|
Konstitutionsutskottets betänkande
|
Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker, med undantag för en övergångsbestämmelse och med vissa i huvudsak språkliga justeringar, riksdagsstyrelsens förslag till dels en ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter, dels en ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, dels ändringar i lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ jämte vissa följdändringar i annan lagstiftning.
Lagförslaget innebär att 1994 års lag om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter upphävs och att nuvarande bestämmelser i allt väsentligt tas in i den nya lagen med regeltekniska, redaktionella och språkliga ändringar. I den nya lagen samlas även andra bestämmelser på området som tidigare funnits i olika föreskrifter och riktlinjer, bl.a. om rätten till övernattningsbostad och arbetsrum.
Lagförslaget innebär vidare att 1999 års lag om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen ersätts med en ny lag. Den nya lagen innehåller i likhet med den tidigare lagen bestämmelser om basstöd till partigrupperna samt om stöd för kostnader för politiska sekreterare och utrikes resor. Därutöver tas det in nya bestämmelser om rätten att inrätta ett partikansli, redovisning, återbetalningsskyldighet och stöd till språkutbildning.
De föreslagna ändringarna i 1989 års arvodeslag innebär bl.a. att regleringen av sammanträdesarvoden i EU-nämnden överförs till den nya ersättningslagen. Den nya ersättningslagen medför vissa följdändringar i annan lagstiftning.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
I betänkandet finns tre reservationer (SD och V).
Behandlade förslag
Framställning 2015/16:RS7 Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna.
Två yrkanden i en följdmotion.
Ett tjugotal yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2015/16 och 2016/17.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Framställningens huvudsakliga innehåll
Ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter
Ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen
Lag om ändring i 1989 års arvodeslag och övriga lagförslag
Utskottens och riksdagsledamöternas resor
Inkomstgaranti och omställningsstöd
1.Ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, punkt 2 (SD)
2.Riksdagsledamöternas arvode, punkt 4 (SD)
3.Riksdagsledamöternas arvode, punkt 4 (V)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2015/16
Motioner från allmänna motionstiden 2016/17
Bilaga 2
Riksdagsstyrelsens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter |
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ersättning till riksdagens ledamöter med de ändringarna att
a) i 4 kap. 6 § orden ”Ersättning för en tjänsteresa” ska ersättas med ordet ”Resekostnadsersättning”,
b) i 7 kap. 4 § första respektive andra stycket ordet ”kommande” ska utgå,
c) i 9 kap. 5 § 1 det ska tas in ett kommatecken efter siffran ”30,4”,
d) i 9 kap. 6 § 2 ordet ”talmansarvode” ska ersättas med ”ledamotsarvode”,
e) i 9 kap. 17 § 3 ordet ”och” ska utgå,
f) i 11 kap. 7 § 1 ordet ”och” ska utgå,
g) i 11 kap. 13 § första stycket uttrycket ”4 § första stycket” ska ersättas med uttrycket ”5 § andra stycket”
h) i 12 kap. 16 § första stycket 4 uttrycket "10 §" ska ersättas med uttrycket "14 §,
i) 13 kap. 5 § första stycket 3 det ska tas in ett kommatecken efter orden ”fyra år”,
j) i 13 kap. 6 § första stycket 2 det ska tas in ett kommatecken efter orden ”åtta år”,
k) i 13 kap. 6 § andra stycket 1 det dels ska tas in ett kommatecken efter ordet ”förvärvsarbete”, dels kommatecknet efter ordet "och" ska utgå, och att
l) i 13 kap. 13 första stycket 4 uttrycket "11 §" ska ersättas med uttrycket "12 §".
Därmed bifaller riksdagen delvis framställning 2015/16:RS7 punkt 1.
|
2. |
Ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen |
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen med de ändringarna att
a) det i 8 kap. 1 § uttrycket "4 kap. 1 §" ska ersättas med uttrycket "4 kap. 1–2 §§", och att
b) punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska utgå.
Därmed bifaller riksdagen delvis framställning 2015/16:RS7 punkt 2 och avslår motion
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) yrkande 2.
Reservation 1 (SD)
|
3. |
Lag om ändring i 1989 års arvodeslag och övriga lagförslag |
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,
2. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter,
3. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.,
4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
5. lag om ändring i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen,
6. lag om ändring i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen,
7. lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden,
8. lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
9. lag om ändring i lagen (2012:884) med instruktion för Riksdagens överklagandenämnd.
Därmed bifaller riksdagen framställning 2015/16:RS7 punkterna 3–11.
|
4. |
Riksdagsledamöternas arvode |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:77 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2015/16:120 av Jeff Ahl (SD) delyrkande 2,
2015/16:1818 av Johnny Skalin (SD),
2015/16:1856 av Johan Nissinen (SD),
2015/16:2182 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2,
2015/16:3110 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) yrkande 1,
2016/17:263 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2,
2016/17:691 av Anna Hagwall (SD) yrkande 2,
2016/17:786 av Johan Nissinen (SD),
2016/17:1265 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2016/17:2259 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:2310 av Johnny Skalin (SD) och
2016/17:2581 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1.
Reservation 2 (SD)
Reservation 3 (V)
|
5. |
Utskottens och riksdagsledamöternas resor |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:954 av Johan Hultberg (M) yrkandena 1 och 2 samt
2015/16:2180 av Lise Nordin och Annika Hirvonen (båda MP) yrkandena 1–6.
|
6. |
Inkomstgaranti och omställningsstöd |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:2031 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1 och
2016/17:2580 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1.
Stockholm den 8 november 2016
På konstitutionsutskottets vägnar
Andreas Norlén
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Veronica Lindholm (S), Jonas Millard (SD), Maria Abrahamsson (M), Per-Ingvar Johnsson (C), Agneta Börjesson (MP), Patrick Reslow (M), Emanuel Öz (S), Fredrik Eriksson (SD), Tina Acketoft (L), Mia Sydow Mölleby (V), Laila Naraghi (S), Berit Högman (S), Marta Obminska (M) och Stefan Svanström (KD).
Ärendet och dess beredning
Riksdagsstyrelsen beslutade den 26 september 2012 om en översyn av riks-dagsledamöternas ekonomiska villkor. På uppdrag av riksdagsstyrelsen fastställde talmannen den 19 november 2012 direktiv till översynen, och samma dag förordnades en särskild utredare. Utredaren fick i uppdrag att göra en regelteknisk och redaktionell översyn av de bestämmelser som reglerar riksdagsledamöternas ekonomiska villkor. I uppdraget ingick också att göra en materiell översyn av bestämmelserna. Översynen syftade till att skapa ett nytt, enhetligt och tydligt regelverk för och en förenklad administration av riksdagsledamöternas ersättningar.
Utredningen antog namnet Utredningen om en översyn av riksdagsledamöternas ekonomiska villkor. Den 22 januari 2014 presenterade utredaren sina förslag i betänkandet Vissa frågor om riksdagsledamöternas ersättningar (2013/14:URF1). Betänkandet remissbehandlades.
Riksdagsstyrelsen överlämnade den 3 december 2014 framställningen Vissa frågor om riksdagsledamöternas ersättningar (framst. 2014/15:RS1) till riksdagen. Utöver förslagen i betänkandet behandlades även vissa frågor som beretts inom Riksdagsförvaltningen.
Sedan framställningen remitterats till konstitutionsutskottet beslutade utskottet att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen. Lagrådet yttrade sig den 16 april 2015, varefter riksdagsstyrelsen den 29 april 2015 återkallade framställningen.
