ges förutsättningar för att öka den samlade miljöskyddseffekten och samtidigt minska tidsåtgången och den administrativa bördan vid miljöprövningen.
Den svenska miljöprövningen har reformerats vid flera tillfällen. En viktig utgångspunkt i regelförenklingsarbetet med miljöprövningen har varit att prövningen inte ska vara mer komplicerad än vad som krävs med hänsyn till skyddet för miljön och människors hälsa. Under våren 2011 genomfördes en reform av mark- och miljödomstolarna. Genom inrättandet av mark- och miljödomstolar skapades förutsättningar för att förenkla, samordna och effektivisera handläggning och domstolsprövning. Reformen gav förutsättningar för att kompetens och resurser skulle kunna användas på ett mer rationellt sätt och ge möjligheter för en effektiv ärendehantering med hög kvalitet.
I juni 2012 koncentrerades tillståndsprövningen till ett färre antal länsstyrelser. Det övergripande syftet med reformen var att åstadkomma en mer effektiv prövning och kortare handläggningstider. Länsstyrelserna har också fått i uppdrag att redovisa handläggningstider utifrån både när en ansökan lämnas in och när ansökan bedöms vara komplett. Målsättningen är att ett ärende vid en miljöprövningsdelegation ska beslutas inom sex månader från det att en fullständig ansökan lämnats in.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottet är det svenska jordbruket nödvändigt för en levande svensk landsbygd. Utskottet håller med regeringen om att det är svårt att producera livsmedel utan att påverka miljön men att det svenska jordbruket är ledande i att producera livsmedel med en mindre påverkan på miljön. Utskottet konstaterar att livsmedelsstrategins utgångspunkt är en hållbar produktion av livsmedel.
Vidare konstaterar utskottet, i likhet med tidigare ställningstagande, att det inte nödvändigtvis behöver innebära att en verksamhet är farlig för människors hälsa eller miljön bara för att den definieras som miljöfarlig. Om miljön påverkas eller kan påverkas i enlighet med definitionen klassas den som miljöfarlig.
Utskottet är för tillfället inte berett att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna 2016/17:2006 (C), 2016/17:2023 (C) yrkande 7, 2016/17:2446 (SD) yrkande 23, 2016/17:3615 (KD) yrkande 21 och 2016/17:3618 (C) yrkande 32. Motionerna avstyrks.
Utskottet noterar att regeringen anser att förenklingar för företagen inom livsmedelskedjan är prioriterat och att arbetet för att tillhandahålla service och lättillgänglig information om regler och villkor för företagande bör fortsätta att utvecklas. Inom ramen för nyindustrialiseringsstrategin Smart industri pågår arbete för att förenkla processerna för miljötillståndsprövning, inklusive för jordbrukssidan. Utskottet konstaterar att den svenska miljöprövningen har reformerats vid tidigare tillfällen i syfte att effektivisera och förkorta handläggningstider. Regeringen har även tagit fram förslag om att effektivisera miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar.
Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av enkla regler samt effektiva och ändamålsenliga processer i syfte att uppnå en konkurrenskraftig livsmedelssektor.
Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att motionerna 2016/17:2446 (SD) yrkande 25, 2016/17:3615 (KD) yrkandena 10–12 och 2016/17:3618 (C) yrkande 31 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om gödningsmetoder och internationellt arbete när det gäller kväveläckage.
Jämför reservation 84 (C) och 85 (KD).
Propositionen
För att Sverige även i fortsättningen ska kunna vara ett föregångsland i klimatarbetet krävs ett förstärkt arbete med att förbättra den svenska livsmedelsproduktionens klimatarbete. Även arbete med ökad biologisk mångfald, minskad övergödning, minskad spridning av miljögifter samt skydd av vatten behöver fortsätta att utvecklas.
När det gäller jordbrukets påverkan på miljön finns det tecken på en positiv utveckling. Den svenska belastningen på havet av växtnäringsämnen minskar liksom övergödningen i vattendragen, men övergödningsproblemen kvarstår i många områden, särskilt i Egentliga Östersjön. Jordbruket är den största källan till vattenburen belastning av fosfor och kväve. Effektiviteten i jordbruket, uttryckt i procent för både kväve och fosfor inom den svenska jordbrukssektorn, har stadigt förbättrats över tid.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3615 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) behövs det ett fortsatt arbete för att minska övergödningen av åar, vattendrag och hav genom ett mera hållbart brukande, bl.a. via insatser som Greppa näringen. Hållbara gödningsmetoder behöver utvecklas, inte bara ur självförsörjningssynpunkt utan också ur miljösynpunkt (yrkande 27).
I partimotion 2016/17:824 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 41 föreslås att man ska lyfta fram och exportera goda exempel i arbetet för minskat kväveläckage, exempelvis Greppa näringen. Trots att övergödningen är ett faktum har goda svenska resultat uppnåtts de senaste åren enligt motionärerna. Landsbygdsprogrammets miljöersättningar är en nyckelåtgärd för att minska näringsläckaget. Arbetet med att bl.a. anlägga fler våtmarker och kantzoner samt anpassa gödslingen efter grödans behov har varit mycket viktigt i sammanhanget, liksom satsningarna inom projekt som Greppa näringen.
Kompletterande information
Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning innebär att halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte ska ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.
Av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) framgår att viktiga framsteg har gjorts för att genomföra Helsingforskommissionens (Helcoms) aktionsplan och långsiktigt minska tillförsel av kväve och fosfor i havet. Helcom beslutade i mars 2016 att skicka in en ansökan om att göra Östersjön till ett kontrollområde för kväveoxider, ett s.k. NECA-område. Ett beslut om ett förbud för kryssningsfartyg och passagerarfärjor att släppa ut toalettavfall i Östersjön togs av Internationella sjöfartsorganisationen i april 2016. Sverige införde 2015 ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i vattendrag, sjöar och hav. Regeringen anser att fortsatt höga ambitioner i det internationella arbetet är avgörande för att nå miljökvalitetsmålet.
Vidare framgår att stödet till lokala och regionala vattenvårdprojekt (LOVA) fortsätter. Under 2015 beviljades projekt för 53 miljoner kronor, varav en majoritet går till projekt för att minska övergödningen. Exempel på åtgärder är musselodling och dagvattendammar. Ett arbete pågår för att kunna mäta hur mycket kväve- och fosforreduktion som insatserna bidrar till. Havs- och vattenmyndigheten inledde också 2015 ett särskilt arbete för att kunna utvärdera och följa upp miljöeffekter och andra samhällsnyttor, såsom ökad sysselsättning. Resultatet kommer användas för att bättre kunna styra medel till kostnadseffektiva åtgärder. Havs- och vattenmyndigheten arbetar aktivt för att använda anslagen i samverkan med annan finansiering, t.ex. från kommuner och från EU.
Otillräcklig rening av avloppsvatten från små avloppsanläggningar bidrar till övergödningen. Havs- och vattenmyndigheten arbetar med att föreslå författningsändringar och att förbättra kunskapsläget på området för att på så sätt öka åtgärdstakten. Regeringen tillsatte i maj 2017 en utredning som ska föreslå åtgärder som ökar åtgärdstakten för små avlopp, se över ansvarsreglerna för vatten och avlopp samt föreslå vilken myndighet som ska vägleda tillsyn. Utredningen pågår till den 28 februari 2018.
Även åtgärdsprogrammen i enlighet med ramdirektivet för vatten (2000/60/EC) innehåller ett stort antal åtgärder som syftar till att minska övergödningen. Regeringen anser att åtgärdsprogrammen och genomförandet av dem är av stor betydelse för att nå miljökvalitetsmålet.
När det gäller tillståndet i havet beslutade Havs- och vattenmyndigheten i december 2015 om ett åtgärdsprogram för havsmiljön i enlighet med havsmiljödirektivet (2008/56/EG). Syftet med direktivet är att nå god miljöstatus i Nordsjön och Östersjön. En åtgärd är att utreda möjligheter att påverka den interna näringsbelastningen, lokalt i övergödda vikar och fjärdar samt i Egentliga Östersjön. Forskning pågår för att utveckla metoder som kan bidra till att minska syrebristen och främja återhämtningen av ekosystemen. Odling av blå fånggrödor i havsområden som inte uppnår god miljöstatus är en annan åtgärd i programmet. Detta kan innefatta odling av blåmusslor och alger för upptag av näringsämnen från vatten. Regeringen anser att genomförandet av havsmiljödirektivet är centralt i det långsiktiga arbetet för att nå miljökvalitetsmålet.
