ds 2015 2

Innehållsförteckning

1	Promemorians huvudsakliga innehåll ..............................................		7
2	Lagförslag ........................................................................................		9
	2.1	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ......................	9
	2.2	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken................	12

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) angående

vissa utfästelser om gåva .................................................

2.4Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624) .......................................................................

2.5Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) .......................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar ....................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m. .....................................................

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker................................................................

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om

företagsrekonstruktion .....................................................

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument..............................

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd................................................................

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finans-

marknaden .......................................................................

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om

byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ..............

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ..............................

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella

instrument........................................................................

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder .........................................................

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om

handel med utsläppsrätter ................................................

2.18Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .......................................................................

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden ..................................................

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om

statligt stöd till kreditinstitut............................................

2.21Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ...............................................

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900) om

dödande av förkommen handling ....................................

	2.23	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ......................................................................		98
	2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om
		en databas för övervakning av och tillsyn över
		finansmarknaderna .........................................................		102
	2.25	Förslag till lag om ändring i lagen (2015:000) om
		identifiering av rapporteringspliktiga konton med
		anledning av FATCA-avtalet .........................................		104
3	Ärendet..........................................................................................			107
4	Bakgrund.......................................................................................			109
	4.1	Handel med finansiella instrument.................................		109
	4.2	Den finansiella infrastrukturen .......................................		111
		4.2.1	Inledning........................................................	111
		4.2.2	Clearingorganisationer ..................................	111
		4.2.3	Avvecklingssystem för betalningar ...............	112
		4.2.4	Avvecklingssystem för värdepapper .............	113
		4.2.5	Kontoföring av finansiella instrument...........	115
	4.3	Emission av värdepapper................................................		119
	4.4	Olika modeller för kontoföring och olika slag av
		centrala värdepappersförvarare ......................................		120
	4.5	Regleringen av värdepappersmarknaden........................		122
		4.5.1	Inledning........................................................	122
		4.5.2	Förordningen om OTC-derivat, centrala
			motparter och transaktionsregister.................	123
		4.5.3	Finality-direktivet..........................................	125
5 Förordningen om förbättrad värdepapperavveckling och om
	värdepapperscentraler ...................................................................			129
	5.1	Bakgrund och syfte.........................................................		129
	5.2	Innehåll, tillämpningsområde och definitioner...............		130
	5.3	Krav på kontobaserad form, avvecklingsdag och
		avvecklingsdisciplin .......................................................		131
	5.4	Auktorisation av och tillsyn över värdepappers-
		centraler..........................................................................		131
	5.5	Krav på värdepapperscentraler.......................................		132
	5.6	Krav på värdepapperscentralernas tjänster .....................		133
	5.7	Länkar mellan värdepapperscentraler.............................		133
	5.8	Emittenters tillträde till värdepapperscentraler...............		134
	5.9	Anknutna banktjänster....................................................		134
	5.10	Motsvarande regler i förordningen om OTC-derivat,
		centrala motparter och transaktionsregister ....................		134
	5.11	Angränsande rättsakter ...................................................		136
	5.12	Det fortsatta arbetet inom EU.........................................		136
6	Allmänna utgångspunkter .............................................................			139
	6.1	Ändringar i svensk rätt ...................................................		139
	6.2	Termen värdepapperscentral ..........................................		140
	6.3	Rubriken till kontoföringslagen......................................		143
	6.4	Kontoföringslagens tillämpningsområde och termen
		finansiella instrument .....................................................		143
2	6.5	Clearingverksamhet och clearingorganisationer.............		144
2

7	Avstämningsregister, avstämningskonton och avstämningsbolag 149
	7.1	Termerna avstämningsregister och avstämningskonto ..	149
	7.2	Förande av avstämningsregister ....................................	154
	7.3	Rättsverkan av registrering............................................	158
	7.4	Konkurrensfrågor ..........................................................	159

7.5Ansvaret för aktieboken och vissa bolagshändelser i

	avstämningsbolag ..........................................................	166
7.6	Insyn i avstämningsregister ...........................................	172
8 Auktorisation, tillsyn och rapportering om missförhållanden ......		175
8.1	Behörig myndighet ........................................................	175
8.2	Relevant myndighet.......................................................	177
8.3	Auktorisation av värdepapperscentraler ........................	180
8.4	Finansinspektionens tillsynsbefogenheter .....................	182
8.5	Ägarprövning.................................................................	186
8.6	Avgifter till Finansinspektionen ....................................	188

8.7Motivering av beslut, rätt att överklaga och dröjsmåls-

	talan ...............................................................................	189
8.8	Samarbete mellan myndigheter .....................................	191

8.9Rapportering om missförhållanden (”whistleblowing”) 195

	8.9.1	Inledning .......................................................	195
	8.9.2	Krav på särskilda förfaranden för hur
		anmälningar ska omhändertas hos behöriga
		myndigheter ..................................................	196
	8.9.3	Skydd för den som rapporterar mot att
		drabbas av repressalier ..................................	197
	8.9.4	Skydd för behandlingen av personuppgifter . 199
	8.9.5	Krav på instituten att inrätta särskilda
		system för anmälningar ................................	200
	8.9.6	Skydd för anmälarens och den utpekade
		personens identitet ........................................	205
9 Ingripanden och sanktioner ..........................................................			209
9.1	Inledning	........................................................................	209
9.2	Gällande rätt ..................................................................		209
9.3	Innehållet ...............................................i förordningen		209

9.4Administrativa sanktioner eller straffrättsliga

	påföljder?	.......................................................................	212
9.5	Ingripanden mot juridiska personer ...............................		215
9.6	Ingripanden ..................................mot fysiska personer		216
9.7	Sanktioner......................................................................		220
	9.7.1 .......................................................	Inledning	220
	9.7.2 ............	Offentliggörande av sanktionsbeslut	220
	9.7.3 ......................	Föreläggande att vidta rättelse	221
	9.7.4 .....	Varning och återkallelse av auktorisation	222

9.7.5Sanktionsavgift för värdepapperscentraler

och utsedda kreditinstitut m.fl. .....................

224

9.7.6Förbud mot att utföra ledningsuppgifter i

		värdepapperscentralen eller i ett utsett
		kreditinstitut..................................................	226
	9.7.7	Sanktionsavgift för fysiska personer ............	228
9.8	Sanktioner mot utländska värdepapperscentraler ..........		230	3

9.9Omständigheter att beakta vid valet mellan olika

	sanktioner .......................................................................	231
9.10	Hur sanktioner mot fysiska personer ska beslutas..........	234
9.11	Preskription och verkställighet .......................................	237
9.12	Överklagande .................................................................	239
10 Kontoförande institut och skadeståndsansvar ...............................		241
10.1	Gällande rätt ...................................................................	241
10.2	Förordningens innehåll...................................................	243

10.3Värdepapperscentralers rätt att anta kontoförande

institut.............................................................................

245

10.4Vilka regler i förordningen ska tillämpas på konto-

	förande institut?..............................................................	251
10.5	Tillsyn, sanktioner och uppgiftsskyldighet.....................	253
10.6	Skadeståndsansvar för kontoförande institut..................	255

10.7Skadeståndsansvar vid utkontraktering av

		värdepapperscentralers verksamhet................................	257
11	Förvaltarregistrering .....................................................................		263
	11.1	Gällande rätt ...................................................................	263
	11.2	Förordningens innehåll...................................................	265
	11.3	Behovet av lagändringar.................................................	266
12	Avvecklingssystem och ändringarna i vissa EU-direktiv..............		271
	12.1	Ändringen i finality-direktivet........................................	271
	12.2	Avvecklingssystem.........................................................	273
	12.3	Ändringarna i MiFID II..................................................	274
13	Ansvaret för kupongskatt och skatteförfarandet ...........................		277
	13.1	Ansvaret för kupongskatt ...............................................	277
	13.2	Skatteförfarandet ............................................................	281
14	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................		293

14.1Kontoföringslagen och följdändringarna i annan

		lagstiftning......................................................................	293
	14.2	Aktiebolagslagen............................................................	295
	14.3	Skattelagstiftningen........................................................	296
15	Förslagens konsekvenser ..............................................................		299
	15.1	Förslagens syfte och alternativa lösningar......................	299
	15.2	Konsekvenser för värdepapperscentraler........................	299
	15.3	Konsekvenser för emittenter ..........................................	300
	15.4	Konsekvenser för övriga marknadsdeltagare .................	301
	15.5	Konsekvenser för det allmänna ......................................	303
16	Författningskommentar.................................................................		307
	16.1	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ................	307

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83)

angående vissa utfästelser om gåva................................

307

16.3Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624) ......................................................................

308

16.4Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.....................................................

310

16.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument............................

310

16.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på

finansmarknaden ...........................................................

331

16.7Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .....................................................................

333

16.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden ................................................

339

16.9Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

339

16.10Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) ...................................................................

341

16.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över

finansmarknaderna ........................................................

345

16.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:000) om

identifiering av rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet.........................................	346
16.13 Övriga författningsförslag .............................................	347

Bilaga

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr

236/2012……………………………………………..…….…………348

4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om värdepappers- fonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och

2.1Lagförslag Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 19 §, 14 kap. 21 § och 16 kap. 10 a § föräldrabalken1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

19 §2

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvalt- ningen, får överförmyndaren

1.besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av

2 §,

2.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värde- pappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig regle- ring som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värde- pappersinstitut i Sverige,

4. genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värde- pappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder, och

5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 2013:562.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

14 kap.

21 §3

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värde- pappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig regle- ring som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värde- pappersinstitut i Sverige,

3.genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4. genom

meddelande

till

4. genom

meddelande

till

central

värdepappersförvarare,

värdepapperscentral, den som för

den

som

för ett

enligt

ett register enligt 4 kap. 11 § lagen

4 kap.

11 §

lagen

(2004:46)

(2004:46) om värdepappersfonder

värdepappersfonder

eller

enligt

eller

enligt

12 kap.

5 § lagen

12 kap. 5 §

lagen (2013:561) om

(2013:561)

förvaltare

förvaltare av alternativa investe-

alternativa investeringsfonder eller

ringsfonder eller den som har

den som har registrerats som

registrerats

som

förvaltare

förvaltare av finansiella instrument

finansiella instrument eller andelar

eller andelar i värdepappersfonder

värdepappersfonder

eller

specialfonder,

begränsa

specialfonder, begränsa

ställföre-

ställföreträdarens

möjlighet

att

trädarens

möjlighet

att

förfoga

över

rättigheter

som

över

rättigheter

som

registreras

avstämningsregister

enligt

lagen

(1998:1479)

enligt

lagen

(1998:1479)

kontoföring av finansiella instru-

värdepapperscentraler

och

ment eller som avses i lagen om

kontoföring

finansiella

värdepappersfonder

eller

lagen

instrument

eller

i motsvarande

förvaltare

alternativa

utländskt register eller som avses i

investeringsfonder.

lagen om värdepappersfonder eller

i lagen om förvaltare av alternativa

investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte

3 Senaste lydelse 2013:562.

träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

16 kap.

10 a §4

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första	stycket	gäller		också	Första	stycket		gäller också
kreditmarknadsföretag, värdepap-					kreditmarknadsföretag,				värdepap-
persbolag, centrala värdepappers-					persbolag, värdepapperscentraler,
förvarare,	kontoförande institut,				kontoförande		institut,		fondbolag,
fondbolag, AIF-förvaltare, förva-					AIF-förvaltare, förvaringsinstitut,
ringsinstitut, företag			som	driver	företag som driver inlåningsverk-
inlåningsverksamhet			enligt	lagen	samhet enligt lagen (2004:299) om
(2004:299)	om	inlåningsverk-			inlåningsverksamhet och utländska
samhet och utländska företag som					företag	som	driver	motsvarande
driver motsvarande			verksamhet		verksamhet från en filial i Sverige.
från en filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

4 Senaste lydelse 2013:562.

2.2Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

30 §1

Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av andra, fjärde eller femte stycket eller 7 kap. 13 §.

Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om inte annat följer av andra, fjärde eller femte stycket eller 7 kap. 13 §.

Utmätning av här i landet			Utmätning av här i landet
registrerat	skepp eller	luftfartyg,	registrerat	skepp eller	luftfartyg,
intecknade	reservdelar	till sådant	intecknade	reservdelar	till sådant
luftfartyg eller fast egendom med-			luftfartyg eller fast egendom med-
för inte förmånsrätt förrän ärende			för inte förmånsrätt förrän ärende
angående anteckning om utmät-			angående anteckning om utmät-
ningen tas upp på inskrivningsdag.			ningen tas upp på inskrivningsdag.
Upptas på samma inskrivningsdag			Upptas på samma inskrivningsdag
mer än ett sådant ärende, ska den			mer än ett sådant ärende, ska den
utmätning som skedde först ha			utmätning som skedde först ha
företräde. Om här i landet			företräde. Om här i landet
registrerat	skepp eller	luftfartyg	registrerat	skepp eller	luftfartyg
som har utmätts här blir utmätt i			som har utmätts här blir utmätt i
ett annat land innan det har tagits			ett annat land innan det har tagits
om hand av kronofogdemyndig-			om hand av Kronofogdemyndig-
heten, ska den rätt som har vunnits			heten, ska den rätt som har vunnits
genom den förra utmätningen gälla			genom den förra utmätningen gälla
som panträtt.			som panträtt.

Utmätning av fast egendom eller av luftfartyg i vilket en rättighet skrivits in i inskrivningsregistret för luftfartyg ger företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.


Utmätning av en rättighet som är			Utmätning av en rättighet som är
registrerad	enligt	lagen	registrerad	enligt		lagen
(1998:1479)	om kontoföring av		(1998:1479) om		värdepappers-
finansiella	instrument	medför	centraler	och	kontoföring av
förmånsrätt genom registrering av			finansiella	instrument		medför
utmätningen enligt den lagen.			förmånsrätt genom registrering av
			utmätningen enligt den lagen.

Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 3 kap. i nämnda lag inträder förmånsrätten i stället genom underrättelse till förvaltaren om utmät- ningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet

som förvaltas enligt det kapitlet.
Utmätning av ett elcertifikat eller	Utmätning av ett elcertifikat eller
en rättighet som är registrerad enligt	en rättighet som är registrerad enligt
1 Senaste lydelse 2011:1201.

Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska säkerställas genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 3 kap. nämnda lag, ska säkerställandet i stället ske genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt det kapitlet.

lagen (2011:1200) om elcertifikat	lagen (2011:1200) om elcertifikat
medför förmånsrätt genom regist-	medför förmånsrätt genom regist-
rering av utmätningen enligt den	rering av utmätningen enligt den
lagen. Detsamma gäller för en ut-	lagen. Detsamma gäller för en ut-
släppsrätt eller en rätttighet som är	släppsrätt eller en rättighet som är
registrerad enligt lagen (2004:1199)	registrerad enligt lagen (2004:1199)
om handel med utsläppsrätter.	om handel med utsläppsrätter.

6 kap.

2 §2

Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller begära att någon annan förpliktelse fullgörs, ska tas i förvar.

Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg hos den intecknade egendomens ägare, ska pantbrevet eller inteckningshandlingen tas i förvar. Om beslutet om utmätning av pantbrev avser ett datapantbrev, ska Kronofogdemyndigheten begära att den statliga lantmäterimyndigheten beslutar att sådana registreringsåtgärder som anges i 7–8 §§ lagen (1994:448) om pantbrevsregister inte får vidtas eller att den statliga lantmäterimyndigheten utfärdar ett skriftligt pantbrev enligt 8 § nämnda lag.

Om det kan antas att en sådan handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, ska i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än Kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.

Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument ska säker- ställas genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 3 kap. nämnda lag, ska säkerställandet i stället ske genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt det kapitlet.

Utmätning av ett elcertifikat eller en rättighet som är registrerad enligt lagen (2011:1200) om elcertifikat ska säkerställas genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Detsamma gäller vid utmätning av en utsläppsrätt eller en rättighet som är registrerad enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2 Senaste lydelse 2011:1201.

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Är genom skuldebrev eller annorledes gåva utfäst i penningar eller lösören, gälle den ej såsom fullbordad med mindre det som utfäst är kommit i gåvotagarens besittning. I fråga om skepp, skeppsbygge eller luftfartyg gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvärvet sökts enligt vad om detta är särskilt stadgat. Har genom ett skuldebrev eller på annat sätt en gåva utfästs i en rättighet som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument full- bordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmelserna i den lagen eller, om rättigheten förvaltas enligt 3 kap. i den lagen, genom att för- valtaren underrättas om utfäst- elsen.

Är genom skuldebrev eller annorledes gåva utfäst i penningar eller lösören, gälle den ej såsom fullbordad med mindre det som utfäst är kommit i gåvotagarens besittning. I fråga om skepp, skeppsbygge eller luftfartyg gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvärvet sökts enligt vad om detta är särskilt stadgat. Har genom ett skuldebrev eller på annat sätt en gåva utfästs i en rättighet som registreras enligt lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument fullbord- as gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmelserna i den lagen eller, om rättigheten förvaltas enligt 3 kap. i den lagen, genom att för- valtaren underrättas om utfästel- sen.

3 §2

Bortgiver någon aktiebrev eller löpande skuldebrev eller annan handling vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller för utövande av annan rättighet, gälle gåvan såsom fullbordad då gåvotagaren fått handlingen i sin besittning. Efterskänkes fordran enligt sådan handling, vare gåvan för fullbordad hållen först då handlingen återställts eller gjorts obrukbar.

Om någon ger bort en rättighet som registreras enligt aktiekonto- lagen (1989:827), fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmelserna i den lagen eller,

1Senaste lydelse 2004:85.

2Senaste lydelse 1992:1311.

Om någon ger bort en rättighet som registreras enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument, fullbordas gåvan genom att rättigheten

om rättigheten förvaltas enligt	registreras för gåvotagaren				enligt
8 kap. i sistnämnda lag, genom att	bestämmelserna i den lagen eller,
förvaltaren underrättas om gåvan.	om rättigheten			förvaltas	enligt
Om en fordran som registreras	3 kap.	7–13	§§	sistnämnda lag,
enligt sistnämnda lag efterskänks,	genom	att förvaltaren underrättas
fullbordas gåvan genom regist-	om gåvan. Om en fordran som
rering eller underrättelse i enlighet	registreras enligt			sistnämnda lag
med vad nu sagts.	efterskänks,		fullbordas		gåvan
	genom	registrering eller			under-

rättelse i enlighet med vad nu sagts.

Bortgives annan fordran än i första eller andra stycket sägs, vare överlåtelsen för fullbordad ansedd då gäldenären underrättats av givaren. Har gåvan tillkommit genom skriftlig utfästelse varom sägs i 1 § första stycket, eller under sådana särskilda omständigheter som där avses, och sker underrättelse genom gåvotagaren, gälle överlåtelsen ock såsom fullbordad. Efterskänkes fordran varom här är fråga, gälle gåvan strax såsom fullbordad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.4Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 2, 7–9, 10–12, 20, 22 och 25 §§ kupong- skattelagen (1967:624) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag förstås med

AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare en- ligt lagen (1998:1479) om konto- föring av finansiella instrument,

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,

fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en värde- pappersfond i Sverige,

förvaringsinstitut: ett företag som är förvaringsinstitut enligt 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder eller 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolags- lagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om värdepappersfond eller specialfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är	utdelningsberättigad: den som är
berättigad att lyfta utdelning för	berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället.	egen del vid utdelningstillfället,
	värdepapperscentral,	svensk
	värdepapperscentral och utländsk
	värdepapperscentral:	detsamma
	som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)

om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment.

Med utdelning avses även

1.återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolags- lagen,

2.utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolags- lagen,

1 Senaste lydelse 2013:574.

3.utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samt- liga ägare till aktier av ett visst slag,

4.utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget,

5.utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och

6.utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser

a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller

b) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp.

7 §2

En central värdepappersförva- rare ska vid utbetalning av utdel- ning innehålla kupongskatt, om det inte av tillgängliga uppgifter om den utdelningsberättigade framgår att denne inte är skattskyl- dig. Kupongskatt ska vidare inne- hållas om utdelning inte har kunnat ske till följd av bristande uppgift om den utdelningsbe- rättigade.

Uppgift som avses i första styck- et ska lämnas skriftligen till den centrala värdepappersförvararen i samband med begäran om införing i aktieboken eller anmälan om registrering på avstämningskonto av uppgift som avses i 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, samt i övrigt när värdepappersförvararen begär det av den som avses med införingen. Ändras något förhåll- ande som är av betydelse för be- dömning av frågan om skatt- skyldighet enligt denna lag, ska uppgiftslämnaren utan dröjsmål skriftligen anmäla detta till värde-

En värdepapperscentral ska vid utbetalning av utdelning innehålla kupongskatt, om det inte av till- gängliga uppgifter om den utdel- ningsberättigade framgår att denne inte är skattskyldig. Kupongskatt ska vidare innehållas om utdelning inte har kunnat ske till följd av bristande uppgift om den utdel- ningsberättigade.

Uppgift som avses i första styck- et ska lämnas skriftligen till värde- papperscentralen i samband med begäran om införing i aktieboken eller anmälan om registrering på avstämningskonto av uppgift som avses i 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, samt i övrigt när värdepapperscentralen begär det av den som avses med införingen. Ändras något förhåll- ande som är av betydelse för be- dömning av frågan om skatt- skyldighet enligt denna lag, ska uppgiftslämnaren utan dröjsmål skriftligen anmäla detta till värde-

2 Senaste lydelse 2011:69.

pappersförvararen.

Den centrala värdepappersför- vararen ska senast fyra månader efter utdelningstillfället lämna den utdelningsberättigade skriftlig uppgift om det belopp som inne- hållits i kupongskatt för denne.

papperscentralen.

Värdepapperscentralen ska sen- ast fyra månader efter utdelnings- tillfället lämna den utdelnings- berättigade skriftlig uppgift om det belopp som innehållits i kupong- skatt för denne.

		8 §3
En	central värdepappersförva-		En värdepapperscentral ska sen-
rare skall senast fyra månader			ast fyra månader efter utdelnings-
efter	utdelningstillfället	lämna	tillfället lämna Skatteverket upp-
Skatteverket uppgift om			gift om
1) det sammanlagda beloppet av			1) det sammanlagda beloppet av
utbetalade utdelningar för		vilka	utbetalade utdelningar för vilka
skattskyldighet ej förelegat,			skattskyldighet inte förelegat,

2) storleken av utbetalad utdelning och innehållen kupongskatt för

varje skattskyldig,
3) det sammanlagda beloppet av	3) det sammanlagda beloppet av
utdelning som ej kunnat utbetalas	utdelning som inte kunnat ut-
till följd av bristande uppgifter om	betalas till följd av bristande upp-
den utdelningsberättigade,	gifter om den utdelningsberättig-
	ade,

4) det sammanlagda beloppet av innehållen kupongskatt.

Inom samma tid skall den cen- trala värdepappersförvararen in- betala innehållen kupongskatt till Skatteverket.

Vad i andra stycket sagts gäller inte kupongskatt på utdelning som avses i första stycket 3). Sådan skatt inbetalas senast vid utgången av det kalenderår då utdelningen utbetalas, dock senast vid utgång- en av det femte kalenderåret efter året för utdelningstillfället.

Inom samma tid ska värdepap- perscentralen inbetala innehållen kupongskatt till Skatteverket.

Andra stycket gäller inte ku- pongskatt på utdelning som avses i första stycket 3). Sådan skatt in- betalas senast vid utgången av det kalenderår då utdelningen utbe- talas, dock senast vid utgången av det femte kalenderåret efter året för utdelningstillfället.

9 §4

Utbetalas utdelning sedan en central värdepappersförvarare in- betalat kupongskatt enligt 8 §, återbetalar Skatteverket kupong- skatt, som belöper på sådan utdel- ning för vilken skattskyldighet ej förelegat.

För återbetalning fordras att den centrala värdepappersförvararen

3Senaste lydelse 2003:647.

4Senaste lydelse 2003:647.

Utbetalas utdelning sedan en värdepapperscentral inbetalat ku- pongskatt enligt 8 §, återbetalar Skatteverket kupongskatt, som be- löper på sådan utdelning för vilken skattskyldighet inte förelegat.

För återbetalning fordras att värdepapperscentralen till Skatte-

till Skatteverket överlämnar utred- ning om att skattskyldighet ej före- legat för den utdelningsberätti- gade. Återbetalning sker ej be- träffande utdelning, som avser ut- delningstillfälle tidigare än fem år före det kalenderår utredningen överlämnats till Skatteverket.

verket överlämnar utredning om att skattskyldighet inte förelegat för den utdelningsberättigade. Återbetalning sker inte beträffande utdelning, som avser utdelnings- tillfälle tidigare än fem år före det kalenderår utredningen överläm- nats till Skatteverket.

10 §5

Har en central värdepappersför- varare underlåtit att innehålla kupongskatt fastän detta bort ske, skall värdepappersförvararen för- skjuta kupongskatten men får kräva skattebeloppet åter av den skattskyldige.

Har en värdepapperscentral underlåtit att innehålla kupong- skatt fastän detta bort ske, ska värdepapperscentralen förskjuta kupongskatten men får kräva skattebeloppet åter av den skatt- skyldige.

11 §6

Föreligger fall som avses i 10 §, skall Skatteverket delge den cen- trala värdepappersförvararen ut- drag av den längd som avses i 26 § och förelägga denne att inom två månader från den dag då värde- pappersförvararen fick del av ut- draget erlägga skattebeloppet. Vill värdepappersförvararen bestrida kravet, skall denne senast inom samma tid göra erinran hos Skatte- verket, som meddelar beslut med anledning härav. Beslutet skall delges värdepappersförvararen och antecknas i längden. Finner Skatteverket att värdepappersför- vararen skall förskjuta kupong- skatt, skall värdepappersförvarar- en föreläggas att inom viss tid er- lägga skattebeloppet.

Föreligger fall som avses i 10 §, ska Skatteverket delge värdepap- perscentralen utdrag av den längd som avses i 26 § och förelägga denne att inom två månader från den dag då värdepapperscentralen fick del av utdraget erlägga skatte- beloppet. Vill värdepapperscen- tralen bestrida kravet, ska denne senast inom samma tid göra erinran hos Skatteverket, som meddelar beslut med anledning härav. Beslutet ska delges värde- papperscentralen och antecknas i längden. Finner Skatteverket att värdepapperscentralen ska för- skjuta kupongskatt, ska värdepap- perscentralen föreläggas att inom viss tid erlägga skattebeloppet.

11 a §7

Om ett avstämningsbolag inte har uppdragit åt en central värde- pappersförvarare att sända ut ut- delningen, gäller bestämmelserna om central värdepappersförvarare

Bestämmelserna om värdepap- perscentral i 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 samt 22 §§ denna lag gäller i stället av- stämningsbolaget, om bolaget inte

5Senaste lydelse 1998:1485.

6Senaste lydelse 2003:647.

7Senaste lydelse 2005:1141.

i 7 §, 8 § första och andra styck- ena, 9–11, 20 samt 22 §§ denna lag i stället bolaget eller den som bolaget annars har anlitat för uppgiften.

har uppdragit åt en

1. svensk värdepapperscentral eller utländsk värdepapperscentral som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige att sända ut utdelningen, eller

2. utländsk värdepapperscentral som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige att sända ut utdelningen och värde- papperscentralen för bolaget har gett in ett åtagande till Skatte- verket om att ansvara för upp- gifterna enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Åtagandet enligt första stycket 2 ska innehålla nödvändiga identi- fikationsuppgifter för värdepap- perscentralen och avstämnings- bolaget.

11 b §8

Vid utdelning på andel i en	Vid utdelning på andel i en
värdepappersfond som förvaltas av	värdepappersfond som förvaltas av
ett fondbolag eller en specialfond	ett fondbolag eller en specialfond
som förvaltas av en svensk AIF-	som förvaltas av en svensk AIF-
förvaltare ska bolaget eller förval-	förvaltare ska bolaget eller förval-
taren ansvara för de uppgifter som	taren ansvara för de uppgifter som
den centrala värdepappersförva-	värdepapperscentralen har enligt
raren har enligt 7 §, 8 § första och	7 §, 8 § första och andra styckena,
andra styckena, 9–11, 20 och	9–11, 20 och 22 §§.
22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Uppgiften ska lämnas på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när fondbolaget, AIF- förvaltaren eller förvaltaren begär det. Om utdelning på andel i en värdepappersfond eller i en specialfond inte har betalats ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

8 Senaste lydelse 2013:574.

Vid utdelning på andel i en värdepappersfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag eller en spe- cialfond som förvaltas av en ut- ländsk AIF-förvaltare ska förva- ringsinstitutet ansvara för de upp- gifter som värdepapperscentralen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

11 c §9

Vid utdelning på andel i en värdepappersfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag eller en specialfond som förvaltas av en utländsk AIF-förvaltare ska förva- ringsinstitutet ansvara för de uppgifter som den centrala värde- pappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9– 11, 20 och 22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Uppgiften ska lämnas på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när förvaringsinstitutet begär det. Om utdelning på andel i en värdepappersfond eller i en specialfond inte har betalats ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

Förvaltningsbolaget eller den utländska AIF-förvaltaren ska omedel- bart lämna förvaringsinstitutet upplysning om förhållande som är av betydelse för frågan om innehållande av kupongskatt.

12 §10

Bestämmelserna om central värdepappersförvarare i 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§ denna lag gäller i stället förvaltaren vid förvaltar- registrering enligt

Bestämmelserna om värdepap- perscentral i 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§ denna lag gäller i stället förvaltaren vid förvaltarregi- strering enligt

1.5 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551),

2.4 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller

3. 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

En central värdepappersförva- rare eller den som annars ansvarar för innehållande av kupongskatt enligt 11 a eller 11 b § ska vid redovisning enligt 8 § lämna upp- gift till Skatteverket om förvalt- ning enligt första stycket denna paragraf.

3. 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment.

En värdepapperscentral eller den som annars ansvarar för inne- hållande av kupongskatt enligt 11 a eller 11 b § ska vid redo- visning enligt 8 § lämna uppgift till Skatteverket om förvaltning enligt första stycket denna para- graf.

9Senaste lydelse 2013:574.

10Senaste lydelse 2013:574.

20 §11

Om det behövs med hänsyn till

redovisningens

omfattning eller

redovisningens

omfattning eller

andra

särskilda

förhållanden,

får

andra

särskilda

förhållanden,

får

Skatteverket medge central värde-

Skatteverket medge en värdepap-

pappersförvarare eller aktiebolag

perscentral

eller ett

aktiebolag

anstånd med fullgörande av skyl-

dighet enligt 8 eller 15 §.

22 §12

Om en central värdepappersför-

värdepapperscentral

varare eller ett aktiebolag inte

eller ett aktiebolag inte betalar in

betalar in kupongskatt i före-

kupongskatt i föreskriven tid, ska

skriven

tid,

skall Skatteverket

Skatteverket förelägga värdepap-

förelägga

värdepappersförvararen

perscentralen

eller

bolaget

att

eller bolaget att inom viss tid

inom viss tid fullgöra sin betal-

fullgöra sin betalningsskyldighet.

ningsskyldighet.

Obetalda

kupongskattebelopp

Obetalda

kupongskattebelopp

samt

dröjsmålsavgifter

skall

samt

dröjsmålsavgifter

ska

Skatteverket lämnas för indriv-

ning. Regeringen får föreskriva att

indrivning inte

behöver

begäras

indrivning

inte

behöver

begäras

för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

25 §13

Uppgift som enligt 7 § andra stycket skall lämnas till en central värdepappersförvarare skall vid tillämpningen av skattebrottslagen (1971:69) likställas med uppgift som skall lämnas till myndighet.

Uppgift som enligt 7 § andra stycket ska lämnas till en värde- papperscentral ska vid tillämp- ningen av skattebrottslagen (1971:69) likställas med uppgift som ska lämnas till myndighet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.Bestämmelserna i 2, 7–9, 10–12, 20, 22 och 25 §§ tillämpas på utdelning som betalas ut efter 31 december 2015.

3.Äldre bestämmelser gäller för utdelning som betalas ut av en central värdepappersförvarare som enligt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2015:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument får fortsätta med

11Senaste lydelse 2005:348.

12Senaste lydelse 2003:647.

13Senaste lydelse 1998:1485.

2.5Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Förmånsrätt följer med

1. sjöpanträtt och luftpanträtt,


2. handpanträtt och rätt att kvar-				2. handpanträtt och rätt att kvar-
hålla lös egendom till säkerhet för				hålla lös egendom till säkerhet för
fordran (retentionsrätt), panträtt på				fordran (retentionsrätt), panträtt på
grund av registrering eller under-				grund av registrering eller under-
rättelse enligt lagen			(1998:1479)	rättelse enligt		lagen (1998:1479)
om	kontoföring	av	finansiella	om	värdepapperscentraler			och
instrument samt panträtt på grund				kontoföring		av	finansiella
av	registrering	enligt lagen		instrument samt panträtt på grund
(2011:1200) om elcertifikat,				av	registrering		enligt	lagen
				(2011:1200) om elcertifikat,

3.panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg,

4.registrering av båtbyggnadsförskott enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1 Senaste lydelse 2011:1203.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §1

För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order och innehålla uppgift om

1.föreningens firma,

2.nummer eller annan beteckning för beviset,

3.insatsens storlek,

4.den rätt till utdelning som insatsen medför,

5.det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske,

6.föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7.erinran enligt 2 § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseleda- möters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § ska inte tillämpas.

I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera för- lagsandelar hos en central värde- pappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlags- andelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om konto- föring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en central värde- pappersförvarare blir giltigt endast om den som har panträtt i förlagsandelen skriftligen har samtyckt till beslutet.

I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera för- lagsandelar hos en värdepappers- central enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment i stället för att utfärda för- lagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en värde- papperscentral blir giltigt endast om den som har panträtt i förlags- andelen skriftligen har samtyckt till beslutet.

1 Senaste lydelse 2008:83.

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

1.för kreditinstitut 4 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.för värdepappersföretag 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3.för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansierings- rörelse,

4.för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

5.för börser och clearingorganisationer 12 kap. 9 § och 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden,

6.för centrala värdepappers-

förvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

7.för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6–7, 10 och 11 §§ lagen (2004:46) om värde- pappersfonder,

8.för utgivare av elektroniska pengar 3 kap. 26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska peng- ar,

9.för företag som driver inlåningsverksamhet 2 § lagen (2004:299) om inlåningsverksam- het,

10.för utländska försäkringsför- medlare 3 kap. lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

11.för företag som tillhanda- håller betaltjänster 3 kap. 26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betal- tjänster,

12.för utländska AIF-förvaltare

5 kap. lagen (2013:651) om för- valtare av alternativa investerings- fonder, och

6.för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6–7, 10 och 11 §§ lagen (2004:46) om värde- pappersfonder,

7.för utgivare av elektroniska pengar 3 kap. 26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska peng- ar,

8.för företag som driver inlåningsverksamhet 2 § lagen (2004:299) om inlåningsverksam- het,

9.för utländska försäkringsför- medlare 3 kap. lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

10.för företag som tillhanda- håller betaltjänster 3 kap. 26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betal- tjänster,

11.för utländska AIF-förvaltare

5 kap. lagen (2013:651) om för- valtare av alternativa investerings- fonder, och

1 Senaste lydelse 2014:280.

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 och 8 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 kap.
	4 §1
För varje förlagsinsats	skall	För varje	förlagsinsats	ska
medlemsbanken utfärda ett för-		medlemsbanken utfärda ett för-
lagsandelsbevis. Beviset	skall	lagsandelsbevis.	Beviset	ska
ställas till viss person, till inne-		ställas till viss person, till inne-
havaren eller till viss person eller		havaren eller till viss person eller
order och innehålla uppgift om		order och innehålla uppgift om

1.bankens firma,

2.nummer eller annan beteckning för beviset,

3.insatsens storlek,

4.den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. det sätt på vilket utdelning	5. det sätt på vilket utdelning ska
skall betalas ut och inlösen ske,	betalas ut och inlösen ske,

6.föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7.upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller.

Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av banken. Styrelse- ledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlags- andelar för vilka det gäller för- värvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om konto- föring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en

1 Senaste lydelse 2007:871.

Förlagsandelsbeviset ska under- tecknas av banken. Styrelse- ledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en värdepap- perscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsan- delar för vilka det gäller förvärvs- begränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företags- rekonstruktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 kap.
		3 §1
Bestämmelserna i denna lag om			Bestämmelserna i denna lag om
gäldenär gäller inte bankaktie-			gäldenär gäller inte bankaktie-
bolag, sparbank,	medlemsbank,		bolag, sparbank,	medlemsbank,
kreditmarknadsföretag,		försäk-	kreditmarknadsföretag,		försäk-
ringsföretag, värdepappersbolag,			ringsföretag, värdepappersbolag,
clearingorganisation	och	central	clearingorganisation	och	värde-
värdepappersförvarare.			papperscentraler.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.För företagsrekonstruktion som har beslutats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2010:2059.

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument1

dels att 2 kap., 4 kap. 7–11 §§ och 7 kap. 6 § ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 2 och 4 §§ ska utgå,

dels att rubriken till lagen, 1 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–6, 7, 12 och 13 §§, 4 kap. 1–6, 12–15, 20 och 22 §§, 5 kap. 1 och 5 §§, 7 kap. 1, 2, 3 och 5 §§, 8 kap. 1–4 §§, 9 kap. 1–4 §§, 10 kap. 1 §, rubriken till 9 kap. och rubrikerna närmast före 9 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 16 § ska lyda ”Avstämningskonton för innehavare av finansiella instrument”,

dels att det ska införas 35 nya paragrafer, 1 kap. 4–7 §§, 3 kap. 6 a och 6 b §§, 7 kap. 2 a §, 9 kap. 5–31 §§ och 10 kap. 2 §, och närmast före 1 kap. 1–7 §§, 3 kap. 1–6 a, 7, 12 och 13 §§, 4 kap. 2–6, 12–15 och 20 §§, 5 kap. 1 och 5 §§, 7 kap. 1, 2, 3 och 5 §§ och 9 kap. 5–10, 13, 14, 16, 19, 23, 26 och 28 §§ och närmast efter 9 kap. 4 och 9 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 3 kap. 8 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Avstämningskonton för förvaltare”, närmast före 3 kap. 10 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Rättsverkan av registrering”, närmast före 4 kap. 17 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Avstämningskontots innehåll”, närmast före 5 kap. 2 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Avhjälpande”, närmast före 5 kap. 3 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Avslag på begäran om registrering”, närmast före 5 kap. 4 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Rättelse av registrering”, närmast före 6 kap. 1 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Äganderättspresumtion”, närmast före 6 kap. 2 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Tidpunkten för rättsverkan mot tredjeman av en överlåtelse”, närmast före 6 kap. 4 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Överlåtelse av någon annan än ägaren”, närmast före 6 kap. 5 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Skuldförbindelser”, närmast före 6 kap. 6 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Behörighet att ta emot betalning”, närmast före 6 kap. 7 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Pantsättning” och närmast före 7 kap. 4 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Jämkning av ersättning”.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
Lag	om	kontoföring	av Lag	om värdepapperscentraler
finansiella instrument			och	kontoföring av finansiella
			instrument

1Senaste lydelse av

2kap. 2 § 2009:356

2 kap. 5 § 2006:609

2 kap. 5 a § 2014:559

4 kap. 9 § 2005:558.

3 kap.

Antagande av kontoförande institut

1 §

En central värdepappersförvar- are får som kontoförande institut anta Riksbanken och Riksgälds- kontoret samt juridiska personer som har en betryggande kapital- styrka och teknisk och juridisk sakkunskap och i övrigt är lämp- liga att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister hos den centrala värdepappersförvararen.

En värdepapperscentral får som kontoförande institut anta

1.Riksbanken, andra central- banker, Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verk- samhet som är jämförbar med Riksgäldskontorets,

2.juridiska personer som står under tillsyn av Finansinspektion- en, och

3.utländska juridiska personer som i sitt hemland står under motsvarande tillsyn som de juridiska personer som avses i 2

och i övrigt är lämpliga att vidta registreringsåtgärder i avstäm- ningsregister hos värdepappers- centralen.

De juridiska personer som anges i första stycket 2 och 3 ska ha en betryggande kapitalstyrka och teknisk och juridisk sak- kunskap och i övrigt vara lämpliga att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister hos värde- papperscentralen.

Registreringsåtgärder för egen respektive annans egen räkning

2 §

Ett kontoförande institut får vidta registreringsåtgärder för egen räkning.

En central värdepappersförvar-	En	värdepapperscentral	får
are får medge följande juridiska	medge följande juridiska personer
personer rätt att som kontoförande	rätt att som kontoförande institut
institut vidta registreringsåtgärder	vidta	registreringsåtgärder	för
för annans räkning:	annans räkning:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.svenska och utländska clearingorganisationer,

3. centrala värdepappersförvar- are samt utländska företag som i sitt hemland får driva verksamhet som är jämförbar med central

3. värdepapperscentraler som är
auktoriserade i ett land inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet samt sådana värde-	37

kontoföring, och

4. värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får bedriva värdepappers- rörelse.

Utländska företag som avses i andra stycket 2–4 skall i hem- landet stå under betryggande till- syn av myndighet eller annat behörigt organ.

papperscentraler från tredjeland som är erkända enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen,

4.värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får driva värdepappers- rörelse,

5.fondbolag och förvaltnings-

bolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, såvitt gäller andelar i en värdepappersfond eller ett fondföretag, och

6. AIF-förvaltare som avses i 3 kap. 1 § och 5 kap. 1–9 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, så- vitt gäller andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond.

Utländska företag som avses i andra stycket 2 och 4 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Kriterier för antagande av kontoförande institut

3 §

Om den centrala värdepappers- förvararen antar ett kontoförande institut, skall värdepappersför- vararen tillämpa principerna om fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som ställs i denna lag och av den centrala värdepappersförvararen skall antas som kontoförande institut, och

neutralitet, som innebär att regler som ställs upp av den centrala värdepappersförvararen utformas och tillämpas på ett likformigt sätt.

En värdepapperscentral ska tillämpa de krav för deltagande som anges i artikel 33.1 i förord- ning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen, när den antar kontoförande institut.

Skyldighet att lämna upplysningar till värdepapperscentralen

		4 §
38	Ett kontoförande institut skall	Ett kontoförande institut ska

lämna den centrala värdepappers- förvararen de upplysningar som behövs för att denne skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag eller andra författningar.

lämna värdepapperscentralen de upplysningar som behövs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag eller andra författningar.

Upphörande av rätt att vara kontoförande institut

5 §

Om ett kontoförande institut inte längre uppfyller de krav som anges i 1 §, skall den centrala värdepappersförvararen besluta att institutet inte har rätt att vara kontoförande institut.

En central värdepappersförvar- are får även meddela ett beslut som avses i första stycket, om ett kontoförande institut trots upp- maning från den centrala värde- pappersförvararen inte lämnar de uppgifter som avses i 4 §.

Om ett kontoförande institut inte längre uppfyller de krav som anges i 1 §, ska värdepapperscen- tralen besluta att institutet inte har rätt att vara kontoförande institut.

En värdepapperscentral får även meddela ett sådant beslut, om ett kontoförande institut trots upp- maning från värdepapperscentral- en inte lämnar de uppgifter som avses i 4 §.

Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen

6 §

Kontoförande institut som inte står under Finansinspektionens tillsyn eller motsvarande tillsyn i hemlandet är skyldiga att lämna inspektionen de uppgifter den begär som rör verksamheten som kontoförande institut.

Om ett kontoförande institut inte fullgör sin skyldighet enligt första stycket, får Finansinspektionen förelägga institutet att lämna de begärda uppgifterna.

Kontoförande institut som avses
i 1 § första stycket 2 och 3 är
skyldiga att lämna Finansinspek-
tionen de uppgifter den begär som
rör verksamheten som kontoför-
ande institut.
Om ett kontoförande institut inte
fullgör skyldigheten, får Finans-
inspektionen	förelägga	institutet
att lämna de begärda uppgifterna.
Regler i förordning (EU) nr
909/2014 som tillämpas			på
kontoförande institut
6 a §
För kontoförande institut gäller
artiklarna 29, 36 och 37.3 i för-
ordning (EU) nr 909/2014, i den
ursprungliga	lydelsen.	Det	som
anges om värdepapperscentraler i				39

artiklarna 29 och 36 ska i stället avse institutet. Det som anges om avvecklingssystem i artikel 36 ska i stället avse verksamheten som kontoförande institut.

6 b §

Ett kontoförande institut får inte delegera till någon annan att utföra registreringsåtgärder i av- stämningsregister.

Antagande av förvaltare

En central värdepappersför- varare får medge sådana juridiska personer som avses i 2 § andra stycket rätt att registreras som förvaltare av finansiella instrument. I sådana fall tillämpas de principer som anges i 3 §.

	Ett medgivande att registreras
	som förvaltare får förenas med
	särskilda villkor för att tillgodose
	allmänna och enskilda intressen.
	Ett medgivande skall återkallas av
40	den centrala värdepappersförvar-

7 §

En värdepapperscentral får medge följande juridiska personer rätt att registreras som förvaltare av finansiella instrument:

1.de juridiska personer som avses i 2 § andra stycket 1–4,

2.Riksgäldskontoret och utländ- ska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med Riksgälds- kontorets, samt

3.kreditinstitut som är auktori- serade enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kredit- institut och om tillsyn av kredit- institut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG och kreditinstitut med huvudkontor i tredjeland som är

auktoriserade i det landet.

Vid medgivanden enligt första stycket ska värdepapperscentralen tillämpa de krav för deltagande som anges i artikel 33.1 i förord- ning (EU) nr 909/2014, i den ur- sprungliga lydelsen.

Ett medgivande att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett medgivande ska återkallas av värdepapperscentralen, om ett

aren, om ett villkor för medgiv- andet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om annars förutsättningarna för medgivande inte längre finns.

villkor för medgivandet har

åsidosatts och avvikelsen är betyd- ande eller om annars förutsätt- ningarna för medgivande inte längre finns.

Skyldighet att lämna upplysningar till värdepapperscentralen

12 §4

På begäran av den centrala

På begäran av värdepappers-

värdepappersförvararen

skall

centralen ska en förvaltare lämna

förvaltare

lämna

uppgifter

till

uppgifter till värdepapperscentral-

värdepappersförvararen

en om de aktieägare vars aktier

aktieägare vars aktier han förvalt-

den

förvaltar.

Uppgifterna

ska

ar. Uppgifterna skall avse aktie-

avse

aktieägarnas

namn

och

ägarnas namn och personnummer,

personnummer, organisationsnum-

organisationsnummer

eller

annat

mer eller annat identifierings-

identifieringsnummer

samt

post-

nummer samt postadress. Förval-

adress. Förvaltaren skall dessutom

taren ska dessutom ange det antal

ange det antal aktier av olika slag

aktier av olika slag som varje

som varje aktieägare äger. Upp-

aktieägare äger. Uppgifterna

ska

gifterna

skall

avse

förhållandena

avse förhållandena vid den tid-

vid den tidpunkt som den centrala

punkt som värdepapperscentralen

värdepappersförvararen

bestäm-

bestämmer.

mer.

Värdepapperscentralen

ska

Den

centrala värdepappersför-

på

vararen skall på begäran av ett

begäran av ett

avstämningsbolag

avstämningsbolag kräva in sådana

kräva in sådana uppgifter om

uppgifter

bolagets aktieägare

bolagets aktieägare som avses i

som avses i första stycket.

första stycket.

Avstämningsbolag

har

rätt

att

Avstämningsbolag

har

rätt

att

hos den centrala värdepappers-

hos

värdepapperscentralen

få

förvararen få tillgång till de upp-

tillgång till de uppgifter som har

gifter

som

har

lämnats

lämnats om bolagets aktieägare.

bolagets aktieägare.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

Aktieägarsammanställning

13 §5

Hos den centrala värdepappers- förvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare

Hos värdepapperscentralen ska det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än femhundra

4Senaste lydelse 2005:558.

5Senaste lydelse 2005:558.

med mer än femhundra förvaltar-			förvaltarregistrerade	aktier	i
registrerade aktier	i	bolaget.	bolaget. Sammanställningen		ska
Sammanställningen skall innehålla			innehålla de uppgifter som anges i
de uppgifter som anges i 12 §			12 § första stycket. En utskrift av
första stycket. En utskrift av			sammanställningen	ska hållas
sammanställningen	skall	hållas	tillgänglig för var och en hos
tillgänglig för var och en hos			bolaget och hos värdepapperscen-
bolaget och hos den centrala			tralen. Utskriften får inte vara
värdepappersförvararen. Utskrift-			äldre än tre månader. Var och en
en får inte vara äldre än tre			som begär det har vid var tid rätt
månader. Var och en som begär			att mot ersättning för kostnaderna
det har vid var tid rätt att mot			få en aktuell utskrift av samman-
ersättning för kostnaderna få en			ställningen från värdepapperscen-
aktuell utskrift av sammanställ-			tralen.
ningen från den centrala värde-
pappersförvararen.

4 kap.

1 §

är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personupp- gifter som värdepappersförvarar- en utför.

Om inget annat följer av denna lag eller av föreskrifter som med- delats med stöd av lagen, tillämpas personuppgiftslagen vid behand- ling av personuppgifter om ägare och innehavare av särskild rätt till finansiella instrument.

Avstämningsregister består av avstämningskonton som läggs upp för ägare av finansiella instrument som registreras enligt denna lag. Sådana register förs med hjälp av automatiserad behandling. Värde- papperscentralen är personupp- giftsansvarig enligt personupp- giftslagen (1998:204) för den be- handling av personuppgifter som värdepapperscentralen utför.

Om inget annat följer av denna lag, av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, av förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprung- liga lydelsen, eller av rättsakter som har antagits med stöd av förordningen, tillämpas person- uppgiftslagen vid behandling av personuppgifter om ägare och innehavare av särskild rätt till finansiella instrument.