Under hösten 2015 togs det fram ett utkast till reviderad framställning inom Riksdagsförvaltningen. Utkastet remitterades till samma remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig över det ursprungliga förslaget. En reviderad framställning överlämnades till riksdagen i juni 2016. I framställningen behandlas såväl Lagrådets som remissinstansernas synpunkter. Till stor del har synpunkterna tillgodosetts.
Riksdagsstyrelsens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Styrelsens lagförslag finns i bilaga 2.
En följdmotion har väckts med anledning av framställningen. I betänkandet behandlas även 16 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2015/16 och 9 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2016/17. Motionsförslagen finns i bilaga 1.
Bakgrund och gällande ordning
Enligt 5 kap. 2 § riksdagsordningen har en ledamot av riksdagen rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel. Av paragrafen framgår att det finns närmare bestämmelser om arvode och ekonomiska villkor för ledamöter och ersättare i lag. Motsvarande gällde enligt 9 kap. 6 § i 1974 års riksdagsordning och 23 § i 1866 års riksdagsordning. Ursprungligen fanns alla materiella ersättningsregler i riksdagsordningen. År 1941 fördes reglerna över till en ersättningsstadga. Stadgan ersattes 1971 av en ny ersättningsstadga som i sin tur ersattes av lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, som trädde i kraft den 1 juli 1988.
1988 års lag upphävdes den 1 juli 1994 när lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter trädde i kraft (1994 års ersättningslag). Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. arvode, resekostnadsersättning, traktamente, teknisk utrustning, ålders-, sjuk- och efterlevandepension, inkomstgaranti, omställningsstöd samt försäkrings- och sjukvårdsförmåner. Till ersättningslagen finns en tillämpningsföreskrift (2006:6) som beslutats av riksdagsstyrelsen. Regler om riksdagsledamöternas ekonomiska villkor finns dessutom i föreskriften (2005:9) om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter, föreskriften (2013:9) om riksdagens barnverksamhet och föreskriften (2012:1) om utskottens och EU-nämndens utrikes resor samt riktlinjerna (2001:2) för riksdagsledamöternas tjänsteresor och riktlinjerna (2014:2) för Riksdagsförvaltningens parkeringsplatser.
I lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (1989 års arvodeslag) finns bestämmelser om arvoden för uppdrag i bl.a. Sveriges riksbank, riksdagsstyrelsen, EU-nämnden, Riksrevisionens parlamentariska råd, Nordiska rådets svenska delegation, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och Statsrådsarvodesnämnden.
Bestämmelser om stöd till de politiska partierna finns i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. Stödet lämnas till partiernas riksorganisationer i form av partistöd och kanslistöd. Partigrupperna och ledamöterna i riksdagen får vidare stöd enligt lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen (1999 års lag). Lagen innehåller regler om basstöd, stöd för kostnaderna för ledamöternas politiska sekreterare och stöd till ledamöternas resor utomlands. Därutöver lämnas visst annat stöd som inte är författningsreglerat, exempelvis för språkutbildning.
Närmare bestämmelser om det stöd som Riksdagsförvaltningen ska ge riksdagsledamöterna och partikanslierna enligt bl.a. 1999 års lag finns i riksdagsstyrelsens föreskrift (2012:8) om visst stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.
Framställningens huvudsakliga innehåll
Riksdagsstyrelsen föreslår i framställningen en ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter. Förslaget innebär att bestämmelserna i 1994 års ersättningslag förs över till den nya lagen med regeltekniska, redaktionella och språkliga ändringar. I den nya lagen samlas även andra bestämmelser om ledamöternas ekonomiska villkor som i dag finns i flera olika författningar, som rätten till övernattningsbostad, arbetsrum och barnverksamhet samt tillgång till parkeringsplats. Den föreslagna lagen medför en del följdändringar i andra författningar.
En ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen föreslås också. Det materiella innehållet motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 1999 års lag, men förslaget innebär också att vissa bestämmelser som i dag finns i föreskrifter tas in i lag.
Vidare föreslås vissa ändringar i 1989 års arvodeslag samt följdändringar i andra lagar.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
Ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med vissa i huvudsak språkliga justeringar, riksdagsstyrelsens förslag till lag om ersättning till riksdagens ledamöter.
Framställningen
Riksdagsstyrelsen konstaterar i framställningen att den nuvarande regleringen av riksdagsledamöternas ekonomiska villkor och förmåner finns i flera olika regelverk med olika normhierarki och att regleringen framstår som splittrad och svårtillgänglig. Enligt riksdagsstyrelsen finns det därför ett behov av en ny reglering som uppfyller höga krav på tydlighet och enhetlighet.
I framställningen konstateras vidare att den grundläggande lagen på området, 1994 års ersättningslag, varit i kraft i mer än 20 år och att lagen ändrats vid ett stort antal tillfällen och förlorat i överskådlighet och konsekvens. Lagen bär spår av skilda lagstiftningsmetoder, och det finns ett flertal inskjutna paragrafer, samtidigt som vissa paragrafer och kapitel har upphävts. Många paragrafer är långa och, menar riksdagsstyrelsen, inte helt lätta att förstå. Det utvidgade tillämpningsområde som föreslås kräver dessutom omfattande och genomgripande ändringar i 1994 års ersättningslag.
Mot den bakgrunden föreslår riksdagsstyrelsen att den nuvarande lagen ska upphävas och ersättas med en ny lag, lagen om ersättning till riksdagens ledamöter.
Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare. Begreppet ersättning innefattar inte bara direkt ekonomisk gottgörelse såsom arvode och resekostnadsersättning utan även andra förmåner av ekonomisk natur, exempelvis tillgång till parkeringsplats, övernattningsbostad, tillfällig barnverksamhet och elektronisk utrustning. Lagen har således ett vidare tillämpningsområde än 1994 års ersättningslag som bara omfattar ekonomiska förmåner.
Förslaget innebär i huvudsak att nuvarande bestämmelser om arvoden och arvodesavdrag, resekostnadsersättning, traktamente, inkomstgaranti, omställningsstöd och pensioner förs över från 1994 års ersättningslag till den föreslagna lagen med regeltekniska, redaktionella och språkliga ändringar.
Därutöver har det i lagen tagits in grundläggande bestämmelser om övernattningsbostäder, arbetsrum, tillfällig barnverksamhet, vidareutbildning, teknisk och elektronisk utrustning samt försäkring, rehabilitering och företagshälsovård som i allt väsentligt stämmer överens med vad som gäller enligt tillämpningsföreskriften till lagen samt andra föreskrifter och riktlinjer. Avsikten är att närmare bestämmelser ska tas in i en ny tillämpningsföreskrift beslutad av riksdagsstyrelsen.
Vad särskilt gäller bestämmelserna om resekostnadsersättning innehåller den föreslagna lagen ett förtydligande av begreppet tjänsteresa i enlighet med gällande praxis. Vidare har det tagits in bestämmelser i lagförslaget som innebär att en ledamot har rätt till ersättning för att ta sig till riksdagen vid en extraordinär händelse eller av en annan orsak som inte kunnat förutses. Dessutom föreslås ledamöterna få rätt att själva besluta om vissa utrikes resor. Riksdagsstyrelsen redovisar också bedömningen att det inte bör införas en rätt till ersättning för resekostnader från och till en annan bostad än bostaden på hemorten och en ort där ledamoten utövar sitt uppdrag som riksdagsledamot. Något sådant lagförslag läggs således inte fram.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att lagförslaget inte har mött några invändningar i någon motion och ansluter sig till riksdagsstyrelsens bedömning att 1994 års ersättningslag bör upphävas och ersättas med en ny lag. Utskottet föreslår således att riksdagen antar riksdagsstyrelsens lagförslag, dock med vissa språkliga justeringar och några korrigerade paragrafhänvisningar.
Ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med undantag för en övergångsbestämmelse och en korrigerad paragrafhänvisning, riksdagsstyrelsens förslag till lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och avslår ett motionsyrkande om den föreslagna ordningen med en delegation till Riksdagsförvaltningen att bestämma dels antalet arbetsplatser för partigruppernas kansliledning, dels storleken på stödet till partigrupperna för kostnaden för politiska sekreterare, riksdagsledamöternas utrikes resor och språkutbildning.
Jämför reservation 1 (SD).
Framställningen
Grundläggande bestämmelser om stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen finns i 1999 års lag i ämnet och riksdagsstyrelsens föreskrift (2012:8) om visst stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. Riksdagsstyrelsen framhåller i framställningen att en del av bestämmelserna i föreskriften är av sådan vikt för folkrepresentationen och det politiska arbetet att bestämmelserna bör tas in i lag. Detta gäller rätten att inrätta ett kansli, ackreditering av politiska sekreterare och andra som är anställda av partigruppen, samråd samt redovisning av utbetalda stöd. Riksdagsstyrelsen konstaterar att dessa ändringar skulle kräva förhållandevis omfattande strukturella ändringar i 1999 års lag. Paragraferna behöver dessutom numreras om. Riksdagsstyrelsen anser därför att det är lämpligast att lagen upphävs och ersätts med en ny lag, lagen om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om basstöd till partigrupperna, stöd till partigrupperna för att kunna anställa politiska sekreterare och andra som arbetar vid partikanslierna, stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas utrikes resor och språkutbildning och om redovisning och återbetalning av stöd. I sak motsvarar bestämmelserna i allt väsentligt vad som gäller enligt 1999 års lag och riksdagsstyrelsens föreskrifter.
Det beloppsmässiga stödet till partigrupperna för kostnaderna för politiska sekreterare och riksdagsledamöternas utrikes resor anges uttryckligen i 1999 års lag. Av riksdagsstyrelsens föreskrift framgår vidare att varje partigrupp har rätt till arbetsplatser i riksdagens lokaler för de politiska sekreterare som har sitt tjänsteställe i riksdagen och därutöver tio arbetsplatser för partigruppernas kansliledning.
Riksdagsstyrelsen föreslår att beloppen i fortsättningen inte längre ska tas in i lag utan bestämmas av Riksdagsförvaltningen. Detsamma gäller stödet till språkutbildning, vilket hittills inte varit reglerat i författning. Vad gäller antalet arbetsplatser anges det i lagförslaget att partigrupperna har rätt till arbetsplatser i riksdagens lokaler för politiska sekreterare med tjänsteställe i riksdagen och, vad gäller partigruppernas kansliledningar, med det antal rum som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Enligt förslaget ska basstödet till partigrupperna även i fortsättningen anges i lag.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
Motionen
I motion 2016/17:53 yrkande 2 framhåller Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) att stödet till partierna är av stor vikt för arbetet i riksdagen och att stödet inte ska kunna påverkas av tillfälliga förändringar vid ändrade majoritetsförhållanden. En lagreglering av frågor om stöd till utrikes resor och politiska sekreterare, antal arbetsplatser samt språkutbildning innebär transparens, öppenhet, insyn och en tröghet som bidrar till reglernas hållbarhet och förutsebarhet. Enligt motionärerna torde det även vara av betydelse för allmänhetens förtroende för det politiska systemet att den här typen av frågor bestäms i lag av de folkvalda och inte av Riksdagsförvaltningen. Motionärerna begär ett tillkännagivande som går ut på att den nuvarande ordningen med en lagreglering bör behållas och att beslutanderätten vad gäller dels antalet arbetsplatser för partigruppernas kansliledning, dels stödet till partigrupperna för utrikes resor, språkutbildning och politiska sekreterare således inte bör delegeras till Riksdagsförvaltningen.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats innebär lagförslaget att beslutanderätten i fråga om storleken på stödet till partigrupperna för kostnaderna för dels politiska sekreterare, dels riksdagsledamöternas utrikes resor och språkutbildning delegerats till Riksdagsförvaltningen. Detsamma gäller beslut om antalet arbetsplatser i riksdagens lokaler för partigruppernas kansliledningar. Stödet ska således inte längre anges i lag. Utskottet noterar att det har riktats invändningar mot förslaget i denna del under remissbehandlingen. Som framhållits av riksdagsstyrelsen innebär lagförslaget att stödet och antalet arbetsplatser alltjämt kommer att framgå av författning, dvs. en tillämpningsföreskrift beslutad av riksdagsstyrelsen. Utskottet anser mot den bakgrunden att den föreslagna ordningen kan godtas. Med hänsyn till att Riksdagsförvaltningen bemyndigats att meddela föreskrifter om stödet till de politiska sekreterarna saknas det behov av den föreslagna övergångsbestämmelsen i punkt 3. Bestämmelsen bör därför utgå.
Detta innebär att utskottet, med undantag för punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, ställer sig bakom förslaget i denna del och avstyrker motion 2016/17:53 yrkande 2.
Även i övrigt anser utskottet att riksdagen ska anta lagförslaget, dock med en korrigerad paragrafhänvisning.
Lag om ändring i 1989 års arvodeslag och övriga lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ samt övriga lagförslag.
Framställningen
I framställningen föreslår riksdagsstyrelsen ändringar i 1989 års arvodeslag som innebär att regleringen av sammanträdesarvodet till ordföranden och vice ordföranden i EU-nämnden lyfts ut ur lagen och i stället tas in i den föreslagna ersättningslagen. Vidare föreslås det att den som fullgör uppdrag i Europarådets svenska delegation och som lämnar riksdagen har rätt till arvode och resekostnadsersättning samt teknisk och elektronisk utrustning under den återstående delen av delegationens mandatperiod. Lagförslaget innebär även att nuvarande begränsning av rätten till traktamente och resekostnadsersättning till inrikes resor för de som fullgör uppdrag i riksdagens nämndmyndigheter tagits bort.
Övriga lagförslag utgör följdändringar till förslaget till lag om ersättning till riksdagens ledamöter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ansluter sig till de överväganden som riksdagsstyrelsen gör i framställningen i denna del och föreslår att riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till ändringar i 1989 års arvodeslag och övriga lagförslag.
Riksdagsledamöternas arvode
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner om förändringar av systemet för fastställande av riksdagsledamöternas arvode.
Jämför reservationerna 2 (SD) och 3 (V).
Bakgrund och gällande ordning
Ersättning av allmänna medel för uppdraget som riksdagsledamot infördes i Sverige i samband med representationsreformen 1866. Inledningsvis hade endast ledamöter av andra kammaren rätt till arvode. I samband med 1909 års rösträttsreform blev dock även ledamöter av första kammaren berättigade till arvode. Under åren 1866–1918 var arvodet fast och beräknat efter en fyra månader lång riksdag. Mellan 1918 och 1932 utgick arvodet i form av ett dagtraktamente. För tiden därefter fram till 1953 tillämpades ett fast arvode som varierade beroende på om ledamoten bodde i eller utanför Stockholm. Olika skatteregler gällde också beroende på var ledamoten bodde.
