Konstitutionsutskottets betänkande 2016/17:KU30
Ny kommunallag
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2016/17:171 En ny kommunallag. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ny kommunallag. Propositionen innefattar dessutom följdändringar i ett stort antal lagar. Utskottet föreslår att riksdagen med mindre justeringar antar även regeringens övriga lagförslag utom förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. som avstyrks.
I betänkandet behandlas även ett femtiotal motionsyrkanden. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen bör se över ordningen för utseende av ersättare i kommunala styrelser, nämnder och utskott. Utskottet föreslår även ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att skyldigheten för fullmäktige att anta ett program med mål och riktlinjer för privata utförare även ska omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi. Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden.
Regeringens förslag innebär att kommunallagen får en ny struktur, ett enhetligt språk och en enhetlig begreppsbildning. Den nya lagen är vidare utformad för att skapa utrymme för att framtida reformer på ett bättre sätt ska kunna rymmas i systematiken.
Den nya lagen innehåller bl.a. förslag om att fullmäktige ska få en möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet, dock inte sådana som rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpningen av lag. Det tydliggörs också att kommuner och landsting kan besluta att ge kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara t.ex. föräldralediga.
I den nya lagen föreslås att rollfördelningen mellan de anställda och de förtroendevalda ska tydliggöras. Varje kommun och landsting ska ha en tjänsteman som har den ledande ställningen bland de anställda. Denne ska benämnas direktör eller ha en annan benämning som kommunen eller landstinget väljer. Direktörens roll ska fastställas av styrelsen i en instruktion. All beslutanderätt i den nya lagen ska, i likhet med nuvarande lag, utgå från de förtroendevalda. Reglerna för anmälan av delegationsbeslut ska förenklas genom att nämnderna själva ska få besluta vilka beslut som ska anmälas.
1
2016/17:KU30 SAMMANFATTNING
Beslut som inte anmäls men som är överklagbara ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan. Det föreslås att den kommunala anslagstavlan i fortsättningen ska vara webbaserad. Detta för med sig ett antal följdändringar; bl.a. föreslås det att lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla upphävs och att fullmäktiges sammanträden inte längre måste annonseras i ortstidningen.
För att åstadkomma en oberoende beredning och markera behovet av resurser till revisionen införs ett krav på att revisorernas budget ska beredas av fullmäktiges presidium. Vidare föreslås i lagen en stärkt roll för de sakkunniga revisionsbiträdena, som får rätt att uttala sig i fullmäktige när revisionsberättelsen behandlas.
Prövningsgrunderna för laglighetsprövning förtydligas i den nya lagen. För att undvika att beslut som upphävts av domstol inte kan rättas i efterhand, t.ex. på grund av civilrättslig bundenhet, ska det i lagen förtydligas att kommunala beslut som inte kan rättas som huvudregel inte får verkställas innan de fått laga kraft.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. I betänkandet finns 14 reservationer (SD, V och
Behandlade förslag
Proposition 2016/17:171 En ny kommunallag. 14 yrkanden i två följdmotioner.
39 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2015/16 och 2016/17. Utskottets initiativ till ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
2
2016/17:KU30
| Innehållsförteckning | ||
| Utskottets förslag till riksdagsbeslut............................................................... | 5 | |
| Redogörelse för ärendet................................................................................ | 12 | |
| Ärendet och dess beredning........................................................................ | 12 | |
| Bakgrund .................................................................................................... | 12 | |
| Propositionens huvudsakliga innehåll ........................................................ | 13 | |
| Utskottets överväganden............................................................................... | 15 | |
| En ny kommunallag.................................................................................... | 15 | |
| Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige............................................. | 17 | |
| Byte av partitillhörighet och ersättare i fullmäktige ................................... | 19 | |
| Direktvald kommunstyrelse........................................................................ | 25 | |
| Representation i styrelsen, nämnder och utskott ........................................ | 26 | |
| Kommunal misstroendeförklaring.............................................................. | 29 | |
| Titeln borgmästare...................................................................................... | 31 | |
| Villkoren för förtroendevalda..................................................................... | 33 | |
| Partistöd och politiska tjänster.................................................................... | 36 | |
| Fullmäktigesammanträden på måndagar .................................................... | 38 | |
| Styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi...................... | 40 | |
| Minoritetsskydd.......................................................................................... | 42 | |
| Styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder ................................ | 44 | |
| Förtroendevaldas rätt till insyn................................................................... | 46 | |
| Medborgerlig förslagsrätt ........................................................................... | 50 | |
| Kommunala folkomröstningar.................................................................... | 53 | |
| Allmänhetens insyn i kommunala bolag..................................................... | 56 | |
| Kommunal samverkan................................................................................ | 58 | |
| Ekonomisk förvaltning ............................................................................... | 60 | |
| Kommunala budgetar i ett beslut................................................................ | 62 | |
| Återbetalning av kommunal- och landstingsskatt....................................... | 63 | |
| Revision...................................................................................................... | 65 | |
| Laglighetsprövning..................................................................................... | 67 | |
| Reservationer ................................................................................................ | 70 | |
| 1. | Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige, punkt 3 (SD, |
70 |
| 2. | Byte av partitillhörighet och ersättare i fullmäktige, punkt 4 (SD, |
70 |
| 3. | Partiers representation i styrelsen, nämnder och utskott, punkt 7 | |
| (SD, |
71 | |
| 4. | Kommunal misstroendeförklaring, punkt 8 (SD, |
72 |
| 5. | Partistöd och politiska tjänster, punkt 11 (SD, |
72 |
| 6. | Styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi, punkt | |
| 13 (V) ................................................................................................... | 73 | |
| 7. | Minoritetsskydd, punkt 14 (SD, |
73 |
| 8. | Styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder, punkt 15 | |
| (SD, |
74 | |
| 9. | Förtroendevaldas rätt till insyn, punkt 16 (SD, |
75 |
| 10. | Kommunala folkomröstningar, punkt 18 (SD, |
75 |
| 11. | Allmänhetens insyn i kommunala bolag, punkt 19 (SD, |
76 |
| 12. | Ekonomisk förvaltning, punkt 21 (SD, |
76 |
| 13. | Revision, punkt 24 (SD, |
77 |
| 14. | Laglighetsprövning, punkt 25 (SD, |
78 |
3
| 2016/17:KU30 | INNEHÅLLSFÖRTECKNING | |
| Bilaga 1 | ||
| Förteckning över behandlade förslag............................................................ | 79 | |
| Propositionen ............................................................................................ | 79 | |
| Följdmotionerna ........................................................................................ | 81 | |
| Motioner från allmänna motionstiden 2015/16 ......................................... | 82 | |
| Motioner från allmänna motionstiden 2016/17 ......................................... | 85 | |
| Bilaga 2 | ||
| Regeringens lagförslag ................................................................................. | 88 | |
| Bilaga 3 | ||
| Utskottets lagförslag ................................................................................. | 211 |
4
2016/17:KU30
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.En ny kommunallag
Riksdagen
a)antar regeringens förslag till 1. kommunallag,
2.lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd,
3.lag om ändring i föräldrabalken,
4.lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
5.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
6.lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
7.lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor,
8.lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting,
9.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
10.lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
11.lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
12.lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
13. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) med de ändringarna i 1 kap. 16 § att ordet ”staten” skrivs med kursiv stil och att ordet ”kommun” skrivs med kursiv stil första gången det nämns i bestämmelsen,
14.lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar,
15.lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,
16. lag om ändring i ellagen (1997:857) med den ändringen att bestämmelsen om ikraftträdande ska ha följande lydelse ”Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.”,
17.lag om ändring i miljöbalken,
18.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
19.lag om ändring i lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen med den ändringen att bestämmelsen om ikraftträdande ska ha följande lydelse ”Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.”,
20.lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård och omsorgsområdet,
21.lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
22.lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser,
23.lag om ändring i naturgaslagen (2005:403),
5
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT |
24.lag om ändring i vallagen (2005:837) med den ändringen i 14 kap. 16 § sista stycket att en punkt ska läggas till sist i meningen,
25.lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster,
26.lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap,
27.lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),
28.lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,
29.lag om ändring i fjärrvärmelagen (2008:263),
30.lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem,
31.lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,
32.lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,
33.lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting,
34.lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län,
35.lag om ändring i skollagen (2010:800),
36.lag om ändring i lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag,
37.lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900),
38.lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva
varor,
39.lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik,
40.lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
41.lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden,
42.lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering,
43.lag om ändring i lagen (2013:262) om kontroll av ekologisk produktion med den anmärkningen att lagens
44.lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801),
45.lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,
46.lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling med de ändringarna i 3 kap. 12 § andra stycket första meningen att ordet ”sådan” och kommatecknet efter ”1” utgår samt att orden ”som avses i” byts ut mot ”enligt”,
47.lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna,
48.lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner,
6
| UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT | 2016/17:KU30 |
49.lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
50.lag om ändring i museilagen (2017:000) med den ändringen i 12
§att en punkt ska läggas till sist i meningen,
51.lag om ändring i lagen (2017:000) om studiestartsstöd,
b) avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:171 punkterna
2.Lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården
Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
3.Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 5.
Reservation 1 (SD,
4.Byte av partitillhörighet och ersättare i fullmäktige
Riksdagen avslår motionerna 2015/16:2754 av Markus Wiechel (SD), 2015/16:3084 av Markus Wiechel (SD), 2016/17:2263 av Markus Wiechel (SD) och
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 4.
Reservation 2 (SD,
5.Direktvald kommunstyrelse
Riksdagen avslår motion 2015/16:1077 av Hans Wallmark (M).
6.Ersättare i styrelsen, nämnder och utskott
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör se över ordningen för utseende av ersättare i styrelsen, nämnder och utskott, och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2016/17:2957 av
7.Partiers representation i styrelsen, nämnder och utskott
Riksdagen avslår motionerna 2015/16:2942 av Paula Bieler (SD) och
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 7 i denna del.
7
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT |
Reservation 3 (SD,
8.Kommunal misstroendeförklaring
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 8.
Reservation 4 (SD,
9.Titeln borgmästare
Riksdagen avslår motion
2015/16:2594 av Thomas Finnborg (M).
10.Villkoren för förtroendevalda
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:800 av Suzanne Svensson m.fl. (S),
2015/16:850 av Alexandra Völker och Åsa Westlund (båda S) yrkande 1,
2015/16:874 av Sara Karlsson m.fl. (S), 2015/16:938 av Rickard Nordin (C), 2015/16:1035 av Åsa Lindestam (S), 2015/16:2640 av Emma Carlsson Löfdahl (FP), 2016/17:369 av Rickard Nordin (C), 2016/17:386 av Suzanne Svensson m.fl. (S),
2016/17:641 av Helén Pettersson i Umeå och Björn Wiechel (båda S), 2016/17:661 av Christina Örnebjär (L) och
2016/17:2803 av Alexandra Völker och Åsa Westlund (båda S) yrkande 1.
11.Partistöd och politiska tjänster
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:2928 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) och 2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkandena 6 och 12.
Reservation 5 (SD,
12.Fullmäktigesammanträden på måndagar
Riksdagen avslår motionerna 2015/16:1449 av Johan Nissinen (SD) och
2016/17:82 av Johan Nissinen och Markus Wiechel (båda SD).
13.Styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att skyldigheten för fullmäktige att anta ett program med mål och riktlinjer för privata utförare även ska omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
8
| UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT | 2016/17:KU30 |
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3735 av Andreas Norlén m.fl. (M, C, L, KD).
Reservation 6 (V)
14.Minoritetsskydd
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 7 i denna del.
Reservation 7 (SD,
15.Styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 10.
Reservation 8 (SD,
16.Förtroendevaldas rätt till insyn
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 11.
Reservation 9 (SD,
17.Medborgerlig förslagsrätt
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:3063 av Martin Kinnunen (SD) yrkande 6 och 2016/17:57 av Robert Hannah (L) yrkandena 2 och 3.
18.Kommunala folkomröstningar
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:3063 av Martin Kinnunen (SD) yrkandena
Reservation 10 (SD,
19.Allmänhetens insyn i kommunala bolag
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 3.
Reservation 11 (SD,
20.Kommunal samverkan
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 18, 2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 20, 2016/17:1029 av Jesper Skalberg Karlsson (M) yrkande 1 och
9
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT |
2016/17:3096 av Peter Helander och Helena Lindahl (båda C) yrkande 7.
21.Ekonomisk förvaltning
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 1.
Reservation 12 (SD,
22.Kommunala budgetar i ett beslut
Riksdagen avslår motion 2015/16:179 av Rasmus Ling (MP).
23.Återbetalning av kommunal- och landstingsskatt
Riksdagen avslår motion
2015/16:967 av Finn Bengtsson och Gunilla Nordgren (båda M).
24.Revision
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:428 av Sotiris Delis och Erik Ottoson (båda M) yrkande 2, 2015/16:733 av Niklas Wykman (M),
2015/16:1250 av Ida Drougge och Erik Bengtzboe (båda M) yrkandena 1 och 2,
2015/16:1675 av Finn Bengtsson (M) och
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 2.
Reservation 13 (SD,
25.Laglighetsprövning
Riksdagen avslår motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 13.
Reservation 14 (SD,
10
| UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT | 2016/17:KU30 |
Stockholm den 13 juni 2017
På konstitutionsutskottets vägnar
Andreas Norlén
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Annicka Engblom (M), Maria Abrahamsson (M), Jonas Gunnarsson (S),
11
2016/17:KU30
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I proposition 2016/17:171 En ny kommunallag föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till ny kommunallag. Regeringen föreslår i propositionen också följdändringar i ett stort antal lagar.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.
Regeringen har i propositionen redogjort för ärendets beredning fram till dess att propositionen beslutades. Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande. Regeringen har följt Lagrådets förslag och tagit hänsyn till Lagrådets synpunkter förutom när det gäller behovet av hänvisningar till bestämmelserna om tillkännagivande i protokoll i kapitlet om fullmäktige och till bestämmelserna om delegation till anställda i kapitlet om styrelsen och övriga nämnder. I propositionen behandlas, utöver förslagen i lagrådsremissen, även ett förslag till följdändring i en ny lag om studiestartsstöd. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
Den 11 maj 2017 antog riksdagen en ny lag om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården (prop. 2016/17:122, bet. 2016/17:SoU16, rskr. 2016/17:259). I lagen, som träder i kraft den 1 januari 2018, hänvisas till ”kommunallagen 1991:900”. Utskottet har därför tagit fram ett förslag till ändring i den nya lagen. Utskottets förslag finns i bilaga 3.
Två följdmotioner har lämnats med anledning av propositionen.
Utskottet behandlar även 39 motioner från allmänna motionstiden 2015/16 och 2016/17.
Bakgrund
Enligt 1 kap. 7 § regeringsformen finns det i riket kommuner på lokal och regional nivå. Genom en ändring i regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011 togs de tidigare begreppen primärkommun och landstingskommun bort. I den lagstiftning som rör kommunerna används numera begreppet landsting för kommuner på regional nivå. Närmare bestämmelser om kommunerna finns i 14 kap. regeringsformen.
Kommuner och landsting är territoriellt avgränsade politiska organisationer som genom lokal demokrati och självstyrelse sköter angelägenheter som är av allmänt intresse eller som riksdagen i lag ålagt dem att sköta. Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter. Medlemskap i kommuner
12
| REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET | 2016/17:KU30 |
och landsting är obligatoriskt och inträder automatiskt när de förutsättningar som anges i lag är uppfyllda.
De moderna svenska kommunerna kan sägas ha tillkommit genom 1862 års kommunalförordningar. I och med dessa blev kommunerna självständiga juridiska personer och landstingen tillkom som ny organisation vid sidan av städer och landskommuner. Kommunerna var vid denna tidpunkt små och antalet kommuner var stort. I samband med genomförandet av den första större sammanläggningsreformen tillkom 1953 en gemensam kommunallag för städer och landskommuner. Ytterligare kommunindelningsreformer genomfördes under
Den nuvarande kommunallagen (1991:900), förkortad KL, trädde i kraft den 1 januari 1992. Utgångspunkterna vid införandet av lagen var att de förtroendevalda skulle få bättre arbetsvillkor och bättre möjligheter att styra. Medborgarna skulle garanteras goda möjligheter till inflytande och insyn. Kommuner och landsting skulle få ökad organisationsfrihet och ges förutsättningar för att göra verksamheten effektivare. Kommunallagen skulle också ge besked om vilka principer som låg till grund för den kommunala verksamheten och de grundläggande spelreglerna.
Nuvarande kommunallag är uppdelad i tio kapitel och reglerar ett antal olika sakområden. Det finns i lagen en reglering av de allmänna kommunala befogenheterna. Kommuner och landsting får utföra sådana uppgifter som ligger i medlemmarnas allmänna intresse, inom ramen för vissa generella principer och en omfattande rättspraxis. I lagen regleras vidare grunderna för den kommunala organisationen. Kommuner och landsting måste bl.a. ha fullmäktige, en styrelse och revisorer. Hur beslutsfattande ska gå till regleras genom bestämmelser om bl.a. jäv och omröstning. Det finns i lagen också viss reglering av den ekonomiska förvaltningen, bl.a. att budgeten som huvudregel ska vara balanserad.
I kommunallagen finns vidare bestämmelser om de förtroendevaldas rättigheter och skyldigheter, t.ex. finns regler om förtroendevaldas rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Vissa former av medborgerligt deltagande, exempelvis folkomröstningar, regleras också. Slutligen finns regler om revision och domstolskontroll genom laglighetsprövning.
Den nuvarande kommunallagen har varit föremål för ett stort antal partiella reformer sedan den trädde i kraft. Totalt har lagen ändrats vid närmare 50 tillfällen sedan sin tillkomst.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om en ny kommunallag. Förslaget till ny kommunallag har en delvis ny struktur, ett enhetligt språk och en enhetlig begreppsbildning. Utformningen är anpassad till behovet av framtida förändringar.
Den nya lagen innehåller förslag om att fullmäktige ska få en möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden
13
| 2016/17:KU30 | REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET |
| som rör andra nämnders verksamhet, dock inte sådana som rör myndighets- | |
| utövning mot enskild eller tillämpningen av lag. Det tydliggörs också att | |
| kommuner och landsting kan besluta att ge kommunal- och landstingsråd | |
| möjlighet att vara t.ex. föräldralediga. | |
| I den nya lagen föreslås att rollfördelningen mellan de anställda och de | |
| förtroendevalda ska tydliggöras. Varje kommun och landsting ska ha en | |
| tjänsteman som har den ledande ställningen bland de anställda. Denne ska | |
| benämnas direktör eller ha en annan benämning som kommunen eller | |
| landstinget väljer. Direktörens roll ska fastställas av styrelsen i en instruktion. | |
| All beslutanderätt i den nya lagen ska, i likhet med nuvarande lag, utgå från | |
| de förtroendevalda. Reglerna för anmälan av delegationsbeslut ska förenklas | |
| genom att nämnderna själva ska få besluta vilka beslut som ska anmälas. | |
| Beslut som inte anmäls men som är överklagbara ska tillkännages på den | |
| kommunala anslagstavlan. Det föreslås att den kommunala anslagstavlan i | |
| fortsättningen ska vara webbaserad. Detta för med sig ett antal följdändringar, | |
| bl.a. föreslås att lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla | |
| upphävs och att fullmäktiges sammanträden inte längre måste annonseras i | |
| ortstidningen. | |
| För att åstadkomma en oberoende beredning och markera behovet av | |
| resurser till revisionen införs ett krav på att revisorernas budget ska beredas av | |
| fullmäktiges presidium. Vidare föreslås i lagen en stärkt roll för de sakkunniga | |
| revisionsbiträdena, som får rätt att uttala sig i fullmäktige när revisions- | |
| berättelsen behandlas. | |
| Prövningsgrunderna för laglighetsprövning förtydligas i den nya lagen. För | |
| att undvika att beslut som upphävts av domstol inte kan rättas i efterhand, t.ex. | |
| på grund av civilrättslig bundenhet, ska det i lagen förtydligas att kommunala | |
| beslut som inte kan rättas som huvudregel inte får verkställas innan de fått laga | |
| kraft. | |
| Till följd av den nya lagen föreslås ett stort antal följdändringar i andra | |
| lagar. Lagen och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. |
14
2016/17:KU30
Utskottets överväganden
En ny kommunallag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ny kommunallag. Riksdagen antar med mindre justeringar även regeringens övriga lagförslag utom förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. som avslås. Riksdagen antar vidare utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
Propositionen
Reformbehovet
Regeringen framhåller i propositionen att ett stabilt ramverk för kommuner och landsting är en nödvändig förutsättning för att hantera den kommunala sektorns framtida utmaningar. Ramverket ska ge goda förutsättningar för den lokala demokratin och bidra till ett fungerande samspel mellan förtroendevalda och tjänstemän. Enligt regeringen bör ramverket ge medlemmar och samhället i övrigt en möjlighet att följa och granska aktiviteten i kommuner och landsting. För att möjliggöra sådan insyn och uppföljning krävs att ramverket präglas av tydlighet och en klar ansvarsfördelning.