Aktier i avstämningsbolag

2 §6

Aktier i ett avstämningsbolag	Aktier i svenska bolag som inte
ska vara registrerade i ett avstäm-	är avstämningsbolag får inte
ningsregister för bolaget. Aktier i	registreras i avstämningsregister. I
svenska bolag som inte är avstäm-	1 kap. 10 § aktiebolagslagen
ningsbolag får inte registreras i	(2005:551) finns bestämmelser om
avstämningsregister.	aktier i avstämningsbolag.

Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tillämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen

1. fondaktierätt och tecknings- rätt som avses i 11 kap. 4 § aktie- bolagslagen (2005:551) samt före- trädesrätt att delta i emission som avses i 11 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen,

1. fondaktierätt och tecknings- rätt som avses i 11 kap. 4 § aktiebolagslagen samt före- trädesrätt att delta i emission som avses i 11 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen,

2.rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission av aktier enligt 13 kap. aktiebolagslagen, samt

3.rätt på grund av teckning av aktier med utnyttjande av optionsrätt enligt 14 kap. aktiebolagslagen.

Skuldförbindelser

3 §

En central värdepappersförvar- are får registrera skuldförbindelser eller andra svenska eller utländska finansiella instrument i ett avstäm- ningsregister för emittenten. Bestämmelserna i denna lag om skuldförbindelser gäller i tillämp- liga delar även andra finansiella instrument än sådana som avses i 2 §.

En värdepapperscentral får registrera skuldförbindelser eller andra svenska eller utländska finansiella instrument i ett avstäm- ningsregister för emittenten. Bestämmelserna i denna lag om skuldförbindelser gäller i tillämp- liga delar även andra finansiella instrument än sådana som avses i 2 §.

Avtal om registrering

4 §7

Registrering enligt 2 eller 3 §§ sker enligt avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och emittenten. Om de finansiella instrumenten har utfärdats i ett annat land än Sverige, får sådan registrering också ske enligt avtal mellan den centrala värdepap- persförvararen och företag med motsvarande uppgifter i det landet,

Registrering enligt 2 eller 3 § sker enligt avtal mellan värde- papperscentralen och emittenten. Om de finansiella instrumenten har utfärdats i ett annat land än Sverige, får sådan registrering också ske enligt avtal mellan värdepapperscentralen och en utländsk värdepapperscentral eller en värdepapperscentral från

6Senaste lydelse 2010:2062.

7Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

I fråga om aktiebolag som

övergår till att bli avstämnings- bolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappers- förvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.

I fråga om aktiebolag som

Panthavare

12 §

En panthavare är behörig att påkalla att vad som sägs i 6–10 §§ skall tillämpas. Kravet på upp- visande av aktiebrev eller annan handling anses därvid uppfyllt om panthavaren visar upp handlingen.

En panthavare får begära att det som anges i 6 § ska tillämpas. Kravet på uppvisande av aktiebrev eller annan handling ska i så fall anses vara uppfyllt om pant- havaren visar upp handlingen.

Makulering av handlingar

13 §

En handling som har makulerats enligt 6, 8 eller 9 § skall förvaras av den centrala värdepappers- förvararen i original eller kopia i minst tio år.

En handling som har makulerats enligt 6 § ska förvaras av värde- papperscentralen i original eller kopia i minst tio år.

Delegering

14 §

Vad som enligt 6–13 §§ åligger en central värdepappersförvarare kan av denne uppdras åt konto- förande institut att utföra på den centrala värdepappersförvararens vägnar.

En värdepapperscentral får upp- dra åt ett kontoförande institut att utföra de uppgifter som avses i 6 § för värdepapperscentralens räk- ning.

9 Senaste lydelse 2005:558.

Upphörande av registrering

15 §

Upphör finansiella instrument att vara registrerade i avstämnings- register hos en central värdepap- persförvarare till följd av att ett avstämningsförbehåll tagits bort eller att avtalet mellan emittenten och värdepappersförvararen upp- hört att gälla, är värdepappers- förvararen skyldig att till emit- tenten eller till annan central värdepappersförvarare som emit- tenten anvisar lämna upplysning om innehållet i samtliga avstäm- ningskonton. Upphör registrer- ingen hos den centrala värde- pappersförvararen till följd av att ett avtal mellan värdepappersförv- araren och ett utländskt företag som avses i 4 § första stycket andra meningen upphört att gälla, skall det utländska företaget få motsvarande upplysning.

I fall som avses i första stycket skall samtliga kontohavare och innehavare av rättigheter som registrerats på avstämningskonto underrättas genom den centrala värdepappersförvararens försorg.

Upphör finansiella instrument att vara registrerade i avstämnings- register hos en värdepappers- central till följd av att ett avstäm- ningsförbehåll tagits bort eller att avtalet mellan emittenten och värdepapperscentralen upphört att gälla, är värdepapperscentralen skyldig att till emittenten eller till en annan värdepapperscentral som emittenten anvisar lämna upp- lysning om innehållet i samtliga avstämningskonton. Upphör reg- istreringen hos värdepappers- centralen till följd av att ett avtal mellan värdepapperscentralen och en utländsk värdepapperscentral eller en värdepapperscentral från tredjeland som avses i 4 § andra meningen upphört att gälla, ska det utländska företaget få motsvarande upplysning.

I så fall ska värdepappers- centralen se till att samtliga konto- havare och innehavare av rättig- heter som registrerats på avstäm- ningskonto underrättas.

		Vägran		att	öppna
		avstämningskonto
	20 §
En	central värdepappersför-	En	värdepapperscentral får
varare får vägra att öppna avstäm-		vägra att öppna avstämningskonto
ningskonto för förvärvare av ett		för förvärvare av ett sådant
sådant	finansiellt instrument som	finansiellt instrument som konto-
kontoförs av värdepappersförvar-		förs	av	värdepapperscentralen
aren endast om det finns grund för		endast om det finns grund för det
det enligt denna lag eller annan		enligt denna lag eller någon annan
författning.		författning.
	22 §

	När en central värdepappers-
	förvarare enligt särskild föreskrift
	har underrättats om en konkurs
	skall	värdepappersförvararen
46	omedelbart vidarebefordra under-

När en värdepapperscentral har underrättats om en konkurs ska den omedelbart vidarebefordra underrättelsen till samtliga förvaltare som har medgivande

rättelsen till samtliga förvaltare enligt 3 kap. 7 §. som har medgivande enligt 3 kap.

7 §.

5 kap.

Registrering av anmälningar

1 §

En central värdepappersför- varare eller ett kontoförande institut skall genast registrera anmälningar om sådana förhållan- den som skall framgå av avstäm- ningsregistret och ange tidpunkten för registreringen. När samtliga villkor för slutlig registrering är uppfyllda skall registrering ske på ett avstämningskonto.

En värdepapperscentral eller ett kontoförande institut ska genast registrera anmälningar om sådana förhållanden som ska framgå av avstämningsregistret och ange tid- punkten för registreringen. När samtliga villkor för slutlig regist- rering är uppfyllda ska registrering ske på ett avstämningskonto.

Avförande av uppgifter

5 §

Den centrala värdepappersför- vararen får ur ett register som avses i 1 § avföra uppgifter som uppenbarligen saknar betydelse.

De avförda uppgifterna skall bevaras i minst tio år.

Värdepapperscentralen får ur ett register som avses i 1 § avföra uppgifter som uppenbarligen saknar betydelse.

De avförda uppgifterna ska bevaras i minst tio år.

				7 kap.
					Överlåtelse som görs av någon
					annan än ägaren
Om till följd av 6 kap. 4 § en					1 §
					Om en överlåtelse av ett
överlåtelse	av	ett	finansiellt		finansiellt instrument,		beträffande
instrument,	beträffande			vilket	vilket överlåtarens eller en tidigare
överlåtarens	eller	en	tidigare		överlåtares äganderätt		grundas på
överlåtares äganderätt grundas på					en handling som är förfalskad,
en handling som är förfalskad,					gäller mot den som ägde det
gäller mot den som ägde det					finansiella instrumentet eller			mot
finansiella instrumentet			eller mot		någon till vars förmån en rådig-
någon till vars förmån en rådig-					hetsinskränkning gäller till följd av
hetsinskränkning gäller, har denne					6 kap. 4 §, har denne rätt till
rätt till ersättning av den centrala					ersättning av värdepapperscentral-
värdepappersförvararen för skada					en för skada till följd av över-
till följd av överlåtelsen.					låtelsen.
Första stycket tillämpas				också,	Detsamma	gäller	om	en
om till följd av 6 kap. 7 § en pant-					pantsättning	av ett	finansiellt		47

sättning av ett finansiellt instru- ment gäller mot den som äger det finansiella instrumentet eller mot någon till vars förmån en rådig- hetsinskränkning gäller.

instrument gäller mot den som

äger det finansiella instrumentet eller mot någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller till följd av 6 kap. 7 §.

Fel vid utförande av registreringsåtgärder

	För skada som tillfogas en ägare
	av ett finansiellt instrument till
	följd av en oriktig eller miss-
	visande uppgift i ett avstämnings-
	register eller i annat fall genom fel
	i samband med uppläggning eller
	förande av ett sådant register
	svarar den centrala värdepappers-
	förvararen eller, om felet kan
	hänföras	till ett	kontoförande
	institut,	institutet.	Ersättnings-
	ansvar gäller dock inte om den
	centrala	värdepappersförvararen
	respektive	det	kontoförande
	institutet visar att felet beror på en
	omständighet utanför dess kontroll
	vars följder inte skäligen kunde ha
	undvikits	eller	övervunnits.
	Indirekt förlust ersätts endast om
	den beror på försummelse av den
	centrala	värdepappersförvararen
	eller det	kontoförande		institutet.
	Vad som nu har sagts om ägaren
	till ett finansiellt instrument gäller
	också panthavare och den till vars
	förmån en rådighetsinskränkning
	gäller.
	Första	stycket	gäller		på
	motsvarande sätt om felet beror på
	någon som har anlitats av den
	centrala	värdepappersförvararen
	eller av ett kontoförande institut.
	För skada som kan hänföras till
	ett kontoförande institut svarar den
	centrala	värdepappersförvararen
	solidariskt	med institutet.			Den
	centrala värdepappersförvararens
	ansvar är dock i sådant fall
	begränsat till fem miljoner kronor
	för varje skadefall. Den centrala
48	värdepappersförvararen			har	rätt

2 §

För skada som tillfogas en ägare av ett finansiellt instrument till följd av en oriktig eller miss- visande uppgift i ett avstämnings- register eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register svarar värdepapperscentralen eller, om felet kan hänföras till ett kontoförande institut, institutet. Ersättningsansvar gäller dock inte om värdepapperscentralen respek- tive det kontoförande institutet visar att felet beror på en omständighet utanför dess kontroll vars följder inte skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits. In- direkt förlust ersätts endast om den beror på försummelse av den centrala värdepappersförvararen eller det kontoförande institutet.

Detsamma gäller skada som till- fogas panthavare och den till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.

Ersättningsansvaret gäller på motsvarande sätt om felet beror på någon som har anlitats av värde- papperscentralen eller av ett kontoförande institut.

För skada som kan hänföras till ett kontoförande institut svarar värdepapperscentralen solidariskt med institutet. Värdepapperscen- tralens ansvar är dock i sådant fall begränsat till fem miljoner kronor för varje skadefall. Värdepappers- centralen har rätt till ersättning av det kontoförande institutet för vad

till ersättning av det kontoförande institutet för vad värdepappers- förvararen har betalat till följd av det solidariska ansvaret.

Bestämmelserna i personupp- giftslagen (1998:204) om skade- stånd skall gälla då personupp- gifter behandlats i strid med den lagen.

värdepapperscentralen har betalat till följd av det solidariska ansvar- et.

Bestämmelserna i personupp- giftslagen (1998:204) om skades- tånd ska gälla då personuppgifter behandlats i strid med den lagen.

2 a §

Om en värdepapperscentral ut- kontrakterar verksamhet, gäller inte ersättningsansvaret enligt 2 § för skada som beror på fel som kan hänföras till en sådan offentlig enhet som avses i artikel 30.5 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Skada till följd av beslut om rättelse

3 §

Den som tillfogas skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 5 kap. 4 § har rätt till ersättning av den centrala värdepappersför- vararen. Ersättning utgår dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter borde ha insett att fel förekommit.

Den som tillfogas skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 5 kap. 4 § har rätt till ersättning av värdepapperscentralen. Ersätt- ningsansvaret gäller dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra om- ständigheter borde ha insett att fel förekommit.

Regressrätt

I fall som avses i 1–3 §§ har den centrala värdepappersförvararen eller ett kontoförande institut rätt att kräva tillbaka utbetald ersättning från den som genom vållande har medverkat till skadan, i den mån det är skäligt med hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.

5 §

I fall som avses i 1–3 §§ har värdepapperscentralen eller ett kontoförande institut rätt att kräva tillbaka utbetald ersättning från den som genom vållande har medverkat till skadan, i den mån det är skäligt med hänsyn till skadans orsak och omständig- heterna i övrigt.

8 kap.

1 §

Var och en som är registrerad på ett avstämningskonto som ägare eller panthavare eller i annan egenskap, har rätt att på begäran få besked från den centrala värde- pappersförvararen om kontots innehåll i den mån innehållet berör den registrerades rätt.

Den centrala värdepappersför- vararen skall varje år före utgång- en av januari lämna innehavaren av ett avstämningskonto besked om kontots innehåll per den 31 december föregående år. Om innehavaren begär det, skall be- skedet ange de förändringar på kontot som har ägt rum under det föregående året. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om skyldighet för centrala värdepappersförvarare att lämna besked till kontohavare i andra fall än som avses i första meningen.

Besked enligt andra stycket skall lämnas utan avgift.

Var och en som är registrerad på ett avstämningskonto som ägare eller panthavare eller i annan egenskap, har rätt att på begäran få besked från värdepapperscentral- en om kontots innehåll i den mån innehållet berör den registrerades rätt.

Värdepapperscentralen ska varje år före utgången av januari lämna innehavaren av ett avstäm- ningskonto besked om kontots innehåll per den 31 december föregående år. Om innehavaren begär det, ska beskedet ange de förändringar på kontot som har ägt rum under det föregående året. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldig- het för värdepapperscentraler att lämna besked till kontohavare i andra fall än som avses i första meningen.

Besked enligt andra stycket ska lämnas utan avgift.

2 §

Den som är eller har varit anställd hos en central värdepap- persförvarare eller hos ett konto- förande institut får inte obehörigen röja uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister eller som har lämnats till värdepappers- förvararen eller institutet av en förvaltare.

Den som är eller har varit anställd hos en värdepappers- central eller hos ett kontoförande institut får inte obehörigen röja uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister eller som har lämnats till värdepapperscentralen eller institutet av en förvaltare.

Detsamma gäller en uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verk- samheten, om uppgiften kan av- slöja anmälarens eller den utpek- ade personens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

En värdepapperscentral och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

2 a §10

En central värdepappersför- varare och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållan- den till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för centrala värdepappersförvarare och kontoförande institut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

3 §11

Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för mark- nadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts, skall den centrala värdepappersförvararen på begär- an lämna inspektionen eller åklag- aren besked om ett avstämnings- registers innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet skall lämnas utan avgift. Regeringen eller, efter regeringens bemyndig- ande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen skall full- göras.

Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för mark- nadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts, ska värdepappers- centralen på begäran lämna inspektionen eller åklagaren be- sked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska läm- nas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras.

10Senaste lydelse 2008:911.

11Senaste lydelse 2005:381.

Regeringen får		föreskriva att			Regeringen	får	föreskriva att
Finansinspektionen			skall	ha	Finansinspektionen ska ha term-
terminalåtkomst till avstämnings-					inalåtkomst till avstämningsregist-
registren för inhämtande av upp-					ren för inhämtande av uppgifter
gifter som avses i första stycket					som avses i första stycket och som
och som har anknytning till ett					har anknytning till ett ärende hos
ärende hos inspektionen.					inspektionen.
Uppgifter	som	skall anmälas			Uppgifter	som	ska	anmälas
enligt 4 § lagen (2000:1087) om					enligt 4 § lagen om anmälnings-
anmälningsskyldighet			för	vissa	skyldighet för vissa innehav av
innehav av	finansiella		instrument		finansiella instrument får			genom
får genom automatisk databehand-					automatisk databehandling lämnas
ling lämnas ut till det insyns-					ut till det insynsregister som förs
register som förs enligt 9 § samma					enligt 9 § samma lag.
lag.
				4 §12

Den undersökningsledare eller

åklagare som begär uppgifter enligt 2 a § får förordna att den centrala värdepappersförvararen eller det kontoförande institutet samt förvararens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 a § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindan- de för Sverige.

Förbudet skall vara tidsbe- gränsat, med möjlighet till för- längning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbe- gränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är

12 Senaste lydelse 2005:490.

Den undersökningsledare eller

åklagare som begär uppgifter enligt 2 a § får förordna att värde- papperscentralen eller det konto- förande institutet samt värde- papperscentralens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 a § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindan- de för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga dom- stol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är

motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersök- ningsledaren eller åklagaren be- sluta att förordnandet skall upp- höra.

motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- ledaren eller åklagaren besluta att förordnandet ska upphöra.

9 kap. Tillsyn	9 kap. Tillsyn och ingripanden
Upplysningsskyldighet och ägar-	Tillsynens omfattning
prövning m.m.
	1 §13

Centrala värdepappersförvarare står under tillsyn av Finansinspek- tionen. I fråga om upplysnings- skyldighet, tillsyn och avgifter till Finansinspektionen tillämpas 23 kap. 1, 2, 7, 11, 12 och 14 §§ och 15 § 1, 3 och 4 lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden på motsvarande sätt. I fråga om ägarprövning tillämpas det som gäller för clearingorgani- sationer enligt 24 kap. 1 och 3– 6 §§, 7 § första stycket 1, 2 och 4, andra och tredje styckena samt 8– 10 §§ samma lag på motsvarande sätt.

Regeringen får i fråga om centrala värdepappersförvarare meddela föreskrifter om hand- läggningen av tillståndsärenden enligt 24 kap. 1, 3 och 3 a §§ lagen om värdepappersmark- naden.

Av 1 kap. 5 § denna lag och artikel 10 i förordning (EU) nr 909/2014 följer att Finans- inspektionen utövar tillsyn över svenska värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut som har utsetts av en sådan värdepappers- central. Tillsynen över utsedda kreditinstitut utövas med den begränsning som framgår av artikel 60.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Särskilda bestämmelser om till- syn över kontoförande institut finns i 3 kap.

Om en central värdepappers- förvarare har fattat ett beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag eller någon annan författning eller mot bolagsordningen eller stadgarna, får Finansinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. Har beslutet redan verkställts, får

2 §

Av 1 kap. 5 § denna lag och förordning (EU) nr 909/2014 följer att Finansinspektionen ut- övar tillsyn i viss utsträckning över utländska värdepappers- centraler som tillhandahåller så- dana tjänster som avses i för- ordningen här i landet. I ett sådant fall tillämpas 3 §, 5 § första stycket 1, 7, 13, 16, 17, 23–25 och 28–30 §§ även på dem. Bestäm-

13 Senaste lydelse 2009:356.

inspektionen förelägga värdepap- persförvararen att göra rättelse om detta är möjligt.

melserna i 13, 16, 17 och 28–

31 §§ tillämpas dock endast under de förutsättningar som anges i artikel 24.5 i förordningen, i den ursprungliga lydelsen. Om en sådan värdepapperscentral etablerar en filial här i landet tillämpas även 8 § på filialen. Det som anges om en värdepappers- central ska i stället avse filialen.

Av 26 § följer att Finansinspek- tionen får ta ut avgifter av en utländsk värdepapperscentral som har filialen.

Återkallelse av auktorisation

Skyldighet att lämna uppgifter

3 § 14

Auktorisation som central värdepappersförvarare skall åter- kallas av Finansinspektionen, om

1.värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva verksamheten,

2.värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen avser,

3.såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital

understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller

4. någon som ingår i värde- pappersförvararens styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte upp- fyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.

Om det är tillräckligt får

Finansinspektionen i fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.

En värdepapperscentral ska lämna Finansinspektionen upplys- ningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande om- ständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Värdepapperscentralen ska där- utöver lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

14 Senaste lydelse 2005:558. Ändringen innebär bl.a. att fjärde och femte styckena tas bort.

reglerade tystnadsplikten för advokater.

Föreläggande att upphöra med viss verksamhet

6 §

Om någon driver sådan verk- samhet som kräver auktorisation enligt förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen, i Sverige utan att vara berättigad till det, ska Finans- inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Finansinspektionen får även besluta om att denne ska betala en sanktionsavgift enligt 16 §.

Om det är osäkert om förord- ningen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen före- lägga den som driver verksam- heten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspek- tionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser en utländsk juridisk person får även riktas mot den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

	Vite
	7 §
	Ett föreläggande enligt			denna
	lag får förenas med vite.
	Platsundersökning
	8 §
	Om det finns skäl för det, får
	Finansinspektionen genomföra en
	platsundersökning hos en värde-
	papperscentral	eller	en	juridisk
	person till vilken värdepappers-
	centralen har utkontrakterat verk-
	samhet.
	Finansinspektionen		får	begära
	handräckning	av	Kronofogde-
56	myndigheten för att		platsunder-

sökningen ska kunna genomföras.

Vid handräckning gäller bestäm- melserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta värde- papperscentralen eller den juridiska personen där undersök- ningen ska ske.

Sammankallande av styrelse eller stämma

9 §
Finansinspektionen får samman-
kalla styrelsen i en värdepappers-
central.	Inspektionen	får	även
begära att styrelsen kallar till
extra stämma. Om styrelsen inte
rättar sig efter en sådan begäran,
får inspektionen utfärda kallelsen.
Finansinspektionen		får närvara
vid en stämma och vid ett sådant
styrelsesammanträde som inspek-
tionen	har sammankallat		samt
delta i överläggningarna.
Ingripanden
Överträdelser
10 §
Finansinspektionen		ska ingripa
om en	värdepapperscentral		eller
ett utsett kreditinstitut har åsido-
satt sina skyldigheter enligt denna
lag, förordning (EU) nr 909/2014,
i den ursprungliga lydelsen, eller
andra författningar som reglerar
verksamheten.
I sådana fall ska 13–17, 23–25,
och 28–31 §§ tillämpas.
11 §
Finansinspektionen		ska ingripa
mot någon som ingår i en värde-
papperscentrals styrelse eller är
dess verkställande direktör,			eller	57

	ersättare för någon av dem, om
	värdepappercentralen
	1. tillhandahåller tjänster enligt
	avsnitten A, B och C i bilagan till
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen, i strid
	med artiklarna 16, 25 och 54 i
	förordningen,
	2. har	erhållit		auktorisationer
	som krävs enligt artikel 16 i
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen, genom
	osanna uppgifter eller andra olag-
	liga metoder enligt artikel 20.1 b i
	förordningen,		i den			ursprungliga
	lydelsen,
	3. underlåtit att uppfylla kapital-
	kravet i strid med artikel 47.1 i
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen,
	4.underlåtit		att			uppfylla de
	organisatoriska kraven i strid med
	artiklarna	26–30			i	förordning
	(EU) nr 909/2014, i den ursprung-
	liga lydelsen,
	5. underlåtit		att			följa	upp-
	förandereglerna			i		strid	med
	artiklarna	32–35			i	förordning
	(EU) nr 909/2014, i den ursprung-
	liga lydelsen,
	6. underlåtit att uppfylla kraven
	för värdepapperscentraltjänster i
	strid med artiklarna 37–41 i
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen,
	7. underlåtit att uppfylla stabili-
	tetskraven i strid med artiklarna
	43–47 i förordning (EU) nr
	909/2014,	i	den			ursprungliga
	lydelsen,
	8. underlåtit att uppfylla kraven
	på länkar mellan värdepappers-
	centraler i strid med artikel 48 i
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen, eller
	9. utan giltig grund vägrat att
	bevilja olika typer av tillträde i
	strid med artiklarna 49–53 i
	förordning (EU) nr 909/2014, i
	den ursprungliga lydelsen.
58	Ett ingripande				enligt		första

Ingripande sker genom

1. beslut att personen i fråga under viss tid eller, för upprepade allvarliga överträdelser, perma- nent inte får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ersätt- are för någon av dem i institutet, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

Föreläggande om rättelse

13 §

Finansinspektionen får före- lägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprung- liga lydelsen, denna lag och andra författningar som reglerar verk- samheten att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med ett visst agerande.

Återkallelse av auktorisation och varning

	14 §
	I artiklarna 20 och 57 i förord-
	ning (EU) nr 909/2014 finns
	bestämmelser		om	återkallelse	av
	auktorisation		för	värdepappers-
	centraler vid bland annat över-
	trädelser av bestämmelser i för-
	ordningen.
	Vid	andra	slags överträdelser
	än de som avses i första stycket får
	Finansinspektionen besluta om en
	varning i stället för att återkalla
	auktorisationen.
	15 §
	Vid återkallelse av auktorisation
	får Finansinspektionen besluta om
	hur verksamheten ska avvecklas.
	Sanktionsavgift
	16 §
	Om	Finansinspektionen			har
60	meddelat beslut om varning enligt

av regelöverträdelsen, om be- loppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

Sanktionsföreläggande

19 §

Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 11 eller 12 § prövas av Finansinspektionen genom sank- tionsföreläggande.

Ett sanktionsföreläggande inne- bär att den fysiska personen i fråga föreläggs att inom viss tid godkänna ett ingripande enligt 11 eller 12 § som är bestämt till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstols- avgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter det att den tid som angetts i före- läggandet har gått ut är utan verkan.

	20 §
	Ett	sanktionsföreläggande		ska
	innehålla uppgift om
	1. den fysiska person som före-
	läggandet avser
	2. överträdelsen och de omstän-
	digheter som är nödvändiga för att
	känneteckna den,
	3. de bestämmelser som är till-
	lämpliga på överträdelsen, och
	4. den sanktion som föreläggs
	personen.
	Föreläggandet ska också inne-
	hålla en upplysning om att an-
	sökan om sanktion kan komma att
	ges in	till	domstol, om personen
	i fråga inte godkänner föreläggan-
	det inom den tid som Finans-
	inspektionen anger.
	21 §
	Om	ett	sanktionsföreläggande
	inte har godkänts inom angiven
	tid, får Finansinspektionen ansöka
62	hos domstol om att sanktion			ska

beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som har att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot värdepappers- centralen eller det utsedda kredit- institutet för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

22 §

En sanktion för en överträdelse enligt 11 eller 12 § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

Val av sanktion
23 §
Vid valet av sanktion ska
Finansinspektionen		ta	hänsyn till
hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till graden av
ansvar för den som har begått
överträdelsen och		skador		som
uppstått för tredje man.
Finansinspektionen			får	avstå
från ingripande om en över-
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om värdepapperscentralen, det ut-
sedda	kreditinstitutet		eller	den
fysiska personen gör rättelse eller
om någon annan myndighet har
vidtagit åtgärder mot värdepap-
perscentralen, det utsedda kredit-
institutet eller den fysiska per-
sonen och dessa åtgärder bedöms
tillräckliga.
24 §
Utöver det som anges i 23 § ska
i förmildrande riktning beaktas om
den som har begått överträdelsen i
väsentlig mån genom ett aktivt
samarbete har underlättat Finans-
inspektionens utredning.
I	försvårande	riktning		ska	63

	beaktas om den som har begått
	överträdelsen			tidigare		har		gjort
	sig skyldig till sådana över-
	trädelser som avses i 10 § första
	stycket, 11 § eller 12 §. Vid denna
	bedömning ska särskild vikt fästas
	vid om överträdelserna är likart-
	ade och den tid som har gått
	mellan de olika överträdelserna.
	25 §
	När	sanktionsavgiftens					storlek
	fastställs, ska särskild hänsyn tas
	till sådana omständigheter							som
	anges i 23 och 24 §§ samt till
	värdepapperscentralens,						det	ut-
	sedda	kreditinstitutets				eller		den
	fysiska personens finansiella ställ-
	ning och om det går att fastställa,
	den vinst som värdepappers-
	centralen, det utsedda kredit-
	institutet eller den fysiska per-
	sonen erhållit till följd av regel-
	överträdelsen			eller	de	kostnader
	som undvikits.
	Avgifter
	26 §
	Finansinspektionen					får	ta ut
	avgifter för prövning av ansök-
	ningar	och		anmälningar enligt
	förordning (EU) nr 909/2014.
	Svenska		värdepapperscentraler
	och	utländska			värdepappers-
	centraler som har etablerat en
	filial i Sverige ska med årliga
	avgifter		bekosta		Finansinspek-
	tionens verksamhet samt Statist-
	iska	centralbyråns				verksamhet
	enligt lagen (2014:484) om en
	databas för övervakning av och
	tillsyn över finansmarknaderna.
	27 §
	Regeringen får meddela före-
	skrifter om de avgifter som avses i
	26 §.
	Verkställighet			av	beslut			om
64	sanktionsavgift

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 9 och 22 §§ lagen (1999:158) om investerar- skydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §1

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepap- persinstitutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF- förvaltarens konkurs, ersättning genom institutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF- förvaltarens ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får uppgå till sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut eller bolag.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepap- persinstitutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF- förvaltarens konkurs, ersättning genom institutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF- förvaltarens ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument, för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får uppgå till sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut eller bolag.

22 §2

Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvalt- ningsbolag eller en AIF-förvaltare och om ersättning har betalats ut enligt denna lag för de tillgångar som försäkringsersättningen avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt ansvarsförsäk- ringen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersätt- ning har betalats ut från invester- arskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument och ersätt- ning har betalats ut från investerar- skyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1Senaste lydelse 2013:568.

2Senaste lydelse 2013:568.

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 6, 8 och 16 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag gäller för anmälan och godkännande av system för clearing och avveckling av förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument (avvecklingssystem) på finansmarknaden.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister finns särskilda regler om clearing och centrala motparter.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveck- ling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 finns särskilda regler om avvecklingssystem för värde- papper.

2 §2

I denna lag avses med

administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet,

anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet,

central värdepappersförvarare: ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instru- ment i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearing- verksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande,

1Senaste lydelse 2014:483.

2Senaste lydelse 2012:190.

samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen.

samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ur- sprungliga lydelsen.

4 §3

Ett avvecklingssystem ska ha en administratör. Administratör i ett avvecklingssystem får vara: 1. clearingorganisation,

2. central värdepappersförvar-	2. värdepapperscentral,
are,

3.företag med tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, samt

4.företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4 eller 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Särskilda regler om driften av avvecklingssystem för värdepap- per finns i artikel 18.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

6 §

Ett avvecklingssystem som upp- fyller kraven i 5 och 8 §§ samt administreras av en clearingorga- nisation eller en central värde- pappersförvarare skall godkännas.

Ett avvecklingssystem som upp- fyller kraven i 5 och 8 §§ samt administreras av en clearingorga- nisation eller en värdepappers- central ska godkännas.

8 §4 Deltagare i ett avvecklingssystem får vara:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,

3.clearingorganisationer,

4. centrala	värdepappersför-	4. värdepapperscentraler,
varare,

5.företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

6.företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7.utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3–6, samt

3Senaste lydelse 2011:733.

4Senaste lydelse 2011:733.

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisnings- valuta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

1.försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings- bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043),

2.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt

kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3.finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värdepap- persmarknaden,

e) central	värdepappersför-	e) värdepapperscentral	enligt
		1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om
varare enligt 1 kap. 3 § lagen
(1998:1479)	om kontoföring av	värdepapperscentraler och konto-
finansiella instrument, och		föring av finansiella instrument,
		och

f) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1 Senaste lydelse 2014:978.

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om inter- nationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				5 kap.
				10 §1
Bestämmelser om uppgiftsskyl-					Bestämmelser om uppgiftsskyl-
dighet finns i 9 kap. 12 § försäk-					dighet finns i 9 kap. 12 § försäk-
ringsrörelselagen		(2010:2043),			ringsrörelselagen			(2010:2043),
8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om					8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instru-					värdepapperscentraler och konto-
ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)					föring	av	finansiella instrument,
om värdepappersfonder,			1	kap.	2 kap. 20 § lagen (2004:46) om
11 § lagen (2004:297) om bank-					värdepappersfonder, 1 kap.					11 §
och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §					lagen (2004:297) om bank- och
lagen (2006:531)		om	särskild		finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §
tillsyn över finansiella konglo-					lagen	(2006:531)		om	särskild
merat, 6 kap. 11 § lagen					tillsyn över finansiella konglo-
(2014:968)	om särskild		tillsyn		merat, 6 kap. 11 § lagen
över kreditinstitut och värdepap-					(2014:968)		om särskild		tillsyn
persbolag, 1 kap. 12 § lagen					över kreditinstitut och värdepap-
(2007:528)	om	värdepappers-			persbolag, 1 kap. 12 § lagen
marknaden, 3 kap. 14 § lagen					(2007:528) om värdepappersmark-
(2010:751) om betaltjänster, 3 kap.					naden, 3 kap. 14 § lagen
14 § lagen (2011:755) om elektro-					(2010:751) om betaltjänster, 3 kap.
niska pengar och 8 kap. 25 § lagen					14 § lagen (2011:755) om elektro-
(2013:561)	om	förvaltare		av	niska pengar och 8 kap. 25 § lagen
alternativa investeringsfonder.					(2013:561)		om	förvaltare		av
					alternativa investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1 Senaste lydelse 2014:980.

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11, 12 och 14 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §2

Fondbolaget ska föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i person- uppgiftslagen (1998:204).

Är lagen (1998:1479) om konto-			Är	lagen		(1998:1479)		om
föring av	finansiella	instrument	värdepapperscentraler och konto-
tillämplig på andelarna i fonden,			föring	av	finansiella		instrument
förs registret av en central värde-			tillämplig på andelarna i fonden,
pappersförvarare.		Fondbolaget	förs registret av en värdepappers-
har rätt till insyn i registret.			central. Fondbolaget har rätt till
			insyn i registret.
Om lagen om kontoföring av			Om lagen om värdepappers-
finansiella	instrument inte är		centraler		och	kontoföring		av
tillämplig på andelarna i fonden,			finansiella		instrument		inte	är
ska den som för registret anteckna			tillämplig på andelarna i fonden,
inskränkningar enligt 13 kap. 19 §			ska den som för registret anteckna
första stycket 4 eller 14 kap. 21 §			inskränkningar enligt 13 kap. 19 §
första stycket 4 föräldrabalken där.			första stycket 4 eller 14 kap. 21 §
			första stycket 4 föräldrabalken där.

Fondbolaget ska till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen ska det framgå värdepappersfondens och, i förekommande fall, andelsklassens beteckning samt namnen på fondbolaget och förvaringsinstitutet. Vidare ska det framgå var informationsbroschyren enligt 15 §, faktabladet enligt 16 a § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.

12 §3

Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret ska det särskilt anmärkas att fond- andelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren ska skyndsamt till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information. Information som avser

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

2Senaste lydelse 2013:563.

3Senaste lydelse 2011:882.

2.18Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)

dels att 1 kap. 9 och 10 §§, 4 kap. 30, 39–41 och 49 §§, 5 kap. 4, 12, 13, 14 och 16–19 §§, 6 kap. 10 §, 11 kap. 5 och 8 §§, 12 kap. 10 §, 13 kap. 18 §, 14 kap. 36 §, 15 kap. 37 §, 20 kap. 21 §, 22 kap. 4, 14, 20 och 21 §§ och 30 kap. 1 § och rubriken närmast före 1 kap. 10 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 10 a och 10 b §§ och 5 kap. 12 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

9 §1

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

uppdelning av	4 kap. 46 §	uppdelning av	4 kap. 46 §
aktier		aktier
		värdepappers-	10 b §
		central
Årsstämma	7 kap. 10 §	årsstämma	7 kap. 10 §
överskjutande	4 kap. 47 §	överskjutande	4 kap. 47 §
aktier		aktier
Begreppet avstämningsbolag		Avstämningsbolag
		10 §

Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bo- lagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstäm- ningsförbehåll).

Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bo- lagets aktier ska vara registrerade i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument (avstäm- ningsförbehåll).

I ett avstämningsbolag ska aktierna registreras i ett avstäm- ningsregister för bolaget.

1 Senaste lydelse 2008:12.

10 a §

Vid tillämpningen av denna lag ska med ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument jämställas ett motsvarande regist- er som förs som en central konto- föringstjänst enligt Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappers- avveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, i den ur- sprungliga lydelsen. Detta gäller dock inte sådana register som förs av en värdepapperscentral från tredjeland.

Ett konto i ett sådant register ska jämställas med ett avstäm- ningskonto enligt lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument

10 b §

Med värdepapperscentral avses detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument. Vid tillämpningen av denna lag ska med en sådan värdepapperscen- tral jämställas en värdepappers- central från tredjeland enligt den bestämmelsen om inte något annat anges.

4 kap.

30 §

	Den som förvärvar aktier som
	enligt bolagsordningen skall hem-
	bjudas skall snarast efter förvärvet
	anmäla aktieövergången till bolag-
	ets styrelse. Anmälan skall inne-
	hålla uppgift om den ersättning
	som har lämnats för aktierna och
78	de villkor förvärvaren ställer för

Den som förvärvar aktier som enligt bolagsordningen ska hem- bjudas ska snarast efter förvärvet anmäla aktieövergången till bolag- ets styrelse. Anmälan ska inne- hålla uppgift om den ersättning som har lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för

inlösen.	inlösen.
Övergår en hembudspliktig aktie	Övergår en hembudspliktig aktie
i ett avstämningsbolag till en ny	i ett avstämningsbolag till en ny
ägare, skall den centrala värde-	ägare, ska värdepapperscentralen,
pappersförvararen underrätta styr-	om den ansvarar för att föra aktie-
elsen om övergången i samband	boken, underrätta	styrelsen om
med att frågan om införande av	övergången i samband med att
den nye ägaren i aktieboken	frågan om införande av den nye
prövas. Bolaget skall underrätta	ägaren i aktieboken prövas. Bolag-
den nye ägaren om anmälnings-	et ska underrätta den nye ägaren
skyldigheten enligt första stycket.	om anmälningsskyldigheten enligt
	första stycket.
Anmälan enligt första stycket	Anmälan enligt	första stycket
skall också göras när hembudsplikt	ska också göras när hembudsplikt
inträder enligt 29 §.	inträder enligt 29 §.
39 §

I avstämningsbolag skall en aktieägare eller förvaltare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att

I avstämningsbolag ska en aktieägare eller förvaltare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att

1.ta emot nya aktier vid fondemission,

2.ta emot teckningsrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,

3.ta emot vinstutdelning,

4.ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och

5.ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

40 §

Den som är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren antas vara behörig att utöva de rättigheter som avses i 39 §.

Den som är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument ska i stället för aktieägaren antas vara behörig att utöva de rättigheter som avses i 39 §.

41 §

Om den som har tagit emot värdepapper eller betalning enligt

Om den som har tagit	emot
värdepapper eller betalning	enligt	79

I fråga om behandling av personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behand- ling finns bestämmelser i person- uppgiftslagen (1998:204). Bolaget är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av aktieboken inne- bär. I avstämningsbolag är det, sedan ett avstämningsregister har upprättats, i stället den centrala värdepappersförvararen som är personuppgiftsansvarig.

38, 39 eller 40 § inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller, i fråga om avstämnings- bolag, den centrala värdepappers- förvararen insett eller bort inse att det var fel mottagare. Det gäller inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier.

38, 39 eller 40 § inte var rätt mottagare, ska bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller, i fråga om avstämningsbolag, värdepapperscentralen insett eller bort inse att det var fel mottagare. Det gäller inte heller om mot- tagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier.

49 §2

Ett beslut om uppdelning eller sammanläggning av aktier ska genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Antalet aktier ändras när beslutet registreras.

Efter registreringen ska nödvändiga ändringar genast göras i aktie- boken.

I avstämningsbolag ska anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att beslutet har registrerats.

I avstämningsbolag ska anmälan genast göras till värdepappers- central som för avstämnings- register för bolaget om att beslutet har registrerats.

5 kap.

4 §

I fråga om behandling av personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behand- ling finns bestämmelser i person- uppgiftslagen (1998:204). Bolaget är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av aktieboken inne- bär. I avstämningsbolag är det, sedan ett avstämningsregister har upprättats, i stället värdepappers- centralen som är personuppgifts- ansvarig, om det är en svensk värdepapperscentral som ansvarar för att föra aktieboken.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i aktiebok och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.

2 Senaste lydelse 2009:37.

12 §

Om ett avstämningsförbehåll tas in i bolagsordningen i samband med att bolaget bildas, skall 7– 9 §§ tillämpas till dess att bolaget har registrerats i aktiebolags- registret och ett avstämnings- register har upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att förbehållet har registrerats i aktiebolags- registret och avstämningsregister har upprättats.

När avstämningsregistret har upprättats, skall den centrala värdepappersförvararen

Om ett avstämningsförbehåll tas in i bolagsordningen i samband med att bolaget bildas, ska 7–9 §§ tillämpas till dess att bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret och avstämningsregister har upp- rättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsord- ningen, ska 7–9 §§ tillämpas till dess att förbehållet har registrerats i aktiebolagsregistret och avstäm- ningsregister har upprättats.

Bolaget får träffa ett skriftligt avtal med en värdepapperscentral om att värdepapperscentralen ska ansvara för aktieboken. I ett sådant fall ska värdepappers- centralen, när avstämningsregist- ret har upprättats,

1.föra och bevara aktieboken,

2.pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3.svara för utskrift av aktieboken, och

4.avstämma aktieboken.

Styrelsen ansvarar för att det träffas ett avtal med en central värdepappersförvarare.

Styrelsen ansvarar för att det träffas ett skriftligt avtal med en eller flera värdepapperscentraler om registrering i avstämnings- register och, i förekommande fall, om ansvaret för aktieboken. Om något sådant avtal om ansvaret för aktieboken inte gäller, ansvarar bolagets styrelse för de uppgifter som avses i andra stycket.

12 a §

När ett sådant avtal som avses i 12 § tredje stycket har ingåtts ska bolaget anmäla för registrering i aktiebolagsregistret vilken eller vilka värdepapperscentraler som avstämningsbolaget har anlitat och, i förekommande fall, vilken värdepapperscentral som ansvarar för aktieboken.

13 §

Den som har antecknats som aktieägare på ett avstämnings- konto enligt lagen (1998:1479) om

Den som har antecknats som
aktieägare på ett avstämnings-
konto ska genast föras in i	81

kontoföring av finansiella instru- ment skall genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av denna lag.

aktieboken, om inte annat följer av denna lag.

			14 §
Har en aktieägare i ett avstäm-				Har en aktieägare i ett avstäm-
ningsbolag lämnat sina aktier till				ningsbolag lämnat sina aktier till
någon annan för förvaltning, kan				någon annan för förvaltning enligt
denne (förvaltaren) på aktieägar-				3 kap. 7–12 §§ lagen (1479) om
ens uppdrag föras in i aktieboken i				värdepapperscentraler och konto-
stället	för	aktieägaren.	Detta	föring	av finansiella	instrument
förutsätter dock att förvaltaren				eller	motsvarande	förfarande
				enligt regler i det land där värde-
				papperscentralen är auktoriserad,
				kan denne (förvaltaren) på aktie-
				ägarens uppdrag föras in i aktie-
				boken i stället för aktieägaren.
				Detta förutsätter dock att förvalt-
				aren
1. har	fått	medgivande	av den	1. har fått medgivande av värde-
centrala	värdepappersförvararen			papperscentralen till		registrering
till registrering som förvaltare, och				som förvaltare, och

2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

I det fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 11 § skall föras in om aktieägare.

I lagen (1998:1479) om konto- föring av finansiella instrument finns bestämmelser om

1.medgivande enligt första stycket,

2.förvaltares skyldigheter, och

3.skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen

att tillhandahålla en samman- ställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier.

I det fall som avses i första stycket ska det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 11 § ska föras in om aktieägare.

I lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument finns i fråga om svenska värdepappers- centraler bestämmelser om

3. skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier.

16 §

	Har det införts ett avstämnings-
	förbehåll genom en ändring av
	bolagsordningen	och	har	ett
	dessförinnan utfärdat		aktiebrev
82	inte visats upp	enligt	4 kap. 6	§

Har det införts ett avstämnings- förbehåll genom en ändring av bolagsordningen och har ett dessförinnan utfärdat aktiebrev inte visats upp enligt 4 kap. 6 §

lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i den äldre aktieboken föras över till den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen. I sam- band med överföringen skall det anges att aktiebrevet inte har visats upp. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.

lagen (1998:1479) om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument, får upp- gifter om aktien i den äldre aktie- boken föras över till den aktiebok som förs av bolaget. Om aktiebok- en förs av en värdepapperscentral enligt ett sådant avtal som avses i 12 § andra stycket, svarar i stället värdepapperscentralen för denna uppgift. I samband med överför- ingen ska det anges att aktiebrevet inte har visats upp. Om upp- gifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktie- bok i fråga om aktien.

17 §

En ägare till en aktie för vilken det har utfärdats aktiebrev innan bolaget blev avstämningsbolag kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att teckna nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän

1.anteckning på ett avstäm- ningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om konto- föring av finansiella instrument, och

2.aktieägaren har förts in i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen.

1. anteckning på ett avstäm- ningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller motsvarande förfarande, och

2. aktieägaren har förts in i aktieboken.

18 §

Om det har förflutit fem år sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har förts in som ägare eller som förvaltare till en aktie som är införd i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen, får bolaget uppmana aktiens ägare att anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppma- ningen skall innehålla en upp- lysning om att rätten till aktien går förlorad om någon anmälan inte görs. Uppmaningen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen

Om det har förflutit fem år
sedan	avstämningsförbehållet
registrerades och ingen har förts in
som ägare eller som förvaltare till
en aktie som är införd i aktiebok-
en, får bolaget uppmana aktiens
ägare att anmäla sig till bolaget.
Om aktieboken förs av en
värdepapperscentral		enligt	ett
sådant	avtal som	avses i	12 §
andra stycket, ska anmälan i
stället göras till värdepapperscen-
tralen. Uppmaningen ska innehålla
en upplysning om att rätten till
aktien går förlorad om någon
anmälan	inte görs. Uppmaningen
ska ske genom kungörelse i Post-				83

I ett avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.

bestämmer.

Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom ett värdepappers- institut. Betalningen för aktien tillfaller bolaget men aktiens tidigare ägare har, om aktiebrevet lämnas in, rätt att av bolaget få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det inlämnade aktiebrevet skall förstöras.

och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.

19 §

I ett avstämningsbolag ska en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning ska aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställ- ningen får inte vara äldre än tre månader. Om aktieboken förs av en värdepapperscentral enligt ett sådant avtal som avses i 12 § andra stycket, ska utskriften eller framställningen även hållas till- gänglig hos bolaget.

Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.

En aktieägare skall inte tas upp i en utskrift eller framställning enligt denna paragraf, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, skall dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas.

En aktieägare ska inte tas upp i en utskrift eller framställning enligt denna paragraf, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, ska dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas.

6 kap.

10 §

	Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479)
	om kontoföring av	finansiella
	instrument framgår att	aktiebrev
	eller interimsbevis inte får utfärdas
84	för aktier i avstämningsbolag.

Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment framgår att aktiebrev eller interimsbevis inte får utfärdas för

	aktier i avstämningsbolag.
11 kap.
5 §3
I ett aktiebolag som inte är	I ett aktiebolag som inte är
avstämningsbolag skall bolaget på	avstämningsbolag ska bolaget	på
begäran av en aktieägare med	begäran av en aktieägare med
fondaktierätt eller teckningsrätt	fondaktierätt eller teckningsrätt
utfärda emissionsbevis för de	utfärda emissionsbevis för	de
gamla aktierna. I ett sådant bevis	gamla aktierna. I ett sådant bevis
skall det anges hur många bevis	ska det anges hur många bevis
som skall lämnas för varje ny	som ska lämnas för varje ny aktie,
aktie, konvertibel eller tecknings-	konvertibel eller teckningsoption.
option. Beviset skall lämnas ut till	Beviset ska lämnas ut till
aktieägaren mot uppvisande av det	aktieägaren mot uppvisande av det
aktiebrev på vilket fondaktierätten	aktiebrev på vilket fondaktierätten
eller teckningsrätten grundas. Det	eller teckningsrätten grundas. Det
skall antecknas på aktiebrevet att	ska antecknas på aktiebrevet att
emissionsbevis har utfärdats.	emissionsbevis har utfärdats.

Emissionsbevis behöver inte utfärdas om

1.emissionen innebär att varje gammal aktie berättigar till en ny aktie, konvertibel eller teckningsoption, eller

2.en kupong som hör till ett aktiebrev får användas som emissions- bevis.

Första stycket tillämpas också när en innehavare av tecknings- optioner eller konvertibler har rätt till teckning av nya aktier, teck- ningsoptioner eller konvertibler.

Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att emissions- bevis eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.

Första stycket tillämpas också när en innehavare av tecknings- optioner eller konvertibler har rätt till teckning av nya aktier, teck- ningsoptioner eller konvertibler.

Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment framgår att emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.

8 §4

I ett avstämningsbolag skall fondaktierätter och teckningsrätter registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Om bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler rätt till teckning

I ett avstämningsbolag ska fondaktierätter och teckningsrätter registreras i avstämningsregister.

Om bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler rätt till teckning

3Senaste lydelse 2007:317.

4Senaste lydelse 2007:317.

av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler och tecknings- optionerna eller konvertiblerna har registrerats enligt lagen om konto- föring av finansiella instrument, skall också rätten till teckning registreras enligt samma lag.

av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler och tecknings- optionerna eller konvertiblerna har registrerats i avstämningsregister, ska också rätten till teckning registreras på samma sätt.

