|
|
En ny lag om personnamn
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om personnamn. Förslagen syftar till att stärka enskildas möjligheter att själva välja sitt namn och till att göra lagstiftningen mer tillgänglig för den enskilde. Det innebär bl.a. att de automatiska förvärven av efternamn genom födelsen och adoption avskaffas, att alla efternamn ska förvärvas genom ansökan och att det ska finnas många möjliga efternamn att förvärva. Bland annat ska de vanligaste efternamnen i Sverige bli fria att förvärva för alla. Det ska också bli möjligt att förvärva ett dubbelt efternamn, det ska bli enklare att byta namn och hindren mot att byta namn flera gånger ska tas bort. För att förenkla hanteringen av namnärenden föreslår regeringen att Skatteverket blir ensam namnmyndighet. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.
I betänkandet finns två reservationer (M, SD, C, L, KD).
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:180 En ny lag om personnamn.
Sju yrkanden i följdmotioner.
Tre yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2015/16.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Ytterligare ändringar i lagstiftningen
1.Ytterligare ändringar i lagstiftningen, punkt 2 (M, C, L, KD)
2.Ytterligare ändringar i lagstiftningen, punkt 2 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2015/16
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
En ny lag om personnamn |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om personnamn,
2. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,
3. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
4. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
5. lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:180 punkterna 1–5 och avslår motionerna
2015/16:713 av Tina Ghasemi (M),
2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 29 och
2015/16:1950 av Caroline Szyber m.fl. (KD, M, FP, C).
|
2. |
Ytterligare ändringar i lagstiftningen |
Riksdagen avslår motionerna
2016/17:32 av Robert Hannah m.fl. (L, KD, M, C) yrkandena 1 och 2,
2016/17:39 av Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD) yrkandena 1–5.
Reservation 1 (M, C, L, KD)
Reservation 2 (SD)
Stockholm den 27 oktober 2016
På civilutskottets vägnar
Tuve Skånberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tuve Skånberg (KD), Johan Löfstrand (S), Ewa Thalén Finné (M), Hillevi Larsson (S), Jessika Roswall (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Thomas Finnborg (M), Leif Nysmed (S), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Johanna Haraldsson (S) och Lotta Johnsson Fornarve (V).
Regeringen beslutade den 21 december 2009 att ge en parlamentarisk kommitté i uppdrag att göra en översyn av namnlagen (1982:670). Kommittén, som antog namnet Namnlagskommittén, överlämnade i maj 2013 betänkandet En ny lag om personnamn (SOU 2013:35). Betänkandet har remissbehandlats.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslaget.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.
I betänkandet behandlar utskottet två motioner som har väckts med anledning av propositionen och tre motioner från allmänna motionstiden 2015/16. Motionsförslagen finns i bilaga 1.
En ny lag om personnamn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionsyrkandena.
Bakgrund
Personnamn är en viktig och naturlig del av vårt samhälle. Ett namn är något som ger individen en identitet och en möjlighet att visa samhörighet med en viss familj och släkt. Genom namn kommunicerar vi med varandra och skapar relationer. Personnamn bidrar även till att skapa vår gemensamma identitet. Lagreglering av personnamn, i första hand en fysisk persons efternamn och förnamn, är en relativt modern företeelse i Sverige. I slutet av 1800-talet fanns det endast ett fåtal regler, som gällde adel, sjömän och militärer. I övrigt kunde i princip namn fritt tas och bytas. Sverige fick en samlad namnreglering först i och med 1963 års namnlag. Den ersattes den 1 januari 1983 av den nuvarande namnlagen.
Regleringen av personnamn präglas av en avvägning mellan offentligrättsliga och privaträttsliga hänsyn. Samhället har ett intresse av namnstabilitet och av att bevara namnskicket. I det ligger att genom namn göra det möjligt att identifiera medborgarna och att förhindra namn som kan anses olämpliga, t.ex. på grund av sin språkliga utformning eller på grund av att de kan vilseleda allmänheten. Det finns även behov av att skydda t.ex. vissa immaterialrättsliga intressen. Samtidigt har en persons namn främst betydelse för den enskilde själv. Namnet visar vem man är och vilka man har samhörighet med. Eftersom rätten till ett visst efternamn är nära förknippad med personligheten, omfattas den också av rätten till privatliv enligt Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har barnet rätt till sin identitet, vilket innefattar bl.a. namn och släktförhållanden så som dessa erkänns i lag.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att en ny lag om personnamn ska införas. Regeringen gör bedömningen att regleringen bör moderniseras och förenklas för att stärka enskildas möjlighet att själva välja sina namn.
