|
|
Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete samt de övriga lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra dels bestämmelserna om operativt polissamarbete i de två EU-besluten, Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet, dels de ändringar som behövs med anledning av Europolförordningen.
Regeringens förslag innebär att den svenska polisen ska få samarbeta med utländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet genom att ta emot dels bistånd inom ramen för gemensamma insatser, dels bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Vidare ska polisen få samarbeta med utländska myndigheter enligt Atlasrådsbeslutet genom att ta emot bistånd från utländska särskilda insatsgrupper. Både vid gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet och vid operationer med särskilda insatsgrupper enligt Atlasrådsbeslutet ska utländska tjänstemän kunna få polisiära befogenheter i Sverige.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2017.
I betänkandet finns en reservation (V).
Lagen om internationellt polisiärt samarbete innebär att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning mot enskild överlåts till en annan stat. Lagen bör därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen).
Behandlade förslag
Proposition 2016/17:139 Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater.
Ett yrkande i en följdmotion.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater
Främmande stats myndighetsutövning i Sverige, punkt 2 (V)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om internationellt polisiärt samarbete,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), med den ändringen att 9 kap. 2 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
5. lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),
6. lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145),
7. lag om upphävande av lagen (2013:330) om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån,
8. lag om ändring i tullbrottsdatalagen (2017:000).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:139 punkterna 1–3 och 5–8 samt bifaller delvis proposition 2016/17:139 punkt 4.
|
2. |
Främmande stats myndighetsutövning i Sverige |
Riksdagen avslår motion
2016/17:3679 av Linda Snecker m.fl. (V).
Reservation (V)
Stockholm den 4 maj 2017
På justitieutskottets vägnar
Beatrice Ask
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Beatrice Ask (M), Annika Hirvonen Falk (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Anti Avsan (M), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Anders Hansson (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Roger Haddad (L), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD), Lawen Redar (S), Richard Jomshof (SD) och Gustaf Lantz (S).
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2016/17:139 Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. I propositionen föreslår regeringen att det internationella polissamarbetet utökas genom att bestäm-melserna om operativt polissamarbete i de två EU-besluten, Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet, genomförs i svensk rätt. Regeringen föreslår även lagändringar med anledning av Europolförordningen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Eftersom utskottet noterat en felaktighet i den föreslagna lagtexten har utskottet tagit fram ett nytt förslag till lagtext i den delen. Utskottets lagförslag finns i bilaga 3
En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.
Lagförslagen i propositionen har behandlats av Lagrådet.
Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag med en mindre justering och avslår ett motionsyrkande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som inte medger främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller att utländska tjänstemän ges rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis.
Jämför reservationen (V).
Propositionen
Bakgrund
I juni 2008 antog rådet det s.k. Prümrådsbeslutet om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (2008/615/RIF). Prümrådsbeslutet innehåller både obligatoriska och frivilliga bestämmelser. De obligatoriska bestämmelserna har redan genomförts i svensk rätt. De frivilliga bestämmelserna har däremot inte genomförts. Det gäller t.ex. artikel 17 och 18.
Artikel 17 innehåller bestämmelser om gemensamma insatser som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller förebygga brott. Där anges bl.a. att en behörig myndighet kan ge andra medlemsstaters tjänstemän rätt att utöva verkställande befogenheter i samband med gemensamma insatser, t.ex. gemensamma patruller.
Artikel 18 innehåller bestämmelser om bistånd i vissa situationer. Vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor med gränsöverskridande verkningar ska medlemsstaternas behöriga myndigheter bl.a. sända tjänstemän, specialister och rådgivare samt ställa nödvändig utrustning till förfogande på begäran av den stat där situationen uppstått i den mån det är möjligt (artikel 18 c). Artikeln är frivillig i fråga om Sveriges möjlighet att ta emot bistånd, men tvingande när det gäller Sveriges skyldighet att lämna bistånd.
Atlasrådsbeslutet har sin grund i Atlasnätverket, som är ett samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper, och har som övergripande syfte att öka och likställa förmågan att bekämpa terroristattacker och grov organiserad brottslighet genom kontinuerlig samverkan, informationsutbyte och gemensam utveckling.
Det s.k. genomförandebeslutet (rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet) innehåller bestämmelser för det administrativa och tekniska genomförandet av Prümrådsbeslutet.
Atlasrådsbeslutet kompletterar Prümrådsbeslutet och är frivilligt för medlemsstaterna att genomföra. I beslutet fastställs allmänna regler och villkor som möjliggör att en medlemsstats särskilda insatsgrupper lämnar bistånd eller opererar på en annan medlemsstats territorium för att hantera en krissituation. De praktiska detaljer och genomförandebestämmelser som kompletterar beslutet ska fastställas direkt i samråd mellan de berörda medlemsstaterna.