12 kap.

10 §

Beslutet om fondemission skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet är ökat när beslutet har regist- rerats.

Efter registreringen skall nya aktier genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag skall an- mälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att emissionen har registrerats.

Beslutet om fondemission ska genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet är ökat när beslutet har regist- rerats.

Efter registreringen ska nya aktier genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag ska anmälan genast göras till värdepappers- central som för avstämningsregist- er för bolaget om att emissionen har registrerats.

13 kap.

18 §

När teckningen enligt 13 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.

Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag skall an- mälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.

När teckningen enligt 13 § har avslutats, ska styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, ska tecknaren genast underrättas om detta.

Tilldelade aktier ska genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag ska anmälan genast göras till värdepappers- central som för avstämningsregist- er för bolaget om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.

				14 kap.
				36 §
	När aktieteckningen enligt 32 §				När aktieteckningen enligt 32 §
	har	avslutats,	skall	styrelsen	har avslutats, ska styrelsen besluta
	besluta om tilldelning av aktier till				om tilldelning av aktier till
	aktietecknarna. Anser styrelsen att				aktietecknarna. Anser styrelsen att
	någon teckning är ogiltig, skall				någon teckning är ogiltig, ska
	aktietecknaren		genast	underrättas	aktietecknaren	genast	underrättas
	om detta.				om detta.		ska genast
	Tilldelade aktier skall genast				Tilldelade	aktier
	föras in i aktieboken.				föras in i aktieboken.
86	I	avstämningsbolag		skall an-	I avstämningsbolag ska anmälan

mälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.

Om teckningsoptionsbevis har utfärdats, skall de förses med en anteckning om att optionsrätten har utnyttjats.

genast göras till värdepappers- central som för avstämningsregist- er för bolaget om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.

Om teckningsoptionsbevis har utfärdats, ska de förses med en anteckning om att optionsrätten har utnyttjats.

15 kap.

37 §

Vid konvertering skall de nya aktierna genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att konvertering har skett.

Om konvertiblerna har getts ut i pappersform, skall de förses med en anteckning om konverteringen.

Vid konvertering ska de nya aktierna genast föras in i aktieboken.

I avstämningsbolag ska anmälan genast göras till värdepappers- central som för avstämningsregist- er för bolaget om att konvertering har skett.

Om konvertiblerna har getts ut i pappersform, ska de förses med en anteckning om konverteringen.

20 kap.

21 §

Om minskningen av aktie- kapitalet har genomförts med indragning av aktier, skall de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersför- vararen att minskningen har registrerats.

Om minskningen av aktie- kapitalet har genomförts med indragning av aktier, ska de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag ska styrelsen genast anmäla till värdepapperscentral som för avstämningsregister för bolaget att minskningen har registrerats.

22 kap.

4 §

Rätten till lösenbeloppet skall				Rätten	till	lösenbeloppet		ska
antas tillkomma den som till				antas tillkomma den som till
majoritetsaktieägaren			överlämnar	majoritetsaktieägaren			överlämnar
ett aktiebrev med anteckning om				ett aktiebrev med anteckning om
överlåtelse	eller	ett	lösenbevis	överlåtelse	eller ett		lösenbevis
enligt 13 § andra stycket. I av-				enligt 13 § andra stycket. I av-
stämningsbolag skall			rätten antas	stämningsbolag		ska	rätten	antas
tillkomma den som enligt lagen				tillkomma den som i avstämnings-
(1998:1479)	om	kontoföring av		register är
finansiella instrument är

1.registrerad som ägare till aktierna, eller

2.antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till

lösenbeloppet.

Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritets- aktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösen- beloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktie- ägare i ett sådant bolag okänd, ska majoritetsaktieägaren utan dröjs- mål låta nedsätta lösenbeloppet för en sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Något förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet får inte göras.

14 §

Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett avstämningsbolag, skall aktierna, på begäran av majoritetsaktie- ägaren, registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru- ment. Samtidigt skall aktieägares rätt till kommande lösenbelopp och ränta registreras enligt samma lag.

Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett avstämningsbolag, ska aktierna, på begäran av majoritetsaktieägaren, registreras med denne som ägare i avstämningsregister. Samtidigt ska aktieägares rätt till kommande lösenbelopp och ränta registreras på samma sätt.

20 §

När en dom avseende lösen- beloppet har vunnit laga kraft gäller följande. I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall ägarna till de aktier som skall lösas in till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. I ett avstämningsbolag skall, utom i fall som avses i 21 §, aktierna på begäran av majoritets- aktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

När en dom avseende lösen- beloppet har vunnit laga kraft gäller följande. I ett bolag som inte är avstämningsbolag ska ägarna till de aktier som ska lösas in till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. I ett avstämningsbolag ska, utom i fall som avses i 21 §, aktierna på begäran av majoritets- aktieägaren registreras med denne som ägare i avstämningsregister.

21 §

Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritets- aktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösen- beloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktie- ägare i ett sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösen- beloppet för en sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Något förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet får inte göras.

Om nedsättning har skett enligt denna paragraf, får majoritets- aktieägaren utöva de rättigheter som aktierna ger från och med den tidpunkt då beloppet sätts ned hos länsstyrelsen.

Ett aktiebrev, som ännu inte har

överlämnats till länsstyrelsen, ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktie- brevet få ut lösenbeloppet och ränta. I avstämningsbolag skall, om nedsättning har skett, aktierna på begäran av majoritetsaktie- ägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrum- ent.

överlämnats till länsstyrelsen, ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktie- brevet få ut lösenbeloppet och ränta. I avstämningsbolag ska, om nedsättning har skett, aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare i avstämningsregister.

30 kap.

1 §5

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1.uppsåtligen bryter mot 1 kap. 7 eller 8 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,

3.uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 18 § andra meningen, 20 § första stycket eller 21 § andra stycket, eller

4.uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 21 kap. 1, 3, 5 eller 10 §.

En central värdepappersförva-	En värdepapperscentrals under-
rares underlåtenhet att fullgöra de	låtenhet att fullgöra de uppgifter
uppgifter som anges i 5 kap. 12 §	som anges i 5 kap. 12 § andra
andra stycket skall inte medföra	stycket ska inte medföra ansvar
ansvar enligt första stycket 2.	enligt första stycket 2.

Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 12 eller 32 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 12 eller 32 §.

Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 21 kap. 1, 3 eller 5 § eller för brott enligt tredje stycket dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

I de fall som avses i 9 kap. 41 § och 10 kap. 16 § skall det inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

I de fall som avses i 9 kap. 41 § och 10 kap. 16 § ska det inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.Det krav på ett skriftligt avtal som anges i 5 kap. 12 § tredje stycket tillämpas inte i fråga om avtal om registrering av aktier i avstämnings- register som ingåtts före lagens ikraftträdande.

5 Senaste lydelse 2007:317.

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 21 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden.

I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearing- verksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller endast följande bestämmelser i denna lag:

–1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

–23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

–25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§ om ingripanden, och

–26 kap. 1 § om överklagande.

Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Denna lag gäller inte för sådan clearingverksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Euro- peiska unionen och om värdepap- perscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, i den ursprungliga lydelsen.

21 kap.

2 §

En clearingdeltagare får delta i clearingverksamheten för egen räkning. En clearingorganisation får tillåta svenska och utländska clearingorganisationer eller centrala värdepappersförvarare samt Sveriges riksbank och sådana

1 Senaste lydelse 2013:288.

En clearingdeltagare får delta i clearingverksamheten för egen räkning. En clearingorganisation får tillåta svenska och utländska clearingorganisationer, värdepap- perscentraler eller värdepappers- centraler från tredjeland samt

2.21Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 30 kap. 4 b, 5 och 30 §§ ska ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

4 b §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmäl- arens identitet.

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument för upp- gift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om över- trädelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för värdepapperscentralers och ut- sedda kreditinstituts verksamhet, om uppgiften kan avslöja den an- mäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.

Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

5 §2

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1.aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag eller försäkringsaktiebolag,

2.andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs,

1Senaste lydelse 2014:987.

2Senaste lydelse 2014:277.

clearingorganisation,		central	clearingorganisation,		betalnings-
värdepappersförvarare,		betal-	institut, institut	för elektroniska
ningsinstitut, institut för elektro-			pengar eller företag som driver
niska pengar eller företag som			verksamhet	enligt	lagen
driver verksamhet	enligt	lagen	(2014:275) om	viss	verksamhet
(2014:275) om viss	verksamhet		med konsumentkrediter.

med konsumentkrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för upp- gift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
	30 §3
Den tystnadsplikt som följer av		Den tystnadsplikt som följer av
2 § första stycket första meningen,		2 § första stycket första meningen,
4 § första stycket 2, 4 a § första		4 § första stycket 2, 4 a § första
stycket 2, 4 b §, 12 § första stycket		stycket 2, 4 b § första stycket, 12 §
och andra stycket 2, 13 §, 15 §		första stycket och andra stycket 2,
första stycket 2, 23 § första stycket		13 §, 15 § första stycket 2, 23 §
2 och 27 § första stycket 2 och den		första stycket 2 och 27 § första
tystnadsplikt som följer av ett		stycket 2 och den tystnadsplikt
förbehåll som gjorts med stöd av		som följer av ett förbehåll som
9 § andra meningen, 14 § andra		gjorts	med stöd av 9 §	andra
meningen, 26 § andra meningen		meningen, 14 § andra meningen,
eller 29 § andra meningen in-		26 § andra meningen eller 29 §
skränker rätten enligt 1 kap. 1 §		andra	meningen inskränker	rätten
tryckfrihetsförordningen	och	enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsför-
1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihets-		ordningen och 1 kap. 1 och 2 §§
grundlagen att meddela	och	yttrandefrihetsgrundlagen		att
offentliggöra uppgifter.		meddela och offentliggöra uppgift-
		er.

Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.

Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller för uppgifter i ärenden hos statlig myndighet om innehav av aktier eller andelar i en central värdepappers- förvarare som har inletts före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2014:987.

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 12 §§ lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Följande handlingar omfattas av bestämmelserna om dödande av förkommen handling:

1.löpande skuldebrev,

2.växlar,

3.konossement,

4.andra handlingar än de som anges i 1–3, vars uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att begära att någon annan förpliktelse fullgörs,

5. handlingar, vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

5. handlingar, vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument,

6.aktiebrev, och

7.inteckningshandlingar.

Bestämmelserna tillämpas inte på banksedlar. De tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren och som ges ut av en bank eller ett kreditmarknadsföretag.

4 §

En ansökan om dödande av förkommen handling ska göras hos Kronofogdemyndigheten, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Avser ansökan en förkommen inteckningshandling ska den göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av sådan handling som ansökan avser.

Avser ansökan ett förkommet aktiebrev eller annan handling vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru- ment, ska ansökan göras hos Bolagsverket.

Avser ansökan ett förkommet aktiebrev eller annan handling vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument, ska ansökan göras hos Bolags- verket.

2.23Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 10 kap. 1 §, 34 kap. 9 a § och 38 kap. 1 § ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 10 kap. 22 § och 23 kap. 8 §, och närmast före 10 kap. 22 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–skyldighet att göra skatteavdrag (2 §),

–huvudregeln för skatteavdrag från ersättning för arbete (3 §),

–undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättning för arbete (4–13 §§),

–anmälningsskyldighet för utbetalare (14 §),

–huvudregeln för skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning (15 §),

–undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och utdelning (16–18 §§),

–skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag (19 §),

– återbetalning	av	skatteavdrag	– återbetalning	av	skatteavdrag
(20 §), och			(20 §),
– föreläggande	att	göra skatte-	– föreläggande	att	göra skatte-
avdrag eller lämna uppgift om			avdrag eller lämna uppgift om
skatteavdrag (21 §).			skatteavdrag (21 §), och
			– åtagande att	göra skatteav-
			drag (22 §).

Åtagande att göra skatteavdrag

22 §

En sådan utländsk värdepapp- erscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att göra skatteavdrag enligt 15 §, om

1. värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige,

2. värdepapperscentralen kom- mer att betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning som är

skattepliktig enligt inkomstskatte-

lagen (1999:1229), och
3. detta	görs	för ett	sådant
avstämningsbolag som			avses i
1 kap.	10 §	aktiebolagslagen

(2005:551).

Åtagandet ska innehålla nöd- vändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget.

Det som sägs i första och andra styckena om utländsk värde- papperscentral gäller även för andra utländska juridiska person- er än utländska värdepappers- centraler.

23 kap.

8 §

En sådan utländsk värde- papperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter enligt 17 och 19–22 a kap. samt 2 §, om

1.värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige,

2.värdepapperscentralen

a)kommer att tillgodoräkna eller betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning,

b)kommer att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen, eller

c)kommer att vidta någon åtgärd som medför skyldighet att

lämna kontrolluppgift enligt 20, 22
och 22 a kap., och
3. detta	görs	för ett sådant
avstämningsbolag som			avses i
1 kap.	10 §	aktiebolagslagen
(2005:551).
Åtagandet ska innehålla nöd-
vändiga	identifikationsuppgifter
för värdepapperscentralen				och
avstämningsbolaget.
Det som sägs i första och andra
styckena om utländsk värde-
papperscentral		gäller	även	för	99

	andra utländska juridiska person-
	er än utländska värdepappers-
	centraler.
Lydelse enligt prop. 2014/15:41	Föreslagen lydelse

34 kap.

9 a §

Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som konto- förande institut av en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument) ska lämna värdepappersförvararen de upp- gifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapport- eringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Om kontrolluppgiften ska inne- hålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finans- iella institutet lämna värdepapp- ersförvararen uppgift om det.

Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som konto- förande institut av en sådan värdepapperscentral eller en sådan utländsk värdepappers- central som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapp- erscentraler och kontoföring av finansiella instrument, ska lämna värdepapperscentralen de upp- gifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapport- eringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Om kontrolluppgiften ska inne- hålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finans- iella institutet lämna värdepapp- erscentralen uppgift om det.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 kap.

1 §1 Fastställda formulär ska användas för att lämna 1. kontrolluppgifter

2. åtagande

a) enligt 23 kap. 6 § om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och sådana avtal om tjänstepension som är

2. åtagande

a)enligt 10 kap. 22 § om att göra skatteavdrag

b)enligt 23 kap. 6 § om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och sådana avtal om tjänstepension som är

1 Senaste lydelse 2011:1289.

100

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappers- fonder,

3. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 4. 7 kap. 4 § första stycket lagen (2005:405) om försäkrings-

förmedling,

5. 5 kap. 10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

6. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

7. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

8. 14 kap. 5 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043),

9. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

10. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kredit- institut och värdepappersbolag, och

12. artiklarna 99–101, 394, 415,

2. 9 kap. 3 § första stycket lagen

(1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument,

3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappers- fonder,

4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 5. 7 kap. 4 § första stycket lagen (2005:405) om försäkrings-

förmedling,

6. 5 kap. 10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. 14 kap. 5 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043),

10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kredit- institut och värdepappersbolag, och

13. artiklarna 99–101, 394, 415,

1 Senaste lydelse 2014:992.

102

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 § och 8 kap. 1 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2014/15:41

Föreslagen lydelse

2 kap.

19 §

Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut avses ett svenskt finansiellt institut som inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap.

Det är fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond och förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en specialfond som är rapporteringsskyldiga finansiella institut i stället för värdepappersfonden eller specialfonden, om det annars vid tillämpning av första stycket skulle ha varit värdepappersfonden eller specialfonden som är rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Vid tillämpning av 22 a kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos värdepappersfonden, och AIF- förvaltaren som förvaltar en specialfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos specialfonden.

Vid tillämpning av första eller andra stycket ska ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige anses vara ett svenskt finansiellt institut. Ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion ska dock inte anses vara ett svenskt finansiellt institut. Vid tillämpning av första stycket ska en sådan utländsk värdepappers- central som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapp- erscentraler och kontoföring av finansiella instrument och som ska ge in ett åtagande till Skatteverket enligt 23 kap. 8 § skatteförfar- andelagen anses vara ett svenskt finansiellt institut om det är ett finansiellt institut enligt 6–10 §§ i detta kapitel.

104

4	Bakgrund
4.1	Handel med finansiella instrument

En väl fungerande finansiell sektor bidrar till ett effektivt utnyttjande av
finansiella resurser genom att slussa överskott av finansiellt sparande till
de mest lönsamma ändamålen, med beaktande av förväntad avkastning
och risk. På så sätt kan överskott av finansiellt sparande kanaliseras till
produktiva investeringar, vilket i sin tur bidrar positivt till sysselsättning
och tillväxt.
Handeln med finansiella instrument tillhandahåller verktyg och metod-
er för att finansiera underskott av finansiellt sparande genom marknaden,
vid sidan av kreditinstitut som ger lån i egen bok, dvs. utan mellanhand.
Kapitalanskaffning har i detta fall formen av emissioner av värdepapper,
dvs. aktier och räntebärande instrument. Kapitalanskaffningen fullbordas
när ett annat företag, t.ex. ett finansiellt företag, eller en privatperson
placerar överskott av finansiellt sparande genom att förvärva de
värdepapper som har emitterats.
Om värdepapperen har upptagits till handel på en reglerad marknad,
exempelvis Nasdaq OMX Stockholm, eller handlas på handelsplatt-
formar eller MTF-plattformar, exempelvis First North eller Nordic MTF,
fortsätter handeln efter emissionstillfället. MTF är en förkortning av
multilateral handelsplattform. De nämnda termerna förklaras närmare i
avsnitt 4.5.1. Handeln på sådana handelsplatser sägs äga rum på andra-
handsmarknaden och har till syfte att upprätthålla likviditet i de handlade
instrumenten. Med likviditet menas här investerarnas möjlighet att vid
behov avyttra tidigare förvärvade värdepapper, vilket i sin tur minskar
risken för inlåsning och bidrar till att sänka avkastningskraven. Handeln
på andrahandsmarknaden erbjuder även en kontinuerlig värdering av
utestående värdepapper, vilket ger emittenterna information om såväl
marknadens fortlöpande bedömning av företagsledningens förvaltning
som förutsättningarna för att vid behov anskaffa ytterligare kapital.
Behovet att matcha överskott och underskott av finansiellt sparande
förutsätter att den förväntade avkastning och de risker som är
förknippade med placeringar i finansiella instrument möter placerarnas
behov och riskacceptans. Finansiärer, som bidrar med finansiellt kapital,
har varierande placeringshorisonter och olika riskpreferenser. Om
tillgängliga värdepapper inte möter dessa behov, t.ex. genom att vara
alltför riskfyllda i förhållande till den avkastning som erbjuds, kommer
placeringar inte till stånd och kapitalbehoven blir inte tillgodosedda.
Behoven att jämka samman placerarnas avkastningskrav och risk-
preferenser med de av emittenterna erbjudna placeringsalternativen är
grunden för den separata handeln med finansiella risker som äger rum
med hjälp av derivatkontrakt.
Finansiella derivatkontrakt erbjuder en indirekt handel med bl.a.
värdepapper genom att prisbildningen på derivatkontrakten är knuten till
priserna på specifika s.k. underliggande tillgångar. På detta sätt kan
finansiella risker som har samband med ett eller flera värdepapper
förändras genom positioner i ett derivatkontrakt som har samma värde-
papper som underliggande tillgång men som ger ett motsatt, alternativt	109
	109

förstärkt, ekonomiskt utfall jämfört med värdepapperet självt. Det finns alltså derivatkontrakt som är kopplade till värdepapper. Sådana kontrakt kan dock också vara knutna till valutor, råvaror eller andra värden eller faktorer som inte avser värdepapper.

I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden används termen finansiella instrument som samlingsbeteckning för överlåtbara värde- papper, penningmarknadsinstrument, fondandelar samt finansiella derivatinstrument (1 kap. 4 §). Med överlåtbara värdepapper avses enligt denna definition bl.a. aktier och obligationer. Penningmarknads- instrument inkluderar statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat m.m. Med finansiella derivatinstrument avses bl.a. optioner, termins- kontrakt, swappar, räntesäkringsavtal som är knutna till värdepapper, finansiella index och råvaror, under förutsättning att leverans av den underliggande tillgången kan undvikas när denna är något annat än ett finansiellt instrument (t.ex. olja, jordbruksprodukter eller metaller).

Derivatinstrument kan handlas antingen bilateralt mellan två parter vid sidan av organiserade handelsplatser eller multilateralt på en handels- plats. Den förra typen av kontrakt benämns OTC-derivat, vilket är en översättning av uttrycket handel över disk (på engelska over the counter). Den senare typen av kontrakt har ingen särskild benämning men har det gemensamt att villkoren är standardiserade, t.ex. i fråga om förfallodagar och belopp, vilket är en förutsättning för multilateral handel på en handelsplats.

Genom nya regler i EU-rätten införs krav att standardiserade derivat- kontrakt ska handlas på en handelsplats. Det sker genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) samt Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (se vidare avsnitt 4.5). Direktivet förkortas MiFID II efter den engelska benämningen Markets in Financial Instruments Directive II. Förordningen förkortas MiFIR efter den engelska benäm- ningen Markets in Financial Instruments Regulation.

Enligt sedan tidigare gällande regler ska OTC-derivat som är lämpade för clearing hos en central motpart, t.ex. genom att derivatkontraktet har en tillräcklig grad av standardisering, överlämnas till en sådan motpart. Den centrala motparten inträder mellan köpare och säljare som motpart till dem båda (s.k. central clearing eller central motpartsclearing). I annat fall ska motpartsriskerna begränsas genom riskbegränsningstekniker, såsom utväxling av säkerheter. Detta följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, se vidare avsnitt 4.5.2.). Den förordningen innehåller även harmoniserade regler för centrala motparter och transaktionsregister.

Genom förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler införs harmoniserade regler även för centrala värdepappersförvarare, vilket innebär att den samlade infrastrukturen på finansmarknaden kommer att omfattas av harmoniserade ramverk på EU- nivå för bl.a. auktorisation och tillsyn.

110

4.2Den finansiella infrastrukturen

4.2.1Inledning

Med finansiell infrastruktur avses ett antal centrala företag som ansvarar för clearing, avveckling och kontoföring och som har stor betydelse för marknadens stabilitet och funktion. Dessa är:

–clearingorganisationer, primärt centrala motparter,

–system för avveckling av betalningar samt

–värdepapperscentraler, dvs. centrala värdepappersförvarare som dessutom driver ett avvecklingssystem för värdepapper.

4.2.2Clearingorganisationer

En clearingorganisation definieras i 1 kap. 5 § 5 lagen om värdepappersmarknaden som ett företag som har fått tillstånd att driva clearingverksamhet i enlighet med bestämmelserna i 19 kap. samma lag eller enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Clearingverksamhet behandlas utförligt i avsnitt 6.5.

Centrala motparter är en särskild sorts clearingorganisation som inträder mellan köpare och säljare som motpart till båda, s.k. central clearing. Centrala motparter omfattas av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som i tillämpliga fall gäller i stället för lagen om värdepappersmarknaden.

Central clearing innebär att parterna i en transaktion överlämnar ingångna avtal om överlåtelse av ett finansiellt instrument till den centrala motparten som, genom s.k. novation, ersätter det ursprungliga avtalet med åtminstone två nya avtal – ett avtal mellan säljaren och den centrala motparten som köpare, ett avtal mellan köparen och den centrala motparten som säljare. Därmed behöver marknadsdeltagarna inte värdera motpartsrisker i samband med handeln på en handelsplats, eftersom motparten alltid är den centrala motparten. Detta förhållande har särskilt stor betydelse på derivatmarknaderna eftersom derivatkontrakt kan vara utestående under lång tid innan avveckling äger rum, ofta upp till flera, ibland många, år. Det innebär i sin tur att volymen utestående kontrakt som ännu inte har avvecklats kan bli mycket stor i frånvaro av en central motpart och att en motsvarande uppbyggnad av motpartsrisker riskerar att äga rum. Förekomsten av en central motpart är därför en förutsättning för multilateral handel med derivatkontrakt på en handelsplats.

Det är vanligt förekommande att marknadsdeltagare saknar direkt tillträde till en central motpart, vilket medför behov av en mellanhand som träder in mellan marknadsdeltagaren och den centrala motparten (s.k. medlemsclearing). Mellanhänderna ansvarar för att deras respektive motparter fullgör sina skyldigheter och brukar benämnas clearing- medlemmar. De har en avtalsmässig relation med den centrala motparten. Det förekommer emellertid även att marknadsdeltagare har en egen avtalsmässig relation med den centrala motparten (s.k. slutkunds- clearing). Clearingmedlemmarna ansvarar, i förekommande fall, för de skyldigheter som följer av deltagandet, bl.a. hantering av marginal-

111

säkerheter och betalning alternativt leverans av värdepapper i samband med avveckling.

Genom central clearing överförs motpartsrisker till den centrala motparten, som är specialiserad på hantering av risker som följer av övertagandet. Som ett inslag i denna process reduceras den samlade riskexponeringen genom nettning (omvandling av betalnings- och leveransförpliktelser till en nettoförpliktelse). Eftersom en central motpart är exponerad mot alla köpare och säljare av de finansiella instrument som hanteras av den centrala motparten, är potentialen att reducera risker större i detta fall (s.k. multilateral nettning). Genom multilateral nettning kan alla positioner som har stängts av en marknads- deltagare identifieras och elimineras, även i de fall marknadsdeltagaren har ingått och därefter stängt positioner med olika marknadsdeltagare. Samma mekanism reducerar även antalet transaktioner och motsvarande betalningar vid avveckling, eftersom endast nettobelopp behöver utväxlas.

Utöver den minskade riskexponering som följer av nettning tillämpar en central motpart, i enlighet med förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, specifika riskbegränsnings- tekniker som syftar till att hantera risken att en clearingmedlem inte förmår fullfölja sina åtaganden (se avsnitt 4.5.2).

På den svenska aktiemarknaden är EuroCCP central motpart. Tidigare sköttes den uppgiften av det nederländska bolaget EMCF, som sedermera gick samman med brittiska EuroCCP under våren 2014 och i samband med det ändrade namn. EuroCCP står under tillsyn av den nederländska myndigheten AFM (Authority for the Financial Markets). EuroCCP clearar handeln med de 30 största aktierna på Nasdaq OMX Stockholm som ingår i OMXS30, vissa övriga aktier samt börshandlade fonder.

Nasdaq OMX Clearing AB är den centrala motpart som finns i Sverige för handeln med derivatkontrakt. Nasdaq OMX Clearing AB blev som första centrala motpart inom EU auktoriserad den 18 mars 2014 i enlighet med förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Nasdaq OMX Clearing AB hanterar finansiella derivatkontrakt med aktier, räntebärande instrument och råvaror (el) som underliggande tillgång. Auktorisationen i enlighet med förordningen innebär, som påpekats ovan, att Nasdaq OMX Clearing AB, i de avse- enden som regleras i förordningen, undantas från tillämpningsområdet för bestämmelserna om clearingorganisationer i lagen om värdepappers- marknaden.

4.2.3Avvecklingssystem för betalningar

Infrastrukturen för betalningar är nära kopplad till handeln med finansiella instrument. Det beror på att avveckling av transaktioner med finansiella instrument även omfattar de betalningar som avser t.ex. köp av aktier. Dessa betalningar sammantagna kan avse stora belopp.

Avveckling av betalningar mellan två parter som har konton i olika banker kräver ett överordnat avvecklingssystem för betalningar. Avveckling i ett sådant system föregås av en rad kontroller som bl.a.

avser parternas identitet och betalningsavsändarens behållning på sitt

112

konto. På den grunden auktoriserar parterna betalningen. Instruktioner om betalningen sammanställs och en kontroll äger rum av behållningen på de konton som bankerna disponerar i avvecklingssystemet. När avvecklingen genomförs debiteras den avsändande bankens konto och den mottagande bankens konto krediteras med det överförda beloppet. Därmed kan den avsändande banken debitera och den mottagande banken kreditera kundernas konton i respektive bank. När avvecklingen har genomförts är betalningen slutförd, dvs. den är slutgiltig och kan inte återkallas.

Avveckling av stora betalningar i Sverige sker med användning av det svenska centrala avvecklingssystemet för stora betalningar som ägs och drivs av Riksbanken. Detta avvecklingssystem benämns RIX och har större banker och clearingorganisationer som deltagare. Det är god praxis och i överensstämmelse med internationella riktlinjer på området att avveckling äger rum i centralbankspengar, varmed menas att över- föringar sker genom debitering och kreditering av deltagarnas konton i centralbanken.

Medan RIX är ett avvecklingssystem för stora betalningar är Bankgirots Clearing- och Avvecklingstjänst ett avvecklingssystem för massbetalningar. Bankgirot ägs av affärsbankerna och utnyttjar deltag- arnas konton i Riksbanken för överföringsuppdrag i svenska kronor och deltagarnas konton i Europeiska centralbankens (ECB:s) avvecklings- system Target2 för överföringsuppdrag i euro.

Bankgirot har tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt 19 kap. lagen om värdepappersmarknaden.

4.2.4Avvecklingssystem för värdepapper

Avveckling av transaktioner med värdepapper omfattar ett över- föringsuppdrag avseende värdepapper och ett parallellt överförings- uppdrag avseende de matchande betalningarna.

Efter ett avslut (en transaktion) på värdepappersmarknaden, som antingen avser aktier eller räntebärande instrument, överförs de mot- svarande överföringsuppdragen till ett avvecklingssystem. Överföringen ombesörjs av deltagarna i avvecklingssystemet, som utgör mellanhänder mellan avvecklingssystemet och slutanvändarna. Deltagarna bär ansvaret för att avveckling sker på avsedd dag. Tidsspannet mellan transaktionen och då avveckling sker genom överföring av likvid benämns avveck- lingscykeln. Under lång tid har avvecklingscykeln i bl.a. Sverige varit tre bankdagar från transaktionen, vilket benämns T+3 (T står därvid för Trade Day). Genom förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler förkortas avvecklingscykeln till T+2. I såväl Sverige som de övriga nordiska länderna har den nya ordningen införts för den handel som sker på bl.a. reglerade marknader redan i oktober 2014.

Precis som fallet var vid betalningar genomförs nödvändiga kontroller innan avveckling sker (figur 1). I ett första steg sker registrering, varvid ett överföringsuppdrag införs i systemet. I ett andra steg kontrolleras att inblandade clearingmedlemmar har infört med varandra överens-

stämmande överföringsuppdrag avseende en och samma bakomliggande

113

4.2.5 Kontoföring av finansiella instrument

För handeln med finansiella instrument är infrastrukturen för kontoföring
av stor betydelse. Beträffande sådana finansiella instrument för vilka
aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling inte har utfärdats
(dematerialiserade instrument) eller där det genom förvaring eller på
annat likvärdigt sätt har säkerställts att en sådan handling inte kommer i
omlopp (immobiliserade instrument) framgår dispositionsrätten och
andra rättigheter som är knutna till ett innehav av värdepapper genom
kontoföring. Bestämmelser om kontoföring finns i lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen). Äganderätt
och särskild rätt till sådana finansiella instrument registreras i
avstämningsregister som förs av en central värdepappersförvarare (1 kap.
1 §).
I Sverige har endast Euroclear Sweden AB (tidigare VPC AB och
Värdepapperscentralen AB) auktorisation som central värdepappersför-
varare. Euroclear Sweden AB har också tillstånd som clearingorgan-
isation (se avsnitt 4.2.2). Kontoförande institut (bl.a. värdepappersinstitut
enligt definitionen i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden) får
under vissa förutsättningar vidta registreringsåtgärder i ett avstämnings-
register (1 kap. 3 § och 3 kap. 2 §).
Bland de överlåtbara värdepapper som berörs av förordningen om
förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler finns
aktier och andra värdepapper som motsvarar andelar i aktiebolag m.m.
samt depåbevis för aktier (artikel 2.1.35 i förordningen). Aktier är också i
praktiken mycket vanligt förekommande bland de finansiella instrument
som är föremål för kontoföring i Sverige. Det finns därför anledning att
beröra regleringen av aktiebolag här i landet. Svenska aktiebolag regleras
i aktiebolagslagen (2005:551). Även av aktiebolagslagen följer att aktier
som huvudregel kan överlåtas fritt (4 kap. 7 §).
Ett svenskt aktiebolag ska ha ett aktiekapital bestämt i antingen
svenska kronor eller i euro (1 kap. 4 § aktiebolagslagen). Ett aktiebolag
kan vara ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag (1 kap. 2 §
samma lag). I fråga om förordningen om förbättrad värdepappers-
avveckling och om värdepapperscentraler är det främst de publika
aktiebolagen som är av intresse, eftersom aktier eller teckningsrätter i ett
privat aktiebolag eller skuldebrev eller teckningsoptioner som ett sådant
bolag har gett ut inte får bli föremål för handel på en reglerad marknad,
en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) eller någon annan organiserad marknadsplats (1 kap. 8 §
samma lag). Som huvudregel får inte heller ett privat aktiebolag genom
annonsering eller på annat sätt försöka sprida sådana värdepapper till
allmänheten (1 kap. 7 § samma lag). Som framgår av avsnitt 5 omfattar
tillämpningsområdet för förordningen om förbättrad värdepappersav-
veckling och om värdepapperscentraler avveckling av samtliga finans-
iella instrument, medan reglerna om att värdepapper ska ha kontobaserad
form och om att avveckling ska ske inom viss tid omfattar värdepapper
som har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller handlas på en
annan handelsplats.
Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller
förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämnings-	115
	115

register enligt kontoföringslagen (avstämningsförbehåll, se 1 kap. 10 § aktiebolagslagen). De aktiebolag som inte är avstämningsbolag kallas kupongbolag. För samtliga aktiebolag gäller att en aktiebok ska föras (5 kap. 1 §). Den ska innehålla uppgifter om aktier och aktieägare i syfte att ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget och ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägande- förhållandena i bolaget (5 kap. 1 §). Vem som är skyldig att föra aktieboken och hur den ska föras varierar däremot beroende på om det rör sig om ett avstämningsbolag eller ett kupongbolag. För avstämnings- bolag gäller, sedan ett avstämningsregister har upprättats, att den centrala värdepappersförvararen, efter avtal med bolaget, ansvarar för att föra och bevara aktieboken, pröva frågor om att föra in aktieägare i den m.m. (5 kap. 12 §). Som huvudregeln ska den som har antecknats som aktie- ägare på ett avstämningskonto enligt kontoföringslagen genast föras in i aktieboken (5 kap. 13 §). För avstämningsbolag gäller således att innehållet i aktieboken ska spegla innehållet i avstämningsregistret. Innehållet i aktieboken skiljer sig åt mellan avstämningsbolag och kupongbolag (5 kap. 5, 6 och 11 §§).

Närmare bestämmelser om avstämningsregister finns i kontoför- ingslagen. Sådana register består av avstämningskonton som läggs upp för ägare av finansiella instrument som registreras enligt kontoför- ingslagen (4 kap. 1 § första stycket). Ett avstämningsregister förs för varje slag av finansiellt instrument. Aktier i ett avstämningsbolag ska vara registrerade i avstämningsregister (4 kap. 2 §). Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får däremot inte registreras i ett sådant register. Med aktier jämställs vissa andra rättigheter. På avstämningskontot ska bl.a. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt avseende det finansiella instrumentet anges (4 kap. 17 § 5). Innebörden av att vara registrerad som innehavare (ägare) på ett avstämningskonto är att innehavaren ska, med de begränsningar som framgår av kontot, anses ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet (6 kap. 1 §). I kontoföringslagen finns även bestämmelser om rättsverkan av en registrering av överlåtelse och pantsättning av finansiella instrument.

Avstämningsregister består alltså av avstämningskonton för de olika ägarna av det aktuella slaget av finansiellt instrument. Beträffande exempelvis ett svenskt aktiebolag som har 100 aktieägare finns det således 100 avstämningskonton. Det har också nämnts ovan att det ska anges på ett avstämningskonto hur många finansiella instrument som kontot omfattar. Det innebär, i fråga om exemplet ovan, att även om de 100 aktieägarna äger 1 000 aktier var, finns det endast ett avstäm- ningskonto per aktieägare i bolaget. Däremot kan givetvis var och en av dessa aktieägare äga t.ex. aktier i andra aktiebolag. I sådant fall antecknas detta på ett annat avstämningskonto, nämligen aktieägarens avstämnings- konto avseende just det bolaget. Med andra ord kan en och samma fysiska eller juridiska person ha ett stort antal avstämningskonton. I praktiken kan dock en sådan person få en överblick över sitt sammantagna innehav genom den kontoföringsstruktur som används av Euroclear Sweden AB. Detta bolag använder sig nämligen av det s.k. VPC-systemet. I VPC-systemet samlas innehavet på en kunds (konto-

116

havares) samtliga avstämningskonton på ett och samma värdepappers- konto (VP-konto). Beträffande VPC-systemet samt termen avstäm- ningsregister respektive avstämningskonton, se även figur 2 nedan.

Ett särskilt slag av avstämningskonton är det som kallas förvaltar- konton. Värdepappersinstitut och vissa andra juridiska personer får med- ges rätt att registreras som förvaltare av ett visst finansiellt instrument, i stället för att instrumentet registreras på ägarkonto (3 kap. 7 § konto- föringslagen). Vid förvaltarregistrering framgår det således inte av avstämningsregistret för vems räkning som det finansiella instrumentet förvaltas. I stället anges på kontot att det finansiella instrumentet i fråga förvaltas för annans räkning (3 kap. 9 § 2). Den för vars räkning de finansiella instrumenten förvaltas har i sin tur ett konto eller en depå hos förvaltaren. Det kan exempelvis röra sig om att en privatperson som äger några aktier har en depå hos en bank. Om en aktieägare har lämnat sina aktier till någon annan för förvaring, dvs. om aktierna är förvaltar- registrerade enligt ovan, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren under vissa förutsättningar (5 kap. 14 § aktiebolagslagen).

De finansiella instrument som kontoförs specificeras till antal och dess slag (4 kap. 17 § 3 och 18 § första stycket 2 kontoföringslagen). Det är däremot inte möjligt att särskilja två instrument av samma slag från varandra. Det innebär att instrument av samma slag är fungibel egendom på samma sätt som pengar. Vanligtvis avser också handeln med finansiella instrument fungibel egendom, dvs. de finansiella instrumenten är inte individuellt bestämda i parternas avtal (prop. 1997/98:160 s. 130). Så är dock inte fallet med t.ex. premieobligationer.

Den som är registrerad som ägare på ett avstämningskonto ska i regel anses ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet i fråga (6 kap. 1 § kontoföringslagen). En sådan registrering får även andra konsekvenser, t.ex. att personen i fråga ska antas vara behörig att ta emot nya aktier vid s.k. fondemission, ta emot teckningsrätt i vissa fall, ta emot vinstutdelning m.m. (4 kap. 49 § aktiebolagslagen). För såväl ägarkonton som förvaltarkonton gäller att registreringsåtgärderna inte utgör bevis om ägande utan anger endast vem som ska anses (presumeras) ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet. Vid behov får äganderättsfrågan avgöras efter en rättslig prövning med åberopande av relevant bevisning.

Avstämningsregister förs med hjälp av automatiserad behandling, dvs. elektroniskt (4 kap. 1 § första stycket kontoföringslagen). Av den anled- ningen är aktierna i sådana bolag dematerialiserade eller, i vissa fall, immobiliserade (se ovan). Det innebär att en aktieägare inte har rätt att få ett aktiebrev utfärdat för hans eller hennes aktier (6 kap. 1 § aktie- bolagslagen).

117

Figur 3. Översiktsbild över Euroclear Sweden AB:s VPC-system samt termerna avstämningskonto och avstämningsregister

4.3	Emission av värdepapper
Bestämmelser om utökning av aktiekapitalet finns i 11–16 kap. aktie-
bolagslagen. Aktiekapitalet kan utökas genom antingen fondemission
eller emission av nya aktier (nyemission alternativt inlösen av tidigare
utgivna teckningsoptioner eller konvertibler, 11 kap. 1 § samma lag). I
det förra fallet omvandlas i regel reserverade medel eller fritt eget kapital
i balansräkningen till bundet eget kapital i form av aktiekapital (12 kap.
1 §). Någon kapitalanskaffning på marknaden äger inte rum. Det finns
därför anledning att begränsa den följande framställningen till emission
av nya aktier i avstämningsbolag som ska vara registrerade i ett avstäm-
ningsregister i enlighet med 4 kap. 2 § första stycket kontoföringslagen.
En emission av nya aktier kan genomföras i ett steg, mot kontant
betalning alternativt apportegendom (nyemission), eller i flera steg
genom emission av teckningsoptioner som ger rätt att teckna nya aktier
eller konvertibler (11 kap. 1 § aktiebolagslagen). Konvertibler är
skuldebrev förenade med en rätt att konvertera skuldebrevet till nya
aktier. Det slutliga resultatet blir i samtliga fall att aktiebolaget i fråga
anskaffar av nytt kapital genom emission av nya aktier. Vid nyemission
av aktier har aktieägarna normalt företrädesrätt till nya aktier i proportion
till det antal aktier de redan äger. Motsvarande gäller för konvertibler.		119

Om det i emissionsbeslutet anges ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp för emissionens omfattning upphör beslutet att gälla om inte beloppet i fråga har tecknats. I ett sådant fall ska redan inbetalade belopp återbetalas. Det är en av flera anledningar till att involvera särskilda s.k. emissionsinstitut i samband med emissioner.

Euroclear Sweden AB har upprättat ett särskilt regelverk för emittenter och emissionsinstitut. Regelverket innehåller bl.a. ett krav om att emitt- enter ska anlita emissionsinstitut, i vart fall i samband med den initiala anslutningen av emittentens värdepapper och huvudsakligen i samband med frivilliga emissionshändelser (Euroclear Sweden AB, Regelverk för Emittenter och Emissionsinstitut, avsnitt 5.1).

Emissionsinstitutet, t.ex. en bank eller ett värdepappersbolag, ansvarar för att tillräcklig information registreras i avstämningsregistret, med beaktande av panthavares och andra rättighetshavares särskilda rätt till värdepapperen. Av detta skäl kräver regelverket för emittenter och emissionsinstitut att emissionsinstituten ska vara antagna som kontoförande institut med rätt att utföra registreringsåtgärder på avstäm- ningskonton. Det framgår bl.a. av definitionen av emissionsinstitut i avsnitt 1, samma regelverk.

Emissionsinstitut har även en ekonomisk funktion, genom att minska risker för s.k. moturval, dvs. risken att deltagande i nyemissioner ska visa sig vara systematiskt dåliga placeringar för investerarna. Detta motverkas genom att emissionsinstituten, till skillnad från emittenterna själva, är återkommande marknadsdeltagare.

Mot bakgrund av behovet att finna avsättning för emissioner som avser ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp kan det finnas ett behov av garantier i vissa fall. En garanti att teckna belopp som motsvarar del av eller hela emissionen kan lämnas av emissionsinstitutet självt, av institutionella investerare som har ett intresse i aktien eller av en kombination av dessa alternativ. Normalt samordnas garantierna av emissionsinstitutet. Garantier som lämnas av ett emissionsinstitut är normalt förenade med en extra kostnad för emittenten.

Emission av räntebärande instrument omfattas av färre begränsningar i lag jämfört med emission av aktier. Dock ska upptagande av lån i vissa fall godkännas av bolagsstämman. Detta gäller om lånevillkoren är beroende av företagets resultat eller utbetalade utdelningar. En central värdepappersförvarare får registrera skuldförbindelser utgivna av ett avstämningsbolag i ett avstämningsregister. Det regelverk som Euroclear Sweden AB har utformat för emittenter och emissionsinstitut gäller för kontoföring av finansiella instrument, vilket inkluderar räntebärande instrument.

4.4Olika modeller för kontoföring och olika slag av centrala värdepappersförvarare

Behovet av kontoföring är en direkt följd av besluten att dematerialisera (eller immobilisera) värdepapper (se ovan). De existerande modellerna för kontoföring har därför det gemensamt att rätten till ett värdepapper

framgår genom registrering på ett konto och att detta konto förs av den

120

centrala värdepappersförvararen, på samma nivå som registrering av
emissioner äger rum, dvs. på den högsta nivån. Med den högsta nivån
avses den kontoföring som sker hos den centrala värdepappersförvararen,
i motsats till sådana registreringar som vid förvaltarregistrering sker i en
förvaltares eget system (se ovan). Det är en central uppgift för den
centrala värdepappersförvararen att säkerställa en överensstämmelse
mellan å ena sidan summan av krediteringar på avstämningskonton och å
andra sidan emitterade volymer av samma värdepapper. Denna överens-
stämmelse eller konsistens brukar benämnas emissionens integritet.
Enligt den globalt sett dominerande modellen för kontoföring är
kontohavarna hos den centrala värdepappersförvararen begränsade till ett
antal depåbanker som för investerarnas innehav av värdepapper på egna
konton (i Sverige benämnt förvaltarregistrering, se ovan). Depåbankerna
är i sin tur kontohavare i den centrala värdepappersförvararen, dvs. på
den högsta nivån, där samma innehav av värdepapper förs på s.k.
omnibuskonton. Med sådana konton menas att ett stort antal kunders
värdepapper finns registrerade på ett och samma förvaltarkonto utan att
de enskilda kundernas individuella innehav separeras från varandra.
Det svenska och nordiska systemet för kontoföring skiljer sig genom
att tillåta, alternativt föreskriva, registrering av individuella innehav
direkt i den centrala värdepappersförvararens register. Det innebär att
investerare erbjuds möjligheten av individuellt separerade konton på den
högsta nivån, vilket innebär att en maximalt säker förvaring av
värdepapper erbjuds till låg kostnad. Det innebär å andra sidan att antalet
konton hos den centrala värdepappersförvararen blir mycket stort. Enligt
uppgift från Euroclear Sweden AB uppgår antalet kontohavare på den
högsta nivån till omkring 3,4 miljoner. Samtidigt uppgår antalet deltagare
i avvecklingssystemet, med vilka Euroclear Sweden AB har kontrakt-
uella relationer, till knappt 50.
Det är ett utmärkande drag för det svenska och nordiska systemet för
kontoföring, som även tillämpas i vissa andra länder, t.ex. Grekland och
Kina, att den centrala värdepappersförvararen inte ensam kan ansvara för
kundrelationerna med de individuella kontohavarna. Detta ansvar delas i
stället med kontoförande institut, vilka utses av den centrala
värdepappersförvararen. Som kontoförande institut får enligt svensk rätt
utses bl.a. värdepappersföretag och kreditinstitut som har tillstånd att
driva värdepappersrörelse. Dessa är den typ av marknadsdeltagare som
redan har den nödvändiga kundkontakten till följd av direktivet om
marknader för finansiella instrument och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och
finansiering av terrorism. För skada till följd av felaktiga registreringar
av ett kontoförande institut svarar den centrala värdepappersförvararen
solidariskt med det kontoförande institutet. Den centrala
värdepappersförvararens ansvar är i ett sådant fall begränsat till fem
miljoner kronor för varje skadefall (7 kap. 2 § kontoföringslagen).
Kontoföring av värdepapper på konton direkt hos den centrala
värdepappersförvararen lämpar sig för, i första hand, aktier och
räntebärande instrument som förs på avstämningskonton, dvs. på den
högsta nivån där registrering av emissioner äger rum. En sådan central
värdepappersförvarare som registrerar emissioner kan betecknas som en	121

värdepapperscentral för emittenter. Därmed blir investerarna kontohavare på samma nivå som där registrering av emissioner äger rum.

En central värdepappersförvarare kan vara kontohållare även för värdepapper som har emitterats genom en annan central värdepappers- förvarare på en annan marknad, i ett annat land. Det blir fallet om den förra centrala värdepappersförvararen upprättar en länk och blir deltagare i den senare centrala värdepappersförvararen, genom vilken en viss mängd av värdepapper förvaras av den förra centrala värdepappers- förvararen, vilken i just detta avseende kan betecknas som en värde- papperscentral för investerare.

En värdepapperscentral för investerare kommer att omfattas av samma harmoniserade regelverk som värdepapperscentraler för emittenter och kommer därför att erbjuda samma grad av säkerhet, inklusive möjlig- heten till individuellt separerade konton i förekommande fall. Emellertid sker registrering av individuella innehav, eller innehav som förs på omnibuskonton, inte på samma nivå som registreringen av emissioner äger rum. Skyldigheten att säkerställa emissionens integritet är emellertid oförändrad. Det kan därför ifrågasättas om det är någon skillnad ur investerarens perspektiv mellan att vara kontohavare i den ena eller andra typen av värdepapperscentral.

Konkurrensförhållandena på marknaden för centrala kontoförings- tjänster kommer troligen att påverkas av ECB:s initiativ till en Paneuropeisk plattform för avveckling av transaktioner med värdepapper, benämnd Target2-Securities (T2S), som ska tas i drift med början under 2015. Plattformen innebär att deltagande centrala värdepappersförvarare (värdepapperscentraler) ska utkontraktera avvecklingsmomentet till T2S, samtidigt som kontoföringen sker i egna system. Utkontrakteringen kan väntas medföra en kostnadspress för deltagande system genom till- komsten av en ytterligare aktör som också är avgiftsfinansierad. Sam- tidigt är det ett uttalat mål för regleringen av värdepappersmarknaden, bl.a. när det gäller förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, att avveckla nationella hinder för gräns- överskridande konkurrens. De samlade konsekvenserna för de hittills huvudsakligen nationella centrala värdepappersförvararna är svåra att bedöma.