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att övergödningen fortfarande är ett stort problem i sjöar, kust och hav. Utsläpp av kväve och fosfor har med tiden gett ett stort överskott på näringsämnen i bottensedimenten. Återhämtningstiden är lång, men tydliga och samlade insatser kan ge synliga resultat i miljön, inte minst på lokal nivå. Det finns ett stort behov av ytterligare åtgärder, framför allt när det gäller reduktion av fosfor. Klimatförändringarna kan bidra till ökad näringsbelastning. För att miljökvalitetsmålet ska utvecklas positivt anser regeringen att åtgärdstakten behöver öka, och att åtgärderna i ökad utsträckning behöver ske där de behövs mest för att minska övergödningen och där de kan ge tydliga resultat i miljön. Att bygga upp kunskap och utveckla metoder är viktigt för att kunna mäta insatsernas resultat och för att åstadkomma en mer effektiv styrning av medel till kostnadseffektiva åtgärder.
LOVA-medlen stärker det lokala och regionala arbetet för att minska övergödningen. Landsbygdsprogrammets vattenrelaterade miljöåtgärder har betydelse för att minska näringsbelastningen från jordbruket. Regeringen har uppdragit åt Jordbruksverket att föreslå åtgärder inom ramen för landsbygdsprogrammet för att öka måluppfyllelsen av bl.a. miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Att Sverige uppfyller kraven i nitratdirektivet (91/676/EEG) är viktigt. Näringens särskilda satsning Greppa Fosforn bidrar till effektiva åtgärder för att reducera förlusterna av fosfor från åkermark.
När det gäller ökat skydd av marin miljö konstaterar regeringen att åtgärder för att minska utsläpp från övergödande ämnen har gett resultat. Utsläppen minskar, men ytterligare insatser behövs särskilt mot fosfor. Insatserna behöver också bli mer riktade för att ge tydliga effekter i miljön. Regeringen avser att se över ekonomiska styrmedel och andra åtgärder som kan minska övergödningen.
När det gäller minskade utsläpp av näringsämnen från jordbruket fortgår arbetet på området (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23). Från och med 2016 är det återigen möjligt att söka miljöersättningarna till fånggrödor, vårbearbetning och skyddszoner från landsbygdsprogrammet. Sedan programmets start 2015 har åtgärder inom kompetensutvecklingsinsatser som Greppa näringen, investeringsstöd till t.ex. våtmarker och tvåstegsdiken varit möjliga att ta del av.
Vidare har förhandlingar om en ny förordning om CE-märkta gödselprodukter inletts under 2016. Förslaget är en del i EU-kommissionens paket om cirkulär ekonomi. Förordningen kan på sikt underlätta handeln med organiska gödselmedel på den gemensamma marknaden.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht anför i sitt svar på fråga 2016/17:831 Åtgärder för att minska jordbrukets läckage att regeringen bedömer att ytterligare insatser behöver vidtas för att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Vidare anförs följande:
Det är ett känt faktum att jordbruket är en av flera sektorer som påverkar vattendrag, sjöar och hav och bidrar till övergödning. Mot denna bakgrund har det sedan lång tid inom jordbruket bedrivits ett strukturerat arbete genom såväl regler, ekonomiska styrmedel, rådgivning som information. Lagstiftningsåtgärderna är omfattande och inbegriper även EU-reglerade direktiv som nitratdirektivet och ramdirektivet för vatten. Ekonomiska styrmedel i form av miljöersättningar inom det svenska landsbygdsprogrammet omfattar stora insatser. Miljöersättningar som bidrar till att minska jordbrukets läckage av växtnäringsämnen omfattar cirka 2,8 miljarder kronor under programperioden 2014–2020. Till detta ska även läggas miljöinvesteringar för bland annat anläggning av våtmarker, liksom rådgivning, information och kompetensutveckling inom programmet. Programmets totala budget är cirka 36 miljarder kronor. Omfattande insatser vidtas alltså redan idag för att minska läckaget av näringsämnen från jordbruket. Samtidigt som ett strukturerat och långsiktigt åtgärdsarbete bedrivs sker parallellt inom jordbruket en utveckling av nya tekniker och odlingsmetoder som ökar precision och resurseffektivitet i odlingen. Detta går hand i hand med höga miljöambitioner. Exempelvis kan precisionsodling i form av anpassad gödsling till åkermarkens egenskaper och grödans behov minska växtnäringsläckaget, samtidigt som lantbrukarens ekonomiska resultat förbättras.
I april 2016 gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att föreslå åtgärder inom landsbygdsprogrammet som kan förbättra måluppfyllelsen för miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt Myllrande våtmarker. Jordbruksverket redovisade i oktober 2016 sju förslag i rapporten Förslag på miljöåtgärder inom ramen för landsbygdsprogrammet, som tagits fram tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. De förslag som ges när det gäller våtmarker och ingen övergödning är en samlad satsning på bättre vattenkvalitet, ökad budget till rådgivning inom Greppa näringen och förändrad strukturkalkning så att stödet får en öronmärkt budget och schablonersättning. Enligt Näringsdepartementet bereds rapporten inom Regeringskansliet.
Även miljöminister Karolina Skog betonar att åtgärdstakten behöver öka för att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning ska utvecklas positivt, och åtgärderna behöver i ökad utsträckning vidtas där det kan ge tydliga resultat i miljön (ip. 2015/16:724 om miljötillståndet i Östersjön). Miljöministern anför vidare att Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet för att förbättra Östersjöns miljö där Helcoms Baltic Sea Action Plan, havsmiljödirektivet och ramdirektivet för vatten är de viktigaste komponenterna. Nationellt ingår frågan också i den maritima strategi som regeringen beslutat, och frågan om att minska övergödning är viktig för att tillvarata den tillväxtpotential som finns kopplad till Östersjön. Ministern poängterar följande:
Vi vill att vårt arbete på nationell och regional nivå ska visa ett svenskt ledarskap som vi är stolta över och som vi kan presentera när vi tillsammans med Fiji nästa år anordnar det stora FN-mötet för genomförandet av hållbarhetsmålet nr 14 om havet.
– – –
Vad gäller jordbruket finns det också mycket som sker kopplat till vattenfrågorna. De skyddsåtgärder som kommer att genomföras i enlighet med vattendirektivet kommer att vara omfattande och påverka även de här delarna. Det är viktigt att ta ett helhetsgrepp om både vattenfrågorna och hur jordbruket utvecklas så att vi får ett arbete som fungerar väl för den enskilde jordbrukaren men också ger tydliga resultat.
FN:s generalförsamling antog i september 2015 nya globala mål för en hållbar utveckling. Målen ska vara vägledande för det internationella utvecklingssamarbetet fram till 2030 (Agenda 2030), och de syftar bl.a. till att säkerställa ett varaktigt skydd för naturresurserna.
Mål 14 handlar om att bevara haven och de marina resurserna och nyttja dem på ett hållbart sätt. Målet är nedbrutet i delmål, och delmål 14.1 handlar om att till 2025 förhindra och markant minska alla former av havsföroreningar, särskilt till följd av landbaserad verksamhet, inklusive marint avfall och övergödning.
Sverige och Fiji har gemensamt tagit initiativet till en FN-konferens, The Ocean Conference, för att stödja arbetet med att rädda världshaven och uppnå det globala hållbara utvecklingsmålet om hav och marina resurser, mål 14 i FN:s Agenda 2030. FN-konferensen ska driva på genomförandet och möjliggöra att fler tar ansvar för havens framtid.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är bekymmersamt att det fortfarande är långt kvar innan miljökvalitetsmålet Ingen övergödning kan nås. Övergödningen är fortfarande ett stort problem i sjöar, vid kust och i hav. Utskottet delar regeringens bedömning att fortsatt höga ambitioner i det internationella arbetet är avgörande för att nå miljökvalitetsmålet. Vidare är det viktigt att bygga upp kunskap och utveckla metoder för att åstadkomma en mer effektiv styrning av medel till kostnadseffektiva åtgärder.
Utskottet noterar med glädje att omfattande insatser vidtas inom landsbygdsprogrammet för att minska läckaget av näringsämnen från jordbruket men även i åtgärdsprogrammen inom ramen för vattendirektivet. Inom jordbruket sker en utveckling av nya tekniker och odlingsmetoder som ökar precision och resurseffektivitet i odlingen, vilket ska minska övergödningen. Utskottet ser fram emot utvecklingen av hållbara odlingsmetoder.
Vidare anser utskottet att det är positivt att Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet. Utskottet ser fram emot den av Sverige och Fiji arrangerade FN-konferensen för genomförandet av hållbarhetsmål 14 om havet och hoppas att detta kommer att leda till viktiga åtaganden bl.a. när det gäller att minska övergödningen globalt.
