|
Konstitutionsutskottets betänkande
|
En översyn av det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till ändringar i det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter.
Förslaget innebär bl.a. att en ny lag, lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter, ska ersätta lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen (REA-lagen). Den nya lagen har förtydligats och anpassats i syfte att säkerställa att lagstiftningen är relevant och ändamålsenlig. Lagen har bl.a. ändrats så att strukturen och språket stämmer bättre överens med budgetlagens (2011:203). Förslaget innehåller även lagändringar som innebär att riksdagens nämndmyndigheter i den verksamhetsredogörelse som de årligen ska lämna till riksdagen också ska redovisa de kostnader som är förknippade med verksamheten. Vidare innebär förslaget ett förtydligande i Riksdagsförvaltningens instruktion om förvaltningens rätt att ta ut avgifter för upplåtelser av lägenheter och lokaler i myndighetens fastigheter och att det av instruktionen framgår att sådana avgifter ska beräknas på marknadsmässiga grunder.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
Inga motioner har lämnats med anledning av framställningen.
Behandlade förslag
Framställning 2015/16:RS5 Det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Framställningens huvudsakliga innehåll
Det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Riksdagsstyrelsens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter |
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till
1. lag om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter
2. lag om ändring i lagen (1980:607) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter
3. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
4. lag om ändring i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen med den ändringen att ingressen ska lyda "Härigenom föreskrivs att 4a, 5, 12 och 18 §§ lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen ska ha följande lydelse."
5. lag om ändring i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen
6. lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden
7. lag om ändring i lagen (2012:881) med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden
8. lag om ändring i lagen (2012:882) med instruktion för Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna
9. lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
10. lag om ändring i lagen (2012:884) med instruktion för Riksdagens överklagandenämnd
11. lag om ändring i lagen (2013:353) med instruktion för Partibidragsnämnden
Därmed bifaller riksdagen framställning 2015/16:RS5 punkterna 1–3 och 5–11 samt bifaller delvis framställning 2015/16:RS5 punkt 4.
Stockholm den 8 november 2016
På konstitutionsutskottets vägnar
Andreas Norlén
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Veronica Lindholm (S), Jonas Millard (SD), Maria Abrahamsson (M), Per-Ingvar Johnsson (C), Agneta Börjesson (MP), Patrick Reslow (M), Emanuel Öz (S), Fredrik Eriksson (SD), Tina Acketoft (L), Mia Sydow Mölleby (V), Laila Naraghi (S), Berit Högman (S), Marta Obminska (M) och Stefan Svanström (KD).
Ärendet och dess beredning
Riksdagsstyrelsen beslutade den 26 mars 2014 att ge en kommitté i uppdrag att göra en översyn av lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen (REA-lagen) och till lagen hörande föreskrifter. Kommittén skulle enligt direktiven förtydliga regelverket, se över regelstrukturen och föreslå en anpassning av regelverket till den nu gällande budgetlagen (2011:203). Den 15 oktober 2014 beslutade riksdagsstyrelsen om tilläggsdirektiv enligt vilka kommittén även fick i uppdrag att föreslå hur regelverket om redovisning av ansvar för chefspensioner kan förtydligas. I kommittén har utöver företrädare för Riksdagsförvaltningen även ingått företrädare för övriga myndigheter under riksdagen och för Regeringskansliet och Ekonomistyrningsverket. Kommittén, som antog namnet REA-lagskommittén, lämnade sina förslag den 1 september 2015 i betänkandet En översyn av det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter (2015/16:URF1). Förslagen i betänkandet har remissbehandlats.
Inga följdmotioner har väckts med anledning av framställningen.