4.5Regleringen av värdepappersmarknaden

4.5.1Inledning

Övergripande EU-regler om handel med finansiella instrument finns i MiFID II. Direktivet är en omarbetning av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID I). Det senare direktivet upphävs med verkan fr.o.m. den 3 januari 2017. MiFID II innehåller bl.a. regler avseende värdepappersföretag och reglerade marknader. Med en reglerad marknad avses i korthet ett multilateralt system som drivs och/eller leds av en marknadsoperatör, vilket sammanför eller underlättar sammanförandet av flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument m.m. så att det leder till ett kontrakt i fråga om finansiella

122

instrument upptagna till handel enligt dess regler och/eller system (artikel 4.1 21).

I Sverige finns tre reglerade marknader – Nasdaq OMX Stockholm, NGM Equity (Nordic Growth Market, avseende aktier och andra delägarrätter) och NDX (Nordic Growth Market, avseende övriga finansiella instrument). Den förstnämnda reglerade marknaden drivs av Nasdaq OMX Stockholm AB och de båda övriga av Nordic Growth Market Aktiebolag (NGM). Uttrycket handelsplats används i MiFID II och i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler som ett samlingsuttryck för reglerade marknader, MTF- plattformar (multilaterala handelsplattformar) och OTF-plattformar (organiserade handelsplattformar) (artikel 4.1.24 i MiFID II och artikel 2.1.42 i förordningen). Vissa av de upphävda reglerna i MiFID I ersätts av regler MiFIR.

MiFID I har genomförts i svensk rätt i huvudsak i lagen om värdepap- persmarknaden. Den lagen innehåller bl.a. bestämmelser om värdepap- persrörelse, börsverksamhet och clearingverksamhet. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur MiFID II ska genomföras i svensk rätt (dir. 2013:55).

Särskilda EU-regler finns bl.a. i fråga om information i form av prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad inom EU. Även i övrigt finns regelverk på EU-nivå om information till investerare.

Inom EU regleras frågor om clearing och avveckling i huvudsak dels i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister (se avsnitt 4.5.2), dels i det s.k. finality-direktivet (se vidare avsnitt 4.5.3). Vissa bestämmelser om clearing finns även i MiFID II och MiFIR. Nya regler om avveckling finns dessutom i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler (se avsnitt 5). Den förordningen gäller även kontoföring av finansiella instrument.

Det s.k. säkerhetsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, reglerar frågor om avtal om finansiellt säkerställande och finansiella säkerheter som berör vissa parter. Det har en särskild betydelse beträffande säkerheter som ställs bl.a. vid penningpolitiska operationer, repor (återköpsavtal) och derivatexponeringar (se vidare prop. 2013/14:111 s. 24–27).

4.5.2	Förordningen om OTC-derivat, centrala
	motparter och transaktionsregister
Genom förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transak-
tionsregister infördes regler för handeln med OTC-derivat. OTC-derivat
är, som berörs i avsnitt 4.2.1, derivatkontrakt som handlas bilateralt
mellan köpare och säljare vid sidan av reglerade marknader eller andra
handelsplatser. Det innebär att information om deras villkor och innehåll
i övrigt vanligtvis endast är tillgänglig för avtalsparterna. Bristande insyn
i handeln med OTC-derivat och förekomsten av stora motpartsrisker som
inte hade åtgärdats genom tillräckliga säkerheter, i kombination med en
påtaglig	koncentration av risker, anses ha bidragit till att förstärka	123

finanskrisen och dess förlopp under hösten 2008 (se prop. 2012/13:72 s. 15). Kommissionen inledde därför under hösten 2008 ett arbete för att åtgärda de identifierade bristerna, vilket ledde till ett förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som lades fram i september 2010. I mars 2012 kom Europaparlamentet och rådet överens om ett kompromissförslag. Förordningen om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister utfärdades i juli och trädde i kraft den 16 augusti 2012. I dagligt tal benämns förordningen ofta EMIR, vilket är en förkortning av den engelska benämningen European Market Infrastructure Regulation.

Förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions- register syftar till minskade motpartsrisker i och förbättrad genomlysning av handeln med derivatkontrakt. Den innehåller bl.a. regler om obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing, krav på säkerställande och vissa andra riskbegräns- ande tekniker i övriga fall, krav på rapportering av derivatkontrakt till transaktionsregister samt auktorisation av centrala motparter och registrering av transaktionsregister. Vilken funktion som centrala motparter fyller framgår av avsnitt 4.2.1 ovan. Vidare ger förordningen de nationella behöriga myndigheterna och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) vissa befogenheter att vidta åtgärder.

Med stöd av förordningen har kommissionen antagit flera delegerade förordningar och genomförandeförordningar som kompletterar den.

Med tanke på att förordningen innebär en skyldighet till central motpartsclearing i vissa fall, är det naturligt att den också reglerar centrala motparter i fråga om auktorisation, verksamhetsregler och tillsyn. Det gäller inte minst de centrala motparternas möjligheter att hantera riskerna i verksamheten, såsom kreditrisker, motpartsrisker, marknadsrisker, operativa risker, rättsliga risker och affärsrisker. I dessa avseenden är kapitalkraven av betydelse för de centrala motparternas motståndskraft (skäl 48). De centrala motparterna övertar risker som andra parter annars skulle utsättas för. De utsätter sig för risk i förhållande till clearingmedlemmarna. Även om clearingskyldigheten enligt förordningen är begränsad till OTC-derivat, gäller förordningens regler om centrala motparter generellt, oavsett om det är fråga om vissa typer av derivatkontrakt eller andra slags finansiella instrument (prop. 2012/13:72 s. 39 f.).

Det är också viktigt att spridningsriskerna av en obeståndssituation minimeras (skäl 65). Därför innehåller förordningen krav på clearing- medlemmarna (artikel 37). Av samma skäl finns också krav på åtgärder från den centrala motpartens sida, som kan tjäna som en buffert vid obestånd hos en clearingmedlem. Det gäller krav på marginalsäkerheter, obeståndsfond och andra finansiella medel (artiklarna 41–43). Samman- taget ska dessa åtgärder säkerställa att en central motpart kan motstå fallissemang för de två clearingmedlemmar som den centrala motparten har störst exponering mot (artikel 43.2). Om en clearingmedlem blir insolvent, ska den centrala motparten agera snabbt för att begränsa förluster och likviditetspåfrestningar (artikel 48.2).

För att bli clearingmedlem, och därigenom få en direkt avtalsrelation till den centrala motparten, krävs att företaget i fråga uppfyller

124

tillträdeskrav som fastställs av den centrala motparten (artikel 37.1). Ett företag eller någon annan kan däremot – utan att uppfylla dessa krav – få tillgång till clearing via en central motpart genom att bli kund till en clearingmedlem. Den som i sin tur är kund till en sådan kund kallas indirekt kund. Den termen förekommer emellertid inte i förordningen. Det förekommer däremot i en av de delegerade förordningar som kom- missionen har antagit och som kompletterar förordningen, nämligen kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013. Att en indirekt kund clearar genom en clearingmedlem benämns indirekta clearing- arrangemang och regleras särskilt i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 4.3 andra stycket).

Den 1 juni 2013 trädde en ny lag i kraft, lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Samma dag upphörde en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden som tidigare reglerade centrala motparter att gälla (20 kap. 5 §). Den nya lagen syftar till att anpassa svensk rätt till förordningen (prop. 2012/13:72 s. 21). I lagen finns bestämmelser om tillsyn och sanktioner. Med anledning av förord- ningen gjordes även vissa ändringar i bestämmelserna om clearingverk- samhet i lagen om värdepappersmarknaden.

Den 1 augusti 2014 trädde vissa lagändringar i kraft (SFS 2014:478, 2014:482, 2014:483 och 2014:513). Lagändringarna syftar dels till att undanröja eventuella konflikter eller oklarheter mellan förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och svensk rätt, dels till att förordningen ska få avsedd effekt (prop. 2013/14:111 s. 30– 33).

4.5.3Finality-direktivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finality-direktivet) syftar till att förhindra eller minimera rättsliga risker vid avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. De rättsliga riskerna hänför sig främst till frågan om ett visst förfarande eller ett visst avtal är giltigt enligt den tillämpliga nationella rätten. Den frågan är av intresse vid sådana störningar som kan uppkomma till följd av att insolvensförfaranden inleds avseende en deltagare i ett avvecklings- system. Framför allt handlar det om att minska riskerna för en domino- effekt som innebär att problem hos en deltagare sprider sig till andra deltagare och därigenom orsakar risker för den finansiella stabiliteten.

Med insolvensförfaranden avses i svensk rätt konkurs och företags- rekonstruktion. De rättsliga riskerna har således ett samband med kredit- och motpartsrisker, eftersom ett insolvensförfarande förutsätter att gäldenären i fråga är insolvent eller i vart fall har betalningssvårigheter. Enligt svensk rätt kan företagsrekonstruktion inte komma i fråga för clearingorganisationer, banker, försäkringsföretag, värdepappersbolag m.fl. Genom att förhindra eller minimera de rättsliga riskerna ska finality-direktivet bidra till säkerhet och stabilitet på finansmarknaden. Därigenom förenklas inte minst den gränsöverskridande handeln med

125

5Förordningen om förbättrad värdepapperavveckling och om värdepapperscentraler

5.1 Bakgrund och syfte

På senare år har flera förslag till EU-rättsakter avseende finansiell infra-
struktur lagts fram. Den 2 december 2008 antog rådet slutsatser av
innebörden att säkerheten och sundheten i avvecklingssystem för värde-
papper skulle stärkas och att de rättsliga hindren beträffande efterhandel-
infrastruktur mellan medlemsstaterna inom EU skulle minskas.
Den 20 oktober 2010 begärde rådet för finansiell stabilitet, FSB
(Financial Stability Board), att en översyn skulle göras avseende
internationella standarder för finansiell infrastruktur. I april 2012 antog
en kommitté inom Banken för internationell betalningsutjämning (BIS)
och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, IOSCO (Inter-
national Organization of Securities Commissions), globala principer för
finansmarknadsinfrastruktur. Förordningen om förbättrad värdepappers-
avveckling och om värdepapperscentraler är avsedd att överensstämma
med dessa standarder (skäl 6 till förordningen).
Ett förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling och
om värdepapperscentraler lades fram i mars 2012. Efter förhandlingar
inom Europaparlamentet respektive rådet och mellan dessa institutioner
antogs förordningen den 23 juli 2014. Förordningen trädde i kraft den 17
september 2014.
Förordningens övergripande syfte är att främja en säker, effektiv och
smidig värdepappersavveckling (artikel 1). I förordningen anges också
att dess huvudsyfte är att införa ett antal rättsliga skyldigheter för
marknadsoperatörer, bl.a. vad gäller att registrera alla överlåtbara
värdepapper i kontobaserad form hos en värdepapperscentral om dessa
värdepapper handlas på handelsplatser som omfattas av MiFID II och
MiFIR eller ställs som säkerhet enligt säkerhetsdirektivet (skäl 20).
Ytterligare en sådan skyldighet är kravet för samma slags värdepapper att
förpliktelserna ska avvecklas senast den andra bankdagen efter handeln
(T+2, se avsnitt 4.2.3). Med handelsplats avses detsamma som i MiFIR
(artikel 2.1.25 i den förordningen, se även avsnitt 4.5).
Kravet på registrering av värdepapper i kontobaserad form syftar till att
effektivisera avvecklingen och säkerställa integriteten i en värde-
pappersemission (skäl 11). Med tanke på kravet på registrering av värde-
papper i kontobaserad form och det förhållandet att värdepapperscen-
traler är ansvariga för driften av avvecklingssystem för värdepapper, är
det enligt förordningen av största vikt att säkerställa att alla värdepap-
perscentraler är säkra och sunda. Med hänsyn till att förordningen inför
ett antal krav på marknadsdeltagarna och med hänsyn till att
värdepapperscentraler ansvarar för driften av avvecklingssystem för
värdepapper, inklusive främjandet av punktlig avveckling, är det enligt
förordningen nödvändigt att i en och samma rättsakt även uppställa
enhetliga och direkt tillämpliga regler för auktorisation av och
kontinuerlig tillsyn över värdepapperscentraler (skäl 20).	129
	129

Förordningen syftar också till att undanröja de nuvarande hindren för en gränsöverskridande avveckling och därigenom åstadkomma en integrerad marknad för avveckling av värdepapper, utan åtskillnad mellan nationella och gränsöverskridande värdepapperstransaktioner (skälen 4 och 21). Genom konkurrens mellan värdepappercentraler ska marknadsdeltagare ges möjlighet att välja leverantör och minska beroendet av någon enskild infrastrukturleverantör.

En harmoniserad marknad för avvecklingstjänster innebär i sin tur att det enligt det som anges i förordningen finns skäl att fastställa befogen- heterna för tillsynsmyndigheterna. Det bör enligt förordningen finnas starka tillsyns- och sanktionssystem som bl.a. innebär att tillsyns- myndigheterna har tillgång till avskräckande sanktionsordningar (skäl 61).

5.2Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

Förordningen är uppdelad i sex avdelningar. Till förordningen finns en bilaga med tre avsnitt.

Förordningen innehåller dels enhetliga krav för avvecklingen av finansiella instrument i unionen, dels regler för värdepapperscentralers organisation och uppträdande (artikel 1). Förordningen är tillämplig på avveckling av alla finansiella instrument och på verksamheten hos värde- papperscentraler. Motsatsvis är förordningen således inte tillämplig på avveckling av betalningar som inte är hänförliga till finansiella instru- ment. I Sverige gäller det t.ex. Bankgirocentralens verksamhet.

En värdepapperscentral definieras som en juridisk person som dels driver ett avvecklingssystem för värdepapper, dels tillhandahåller minst ytterligare en huvudtjänst enligt avsnitt A i bilagan till förordningen (artikel 2.1.1). Med ett sådant avvecklingssystem avses i huvudsak detsamma som i artikel 2 a i finality-direktivet (artikel 2.1.10). Det anges dock särskilt att verksamheten ska bestå i utförandet av överförings- uppdrag avseende värdepapper och att sådana avvecklingssystem som drivs av en central motpart inte avses. I fråga om uttrycket central motpart finns det i förordningen en hänvisning till en definition i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions- register (artikel 2.1.16). De övriga huvudtjänster som en värdepappers- central får driva är dels ursprunglig registrering av värdepapper i ett kontobaserat system, dels tillhandahållande och förande av värde- papperskonton på den högsta nivån.

Det kan således konstateras att definitionen av uttrycket värdepap- perscentral är kopplad till driften av ett avvecklingssystem enligt finality- direktivet. Det direktivet gäller avvecklingssystemet som sådant, medan förevarande förordning reglerar värdepapperscentralens hela verksamhet. Medlemsstaterna är enligt förordningen skyldiga att utse och anmäla det avvecklingssystem som drivs av en viss värdepapperscentral enligt ett visst förfarande som anges i finality-direktivet (artikel 39.1 i förord- ningen).

130

5.3Krav på kontobaserad form, avvecklingsdag och avvecklingsdisciplin

Genom förordningen införs ett krav på att alla emittenter som är etablerade inom EU och som emitterar eller har emitterat överlåtbara värdepapper som har upptagits till handel eller handlas på en handelsplats ska se till att dessa värdepapper presenteras i kontobaserad form (artikel 3.1). Med handelsplats menas detsamma som i artikel 2.1 25 i MiFIR, dvs. en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF- plattform. Registrering i kontobaserad form kan ske antingen genom immobilisering eller efter en direkt emission i dematerialiserad form (se avsnitt 4.2.4). En övergångsbestämmelse gäller dock för det nya kravet – först fr.o.m. den 1 januari 2023 ska kravet tillämpas på överlåtbara värdepapper som har utfärdats efter detta datum och fr.o.m. den 1 januari 2025 ska det tillämpas på alla överlåtbara värdepapper (artikel 76.2).

Oavsett var någonstans emittenten i fråga är etablerad och oavsett om det rör sig om en nyemission eller inte, gäller att värdepapper som är föremål för transaktioner på en handelsplats ska vara registrerade i kontobaserad form hos en värdepapperscentral, på eller före den avsedda avvecklingsdagen (artikel 3.2). Vidare gäller ett krav på registrering i kontobaserad form beträffande värdepapper som ”överförs” till följd av ett avtal om finansiellt säkerställande enligt artikel 2.1 a i säkerhets- direktivet. Med ett sådant avtal avses i huvudsak de svenska rättsfigur- erna pantavtal och säkerhetsöverlåtelse (prop. 2013/14:111 s. 25 f. med där angivna hänvisningar).

Förordningen innehåller ett krav på att transaktioner avseende överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar och utsläppsrätter ska avvecklas senast två dagar efter handeln (artikel 5). Det rör sig således om ett krav på avveckling T+2 (se avsnitt 4.2.3). Vissa undantag från detta krav finns. Med anledning av kravet införs även nya regler om avvecklingsdisciplin, dvs. krav som syftar till att avvecklingen ska ske i tid (artiklarna 6 och 7). En särskild regel finns för företag som internaliserar en avveckling, dvs. värdepappersbolag eller kreditinstitut som avvecklar värdepapper för egen eller andras räkning vid sidan av ett anmält avvecklingssystem för värdepapper (artiklarna 2.1.11 och 9).

Artiklarna 4 och 8 innehåller regler om behöriga myndigheter för tillsynen av kraven i artikel 3 om värdepapper i kontobaserad form, respektive artiklarna 6 och 7 om avvecklingsdisciplin.

5.4 Auktorisation av och tillsyn över värdepapperscentraler

Enligt förordningen ska en värdepapperscentral vara auktoriserad och stå
under tillsyn av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat (artikel
10). Värdepapperscentralerna ska ansöka om auktorisation inom sex
månader från den dag då samtliga av vissa särskilt angivna s.k. tekniska
standarder har trätt i kraft (artikel 69.2, se även avsnitt 5.10 nedan). Den
behöriga myndigheten ska utses av respektive medlemsstat (artikel 11).	131
	131

Utöver den behöriga myndigheten ska vissa andra relevanta myndigheter medverka vid auktorisering av en värdepapperscentral (artikel 12). I förordningen finns flera regler om vilka krav i förordningen som den behöriga myndighetens tillsyn ska omfatta. Det finns också krav på att den behöriga myndigheten bl.a. genomför en översyn och utvärdering av en värdepapperscentral med ett visst tidsintervall (artikel 22) och samarbetar med andra myndigheter på visst sätt (artiklarna 14 och 24). Behöriga och relevanta myndigheter samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska utbyta information, inklusive i en krissituation. I det senare fallet ska informationsutbytet även omfatta Europeiska systemrisknämnden (artiklarna 13 och 15).

Frågan om hos vilken behörig myndighet som en juridisk person ska ansöka om auktorisation avgörs med ledning av var personen i fråga är etablerad (artikel 16.1). Närmare regler om auktorisation m.m. finns i artiklarna 17–20. Auktorisationen innebär bl.a. att en värdepapperscentral får tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater än den medlemsstat i vilken den är etablerad. Esma ska upprätthålla ett register över värde- papperscentraler, bl.a. gällande tjänster för vilka de har auktoriserats (artikel 21). För tillhandahållande av huvudtjänster och inrättandet av en filial gäller särskilda villkor (artikel 23). Värdepapperscentraler från tredjeland får också tillhandahålla tjänster inom EU med särskilda villkor för huvudtjänster och inrättandet av en filial (artikel 25).

Medlemsstaterna ska fastställa regler om administrativa sanktioner och säkerställa att de behöriga myndigheterna får påföra sådana sanktioner och besluta om andra åtgärder vid överträdelse av förordningen (artikel 61). Beslut om administrativa sanktioner ska offentliggöras (artikel 62). Det finns dock ett krav i förordningen om att den behöriga myndigheten, i fråga om vissa slags överträdelser, ska var behörig att åtminstone besluta om vissa särskilt angivna sanktioner (artikel 63). Vidare finns det ett krav på att de behöriga myndigheterna ”om lämpligt” ska beakta vissa särskilt angivna omständigheter när de i ett enskilt fall beslutar om sanktioner (artikel 64). De behöriga myndigheterna ska inrätta effektiva mekanismer som uppmuntrar till rapportering av överträdelser av förordningen (artikel 65). Slutligen ska det finnas en rätt att överklaga beslut och åtgärder enligt förordningen till domstol (artikel 66).

5.5Krav på värdepapperscentraler

Genom förordningen införs ett antal rörelseregler för värdepapperscen- traler. Vissa av reglerna tar sikte på värdepapperscentralernas interna organisation och administration (artiklarna 26–29). Det finns också en särskild regel som begränsar möjligheterna till utkontraktering (outsour- cing), dvs. möjligheterna att låta en tredje part utföra tjänster eller verk- samheter för en värdepapperscentrals räkning (artikel 30). Utan hinder av regeln om utkontraktering får dock en värdepapperscentral låta en annan person än värdepapperscentralen ansvara för att utföra registreringar på värdepapperskonton som upprätthålls av värdepapperscentralen, om så krävs enligt nationell rätt (artikel 31). Denna regel, som berör konto- förande institut enligt svensk rätt, behandlas närmare i avsnitt 10.

132

I förordningen finns även uppföranderegler (artiklarna 32–35). Dessa regler innehåller bl.a. villkor för deltagare i avvecklingssystemet.

Vissa särskilda rörelseregler i förordningen benämns stabilitetskrav och tar bl.a. sikte på de risker som värdepapperscentralernas verksamhet är utsatt för. En värdepapperscentral är skyldig att ha ett sunt risk- hanteringsramverk för att hantera dessa risker (artiklarna 42–45). Bland stabilitetskraven finns också krav på att värdepapperscentraler ska förvara sina finansiella tillgångar hos centralbanker, auktoriserade kreditinstitut eller auktoriserade värdepapperscentraler (artikel 46). Där- utöver finns även kapitalkrav för värdepapperscentraler (artikel 47).

5.6Krav på värdepapperscentralernas tjänster

Genom förordningen införs nya krav avseende de tjänster som värdepapperscentraler tillhandahåller (artiklarna 36–41). I allmänhet berör dessa krav vilka regelverk och förfaranden som värdepappers- centralerna ska ha, respektive vidta, i syfte att säkerställa att de aktuella tjänsterna lever upp till vissa målsättningar. Det handlar bl.a. om att säkerställa integriteten i värdepappersemissioner samt minska och hantera de risker som är förknippade med förvaring och avveckling av transaktioner med värdepapper (artikel 36). Kravet på att upprätthålla emissionens integritet preciseras på så sätt att värdepapperscentralen ska säkerställa att antalet värdepapper i en emission överensstämmer med antalet värdepapper som har registrerats på värdepapperskonton (artikel 37). Det anges särskilt att övertrassering av värdepapper m.m. inte ska vara tillåtet i ett avvecklingssystem som drivs av en värdepapperscentral.

Förordningen innehåller ett krav på att värdepapperskonton för olika deltagare – och vissa fall även deltagarnas kunder – ska separeras från varandra (artikel 38). Även i övrigt ska värdepapperscentralerna se till att avvecklingssystemet erbjuder ett tillfredsställande skydd och att överföringsuppdragen blir oåterkalleliga vid en viss tidpunkt (artikel 39). De ska bl.a. ha regler och förfaranden för att begränsa effekterna av obestånd hos deltagare (artikel 41). När avveckling av värdepappers- transaktioner sker mot kontanta medel, ska den ske på basis av leverans mot betalning (på engelska delivery versus payment, DvP). I första hand ska kontantavveckling ske via centralbankskonton (artikel 40).

5.7Länkar mellan värdepapperscentraler

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler innehåller en rad regler angående länkar mellan värdepap- perscentraler. Med en sådan länk avses ett arrangemang som innebär att en värdepapperscentral blir deltagare i en annan värdepapperscentrals avvecklingssystem för värdepapper, i syfte att underlätta överföring av värdepapper från deltagarna i den sistnämnda värdepapperscentralen till deltagarna i den förstnämnda värdepapperscentralen (artikel 2.1.29). Det kan också röra sig om att en värdepapperscentral får indirekt tillträde till en annan värdepapperscentral via en mellanhand. Av definitionen av

133

uttrycket länkar mellan värdepapperscentraler följer att standardiserade, anpassade och indirekta länkar samt samverkande länkar (länkar för driftskompabilitet) omfattas.

Bland reglerna om länkar mellan värdepapperscentraler finns krav avseende riskhantering, auktorisation, skydd för deltagare, rätt till tillträde m.m. (artiklarna 48 och 50–52). Det finns även bestämmelser om rätt till ömsesidigt tillträde mellan en värdepapperscentral å ena sidan och en central motpart och en handelsplats å andra sidan (artikel 53).

5.8Emittenters tillträde till värdepapperscentraler

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler innehåller en ny regel av innebörden att en emittent ska ha rätt att låta värdepapper som har upptagits till handel på reglerade marknader eller MTF-plattformar eller som handlas på handelsplatser att registreras hos vilken värdepapperscentral som helst i en medlemsstat (artikel 49). Det gäller under förutsättning av värdepapperscentralens acceptans. En begäran får avböjas endast på grundval av en genom- gripande riskbedömning eller med hänvisning till de åtgärder som värde- papperscentralen skulle behöva vidta för att möjliggöra användarnas efterlevnad av bolagsrätten eller annan liknande nationell rätt som, enligt förordningen, ska fortsätta att tillämpas.

5.9Anknutna banktjänster

Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler får en värdepapperscentral inte tillhandahålla s.k. anknutna banktjänster enligt avsnitt C i bilagan till förordningen såvida den inte har beviljats en särskild auktorisation för det ändamålet (artikel 54). Det finns särskilda regler om prövningen av en ansökan om sådan auktorisation, om återkallelse av auktorisationen, stabilitetskrav m.m. (artiklarna 55–60).

	5.10	Motsvarande regler i förordningen om OTC-
		derivat, centrala motparter och
		transaktionsregister
	Harmoniserade regler för auktorisation av och tillsyn över centrala
	motparter infördes, som berörs i avsnitt 4.5.2, genom förordningen om
	OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Dessa regler
	motsvarar i viss mån det som anges om värdepapperscentraler i förord-
	ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
	centraler.
	Även centrala motparter auktoriseras av den behöriga myndigheten i
	hemmedlemsstaten (artikel 22 i förordningen om OTC-derivat, centrala
	motparter och transaktionsregister). Medan förordningen om förbättrad
134	värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler pekar ut en krets

av relevanta myndigheter som ska delta i auktorisationen i vissa fall
(artikel 12), föreskriver förordningen om OTC-derivat, centrala mot-
parter och transaktionsregisteratt tillsynskollegier med bredare represen-
tation ska delta i auktorisationen av en central motpart (artiklarna 18 och
19 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions-
register). I båda förordningarna finns det regler om informationsutbyte
och samarbete mellan myndigheter, inklusive i en krissituation. Behöriga
myndigheter ska vid utövandet av sina uppgifter vederbörligen beakta
beslutens potentiella effekter i övriga berörda medlemsstater, särskilt i en
krissituation (artiklarna 13–15 i förordningen om förbättrad värde-
pappersavveckling och om värdepapperscentraler samt artiklarna 23, 24
och 84 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transak-
tionsregister).
De organisatoriska kraven innebär bl.a. att företagsledningen ska ha
tillräcklig erfarenhet och att aktieägarna ska vara lämpliga mot bakgrund
av behoven av en sund och ansvarsfull ledning (artikel 27 i förordningen
om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler och
artiklarna 27 och 30 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter
och transaktionsregister). I båda fallen finns det bestämmelser om
inrättandet av en rådgivande användarkommitté, som i fallet med centrala
motparter benämns riskkommitté (artikel 28 i båda förordningarna).
Uppförandereglerna innehåller krav på deltagare och bestämmelser om
öppenhet gällande priser och avgifter. I båda fallen ska öppna, objektiva
och icke-diskriminerande kriterier för deltagande fastställas av
värdepapperscentralen respektive den centrala motparten. I det senare
fallet anges särskilt att deltagaren ska ha tillräckliga finansiella resurser
och operativ förmåga för att fullgöra skyldigheterna som deltagare i en
central motpart (artiklarna 33 och 34 i förordningen om förbättrad
värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler samt artiklarna 37
och 38 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transak-
tionsregister). I båda fallen finns det även regler om skydd av deltagarnas
och deras kunders intressen genom krav på separation av värdepaper
respektive separering av positioner, inklusive bestämmelser om
individuell separering på begäran av deltagarna (artikel 38 i förordningen
om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler och
artikel 39 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och
transaktionsregister).
Stabilitetskraven är mer utförliga för centrala motparter som har
positioner mot alla som deltar i handeln med ett finansiellt instrument
som är föremål för central clearing. Förordningen om OTC-derivat,
centrala motparter och transaktionsregister innehåller bl.a. utförliga
bestämmelser om marginalsäkerheter och andra finansiella resurser och
deras användning i händelse av en deltagares obestånd (artiklarna 40–
46). I båda fallen finns det emellertid bestämmelser om regler och
förfaranden i samband med en deltagares obestånd. Dessa bestämmelser
är emellertid mer utförliga för centrala motparter (artikel 41 i förord-
ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
centraler samt artikel 48 i förordningen om OTC-derivat, centrala
motparter och transaktionsregister). Det finns även kapitalkrav i båda
fallen, som även de är väsentligt mer detaljerade för centrala motparter
(artikel 47 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om	135

värdepapperscentraler samt artiklarna 16 och 50 a–50 d i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister).

Båda förordningarna innehåller bestämmelser om ömsesidigt tillträde till marknader respektive annan infrastruktur (artikel 53 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler och artiklarna 7 och 8 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Båda förordningarna innehåller även bestämmelser om samverkande länkar som ska föregås av auktorisation (artiklarna 19.1 och 48 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler) respektive föreläggas tillsynskollegiets bedöm- ning (artiklarna 51–54 i förordningen om OTC-derivat, centrala motpart- er och transaktionsregister). Förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler innehåller därutöver bestäm- melser om s.k. standardiserade och anpassade länkar som innebär att en värdepapperscentral blir deltagare hos en annan värdepapperscental på samma eller liknande villkor som andra deltagare (artiklarna 50–52).

5.11Angränsande rättsakter

I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler har ändringar gjorts i vissa andra rättsakter. Anmälda avvecklingssystem i enlighet med finality-direktivet ska anmälas till Esma och inte till kommissionen (artikel 70). Definitionen av en värde- pappercentral i MiFID II ändras genom hänvisning till denna förordning (artikel 71). En regel om utebliven avveckling i blankningsförordningen utgår med anledning av att motsvarande regler ska gälla enligt denna förordning (artikel 72). Slutligen innehåller artikel 73 regler om avgräns- ningen mellan denna förordning och MiFID II respektive MiFIR. En värdepapperscentral som tillhandahåller tjänster som är uppräknade i avsnitten A och B i bilagan till förordningen undantas från tillämpnings- området för MIFID II respektive MiFIR, medan en värdepapperscentral som därutöver tillhandahåller investeringstjänster ska omfattas av reglerna i MiFID II med vissa undantag och hela MiFIR.

5.12Det fortsatta arbetet inom EU

Av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler följer att Esma ska utarbeta förslag till s.k. tekniska standarder på ett stort antal områden. Enligt förordningen delegeras befogenhet till kommissionen att anta dessa tekniska standarder. De kommer att antas som genomförandeakter enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska svara för auktorisation och tillsyn av värdepapperscentraler som är etablerade inom deras territorium. Denna behöriga myndighet ska även, senast den 18 december 2014, delge Esma en förteckning över relevanta nyckel- bestämmelser i den bolagsrätt och annan liknande rätt enligt vilken värdepapper utfärdas. Behöriga myndigheter som har utsetts till följd av

136

6	Allmänna utgångspunkter
6.1	Ändringar i svensk rätt

Promemorians förslag: Lagstiftningsåtgärder vidtas i den utsträck-
ning förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
värdepapperscentraler förutsätter att kompletterande bestämmelser
införs i svensk rätt. Dessutom ska de bestämmelser i svensk rätt som
kommer i konflikt med förordningen upphävas.
De ändringar som behöver göras i svensk rätt med anledning av
förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
papperscentraler genomförs i huvudsak i kontoföringslagen.
Skälen för promemorians förslag: En EU-förordning är direkt
tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får
inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda
åtgärder för att genomföra förordningen om förbättrad värdepappersav-
veckling och om värdepapperscentraler i svensk rätt får Sverige därför i
princip inte vidta. Som redogjorts för i avsnitt 5 förutsätter dock vissa
regler i förordningen att en rad olika nationella bestämmelser införs. Det
krävs bl.a. att varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska
svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs. Vidare fordras att
denna myndighet ges de befogenheter som den enligt förordningen ska
ha, samt att medlemsstaterna inför sanktioner mot överträdelser av
reglerna i förordningen. Vilka regler i förordningen som förutsätter att
nationella bestämmelser införs framgår i huvudsak av att det i förord-
ningen anges att ”medlemsstaterna ska säkerställa att…”, medlems-
staterna ska se till att…”, medlemsstaterna ska ”fastställa vilka krav som
ska gälla i sådana fall” och liknande formuleringar. Dessa regler riktar
sig alltså, i likhet med det som gäller för EU-direktiv, i första hand till
medlemsstaterna. En rad andra regler i förordningen riktar sig däremot
direkt till värdepapperscentralerna, de behöriga myndigheterna eller
andra offentliga organ eller enskilda parter. Sådana regler kräver inte att
några svenska lagstiftningsåtgärder vidtas.
I övrigt bör lagstiftningsåtgärder vidtas i den utsträckning svensk rätt
kommer i konflikt med förordningens regler. Förordningen har företräde
framför svensk nationell rätt. För att undvika normkonflikter bör dock de
svenska bestämmelser som strider mot förordningens regler upphävas
eller anpassas till förordningen.
Bestämmelser för de företag som i svensk rätt motsvarar värde-
papperscentraler i förordningen, nämligen centrala värdepappersför-
varare, finns i huvudsak i kontoföringslagen. I fråga om termerna värde-
papperscentral respektive central värdepappersförvarare, se avsnitt 6.2. I
vissa avseenden finns bestämmelser i kontoföringslagen som överlappar
reglerna i förordningen och därför behöver upphävas. Det gäller särskilt
bestämmelserna om auktorisation av centrala värdepappersförvarare i
2 kap. samma lag. I andra avseenden finns bestämmelser i kontoförings-
lagen som behöver ändras i sak, men som till följd av förordningen ändå
ska finnas i svensk lag. Det gäller inte minst bestämmelserna om tillsyn i
9 kap. samma lag. De ändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till		139

förordningen bör därför i huvudsak genomföras i kontoföringslagen, eftersom det är främst den lagen som reglerar de frågor som omfattas av förordningens tillämpningsområde. I avsnitt 7 föreslås dock betydande ändringar i aktiebolagslagen.

I lagen om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om clearing- verksamhet och clearingorganisationer. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 6.4.

6.2Termen värdepapperscentral

Promemorians förslag: Termen central värdepappersförvarare i svensk rätt ersätts med termen värdepapperscentral.

Gällande rätt: Före det att kontoföringslagen trädde i kraft hade ett bolag, Värdepapperscentralen VPC AB, ett s.k. legalmonopol på konto- föring av finansiella instrument. Med legalmonopol avses i detta sammanhang att endast Värdepapperscentralen VPC AB fick utföra kontoföring av finansiella instrument i avstämningsregister (på den högsta nivån). Genom kontoföringslagen avskaffades monopolet och det blev i stället möjligt för en bredare krets av juridiska personer att få auktorisation som central värdepappersförvarare med behörighet att registrera finansiella instrument i avstämningsregister (prop. 1997/98:160).

Anledningen till att termen central värdepappersförvarare valdes vid införandet av kontoföringslagen var att regeringen ansåg att det fanns skäl för att ansluta till den i internationella sammanhang vedertagna beteckningen CSD, som är en förkortning av den engelska termen Central Securities Depositary (a. prop. s. 96 f.). Regeringen ansåg däremot att termen central kontoförare inte borde väljas, eftersom det fanns en förväxlingsrisk mellan den termen och termen kontoförande institut.

Termen central värdepappersförvarare definieras i kontoföringslagen som ett företag som har auktorisation enligt 2 kap. samma lag att konto- föra finansiella instrument i avstämningsregister (1 kap. 3 §).

Vid sidan av kontoföringslagen förekommer termen central värde- pappersförvarare i ett stort antal andra författningar.

Förordningens innehåll: Som framgår av avsnitt 5.2 definieras termen värdepapperscentral i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. Det ska röra sig om en juridisk person som dels driver ett avvecklingssystem för värdepapper, dels tillhandahåller minst ytterligare en huvudtjänst enligt avsnitt A i bilagan till förordningen (artikel 2.1.1). Med ett sådant avvecklings- system avses i huvudsak detsamma som i artikel 2 a i finality-direktivet (artikel 2.1.10). Det anges dock särskilt att verksamheten ska bestå i utförandet av överföringsuppdrag i förordningens mening, dvs. avseende värdepapper, och att sådana avvecklingssystem som drivs av en central motpart inte avses. I fråga om uttrycket central motpart finns det i förordningen en hänvisning till en definition i förordningen om OTC-

derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 2.1.16). De

140

övriga huvudtjänster som en värdepapperscentral får driva är dels
ursprunglig registrering av värdepapper i ett kontobaserat system, dels
tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på den högsta
nivån.
Med den högsta nivån avses konton som finns hos värde-
papperscentralen, i motsats till depåer och liknande konton som används
vid förvaltarregistrering eller liknande indirekt registrering av finansiella
instrument genom s.k. depåbanker och liknande institut (se avsnitt 4.4).
Det finns således en slags hierarki av konton vid kontoföring av
finansiella instrument.
I förordningen finns det en särskild definition av termen värde-
papperscentral från tredjeland (artikel 2.1.2).
Förordningen innebär att endast auktoriserade värdepapperscentraler,
inklusive centralbanker som fungerar som värdepapperscentraler, får
driva avvecklingssystem för värdepapper (artikel 18.2). Centralbankerna
och vissa andra offentliga organ är dock undantagna från kraven på
auktorisation för och tillsyn över värdepapperscentraler, såvida de inte
inrättar ”en separat enhet” för driften av avvecklingssystemet (skäl 9).
Skälen för promemorians förslag: Definitionen av termen värde-
papperscentral i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och
om värdepapperscentraler är inte identisk med definitionen av termen
central värdepappersförvarare i kontoföringslagen. Avstämningskonton i
svensk rätt är emellertid konton på den högsta nivån, dvs. konton som
finns hos den centrala värdepappersförvararen. Kontoföring i avstäm-
ningsregister enligt definitionen i kontoföringslagen innebär således ett
”tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå”
enligt definitionen i förordningen. Det finns således en överensstämmelse
mellan förordningen och kontoföringslagen som innebär att den som är
central kontoförare enligt svensk rätt i praktiken också utför en
huvudtjänst enligt förordningen. Kontoförande institut omfattas inte av
definitionen i förordningen, eftersom de inte tillhandahåller och upprätt-
håller konton av ifrågavarande slag.
Med ett avvecklingssystem enligt artikel 2 a i finality-direktivet avses
förenklat sett ett formellt arrangemang mellan tre eller flera deltagare
med gemensamma regler och standardiserade arrangemang för clearing
eller för att utföra överföringsuppdrag mellan deltagarna. Överförings-
uppdragen kan avse såväl penningbelopp (betalningar) som överföring av
äganderätten till värdepapper (artikel 2 i i direktivet). De flesta företag
som bedriver kontoföring inom EU torde också driva ett avveck-
lingssystem enligt finality-direktivet. För Sveriges del är det också fallet
med Euroclear Sweden AB, som driver VPC-systemet (se avsnitt 4.2.4).
Vid genomförandet av finality-direktivet i svensk rätt gjordes
bedömningen att VPC-systemet skulle anmälas till kommissionen som
ett avvecklingssystem enligt direktivet (prop. 1999/2000:18 s. 47–49).
Även om driften av ett avvecklingssystem inte är en förutsättning för att
anses som en central värdepappersförvarare enligt kontoföringslagen, är
det alltså i praktiken svårt att se hur en central värdepappersförvarare ska
kunna bedriva sin verksamhet utan att uppfylla definitionen av värde-
papperscentral enligt förordningen.
Det är däremot givetvis möjligt att driva ett avvecklingssystem som
avser betalningar, vilket t.ex. är fallet med den verksamhet som bedrivs	141

av Bankgirocentralen BGC AB, dvs. Bankgirot (se Finansinspektionen och Sveriges Riksbank, Utvärdering av Bankgirocentralen BGC AB:s betalningssystem 2010, Finansinspektionens dnr 10-6463). Eftersom ett sådant avvecklingssystem inte avser värdepapper, omfattas inte den som driver systemet av definitionen av värdepapperscentral i förordningen. Det avvecklingssystem som drivs av Riksbanken, dvs. RIX-systemet, omfattas inte heller av förordningens tillämpningsområde. Det beror på dels att systemet avser betalningar och inte överföring av värdepapper, dels att Riksbanken inte utför någon annan huvudtjänst enligt bilaga A till förordningen. Att Riksbanken får tillhandahålla system för avveckling av betalningar framgår av 6 kap. 7 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen). Som framgår ovan skulle det i och för sig vara möjligt för Riksbanken att driva ett avvecklingssystem även för värde- papper utan att omfattas av de krav i förordningen som gäller auktorisa- tion och tillsyn (skäl 9).

Med tanke på att förordningen är direkt tillämplig och innehåller såväl rättigheter som skyldigheter för värdepapperscentraler, framstår det som olämpligt att behålla termen central värdepappersförvarare och den ovan berörda definitionen av den termen i svensk rätt. Det gäller inte minst med tanke på att förordningen förutsätter att Sverige inför vissa bestämmelser i lag som kompletterar förordningen. Tillämpningen av olika definitioner och termer skulle i betydande mån försvåra samt innebära en osäkerhet för Finansinspektionen och för de berörda företagen med tanke på denna koppling mellan förordningen och svensk lag. Det torde inte heller vara praktiskt möjligt att driva verksamhet som central värdepappersförvarare utan att omfattas av förordningens tillämp- ningsområde.

Det kan visserligen anföras som ett argument mot användningen av termen värdepapperscentral att det för tankarna till Värdepappers- centralen VPC AB, som tidigare hade ett legalmonopol för kontoföring av finansiella instrument. Den verksamheten bedrivs dock numera av Euroclear Sweden AB, vars firma inte innebär någon risk för förväxling.

Mot ovanstående bakgrund bör termen central värdepappersförvarare i svensk rätt ersättas med termen värdepapperscentral. Någon definition av den senare termen bör dock inte göras i svensk lag. I stället bör en hänvisning till definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen tas in i konto- föringslagen. Definitionen av denna term i förordningen omfattar alla värdepapperscentraler som är etablerade inom EES. Det innebär att termen värdepapperscentral omfattar betydligt fler företag än termen central värdepappersförvarare. Det innebär också att det i vissa fall kan finnas skäl att skilja mellan svenska och utländska värdepapperscentraler (se vidare bl.a. avsnitten 8 och 13). Endast de värdepapperscentraler som är etablerade i Sverige (svenska värdepapperscentraler) ska ansöka om tillstånd hos och stå under tillsyn av den behöriga myndigheten i Sverige. Utländska värdepapperscentraler är således etablerade i ett annat land inom EES är Sverige.

Termen värdepapperscentral från tredjeland definieras också i förordningen (artikel 2.1.2). En sådan värdepapperscentral är etablerad i tredjeland, dvs. utanför EES.

142

Utöver ändringar i kontoföringslagen innebär den ändrade terminolog- in att följdändringar måste göras i en mängd olika lagar och andra föreskrifter.

6.3Rubriken till kontoföringslagen

Promemorians förslag: Rubriken till kontoföringslagen ändras till lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Skälen för promemorians förslag: Kontoföringslagen har sitt ursprung i den numera upphävda aktiekontolagen (1989:827). Innan förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler började gälla fanns det inte någon harmoniserad lagstiftning inom EU i fråga om sådan verksamhet som i dag omfattas av förordningens tillämpningsområde.

I förevarande promemoria föreslås ett stort antal ändringar i konto- föringslagen. Många av ändringarna avser näringsrättslig reglering av värdepapperscentraler, bl.a. avseende tillsyn och sanktioner. I syfte att markera att förslagen i promemorian innebär en betydande omarbetning av lagen, att den innehåller väsentliga inslag av rörelsereglering och att den kompletterar förordningen om värdepapperscentraler och om förbätt- rad värdepappersavveckling, bör rubriken till lagen ändras till lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

6.4Kontoföringslagens tillämpningsområde och termen finansiella instrument

Promemorians förslag: Definitionen av termen finansiella instrument i kontoföringslagen förtydligas på så sätt att det uttryckligen anges att även aktier och vissa utpekade aktierelaterade rättigheter i privata aktiebolag som är avstämningsbolag omfattas av lagens tillämpnings- område.

Skälen för promemorians förslag: Som framgår av avsnitt 4.2.4 ovan gäller bestämmelserna om kontoföring i kontoföringslagen för finansiella instrument. Lagens definition av denna term, och därigenom avgräns- ningen av lagens tillämpningsområde, har gjorts genom en hänvisning till lagen om värdepappersmarknaden. Den sistnämnda lagen genomför MiFID I. Även förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler tar sin utgångspunkt i definitionen av termen finansiella instrument enligt MiFID I (artiklarna 2.1.8 och 76.7). Från och med 2017 är det i stället MiFID II som avses.

I förarbetena till kontoföringslagen uttalades att avsikten var att lagen ska vara tillämplig på aktier i avstämningsbolag oberoende av om de är utgivna för allmän omsättning eller inte (prop. 1997/98:160 s. 168). Med andra ord skulle även aktier i privata avstämningsbolag kunna konto-

143

föras. I praktiken är också en majoritet av de avstämningsbolag för vilka avstämningsregister förs hos Euroclear Sweden AB privata aktiebolag.

Vid genomförandet av MiFID I gjordes bedömningen att aktier i privata aktiebolag, med hänsyn till förbuden i 1 kap. 7 och 8 §§ aktie- bolagslagen mot att sådana aktier sprids till en bredare krets eller blir föremål för organiserad handel, inte borde anses som överlåtbara värde- papper (prop. 2006/07:115 s. 282). Sådana aktier skulle därigenom inte heller omfattas av definitionen av finansiella instrument i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 § första stycket 1). En sådan avgrän- sning kan te sig naturlig med utgångspunkt i lagen om värdepappers- marknaden. Vid förarbetsuttalandet förbisågs dock att avgränsningen skulle få konsekvenser även för den då gällande kontoföringslagen, efter- som definitionen av finansiella instrument i kontoföringslagen hänvisar till den i lagen om värdepappersmarknaden.

Oavsett förarbetsuttalandet vid genomförandet av MiFID I är det uppenbart att kontoföringslagens bestämmelser även bör omfatta konto- förda aktier och andra rättigheter i privata aktiebolag. Det är visserligen möjligt att, med stöd av förarbetsuttalandena avseende kontoförings- lagen, analogivis komma fram till en sådan tolkning av gällande rätt. Mot en sådan tolkning talar dock att termen finansiella instrument används i flera olika rättsakter på finansmarknadens område. Med tanke på frågans betydelse, inte minst för rättsverkningarna för enskilda aktieägare och förtroendet för det dematerialiserade systemet, bör det dock förtydligas att kontoföringslagens tillämpningsområde även omfattar kontoföring av aktier och aktierelaterade rättigheter i privata aktiebolag som är avstäm- ningsbolag.

Definitionen av finansiella instrument bör dock hänvisa till den artikel i förordningen som definierar finansiella instrument. Därigenom har termen finansiella instrument en och samma innebörd på hela finans- marknadens område. I definitionen av denna term i kontoföringslagen bör det dock därutöver anges att aktier och aktierelaterade rättigheter i privata avstämningsbolag jämställs med finansiella instrument vid tillämpningen av lagen. Eftersom kontoföring av aktier som inte är finansiella instrument enligt EU-rätten ligger utanför tillämpnings- området för förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, står det Sverige fritt att tillämpa bestämmelser om kontoföring även på sådana aktier.

6.5Clearingverksamhet och clearingorganisationer

Promemorians förslag: Lagen om värdepappersmarknaden ska inte gälla för sådan clearingverksamhet som avses i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

Gällande rätt: Bestämmelser om clearingverksamhet finns i lagen om värdepappersmarknaden. Med clearingverksamhet avses enligt 1 kap. 5 § 6 fortlöpande verksamhet som består i att

144

a)på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

b)träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

c)på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument.

En clearingorganisation definieras i lagen om värdepappersmarknaden som ett företag som har fått tillstånd att driva clearingverksamhet, antingen enligt den lagen eller enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1 kap. 5 § 5).

De berörda termerna överensstämmer med dem i den numera upphävda lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet före ikraftträdandet av lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 552). Av led a ovan framgår att avräkningar som är hänförliga till betalningar omfattas av termen clearingverksamhet även om betalningarna saknar samband med någon transaktion hänförlig till finansiella instrument. Det anges även uttryckligen i förarbetena till bestämmelsen att valutaclearing omfattas av samma term (a. prop. a. s.).

Lagen om värdepappersmarknaden innehåller särskilda bestämmelser om clearingverksamhet (19–21 kap.). Dessa bestämmelser innehåller bl.a. krav på clearingorganisationers verksamhet och på deltagare i clear- ingverksamhet. Därutöver finns vissa bestämmelser som är gemensamma för clearingorganisationer och vissa andra finansiella företag. Dessa bestämmelser gäller bl.a. tystnadsplikt, tillsyn, ingripanden och över- klagande.