Genomförande av Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet
Regeringen bedömer att Prümrådsbeslutets och Atlasrådsbeslutets bestämmelser om operativt polissamarbete bör genomföras i svensk rätt.
Regeringen anför att de svenska brottsbekämpande myndigheterna som utgångspunkt ska klara av sina uppdrag på egen hand. Polisen ska därmed vara dimensionerad, utrustad och tränad för att klara av alla uppgifter som den ansvarar för i alla delar av landet.
Den ökade rörligheten över gränserna och behovet av skydd mot terroristattentat och annan grov brottslighet ställer samtidigt allt större krav på internationell samverkan. Den svenska polisen kan samarbeta operativt med utländska myndigheter redan i dag. Vid samarbetet får utländska tjänstemän – om man bortser från de undantagsregler som finns för Schengensamarbetet och samarbetet i Öresundsregionen – dock inte vidta några åtgärder som innefattar myndighetsutövning.
Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ger nya möjligheter till operativt samarbete med andra stater. Samarbetet ska ske efter förfrågan från värdstaten och i dess intresse. Avsikten är att medlemsstaterna ska kunna bistå varandra i olika situationer.
En viktig utgångspunkt när man överväger att genomföra Prümrådsbeslutets och Atlasrådsbeslutets bestämmelser om operativt samarbete är att den svenska polisen, som huvudregel ska klara av sitt uppdrag på egen hand. Ett utökat samarbete ska inte förändra polisens uppdrag. Enligt regeringen bör utökade samarbetsmöjligheter därför vara ett komplement, främst för situationer där uppdraget kan utföras på ett bättre sätt genom internationellt samarbete.
Ett utökat samarbete måste också utformas så att grundläggande principer om rättssäkerhet och den enskildes rättigheter kan upprätthållas. Utländska tjänstemän som medverkar i samarbetet måste därför stå under svensk ledning, och deras användning av våld eller tvång måste ske inom ramen för de regler som gäller för den svenska polisen. Tjänstemännen måste dessutom få kunskaper om både de regler och arbetsmetoder som tillämpas i Sverige.
Om Prümrådsbeslutets och Atlasrådsbeslutets bestämmelser om operativt samarbete genomförs i svensk rätt kan utländska tjänstemän förstärka den svenska polisens förmåga på ett helt annat sätt än i dag. Regeringen anser därför att bestämmelserna bör genomföras.
Regeringen föreslår att operativt samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ska regleras i en ny lag som ersätter lagen om internationellt polisiärt samarbete. Till den nya lagen ska bestämmelserna i den nu gällande lagen om internationellt polisiärt samarbete föras över.
Samarbete enligt Prümrådsbeslutet
Ett initiativ till samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska tas på myndighetsnivå. Enligt regeringen är det Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som har bäst förutsättningar att bedöma det egna behovet av bistånd, och de bör därför få rätt att ta initiativ till samarbete. Det kan även finnas situationer där regeringen har intresse av att initiera ett sådant samarbete.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få begära bistånd från utländska myndigheter enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet. Regeringen och Polismyndigheten ska även få begära bistånd från utländska myndigheter enligt artikel 18 i rådsbeslutet. Bistånd enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska dock inte få lämnas av en utländsk särskild insatsgrupp.
Den svenska polisen ska, som framgått ovan, som huvudregel klara sitt uppdrag på egen hand, och samarbetet med utländska myndigheter bör ses som ett komplement. Det bör därför uttryckligen anges att man bara ska få begära bistånd om det är lämpligt och för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Innan man påbörjar ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska man ingå en överenskommelse om samarbete med den andra staten. Överenskommelsen ska få ingås av regeringen, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad. Överenskommelsen ska reglera samarbetets särskilda syfte, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge, på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras, vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter tjänstemännen ska ha, och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha. Överenskommelsen bör därför vara skriftlig, men det är inget krav.
Utländska tjänstemän ska få delta i samarbete enligt Prümrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet. De ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
Utländska polismän som deltar i gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet ska få de befogenheter som svenska poliser har enligt polislagen. De ska även få de befogenheter som svenska poliser har att
- gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken
- ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken
- förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken
- besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken.