Utskottet föreslår med det anförda att motionerna 2016/17:824 (C) yrkande 41 och 2016/17:3615 (KD) yrkande 27 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om åtgärdsinriktade och resultatbaserade miljöersättningar.
Jämför reservation 86 (M, C).
Propositionen
Landsbygdsprogrammet för 2014–2020 innehåller åtgärder som syftar till att stärka jordbrukets miljö- och klimatarbete. Regeringen har avsatt 60 procent av programmets budget till målet att ”säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder”. Det innebär en satsning på nästan 23 miljarder kronor under programperioden.
Miljöersättningar är den enskilt största satsningen i programmet och omfattar ca 20 miljarder kronor. Flera av dem har villkor som innebär att djurhållning är en förutsättning för stödet. Ett exempel är ersättningen för att bevara betesmarker som förutsätter att brukaren har betande djur. Stöd ges också till jordbrukare för att behålla livsmedelsproduktion i bygder med sämre naturliga förutsättningar, t.ex. i skogsdominerade landskap. Stöden bidrar också till att kulturlandskapet och kulturmiljöer bevaras.
Motionerna
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) är det viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken används för att säkerställa att Europas jordbruk är så hållbart som möjligt och bidrar till att uppnå de 17 globala hållbarhetsmålen. Detta görs bäst via miljöersättningar där lantbruksföretagaren kan välja åtgärder som passar på den egna gården. Oavsett produktionsform har alla gårdar sina hållbarhetsutmaningar att arbeta med. Att i högre grad låta varje gård välja sina åtgärder snarare än att ge generella miljöstöd riktade till vissa produktionsformer skulle enligt motionärerna ge högre utväxling när det gäller faktisk miljönytta (yrkande 38). Kan åtgärderna dessutom i högre grad kopplas till faktiskt miljöresultat skulle miljöersättningarna ge ännu högre utväxling än i dag (yrkande 37).
Även i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) uppmärksammas behovet av att utveckla miljöersättningarna med gårdsanpassade och resultatbaserade stöd i stället för med fokus på produktionsform (yrkande 14) och att miljöersättningar bör riktas mot miljönytta i stället för produktionsform (yrkande 15).
Enligt kommittémotion 2016/17:3173 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 9 i denna del baseras dagens miljöersättningar i allra största utsträckning på vilken åtgärd som utförs. Ur miljösynpunkt är det inte helt optimalt. Det leder ofta till att åtgärder inte genomförs, eller att ineffektiva åtgärder genomförs, med följden att nationella miljömål inte uppnås. Miljöersättningarna till lantbruket bör i större utsträckning baseras på resultat snarare än åtgärder.
Kompletterande information
Sedan 1996 utvärderar Jordbruksverket löpande hur EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP, Common Agricultural Policy) påverkar miljön i Sverige. Jordbruksverket driver detta arbete under benämningen CAP:s miljöeffekter tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. I samarbetet ingår också representanter från länsstyrelserna.
Syftet med utvärderingen är att göra analyser av jordbrukspolitikens effekter på miljön och ta fram olika framtidsscenarier för att kunna se möjligheter till förbättringar. Det är viktigt att peka ut vad som kan förbättras inom miljöområdet och att föreslå ändringar av stödformer, regleringar m.m. Under perioden 2015–2019 kommer projektet att följa miljöeffekterna av det nya programmet och ta fram kunskapsunderlag för ändringar bortom 2020.
Jordbruksverket har inom projektet CAP:s miljöeffekter genomfört en studie för att undersöka om det är juridiskt möjligt att införa resultat- och värdebaserade miljöersättningar (Högre ersättning för högre miljönytta? Är resultat- och värdebaserade miljöersättningar förenliga med WTO:s och EU:s regelverk?, rapport 2015:12, Jordbruksverket). Av rapporten framgår att det redan i dag finns resultatbaserade miljöersättningar i några EU-länder. Hittills har det inte uppstått några diskussioner eller tvister i WTO (Världshandelsorganisationen) i samband med att länder har infört sådana ersättningar.
En ytterligare fråga som belyses i rapporten är om miljöersättningar vars ersättningsnivåer utgår från miljövärde i stället för åtgärdskostnader får införas. I förhållande till EU:s nuvarande regler för jordbruksstöd är en sådan ersättning inte möjlig om ersättningsnivån överskrider åtgärdskostnaderna och kostnaderna för produktionsbortfall. Reglerna behöver revideras så att de kan tillåta högre ersättning än kalkylerade merkostnader. Utifrån WTO:s regelverk finns inget hinder mot en sådan revision.
Enligt rapporten är skälet till att byta ut de nuvarande åtgärds- och kostnadsbaserade ersättningarna mot resultat- och värdebaserade ersättningar främst att de kan vara effektivare, ha större miljönytta och ge lägre kostnader (transaktionskostnader medräknade). Resurserna kan styras dit de gör störst nytta, vilket ger riktade incitament, och lantbrukarna är fria att välja de metoder som passar bäst på platsen för att nå effekten. Andra fördelar är högre brukaracceptans, möjligheter till förenkling och bättre kontrollegenskaper. En möjlig nackdel enligt Jordbruksverket är högre ekonomisk risk för lantbrukarna om resultatet delvis beror på faktorer utanför deras kontroll. En slutsats från studien är att ekonomiska värderingsstudier och mer kunskap om själva genomförandeprocessen, exempelvis genom en geografiskt avgränsad pilotstudie, behövs för att kunna införa resultat- och värdebaserade miljöersättningar i Sverige.
Jordbruksverket genomför därför i samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund och Världsnaturfonden en flerårig pilotstudie där man ska utveckla resultat- och värdebaserade ersättningar och betala lantbrukare utifrån leverans av efterfrågade miljönyttor. Projektet kommer att bedrivas under tre år fram t.o.m. 2019. Därefter kommer studien att utvärderas.
Enligt Näringsdepartementet är frågan om resultatbaserade miljöersättningar synnerligen levande, både i Sverige och inom EU. Det finns i dag exempel på sådana i bl.a. Tyskland. Kommissionen har även initierat några pilotprojekt som pågår bl.a. på Irland och i Spanien. Regeringen anser att möjligheten att använda sig av resultat- och värdebaserade ersättningar bör utvecklas i kommande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar att Jordbruksverket löpande utvärderar EU:s gemensamma jordbrukspolitiks påverkan på miljön i Sverige. Det är viktigt enligt utskottet att sådana utvärderingar sker för att kunna förbättra både landsbygdsprogrammet och den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden.
Vidare noterar utskottet att det inte finns några lagliga hinder mot att införa resultat- och värdebaserade miljöersättningar utan att det snarare kan innebära fördelar med högre miljönytta och lägre kostnader. Utskottet ser därför fram emot resultatet av pilotstudien om resultat- och värdebaserade ersättningar. I likhet med regeringen anser utskottet att resultat- och värdebaserade miljöersättningar bör utvecklas i den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
I avvaktan på pågående arbete föreslår utskottet att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkandena 14 och 15, 2016/17:3173 (M) yrkande 9 i denna del samt 2016/17:3618 (C) yrkandena 37 och 38 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om vattendirektivet och dess förslag till åtgärder, om målen för ökad livsmedelsproduktion och vattendirektivets mål, om att se över ersättningsformer till markägare vid bildande av vattenskyddsområden, om dialog mellan markägare och myndighet vid införandet av vattenskyddsområden samt om att se över Sveriges system med miljökvalitetsnormer för vatten.
Jämför reservation 87 (SD) och 88 (C).
Motionerna
Genomförande av vattendirektivet
I kommittémotion 2016/17:3614 av Anders Forsberg m.fl. (SD) framhåller motionärerna att om det föreslagna åtgärdsprogrammet för att uppfylla vattendirektivet skulle genomföras fullt ut skulle det få långtgående konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion. Vattendirektivet är i grunden ett sunt åtgärdspaket men det lägger en alldeles för stor ekonomisk börda på lantbruket som kan tvingas ta avsevärda arealer åkermark ur produktion. Vattendirektivet och dess förslag till åtgärder måste präglas av kostnadseffektiva åtgärder som inte missgynnar svenskt jord- och skogsbruk (yrkande 8). Motsvarande synpunkter redovisas även i kommittémotion 2016/17:2446 av Anders Forsberg m.fl. (SD) yrkande 29.