Genom de inledande anpassningar av svensk rätt som gjordes med anledning av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som trädde i kraft den 1 juni 2013 infördes ett uttryckligt undantag från tillämpningsområdet för lagen om värdepappersmarknaden i fråga om centrala motparter (1 kap. 1 § tredje stycket, beträffande dessa lagändringar, se även avsnitt 4.5.2). Undantaget avser den som driver clearingverksamhet enligt led b ovan, dvs. genom att träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument. Med undantaget avses centrala motparter enligt förordningen (prop. 2012/13:72 s. 38 f.). Bakgrunden till undantaget är att centrala motparter driver verksamhet som uppfyller definitionen av clearingverksamhet i lagen om värdepappersmarknaden, särskilt när det gäller led b ovan. Enligt undantaget ska endast vissa bestämmelser om bl.a. tillsyn gälla för centrala motparter. Det möjliggörs av att förord- ningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister inte omfattar dessa frågor (a. prop. a. s.). Som berörs ovan omfattar dock termen clearingorganisation i lagen om värdepappersmarknaden uttryckligen centrala motparter, till följd av att det särskilt anges att en clearingorganisation kan vara ett företag som har fått tillstånd enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions- register. Ett sådant tillstånd är detsamma som en auktorisation som central motpart enligt artikel 14 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Förordningens innehåll: Förordningen om förbättrad värdepappersav-
veckling och om värdepapperscentraler är tillämplig på avveckling av	145

	alla finansiella instrument och på verksamheten hos värdepappers-
	centraler (artikel 1). Avveckling definieras som slutförandet av en värde-
	papperstransaktion i syfte att reglera förpliktelserna mellan parterna i den
	transaktionen genom överföring av kontanta medel eller värdepapper
	eller bådadera (artikel 2.1.7).
	Som berörs i avsnitt 5.2 definieras en värdepapperscentral i förord-
	ningen som en juridisk person som dels driver ett avvecklingssystem för
	värdepapper, dels tillhandahåller minst ytterligare en huvudtjänst enligt
	avsnitt A i bilagan till förordningen (artikel 2.1 1). Med ett sådant
	avvecklingssystem avses i huvudsak detsamma som i artikel 2 a i
	finality-direktivet (artikel 2.1.10). Det anges dock särskilt att
	verksamheten ska bestå i utförandet av överföringsuppdrag avseende
	värdepapper och att sådana avvecklingssystem som drivs av en central
	motpart inte avses. I fråga om uttrycket central motpart finns det i förord-
	ningen en hänvisning till en definition i förordningen om OTC-derivat,
	centrala motparter och transaktionsregister (artikel 2.1.16). De övriga
	huvudtjänster som en värdepapperscentral får driva är dels ursprunglig
	registrering av värdepapper i ett kontobaserat system, dels tillhanda-
	hållande och förande av värdepapperskonton på den högsta nivån.
	Skälen för promemorians förslag: Av avsnitt 6.1 följer att de
	rörelseregler för värdepapperscentraler som behöver finnas i svensk rätt
	ska tas in i kontoföringslagen. På så sätt uppnås en enhetlig reglering av
	värdepapperscentraler för såväl den verksamhet som i dag är att bedöma
	som clearingverksamhet och den verksamhet som benämns kontoföring
	av finansiella instrument.
	Med ”slutförande” av en värdepapperstransaktion enligt definitionen
	av termen avveckling i förordningen (artikel 2.1.7) måste avses bl.a.
	avräkning av förpliktelser mellan de aktuella parterna. Det gäller inte
	minst då detta slutförande enligt definitionen ska syfta till att relegera
	förpliktelserna mellan parterna i en värdepapperstransaktion. Det anges
	visserligen inte uttryckligen i förordningen att avräkningen avses.
	Emellertid föregås alltid en betalning eller leverans av värdepapper av en
	avräkning (nettning) parterna emellan. Det innebär att definitionen av
	avveckling i förordningen omfattar i vart fall en del av det som definieras
	som clearingverksamhet i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 5 §
	6 a). Avräkning (clearing) avseende sådana betalningar som inte har
	samband med en värdepapperstransaktion omfattas dock inte av
	förordningens tillämpningsområde. Med andra ord överlappar inte
	definitionen i lagen om värdepappersmarknaden förordningen i det
	avseendeet.
	Även led c i definitionen av clearingverksamhet i lagen om
	värdepappersmarknaden överlappar förordningens tillämpningsområde.
	Det följer av att ”överföring av kontantmedel eller värdepapper” efter en
	värdepapperstransaktion uttryckligen är en del av termen avveckling som
	det definieras i förordningen, samtidigt som led c i definitionen i lagen
	avser överföring av likvid eller instrument. Det senare får i samman-
	hanget anses vara en ”väsentligt sätt” att ansvara för avveckling av för-
	pliktelser.
	Led b i definitionen av clearingverksamhet i lagen kommer också, i
	vart fall till viss del, i konflikt med förordningen. Som konstateras ovan
146	är det centrala motparter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala

7Avstämningsregister, avstämningskonton och avstämningsbolag

7.1	Termerna avstämningsregister och
	avstämningskonto

Promemorians förslag: Avstämningsregister ska definieras som ett
register som består av avstämningskonton som läggs upp för ägare av
finansiella instrument som registreras enligt kontoföringslagen.
Skälen för promemorians förslag: En värdepapperscentral enligt
definitionen i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och
om värdepapperscentraler driver ett avvecklingssystem för värdepapper
och tillhandahåller minst en ytterligare huvudtjänst som förtecknas i
avsnitt A i bilagan till förordningen (artikel 2.1.1). De tillkommande
huvudtjänsterna i bilagan avser dels ursprunglig registrering av
värdepapper i ett kontobaserat system, benämnd notarietjänst, dels
tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå,
benämnd central kontoföringstjänst. Tjänsterna framstår som besläktade
eftersom båda avser den högsta nivån där värdepapper skapas genom
emission. Kontoföring på den högsta nivån är i sin tur en förutsättning
för att värdepappren ska vara fritt överlåtbara genom debitering och
kreditering av värdepapperskonton. Tjänsterna har samband med
förordningens krav på att värdepapper som tas upp till handel respektive
handlas på handelsplatser ska presenteras i kontobaserad form (artikel 3).
Förordningen ger inte någon ytterligare vägledning gällande tillhanda-
hållandet av huvudtjänster. Det understryks av frånvaron av befogenhet
för kommissionen att anta delegerade akter. Av bemyndigandet till
kommissionen i artikel 2.2 att anta delegerade akter för att ytterligare
specificera vissa av de anknutna tjänster som anges i avsnitten B och C i
bilagan till förordningen framgår nämligen motsatsvis att någon sådan
ytterligare specifikation inte kommer att göras när det gäller huvud-
tjänsterna i bilagans avsnitt A. Medlemsstaterna bör därmed vara fria att
specificera nödvändiga detaljer om tjänsternas utförande, vilket
inbegriper frågor om terminologi. Det kan också nämnas att det i
förordningen uttryckligen anges att frågan om vilken ”metod” som ska
användas för den ursprungliga registreringen av ett värdepapper i
kontobaserad form inte regleras i förordningen (skäl 11).
Systemet med kontoförda värdepapper infördes i Sverige under 1989
och 1990, till följd av den numera upphävda aktiekontolagen (1989:827).
Genom den nuvarande kontoföringslagen infördes fr.o.m. 1999 regler om
kontoförda finansiella instrument som även avser andra instrument än
aktier. Sverige har därmed infört ett system med kontoförda värdepapper
som motsvarar reglerna i artikel 3 i förordningen om förbättrad värde-
pappersavveckling och om värdepapperscentraler.
Enligt gällande rätt ska kontoförda finansiella instrument som har
utfärdats i Sverige sedan kontoföringslagen blev tillämplig vara emitter-
ade i dematerialiserad form. Det ligger väl i linje med förordningens
krav, som visserligen inte avser alla finansiella instrument utan som		149

	begränsas till överlåtbara värdepapper som har upptagits till handel eller
	handlas på reglerade marknader, MTF-plattformar och OTF-plattformar
	(handelsplatser).
	Genom aktiekontolagen skedde en övergång från dokumentbaserade
	värdepapper till kontoförda värdepapper, till att börja med avseende
	aktier. När den lagen 1999 ersattes av kontoföringslagen ersatte också
	termen avstämningskonto den tidigare termen aktiekonto. Termen aktie-
	konto ansågs inte längre vara lämpligt eftersom kontoföringslagen är
	generellt tillämplig (prop. 1997/98:160 s. 171). Termen avstämnings-
	register kvarstod dock sedan tidigare. Termerna avstämningsregister och
	avstämningskonto har därmed gamla anor och en vedertagen betydelse
	som förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler inte ger anledning att ändra.
	Kontoföring i avstämningsregister avser äganderätt och särskild rätt till
	dematerialiserade eller immobiliserade finansiella instrument (1 kap. 1 §
	kontoföringslagen). Med sådana instrument avses att en skriftlig
	handling, t.ex. ett aktiebrev, inte har utfärdats respektive att det genom
	förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte
	kommer i omlopp. För kontoförda finansiella instrument får det inte
	utfärdas någon sådan skriftlig handling. Om så har skett, är handlingen
	inte giltig (4 kap. 5 § första stycket kontoföringslagen). För finansiella
	instrument som har utfärdats i ett annat land än Sverige gäller i stället att
	aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling som har utfärd-
	ats ska vara inlämnad till förvaring hos den centrala värdepappers-
	förvararen eller för detta företags räkning (4 kap. 5 § andra och tredje
	styckena).
	Avstämningsregister består av avstämningskonton och förs genom
	automatiserad behandling (4 kap. 1 § första stycket kontoföringslagen)
	Varje innehavare av finansiella instrument som registreras i enlighet med
	kontoföringslagen ska ha ett eller flera sådana avstämningskonton, såvida
	inte instrumenten är förvaltarregistrerade. Av det följer att avstämnings-
	register bildar en sammanställning av ägare till ett avstämningsbolag.
	Med avstämningsbolag förstås ett aktiebolag vars bolagsordning
	innehåller ett förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett
	avstämningsregister i enlighet med kontoföringslagen (1 kap. 3 §
	kontoföringslagen och 1 kap. 10 § aktiebolagslagen, se vidare avsnitt
	4.2.4).
	För en översiktsbild avseende termerna avstämningsregister och
	avstämningskonton, se figurerna 2 och 3 i avsnitt 4.2.4.
	Förande av avstämningskonton och avstämningsregister motsvarar
	förordningens centrala kontoföringstjänst, eftersom det handlar om
	upprätthållande och förande av värdepapperskonton på den högsta nivån.
	Förordningens regler om tillhandahållande och förande av värdepappers-
	konton på högsta nivå är av övergripande natur. Närmare bestämmelser
	om hur kontoföringen ska gå till, hur värdepapperskontona ska organ-
	iseras eller rättsverkningarna av registreringsåtgärderna saknas således.
	Därmed torde det åligga medlemsstaterna att närmare reglera huvud-
	tjänsternas utförande. Det gäller framför allt de civilrättsliga rättsverk-
	ningarna av registreringsåtgärderna, som inte alls berörs i förordningen.
	Det bör dock även gälla de närmare näringsrättsliga bestämmelserna om
150	hur värdepapperscentralen ska organisera avstämningsregister eller annan

motsvarande kontostruktur i sina system. Det bör därför vara möjligt att i
huvudsak behålla bestämmelserna om avstämningsregister och avstäm-
ningskonton i 4 kap. kontoföringslagen och bestämmelserna om regist-
reringsåtgärder i 5 kap. samma lag. Eftersom termerna avstämnings-
register och avstämningskonto är väl inarbetade och förenliga med
förordningen saknas det skäl att ändra dem. Dessa termer bör därför be-
hållas i kontoföringslagen. Detsamma gäller bestämmelsen om avstäm-
ningskonton i 4 kap. 16 §.
I syfte att förtydliga innebörden av termen avstämningsregister, bör det
tas in en ny definition i kontoföringslagen. En utgångspunkt är att
avstämningsregister är något som en svensk värdepapperscentral, dvs. en
sådan som är auktoriserad av Finansinspektionen, för inom ramen för en
central kontoföringstjänst (se vidare avsnitt 7.2). Definitionen bör
innehålla samma krav på avstämningsregister som i dag följer av 4 kap.
1 § kontoföringslagen. Den bör därför innehålla en hänvisning till den
bestämmelsen. Definitionen innebär att endast svenska värdepappers-
centraler för avstämningsregister. Detta är en naturlig följd av att Sverige
endast kan meddela kompletterande bestämmelser till förordningen i
fråga om värdepapperscentraler som är auktoriserade här i landet och att
respektive medlemsstat själv har att reglera att de civilrättsliga rätts-
verkningarna av en registreringsåtgärd som sker på den statens territor-
ium. I avsnitt 7.4 behandlas i vilken utsträckning en utländsk mot-
svarighet ska jämställas med ett avstämningsregister.
En särskild fråga är om registreringar i avstämningsregister i vissa fall
kan äga rum på lägre nivå än den högsta nivån enligt förordningen och
om alla registreringar i en värdepapperscentrals eget system sker i
avstämningsregister enligt svensk rätt. Det gäller t.ex. då en utländsk
värdepapperscentral (issuer CSD) registrerar en emission av aktier, dvs.
en registreringsåtgärd på den högsta nivån, och värdepapperscentralen
låter vissa av dessa aktier kontoföras hos en annan värdepapperscentral,
t.ex. Euroclear Sweden AB, i egenskap av investor CSD (angående dessa
termer, se avsnitt 4.4). Med detta avses att en emission har registrerats
hos den första värdepapperscentralen, issuer CSD, och att Euroclear
Sweden AB (investor CSD) är deltagare hos denne och har upprättat en
länk enligt artikel 48 i förordningen. I ett sådant fall har Euroclear
Sweden AB ett omnibuskonto hos den första värdepapperscentralen och
registrerar samma antal finansiella instrument i ett avstämningsregister i
sitt eget system. Det möjliggör att de finansiella instrumenten kan regist-
reras på avstämningskonton (värdepapperskonton enligt förordningen)
hos Euroclear Sweden AB oavsett ursprung. Det innebär i sin tur att dess
deltagare, t.ex. en svensk bank, inte behöver bli deltagare även i den
första värdepapperscentralen. Här förutsätts alltså att den andra värde-
papperscentralen, i exemplet Euroclear Sweden AB, finns i Sverige och
att kontoföringslagen därför är tillämplig på dess verksamhet.
De ovan beskrivna länkarna mellan värdepapperscentraler är i regel
gränsöverskridande. I ett sådant fall bör det inte råda någon tvekan om att
kontoföringen hos den andra värdepapperscentralen sker på den högsta
nivån i det landet. Men även om det är fråga om en länk mellan två
värdepapperscentraler i Sverige, vilket skulle kunna ske i framtiden, bör
kontoföringen anses ske på den högsta nivån och i avstämningsregister.
En motsatt bedömning, dvs. att kontoföringen hos den andra värde-	151

papperscentralen inte sker i avstämningsregister, skulle medföra att registreringsåtgärderna där inte får de rättsverkningar till följd av överlåtelse, pantsättning m.m. som följer av 6 kap. kontoföringslagen. En sådan bedömning skulle alltså medföra långtgående och synnerligen negativa konsekvenser, som i förlängningen skulle försvåra den målsättning med gränsöverskridande konkurrens som finns bakom för- ordningen.

Enligt kontoföringslagen kan centrala värdepappersförvarare och motsvarande utländska företag, i framtiden värdepapperscentraler, vara förvaltare av finansiella instrument för annans räkning (se vidare avsnitt 11). Denna möjlighet infördes i syfte att länkar mellan en svensk central värdepappersförvarare och motsvarande förvarare utomlands skulle kunna skapas (prop. 1997/98:160 s. 119). Möjligheten innebär att en värdepapperscentral (A) kan ha rätt att förvalta finansiella instrument som finns registrerade i avstämningsregister hos en annan värdepappers- central (B) för en kunds (C:s) räkning. Som framgår ovan kan utveck- lingen medföra att såväl A och B är svenska värdepapperscentraler och därigenom omfattas av bestämmelserna om avstämningsregister. För förvaltarregistrering finns särskilda bestämmelser om tidpunkten då en överlåtelse eller en pantsättning blir giltigt gentemot tredje man (3 kap. 10 § andra stycket kontoföringslagen). Dessa bestämmelser avser dock det fallet att förvaltaren själv inte för avstämningsregister, dvs. inte själv är en central värdepappersförvarare (i framtiden värdepapperscentral). Detta förhållande framgår av formuleringen ”samma rättsverkningar som om överlåtelsen eller pantsättningen hade registrerats i ett avstämnings- register. Av denna formulering följer att bestämmelserna om avstäm- ningsregister ska tillämpas på den förvaltare som själv för avstäm- ningsregister. I exemplet ovan bör därför bestämmelserna om rättsverkan av registrering i avstämningsregister i 6 kap. kontoföringslagen tillämpas på de registreringsåtgärder som A vidtar snarare än 3 kap. 10 § tredje stycket samma lag. Således talar inte heller bestämmelserna om förvaltarregistrering mot att de registreringsåtgärder som vidtas av en värdepapperscentrals eget system är att bedöma som kontoföring på den högsta nivån enligt förordningen och att de sker i avstämningsregister enligt svensk rätt.

Det kan tilläggas att förordningens bestämmelser om länkar synes förutsätta att båda de berörda värdepapperscentralerna kan föra värdepapperskonton på den högsta nivån, eftersom detta är en av de huvudtjänster som ingår i definitionen av värdepapperscentral. Det skulle ur förordningens perspektiv te sig främmande att en värdepapperscentral skulle bedömas som något annat än en värdepapperscentral enbart till följd av att en länk upprättas med en annan värdepapperscentral.

Dessutom förutsätter inte bara förordningen utan även kontoförings- lagen att länkar mellan värdepapperscentraler kan förekomma. Av 4 kap. 4 § första stycket samma lag framgår att registrering i avstämnings- register i Sverige får ske av finansiella instrument som har utfärdats i ett annat land. En förutsättning är att den utländska motsvarigheten till central värdepappersförvarare har avskilt instrumenten för den svenska värdepappersförvararens räkning, vilket i de flesta rättsordningar har en sakrättslig innebörd. Enligt kontorföringslagen ska alltså även sådana,

152 ”länkade”, finansiella instrument registreras i avstämningsregister. Det

7.2Förande av avstämningsregister

Promemorians förslag: Svenska värdepapperscentraler som är auktoriserade att tillhandahålla en central kontoföringstjänst enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler ska göra detta genom kontoföring av finansiella instrument. Det senare uttrycket ska definieras som registrering i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp. Bestäm- melsen i kontoföringslagen om att avstämningsregister endast får föras av auktoriserade centrala värdepappersförvarare upphävs.

De regler om hantering av personuppgifter som finns i förordningen och i rättsakter som har antagits med stöd av förordningen ska ha företräde framför personuppgiftslagen.

Bestämmelserna om rättigheter och skuldebrev som har utfärdats innan kontoföringslagen blev tillämplig upphävs.

Promemorians bedömning: Bestämmelser om vad som ska anges på ett avstämningskonto, vilka finansiella instrument som ska, respektive får, registreras i avstämningsregister och om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag samt bestämmelserna om registeringsåtgärder behöver i huvudsak inte ändras till följd av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler.

Gällande rätt: Avstämningsregister för kontoföring av finansiella instrument får endast föras av auktoriserade centrala värdepappers- förvarare (1 kap. 1 § andra stycket kontoföringslagen). Kontoförings- lagen innehåller bestämmelser om vilka slags finansiella instrument som ska, respektive får, registreras i avstämningsregister (4 kap. 2 och 3 §§). Det anges särskilt att aktier i svenska avstämningsbolag ska registreras i ett avstämningsregister, medan aktier i svenska bolag som inte är avstäm- ningsbolag inte får registreras i avstämningsregister. Avgränsningen till avstämningsbolag syftar till att undvika osäkerhet om rättsverkningarna av registreringsåtgärder i avstämningsregister (prop. 1997/98:160 s. 172). Begränsningen till att det ska röra sig om ett avstämningsregister behandlas i avsnitt 7.4.

I 4 kap. 5–14 §§ kontoföringslagen finns det bestämmelser som rör övergången mellan kontoförda finansiella instrument som är registrerade i avstämningsregister och andra finansiella instrument som antingen är dokumentbaserade eller som upphör att vara registrerade hos en viss central värdepappersförvarare. Av 4 kap. 5 § framgår att det för värdepapper som har registrerats på avstämningskonto inte får före- komma några fysiska värdepapper, med undantag för finansiella instru- ment som har utfärdats i ett annat land än Sverige. Detta undantag har sin grund i behovet att möjliggöra kontoföring av utländska värdepapper som kan vara kontobaserade genom förvaring under betryggande former

154

(immobilisering), dock under förutsättning att de finansiella instrumenten
har avskilts för ändamålet hos den utländska värdepappersförvararen.
Bestämmelser om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag
och om finansiella instrument som har emitterats eller utfärdats innan
kontoföringslagen blev tillämplig finns i 4 kap. 6–12 §§. I 4 kap. 13 §
anges att handlingar som har makulerats i samband med övergången till
ett kontobaserat system ska förvaras i original eller kopia i minst tio år. I
4 kap. 14 § anges vidare att en central värdepappersförvarare får delegera
vissa uppgifter som anges i 4 kap. 6–13 §§ till ett kontoförande institut,
inklusive makulering av handlingar. I 4 kap. 15 § finns bestämmelser om
den centrala värdepappersförvararens ansvar att överlämna information
om innehållet i samtliga avstämningskonton till emittenten eller en annan
central värdepappersförvarare om ett finansiellt instrument upphör att
vara registrerat i avstämningsregister hos värdepappersförvararen i fråga.
I 4 kap. 17–19 §§ finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska
anges på ett avstämningskonto. Registreringsuppgifter som anges beträff-
ande skuldförbindelser i 4 kap. 19 § ska, i enlighet med 4 kap. 3 §,
tillämpas på andra finansiella instrument än svenska aktier (prop.
1997/98:160 s. 175).
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om kontoföring och övriga frågor som avses i
4 kap. kontoföringslagen (4 kap. 21 § samma lag).
En central värdepappersförvarare som har underrättats av domstol om
ett konkursbeslut,	i enlighet med 12 § 14 konkursförordningen
(1987:916), ska vidarebefordra underrättelsen till samtliga förvaltare som
är registrerade hos värdepappersförvararen (4 kap. 22 § kontoförings-
lagen).
Kontoföringslagen innehåller ett krav på att anmälningar som avser
förhållanden som ska framgå av ett avstämningsregister ska registreras
utan dröjsmål (genast) och att registrering ska ske på avstämningskonto
när samtliga villkor för det är uppfyllda (5 kap. 1 §). Anmälningar som är
ofullständiga och som inte har kompletterats inom en vecka efter ett
föreläggande om det, ska vara utan verkan (5 kap. 2 §). En begäran om
registrering på avstämningskonto som inte uppfyller villkoren för
registrering ska avslås (5 kap. 3 §). En registrering som innehåller någon
uppenbar oriktighet ska rättas (5 kap. 4 §). Den vars rätt berörs har
yttranderätt om inte rättelsen är till förmån för den personen eller ett
yttrande annars är uppenbart obehövligt. En central värdepappers-
förvarare får avföra	uppenbart betydelselösa uppgifter ur ett register
(5 kap. 5 §). Avförda uppgifter ska dock bevaras i minst tio år. Regist-
reringsåtgärder i enlighet med kap. 5 kontoföringslagen kan vidtas av den
centrala värdepappersförvararen eller av ett kontoförande institut,
beroende på innehållet i avtalet mellan de två (prop. 1997/98:160 s. 176).
Förordningens innehåll: Förordningen innehåller bestämmelser om
att överlåtbara värdepapper som har upptagits till handel eller handlas på
handelsplatser ska vara kontobaserade (artikel 3.1). Med handelsplatser
förstås en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform
(artikel 2.1.42). Förordningen gör ingen skillnad mellan dokument-
baserade värdepapper som har kontobaserad form genom betryggande
förvaring (immobilisering) och värdepapper som redan från början har
emitterats i dematerialiserad form. Det är ett villkor för transaktioner på		155

	en handelsplats att relevanta värdepapper har registrerats i kontobaserad
	form hos en värdepapperscentral och att så har skett senast på den
	avsedda avvecklingsdagen (artikel 3.2).
	I förordningen finns vidare vissa regler om kontoföring som avser
	regelbundna avstämningsåtgärder m.m. från värdepapperscentralens sida
	med syfte att säkerställa emissionens integritet (artikel 37). Över-
	trassering av värdepapper, debetsaldon och skapande av värdepapper är
	uttryckligen förbjudet.
	Skälen för promemorians förslag och bedömning: Som framgår av
	avsnitt 7.1 motsvaras att föra avstämningsregister enligt kontoförings-
	lagen av att föra värdepapperskonton på den högsta nivån enligt förord-
	ningen (central kontoföringstjänst enligt bilaga A, punkten 2). Alla
	värdepapperscentraler som auktoriseras enligt förordningen har rätt att
	föra värdepapperskonton på den högsta nivån, förutsatt att auktorisa-
	tionen omfattar detta. Kravet i kontoföringslagen på att endast auktoris-
	erade värdepappersförvarare får föra avstämningsregister innebär en
	begränsning till företag som är auktoriserade av Finansinspektionen (se
	definitionen i 1 kap. 1 § andra stycket). De svenska bestämmelserna om
	avstämningsregister är dock inte tillämpliga på utländska värdepappers-
	centraler.
	I syfte att knyta samman reglerna om auktorisation av värdepappers-
	centraler och termen central kontoföringstjänst i förordningen med
	bestämmelserna om avstämningsregister i kontoföringslagen bör en ny
	bestämmelse tas in i lagen. Bestämmelsen bör innebära att svenska
	värdepapperscentraler som är auktoriserade att tillhandahålla en central
	kontoföringstjänst enligt förordningen om förbättrad värdepappers-
	avveckling och om värdepapperscentraler ska göra detta genom
	kontoföring av finansiella instrument. Det senare uttrycket ska i sin tur, i
	linje med gällande rätt, definieras som registrering i avstämningsregister
	av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella
	instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande
	skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har
	utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säker-
	ställts att handlingen inte kommer i omlopp. Av bestämmelsen följer
	alltså att endast värdepappercentraler som har svensk auktorisation får
	föra det som i svensk rätt benämns avstämningsregister. Saken kan också
	uttryckas som att de register som sådana värdepapperscentraler för ska
	benämnas avstämningsregister.
	Till följd av den föreslagna bestämmelsen och reglerna i förordningen
	blir den nuvarande bestämmelsen om förande av avstämningsregister är
	överflödig. Bestämmelsen bör därför upphävas.
	Det finns ingen anledning att ändra skyldigheten för en central värde-
	pappersförvarare, i framtiden svensk värdepapperscentral, att vara
	personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för verk-
	samheten i fråga (4 kap. 1 § första stycket kontoföringslagen). I fråga om
	behandlingen av personuppgifter ska personuppgiftslagen tillämpas om
	inget annat följer av kontoföringslagen eller annan författning (4 kap. 1 §
	andra stycket). Det framstår som lämpligt att även förordningen om
	förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler samt
	rättsakter som har meddelats med stöd av den förordningen (genom-
156	förandeakter och delegerade rättsakter) ska ha företräde framför person-

uppgiftslagen. Förordningen innehåller bestämmelser om skydd för
personuppgifter i samband med sanktioner och informationsutbyte med
tredjeland (artiklarna 7.9, 62.1, 62.2 och 65.2 respektive 25.10).
Bestämmelserna om vilka finansiella instrument som ska, respektive
får, registreras i avstämningsregister bör behållas (4 kap. 2 och 3 §§ samt
4 § första stycket). Detsamma gäller bestämmelsen om att finansiella
instrument som har registrerats i avstämningsregister, i enlighet med
kontoföringslagen, enbart får förekomma i kontobaserad form (4 kap. 5 §
första stycket). Det saknas skäl att avvika från den sedan länge inslagna
vägen att svenska kontoförda finansiella instrument ska ha
dematerialiserad form. Det har bl.a. påpekats att hantering av dokument-
baserade värdepapper är förenad med nackdelar, bl.a. i form av kostnader
och risker (prop. 1997/98:160 s. 94). Mot bakgrund av behovet att medge
kontoföring även av utländska finansiella instrument bör undantaget för
finansiella instrument som har utfärdats i ett annat land än Sverige
behållas (4 kap. 5 § andra stycket). Kontoföring av utländska finansiella
instrument bör dock, som tidigare, förutsätta att instrumenten har avskilts
för ändamålet av den relevanta utländska värdepapperscentralen (4 kap.
5 § tredje stycket).
Bestämmelsen om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag
bör behållas, eftersom den har stor praktisk betydelse (4 kap. 6 §). Det
gäller även bestämmelsen om finansiella instrument som upphör att vara
registrerade i avstämningsregister (4 kap. 15 §).
Det är däremot tveksamt i vilken utsträckning det är motiverat att
behålla bestämmelser i lag om vad som ska gälla för finansiella instru-
ment som har utfärdats innan kontoföringslagen trädde i kraft (4 kap. 7–
11 §§). Detta ska ses inte minst mot bakgrund av att bestämmelserna i
lagen har varit tillämplig i drygt 15 års tid och att innehavarnas rättig-
heter inte ändras genom vare sig förordningen om förbättrad värdepapp-
ersavveckling och om värdepapperscentraler eller genom kontoförings-
lagen. Därför bör de berörda bestämmelserna upphävas.
Bestämmelserna om innehållet i avstämningskonton bör behållas
oförändrade (4 kap. 17–19 §§). Detta är ett område som dels lämnas
öppet av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
värdepapperscentraler, dels måste förtydligas. Därutöver är det lämpligt
att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i
fortsättningen får meddela närmare föreskrifter om förande av avstäm-
ningsregister och avstämningskonton (4 kap. 21 §).
När ett konkursbo innehar kontoförda värdepapper ska domstol under-
rätta värdepapperscentralen om konkursen i enlighet med 12 § första
stycket 14 konkursförordningen (1987:916). Av det skälet finns det i
kontoföringslagen en bestämmelse om att värdepapperscentralen i sin tur
ska vidarebefordra	underrättelsen	till samtliga registrerade förvaltare
(4 kap. 22 §). Dessa	bestämmelser	bör inte komma i konflikt med
förordningens regler.
Kontoföringslagens bestämmelser om registreringsåtgärder i 5 kap. har
överförts från 4 kap. aktiekontolagen (prop. 1997/98:160 s. 176). Det är
angeläget att uppgifterna i avstämningsregister uppdateras snabbt och är
korrekta. Som framgår ovan saknas det i huvudsak närmare regler om
kontoföring i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och
om värdepapperscentraler. Några		delegerade rättsakter kommer inte	157

heller att antas på detta område. Bestämmelserna i kontoföringslagen bör därför behållas. Det framstår som lämpligt att en anmälan om förhåll- anden som ska framgå av ett avstämningsregister inte ska registreras innan villkoren för registrering är uppfyllda. Den frist som anges för komplettering av en ofullständig anmälan, dvs. en vecka, framstår som rimlig. Det bör även finnas en möjlighet att avslå en begäran om registrering om förutsättningarna för registrering inte är för handen och att avföra uppgifter som är uppenbart betydelselösa ur ett avstämnings- register.

Artikel 37 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler innehåller allmänna bestämmelser om regist- reringsåtgärder som syftar till att upprätthålla emissionens integritet och som kompletterar kontoföringslagens bestämmelser om registrerings- åtgärder. Med emissionens integritet åsyftas behovet av överensstäm- melse mellan antalet värdepapper som har inlämnats till värdepappers- centralen och det motsvarande antal värdepapper som har krediterats på värdepapperskonton som tillhör innehavarna, vilket har bäring på sambandet mellan krediteringar och debiteringar på värdepapperskonton. Bestämmelsen är direkt tillämplig och föranleder ingen ändring av svensk rätt, utöver kravet att ange bestämmelser som ska vara tillämpliga för kontoförande institut (se avsnitt 10.4).

7.3Rättsverkan av registrering

Promemorians bedömning: Det bör inte göras några ändringar i bestämmelserna om rättsverkan av registrering i avstämningsregister.

Skälen för promemorians bedömning: I kontoföringslagen finns sär- skilda bestämmelser om överlåtelse och pantsättning av dematerialis- erade och immobiliserade finansiella instrument. Innebörden av att vara registrerad som innehavare på ett avstämningskonto är att innehavaren ska anses ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet (6 kap. 1 §). Liksom avseende frågan om vem som anses ha rätt att förfoga över ett visst finansiellt instrument är registreringen av en anmälan om dispositionen avgörande även för det sakrättsliga skyddet vid överlåtelse och pantsättning (6 kap. 2 §). Det har också beskrivits som att den s.k. inskrivningsprincipen gäller för finansiella instrument (a. prop. s. 131). Bestämmelserna om överlåtelse tillämpas även vid pantsättning (6 kap. 7 §). Således är tidpunkten för registreringen avgörande för när sak- rättsligt skydd uppkommer.

Således får ett finansiellt instrument inte tas i anspråk av en överlåtares eller pantsättares borgenärer efter det att en anmälan om överlåtelse respektive pantsättning har registrerats, annat än för sådana rättigheter som registrerades innan dess (6 kap. 2 och 7 §§ kontoföringslagen). Enligt de allmänna villkor som Euroclear Sweden AB tillämpar för närvarande, innebär pantsättningen i praktiken att de pantsatta finansiella instrumenten förs över till ett särskilt värdepapperskonto, benämnt pantkonto, på vilket panthavaren registreras (Euroclear Sweden AB,

Allmänna villkor, 2009-02-07, avsnitt B.7.1).

158

Särskilda bestämmelser finns för det fall att ett finansiellt instrument har överlåtits eller pantsatts till flera var för sig eller överlåtits eller pant- satts av någon som inte ägde det (6 kap. 3 och 4 §§).

Som framgår av avsnitt 7.2 ger inte förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler någon anledning till att ändra bestämmelserna i 6 kap. kontoföringslagen. Det saknas därför skäl att nu överväga någon sådan ändring.

Avseende förvaltarregistrerade finansiella instrument gäller dock att en underrättelse (denuntiation) till förvaltaren om överlåtelse eller pantsätt- ning medför samma rättsverkningar som en registrering i ett avstäm- ningsregister. I sakrättsligt hänseende är det således olika moment som föranleder att en pantförskrivning fullbordas, beroende på om det kontoförda finansiella instrumentet i fråga har registrerats på ägarkonto eller förvaltarkonto (se vidare avsnitt 11.1).

7.4Konkurrensfrågor

Promemorians förslag: Aktier i avstämningsbolag ska vara registrerade i avstämningsregister eller motsvarande register som förs som en central kontoföringstjänst av en utländsk värdepapperscentral i ett land inom EES enligt förordningen om förbättrad värdepappersav- veckling och om värdepapperscentraler. Oavsett om det rör sig om ett svenskt avstämningsregister eller en utländsk motsvarighet ska det inte längre krävas att det är fråga om ett sådant register.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om avstämningsbolag i aktie- bolagslagen ska motsvarande utländska register jämställas med avstämningsregister. Jämställandet avser register som förs som en central kontoföringstjänst av en värdepapperscentral enligt förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler. Det ska dock inte krävas att det rör sig om ett enda sådant register.

De bestämmelser i kontoföringslagen som begränsar valet av central värdepappersförvarare upphävs.

Styrelsen i ett avstämningsbolag ska ansvara för att det tecknas ett skriftligt avtal med en eller flera värdepapperscentraler om regist- rering i avstämningsregister eller motsvarande utländskt register. Bolaget ska anmäla för registrering i aktiebolagsregistret vilken eller vilka värdepapperscentraler som bolaget har anlitat.

Aktier i kupongbolag får varken registreras i avstämningsregister eller i motsvarande utländskt register.

Gällande rätt: Som framgår av föregående avsnitt får avstämnings- register enligt kontoföringslagen för närvarande föras endast av auktoriserade centrala värdepappersförvarare (1 kap. 1 § andra stycket). Med central värdepappersförvarare avses endast sådana företag som har auktorisation i enlighet med kontoföringslagen, dvs. auktorisation från Finansinspektionen (se definitionen av den termen i 1 kap. 3 §). Juridiska personer som avses i 2 kap. samma lag får ges auktorisation som central

värdepappersförvarare och kan på den grunden tillhandahålla kontoföring

159

	av finansiella instrument i enlighet med lagens bestämmelser. Aktier i
	avstämningsbolag och vissa uppräknade aktierelaterade rättigheter ska
	vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget (4 kap. 2 § första
	stycket samma lag). Medan kravet på registrering i kontobaserad form är
	ovillkorligt råder inget obligatorium när det gäller hur kravet ska
	uppfyllas, dvs. beträffande emittentens val av central värdepappersför-
	varare. Om det finns flera sådana värdepappersförvarare, får emittenten
	således välja fritt mellan dem. Skuldförbindelser och andra svenska eller
	utländska finansiella instrument får registreras i avstämningsregister om
	emittenten väljer det (4 kap. 3 § samma lag).
	Registreringar i avstämningsregister baseras på förekomsten av ett
	avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och emittenten av det
	finansiella instrumentet (4 kap. 4 § första stycket samma lag). Om det
	finansiella instrumentet har utfärdats i ett annat land än Sverige, ingår
	den centrala värdepappersförvararen i stället avtal med företag som i det
	andra landet har motsvarande uppgifter. Den kontraheringsplikt som
	tidigare gällde för dåvarande VPC AB har genom kontoföringslagen
	begränsats till att avse förhållandet mellan en central värdepappers-
	förvarare och förvärvare av värdepapper (4 kap. 20 §). Enligt förarbetena
	till lagen är det viktigt att eliminera risken att ett förvärv av finansiella
	instrument eventuellt inte kan göras gällande genom att den centrala
	värdepappersförvararen som kontoför instrument av det aktuella slaget
	vägrar att öppna konto för förvärvaren (prop. 1997/98:160 s. 175).
	Samma finansiella instrument får inte registreras på avstämningskonto
	hos mer än en svensk central värdepappersförvarare	(4 kap. 4 §
	andra stycket samma lag).
	Beträffande aktiebolag gäller att ett sådant bolag måste anlita samma
	centrala värdepappersförvarare för all registrering som avser aktier och
	vissa rättigheter (4 kap. 2 § andra stycket).
	Att den centrala värdepappersförvararen förutsätts vara svensk och
	reglerad i svensk rätt framgår även indirekt av bl.a. associationsrätten.
	Den centrala värdepappersförvararen ska nämligen föra och bevara
	aktieboken när ett avstämningsregister har upprättats (5 kap. 12 § andra
	stycket aktiebolagslagen). Den centrala värdepappersförvararen ansvarar
	även vid sidan av avstämningsbolaget för aktiebokens	offentlighet
	(5 kap. 19 § samma lag). Dessa skyldigheter förutsätts kunna uppfyllas i
	Sverige.
	Den centrala värdepappersförvarares ansvar i skatterätten framgår av
	avsnitt 13.
	Förordningens innehåll: Enligt förordningen ska en emittent ha rätt
	att fritt välja värdepapperscentral inom EU för registrering av värde-
	papper som har upptagits till handel eller handlas på reglerade
	marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar (artikel 49.1 första
	stycket). Det gäller under förutsättning att värdepapperscentralen
	uppfyller vissa angivna villkor (artikel 23). Det framgår uttryckligen av
	förordningen att en värdepapperscentral som är auktoriserad i en
	medlemsstat får tillhandahålla de tjänster för vilken den är auktoriserad
	även i en annan medlemsstat (artikel 23). Det kan ske genom att en filial
	inrättas eller genom att de aktuella tjänsterna tillhandahålls över gränser-
	na. Med värdepapperscentraler inom EU eller i en medlemsstat likställs
160	värdepapperscentraler i övriga länder inom EES. Värdepapperscentraler

från tredjeland omfattas dock inte av denna valfrihet (se definitionerna i
artiklarna 2.1.1 och 2.1.2).
En första förutsättning för valfriheten är att den behöriga myndigheten
i värdepapperscentralens hemmedlemsstat har underrättats om avsikten
att tillhandahålla tjänster över gränserna (artikel 23.3). Detta under-
rättelseförfarande liknar i hög grad motsvarande förfaranden som före-
kommer i andra EU-förordningar eller EU-direktiv på andra håll på
finansmarknadsområdet och som ibland kallas EU-pass. De fullständiga
kraven för att tillhandahålla kontoföring på gränsöverskridande basis
framgår av artikel 23.2–23.7. Bland dessa märks särskilt villkoret i
artikel 23.3 e, enligt vilken värdepapperscentralen ska bedöma vilka
åtgärder som denna avser att vidta för att möjligöra användarnas
(emittenternas) efterlevnad av bolagsrätten eller annan nationell rätt i
hemmedlemsstaten enligt vilken värdepappren har konstituerats.
Syftet med emittentens valfrihet är att denne ska tillåtas välja det
effektivaste sättet att ”förvalta” sina värdepapper (skäl 56). Bolagsrätten
eller annan liknande nationell rätt enligt vilken värdepappren har
utfärdats ska dock fortsätta att tillämpas (artikel 49.1 andra stycket). Det
gäller dock på villkor att emittentens rätt inte inskränks. Således har
emittentens rätt att välja företräde framför nationell bolagsrätt, men i
övrigt förutsätter förordningen att den nationella bolagsrätten i huvudsak
inte behöver ändras. Sådana rättigheter och skyldigheter med koppling
till värdepappren, såsom rösträtt, utdelning och företagshändelser hör till
de bolagsrättsliga frågor som ska fortsätta att gälla (skäl 56).
En värdepapperscentral har i viss utsträckning rätt att vägra tillhanda-
hålla tjänster till en emittent (artikel 49.3). Det kan ske på grundval av en
genomgripande riskbedömning eller med hänvisning till att värde-
papperscentralen inte tillhandahåller ursprunglig registrering med
avseende på värdepapper som har utfärdats enligt bolagsrätten eller
annan liknande rätt i den relevanta medlemsstaten.
En värdepapperscentral ska ha rätt att fortsätta att utföra anknutna
tjänster som har samband med källskatte- och rapporteringsskyldigheter
gentemot skattemyndigheterna (skäl 31). Förordningens rättsliga grund,
dvs. artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ger
inte EU befogenhet att besluta om skatter och avgifter eller om metoder
för indrivning av skatt. Skatterättsliga frågor behandlas i avsnitt 13.
Skälen för promemorians förslag: Principen att en värdepappers-
central ska vara konkurrensutsatt är redan införd i svensk rätt, om än inte
på gränsöverskridande basis. Genom införandet av kontoföringslagen
upphävdes dåvarande VPC:s legalmonopol. Samma princip kommer
även till uttryck genom förhållandet att förbindelsen mellan
värdepapperscentralen och emittenter regleras genom avtal. Avstäm-
ningsbolag måste låta registrera sina aktier i ett avstämningsregister
(4 kap. 2 § första stycket kontoföringslagen). Eftersom endast centrala
värdepappersförvarare får driva sådana register, får avstämningsbolaget
vända sig endast till en sådan förvarare. Någon särskild
värdepappersförvarare pekas inte ut i lagen. Det är alltså emittenten som
bestämmer vilken central värdepappersförvarare han vill vända sig till
(prop. 1997/98:160 s. 172). I praktiken har valfriheten dock varit
påtagligt begränsad genom en brist på alternativ – endast Euroclear
Sweden AB finns att välja på. Lagregleringen har emellertid varit	161

	tillräckligt flexibel för att medge en genomgripande strukturomvandling
	av bolaget Värdepapperscentralen AB som nu är dotterbolag till en stor
	europeisk aktör (Euroclear). Den konkurrensutsättning som redan har ägt
	rum bedöms dock inte vara tillräckligt långtgående för att motsvara
	kraven i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler.
	Som redovisas i avsnitt 5.2 definieras en värdepapperscentral i
	förordningen som en juridisk person som tillhandahåller minst två
	huvudtjänster som anges i avsnitt A i bilagan till förordningen, varav en
	av huvudtjänsterna måste vara drift av ett avvecklingssystem för värde-
	papper. Definitionen förefaller öppna för möjligheten att huvudtjänster
	kan tillhandahållas även av andra aktörer än auktoriserade värdepappers-
	centraler, på villkor att tjänsterna inte kombineras med driften av ett
	avvecklingssystem för värdepapper. Det anges nämligen uttryckligen i
	förordningen att avvecklingssystem för värdepapper får drivas endast av
	värdepapperscentraler eller av centralbanker som fungerar som värde-
	papperscentraler (artikel 18.2). Det framstår dock som att detta skulle
	utgöra en avvikelse från den strävan efter harmoniserade villkor på den
	inre marknaden som förordningen syftar till. Genom definitionen av en
	värdepapperscentral sammanför förordningen huvudtjänster som avser å
	ena sidan ursprunglig registrering av värdepapper i ett kontobaserat
	system (notarietjänst) och tillhandahållande och förande av värde-
	papperskonton på högsta nivån (central kontoföringstjänst) och å andra
	sidan driften av ett avvecklingssystem för värdepapper. Denna kom-
	bination av tjänster bedöms vara avgörande för de dubbla motiven att
	säkerställa en effektiv avveckling av transaktioner med överlåtbara
	värdepapper och att säkerställa emissionens integritet (skälen 11 och 26 i
	förordningen). Mot bakgrund av det ovanstående och med tanke på
	tjänsternas centrala betydelse för värdepappersmarknadernas stabilitet
	och effektiva funktion framstår det som rimligt att huvudtjänsterna till-
	handahålls av auktoriserade värdepapperscentraler. I vart fall får drift av
	avvecklingssystem för värdepapper inte skötas av någon annan än värde-
	papperscentraler och centralbanker som fungerar som värdepappers-
	centraler (artikel 18.2).
	Även förtroendefrågorna måste tillmätas betydelse i fråga om vem som
	bör få utföra huvudtjänster enligt förordningen. Det bör vara en fördel ur
	förtroendesynpunkt om kontoföring bedrivs på ett sätt som överens-
	stämmer med förordningens intentioner. Det utrymme som förordningen
	lämnar för värdepapperscentraler att utföra två av tre huvudtjänster torde
	syfta till att göra det möjligt för existerande värdepapperscentraler att
	auktoriseras i enlighet med förordningen, även när det gäller det brittiska
	systemet med en separat s.k. registerförvaltare (skäl 11 i förordningen).
	Det finns därför inte tillräckliga skäl för att ändra principen att avstäm-
	ningsregister ska föras av auktoriserade värdepapperscentraler, tidigare
	benämnda centrala värdepappersförvarare. Förslaget i promemorian att
	upphäva bestämmelsen i kontoföringslagen med denna innebörd (se
	avsnitt 7.2) bör snarare hänföras till att frågan om vilka tjänster som en
	värdepappercentral får tillhandahålla numera regleras i förordningen
	snarare än i nationell rätt.
	Nuvarande bestämmelser i kontoföringslagen om att samma finansiella
162	instrument inte får registreras på avstämningskonto hos mer än en svensk

värdepapperscentral skulle möjligen kunna framstå som ett hinder mot att
låta överlåtbara värdepapper bli registrerade hos en värdepapperscentral i
en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i artikel 49.1 i
förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
papperscentraler (4 kap. 4 § andra stycket respektive artikel 49.1 i förord-
ningen). Som framgår av avsnitt 7.2 är termen central värdepappers-
förvarare reserverad för företag som är auktoriserade av Finansinspek-
tionen. Att värdepappersförvararen ska vara svensk innebär att auktorisa-
tion ska ha beviljats enligt 2 kap. 2 § kontoföringslagen. Bestämmelsen i
lagen syftar därmed till att säkerställa att ett och samma finansiella
instrument inte kan registreras på två eller flera olika avstämningskonton
och därigenom på två olika innehavare (jfr prop. 1997/98:160 s. 173).
Normalt sett är emellertid finansiella instrument av samma slag, t.ex. A-
aktier i ett visst bolag, fungibel (utbytbar) egendom på samma sätt som
pengar. Det är således inte möjligt att särskilja två instrument av samma
slag från varandra. Vanligtvis avser också handeln med finansiella
instrument fungibel egendom, dvs. de finansiella instrumenten är inte
individuellt bestämda i parternas avtal (prop. 1997/98:160 s. 130 och
prop. 2013/14:111 s. 23).
Mot den bakgrunden inställer sig frågan vad som avses med ”samma”
finansiella instrument. I allt väsentligt bör bestämmelsen ges samma
innebörd som regeln om emissionens integritet i artikel 37 i förord-
ningen, dvs. att antalet värdepapper i en emission är lika med summan av
de värdepapper som har registrerats på värdepapperskonton som tillhör
deltagarna hos värdepapperscentralen eller, i relevanta fall, på
ägarkonton som upprätthålls av värdepapperscentralen. Bestämmelsen
utesluter således inte i sig att en emittent väljer olika svenska värde-
pappersförvarare för olika emissioner. Det gör dock den därefter följande
bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket andra meningen kontoförings-
lagen, som berörs nedan.
Bestämmelsen om ”samma” finansiella instrument har ett samband
med bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket samma lag om möjligheten
att avskilja finansiella instrument hos ett utländskt företag som motsvarar
en central värdepappersförvarare och därefter registrera ”samma”
värdepapper, eller snarare ett lika stort antal finansiella instrument av
samma slag, på avstämningskonto hos en central värdepappersförvarare.
Eftersom ”samma” finansiella instrument inte får registreras på avstäm-
ningskonto hos mer än en svensk central värdepapperförvarare, finns det
inte någon möjlighet för en svensk central värdepappersförvarare att
avskilja finansiella instrument för kontoföring av annan svensk central
värdepappersförvarare (prop. 1997/98:160 s. 173). Bestämmelsen ger
däremot utrymme för att – enligt första stycket – göra det i fråga om
finansiella instrument som har avskilts i ett annat land än Sverige.
Eftersom förordningen innehåller regler om emissionens integritet och
förbud mot ”övertrassering” av värdepapper, ibland benämnda ”no credit
without debit”, överlappar bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket första
meningen reglerna i förordningen. Den bör således upphävas.
I förhållande till i artikel 49.1 och emittentens rätt att välja vilken
värdepapperscentral som helst är bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket
andra meningen kontoföringslagen problematisk. Bestämmelsen innebär
att ett aktiebolag måste anlita samma centrala värdepappersförvarare för	163