Regeringen konstaterar att 1991 års kommunallag har varit i kraft i över 25 år. Under dessa år har såväl omvärlden som den kommunala verksamheten genomgått stora förändringar. Kommunallagen har ändrats vid närmare 50 tillfällen. Regeringen anser att den nuvarande kommunallagen inte motsvarar de krav på överskådlighet och tillgänglighet som måste ställas på en så central reglering. Därför görs bedömningen att det finns behov av en modernisering av kommunallagen och att en helt ny lag bör antas för att kommuner och landsting ska få ett tydligare och mer ändamålsenligt ramverk som är bättre anpassat för deras framtida utmaningar.
Den nya kommunallagen
Regeringen föreslår att en ny kommunallag ska ersätta den nuvarande lagen. Förslaget till ny kommunallag har en delvis ny struktur, ett enhetligt utformat språk och en enhetlig begreppsbildning. Den nya lagen är vidare utformad för att skapa utrymme för att framtida reformer på ett bättre sätt ska kunna rymmas i systematiken. Regeringens förslag bygger till stor del på den nuvarande lagen, och när det gäller de flesta av de grundläggande bestämmelserna är någon ändring av rättsläget inte avsedd.
Lagförslaget innebär vidare bl.a. följande.
15
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| Fullmäktige ska få möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta | |
| beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet, | |
| dock inte sådana som rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpningen | |
| av lag. Det tydliggörs också att kommuner och landsting kan besluta att ge | |
| kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara t.ex. föräldralediga. | |
| Rollfördelningen mellan de anställda och de förtroendevalda tydliggörs. | |
| Varje kommun och landsting ska ha en tjänsteman som har den ledande | |
| ställningen bland de anställda. Denne ska benämnas direktör eller ha en annan | |
| benämning som kommunen eller landstinget väljer. Direktörens roll ska | |
| fastställas av styrelsen i en instruktion. All beslutanderätt i den nya lagen ska, | |
| i likhet med nuvarande lag, utgå från de förtroendevalda. Reglerna för anmälan | |
| av delegationsbeslut ska förenklas genom att nämnderna själva ska få besluta | |
| vilka beslut som ska anmälas. Beslut som inte anmäls men som är överklag- | |
| bara ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan. Den kommunala | |
| anslagstavlan ska i fortsättningen vara webbaserad. | |
| För att åstadkomma en oberoende beredning och markera behovet av | |
| resurser till revisionen införs ett krav på att revisorernas budget ska beredas av | |
| fullmäktiges presidium. Vidare föreslås i lagen en stärkt roll för de sakkunniga | |
| revisionsbiträdena, som får rätt att uttala sig i fullmäktige när revisions- | |
| berättelsen behandlas. | |
| Prövningsgrunderna för laglighetsprövning förtydligas. För att undvika att | |
| beslut som upphävts av domstol inte kan rättas i efterhand, t.ex. på grund av | |
| civilrättslig bundenhet, ska det i lagen förtydligas att kommunala beslut som | |
| inte kan rättas som huvudregel inte får verkställas innan de fått laga kraft. | |
| Flera av förändringarna beskrivs närmare nedan i samband med behand- | |
| lingen av de olika motionsyrkandena. | |
| Följdändringar | |
| Med anledning av den nya kommunallagen föreslår regeringen att det görs | |
| följdändringar i ett stort antal andra lagar. Vidare föreslås att lagen (1970:462) | |
| om vissa anslag på kommuns anslagstavla upphävs. | |
| Utskottsinitiativ m.m. | |
| Den 11 maj 2017 antog riksdagen en ny lag om stöd vid klagomål mot hälso- | |
| och sjukvården (prop. 2016/17:122, bet. 2016/17:SoU16, rskr. 2016/17:259). | |
| I lagen, som träder i kraft den 1 januari 2018, hänvisas till ”kommunallagen | |
| 1991:900”. Utskottet har därför tagit fram ett förslag till ändring i den nya | |
| lagen. Genom lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården upphävs | |
| lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m., som regeringen i | |
| propositionen En ny kommunallag nu föreslår ändringar i. | |
| Det har även uppmärksammats att nu gällande bestämmelse i 3 kap. 12 § | |
| andra stycket lagen (2016:1145) om offentlig upphandling har fått en felaktig | |
| lydelse i regeringens lagförslag. Detta har enligt uppgift från Regerings- | |
| kansliet fått till följd att även den föreslagna lydelsen har fått en felaktig | |
| 16 |
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
utformning. Någon ändring av bestämmelsen har, utöver hänvisningen till kommunallagen, inte varit avsedd. Även andra redaktionella felaktigheter har uppmärksammats.
Utskottets ställningstagande
Den nuvarande kommunallagen trädde i kraft för mer än 25 år sedan och har varit föremål för ett stort antal partiella reformer. Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande lagen inte motsvarar de krav på överskådlighet och tillgänglighet som måste ställas på en så central reglering. Det finns därför ett behov av en ny kommunallag.
Regeringens förslag innebär att kommunallagen får en ny struktur, ett enhetligt språk och en enhetlig begreppsbildning. Utskottet välkomnar att lagen därigenom blir mer överskådlig och lättillgänglig, och tillstyrker regeringens förslag till ny kommunallag. Utskottet tillstyrker i allt väsentligt även övriga lagförslag. Mot bakgrund av att lagen om patientnämndsverksamhet m.m. upphör att gälla den 1 januari 2018 bör regeringens lagförslag emellertid avslås i den delen. Vad gäller lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården föreslås genom ett utskottsinitiativ att en hänvisning till kommunallagen ändras i den lagen.
Vid genomgång av lagtexterna har det uppmärksammats att vissa språkliga justeringar har gjorts i några av de lagar som innehåller följdändringar till kommunallagen utan att det har redovisats som en ändring. Utskottet vill påminna om vikten av att alla lagändringar tydligt framgår av regeringens lagförslag.
Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en översyn av de bestämmelser som reglerar antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige.
Jämför reservation 1 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 5 en översyn av de bestämmelser som reglerar antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige. Utgångspunkten för översynen ska vara att öka kommunernas och regionernas handlingsutrymme i detta avseende samtidigt som en god medborgerlig förankring ska garanteras.
Gällande rätt
I 5 kap. 1 § KL föreskrivs att fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige ska ha. Antalet ska bestämmas till ett udda tal och till minst
17
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
–21 i kommuner med 8 000 röstberättigade invånare eller därunder
–31 i kommuner med över 8 000 t.o.m. 16 000 röstberättigade invånare och i landsting med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder
–41 i kommuner med över 16 000 t.o.m. 24 000 röstberättigade invånare
–51 i kommuner med över 24 000 t.o.m. 36 000 röstberättigade invånare och i landsting med över 140 000 t.o.m. 200 000 röstberättigade invånare
–61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade invånare och
–71 i landsting med över 200 000 röstberättigade invånare.
I Stockholms kommun och i landsting med över 300 000 röstberättigade invånare ska dock antalet ledamöter bestämmas till minst 101.
För ledamöter i fullmäktige ska det finnas ersättare, enligt 5 kap. 4 § KL. Fullmäktige bestämmer hur många ersättarna ska vara. Antalet ska utgöra en viss andel, dock högst hälften av det antal platser som varje parti får i fullmäktige.
Syftet med begränsningarna i lagen är att säkra en god medborgerlig förankring och säkerställa att beslut kan fattas av fullmäktige (prop. 1975/76:187 s. 346).
Propositionen
Bestämmelsen om minsta antal fullmäktigeledamöter bör enligt regeringen göras kommunneutral. Regeringen föreslår därför att det i lagen ska anges att antalet ledamöter i fullmäktige i kommuner med över 600 000 röstberättigade ska bestämmas till minst 101. I nuläget kommer bestämmelsen i praktiken endast att reglera vad som gäller för Stockholms kommun. I övrigt förs bestämmelserna om antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige i huvudsak oförändrade över till 5 kap.
Tidigare behandling
Hösten 2013 behandlade utskottet propositionen 2013/14:5 Vital kommunal demokrati. Utskottet och riksdagen ställde sig bakom ett förslag med minskat antal fullmäktigeledamöter i de minsta kommunerna (bet. 2013/14:KU7, rskr. 2013/14:71. Utskottet framhåller bl.a. följande i sitt ställningstagande. Det ska betonas att propositionens förslag innebär en möjlighet och inte en skyldighet för kommunerna att fatta beslut om att minska fullmäktige. Det står fullmäktige fritt att besluta att antalet ledamöter i fullmäktige ska vara högre än minimiantalet. Som påpekas i betänkandet Vital kommunal demokrati (SOU 2012:30 s. 60) behöver inte ett mindre fullmäktige betyda att antalet förtroendevalda måste minska eftersom antalet ledamöter i nämnderna inte behöver minska.
18
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Utskottets ställningstagande
Bestämmelsen om antalet ledamöter i fullmäktige ändrades senast den 1 februari 2014. I förslaget till ny kommunallag behålls systemet med latituder som reglerar det minsta tillåtna antalet ledamöter. Som utskottet tidigare påpekat står det fullmäktige fritt att besluta att antalet ledamöter i fullmäktige ska vara högre än det angivna minimiantalet.
Utskottet är inte berett att nu ta något initiativ till en översyn av bestämmelserna som reglerar antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige. Motionsyrkandet avstyrks.
Byte av partitillhörighet och ersättare i fullmäktige
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om möjlighet för partierna att efter ett val tillföra kandidater till fullmäktige, om ökat partiinflytande när en förtroendevald byter partitillhörighet och om större möjlighet för partierna att avgöra vem som ska träda in som ersättare i fullmäktige.
Jämför reservation 2 (SD,
Motionerna
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) anför i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 4 att det borde finnas en möjlighet för partierna att efter ett val tillföra kandidater som inte tidigare funnits med på partiets valsedel till fullmäktige. Tomma stolar i fullmäktige är inte bara en förlust för det politiska partiet utan även för de väljare som inte får utdelning för sina röster. Motionärerna yrkar vidare att mandaten på ett tydligare sätt ska knytas till de politiska partierna, så att s.k. politiska vildar som inte är personkryssade ska kunna bli av med sina uppdrag i fullmäktige, nämnder, styrelser, bolag och stiftelser. De ska inte heller kunna sitta mandatperioden ut med arvode. Personer som har blivit tillsatta som råd eller fått uppdrag i nämnder, styrelser och bolag ska också kunna avsättas om de inte längre har partigruppens förtroende. Jonas Millard och Fredrik Eriksson yrkar även att partierna ska få större möjlighet att avgöra vem som ska träda in som ersättare i fullmäktige. En fullmäktigegrupp består av personer med olika bakgrunder, erfarenheter och kunskaper. Genom att partierna får större möjlighet att avgöra vilken ersättare som ska tjänstgöra och under vilket ärende, ökar möjligheterna för fullmäktigegruppen att bredda kompetensen och sprida ansvarsfördelningen mellan ersättarna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser det anförda.
Markus Wiechel (SD) yrkar i motionerna 2015/16:2754, 2015/16:3084 och 2016/17:2263 att kommunallagen ska ändras så att de politiska partierna kan
19
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| styra över vilka ledamöter och ersättare som ska vara partiets representanter i | |
| nämnder, styrelser m.m. i kommuner och landsting. Motionärerna anför att om | |
| ett parti förlorar förtroendet för en ledamot på grund av dennes misskötsamhet | |
| borde partiet få byta ut representanten. Skulle det dessutom gå så långt att | |
| ledamoten lämnar partiet och blir s.k. politisk vilde uppstår ett demokratiskt | |
| problem, eftersom väljare riskerar att sakna representation. |
Gällande ordning
De politiska partiernas verksamhet är i det närmaste helt oreglerad. Anledningen till detta är att principen om åsiktsbildningens frihet har ansetts motivera en stor varsamhet när det gäller att reglera partiernas verksamhet (se bl.a. SOU 2008:125 s. 209). I regeringsformen fanns tidigare en definition av begreppet parti. Definitionen togs bort i samband med att det infördes krav på obligatorisk föranmälan av partier som vill delta i val (prop. 2013/14:48 s. 55 f, bet. 2013/14:KU16, 2014/15:KU2). I propositionen betonades att den föreslagna ändringen inte innebär någon ändring i sak i fråga om möjligheterna för en sammanslutning eller väljargrupp att ställa upp i val utan att dessförinnan ha organiserat verksamheten på sådant sätt att kraven för att vara en juridisk person är uppfyllda.
Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlemmar i allmänna val. Enligt 4 kap. 5 § KL väljs ledamöter och ersättare i fullmäktige bland dem som har rösträtt. Av 4 kap. 2 § framgår att rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare), är medborgare i Island eller Norge, eller för det fall de är andra utlänningar, har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen. Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har enligt 4 kap. 3 § KL den som är röstberättigad vid val till kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget. Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den ledande ställningen bland personalen är enligt 4 kap. 6 § KL inte valbar. Några andra begränsningar i form av valbarhets- och behörighetsvillkor för en ledamot i fullmäktige eller ersättare finns inte. Partierna har fri rätt att nominera kandidater till sina listor.
Den fria nomineringsrätten har länge ansetts vara en central princip i det svenska valsystemet. Denna princip kommer till uttryck på så sätt att det inte finns några bestämmelser som ställer upp några formella krav som begränsar väljarnas möjligheter att bilda partier och nominera kandidater i val. Den kommer även till uttryck genom avsaknaden av regler som styr partiernas nomineringsförfarande (jämför prop. 2013/14:48 s. 54). Genom bestämmelser i vallagen (2005:837) har den fria nomineringsrätten i praktiken begränsats i viss utsträckning.
I 2 kap.
20
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
frivillig. Genom registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater kan en partibeteckning få ett visst skydd i val. Skyddet innebär att någon förväxlingsbar partibeteckning inte får registreras. Registreringen innebär också ett skydd mot illojal användning av en partibeteckning vid val. Skyddet består i att sådana namn som skrivits till eller som inte avser någon av de kandidater som partiet anmält till valet ska anses obefintliga om de förekommer på valsedlar för partiet.
Av 2 kap. 14 § vallagen följer att ett parti som vill delta i ett val skriftligen ska anmäla detta till den centrala valmyndigheten. En anmälan om deltagande i val ska göras senast 30 dagar före valdagen i det val som anmälan avser. Vid extra val och omval ska dock en anmälan som kommer in senare godtas, om den kommer in inom en vecka från beslutet om valdag (2 kap. 17 §). Enligt 2 kap. 20 § vallagen ska den som kandiderar för ett parti som anmält sitt deltagande i ett val skriftligen ha samtyckt till kandidaturen. Ett sådant samtycke ska ges in till den centrala valmyndigheten eller, i den utsträckning som regeringen bestämmer, länsstyrelsen senast fredagen före valdagen.
I kommunallagen finns bestämmelser om upphörande av uppdraget för ledamöter i fullmäktige och för ledamöter i en nämnd (4 kap.
För ledamöter i fullmäktige ska det enligt 5 kap. 4 § KL finnas ersättare. Bestämmelser om att utse ersättare finns i 14 kap. vallagen. Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att fortsätta delta i ett sammanträde, ska en ersättare tjänstgöra i ledamotens ställe. Bestämmelser om ersättarnas tjänstgöring finns i 5 kap.
Tidigare utredningar m.m.
Frågan om att införa någon form av offentlig kandidatur har väckts vid ett flertal tillfällen under åberopande av att väljarna måste veta vilka partier som ställer upp i valet för att de ska kunna träffa ett rationellt partival. En sådan ordning skulle också, har det framhållits, innebära vissa fördelar i ordningshänseende. Exempelvis på det kommunala planet skulle man kunna komma till rätta med problemet med att mandat förblir obesatta, vilket emellanåt inträffar om ett parti får många röster i en valkrets utan att ha några kandidater där.
I grundlagspropositionen (1973:90 s. 160 f.) avvisades tanken på en lagreglering av partiernas nomineringsförfarande.
Den parlamentariskt sammansatta kommittén Grundlagsutredningen föreslog bl.a. att det skulle införas bestämmelser i kommunallagen som ger fullmäktige möjlighet att besluta om extra val till fullmäktige mellan ordinarie
21
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
val. Syftet med förslaget var bl.a. att lösa ett låst politiskt läge i fullmäktige på grund av oklara eller instabila majoritetsförhållanden. Vidare övervägde kommittén om det borde införas inskränkningar i den fria nomineringsrätten genom krav på olika slag av offentliga valförberedelser, t.ex. obligatoriska förhandsanmälningar; kommittén beslutade dock att inte föreslå några förändringar av den gällande ordningen (SOU 2008:125 s. 213 f.). Däremot föreslog kommittén att en ny utredning borde ges i uppdrag att arbeta vidare med frågan. Regeringen höll med om detta. I samband med detta anförde regeringen att behovet av förändringar av valsystemet i det aktuella hänseendet och det sätt på vilket sådana lämpligen bör utformas kräver en ingående analys och noggranna avvägningar mellan motstående intressen (prop. 2009/10:80 s. 97). Regeringen förklarade vidare att den hade för avsikt att tillsätta en utredning med uppdrag att överväga bl.a. denna fråga. Regeringen delade dessutom Grundlagsutredningens förslag om extra val efter beslut av fullmäktige. Riksdagen antog regeringens lagförslag i denna del (bet. 2009/10:KU19 och bet. 2010/11:KU4, rskr. 2010/11:21).
I oktober 2011 beslutade regeringen att ge en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att göra en översyn av delar av valsystemet (dir. 2011:97). I kommitténs uppdrag ingick bl.a. att överväga om den fria nomineringsrätten borde inskränkas och om det borde införas krav på offentliga valförberedelser och föreslå de grundlagsändringar och övriga lagändringar som den fann motiverade.
Kommittén, som antog namnet 2011 års vallagskommitté, överlämnade i januari 2013 delbetänkandet Proportionalitet i val samt förhandsanmälan av partier och kandidater (SOU 2012:94). I april 2013 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande
När det gäller frågor kring förhandsanmälan av partier för deltagande i val och samtycke till kandidatur uttalar kommittén bl.a. följande (SOU 2012:94 s. 168):
Ett problem, som uppmärksammats vid våra överväganden rörande den fria nomineringsrätten, kan vara att partier som av olika skäl har avstått från att skydda sina kandidatlistor inte har något som helst inflytande över vilka personer som sätts upp på partiets valsedlar och därmed inte heller över vilka personer som kan bli invalda som företrädare för partierna. Det skulle kunna förhindras genom att berörda partier före valet måste ha lämnat sitt samtycke till varje kandidatur. Den nuvarande ordningen enligt 2 kap. vallagen med registrering av partibeteckning och anmälan av samtliga kandidater ger partierna – med undantag för de här ovan nämnda fallen av dubbelkandidaturer – ett heltäckande skydd för sina kandidatlistor. Det är också den ordning som tillhandahålls partierna som skydd för sina kandidatlistor. Att därutöver införa ett generellt krav på partisamtycke för alla kandidaturer skulle i princip helt avskaffa väljarnas fria nomineringsrätt. Även om den nuvarande tillämpningen av den fria nomineringsrätten kan leda till problem, ibland allvarliga sådana, för de partier som väljer att inte skydda sina kandidatlistor, anser vi inte att problemen är av den
22
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
omfattningen eller arten att det talar för att införa ett allmänt krav på partisamtycke för varje nominerad kandidat, särskilt med tanke på vilka följder detta skulle få för den fria nomineringsrätten.
I propositionen Proportionell fördelning av mandat och förhandsanmälan av partier i val (prop. 2013/14:48) behandlas de förslag som lämnas i delbetänkandet. Enligt regeringen finns det ett behov av att bättre säkerställa att mandaten i riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige fördelas proportionellt så att fördelningen speglar hur väljarna faktiskt har röstat. I propositionen föreslås därför ändringar i regeringsformen och vallagen som syftar till detta. Det ska vidare enligt regeringen vara lätt för väljare att skilja valsedlarna åt och välja rätt valsedel. Partierna föreslås därför få rätt att trycka sin partisymbol i färg på valsedlarna. För att ge väljarna bättre förutsättningar för att veta vilka partier som ställer upp i ett val och göra det tydligare vilka partival de har att ta ställning till föreslås vidare att det införs krav på en obligatorisk förhandsanmälan av partier som vill delta i ett val. Regeringen konstaterar vidare att medborgarna ska ha rätt att själva bestämma om de ska ställa upp som kandidater för ett parti i val. I propositionen föreslås därför att det införs ett obligatoriskt krav på samtycke från den som nomineras som kandidat för att han eller hon ska vara valbar.
Konstitutionsutskottet föreslog att riksdagen antar grundlagsförslaget såsom vilande (bet. 2013/14:KU16). Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2015, antogs av riksdagen (bet. 2014/15:KU2, rskr. 2014/15:19).
