Civilutskottets betänkande 2016/17:CU18

Skärpt ansvar för fartygsvrak

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att riksdagen ska godkänna 2007 års internationella Nairobikonvention om avlägsnande av vrak (vrakkonventionen). Utskottet ställer sig också bakom de lagändringar i bl.a. sjölagen som föreslås till följd av tillträdet.

Lagändringarna innebär att fartygets ägare ska vara skyldig att avlägsna fartygsvrak som utgör en fara för sjöfarten eller för miljön, eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med faran. Ägaren ska också svara för de kostnader som åtgärderna medför, förutom i vissa undantagsfall. När det är fråga om större fartyg ska ägaren dessutom vara skyldig att ha en ansvarsförsäkring, eller ställa en annan betryggande säkerhet, för att täcka sitt ansvar. Sjöfartsverket ska märka ut ett vrak som bedöms utgöra en fara och utfärda varningar. Om fartygsägaren inte tar bort vraket självmant eller vidtar någon annan åtgärd för att undanröja den fara som vraket medför, ska Sjöfartsverket vidta åtgärden på fartygsägarens bekostnad. Om det behövs en omedelbar åtgärd, ska Sjöfartsverket ingripa direkt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation (C).

Behandlade förslag

Proposition 2016/17:178 Skärpt ansvar för fartygsvrak.

Tre yrkanden i en följdmotion.

1

2

2016/17:CU18

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Skärpt ansvar för fartygsvrak

Riksdagen

a)godkänner 2007 års internationella Nairobikonvention om avlägsnande av vrak,

b)antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

2.lag om ändring i lagen (2017:000) om ändring i sjölagen (1994:1009),

3.lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:178 punkterna 1–4.

2.Lagstiftningens framtida utformning

Riksdagen avslår motion

2016/17:3741 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkandena 1–3.

Reservation (C)

Stockholm den 1 juni 2017

På civilutskottets vägnar

Caroline Szyber

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Hillevi Larsson (S), Ewa Thalén Finné (M), Carl-Oskar Bohlin (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Thomas Finnborg (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Johanna Haraldsson (S), Lars Beckman (M), Lotta Johnsson Fornarve (V), Eva Lindh (S) och Faradj Koliev (S).

3

2016/17:CU18

Redogörelse för ärendet

Vrakkonventionen reglerar ansvaret för fartygsvrak som uppkommer efter olyckor till sjöss. Konventionen har utarbetats inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (International Maritime Organization, IMO) och trädde i kraft den 14 april 2015.

Den 18 november 2013 fick en utredare i uppdrag att ta fram underlag för bedömningen av om Sverige ska tillträda konventionen och föreslå de författningsändringar som behövs eller som bedöms lämpliga i samband med ett tillträde. Uppdraget redovisades i departementspromemorian Avlägsnande av vrak (Ds 2015:16). Promemorian har remissbehandlats.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

I betänkandet behandlar utskottet tre motionsyrkanden som har väckts med anledning av propositionen.

Motionsförslagen finns i bilaga 1.

4

2016/17:CU18

Utskottets överväganden

Skärpt ansvar för fartygsvrak

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner vrakkonventionen och antar regeringens lagförslag.

Propositionen

Ansvar för fartygsvrak

Regeringen anför i propositionen att ett fartyg som går på grund eller sjunker inte sällan medför en risk för skador på annan egendom eller på miljön. Fartyget kan ligga i vägen för annan sjöfart och utgöra en kollisionsrisk. Dessutom kan drivmedel eller farliga ämnen i fartygets last orsaka betydande skador om de läcker ut. Ett fartygsvrak som blir liggande kan också få andra negativa följder. Vraket kan t.ex. hindra fiske eller hämma turismen i området.

Redan enligt gällande rätt har det allmänna och personer som svarar för fartygets drift ett ansvar för att komma till rätta med de risker som ett förlist fartyg medför. I flera fall har fartygsägaren eller redaren också en skyldighet att betala ersättning för kostnader för de åtgärder som vidtas med fartyget eller för skador som fartyget orsakar.

Vrakkonventionen

Vrakkonventionen reglerar ansvaret för fartygsvrak som har uppkommit efter en olycka till sjöss. Benämningen på konventionen är enligt regeringen något missvisande eftersom den – så som konventionen måste förstås – föreskriver ett ansvar för att avlägsna den fara som ett vrak medför. En annan sak är att ett fysiskt avlägsnande av vraket i många fall kan vara nödvändigt för att komma till rätta med faran. Konventionen reglerar enbart ansvaret för att vidta åtgärder med anledning av vraket samt fartygsägarens kostnadsansvar för åtgärderna. Den reglerar alltså inte skyldigheten att ersätta eventuella skador som vraket orsakar.