	all registrering som avser aktier och vissa angivna aktierelaterade
	rättigheter. Bestämmelsen framstår på ett mer tydligt sätt som oförenlig
	med en princip baserad på fritt val av värdepapperscentral. Rätten för
	emittenten att välja gäller aktier som har tagits upp till handel på
	reglerade marknader m.m. Det gäller många svenska avstämningsbolag.
	Såvitt kan bedömas omfattar kravet på valfrihet i artikel 49.1 möjligheten
	att byta från en värdepapperscentral till en annan. Det följer av att
	värdepappren i fråga har upptagits till handel (jfr formuleringen
	”admitted to” i den engelska språkversionen”) på handelsplatser och det
	förhållandet att sådana värdepapper ska presenteras i kontobaserad form
	(artikel 3.1). I 4 kap. 15 § första stycket första meningen finns en
	bestämmelse som möjliggör för en emittent att byta från en central
	värdepappersförvarare till en annan. Bestämmelsen, som fortsättningsvis
	ska avse värdepapperscentraler, bör vara tillräcklig för att tillgodose de
	praktiska arrangemangen kring ett sådant byte förutsatt att 4 kap. 4 §
	andra stycket andra meningen upphävs.
	Kravet på valfrihet torde dock även omfatta möjligheten att anlita en
	annan värdepapperscentral för t.ex. en nyemission än den värdepappers-
	central som har registrerat de befintliga aktierna för bolaget. Det skulle
	visserligen kunna medföra vissa praktiska problem, men utesluts inte av
	ordalydelsen i artikel 49.1.
	Enligt 4 kap. 4 § första stycket kontoföringslagen finns det, som berörs
	ovan, en möjlighet att i Sverige kontoföra finansiella instrument som har
	utfärdats i ett annat land, på villkor att de finansiella instrumenten har
	avskilts för ett sådant ändamål av den utländska värdepapperscentral
	genom vilken instrumenten har utfärdats. En motsvarande lösning inne-
	bärande kontoföring hos en utländsk värdepapperscentral av finansiella
	instrument som har utfärdats i Sverige och som förvaras avskilda för
	detta ändamål av en svensk värdepapperscentral skulle troligen inte fullt
	ut motsvara förordningens krav. Anledningen till detta är att det
	uttryckligen anges i förordningen att det rör sig om en ”frihet att emittera
	hos en värdepapperscentral” som är auktoriserad i EU (rubriken närmast
	före artikel 49, jfr skäl 56). Det framstår därför som nödvändigt att
	upphäva 4 kap. 4 § andra stycket kontoföringslagen.
	Något mer oklart är om regeln i förordningen om emittentens rätt att
	välja ska tolkas så långtgående att en och samma emission kan delas upp
	mellan två eller flera värdepapperscentraler. Ytterst är det en uppgift för
	EU-domstolen att tolka förordningens innebörd i detta avseende. Det
	framstår dock inte som helt okomplicerat att förena en sådan uppdelad
	emission med reglerna om emissionens integritet (artiklarna 36 och 37),
	som är av central betydelse bland förordningens regler. Å andra sidan
	förutsätter artikel 37.2 att fler än en värdepapperscentral kan vara
	inblandad i avstämningsprocessen för en värdepappersemission.
	Dessutom är utgångspunkten i artikel 37.1 att de värdepapper som har
	”lämnats in” till en värdepapperscentral antingen kan utgöra ”en hel eller
	delar av” en emission.
	Oavsett bedömningen i frågan om uppdelade emissioner står det klart
	att kravet på att aktier i ett avstämningsbolag ska vara registrerade i ett
	avstämningsregister bör ändras. Det ska i stället vara tillräckligt att
	aktierna är registrerade i avstämningsregister, ett eller flera. Således får
164	finansiella instrument av samma slag registreras hos olika auktoriserade

värdepapperscentraler. Ett och samma avstämningsbolag får också anlita
olika värdepapperscentraler för registrering av aktier samt vissa aktie-
relaterade rättigheter. I stället för i avstämningsregister ska registreringen
också kunna ske i ett eller flera motsvarande register hos en utländsk
värdepapperscentral som inte omfattas av kontoföringslagens bestäm-
melser. Med motsvarande register avses här det system för kontoföring
på den högsta nivån som den utländska värdepapperscentralen tillämpar
och som ryms i termen central kontoföringstjänst enligt förordningen.
Därigenom kan ett och samma avstämningsbolag anlita två eller flera
värdepapperscentraler. Definitionsmässigt är det endast sådana värde-
papperscentraler som är auktoriserade i Sverige som för avstämnings-
register, eftersom kontoföringslagen i huvudsak inte är tillämplig på
utländska värdepapperscentraler (se även den föreslagna definitionen av
termen avstämningsregister i avsnitt 7.1). Den nu föreslagna ändringen
bör för enkelhets skull avse alla avstämningsbolag, även om rätten att
välja värdepapperscentral enligt förordningen är begränsad till emittenter
av värdepapper som har upptagits till handel på reglerade marknader
m.m.
Till följd av denna ändring och med tanke på hur definitionen av
avstämningsbolag i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen är utformad, krävs en
ändring i den lagen på så sätt att även utländska register som motsvarar
svenska avstämningsregister omfattas. I annat fall inskränks emittentens
rätt att välja enligt artikel 49.1, som har företräde framför nationell
bolagsrätt (artikel 49.1 andra stycket samma förordning). Vad som avses
med ett motsvarande register bör dock förstås i ljuset av att register hos
utländska värdepapperscentraler kan organiseras på ett annat sätt än
svenska avstämningsregister, vilket även förordningen ger utrymme för.
Denna ändring medför även behov av omfattande följdändringar i
aktiebolagslagen.
Förenklat uttryckt innebär distinktionen mellan avstämningsregister
och motsvarande utländska register att de associationsrättsliga reglerna i
aktiebolagslagen fortsätter att tillämpas på alla svenska aktiebolag,
medan de delvis näringsrättsliga reglerna i kontoföringslagen, med något
undantag, tillämpas endast på kontoföring som görs av svenska värde-
papperscentraler.
Beträffande möjliga konsekvenser av de ändringar i kontoföringslagen
och i aktiebolagslagen som föreslås i promemorian kan det noteras att
rätten att välja värdepapperscentral inte är ovillkorlig. Värdepappers-
centralen har en rätt att neka, i synnerhet om värdepapperscentralen inte
tillhandahåller emissionstjänster (notarietjänster) avseende värdepapper
som har utfärdats enligt bolagsrätten eller annan liknande nationell rätt i
den relevanta medlemsstaten (artikel 49.3). Den behöriga myndigheten i
värdmedlemsstaten (emittentens hemmedlemsstat) har vidare möjlighet
att ta ställning till de åtgärder som värdepapperscentralen avser att vidta
för att möjliggöra användarnas efterlevnad av bolagsrätten eller annan
nationell rätt (artikel 23.6 a). Dessa villkor får, som berörs ovan, dock
inte vara så långtgående att de kränker emittentens rätt att välja
värdepapperscentral (artikel 49.1 andra stycket).
Det bör inte vara en förutsättning för att ett avstämningsförbehåll ska
få registreras i aktiebolagsregistret att avstämningsbolaget till Bolags-
verket har gett in en kopia av avtalet med den eller de värdepappers-	165

centraler som ska ansvara för kontoföringen. Däremot bör bolaget vara skyldigt att till verket anmäla vilken eller vilka värdepapperscentraler som har anlitats, i syfte att verket ska anteckna detta i aktiebolags- registret. Skälet till det är att det är rimligt att såväl aktieägare som andra berörda parter har insyn i vilken eller vilka värdepapperscentraler som ansvarar för den betydelsefulla uppgiften att kontoföra bolagets aktier.

	7.5	Ansvaret för aktieboken och vissa
		bolagshändelser i avstämningsbolag

	Promemorians förslag: Ansvaret för aktieboken ska vara en frivillig
	uppgift för värdepapperscentraler. Avstämningsbolag ska dock ha rätt
	att genom ett skriftligt avtal överlåta detta ansvar till en värde-
	papperscentral eller en värdepapperscentral från tredjeland.
	Styrelsen i ett avstämningsbolag ansvarar för att det, i förekom-
	mande fall, träffas ett skriftligt avtal med en värdepapperscentral eller
	en värdepapperscentral från tredjeland om ansvaret för aktieboken.
	Om något sådant avtal inte gäller, ansvarar i stället bolagets styrelse
	för aktieboken.
	Bolaget ska anmäla för registrering i aktiebolagsregistret vilken eller
	vilka värdepapperscentraler som bolaget har anlitat.
	Skälen för promemorians förslag
	Aktiebokens offentlighet
	Principen om aktiebokens offentlighet har en lång tradition. Offentlig-
	heten har betydelse på flera sätt.
	För aktieägarna kan det vara av stor vikt att det går att få kunskap om
	övriga aktieägare. Informationen kan ha betydelse för den som önskar
	påverka en bolagsstämma genom fullmaktsinsamling m.m. eller för
	utövandet av någon rättighet som tillkommer en aktieägarminoritet av
	viss storlek. På liknande sätt kan den som överväger att köpa aktier ha
	intresse av att känna till vilka som utövar inflytande över bolaget. Också
	för anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget är det
	ofta viktigt att veta vem eller vilka som äger bolaget och bestämmer över
	dess inriktning.
	För det allmänna kan kunskap om aktieägarkretsen ha betydelse bl.a. i
	kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Offentlig information om
	aktieägandet försvårar också otillbörliga undandraganden av egendom.
	Att aktieboken är offentlig har särskild betydelse i forsknings- och
	utredningssammanhang, se t.ex. Ägarutredningens betänkande Ägande
	och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38). Forskningsrapporter
	och utredningsbetänkanden grundade på innehållet i aktieböcker skapar
	förutsättningar för en öppen och saklig debatt om ägarstrukturer i svenskt
	näringsliv. Indirekt tjänar aktiebokens offentlighet därmed också
	demokratins intressen.
	Det finns andra bestämmelser som medför att i vart fall namnen på de
	större ägarna i publika bolag offentliggörs med uppgift om storleken på
166	aktieinnehaven. Som exempel kan nämnas de s.k. flaggningsreglerna i

4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och reglerna om registrering i det s.k. insynsregistret enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. För den som vill ha en heltäckande bild av vem som är vem i svenskt näringsliv finns det emellertid knappast något riktigt bra alternativ till aktieböckerna.

Samtidigt finns det andra omständigheter som talar mot att aktiebokens uppgifter ska vara allmänt tillgängliga. För det första kan offentligheten komma i konflikt med den enskildes intresse av en skyddad privat sfär som andra inte har insyn i. De offentlighetsintressen som bär upp den offentligrättsliga lagstiftningen gör sig givetvis inte gällande med samma styrka i aktiebolag som bedriver verksamhet utan anknytning till det offentliga. Integritetsaspekten väger dock knappast så tungt att den ger anledning att helt stänga aktieböckerna för allmän insyn.

Mot ovanstående bakgrund gjorde regeringen vid införandet av den nuvarande aktiebolagslagen bedömningen att aktieboken eller, om aktieboken förs med automatiserad behandling, en utskrift av aktieboken kostnadsfritt ska hållas tillgänglig för den som så önskar (prop. 2004/05:85 s. 280–283).

Förande av aktieboken

Som framgår av avsnitt 4.2.4 ovan skiljer sig frågan om vem som är skyldig att föra aktieboken samt hur den ska föras och hållas tillgänglig beroende på om det rör sig om ett avstämningsbolag eller ett kupong- bolag. För avstämningsbolag gäller, sedan ett avstämningsregister har upprättats, att den centrala värdepappersförvararen efter avtal med bolaget ansvarar för att föra och bevara aktieboken, pröva frågor om att föra in aktieägare i den m.m. (5 kap. 12 § aktiebolagslagen). Bolaget och den centrala värdepappersförvararen ansvarar för att aktieboken hålls tillgänglig för alla som vill ta del av den (5 kap. 19 § samma lag). Kravet på aktiebokens offentlighet avser som huvudregel endast den vars innehav uppgår till minst 500 aktier. Dessa krav är straffsanktionerade för bolagets del, i praktiken framför allt för styrelseledamöterna, men inte för styrelseledamöterna eller andra personer hos den centrala värde- pappersförvararen (30 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket samma lag).

För avstämningsbolagens del baseras uppgifterna i aktieboken på den information som finns i avstämningsregistret. Avstämningsregistret innehåller dock information om en rad förhållanden som inte kommer till uttryck i aktieboken (se 4 kap. 17–19 §§ kontoföringslagen, jfr 5 kap. 6 och 11 §§ aktiebolagslagen). Det gäller t.ex. uppgifter om pantsättning. De två förteckningarna är alltså inte samma sak. Avstämningsregister förs i enlighet med bestämmelserna i kontoföringslagen medan aktie- boken förs i enlighet med bestämmelser i aktiebolagslagen. En skillnad av stor betydelse är också att uppgifterna i aktieboken som huvudregel är offentliga (se ovan), medan tystnadsplikt gäller för uppgifterna i ett avstämningsregister och i huvudsak är endast den vars rätt berörs berättigad till insyn i det registret. Det finns ett tidsmässigt samband på så vis att kravet gällande förandet av aktiebok görs beroende av att ett

avstämningsregister har upprättats.

167

Det finns emellertid betydande samordningsvinster med att låta värde- papperscentralen föra aktieboken. Eftersom aktieboken till viss del speglar den information som finns i avstämningsregistret, är merkost- naden för värdepapperscentralen för att sammanställa aktieboken begrän- sad. Det gör att värdepapperscentralen kan tillhandahålla avstämnings- bolaget en sådan tjänst till en konkurrenskraftig kostnad. En sådan lösning borgar även för uppgifternas tillförlitlighet. Ansvaret faller emellertid i första hand på aktiebolaget, vars styrelse ansvarar för att ett avtal ingås med värdepapperscentralen (5 kap. 12 § tredje stycket aktie- bolagslagen).

Fråga uppkommer om aktiebolagslagens bestämmelser om förandet av aktiebok utgör en sådan bolagsrättslig bestämmelse som åtnjuter skydd i enlighet med artikel 49.1 andra stycket i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, dvs. som värde- papperscentralen i ett annat land ska beakta i enlighet med bestäm- melserna i artikel 23.3 e i samma förordning. Det bör noteras att kraven i aktiebolagslagen träffar aktiebolagens styrelser i första hand (värde- papperscentralen binds genom avtal med aktiebolaget). Det är även aktiebolaget, i egenskap av emittent, som ska ha rätt att fritt välja värde- papperscentral. Avgörande för tolkningen av bestämmelsen i artikel 49.1 andra stycket bör vara om emittenten har en praktisk möjlighet att välja en annan värdepapperscentral, eftersom man annars kan hävda att emittentens rätt att välja värdepapperscentral kränks.

Det är troligt att en värdepapperscentral kommer att kunna tillhanda- hålla en tillförlitlig förteckning över ägare till ett aktiebolag även om aktierna kontoförs i ett annat land genom upprättande av länkar med den värdepapperscentral där emissionen har ägt rum, i enlighet med förord- ningens bestämmelser (artikel 48). Detta gäller särskilt om aktien handlas på den svenska marknaden. Kostnaden för aktiebolaget torde ha samband med värdepapperscentralens incitament att på eget initiativ upprätta länkar, dvs. omfattningen av handeln på den svenska marknaden.

Som berörs ovan (avsnitt 5) syftar förordningen till att åstadkomma bl.a. en gränsöverskridande konkurrens mellan värdepapperscentraler inom EES. Förordningen är direkt tillämplig och reglerar uttömmande frågor om vilken verksamhet som värdepapperscentraler får driva. Att föra aktiebok motsvarar ”tjänster i samband med aktieägarregister” enligt bilagan till förordningen, avsnitt B punkt 2 a. En sådan tjänst är frivillig för värdepapperscentralerna att tillhandahålla. Värdepapperscentralerna kan således knappast i lag åläggas att föra aktiebok, oavsett regeln i artikel 49.1 andra stycket om skydd för bolagsrätten. En sådan förplikt- else skulle i praktiken innebära att en emittent inte kan välja en utländsk värdepapperscentral, medan Euroclear Sweden AB med all sannolikhet kommer att fortsätta tillhandahålla sådana tjänster.

Å andra sidan bör det inte vara otillåtet för ett avstämningsbolag att avtala med en värdepapperscentral som tillhandahåller tjänster i samband med aktieägarregister att frivilligt föra aktiebok och svara för dess offentlighet. Som berörs ovan har ett sådant arrangemang stora fördelar. Om värdepapperscentralens auktorisation medger att ”tjänster i samband med aktieägarregister” tillhandahålls, har dessutom värdepapperscentral- en rätt att tillhandahålla denna tjänst inom EES.

168

Även värdepapperscentraler från tredjeland får tillhandahålla tjänster i samband med aktieägarregister (artikel 25.1).

Sammanfattningsvis bör aktiebolagslagen ändras på så sätt att befatt- ningen med aktieboken blir en frivillig, snarare än obligatorisk uppgift för värdepapperscentraler och värdepapperscentraler från tredjeland. För att ansvaret för aktieboken ska övergå från avstämningsbolaget till värdepapperscentralen, alternativt värdepapperscentralen från tredjeland, bör det dock krävas att parterna skriftligen har avtalat om att den sist- nämnda ska ansvara för aktieboken. Eftersom ansvaret för aktieboken i viss mån är straffsanktionerat, bör ansvarsfördelningen vara tydligt reglerad. Om det inte finns något gällande avtal om att en värdepappers- central ansvarar för aktieboken, bör det i stället vara bolagets styrelse som har ansvaret.

Liksom i dag bör såväl bolaget som värdepapperscentralen, om denne för aktieboken, svara för att en utskrift eller en annan framställning av aktieboken hålls tillgänglig för allmänheten (5 kap. 19 § aktiebolags- lagen). Särskilt om en annan värdepapperscentral än en svensk sådan har anlitas finns det praktiska skäl för att också bolaget vara skyldigt att tillhandahålla detta.

Bolaget bör vara skyldigt att anmäla för registrering i aktiebolags- registret vilken värdepapperscentral som i förekommande fall har åtagit sig ansvaret för aktieboken. På så sätt kan vem som helst enkelt få reda på vart denne ska vända sig för att få del av innehållet i aktieboken. Om en svensk värdepapperscentral anlitas finns det praktiska förutsättningar för att aktieboken kan vara tillgänglig i Sverige för var och en. Även om en utländsk värdepapperscentral eller en värdepapperscentral från tredjeland har anlitats, är det dock möjligt att få reda på innehållet i aktieboken. Det kan t.ex. ske genom värdepapperscentralens webbplats, e-post eller vanlig post. På så sätt kan allmänheten i Sverige få insyn i aktieboken.

Om ett avstämningsbolag skulle anlita olika värdepapperscentraler för registreringen av aktierna i bolaget, kan praktiska problem uppstå med tillförlitligheten i uppgifterna i aktieboken. Det gäller särskilt om bolaget anlitar både en svensk och en utländsk värdepapperscentral. I ett sådant fall bör styrelsen vara ansvarig för att se till att alla relevanta uppgifter införs i aktieboken, även om det rör sig om uppgifter från två olika avstämningsregister eller motsvarande register enligt utländsk rätt.

Det finns inte skäl att ändra kravet på offentlighet i fråga om innehav om mer än 500 aktier, som övervägdes vid införandet av aktiebolags- lagen (prop. 2004/05:85 s. 283–288).

I aktiebolagslagen finns utöver 5 kap. 12 § en rad bestämmelser som rör förandet av aktieboken. Dessa bestämmelser behandlas nedan.

Omvandlingsförbehåll

I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktie av ett visst slag under vissa angivna förutsättningar och på närmare angivet sätt ska kunna omvandlas till en aktie av annat angivet slag (omvandlings- förbehåll, 4 kap. 6 § aktiebolagslagen). Om en aktie omvandlas, ska detta genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. En omvandling är

verkställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret samt antecknats i

169

aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret. Detta är således den centrala värdepappersförvarens uppgift i fråga om avstämningsbolag. Bestämmelsen gäller dock rättsverkan av en regist- rering i avstämningsregistret och avser inte någon uttrycklig skyldighet för värdepappersförvararen. Någon lagändring krävs därför inte med anledning av förslaget om ansvaret för aktieboken.

Hembudsförbehåll

I bolagsordningen för ett aktiebolag får det tas in förbehåll om att en aktieägare eller någon annan ska ha rätt att lösa en aktie som har övergått till ny ägare (4 kap. 27 § aktiebolagslagen). Detta kallas hembudsför- behåll. Denna möjlighet står öppen för både privata och publika aktie- bolag. Ett hembudsförbehåll ska innehålla uppgift om bl.a. vilka slag av förvärv som omfattas av förbehållet, vilka som ska ha lösningsrätt, hur villkoren för inlösen ska bestämmas samt inom vilken tid en tvist om inlösen ska prövas (4 kap. 28 § samma lag). I förbehållet ska det också kunna anges vem av överlåtaren och förvärvaren som under hembuds- tiden ska kunna rösta för en hembudspliktig aktie.

I fråga om avstämningsbolag gäller att den centrala värdepappers- förvararen ska underrätta bolagets styrelse om en hembudspliktig aktie i ett avstämningsbolag övergår till en ny ägare, i samband med att frågan om införande av den nye ägaren i aktieboken prövas (4 kap. 30 §). Motsvarande skyldighet gäller för den centrala värdepappersförvararen om en aktieägare vars aktier omfattas av hembudsförbehåll avlider. Denna bestämmelse förutsätter således att värdepappersförvararen för aktieboken. Med tanke på förslaget om förändrad terminologi (se avsnitt 6.2), bör termen central värdepappersförvarare ersättas med värdepapp- erscentral. Därutöver bör bestämmelsen ändras på så sätt att skyldigheten för värdepapperscentralen gäller under förutsättning att det är värdepapp-

	erscentralen som ansvarar för aktieboken.
	Anmälan av aktieinnehav
	Styrelseledamöter och verkställande direktörer i aktiebolag är som
	huvudregel skyldiga att anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och andra
	bolag inom samma koncern (8 kap. 45 § aktiebolagslagen). Det gäller
	även förändringar i innehavet. De anmälda uppgifterna ska antecknas i
	aktieboken.
	Teckning av aktier vid nyemission eller med utnyttjande av optionsrätt
	och konvertering till nya aktier
	Vid nyemission, dvs. då nya aktier tecknas mot betalning, har aktie-
	ägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier
	de äger. Denna företrädesrätt och förfarandet kring nyemission regleras i
	13 kap. aktiebolagslagen. Om styrelsen i ett avstämningsbolag fattar
	beslut om tilldelning av aktier till aktietecknarna, ska en anmälan om det
	genast göras till den centrala värdepappersförvararen (13 kap. 18 § tredje
	stycket aktiebolagslagen). Anledningen till detta är att de tilldelade
	aktierna genast ska föras in i aktieboken (13 kap. 18 § andra stycket) och
	att den centrala värdepappersförvararen ansvarar för aktieboken i avstäm-
170	ningsbolag (prop. 2004/05:85 s. 689). I samma kapitel finns ytterligare

en särskild bestämmelse om uppgifter avseende nyemission i aktieboken (13 kap. 32 § andra stycket).

Nya aktier kan också tecknas mot betalning med utnyttjande av
teckningsoptioner som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i
14 kap. aktiebolagslagen. På motsvarande sätt som vid nyemission gäller
att ett styrelsebeslut om tilldelning av aktier ska anmälas till den centrala
värdepappersförvararen (14 kap. 36 § tredje stycket). Även i detta fall
ska de tilldelade aktierna genast föras in i aktieboken (14 kap. 36 § andra
stycket). Rätten till teckning av aktier vid såväl nyemission som vid
utnyttjande av optionsrätt omfattas av de bestämmelser i kontoförings-
lagen som gäller för aktier i avstämningsbolag (4 kap. 2 § andra stycket).
Ett aktiebolag får under vissa förutsättningar emittera konvertibler (se
bestämmelserna i 15 kap. aktiebolagslagen). Konvertiblerna kan helt eller
delvis bytas mot aktier i bolaget (11 kap. 4 §). Vid konvertering, dvs. då
detta utbyte sker, ska de nya aktierna genats föras in i aktieboken
(15 kap. 37 § första stycket).
Några lagändringar avseende dessa bestämmelser krävs inte till följd
av förslaget om ansvaret för aktieboken. I stället bör det anses ingå i
uppgiften att föra aktieboken (5 kap. 12 § andra stycket 1 aktiebolags-
lagen) att uppfylla de olika bestämmelserna om vilka uppgifter som ska
föras in i aktieboken.
Indragning av aktier
Ett aktiebolag får i vissa fall minska aktiekapitalet (20 kap. 1 § aktie-
bolagslagen). Det kan bl.a. ske genom indragning av aktier (20 kap. 2 §).
I ett sådant fall ska de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken
(20 kap. 21 §). Inte heller i fråga om denna bestämmelse krävs någon
lagändring.
Bolagsrättsliga skyldigheter för värdepapperscentraler och
värdepapperscentraler från tredjeland
I avsnitt 7.4 föreslås att vissa utländska register som motsvarar ett
svenskt avstämningsregister genomgående ska jämställas med avstäm-
ningsregister i aktiebolagslagen. Det möjliggör att aktier i avstämnings-
bolag registreras i ett sådant utländskt register i ett annat land inom EES.
Den svenska eller utländska värdepapperscentral som för avstämnings-
registret bör ansvara för de registreringsåtgärder som krävs i ett sådant
register enligt aktiebolagslagen. Den värdepapperscentral eller värde-
papperscentral från tredjeland som har åtagit sig att föra aktieboken bör
därutöver vara skyldig att följa de särskilda bestämmelser som gäller för
förandet av aktieboken, utan att någon ny bestämmelse om denna skyld-
ighet införs. Detta omfattar bl.a. bestämmelserna i 4 kap. 30 §, 5 kap., 8
kap. 45 §, 12 kap. 10 § andra stycket, 13 kap. 18 § andra stycket och 32 §
andra stycket, 14 kap. 36 § andra stycket, 15 kap. 37 § första stycket, 20
kap. 21 § (se ovan). Detta åtagande ryms bland de krav som Sverige
enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
värdepapperscentraler kan ställa på utländska värdepapperscentraler i
fråga om att möjliggöra ”användarnas efterlevnad” av ”bolagsrätt eller
annan liknande rätt” här i landet (artiklarna 23.3 e och 49.1 andra stycket,
se även skäl 56).	171
	171

7.6Insyn i avstämningsregister

Promemorians bedömning: Det bör inte göras någon ändring i bestämmelserna om rätt till insyn i avstämningsregister.

Skälen för promemorians bedömning: Var och en som är registrerad på ett avstämningskonto som ägare eller panthavare eller i annan egen- skap har rätt att på begäran få besked från den centrala värdepappers- förvararen om kontots innehåll i den mån det berör den registrerades rätt (8 kap. 1 § kontoföringslagen). Kontots innehavare har därutöver rätt till ett besked om kontots innehåll en gång per år. Genom den i avsnitt 6.2 föreslagna förändrade terminologin, ska dessa skyldigheter gälla för värdepapperscentraler. Till följd av den avgränsning som gäller för lagens tillämpningsområde rör skyldigheterna i praktiken svenska värde- papperscentraler. De närmare reglerna för motsvarigheter till avstäm- ningsregister i andra länder inom EES än Sverige, bestäms av dessa länder själva.

Till följd av förordningens regler om emittentens rätt att välja mellan olika värdepapperscentraler inom EES, kan aktierna i ett svenskt avstämningsbolag komma att kontoföras hos en utländsk värde- papperscentral. I vilken mån detta bolags aktieägare har rätt till insyn i värdepapperscentralens motsvarighet till avstämningsregister regleras alltså av det landet, även om det skulle röra sig om en svensk aktieägare. I ett sådant fall är den offentlighet som följer av svensk rätt begränsad till att aktieboken ska hållas tillgänglig för var och en (se avsnitt 7.4 ovan). Det finns således inte förutsättningar för att utvidga bestämmelsens tillämpningsområde. Det innebär att all information om ägarna i ett aktiebolag inte med säkerhet kommer att finnas hos en svensk värde- papperscentral.

Det finns inte heller skäl att ändra bestämmelsen om insyn med tanke på svenska värdepapperscentraler. Skälen för den enskildes rätt till insyn väger tyngre än de kostnader som skyldigheten medför för värde- papperscentralen, och i förlängningen dess kunder. Sammantaget bör bestämmelsen om insyn inte ändras.

Även allmänheten har en viss rätt till insyn i avstämningsregister. Hos den centrala värdepappersförvararen ska det nämligen för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget (3 kap. 13 § kontoförings- lagen). En utskrift av sammanställningen ska hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen. Denna bestämmelse innebär således samma gräns för offentlighet, 500 aktier, som bestämmelsen i aktiebolagslagen om aktiebokens offentlighet (5 kap. 19 §, se avsnitt 7.4). En skillnad är dock att bestämmelsen i kontoföringslagen avser förvaltarregistrerade aktier. Det finns inte skäl att ändra heller denna bestämmelse, även om den kommer att vara begränsad till värdepapperscentraler som är auktoriserade av Finans-

inspektionen.

172

8Auktorisation, tillsyn och rapportering om missförhållanden

8.1Behörig myndighet

Promemorians förslag: Finansinspektionen ska vara behörig mynd- ighet enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Det ska tas in en bestämmelse i konto- föringslagen av innebörden att det följer av förordningen att Finans- inspektionen utövar tillsyn över svenska värdepapperscentraler, dvs. värdepapperscentraler som är etablerade i Sverige.

Det ska också tas in en bestämmelse i kontoföringslagen av inne- börden att det följer av förordningen att Finansinspektionen utövar tillsyn över utländska värdepapperscentraler, dvs. värdepappers- centraler som är etablerade i ett annat land inom EES än Sverige, i den utsträckning det följer av förordningen.

Gällande rätt: Enligt svensk rätt prövar Finansinspektionen frågor om auktorisation av centrala värdepappersförvarare. Dessa står också under tillsyn av Finansinspektionen (9 kap. 1 § första stycket kontoförings- lagen). Inspektionens tillsynsbefogenheter framgår i huvudsak av 9 kap. kontoföringslagen och av bestämmelser i lagen om värdepappersmark- naden till vilka kontoföringslagen hänvisar.

Genom en ändring i 4 § förordningen (2009:93) om instruktion för Finansinspektionen utsågs inspektionen till behörig myndighet enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler. Ändringen trädde i kraft den 9 december 2014. Den syftar till att reglera frågan om behörig myndighet för tiden fram till dess att de lagändringar som föreslås i denna promemoria kan träda i kraft.

Förordningens innehåll: Enligt förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler ska varje medlemsstat utse den behöriga myndighet som ska ansvara för att utföra de uppgifter som följer av förordningen (artikel 11.1 första stycket). Medlemsstaterna får utse mer än en behörig myndighet. I sådant fall gäller dock särskilda krav (artikel 11.1 andra stycket).

Vilka uppgifter som de behöriga myndigheterna ska ansvara för framgår av en rad olika regler i förordningen. En övergripande regel i förordningen slår fast att de behöriga myndigheterna ska pröva frågor om auktorisation av värdepapperscentraler och att de ska utöva tillsyn över värdepapperscentralerna (artikel 10). Det är den behöriga myndigheten i värdepapperscentralens hemmedlemsstat som prövar frågan om auktorisation och utövar tillsyn. Med hemmedlemsstat avses den stat där värdepapperscentralen är etablerad (artikel 2.1.23). Det framgår av en annan regel i förordningen att varje juridisk person som omfattas av definitionen av en värdepapperscentral ska erhålla en auktorisation av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den är etablerad innan den inleder sin verksamhet (artikel 16.1, se vidare avsnitt 8.3). Esma ansvarar däremot för frågor om auktorisation av och tillsyn över

175

	värdepapperscentraler som är etablerade i tredjeland och som får verka
	inom EES (artikel 25).
	Termen etablerad definieras inte i förordningen. Med ledning av andra
	EU-rättsakter finns det dock skäl att anta att avsikten är att det är den
	juridiska personens stadgeenliga säte som ska vara avgörande (jfr t.ex.
	artikel 4.1 j ii) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av
	den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om
	ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna
	(EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010).
	Det finns också särskilda regler om auktorisation i förordningen
	(artiklarna 16–20). De behöriga myndigheterna är skyldiga att underrätta
	Esma om de beslut som de fattar (artikel 21). Det finns även särskilda
	regler för tillsynen i vissa avseenden (se t.ex. artikel 22). Exempelvis ska
	de behöriga myndigheterna
	– minst en gång per år se över de arrangemang, strategier, processer
	och mekanismer som har genomförts av en värdepapperscentral för att
	följa förordningens regler och utvärdera vissa risker,
	– se till att värdepapperscentralen överlämnar en s.k. resolutionsplan,
	– göra inspektioner på plats hos värdepapperscentralen,
	– samråda med och informera de s.k. relevanta myndigheterna i vissa
	fall (se vidare avsnitt 8.2), och
	– ålägga en värdepapperscentral som inte uppfyller förordningens krav
	att i ett tidigt skede vidta åtgärder för att hantera situationen.
	Förordningen innehåller regler om värdepapperscentralers möjligheter
	att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat. Eftersom förordningen
	gäller för hela EES är det i realiteten andra länder inom EES som avses.
	Vid gränsöverskridande verksamhet är det som utgångspunkt den
	behöriga myndigheten i hemlandet som ansvarar för tillsynen. Det är
	alltså den s.k. principen om hemlandstillsyn som gäller (artikel 10).
	Denna princip är den dominerande beträffande verksamheter på finans-
	marknadsområdet. Principen utesluter dock inte att myndigheterna i
	värdlandet, dvs. där värdepapperscentralen tillhandahåller tjänsterna, har
	vissa möjligheter att utföra tillsynsinsatser och agera vid regelöver-
	trädelser. Dessa frågor behandlas närmare i avsnitt 8.4. Enligt förord-
	ningen har den behöriga myndigheten i värdlandet ett ansvar för att
	ytterst se till att en värdepapperscentral följer förordningens regler, om
	inte den behöriga myndigheten i hemlandet har sett till att göra detta
	(artikel 24.5). I fråga om filialer som etableras i värdlandet har den
	behöriga myndigheten i det landet ett mer omfattande tillsynsansvar
	(artikel 24.1).
	Skälen för promemorians förslag: Förordningen innebär att Sverige
	är skyldigt att utse en behörig myndighet i fråga om värdepappers-
	centraler.
	I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på
	finansmarknaden och ska enligt förordningen med instruktion för
	Finansinspektionen arbeta bl.a. för ett stabilt och väl fungerande
	finansiellt system och följa och analysera utvecklingen inom sitt
	ansvarsområde. Som exempel på finansiella företag och verksamheter
	som står under inspektionens tillsyn kan nämnas banker, försäkrings-
	företag, värdepappersbolag och fondbolag. Finansinspektionen ansvarar
176	också för auktorisationen av och tillsynen över centrala värdepappers-

förvarare enligt kontoföringslagen. Finansinspektionen har kunnig personal med god insyn i finansmarknaden. Finansinspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter.

Finansinspektionen har även tidigare utsetts till behörig myndighet enligt flera EU-rättsakter på finansmarknadens område. Det kan särskilt nämnas att inspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1 kap. 2 § lagen [2013:287] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Även sådana clearingorganisationer som inte omfattas av EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister står under Finansinspektionens tillsyn (se 23 kap. 1 § lagen om värdepappersmark- naden).

Mot bakgrund av det anförda görs bedömningen att Finansinspektionen är den lämpligaste myndigheten att ansvara för auktorisation och tillsyn enligt reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Det bör därför tas in en bestämmelse i kontoföringslagen av innebörden att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt förordningen. Det är i och för sig tillräckligt att detta förhållande framgår av förordningen med instruktion för Finansinspek- tionen men det är tydligare om det anges i den lag som innehåller kompletterande bestämmelser till EU-förordningen.

Det saknas skäl att utse fler än en behörig myndighet och att däri- genom dela ansvaret mellan två eller flera myndigheter.

Genom att Finansinspektionen utses som behörig myndighet får inspektionen de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt med stöd av förordningen, t.ex. när det gäller auktorisation av värde- papperscentraler. Detta följer av att förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Därmed fordras inga lagstiftningsåtgärder från svensk sida i dessa delar. Däremot krävs enligt förordningen att den behöriga myndigheten genom nationella lagstiftningsåtgärder ges bl.a. tillsynsbefogenheter och rätt att besluta om administrativa sanktioner. Dessa lagstiftningsåtgärder behandlas i avsnitten 8.4–8.8 och 9.

Även om förordningen är direkt tillämplig bör det för tydlighets skull tas in en bestämmelse i kontoföringslagen som upplyser om att Finans- inspektionen enligt förordningen utövar tillsyn över svenska värdepapp- erscentraler och över kreditinstitut som har utsetts av en sådan värde- papperscentral enligt artikel 54 i förordningen. I fråga om utländska värdepapperscentraler, dvs. sådana värdepapperscentraler som är etabler- ade i ett annat land inom EES än Sverige och tillhandahåller tjänster här, bör det i lagen upplysas om att det följer av förordningen att Finans- inspektionen utövar tillsyn i viss utsträckning.

8.2Relevant myndighet

Promemorians bedömning: Riksbanken är en sådan centralbank som avses i artikel 12.1 c i förordningen om förbättrad värdepappersav- veckling och om värdepapperscentraler. Någon ändring i lagen om

Sveriges riksbank bör inte göras med anledning av det.

177

	Förordningens innehåll: Av förordningen om förbättrad värde-
	pappersavveckling och om värdepapperscentraler följer att vissa andra
	myndigheter än de behöriga myndigheterna ska delta i auktorisationen av
	och tillsynen över värdepapperscentraler (artikel 12). Dessa myndigheter
	benämns i förordningen relevanta myndigheter. Genom olika regler i
	förordningen anges i vilken utsträckning de relevanta myndigheterna ska
	delta. Det gäller framför allt att de ska beredas tillfälle att yttra sig över
	en ansökan om auktorisation som värdepapperscentral (artikel 17.4). De
	relevanta myndigheterna har också en möjlighet att begära att den
	behöriga myndigheten undersöker om en viss värdepapperscentral
	uppfyller villkoren för auktorisationen (artikel 57.3).
	Relevanta myndigheter enligt förordningen kan för det första vara den
	myndighet som ansvarar för tillsynen över det avvecklingssystem för
	värdepapper som drivs av värdepapperscentralen i den medlemsstat vars
	rättsordning är tillämplig på avvecklingssystemet (artikel 12.1 a).
	Relevanta myndigheter kan för det andra vara de centralbanker inom
	EU som ger ut de mest relevanta valutorna i vilka avveckling sker
	(artikel 12.1 b).
	För det tredje kan en relevant myndighet enligt förordningen vara den
	centralbank inom EU på vars konton kontantdelen i ett avvecklings-
	system för värdepapper som drivs av värdepapperscentralen avvecklas
	(artikel 12.1 c).
	Skälen för promemorians bedömning: På Euroclear Sweden AB:s
	VPC-system är svensk rätt tillämplig (Allmänna villkor, Euroclear
	Sweden 2013-06-26, avsnitt A 14). I Sverige är Finansinspektionen
	ansvarig för tillsynen av avvecklingssystem (14 § första stycket avveck-
	lingslagen). Eftersom inspektionen enligt förslaget i avsnitt 8.1 utses till
	behörig myndighet för värdepapperscentraler i Sverige, saknas det
	anledning att därutöver föreskriva att inspektionen även ska medverka i
	auktorisationen av sådana värdepapperscentraler i dess egenskap av
	tillsynsmyndighet för avvecklingssystem i enlighet med artikel 12.1 a i
	förordningen.
	Svenska kronor är inte någon av de mest relevanta valutorna i vilka
	avveckling sker. Regeln i artikel 12.1 i förordningen saknar därför
	betydelse för svensk del.
	I fråga om VPC-systemet avvecklas betalningsledet eller, med ett annat
	ord, kontantdelen, i en värdepapperstransaktion antingen genom betal-
	ning med s.k. centralbankspengar eller med s.k. affärsbankspengar
	(Allmänna villkor, Euroclear Sweden 2013-06-26, avsnitt C 3, 3.3.1).
	Termen centralbankspengar förklaras i avsnitt 4.2.3. Vid avveckling hos
	Euroclear Sweden AB används antingen svenska kronor eller euro. För
	avveckling i svenska kronor sker överföring av kontoförda pengar mellan
	särskilda riksbankskonton (ovan angivna villkor, avsnitt C 4, 4.3.1). I
	vissa fall kan således kontantdelen i en värdepapperstransaktion
	avvecklas mellan olika konton hos Riksbanken. Om avveckling av
	kontantdelen i stället sker i euro, används den finländska centralbanken,
	Finlands Bank.
	Mot ovanstående bakgrund finns det skäl att konstatera att Riksbanken
	är att betrakta som en sådan relevant myndighet som avses i artikel
178	12.1 c i förordningen.

8.3Auktorisation av värdepapperscentraler

Promemorians förslag: Bestämmelserna i kontoföringslagen om auktorisation av centrala värdepappersförvarare och om allmänna och vissa organisatoriska krav på sådana förvarare upphävs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om handläggningen av ärenden om auktorisation av värdepapperscentraler.

Skälen för promemorians förslag: I kontoföringslagen finns bestäm- melser om vilka slag av juridiska personer som kan få auktorisation som central värdepappersförvarare (1 kap. 2 §). Det finns också bestämmelser om de krav som gäller för att Finansinspektionen ska få meddela auktorisation till svenska företag (2 kap. 2–5 §§) respektive utländska företag (2 kap. 6 §). Det kan särskilt nämnas att krav på bl.a. kapital finns i 2 kap. 4 §.

Lagen innehåller dessutom allmänna krav på centrala värdepappers- förvarares verksamhet (2 kap. 1 §). Slutligen finns särskilda bestämmel- ser om dels i vilken utsträckning en central värdepappersförvarare får driva annan verksamhet än den som omfattas av kontoföringslagen, dels krav på tillstånd när en sådan värdepappersförvarare förvärvar vissa andelar eller aktier (2 kap. 7 respektive 8 §). En särskild bestämmelse med krav på centrala värdepappersförvarares organisation när det gäller hantering av ersättningskrav finns i 7 kap. 6 §.

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler innehåller ett krav på att värdepapperscentraler ska vara auktoriserade (artikel 10). Kravet får anses innebära att sådan verksamhet som uppfyller rekvisiten i definitionen av en värdepap- perscentral enligt förordningen får drivas endast av en auktoriserad värdepapperscentral. Detta förhållande framgår tydligare av ett annat krav, som gäller att varje juridisk person som omfattas av definitionen av en värdepapperscentral ska erhålla en auktorisation av den behöriga myndigheten innan den inleder sin verksamhet (artikel 16.1). Motsatsvis får inte sådan verksamhet drivas utan tillstånd.

I förordningen anges vilken myndighet som ska pröva en fråga om auktorisation av en värdepapperscentral (artikel 16.1). Där anges att det är den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken den juridiska personen i fråga är etablerad som prövar ansökan om auktorisation. Bestämmelsen i kontoföringslagen om att Finansinspektionen prövar frågor om auktorisation av centrala värdepappersförvarare överlappar således regeln i förordningen (1 kap. 1 § andra stycket andra meningen).

Förordningen innehåller en mängd krav som ska vara uppfyllda för att en värdepapperscentral ska få auktoriseras (se bl.a. artiklarna 26–29). Dessa krav motsvaras i svensk rätt av 2 kap. 1–5 §§ kontoföringslagen.

Förfarandet för att bevilja auktorisation regleras också i förordningen (artikel 17). Esma ska dock utarbeta förslag till tekniska standarder som ska antas av kommissionen i form av delegerade akter beträffande vilken information som sökanden ska lämna till den behöriga myndigheten samt hur formulär, mallar och förfaranden beträffande ansökningsförfarandet

ska utformas (artikel 17.9 och 17.10). Även med sådana tekniska

180

standarder kan det kvarstå vissa frågor om handläggningen av ärenden om auktorisation som lämpligen bör regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter på detta område.

Förutsättningarna för en värdepapperscentral i en medlemsstat, i realiteten ett land inom EES, att driva verksamhet i ett annat sådant land regleras i förordningen (artikel 23). Principen om frihet att tillhandahålla tjänster i ett annat land inom EES gäller, dvs. den värdepapperscentral som är auktoriserad i ett land inom EES har rätt att tillhandhålla sina tjänster även i ett annat sådant land. Även den s.k. principen om hemlandstillsyn är tillämplig. Det innebär att det i ett sådant fall är den behöriga myndigheten i värdepapperscentralens hemland som prövar en anmälan om att tillhandahålla verksamhet i ett annat land inom EES (se avsnitt 8.1).

Även en värdepapperscentral från ett tredjeland får tillhandahålla sina tjänster inom EES (artikel 25). Det finns en särskild definition av en sådan värdepapperscentral (artikel 2.1.2). Frågor om erkännande av en värdepapperscentral från tredjeland prövas av Esma.

I förordningen finns slutligen en regel av innebörden att en värde- papperscentral ska ha överblickbara regler för hantering av klagomål (artikel 32.2).

Förordningen är direkt tillämplig och reglerar värdepapperscentraler och värdepappersavveckling i huvudsak uttömmande. Förordningen ska kompletteras med ytterligare regler i form av tekniska standarder. Medlemsstaterna har rätt att och är skyldiga att införa kompletterande, nationella bestämmelser på vissa särskilt angivna områden. Utanför dessa områden får några nationella bestämmelser som överlappar förord- ningens regler inte införas eller kvarstå. Det innebär att det inte är möjligt att ställa upp ytterligare krav för auktorisation av värdepapperscentraler utöver det som anges i förordningen. Det är inte heller möjligt att ställa upp rörelseregler i övrigt som kommer i konflikt med förordningens krav. Det sistnämnda innefattar den särskilda bestämmelsen i kontoför- ingslagen om organisatoriska krav avseende hanteringen av ersättnings- anspråk, som får anses överflödig mot bakgrund av den mer omfattande regeln om hantering av klagomål i förordningen (7 kap. 6 § respektive artikel 32).

Bestämmelsen om utländska företag i 2 kap. 6 § kontoföringslagen överlappar reglerna om frihet att tillhandahålla tjänster inom EES och reglerna om värdepapperscentraler från tredjeland.

Mot ovanstående bakgrund bör alla bestämmelser i kontoföringslagen som överlappar reglerna i förordningen upphävas (1 kap. 1 § andra

stycket och 2 §, hela 2 kap. samt 7 kap. 6 §).
Av förordningen framgår att dess regler om auktorisation inte ska
tillämpas omedelbart vid förordningens ikraftträdande. I stället ska
nationella bestämmelser om auktorisation av värdepapperscentraler gälla
till dess att värdepapperscentralerna har fått tillräckligt lång tid på sig för
att ansöka om auktorisation, vilket enligt förordningen är sex månader
från ikraftträdandet av vissa tekniska standarder (skäl 80 samt artikel
69.2 och 69.4). Se vidare avsnitt 14 i fråga om ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser.
Frågor om återkallelse av auktorisation behandlas i avsnitt 9.7.	181

8.4Finansinspektionens tillsynsbefogenheter

Promemorians förslag: En svensk värdepapperscentral ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Den ska därutöver lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

För tillsynen över att förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler följs får Finansinspektionen förelägga en värdepapperscentral, ett utsett kreditinstitut eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Föreläggan- det får dock inte strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska på inspek- tionens begäran inställa sig till förhör.

Ett föreläggande och en kallelse till förhör får förenas med vite.

Om det finns skäl för det får Finansinspektionen göra en platsunder- sökning hos en värdepapperscentral eller en juridisk person till vilken värdepapperscentralen har utkontrakterat verksamhet. Inspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att undersök- ningen ska kunna genomföras.

Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i en värdepappers- central. Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen.

Finansinspektionen får närvara vid en stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Om en utländsk värdepapperscentral, dvs. en värdepapperscentral som har auktoriserats i ett annat land inom EES än Sverige, till- handahåller tjänster här i landet, är den skyldig att lämna uppgifter till Finansinspektionen på samma sätt som en svensk värdepapperscentral. Finansinspektionen får begära in uppgifter m.m. från värdepappers- centralen. Om en sådan värdepapperscentral etablerar en filial här i landet, får Finansinspektionen genomföra en platsundersökning även i fråga om filialen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om värdepapperscentralers uppgiftsskyldighet.

Gällande rätt: Till följd av Finansinspektionens tillsyn över centrala värdepappersförvarare är de skyldiga att lämna inspektionen de upplys- ningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som följer av vissa föreskrifter (23 kap. 2 § lagen om värdepappers- marknaden och hänvisningen till detta lagrum i 9 kap. 1 § första stycket kontoföringslagen). Centrala värdepappersförvarare ska dock även utöver detta lämna de upplysningar som inspektionen begär.

Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av en central värdepappersförvarare (23 kap. 7 § lagen om värdepappersmarknaden

och hänvisningen till detta lagrum i 9 kap. 1 § första stycket konto-

182

föringslagen). Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor. Om Finansinspektionen behöver anlita någon annan person med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen ska kostnaden för detta betalas av den som tillsynen avser (23 kap. 14 § lagen om värdepappersmarknaden och hänvisningen till detta lagrum i 9 kap. 1 § första stycket kontoförings- lagen)

Finansinspektionen får också sammankalla styrelsen i en central värdepappersförvarare (23 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden och hänvisningen till detta lagrum i 9 kap. 1 § första stycket konto- föringslagen). Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen. Företrädare för Finansinspektionen får närvara vid stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna. Finans- inspektionen får närvara vid en stämma och vid ett sådant styrelse- sammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överlägg- ningarna.