Bakgrund
REA-lagen trädde i kraft den 1 januari 2007. Syftet med lagen var dels att skapa en ökad klarhet om vilka skyldigheter och befogenheter riksdagens myndigheter hade på finansmaktens område, dels att förenkla riksdagens styrning av myndigheterna och förtydliga befogenhetsfördelningen mellan riksdagen och dess myndigheter. Bestämmelserna utformades med utgångspunkten att det sakliga innehållet i den numera upphävda lagen (1996:1059) om statsbudgeten också skulle gälla för riksdagens myndigheter om inte särskilda skäl talade emot detta. Riksbanken omfattas inte av REA-lagen mot bakgrund av myndighetens oberoende ställning som centralbank, med självständig förmögenhetsförvaltning och eget fastställande av budget. Ekonomiadministrativa bestämmelser för Riksbanken finns i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Under den tid som gått sedan REA-lagen trädde i kraft har regeringsformens bestämmelser om finansmakten ändrats och en ny budgetlag (2011:203) har trätt i kraft. Erfarenheter av lagens tillämpning under de år den har varit i kraft har också kunnat dras. Riksdagsstyrelsen har därför sett att det har funnits ett behov av att se över REA-lagen såväl innehållsmässigt som språkligt för att säkerställa att lagstiftningen är relevant och ändamålsenlig. Med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen har också frågor om hanteringen av s.k. chefspensioner utretts.
Framställningens huvudsakliga innehåll
I framställningen föreslår riksdagsstyrelsen en ny lag, lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter, som ska ersätta REA-lagen. Syftet med den nya lagen är att den bättre ska överensstämma med budgetlagens (2011:203) struktur och språk. Utgångspunkten ska även fortsättningsvis vara att det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter till både innehåll och språk ska överensstämma med de regler som gäller för regeringen och dess myndigheter, om inte särskilda skäl motiverar en avvikelse.
Vidare föreslår riksdagsstyrelsen att ett förtydligande görs i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen om förvaltningens rätt att ta ut avgifter för upplåtelser av lägenheter och lokaler i myndighetens fastigheter. Riksdagsstyrelsen föreslår också att det av Riksdagsförvaltningens instruktion ska framgå att sådana avgifter ska beräknas på marknadsmässiga grunder.
Den nya lagen ska enligt förslaget, i likhet med REA-lagen, inte vara tillämplig på den verksamhet som riksdagens nämndmyndigheter bedriver. För att tydliggöra ansvarsförhållandet mellan Riksdagsförvaltningen och riksdagens nämndmyndigheter i ekonomiska frågor föreslår riksdagsstyrelsen en ändring i nämndernas instruktioner om att de i de redogörelser som de årligen ska lämna till riksdagen ska redovisa de kostnader som är förknippade med verksamheten.
Det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens lagförslag.
Framställningen
Inledning
I följande avsnitt redogörs kortfattat för förslagen i framställningen och riksdagsstyrelsens överväganden. En mer ingående beskrivning finns i framställningen.
En ny lag om budget och ekonomiadministration
Lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen, förkortad REA-lagen, trädde i kraft den 1 januari 2007 och är utformad med lagen (1996:1059) om statsbudgeten med tillhörande ekonomiadministrativa förordningar som förebild. Utgångspunkten när REA-lagen infördes var att regleringen för myndigheterna under riksdagen inom det ekonomiadministrativa området skulle överensstämma med vad som gällde för regeringen och dess myndigheter, om det inte fanns särskilda skäl som motiverade en avvikelse. Sedan REA-lagen trädde i kraft har regeringsformens bestämmelser om finansmakten ändrats och en ny budgetlag (2011:203) har trätt i kraft. Vidare har det kunnat dras erfarenheter av tillämpningen av lagen. Riksdagsstyrelsen framhåller att det därför har funnits ett behov av att se över REA-lagen såväl innehållsmässigt som språkligt för att säkerställa att lagstiftningen är relevant och ändamålsenlig. Riksdagsstyrelsens bedömning är att anpassningen kräver genomgripande ändringar i REA-lagen, främst strukturellt och språkligt, men också i vissa avseenden innehållsmässigt, och de är därmed av den omfattningen att de inte bör genomföras i den befintliga lagen. Riksdagsstyrelsen anser därmed att den nuvarande lagen ska upphävas och ersättas med en ny lag. Den nya lagen ska enligt förslaget heta lag om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter.
För att öka överblickbarheten är den nya lagen i likhet med budgetlagen indelad i kapitel. Bestämmelserna är också utformade så att de tydligare riktar sig till myndigheterna än vad som är fallet i den befintliga lagen. Riksdagsstyrelsen framhåller att det bl.a. innebär att de bestämmelser som i dag är formulerade som en möjlighet för riksdagen att besluta om något som avviker från vad som sägs i lagen i stället formuleras som en upplysning till myndigheten om att vad som sägs i lagen i en viss fråga gäller, om inte riksdagen beslutar något annat. Vidare har terminologin ändrats så att den överensstämmer med terminologin i regeringsformen och budgetlagen.
Dessutom bör de enskilda bestämmelserna enligt riksdagsstyrelsen som huvudregel stämma överens med motsvarande bestämmelser i budgetlagen, inte bara innehållsmässigt utan även språkligt.
Avsikten med majoriteten av ändringarna i den nya lagen i förhållande till REA-lagen är att de inte ska innebära någon ändring i sak. Ändringarna syftar framför allt till att anpassa bestämmelserna till motsvarande bestämmelser i budgetlagen (2011:203) och förtydliga genom språkliga ändringar, introducera begrepp eller tydligare rikta sig mot myndigheterna. I några fall handlar ändringarna om att kodifiera en praxis av vad som hittills gällt och som också numera uttryckligen regleras i budgetlagen (2 kap. 10 § andra stycket och 4 kap. 9 §). Några ändringar är dock mer substantiella.
När det gäller redovisning mot inkomsttitlar och anslag föreslår riksdagsstyrelsen i 2 kap. 11 § andra stycket andra meningen att det ska göras ett undantag från principen om kostnadsmässig redovisning av förvaltningsutgifter för utgifter för särskilda ekonomiska avgångsförmåner. Sådana utgifter ska i stället redovisas det budgetår som utgifterna hänför sig till. Bestämmelsen saknar i denna del motsvarighet i såväl REA-lagen som budgetlagen. Med särskilda ekonomiska avgångsförmåner avses avsättningar för ledamöter enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter och avsättningar för s.k. chefspension (se vidare nedan).
En nyhet i budgetlagen jämfört med lagen om statsbudgeten är kravet att regeringen när den begär ett beställningsbemyndigande ska ange under vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas medföra utgifter. Det innebär att det ska framgå av regeringens förslag till bemyndigande dels under vilka år som åtagandet kan komma att infrias, dels vilket år som åtagandena kommer att vara slutbetalda. Kravet är en följd av påpekanden från finansutskottet om vikten av tidsbestämda bemyndiganden för att behålla kontrollen över åtagandena (se bet. 2007/08:FiU11 och bet. 2008/09:FiU11). För att de bestämmelser som riktar sig till myndigheter under riksdagen ska överensstämma med de som riktar sig till regeringen och dess myndigheter föreslår riksdagsstyrelsen att de ändringar som har gjorts i budgetlagens bestämmelse om beställningsbemyndiganden ska få genomslag i motsvarande bestämmelse i den nya lagen.
Ytterligare en nyhet i budgetlagen är möjligheten för regeringen att utan ett särskilt bemyndigande göra ekonomiska åtaganden för staten om dessa uppgår till högst 10 procent av det anvisade anslaget, dock högst 10 miljoner kronor. Ett förbehåll är dock att beställningsbemyndigandet inte har beslutats för anslaget. Riksdagsstyrelsens bedömning är att det trots att det i dagsläget inte behövs någon bestämmelse av detta slag för riksdagens myndigheter skulle det kunna uppstå ett sådant behov i framtiden. Med hänsyn till utgångspunkten att bestämmelserna i så stor utsträckning som möjligt ska vara den samma för myndigheterna under riksdagen som för myndigheterna under regeringen föreslår riksdagsstyrelsen att en liknande bestämmelse införs i den nya lagen. Bestämmelserna om beställningsbemyndiganden finns i kapitel 3 i den nya lagen.
I 5 kap. om förvärv och överlåtelse av egendom föreslår riksdagsstyrelsen ett tillägg i 9 § om affärsmässighet i förhållande till REA-lagen. Här tydliggörs att förvärv kan göras genom såväl köp som byte och att kravet på affärsmässighet gäller oavsett förvärvsform. Därigenom stämmer bestämmelsen bättre överens med motsvarande bestämmelse i budgetlagen. Vidare har det i likhet med i budgetlagen utformats en möjlighet till avsteg från kravet på affärsmässighet, under förutsättning att det finns särskilda skäl. Enligt författningskommentaren är en restriktiv bedömning påkallad där egendomens värde ska tillmätas betydelse. Vidare föreslås att myndigheterna under riksdagen i likhet med bestämmelserna i budgetlagen för regeringen och i förlängningen dess myndigheter ska få disponera hela försäljningsinkomsten från försäljning av lös egendom, om inkomsten uppgår till ett mindre belopp och egendomen har finansierats av anslag (5 kap. 12 §). Syftet med en sådan ordning är att möjliggöra administrativ förenkling och erbjuda ett incitament för att kravet på affärsmässighet ska uppfyllas. Av bestämmelsen framgår också att myndigheten endast får använda försäljningsinkomsterna i den verksamhet som inkomsten härrör från.
