|
|
Genomförande av EU:s försvarardirektiv
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till de lagändringar som krävs för att genomföra direktivet om försvararrättigheter och avslår en följdmotion.
Förslaget innebär att en misstänkt som är frihetsberövad och företräds av en offentlig försvarare, eller av en privat försvarare som uppfyller motsvarande krav, får en oinskränkt rätt att träffa och samtala i enrum med sin försvarare. Detsamma ska gälla för annan kontakt i form av t.ex. telefonsamtal eller brev mellan den frihetsberövade och hans eller hennes försvarare. För frihetsberövade som företräds av en privat försvarare som inte uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare kan dessa rättigheter i undantagsfall begränsas. Det införs också en uttrycklig regel om att ett barn som har frihetsberövats ska ha rätt att omedelbart få en närstående underrättad om skälen för frihetsberövandet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 27 november 2016.
I betänkandet finns en reservation (SD).
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:187 Genomförande av EU:s försvarardirektiv.
Ett yrkande i en följdmotion.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Genomförande av EU:s försvarardirektiv
Utredning om lagändringar, punkt 2 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Genomförande av EU:s försvarardirektiv |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
3. lag om ändring i häkteslagen (2010:611).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:187 punkterna 1–3.
|
2. |
Utredning om lagändringar |
Riksdagen avslår motion
2016/17:66 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (båda SD).
Reservation (SD)
Stockholm den 20 oktober 2016
På justitieutskottets vägnar
Beatrice Ask
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Beatrice Ask (M), Annika Hirvonen Falk (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Arhe Hamednaca (S), Kent Ekeroth (SD), Anti Avsan (M), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Anders Hansson (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Roger Haddad (L), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD) och Sanne Lennström (S).
Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 2015/16:187 Genomförande av EU:s försvarardirektiv. Förslaget innehåller de lagändringar som krävs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (försvarardirektivet). Direktivet är ett led i arbetet inom EU för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet.
En motion har väckts med anledning av propositionen.
Genomförande av EU:s försvarardirektiv
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår ett motionsyrkande med en begäran om ett tillkännagivande om ändringar.
Jämför reservationen (SD).
Bakgrund
Under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 antog rådet en resolution om en färdplan för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden.
Hittills har två åtgärder enligt färdplanen antagits och genomförts. Det första steget i färdplanen, ett direktiv om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, antogs 2010. Direktivet ledde till vissa anpassningar i svensk rätt (prop. 2012/13:132, bet. 2012/13:JuU23, rskr. 2012/13:286). Det andra steget i färdplanen, ett direktiv om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden, antogs 2012. Även detta direktiv medförde vissa lagändringar (prop. 2013/14:157, 2013/14:JuU26, rskr. 2013/14:222).
Den 22 oktober 2013 antogs det nu aktuella försvarardirektivet, som genomför ytterligare en del av åtgärderna i färdplanen för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden. Direktivet trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 27 november 2016. Syftet med direktivet är att fastställa minimiregler om att misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och personer som är föremål för förfaranden enligt en europeisk arresteringsorder har rätt att få tillgång till en försvarare, att få en tredje part underrättad om ett frihetsberövande och att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under ett frihetsberövande. Direktivet bör däremot inte påverka förfaranden som är avsedda för situationer där det finns objektiva och faktiska omständigheter som ger anledning till misstanke att försvararen har samröre med den misstänkta eller tilltalade i brott (skäl 33 till försvarardirektivet).
I detta sammanhang kan nämnas att det i 23 kap. 4 § brottsbalken anges att ansvar som är föreskrivet i denna balk för en viss gärning ska ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. En bestämmelse som i viss utsträckning kompletterar medverkansansvaret finns i 2 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.
I propositionen föreslår regeringen de lagändringar som krävs för att genomföra direktivet.
Propositionen
Försvarare i straffrättsliga förfaranden
Enligt försvarardirektivet ska den som är misstänkt eller tilltalad ha rätt att ha tillgång till en försvarare. Direktivet omfattar både privata och offentliga försvarare.
Enligt svensk rätt får den misstänkte biträdas av en försvarare vid sin talans förberedande och utförande (21 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken). En offentlig försvarare ska förordnas för en misstänkt som är anhållen eller häktad om han eller hon begär det (21 kap. 3 a §). Även i vissa andra angivna fall ska en offentlig försvarare förordnas.