I motion 2016/17:1111 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) framhålls behovet av en harmonisering av målen om en ökad livsmedelsproduktion och vattendirektivets mål om god vattenkvalitet, innan vi förlorar viktig livsmedelsproduktion. Det är av stor vikt att vi ökar vår livsmedelsproduktion, och för att uppnå detta krävs att vårt lantbruk har goda förutsättningar. Utmaningen är att anpassningen till vattendirektivet riskerar försvåra för den svenska bonden att bruka sin mark. Det leder till lägre livsmedelsproduktion och försvårar möjligheten att nå målet om en ökad livsmedelsproduktion. Regeringen måste se till så att en harmonisering av dessa två mål genomförs innan vi förlorar viktig livsmedelsproduktion.
Vattenskyddsområden m.m.
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) är det viktigt att fastighetsägaren kan bruka sin mark för att kunna producera livsmedel. Om staten gör anspråk på mark är det därför viktigt att se över fastighetsägarens rätt till ersättning. Ett tydligt exempel är bildande av vattenskyddsområden där livsmedelsproduktionen avsevärt försvåras och det inte längre går att odla mat. Att skydda dricksvattenförsörjningen är enligt motionärerna centralt, men ersättningsformer till markägare när mark tas i anspråk vid bildande av vattenskyddsområden behöver ses över (yrkande 14). Vidare framhålls betydelsen av att verka för en bättre dialog mellan myndighet och markägare vid införandet av vattenskyddsområden (yrkande 33). Motsvarande synpunkter om en bättre dialog mellan myndigheter och markägare redovisas även i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 9.
Av kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) framgår att motionärerna även anser att Sveriges system med miljökvalitetsnormer för vatten bör bli föremål för en översyn (yrkande 44).
Tidigare behandling och kompletterande information
Genomförande av vattendirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, det s.k. vattendirektivet eller ramdirektivet för vatten, fastslår en ram för den europeiska gemenskapens vattenpolitiska samarbete. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000. Direktivet syftar till att etablera en ram för enhetliga regler på EU-nivå för skydd av europeiska vatten: sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten men dock inte hav. Det handlar främst om att förbättra vattenrelaterat miljöarbete genom en gemensam lagstiftning för vatten. Bland annat försöker man minska föroreningar, främja hållbar vattenanvändning, förbättra tillståndet för existerande akvatiska ekosystem och reducera effekterna av översvämningar och torka.
För att uppnå eller bibehålla god status och följa miljökvalitetsnormerna för vatten i respektive vattendistrikt ska åtgärdsprogram utformas. Det är vattenmyndigheterna i Sveriges fem vattendistrikt som vart sjätte år, med hjälp av länsstyrelserna, utarbetar och fastställer åtgärdsprogrammen. Vad ett åtgärdsprogram ska innehålla framgår av vattenförvaltningsförordningen, som införlivar EU:s ramdirektiv för vatten. Förslagen till åtgärdsprogram innehåller bl.a. åtgärder mot fysisk påverkan, övergödning och kemikalier.
Att fastställa ett åtgärdsprogram innebär att man prövar ett förslag och kommer fram till att det, med eventuella ändringar, ska gälla som åtgärdsprogram. Enligt den ordning som regeringen bestämt i förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är huvudregeln att det är vattenmyndigheterna som gör den prövning som mynnar ut i ett fastställande. Regeringen ska i vissa fall ges möjlighet att pröva ett förslag till åtgärdsprogram, vilket skett med programmet för 2016–2021.
Utskottet har behandlat frågan om åtgärdsprogrammen inom ramen för vattendirektivet för perioden 2016–2021 tidigare i betänkande 2015/16:MJU14 Vattenvård. Utskottet föreslog ett tillkännagivande till regeringen med följande innehåll:
Utskottet anser emellertid att de samhällsekonomiska kostnaderna för genomförandet av åtgärderna bör analyseras, och därefter bör de mest kostnadseffektiva åtgärderna prioriteras. Vattenmyndigheterna bör lämna förslag på hur deras förslag ska finansieras, och kostnaderna som dessa medför bör vara tydliga. Vidare bör vattenmyndigheterna göra konsekvensanalyser av påverkan på jordbruk och vattenverksamheter samt möjligheten till jobb i hela landet i kombination med att miljömålen ska nås.
Riksdagen följde utskottets förslag till beslut (rskr. 2015/16:209).
Regeringen redovisade i skrivelse 2016/17:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2016 bl.a. sitt arbete med anledning av tillkännagivandet. Regeringen anför i skrivelsen att de har slutfört prövning av åtgärdsprogrammen inom vattendirektivet. Regeringens beslut fattades den 6 oktober 2016. Av beslutet framgår vikten av att beslutade åtgärder ska kunna genomföras kostnadseffektivt. Regeringen har lyft fram att avvägning mellan olika samhällsintressen utgör en viktig del i bedömningen av hur åtgärder bör fördelas mellan olika typer av verksamheter, både utifrån deras påverkan på vattenmiljön och i förhållande till vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva.
Regeringen specificerade de åtgärder som var riktade till Jordbruksverket i en bilaga till beslutet. För att bidra till ett konkurrenskraftigt jordbruk betonade regeringen vikten av att åtgärderna ska ske inom ramen för det svenska landsbygdsprogrammet 2014–2020. Gemensamt för samtliga åtgärder är att de ska bidra till att miljökvalitetsnormerna för vatten uppfylls. I beslutet efterfrågade regeringen en komplettering av konsekvensanalysen och betonade att det inför beslut om åtgärder är av största vikt att det finns en grundlig och heltäckande redovisning av konsekvenserna av respektive åtgärd från såväl allmän som enskild synpunkt. Regeringen lyfte även fram behovet av avvägning mellan nyttor och kostnader.
Vattenmyndigheterna reviderade och fastställde åtgärdsprogrammen under december 2016. Arbetet med att genomföra dem har påbörjats, vilket kan bidra till att flera miljömål kan nås.
När det gäller ambitionen att ha en ökad livsmedelsproduktion och en god vattenkvalitet anför dåvarande miljö- och klimatminister Åsa Romson som svar på interpellation 2014/15:575 om vattendirektivet att regeringens ambition och arbete är starkt inställt på att ge förutsättningar för ökad livsmedelsproduktion i Sverige. Ministern anförde vidare att en ökad livsmedelsproduktion behövs av flera skäl:
Det handlar om ett levande lantbruk som också levererar mycket bra miljötjänster med öppna landskap, levande landsändar och levande byar. Men det handlar också om att vi i ett internationellt perspektiv har ett ansvar, ett åtagande, att använda de jordbruksmarker som finns i Sverige till att producera livsmedel. Den typen av jordbruk kommer att vara svårare att bedriva i andra delar, inte minst i södra Europa, med tanke på klimatförändringar. De gör att det blir ett oerhört mycket svårare jordbruksklimat.
Det här går alltså hand i hand. Ett levande lantbruk och en stark livsmedelsförsörjning bygger också på att ta väl vara på våra resurser, och därför menar jag att det är onödigt att måla upp bilden av att ta hand om en god vattenkvalitet skulle stå i kontrast till att värna om en bra livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Det här tror jag att de flesta i de gröna näringarna ser. Precis som sas inledningsvis är ju en god vattenkvalitet också grunden för den typen av företag, och därför finns det ett starkt gemensamt engagemang och ett starkt gemensamt ansvar.
Utskottet har behandlat denna fråga tidigare, bl.a. i betänkande 2015/16:MJU9 Landsbygdspolitik. Utskottet anförde att man inte ansåg att det fanns en målkonflikt mellan ökad livsmedelsproduktion och en god vattenkvalitet utan snarare att en god vattenkvalitet är en förutsättning och grund för ett levande lantbruk och en stark livsmedelsförsörjning.
Vattenskyddsområden m.m.
Enligt 7 kap. 21 § miljöbalken får ett mark- eller vattenområde förklaras som vattenskyddsområde av länsstyrelsen eller kommunen. Vattenskyddsområdet är till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. För ett vattenskyddsområde ska länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området (22 § miljöbalken). Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller föreskrifter enligt 7 kap. 22 § miljöbalken om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden.
Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45) framgår att miljöbalken innehåller förhållandevis långtgående hänsynsregler och att en verksamhetsutövare ska iaktta dessa regler på eget initiativ och ansvar. Tillsynsmyndigheter kan ingripa direkt med stöd av hänsynsreglerna för att kräva rättelse, och reglerna ska ligga till grund för villkor vid domstolars och andra myndigheters tillståndsprövningar och omprövningar av tillstånd. En underförstådd och självklar begränsning i uttrycket pågående markanvändning är att endast lagenlig användning av mark eller byggnad berättigar till ersättning. Någon rätt till ersättning finns därför inte vid myndighetsingripanden i syfte att se till att en lags aktsamhets- eller hänsynskrav följs.