Sveriges tillträde till vrakkonventionen och konventionens införlivande med svensk rätt

Regeringen anför i propositionen att konsekvenserna för sjöfarten och miljön kan bli betydande när ett fartyg förliser. Ett fartyg som blir liggande kan innebära en fara för annan sjöfart, och om det ligger på fel ställe kan det begränsa framkomligheten. Fartyg för också ofta med sig ämnen som kan orsaka stor skada om de läcker ut. I vissa fall kan vraket i sig innebära en

5

2016/17:CU18 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  miljöfara eller störa den verksamhet som bedrivs i området. Regeringen anser
  att det mot den bakgrunden är viktigt att det finns effektiva medel för att kunna
  ingripa när ett fartyg går på grund eller sjunker.
  Genom vrakkonventionen stärks enligt regeringen det allmännas befogen-
  heter att ingripa mot fartygsvrak som hotar sjöfarten eller miljön. Konven-
  tionen klargör vidare att det är fartygets ägare som i första hand bär ansvaret
  för att vraket eller den fara som vraket medför avlägsnas samt att ägaren också
  ansvarar för de kostnader som åtgärderna medför. Genom kravet på obliga-
  torisk försäkring säkerställs också att ekonomiska medel finns tillgängliga för
  ett ingripande. Sammantaget anser regeringen att konventionen leder till att
  risken för att fartygsvrak blir liggande minskar, och därmed stärks skyddet för
  såväl sjöfarten som miljön.
  Det skärpta ansvaret för fartygsägarna kan anses utgöra en belastning för
  sjöfarten. Redan i dag vilar emellertid ansvaret för att komma till rätta med
  fartygsvrak i de allra flesta fallen ändå på fartygsägarna. Ur ett internationellt
  perspektiv är konventionen ett betydelsefullt tillskott eftersom den innebär att
  konventionsstaterna åtar sig ett större ansvar för fartygsvrak på deras områden
  och när det gäller fartyg som för deras flagg, och det är angeläget att Sverige
  inte ställer sig utanför det internationella samarbetet.
  Regeringen anser att övervägande skäl talar för att Sverige bör tillträda
  vrakkonventionen.
  En konvention som Sverige tillträder blir inte enbart genom tillträdet en del
  av svensk rätt. Bestämmelserna i konventionen måste på något sätt införlivas
  med svensk rätt för att bli tillämpliga. Vrakkonventionen kompletterar de
  ansvarskonventioner som har tagits fram av IMO och som Sverige har tillträtt,
  framför allt de konventioner som reglerar ansvaret för skador vid
  oljeföroreningar från fartyg. Dessa konventioner har införlivats med svensk
  rätt genom bestämmelser i sjölagen. Även om vrakkonventionen reglerar
  andra aspekter av fartygsägarens ansvar i samband med sjöolyckor än ansvaret
  för skador har konventionens bestämmelser i flera avseenden en förebild i
  oljeskadekonventionerna. Enligt regeringen framstår det mot den bakgrunden
  som naturligt att bestämmelserna i vrakkonventionen – på motsvarande sätt
  som när det gäller oljeskadekonventionerna – omarbetas till svensk
  författningstext och förs in i sjölagen.
  Bestämmelsernas tillämpningsområde
  Regeringen anför i propositionen att med vrak avses enligt vrakkonventionen
  ett fartyg som efter en sjöolycka har sjunkit eller strandat. Vrak i
  konventionens mening omfattar också föremål som har fallit över bord från ett
  sådant fartyg eller som i annat fall har kommit bort från ett fartyg (lost at sea)
  om föremålet i sig har strandat, sjunkit eller är på drift. Vidare anses också ett
  fartyg som riskerar att sjunka eller stranda utgöra ett vrak under förutsättning
  att inte effektiva räddningsinsatser redan pågår (artikel 1.4). Med fartyg avses
  alla slags farkoster som kan användas till sjöss med undantag för flytande

6

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2016/17:CU18

plattformar när dessa finns på en plats där de används för undersökning, utvinning eller produktion som avser havsbottens mineraltillgångar (artikel 1.2).

Enligt regeringens bedömning bör de svenska bestämmelserna tillämpas på samma slags föremål som omfattas av vrakkonventionens definition av vrak. Det innebär att bestämmelserna kommer att vara tillämpliga på fler typer av föremål än vad som vanligtvis avses med vrak i normalt språkbruk. Inte bara vrak efter fartyg kommer att omfattas utan också vissa föremål och dessutom vrak efter andra slags farkoster eller anordningar, t.ex. flytande plattformar.