Regeringen föreslår att det ska vara möjligt att förvärva ett dubbelt efternamn. Ett dubbelt efternamn ska bestå av två enkla efternamn som vart för sig kan förvärvas som efternamn. Den som förvärvar ett dubbelt efternamn ska få bestämma ordningsföljden mellan namnen och om dessa ska vara förenade med bindestreck eller inte. Den som har ett dubbelt efternamn ska få ansöka om byte eller ändring av namnet. Det ska inte längre vara möjligt att förvärva mellannamn.
När det gäller barns efternamn föreslås bl.a. att de automatiska namnförvärven genom födelsen avskaffas. I stället ska det alltid göras en ansökan om barnets efternamn. Barnets efternamn ska få vara ett efternamn som någon av föräldrarna bär eller har burit, om inte det senare namnet har förvärvats genom äktenskap, eller ett efternamn som något av föräldrarnas gemensamma barn bär. Barnets efternamn ska vidare få vara föräldrarnas efternamn som ett dubbelt efternamn eller ett efternamn som är bildat av en förälders förnamn med tillägg av ändelsen -son eller -dotter eller som är bildat på jämförligt sätt.
En ansökan om barnets efternamn ska göras inom tre månader från födelsen. Om det inte görs någon ansökan inom den tiden, förvärvar barnet det efternamn som den förälder som har fött barnet bär eller, om den föräldern har avlidit, det efternamn föräldern bar vid sin död. Barnet anses vid födelsen ha förvärvat det efternamn som registreras.
Adoptivföräldrar ska ha samma valmöjligheter när det gäller namn till sitt barn som föräldrar har när ett barn föds. Vidare ska en domstol i adoptionsärendet kunna besluta att adoptivbarnet ska behålla sitt efternamn, eller förvärva ett dubbelt efternamn som är bildat av det befintliga efternamnet och en adoptivförälders efternamn.
En person ska kunna byta sitt efternamn till något annat efternamn som har anknytning till föräldrarna. Valmöjligheterna ska i huvudsak motsvara de som gäller för barns förvärv av efternamn genom födelsen eller adoption.
Ett adoptivbarn ska dessutom ha rätt att byta till det efternamn som han eller hon hade före adoptionen som en del i ett dubbelt efternamn. Det ska vara möjligt att göra upprepade namnbyten.
När det sedan gäller makars efternamn föreslår regeringen bl.a. att var och en av makarna ska behålla sitt efternamn när de gifter sig, om de inte ansöker om att byta till ett gemensamt namn.
Makar ska kunna uppnå namngemenskap antingen genom att den ena maken förvärvar den andra makens efternamn eller genom att makarna förvärvar varandras efternamn som ett gemensamt dubbelt efternamn.
Om bara en av makarna vill ha ett dubbelt efternamn, ska den maken kunna förvärva den andra makens efternamn som en del i ett dubbelt efternamn.
Regeringen föreslår att en efterlevande make ska få förvärva den avlidna makens efternamn som ett enkelt efternamn eller som en del i ett dubbelt efternamn. Namnlagskommittén föreslog att en make som inte har förvärvat den andra makens efternamn under äktenskapet med den andra makens samtycke ska få förvärva detta namn som en del i ett dubbelt efternamn efter en äktenskapsskillnad. Enligt regeringen är situationen annorlunda när äktenskapet har upplösts genom äktenskapsskillnad än om äktenskapet upplösts genom den andre makens död. I det förstnämnda fallet har makarna själva valt att bryta upp sin familjegemenskap. Eftersom syftet med de dubbla efternamnen främst är att göra det möjligt för medlemmar i samma familj att markera sådan gemenskap och med hänsyn till de goda möjligheter som finns att uppnå detta under äktenskapet finns det enligt regeringens uppfattning inte beaktansvärda skäl att tillåta ett förvärv av den f.d. makens efternamn som en del i ett dubbelt efternamn. Det lär också vara mycket ovanligt att en frånskild make som har behållit sitt eget efternamn under hela äktenskapet vill få namngemenskap med den tidigare partnern. Enligt regeringens mening bör Namnlagskommitténs förslag i denna del därför inte genomföras.
Regeringen gör bedömningen att det inte längre bör finnas något hinder mot att ett efternamn som har förvärvats i ett tidigare äktenskap tas av maken i ett nytt äktenskap.
När det gäller byte av efternamn i administrativ ordning föreslår regeringen bl.a. att en person ska få byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn eller till ett befintligt efternamn som inte kan förvärvas enligt reglerna om familjerättsliga förvärv, allt under förutsättning att namnet inte är skyddat.