År 1954 infördes en skattefri kostnadsersättning samtidigt som arvodet blev lika och skattepliktigt för alla ledamöter. Arvodet höjdes kraftigt 1959 samtidigt som kostnadsersättningen slopades och det infördes ett traktamente för ledamöter som inte var bosatta i Stockholm. Riksdagen uttalade samma år att förändringar i den allmänna lönenivån borde få återverkningar även på riksdagsarvodet och att jämförelsen borde göras med statstjänstemän i motsvarande inkomstläge. Arvodet och traktamentet konstruerades så att det utgick ett visst grundbelopp samtidigt som kanslideputerade och talmännen, senare riksdagens förvaltningsstyrelse, hade rätt att besluta om tillägg och avdrag som motsvarade förändringar i löner och traktamenten för statstjänstemännen. Från 1962 knöts arvodet än mer direkt till lönen för vissa statstjänstemän. Eftersom uppdraget som ledamot inte betraktades som en helårssyssla beräknades arvodet till ⅔ av lönen och från 1974 till tio tolftedelar av lönen. År 1983 övergick man till att betrakta uppdraget som en helårssyssla, och från den 1 januari 1984 utgick arvodet med ett belopp som motsvarade tjänster som byråchef, rådman, hovrättsråd och kammarrättsråd. I juli 1991 samordnades riksdagsledamöternas arvoden med statsrådens arvoden.
Den 1 januari 1994 inrättades Riksdagens arvodesnämnd med uppgift att bl.a. bestämma riksdagsledamöternas månatliga arvoden. I samband med det avskaffades ordningen med att direkt koppla arvodet till statsrådens arvoden och löneutvecklingen hos vissa statliga tjänstemän.
Våren 1998 tillkallade riksdagens förvaltningsstyrelse en utredning med uppgift att göra en utvärdering av ordningen för att fastställa riksdagsledamöternas arvode. Uppdraget redovisades i ett betänkande i oktober samma år. Utredningen framhöll att arvodet i princip borde motsvara den ställning, det ansvar och den arbetsinsats som uppdraget som riksdagsledamot förde med sig. Den utsatthet som uppdraget innebar, dvs. bristen på anställningstrygghet, borde också beaktas. Enligt utredningen borde arvodet vidare främja en allsidig rekrytering av riksdagsledamöter från tillräckligt breda samhällsskikt och upplevas som rimligt av flertalet medborgare. Utredningen pekade också på att arvodet var lågt såväl vid en internationell jämförelse som vid en jämförelse med vissa förtroendevalda i större kommuner och landsting. Även den allmänna löneutvecklingen på arbetsmarknaden borde beaktas vid bestämmandet av arvodets storlek. Utredningen föreslog en höjning av arvodet och att Riksdagens arvodesnämnd skulle fortsätta sin verksamhet. Riksdagens förvaltningsstyrelse ställde sig bakom utredningens förslag och bedömningar och överlämnade dem till riksdagen för bedömning och beslut (förs. 1998/99:RFK3). Konstitutionsutskottet delade de skäl som utredningen anfört och ställde sig bakom förvaltningsstyrelsens förslag om en höjning av arvodet och om Riksdagens arvodesnämnds verksamhet (bet. 1998/99:KU1 s. 10 f.).
Enligt nu gällande ordning har talmannen rätt till ett arvode som motsvarar arvodet till statsministern. Detta framgår av 2 kap. 1 § i 1994 års ersättningslag. Av 3 kap. 1 § samma lag följer att arvode ska betalas till en ledamot månadsvis med ett belopp som fastställs av Riksdagens arvodesnämnd. Arvodet uppgår för närvarande till 63 800 kronor. Tilläggsarvode lämnas för uppdrag som vice talman och ordförande eller vice ordförande i utskott. Dessutom utgår enligt 1989 års arvodeslag arvoden för vissa uppdrag.
Uttalandena som gjordes i anslutning till 1998 års översyn av arvodessystemet ligger till grund för Riksdagens arvodesnämnds beslut att fastställa arvodets storlek.
Framställningen
Förslaget till ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter innebär inga ändringar i sak vad gäller riksdagsledamöternas arvoden eller formerna för hur dessa bestäms. Däremot föreslås språkliga och redaktionella ändringar.
Motionerna
Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) anför i motion 2016/17:53 yrkande 1 att riksdagsstyrelsen i samarbete med bl.a. Riksdagens arvodesnämnd ska ta fram ett förslag till arbetsbeskrivning med tillhörande ersättningstrappa för ledamöterna. Motionärerna understryker att det i nuvarande ersättningssystem saknas en koppling mellan en ledamots faktiska arbetsinsats och ersättningens storlek. För att göra det lättare för både ledamöter och väljare att mäta och värdera varje ledamots arbetsinsats bör det därför upprättas en standardiserad arbetsbeskrivning för ledamöterna. Med utgångspunkt i en sådan beskrivning skulle det sedan vara möjligt att utarbeta en ersättningstrappa med olika nivåer. Enligt motionärerna borde ersättningen kunna jämkas nedåt om en ledamot inte uppfyller förväntningarna som de kommer till uttryck i arbetsbeskrivningen.
I motion 2016/17:263 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) anförs att riksdagsledamöterna jämfört med de flesta inom väljarkåren har mycket hög månadsersättning, vilket enligt motionärerna riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan ledamöterna och det folk de representerar. Motionärerna anser att det vore rimligt med ett arvode motsvarande ett prisbasbelopp per månad. Att knyta arvodet till prisbasbeloppet skulle föra med sig att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och årliga beslut. I motionen begärs ett tillkännagivande om att riksdagsstyrelsen ska utreda frågan om att knyta arvodet till prisbasbeloppet (yrkande 1). I motionen framhålls vidare att de tilläggsarvoden som utgår för vissa uppdrag, exempelvis till en utskottsordförande och en vice ordförande i ett utskott, är en onödig utgift för staten och att arvodena borde avskaffas. Enligt motionärerna skulle dessa ledamöter i stället för att få ett extra arvode kunna avlastas arbete inom respektive parti. I motionen begärs ett tillkännagivande om att riksdagsstyrelsen ska utreda frågan om att avskaffa dessa arvoden (yrkande 2).
I motion 2015/16:2182 yrkar Lise Nordin m.fl. (MP) att riksdagsarvodet per månad ska motsvara ett prisbasbelopp, dvs. 44 300 kronor (yrkande 1) och att extraarvodena för uppdrag inom riksdagen ska avskaffas (yrkande 2). Motionärerna anför att dagens riksdagsarvode är högt. Detta riskerar dels att locka ledamöter att sitta allt längre i riksdagen, dels att man som ledamot jämför sig mer med en mindre grupp högavlönade i samhället i stället för med den stora majoriteten låg- och medelinkomsttagare. Med sänkta arvoden skulle dessutom statskassan spara omkring 75 miljoner kronor årligen. Motionärerna anför också att det inte är lämpligt att riksdagen pekar ut vissa riksdagsuppdrag som mer ansvarsfulla än andra genom att betala extraarvoden för exempelvis möten i EU-nämnden eller uppdrag i utskottens presidier. Alla ledamöter har samma ansvar i det demokratiska systemet och bör därför enligt motionärerna få samma arvode.