Eftersom tillämpningen av vrakkonventionen inte är begränsad till vissa slags fartyg omfattas i princip också fritidsfartyg. Däremot är det en förutsättning att vraket i fråga utgör en fara i konventionens mening för att det ska finnas en skyldighet att avlägsna det eller att vidta någon annan åtgärd för att undanröja faran. Att ett fartygsvrak anses skräpa ned omgivningen är alltså normalt inte i sig tillräckligt för en tillämpning av den föreslagna regleringen. Regelverket kommer inte heller att kunna tillämpas retroaktivt på redan inträffade sjöolyckor. Regeringen anför att den inte inom ramen för detta ärende har underlag för att överväga utformningen av ett regelverk som har ett mer omfattande tillämpningsområde än vrakkonventionen, men att regeringen kan återkomma till frågan i ett annat sammanhang.

Vrakkonventionen är tillämplig på vrak som uppkommer inom en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon. Vrakkonventionen lämnar utrymme för konventionsstaterna att utsträcka tillämpningen av bestämmelserna till statens territorialhav och övrigt sjöterritorium (artikel 3.2). Ett vrak i territorialhavet eller på annat sjöterritorium medför ofta ett större hot mot sjösäkerheten än ett vrak inom den exklusiva ekonomiska zonen. Det kan också innebära ett mer akut hot för miljön vid den svenska kusten. Som konstateras i promemorian framstår det inte som rimligt att införa ett omfattande regelverk som endast avser hanteringen av vrak i den ekonomiska zonen. Regeringen anser därför att tillämpningsområdet för vrakkonventionen bör utsträckas till Sveriges sjöterritorium, som består av inre vatten och territorialhavet.

Bestämmelserna bör enligt regeringens bedömning tillämpas på hela det svenska sjöterritoriet utan undantag. Detta innebär att en större del av fritidssjöfarten omfattas.

Lagförslagen i övrigt

Sjöfartsverket ska ha det huvudsakliga ansvaret för de åtgärder som konventionsstaterna ska vidta enligt vrakkonventionen. Om det inträffar en sjöolycka som resulterar i ett vrak, ska befälhavaren eller redaren utan dröjsmål rapportera detta till Sjöfartsverket eller – om vraket finns i en annan stats konventionsområde – till en behörig myndighet i den staten.

När Sjöfartsverket får kännedom om ett vrak i Sverige eller inom den ekonomiska zonen, ska verket utan dröjsmål se till att varningar utfärdas om

7

2016/17:CU18 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  vraket. Har Sjöfartsverket anledning att tro att vraket utgör en fara, ska det
  fastställa vrakets position. Om Sjöfartsverket bedömer att vraket utgör en fara,
  ska verket informera fartygsägaren och fartygets registreringsstat om detta och
  se till att vraket märks ut. Fartygets ägare ska inom den tidsfrist som bestäms
  av Sjöfartsverket avlägsna ett vrak som bedömts utgöra en fara eller vidta
  någon annan åtgärd för att undanröja faran. Om fartygsägaren underlåter att
  vidta nödvändiga åtgärder i rätt tid eller om ägaren inte kan nås, ska Sjöfarts-
  verket avlägsna vraket eller vidta någon annan åtgärd för att undanröja faran.
  Detsamma ska gälla om det behövs omedelbara åtgärder. Sjöfartsverket ska ha
  rätt att få tillträde till en fastighet för att avlägsna vraket eller vidta någon
  annan åtgärd för att undanröja faran. Sjöfartsverkets åtgärder ska stå i
  proportion till den fara som vraket medför.
  Fartygets ägare ska ansvara för kostnader som är förenade med fast-
  ställandet av vrakets position och utmärkningen av vraket samt med
  avlägsnandet av vraket eller andra åtgärder för att undanröja den fara som
  vraket medför. Befrielse från kostnadsansvaret ska gälla i vissa undantagsfall.
  Ägaren till ett fartyg med en bruttodräktighet av 300 eller mer ska vara
  skyldig att ha en ansvarsförsäkring eller en annan betryggande säkerhet.
  Försäkringen ska täcka fartygsägarens kostnadsansvar för åtgärder med
  anledning av ett vrak intill den rätt till ansvarsbegränsning som följer av
  sjölagen (9 kap.). Redarens skyldighet att ha en försäkring ska begränsas i
  motsvarande utsträckning.
  Försäkringsskyldigheten ska gälla ägare av svenska fartyg. Också ett
  utländskt fartyg ska ha en sådan skyldighet, om fartyget anlöper eller lämnar
  svensk hamn eller tilläggsplats.
  Lagändringarna ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
  Bestämmelserna ska inte tillämpas på sjöolyckor som har inträffat före
  ikraftträdandet.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts några motioner som går emot att riksdagen nu godkänner vrakkonventionen och antar regerings lagförslag. Enligt utskottets mening ökar ett skärpt ansvar för fartygsvrak möjligheterna att få bort fartygsvrak från svenska vatten. Utskottet ser positivt på att regleringen kommer att omfatta alla slags fartyg och gälla hela det svenska sjöterritoriet, eftersom detta innebär att reglerna kommer att tillämpas på en större del av fritidssjöfarten.