En person ska dock endast få byta till ett nybildat efternamn som inte kan väcka anstöt, som inte kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet eller som inte av någon annan anledning är olämpligt som efternamn. Det ska inte heller vara möjligt att byta till ett nybildat efternamn som används som förnamn eller som består av mer än ett ord.
Det ska vara möjligt att göra upprepade byten.
Det ska vara möjligt att fritt byta till ett efternamn som minst 2 000 personer lagligen bär i Sverige. Detsamma ska gälla efternamn som färre än så bär, om namnet tidigare har varit fritt att förvärva.
Det ska inte vara möjligt att byta till ett efternamn som kan förväxlas med ett historiskt känt efternamn som har tillhört en utdöd släkt, ett allmänt känt utländskt efternamn eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn. Detsamma ska gälla efternamn som kan förväxlas med en beteckning för en stiftelse eller liknande sammanslutning, någon annans skyddade närings- eller varukännetecken eller något som finns i ett litterärt eller konstnärligt verk och som kränker någon annans upphovsrätt till verket.
Det ska vara möjligt att byta till ett efternamn även om någon annan har en s.k. latent rätt till namnet.
Vid en prövning av om ett namn eller kännetecken är administrativt skyddat ska ett dubbelt efternamn räknas som två efternamn.
Det ska vara möjligt för föräldrar, syskon och syskonbarn till en person att med hans eller hennes samtycke byta efternamn till hans eller hennes nybildade efternamn (s.k. anslutningsförvärv).
En person ska få byta till ett efternamn som har funnits i hans eller hennes släkt i rakt uppstigande led i minst två generationer. Det får dock inte vara längre sedan någon i släkten bar namnet än fyra generationer tillbaka, räknat fr.o.m. personens föräldrar.
Propositionen innehåller även förslag om byte till ett tidigare efternamn, förlust av efternamn, särskilt skydd för efternamn samt förnamn och gårdsnamn.
Regeringen föreslår att Skatteverket ska bli ensam namnmyndighet. Den som vill förvärva eller ändra ett personnamn ska ansöka om detta hos Skatteverket. Det är Skatteverket som ska besluta om förvärv och ändringar av namn.
En ansökan om förvärv eller ändring av personnamn ska vara skriftlig. Regeringen konstaterar att det inte finns något hinder mot att den lämnas in elektroniskt.
Regeringen avser att meddela föreskrifter om avgifter för ansökan om namn. En rimlig utgångspunkt är enligt regeringen att de ärenden som i dag är avgiftsbelagda även ska vara det även i fortsättningen. Namnbyten är i flertalet fall frivilliga för den enskilde, och det är därför rimligt att Skatteverket ska kunna ta ut en avgift för sin handläggning av sådana namnärenden. Förslaget om en ny lag om personnamn kommer vidare att ge den enskilde en större frihet att välja det namn hon eller han vill ha, bl.a. genom att de spärregler som i stor utsträckning begränsat individens valfrihet tas bort. När det inte längre finns några hinder mot att byta namn ett stort antal gånger kan en avgift även fylla en dämpande funktion. Regeringen anser därför att kostnaden för den löpande ärendehanteringen för de nya namnärenden som Skatteverket ska handlägga bör finansieras genom avgifter. Även en del av uppstartskostnaden bedöms kunna finansieras genom avgifter. Avgifterna bör disponeras av Skatteverket. Regeringen avser att i förordning närmare föreskriva för vilka namnsärenden Skatteverket ska ta ut en avgift och storleken på avgifterna.
Motionerna
I motion 2015/16:713 begär Tina Ghasemi (M) ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en ny lag om personnamn. Liknande förslag förs fram i motionerna 2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 29 och 2015/16:1950 av Caroline Szyber m.fl. (KD, M, L, C).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att 1982 års namnlag nu har varit i kraft i över 30 år utan att några större ändringar har gjorts i den. Lagen har kommit att kritiseras i olika avseenden och sammanhang. Bland annat har synpunkter förts fram om att namnlagen är omodern och i alltför stor utsträckning begränsar enskildas möjlighet att fritt välja namn. Lagen är vidare i många avseenden svår att förstå och tillämpa, både för allmänheten och för berörda myndigheter.