Jonas Jacobsson Gjörtler (M) begär i motion 2015/16:77 yrkande 2 att systemet för bestämmande av riksdagsledamöternas arvode ska ändras. Motionären anför att riksdagsledamöternas arvode borde knytas till vad respektive ledamot tjänade innan han eller hon påbörjade riksdagsuppdraget. Riksdagsuppdraget är ett förtroendeuppdrag, och förtroende får man enligt motionären framför allt genom de erfarenheter man samlat på sig innan man blev vald. Därför är det rimligt att arvodets storlek kopplas till vad man har gjort tidigare. Arvodet bör omvandlas till ett symboliskt, relativt lågt grundarvode. Därutöver bör ledamöterna ersättas för förlorad arbetsförtjänst.
En begäran om ett motsvarande tillkännagivande finns i motion 2016/17:1265 yrkande 2 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M).
Anna Hagwall (SD) anför i motion 2016/17:691 yrkande 2 att valbarheten grundar sig på den arbetslivserfarenhet man har innan man blir förtroendevald, och hon begär ett tillkännagivande om att arvodet för riksdagsledamöterna ska motsvara den inkomst ledamoten förlorar.
Johnny Skalin (SD) begär i motion 2015/16:1818 att arvodet för riksdagsledamöter sänks. Ett rimligt grundarvode kunde enligt motionären vara 90 procent av prisbasbeloppet. Ett kompletterande arvode för tjänstgöring som ledamot och ordförande i utskott bör därutöver utredas, för att fördela arvodet efter ansvar och arbetsfördelning. Ett motsvarande yrkande förs fram i motion 2016/17:2310 av Johnny Skalin (SD).
I motion 2015/16:3110 av Markus Wiechel (SD) framhåller motionären att riksdagsarbetet ser olika ut för olika ledamöter, beroende på hur många uppdrag och hur stort ansvar ledamoten har. Motionären anser att det ska göras en översyn av lagstiftningen i syfte att införa ett tvådelat arvodessystem med en fast del och en del som grundas på ledamotens arbetsbelastning. Samma motionär har ett liknande yrkande i motion 2016/17:2259.
Johan Nissinen (SD) yrkar i motion 2015/16:1856 att det bör införas en ordning som innebär att riksdagsledamöternas arvode, i likhet med vad som gäller för kommunalråd, bara höjs en gång efter varje val och inte varje år. I motion 2016/17:786 av Johan Nissinen (SD) framförs ett motsvarande yrkande.
Jeff Ahl (SD) framhåller i motion 2015/16:120 yrkande 2 i denna del vikten av kompetenta lärare i skolan och begär ett tillkännagivande om att riksdagsledamöternas löner ska frysas på nuvarande nivå till dess att lärarnas genomsnittliga lön i grund- och gymnasieskolan uppgår till hälften av riksdagsledamöternas arvode.
I motion 2016/17:2581 yrkande 1 anför Jeff Ahl (SD) att de nominella lönerna för gruppen arbetare har ökat med 57 procent från 1998 till 2015, samtidigt som riksdagsledamöternas arvode har ökat med 73 procent under samma tid. Motionären anser därför att riksdagsledamöternas arvode bör frysas till dess att den reella skillnaden mellan de två grupperna är samma som den var 1998. Därefter bör ledamöternas arvode följa reallöneökningen för gruppen arbetare. I motionen anförs vidare att riksdagsledamöter med extra ansvarsområden, exempelvis en gruppledare eller utskottsordförande, ska kunna tillerkännas en arvodesnivå som uppgår till maximalt 1,1 gånger det arvode som en vanlig ledamot har. Motionären begär ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat motsvarande och liknande motionsyrkanden om formerna för fastställande av riksdagsledamöternas arvoden och arvodenas storlek. Utskottet har då framhållit att frågan om arvodenas storlek och hur de ska bestämmas har varit föremål för ingående bedömningar och att olika system för bestämningen av arvodet har prövats. Utskottet har vidare uttalat att ordningen med en fristående nämnd som fastställer arvodet, till skillnad från en ordning där riksdagsledamöterna själva bestämmer sina arvoden, fungerat väl och att den ordningen borde kunna ses som den långsiktiga lösning som arvodesfrågan behöver (se bet. 2002/03:KU19). Utskottet har därefter vidhållit detta ställningstagande (se bl.a. bet. 2004/05:KU29, bet. 2006/07:KU4, bet. 2010/11:KU19, bet. 2012/13:KU17 och bet. 2013/14:KU15). Senast behandlades frågeställningen i januari 2015 i betänkande 2014/15:KU6. Också då vidhöll utskottet sina tidigare ställningstaganden. Utskottet hänvisade även till den då nyligen avslutade översynen av riksdagsledamöternas ekonomiska villkor och till att utredaren inte funnit skäl att lämna några förslag om ändrade regler för fastställande av arvodena.
Vad gäller de uppdrag som ersätts enligt arvodeslagen har utskottet pekat på att dessa uppdrag är sådana som tillkommer utöver det ordinarie riksdagsuppdraget och som ofta medför ett betydande merarbete i fråga om ansvar, inläsningsarbete och tidsåtgång. Utskottet har därför ansett att det mot den bakgrunden är motiverat med de särskilda arvoden som betalas för uppdragen (se bl.a. bet. 2005/06:KU33, bet. 2006/07:KU4, bet. 2012/13:KU17 och bet. 2014/15:KU6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att det i såväl 1994 års ersättningslag som den nu föreslagna och av utskottet tillstyrkta lagen om ersättning till riksdagens ledamöter saknas bestämmelser om arvodets storlek. Lagförslaget bygger i denna del på att arvodet, liksom tidigare, bestäms av Riksdagens arvodesnämnd. Konstitutionsutskottet har tidigare vid flera tillfällen ställt sig bakom denna ordning med en nämnd som är fristående från riksdagen och som bestämmer arvodets storlek. Utskottet vidhåller denna uppfattning och kan alltså inte ställa sig bakom de förslag till tillkännagivanden om förändringar av systemet för att bestämma arvodet som förts fram av motionärerna.
Utskottet vidhåller även att det är motiverat med särskilda arvoden och tilläggsarvoden för vissa uppdrag utöver det ordinarie riksdagsuppdraget. Ordningen med sådana arvoden bör således behållas.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 2016/17:53 yrkande 1, 2015/16:77 yrkande 2, 2015/16:120 yrkande 2 i denna del, 2015/16:1818, 2015/16:1856, 2015/16:2182 yrkandena 1 och 2, 2015/16:3110, 2016/17:263, 2016/17:691 yrkande 2, 2016/17:786, 2016/17:1265 yrkande 2, 2016/17:2259, 2016/17:2310 och 2016/17:2581 yrkande 1.
Utskottens och riksdagsledamöternas resor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om utskottens och riksdagsledamöternas resor.
Bakgrund och gällande ordning
Tidigare gällde enligt 4 kap. 19 § riksdagsordningen att utskotten skulle samråda med riksdagsstyrelsen innan de beslutade om utlandsresor. Bestämmelsen togs bort i samband med översynen av riksdagsordningen (framst. 2013/14:RS3, bet. 2013/14:KU46). I förarbetena anges att bestämmelsen sedan länge inte tillämpades på det sätt som den var utformad (s. 89 i framställningen).