Till offentlig försvarare ska en advokat som är lämplig för uppdraget förordnas. Om det finns särskilda skäl, får det utses någon annan lämplig person som har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domaranställning, vilket innebär att personen ska ha avlagt juristexamen (21 kap. 5 § rättegångsbalken). Det ställs alltså högre krav på den som får förordnas som offentlig försvarare än på den som får utses till privat försvarare.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att rätten till tillgång till försvarare enligt direktivet, dvs. rätten att träffa försvararen och samtala i enrum, rätten till kontakt med försvararen och rätten att ha försvararen närvarande vid förhör, bör gälla utan undantag för den som företräds av en offentlig försvarare. I dessa sammanhang bör privata försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare likställas med offentliga försvarare. Det bör fortfarande vara möjligt att inskränka rätten till tillgång till försvarare för en misstänkt som företräds av en privat försvarare som inte uppfyller dessa krav.
Regeringen bedömer att det inte finns skäl att införa skärpta krav på den som får vara privat försvarare för en frihetsberövad person.
Rätten att träffa och samtala med försvararen i enrum
Enligt försvarardirektivet ska en misstänkt och tilltalad ha rätt att tala med sin försvarare i enrum, även före polisförhör och andra förhör. Undantag får göras under vissa förutsättningar men ska tillämpas restriktivt.
I Sverige gäller en oinskränkt rätt för en misstänkt eller tilltalad som inte är frihetsberövad att träffa och tala i enrum med sin försvarare. Det saknas alltså bestämmelser som begränsar denna möjlighet. Detta gäller oavsett om försvararen är offentlig eller privat. Motsvarande måste anses gälla för en misstänkt som har reseförbud.
Enligt nu gällande svensk lag får den som är anhållen eller häktad inte förvägras att träffa sin försvarare, oavsett om det är en offentlig eller en privat försvarare. En anhållen eller häktad person får inte heller förvägras att träffa sin offentliga försvarare i enrum. För den som har en privat försvarare finns en sådan rätt endast om förundersökningsledaren eller åklagaren medger det eller domstolen finner att det kan ske utan men för utredningen eller för ordningen eller säkerheten på förvaringsplatsen (21 kap. 9 § rättegångsbalken).
Regeringen föreslår i propositionen att bestämmelsen om en anhållen eller häktad persons rätt att träffa sin försvarare och rätt till samtal i enrum med försvararen ändras så att det framgår tydligare att det är den frihetsberövade och inte försvararen som har denna rätt. Det förtydligas också att rätten även gäller för den som är gripen. Rättigheten ska på samma sätt som för den som har en offentlig försvarare gälla utan begränsningar för en misstänkt som har utsett en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare. Om den frihetsberövade har en privat försvarare som inte uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare får undersökningsledaren eller åklagaren besluta att den frihetsberövade inte får träffa sin försvarare. En förutsättning för ett sådant beslut ska vara att det är nödvändigt för att hindra att sakens utredning väsentligen försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Om den frihetsberövade får träffa sin försvarare ska ett sådant möte få ske i enrum.
Rätten att kontakta försvararen
Enligt bestämmelser i försvarardirektivet ska en misstänkt och tilltalad ha rätt att kontakta, dvs. kommunicera på annat sätt än genom sammanträffande i enrum, sin försvarare, även före ett förhör. Det får under vissa förutsättningar göras undantag från rättigheten. Undantagen ska tillämpas restriktivt.
Enligt svensk rätt gäller redan denna rättighet när den misstänkte eller tilltalade inte är frihetsberövad, eftersom det saknas bestämmelser som begränsar en sådan persons möjlighet att kommunicera med sin försvarare. Det gäller oavsett om försvararen är offentlig eller privat.
När den misstänkte eller tilltalade är frihetsberövad finns bestämmelser i häkteslagen om hans eller hennes rätt att kommunicera med andra personer (3 kap. och 6 kap.). Rätten till kontakt kan bestå av kontakt i form av elektronisk kommunikation som t.ex. användning av fast telefoni, mobil telefoni, internet eller e-post. Rätten till kontakt kan också bestå av försändelser i form av brev, skriftliga meddelanden eller paket till eller från en misstänkt eller tilltalad. Bestämmelserna föreskriver hur kontakt får ske och i vilken omfattning den får begränsas.
En försändelse mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare får enligt nu gällande lag inte vägras. Det finns inte någon motsvarande bestämmelse när det gäller rätt till elektronisk kommunikation. Däremot får en sådan rätt mellan den intagne och hans eller hennes offentliga försvarare anses följa av att det finns en oinskränkt rätt att träffa och samtala i enrum med en offentlig försvarare.
Regeringens förslag innebär att elektronisk kommunikation mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare inte ska få vägras. Detsamma gäller elektronisk kommunikation mellan en intagen och en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare. Bestämmelsen i häkteslagen om att försändelser mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare ska vidarebefordras utan granskning ska även omfatta privata försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare. För en intagen som företräds av en annan privat försvarare ska elektronisk kommunikation och vidarebefordran av försändelser kunna vägras om det är nödvändigt för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet.