Befogenheterna ska enligt Prümrådsbeslutet utövas under överinsyn av svenska tjänstemän. Detta krav får anses uppfyllt genom att utländska tjänstemän står under svensk ledning. Vidare bör huvudregeln vara att de utländska poliserna endast ska utöva verkställande befogenheter i svenska tjänstemäns närvaro. Detta innebär dock inte att de är förhindrade att utöva sina befogenheter även om så inte är fallet. Gemensamma insatser ska dock planeras och ledas så att huvudregeln kan upprätthållas.
Utländska poliser som fått polisiära befogenheter ska ha samma rätt att använda tjänstevapen och liknande utrustning som svenska poliser har enligt lag eller annan författning. Andra utländska tjänstemän ska få använda tjänstevapen och liknande utrustning endast i nödvärnssituationer. För att få användas ska utrustningen motsvara den som svenska poliser använder.
Samarbetet enligt Prümrådsbeslutet kan innebära att förvaltningsuppgifter överlåts till andra stater. För att regeringen eller någon annan myndighet ska få göra detta krävs enligt 10 kap. 8 § regeringsformen ett bemyndigande från riksdagen. Riksdagen föreslås därför bemyndiga regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater inom ramen för särskilda polissamarbeten enligt Prümrådsbeslutet. Samarbetet ska ske inom ramen för särskilda insatser som är klart avgränsade.
Samarbete enligt Atlasrådsbeslutet
Atlasrådsbeslutet gör det möjligt att begära bistånd från utländska särskilda insatsgrupper (artikel 3). Med detta avses brottsbekämpande enheter som har hantering av krissituationer som specialuppgifter. Biståndet ska ges till en svensk särskild insatsgrupp. Enligt propositionen ska regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen få begära bistånd från utländska särskilda insatsgrupper enligt Atlasrådsbeslutet.
För att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska få begära bistånd ska regeringen ha lämnat sitt medgivande. Regeringens medgivande ska inte krävas i brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta regeringen om bistånd har begärts utan regeringens medgivande. Regeringen ska därefter pröva om beslutet att begära bistånd ska undanröjas eller bestå.
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samråda med varandra innan regeringens medgivande begärs. Om de begärt bistånd utan regeringens medgivande ska de underrätta varandra om det.
Som anfördes när det gäller Prümrådsbeslutet ska den svenska polisen som huvudregel klara av sitt uppdrag på egen hand. Även när det gäller bistånd enligt Atlasrådsbeslutet bör det därför anges att bistånd bara ska få begäras om det är lämpligt och för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen om straff för terroristbrott.
Innan ett samarbete enligt Atlasrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen ska få ingås av regeringen, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad. Överenskommelsen ska reglera samarbetets särskilda syfte, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge, på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras, vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter tjänstemännen ska ha, och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha.
Utländska tjänstemän ska få delta i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet. De ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
Utländska tjänstemän som deltar i operationer enligt Atlasrådsbeslutet och har polisiära befogenheter i sina hemstater ska få de befogenheter som svenska polismän har enligt polislagen. De ska även få de befogenheter som svenska polismän har att
- gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken
- ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken
- förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken
- besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken.
Utländska tjänstemän som har fått polisiära befogenheter ska ha samma rätt att använda tjänstevapen och liknande utrustning som svenska poliser har enligt lag eller annan författning. Andra utländska tjänstemän ska få använda tjänstevapen och liknande utrustning endast i nödvärnssituationer. För att få användas ska utrustningen motsvara den som svenska poliser använder.
Liksom när det gäller Prümrådsbeslutet kan ett samarbete enligt Atlasrådsbeslutet innebära att förvaltningsuppgifter överlåts till andra stater, och därmed krävs även i dessa fall ett motsvarande bemyndigande från riksdagen.
Gemensamma frågor vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet
Enligt artiklarna 17.2 och 17.3 i Prümrådsbeslutet ska utländska tjänstemän lyda under värdstatens lagstiftning och följa anvisningar från värdstatens behöriga myndighet. Artikel 3.3 i Atlasrådsbeslutet har motsvarande innehåll.
När utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utövar befogenheter ska de således vara skyldiga att följa svensk rätt och instruktioner som ges av den behöriga svenska myndigheten. Tjänstemännen ska alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.
Det ska vidare klargöras att utländska tjänstemäns skyldighet att följa in-struktioner när de utövar befogenheter enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete avser instruktioner som ges av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
Brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar ska vara tillämpliga på utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.
Den svenska staten ska ersätta skador som utländska tjänstemän orsakar vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet i samma utsträckning som om de vållats av en svensk tjänsteman.