Föreskrifter till skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter kan också meddelas med stöd av 40 § 5 förordningen (1998:889) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Där anges att kommunen får meddela sådana föreskrifter om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun. Det är kommunen som gör bedömningen om föreskrifter behövs och som tar fram underlaget. Sådana kommunala föreskrifter får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet (9 kap. 13 § miljöbalken). Dessa föreskrifter är inte ersättningsgrundande, till skillnad från inskränkningar som beslutas med stöd av 7 kap. 22 § miljöbalken. Dock kan föreskrifter som beslutats med stöd av 40 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd inte begränsa de tillstånd till olika verksamheter som har beslutats enligt miljöbalken, vilket föreskrifter om vattenskyddsområden som har beslutats enligt miljöbalken kan. Detta innebär t.ex. att ett jordbruksföretag som har tillstånd inte behöver följa en kommunal föreskrift utfärdad enligt 40 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd i den mån föreskriften begränsar tillståndet. Skyddsformen är också endast tillämplig på befintliga vattentäkter.
Den 31 maj 2012 beslutade regeringen att utse en särskild utredare för att se över den lagstiftning som möjliggör inskränkningar i användningen av mark eller byggnader (rådighetsinskränkningar) av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl. I augusti 2013 presenterade utredningen sitt betänkande Ersättning vid rådighetsinskränkningar (SOU 2013:59). I betänkandet redovisas att det ligger utanför utredningens uppdrag att granska och föreslå ändringar i de bestämmelser som möjliggör rådighetsinskränkningar av hälsoskydds-, miljöskydds- och säkerhetsskäl. Utredningen konstaterar dock att två områden där det finns ett behov av en sådan översyn är rådighetsinskränkningar i samband med inrättandet av vattenskyddsområden och rådighetsinskränkningar med stöd av artskyddsförordningen.
Även i Dricksvattenutredningens betänkande En trygg dricksvattenförsörjning (SOU 2016:32) tas ersättningsfrågan upp som ett kritiskt moment vid inrättande av vattenskyddsområden. De oklarheter som föreligger när det gäller möjlighet till ersättning riskerar att försvåra processen.
Dricksvattenutredningens direktiv lyfter fram förhållandet att vissa rådighetsinskränkningar till följd av bildande av vattenskyddsområden kan berättiga till ersättning. Vidare nämns att frågan utreds i särskild ordning. Dricksvattenutredningens tilläggsdirektiv anger särskilt att det inte ingår i uppdraget att se över fastighetsägarens rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras (dir. 2014:73, s. 5). Utredningen går därför inte närmare in på frågan om grunderna för rätt till ersättning och lägger inte heller några förslag i den delen. Däremot bedömer utredningen att det är viktigt att belysa frågor relaterade till ersättning och hur frågor om ersättning påverkar förutsättningarna för och processen vid inrättande av vattenskyddsområden.
Betänkandet En trygg dricksvattenförsörjning (SOU 2016:32) har nyligen remitterats och är nu under beredning inom Regeringskansliet. Enligt Näringsdepartementet pågår det för närvarande inte något arbete när det gäller ersättningsfrågan.
När det gäller dialog mellan myndigheter och markägare framgår av 24 § i förordningen (1998:1252) om områdesskydd att länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller kommunen, innan den fattar ett beslut enligt 7 kap. 21 § miljöbalken att förklara ett område som vattenskyddsområde, ska förelägga ägare och innehavare av särskild rätt till marken att inom viss tid yttra sig över förslaget. Tiden får inte sättas kortare än en månad, och föreläggandet ska delges.
I Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområde (2010:5, februari 2011) framhålls att det för att arbetet med vattenskyddsområden ska bli framgångsrikt är angeläget att arbetet inriktas mot öppenhet och dialog med medborgarna samt att god information ges t.ex. i samband med inledande samtal, remiss, kungörelse och andra skeden där markägare, närboende, organisationer m.fl. kan göra sina röster hörda. Kontakterna bör genomföras med respekt för vars och ens särintressen. Verket framhåller att kontakten med markägaren är särskilt viktig. För den enskilde markägaren kan föreskrifterna innebära ett stort ingrepp i äganderätten eller rådigheten över egendomen. Det formella krav som finns på kommunikation mellan beslutande myndighet och berörda fastighetsägare och rättighetsinnehavare i processen att fastställa ett vattenskyddsområde finns i 24 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Verket framhåller i handboken att för att åstadkomma ett ändamålsenligt skydd som är lätt att efterleva bör emellertid kommunikationen med dem som kommer att beröras av vattenskyddsområdet och dess bestämmelser påbörjas tidigare än en månad.
Utskottet har behandlat frågor om ersättning och dialog vid bildande av vattenskyddsområden tidigare (se bet. 2016/17:MJU10 Vattenvård). Utskottet anförde då följande:
I förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön finns ett krav på att samråd ska ske med berörda. Vattenmyndigheterna ska planera sitt arbete så att alla som berörs av förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön får möjlighet och uppmuntras att delta. Vid samverkan inom ett avrinningsområde är vattenråden viktiga forum. Utskottet konstaterar att det finns en reglerad samrådsskyldighet och att ett antal vägledningsdokument finns att tillgå som stöd för samverkansarbetet. [...]
Som framgår ovan finns en rätt till ersättning för berörda fastighetsägare i vissa fall när det gäller vattenskyddsområden. I andra fall saknas en sådan rätt. Utredningen om ersättning vid rådighetsinskränkningar ansåg att det fanns ett behov av en översyn när det gäller ersättning vid inrättandet av vattenskyddsområden, men att en sådan omfattande granskning som skulle krävas troligen görs bäst i samband med en allmän översyn av regelverket. Dricksvattenutredningen har belyst frågan, men det pågår för närvarande inte något arbete när det gäller ersättningsfrågan. Utskottet ser inte nu skäl att vidta någon åtgärd.
Miljökvalitetsnormer för vatten är bestämmelser om kvaliteten på miljön i en vattenförekomst. Dessa fastställs med stöd av 5 kap. miljöbalken, enligt vattenförvaltningsförordningen och Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19 samt HVMFS 2015:4. Normerna är ett rättsligt verktyg och ställer krav på vattnets kvalitet vid en viss tidpunkt.
Av vattenmyndigheternas skrift Verktyg för bättre vatten – Miljökvalitetsnormer (dnr 537-1645-2016) framgår att miljökvalitetsnormerna för vatten omfattar ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten. För att normerna ska vara satta på likvärdigt sätt över hela landet finns generella utgångspunkter för detta i föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning. Dessutom utgår de fem vattenmyndigheterna från gemensamma principer för hur normerna ska beslutas, för att det inte ska finnas omotiverade skillnader i miljökvalitetsnormerna mellan vattendistrikten.
Vattenmyndigheternas handledning för kartläggning och analys förtydligar hur länsstyrelsernas arbete med statusklassificering, påverkan, miljöproblem, riskbedömning och framtagande av förslag till miljökvalitetsnormer ska göras. Vattendelegationerna vid vattenmyndigheterna fastställer vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla för vattenförekomsterna i respektive distrikt. Normerna gäller allmänt och beslutas i form av föreskrifter från den länsstyrelse som är vattenmyndighet i respektive distrikt.
Miljökvalitetsnormerna är ett av de verktyg som arbetet med att förvalta och förbättra Sveriges vatten baseras på. De andra är vattenmyndigheternas förvaltningsplan, åtgärdsprogram och övervakningsprogram som arbetas fram vart sjätte år efter samråd med myndigheter, kommuner, vattenråd, vattenvårdsförbund och andra berörda.
Den 1 juli 2016 avkunnade EU-domstolen dom i mål C-461/13, den s.k. Weserdomen. Avgörandet från EU-domstolen har bl.a. klargjort vilka skyldigheter vattendirektivet medför för medlemsstaterna vid tillståndsprövningar av enskilda verksamheter eller projekt och om hur begreppet försämring av status ska tolkas. Domstolen konstaterar att artikel 4 i vattendirektivet inte enbart innehåller principiella skyldigheter utan även avser enskilda projekt. Medlemsstaterna är därför skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt om detta kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar uppnående av god status, god potential eller god kemisk ytvattenstatus hos en ytvattenförekomst.
Vidare konstaterar domstolen att begreppet försämring för att vara ändamålsenlig ska tolkas i förhållande till en kvalitetsfaktor eller ett ämne eftersom det då omfattar varje förändring som skulle kunna äventyra genomförandet av målet med vattendirektivet. Så snart statusen hos minst en kvalitetsfaktor försämras med en klass, exempelvis från god till måttlig eller från måttlig till otillfredsställande, ska detta därför bedömas som försämring av statusen.