Kontoförande institut är skyldiga att lämna de upplysningar som Finansinspektionen begär som rör verksamheten som kontoförande institut (3 kap. 6 § kontoföringslagen). Ett sådant föreläggande får förenas med vite (9 kap. 4 § samma lag).

På samma sätt som för clearingorganisationer enligt lagen om värde- pappersmarknaden gäller bestämmelser om prövningen av en ägares lämplighet (ägarprövning) för centrala värdepappersförvarare (se hänvis- ningen i 9 kap. 1 § första stycket kontoföringslagen).

Förordningens innehåll: Enligt förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler ska de behöriga myndigheterna ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter (artikel 11.3). Det anges också i förordningen att det bör finnas ett starkt tillsynssystem för finanssektorn generellt sett (skäl 61). Till skillnad från det som gäller för administrativa sanktioner preciseras det inte närmare i förordningen vilka slags befogen- heter som det ska vara frågan om (jfr avsnitt 9.3). Däremot framgår det av reglerna om administrativa sanktioner att medlemsstaternas skyldighet att införa bestämmelser om administrativa sanktioner inte ska påverka de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter (artikel 63.2 första ledet). Dessa befogenheter ska således finnas vid sidan av möjligenheten att besluta om administrativa sanktioner.

Det anges också särskilt i förordningen att den behöriga myndigheten ska göra inspektioner på plats hos värdepapperscentralen (artikel 22.5, jfr avsnitt 8.1). En sådan möjlighet ska även finnas i gränsöverskridande förhållanden för den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i fråga om en filial som etableras i värdmedlemsstaten (artikel 24.1). Med medlemsstat avses i realiteten ett land inom EES. Om en värdepappers- central som har auktoriserats i t.ex. Storbritannien (en utländsk värde- papperscentral) etablerar en filial i Sverige, får Finansinspektionen således genomföra en inspektion av filialen. Oavsett om värdepappers- centralen har etablerat en filial eller inte, får Finansinspektionen kräva att den ska rapportera till inspektionen så fort det rör sig om att den

183

	tillhandahåller tjänster i Sverige med stöd av sin auktorisation i det andra
	landet inom EES (artikel 24.2).
	Vid gränsöverskridande verksamhet är det alltså som utgångspunkt den
	behöriga myndigheten i hemlandet som ansvarar för tillsynen (principen
	om hemlandstillsyn). Det utesluter dock inte att myndigheterna i värd-
	landet, dvs. där värdepapperscentralen tillhandahåller tjänsterna, har
	vissa möjligheter att agera vid regelöverträdelser.
	Skälen för promemorians förslag: Utgångspunkten för Finansinspek-
	tionens befogenheter för tillsyn avseende bestämmelserna i förordningen
	bör vara att de ska ligga i linje med det som sedan tidigare gäller i
	jämförbar lagstiftning, under förutsättning att detta är förenligt med
	förordningen och särskilda skäl inte talar emot det.
	I flera lagar på finansmarknadsområdet finns bestämmelser om att
	finansiella företag är skyldiga att lämna de upplysningar som Finans-
	inspektionen begär, se t.ex. 23 kap. 2 § lagen om värdepappersmark-
	naden och 13 kap. 3 § första stycket lagen om bank- och finansierings-
	rörelse. Den förstnämnda bestämmelsen gäller även för centrala värde-
	pappersförvarare (9 kap. 1 § kontoföringslagen). Det är av central betyd-
	else för tillsynen på finansmarknadsområdet att de berörda företagen är
	skyldiga att lämna upplysningar till Finansinspektionen. En bestämmelse
	av denna innebörd bör därför tas in i kontoföringslagen. Bestämmelsen
	bör även gälla de utländska värdepapperscentraler som tillhandahåller
	tjänster i Sverige. Ett sådant krav är förenligt med förordningen (artikel
	24.2).
	De ovan angivna bestämmelserna om de finansiella företagens upplys-
	ningsskyldighet har med verkan från den 2 augusti 2014 utvidgats till att
	omfatta även upplysningar enligt föreskrifter som meddelas med stöd av
	respektive lag. Samtidigt har nya upplysningsbestämmelser att
	regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
	föreskrifter om att vissa uppgifter ska lämnas till Statistiska centralbyrån
	i stället för till Finansinspektionen tagits in i respektive lag (23 kap. 2 a §
	lagen om värdepappersmarknaden och 13 kap. 3 a § lagen om bank- och
	finansieringsrörelse). I den proposition som föregick denna lagändring
	gjorde regeringen bedömningen att föreskrifter om att uppgifterna i
	stället ska lämnas till en annan myndighet under regeringen hör till det
	område inom vilket regeringen har rätt att meddela föreskrifter enligt
	8 kap. 7 § regeringsformen (prop. 2013/14:161 s. 46). Således krävdes
	det inte något bemyndigande. Möjligheten att föreskriva att vissa upp-
	gifter ska lämnas till Statistiska centralbyrån i stället för till Finans-
	inspektionen syftar till att uppgifter ska kunna samlas in till en särskild
	databas som drivs enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning
	av och tillsyn över finansmarknaderna (databaslagen, se prop.
	2013/14:161). I databasen får sådana uppgifter behandlas som har
	samlats in med stöd av bl.a. 23 kap. 2 § första stycket lagen om
	värdepappersmarknaden (3 § 7 databaslagen). Bestämmelsen i lagen om
	värdepappersmarknaden gäller som framgår ovan även för centrala
	värdepappersförvarare. Bestämmelserna om värdepapperscentraler bör
	samlas i kontoföringslagen, eftersom lagstiftningen blir mer överskådlig
	på så sätt. Av den anledningen finns det skäl att i kontoföringslagen ta in
	nya bestämmelser om uppgiftsskyldighet av samma innebörd som i lagen
184	om värdepappersmarknaden. Till följd av detta bör databaslagen ändras

på så sätt att den aktuella bestämmelsen i kontoföringslagen anges ut-
tryckligen i fråga om databasens omfattning.
I fråga om Finansinspektionens tillsynbefogenheter kan en jämförelse
göras även med de bestämmelser som gäller för centrala motparter.
Enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister får Finans-
inspektionen förelägga företag eller annan att tillhandahålla uppgifter,
handlingar eller annat och den som förväntas kunna lämna upplysningar i
saken ska på inspektionens begäran ställa in sig till förhör (4 kap. 1 §).
Bestämmelser av samma innebörd finns även bl.a. i lagen om värde-
pappersmarknaden (23 kap. 3 §), lagen (2004:46) om värdepappersfonder
(10 kap. 3 §) och lagen om handel med finansiella instrument (6 kap.
1 a §). Denna befogenhet är således vedertagen i annan lagstiftning på
finansmarknadsområdet. En bestämmelse av denna innebörd bör därför
tas in i kontoföringslagen. I fråga om skyldigheten att lämna upplys-
ningar m.m. bör bestämmelsen även gälla för utländska värdepappers-
centraler (se ovan angående artikel 24.2, jfr prop. 2013/14:228 s. 200–
202).
Finansinspektionen bör få möjlighet att förena ett föreläggande eller en
kallelse till förhör med vite (jfr prop. 2012/13:72 s. 24). Även denna
befogenhet förekommer i flera andra lagar på finansmarknadsområdet, se
t.ex. 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden och 4 kap. 3 § lagen
med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat,
centrala motparter och transaktionsregister. Det kan också vara
nödvändigt att förena t.ex. ett föreläggande med vite för att föreläggandet
ska följas.
I likhet med vad som anges i bl.a. 23 kap. 3 § andra stycket lagen om
värdepappersmarknaden bör det i bestämmelsen i kontoföringslagen
anges att ett föreläggande eller en kallelse till förhör inte får strida mot
den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Advokater som avkrävs
uppgifter kan alltså underlåta att lämna sådana, om det skulle kunna
medföra straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikten.
Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i ett antal lagar på bl.a. det
finansiella området, är inte avsedd att tolkas motsatsvis, dvs. den
utesluter inte att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas (jfr prop.
2011/12:175 s. 19 f. och prop. 2012/13:72 s. 24).
För att Finansinspektionen ska kunna uppfylla sin skyldighet enligt
förordningen att göra inspektioner på plats hos värdepapperscentraler, är
det nödvändigt att införa en bestämmelse i kontoföringslagen som ger
inspektionen befogenhet att genomföra en platsundersökning. Det gäller
även om det i praktiken givetvis är osannolikt att en värdepapperscentral
skulle motsätta sig en sådan undersökning. En sådan befogenhet är också
motiverad med hänsyn till den synnerligen centrala funktion som en
värdepapperscentral fyller för den finansiella infrastrukturen och för
samhällsekonomin i stort.
Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från domstol eller annan
rättslig myndighet innan det sker en platsundersökning (jfr prop.
2012/13:72 s. 27 f.). I motsats till vad som gäller enligt konkurrenslagen
(2008:579) bör det inte heller krävas att det finns anledning att anta att en
regelöverträdelse har skett för att en platsundersökning ska komma i
fråga (5 kap. 3 §). En undersökning kan i stället syfta till att kontrollera	185

att verksamheten drivs på ett betryggande sätt. Av den anledningen bör det inte heller anges i kontoföringslagen att en platsundersökning får genomföras enbart om det är nödvändigt, jfr 23 kap. 4 § lagen om värde- pappersmarknaden. Med tanke på värdepapperscentralers mycket betydelsefulla funktion för den finansiella infrastrukturen och förord- ningens krav på att inspektioner ska ske bör det i stället vara tillräckligt att det finns skäl för en sådan undersökning.

Med tanke på bestämmelserna om inspektion i förordningen, bör Finansinspektionen ha rätt att genomföra en platsundersökning även avseende en filial till en utländsk värdepapperscentral. En sådan befogen- het finns redan avseende filialer till utländska kreditinstitut (13 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, se även prop. 2013/14:228 s. 200–202).

I likhet med vad som gäller enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, bör Finansinspektionen ha rätt att begära hand- räckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra en platsunder- sökning (3 kap. 1 §).

Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gälla. Det innebär att utsökningsbalkens bestämmelser gäller i den mån de är tillämpliga. Om det finns skäl för det bör dock Finans- inspektionen ha rätt att kräva att Kronofogdemyndigheten inte under- rättar den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställig- het sker. Det kan nämligen i vissa fall finnas skäl för att genomföra plats- undersökningar utan att i förväg meddela detta till det berörda företaget.

Kronofogdemyndigheten har med stöd av reglerna i utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och myndigheten kan också vid behov begära biträde av polismyndigheten (2 kap. 17 § utsök- ningsbalken och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen [1981:981]).

Som berörs ovan har Finansinspektionen enligt gällande rätt en befogenhet att sammankalla styrelsen i en central värdepappersförvarare. Inspektionen får också begära att styrelsen kallar till en extra stämma för företaget. Alternativt får inspektionen självt kalla till stämman. Samma befogenhet finns också beträffande andra finansiella företag, t.ex. AIF- förvaltare (se 13 kap. 14 § lagen om förvaltare av alternativa invester- ingsfonder). Finansinspektionen bör ha samma befogenhet i fråga om svenska värdepapperscentraler. En bestämmelse av denna innebörd bör därför tas in i kontoföringslagen.

Bestämmelserna om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter bör tas in i 9 kap. kontoföringslagen. Genom att dessa befogenheter anges direkt i lagen i stället för genom hänvisning till någon annan lag uppnås en högre grad av överskådlighet.

8.5Ägarprövning

Promemorians förslag: Bestämmelserna om ägarprövning avseende centrala värdepappersförvarare upphävs. Bestämmelserna om sekre-

186

tess för uppgifter i ärenden om sådan prövning ska inte längre omfatta centrala värdepappersförvarare.

Skälen för promemorians förslag: Enligt kontoföringslagen ska Finansinspektionen pröva lämpligheten hos den som äger aktier i en central värdpappersförvarare (se hänvisningen i 9 kap. 1 § till vissa bestämmelser i 24 kap. lagen om värdepappersmarknaden). Detta för- farande kallas ägarprövning och förekommer beträffande ägare av en rad olika slags finansiella företag, t.ex. banker, värdepappersbolag och vissa typer av försäkringsföretag. Det finns en särskild sekretessbestämmelse som gäller uppgifter i ärenden om ägarprövning (30 kap. 5 § offentlig- hets- och sekretesslagen [2009:400]).

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler reglerar frågor om tillsyn över värdepapperscentraler i huvudsak uttömmande. Undantag gäller för vissa särskilda frågor, t.ex. administrativa sanktioner, beträffande vilka medlemsstaterna förutsätts införa vissa nationella bestämmelser som kompletterar förordningen. Vidare framgår det av förordningen att den ska kompletteras med tekniska standarder, som ska antas av kommissionen i form av delegerade rättsakter. Kraven för auktorisation av värdepapperscentraler regleras uttömmande i förordningen. Bland dessa regler finns krav på företagsledning, ledningsorgan och aktieägare (artikel 27). Företags- ledningen ska ha tillräckligt god vandel och erfarenhet så att det säker- ställer en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperscentralen (artikel 27.1). En värdepapperscentral ska ha ett ledningsorgan, där minst en tredjedel men inte mindre än två av ledamöterna är oberoende (artikel 27.2). Även ledamöterna i ledningsorganet ska vara lämpliga ledamöter och ha tillräckligt god vandel (artikel 27.4). Kraven på företagsledning och ledningsorgan motsvarar det som brukar kallas ledningsprövning enligt svensk rätt (jfr t.ex. bestämmelserna om ledningsprövning avseende clearingorganisationer i 19 kap. 3 § 4 lagen om värdepappers- marknaden). Därutöver gäller att aktieägare och personer som direkt eller indirekt har möjlighet att kontrollera värdepapperscentralens ledning ska vara lämpliga att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av värde- papperscentralen. Detta krav motsvarar således den ägarprövning som sker enligt kontoföringslagen i dag.

Bestämmelserna om ägarprövning i kontoföringslagen innebär bl.a. att det i vissa fall krävs tillstånd av Finansinspektionen före förvärv av aktier eller andelar i en central värdepappersförvarare (se hänvisningen i 9 kap. 1 § kontoföringslagen till vissa bestämmelser i 24 kap. lagen om värde- pappersmarknaden). Att den som kommer att ha ett s.k. kvalificerat innehav av aktierna eller andelarna bedöms som lämplig för detta är dock också ett krav för auktorisation som central värdepappersförvarare (2 kap. 2 § första stycket 3 kontoföringslagen). Något utrymme enligt förordningen att från svensk sida ställa upp krav på prövning av ägare av värdepapperscentraler förefaller alltså inte finnas, med tanke på att kraven överlappar förordningens regler om auktorisation (jfr prop. 2012/13:155 s. 221–223). Bestämmelserna om ägarprövning bör därför upphävas. Som en följdändring bör även sekretesskyddet för ärenden om ägarprövning avseende centrala värdepappersförvarare upphävas, med

187

tanke på att frågor om ägares lämplighet numera prövas inom ramen för ett ärende om auktorisation av värdepapperscentralen i fråga. Frågan om övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 14.1.

8.6Avgifter till Finansinspektionen

Promemorians förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövningen av ansökningar och anmälningar enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Dessa avgifter får inspektionen disponera.

Svenska värdepapperscentraler och utländska värdepapperscentraler som har etablerat en filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verk- samhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Dessa avgifter redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Skälen för promemorians förslag: Finansinspektionens verksam- het finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. De företag som står under tillsyn betalar avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektion- ens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen och övrig verksamhet som inte finansieras på annat sätt. Dessa avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla.

Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att driva till följd av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler kommer att bestå dels i prövning av ansökning- ar om auktorisation m.m., dels i tillsyn över att förordningens regler följs. De ansökningar som ska prövas är sådana som rör beslut om auktorisation av värdepapperscentraler (artikel 17) och auktorisation av utkontraktering eller utvidgning av tjänster (artikel 19), ansök- ningar om tilläggsauktorisation avseende anknutna banktjänster och ansökningar om auktorisation av att utse ett kreditinstitut (artikel 55) samt ansökningar om utvidgning av anknutna banktjänster (artikel 56), oavsett om något kreditinstitut ska utses för dessa tjänster eller inte. Dessa nya arbetsuppgifter är av det slaget att de i möjligaste mån bör finansieras genom uttag av avgifter för prövning av ansökningarna. Förordningen hindrar inte att sådana avgifter tas ut, eftersom frågor om finansieringen av tillsynen inte regleras i förordningen. Det kan också nämnas att avgifter redan i dag tas ut av Finansinspektionen för ärenden som har anknytning till olika EU-förordningar (se t.ex. 4 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister).

188

Därutöver kan det förekomma att en värdepapperscentral som har auktoriserats av Finansinspektionen ger in en anmälan om tillhanda- hållande av tjänster i ett annat land inom EES (artikel 23 i förord- ningen). Även en sådan anmälan bör föranleda en avgift till inspek- tionen.

Bestämmelser om att de institut som står under Finansinspektionens tillsyn ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens löpande verksamhet finns i ett stort antal lagar på finansmarknadens område.

I samband med att databaslagen infördes (se avsnitt 8.4) infördes även bestämmelser i olika lagar på finansmarknadsområdet av inne- börden att de berörda finansiella företagen med årliga avgifter ska bekosta Statistiska centralbyråns verksamhet enligt databaslagen. Svenska värdepapperscentraler och utländska värdepapperscentraler som har etablerat en filial i Sverige bör på samma sätt vara skyldiga att betala sådana avgifter.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om alla tre slagen av avgift- er, eftersom det inte är lämpligt att reglera samtliga frågor om avgift- erna i lag.

8.7	Motivering av beslut, rätt att överklaga och
	dröjsmålstalan

Promemorians förslag: Beslut som meddelas med stöd av förord-
ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
centraler ska kunna överklagas.
Om Finansinspektionen i ett ärende om auktorisation enligt förord-
ningen inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan
gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta.
Sökanden får därefter begära en förklaring av domstol att ärendet
onödigt uppehålls.
Promemorians bedömning: Regeln i förordningen om förbättrad
värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler om motivering
av beslut kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Motivering av beslut
Några bestämmelser om i vilken utsträckning Finansinspektionen ska
motivera sina beslut finns inte i kontoföringslagen. Av 20 § förvaltnings-
lagen (1986:223) följer dock att ett beslut varigenom en myndighet avgör
ett ärende som huvudregel ska innehålla de skäl som har bestämt utgång-
en, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Beslut
enligt kontoföringslagen och beslut enligt förordningen om förbättrad
värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler avser myndig-
hetsutövning mot enskild. Kravet på att motivera sådana beslut gäller
således som huvudregel. I förvaltningslagen görs dock undantag från
kravet på motiverade beslut. Av intresse är särskilt det fallet att beslutet
inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är
uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Exempelvis kan ett beslut		189

om att bevilja en ansökan fattas utan närmare motivering, om inte någon motpart har motsatt sig ansökan. Gynnande beslut behöver alltså inte motiveras. Får någon helt bifall till sin ansökan, krävs normalt ingen motivering. Bifalls en ansökan bara delvis, kan det räcka med att den del av beslutet motiveras som innebär avslag. Man kan med andra ord säga att undantaget begränsar motiveringsplikten till att i princip omfatta endast beslut som helt eller delvis går i negativ riktning för en part (Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, andra upplagan, 2007, s. 234).

Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska medlemsstaterna se till att de beslut som fattas och de åtgärder som vidtas enligt förordningen är vederbörligen motiverade (artikel 66).

Förordningens krav på motiverade beslut bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd, eftersom det redan är uppfyllt genom förvaltnings-

	lagens bestämmelser.
	Rätt att överklaga
	Enligt gällande rätt får Finansinspektionens beslut enligt kontoförings-
	lagen i allmänhet överklagas till allmän förvaltningsdomstol (10 kap.
	1 §). Undantag gäller för beslut som innebär normgivning, dvs. när
	Finansinspektionen meddelar föreskrifter av olika slag, samt för beslut
	om att kräva upplysningar, förordnande av revisorer, sammankallande av
	styrelse eller bolagsstämma och anlitande av biträde i vissa fall. Finans-
	inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud eller föreläggande
	eller om återkallelse av auktorisation ska gälla omedelbart (9 kap. 2
	respektive 3 §). Vid överklagande till kammarrätten krävs prövnings-
	tillstånd.
	Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler innebär att medlemsstaterna ska se till att de beslut som
	fattas och de åtgärder som vidtas enligt förordningen omfattas av rätten
	att överklaga inför domstol (artikel 66). Detta krav bör genomföras på så
	sätt att Finansinspektionens beslut enligt förordningen och kontoförings-
	lagen ska kunna överklagas på samma sätt som beslut enligt konto-
	föringslagen får överklagas i dag. Med andra ord ska även beslut som
	Finansinspektionen fattar direkt med stöd av förordningen kunna över-
	klagas.
	Dröjsmålstalan
	I svensk rätt finns det inte någon allmän bestämmelse om dröjsmålstalan,
	dvs. om att en enskild har tillgång till något slags rättsmedel för det fall
	att en förvaltningsmyndighet inte inom viss tid fattar ett beslut med
	anledning av t.ex. en ansökan. Någon bestämmelse om dröjsmålstalan
	finns inte heller i kontoföringslagen. Däremot finns en övergripande
	bestämmelse i förvaltningslagen som innebär att varje ärende ska hand-
	läggas så snabbt som möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 §).
	I ett antal lagar på finansmarknadsområdet finns det dock en möjlighet
	att begära förklaring hos domstol att ett ärende onödigt uppehålls genom
	att den myndighet som ska pröva ansökan inte meddelar beslut (s.k.
190	dröjsmålstalan). En sådan talan väcks vid allmän förvaltningsdomstol,
190

dvs. Förvaltningsrätten i Stockholm i första instans. Om myndigheten inte har meddelat beslut inom en viss tid efter det att domstolen lämnat en sådan förklaring, ska det anses som om ansökan har avslagits. I den situationen tillämpas allmänna regler om överklagande. Ett exempel på en bestämmelse av sådant slag är 16 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som innebär följande. Om Finansinspektionen bl.a. i ett ärende om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om inspektionen inte har meddelat ett beslut om tillstånd inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.

Det kan nämnas att Förvaltningslagsutredningen i sitt betänkande En ny förvaltningslag föreslog att en enskild part ska ha en generell möjlighet att begära att den myndighet som prövar ett ärende i första instans ska avgöra ärendet inom viss tid och att den enskilde ska kunna överklaga ett eventuellt beslut om att inte avgöra ärendet inom denna tid (SOU 2010:29 s. 297–309). Förslaget har ännu inte föranlett lagstift- ningsåtgärder.

Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska det finnas en rätt att överklaga till domstol för det fall att inget beslut fattas inom sex månader från det att en komplett ansökan om auktorisation har lämnats in. En mycket snarlikt formulerad rätt till en sådan dröjsmålstalan följer även av vissa andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet (se t.ex. artikel 52.1 i MiFID I och artikel 72 i kapitaltäckningsdirektivet).

Till följd av regeln om dröjsmålstalan i förordningen krävs en ändring i kontoföringslagen, eftersom någon sådan bestämmelse inte finns i den lagen. Det finns givetvis anledning att i möjligaste mån utforma den nya bestämmelsen efter förebild av de bestämmelser som redan finns i annan lagstiftning, särskilt på finansmarknadsområdet. Bestämmelsen bör lämpligen utformas efter förebild av 16 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Med ansökningstillfället bör även i den nya bestämmelsen i konto- föringslagen avses den tidpunkt då en komplett ansökan gavs in, dvs. då samtliga de uppgifter och handlingar som krävs enligt gällande regelverk kom Finansinspektionen till handa. Om inspektionen har skäl att kompletteringsförelägga sökanden, rör det sig givetvis inte om någon fullständig ansökan.

8.8Samarbete mellan myndigheter

Promemorians bedömning: Det informationsutbyte som förordning- en om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

191

Skälen för promemorians bedömning: Efter finanskrisen 2008 inrättades genom särskilda EU-förordningar ([EU] nr 1093–1095/2010 [ESA-förordningarna]) ett nytt europeiskt system för tillsynen av den finansiella sektorn (ESFS). I den nya strukturen ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma, se även avsnitt 5). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd (ESRB). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska bl.a. samarbeta nära med de nationella tillsynsmyndigheterna i syfte att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Genom Europaparlamentets och rådets antagande av direktiv 2010/78/EU, det s.k. Omnibus I-direktivet, infördes ändringar i direktiven för de olika sektorerna på finansmarknadsområdet som förutom att precisera de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, syftade till att säkerställa ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn (se vidare avsnitt 12). Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler innebär att samarbetet och utbytet av information med de europeiska myndigheterna och de behöriga myndigheterna utvecklas ytterligare.

Enligt förordningen ska behöriga myndigheter, relevanta myndigheter och Esma bedriva ett nära samarbete med varandra, inbegripet genom att utbyta all relevant information för tillämpningen av den förordningen (artikel 14.1). Om lämpligt och relevant ska detta samarbete omfatta andra offentliga myndigheter och organ. De behöriga myndigheterna, Esma och de relevanta myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen (artikel 13.1). Behöriga myndigheter, relevanta myndigheter, Esma och andra organ eller fysiska och juridiska personer som tar emot konfidentiell information vid utförandet av sina uppgifter enligt förordningen får använda den enbart för utförandet av sina uppgifter (artikel 13.2).

Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det kan komma att handla om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § samma lag. Uppgift som är sekretessbelagd enligt den lagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning (jfr prop. 1998/99:18 s. 41, prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283 samt prop. 2012/13:72 s. 34). Bestämmelsen ger – som konstaterats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet – Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska

192

myndigheter (se bl.a. prop. 2011/12:40 s. 20, prop. 2009/10:217 s. 27 f.,
prop. 2006/07:5 s. 350 samt prop. 2012/13:72 s. 34).
Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information
och behålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första
stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess
hos en statlig myndighet i verksamhet som avser bl.a. tillsyn, över-
vakning och kontroll på finansmarknadsområdet, i den utsträckning
riksdagen har godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellan-
folklig organisation, för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden
och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått
enligt avtalet. I termen avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till
följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förord-
ningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop.
2006/07:110 s. 38, prop. 2011/12:40 s. 20 och 41 samt RÅ 2007 ref. 45).
Sekretess gäller därmed för information som Finansinspektionen tar emot
och som inte får lämnas ut enligt förordningen.
Bedömningen ovan av möjligheten att lämna ut uppgifter samt hämta
in uppgifter och behålla eventuell sekretess är giltig även beträffande
andra myndigheter än Finansinspektionen, framför allt för Riksbanken, i
den mån de omfattas av kraven i förordningen.
Sammantaget görs bedömningen att det informationsutbyte som
förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande
svensk rätt. Vidare görs bedömningen att det inte behövs någon
bestämmelse i kontoföringslagen eller offentlighets- och sekretesslagen
som reglerar informationsutbytet med andra behöriga eller relevanta
myndigheter och med Esma. Att Finansinspektionen har en förpliktelse
att samarbeta med dem följer redan av förordningen. Av förordningen
följer även vissa uppgifter för Riksbanken.
Det finns skäl att överväga om vissa andra regler om samarbete mellan
myndigheter i förordningen föranleder lagstiftningsåtgärder från svensk
sida. I förordningen finns relativt detaljerade regler om samarbetet
mellan myndigheter i de fall då en värdepapperscentral tillhandahåller
tjänster över gränserna (artikel 24). I fråga om dessa regler ska
kommissionen anta delegerade rättsakter och Esma ska ta fram förslag
till tekniska standarder som ska antas av kommissionen (artiklarna 24.7
och 24.8). Reglerna i förordningen är direkt tillämpliga och kräver i
huvudsak inte några åtgärder från svensk sida. Detsamma gäller
kommande delegerade rättsakter och tekniska standarder, om dessa tar
formen av EU-förordningar.
I förordningen finns dock regler om att de behöriga myndigheterna i
värdmedlemsstaten respektive hemmedlemsstaten för en viss värde-
papperscentral ska upprätta samarbetsarrangemang (artikel 24.4). Dessa
arrangemang kan inbegripa s.k. tillsynskollegier. För att en förvaltnings-
myndighet ska kunna ingå en internationell överenskommelse i en fråga
som inte avser en fråga där överenskommelsen kräver riksdagens eller
Utrikesnämndens medverka krävs ett uppdrag från regeringen (10 kap.
2 § regeringsformen). Styrningen av och samarbetet mellan myndigheter
hör inte till det område som förutsätter lagstiftningsåtgärder eller andra
slags beslut från riksdagens sida (10 kap. 3 § regeringsformen, jfr 8 kap.
2 och 7 §§ regeringsformen). Det innebär att regeringen kan lämna ett
sådant uppdrag till Finansinspektionen om det behövs av hänsyn till	193

förordningen. Regeringen kan också ge ett generellt medgivande genom ett bemyndigande i förordning. I fråga om det senare fallet, jfr 4 a § förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Några lagstift- ningsåtgärder krävs däremot inte. Finansinspektionen har redan tidigare ingått ett antal överenskommelser (samarbetsavtal) med motsvarande myndigheter i andra länder avseende frågor om t.ex. tillsyn över banker som driver verksamhet i flera medlemsstater. Ett exempel på en sådan överenskommelse är samarbetsavtalet av den 18 maj 2010 om grupp- tillsyn över Swedbank, Multilateral Cooperation and Coordination Agreement on the Supervision of Swedbank Group (www.fi.se).

Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten respektive hem- medlemsstaten är oense om vilka åtgärder som ska vidtas mot en värde- papperscentral med anledning av dess agerande i värdmedlemsstaten, finns det en möjlighet för någon av dem att hänskjuta ärendet till Esma för s.k. bindande medling (artikel 24.5). Det är i första hand ett ansvar för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten att ingripa mot en värde- papperscentral, även när det gäller dess agerande i en annan medlemsstat (skäl 24 i förordningen). Om den myndigheten inte vidtar tillräckliga åtgärder får dock även den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ingripa (se vidare avsnitt 9.9). Hur den bindande medlingen går till framgår av artikel 19 i den relevanta ESA-förordningen, dvs. Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG.

Bestämmelser om bindande medling har införts i svensk rätt till följd av Omnibus-direktivet (prop. 2011/12:70). Även vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet infördes bestämmelser i lag om bindande med- ling (13 kap. 6 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13 kap. 6 c § samma lag, som ännu inte har trätt i kraft, samt 6 kap. 4 och 5 §§ lagen [2014:968] om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappers- bolag). Dessa bestämmelser innehåller bl.a. ett krav på att Finansinspek- tionen ska följa ett beslut som fattas av den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten, i det fallet Eba. Ett sådant beslut fattas av Eba med stöd av artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG. De tre Esa-förordningarna är i huvudsak likalydande. Det framgår av Esa-förordningarna att de europeiska tillsynsmyndigheternas beslut är bindande för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna (artikel 19.3 i respektive förordning). Att bindande medling ska gälla i fråga om värdepapperscentraler framgår som nämns ovan av förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler. Med tanke på att bindande medling avseende tillsynen över värdepapperscentraler således till fullo regleras i EU-förordningar bör det inte krävas några lagstiftningsåtgärder i detta hänseende.

194

8.9Rapportering om missförhållanden (”whistleblowing”)

8.9.1	Inledning
När missförhållanden uppstår inom en organisation finns det vanligtvis
ett intresse från ledningens sida att komma till rätta med problemen.
Missförhållandena kan dock vara dolda på grund av att enskilda personer
inom organisationen döljer förhållandena. Det kan också förekomma
situationer då ledningen är medveten om att det förekommer oegent-
ligheter men av olika skäl underlåter att agera, eller till och med aktivt
mörklägger förhållandena. Personer som ”blåser i visselpipan”, s.k.
visselblåsare (efter engelskans whistleblowers) kan därför ha en viktig
roll för att avslöja olika former av oegentligheter i både offentlig och
privat sektor.
Syftet med särskilda rapporteringssystem, s.k. ”visselblåsarsystem” är
att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna
rapportera om allvarliga händelser. Ett bra skydd för visselblåsare inne-
fattar således inte endast särskilda rapporteringssystem utan även ett
skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhåll-
anden inte drabbas av repressalier från arbetsgivarens sida.
Vissa länder har infört särskild lagstiftning om skydd och system för
personer som blåser i visselpipan. Sverige har ännu inte infört någon
särskild skyddslagstiftning för anställda som slår larm. Det finns dock ett
antal bestämmelser inom olika områden som ger skydd för anställda som
rapporterar om missförhållanden och oegentligheter, bl.a. genom arbets-
rätten och kravet på saklig grund för uppsägning i lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Även rättsgrundsatsen om god sed på arbetsmarknad-
en ger visst skydd. Denna rättsgrundsats upprätthålls genom Arbetsdom-
stolens praxis på området och innebär bl.a. att omplacering under vissa
förhållanden kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen
vid uppsägning (den s.k. ”bastubadarprincipen”). Anställda i offentlig
sektor har dessutom ett särskilt skydd om de använder sig av den grund-
lagsskyddade meddelarfriheten (se 3 kap. tryckfrihetsförordningen).
Även enskildas rätt till yttrandefrihet enligt Europakonventionen kan
under vissa förutsättningar ge skydd mot repressalier för anställda som
slagit larm om missförhållanden.
Det har dock från flera håll lyfts fram behov av att ytterligare stärka
skyddet för visselblåsare i Sverige. Regeringen gav i början av 2013 en
särskild utredare i uppdrag att generellt utreda frågan om skyddet för
arbetstagare som slår larm om olika former av missförhållanden (dir.
2013:16). Utredningen om stärkt skydd för arbetstagare som slår larm
överlämnade i maj 2014 betänkandet Visselblåsare – Stärkt skydd för
arbetstagare som slår larm om allvariga missförhållanden (SOU
2014:31). I betänkandet föreslår utredningen en ny lag om stärkt skydd
för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. Med
allvarliga missförhållanden avses i förslaget förhållanden som skäligen
kan misstänkas avse brott, på vilket fängelse kan följa, eller därmed
jämförliga missförhållanden (1 § andra stycket). I betänkandet anförs att
de ”därmed jämförliga missförhållanden” som avses bl.a. utgörs av
sådana allvarliga missförhållanden som underlåtenhet att följa gällande		195

föreskrifter, brott mot regler till skydd för fungerande marknader, oetiska förfaranden m.m. (a. bet. s. 375). Förslaget har ännu inte lett till lagstift- ning.

Svensk rätt innehåller inte heller något uttryckligt krav på svenska företag att inrätta särskilda rapporteringskanaler för visselblåsare. Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 1993:17) om åtgärder mot kränk- ande särbehandling i arbetslivet följer dock att en arbetsgivare ska ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om och åtgärda otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet. I arbetsmiljölagstiftningen finns dessutom en särskild ordning med skyddsombud som företräder arbets- tagarna i arbetsmiljöfrågor. I betänkandet från Utredningen om stärkt skydd för arbetstagare som slår larm föreslås dock en ny bestämmelse i arbetsmiljölagen (1977:1160) av innebörden att arbetsgivare i viss utsträckning ska vara skyldiga att se till att det finns rutiner för att slå larm i vissa fall.

Internationella handelskammaren (ICC) har utarbetat riktlinjer om skydd för visselblåsare (ICC Guidelines on whistleblowing) som upp- muntrar företag att inom sina egna organisationer inrätta interna vissel- blåsarsystem genom vilka deras anställda konfidentiellt kan anmäla miss- tänkta eller konstaterade oegentligheter på arbetsplatsen. Riktlinjerna utgör vägledning för företag som väljer att inrätta dylika system. Vissa företag i Sverige har också valt att införa särskilda kommunikations- kanaler för anställda som vill slå larm om missförhållanden inom företaget.

8.9.2Krav på särskilda förfaranden för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter

Promemorians bedömning: Skyldigheten enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler att behöriga myndigheter ska inrätta särskilda förfaranden för att motta och följa upp anmälningar om överträdelser bör tillgodoses genom att föreskrifter på förordningsnivå införs.

	Skälen för promemorians bedömning: Medlemsstaterna ska
	säkerställa att behöriga myndigheter etablerar effektiva mekanismer för
	att uppmuntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser för
	att omhänderta anmälningar om överträdelser av förordningen om
	förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Bland
	dessa mekanismer ska särskilda förfaranden för mottagande och
	utredning eller uppföljning av rapporter om sådana överträdelser ingå
	(artikel 65.2 a). De särskilda förfarandena inbegriper inrättandet av säkra
	kommunikationskanaler för sådana rapporter. Syftet med reglerna i
	förordningen är att potentiella överträdelser ska kunna upptäckas (skäl
	64). En regel av samma innebörd finns i kapitaltäckningsdirektivet
	(artikel 71.1 och 71.2 a).
	Finansinspektionen ansvarar för	tillsynen	som rör	finansiella
196	marknader och finansiella företag.	Uppgiften	att utöva	tillsyn över

företagen utförs på flera olika vis, där en av inspektionens metoder består i att ta emot och följa upp tips från anmälare. På Finansinspektionens webbplats framgår att myndigheten gärna tar emot tips och anmälningar från privatpersoner, och enskilda informeras om hur den som vill lämna tips om oegentligheter ska gå till väga. En sådan anmälan kan därefter, om det bedöms föreligga skäl för det, läggas till grund för en inspektion eller andra former av undersökningar av företaget i fråga.

Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet gjorde regeringen bedömningen att Finansinspektionen i praktiken uppfyller de krav på effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering och att motta rapporter beträffande överträdelser som följer av det direktivet (prop. 2013/14:228 s. 244 f.). Regeringen ansåg dock att direktivet förutsätter ett genomförande av reglerna i svensk rätt. Med hänsyn till bestämmelsernas art ansåg regeringen att artikel 71.1 och 71.2 a borde genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå (se 5 b § förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen). Regeringen ansåg dessutom att det aktuella förfarandet även borde innefatta en garanti för anklagade personers rätt till försvar och en rätt att ta del av de handlingar som läggs till grund för ett beslut mot personen i fråga. Ett sådant skydd kunde enligt regeringens mening uppnås genom Finansinspektionens skyldighet att handlägga ärenden i enlighet med förvaltningslagen.

I fråga om förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler saknas det anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av kapitaltäcknings- direktivet. Således bör regeln i förordningen om särskilda förfaranden för mottagande och uppföljning av anmälningar om missförhållanden för- anleda att bestämmelser införs på förordningsnivå.

8.9.3Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier

Promemorians bedömning: Kravet i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler om skydd för anställda som anmäler överträdelser mot att drabbas av i vart fall repressalier, diskriminering eller andra former av orättvis behandling är uppfyllt i gällande rätt.

Skälen för promemorians bedömning: Enligt förordningen om för- bättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska medlemsstaterna se till att anställda som anmäler överträdelser av institut har ett lämpligt skydd. Som ett minimum ska de inte drabbas av i vart fall repressalier, diskriminering eller andra former av orättvis behandling (artikel 65.2 b).

Mot bakgrund av det bakomliggande syftet med de berörda reglerna får det antas att med termen diskriminering avses missgynnande till följd av en anmälan, och att det inte handlar om diskriminering i den mer gängse betydelsen enligt 1 kap. 4 § diskrimineringslagen (2008:567). Det får också antas att det är missgynnande från arbetsgivarens sida som avses i förordningen.

197

En i stort sett likalydande regel finns i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 71.2 b). Den har också stora likheter med artikel 9 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption. Artikel 9 i konventionen anger att en arbetstagare som har skälig anledning att misstänka korruption och som i god tro anmäler sina misstankar till ansvariga personer eller myndigheter, ska ha lämpligt skydd mot varje oberättigad påföljd till följd av anmälan. Den närmare innebörden av lämpligt skydd anges inte, utan varje part får i stället utifrån sin rättstradition bedöma hur en anställd ska skyddas från t.ex. en uppsägning eller omplacering. I konventionens förklarande rapport anges att det främsta skälet till att anställda inte anmäler misstankar i många fall är rädsla för repressalier. Skyddet ska därför medföra att anställda uppmuntras att göra anmälningar, något som även fastslås i kapitaltäckningsdirektivet.

Vid Sveriges tillträde till konventionen gjorde regeringen bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i artikel 9 (se prop. 2003/04:70 s. 47 f.). Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd (1982:80), som fastslår att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avskedande endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt på den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som det hänvisades till innebär att även en omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt att det finns en möjlighet att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot god sed på arbetsmarknaden. Regeringen nämnde också innehållet i 2 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, samt meddelarskyddet för offentliganställda.

Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet gjorde regeringen bedömningen att det inte heller krävdes några särskilda genomförande- åtgärder i svensk rätt i fråga om de nu berörda skyddsreglerna i direktivet (artikel 71.2 b, se prop. 2013/14:228 s. 245–247). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning avseende motsvarande regler i förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler (artikel 65.2 b).

Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet konstaterades även att det inte framgick av direktivet att företräde skulle ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten (a. prop. a. s.). En särskild fråga var därför om en hänvändelse direkt till myndighet utan att först ha sökt åstadkomma rättelse internt skulle kunna betraktas som illojalt och vara grund för uppsägning- eller till och med avskeds- grundande. Regeringen konstaterade i detta hänseende att reglerna i kapitaltäckningsdirektivet fastslår vissa huvuddrag för det skydd som ska införas för att uppmuntra rapportering av överträdelser och att det inte uttryckligen framgår att företräde ska ges för intern rapportering (artikel 71). Direktivet reglerar helt enkelt inte frågan om en anmälan kan göras direkt till en behörig myndighet eller först måste göras till arbetsgivaren. Enligt regeringens mening måste därför den frågan i stället avgöras med tillämpning av gällande regler och rättsprinciper på området för svenska förhållanden, t.ex. grundläggande avtalsrättsliga principer och innehållet i den arbetsrättsliga lojalitetsplikten och gränserna för arbetstagares

198

kritikrätt enligt vad som följer av Arbetsdomstolens praxis (bl.a. AD 1982 nr 9 och 110, 1986 nr 95, 1988 nr 67, 1994 nr 79 samt 1997 nr 57).

En annan särskild fråga vid genomförandet av kapitaltäcknings- direktivet var om 2 § lagen om skydd för företagshemligheter är till- räckligt omfattande för att täcka de situationer som direktivet avser. Enligt det lagrummet anses det inte som ett obehörigt angrepp att någon, för offentliggörande eller inför en myndighet eller annat behörigt organ, avslöjar något som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa eller som kan anses utgöra annat allvarligt missför- hållande i näringsidkarens rörelse. Lämnandet av en uppgift om en företagshemlighet till tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna om visselblåsning ansågs därför enligt regeringens mening inte utgöra något obehörigt angrepp på företagshemligheten (jfr 2 § första stycket lagen om skydd för företagshemligheter och bet. 1989/90:LU37 s. 35), oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett ”allvarligt missförhållande” eller inte. Regeringens slutsats var att lagen om skydd för företagshemligheter därmed inte kunde åberopas i sådana situationer. Desamma gäller för uppgifter som lämnas till en tillsynsmyndighet på myndighetens begäran.

8.9.4Skydd för behandlingen av personuppgifter

Promemorians bedömning: Behovet av ett genomförande av bestämmelserna om skydd för personuppgifter i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler är tillgodosett genom gällande reglering i personuppgiftslagen.

Skälen för promemorians bedömning: Det är av stor vikt att system
för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Förord-
ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
centraler ålägger därför medlemsstaterna att säkerställa ett skydd för att
personuppgifter behandlas i enlighet med det som följer av direktiv
95/46/EG (dataskyddsdirektivet), både för de personer som rapporterar
om överträdelser och sådana fysiska personer som är ansvariga för en
överträdelse (artikel 65.2 c).
Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom person-
uppgiftslagen (1998:204). Lagen har till syfte att skydda människor mot
att deras personliga integritet kränks genom en automatiserad behandling
av personuppgifter (1 §). Den innehåller bestämmelser om hur person-
uppgifter får behandlas. Med behandling av personuppgifter avses varje
åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare
sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering,
organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtade,
användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat till-
handahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blocker-
ing, utplåning eller förstöring (3 §).
Lagen är tillämplig för samtliga som är personuppgiftsansvariga, vilket
innebär att den är tillämplig både på enskild och offentlig verksamhet (se
3 och 4 §§). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet behandlar
personuppgifter i strid med vad som följer av bestämmelserna i lagen kan	199
	199

dömas till böter eller fängelse (49 §). Datainspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över den personuppgiftsbehandling som sker och har för denna uppgift tilldelats de befogenheter som följer av den lagen (43– 47 §§).

All behandling av personuppgifter inom ramen för ett särskilt rapport- eringssystem för personer som slår larm i fråga om en värdepappers- central i Sverige måste stå i överenstämmelse med de krav som följer av personuppgiftslagen. Regeln i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler om att all behandling av personuppgifter ska vara förenlig med vad som följer av dataskydds- direktivet kräver således inte några lagstiftningsåtgärder, med tanke på att personuppgiftslagen genomför dataskyddsdirektivet.

Det kan nämnas att en arbetsgrupp inom EU, arbetsgruppen för skydd av enskilda personer i samband med behandlingen av personuppgifter (”artikel 29-gruppen”), har lämnat riktlinjer om hur interna system för uppgiftslämnande bör inrättas för att stå i överrensstämmelse med data- skyddsdirektivet.

Avslutningsvis bör nämnas att kommissionen har presenterat ett förslag om att dataskyddsdirektivet ska ersättas av en ny allmän data- skyddsförordning, KOM (2012) 11 final 2012/0011 (COD).

8.9.5Krav på instituten att inrätta särskilda system för anmälningar

Promemorians förslag: Värdepapperscentraler och kontoförande institut ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av de bestämmelser som gäller för verksamheten.

	Skälen för promemorians förslag: Av förordningen om förbättrad
	värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler följer att med-
	lemsstaterna ska kräva att instituten har lämpliga förfaranden för att deras
	anställda ska kunna rapportera om överträdelser internt genom en
	särskild, oberoende och fristående kanal (artikel 65.3). Förordningen
	ställer inte några särskilda krav i fråga om vilken typ av förfarande som
	instituten ska tillhandahålla för anställda som vill rapportera om
	överträdelser mer än att dessa ska vara ändamålsenliga. Det som avses
	kan t.ex. vara visselblåsarsystem. Sådana system kan bestå i en särskild
	e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om
	brottsmisstankar om enskilda personer samlas in och behandlas (se
	Datainspektionens vägledning för bolag Ansvaret för personuppgifter
	som hanteras i system för whistleblowing). Det föreligger emellertid
	inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad rapport-
	eringskanal (jämför ICC Guidelines on Whistle-blowing som uttryckligen
	nämner att sådana system även kan innefatta muntliga kanaler). I
	förordningen anges även uttryckligen att kravet får tillhandahållas genom
	sådana förfaranden som föreskrivs av arbetsmarknadens parter.
	Om användningen av ett visselblåsarsystem innebär en sådan struktur-
	erad behandling av personuppgifter som avses i personuppgiftslagen,
200	måste systemet utformas i överensstämmelse med dataskyddsdirektivet

och de bestämmelser som i nationell rätt har införts med anledning av detta direktiv, för svensk del personuppgiftslagen. Om en anmälan där- emot endast behandlas manuellt på exempelvis ett papper utan att uppgifterna i fråga struktureras i ett register, och inte heller är avsedd att behandlas automatiserat i t.ex. en dator, är personuppgiftslagen inte tillämplig (jfr prop. 1997/98:44 s. 40).

Särskild uppmärksamhet bör riktas åt det faktum att uppgifter som lämnas av personer som slår larm om oegentligheter typiskt sett inne- fattar uppgifter om olika former av lagöverträdelser. Enligt 21 § person- uppgiftslagen, som har sin grund i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet, är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. En uppgift om att någon har eller kan ha begått något visst brott utgör en uppgift om lagöverträdelse, oavsett om det finns någon dom eller motsvarande avgörande av saken. Bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen är dock inte undantagslös, och med stöd av 9 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) har Data- inspektionen meddelat föreskrifter om undantag från förbudet i 21 §

personuppgiftslagen (Datainspektionens föreskrifter [DIFS 1998:3] om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla person- uppgifter om lagöverträdelser m.m.). I förekommande fall är 1 § f i dessa föreskrifter av intresse. Bestämmelsen anger att även andra än myndig- heter med vissa begränsningar får behandla uppgifter om olika former av lagöverträdelser i särskilt inrättade rapporteringskanaler, men endast under följande förutsättningar:

1.att uppgifterna avser personer i nyckelpositioner eller ledande ställ- ning inom det egna bolaget eller koncernen, och

2.att det är sakligt motiverat att behandla uppgifterna i särskilt inrätt- ade rapporteringskanaler för att utreda om personen i fråga varit delaktig

iallvarliga oegentligheter som rör bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor, brottslighet inom bank- och finansväsen eller andra allvarliga oegentligheter som rör organisationens vitala intressen eller enskildas liv och hälsa.

Enligt Datainspektionens vägledning för bolag Ansvaret för person- uppgifter som hanteras i system för whistleblowing innebär uttrycket sakligt motiverat att systemet bara får användas när det är sakligt motiverat att inte använda bolagets interna informations- och rapport- eringskanaler, t.ex. om den anmälde ingår i ledningen och de misstänkta oegentligheterna av det skälet annars riskerar att inte tas om hand på vederbörligt sätt. Det innebär också att systemet ska utgöra ett komp- lement till normal internförvaltning och måste vara frivilligt att använda.

Om inget av undantagen från kravet i 21 § personuppgiftslagen är tillämpligt, kan Datainspektionen pröva om det föreligger tillräckliga skäl för att i ett enskilt fall besluta om undantag från förbudet i den paragrafen.