Närmare bestämmelser om utskottens utrikes resor finns i riksdags-styrelsens föreskrift (2012:1) om utskottens och EU-nämndens utrikes resor. Av föreskriften framgår att riksdagsstyrelsen för varje valperiod fastställer de ekonomiska ramarna för utskottens och EU-nämndens utrikes resor och att de inom dessa ekonomiska ramar själva beslutar om sina resor (1 och 2 §§). Efter varje resa ska det ges in en kortfattad skriftlig redogörelse för resan till Riksdagsförvaltningen. Redogörelsen ska lämnas inom tre månader efter det att resan avslutades och innehålla uppgifter om resmål, syftet med resan, tidpunkt för resan, och en kort sammanfattande beskrivning av programmet och erfarenheterna av resan (3 och 4 §§). En gång efter varje valperiod ska Riksdagsförvaltningen genomföra en uppföljning av utskottens och EU-nämndens resor utifrån inlämnade redogörelser och kostnader för resorna. Information om uppföljningen ska lämnas till riksdagsstyrelsen (5 §).
Med anledning av införandet den nuvarande riksdagsordningen avskaffades bestämmelserna i föreskriften om att ett utskott som avsåg att göra en utrikes resa skulle lämna in en föranmälan om resan till riksdagsstyrelsen. Denna föranmälan skulle innehålla uppgifter om resmål, syftet med och tidpunkten för resan, samt beräknade kostnader.
Våren 2013 gjordes det på riksdagsdirektörens uppdrag en utvärdering av utskottens och EU-nämndens utrikes resor under 2010–2013. Utvärderingen redovisades i en rapport i juni 2013 (dnr 696-2012/13). I rapporten konstaterades bl.a. att en majoritet av de riksdagsledamöter och tjänstemän som intervjuats inom ramen för utvärderingen ansåg att någon form av dokumentation av resorna var värdefull, men att den typ av redogörelse som tidigare brukade lämnas inte var ändamålsenlig. I stället för omfattande och detaljerade beskrivningar av genomförda studiebesök m.m. efterlystes analyser av och sammanfattande omdömen om resans resultat. En ny typ av reserapporter skulle enligt rapporten t.ex. kunna innehålla en redogörelse för syftet med resan och fokusera på en sammanfattande analys av de mest väsentliga lärdomarna och erfarenheterna. En kort sammanfattning av genomförda programpunkter, kontaktuppgifter om personer och institutioner m.m. skulle kunna lämnas i en bilaga. Reserapporterna skulle kunna offentliggöras tillsammans med annan dokumentation om resorna. Ett offentliggörande av reserapporterna skulle i väsentlig grad öka öppenheten och stärka legitimiteten kring utskottsresorna.
Närmare bestämmelser om servering av alkohol vid representation finns i Riksdagsförvaltningens föreskrift (2011:6) om representation. Om alkohol serveras i samband med representation ska det, enligt 4 §, ske med återhållsamhet. Spritdrycker ska undvikas och får inte förekomma i samband med intern representation. Alkoholfria alternativ av olika slag ska finnas tillgängliga. Därutöver gäller även Riksdagsförvaltningens alkoholpolicy.
Framställningen
I framställningen föreslås ett förtydligande i den nya ersättningslagen som innebär att val av färdmedel ska väljas med hänsyn till kostnads-, tids- och miljöaspekter inte bara vid inrikes resor utan även vid utrikes resor.
Framställningen innehåller inga förslag eller bedömningar som innebär någon ändring av regleringen av utskottens och EU-nämndens utrikes resor.
Motionerna
Lise Nordin och Annika Hirvonen (båda MP) yrkar i motion 2015/16:2180 att föreskrifterna för utskottens utrikes resor ska förtydligas så att det framgår att resans innehåll ska prioriteras framför resmålet (yrkande 1). Dessutom begärs det ett förtydligande om att utgångspunkten ska vara att en resa ska ha hög relevans för utskottets arbete (yrkande 2). Vidare yrkas att rutinerna för och hanteringen av utskottens föranmälan inför en resa bör ses över (yrkande 3), att kravet på en reseberättelse efter resans slut ska återinföras (yrkande 4) och att utskotten bör eftersträva en allsidig information om studieämnet, speciellt när de studerar frågor där det finns tydligt olika uppfattningar (yrkande 5). Slutligen yrkas att det ska vara en återhållsam tillgång på alkohol under resor (yrkande 6).
I motion 2015/16:954 begär Johan Hultberg (M) ett tillkännagivande om att riksdagsledamöter när de bokar tjänsteresor ska få ett kvitto som redovisar de koldioxidutsläpp resan orsakar (yrkande 1). Vidare begär motionären ett tillkännagivande om att det ska tas fram ett system för klimatkompensation för riksdagsledamöters flygresor som inte omfattas av EU:s utsläppshandel (yrkande 2).
Pågående arbete
Mellan åren 2008 och 2011 klimatkompenserade riksdagen för ledamöters och anställdas flygresor. Riksdagsdirektören beslutade i september 2012 att klimatkompensationen skulle upphöra. Skälet till det var att resor inom EU ingår i EU:s system för utsläppshandel och att det således fanns ett ekonomiskt styrmedel även för flygresor. I mars 2016 gav riksdagsdirektören i uppdrag åt Riksdagsförvaltningen att ta fram ett underlag för beslut om införande av klimatkompensation för riksdagsledamöters och anställdas flygresor utanför EU samt förslag till genomförande. Uppdraget redovisades den 25 maj 2016 i promemorian Utredning av klimatkompensation för resor utanför EU (dnr 1733-2015/16). I promemorian anförs att det finns goda skäl att klimatkompensera för tjänstemäns och ledamöters resor utanför Europa. Utredningen föreslår att riksdagen ska upphandla en konsult som kan utföra klimatkompensation för riksdagens räkning och att statistiken från den resebyrå som Riksdagsförvaltningen anlitar då ska kunna användas. Inom Riksdagsförvaltningen pågår för närvarande arbete med att förbereda införandet av klimatkompensation under 2017 eller 2018.
Utskottets tidigare ställningstaganden
Konstitutionsutskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden rörande utskottens utrikes resor, exempelvis våren 2013 i betänkande 2012/13:KU17. Utskottet konstaterade därvid att föreskrifterna om utskottens resor och representation nyligen hade setts över och att erfarenheterna av de nya bestämmelserna var begränsade. Vidare hänvisades till då pågående översynsarbete, dels av bestämmelserna om ledamöternas ekonomiska villkor, dels av utskottens och EU-nämndens utrikes resor. Utskottet ansåg att resultaten av dessa arbeten inte borde föregripas och avstyrkte motionsyrkandena. Med anledning av ett motionsyrkande om att återinföra ett krav på reseberättelser uttalade utskottet våren 2014 i betänkande 2013/14:KU15 att någon form av skriftlig dokumentation av ett utskotts resa fyller en värdefull funktion. Detta gällde enligt utskottet inte minst för att utskottet och andra ska kunna dra nytta av den ökade kunskap och de erfarenheter en resa medför. Utskottet såg emellertid inte att det då var nödvändigt med ett tillkännagivande om ändrade föreskrifter.
Senast behandlades motsvarande spörsmål om utskottens utrikes resor våren 2015 i betänkande 2014/15:KU6. Utskottet vidhöll då sina tidigare ställningstaganden och hänvisade därutöver till att behandlingen av den då aviserade framställningen med förslag till ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter inte borde föregripas.
Vad gäller frågan om alkoholkonsumtion under utskottsresor har konstitutionsutskottet tidigare uttalat att både staten och kommunerna bör visa stor återhållsamhet vid alkoholservering vid representation. Utskottet har även framhållit vikten av att det, i de fall alkohol serveras, alltid finns alkoholfria alternativ av god kvalitet. Något initiativ från riksdagen har inte ansetts nödvändigt (se bet. 2002/03:KU23, bet. 2006/07:KU12, bet. 2010/11:KU19 och bet. 2012/13:KU17).