Tidigare behandling
Under riksmötet 2001/02 behandlade konstitutionsutskottet en motion om partibytares rätt i förhållande till de uppdrag de innehar (bet. 2001/02: KU13). Utskottet instämde i vad som anfördes i motionen om att det kan uppkomma problem i den politiska beslutsprocessen om politiskt förtroendevalda under en pågående mandatperiod byter parti och ändå behåller uppdrag som det varit partigruppernas sak att besätta (s. 38). Denna problembild kunde enligt utskottet visserligen vara intressant att belysa. Utskottet såg dock stora svårigheter med att genom någon form av reglering finna en lösning på problemet. En sådan reglering skulle ovillkorligen innebära ingrepp i de grundläggande principer som det rådande valsystemet bygger på. Enligt utskottet borde ordningen alltjämt vara den att frågan om vem som ska inneha den typ av uppdrag som nu var aktuellt är upp till respektive partigrupp, och att eventuella personförändringar löses internt inom gruppen. Utskottet framhöll att en utgångspunkt i detta sammanhang är att varje enskild ledamot bär sitt mandat med det parlamentariska ansvar det innebär. Därmed var utskottet inte berett att föreslå att riksdagen skulle vidta någon åtgärd med anledning av vad som anfördes i motionen och avstyrkte den därför. Utskottet vidhöll detta ställningstagande våren 2004 vid behandling av en motion om förtroendevald som lämnar sitt parti under mandatperioden och blir s.k. politisk vilde (bet. 2003/04:KU9 s. 20).
23
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| Även våren 2007 avstyrkte utskottet en motion i frågan med hänvisning till | |
| att varje ledamot bär sitt mandat med det parlamentariska ansvar detta innebär. | |
| Utskottet var inte berett att ställa sig bakom de begränsningar som föreslogs i | |
| detta avseende (bet. 2006/07:KU11 s. 26). Utskottet har därefter efter be- | |
| redning i förenklad form avstyrkt motioner om partiernas inflytande vid | |
| partibyte (bet. 2007/08:KU14 och 2008/09:KU11). Våren 2010 behandlade | |
| utskottet regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad grundlag (bet. | |
| 2009/10:KU19). I samband med det behandlades en motion om partiernas | |
| inflytande vid partibyte. Utskottet konstaterade att förslaget om extra val till | |
| fullmäktige kan – i den mån det politiska läget har sin grund i att en ledamot | |
| har bytt parti – vara en väg att undgå problem som kan uppkomma (s. 26). | |
| Utskottet var dock inte berett att frångå sina tidigare bedömningar där | |
| utgångspunkten varit att varje ledamot bär sitt mandat med det ansvar mot | |
| väljarna som det innebär. Utskottet uttalade vidare att det inte var berett att | |
| förorda en ordning som ger partiet ett avgörande inflytande i frågan om att en | |
| ledamot ska lämna partiet. | |
| Utskottet vidhöll våren 2012 sina tidigare ställningstaganden om mandatets | |
| innebörd och avstyrkte två motioner i denna del (bet. 2011/12:KU15 s. 28). | |
| Frågan om ökat partipolitiskt inflytande vid avsägelse av uppdrag be- | |
| handlades även i betänkande 2013/14:KU18. Motionsyrkandet avslogs och | |
| utskottet förklarade att det stod fast vid sina tidigare ställningstaganden om | |
| mandatets innebörd. |
Propositionen
I propositionen föreslås inte några förändringar i sak som berör nu aktuella frågeställningar. Bestämmelser om val och valbarhet finns i bl.a. 1 kap. 4 § och 4 kap.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden när det gäller mandatets innebörd. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom vad som anförs i motion 2016/17:3734 yrkande 4 (SD) om partiernas möjlighet att efter ett val tillföra kandidater till fullmäktige eller att avgöra vem som ska träda in som ersättare för en fullmäktigeledamot. Motionsyrkandena avstyrks.
24
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Direktvald kommunstyrelse
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att kommuner ska kunna ersätta kommunfullmäktige med en direktvald kommunstyrelse.
Motionen
Hans Wallmark (M) begär i motion 2015/16:1077 att kommuner ska ha möjligheten att ersätta kommunfullmäktige med en direktvald kommunstyrelse. Motionären anför att fördelen med färre förtroendevalda är att de förtroendevalda blir lättare för medborgarna att identifiera och förutsättningarna för den politiska förankringen skulle öka. Medborgarnas möjlighet till ansvarsutkrävande skulle därmed stärkas. Kommunerna bör dock enligt motionären själva få avgöra om de vill att en mindre, direktvald kommunstyrelse ska överta fullmäktiges uppgifter.
Gällande ordning
Av 3 kap. 1 § KL följer att det i varje kommun och landsting finns en beslutande församling: kommunfullmäktige i kommunerna och landstingsfullmäktige i landstingen. Av 5 kap. 1 § KL följer att fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige ska ha. Antalet ska bestämmas till ett udda tal, och minst till ett visst antal beroende på kommunens eller landstingets storlek. Det minsta antalet ledamöter minskades 2014 från 31 till 21 ledamöter i kommuner med 8 000 eller färre röstberättigade invånare (prop. 2013/14:5, bet. 2013/14:KU7, rskr. 2013/14:71).
Kommunstyrelsen ska, enligt 6 kap. 1 § KL, leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet. Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i vissa närmare angivna juridiska personer och sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Propositionen
Bestämmelserna om att beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av fullmäktige som utses i allmänna val finns i den föreslagna lagen i 1 kap. 4 §. De närmare bestämmelserna om fullmäktige finns i 5 kap. och är i sak oförändrade.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade en likalydande motion i betänkande 2014/15:KU18 och konstaterade då att lagändringen som innebär ett lägre möjligt minsta antal
25
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| ledamöter i kommunfullmäktige trädde i kraft så nyligen som den 1 februari | |
| 2014. Utskottet såg inte skäl att förespråka någon ny utredning av frågan, och | |
| avstyrkte motionen. |
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motionen.
Representation i styrelsen, nämnder och utskott
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör se över ordningen för utseende av ersättare i styrelsen, nämnder och utskott, och tillkännager det för regeringen.
Riksdagen avstyrker övriga motionsyrkanden om representation i styrelsen, nämnder och utskott.
Jämför reservation 3 (SD,
Motionerna
I motion 2015/16:2942 av Paula Bieler (SD) begärs att alla partier med representation i en folkvald församling också ska ges representation i dess nämnder, utskott och styrelse. Motionären anför att fördelningen av platser i nämnder, utskott och styrelse ofta innebär att mindre partier blir utan representation i dessa organ. För att säkerställa att väljarnas förtroende förvaltas på bästa sätt bör det införas en lagreglering om att alla partier i en folkvald församling också ska ha en representant närvarande med yttranderätt, men inte nödvändigtvis rösträtt, i församlingens alla nämnder, utskott och i styrelsen.
Även Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) anför i kommitté- motion 2016/17:3734 yrkande 7 i denna del att det är viktigt att de politiska partier som har blivit invalda i fullmäktige får god insyn och kan vara delaktiga i det politiska arbetet, t.ex. genom att delta i nämndernas och styrelsens arbete. Det finns enligt motionärerna exempel på att kommuner har minskat antalet platser i nämnder och styrelsen enbart för att hålla vissa partier borta från insyn. Ett sådant agerande är i grunden odemokratiskt och orättvist. Det bör därför införas någon form av minoritetsskydd för att säkerställa en så stor insyn som möjligt för de partier som hamnar utanför valteknisk samverkan.
26
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
i nämnden. Om ordföranden lämnar uppdraget måste partiet lämna ordförandeskapet till ett annat parti, och blir dessutom orepresenterat i nämnden. Detta kan enligt motionären dessutom innebära en majoritetsförändring.
Gällande ordning
Av 3 kap. 2 § KL följer att kommunfullmäktige ska tillsätta en kommunstyrelse och landstingsfullmäktige ska tillsätta en landstingsstyrelse. Fullmäktige ska också, enligt 3 kap. 3 §, tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter.
För ledamöter i fullmäktige ska det enligt 5 kap. 4 § KL finnas ersättare. Ersättare utses enligt bestämmelser i 14 kap. vallagen (2005:837). Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att fortsätta delta i ett sammanträde, ska en ersättare tjänstgöra i ledamotens ställe.
Bestämmelser om ersättarnas tjänstgöring finns i 5 kap.
Val av ledamöter och ersättare i bl.a. nämnder ska enligt 5 kap. 46 § KL vara proportionella under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Detta innebär att om ett visst antal ledamöter begär det, ska ledamöter i bl.a. styrelser och nämnder i kommuner, landsting och kommunalförbund utses proportionellt i enlighet med mandatsställningen i fullmäktige. Bestämmelserna om proportionella val syftar till att säkerställa att även en politisk minoritet ska kunna få platser i nämnder och styrelser. Detta innebär att en minoritetsgrupp i fullmäktige kan driva igenom proportionella val och därmed få möjlighet till representation i den kommunala nämndorganisationen.
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer (6 kap. 9 § KL). I styrelsen får antalet ledamöter inte vara mindre än fem, och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet ledamöter. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska fullmäktige bestämma i vilken ordning som de ska tjänstgöra. Har ersättarna valts proportionellt, ska de tjänstgöra enligt den turordning som anges i 25 § lagen om proportionellt valsätt.
Om en ledamot avgår under mandattiden, ska fyllnadsval förrättas (6 kap. 14 § KL). Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val, inträder i stället
1 Lena Dalman m.fl., Kommunallagen med kommentarer och praxis. 5 uppl. 2011.
27
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| en ersättare i enlighet med den ordning som har bestämts för ersättarnas | |
| tjänstgöring. |
Propositionen
Kommittén för en förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt och Utredningen om en kommunallag för framtiden föreslog båda att det införs en möjlighet för kommuner och landsting att besluta om en försöksverksamhet med majoritetsstyre under mandatperioden
Regeringen gör i propositionen (s. 168 f.) emellertid bedömningen att det inte finns något behov av att genomföra en försöksverksamhet med majoritetsstyre. Regeringen anför att utredningarnas förslag är förknippade med en rad problem, såsom svårigheter med att garantera oppositionen insyn och arbetsförutsättningar och risken för konflikter mellan styrelsen och övriga nämnder om den politiska sammansättningen i styrelsen och de övriga nämnderna skiljer sig alltför mycket åt. Den avgörande invändningen är enligt regeringen härutöver att det är oklart på vilket sätt en försöksverksamhet med majoritetsstyre skulle vitalisera den kommunala demokratin. Regeringen föreslår mot denna bakgrund inte någon lagstiftning.
I propositionen föreslås inte några ändringar i sak som rör bestämmelserna om tillsättande av nämnder och ersättarnas tjänstgöring i nämnderna. Bestämmelser om att fullmäktige ska tillsätta en styrelse och de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter finns i 3 kap. 3 och 4 §§. Bestämmelserna om val av ledamöter och ersättare och om ersättarnas tjänstgöring har placerats i 6 kap.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motioner i samma fråga. Utskottet har då avstyrkt motionerna och anfört att reglerna om proportionella val medför att en minoritetsgrupp i fullmäktige kan driva igenom proportionella val och därmed få möjlighet till representation i den kommunala nämndorganisationen (bet. 2012/13:KU22, 2013/14:KU12 och 2014/15:KU18). Vid den senaste behandlingen konstaterade utskottet vidare att det förelåg utredningsförslag om försöksverksamhet med majoritetsstyrelse som, om det genomfördes, skulle få betydelse för frågan om representation i kommun- och landstingsstyrelser. Sverigedemokraterna har i samtliga fall reserverat sig mot utskottets beslut och yrkat bifall till motionerna.
Utskottet behandlade frågan om hur ersättare i landstingsfullmäktige ska utses i betänkande 2005/06:KU9. Utskottet menade då att det i första hand är partiernas sak att vid utformningen av sin list- och kandidatpolitik ta hänsyn
28
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
till vilka effekter gällande ordning kan få för ersättarnas tjänstgöring i fullmäktige (s. 30). Motionerna avstyrktes. I en reservation anförde Vänsterpartiet och Kristdemokraterna att ersättare i landstingsfullmäktige borde utses enligt samma regler som i dag gäller för kommunfullmäktige.
Utskottets ställningstagande
I de fall val av ledamöter och ersättare i kommunala nämnder och utskott utses med proportionellt valsätt kan effekten av att en ledamot avgår från uppdraget under mandatperioden bli att den ersättare som utses tillhör ett annat parti än det parti som den avgående ledamoten tillhör. I många fall kan det senare partiet därmed dessutom bli helt utan representation i nämnden eller utskottet.
Utskottet anser att frågan om att införa en ordning som innebär att en ersättare i en kommunal styrelse, nämnd eller utskott ska tillhöra samma parti som den avgående ledamoten bör utredas av regeringen. Detta bör riksdagen med bifall av motion 2016/17:2957 tillkännage för regeringen. Utskottet konstaterar att bestämmelserna om ersättares tjänstgöring skiljer sig åt för kommunrespektive landstingsfullmäktige. Enligt utskottets mening kan det finnas skäl att överväga att även se över bestämmelserna om tjänstgöring för ersättare i landstingsfullmäktige.
När det gäller övriga motionsyrkanden om representation i styrelsen, nämnder och utskott noterar utskottet det utredningsarbete som har gjorts och ser inte skäl att förespråka ytterligare utredning. Motionerna 2015/16:2942 och 2016/17:3734 yrkande 7 i denna del avstyrks.
Kommunal misstroendeförklaring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att möjligheten till kommunal misstroendeförklaring bör utredas.
Jämför reservation 4 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) anför i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 8 att det bör finnas en möjlighet till misstroendeförklaring på regional och kommunal nivå. En sådan möjlighet bör även omfatta nämnder och kommunala bolag. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och återkomma till riksdagen med förslag.
Gällande rätt
På kommunal nivå finns i dag ingen möjlighet till misstroendeförklaring i fullmäktige. Däremot kan fullmäktige med stöd av 4 kap. 10 a § KL återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd när den politiska
29
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige. Om det | |
| parti som nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska | |
| majoriteten kan fullmäktige också välja ett nytt presidium (6 kap. 15 § andra | |
| stycket KL). Enligt 4 kap. 10 § KL får fullmäktige återkalla uppdraget för en | |
| förtroendevald som valts av fullmäktige om den förtroendevalde har vägrats | |
| ansvarsfrihet eller genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett | |
| brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer. |
Tidigare utredningar
Frågan om ett kommunalt misstroendevotum har lyfts i samband med behandlingen av frågan om huruvida kommuner och landsting ska kunna införa majoritetsstyre eller s.k. kommunparlamentarism. Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt (Fi 2010:04, SOU 2012:30) och Utredningen om en kommunallag för framtiden (Fi 2012:07, SOU 2015:24) har utrett frågan om majoritetsstyre. Den senare utredningen föreslog en försökslagstiftning som gör det möjligt för kommuner och landsting att under mandatperioden 2018 till 2022 införa ett styre där styrelsen enbart består av ledamöter från det styrande partiet eller blocket. Utredningen föreslog också, kopplat till försöksverksamheten, en regel om misstroendevotum. En fråga om misstroendeförklaring skulle enligt förslaget väckas om minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det. Fullmäktige får härigenom en möjlighet att ersätta styrelsen med en ny styrelse om den politiska majoriteten ändras i fullmäktige. Om fullmäktige med enkel majoritet finner att styrelsen inte har fullmäktiges förtroende ska fullmäktige enligt förslaget återkalla uppdragen för samtliga ledamöter och ersättare i styrelsen.
2014 års demokratiutredning har utrett frågan om fullmäktige ska kunna utlysa en misstroendeförklaring mot styrelsen eller annan nämnd, oavsett majoritetsstyre (Ju 2014:19, SOU 2016:5). Det kan enligt utredningen finnas fördelar med att införa en möjlighet för en minoritet att väcka en misstroendeförklaring. Misstroendeförklaringarna skulle bli ett sätt för fullmäktige att utkräva ansvar och förmå styrelsen eller nämnderna att redovisa sina politiska överväganden. Genom att införa en sådan möjlighet i alla kommuner och landsting skulle det dels bli tydligare att styrelsen och nämnderna är ansvariga inför fullmäktige, dels skulle den enskilde fullmäktigeledamotens ställning stärkas. Utredningens bedömning är emellertid att om man införde en möjlighet för en minoritet att väcka en misstroendeförklaring skulle det kunna få negativa konsekvenser för den lokala demokratin. Om en möjlighet till misstroendeförklaringar infördes skulle det kunna leda till ett mer instabilt eller mer konfliktbetonat politiskt styre i kommuner och landsting. Det skulle enligt utredningen kunna skada förtroendet för den lokala demokratin. Det framgår också att möjligheten till misstroendeförklaring fått stark kritik i utredningens samråd med förtroendevalda. Enligt utredningen finns sammanfattningsvis inte tillräckliga skäl att i nuläget ge minoriteten en möjlighet att väcka ett misstroendevotum.
30
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att det inte finns något behov av att genomföra en försöksverksamhet med majoritetsstyre. Några särskilda överväganden görs inte när det gäller möjligheten till misstroendeförklaring.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden om att införa en möjlighet till kommunalt misstroendevotum behandlades av utskottet i betänkande 2012/13:KU22. Utskottet anförde att Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt i betänkandet Vital kommunal demokrati hade behandlat frågor om återkallelse av vissa uppdrag. Betänkandet var föremål för beredning i Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av det pågående arbetet föreslog utskottet att motionerna skulle avslås.
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar det utredningsarbete som har gjorts och ser för närvarande inte skäl att förespråka ytterligare utredning av frågan om kommunal misstroendeförklaring. Motionsyrkandet avstyrks.
Titeln borgmästare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att införa titeln borgmästare.
Motionen
Thomas Finnborg (M) begär i motion 2015/16:2594 att frågan om att ersätta titeln ”kommunstyrelsens ordförande” i kommunallagen med ”borgmästare” ses över. Motionären anför att titeln ”borgmästare” i modern tid har kommit att bli synonym med den roll och det uppdrag som motsvaras av en kommunstyrelseordförande. Borgmästartiteln är mycket vanlig runt om i världen och kan därför sägas vara internationellt erkänd. I Sverige används titeln dock godtyckligt och kan i olika sammanhang avse kommunstyrelsens ordförande, kommunfullmäktiges ordförande eller kommunalråd. För att undvika en sådan varierande användning av titeln bör det enligt Thomas Finnborg utredas om titeln bör användas för kommunstyrelsens ordförande.
Bakgrund
Titeln borgmästare har förekommit i Sverige sedan
31
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| rättskipning och förvaltning. Fram till 1965 var borgmästaren ordförande i | |
| magistraten, som tillsammans med allmän rådstuga och drätselkammaren var | |
| organ för städernas lokala förvaltning. I städer utan magistrat fanns fram till | |
| 1953 alltid s.k. kommunalborgmästare som valdes av stadsfullmäktige. | |
| Genom kommunallagsreformen 1953 togs magistraternas kommunala upp- | |
| gifter i städerna bort. År 1965 överfördes magistratens återstående uppgifter | |
| på länsstyrelserna och polismyndigheterna, och titeln borgmästare användes | |
| då för ordföranden i rådhusrätten, stadens domstol. Titeln borgmästare upp- | |
| hörde 1971, då härads- och rådhusrätter ersattes av tingsrätter. | |
| Genom en ändring i 4 kap. 2 § KL 2014 infördes ordningen att en | |
| förtroendevald som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid | |
| ska kallas kommunalråd, landstingsråd, oppositionsråd eller en annan benäm- | |
| ning som fullmäktige bestämmer (prop. 2013/14:5, bet. 2013/14:KU7, rskr. | |
| 2013/14:71). Regeringen påpekade i propositionen att möjligheten att använda | |
| andra benämningar kvarstod, liksom möjligheten att använda benämningarna | |
| även för förtroendevalda som är verksamma i en mindre omfattning än | |
| ”betydande del av heltid”. | |
| Stockholms kommun får ha borgarråd (4 kap. 24 § KL). |
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen (s. 175 f.) att en förtroendevald som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska benämnas kommunalråd, borgarråd, landstingsråd eller oppositionsråd, eller ha någon annan benämning som fullmäktige bestämmer.
Regeringen konstaterar att Stockholms kommun enligt den nuvarande ordningen i 4 kap. 24 § KL får ha borgarråd och att fullmäktige i reglementet för borgarrådsberedningen och borgarråden har meddelat närmare föreskrifter om borgarråden (Kommunal författningssamling för Stockholm 2014:18).
Regeringen anser att den typen av särregleringar som gäller för borgarråden i Stockholm inte är önskvärd, men att Stockholms kommun bör få fortsätta att arbeta med en borgarrådsberedning och borgarråd på samma sätt som i dag. Särregleringarna bör därför inte föras över i en ny kommunallag. I stället föreslås en generellt tillämplig bestämmelse om vad de förtroendevalda i kommuner och landsting bör benämnas (prop. s. 176).