Enligt Miljö- och energidepartementet pågår inom Regeringskansliet ett arbete med framtagande av en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser för miljökvalitetsnormernas genomslag i prövningar och ärenden. Ändringarna föreslås dels för genomförande av de ändringar som behövs med anledning av Weserdomen, dels för att bemöta den kritik som kommissionen riktat mot Sverige inom ramen för ett överträdelseärende när det gäller genomförandet av vattendirektivet. Den kritiken består i att kommissionen anser att det saknas tillräckliga verktyg för att Sverige i tid ska hinna åtgärda de verksamheter vars nuvarande miljöpåverkan gör att berörda vatten inte nått rätt status eller som äventyrar att rätt status nås.
Vidare pågår det också inom Regeringskansliet, enligt Miljö- och energidepartementet, ett arbete med att ta fram direktiv för en utredning som ska se över organisationen av vattenförvaltningen. Att en sådan utredning bör tillsättas har tidigare föreslagits av bl.a. Miljömålsberedningen.
Utskottets ställningstagande
Genomförande av vattendirektivet
Utskottet noterar att regeringen har slutfört prövningen av åtgärdsprogrammen inom ramen för vattendirektivet. I sin prövning har regeringen anfört att beslutade åtgärder ska kunna genomföras kostnadseffektivt. Vidare har regeringen betonat vikten av att åtgärderna ska ske inom ramen för landsbygdsprogrammet för att bidra till ett konkurrenskraftigt jordbruk. Vattenmyndigheterna har reviderat och fastställt åtgärdsprogrammen i enlighet med regeringens förslag. Utskottet ser nu fram emot genomförandet av åtgärdsprogrammen, vilket kommer att bidra till att flera miljömål kan nås.
Vidare vidhåller utskottet sin bedömning att det inte finns en målkonflikt mellan ökad livsmedelsproduktion och en god vattenkvalitet, utan snarare att en god vattenkvalitet är en förutsättning och grund för ett levande lantbruk och en stark livsmedelsförsörjning.
Utskottet anser att motionerna 2016/17:1111 (M), 2016/17:2446 (SD) yrkande 29 och 2016/17:3614 (SD) yrkande 8 i allt väsentligt är tillgodosedda.
Vattenskyddsområden m.m.
Som framgår av redovisningen ovan finns i vissa fall en rätt till ersättning för fastighetsägare vid bildande av vattenskyddsområden. Utskottet noterar att utredningen om ersättningar vid rådighetsinskränkningar bl.a. anser att det finns ett behov av en översyn när det gäller ersättningar i samband med inrättande av vattenskyddsområden. Även Dricksvattenutredningen bedömer att det är viktigt att dessa frågor belyses. Det pågår för närvarande inget arbete när det gäller ersättningsfrågan. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och ser inte nu skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motion 2016/17:3618 (C) yrkande 14.
Utskottet konstaterar att det är reglerat att ägare och innehavare av särskild rätt till marken ska konsulteras innan ett vattenskyddsområde inrättas och att vägledningsdokument betonar vikten av en bra dialog. Utskottet vill särskilt uppmärksamma att det av Naturvårdsverkets handbok om vattenskydds-område framgår att kontakten med markägare är särskilt viktig, och för att arbetet med vattenskyddsområden ska bli framgångsrikt är det angeläget med öppenhet och dialog med allmänheten och markägare. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkande 9 och 2016/17:3618 (C) yrkande 33 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet konstaterar att det pågår arbete inom Regeringskansliet när det gäller miljökvalitetsnormerna för vatten; bl.a. bereds direktiv för en utredning som ska se över organisationen av vattenförvaltningen och förslag till ändrade bestämmelser för miljökvalitetsnormernas genomslag i prövningar och ärenden. I avvaktan på det pågående arbetet anser utskottet att motion 2016/17:3618 (C) yrkande 44 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om Agenda 2030 samt generationsmålet och miljömålen.
Jämför reservation 89 (C, L) och 90 (C).
Propositionen
Agenda 2030
I propositionen redovisas att den globala livsmedelsproduktionen står inför stora utmaningar. Flera av FN:s globala utvecklingsmål (Agenda 2030) har starka kopplingar till jordbruket och livsmedelsproduktionen, inte minst målet om tryggad livsmedelsförsörjning. Därutöver arbetar Sverige sedan flera år tillbaka med att politiska och ekonomiska åtgärder ska utformas på ett sätt som främjar en rättvis och hållbar utveckling i världen (den s.k. politiken för global utveckling, PGU).
Globalt behöver jordbruksproduktionen öka och konsumtionsmönstren ändras för att trygga livsmedelsförsörjningen i världen. Produktionen behöver vara hållbar och ske i områden där miljöpåverkan kan minimeras. I Sverige finns goda förutsättningar för hållbar produktion med begränsad miljöpåverkan. Regeringen anser därför att Sverige bör bidra till en hållbar ökning av livsmedelsproduktionen.
Det svenska jordbruket är resurseffektivt och har en viktig roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Att uppnå ett fossilfritt Sverige och en cirkulär och biobaserad ekonomi är utmanande men innebär också möjligheter för de gröna näringarna och landsbygden. En konkurrenskraftig, hållbar och resurseffektiv livsmedelssektor har också potential att bidra till att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. Regeringen bedömer att Sverige har goda förutsättningar för att bidra till en globaliserad och klimatsmart livsmedelsproduktion.
Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är en hållbar produktion av livsmedel. Stärkt konkurrenskraft och ökad produktion ska gå hand i hand med arbetet att nå miljömålen. Ett jordbruk som kan hävda sig i konkurrensen från omgivande konkurrentländer och finnas kvar, är en förutsättning för att jordbruket ska kunna bidra i miljöarbetet. Livsmedelsstrategin förutsätter ett kontinuerligt miljöarbete i jordbruket. Strategin kan bidra ytterligare till jordbrukets miljöarbete genom att främja en stärkt konkurrenskraft och förbättringar av resurseffektivitet.
För att skapa tillväxt och sysselsättning på ett hållbart sätt krävs väl avvägda åtgärder som beaktar hur miljömålen påverkas. OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) arbete och rekommendationer för grön tillväxt för jordbruk och livsmedel kan ge vägledning för hur man kan arbeta med målsättningar för både tillväxt och hållbarhet. I detta sammanhang är det viktigt att följa utvecklingen av sysselsättning och ekonomisk tillväxt tillsammans med utvecklingens påverkan på miljön.
Regeringen anför att morgondagens produktion måste ha en mer utvecklad hållbarhet än dagens. Forskning och kompetensutveckling när det gäller nya produktionsmetoder, nya växtsorter, hållbara och hälsosamma livsmedel etc. är av stor vikt för en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja.
Miljömålen
Regeringen framhåller i propositionen att en ökad produktion måste vara långsiktigt hållbar. Regeringen betonade också i budgetpropositionen för 2016 att ökningen av produktionen ska ske samtidigt som relevanta miljökvalitetsmål nås. Svensk livsmedelsproduktion kännetecknas av en hög standard inom miljö- och klimatområdet. En ökad produktion av livsmedel har förutsättningar att bidra till att flera av miljökvalitetsmålen kan nås. Livsmedelsproduktionen bidrar med både positiv och negativ miljöpåverkan under förutsättning att tillväxten sker på ett hållbart och resurseffektivt sätt.
Regeringen anser att det övergripande målet för livsmedelsstrategin ska vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet.
Vidare framgår att livsmedel inte kan produceras utan att miljön påverkas. Livsmedelsproduktionen är samtidigt beroende av en god miljö och ekosystemtjänster som vattenreglering, jordmånsbildning och pollinering. Hållbar jordbruksproduktion måste relateras till hur väl olika resurser används, till produktivitet, jordbrukslandskapets positiva bidrag till skapandet av ekosystemtjänster, god livsmiljö och rekreationsmöjligheter, men också till hur väl produktionen står sig när det gäller negativa effekter på miljön.
När det gäller de svenska miljökvalitetsmålen är livsmedelsproduktionen genom jordbruket kopplade till flera av dem, exempelvis Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Myllrande våtmarker och Giftfri miljö. Dessutom är generationsmålets övergripande mål, att lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta utan att exportera miljöproblem till omvärlden, av fundamental betydelse för jordbrukets miljöarbete. De effekter som uppstår i omvärlden måste därför beaktas, inte minst när det gäller globala miljöproblem som utsläpp av växthusgaser, där en minskning av de totala globala utsläppen är målet.