Rätten att ha försvararen närvarande vid förhör och andra utredningsåtgärder
Enligt försvarardirektivet ska en misstänkt eller tilltalad ha rätt att ha sin försvarare närvarande och medverkande när den misstänkte eller tilltalade förhörs. Förutom närvaro vid förhör ska en misstänkt eller tilltalad ha rätt att ha sin försvarare närvarande vid en vittneskonfrontation, ett konfrontationsförhör eller en rekonstruktion, om det krävs eller tillåts att den misstänkte eller tilltalade är närvarande då. Undantag får göras under vissa förutsättningar. Undantagen ska tillämpas restriktivt.
Enligt rättegångsbalken har den misstänkte och hans eller hennes försvarare rätt att närvara vid förhör under förundersökningen som hålls på begäran av den misstänkte (23 kap. 10 § fjärde stycket). Vidare finns en rätt för försvararen att närvara vid andra förhör, om det kan ske utan men för utredningen. Denna reglering gäller både förhör med den misstänkte själv och förhör med andra personer. Motsvarande gäller när åtal väckts, och den misstänkte alltså har blivit tilltalad, när förundersökningen behöver kompletteras med förhör (23 kap. 23 § rättegångsbalken). I svensk rätt finns det enbart vid förhör påkallade av den misstänkte själv en ovillkorlig rätt för en försvarare att närvara.
Regeringens förslag innebär att en misstänkt som har en offentlig försvarare eller en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare alltid ska ha rätt att ha sin försvarare närvarande när han eller hon förhörs. En misstänkt som har en privat försvarare som inte uppfyller de kraven ska som utgångspunkt ha rätt att ha försvararen närvarande vid ett sådant förhör. Om förhöret inte hålls på den misstänktes begäran ska dock en sådan försvarare även fortsättningsvis få förhindras att närvara om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet.
Rätten till konfidentialitet
Regeringens förslag innebär att elektronisk kommunikation mellan en intagen och hans eller hennes privata försvarare inte ska få avlyssnas. Vidare ska försändelser mellan en intagen och hans eller hennes privata försvarare inte få granskas.
Rätten att få en närstående underrättad om ett frihetsberövande
Regeringens förslag innebär att rätten enligt rättegångsbalken för en frihetsberövad person att få en närstående underrättad om frihetsberövandet endast ska gälla vuxna. Motsvarande skyldighet att lämna en underrättelse om ett frihetsberövande av en person under 18 år ska regleras i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
Ikraftträdande
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 27 november 2016.
Motionen
I kommittémotion 2016/17:66 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (båda SD) begärs att riksdagen i ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att återkomma med ett antal ändringar i det aktuella förslaget. Motionärerna anför att regeringens förslag innebär att möjligheten att begränsa en frihetsberövads kontakt med försvararen på olika sätt minskas. Motionärerna anser att den nuvarande mer restriktiva ordningen är bättre, inte minst med tanke på utvecklingen inom den organiserade brottsligheten. Enligt motionärerna är det inte alls svårt att tänka sig en situation där en privat försvarare som uppfyller kraven som ställs på en offentlig försvarare t.ex. skulle ha brottsligt samröre med en misstänkt. Vidare anser motionärerna att förslaget bör skrivas om så att det framgår att den intagne inte får använda vilken kommunikationsutrustning som helst i kontakten med sin försvarare utan att sådan kommunikation endast får ske med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Kriminalvården. Motionärerna anser också att det bör utredas om och i så fall hur försändelser till eller från en försvarare ska kunna kontrolleras för att förhindra att otillåtna föremål tas in till eller ut från en person som hålls frihetsberövad.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att EU under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 antog en resolution om en färdplan för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Försvarardirektivet genomför en del av åtgärderna i färdplanen. Utskottet konstaterar att de lagändringar som regeringen föreslår krävs för att genomföra direktivet.
Regeringens förslag innebär att en misstänkt som är frihetsberövad och företräds av en offentlig försvarare får en oinskränkt rätt att träffa och samtala med försvararen i enrum, att kontakta försvararen samt att ha försvararen närvarande vid förhör och andra utredningsåtgärder. Regeringens förslag innebär att samma regler som ska gälla för offentliga försvarare som är advokater också ska gälla för privata försvarare som uppfyller de krav som ställs på offentliga försvarare. Enligt regeringens förslag ska det fortfarande vara möjligt att i undantagsfall inskränka de ovan nämnda rättigheterna för en misstänkt som företräds av en privat försvarare som inte uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare.