Utskottet välkomnar därför regeringens förslag som syftar till att skapa en modern och lättillgänglig reglering som bygger på enkelhet, förutsebarhet och valfrihet. Flera förändringar stärker enskildas möjlighet att själva välja sina namn. Den enskilde ges betydligt ökade valmöjligheter, t.ex. genom att många fler familjerättsliga efternamn kan förvärvas, att det blir möjligt att förvärva dubbla efternamn och att de vanligaste efternamnen i Sverige blir fria att förvärva för alla. Vidare avskaffas de hinder som finns för namnbyten, vilket innebär att det blir möjligt för en person att byta namn så många gånger han eller hon vill. Det blir också möjligt att alltid byta tillbaka till ett efternamn som man tidigare har burit. Att det trots detta fortfarande måste finnas vissa begränsningar är enligt utskottets mening både nödvändigt och naturligt. En enskilds valfrihet kan nämligen i vissa fall behöva stå tillbaka för att tillgodose en annan enskilds intresse av att skydda sitt namn.
Med det anförda anser utskottet att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Ställningstagandet innebär att motionerna får anses tillgodosedda, varför de bör avslås.
Utskottet övergår nu till att behandla de följdmotioner som innehåller motionsyrkanden om ytterligare ändringar i lagstiftningen om personnamn.
Ytterligare ändringar i lagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om ytterligare ändringar i lagstiftningen om personnamn. Utskottet hänvisar till innehållet i de lagändringar som utskottet ställt sig bakom.
Jämför reservationerna 1 (M, C, L, KD) och 2 (SD).
Motionerna
I motion 2016/17:32 begär Robert Hannah m.fl. (L, KD, M, C) ett tillkännagivande om möjligheten att i samband med skilsmässa förvärva den andra makens efternamn med hans eller hennes medgivande (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att Namnlagskommittén föreslagit att det ska finnas en sådan möjlighet, men att regeringen valt att inte gå vidare med förslaget. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett lagförslag i denna del. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om digitala ansökningar i namnärenden (yrkande 2). Motionärerna anser att det inte är tillräckligt att regeringen i propositionen endast nämner att det inte finns hinder mot att ansökan lämnas in elektroniskt. En sådan formulering är enligt motionärerna alltför defensiv. Motionärerna anser att riksdagen nu bör uttala att regeringen bör agera för att Skatteverket fullt ut tar till vara möjligheten till digital hantering av namnärenden.
I motion 2016/17:39 begär Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD) flera tillkännagivanden om att regeringen ska återkomma till riksdagen med olika förslag till ändringar i lagstiftningen om personnamn. Motionärerna föreslår att efternamn inte ska kunna tas utan någon form av släktskap (yrkande 1), att efternamn som förvärvats genom tidigare äktenskap inte ska kunna föras vidare till barn i ett nytt äktenskap (yrkande 2) och att ett dubbelt efternamn enbart ska kunna förvärvas genom äktenskap (yrkande 3). Motionärerna föreslår också att den tidigare presumtionen kring moderns efternamn ska återinföras (yrkande 4) samt att flera namnbyten av samma person ska vara förenat med en avgift (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
När det först gäller motion 2016/17:32 yrkande 2 om digitala ansökningar i namnärenden vill utskottet peka på att det inte finns något hinder mot att en ansökan lämnas in elektroniskt till Skatteverket. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att regeringen på olika sätt arbetar med digitaliseringen av statsförvaltningen. Bland annat kan nämnas att regeringen för perioden 2015–2018 initierat en satsning som ska förstärka styrningen och samordningen av övergripande it-användning i statsförvaltningen. Mot denna bakgrund bör motionen avslås.
I övriga motioner begärs tillkännagivanden om att regeringen ska återkomma till riksdagen med lagförslag om ytterligare ändringar i regelverket om personnamn. Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag. Vad som anförs i motionerna ger inte utskottet skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida, varför motionsyrkandena bör avslås.
|
1. |
Ytterligare ändringar i lagstiftningen, punkt 2 (M, C, L, KD) av Tuve Skånberg (KD), Ewa Thalén Finné (M), Jessika Roswall (M), Carl-Oskar Bohlin (M), Ola Johansson (C), Thomas Finnborg (M) och Robert Hannah (L). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:32 av Robert Hannah m.fl. (L, KD, M, C) yrkandena 1 och 2 och avslår motion
2016/17:39 av Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD) yrkandena 1–5.