Regeringen anser inte att det bör införas några bestämmelser om tillsyn över utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Enligt artikel 23 i Prümrådsbeslutet, som saknar motsvarighet i Atlasrådsbeslutet, ska tjänstemän som verkar på en annan stats territorium i tjänsterättsligt hänseende, särskilt när det gäller disciplinära bestämmelser, omfattas av lagstiftningen i sin hemstat. En ordning där utländska tjänstemän ställdes under JO:s och JK:s tillsyn skulle vara svår att förena med artikel 23 i Prümrådsbeslutet. Den skulle också avvika från vad som gäller i dag när utländska tjänstemän tjänstgör i Sverige enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete. Regeringen – som särskilt noterar att varken JO eller JK invänder mot bedömningen – anser därför att utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet inte bör stå under tillsyn av JO eller JK. Den föreslagna ordningen innebär inte att enskilda kommer att sakna möjlighet att vända sig till svenska tillsynsmyndigheter eller, som en remissinstans påpekar, att möjligheten att utreda om eventuella fel har begåtts kommer att gå förlorad. Eftersom insatser enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen omfattas insatserna av tillsynen, vilket ger JO och JK möjlighet att utreda och bedöma även utländska tjänstemäns agerande inom ramen för en granskning. En sådan granskning kan resultera i kritik mot den svenska myndigheten eller ett svenskt befäl.
Samarbete utomlands
Regeringen föreslår att svenska domstolar ska vara obegränsat behöriga att pröva åtal för brott som begåtts utomlands i tjänsten av svenska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Behörigheten ska gälla även andra brott som begåtts utomlands i tjänsten av svenska polismän, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen som utför uppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt. Åtal för brotten ska kunna väckas utan krav på åtalsförordnande.
Vidare ska den svenska staten inte ersätta skador som svenska tjänstemän vållar utomlands vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Det ska klargöras att samma ordning gäller skador som vållas vid alla slags arbetsuppgifter som kan utföras enligt avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen.
Allmänt
Den föreslagna lagen om internationellt polisiärt samarbete innebär att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning mot enskild överlåts till en annan stat. Lagen bör därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen).
Motionen
I motion 2016/17:3679 av Linda Snecker m.fl. (V) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som inte medger främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller som inte ger utländska tjänstemän rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis. Motionärerna anför att de är positiva till att samarbeta med andra länder för att exempelvis bekämpa allvarlig brottslighet och lämna bistånd vid naturkatastrofer och kriser. Ett utökat gränsöverskridande samarbete får dock inte försvaga rättssäkerheten. Motionärerna pekar bl.a. på att de utländska poliserna inte kommer att vara underställda svensk myndighetstillsyn.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att den ökade rörligheten över gränserna och behovet av skydd mot terroristattentat och annan grov brottslighet ställer allt större krav på internationell samverkan. Utskottet ser därför positivt på de nya möjligheter till operativt samarbete med andra stater som Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ger. Utskottet delar även regeringens uppfattning att detta samarbete bör regleras i en ny lag som ersätter den nu gällande lagen om internationellt polisiärt samarbete.
Utskottet anser att det faktum att initiativ till samarbete med stöd av de båda besluten ska tas på myndighetsnivå och att det i fråga om samarbete med stöd av Atlasrådsbeslutet dessutom fordras medgivande av regeringen ger garantier för att samverkan enligt besluten sker i en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar ordning.
Utskottet konstaterar vidare att brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar ska vara tillämpliga på utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt de båda besluten och att svenska staten ska ersätta skador som utländska tjänstemän orsakar vid samarbete enligt besluten. De utländska tjänstemännen står som framgår också indirekt under tillsyn eftersom de aktuella insatserna ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, som omfattas av tillsyn av JO och JK. Mot denna bakgrund anser utskottet att utländska tjänstemäns deltagande och rätt till myndighetsutövning har fått en tillfredställande reglering, även om propositionen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn över utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt besluten. Utskottet ser därför inte skäl att ställa sig bakom det tillkännagivande som efterfrågas i motion 2016/17:3679 (V). Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar de lagförslag som lämnas i propositionen och avslår motionsyrkandet. Emellertid noterar utskottet att den nuvarande lydelsen av 9 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen har återgetts felaktigt i propositionen, vilket lett till att förslaget fått en lydelse som inte var avsedd. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen får den lydelse som anges i bilaga 3.
|
av Linda Snecker (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:3679 av Linda Snecker m.fl. (V).