Tidigare behandling
I betänkandet 1997/98:KU4 anförde utskottet att det är svårt att argumentera för att titeln borgmästare generellt borde införas som en benämning på kommunstyrelsens ordförande, eftersom borgmästarfunktionen i Sverige historiskt sett inte i första hand var av politisk karaktär. Eftersom begreppet borgmästare i det nutida Sverige framstår som diffust, borde det enligt utskottet inte införas generellt, vilket förespråkades i den då aktuella motionen, som avstyrktes. Utskottet vidhöll denna uppfattning i betänkandena
32
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
1998/99:KU21, 2012/13:KU22, 2013/14:KU12 och 2014/15:KU18. Utskottet har i sina ställningstaganden dessutom konstaterat att andra benämningar än kommunalråd, landstingsråd och oppositionsråd får användas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om vilka benämningar som bör användas för förtroendevalda som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid har varit föremål för utredning och behandlas i propositionen. Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och avstyrker motionen.
Villkoren för förtroendevalda
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avstyrker motionsyrkanden om förtroendevaldas rätt till föräldraledighet och annan tjänstledighet.
Motionerna
Ett antal motionsyrkanden gäller förtroendevaldas möjlighet att ta ut föräldraledighet och annan tjänstledighet. Sådana yrkanden finns i motionerna 2015/16:800 och 2016/17:386 av Suzanne Svensson m.fl. (S), 2015/16:850, yrkande 1, och 2016/17:2803, yrkande 1, av Alexandra Völker och Åsa Westlund (båda S), 2015/16:874 av Sara Karlsson m.fl. (S), 2015/16:1035 av Åsa Lindestam (S), 2016/17:641 av Helén Pettersson i Umeå och Björn Wiechel (båda S), 2015/16:938 och 2016/17:369 av Rickard Nordin (C), 2015/16:2640 av Emma Carlsson Löfdahl (FP) samt 2016/17:661 av Christina Örnebjär (L).
Motionärerna anför i huvudsak följande. Rätten att vara föräldraledig är självklar inom arbetsmarknaden, men inom politiken finns inte någon sådan lagstadgad rättighet. Att införa en bestämmelse i kommunallagen som ger förtroendevalda rätt att vara föräldralediga skulle främja jämställdhet och jämlikhet inom politiken och öka förutsättningarna att få folk att engagera sig politiskt. För en förtroendevald som är aktiv i en kommun eller ett landsting som inte på eget initiativ har infört möjligheten till föräldraledighet återstår i dag inget annat om han eller hon vill vara hemma med ett barn än att avsäga sig sitt uppdrag. Detta gäller främst kvinnor. Även möjligheterna till annan tjänstledighet, för exempelvis utlandstjänstgöring eller studier, är begränsade.
Gällande ordning
En arbetstagare som är anställd och som är förälder har enligt föräldraledighetslagen (1995:584) rätt till olika former av föräldraledighet (mammaledighet, föräldraledighet på hel- eller deltid med eller utan
33
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| föräldrapenning m.m.). Denna rätt gäller också vissa andra än föräldrar, t.ex. | |
| den som utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett | |
| barn. Ledigheten kan tas ut sammanhängande eller delas upp på högst tre | |
| perioder varje kalenderår. Rätten till föräldrapenning under föräldraledigheten | |
| regleras i socialförsäkringsbalken (2010:110). | |
| Förtroendevalda i kommuner och landsting fullgör ett förtroendeuppdrag | |
| och har inte en anställning. Föräldraledighetslagens bestämmelser gäller | |
| därför inte för de förtroendevalda. Vissa kommuner, landsting och regioner | |
| har ändå valt att införa möjligheter till föräldraledighet genom bestämmelser i | |
| lokala reglementen. | |
| Riksdagsledamöter, som inte heller har en anställning utan ett | |
| förtroendeuppdrag, kan ansöka om ledighet från uppdraget. En sådan ledighet | |
| kan avse också föräldraledighet. Om en ledamot är ledig mer än en månad ska | |
| hans eller hennes uppdrag i stället utövas av en ersättare. Vid föräldraledighet | |
| minskas riksdagsledamotens arvode, tilläggsarvode och andra fasta arvoden i | |
| enlighet med de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos riksdagen | |
| (3 kap. 8 § lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter). | |
| Riksdagsledamöter som är föräldralediga kan få föräldrapenning från | |
| Försäkringskassan. | |
| Inte heller ett statsråd har ett vanligt anställningsförhållande och omfattas | |
| därför inte av föräldraledighetslagens bestämmelser om rätt till föräldra- | |
| ledighet. Det har dock förekommit att statsråd i varierande grad formlöst dragit | |
| ned på intensiteten i sitt arbete för att vara hemma med barn. I regel har | |
| statsrådets statssekreterare tagit ett ökat ansvar för några av statsrådens | |
| uppgifter, och statsrådet har vid vissa regeringssammanträden ersatts enligt | |
| den s.k. ersättarlistan. |
Utredningar
2014 års demokratiutredning föreslog att fullmäktige ska få bevilja föräldraledighet för förtroendevalda som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid (SOU 2016:5 s. 297 f.). Utredningen anför att i ett modernt samhälle bör såväl unga som äldre kvinnor och män ha möjlighet att engagera sig på heltid eller deltid i lokalpolitiken. För att få en bred politisk representation i kommuner och landsting krävs att samhället kan erbjuda de förtroendevalda sådana villkor att det blir attraktivt för alla att åta sig även mer omfattande uppdrag i politiken. En viktig del i att kunna erbjuda sådana villkor är enligt utredningen en ordning som möjliggör för kommunal- och landstingsråd att vara föräldralediga eller sjukskrivna, och därefter kunna återgå till sina förtroendeuppdrag. Utredningen menar dock att den förtroendevalde inte bör vara ledig från sitt förtroendeuppdrag längre tid än ett år. Anledningen till det är att förtroendeuppdraget är så speciellt till sin karaktär och att det krävs förankring både i den kommunala organisationen och i partiet för att den förtroendevalde ska kunna fullfölja sitt uppdrag. Det är lätt att förlora sin förankring när hen är borta för länge från sitt förtroendeuppdrag.
34
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Utredningen om översyn av möjligheterna till föräldraledighet för statsråd lämnade i mars 2016 betänkandet Föräldraledighet för statsråd? (SOU 2016:20). Utredningen menar att det bör införas en mer uttalad möjlighet för statsråd att ta ledigt för att ta hand om barn. En sådan möjlighet finns enligt utredningen för statsråden i de övriga nordiska länderna. Utredningen anser dock att det på grund av statsrådsuppdragets mycket speciella karaktär inte kan bli tal om en föräldraledighet motsvarande den som gäller för anställda. Det är enligt utredningen alltid statsministern som ytterst avgör om ett statsråd ska kunna vara frånvarande i en eller annan grad för att ta hand om ett barn.
Utredningen har identifierat tre modeller för hur ett statsråds frånvaro för att ta hand om sitt barn skulle kunna se ut, där ambitionen har varit att ersättningsvillkoren för statsråd så långt som möjligt ska vara lika de villkor som gäller för arbetstagare. Vilken modell som väljs får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Modellerna innebär i korthet följande.
Statsministern utser en ersättare enligt den s.k. ersättarlistan.
Statsministern utser en eller flera ersättare genom ett s.k. §
Statsministern förordnar ett nytt statsråd.
Utredningen bedömer att samtliga modeller ryms inom det befintliga regelverket och att de skulle kunna tillämpas direkt. En bestämmelse om reducering av arvodet föreslås dock föras in i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
Propositionen
I propositionen (s. 180 f.) föreslås att kommuner och landsting ska få bevilja kommunalråd, borgarråd, landstingsråd och oppositionsråd ekonomiska och andra förmåner i deras uppdrag, som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för kommunens eller landstingets anställda. Detta ska bl.a. inkludera möjligheten att vara föräldraledig.
Regeringen anför att en ordning för att möjliggöra för ett kommunal- och landstingsråd att vara föräldraledig eller sjukskriven är viktig för att underlätta en bred representation och goda villkor för de förtroendevalda. Att vara förtroendevald varken kan eller bör dock jämställas med att inneha en anställning, enligt regeringens mening. Detta innebär att kommunal- och landstingsråd inte i lag ska ges sådana rättigheter till ledighet som gäller för anställda. Det finns inte heller skäl att inordna regleringen för ledighet för förtroendevalda i socialförsäkringssystemet, enligt regeringens mening. Regeringen anser vidare att en reglering, i likhet med vad som tidigare gällt för regleringen av kommunal- och landstingsråd, ska ge ett stort utrymme för lokal anpassning.
Eftersom frågan om ledighet ska behandlas av kommunerna och landstingen själva finns det enligt regeringen inte skäl att i lag uppställa några bestämmelser om vilka krav som ska ställas för att ledighet ska kunna beviljas.
35
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| Detta får regleras i t.ex. ett reglemente för kommunal- och landstingsråd eller | |
| annat styrdokument. Det är vidare på fullmäktiges ansvar att avgöra vilket | |
| organ eller vilka organ som ska behandla och besluta om ledighet. Även frågan | |
| om vilka förmåner som ska ges under ledigheten får regleras i reglemente eller | |
| något annat styrdokument. Den ledighet som kommuner och landsting kan | |
| bevilja är från uppdrag som kommunal- och landstingsråd. Det är dock enligt | |
| regeringen viktigt att påpeka att ledigheten inte kan avse en förtroendevalds | |
| plats i fullmäktige. | |
| Regeringen anser att det bör vara fullmäktiges ansvar att bestämma hur en | |
| ersättare för en ledig förtroendevald ska utses i den enskilda kommunen eller | |
| landstinget. Detta kan exempelvis ske genom att ersättare väljs av fullmäktige | |
| eller att det överlåts till styrelsen eller annan nämnd att utse ersättaren. |
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare under mandatperioden behandlat motionsyrkanden i samma fråga. Utskottet avstyrkte då motionerna med hänvisning till den då pågående beredningen av utredningsförslagen (bet. 2014/15:KU18 s. 26).
Utskottets ställningstagande
Regeringen föreslår i propositionen att det införs en möjlighet för kommuner och landsting att bevilja förtroendevalda ledigt från uppdraget, exempelvis för att ta hand om barn. Enligt regeringen är en sådan ordning viktig för att underlätta en bred representation och goda villkor för de förtroendevalda. Utskottet ställer sig bakom förslaget i propositionen och konstaterar att motionsyrkandena härmed får anses tillgodosedda. Motionerna avstyrks därför.
Partistöd och politiska tjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om avräkning från det kommunala partistödet samt fördelning och redovisning av kommunalt partistöd.
Jämför reservation 5 (SD,
Motionerna
Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) begär i motion 2016/17:2928 att ersättningar utöver det kommunala partistödet bör avräknas vid fördelning av partistödet. Motionärerna anför att de heltidspolitiker som dessutom är t.ex. ledamöter i nämndpresidier ofta får betydande extra ersättningar av kommunen. Dessa personer tillhör ofta de största partierna. Det vore enligt
36
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
motionärerna naivt att tro att de inte samtidigt engagerar sig i sitt partis interna angelägenheter, varför den extra ersättningen utgör ett indirekt partistöd. De stora partierna får därmed inte bara ett informationsövertag utan också avsevärda ekonomiska fördelar. De extra ersättningarna bör därför avräknas från respektive partis kommunala partistöd. Motsvarande bör också gälla om kommunerna bekostar politiska sekreterare.
Samma motionärer yrkar också i kommittémotion 2016/17:3734 att kommunalt partistöd och kommunala politiska tjänster ska fördelas mer rättvist (yrkande 6) samt att en standardiserad mall tas fram för redovisningen av hur partistöd används (yrkande 12). Motionärerna anför att om ett parti har tillgång till kommunalrådstjänster, politiska sekreterare och kontorslokaler borde det partiets partistöd minskas i förhållande till partistödet till partier som inte har sådana förmåner. Redovisningen av partistödet skulle vidare underlättas om det fanns en standardiserad mall.
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 9 § KL får kommuner och landsting ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd). Fullmäktige ska enligt 10 § besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti.
Fullmäktige ska besluta att en mottagare av partistöd årligen ska lämna en skriftlig redovisning som visar att partistödet har använts för det avsedda ändamålet. Mottagaren av partistödet ska också utse en granskare som ska granska användningen av partistödet. En granskningsrapport ska bifogas redovisningen (2 kap. 11 § första och andra styckena).
Fullmäktige får i ett fall besluta att partistöd inte ska betalas till ett parti. Det gäller om partiet inte har lämnat en redovisning och en granskningsrapport (2 kap. 11 § tredje stycket).
Det faktum att ett parti får utse politiska sekreterare ska inte anses utgöra en form av partistöd (prop. 2013/14:5 s. 74 f.). Inte heller kommunalråd ska beaktas vid beräkningen av partistöd (RÅ 1994 ref. 104 II).
Den senaste översynen av bestämmelserna om partistöd gjordes hösten 2013 när vissa preciseringar av det s.k. representationskravet – som innebär att partistöd får ges endast till partier som är representerade i fullmäktige – gjordes i kommunallagen. Vidare infördes som ett nytt krav för att få lämna partistöd att fullmäktige måste besluta att mottagare av partistöd ska lämna en skriftlig redovisning som visar att stödet har använts för det nämnda ändamålet. Redovisningen ska ges in till fullmäktige och blir därigenom offentlig (prop. 2013/14:5, bet. 2013/14:KU7, rskr. 2013/14:71).
Lagen (2014:105) om insyn i finansiering av partier, insynslagen, trädde i kraft den 1 april 2014. Införandet av insynslagen markerade en övergång från en lång tradition bland riksdagspartier med endast frivilliga överenskommelser om redovisning av intäkter till en tvingande reglering. I samband
37
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| med införandet av insynslagen beslutade riksdagen även om ändringar i lagen | |
| (1972:625) om statligt stöd till politiska partier (bet. 2013/14:KU35, rskr. | |
| 2013/14:163). Ändringarna innebär att stöd enligt den lagen enbart betalas till | |
| partier som inte har tagit emot anonyma bidrag. | |
| Den parlamentariskt sammansatta Kommittén om insyn i finansieringen av | |
| partier lämnade hösten 2016 sitt betänkande Ökad insyn i partiers finansiering | |
| – ett utbyggt regelverk (SOU 2016:74). Kommittén föreslår bl.a. att den | |
| skyldighet som i dag gäller för partier som deltar i val till riksdagen eller | |
| Europaparlamentet att till Kammarkollegiet lämna en intäktsredovisning ska | |
| gälla även för partier som deltar i val till landstingsfullmäktige eller | |
| kommunfullmäktige. Kommittén föreslår också att det ska införas ett förbud | |
| för partier och deras sidoorganisationer mot att ta emot anonyma bidrag över | |
| ett visst värde. Kommitténs betänkande bereds för närvarande inom | |
| Regeringskansliet. | |
| Kommunal- och landstingsråd samt ledamöter av kommunala nämnder | |
| väljs av fullmäktige. Fullmäktige beslutar om arvode till kommunal- och | |
| landstingsråd och om ersättning till övriga ledamöter (4 kap. 12 § och 14 § 2 | |
| KL). Om fullmäktige beslutar att arvode ska betalas, ska arvodet bestämmas | |
| till lika belopp för lika uppdrag (4 kap. 15 §). |
Propositionen
Bestämmelserna om kommunala partistöd har i den nya lagen placerats i 4 kap.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade motionsyrkanden om det kommunala partistödet i betänkande 2012/13:KU22. Motionerna avstyrktes med hänvisning till den då pågående beredningen av de nämnda förslagen som bl.a. gällde representationskravet (bet. s. 9).
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar det utredningarbete som har gjorts och ser för närvarande inte skäl att förespråka någon ytterligare utredning av de frågor om partistöd som väcks i motionerna. Motionerna avstyrks.
Fullmäktigesammanträden på måndagar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att fullmäktigesammanträden ska äga rum på måndagar.
38
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Motionerna
Johan Nissinen (SD) anser i motion 2015/16:1449 att fullmäktigesammanträden i Sveriges samtliga kommuner bör hållas på måndagar. Samma yrkande finns i motion 2016/17:82 av Johan Nissinen och Markus Wiechel (båda SD). Motionärerna anför att ett flertal riksdagsledamöter också sitter i kommunfullmäktige runt om i landet, och att sammanträdena i dessa kommuner äger rum på olika dagar i veckan. För att riksdagsledamöter som också är fullmäktigeledamöter ska kunna närvara vid fullmäktigesammanträdena och därmed behålla närheten till valkretsen och väljarna bör en harmoniserande ordning införas som innebär att alla kommunfullmäktigesammanträden äger rum på måndagar.
Gällande ordning
Av 5 kap. 7 § KL följer att fullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträde ska hållas. Sammanträde ska hållas också om styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det eller om ordföranden anser att det behövs. Uppgifter om tid, plats och vilka ärenden som ska behandlas ska kungöras på kommunens eller landstingets anslagstavla och tas in i en eller flera ortstidningar minst en vecka före sammanträdet (5 kap. 9 och 10 §§).
Talmannen beslutar efter samråd med riksdagsstyrelsen om planeringen av arbetet i riksdagens kammare och om när kammaren ska sammanträda (6 kap. 2 § och tilläggsbestämmelse 6.2.1 i riksdagsordningen). Arbetsplenum i kammaren äger normalt inte rum på måndagar. Riksdagens utskott och EU- nämnden sammanträder när riksdagsarbetet kräver det (7 kap. 15 § riksdagsordningen). Utskotten sammanträder i huvudsak på tisdagar och torsdagar och
Propositionen
Bestämmelserna om när fullmäktigesammanträden ska hållas och hur de ska kungöras återfinns i 5 kap.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser inte skäl att ställa sig bakom det som yrkas i motionerna. Motionerna avstyrks.
39
2016/17:KU30 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att skyldigheten för fullmäktige att anta ett program med mål och riktlinjer för privata utförare även ska omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Jämför reservation 6 (V).
Motionen
I kommittémotion 2016/17:3735 av Andreas Norlén m.fl. (M, C, L, KD) yrkas att även verksamhet i egen regi ska omfattas av det program med mål och riktlinjer som avses i 5 kap. 3 § i förslaget till ny kommunallag. Motionärerna framhåller att det finns ett stort principiellt och praktiskt värde i att verksamheter hanteras på ett likvärdigt sätt oavsett om de bedrivs i egen regi eller i privat regi. De anser därför att utredningens förslag i SOU 2015:24 bör genomföras i denna del. Den närmare avgränsningen av programskyldigheten kan dock enligt motionärerna behöva analyseras ytterligare. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med nödvändiga lagförslag.
Gällande rätt
Den 1 januari 2015 trädde en ny bestämmelse i 3 kap. 19 b § KL i kraft som innebär att fullmäktige för varje mandatperiod ska anta ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare (prop. 2013/14:118, bet. 2013/14:KU41, rskr. 2013/14:280). I programmet ska det också anges hur fullmäktiges mål och riktlinjer samt övriga föreskrifter på området ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses. En privat utförare är en privat aktör utan något kommunalt ägande, som har hand om vården av en kommunal angelägenhet.
Utredningen om en kommunallag för framtiden
Utredningen om en kommunallag för framtiden föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2015:24) att skyldigheten för fullmäktige att anta ett särskilt program med mål och riktlinjer för verksamhet som bedrivs av privata utförare även ska omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi. Fullmäktige ska varje mandatperiod anta ett sådant program. Det är dock endast sådan verksamhet som skulle kunna överlåtas till privata utförare som enligt utredningen ska
40
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
omfattas av programmet. Tillsyn och myndighetsutövning som måste utföras i egen regi omfattas inte.
Propositionen
I propositionen framhåller regeringen följande (s. 172 f.). Kommuners och landstings nämnder ska inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. Detta gäller även när vården av en kommunal angelägenhet med stöd av kommunallagen har lämnats över till någon annan. Kommuner och landsting har alltså redan i dag ett uppföljningsansvar för all verksamhet. Vid införandet av programmet för strategisk uppföljning av privata utförare betonade regeringen att bakgrunden till förslaget inte enbart syftade till att betona betydelsen av ett strategiskt arbetssätt av uppföljning och kontroll utan även att koppla detta arbete med frågan om allmänhetens insyn. När det gäller privata utförare hör dessa frågor, genom utformningen av förfrågningsunderlag och avtal, nära samman på ett sätt som inte gäller för den kommunala verksamheten som bedrivs i egen regi. Av denna anledning föreslog regeringen att fullmäktige skulle åläggas att ta fram ett särskilt program för privata utförare (prop. 2013/14:118 s. 51 f.). Regeringen uttalade vidare att det av denna anledning inte var lämpligt att låta de föreslagna programmen i sin helhet omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi.