Enligt 26 § REA-lagen får myndigheten inte utan riksdagens bemyndigande använda statens medel eller övriga tillgångar till att förvärva aktier eller andelar i företag. Myndigheten får dock utan riksdagens medgivande ta emot en donation som består av aktier eller andelar i ett företag. För att myndigheten ska få avyttra aktier eller andelar i ett företag krävs däremot enligt 27 § REA-lagen alltid riksdagens bemyndigande oavsett hur aktierna eller andelarna förvärvats. Riksdagsstyrelsen anser i likhet med kommittén att en sådan ordning framstår som något motstridig, och det har inte heller framkommit något under utredningen som motiverar att ordningen bör behållas. Vidare konstateras att det inte ingår i någon av myndigheternas uppdrag att förvalta egendom av det slag som är aktuellt. Mot bakgrund av detta föreslås att myndigheten inte ska få ta emot en donation utan riksdagens medgivande om den överlåtna egendomen består av aktier eller andelar i ett företag (7 kap. 2 §).
Vidare föreslås förändringar i fråga om redovisningsskyldighet och revision. Bestämmelsen i REA-lagen om årsredovisningars innehåll är utformad med 2 kap. 4 § förordningen om årsredovisning och budgetunderlag som förebild men är mer kortfattad och övergripande. Riksdagsstyrelsen anser i likhet med kommittén att med hänsyn till att årsredovisningen utgör grunden för riksdagens uppföljning av myndigheternas verksamhet bör vissa andra delar som är väsentliga för årsredovisningen framgå direkt av lagen. Riksdagsstyrelsen föreslår därför en bestämmelse om att myndigheten i årsredovisningen utöver resultatredovisning, resultaträkning, balansräkning, anslagsredovisning och noter även ska lämna information om andra förhållanden av väsentlig betydelse för uppföljningen och prövningen av verksamheten (9 kap. 3 §). Årsredovisningen ska även enligt förslaget skrivas under av myndighetens ledning (9 kap. 4 §).
Av framställningen framgår det att majoriteten av remissinstanserna tillstyrkt, delar kommitténs uppfattning om eller inte har haft någon invändning mot förslagen i betänkandet.
Som en konsekvens av förslaget till ny lag lämnas också förslag till följdändringar i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen och lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
I den sistnämnda lagen föreslås också att det ska framgå att Riksdagsförvaltningen får ta ut avgifter och bestämma avgifternas storlek för upplåtelse av lägenheter och lokaler inom myndighetens fastigheter och att sådana avgifter ska beräknas på marknadsmässiga grunder.
Chefspensioner
Varje myndighet under riksdagen ska ansvara för åtaganden om chefspensioner till befattningshavare vid myndigheten. Detta medför att myndigheten också ska redovisa sådana åtaganden i enlighet med god redovisningssed (bet. 2013/14:FiU35). En god redovisningssed innebär att en myndighet ska göra en avsättning av det belopp som myndigheten uppskattar att den kommer att behöva betala ut i chefspensioner. Riksdagsstyrelsen gör bedömningen att det i föreskrifterna till lagen tydligt bör framgå att ett åtagande om chefspensioner ska redovisas när det har fattats ett beslut om att chefspension ska betalas ut. Myndigheten bör vid den tidpunkten redovisa åtaganden som en avsättning i sin balansräkning. Vid beräkningen av avsättningens storlek bör myndigheten göra en bedömning av hur mycket den uppskattar att den kommer att betala ut som chefspension under hela åtagandetiden.