Motionsyrkanden om införande av klimatkompensation och redovisning av koldioxidutsläpp vid bokning av utrikes resor avstyrktes av utskottet våren 2014 i betänkande 2013/14:KU15. Utskottet pekade på att beslutanderätten i dessa frågor i första hand ligger hos Riksdagsförvaltningens ledning och erinrade om de kanaler som finns för att framföra synpunkter till ledningen, exempelvis ledamotsrådet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden när det gäller de frågor som tas upp i motion 2015/16:2180 och kan inte se att det finns skäl för riksdagen att nu vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena.
Vad gäller motion 2015/16:954 kan utskottet konstatera att det pågår arbete inom Riksdagsförvaltningen som ligger väl i linje med motionärens önskemål. Inte heller i dessa frågor finns det enligt utskottets mening skäl för riksdagen att rikta något tillkännagivande till riksdagsstyrelsen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2015/16:954 och 2015/16:2180.
Inkomstgaranti och omställningsstöd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om riksdagsledamöternas inkomstgaranti och omställningsstöd.
Bakgrund och gällande ordning
År 1968 infördes en ordning med visstidspension för ledamöter som avgick före 65 års ålder och som fyllt 50 år vid avgången och tillhört riksdagen i minst sex år. De som inte var berättigade till pension men som tjänstgjort i minst tre år hade rätt till avgångsersättning med högst tolv månadsarvoden. Detta system ersattes 1988 med en rätt till inkomstgaranti. Garantin innebar att en ledamot som tjänstgjort minst tolv riksdagsår hade rätt att vid sin avgång få 66 procent av ledamotsarvodet. Garantin skulle minskas om den avgångna ledamoten hade en förvärvsinkomst. För ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tolv år eller som inte fyllt 40 år var garantin begränsad till storlek och tid.
Vid tillkomsten av 1994 års ersättningslag togs det in bestämmelser om inkomstgaranti i den nya lagen som i huvudsak motsvarar vad som gällde enligt 1988 års lagstiftning. Det infördes dock begränsningar i ersättningens storlek och garantitidens längd samt vissa ändringar vad gäller rätten till inkomstgaranti vid tjänstledighet och annan frånvaro. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 maj 2014 reviderades regelverket på ett genomgripande sätt. Reformen innebar att det i dagsläget finns två parallella system för avgångsförmåner: dels det tidigare systemet med inkomstgaranti, dels ett nytt system med ekonomiskt omställningsstöd.
Inkomstgarantin gäller för de ledamöter som har valts in i riksdagen eller trätt in som ersättare före valet till riksdagen 2014 och för de ledamöter som har valts in genom valet 2014 eller inträder senare, om han eller hon tidigare har varit ledamot av riksdagen och har ett beslut om inkomstgaranti, såvida garantitiden inte har löpt ut vid återinträdet. Systemet innebär i stora drag att riksdagen under vissa förutsättningar garanterar den avgångna ledamoten en viss månadsinkomst motsvarande 80 procent av ledamotsarvodet jämte vissa tilläggsarvoden. Beloppet reduceras fr.o.m. det andra året efter avgången.
Systemet för omställningsstöd är tillämpligt på ledamöter som inte omfattas av reglerna om inkomstgaranti. Omställningsstödet består av två delar: dels ett ekonomiskt stöd under en kortare tid, dels åtgärder för att göra det lättare för ledamoten att övergå till yrkesverksamhet, exempelvis kompletterande utbildning, karriärplanering, arbetsplatsintroduktion, starta-eget-kurser och coachning. Riksdagen upphandlar dessa tjänster av särskilda företag och tillhandahåller dem alltså inte själv. Grundkravet för att få del av omställningsstödet är att ledamoten har tjänstgjort i riksdagen under en sammanhängande tid av minst ett år. Det ekonomiska stödet gäller då i tre månader. Som längst gäller stödet i två år om ledamoten vid avgången har en sammanlagd tjänstgöringstid på minst åtta år. I övrigt är stödets längd beroende av den sammanlagda tjänstgöringstiden i riksdagen. Såväl det ekonomiska stödet inom omställningsstödet som inkomstgarantin kan jämkas, dvs. dras in, helt eller delvis.
Framställningen
I framställningen föreslås att nuvarande bestämmelser om inkomstgaranti och omställningsstöd ska tas in i den nya ersättningslagen med vissa språkliga och redaktionella ändringar. Enligt förslaget ska dock Riksdagens arvodesnämnd i stället för Statens tjänstepensionsverk i fortsättningen besluta om eftergift vid återkrav
Motionerna
Jeff Ahl (SD) understryker i motion 2015/16:2031 yrkande 1 vikten av att riksdagsledamöter inte har mer förmånliga villkor än andra medborgare. En ledamot som lämnar riksdagen bör därför omfattas av reglerna om uttag av arbetslöshetsersättning, dvs. med regler för tak, avtrappning och antal dagar då stöd lämnas. Motionären begär ett tillkännagivande om detta.
I motion 2016/17:2580 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1 finns en begäran om ett motsvarande tillkännagivande.
Utskottets ställningstagande
Systemet med inkomstgaranti har nyligen varit föremål för en genomgripande reform, varvid ordningen med omställningsstöd införts för ledamöter som väljs in i riksdagen vid eller efter valet 2014. Utskottet är inte berett att nu förorda motionärens förslag till ändringar i det nuvarande systemet och avstyrker motionerna 2015/16:2031 yrkande 1 och 2016/17:2580 yrkande 1.
|
1. |
Ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, punkt 2 (SD) |
|
|
av Jonas Millard (SD) och Fredrik Eriksson (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Därmed bifaller riksdagen framställning 2015/16:RS7 punkt 2 och bifaller delvis motion
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) yrkande 2.
Ställningstagande
Vi vill framhålla betydelsen av att antalet arbetsplatser som respektive partigrupp har tillgång till liksom storleken på stödet till partigrupperna för dels kostnaderna för de politiska sekreterarna, dels riksdagsledamöternas utrikes resor och språkutbildning bestäms i lag och att beslutanderätten således inte delegeras till Riksdagsförvaltningen. Utformningen och storleken på stödet till partigrupperna är en demokratisk fråga av stor vikt som inte ska kunna påverkas av ändrade majoritetsförhållanden eller andra tillfälliga förändringar. En lagreglering av dessa frågor innebär vidare transparens, öppenhet, insyn och tröghet i systemet som bidrar till reglernas hållbarhet och förutsebarhet. Enligt vår uppfattning torde det också ha betydelse för väljarnas förtroende för det politiska systemet att den här typen av frågor bestäms i lag av de folkvalda och inte genom myndighetsbeslut. Att besluten fattas genom en tillämpningsföreskrift ändrar inte den saken.
Riksdagsstyrelsen bör omgående återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att delegationen till Riksdagsförvaltningen tas bort och de aktuella frågorna regleras i den nya lagstiftningen.
|
2. |
|
|
|
av Jonas Millard (SD) och Fredrik Eriksson (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) yrkande 1 och
avslår motionerna
2015/16:77 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2015/16:120 av Jeff Ahl (SD) delyrkande 2,
2015/16:1818 av Johnny Skalin (SD),
2015/16:1856 av Johan Nissinen (SD),
2015/16:2182 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2,
2015/16:3110 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:263 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2,
2016/17:691 av Anna Hagwall (SD) yrkande 2,
2016/17:786 av Johan Nissinen (SD),
2016/17:1265 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2016/17:2259 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:2310 av Johnny Skalin (SD) och
2016/17:2581 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1.