Införandet av administrativa krav av det slaget som nu är i fråga innebär både vissa kostnader och ett ingrepp i kommuners och landstings egen styrning. Sådana regleringar bör därför enligt regeringen svara mot ett uttalat behov för att kunna motiveras. Enligt regeringens mening är den nuvarande regleringen tydlig både vad gäller kommuners och landstings ansvar och den ansvariga nämndens ansvar. Det framstår också som obefogat att ålägga kommuner som inte använder sig av privata utförare att ta fram program. Regeringen anser därför att det inte är motiverat att införa ett formellt krav på ett program för mål och riktlinjer för all verksamhet.
Regeringen betonar avslutningsvis att det faktum att förslaget inte ska genomföras inte innebär något hinder för kommuner och landsting att använda programmet för mål och riktlinjer som ett redskap för styrningen även av verksamhet i egen regi, t.ex. vad avser uppföljning. Detta bör dock enligt regeringens mening överlåtas till den enskilda kommunen eller landstinget.
Innehållet i 3 kap. 19 b § KL har i huvudsak förts över till 5 kap. 3 § i förslaget till ny kommunallag.
Utskottets ställningstagande
Det finns ett stort principiellt och praktiskt värde i att verksamheter hanteras på ett likvärdigt sätt oavsett om de bedrivs i egen regi eller i privat regi. Skyldigheten för fullmäktige att anta ett program med mål och riktlinjer för
41
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| verksamhet som bedrivs av privata utförare bör därför även omfatta verksam- | |
| het som bedrivs i egen regi. Den närmare avgränsningen av programskyldig- | |
| heten behöver dock analyseras ytterligare. Regeringen bör göra en sådan | |
| analys och därefter återkomma till riksdagen med nödvändiga lagförslag. | |
| Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager detta för regeringen. Därmed | |
| tillstyrker utskottet motionsyrkandet. |
Minoritetsskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om stärkt minoritetsskydd i fråga om extra val, återremiss och interpellationer.
Jämför reservation 7 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) anför i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 7 i denna del att reglerna om extra val till fullmäktige bör ändras. Extra val ska enligt motionärerna hållas om minst hälften av de närvarande ledamöterna röstar för det.
Jonas Millard och Fredrik Eriksson yrkar även att det vid återremittering av ärenden bör införas någon form av minimiregler för hur ett beredningsorgan ska efterkomma de instruktioner som ges vid en återremiss, innan ett ärende får skickas tillbaka till fullmäktige för avgörande. Regelverket får emellertid inte bli för strikt och långtgående så att det riskerar att leda till en oproportionerligt stor arbetsbelastning och ökad byråkrati för kommuner och regioner.
Jonas Millard och Fredrik Eriksson yrkar avslutningsvis att regeringen bör säkerställa att det finns ett mycket starkt minoritetsskydd för interpellationer. Det skulle t.ex. kunna krävas att fem sjättedelar av fullmäktiges ledamöter röstar emot att en interpellation ska få ställas för att så ska bli fallet.
Gällande rätt
Extra val
När ärenden avgörs i fullmäktige bestäms utgången genom enkel majoritet, om inte något annat är föreskrivet (5 kap. 43 § KL). Bestämmelser om extra val finns i 5 kap. 5 a § KL. Fullmäktige får besluta om extra val till fullmäktige mellan ordinarie val. Extra val ska hållas om minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar för det. Ett beslut om extra val får dock inte fattas förrän sex månader har förflutit från det nyvalda fullmäktiges första sammanträde.
Möjligheten för fullmäktige att besluta om extra val infördes genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2011 (prop. 2009/10:80, bet.
42
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
2010/11:KU4, rskr. 2010/11:21). Regeringen anförde i propositionen att det i fråga om möjligheten att utlysa extra val var motiverat att göra avsteg från majoritetsprincipen för att markera att extra val endast är avsett för extraordinära situationer. Det ska enligt regeringen kunna tillgripas endast om en klar majoritet i fullmäktige anser att det behövs.
Återremiss
Om beslutsunderlaget i ett ärende behöver kompletteras kan fullmäktige besluta om återremiss (5 kap. 36 § KL). Ärendet skickas då tillbaka till ett beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.
Ett ärende ska återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel majoritet krävs dock om ärendet tidigare återremitterats på begäran av en minoritet. Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.
Interpellationer
Möjligheterna för ledamöter i fullmäktige att ställa interpellationer regleras i 5 kap.
Propositionen
Extra val
Bestämmelsen om extra val har i den nya lagen placerats i 5 kap. 10 §. Någon förändring i sak föreslås inte i propositionen.
Återremiss
Bestämmelsen om återremiss har i den nya lagen placerats i 5 kap. 50 §. Någon förändring i sak föreslås inte i propositionen.
Interpellationer
I 5 kap. 52 § andra stycket KL finns i dag viss särreglering för Stockholms kommun. Bestämmelsen innebär att fullmäktige får besluta att interpellationer
43
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| får ställas bara till borgarråden eller vissa av dem. Regeringen anser att | |
| bestämmelsen bör göras generellt tillämplig för kommuner och landsting. | |
| Regeringen föreslår därför att fullmäktige får bestämma att interpellationer får | |
| ställas endast till kommunal- och landstingsråd (s. 179). I övrigt förs bestäm- | |
| melserna om interpellationer i huvudsak oförändrade över till 5 kap. |
|
| i förslaget till ny kommunallag. |
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att nu föreslå några ändringar av bestämmelserna om extra val, återremiss eller interpellationer. Motionsyrkandet avslås.
Styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om styrelsens och nämndernas ansvarsfördelning.
Jämför reservation 8 (SD,
Motionen
I kommittémotion 2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om styrelsens och nämndernas ansvarsfördelning. Motionärerna menar att den föreslagna ändringen, att fullmäktige ska få möjlighet att bestämma att styrelsen ska få fatta beslut som rör andra nämnders verksamhet, medför ett otydligt ansvarsutkrävande. De framhåller också att nämnderna i flertalet fall har bättre kunskap inom sina respektive ansvarsområden än styrelsen, som har ett mer övergripande ansvar. Förslaget riskerar därför att leda till att dåligt underbyggda beslut fattas.
Gällande rätt
Kommunfullmäktige ska tillsätta en kommunstyrelse och landstingsfullmäktige en landstingsstyrelse (3 kap. 2 § KL). Fullmäktige ska även tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt (3 kap. 3 § KL). Närmare bestämmelser om styrelsen och övriga nämnder finns i 6 kap. KL.
Propositionen
Bestämmelserna i 3 kap. 2 och 3 §§ KL har i huvudsak oförändrade förts över till 3 kap. 3 och 4 §§ i förslaget till ny kommunallag. Närmare bestämmelser om styrelsen och övriga nämnder har placerats i 6 kap.
44
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Regeringen föreslår att fullmäktige ska få besluta att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet (6 kap. 8 § i förslaget till ny kommunallag). Styrelsen får dock inte ges rätt att fatta beslut som rör andra nämnders myndighetsutövning, tillämpningen av lag eller ärenden som i övrigt rör enskilda. Syftet med förslaget är att ge ökade möjligheter att styra verksamheten strategiskt och stärka styrelsens samordnande roll. Regeringen framhåller att förslaget endast innebär en möjlighet för fullmäktige att ge styrelsen utökade befogenheter. Förändringen innebär alltså endast en utökning av kommuners och landstings möjligheter att fritt organisera sig och är inte någon tvingande reglering. Kommuner och landsting som bedömer att det inte är lämpligt att ge styrelsen sådana befogenheter kan avstå från att besluta om detta.
Den beslutanderätt för styrelsen som regeringen föreslår ska gälla vissa, av fullmäktige, särskilt angivna förhållanden. Det är alltså inte fråga om en generell beslutanderätt. Fullmäktige ska exempelvis kunna ange att styrelsen ska kunna fatta övergripande ekonomiska beslut, såsom ett generellt anställningsstopp. Det kan även bli aktuellt att tilldela styrelsen en överordnad roll, med en möjlighet att fatta beslut som är bindande för nämnderna på
Styrelsen får enligt förslaget inte ges rätt att fatta beslut som rör andra nämnders myndighetsutövning, tillämpningen av lag eller ärenden som i övrigt rör enskilda. I regeringsformen har förvaltningsmyndigheterna, såväl de statliga som de kommunala, tillförsäkrats en självständighet när ett beslut utgör myndighetsutövning eller innebär tillämpning av lag. Ingen myndighet, inte heller kommun- eller landstingsfullmäktige, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning eller tillämpning av lag (12 kap. 2 § regeringsformen). I en kommun eller ett landsting utgör varje nämnd och även styrelsen en egen myndighet. Det är därför inte möjligt att ge styrelsen befogenhet att fatta beslut som rör andra nämnders myndighetsutövning eller tillämpningen av lag. Det är enligt regeringen inte heller motiverat att beslut som riktar sig till en enskild, men som inte utgör myndighetsutövning, ska kunna omfattas av styrelsens utökade beslutsmöjligheter.
Regeringen anför vidare att förslaget ställer stora krav på att fullmäktige utformar sina beslut på ett sådant sätt att det tydligt klargörs vilka förhållanden som styrelsen ska ges befogenhet att besluta om. Detta gäller främst för att se till att beslutet utformas i enlighet med regeringsformen men är också viktigt för den egna organisationen och för medlemmarnas möjlighet att följa och granska verksamheten. Regeringen anser att väl övervägda och väl avgränsade beslut av fullmäktige minimerar risken för oklarheter i ansvarsfördelningen.
45
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| Förslaget ändrar inte på det förhållandet att nämnderna är ansvariga för sin | |
| verksamhet. Att styrelsen av fullmäktige ges en viss beslutsbefogenhet som | |
| rör de övriga nämndernas verksamhet innebär inte att nämnderna blir under- | |
| ordnade styrelsen. Styrelsens beslutsbefogenheter sträcker sig bara så långt | |
| som fullmäktige har bestämt. Om styrelsen fattar ett beslut som rör en viss | |
| nämnd, blir styrelsen ansvarig för det beslutet. Beslut som fattas av styrelsen | |
| enligt de befogenheter den fått av fullmäktige skiljer sig inte från andra | |
| styrelsebeslut och kan alltså laglighetsprövas. Nämnden behåller dock sitt | |
| verksamhetsansvar för de uppgifter som fullmäktige lagt på nämnden. |
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att förslaget i propositionen om att styrelsen får en stärkt ställning i förhållande till övriga nämnder är väl avvägt. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår. Motionsyrkandet avstyrks.
Förtroendevaldas rätt till insyn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om förtroendevaldas rätt till insyn.
Jämför reservation 9 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 11 ett tillkännagivande om förtroendevaldas rätt till insyn. De anför att det med ett delegationsbeslut alltid bör följa en återrapporteringsplikt till nämndens ledamöter och att det bör finnas regler som säkerställer förbättrad tydlighet. Det finns enligt motionärerna flera skäl till detta. Ett sådant skäl är att flera kommuner har valt att delegera politiskt känsliga beslut till ordförande, presidium eller tjänstemän samtidigt som man har varit väldigt sparsam med att redogöra för ärendets hantering i nämnden. En ledamot av en kommunal nämnd kan då vara ovetande om vilka beslut som har fattats. I vissa fall kan beslutet dessutom vara fattat med stöd av ett otydligt delegationsbeslut.
Gällande rätt
I kommunallagen finns bestämmelser som reglerar möjligheten till delegering av nämndernas beslutanderätt. En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att
46
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden (6 kap. 33 § KL).
När ett beslut fattats med stöd av delegation ska det anmälas till nämnden, som bestämmer i vilken ordning detta ska ske (6 kap. 35 § KL). Alla delegationsbeslut ska anmälas, oavsett om beslutet kan överklagas genom laglighetsprövning eller genom förvaltningsrättsligt överklagande. Anmälan är viktig för att kunna beräkna överklagandetiden för laglighetsprövning.
Det finns vissa ärenden i vilka beslutanderätten inte får delegeras (6 kap. 34 § KL). En nämnd har möjlighet att uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde (6 kap. 36 § KL).
Utöver bestämmelserna om delegering finns bestämmelser om vidaredelegation. Om en nämnd med stöd av 6 kap. 33 § KL uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget eller i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta i stället. Sådana beslut ska anmälas till förvaltningschefen (6 kap. 37 § KL).
Propositionen
Förändrad anmälningsskyldighet för delegationsbeslut
Nuvarande ordning med anmälningsskyldighet för alla delegationsbeslut innebär enligt regeringen en administrativ börda för nämnderna (s. 210 f.). Detta gäller särskilt beslut av mer rutinartad karaktär som nämnden normalt inte har anledning att följa särskilt. Det kan därför enligt regeringen ifrågasättas om alla beslut som fattas på delegation behöver anmälas till nämnden.
Regeringen föreslår att nämnderna ska besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag ska anmälas till dem. Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning. Sådana beslut ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan. Regeringens förslag gäller inte bara de beslut som de anställda fattar på delegation utan även delegationsbeslut av bl.a. utskott och enskilda förtroendevalda. Det gäller även beslut som överklagas enligt bestämmelser i speciallagstiftning, under förutsättning att de kan delegeras. Kommuner och landsting får alltså en ökad frihet att organisera sin verksamhet. Nämnderna kommer dock fortfarande att vara ansvariga för delegaternas beslut.
Lagrådet avstyrkte ett liknande förslag vid införandet av den nuvarande kommunallagen. Lagrådet uttalade bl.a. att förslaget, särskilt för en enskild som vill få lagligheten av ett beslut prövad, kan medföra svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt fann Lagrådet därför att en obligatorisk anmälningsskyldighet var att föredra.
47
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| Regeringen föreslår i propositionen även att den kommunala anslagstavlan | |
| fortsättningsvis ska finnas på kommuners och landstings webbplats. Regering- | |
| en bedömer att förslaget om en webbaserad anslagstavla avsevärt kommer att | |
| öka tillgängligheten till anslagstavlan. Denna förbättrade tillgänglighet | |
| innebär också en förbättrad rättssäkerhet eftersom det på ett betydande sätt | |
| underlättar för medlemmarna att ta del av anslagstavlans innehåll. Några | |
| remissinstanser anför att förslaget riskerar försämra insynen i delegations- | |
| ärenden och medför en ökad svårighet för medlemmar att bevaka ett ärende på | |
| ett sådant sätt att överklagandetiden inte går förlorad. Regeringen anser dock | |
| att övergången till en webbaserad anslagstavla och en ordning där delega- | |
| tionsbeslut som kan överklagas genom laglighetsprövning tillkännages på den | |
| innebär att det kommer att vara betydligt lättare för medlemmarna att bevaka | |
| dessa beslut än enligt dagens ordning. Detta innebär därför snarare en förstärkt | |
| rättssäkerhet. Regeringen påpekar också att delegationsbeslut som inte anmäls | |
| och delegationsbeslut som anmäls kommer att tillkännages på samma ställe. | |
| De olika delegationsbesluten kommer därför inte att behandlas olika utifrån en | |
| rättssäkerhetssynpunkt. | |
| Vissa remissinstanser har anfört att förslaget begränsar nämndens möjlighet | |
| att utöva tillsyn över förvaltningens verksamhet, och de har rest frågetecken | |
| kring nämndens möjlighet till insyn. Eftersom de förtroendevalda fortfarande | |
| har möjlighet att besluta om vilka typer av beslut som ska anmälas till | |
| nämnden, t.ex. om nämnden anser sig ha ett särskilt intresse av vissa typer av | |
| beslut, anser regeringen att förslaget inte äventyrar de förtroendevaldas insyn. | |
| Det bör dock noteras att den politiska majoriteten i en nämnd kommer att | |
| kunna fatta beslut om vilka delegationsbeslut som inte behöver anmälas. | |
| Regeringen anser dock inte att en sådan situation skulle påverka minoritetens | |
| insyn. Även de förtroendevalda kommer att på ett enkelt sätt kunna följa | |
| delegationsbeslut som inte anmäls via den kommunala anslagstavlan. Detta | |
| innebär att om en konflikt uppstår om att en viss kategori beslut inte längre | |
| ska anmälas, har minoriteten ändå möjlighet att enkelt följa dessa beslut. | |
| Beslut som fattas med stöd av vidaredelegation | |
| En nämnd får besluta att en förvaltningschef, som fått delegation enligt 6 kap. | |
| 33 § KL, ges rätt att vidaredelegera beslutanderätten till en annan anställd | |
| inom kommunen. Ett beslut som fattats med stöd av vidaredelegation ska | |
| anmälas till förvaltningschefen (6 kap. 37 § KL). Det finns ingen lagstadgad | |
| skyldighet för delegaten eller förvaltningschefen att vidareanmäla beslutet till | |
| nämnden, men nämnden kan ställa sådana krav som villkor för vidare- | |
| delegering. | |
| Regeringen anser att samma regler om återrapportering till nämnd bör gälla, | |
| oavsett om det är fråga om delegation eller vidaredelegation (s. 213). | |
| Regeringen föreslår därför att nämnderna även ska besluta om i vilken | |
| utsträckning beslut som har fattats med stöd av vidaredelegation ska anmälas | |
| till dem. Även sådana beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om |
48
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
beslutet får överklagas genom laglighetsprövning. Förslaget innebär att det enligt regeringens uppfattning inte längre behövs någon lagstadgad återrapporteringsskyldighet till förvaltningschefen för beslut som fattats med stöd av vidaredelegation. Det står dock nämnden fritt att bestämma att återrapportering, i stället för att ske till nämnden, ska ske till förvaltningschef. Nämnden kan också bestämma att återrapportering ska ske till både nämnden och förvaltningschefen. Alternativt kan nämnden besluta att överlämna till förvaltningschefen att besluta om vilken återrapportering som ska ske till denne.
Beslut som fortfarande alltid ska anmälas till nämnd
En nämnd har möjlighet att uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Regeringen anser att sådana beslut även fortsättningsvis alltid ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde (s. 213). Inte heller ärenden som delegeras till s.k. självförvaltningsorgan omfattas av förslaget.
Delegering till nämndernas presidier
Enligt nuvarande bestämmelser om delegation finns det inte någon möjlighet att delegera beslutanderätten till nämndernas presidier. Nämndernas presidier regleras i 6 kap. 15 § KL. I första stycket anges bl.a. att fullmäktige bland nämndens ledamöter ska välja en ordförande och en eller två vice ordförande som tillsammans utgör nämndens presidium. Motsvarande regler finns för fullmäktige (5 kap. 6 § KL). Dessa regler infördes samtidigt i kommunallagen. Fullmäktiges presidium är ett kommunalrättsligt organ och kan i sin egenskap av presidium ges särskilda uppgifter (prop. 2013/14:5 s. 22 f.). När det gällde förslaget att definiera även nämndernas presidium i 6 kap. 15 § KL hänvisade regeringen till förslaget om fullmäktiges presidium och uttalade att det förslaget motiverades av behovet av att kunna ge fullmäktiges presidium särskilda uppgifter för att vitalisera fullmäktiges arbete. För nämndernas del var det behovet inte lika framträdande. För enhetlighetens skull ansåg regeringen dock att det även när det gäller nämnderna skulle anges att ordföranden tillsammans med vice ordförandena utgör nämndens presidium (prop. 2013/14:5 s. 53).
Nämndens presidium är ett kommunalrättsligt organ, och därför finns enligt regeringen också anledning att överväga att ge samma möjligheter att delegera beslutanderätt till detta som till andra organ. Regeringen anser att det på nämndnivå kan finnas frågor som lämpar sig väl för ett beslutsfattande där man strävar efter politisk konsensus (s. 215). Regeringen föreslår därför att det i kommunallagen införs en möjlighet att delegera beslutanderätt till nämndernas presidium. Bestämmelserna om återrapportering till nämnderna ska gälla även för presidierna. Delegation till nämndens presidium kommer inte att skilja sig från andra former av delegation, vare sig när det gäller vilka typer
49
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| av beslut som kan delegeras eller när det gäller ansvarsfördelningen. Det är | |
| därför upp till den enskilda nämnden att avgöra om några, och i så fall vilka, | |
| beslut som ska delegeras. Det kan t.ex. handla om sådana beslut där nämnden | |
| redan är överens i stora drag om det sakliga innehållet och där beslutet endast | |
| är en formalitet. Det kan också gälla både brådskande och |
|
| ärenden där nämnden redan har fattat ett inriktningsbeslut. Ett annat exempel | |
| är känsliga socialtjänstärenden där man vill hålla kretsen av de inblandade | |
| liten. Enkla myndighetsbeslut och beslut om tillstånd är andra exempel på | |
| sådant som skulle kunna delegeras till ett presidium. |
Utskottets ställningstagande
Ett beslut som har fattats med stöd av delegation från en nämnd ska enligt nuvarande regler alltid anmälas till nämnden. Regeringen föreslår i propositionen att nämnderna i stället som huvudregel ska besluta om i vilken utsträckning sådana beslut ska anmälas. Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning. Förslagen i propositionen framstår enligt utskottet som väl avvägda. Det saknas därför anledning att föreslå något tillkännagivande till regeringen i frågan. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Medborgerlig förslagsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om medborgerlig förslagsrätt.