Myndigheternas avsättningar för chefspensioner är förvaltningsavgifter, och dessa avgifter ska enligt 6 § andra stycket REA-lagen redovisas mot anslag det budgetår som kostnaden hänför sig till, dvs. på kostnadsmässig grund. Riksdagen har dock med stöd av 6 § sjätte stycket REA-lagen beslutat att Riksrevisionens avsättningar för chefspensioner fr.o.m. räkenskapsåret 2015 ska redovisas mot anslag på utgiftsmässig grund (se bet. 2013/14:FiU35, rskr. 2013/14:299). Detta är därmed ett undantag från huvudregeln och innebär att myndighetens avsättningar för chefspensioner ska redovisas mot anslag det budgetår som utgiften hänför sig till, dvs. det budgetår när utgiften uppkommer och inte det budgetår när avsättningen görs. Mot bakgrund av kommitténs direktiv att föreslå hur ansvaret för och redovisningen av chefspensioner kan förtydligas för alla myndigheter under riksdagen föreslår riksdagsstyrelsen att avsättningar för chefspensioner ska redovisas mot anslag det budgetår till vilket utgiften hänför sig. Med hänsyn till att det är fråga om att göra ett undantag från en huvudbestämmelse i lag (kostnadsmässig redovisning) bör undantaget enligt riksdagsstyrelsen framgå direkt av lagen.
Den nya bestämmelsen återfinns i 2 kap. 11 § andra stycket andra meningen i den nya lagen.
Riksdagens nämndmyndigheter
Enligt 1 § andra stycket REA-lagen gäller lagen för verksamhet som Riksdagsförvaltningen ansvarar för. REA-lagen är därmed tillämplig när Riksdagsförvaltningen utför ekonomiadministrativa uppgifter åt nämnderna. REA-lagen är däremot inte tillämplig på den verksamhet som nämnderna själva ansvarar för. Den finansiella redovisningen av nämndernas verksamhet framgår av Riksdagsförvaltningens årsredovisning, där de kostnader för nämndernas verksamhet som belastar riksdagens förvaltningsanslag under budgetåret redovisas och en hänvisning görs till nämndernas verksamhetsredogörelser. Detta innebär att den bedömning av intern styrning och kontroll som Riksdagsförvaltningens ledning enligt 37 § tredje stycket REA-lagen ska lämna i årsredovisningen i viss utsträckning kan sägas innefatta nämndernas verksamhet.
Riksdagsstyrelsen anser att redovisningen av nämndernas kostnader ska vara tydlig och anför att en uttrycklig reglering av redovisningen skulle bidra till att öka transparensen gentemot riksdagen och allmänheten. Riksdagsstyrelsen föreslår därför, i enlighet med kommitténs förslag, att det ska framgå av nämndernas instruktioner och av lagen (1980:607) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter att den årliga verksamhetsredogörelsen också ska innehålla en redovisning av verksamhetens kostnader. Av författningskommentarerna framgår det att kostnaderna lämpligen bör redovisas fördelade på åtminstone kostnader för ledamöter och personal respektive övriga driftskostnader och med föregående års kostnader som referensuppgift.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Förslagen som rör myndigheternas redogörelser ska tillämpas för första gången i fråga om redogörelserna för kalenderåret 2016.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid sin behandling av riksdagsstyrelsens förslag till REA-lag delade utskottet riksdagsstyrelsens bedömning av behovet av ekonomiadministrativa bestämmelser inom riksdagsområdet och tillstyrkte i sak riksdagsstyrelsens förslag till ny lag samt vissa lagändringar som följde av den nya lagen (bet. 2005/06:KU39, rskr. 2005/06:383–385).
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på att det gjorts en översyn av det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter, bl.a. för att anpassa och förtydliga bestämmelserna i syfte att säkerställa att lagstiftningen är relevant och ändamålsenlig. Utskottet delar riksdagsstyrelsens bedömning att regelverket till både innehåll och språk ska överensstämma med de regler som gäller för regeringen och dess myndigheter om det inte finns särskilda skäl som motiverar en avvikelse.
Utskottet tillstyrker riksdagsstyrelsens lagförslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Framställning 2015/16:RS5 Det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter:
1.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter.
2.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1980:607) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter.
3.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.
4.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.
5.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
6.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden.
7.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:881) med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden.
8.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:882) med instruktion för Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna.
9.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd.
10.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:884) med instruktion för Riksdagens överklagandenämnd.
11.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2013:353) med instruktion för Partibidragsnämnden.
Bilaga 2