Ställningstagande
Ersättningen till riksdagsledamöterna saknar i dag koppling till ledamöternas faktiska arbetsinsats. Exempelvis kan en politisk vilde som inte deltar i riksdagsarbetet få lika mycket ersättning som hårt arbetande ledamöter. Det finns visserligen en viss differentiering i ersättningen i och med att det utgår tilläggsarvoden och särskilda arvoden för vissa uppdrag. Uppdraget som utskottsordförande är ett exempel på det. Den differentieringen är dock rudimentär och tar ingen hänsyn till ledamöternas totala arbetsinsats. Här finns alltså utrymme för utveckling. För att det ska vara möjligt krävs dock att det finns något att jämföra med. Ett sätt att kunna göra det vore att ta fram en standardiserad arbetsbeskrivning för riksdagsledamöterna. Arbetsbeskrivningen bör knytas till en ersättningstrappa med olika ersättningsnivåer. Skulle det visa sig att en ledamot inte lever upp till förväntningarna enligt arbetsbeskrivningen borde man kunna jämka ersättningen nedåt i motsvarande utsträckning. Riksdagsförvaltningen bör, i samråd med bl.a. Riksdagens arvodesnämnd, ta fram en sådan arbetsbeskrivning jämte ersättningsnivåer.
|
3. |
|
|
|
av Mia Sydow Mölleby (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2015/16:2182 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt
2016/17:263 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna
2015/16:77 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2015/16:120 av Jeff Ahl (SD) delyrkande 2,
2015/16:1818 av Johnny Skalin (SD),
2015/16:1856 av Johan Nissinen (SD),
2015/16:3110 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD) yrkande 1,
2016/17:691 av Anna Hagwall (SD) yrkande 2,
2016/17:786 av Johan Nissinen (SD),
2016/17:1265 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) yrkande 2,
2016/17:2259 av Markus Wiechel (SD),
2016/17:2310 av Johnny Skalin (SD) och
2016/17:2581 av Jeff Ahl (SD) yrkande 1.
Ställningstagande
Riksdagsledamöterna har höga arvoden, och arvodet höjs dessutom ofta. Arvodet överstiger därmed vad de flesta inom väljarkåren tjänar, och detta riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de förtroendevalda och det folk de representerar. Ett sätt att begränsa arvodets utveckling mot ännu högre belopp vore att knyta arvodesbeloppet till prisbasbeloppet. Detta skulle dessutom innebära att arvodet inte skulle bli föremål för ständiga diskussioner och nya årliga beslut. En lämplig nivå på arvodet vore 100 procent av prisbasbeloppet. Utöver de redan höga arvodena betalas extra arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen. Det rimliga vore att man inom partierna fördelade arbetet så att de ledamöter som innehar sådana uppdrag i motsvarande utsträckning avlastas när det gäller andra delar av riksdagsuppdraget så att arbetsbördan blir likvärdig för alla och extraarvodena kan avskaffas. Vi anser att riksdagsstyrelsen ska låta utreda hur man kan införa en ordning som innebär att arvodet knyts till prisbasbeloppet och att extraarvodena avskaffas.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Framställning 2015/16:RS7 Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna:
1.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ersättning till riksdagens ledamöter.
2.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
3.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
4.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter.
5.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
6.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
7.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.
8.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
9.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden.
10.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd.
11.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:884) med instruktion för Riksdagens överklagandenämnd.
2016/17:53 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagsstyrelsen i samarbete med berörda parter ska arbeta fram ett förslag till arbetsbeskrivning med tillhörande ersättningstrappa för ledamöterna och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avslå riksdagsstyrelsens förslag att antalet arbetsplatser och stödet till utrikes resor, språkutbildning och de politiska sekreterarna ska beslutas av Riksdagsförvaltningen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Motioner från allmänna motionstiden 2015/16
2015/16:77 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersättningssystemen för riksdagsledamöter bör ändras och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:120 av Jeff Ahl (SD):
Del 2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frysa statsrådens och riksdagsledamöternas löner på nuvarande nivå fram till dess att lärarnas snittlön i grund- och gymnasieskolan är hälften av en riksdagsledamots lön och tillkännager detta för regeringen.
Förslaget behandlas i den del som avser riksdagsledamöternas löner
2015/16:954 av Johan Hultberg (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utarbeta ett system så att riksdagens ledamöter vid bokning eller redovisning av resor får ett kvitto över de koldioxidutsläpp som resorna orsakar eller har orsakat och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utarbeta ett system som syftar till att klimatkompensera för de flygresor som riksdagens ledamöter genomför och som inte omfattas av EU:s utsläppshandel och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:1818 av Johnny Skalin (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppmana arvodesnämnden att sänka grundarvodet för riksdagsledamöter och att arvodessystemet för utskotten och EU-nämnden bör ses över och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:1856 av Johan Nissinen (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riksdagsledamöternas arvoden och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:2031 av Jeff Ahl (SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avgångna riksdagsledamöter ska omfattas av samma villkor som medborgare med a-kassa, och riksdagen tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:2180 av Lise Nordin och Annika Hirvonen (båda MP):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga föreskrifterna för utrikesresor så att resans innehåll prioriteras framför resmålet och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det verkligen är hög relevans för utskottens arbete som är utgångspunkten för utskottens resor och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över rutinerna kring hanteringen och bedömningen av utskottens föranmälan inför en resa och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra kravet om reseberättelse efter resans slut och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att man bör eftersträva en allsidig information om studieämnet för utskottens resor, speciellt när man studerar frågor där det finns tydligt olika uppfattningar, och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om alkohol vid utskottens utrikesresor och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:2182 av Lise Nordin m.fl. (MP):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur riksdagsledamöternas arvoden kan låsas till 100 procent av ett prisbasbelopp per månad och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa extraarvoden till riksdagens ledamöter för olika uppdrag inom riksdagen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2015/16:3110 av Markus Wiechel (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till ett nytt tvådelat arvodessystem för riksdagsledamöter där en del grundar sig på arbetsbelastning och den andra ligger fast och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Motioner från allmänna motionstiden 2016/17
2016/17:263 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagsstyrelsen bör utreda frågan om att binda nivån på riksdagsledamöternas grundarvode till 100 procent av ett prisbasbelopp per månad och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagsstyrelsen bör utreda hur de extra ersättningar som finns för uppdrag direkt knutna till riksdagsarbetet kan avskaffas och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:691 av Anna Hagwall (SD):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arvodet för riksdagsledamöter ska motsvara förlorad inkomst och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:786 av Johan Nissinen (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riksdagsledamöternas arvoden och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:1265 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersättningssystemen för riksdagsledamöter bör ändras och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:2259 av Markus Wiechel (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till ett nytt tvådelat arvodessystem för riksdagsledamöter där en del grundar sig på arbetsbelastning och den andra ligger fast, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2016/17:2310 av Johnny Skalin (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppmana arvodesnämnden att sänka grundarvodet för riksdagsledamöter och att arvodessystemet för utskotten och EU-nämnden bör ses över och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:2580 av Jeff Ahl (SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avgångna riksdagsledamöter ska omfattas av samma villkor som medborgare med a-kassa och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
2016/17:2581 av Jeff Ahl (SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frysa riksdagsledamöternas arvodesnivåer till dess att den reella skillnaden blir densamma som 1998 och därefter låsa framtida ökningar av arvodena till hur reallöneökningen för gruppen arbetare utvecklar sig, och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Bilaga 2