Motionerna
Robert Hannah (L) begär i motion 2016/17:57 att frågan om att införa medborgerlig förslagsrätt i kommun- och landstingsfullmäktige bör utredas och införas (yrkande 2) samt att möjligheten till medborgarförslag avskaffas om medborgerlig förslagsrätt införs (yrkande 3). Motionären konstaterar att 2014 års demokratiutredning i betänkandet Låt fler forma framtiden! (SOU 2016:5) föreslagit att det införs en medborgerlig förslagsrätt till riksdagen samt till kommun- och landstingsfullmäktige i syfte att vitalisera den svenska demokratin. Motionären anser att en sådan ordning bör införas i stället för dagens ordning med medborgarförslag.
Martin Kinnunen (SD) begär i motion 2015/16:3063 yrkande 6 att möjligheten att väcka medborgarförslag ska göras obligatorisk på kommunal nivå.
50
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Gällande rätt
Ärenden i kommun- eller landstingsfullmäktige får enligt 5 kap. 23 § första stycket 5 KL väckas av den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget, om fullmäktige har beslutat om det (medborgarförslag). Fullmäktige får överlåta åt styrelsen eller en nämnd att besluta i ett ärende som har väckts genom medborgarförslag (5 kap. 25 §).
Möjligheten för kommuner och landsting att besluta att enskilda får väcka ärenden i fullmäktige infördes efter ett förslag av Kommunaldemokratikommittén i betänkandet Att vara med på riktigt (SOU 2001:48). Syftet var att ge medborgarna ytterligare sätt att påverka politiken och att därigenom minska avståndet mellan väljare och förtroendevalda, öka medborgarnas lokalpolitiska engagemang och ge upphov till fler politiska diskussioner mellan valen. Även barn och ungdomar samt personer med utländsk bakgrund som ännu inte fått rösträtt i kommuner och landsting skulle kunna lämna medborgarförslag. Förhoppningen var att införandet av möjligheten till medborgarförslag skulle stärka och vitalisera den lokala demokratin (prop. 2001/02:80 s. 53, bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).
Propositionen
Bestämmelsen om medborgarförslag har i huvudsak oförändrad överförts till den nya kommunallagen (8 kap. 1 §). I en ny andra mening föreslås att rätten att väcka medborgarförslag också ska gälla för unionsmedborgare som är bosatta i kommunen men som, enligt 5 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte är folkbokförda där (s. 256 f.). Denna ändring har sin grund i att det i artikel 22.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) föreskrivs att alla unionsmedborgare på lika villkor ska kunna utöva rätten att rösta och vara valbara inte bara i val till Europaparlamentet utan också i kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta, oavsett om de är medborgare i den staten eller inte.
Demokratiutredningen
2014 års demokratiutredning hade bl.a. i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den medborgerliga förslagsrätten i kommun- och landstingsfullmäktige och att bedöma hur medborgarförslagen påverkat den lokala politikens utformning och den demokratiska delaktigheten i samhället. I uppdraget har också ingått att föreslå hur internet kan användas som ett redskap för att underlätta överlämnandet av medborgarförslag.
Utredningen, som har genomfört en enkätundersökning med landets kommuner och landsting för att utvärdera tillämpningen av bestämmelserna om medborgarförslag och dess effekter för den lokala demokratin, menar att medborgarförslaget har vissa positiva demokratieffekter eftersom det ger enskilda en möjlighet att på ett formaliserat sätt väcka frågor i den besluts-
51
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| fattande processen. Utredningen anser emellertid också att medborgar- | |
| förslagen har en begränsad effekt på det demokratiska samtalet och | |
| åsiktsbildningen, bl.a. eftersom de används i mycket begränsad omfattning och | |
| dessutom inte kan skapa en dialog mellan förtroendevalda å ena sidan och | |
| sammanslutningar av medborgare å den andra, enbart med enskilda | |
| medborgare. Medborgarförslagen ger heller inte en indikation på om det finns | |
| en stark opinion i den fråga som väcks, utan har enligt utredningen främst | |
| använts som en ”förslagslåda” för frågor som uppfattas som klagomål eller | |
| mer allmänna synpunkter (SOU 2016:5, s. 502 f.). | |
| Utredningen förslår därför att ordningen med medborgarförslag ska ersättas | |
| med en möjlighet för de folkbokförda i en kommun eller ett landsting att väcka | |
| en folkmotion till kommun- eller landstingsfullmäktige. Ett ärende får enligt | |
| förslaget väckas om en folkmotion inom sex månader stöds av minst 1 procent | |
| av de folkbokförda i kommunen eller landstinget. Till skillnad från vad som | |
| är fallet med medborgarförslag, som är en frivillig möjlighet för kommun- och | |
| landstingsfullmäktige att införa, ska ordningen med folkmotion vara | |
| tvingande, dvs. fullmäktige ska vara skyldig att ta emot en motion som har | |
| undertecknats av 1 procent av de folkbokförda. | |
| I syfte att vitalisera demokratin och stärka de enskilda medborgarnas | |
| inflytande även på nationell nivå föreslår Demokratiutredningen att frågan om | |
| möjligheten att väcka folkmotioner till riksdagen bör utredas (bet. s. 377 f.). | |
| Demokratiutredningens förslag bereds för närvarande inom Regerings- | |
| kansliet. |
Tidigare behandling
Utskottet behandlade våren 2016 motionsyrkanden om folkinitiativ på nationell nivå och om s.k.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om en förändring av dagens ordning med medborgarförslag nyligen har varit föremål för utredning och att utredningen har lämnat förslag om förändringar av ordningen med medborgarförslag. Beredningen av utredningsförslagen bör inte föregripas, varför motionsyrkandena bör avslås.
52
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Kommunala folkomröstningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om folkinitiativ och kommunala folkomröstningar.
Jämför reservation 10 (SD,
Motionerna
Martin Kinnunen (SD) yrkar i motion 2015/16:3063 att kraven för att begära folkinitiativ sänks (yrkande 2), att partiernas möjlighet att stoppa ett folkinitiativ avskaffas (yrkande 3), att ett resultat av en folkomröstning ska vara tvingande och inte ska kunna ändras av fullmäktige under den innevarande mandatperioden (yrkande 4), samt att det utreds hur man kan införa elektroniska namninsamlingar vid folkinitiativ (yrkande 5). Motionären anför att möjligheten för medborgare att själva väcka initiativ är central i en demokrati. I takt med att partierna förlorar folklig förankring har frågan fått ökad betydelse. Erfarenheterna av ordningen med folkinitiativ är enligt Martin Kinnunen dock inte goda eftersom alltför många folkinitiativ stoppas av kommunerna. Det innebär vidare ett praktiskt problem att underskrifterna måste lämnas in skriftligt. Eftersom elektronisk namninsamling redan är möjlig på
Även Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommitté- motion 2016/17:3734 att kravet sänks för hur många kommunmedlemmar som ska stå bakom ett folkinitiativ för att få till stånd en folkomröstning, samt att möjligheten till elektroniska namninsamlingar vid folkinitiativ utreds (yrkande 9).
Gällande ordning
Förutsättningarna för folkinitiativ anges i 5 kap. 23 § andra stycket KL. Där anges att ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får väckas i kommun- eller landstingsfullmäktige av minst 10 procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgift om när namnteckningarna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser. Namnunderskrifter som är äldre än sex månader ska inte räknas.
Har ett folkinitiativ väckts ska fullmäktige besluta att en folkomröstning ska hållas om den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den, och inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget (5 kap. 34 a §).
53
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| När bestämmelserna om folkinitiativ infördes fick ett sådant väckas av | |
| minst 5 procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna, | |
| och ett folkinitiativ kunde avslås av fullmäktige med enkel majoritet. I motiven | |
| uttalades att folkinitiativet skulle stärka den lokala demokratin och öka | |
| enskilda kommunmedlemmars inflytande på den kommunala verksamheten | |
| samtidigt som förslaget ansågs väl avvägt i förhållande till den representativa | |
| demokratin (prop. 1993/94:188 s. 49 f.). | |
| Den 1 januari 2011 gjordes vissa ändringar i syfte att förstärka folk- | |
| initiativet: ett folkinitiativ måste nu stödjas av fler röstberättigade kommun- | |
| eller landstingsmedlemmar, men har ett initiativ lyckats få tillräckligt många | |
| namnunderskrifter ska en folkomröstning som huvudregel hållas. Endast en | |
| kvalificerad majoritet av fullmäktiges ledamöter kan avslå ett folkinitiativ. I | |
| motiven uttalades (prop. 2009/10:80 s. 105) bl.a. att den spärr det innebär att | |
| fullmäktige med kvalificerad majoritet kan avslå ett folkinitiativ kan antas leda | |
| till att folkomröstningar inte hålls i frågor som visserligen formellt faller in | |
| under vad fullmäktige kan besluta om men som till sin karaktär är sådana att | |
| det vore olämpligt att folkomrösta om dem. Exempel på sådana frågor är | |
| anställningsärenden och andra ärenden där det finns risk för att enskilda | |
| personer upplever en folkomröstning som kränkande. | |
| I remissbehandlingen av förslaget som lämnades av Grundlagsutredningen | |
| i betänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125), ansåg ett antal | |
| remissinstanser att ett förstärkt folkinitiativ enligt den modell som utredningen | |
| föreslog riskerade att ge olika särintressen ett alltför kraftfullt verktyg för att | |
| påverka politiken och att fördröja beslutsprocessen. Regeringen menade att en | |
| sådan risk inte borde överdrivas och att det fick antas att initiativ som saknar | |
| demokratisk förankring inte kommer att ha stöd hos en tillräckligt stor andel | |
| av ledamöterna i fullmäktige för att leda till folkomröstning. Att ett folk- | |
| initiativ har väckts medför heller inte att fullmäktige är förhindrad att fatta ett | |
| beslut i ärendet, om folkinitiativet kan antas ha väckts enbart i syfte att försöka | |
| förhala beslutsprocessen. Vidare konstaterade regeringen att de folkomröst- | |
| ningar som anordnas endast är rådgivande (prop. 2009/10:80 s. 106). |
Propositionen
Bestämmelserna om folkinitiativ har i sak oförändrade förts in i 8 kap. 2 § i den föreslagna lagen.
Demokratiutredningen
2014 års demokratiutredning hade i övergripande uppdrag att analysera behovet av och utarbeta förslag till åtgärder för att öka och bredda engagemanget inom den representativa demokratin samt att stärka individens möjligheter till delaktighet i och inflytande över det politiska beslutsfattandet mellan de allmänna valen. En del av utredningens uppdrag gällde folkinitiativet och de kommunala folkomröstningarna. I uppdraget ingick att
54
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
sammanställa erfarenheter av det förstärkta folkinitiativet och bedöma dess effekter på demokratiutvecklingen på lokal nivå samt att föreslå åtgärder för hur kommuner och landsting kan åstadkomma ett högre valdeltagande i kommunala folkomröstningar och hur legitimiteten för folkomröstningar kan stärkas. Utredningen skulle också föreslå dels hur internet kan användas för att underlätta namninsamlingar till folkinitiativ, dels åtgärder som kan bidra till att folkinitiativet kan genomföras och administreras ändamålsenligt och effektivt samt bidra till att demokratin fördjupas på lokal nivå.
Utredningen lämnade i januari 2016 betänkandet Låt fler forma framtiden! (SOU 2016:5). Utredningen anser att folkinitiativet är ett värdefullt redskap för inflytande och delaktighet i den lokala demokratin som innebär utökade möjligheter för direktdeltagande i kommunernas och landstingens beslutsprocesser. Utredningens sammanställning av erfarenheter av det förstärkta folkinitiativet visar dock att det inte har varit utan problem och att det har skapat vissa spänningar i den lokala demokratin. Det principiella värdet av att väljarna har en möjlighet till direktdeltagande i politiska beslut överväger emellertid enligt utredningen de negativa erfarenheterna.
Utredningen anser att de grundläggande principerna för folkinitiativet, dvs. att det krävs ett stöd av 10 procent av de röstberättigade för att väcka ett folkinitiativ och två tredjedelar av fullmäktige för att avslå det, innebär en bra avvägning mellan det representativa beslutsfattandet och inslaget av deltagardemokrati. Däremot bör insamlingen av namnunderskrifter enligt utredningen underlättas. Kommunernas arbete med att validera namnunderskrifter är tids- och resurskrävande och riskerar att leda till beslut som grundar sig på godtyckliga bedömningar. Utredningen förslår därför att det vid sidan av dagens ordning med underskrifter i pappersform ska vara möjligt att samla in underskrifter via internet, där den egenhändiga namnunderskriften ersätts med ett elektroniskt undertecknande, exempelvis med hjälp av
Utredningen redovisar också överväganden när det gäller bl.a. behandlingen av personuppgifter och sekretess på webbplatsen, kravet på att initiativtagarnas personnummer ska anges, publicering av information om pågående folkinitiativ på kommunens eller landstingets webbplats samt samråd vid formuleringen av den fråga som ska vara föremål för en folkomröstning.
Utredningen anser vidare att det bör genomföras en försöksverksamhet med
55
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| utredningen utgöra ett underlag vid framtida övervägningar om en | |
| försöksverksamhet med |
|
| Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. |
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare under mandatperioden behandlat motionsyrkanden i samma fråga. Ett yrkande om en utredning om att möjliggöra elektronisk namninsamling vid folkinitiativ avstyrktes eftersom det ansågs tillgodosett genom Demokratiutredningens uppdrag. Övriga yrkanden avstyrktes med hänvisning till att de frågor de berörde var föremål för Demokratiutredningens då pågående arbete. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (bet. 2014/15:KU18 s. 19 f., rskr. 2014/15:174).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om folkinitiativ nyligen har varit föremål för utredning och att utredningen inte har funnit skäl att föreslå några förändringar av de grundläggande principerna för folkinitiativet. Dagens ordning, dvs. att det krävs ett stöd av 10 procent av de röstberättigade för att väcka ett folkinitiativ och två tredjedelar av fullmäktige för att avslå det, innebär enligt utredningen en bra avvägning mellan det representativa beslutsfattandet och inslaget av deltagardemokrati. Utskottet instämmer i denna bedömning, och konstaterar härutöver att utredningen har lämnat förslag på att namninsamlingen för ett folkinitiativ även bör kunna ske elektroniskt. Beredningen av utredningsförslaget i denna del bör inte föregripas. Motionsyrkandena avstyrks.
Allmänhetens insyn i kommunala bolag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om allmänhetens rätt och möjlighet till insyn i kommunala bolag.
Jämför reservation 11 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) anför i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 3 att insynen i kommunalt och regionalt ägda bolag är eftersatt och att regeringen bör se till att medborgarnas rätt och möjlighet till insyn i dessa bolag kan säkerställas. Det är viktigt att insynen i praktiken fungerar lika bra i de kommunalt och regionalt ägda bolagen som den gör i den övriga kommunala och regionala verksamheten. Det bör inte ha någon
56
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
betydelse om bolagen är helt eller delvis ägda av kommunen eller regionen. Tillgången på allmänna och offentliga handlingar måste kunna garanteras.
Gällande rätt
Kommuner och landsting får efter beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet till en juridisk person (3 kap. 16 § KL). Bestämmelser om allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos vissa juridiska personer finns i 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av OSL jämställas med myndigheter.
Kommuner och landsting ska anses utöva ett rättsligt bestämmande inflytande om de ensamma eller tillsammans
1.äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2.har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse, eller
3.utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.
Även om ett sådant inflytande utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller ett landsting bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna, ska inflytandet anses utövat av kommunen eller landstinget. Bestämmelserna om kommuner och landsting gäller även för kommunalförbund.
I delägda kommunala bolag, där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan utan att ha ett sådant inflytande över verksamheten som anges ovan, gäller inte offentlighetsprincipen. Fullmäktige ska emellertid enligt 3 kap. 18 § andra stycket KL, verka för att allmänheten ska ha rätt att ta del av handlingar enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och OSL.
Om en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag ska fullmäktige se till att bolaget ger allmänheten insyn i den verksamhet som genom avtal lämnas över till en privat utförare (3 kap. 17 § 6 KL). I delägda kommunala bolag ska fullmäktige se till att bolaget ger allmänheten insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över till en privat utförare i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt (3 kap. 18 § första stycket och 17 § 6 KL).
2016/17:KU30
57
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
Propositionen
Nu gällande bestämmelser i 3 kap.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att ta något initiativ till ändringar i de bestämmelser i kommunallagen och offentlighets- och sekretesslagen som reglerar allmänhetens rätt till insyn i kommunala bolag. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Kommunal samverkan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om kommunal samverkan.
Motionerna
I partimotionerna 2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C), yrkande 18, och 2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C), yrkande 20, begärs att nya former av kommunala samarbeten ska underlättas för att förbättra invånarnas service och stärka det demokratiska inflytandet för medborgare. Samma yrkande finns även i kommittémotion 2016/17:3096, yrkande 7, av Peter Helander och Helena Lindahl (båda C).
Jesper Skalberg Karlsson (M) menar i motion 2016/17:1029, yrkande 1, att samverkan kommuner emellan bör underlättas när det gäller finansiering av
Gällande ordning
Av 2 kap. 1 § KL följer att en kommuns eller ett landstings åtgärd måste vara knuten till kommunens respektive landstingets eget område eller dess medlemmar, samt att åtgärden inte ska handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan (lokaliseringsprincipen). Kommuner och landsting får enligt 8 kap. 3 c § KL inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller (självkostnadsprincipen).
Undantag från lokaliserings- och självkostnadsprinciperna kräver stöd av lag.
58
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Kommunal samverkan kan i dag förekomma i offentligrättslig form genom kommunalförbund och gemensamma nämnder, samt i privaträttslig form genom olika former av samverkansavtal. En stor översyn av möjligheterna till kommunal samverkan gjordes i mitten av
Kommuner ansvarar enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster för att tillhandahålla vattenförsörjning och avlopp genom en allmän
Propositionen
Bestämmelserna som slår fast lokaliseringsprincipen finns i förslaget i 2 kap. 1 och 2 §§. Självkostnadsprincipen regleras i förslaget i 2 kap. 6 §. Förslagen innebär inte någon ändring i sak.
Regeringen gör bedömningen att frågan om utökade möjligheter till avtalssamverkan bör utredas ytterligare (s. 147 f.). Frågan rör enligt regeringen centrala kommunala principer såsom lokaliseringsprincipen och väcker frågor om upphandling och transparens. Regeringen har gett en parlamentarisk kommitté i uppdrag att utarbeta en strategi för att stärka kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och möta de utmaningar som följer bl.a. av den demografiska utvecklingen och den snabba urbaniseringstakten (Fi 2017:02, dir. 2017:13). I uppdraget ingår bl.a. att utreda förutsättningarna för att ge kommunerna generella möjligheter att avtalssamverka. Den del av uppdraget som avser avtalssamverkan ska redovisas senast den 1 oktober 2017. Uppdraget ska i resterande delar redovisas senast den 15 oktober 2019.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om kommunal samverkan. Våren 2013 hänvisade utskottet till att resultatet av beredningen av
59
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| utredningsbetänkanden borde inväntas och avstyrkte motionen (bet. | |
| 2012/13:KU22 s. 44). Våren 2014 ansåg utskottet att det inte fanns skäl att | |
| föreslå ytterligare översyn av kommunala samverkansformer. Motionen | |
| avstyrktes (bet. 2013/14:KU12 s. 22). |
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser inte att det pågående utredningsarbetet om avtalssamverkan bör föregripas, och avstyrker motionsyrkandena.
Ekonomisk förvaltning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att kommunallagens krav på en ekonomi i balans ska förtydligas.
Jämför reservation 12 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 1 att kommunallagens krav på en ekonomi i balans ska förtydligas. Det är enligt motionärerna helt grundläggande att de gemensamma kommunala och regionala resurserna i första hand går till kärnverksamheten. Kommunens skattebetalare ska inte behöva förvandlas till ofrivilliga riskkapitalister genom att politiker investerar pengar i osäkra ekonomiska projekt som riskerar att bli förlustaffärer. Det bör därför enligt motionärerna finnas tydligare krav på kommunerna och färre möjligheter att göra undantag från balanskravet.
Gällande rätt
I kommunallagen och i lagen (1997:614) om kommunal redovisning finns bestämmelser om hur kommuner och landsting ska sköta sin ekonomiska förvaltning. Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer (8 kap. 1 § KL). Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller landstinget.