Motionerna
Agenda 2030
I kommittémotion 2016/17:3616 av Lars Tysklind m.fl. (L) yrkande 8 framhålls att strategin ska bidra till att uppnå Agenda 2030-målen. Enligt motionärerna kan och bör den svenska livsmedelskedjan bidra till att uppnå Agenda 2030-målet, och detta bör vara en målsättning för alla delar i kedjan. Motionärerna anför att det är en möjlighet för Sverige som matnation och med livsmedel av hög kvalitet, säkerhet, djurskydd och miljöhänsyn att exportera produkter och kunskap till andra länder. Vidare anför de att svenska livsmedel kan bidra till att trygga den inhemska livsmedelsförsörjningen liksom den globala.
På liknande sätt anförs i kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 9 att strategin ska bidra till att uppnå Agenda 2030-målen. Sverige och FN:s resterande medlemsländer har ett ansvar utifrån Agenda 2030-målen att verka för att de globala målen nås, och det är respektive regerings ansvar att de nås i det egna landet. Detta är något som uttryckligen är beskrivet för de globala målen, men trots det har regeringen i hög grad utelämnat Agenda 2030-målen från den egna livsmedelsstrategin fram till 2030. Alla 17 mål är relevanta för livsmedelskedjan, men framför allt målet om att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk. Enligt motionärerna bör Agenda 2030-målen därför inkluderas och arbetas för i livsmedelsstrategin.
Miljömålen
Enligt kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 45 ser motionärerna ett behov av att berörda myndigheter ska arbeta för både miljömål och generationsmål så att Sverige kan behålla ett hållbart lantbruk i framtiden utan att vår miljöpåverkan exporteras till andra länder. Ett liknande yrkande finns i kommittémotion 2016/17:2023 av Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson (båda C) yrkande 16.
Kompletterande information
Agenda 2030
Regeringen anför i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att åtgärder inom politiken för areella näringar, landsbygd och livsmedel ska bidra till att nå regeringens mål för jämställdhetspolitiken samt till Agenda 2030 och politiken för global utveckling. Vidare framgår (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) att regeringen anser att miljömålen, som utgör miljödimensionen av hållbar utveckling, ytterligare aktualiseras med anledning av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Agenda 2030 förenar ansvaret för klimat och miljö med social och ekonomisk utveckling. I det nationella genomförandet och uppföljningen av Agenda 2030 kommer de nationella miljömålen att vara en av flera viktiga utgångspunkter.
Under våren 2016 gav regeringen 86 statliga myndigheter i uppdrag att bidra med underlag för Sveriges genomförande av FN:s Agenda 2030. I redovisningarna har myndigheterna gjort bedömningar av vilka mål och delmål deras verksamhet har störst inverkan på, nationellt och internationellt. De innehåller också en bedömning av om myndighetens verksamhet på området är tillräcklig.
Underlaget som myndigheterna har redovisat kommer att bidra till att utveckla regeringens styrning inom de politikområden som berörs av Agenda 2030 och kommer även att användas som ett stöd till Agenda 2030-delegationen som bl.a. ska ta fram förslag på en övergripande handlingsplan för Sveriges genomförande av Agenda 2030.
I mars 2016 tillsatte regeringen en delegation för Sveriges genomförande av Agenda 2030 (dir. 2016:18). Delegationens syfte är att verka för och underlätta och stimulera arbetet med genomförandet av Agenda 2030. I uppdraget ingår bl.a. att göra en kartläggning och bedömning av i vilken utsträckning Sverige uppfyller agendans mål och delmål, lämna förslag till en övergripande handlingsplan för Sveriges genomförande samt sprida information om goda exempel på området social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling och verka för att dessa ges uppmärksamhet.
Den 31 maj 2017 ska delegationen lämna ett förslag till handlingsplan för Sveriges genomförande av agendan. Den 1 mars 2018 ska delegationen lämna förslag till kompletterande åtgärder samt föreslå former för det fortsatta arbetet med att genomföra agendan. I redovisningen ska framgå i vilken utsträckning Sverige uppfyller agendans mål samt inom vilka områden ytterligare åtgärder krävs. Delegationens uppdrag gäller till den 11 mars 2019 då en slutredovisning ska ske med förslag på hur arbetet ska bedrivas i fortsättningen.
Miljömålen
Av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) framgår att miljöpolitiken utgår från de nationella miljökvalitetsmål och det generationsmål för miljöarbetet som beslutats av riksdagen. Målen är styrande för allt miljöarbete som Sverige bedriver nationellt, inom EU och internationellt. Dessutom har 26 nationella myndigheter och länsstyrelserna i sin instruktion ett utpekat ansvar för att verka för att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Åtta av dessa myndigheter har även ett utpekat ansvar för att samordna uppföljning och utvärdering av ett eller flera miljökvalitetsmål.
Det framgår t.ex. i 1 § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket att Naturvårdsverket ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Naturvårdsverket ska främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i generationsmålet och miljökvalitetsmålen.
I 4 § förordningen (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk anges att myndigheten ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Vidare ska Jordbruksverket samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.
När det gäller Kemikalieinspektionen framgår av 2 § förordningen (2009:947) med instruktion för Kemikalieinspektionen att myndigheten ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling samt samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
Utskottets ställningstagande
Agenda 2030
Utskottet noterar att flera av FN:s globala utvecklingsmål har starka kopplingar till jordbruket och livsmedelsproduktionen, inte minst målet om tryggad livsmedelsförsörjning. Jordbruksproduktionen behöver öka globalt och vara hållbar samt konsumtionsmönstren ändras för att trygga livsmedelsförsörjningen i världen.
Utskottet anser att livsmedelsstrategins målsättning med en konkurrenskraftig, hållbar och resurseffektiv livsmedelssektor är en förutsättning för att kunna uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är en hållbar produktion av livsmedel. I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige har goda förutsättningar för att bidra till en globaliserad och klimatsmart livsmedelsproduktion. Vidare anser utskottet i likhet med vad som anförs i propositionen att arbetet för en ökad livsmedelsproduktion och konkurrenskraft ska ske i enlighet med Agenda 2030-målen.
Utskottet anser att motionerna 2016/17:3616 (L) yrkande 8 och 2016/17:3618 (C) yrkande 9 är tillgodosedda med det anförda.
Miljömålen
Utskottet noterar att livsmedelsstrategins övergripande mål är en konkurrenskraftig livsmedelkedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål uppnås. Utskottet konstaterar även att det redan i dag framgår i 26 berörda myndigheters och länsstyrelsers instruktioner att de ska arbeta för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och att åtta av dessa har ett utpekat ansvar för att samordna uppföljning och utvärdering av ett eller flera miljökvalitetsmål.
Utskottet anser att motionerna 2016/17:2023 (C) yrkande 16 och 2016/17:3618 (C) yrkande 45 är tillgodosedda med det anförda.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel, om grön omställning i lantbruket och om en nationell biogasstrategi.
Jämför reservation 91 (C).
Propositionen
Ett effektivt nyttjande av de produkter som jordbruket producerar är också en nyckelfaktor för ett hållbart samhälle. Svinnet måste minska längs hela livsmedelskedjan – från producent till konsument. Restprodukter bör också utnyttjas genom nya smarta lösningar som kan säkerställa kretsloppen och utgöra en resurs i en växande cirkulär och biobaserad ekonomi. Inom jordbruket finns det stor potential att bidra till en biobaserad och cirkulär ekonomi. Användning av jordbruksråvaror för produktion av biodrivmedel kan ge en betydande minskning av växthusgasutsläppen. Sverige ligger i framkant när det gäller produktion av biodrivmedel med hög klimatprestanda. Fortsatta insatser behövs för att ytterligare tillvarata de gröna näringarnas möjligheter i klimatarbetet och för att göra jordbruksproduktionen mer klimateffektiv.
Morgondagens produktion måste ha en mer utvecklad hållbarhet än dagens. Forskning och kompetensutveckling när det gäller nya produktionsmetoder, nya växtsorter, hållbara och hälsosamma livsmedel etc. är av stor vikt för en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja.
Motionerna
I kommittémotion 2016/17:3618 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 47 anförs att regler behöver utformas som ger mer långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel. Detta främjar enligt motionärerna en grön omställning inom lantbruk, livsmedelsindustri och handel (yrkande 51). Då omställningen av arbetsmaskiner går långsamt finns det ett stort behov av drivmedel som fungerar i dagens motorer. Det är därför viktigt att skapa en produktion och efterfrågan av förnybara drivmedel i Sverige.
Vidare anförs att biogasen kan fylla en viktig funktion när det gäller att skapa ett hållbart samhälle utan nettoutsläpp av växthusgaser och med 100 procent förnybar energi. För att ta till vara biogasens fulla potential och för att underlätta samordning mellan de olika politikområden som biogasen berör vill motionärerna att det tas fram en nationell biogasstrategi (yrkande 56).