Utskottet anser således att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör godkänna vrakkonventionen och anta regeringens lagförslag.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslaget.

8

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2016/17:CU18

Lagstiftningens framtida utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med förslag om tillkännagivanden om ett utvidgat tillämpningsområde av regleringen för fartygsvrak. Utskottet hänvisar till innehållet i de lagändringar som utskottet har ställt sig bakom.

Jämför reservationen (C).

Motionen

I motion 2016/17:3741 av Ola Johansson m.fl. (C) begärs tillkännagivanden om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att den nu föreslagna regleringen även omfattar vrak från fritidsfartyg i fler områden än allmänna farleder och hamnar, samt vrak från fartyg som inte utgör en fara utan är att anse som skräp (yrkandena 1 och 2). Motionärerna föreslår även ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag på lagstiftning avseende redan befintliga vrak i svenska vatten (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag om att godkänna vrakkonventionen och anta ändringar i bl.a. sjölagen. I motionen föreslås bl.a. att regleringen ska omfatta vrak från fritidsfartyg i fler områden än allmänna farleder och hamnar. Utskottet kan konstatera att regleringen omfattar alla slags fartyg, inklusive fritidsfartyg, och att den gäller hela det svenska sjöterritoriet utan undantag.

När det gäller motionsförslagen om att lagstiftningen bör omfatta redan befintliga vrak och vrak som endast utgör skräp vill utskottet framhålla följande. I propositionen redovisar regeringen att den inte inom ramen för det aktuella lagstiftningsarbetet har underlag för att överväga utformningen av ett regelverk som har ett mer omfattande tillämpningsområde än vrakkonventionen. Regeringen aviserar dock att den kan återkomma till frågan vid ett senare tillfälle. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns anledning att föreslå något initiativ med anledning av motionen.

Med detta bör samtliga motionsyrkanden avslås.

9

2016/17:CU18

Reservation

Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (C) av Ola Johansson (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2016/17:3741 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Jag välkomnar regeringens förslag om skärpt ansvar för fartygsvrak och har därför ställt mig bakom regeringens förslag, men anser att lagstiftningen inte ger en heltäckande lösning på de problem som finns.

Jag anser att det finns anledning för regeringen att fortsätta arbetet med att ta fram ett utvidgat nationellt regelverk för vrak. Som Sveriges Kommuner och Landsting samt Havs- och vattenmyndigheten påpekar behövs det regler även för andra vrak, exempelvis fritidsfartyg, som inte omfattas av de nya lagreglerna. Liksom Naturvårdsverket anser jag att vrak kan utgöra stora problem även utanför allmänna farleder och hamnar och att regelverket därför bör omfatta allt inlandsvatten.

Propositionen omfattar endast vrak som utgör en fara. Även vrak som inte utgör någon fara utan endast är att anse som skräp bör omfattas.

Propositionen hanterar inte heller redan befintliga vrak i svenska vatten. I flera delar av landet upplevs det som ett problem när ägare överger sina båtar i stället för att skrota eller ställa upp dem. Enligt Naturvårdsverket finns det i dag ca 17 000 vrak längs Sveriges kuster. Av dem har Sjöfartsverket klassat 300 som miljöfarliga, och av dessa har ett trettiotal bedömts utgöra en akut miljöfara. Enligt min mening bör även redan befintliga vrak omfattas av lagstiftningen.

Det får ankomma på regeringen att ta nödvändiga initiativ och återkomma till riksdagen med lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

10

2016/17:CU18

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2016/17:178 Skärpt ansvar för fartygsvrak:

1.Riksdagen godkänner 2007 års internationella Nairobikonvention om avlägsnande av vrak (avsnitt 6).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:000) om ändring i sjölagen (1994:1009).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Följdmotionen

2016/17:3741 av Ola Johansson m.fl. (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utarbeta ett regelverk som omfattar vrak från fritidsfartyg i fler områden än allmänna farleder och hamnar och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nedskräpning med övergivna fartyg och fritidsbåtar i vattenområden och hamnar och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder mot redan sjunkna fartyg i svenska vatten och tillkännager detta för regeringen.

11

2016/17:CU18

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

12

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

13

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

14

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

15

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

16

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

17

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

18

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

19

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

20

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

21

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

22

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

23

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

24

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2016/17:CU18

25

2016/17:CU18 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG
26 Tryck: Elanders Sverige AB, Vällingby 2017