Motionärerna anför att regeringens lagförslag innebär att möjligheten att begränsa en frihetsberövads kontakt med en privat försvarare minskas och att detta riskerar att gynna den organiserade brottsligheten. Utskottet konstaterar att direktivet enligt skälen (33) inte avser att påverka förfaranden som är avsedda för situationer där det finns objektiva och faktiska omständigheter som ger anledning till misstanke om att försvararen har samröre med den misstänkta eller tilltalade i ett brott. Brottslig verksamhet från en försvarares sida bör inte anses som legitimt bistånd till misstänkta eller tilltalade inom ramen för försvarardirektivet. Vidare innehåller det svenska straffrättssystemet bestämmelser som straffbelägger biträdens medverkan till brottslig verksamhet (se 23 kap. 4 § brottsbalken och 2 § lagen [1985:354] om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall). Utskottet finner att det finns skäl för den ändringen som regeringen föreslår och delar alltså inte motionärernas farhågor.
Motionärerna anför vidare att regeringens lagförslag bör ändras så att det inte råder någon tvekan om att kommunikation mellan en frihetsberövad och hans eller hennes försvarare endast ska tillåtas om den sker med den utrustning som tillhandahålls eller godkänts av Kriminalvården. Utskottet konstaterar att elektronisk kommunikation mellan en intagen och en annan person får ske i den utsträckning det lämpligen kan ske (3 kap. 4 § häkteslagen [2010:611]). Med begreppet ”lämpligen kan ske” avses praktiska förutsättningar för kommunikation, t.ex. med hänsyn till anstaltens rutiner och tillgång till utrustning (prop. 2009/10:135 s. 145). Som regeringen framhåller (s. 27) är en sådan ordning även förenlig med direktivet som enligt ingressen (skäl 23) anger att medlemsstaterna får besluta om de praktiska åtgärder som avser längden, frekvensen, samt medlet för kontakt. Mot denna bakgrund saknas det anledning att göra ett sådant förtydligande som motionärerna efterfrågar.
En försändelse mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare får inte vägras eller granskas. Begränsningar får enligt regeringens förslag endast ske i förhållande till en misstänkt eller tilltalad som företräds av en privat försvarare som inte uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare. Utskottet gör i denna del ingen annan bedömning än regeringen och ser inte skäl för att utreda huruvida försändelser mellan en intagen i häkte och hans eller hennes försvarare bör kontrolleras.
Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformat. Som framkommit ovan finns det enligt utskottet inte anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som efterfrågas i motionen. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen.
|
av Kent Ekeroth (SD) och Adam Marttinen (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:66 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (båda SD).
Ställningstagande
Inledningsvis vill vi poängtera att processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden bör regleras på nationell nivå och inte på EU-nivå. När det gäller det aktuella förslaget vill vi dock anföra följande.
Vi delar inte regeringens uppfattning att det är svårt att tänka sig en situation där en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare t.ex. skulle ha brottsligt samröre med en misstänkt. Vi menar tvärtom att det inte alls är så svårt att tänka sig en sådan situation. Inte minst den organiserade brottsligheten borde ha stora möjligheter att plantera eller rekrytera jurister som uppfyller kraven just för att tillskansa sig den information och de möjligheter som ges till de försvarare som uppfyller kraven som gör att begränsningar inte kan göras. Vi har emellertid inte just nu något konkret förslag på hur man kan säkerställa att sådana situationer inte uppstår utan att rättssäkerheten för en misstänkt eller tilltalad skadas, men vi anser att regeringen avfärdar risken alltför lättvindigt. Det är därför viktigt att regeringen följer frågan noggrant och vidtar de åtgärder som behövs.
I propositionen föreslås också genomgående att möjligheten att begränsa kontakt med försvarare på olika sätt ska snävas in. Förslaget innebär att det för att begränsa kontakten krävs att utredningen ”väsentligen försvåras” till skillnad från dagens reglering som anger att en begränsning kan göras om det annars medför ”men för utredningen”. Vi anser att nuvarande reglering är en bättre ordning, detta inte minst med tanke på den utveckling vi ser inom den organiserade brottsligheten. Vi anser därför inte att denna snävare formulering ska användas, vilket är relevant för alla delar i denna proposition. Dessutom verkar nuvarande ordning vara god, eftersom inget initiativ att ändra detta kommit annat än utifrån, från EU.
Vidare anser vi att det av det aktuella förslaget framstår som otydligt att den intagne inte får använda vilken kommunikationsutrustning som helst. Som Kriminalvården föreslår bör detta förtydligas så det inte råder någon tvekan om att så är fallet. Vidare bör det utredas om och i så fall hur försändelser till eller från en försvarare ska kunna kontrolleras med avsikt att förhindra att otillåtna föremål tas in eller ut från ett förvar av en frihetsberövad. Vi anser att det är en naiv ordning att detta ska vara helt oinskränkt. Givetvis måste konfidentialiteten upprätthållas, men regeringen måste överväga hur en bättre ordning kan upprätthållas.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:187 Genomförande av EU:s försvarardirektiv:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i häkteslagen (2010:611).
2016/17:66 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (båda SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i propositionen och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