Kompletterande information
Biodrivmedel
Regeringen anför i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att de globala utsläppen av växthusgaser måste minska kraftigt för att de allvarligaste klimatförändringarna ska kunna undvikas. Den omställning som nu sker i Sverige och som också påbörjats i omvärlden är en utmaning som samtidigt innebär stora möjligheter för de gröna näringarna.
Slutsatserna från det s.k. Mekaprojektet (metandieselefterkonvertering av arbetsmaskiner) visar att teknik med kombinerad diesel- och biogasdrift ger minskade utsläpp men att det inte är en framkomlig väg att anpassa maskinerna genom efterkonvertering. Andra vägar framåt är att reglera högsta tillåtna utsläpp från arbetsmaskiner på EU-nivå och att öka tillgången på biodrivmedel som kan användas direkt i befintliga maskiner.
Vidare framhålls att energiutvinning från biomassa ökar, inte minst inom skogssektorn. Skogen har en stor roll att spela i övergången till en biobaserad och cirkulär ekonomi där förnybara, biobaserade produkter används eller substituerar fossila produkter. Med ökad produktion av biodrivmedel finns potential att öka takten mot en fossilfri fordonsflotta.
Regeringen anför att det även inom jordbruket finns stor potential att bidra till en biobaserad och cirkulär ekonomi. Användning av jordbruksråvaror för produktion av biodrivmedel kan ge en betydande minskning av växthusgasutsläppen, och Sverige ligger i framkant när det gäller produktion av biodrivmedel med hög klimatprestanda. Vidare verkar metanreduceringsersättningen som katalysator för att utnyttja jordbrukets restprodukter till att producera förnybar energi.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att jordbrukets utsläpp långsiktigt har minskat men att den begränsade potentialen för stora utsläppsminskningar medför att jordbruket bedöms svara för en stor andel av de kvarvarande utsläppen 2045. Skogsbrukets nettoupptag ligger kvar på en hög nivå, samtidigt som produktionen av skogsbaserad bioenergi utvecklas positivt. Fortsatta insatser behövs för att ytterligare tillvarata de gröna näringarnas möjligheter i klimatarbetet och för att göra jordbruksproduktionen mer klimateffektiv.
Regeringen anför i Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige (prop. 2016/17:146) att deras ambition är att Sverige ska bli ett av de första fossilfria välfärdsländerna, vilket också innebär en fossilfri fordonsflotta. Transportsektorn bör därför ges ett särskilt fokus i klimatomställningen. Det finns ett behov av, men också olika möjligheter, att åstadkomma utsläppsminskningar i sektorn. Samhällsplanering och utveckling av effektiva transportsystem inklusive effektiva fordon, fossilfria drivmedel och åtgärder som hanterar transportefterfrågan kan bidra. Regeringen anser att tydliga mål samt långsiktiga och stabila regler och marknadsvillkor är nödvändiga för att detta ska uppnås.
Av budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 20) framgår att fler initiativ behövs på transportområdet. Att kommissionens meddelande om en strategi för att minska utsläppen i transportsektorn nu följs av konkreta styrmedel är av högsta vikt. Det gäller bl.a. incitament för utökad användning av biodrivmedel.
Vidare anför regeringen bl.a. att produktion av biodrivmedel och andra biobaserade produkter är några områden där mer forskning behövs. Medel för detta ingår i regeringens samverkansprogram för cirkulär och biobaserad ekonomi och delas mellan utgiftsområde 20 och 23. För detta ändamål beräknar regeringen att anslaget 2:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning ökas med 25 miljoner kronor 2018, 37,5 miljoner kronor 2019 och 50 miljoner kronor 2020 jämfört med anslagsnivån 2016. I utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel föreslår regeringen att motsvarande summa tillförs.
Samverkansprogrammet cirkulär och biobaserad ekonomi kommer att stödja omställning till ett fossilfritt samhälle. Ett viktigt syfte med programmet är att hitta lösningar för att fossilbaserade produkter ska ersättas med biobaserade. Till varje samverkansprogram har en samverkansgrupp knutits med representanter från bl.a. näringsliv, högskola och institut från de branscher som omfattas av respektive program. Samverkansgruppen för cirkulär och biobaserad ekonomi har gjort en prioritering och bildat arbetsgrupper för det fortsatta arbetet, bl.a. en för biodrivmedel.
Av 2017 års ekonomiska vårproposition (prop. 2016/17:100) framgår att regeringen för närvarande arbetar med långsiktiga styrmedel för biodrivmedel efter 2018. En promemoria med förslag på en reduktionsplikt för låginblandade biodrivmedel och fortsatt skattenedsättning för höginblandade biodrivmedel har skickats ut på remiss (M2017/00723/R). De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Biogas
I juli 2009 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att i samråd med Jordbruksverket och Naturvårdsverket utveckla en sektorsövergripande långsiktig strategi och föreslå åtgärder som på kort och lång sikt bidrar till att öka användningen av biogas. I augusti 2010 presenterade de tre myndigheterna rapporten Förslag till en sektorsövergripande biogasstrategi (ER 2010:23). I rapporten konstateras att den samhällsekonomiska vinsten med biogas är mer beroende av hur biogasen produceras än vad den används till. All biogas är inte lika beroende av stöd för att konkurrera, och all biogas medför inte samma samhällsnyttor. Förutsättningarna innebär att kostnaderna varierar kraftigt beroende på vilka råvaror som används.
Rapporten innehöll förslag och slutsatser för att stärka biogasens konkurrenskraft som riktar sig till regeringen, regioner, kommuner, myndigheter och näringen. Ett av förslagen som nämns i rapporten är en metangasreduceringsersättning på 20 öre per kilowattimme för energi producerad ur stallgödsel. Syftet med ersättningen är att ersätta biogasproducenter för den dubbla miljönytta som uppstår när biogas produceras från gödsel. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utg.omr. 23) att 240 miljoner kronor tillförs anslaget 1:20 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket under perioden 2014–2023 för ett stöd för dubbel miljönytta med syfte att främja produktion av förnybar energi.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 utg.omr. 23) att riksdagen i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2016 beslutade om en förstärkning av budgeten för metanreduceringsersättningen med 30 miljoner per år under perioden 2016–2019 (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:MJU2, rskr. 2015/16:110). Regeringen har även beslutat att höja ersättningsnivån för gödselbaserad biogas från högst 20 öre/kilowattimme till högst 40 öre/kilowattimme. Under 2015 var det 51 anläggningar som tog del av metanreduceringsersättningen.
Vidare framgår av budgetpropositionen att Jordbruksverket och Transportstyrelsen den 30 november 2015 slutredovisade det s.k. Mekaprojektet (metandieselefterkonvertering av arbetsmaskiner). Projektets syfte har varit att utveckla biogasdrift för arbetsmaskiner samt att arbeta med framtagandet av ett nytt regelverk för efterkonvertering av arbetsmaskiner till förnybara bränslen. Resultaten visar att konvertering av arbetsmaskiner till kombinerad biogas- och dieseldrift kan ge betydligt lägre klimatpåverkan från arbetsmaskiner men att efterkonvertering inte är en framkomlig väg då det krävs omfattande motoranpassningar. Tekniken är därför bättre lämpad för nya maskiner. Myndigheterna bedömde även att det behövs ytterligare undersökningar och utveckling av tekniken.
I 2017 års ekonomiska vårproposition (prop. 2016/17:100) redovisas att ett nytt klimatinvesteringsstöd, det s.k. Klimatklivet, infördes av regeringen 2015 och att det är en av regeringens viktigaste insatser för att stödja utsläppsminskningar på lokal och regional nivå samt stimulera lokal och regional finansiering. Stödet ska huvudsakligen gå till de åtgärder som bedöms ge de största varaktiga minskningarna av utsläpp av växthusgaser per investeringskrona. Exempel på åtgärder som beviljats investeringsstöd är utbyte av fossila bränslen mot förnybara, tankstationer för förnybara drivmedel och produktion av biogas. Vid utgången av januari 2017 hade totalt 620 ansökningar beviljats stöd till ett totalt belopp om 2,6 miljarder kronor. Enligt Naturvårdsverkets bedömning har åtgärderna lett till minskade utsläpp av växthusgaser på 449 000 ton per år.
Av den ekonomiska vårpropositionen framgår att efterfrågan på de åtgärder som omfattas av klimatinvesteringsstödet har ökat och att regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2017 (prop. 2016/17:99) föreslår att ytterligare 500 miljoner kronor tillförs