Ställningstagande
Namnlagskommittén föreslog att det ska finnas en möjlighet att i samband med en äktenskapsskillnad förvärva sin makes efternamn som ett led i ett dubbelt efternamn, om maken samtycker till detta. En sådan situation skulle exempelvis kunna bli aktuell om en person som inte tidigare har förvärvat sin makes efternamn vill uppnå namngemenskap med de gemensamma barnen. Regeringen har inte gått vidare med detta förslag. Som skäl anförs att makarna hade kunnat uppnå namngemenskap under äktenskapet, samt att det lär vara mycket ovanligt med sådana önskemål. Vi gör en annan bedömning än regeringen. Önskemålet om namngemenskap med de gemensamma barnen kan snarare bli starkare i samband med att äktenskapet har upplösts, och att en situation är sällsynt är inte ett skäl för att begränsa individens valmöjligheter. Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med kompletterande lagförslag som följer Namnlagskommitténs förslag i denna del.
Vidare anser vi att det borde vara en självklarhet att i samband med att den nya lagstiftningen träder i kraft tydligt markera att en ansökan i namnärenden som huvudregel ska lämnas elektroniskt. En skriftlig ansökan ska ses som en undantagslösning för de som inte kan eller vill ansöka elektroniskt. Det får ankomma på regeringen att ta nödvändiga initiativ.
Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
Ytterligare ändringar i lagstiftningen, punkt 2 (SD) av Roger Hedlund (SD) och Mikael Eskilandersson (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag/vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2016/17:39 av Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD) yrkandena 1–5 och avslår motion
2016/17:32 av Robert Hannah m.fl. (L, KD, M, C) yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi anser att förslagen i propositionen i vissa delar är alltför långtgående och att regeringen därför bör återkomma till riksdagen med kompletterande lagstiftning. Vi anser inte att vanliga efternamn bör vara fria att, helt utan släktskap, ta som sina egna eller lägga till som andra efternamn. Våra efternamn säger något om vår historia och våra rötter, oavsett om dessa är kopplade till vanligt förekommande efternamn eller mindre vanligt förekommande. Vi anser därför att det måste finnas någon form av släktskap till det efternamn som man vill bära.
Vi anser också att en person som förvärvat ett efternamn via äktenskap och därefter skilt sig inte ska kunna föra vidare efternamnet som förvärvats vid ett tidigare äktenskap till barn i ett nytt äktenskap.
Barnet bär släktskap och arv från både sin moders och faders sida, och visst kan det då vara logiskt att barnet också kan bära båda sina föräldrars släkters namn. Vi anser dock att förslaget öppnar för missbruk genom att göra det möjligt att lägga till en annan släkts namn. Därför anser vi att ett dubbelt efternamn endast ska tillåtas till följd av äktenskap eller släktskap.
Släktskapet har alltid poängterats genom de efternamn vi i Sverige har ärvt från våra föräldrar. Moderns släktskap till barnet har alltid varit självklart och därför ska den tidigare presumtionen för moderns efternamn återinföras även om man via ansökan, liksom tidigare, bör kunna ge sitt barn ett annat namn som barnet har släktskap till.
Att byta förnamn bör inte kunna göras alltför lättvindigt. Det kan dock vara rimligt att man har en kostnadsfri möjlighet att byta namn vid ett tillfälle. Vill man däremot byta namn flera gånger bör detta förenas med en kostnad, för att förhindra missbruk och för att kompensera för det arbete som uppstår när myndigheter ska ändra namnet i sina register. Därför ska endast det första namnbytet vara kostnadsfritt.
Sammanfattningsvis anser vi således att regeringen bör återkomma till riksdagen med kompletterande lagförslag i enlighet med vad vi nu anfört. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:180 En ny lag om personnamn:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om personnamn.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877).
2016/17:32 av Robert Hannah m.fl. (L, KD, M, C) yrkandena 1 och 2
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att i samband med skilsmässa ta den andra makens efternamn med hans eller hennes medgivande och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om digitala ansökningar i namnärenden och tillkännager detta för regeringen.
2016/17:39 av Mikael Eskilandersson och Roger Hedlund (båda SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att efternamn inte ska kunna tas utan någon form av släktskap och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att efternamn som man fått genom tidigare äktenskap inte ska kunna föras vidare till barn i ett nytt äktenskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att man endast genom äktenskap ska kunna få två efternamn och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att presumtionen kring moderns efternamn ska finnas kvar och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska vara förenat med en avgift om samma person byter förnamn flera gånger, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2015/16
2015/16:713 av Tina Ghasemi (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast lägga fram en proposition om nödvändiga förändringar av namnlagen och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD):
29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att implementera slutsatserna i den parlamentariska namnlagskommittén i lagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:1950 av Caroline Szyber m.fl. (KD, M, FP, C):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att implementera slutsatserna i den parlamentariska namnlagskommittén i lagstiftning och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