Enligt 8 kap. 4 och 5 §§ KL ska kommuner och landsting varje år upprätta en budget för nästa kalenderår som innehåller en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret. Av planen ska det bl.a. framgå hur verksamheten ska finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Budgeten ska som huvudregel upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna, dvs. kommunernas och landstingens budgetar ska vara balanserade. Undantag från kravet får göras om det finns synnerliga skäl. Ett
60
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
synnerligt skäl kan enligt förarbetena vara att ge en kommun eller ett landsting med en stark finansiell ställning möjlighet att med beaktande av god ekonomisk hushållning minska sin förmögenhet (prop. 2003/04:105 s. 18 f.). Även större omstruktureringsåtgärder med åtföljande kostnader som en kommun eller ett landsting vidtar i syfte att uppnå en god ekonomisk hushållning kan utgöra skäl för att inte fastställa en budget i balans.
För att utjämna intäkter över en konjunkturcykel har kommuner och landsting sedan 2013 möjlighet att under vissa i 8 kap. 3 d § KL angivna förutsättningar reservera medel till en resultatutjämningsreserv, som vid behov kan tas i anspråk för att täcka underskott i verksamheten (prop. 2011/12:172, bet. 2012/13:FiU15).
Kommuners och landstings förvaltningsberättelser ska enligt 4 kap. 3 a § lagen om kommunal redovisning innehålla upplysningar om dels årets resultat efter balanskravsjusteringar, dels detta resultat med justering för förändring av resultatutjämningsreserven (balanskravsresultat). Om balanskravsresultatet för ett visst räkenskapsår är negativt, ska det enligt 8 kap. 5 a § KL regleras under de närmast följande tre åren. Fullmäktige ska anta en åtgärdsplan för hur regleringen ska ske. Beslut om reglering ska fattas senast i budgeten det tredje året efter det år då det negativa balanskravsresultatet uppkom.
Fullmäktige får enligt 8 kap. 5 b § KL besluta att en reglering av ett negativt balanskravsresultat inte ska göras om det finns synnerliga skäl. I förarbetena anges att synnerliga skäl t.ex. kan föreligga när en kommun eller ett landsting medvetet och tydligt har gjort avsättningar och byggt upp ett avsevärt eget kapital för att möta tillfälliga framtida intäktsminskningar eller kostnadsökningar. Ett annat exempel är när tillgångar har avyttrats och en förlust därvid har uppstått. Det kan då finnas skäl att inte reglera förlusten under förutsättning att avyttringen samtidigt innebär att kommunen eller landstinget därigenom har skapat förutsättningar för minskade framtida kostnader (prop. 1996/97:52 s. 38 f. och 94). Möjligheten att inte reglera ett negativt resultat ska användas restriktivt (prop. 2003/04:105 s. 26).
Propositionen
Bestämmelserna om ekonomisk förvaltning har i den nya lagen placerats i 11 kap. Någon förändring i sak föreslås inte i propositionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner inte skäl att ta något initiativ till ändringar i de bestämmelser som reglerar hur kommuner och landsting ska sköta sin ekonomiska förvaltning. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandet.
61
2016/17:KU30 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Kommunala budgetar i ett beslut
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om kommunala budgetbeslut.
Motionen
I motion 2015/16:179 begär Rasmus Ling (MP) att kommunallagen ändras så att beslut om kommunala budgetar tas i ett samlat beslut. Motionären anför att valresultaten i många kommuner, regioner och landsting har inneburit att det inte har bildats styrande majoriteter. I stället styrs kommunen, regionen eller landstinget av en minoritet. Med en hänvisning till hur riksdagen beslutar om statens budget menar motionären att kommunala budgetar bör tas i ett beslut så att inte budgeten splittras upp i budgetbeslut i olika delar.
Gällande ordning
Budgetprocessen i kommuner och landsting regleras i 8 kap. KL. Kommuner och landsting ska enligt 4 § varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår). Budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Av 6 § följer att ett förslag till budget ska upprättas av styrelsen före oktober månads utgång, eller, om det finns särskilda skäl, i november. Förslaget ska hållas tillgängligt för allmänheten (10 §). Budgeten fastställs enligt 8 § av fullmäktige före november månads utgång. Om budgeten av särskilda skäl inte kan fastställas före november månads utgång ska fullmäktige ändå fastställa bl.a. skattesatsen inom denna tid. Budgeten ska i sådana fall fastställas före december månads utgång (9 §).
Sedan regeringen har lämnat sitt förslag till statsbudget i budgetpropositionen beslutar riksdagen om statsbudgeten i två steg enligt den s.k. rambeslutsmodellen (11 kap. 18 § riksdagsordningen). I det första steget beslutar riksdagen hur stora statens utgifter får vara totalt och hur mycket vart och ett av de 27 utgiftsområdena får kosta. I det andra steget beslutar riksdagen om de olika anslagens storlek inom respektive utgiftsområde.
Propositionen
Bestämmelserna om budgetprocessen i kommuner och landsting regleras i huvudsak i den föreslagna lagens 11 kap. I 8 kap. 14 § finns bestämmelsen om att budgetförslaget ska hållas tillgängligt för allmänheten.
I 11 kap. 1 § föreslås den ändringen att förslag till budget för revisorernas verksamhet ska upprättas av fullmäktiges presidium. Ändringen syftar till att stärka revisionens oberoende gentemot de granskade organen (prop. s. 242).
62
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande om utformningen av kommunala budgetbeslut. Utskottet ansåg då att resultatet av ett pågående utredningsarbete borde inväntas och avstyrkte motionen (bet. 2010/11:KU24 s. 34).
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner inte skäl att ställa sig bakom det som yrkas i motionen om kommunala budgetbeslut. Motionen avstyrks.
Återbetalning av kommunal- och landstingsskatt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om individuell återbetalning av kommunalskatt och landstingsskatt.
Motionen
Finn Bengtsson och Gunilla Nordgren (båda M) begär i motion 2015/16:967 att det införs en möjlighet till individuell återbetalning av kommunalskatt och landstingsskatt vid överskott. Motionärerna anför att det inte är ovanligt att skatteuttaget i en kommun eller ett landsting vid budgetårets slut har varit högre än vad som krävts för att täcka utgifterna, så att det uppstår ett överskott. En lösning skulle vara att erbjuda möjligheten för en kommun eller ett landsting att återföra detta till skattebetalarna i form av en individuell skatteåterbäring. Dagens ordning med resultatutjämningsreserver, vilket utskottet tidigare hänvisat till när det avstyrkte ett liknande motionsyrkande, möjliggör enligt motionärerna inte en individuell återbetalning till enskilda.
Bakgrund och gällande ordning
Frågan om krav på kommuner och landsting att ha en ekonomi i balans har stått i fokus vid översynen av den kommunala ekonomin. I 1977 års kommunallag fanns ett krav på att den kommunala ekonomin skulle vara i balans. Detta krav slopades i 1991 års kommunallag och ersattes med ett allmänt krav på att ha en god ekonomisk hushållning. Ett krav på att ha en budget där intäkterna överstiger kostnaderna infördes (prop. 1996/97:52 och 1996/97:150). Detta krav har därefter förtydligats och försetts med olika former av undantag (prop. 2003/04:105 och prop. 2011/12:172). En särskild kommunal redovisningslag, lagen (1997:614) om kommunal redovisning, har också trätt i kraft.
Kommuner och landsting ska enligt 8 kap. 1 § KL ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra
63
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| juridiska personer. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk | |
| hushållning för kommunen eller landstinget. Enligt 2 § i samma kapitel ska | |
| kommuner och landsting förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god | |
| avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Fullmäktige ska enligt | |
| 3 § meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. | |
| Kommuner och landsting får under angivna förutsättningar ta ut avgifter | |
| för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller (3 b §). Avgifterna får dock | |
| inte vara högre än vad som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller | |
| nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller, den s.k. själv- | |
| kostnadsprincipen (3 c §). | |
| Kommuner och landsting ska enligt 4 § varje år upprätta en budget för nästa | |
| kalenderår (budgetår). Budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger | |
| kostnaderna. Undantag från detta krav får göras bl.a. i den utsträckning som | |
| medel från en resultatutjämningsreserv tas i anspråk: kommuner och landsting | |
| får enligt 3 d § reservera medel till en utjämningsreserv under förutsättningar | |
| som anges i bestämmelsen. Reservering får göras för att utjämna intäkter över | |
| en konjunkturcykel. | |
| Fullmäktige i en kommun som under ett år beslutade att återbetala överskott | |
| till kommunmedlemmarna har ansetts överskrida sina befogenheter. En | |
| kommun kan inte efter de tidsfrister som anges i lagen för när skattesatsen och | |
| budgeten ska fastställas ändra skattesatsen. Att återbetala skattemedel innebär | |
| enligt Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) i praktiken en | |
| otillåten retroaktiv sänkning av skattesatsen. Kommunen anses inte heller | |
| kunna återbetala skattemedel på någon annan grund, eftersom detta skulle | |
| innebära understöd till enskilda som kräver särskilt lagstöd (RÅ 1991 ref. 64). |
Propositionen
Huvuddelen av bestämmelserna om kommunernas och landstingens ekonomiska förvaltning har i den nya kommunallagen förts in, utan ändringar i sak, i 11 kap. Bestämmelserna om förutsättningarna för att ta ut avgifter och om självkostnadsprincipen har placerats i 2 kap. Vissa bestämmelser finns dessutom i 8 kap. i förslaget.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden i samma fråga (se bl.a. bet. 1997/98:KU4 s. 9 f., 2008/09:KU5 s. 26 f., och 2010/11:KU24 s. 31 f.) senast våren 2015. Utskottet noterade då att möjligheten att använda resultatutjämningsreserver hade införts i kommunallagen, men var inte beredd att ställa sig bakom yrkandet om individuell återbetalning av skattemedel. Motionen avstyrktes (bet. 2014/15:KU18 s. 61 f.).
64
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och avstyrker motionen.
Revision
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om den kommunala revisionen. Jämför reservation 13 (SD,
Motionerna
Några av motionerna från den allmänna motionstiden 2015/16 gäller den kommunala revisionen: motion 2015/16:428 yrkande 2 av Sotiris Delis och Erik Ottoson (båda M), motion 2015/16:733 av Niklas Wykman (M), motion 2015/16:1250 yrkande 1 och 2 av Ida Drougge och Erik Bengtzboe (båda M) samt motion 2015/16:1675 av Finn Bengtsson (M). Motionärerna begär en utredning av frågan om en förstärkning av den kommunala revisionen.
Sotiris Delis och Erik Ottoson anför att möjligheterna till en extern och oberoende revision bör utredas. Niklas Wykman menar att sakkunniga revisorer bör stå för den huvudsakliga granskningen och föredra revisionsresultatet för kommunrespektive landstingsfullmäktige. Revisorerna på kommunal nivå bör enligt Niklas Wykman ges verktyg som motsvarar de som Riksrevisionen har på statlig nivå. Det senare anförs även av Ida Drougge och Erik Bengtzboe, som dessutom yrkar att frågan om ett utökat uppdrag för revisorerna utreds. De bör enligt motionärerna också kunna granska exempelvis hur kommunala mål sätts och vilken effekt genomförda satsningar har fått.
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommittémotion 2016/17:3734 (yrkande 2) att frågan om hur oppositionens möjlighet att genom revision få insyn i fullmäktiges beslut utreds. Som exempel på hur insynen kunde öka nämner motionärerna att oppositionen får utse revisorerna.
Bakgrund och gällande ordning
Den kommunala revisionen har varit föremål för ett återkommande reformarbete, som bl.a. inneburit ett krav på att revisorerna ska biträdas av sakkunniga, att fullmäktige ska motivera sitt förslag till beslut i ansvarsfrihetsfrågan och att fullmäktigeledamöter inte kan väljas till revisorer.
Enligt 3 kap. 8 § KL ska det för granskning av den verksamhet som bedrivs inom en nämnds verksamhetsområde och av en fullmäktigeberedning finnas revisorer. Revisorerna granskar enligt 9 kap. 9 § årligen i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. De granskar på samma sätt, genom de revisorer eller lekmannarevisorer som utsetts i företag enligt 3 kap.
65
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| verksamheten i de företagen. Revisorerna prövar om verksamheten sköts på | |
| ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om | |
| räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontroll som görs inom | |
| nämnderna är tillräcklig. | |
| Enligt 9 kap. 1 § KL ska en nyvald fullmäktige under de år då val av | |
| fullmäktige har förrättats i hela landet välja revisorer för granskning av | |
| verksamheten under de fyra följande åren. Vid en samlad revision av hela | |
| verksamheten ska minst fem revisorer väljas, enligt 2 § samma kapitel. Vid en | |
| särskild revision för granskning av en viss nämnds verksamhet ska minst fem | |
| revisorer väljas för varje nämnd eller grupp av nämnder. En gemensam nämnd | |
| ska granskas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller | |
| landstinget. |
Propositionen
Regeringen gör i propositionen bedömningen att den nuvarande ordningen med förtroendevalda revisorer som ansvarar för både förvaltnings- och redovisningsrevision bör behållas (s. 240 ff.). Regeringen anför i huvudsak följande.
Den kommunala revisionen har varit föremål för flera reformer de senaste decennierna. Många åtgärder har vidtagits för att stärka oberoendet och professionaliteten. All verksamhet i kommuner bygger på nämndmodellen där förtroendevalda är ansvariga. Inom en sådan modell är det inte anmärkningsvärt att även fullmäktiges kontroll genom revision bedrivs på motsvarande sätt. Om systemet med förtroendevalda revisorer avskaffades skulle det innebära en förändring av kommunernas organisationsmodell och ett ingrepp i det kommunala självstyret. Den kommunala förvaltningsrevisionen är till sin karaktär politisk och de som granskas är till stor del förtroendevalda. Granskningen ska därför ledas av förtroendevalda. De förtroendevalda revisorerna har stor kompetens om hur kommunen eller landstinget är organiserat och om lokala förhållanden. Det kan ifrågasättas om en helt yrkesmässig revision kan upprätthålla motsvarande kunskap. Om revisionen t.ex. ska upphandlas kan upparbetad kompetens förloras varje gång en ny upphandling görs. Långsiktigheten i revisionsarbetet blir då lidande. Det bör också uppmärksammas att den politiska minoritetens insyn i revisionen med en sådan modell riskerar att försvinna. Det nuvarande systemet har också i allt väsentligt fungerat väl. Inte heller den särskilda utredare som hade i uppdrag att föreslå en moderniserad kommunallag menade att det nuvarande systemet för kommunal revision borde förändras.2
Regeringen lämnar dock vissa förslag som syftar till att öka den kommunala revisionens oberoende och professionalism inom ramen för nuvarande ordning. Av dessa förslag kan här nämnas att det ska vara fullmäktiges presidium, och inte som i dag styrelsen, som ska upprätta förslaget till budget
2 En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24), slutbetänkandet av Utredningen om en kommunallag för framtiden, s. 605 f.
66
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
för revisorerna. Förslaget syftar enligt regeringen till att stärka revisionens oberoende gentemot de granskade organen och för att se till att frågan om budget till revisionen får en allsidig prövning. Vidare föreslås att de sakkunniga alltid ska ges tillfälle att yttra sig när fullmäktige behandlar revisionsberättelsen. För att ytterligare förstärka revisionens oberoende är det enligt regeringen viktigt att stärka de sakkunnigas ställning. Dessutom föreslår regeringen att den som är revisor inte ska kunna väljas till ledamot eller ersättare i fullmäktige.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motioner i samma fråga. Motionerna har avstyrkts av utskottet, i början av den förra mandatperioden med hänvisning till redan genomförda ändringar i kommunallagen som innebar en förstärkning av den kommunala revisionen (bet. 2010/11:KU24 s. 34 f.), och senare med hänvisning till den då pågående beredningen av de förslag som lämnats av Utredningen om en kommunallag för framtiden (bet. 2014/15:KU18 s. 10). Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2014/15:174).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser liksom regeringen att den nuvarande ordningen med förtroendevalda revisorer som ansvarar för både förvaltnings- och redovisningsrevision bör behållas. I propositionen lämnar regeringen dessutom vissa ytterligare förslag, vilka enligt utskottets mening ytterligare förstärker revisionens oberoende. Det saknas därför enligt utskottet skäl att ställa sig bakom vad som yrkas i motionerna. Motionsyrkandena bör därför avslås.
Laglighetsprövning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om utökade möjligheter att överklaga kommunala beslut.
Jämför reservation 14 (SD,
Motionen
Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) begär i kommittémotion 2016/17:3734 yrkande 13 att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag på adekvata rättsmedel för att motverka att ett fåtal enskilda kommunföreträdare informellt ska kunna fatta de
67
| 2016/17:KU30 | UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN |
| menar att betydligt större hänsyn bör kunna tas till faktiskt agerande och | |
| efterföljande beslut i förvaltningen, som skapar faktisk rättskraft vid laglig- | |
| hetsprövning av sådana fall. |
Gällande ordning
Kommunala beslut kan överklagas antingen genom laglighetsprövning eller genom förvaltningsrättsligt överklagande. Föreskrifterna om laglighetsprövning gäller enligt 10 kap. 3 § KL, inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande. Uppdelningen mellan dessa överklagandemöjligheter kan generellt beskrivas så att beslut fattade enbart med stöd av kommunallagen överklagas genom laglighetsprövning. Beslut fattade med stöd av speciallagstiftning överklagas däremot oftast genom förvaltningsrättsligt överklagande.
Laglighetsprövning är ett rättsmedel som syftar till att ge medlemmarna möjlighet att kontrollera att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsenligt sätt. Kännetecknande för laglighetsprövning är att besluten endast kan prövas mot de punkter som anges i kommunallagen och att prövningen är begränsad till lagligheten av ett beslut. Om överklagandet bifalls får beslutet upphävas men inte ersättas med ett nytt beslut.
Talan kan föras mot beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett kommunalförbund, av en nämnd, av ett partssammansatt organ eller av revisorerna i fråga om deras förvaltning (10 kap. 2 § KL). Även beslut av förbundsstyrelsen, en annan nämnd eller ett partssammansatt organ i ett kommunalförbund kan överklagas. Beslut av rent förberedande eller verkställande art kan dock inte överklagas.
Laglighetsprövning kan bara ske på de särskilda grunder som är angivna i 10 kap. 8 § KL. Ett överklagat beslut ska enligt första stycket upphävas om
• det inte har tillkommit i laga ordning,
• beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
• det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
• beslutet strider mot lag eller annan författning.
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna om laglighetsprövning bör finnas kvar i huvudsak oförändrade i den nya kommunallagen (s. 251 f.). Regleringen kring vilka kommunala beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning bör enligt regeringen inte heller förändras (s. 258 f.). Regeringen föreslår vidare att nuvarande prövningsgrunder ska behållas men förtydligas och redigeras språkligt (s. 261 f.). Bestämmelserna om laglighetsprövning har i den nya lagen placerats i 13 kap.
68
| UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN | 2016/17:KU30 |
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att nuvarande bestämmelser om laglighetsprövning i huvudsak bör behållas. Utskottet finner därför inte skäl att ställa sig bakom vad som anförs i motionen och föreslår att motionsyrkandet avslås.
69
2016/17:KU30
Reservationer
1.Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige, punkt 3 (SD, -
)
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 5.
Ställningstagande
I kommunallagen finns bestämmelser som reglerar antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige. Reglerna, som bl.a. anger det minsta tillåtna antalet ledamöter i fullmäktige, är inte tillräckligt flexibla. Vi menar därför att dessa regler bör ses över. Utgångspunkten för översynen bör vara att öka kommunernas och regionernas handlingsutrymme i detta avseende samtidigt som en god medborgerlig förankring garanteras.
2.Byte av partitillhörighet och ersättare i fullmäktige, punkt 4 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2015/16:2754 av Markus Wiechel (SD), 2015/16:3084 av Markus Wiechel (SD), 2016/17:2263 av Markus Wiechel (SD) och
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt nuvarande regler finns ingen möjlighet för partierna att efter ett val tillföra kandidater som inte tidigare funnits med på partiets valsedel, till
70
RESERVATIONER
fullmäktige. Detta är en ordning som riskerar att leda till tomma stolar. Tomma stolar i fullmäktige är inte bara en förlust för det politiska partiet utan även för de väljare som i praktiken inte får utdelning för sina röster. Ett argument mot att efter ett val låta partierna tillföra kandidater på sina mandat, är att det är partiernas ansvar att se till att det finns ersättare som är beredda att träda in. Detta är dock inte möjligt i alla situationer. Samtidigt är det ett samhällsproblem att intresset för att engagera sig i politiska partier under lång tid har varit dalande. Genom att öppna för att mellan val låta partierna tillföra ledamöter till fullmäktige, skulle riskerna med tomma stolar minska avsevärt samtidigt som väljarna skulle garanteras att deras röster räknades.