Ställningstagande
Jag delar regeringens bedömning att det är viktigt med internationellt samarbete och är därför positivt inställd till att samarbeta med andra länder för att exempelvis bekämpa allvarlig brottslighet och lämna bistånd vid naturkatastrofer och kriser. Ett utökat gränsöverskridande samarbete får dock inte försvaga rättssäkerheten. Om en svensk myndighetsuppgift utförs av en utländsk stat, måste medborgarna kunna förvänta sig lika hög grad av rättssäkerhet och kvalitet som om uppgiften utförs av en nationell myndighet. Den myndighetsutövning som nu föreslås få utföras av en utländsk stat är dock inte vilken uppgift som helst utan tillhör statens kärnverksamheter och utgör dessutom en del av statens våldsmonopol. Utöver den principiellt viktiga frågan om att frångå nuvarande ordning och låta en utländsk stat utöva myndighet mot svenska medborgare på svenskt territorium innebär således förslaget ytterst att ge utländska tjänstemän rätten att bruka dödligt våld mot svenska medborgare. Det problematiska i att medborgare kan utsättas för tvång av utländska tjänstemän som de inte kan kommunicera med ska inte heller underskattas. Behovet av att utöka det polisiära samarbetet på det omfattande sätt som nu föreslås anser jag därför inte vara tillräckligt genomlyst.
De utländska poliserna kommer enligt förslaget inte att vara underställda svensk myndighetstillsyn, vilket jag finner mycket bekymmersamt. Regeringen menar att en sådan tillsyn skulle vara svår att förena med artikel 23 i Prümrådsbeslutet och folkrättsliga principer om statssuveränitet. Samarbetsinsatserna kommer visserligen att stå under ledning av Polismyndigheten, vilket regeringen menar ger Justitiekanslern (JK) och Justitieombudsmannen (JO) möjlighet att inom ramen för sina granskningar av svensk polis även beakta, utreda och bedöma utländska tjänstemäns agerande.
I propositionen anges att tjänstemän som verkar på en annan medlemsstats territorium i straffrättsligt hänseende ska jämställas med värdstatens egna tjänstemän. Detta gäller i fråga om såväl brott som tjänstemännen själva begår som i fråga om brott som begås mot dem. De överträdelser eller avvikelser som enskilda tjänstemän kan göra sig skyldiga till och som står i strid med vår rättsordning eller på annat sätt äventyrar rättssäkerhet och kvalitet är dock inte alltid uppsåtliga, och därför räcker det inte med att straffrättsligt sett jämställa utländska tjänstemän med svenska. JO och JK fyller viktiga funktioner för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet i myndighetsutövningen. Det är därför viktigt att bedömningar som görs av dessa myndigheter får en återverkan hos de utländska polismän som agerar i Sverige. I likhet med remissinstansen Advokatsamfundet anser jag att det är tveksamt om det är tillräckligt att Polismyndigheten omfattas av tillsynen. Mot bakgrund av att de utländska tjänstemännen inte direkt kommer att stå under JO:s och JK:s tillsyn ifrågasätter jag om de nya samarbetsformerna verkligen kan sägas vara omgärdade av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Jag anser inte att det är en tillräckligt god ordning att förlita sig på att JO och JK ex officio i ämbetet utreder utländska tjänstemäns agerande i Sverige och att de utländska myndigheterna sedan rättar sig efter de synpunkter som framförs. Att inte låta utländsk polis vara underställd JO:s och JK:s tillsyn kan även komma att uppfattas som att dessa tjänstemän har en särställning, vilket i sin tur kan hota tilltron till systemet. Att låta JO och JK granska utländska tjänstemän avviker från rådande ordning, men att låta utländsk stat utöva myndighetsutövning i Sverige mot svenska medborgare avviker markant från nu gällande ordning. Mot bakgrund av vad som angetts ovan delar jag således inte regeringens bedömning när det gäller att utländska tjänstemän får polisiära befogenheter som innebär myndighetsutövning samt tillåts att bära vapen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag som inte medger främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller innebär att utländska tjänstemän får rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2016/17:139 Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2013:330) om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullbrottsdatalagen (2017:000).
2016/17:3679 av Linda Snecker m.fl. (V):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som inte medger en främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller innebär att utländska tjänstemän ges rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Bilaga 2
Bilaga 3
Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
|
Nuvarande lydelse (SFS 2017:184) |
Utskottets förslag |
9 kap.
2 §
Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i
1. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
|
2. lagen (2000:343) om interna-tionellt polisiärt samarbete, |
2. lagen (2017:000) om interna-tionellt polisiärt samarbete, |
3. lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,
4. lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
5. lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,
6. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brotts-utredningar,
7. lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,
8. lagen (1998:620) om belastningsregister,
9. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,
10. lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personupp-gifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen,
11. lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet,
12. lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, och
13. lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet.