|
|
Gemensam ram för att motverka hybridhot
Sammanfattning
Utskottet har granskat Europeiska kommissionens meddelande om en gemensam ram för att motverka hybridhot och ställer sig i huvudsak bakom förslagen i meddelandet. Utskottet föreslår att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
Den föreslagna ramen och dess åtgärder syftar till att bidra till att motverka hybridhot inom EU och stärka samhällets förmåga att återhämta sig snabbt om ett hot skulle förverkligas.
I likhet med regeringen anser utskottet att hybridhot är en realitet som måste tas på största allvar i ett större perspektiv men att det ytterst är ett nationellt ansvar att hantera och bemöta hybridhot. EU kan dock komplettera medlemsstaternas åtgärder genom att bidra till att medvetenheten och motståndskraften ökar.
Utskottet understryker i sammanhanget bl.a. vikten av att värna den personliga integriteten och den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten, att eventuella budgetkonsekvenser för EU ska finansieras inom befintliga budgetramar och att det inte bör skapas nya organisatoriska strukturer för ändamålet. Förslagen i meddelandet, inte minst inom försvarsområdet, bör korrelera med den kommande EU-handlingsplanen på försvarsområdet.
Konstitutions-, justitie-, och utrikesutskottet har alla lämnat yttranden till försvarsutskottet i ärendet. En grundläggande samsyn råder bland nämnda utskott i frågan.
I utlåtandet finns två motivreservationer (SD och V).
Granskade dokument
Kommissionens meddelande (JOIN(2016) 18) Gemensam ram för att motverka hybridhot – Europeiska unionens insatser.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Gemensam ram för att motverka hybridhot
1.Gemensam ram för att motverka hybridhot – motiveringen (SD)
2.Gemensam ram för att motverka hybridhot – motiveringen (V)
Bilaga 1
Förteckning över granskade förslag
Bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande 2016/17:KU2y
Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2016/17:JuU2y
Bilaga 4
Utrikesutskottets yttrande 2016/17:UU1y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Gemensam ram för att motverka hybridhot |
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
Reservation 1 (SD) – motiveringen
Reservation 2 (V) – motiveringen
Stockholm den 27 oktober 2016
På försvarsutskottets vägnar
Allan Widman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Allan Widman (L), Åsa Lindestam (S), Hans Wallmark (M), Peter Jeppsson (S), Lena Asplund (M), Alexandra Völker (S), Mikael Jansson (SD), Kent Härstedt (S), Daniel Bäckström (C), Anders Schröder (MP), Lotta Olsson (M), Paula Holmqvist (S), Roger Richtoff (SD), Stig Henriksson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mattias Ottosson (S) och Dag Klackenberg (M).
Talmannen har efter samråd med gruppledarna bestämt att Europeiska kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet (JOIN(2016) 18) Gemensam ram för att motverka hybridhot – Europeiska unionens insatser ska behandlas av riksdagen (se 9 kap. 20 § riksdagsordningen). Kammaren hänvisade ärendet till försvarsutskottet för granskning den 29 april 2016.
Regeringskansliet lämnade den 11 maj faktapromemoria 2015/16:FPM80 Gemensamt ramverk för att motverka hybridhot till riksdagen.
Konstitutions-, justitie-, och utrikesutskottet lämnade var sitt yttrande till försvarsutskottet i frågan den 13 oktober 2016.
Gemensam ram för att motverka hybridhot
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
Jämför reservationerna 1 (SD) och 2 (V).
Meddelandets huvudsakliga innehåll
Bakgrund
I meddelandet betonar kommissionen att Europeiska unionens säkerhetsläge har förändrats dramatiskt under de senaste åren. Freden och stabiliteten i EU:s östra och södra grannskap är utsatt för stora utmaningar. Det visar på det fortsatta behovet av att anpassa och stärka unionens kapacitet att garantera säkerhet, med tydlig betoning på det nära sambandet mellan yttre och inre säkerhet. Efter uppmaningen från rådet för utrikes frågor av den 18 maj 2015 åtog sig den höga representanten i nära samarbete med kommissionens avdelningar och Europeiska försvarsbyrån (EDA), och i samråd med EU:s medlemsstater, att arbeta för att lägga fram en gemensam ram med genomförbara förslag som kan bidra till att motverka hybridhot och stärka resiliensen hos EU och medlemsstaterna, samt hos partnerländer. Resiliens är förmågan att stå emot stress och återhämta sig, stärkt av utmaningen. I juni 2015 upprepade Europeiska rådet behovet av att mobilisera EU-instrument för att bidra till att bekämpa hybridhot. Förslaget till det gemensamma ramverket presenterades den 6 april 2016.
Definition av begreppet hybridhot
Definitionen av hybridhot varierar enligt kommissionen och måste vara flexibel eftersom hotet hela tiden förändras. Begreppet syftar dock till att fånga upp den blandning av tvångsåtgärder och omstörtande verksamhet samt konven-tionella och okonventionella metoder (dvs. diplomatiska, militära, ekonomiska och tekniska) som statliga eller icke-statliga aktörer kan använda på ett samordnat sätt för att uppnå särskilda mål, samtidigt som de håller sig under tröskeln för en formell krigsförklaring. Tonvikten ligger vanligen på att utnyttja målets svagheter och skapa tvetydighet för att försvåra beslutsfattandet. Massiva desinformationskampanjer, där sociala medier används för att kontrollera den politiska beskrivningen eller radikalisera, rekrytera och leda proxyaktörer, kan fungera som verktyg för hybridhot. En proxyaktör kan sägas vara ett ombud för en aktör som den senare använder för sina egna syften.
Åtgärdsförslag
I meddelandet beskrivs åtgärder som syftar till att motverka hybridhot och stärka resiliensen på EU-nivå och nationell nivå, samt för EU:s samarbetspartners. Eftersom fokus ligger på att öka medvetenheten föreslås det att man inrättar särskilda mekanismer för informationsutbyte med medlemsstaterna och att man samordnar EU:s kapacitet att tillhandahålla strategisk kommunikation. Åtgärder har utarbetats för att stärka resiliensen på områden som it-säkerhet, kritisk infrastruktur, skydd mot olaglig användning av det finansiella systemet och insatser för att motverka våldsbejakande extremism och radikalisering. På vart och ett av dessa områden kommer ett viktigt första steg att vara att EU och medlemsstaterna genomför de strategier som beslutats, och att medlemsstaterna fullt ut genomför befintlig lagstiftning, medan en del mer konkreta insatser har föreslagits för att ytterligare intensifiera dessa ansträngningar.
När det gäller förebyggande av, åtgärder mot och återhämtning efter hybridhot föreslås att man undersöker möjligheterna att tillämpa solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (i enlighet med relevant beslut) och artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen vid omfattande och allvarliga hybridhot. Förmågan att fatta strategiska beslut skulle kunna stärkas genom inrättandet av ett gemensamt operativt protokoll. Slutligen föreslås en utökning av samarbetet och samordningen mellan EU och Nato i gemensamma insatser för att motverka hybridhot.
Vid genomförandet av denna gemensamma ram åtar sig den höga representanten och kommissionen att utnyttja de relevanta EU-instrument som står till deras förfogande. Det är viktigt att EU, tillsammans med medlemsstaterna, arbetar för att minska riskerna i samband med exponering för potentiella hybridhot från statliga och icke-statliga aktörer.
I den utsträckning motverkandet av hybridhot rör den nationella säkerheten och det nationella försvaret samt upprätthållandet av lag och ordning, ligger det främsta ansvaret hos medlemsstaterna, eftersom de nationella svagheterna fortfarande främst är landspecifika, anges det i meddelandet. Många EU-medlemsstater står dock inför gemensamma hot, som också kan vara inriktade på gränsöverskridande nät eller infrastrukturer. Sådana hot kan hanteras mer effektivt genom samordnade insatser på EU-nivå, genom att EU:s politik och instrument används på grundval av europeisk solidaritet, ömsesidigt bistånd och ett utnyttjande av Lissabonfördragets fulla potential. EU:s politik och instrument kan spela en central roll när det gäller att bidra till att öka medvetenheten, och gör det redan i hög grad. Detta bidrar till att öka medlemsstaternas resiliens i fråga om att bemöta gemensamma hot. De yttre EU-åtgärder som föreslås i denna ram utgår från principerna i artikel 21 i EU-fördraget, bl.a. demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.
Det gemensamma meddelandet är avsett att underlätta en helhetssyn som syftar till att EU, i samordning med medlemsstaterna, specifikt ska kunna motverka hot som är hybrida till sin karaktär, genom att skapa synergier mellan alla relevanta instrument och främja nära samarbete mellan alla berörda aktörer. Åtgärderna bygger på befintliga strategier och befintlig sektoriell politik som bidrar till att uppnå ökad säkerhet. Bland de verktyg som kan bidra till att motverka hybridhot kan särskilt nämnas den europeiska säkerhetsagendan, Europeiska unionens strategi för utrikes- och säkerhetspolitik, den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet, EU:s strategi för cybersäkerhet, den europeiska strategin för energitrygghet och Europeiska unionens strategi för sjöfartsskydd.
Eftersom Nato också arbetar för att motverka hybridhot och rådet för utrikes frågor har föreslagit ett ökat samarbete och en ökad samordning på detta område, syftar vissa av förslagen till att förbättra samarbetet mellan EU och Nato när det gäller att motverka hybridhot.
De föreslagna insatserna är inriktade på att öka medvetenheten, bygga upp resiliensen, förebygga och reagera på kriser samt att återhämta sig efter kriser.
Följande åtgärder föreslås:
Känna igen hybridhot (åtgärd 1): Medlemsstaterna, med lämpligt stöd av kommissionen och den höga representanten, uppmanas att genomföra en undersökning av risker i samband med hybridhot för att identifiera centrala svagheter som kan påverka nationella och alleuropeiska strukturer och nätverk, samt att ta fram särskilda indikatorer med anknytning till hybridhot.
Organisera EU:s insatser och öka medvetenheten (åtgärd 2): Inom ramen för den befintliga strukturen för Europeiska unionens underrättelseanalyscentrum (EU Intcen) inrätta EU:s gemensamma enhet för hybridhot som kan ta emot och analysera sekretessbelagd information och information från öppna källor om hybridhot. Medlemsstaterna uppmanas att upprätta nationella kontaktpunkter för hybridhot för att garantera samarbete och säker kommunika-tion med EU:s gemensamma enhet för hybridhot.
Strategisk kommunikation (åtgärd 3): Den höga representanten ska tillsammans med medlemsstaterna undersöka sätt att uppdatera och samordna sin förmåga att kommunicera på ett proaktivt och strategiskt sätt och optimera användningen av mediebevakning och språkspecialister.
Kompetenscentrum för ”motverkande av hybridhot” (åtgärd 4): Medlemsstaterna uppmanas att överväga att inrätta ett kompetenscentrum för att motverka hybridhot. Centrumet bör t.ex. utarbeta program som syftar till att främja forskning och utveckla övningar som gör att man kan hitta praktiska lösningar på de utmaningar som hybridhoten innebär.
Organisera EU:s insatser och öka resiliensen (åtgärd 5): Kommissionen kommer i samarbete med medlemsstaterna och berörda aktörer att identifiera gemensamma verktyg, bl.a. indikatorer, för att stärka den kritiska infrastrukturens skydd och resiliens mot hybridhot inom berörda sektorer.
Energinät (åtgärd 6): Kommissionen kommer i samarbete med medlemsstaterna att stödja ansträngningar för att diversifiera energikällorna och främja säkerhets- och trygghetsnormer för att öka den kärntekniska infrastrukturens resiliens.
Transportsäkerhet och säkerhet i försörjningskedjan (åtgärd 7): Kommis-sionen kommer att övervaka framväxande hot i hela transportsektorn och kommer att uppdatera lagstiftning där så är lämpligt. Vid genomförandet av EU:s strategi för sjöfartsskydd samt EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet kommer kommissionen och den höga representanten (inom ramen för sina respektive befogenheter), i samordning med medlemsstaterna, att undersöka hur hybridhot ska bemötas, särskilt när det gäller hot mot kritisk transportinfrastruktur.
Rymden (åtgärd 8): Inom ramen för den kommande rymdstrategin och europeiska handlingsplanen på försvarsområdet kommer kommissionen att föreslå att rymdinfrastrukturens förmåga att stå emot hybridhot ska stärkas, särskilt genom att eventuellt utvidga tillämpningsområdet för rymdövervakning och spårning till att även omfatta hybridhot, genom att utarbeta nästa genera-tion av statlig satellitkommunikation på EU-nivå och genom att införa satellitnavigationssystemet Galileo inom kritisk infrastruktur som är beroende av tidssynkronisering.
Försvarskapacitet (åtgärd 9): Försvarskapaciteten behöver stärkas för att öka EU:s resiliens mot hybridhot. Det är viktigt att identifiera de centrala kapacitetsområdena, t.ex. övervaknings- och spaningskapacitet. EDA skulle kunna vara en katalysator för militär kapacitetsutveckling, t.ex. genom att förkorta utvecklingscykler för försvarskapacitet, investera i teknik, system och prototyper och öppna försvarsföretag för innovativ kommersiell teknik med anknytning till hybridhot. Möjliga åtgärder skulle kunna granskas inom ramen för den kommande handlingsplanen på försvarsområdet.
Den höga representanten kommer, vid behov med stöd av medlemsstaterna, i samverkan med kommissionen att lägga fram förslag till projekt om anpassning av försvarskapaciteten och om utveckling av kapacitet av betydelse för EU, specifikt för att motverka hybridhot mot en eller flera medlemsstater.
Skydd av folkhälsan och livsmedelstrygghet (åtgärd 10): Kommissionen kommer i samarbete med medlemsstaterna att öka medvetenheten om och resiliensen mot hybridhot inom befintliga beredskaps- och samordningsme-kanismer, särskilt hälsosäkerhetskommittén.
It-säkerhet (åtgärd 11): Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta och fullt ut utnyttja ett nätverk mellan de 28 it-incidentcentrumen och incidenthanteringsorganisationen Cert-EU, även som en ram för strategiskt samarbete, och att göra detta till en prioriterad fråga. Kommissionen bör, i samordning med medlemsstaterna, se till att sektorsvisa initiativ mot it-hot (t.ex. på luftfarts-, energi- eller sjöfartsområdet) överensstämmer med den sektorsövergripande kapacitet som omfattas av it-säkerhetsdirektivet i syfte att sammanföra information, sakkunskap och snabba insatser.
Industrin (åtgärd 12): Kommissionen kommer, i samordning med medlemsstaterna, att samarbeta med industrin inom ramen för ett avtalsbaserat offentlig-privat partnerskap för it-säkerhet i syfte att utveckla och testa teknik för att bättre skydda användare och infrastrukturer mot de it-relaterade aspekterna av hybridhot.
Energi (åtgärd 13): Kommissionen kommer att utfärda riktlinjer för att ägare av tillgångar inom smarta nät ska kunna förbättra it-säkerheten i sina anläggningar. Inom ramen för initiativet om elmarknadens utformning kommer kommissionen att överväga att lägga fram förslag om riskberedskapsplaner och regler för informationsutbyte och säkerställande av solidaritet mellan medlemsstaterna i kristider, bl.a. regler om hur man ska förebygga och begränsa it-attacker.
Säkerställande av sunda finansiella system (åtgärd 14): I samarbete med Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), medlemsstaterna samt berörda internationella, europeiska och nationella myndigheter och finansinstitut kommer kommissionen att främja och underlätta upprättandet av plattformar och nätverk för utbyte av information om hot och ta itu med faktorer som hindrar utbytet av sådan information.
Transporter (åtgärd 15): Kommissionen och den höga representanten kommer inom sina respektive behörighetsområden, i samarbete med medlemsstaterna, att undersöka hur hybridhot ska bemötas, särskilt när det gäller it-angrepp inom transportsektorn.
Åtgärder mot finansiering av hybridhot (åtgärd 16): Kommissionen kommer att använda genomförandet av handlingsplanen mot finansiering av terrorism som ett sätt att bidra till motverkandet av hybridhot.
Stärkt resiliens mot radikalisering och våldsbejakande extremism (åtgärd 17): Även om terrorism och våldsbejakande extremism inte i sig är av hybrid karaktär kan de som ligger bakom hybridhot inrikta sig på och rekrytera sårbara samhällsmedlemmar och radikalisera med hjälp av moderna kommunikationskanaler (bl.a. sociala medier på internet och proxygrupper) och propaganda.
Kommissionen vidtar för närvarande de åtgärder mot radikalisering som anges i den europeiska säkerhetsagendan, analyserar behovet av att stärka förfarandena för att ta bort olagligt innehåll och uppmanar mellanhänder att utöva tillbörlig aktsamhet vid hanteringen av nät och system.
Ökat samarbete med tredjeländer (åtgärd 18): Den höga representanten kommer, i samordning med kommissionen, att inleda en undersökning om hybridrisker i grannregionerna. Den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna kommer att använda de instrument som står till deras förfogande för att bygga upp partnerländernas kapacitet och öka deras resiliens mot hybridhot. Uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), som antingen är oberoende eller kompletterar EU-instrument, skulle kunna utstationeras för att hjälpa partnerländerna att stärka sin kapacitet.
Förebyggande av och åtgärder vid kriser samt återhämtning (åtgärd 19, 20 och 21):
Det är av avgörande betydelse att vidta snabba åtgärder vid händelser som utlösts av hybridhot, understryker kommissionen. I detta avseende kan de insatser som Europeiska centret för samordning av katastrofberedskap gör för att underlätta nationella civilskyddsåtgärder och stärka den nationella civilskyddskapaciteten vara en effektiv mekanism för att bemöta hybridhot som kräver civilskyddsinsatser. Detta skulle kunna ske i samverkan med andra EU-mekanismer och system för tidig varning, särskilt med Europeiska utrikestjänstens lägescentral när det gäller externa säkerhetsdimensioner och centret för strategisk analys och insatskapacitet när det gäller den inre säkerheten.
Den höga representanten och kommissionen kommer, i samarbete med medlemsstaterna, att upprätta ett gemensamt operativt protokoll och genomföra regelbundna övningar för att förbättra kapaciteten för strategiskt beslutsfattande som svar på komplexa hybridhot på grundval av förfaranden för integrerad politisk krishantering (åtgärd 19).
Kommissionen och den höga representanten kommer, inom sina respektive behörighetsområden, att undersöka tillämpligheten och de praktiska konsekvenserna av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 42.7 i EU-fördraget om det inträffar en omfattande och allvarlig hybridattack (åtgärd 20).
Den höga representanten kommer, i samordning med medlemsstaterna, att integrera, utnyttja och samordna den militära insatskapaciteten när det gäller att motverka hybridhot inom ramen för GSFP (åtgärd 21).
Ökat samarbete med Nato (åtgärd 22): Den höga representanten kommer, i samordning med kommissionen, att fortsätta sin informella dialog och stärka samarbetet och samordningen med Nato i fråga om situationsmedvetenhet, strategisk kommunikation, it-säkerhet och ”krisförebyggande och krisåtgärder” i syfte att motverka hybridhot, samtidigt som principerna om delaktighet och varje organisations självständiga beslutsfattande respekteras.
Regeringens preliminära ståndpunkt
I Regeringskansliets faktapromemoria 2015/16:FPM80 Gemensamt ramverk för att motverka hybridhot välkomnar Regeringen ramverket och anser att det har en viktig funktion att fylla genom att öka medvetenheten om hybridhot och stärka EU:s och medlemsstaternas motståndskraft mot sådana. EU har en viktig roll som komplement till medlemsstaterna när det gäller att hantera hybridhot. Att hantera hoten förblir främst ett nationellt ansvar.
Det finns ingen allmänt accepterad definition av vad som utgör ett hybridhot, menar regeringen. I allmänhet avses en blandning av militära (reguljära och irreguljära) och civila medel, inklusive påverkanskampanjer samt politiska, ekonomiska och diplomatiska medel. Tillsammans används dessa åtgärder integrerat för att utnyttja motståndarens svagheter och uppnå specifika politiska mål. Med utgångspunkt i hybridhotens föränderliga karaktär erbjuder inte det gemensamma ramverket en tydlig definition av begreppet hybridhot.
Ramverket innehåller dock förslag som medlemsstaterna välkomnas att genomföra. Ramverkets förslag tar sin huvudsakliga utgångspunkt i redan pågående åtgärder och processer till vilka dimensionen om hybridhot kopplas eller tydliggörs. Därmed är det inte omfattande nyheter som föreslås i ramverket. Nyheten är att EU skapat ett sätt att strömlinjeforma hanteringen av hybridhoten.
Meddelandet om ramverket i sig har inga effekter på svenska regler, anser regeringen. Det har heller inte några omedelbara konsekvenser för EU:s budget. Det är inte möjligt att i nuläget närmare bedöma eventuella budgetära konsekvenser. Utgångspunkten är dock att eventuella sådana konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska finansieras inom befintliga budgetramar.
Regeringen välkomnar sammanfattningsvis det gemensamma meddelandet om ramverket. Övriga medlemsstater har också välkomnat det.
I rådsslutsatserna från rådet för utrikes frågor den 19 april 2016 bjuds relevanta instanser inom EU in att granska meddelandet om ramverket och att följa upp det. Det framgår inte någon tidsplan för denna granskning. Därutöver efterfrågar rådet i slutsatserna en uppföljningsrapport om arbetet med att genomföra ramverket till juli 2017. Meddelandet har inte gått ut på remiss.
Konstitutions-, justitie-, och utrikesutskottets yttranden
Konstitutions-, justitie-, och utrikesutskottet har lämnat var sitt yttrande i frågan till försvarsutskottet.
Konstitutionsutskottet ser i yttrande 2016/17:KU2y (bil. 2) med allvar på hybridhoten, liksom regeringen gör. Åtgärderna om strategisk kommunikation (åtgärd 3) och åtgärderna om stärkt resiliens mot radikalisering och våldsbejakande extremism (åtgärd 17) bedöms som särskilt relevanta för utskottet.
Desinformation och våldsförhärligande budskap på internet som verktyg för att radikalisera personer, destabilisera samhället eller kontrollera den politiska verklighetsbeskrivningen behöver bemötas. Konstitutionsutskottet välkomnar därför olika kommunikationsinsatser för att sprida fakta och positiva motbudskap om demokrati och de grundvärden som kommer till uttryck i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Konstitutionsutskottet vill samtidigt understryka vikten av att värna den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten. Utskottet har tidigare uttalat sig om tvingande bestämmelser som innebär krav på att svenska myndigheter ska blockera eller ålägga internetleverantörer att blockera webbsidor och anfört att de är svårförenliga med informationsfriheten och den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill därför framhålla lösningar som bygger på frivillighet.
Justitieutskottets yttrande 2016/17:JuU2y (bil. 3) behandlar de delar i meddelandet som rör utskottets beredningsområde. Detta gäller i första hand åtgärderna 16 och 17 som avser åtgärder mot finansieringen av hybridhot respektive stärkt motståndskraft mot radikalisering och våldsbejakande extremism.
När det gäller den nu aktuella ramen för att motverka hybridhot delar justitieutskottet kommissionens uppfattning att åtgärder för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism kan bidra till att motverka hybridhot. Som utskottet tidigare anfört är det, även i dessa fall, angeläget att åtgärderna vidtas med beaktande av de grundläggande fri- och rättigheterna, inte minst skyddet av den personliga integriteten. Detsamma gäller även för andra åtgärder mot finansiering av hybridhot (åtgärd 16).
Justitieutskottet anser att det bästa sättet att bemöta propaganda för våldsbejakande extremism och terrorism är med kunskap. Utskottet anser att det är positivt att kommissionen i fråga om åtgärder för att stärka motståndskraften anför att man när det gäller extremistiskt innehåll på internet måste ta hänsyn till åtgärdernas inverkan på den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet. Utskottet ser positivt på att kommissionen för närvarande vidtar de åtgärder mot radikalisering som anges i den europeiska säkerhets-agendan enligt åtgärd 17.
Justitieutskottet ser sammanfattningsvis med allvar på frågan om hybridhot och konstaterar att det ytterst är ett nationellt ansvar att hantera och möta så-dana hot. Rättsväsendet har en viktig roll i detta arbete. EU har en viktig funk-tion att fylla när det gäller att öka såväl medvetenheten om hybridhot som medlemsländernas motståndskraft mot sådana hot. I likhet med regeringen ser justitieutskottet därför i dessa delar positivt på det gemensamma meddelandet om ramverket.
Utrikesutskottet understryker i sitt yttrande 2016/17:UU1y (bil. 4) allvaret med hybridhot och välkomnar meddelandet. Utskottet identifierar huvudsakligen två åtgärdsförslag som rör utskottets beredningsområde: åtgärdsförslag 18 (Ökat samarbete med tredjeländer) och åtgärdsförslag 22 (Ökat samarbete med Nato).
Hanteringen av hybridhot är primärt ett nationellt ansvar, understryker utrikesutskottet, men utskottet ser ett behov av att utveckla EU:s förmåga att stötta och stärka medlemsstaternas motståndskraft mot denna typ av hot. Utrikesutskottet anser att det finns en potential för ett ömsesidigt utbyte av lägesbild, kunskap och information mellan EU och Nato samt av en koordinerad strategisk kommunikation om hybridhot, vilket också lyfts fram i det gemensamma meddelandets åtgärdsförslag 22.
Med anledning av åtgärdsförslag 18 om att uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skulle kunna utstationeras i EU:s partnerländer för att stärka ländernas kapacitet att möta hybridhot, vill utrikesutskottet hänvisa till utlåtande 2014/15:UU18 i vilket utskottet framhöll vikten av att aktivt eftersträva synergier mellan grannskapspolitiken och alla instrument inom ramen för GUSP samt med andra politikområden som har externa dimensioner.
Utskottets ställningstagande
Försvarsutskottet delar fortsatt den syn på hybridhot som uttrycktes i den försvarspolitiska inriktningen för 2016–2020 (prop. 2014/15:109, bet. 2014/15:FöU11, rskr. 2014/15:251) mot bakgrund av den ryska aggressionen mot Ukraina och särskilt agerandet vid det ryska övertagandet av Krim. I likhet med regeringen anser utskottet därför att hybridhot är en realitet som måste tas på största allvar i ett större perspektiv men att det ytterst är ett nationellt ansvar att hantera och bemöta hybridhot, vilket också anförs av justitie- och utrikesutskottet.
Många EU-medlemsstater står dock inför gemensamma hot som kan vara inriktade på gränsöverskridande nät- eller infrastrukturer. EU kan där komplettera medlemsstaternas åtgärder genom att bidra till att medvetenheten och motståndskraften ökar. Utskottet instämmer med kommissionen i att man genom samordnade insatser på EU-nivå, genom att EU:s politik och instrument används på grundval av europeisk solidaritet, genom ömsesidigt bistånd och ett utnyttjande av Lissabonfördragets fulla potential kan hantera sådana hot mer effektivt. Åtgärderna bör bygga på befintliga strategier och befintlig sektoriell politik som bidrar till att uppnå ökad säkerhet. EU:s politik och instrument kan alltså spela en central roll när det gäller att bidra till att öka medvetenheten, något som kan förstärkas genom samverkan med andra internationella aktörer som Nato, vilket också utrikesutskottet anför.
Försvarsutskottet instämmer i konstitutions- och justitieutskottets syn på vikten av att i sammanhanget värna den personliga integriteten och den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten.
Det föreslagna ramverket innehåller en rad förslag också inom försvarsområdet. Dessa bör korrelera med den kommande handlingsplanen inom just detta område. Utskottet avser att följa utvecklingen i fråga om denna.
Försvarsutskottet vill generellt sett understryka vikten av att åtgärder för att möta hybridhot koncentreras, avgränsas och prioriteras för att uppnå största möjliga effekt i arbetet. Utskottet anser att åtgärderna för EU:s del bör finansieras inom den befintliga budgetramen. Skapandet av nya strukturer är inte heller alltid lösningen på ett problem. Kommande åtgärder bör således rymmas inom redan befintliga organisatoriska strukturer.
Europeiska försvarsbyrån (EDA) kan mycket väl fungera som katalysator för militär kapacitetsutveckling för att t.ex. motverka hybridhot mot EU:s medlemsstater, men utskottet vill i sammanhanget betona att också ny verksamhet ska ta hänsyn till nationella säkerhetsintressen. En utveckling av övningsverksamheten och framtagandet av gemensamma operativa protokoll kan dessutom ge väl så goda resultat som utvecklandet av ny materiel.
Begreppet hybridhot syftar enligt meddelandet till att fånga upp den blandning av tvångsåtgärder och omstörtande verksamhet samt konventionella och okonventionella metoder (dvs. diplomatiska, militära, ekonomiska och tekniska) som statliga eller icke-statliga aktörer kan använda på ett samordnat sätt för att uppnå särskilda mål, samtidigt som de håller sig under tröskeln för en formell krigsförklaring. Med andra ord finns det beröringspunkter till många politikområden och därmed flera utskotts beredningsområden. Övriga utskotts yttranden visar på att en grundläggande samsyn råder bland nämnda utskott i frågan. Försvarsutskottet kan dock konstatera att ämnet är komplext och vill uppmuntra till att en tydligare definition av begreppet hybridhot utvecklas för att bättre kunna möta framtidens utmaningar.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
|
1. |
|
|
|
av Mikael Jansson (SD) och Roger Richtoff (SD). |
Ställningstagande
Formaliserad fördjupning av samarbetet inom EU föregås alltid av mellansteg när inte sällan yttranden som det som finns i förslaget används. De åtgärdsförslag som redogörs i JOIN(2016) 18 är tydliga mellansteg i syfte att ytterligare föra över makt från medlemsstaterna till EU.
Även vi sverigedemokrater ser med största allvar på hybridhoten. Samtidigt ter sig de föreslagna åtgärderna som ett försök från EU att – med hänvisning till dessa hot – utvidga sina befogenheter och göra intrång i nationella angelägenheter. Att hantera och bemöta hybridhot är ytterst ett nationellt ansvar, och EU bör inte militariseras och inte heller få stöd för att lägga grunden till någon europeisk militär eller polisiär underrättelsetjänst. Enligt vår mening är förslaget till åtgärd 2 om att inrätta en enhet för analys av sekretessbelagd informa-tion problematiskt på flera sätt – om inte annat så ur ett integritetsperspektiv. När det gäller att sprida positiva motbudskap för att bemöta hybridhot kan vi ställa oss positiva till detta, men vi anser inte att det ska ligga på EU:s olika institutioner och organ att ombesörja detta. En jämförelse kan göras med vad som tidigare framförts i frågan om våldsbejakande extremism och att staten knappast torde betraktas som den mest trovärdiga avsändaren bland avsedda mottagare. I stället anser vi att civilsamhället i de olika medlemsstaterna bör kunna vara effektivare och lämpligare avsändare för att uppnå detta ändamål.
Åtgärdsförslag 18 innefattar bl.a. förslag om att ”använda instrument och uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP)”. Man vill alltså lägga ännu mer ansvar under GSFP för att på sikt legitimera mer långtgående överföring av makt från nationalstaterna till EU.
En möjlighet som diskuteras är att använda den europeiska gendarmeristyrkan för att kunna verka som stöd i EU:s partnerländer. Ett gendarmeris förmåga är både militär och polisiär. Den specifika organisationen, den europeiska gendarmeristyrkan, är ett samarbete mellan diverse olika ingående medlemsstater. Syftet med att kunna använda den är tydligt, nämligen att få det att framstå som att EU, i likhet med nationalstaterna, har egna förband att tillgå. Det är ytterligare ett sätt att smyga in ett behov av egna militära förband inom EU. Det är ingen hemlighet att flera medlemsstater och tunga företrädare inom EU företräder en linje som går ut på att EU borde sätta upp en gemensam armé.
I åtgärdsförslag 18 återkommer även frasen ”strategisk kommunikation”, som man vill bistå partnerskapsländerna med. EU:s sätt att använda strategisk kommunikation är inte oproblematiskt eftersom unionen, enligt vår mening, går i en alltmer auktoritär riktning. Vi tror inte att den strategiska kommunikationen som avses användas i dessa partnerskapsländer kommer att gynna den demokratiska processen i landet. EU vill erbjuda detta stöd för att kunna sprida budskap som gynnar EU. Åtgärdsförslag 18 är i stort ett långtgående förslag för att EU ska kunna använda diverse metoder för att försäkra sig om att unionens inflytande över länderna består.
Åtgärdsförslag 22 innefattar förslag om att fördjupa samarbetet med den partnerskapsorganisation som man i texten framhåller som en synnerligen viktig partner, nämligen Nato. I och med detta förslag suddas gränsen ut mellan de två organisationerna, när det gäller att hantera hybridhot. Även här nämns strategisk kommunikation. EU och Nato ska alltså fördjupa sitt samarbete kring att kunna leverera gemensam propaganda. I förslaget nämns också att kommissionen och den höga representanten ska stärka samordning och samarbete på områdena situationsmedvetenhet, it-säkerhet och ”krisförebyggande och krisåtgärder”. Detta är steg mot att knyta EU och Nato så nära varandra att gränsen ter sig alltmer oklar, i alla fall inom detta specifika område, som däremot knappast kan kallas ringa med hänsyn till omfånget. Vissa av EU:s medlemmar är inte medlemmar i Nato. Detta närmande mellan EU och Nato kommer troligen inte att röna någon större uppmärksamhet. Det kommer således inte att komma medborgarna i de olika medlemsstaterna till del. Vi ser här ett stort demokratiskt problem, vilket tyvärr genomsyrar hela EU-samarbetet och dess politiska beslutsgångar.
Vi anser inte att det är viktigt att vi har en enad europeisk utrikes- och säkerhetspolitik inom EU. Vi anser att EU inte ska ha någon gemensam utrikes- eller säkerhetspolitik över huvud taget, i alla fall inte så länge Sverige är medlem i EU. Vi värnar vår egen beslutanderätt och vår egen förmåga att bygga samarbeten med andra suveräna stater utanför EU:s ram. Vi anser att dessa förslag är ytterligare ett steg på vägen mot en formaliserad federal europeisk union, som många politiker i andra länder är helt öppna med att de vill se. Vi menar också att utskottets ställningstagande är motsägelsefullt eftersom det understryks att vi inte är med i någon militär allians, men att hot mot säkerheten byggs solidariskt och avvärjs tillsammans med andra. Vi anser att vi här rör oss i en gråzon, där vi upplever att man för det svenska folket bakom ljuset. Det är viktigt att tala klarspråk och inte hymla med vad det är man vill åstadkomma och med vilka.
Vi anser att det är fel att ge ett öppet mandat för kommissionen att driva på mot en ökad överstatlighet och federalism. Med hänvisning till ovanstående menar vi därför att förslagen i JOIN(2016) 18 inte bör genomföras.
|
2. |
|
|
|
av Stig Henriksson (V). |
Ställningstagande
Vänsterpartiet ser ett antal övergripande problem med dokumentet och vänder sig starkt mot den bild av ett överhängande och omfattande hot mot Europa och EU:s medlemsstater som målas upp.
Sverige och världen står i dag inför större utmaningar än på länge, och vi befinner oss i ett i många avseenden nytt säkerhetspolitiskt läge. Rysslands destabiliseringsförsök, kriget i Syrien och turkiska kränkningar av mänskliga rättigheter genererar en politisk osäkerhet samtidigt som terrordåd och ökande fascistiska strömningar skapar osäkerhet och otrygghet i Europa. Också klimatförändringar, pandemier, naturkatastrofer, svält, SRHR-frågor och fattigdom måste inkluderas i det säkerhetspolitiska perspektivet.
I arbetet för en säkrare värld krävs en insikt om att framtidens hotbild är annorlunda än vad den varit historiskt. Samtidigt ska man vara försiktig med att måla upp en felaktig bild av det europeiska säkerhetsläget. Jag menar att det här dokumentet tydligt går i linje mot en ökad militarisering av EU. En sådan utveckling vore olycklig, inte minst ut ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Dokumentet definierar inte klart vad som ska klassas som hybridhot. Det gör det svårt att ta ställning till stora delar av texten. Exempelvis föreslås att eventuellt utvidga den s.k. solidaritetsklausulen som ingår i Lissabonfördraget för att kunna använda denna vid omfattande och allvarliga hybridhot. Att utvidga de militära skyldigheterna gentemot andra medlemsstater utan att först slå fast vilka områden det kan handla om är ytterst problematiskt. Dokumentet präglas också av ett ensidigt fokus på att potentiella hybridhot skulle komma utifrån. Att de skulle kunna komma inifrån unionen behandlas inte alls.
Jag anser att det är av vikt att åtgärder för att möta hybridhot kan koncentreras, avgränsas och prioriteras för att uppnå största möjliga effekt i arbetet. Detta måste dock ses som i det närmaste omöjligt utifrån dokumentets breda ansats där till och med diplomati sägs kunna utgöra ett hybridhot. Med andra ord: åtgärderna kan inte avgränsas om inte hotbilden tydligare specificeras.
För Vänsterpartiet är den militära alliansfriheten central. Det är genom en självständig utrikespolitik och en internationell trovärdighet vi har möjlighet att bygga säkerhet tillsammans med andra. I dokumentet pekas ett ökat samarbete mellan EU och Nato ut som en viktig faktor för ökad säkerhet gentemot hybridhot. Jag menar att det snarare är tvärtom. Ett tätare samarbete mellan EU och Nato riskerar att öka spänningarna i vår omvärld. Det skulle också föra de enskilda medlemsstaterna närmare Nato, vilket allvarligt riskerar möjligheterna att värna militär alliansfrihet.
Dokumentet lyfter frågor som rör informationsutbyte inom unionen och mellan EU och Nato. Internationell brottslighet kräver ett gott samarbete mellan stater. Men det är i sammanhanget viktigt att värna den personliga integriteten. Genom den svenska FRA-lagen sattes den personliga integriteten på undantag. Jag ser en överhängande risk att så svepande formuleringar som görs i dokumentet leder till en ökad övervakning innebärande en oproportionerligt stor kränkning av den enskildes integritet. Skrivningar om att öka rätten för privata företag att snabbt avlägsna terroristpropaganda måste också specificeras för att vara möjliga att ta ställning till. Vad händer t.ex. med de befrielserörelser som av vissa stater godtyckligt klassas som terrororganisationer, som PKK som aktivt strider mot Daish/IS i Syrien?
Vänsterpartiet ser mycket allvarligt på de skrivningar som finns i dokumentet om ökad möjlighet till ökat stöd för gränsövervakning inom ramen för GSFP-åtgärder och att man klumpar ihop skrivningar om organiserad brottslighet, terrorism och vapensmuggling med s.k. irreguljär migration. Det framgår inte klart vad som avses med exempelvis ”kompletterande stöd till gränsförvaltning i nödsituationer”. Är det ökade befogenheter för Frontex eller den nya omfattande gräns- och kustbevakningsmyndigheten som menas? Det är varje människas rätt att söka asyl från krig, terror, förföljelse eller förtryck. Att värna EU:s inre säkerhet ska handla om att sätta stopp för potentiella hot, inte om att hindra människors rätt att fly.
Jag ställer mig frågande till att man i dokumentet exemplifierar hybridhot med att de kan handla om diplomatiska metoder. Världen i dag behöver inte mer av militär upprustning, utan snarare ökad kontakt och samarbete stater emellan. De diplomatiska kontakterna utgör en nyckel för en framgångsrik säkerhetspolitik. Det är någonting vi behöver mer av, inte mindre.
Dokumentet som helhet innehåller alltför många tveksamheter och otydligheter. Man utgår också från en bristfällig omvärldsanalys där man befäster bilden av ett närstående och omfattande hot mot Europa. Det säkerhetspolitiska begreppet ska vara brett. Men att diffust beskriva en hotbild utan att närmare specificera vad man menar är varken vidare effektivt eller särskilt klokt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv samtidigt som det riskerar att ytterligare urholka grundlagsskyddade fri- och rättigheter.
Bilaga 1
Förteckning över granskade förslag
Kommissionens meddelande (JOIN(2016) 18) Gemensam ram för att motverka hybridhot – Europeiska unionens insatser.
Bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande 2016/17:KU2y
Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2016/17:JuU2y
Bilaga 4
Utrikesutskottets yttrande 2016/17:UU1y