Vi vill också att mandaten på ett tydligare sätt ska knytas till de politiska partierna, så att s.k. politiska vildar som inte är personkryssade ska kunna bli av med sina uppdrag i fullmäktige, nämnder, styrelser, bolag och stiftelser. De ska inte heller kunna sitta mandatperioden ut med arvode. Personer som har blivit tillsatta som råd, eller fått uppdrag i nämnder, styrelser och bolag, ska också kunna avsättas om de inte längre har partigruppens förtroende.
När det gäller ersättare i fullmäktige bör partierna få större möjlighet att avgöra vem som ska träda in som ersättare. En fullmäktigegrupp består som regel av personer med olika bakgrunder, erfarenheter och kunskaper. Genom att partierna får större möjlighet att avgöra vilken ersättare som ska tjänstgöra och under vilket ärende, ökar möjligheterna för fullmäktigegruppen att bredda kompetensen och sprida ansvarsfördelningen mellan ersättarna. I förlängningen kan detta också innebära ökad politisk delaktighet, oavsett om en förtroendevald står långt ned på ersättarlistan eller inte.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser det anförda.
3.Partiers representation i styrelsen, nämnder och utskott, punkt 7 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 7 i denna del och
bifaller delvis motion 2015/16:2942 av Paula Bieler (SD).
2016/17:KU30
71
2016/17:KU30 RESERVATIONER
Ställningstagande
Sverige är en representativ demokrati och alla partier som har fått tillräckligt många röster för att bli representerade i fullmäktige bör också få delta och ha insyn i det arbete som bedrivs i styrelsen, nämnder och utskott. Så är dock inte alltid fallet eftersom platserna i sådana organ inte alltid räcker till även mindre partier. Det finns t.o.m. exempel på kommuner som minskar antalet platser i nämnder och styrelser för att hålla vissa partier utanför arbetet. Det borde därför införas en ordning som innebär att alla partier med representation i fullmäktige också blir representerade i styrelsen, nämnder och utskott.
4.Kommunal misstroendeförklaring, punkt 8 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 8.
Ställningstagande
Om ett statsråd inte längre har riksdagsmajoritetens förtroende kan kammaren som en sista utväg använda ett misstroendevotum. Vi anser att det bör finnas en liknande möjlighet till misstroendeförklaring på regional och kommunal nivå. En sådan möjlighet bör även omfatta nämnder och kommunala bolag. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och återkomma till riksdagen med förslag.
5.Partistöd och politiska tjänster, punkt 11 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2016/17:2928 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) och 2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkandena 6 och 12.
72
RESERVATIONER
Ställningstagande
Det kommunala partistödet får enligt kommunallagen inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Det är dock mycket vanligt att de största partierna lägger beslag på de högst arvoderade uppdragen som exempelvis nämndordförande. Eftersom de personer som innehar sådana poster också lär ägna sig åt respektive partis angelägenheter fungerar de extra ersättningarna som ett indirekt partistöd till de största partierna. De ersättningar som betalas ut till ett partis ledamöter för sådana uppdrag bör därför avräknas det partiets kommunala partistöd. Alla politiska tjänster borde dessutom fördelas mer rättvist genom en striktare koppling till antalet mandat. Nuvarande ordning omfattas vidare inte av några formkrav på hur stödet ska redovisas. För att underlätta redovisningen för både de politiska partierna, fullmäktige och allmänheten bör en standardiserad mall utformas.
6.Styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi, punkt 13 (V)
av Mia Sydow Mölleby (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motion
2016/17:3735 av Andreas Norlén m.fl. (M, C, L, KD).
Ställningstagande
Jag anser i likhet med regeringen att det inte är motiverat att införa ett formellt krav på ett program med mål och riktlinjer för verksamhet som bedrivs i egen regi. Riksdagen bör därför avslå motionsyrkandet.
7.Minoritetsskydd, punkt 14 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 7 i denna del.
2016/17:KU30
73
2016/17:KU30 RESERVATIONER
Ställningstagande
Reglerna om extra val till fullmäktige bör ändras så att extra val ska hållas om minst hälften av de närvarande ledamöterna röstar för det. Det är en rimlig utgångspunkt att den styrande politiska ledningen har ett ansvar för att samtala och förhandla med de övriga partierna så att den i vart fall tolereras av majoriteten.
Återremiss är ett verktyg som kan användas av en opposition som anser att ett ärende bör utredas ytterligare. Det är ett vanligt förekommande problem att ett ärende efter återremiss skickas tillbaka till fullmäktige utan att några ytterligare konkreta beredningsåtgärder har vidtagits. Som regel följer tydliga uppmaningar eller instruktioner med en återremiss om vilka ytterligare utredningsåtgärder som oppositionen vill ska vidtas. I propositionen En ny kommunallag förtydligas att ”återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen”. Ett exempel på ett vanligt förekommande krav från oppositionen är att ett ärende saknar konsekvensanalys. Vid återremittering av ärenden bör det införas någon form av minimiregler för hur ett beredningsorgan ska efterkomma de instruktioner som ges vid en återremiss, innan ett ärende får skickas tillbaka till fullmäktige för avgörande. Regelverket får emellertid inte bli för strikt och långtgående så att det riskerar att leda till en oproportionerligt stor arbetsbelastning och ökad byråkrati för kommuner och regioner.
Regeringen bör även säkerställa att det finns ett mycket starkt minoritetsskydd för interpellationer. Det skulle t.ex. kunna krävas att fem sjättedelar av fullmäktiges ledamöter röstar emot att en interpellation ska få ställas för att så ska bli fallet.
8.Styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder, punkt 15 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 10.
Ställningstagande
Den nya kommunallagen innehåller förslag om att fullmäktige ska få en möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet. Vi menar att en sådan
74
RESERVATIONER
förändring medför ett otydligt ansvarsutkrävande. Vi vill också framhålla att nämnderna i flertalet fall har bättre kunskap inom sina respektive ansvarsområden än styrelsen, som har ett mer övergripande ansvar. Förslaget riskerar därför att leda till att dåligt underbyggda beslut fattas.
9.Förtroendevaldas rätt till insyn, punkt 16 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 11.
Ställningstagande
I en kommun fattas många beslut med stöd av delegation. Med ett delegationsbeslut bör det enligt vår mening alltid följa en återrapporteringsplikt till nämndens ledamöter, och det bör finnas regler som säkerställer förbättrad tydlighet. Det finns flera skäl till detta. Ett sådant skäl är att flera kommuner har valt att delegera politiskt känsliga beslut till ordförande, presidium eller tjänstemän samtidigt som man har varit väldigt sparsam med att redogöra för ärendets hantering i nämnden. En ledamot av en kommunal nämnd kan då vara ovetande om vilka beslut som har fattats. I vissa fall kan beslutet dessutom vara fattat med stöd av ett otydligt delegationsbeslut.
10.Kommunala folkomröstningar, punkt 18 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2015/16:3063 av Martin Kinnunen (SD) yrkandena 2 och 5 samt 2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 9 och avslår motion
2015/16:3063 av Martin Kinnunen (SD) yrkandena 3 och 4.
2016/17:KU30
75
2016/17:KU30 RESERVATIONER
Ställningstagande
Möjligheten för medborgare att själva väcka initiativ till en folkomröstning är central i en demokrati. Reformen som gjorde det svårare för fullmäktige att stoppa ett folkinitiativ var välkommen, men samtidigt höjdes kraven för hur många som behövde stå bakom initiativet. Enligt vår mening bör gränsen sänkas för hur stor andel av kommuninvånarna som behöver underteckna ett folkinitiativ för att få till stånd en kommunal folkomröstning. Dessutom bör det införas en ordning med elektronisk namninsamling, exempelvis på en teknisk plattform som tillhandahålls av kommunen och där medborgarna legitimerar sig med
11.Allmänhetens insyn i kommunala bolag, punkt 19 (SD,
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 3.
Ställningstagande
Offentlighetsprincipen är en viktig offentligrättslig princip som dessutom är grundlagsstadgad. Det är därför viktigt att insynen i praktiken fungerar lika bra i de kommunalt och regionalt ägda bolagen som den gör i den övriga kommunala och regionala verksamheten. Det bör inte ha någon betydelse om bolagen är helt eller delvis ägda av kommunen eller regionen. Tillgången på allmänna och offentliga handlingar måste kunna garanteras.
Det finns flera exempel på att insynen i kommunala och regionala bolag har varit eftersatt. Regeringen bör därför se till att medborgarnas rätt och möjlighet till insyn i dessa bolag kan säkerställas.
12.Ekonomisk förvaltning, punkt 21 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
76
RESERVATIONER
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 1.
Ställningstagande
Kommunallagens krav på en ekonomi i balans behöver förtydligas. Det är enligt vår mening helt grundläggande att de gemensamma kommunala och regionala resurserna i första hand går till kärnverksamheten. Kommunens skattebetalare ska inte behöva förvandlas till ofrivilliga riskkapitalister genom att politiker investerar pengar i osäkra ekonomiska projekt som riskerar att bli förlustaffärer. Det finns flera exempel på kommuner som har investerat pengar i verksamheter som ur ett ekonomiskt perspektiv är alltför riskfyllda. Om kommuner eller regioner vill göra investeringar i verksamheter som ligger utanför kärnverksamheten bör utgångspunkten vara att det inte ska leda till någon ekonomisk förlust för kommunens eller regionens invånare. Det bör därför finnas tydligare krav på kommunerna och färre möjligheter att göra undantag från balanskravet.
13.Revision, punkt 24 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 2 och avslår motionerna
2015/16:428 av Sotiris Delis och Erik Ottoson (båda M) yrkande 2, 2015/16:733 av Niklas Wykman (M),
2015/16:1250 av Ida Drougge och Erik Bengtzboe (båda M) yrkandena 1 och 2 samt
2015/16:1675 av Finn Bengtsson (M).
Ställningstagande
Vissa kommuner har genom att låta oppositionen i fullmäktige utse lekmannarevisorer bidragit till bättre ekonomisk öppenhet och transparens. På detta vis undviker man också att majoriteten utser revisorer från de egna politiska leden. En annan möjlighet är att oppositionen ges rätten att tillsätta majoriteten av revisorerna. Vi anser att det bör utredas vilken ordning som är den bästa och hur revisionen kan säkerställa och stärka oppositionens granskande roll och bli en garanti för att de partier som inte sitter i det politiska styret ges en ökad insyn i den löpande ekonomin.
2016/17:KU30
77
2016/17:KU30 RESERVATIONER
14.Laglighetsprövning, punkt 25 (SD,
av Patrick Reslow
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD) yrkande 13.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på adekvata rättsmedel för att motverka att ett fåtal enskilda kommunföreträdare informellt ska kunna fatta de
78
2016/17:KU30
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2016/17:171 En ny kommunallag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till kommunallag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).
10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).
11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).
13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar.
15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning.
16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).
17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.
18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
79
| 2016/17:KU30 | BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG | |
| 19. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i | |
| socialtjänstlagen (2001:453). | ||
| 20. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lag (2002:34) | |
| om samverkansorgan i länen. | ||
| 21. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lag | |
| (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. | ||
| 22. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2003:778) om skydd mot olyckor. | ||
| 23. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. | ||
| 24. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen | |
| (2005:403). | ||
| 25. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vallagen | |
| (2005:837). | ||
| 26. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2006:412) om allmänna vattentjänster. | ||
| 27. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid | ||
| extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. | ||
| 28. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i | |
| livsmedelslagen (2006:804). | ||
| 29. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2006:805) om foder och animaliska biprodukter. | ||
| 30. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i | |
| fjärrvärmelagen (2008:263). | ||
| 31. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2008:962) om valfrihetssystem. | ||
| 32. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2009:47) om vissa kommunala befogenheter. | ||
| 33. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på | ||
| jordbruksprodukter och livsmedel. | ||
| 34. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i | ||
| kommuner och landsting. | ||
| 35. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. | ||
| 36. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen | |
| (2010:800). | ||
| 37. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. | ||
| 38. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och | |
| bygglagen (2010:900). | ||
| 39. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen | |
| (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. | ||
| 80 | ||
| FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1 | 2016/17:KU30 |
40.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.
41.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
42.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden.
43.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
44.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:262) om kontroll av ekologisk produktion.
45.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801).
46.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer.
47.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling.
48.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
49.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om (2016:1147) om upphandling av koncessioner.
50.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
51.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i museilagen (2017:000).
52.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:000) om studiestartsstöd.
Följdmotionerna
2016/17:3734 av Jonas Millard och Fredrik Eriksson (båda SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunal verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om oppositionens inflytande och insyn i den ekonomiska förvaltningen och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insyn i kommunala och regionala bolag och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tomma stolar och politiska vildar och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige och tillkännager detta för regeringen.
81
| 2016/17:KU30 | BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG | |
| 6. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en rättvisare | |
| fördelning av partistöd och politiska tjänster och tillkännager detta för | ||
| regeringen. | ||
| 7. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka | |
| minoritetsskyddet och tillkännager detta för regeringen. | ||
| 8. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lokala och | |
| regionala misstroendeförklaringar och tillkännager detta för | ||
| regeringen. | ||
| 9. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunala | |
| folkomröstningar och tillkännager detta för regeringen. | ||
| 10. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om styrelsernas | |
| och nämndernas ansvarsfördelning och tillkännager detta för | ||
| regeringen. | ||
| 11. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om | |
| förtroendevaldas rätt till insyn och tillkännager detta för regeringen. | ||
| 12. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om redovisning | |
| av partistöd och tillkännager detta för regeringen. | ||
| 13. | Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om | |
| laglighetsprövning och tillkännager detta för regeringen. | ||
2016/17:3735 av Andreas Norlén m.fl. (M, C, L, KD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även verksamhet i egen regi ska omfattas av det program med mål och riktlinjer som avses i 5 kap. 3 § kommunallagen och tillkännager detta för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2015/16
2015/16:179 av Rasmus Ling (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunallagen bör ändras så att beslut om kommunala budgetar tas i ett samlat beslut och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:428 av Sotiris Delis och Erik Ottoson (båda M):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att utreda extern och oberoende kommunrevision och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:733 av Niklas Wykman (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av förstärkt revision i landets kommuner och landsting och tillkännager detta för regeringen.
82
FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1
2015/16:800 av Suzanne Svensson m.fl. (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätt att vara föräldraledig vid politiska uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:850 av Alexandra Völker och Åsa Westlund (båda S):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det kan säkerställas att kommunalråd är berättigade till föräldraledighet och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:874 av Sara Karlsson m.fl. (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunalt och landstingskommunalt förtroendevaldas möjligheter att vara föräldralediga och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:938 av Rickard Nordin (C):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över kommunallagen för att möjliggöra tillfällig tjänstledighet från förtroendeuppdrag och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:967 av Finn Bengtsson och Gunilla Nordgren (båda M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om individuell återbetalning av kommunal- och landstingsskatt vid överskott och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1035 av Åsa Lindestam (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över kommunallagen i syfte att underlätta för föräldraledighet och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1077 av Hans Wallmark (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten för kommuner att ha en direktvald kommunstyrelse i stället för kommunfullmäktige och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1250 av Ida Drougge och Erik Bengtzboe (båda M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fler verktyg för kommunala revisorer och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat uppdrag för kommunala revisionen och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:KU30
83
| 2016/17:KU30 | BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG |
2015/16:1449 av Johan Nissinen (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att harmonisera Sveriges kommunfullmäktigesammanträden till måndagar och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1675 av Finn Bengtsson (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i kommunallagen för att öka rättssäkerheten inom den kommunala förvaltningen och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C):
18.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för nya former av kommunala samarbeten för att förbättra invånarnas service och stärka det demokratiska inflytandet för medborgarna och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:2594 av Thomas Finnborg (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av möjligheterna att ersätta titeln ”kommunstyrelsens ordförande” med titeln ”borgmästare” – allt annat lika – och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:2640 av Emma Carlsson Löfdahl (FP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjlighet att vara föräldraledig från alla former av politiska uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:2754 av Markus Wiechel (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i kommunallagen för att säkerställa att folkvalda partier innehar rätt representation i nämnder, styrelser, beredningar och liknande positioner i primär- och sekundärkommuner och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:2942 av Paula Bieler (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla partier med representation i en folkvald församling också bör ges representation i dess nämnder, utskott och styrelser och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3063 av Martin Kinnunen (SD):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka kraven för att begära folkinitiativ och tillkännager detta för regeringen.
84
| FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1 | 2016/17:KU30 |
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att partiernas möjlighet att stoppa folkinitiativ bör avskaffas och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut av folkomröstningar ska vara tvingande och inte kunna ändras av beslutande församling under innevarande mandatperiod och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör utredas hur man kan införa elektroniska namninsamlingar vid folkinitiativ och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli obligatoriskt med möjlighet till medborgarförslag på kommunal nivå och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3084 av Markus Wiechel (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i kommunallagen för att säkerställa att folkvalda partier innehar rätt representation i nämnder, styrelser, beredningar och liknande positioner i primär- och sekundärkommuner och tillkännager detta för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2016/17
2016/17:57 av Robert Hannah (L):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och sedermera införa medborgerlig förslagsrätt till kommun- och landstingsfullmäktige och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort möjligheten till medborgarförslag i kommunallagen i samband med införandet av medborgerlig förslagsrätt och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:82 av Johan Nissinen och Markus Wiechel (båda SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlägga Sveriges kommunfullmäktigesammanträden till måndagar och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:369 av Rickard Nordin (C):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över kommunallagen för att möjliggöra tillfällig tjänstledighet från förtroendeuppdrag och tillkännager detta för regeringen.
85
| 2016/17:KU30 | BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG |
2016/17:386 av Suzanne Svensson m.fl. (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätt att vara föräldraledig vid politiska uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:641 av Helén Pettersson i Umeå och Björn Wiechel (båda S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av kommunallagen och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:661 av Christina Örnebjär (L):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att vara föräldraledig för förtroendevalda i kommuner, landsting och regioner och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C):
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för nya former av kommunala samarbeten för att förbättra invånarnas service och stärka det demokratiska inflytandet för medborgarna och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:1029 av Jesper Skalberg Karlsson (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla samverkan mellan kommuner när det gäller finansieringen av vaförsörjning och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:2263 av Markus Wiechel (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i kommunallagen för att säkerställa att folkvalda partier innehar rätt representation i nämnder, styrelser, beredningar och liknande positioner i primär- och sekundärkommuner och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:2803 av Alexandra Völker och Åsa Westlund (båda S):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det kan säkerställas att kommunalråd är berättigade till föräldraledighet och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:2928 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillkommande ersättningar utöver det kommunala partistödet bör avräknas i rimlig utsträckning vid fördelning av det sistnämnda och tillkännager detta för regeringen.
86
FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1
2016/17:2957 av
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av reglerna för proportionella val på så sätt att ersättare för avgående ledamot i nämnd eller styrelse blir någon tillhörande samma parti som en avgående ledamot och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:3096 av Peter Helander och Helena Lindahl (båda C):
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för nya former av kommunala samarbeten för att förbättra invånarnas service och stärka det demokratiska inflytandet för medborgarna och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:KU30
87
2016/17:KU30
BILAGA 2
Regeringens lagförslag
88
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
89
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
90
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
91
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
92
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
93
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
94
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
95
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
96
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
97
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
98
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
99
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
100
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
101
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
102
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
103
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
104
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
105
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
106
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
107
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
108
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
109
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
110
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
111
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
112
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
113
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
114
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
115
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
116
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
117
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
118
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
119
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
120
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
121
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
122
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
123
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
124
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
125
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
126
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
127
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
128
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
129
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
130
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
131
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
132
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
133
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
134
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
135
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
136
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
137
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
138
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
139
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
140
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
141
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
142
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
143
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
144
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
145
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
146
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
147
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
148
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
149
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
150
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
151
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
152
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
153
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
154
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
155
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
156
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
157
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
158
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
159
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
160
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
161
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
162
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
163
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
164
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
165
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
166
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
167
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
168
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
169
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
170
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
171
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
172
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
173
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
174
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
175
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
176
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
177
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
178
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
179
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
180
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
181
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
182
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
183
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
184
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
185
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
186
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
187
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
188
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
189
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
190
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
191
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
192
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
193
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
194
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
195
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
196
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
197
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
198
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
199
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
200
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
201
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
202
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
203
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
204
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
205
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
206
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
207
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
208
| REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 | 2016/17:KU30 |
209
| 2016/17:KU30 | BILAGA 2 | REGERINGENS LAGFÖRSLAG |
210
BILAGA 3
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården
5 Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt SFS 2017:372 | Utskottets förslag |
1 §
10 I varje landsting och kommun ska det finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom den
1.hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,
2.hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen som bedrivs av 15 kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad
enligt socialtjänstlagen (2001:453) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, och
3.tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av landsting.
| För patientnämnder gäller vad | För patientnämnder gäller vad | |
| som är föreskrivet i kommunallagen | som är föreskrivet i kommunallagen | |
| (1991:900). | (2017:000). | |
| 20 | Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) | |
| om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. | ||
25
Tryck: Elanders Sverige AB, Vällingby 2017
2016/17:KU30
211