Personuppgiftslagen innehåller i det sammanhanget vissa grundlägg- ande krav som alltid måste uppfyllas vid behandlingen av person- uppgifter (9 §). Datainspektionen har i ovan nämnda vägledning uttalat att för användningen av visselblåsarsystem måste följande krav vara uppfyllda:

201

	– Behandlingen får inte vara i strid med svensk arbetsrättslig lag-
	stiftning eller gällande kollektivavtal.
	– Behandlingen måste vara i enlighet med god sed på svensk arbets-
	marknad.
	– Systemet måste inrättas på ett sådant sätt att det inte finns risk för att
	fler personuppgifter än vad som är nödvändigt eller relevant med hänsyn
	till ändamålet behandlas, eller att känsliga personuppgifter behandlas i
	strid med personuppgiftslagen.
	– Uppgifter som samlas in och bevaras måste vara riktiga, adekvata
	och relevanta. Det innebär att bolaget skyndsamt kan behöva göra en
	första granskning och bedömning av de inkomna uppgifterna.
	– Uppgifter får inte bevaras under en längre tid än vad som är
	nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. En anmälan
	som befinns vara ogrundad bör tas bort omedelbart. Om en anmälan
	leder till utredning bör uppgifterna tas bort när utredningen är avslutad
	eller, om utredningen leder till åtgärder mot den registrerade, när
	uppgifterna inte längre behövs för detta ändamål.
	Ovanstående krav kan jämföras med Europeiska Datatillsynsmannens
	yttrande över kommissionens förslag till kapitaltäckningsdirektiv
	(2012/C 175/01). I yttrandet anges att berörda organ i så stor utsträckning
	som möjligt ska begränsa vilka personer som kan pekas ut, vilka
	överträdelser som kan rapporteras och att det ska införas begränsningar
	om hur länge uppgifterna bevaras. I det yttrande som avgetts av artikel
	29-gruppen (se föregående avsnitt) anges att de personuppgifter som
	behandlas av ett system ska raderas snabbt och normalt inom två
	månader efter det att de påståenden som framförs i anmälan har under-
	sökts. Om uppgiften bedöms vara grundlös, ska den raderas omedelbart.
	I fråga om enskildas rätt att få information om registrerade uppgifter
	bör noteras att om uppgifter om en person samlas in från någon annan
	källa än den registrerade, ska den registrerade få information från den
	personuppgiftsansvarige i enlighet med bestämmelserna i 24 och 25 §§
	personuppgiftslagen. Av 26 § samma lag följer även en rätt för den som
	begär det att få information om det finns uppgifter registrerade om
	honom eller henne inklusive information om varifrån uppgifterna har
	hämtats. Enligt 27 § gäller bestämmelserna i 24–26 §§ emellertid inte om
	det i en lag eller någon annan författning eller i ett beslut som har
	meddelats med stöd av en författning är särskilt föreskrivet att uppgifter
	inte får lämnas ut till den registrerade (se prop. 1997/98:44 s. 80)
	Informationsskyldigheten kan i vissa fall innebära att en registrerad har
	rätt att ta del av uppgifter om sig själv i handlingar som inte är allmänna
	och således inte omfattas av offentlighetsprincipen (se a. prop. s. 84).
	Regler om sekretess och tystnadsplikt går således före informations-
	skyldigheten. Rätten att låta bli att ge ut information till den registrerade
	med stöd av offentlighets- och sekretesslagen gäller även för en person-
	uppgiftsansvarig som inte är en myndighet.
	Det finns således både praxis och vägledning i fråga om vilka krav som
	gäller för att det ska vara tillåtet för företag att behandla personuppgifter
	inom ramen för ett rapporteringssystem. Som framgått innebär reglering-
	en begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas inom ramen för
	system för visselblåsare. Frågan bör därför ställas om regleringen är
202	förenlig med vad som följer av förordningen om förbättrad värdepappers-

avveckling och om värdepapperscentraler (artikel 65.1). Förordningen
ställer nämligen krav på medlemsstaterna att införa system för att
uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av för-
ordningen, utan att begränsa rapporteringen till att avse en begränsad
personkrets eller för att utreda om det är fråga om sådana allvarliga
oegentligheter som omnämns i Datainspektionens föreskrifter. Förord-
ningen skulle således kunna uppfattas som att den ställer krav på att
systemen ska avse fler överträdelser än vad som är tillåtet enligt Data-
inspektionens föreskrifter (artikel 65.3).
Datainspektionens föreskrifter har utformats mot bakgrund av det
skydd för personuppgifter som följer av dataskyddsdirektivet och i
enlighet med vad som rekommenderats av artikel 29-gruppen. Behand-
lingen av personuppgifter inom ramen för de system som föreskrivs i
kapitaltäckningsdirektivet ska också utformas i enlighet med vad som
följer av dataskyddsdirektivet. Datainspektionens föreskrifter bör därför
vara förenliga med de krav som följer av motsvarande regler i förord-
ningen (artikel 65.3).
Reglerna i förordningen kan å andra sidan inte ses som ett hinder mot
att ta emot anmälningar som innehåller andra typer av överträdelser än
sådana som avses i Datainspektionens föreskrifter. Ett mottagande och
omhändertagande av anmälningar som inte omfattas av Datainspek-
tionens föreskrifter, får emellertid inte omhändertas på ett sätt som
innebär behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Den
personuppgiftsansvarige måste därför skyndsamt göra en första gransk-
ning av inkomna uppgifter med syfte att omedelbart ta bort sådana
anmälningarna som inte får behandlas inom ramen för det särskilda
rapporteringssystemet. Givetvis är det på förhand svårt att avgöra om
uppgifter som framkommer inom ramen för ett rapporteringssystem i
slutändan verkligen kommer leda till en utredning om allvarliga oegent-
ligheter eller brott. Det viktiga är dock att den personuppgiftsansvarige
inte får ha för avsikt att utreda annat än sådana överträdelser som upptas i
Datainspektionens föreskrifter, dvs. allvarliga oegentligheter m.m.
Val av rapporteringssystem och metoder för att omhänderta inkomna
anmälningar inverkar således på vilken typ av anmälningar som får
omhändertas inom ramen för ett särskilt inrättat system.
När det gäller själva utformningen av system för visselblåsare kan viss
ledning sökas i ICC:s riktlinjer (ICC Guidelines on whistleblowing).
Riktlinjerna förordar att det ska vara upp till varje enskilt företag att
besluta vilken typ av kommunikationskanal (muntlig, skriftlig, telefon-
baserad eller datorbaserad) som det vill använda sig av. Vidare bör
systemen anpassas efter företagets storlek och resurser och ha som
målsättning att kunna ta emot och besvara alla rimliga förfrågningar om
råd och vägledning rörande affärsetiska frågor och andra etiska
bekymmer som lyfts fram av både anställda och externa aktörer, och i ett
så tidigt skede som möjligt ta emot och hantera rapporter från anställda
och externa aktörer om någon som helst faktiskt eller misstänkt
förekomst av ett brott mot tillämpliga lagar etc. som allvarligt kan skada
företaget eller koncernen. Riktlinjerna innehåller också anvisningar om
vem som bör ansvara för förvaltningen av systemen, varvid förordas att
ansvaret bör åläggas personal med odiskutabelt anseende och betydande
arbetslivserfarenhet, där en del av arrangemanget får bestå av externa	203

företag som specialiserat sig på mottagande av anmälningar från visselblåsare. Riktlinjerna ställer krav på företagen att behandla uppgifter om identiteten på den som slår larm och den som anmälaren avser konfidentiellt. Rapporter ska under strikta sekretessgarantier följas upp av lämpliga personer eller enheter inom företaget, och resultatet av undersökningen bör så snart det är lämpligt kommuniceras med den som gjort anmälan. Även den eller de personer vars beteende det rapporterats om ska informeras om huvuddragen i det pågående förfarandet och beredas tillfälle att försvara sig. En rapport ska dock lämnas utan avseende om den inte lämnats i god tro.

ICC:s riktlinjer och Datainspektionens föreskrifter skiljer sig åt på vissa punkter. ICC:s riktlinjer förordar att företagen själva ska besluta om rapporteringen inom systemet ska vara obligatorisk eller inte, medan Datainspektionen kräver att användningen av systemen måste vara frivillig. Riktlinjerna förordar inte heller en användning som begränsar sig till en viss typ av missförhållanden och viss typ av brottslighet, även om ICC:s riktlinjer upptar oegentligheter som ”allvarligt” kan skada företaget eller koncernen.

De anmälningar om missförhållanden som nu avses gäller i första hand överträdelser av bestämmelser i förordningen, rättsakter som har antagits med stöd av förordningen, kontoföringslagen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av kontoföringslagen. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör över- trädelser av bestämmelser direkt knutna till dessa regelverk. Kraven i förordningen bör därför tillgodoses genom att det tas in en bestämmelse i lag som utformas på så sätt att den omfattar överträdelser av bestäm- melser som gäller för institutets verksamhet. Besvärliga gränsdragnings- problem kan därigenom undvikas. Samtidigt medför det ett både tydlig- are och säkrare skydd för anmälaren.

I kontoföringslagen bör det således införas ett krav på värdepappers- centraler och kontoförande institut att tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om miss- tänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten. Dessa överväganden överensstämmer med den bedömning som gjordes vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet (prop. 2013/14:228 s. 248– 254).

Oavsett vilket rapporteringsförfarande som används ska undersök- ningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera systemet och följa upp gjorda anmälningar. Om det system som används innebär behandling av person- uppgifter enligt personuppgiftslagen, måste systemen uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av den lagen och Data- inspektionens föreskrifter på området. Anställda bör, för att minska risken för ett felaktigt användande av valda system, erhålla information om för vilka syften som inrättade system är avsedda att användas för. Tillsynen över att instituten efterlever dessa krav ankommer dock inte på Finansinspektionen utan på Datainspektionen.

204

8.9.6Skydd för anmälarens och den utpekade personens identitet

Promemorians förslag: Sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet enligt kontoföringslagen för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, om uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att den kan röjas utan att denne lider skada eller men.

Nuvarande bestämmelse om sekretess i kontoföringslagen ska utvidgas till att omfatta uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksam- heten, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller en utpekad persons identitet.

Promemorians bedömning: Bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess i vissa fall ska gälla vid tillstånds- givning eller tillsyn för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet, tillgodoser det krav på identitetsskydd som följer av förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler när det gäller anmälarens identitet.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på både den person som rapporterar en överträdelse och en fysisk person som påstås vara ansvarig för överträdelsen inte röjs. Identitetsskyddet ska gälla under alla skeden av förfarandena (artikel 65.2 d). Det torde omfatta såväl handläggning vid myndighet som ett instituts interna rapporteringssystem. Det finns ett undantag från kravet på skydd i förordningen. Det gäller om ett offentliggörande krävs enligt nationell rätt i samband med ytterligare utredning eller efterföljande administrativa eller rättsliga förfaranden. Om t.ex. åtal väcks till följd av en anmälan om en överträdelse eller om en fråga om beslut om sanktioner mot en värdepapperscentral prövas hos Finansinspektionen eller vid allmän förvaltningsdomstol, gäller således inte något krav på identitetsskydd enligt förordningen. Det torde vara rapportering av överträdelser av förordningens regler och regler som har meddelats med stöd av förordningen som avses med skyddet för anmälare respektive utpekad person.

En regel av liknande innebörd finns även i kapitaltäckningsdirektivet, med den skillnaden att det skyddet endast avser den person som har rapporterat om överträdelsen (artikel 71.2 d). Regeln i det direktivet har genomförts i svensk rätt i 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen när det gäller det allmännas verksamhet och i bl.a. 1 kap. 11 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden när det gäller privat verk- samhet (prop. 2013/14:228 s. 254–259). Regeln i förordningen om för- bättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler skiljer sig således från regeln i kapitaltäckningsdirektivet på så sätt att förordningen

205

	även omfattar den fysiska person som påstås vara ansvarig för
	överträdelsen.
	Ett skydd för anmälarens identitet kan uppnås på två sätt: antingen
	genom att föreskriva att den som anmäler ska uppge sitt namn men
	därefter erbjuda ett skydd för att anmälarens identitet inte röjs
	(sekretesskydd), eller genom att ställa krav på anonyma anmälningar.
	Artikel 29-gruppen (se avsnitt 8.9.4 ovan) har i sin rapport belyst bl.a.
	frågan om anonyma rapportörer i förhållande till dataskyddsdirektivets
	krav om en korrekt behandling av personuppgifter. Arbetsgruppen anser
	att visselblåsarsystem som huvudregel ska behandla endast rapporter där
	anmälarnas namn framgår. Skyddet för enskilda bör i stället tillgodoses
	genom garantier om att identiteten kommer behandlas konfidentiellt och
	inte lämnas ut till tredje part. Gruppen framhåller att det i och för sig inte
	bör föreligga något förbud mot anonyma rapporter, men system bör inte
	marknadsföras såsom att detta är tillåtet samt att den som vill lämna sin
	anmälan anonymt bör göras medveten om att dess identitet kan komma
	att röjas i ett senare skede av förfarandet. Artikel 29-gruppens slutsatser
	talar för att skydd för identitetsuppgifter bör genomföras genom bestäm-
	melser om sekretess. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning
	än den som gjordes vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet,
	nämligen att instämma i Artikel 29-gruppens slutsatser (a. prop. s. 255).
	I fråga om sekretess hos Finansinspektionen för identiteten har en
	sekretessbestämmelse redan införts i offentlighets- och sekretesslagen
	(30 kap. 4 b §) vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet (a. prop.
	s. 254–259). Bestämmelsen omfattar bl.a. värdepappersmarknaden, vilket
	får anses omfatta värdepapperscentraler och kontoförande institut.
	Bestämmelser om tystnadsplikt i privat verksamhet har införts bl.a. i
	lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 11 §). Till följd av dessa
	bestämmelser krävs det inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga
	om skyddet för anmälarens identitet hos Finansinspektionen enligt
	förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler. Däremot finns det till följd av förordningen skäl att
	överväga om bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen bör
	utvidgas till att omfatta ett identitetsskydd även för den som anmälan
	avses, dvs. den utpekade personen.
	Det kan inledningsvis konstateras att det i fråga om anmälningar om
	överträdelser av förordningens regler inte är fråga om överförande av
	sekretess från en myndighet till en annan inom ramen för tillsynsverk-
	samhet. Den bestämmelse om detta som finns i 11 kap. 1 § offentlighets-
	och sekretesslagen är således inte tillräcklig. Inte heller i övrigt finns det
	någon sekretessbestämmelse som tillgodoser det identitetsskydd som
	förordningen avser.
	Rätten att ta del av allmänna handlingar är en medborgerlig rättighet
	som utgör en viktig del av vårt demokratiska statsskick. Syftet med
	denna rätt är, så som det kommer till uttryck i 2 kap. 1 § tryckfrihets-
	förordningen, att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplys-
	ning. Genom tillgången till allmänna handlingar underlättas en fri åsikts-
	bildning, en fri och på fakta grundad debatt i skilda samhällsfrågor
	liksom den medborgerliga kontrollen av den offentliga maktutövningen.
	Rätten att ta del av allmänna handlingar är en rätt som tillkommer var
206	och en.

Förordningens krav på identitetsskydd för den som pekas ut är
motiverat av integritetsskäl. Det kan finnas en risk för att den utpekade
personen kan utsättas för andras missaktning om hans eller hennes namn
blir känt. Samtidigt finns det ett påtagligt intresse av insyn i tillsyns-
myndigheters verksamhet, inte minst när det gäller sådan samhälls-
ekonomiskt betydelsefull tillsyn som förekommer på finansmarknads-
området. Någon sekretess för identiteten på den som omfattas av en
anmälan till Finansinspektionen finns inte sedan tidigare. För att minim-
era ingreppet i offentlighetsprincipen bör en ny bestämmelse i offentlig-
hets- och sekretesslagen enbart reglera den situation som avses i förord-
ningen. Frågan är då hur bestämmelsen bör utformas.
Bestämmelsen om förundersökningssekretess i 35 kap. 1 § offentlig-
hets- och sekretesslagen gäller bl.a. uppgifter som förekommer i en
utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål.
Sekretesskyddet gäller för uppgift om en enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller
men. Det är alltså frågan om ett s.k. omvänt skaderekvisit. Den nya
sekretessbestämmelsen bör i huvudsak utformas efter förebild av denna
bestämmelse. Sekretess ska således gälla för uppgift om en enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att
den kan röjas utan att denne lider skada eller men. Det finns alltså inte
skäl att ställa upp ett krav på absolut sekretess. Anmälan ska avse en
överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för
värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, vilket
innefattar bl.a. förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och
om värdepapperscentraler.
Identitetsskyddet i fråga om uppgifter hos en värdepapperscentral
kräver ytterligare överväganden. Regleringen i offentlighets- och
sekretesslagen om begränsningar av enskildas rätt att ta del av allmänna
handlingar är inte tillämpliga inom den privata sektorn. På finansmark-
nadsområdet finns i stället särskilda regler om sekretess och tystnadsplikt
för olika slag av finansiella företag och verksamheter i den lagstiftning
som gäller för olika sektorer av finansmarknaden, t.ex. bankrörelse,
försäkringsrörelse och värdepappersrörelse. I 1 kap. 10 § lagen om bank-
och finansieringsrörelse, finns bestämmelser om s.k. banksekretess.
Banksekretessen gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till
kreditinstitut och innebär att sådana uppgifter inte får bli föremål för ett
obehörigt röjande. Som obehörigt röjande avses inte att uppgifterna
lämnas med stöd av lag eller om ett uppgiftslämnande krävs för att
institutet ska kunna fullgöra kundens uppdrag eller om kunden lämnat
samtycke till att institutet lämnar ut uppgifter om honom eller henne.
Intern information inom banken som påkallas av bankens lojala intressen
anses inte heller vara obehörigt röjande (se prop. 2002/03:139 s. 478 f.).
Sådan information får då lämnas endast till den eller de avdelningar eller
till den personkrets där de behövs för verksamheten. Uppgifter om bank-
kunder får inte bli föremål för någon allmän information inom banken (se
a. prop. s. 479). I 1 kap. 10 § tredje stycket lagen om bank- och
finansieringsrörelse anges att ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt 20
kap. 3 § brottsbalken inte ska följa för den som bryter mot bank-	207

9 Ingripanden och sanktioner

9.1Inledning

I avsnitt 8.4 behandlas Finansinspektionens tillsynsbefogenheter. Dessa befogenheter syftar till att säkerställa att berörda företag följer det regel- verk som gäller för dem. Om t.ex. en värdepapperscentral har överträtt regelverket, aktualiseras frågan om Finansinspektionens ingripande genom sanktioner till följd av överträdelsen. Dessa sanktioner behandlas i förevarande avsnitt.

9.2Gällande rätt

Finansinspektionens ingripandemöjligheter i fråga om centrala värde- pappersförvarare regleras i kontoföringslagen (9 kap. 2 och 3 §§). Om en central värdepappersförvarare har fattat ett beslut som strider mot t.ex. kontoföringslagen eller någon annan författning som reglerar dess verk- samhet, får Finansinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. En aukto- risation som central värdepappersförvarare ska återkallas av Finans- inspektionen om

1.värdepappersförvararen genom att överträda kontoföringslagen eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet eller på något annat sätt har visat sig olämplig att utöva verksamheten,

2.värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen avser,

3.såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller

4.någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är dess verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som gäller för dem.

Om det är tillräckligt, får Finansinspektionen i fall som avses i punkten 1 i stället besluta om varning.

9.3 Innehållet i förordningen

Medlemsstaterna är skyldiga att fastställa bestämmelser som säkerställer
att deras behöriga myndigheter får besluta om s.k. administrativa
sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på de omständigheter
som anges i artikel 63 för den eller de som är ansvariga för överträdelser
av reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
värdepapperscentraler (artikel 61.1). Adjektivet ”administrativa” syftar
på att de sanktioner och åtgärder som de behöriga myndigheterna ska
kunna besluta om enligt förordningen inte är straffrättsliga.
Reglerna om administrativa sanktioner och åtgärder i förordningen har
sin bakgrund i ett meddelande från kommissionen den 8 december 2010
(KOM 2010[716] slutlig). Meddelandet gällde sanktioner inom den
finansiella tjänstesektorn generellt sett. Av meddelandet framgick att	209
	209

	kommissionen ansåg att skillnaderna mellan sanktionssystem i olika
	medlemsstater är alltför stora och att sanktionerna inte alltid är tillräckligt
	effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt kommissionen kräv-
	des det ytterligare konvergens och förstärkning av sanktionssystemen.
	Kommissionen föreslog därför att en gemensam minimistandard skulle
	fastställas på EU-nivå. I meddelandet analyserades möjliga områden där
	sanktionsreglerna enligt kommissionens uppfattning bör stärkas och bli
	mer harmoniserade.
	Även av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler följer att de behöriga myndigheterna bör få
	tillgång till avskräckande sanktionssystem och kunna vidta åtgärder som
	är effektiva, proportionella och avskräckande (skälen 61 och 62).
	Efter tillkännagivandet av meddelandet har kommissionen lagt fram ett
	flertal förslag till rättsakter på finansmarknadsområdet som innehåller
	harmoniserade regler om administrativa sanktioner och åtgärder. Dessa
	förslag har i stort sett samma innebörd i fråga om sådana sanktioner och
	åtgärder. Bland dessa förslag kan nämnas de förslag som sedermera
	antogs såsom MiFID II (se avsnitt 4.5) respektive Europaparlamentets
	och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att
	utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut
	och värdepappersföretag (det s.k. kapitaltäckningsdirektivet). Ett annat
	exempel är förslaget till omarbetning av Europaparlamentets och rådets
	direktiv om försäkringsförmedling [omarbetning] (COM[2012] 360
	final).
	De administrativa sanktionerna ska i första hand kunna riktas mot
	värdepapperscentraler och s.k. utsedda kreditinstitut som har utsetts av en
	värdepapperscentral för att tillhandahålla vissa banktjänster (artikel 61.2 i
	förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap-
	perscentraler). Sanktioner ska dock – med förbehåll för de villkor som
	fastställs i nationell rätt inom områden som inte harmoniseras genom
	förordningen – kunna riktas även mot fysiska personer. Den krets av
	fysiska personer som är aktuell är ledamöter i ledningsorgan för värde-
	papperscentraler och utsedda kreditinstitut samt ”alla andra personer som
	i praktiken kontrollerar deras verksamhet eller några andra fysiska
	personer som enligt nationell rätt betraktas som ansvariga för en
	överträdelse”. Det sistnämnda gäller även juridiska personer som enligt
	nationell rätt är ansvariga för en överträdelse. Enligt det meddelande från
	kommissionen som nämns ovan framgår att kommissionens avsikt är att
	fysiska personer framför allt ska påföras sanktioner i de fall de kan hållas
	ensamt ansvariga för en överträdelse. Frågan om sanktioner mot fysiska
	personer behandlas i avsnitt 9.6.
	I förordningen anges vissa överträdelser på vilka de administrativa
	sanktionerna ska kunna tillämpas (artikel 63.1).
	Förordningen innehåller en s.k. sanktionskatalog, dvs. en förteckning
	över de sanktioner som de behöriga myndigheterna under alla för-
	hållanden, ”åtminstone”, ska kunna besluta om (artikel 63.2). Katalogen
	är avsedd som en förteckning över de viktigaste administrativa sank-
	tionerna och ska möjliggöra att förordningen tillämpas konsekvent i alla
	medlemsstater (skäl 63). Det anges uttryckligen i förordningen att de
	behöriga myndigheterna får förfoga över andra befogenheter att påföra
210	sanktioner utöver dem som avses i sanktionskatalogen och får utdöma

högre administrativa sanktionsavgifter än dem som fastställs i den (artikel 63.3).

Sanktionskatalogen innebär att de behöriga myndigheterna ska kunna besluta om i vart fall följande sanktioner (artikel 63.2):

a)En offentlig förklaring som anger vilken person som är ansvarig för överträdelsen samt överträdelsens art i enlighet med artikel 62.

b)Ett beslut om att den person som är ansvarig för överträdelsen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det.

c)Återkallelse av de auktorisationer som har beviljats enligt artikel 16 eller 54 i enlighet med artikel 20 eller 57, dvs. auktorisation av värdepap- perscentraler eller utsedda kreditinstitut.

d)Ett tillfälligt förbud eller, för upprepade allvarliga överträdelser, ett permanent förbud för en ledamot av institutets ledningsorgan eller någon annan fysisk person som hålls ansvarig att utföra ledningsuppgifter i institutet.

e)Maximala administrativa sanktionsavgifter på upp till minst två gånger beloppet för den vinst som erhölls genom överträdelsen, om de beloppen kan fastställas.

f)Maximala administrativa sanktionsavgifter för fysiska personer på upp till minst 5 miljoner euro eller motsvarande värde i nationell valuta dagen för antagandet av denna förordning, i medlemsstater vars valuta inte är euro.

g)Om det gäller en juridisk person, maximala administrativa sank- tionsavgifter på minst 20 miljoner euro eller upp till 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning i enlighet med den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet. Om den juridiska personen är ett moderföretag eller ett dotterföretag till det moderföretag som i enlighet med direktiv 2013/34/EU ska upprätta koncernredovisning, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande inkomstslag i enlighet med de relevanta redovisningsdirektiven enligt den senaste tillgängliga samman- ställda redovisning som har godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderföretaget.

De olika sanktionerna enligt sanktionskatalogen behandlas i avsnitt 9.7.

I förordningen finns anvisningar till de behöriga myndigheterna i fråga om hur de ska utöva sina befogenheter i syfte att uppnå ett visst resultat (artikel 61.3). Sådana regler som riktar sig direkt till de behöriga myndig- heterna kräver i allmänhet ingen lagstiftningsåtgärd, eftersom förord- ningen är direkt tillämplig. De regler i förordningen som kräver lagstift- ningsåtgärder är i stället de regler som riktar sig till medlemsstaterna.

Det finns också regler om vilka omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika tänkbara sanktioner (artikel 64). Dessa regler behand- las närmare i avsnitt 9.9.

211

9.4Administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder?

Promemorians förslag: Finansinspektionen ska kunna besluta om administrativa sanktioner mot juridiska och fysiska personer. Bestäm- melser om administrativa sanktioner införs därför i kontoföringslagen.

Promemorians bedömning: Det saknas anledning att införa någon ny bestämmelse om straffansvar för överträdelser av reglerna i förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: I svensk rätt går det en skiljelinje mellan å ena sidan påföljder för och annan rättsverkan av brott, dvs. straffrätt, och å andra sidan sanktioner som beslutas i administrativ, dvs. förvaltningsrättslig, ordning. Frågor om ansvar för brott prövas i regel inom ramen för ett brottmål i allmän domstol, alter- nativt av åklagare genom strafföreläggande eller av polisman genom föreläggande av ordningsbot. Administrativa sanktioner beslutas i regel av en förvaltningsmyndighet och ett sådant beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Termen brott definieras i svensk rätt som en gärning som är beskriven i lag eller annan författning och för vilken straff är föreskrivet (1 kap. 1 § brottsbalken). Därutöver krävs dock som huvudregel att gärningen begås uppsåtligen (1 kap. 2 § samma balk). I fråga om vissa brott krävs inte att uppsåt föreligger; i stället är det tillräckligt att gärningsmannen begick gärningen med en viss grad av oaktsamhet, dvs. vårdslöshet. Uppsåt och oaktsamhet kallas med en gemensam beteckning subjektiva rekvisit eller rekvisit för personligt ansvar (beträffande den senare termen, se Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl., 2013, s. 58–60). Vilka slags överträdelser av olika regler som är kriminaliserade, dvs. straffbelagda, kan i hög grad variera över tid och mellan olika stater. Det är därför svårt att ange någon gemensam egenskap för de gärningar som är kriminali- serade. Straffrättsanvändningsutredningen har dock i sitt betänkande Vad bör straffas? (SOU 2013:38) övervägt frågan om vilka grundläggande kriterier som ska vara uppfyllda för att kriminalisering ska övervägas. Utredningen sammanfattade då kriterierna enligt följande (s. 19 f.).

1.Det tänkta straffbudet måste avse ett identifierat och konkretiserat intresse som är skyddsvärt (godtagbart skyddsintresse).

2.Det beteende som avses bli kriminaliserat måste kunna orsaka skada eller fara för skada på skyddsintresset.

3.Endast den som har visat skuld – varit klandervärd – bör träffas av straffansvar, vilket innebär att kriminaliseringen inte får äventyra tillämpningen av skuldprincipen.

4.Det får inte finnas något tillräckligt värdefullt motstående intresse.

5.Det får inte finnas någon alternativ metod som är tillräckligt effektiv för att komma till rätta med det oönskade beteendet. De överväganden som bör göras i fråga om detta kriterium är följande:

a)Finns det redan en handlingsdirigerande regel som är tillräckligt effektiv för att motverka det oönskade beteendet?

212

b)Om en handlingsdirigerande regel behöver införas – kan beteendet motverkas tillräckligt effektivt med en regel som inte är repressiv (t.ex. en civilrättslig regel om skadestånd)?

c)Om det är nödvändigt att införa en repressiv handlingsdirigerande regel för att motverka det oönskade beteendet ska i första hand vite, sanktionsavgift eller återkallelse av tillstånd övervägas. Straff bör väljas i sista hand.

Det förhållandet att termen brott är knuten till att ett straff är föreskrivet för gärningen i fråga innebär att straff inte kan komma i fråga för andra gärningar än brott. Således kan t.ex. ett fängelsestraff endast komma i fråga som påföljd för brott. Särskilda rättssäkerhetskrav gäller också i fråga om straff och andra påföljder för brott eller annan rättsverkan av brott. Bland annat får inte någon dömas till en brottspåföljd för en gärning som inte var belagd med en sådan påföljd när den begicks (den s.k. straffrättsliga legalitetsprincipen, 2 kap. 10 § första stycket regeringsformen och artikel 7 i den Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen). En annan konstitution- ell princip av betydelse är rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma gärning. Denna princip kan också beskrivas som ett förbud mot dubbel lagföring och straff (ne bis in idem). Se vidare om detta förbud i avsnitt 9.7.8.

I likhet med påföljder och annan rättsverkan av brott syftar de administrativa sanktionerna till att sanktionera ett visst, icke önskvärt, beteende. Lagstiftaren har dock inte funnit skäl att kriminalisera, dvs. straffbelägga, det beteendet. Administrativa sanktioner förekommer i stor omfattning i svensk rätt. Vissa slag av sanktioner riktar sig mot var och en som överträder en viss bestämmelse. Som ett exempel på det kan nämnas lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Andra slag av sank- tioner riktar sig till den som bedriver en viss verksamhet. Så är i regel fallet med näringsrättsliga sanktioner, bl.a. på finansmarknadsområdet. Finansinspektionen får besluta om sanktioner mot bl.a. banker, försäk- ringsföretag, värdepappersbolag och clearingorganisationer för över- trädelser av de regelverk som gäller på detta område. Bland de administrativa sanktionerna kan också skattetilläggen nämnas särskilt. Skattetillägg tas ut på vissa skatter och avgifter av den som har lämnat

oriktiga uppgifter (49 kap. 2–4 §§ skatteförfarandelagen [2011:1244]).
Administrativa sanktioner respektive påföljder och annan rättsverkan
av brott liknar varandra i den meningen att det rör sig om sanktioner som
det allmänna riktar mot enskilda, i vissa fall även juridiska personer. Det
är således fråga om offentligrättsliga sanktioner i vid bemärkelse. Från
sådana sanktioner skiljer sig de civilrättsliga sanktioner som kan utgå
t.ex. i samband med köp av fast eller lös egendom eller i andra kontrakts-
förhållanden. Ett annat exempel på en civilrättslig sanktion är ersättning
enligt lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. De
civilrättsliga sanktionerna karaktäriseras bl.a. av att det rör sig om en
enskild som utkräver en prestation av en annan enskild, ofta med
anledning av ett avtalsförhållande mellan parterna. Såväl fysiska som
juridiska personer kan bli föremål för administrativa sanktioner. Emeller-
tid kan endast fysiska personer begå brott, vilket innebär att endast
sådana personer kan dömas till en brottspåföljd. I vissa fall kan dock en	213

juridisk person sanktioneras till följd av brott. En näringsidkare kan nämligen i vissa fall åläggas en s.k. företagsbot för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamheten (36 kap. 7 § brottsbalken).

Förordningen är inte avsedd att påverka tillämpningen av straffrättsliga påföljder i medlemsstaterna (skäl 65). Av den anledningen föreskrivs i förordningen att medlemsstaternas skyldighet att fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner och åtgärder inte ska påverka medlems- staternas rätt att föreskriva och besluta om straffrättsliga påföljder (artikel 61.1 första stycket). Således har medlemsstaterna ett handlings- utrymme att välja straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner. Om en medlemsstat utnyttjar det handlingsutrymmet, måste den dock fastställa sådana straffrättsliga påföljder inom en viss tid och därefter underrätta kommissionen och Esma om de relevanta bestäm- melserna (artikel 61.1 andra stycket). Medlemsstaten i fråga är i ett sådant fall också skyldig att säkerställa ett visst mått av samarbete mellan den behöriga myndigheten och de berörda rättsvårdande myndigheterna (artikel 61.4). Vidare ska en sådan medlemsstat lämna viss information till Esma om brottsutredningar och straffrättsliga påföljder (artikel 61.6 andra stycket).

Med hänsyn till syftena med regleringen av finansmarknaden, näm- ligen att värna om den finansiella stabiliteten, förtroendet för finansmark- naden, marknadens effektivitet och integritet samt att skydda investe- rarna, saknas det skäl att föreslå någon ny straffbestämmelse för över- trädelser av förordningens regler. De sanktioner som bör komma i fråga bör snarare vara av administrativt slag och i första hand rikta sig mot juridiska personer, framför allt värdepapperscentraler. Straffansvar för fysiska personer är inte den mest effektiva metoden att uppnå de ovan angivna syftena. Kännbara sanktioner mot ett finansiellt företag, t.ex. i form av en sanktionsavgift, har alltså större förutsättningar för att förmå företaget i fråga att följa gällande regelverk jämfört med om en enskild befattningshavare blir föremål för förundersökning och åtal. En annan aspekt är att förundersökningar på finansmarknadsområdet är tids- och resurskrävande.

Som framgår av avsnitt 7.5 finns det visserligen en straffbestämmelse i aktiebolagslagen som gäller underlåtenhet att föra aktiebok m.m. (30 kap. 1 §). Den gäller dock inte för centrala värdepappersförvarare. Som framgår av avsnitt 7.6 finns det även en straffbestämmelse i 8 kap. 5 § kontoföringslagen som är kopplad till meddelandeförbudet i 8 kap. 4 § samma lag. Den avser dock en avgränsad fråga relaterad till bl.a. uppgifter med anledning av en förundersökning i brottmål och inte centrala värdepappersförvarares verksamhet en vidare mening.

Sanktionerna mot överträdelser av förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler bör alltså vara av administrativt slag. I avsnitt 9.6 föreslås dock att vissa fysiska personer i vissa fall ska kunna bli föremål för administrativa sanktioner för över- trädelser av reglerna i förordningen.

214

9.5Ingripanden mot juridiska personer

Promemorians förslag: Om en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt kontoföringslagen, förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen ingripa.

Om tjänster enligt förordningen tillhandahålls av någon som inte är berättigad till det trots att auktorisation krävs, ska Finansinspektionen kunna beslut om ett föreläggande eller en sanktionsavgift mot var och en som tillhandahåller en sådan tjänst.

Skälen för promemorians förslag: Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska behöriga myndigheter kunna påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder mot värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut (artikel 61.2). Med ett utsett kreditinstitut avses ett sådant kreditinstitut som en värde- papperscentral har utsett att tillhandahålla anknutna banktjänster (artikel 54.4). Under vissa förutsättningar ska sådana sanktioner och åtgärder även kunna vidtas mot vissa fysiska personer, se avsnitt 9.6.

I förordningen anges vilka överträdelser som under alla förhållanden, ska kunna bli föremål för sanktioner (artikel 63.1). Det rör sig bl.a. om tillhandahållande av tjänster utan auktorisation och erhållande av auktorisation på vissa felaktiga grunder (leden a och b). Beträffande värdepapperscentraler kan det även röra sig om underlåtelse att uppfylla kapitalkraven, de organisatoriska kraven, uppförandekraven, kraven för tillhandahållande av vissa tjänster, stabilitetskraven och kraven avseende länkar mellan värdepapperscentraler (leden c–h). Det kan även vara frågan om att en värdepappercentral utan grund vägrar att bevilja tillträde till vissa tjänster (led i). I fråga om utsedda kreditinstitut kan det röra sig om underlåtelse att uppfylla vissa stabilitetskrav för antingen kreditrisker eller likviditetsrisker (leden j och k).

Av förordningen framgår att det är möjligt för medlemsstaterna att föreskriva att sanktioner ska kunna beslutas även vid andra överträdelser än de som anges ovan. Det framgår av formuleringen ”åtminstone vid överträdelser som avses i denna artikel” i artikel 63.2. Det är alltså möjligt att föreskriva att administrativa sanktioner ska kunna beslutas även vid överträdelser av andra regler i förordningen eller vid över- trädelser av bestämmelser i svensk rätt. Eftersom förordningen ska kompletteras med andra EU-rättsakter som antas av kommissionen, av kontoföringslagen och av författningar som meddelas med stöd av bemyndiganden i kontoföringslagen, bör bestämmelserna om ingripande i kontoföringslagen tillämpas i en vidare utsträckning än vad som anges i artikel 63.1 i förordningen. Det bör även hållas i minnet att det även kan finnas andra bestämmelser som gäller för verksamheten, inte minst för utsedda kreditinstitut. I fråga om svensk rätt är det av särskild vikt att en svensk värdepapperscentral följer bestämmelserna i 4 och 5 kap. konto- föringslagen. Möjligheterna för Finansinspektionen att ingripa bör alltså gälla vid överträdelser av samtliga de regelverk som nu har nämnts.

215

Mot bakgrund av det ovan anförda bör det tas in en bestämmelse om ingripande i kontoföringslagen av innebörden att bestämmelserna om sanktioner ska gälla om en värdepapperscentral eller ett utsett kredit- institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt kontoföringslagen, förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler eller andra författningar som reglerar verksamheten. Det bör även anges att sanktioner ska kunna vidtas mot värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut och fysiska personer. Även om det inte följer uttryckligen av förordningen, bör det dock finnas en möjlighet att rikta sanktioner mot var och en som utan att vara berättigad till det tillhandahåller sådana huvudtjänster och anknutna tjänster som avses i bilagan till förordningen, om auktorisation krävs enligt förordningen (jfr artikel 63.1 a). Anledningen till detta är att det inte bör vara möjligt att kringgå det auktorisationskrav som följer av förordningen. Att ett visst företag inte uppfyller kraven på en värdepapperscentral kan t.ex. vara orsaken till att någon auktorisation inte har beviljats.

Det bör dock hållas i minnet att de anknutna tjänster som anges i avsnitt B i bilagan till förordningen kan tillhandahållas utan auktorisation enligt förordningen, om företaget i fråga inte samtidigt uppfyller definitionen av en värdepapperscentral i artikel 2.1.1 i förordningen. Med andra ord krävs att företaget inte driver ett avvecklingssystem och ytterligare en huvudtjänst enligt avsnitt A i bilagan till förordningen. Det är också möjligt att tillhandahålla en av huvudtjänsterna notarietjänst respektive central kontoföringstjänst utan auktorisation, om företaget inte samtidigt driver ett avvecklingssystem. Oavsett om någon annan huvud- tjänst tillhandahålls eller inte, är det dock inte möjligt att driva ett avvecklingssystem utan auktorisation enligt förordningen (artikel 18.2).

Eftersom centralbanker har rätt att till viss del driva samma verksamhet som en värdepappercentral utan auktorisation enligt förordningen (se artikel 18.2), ska givetvis inte sanktioner kunna riktas mot en central- bank. Detta behöver dock inte uttryckligen anges i lagtexten.

9.6Ingripanden mot fysiska personer

Promemorians förslag: Finansinspektionen ska ges rätt att ingripa mot en enskild styrelseledamot eller verkställande direktör i en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, för en överträdelse som en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut har gjort sig skyldigt till. De överträdelser som kan föranleda sanktioner mot personerna i fråga ska uttryckligen anges i kontoföringslagen. Finansinspektionen ska endast ingripa om över- trädelsen som värdepapperscentralen eller kreditinstitutet har gjort sig skyldig till är allvarlig och personen uppsåtligen eller av grov oakt- samhet har orsakat överträdelsen.

216

Skälen för promemorians förslag

Personkretsen som kan träffas av sanktioner

Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska ledamöter i ledningsorganet och alla andra personer som i praktiken kontrollerar deras verksamhet eller några andra fysiska personer som enligt nationell rätt betraktas som ansvariga för en överträdelse kunna bli föremål för sanktioner om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt (artikel 61.2). I artikel 2.1.45 i förordningen anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt nationell rätt och som har befogenhet att fastställa värdepappers- centralens strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och inbegriper personer som i praktiken leder värdepapperscentralens verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av förordningens begrepp ”verk- ställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 2.1.46 de fysiska personer som utövar de verkställande uppgifterna hos en värdepapperscentral och är ansvariga och rapporteringsskyldiga inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av värdepapperscentralen.

Den i förordningen angivna personkretsen är beskriven på samma sätt som i bestämmelserna om ledningsprövning i andra EU-rättsakter på det finansiella området, och det är därför rimligt att utgå från att samma krets som ska omfattas av ledningsprövningen också ska kunna påföras sank- tioner. När det gäller vilka personer som bör ingå i denna krets bör samma bedömning göras när det gäller värdepapperscentraler som den som har gjorts beträffande kreditinstitut och värdepappersbolag. Frågan om vilken personkrets som är föremål för ledningsprövning i kreditinsti- tut och värdepappersbolag har behandlats i prop. 2013/14:228 (s. 166 f). Där anges att enligt 8 kap. 27 och 29 §§ aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verk- ställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således primärt styrelsen. Förordningen är – i likhet med övriga EU-rättsakter på finansmarknadsområdet – utformad för att tillämpas inom EU där medlemsstaterna har mycket skiftande bolags- rättsliga traditioner vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verk- ställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida inte det särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 3 kap. 1 § lagen om värdepappersmark- naden.

I en svensk kontext bör således den personkrets som kan träffas av sanktioner utgöras av styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för dessa.

217

Allvarliga överträdelser av värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut ska kunna leda till ansvar för fysiska personer

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler förutsätter inte att det regelmässigt döms ut sanktioner mot fysiska personer. Det bör därmed vara tillräckligt att svensk rätt erbjuder en möjlighet att rikta sanktioner mot fysiska personer. Förordningen saknar närmare anvisningar om när ett ansvar för en fysisk person kan komma i fråga. Det bör således ankomma på tillämpande myndighet eller domstol att i varje enskilt fall ta ställning till om omständigheterna är sådana att de utgör skäl för att rikta en sanktion mot en fysisk person. Vid denna bedömning bör beaktas att rörelsereglerna i första hand riktas mot institutet som sådant. Utgångspunkten i svensk rätt bör därför vara att sanktioner i första hand bör riktas mot värdepapperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet och att sanktioner mot fysiska personer bör komma i fråga endast om värdepapperscentralens eller kreditinstitutets överträdelse är allvarlig.

För att understryka att det är värdepapperscentraler och utsedda kredit- institut som står i fokus då sanktioner övervägs och att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i särskilda fall (jämför avsnitt 9.3), bör det krävas att värdepapperscentralens eller kreditinstitutets överträdelse ska uppnå viss allvarlighetsgrad för att sanktioner mot fysiska personer ska komma i fråga. Det kan inte anses ändamålsenligt att i lagtexten ange uttryckliga villkor som förutsättning för när en överträdelse bör anses tillräckligt allvarlig. Frågan är om det ska framgå av lagtexten att ett sanktionsbeslut ska ha meddelats mot värdepappers- centralen eller det utsedda kreditinstitutet för att en sanktion mot en fysisk person ska komma i fråga? Eftersom värdepapperscentralens eller det utsedda kreditinstitutets överträdelse ska uppnå viss allvarlighetsgrad för att en fysisk person ska kunna åläggas en sanktion torde situationen i de allra flesta fall ha lett till ett sanktionsbeslut mot företaget. Dock kan man tänka sig fall då värdepapperscentralen eller kreditinstitutet har gått i konkurs eller fått tillståndet återkallat innan överträdelsen upptäcktes. En sådan situation bör inte utesluta ett ingripande mot en fysisk person. Utgångspunkten bör således vara att värdepapperscentralens eller det utsedda kreditinstitutets överträdelse ska vara av allvarligt slag för att en fysisk person ska kunna påföras en administrativ sanktion. Lagtexten bör däremot inte förutsätta att värdepapperscentralen eller det utsedda kredit- institutet faktiskt har påförts en sanktion för att ett ingripande mot en

	fysisk person ska kunna ske.
	Subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar
	Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling om värdepappers-
	centraler ställer inte upp något krav på att det införs ett subjektivt rekvisit
	som förutsättning för ansvar (artikel 63). I förordningen anges att
	administrativa sanktioner ska kunna införas, med förbehåll för de villkor
	som fastställs i nationell rätt inom områden som inte harmoniseras
	genom förordningen, mot de fysiska personer som omfattas av förord-
	ningens bestämmelser om sanktioner (artikel 61.2). Med hänsyn till sank-
	tionens straffrättsliga karaktär och då det enligt svenska straffrättsliga
218	principer inte bör utdömas sanktioner av straffliknande karaktär utan att
218

personen i fråga i något avseende har visat uppsåt eller oaktsamhet ligger det nära till hands att anse att ansvar för fysiska personer bör förutsätta subjektiva rekvisit. Förordningens bestämmelser om sanktioner har stora likheter med motsvarande bestämmelser i kapitaltäckningsdirektivet. I lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknads- området föreslås ett subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar för fysiska personer för att ytterligare understryka att det bör vara fråga om särskilt allvarliga fall för att en sanktion ska kunna komma i fråga. Samma förutsättning bör gälla också för ansvar för fysiska personer för överträdelser av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

I nämnda lagrådsremiss föreslås att den nedre gränsen för det subjektiva rekvisitet sätts vid grov oaktsamhet. Detta innebär att det endast är en mer kvalificerad form av oaktsamhet som kan träffas av en sanktion. I lagrådsremissen exemplifieras situationer på grov oaktsamhet enligt följande (s. 32):

Exempel på sådan grov oaktsamhet skulle kunna vara att styrelsen eller verkställande direktören medvetet tagit en risk i fråga om riktigheten hos vissa uppgifter som lämnas till Finansinspektionen. Ett sådant medvetet risktagande kan det vara fråga om när styrelsen eller verkställande direktören underlåtit att se till att det finns en ändamålsenlig organisation på plats för rapportering eller informationslämnande, eller underlåtit att regelbundet följa upp hur organisationen fungerar. I många fall kan före- tagens rapporteringsskyldigheter vara tekniskt komplicerade och regle- ringen kan vara otydlig vilket lämnar utrymme för tolkning. För att agerandet ska anses grovt oaktsamt i sådana fall bör det krävas att styrelsen eller verkställande direktören har fått tydliga indikationer på att det föreligger brister, exempelvis genom Finansinspektionens påpekande eller sanktion, och ändå underlåtit att vidta åtgärder. Det bör också anses grovt oaktsamt att underlåta att sätta sig in i innebörden av sådana regler om styrning och kontroll som har betydelse för verksamheten. Vidare lämnar både lag- och föreskriftsbestämmelser många gånger utrymme för tolkningar och bedömningar. Så är exempelvis fallet när det i olika bestämmelser anges att institutet ska ha en ”ändamålsenlig organisations- struktur” eller att kontrollfunktionen ska ha ”de resurser som krävs” eller att personalen ska ha ”den kunskap som krävs”. Om det i efterhand visar sig att styrelsen eller verkställande direktören gjorde en felaktig bedöm- ning av vad som t.ex. var ändamålsenligt eller tillräckligt, bör det inte i sig innebära att det har varit fråga om ett grovt oaktsamt beteende i bestäm- melsens mening. Om de däremot fått påpekanden, antingen av det egna institutet eller av Finansinspektionen, och underlåtit att vidta åtgärder, bör det finnas utrymme att bedöma oaktsamheten som grov.

I likhet med det som föreslås i lagrådsremissen bör uppsåt eller grov oaktsamhet krävas även för att sanktioner ska kunna komma i fråga mot fysiska personer för överträdelser av förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler.

219

9.7Sanktioner

9.7.1Inledning

I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler anges de administrativa sanktioner som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha till sitt förfogande (artikel 63.2). Uppräkningen är inte uttömande och det finns därför möjlighet för medlemsstaterna att införa ytterligare sanktioner eller högre sanktions- avgifter (artikel 63.3). I avsnitt 9.7.2 behandlas skyldigheten att offentlig- göra sanktionsbeslut. I avsnitten 9.7.3, 9.7.4 och 9.7.5 behandlas sank- tioner tillämpliga endast på juridiska personer och i avsnitten 9.7.6 och 9.7.7 behandlas sanktioner tillämpliga endast på fysiska personer.

9.7.2Offentliggörande av sanktionsbeslut

Promemorians bedömning: Skyldigheten enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler att offentliggöra sanktionsbeslut bör tillgodoses genom föreskrifter på förordningsnivå.

Skälen för promemorians bedömning: I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ställs det upp ett krav på offentliggörande av Finansinspektionens beslut och andra åtgärder med anledning överträdelser av förordningens regler (artikel 62). Den fråga som uppkommer är om ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Dessa bestämmelser innebär sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillstånds- givnings- och tillsynsverksamhet.

Sekretessen enligt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Det föreligger alltså en presumtion för att Finansinspek- tionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. Förordningen förutsätter offentliggörande men tillåter emellertid att besluten offentliggörs anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut (artikel 62.1 tredje stycket b). Det finns också en möjlighet att i vissa fall inte offentliggöra beslutet alls (artikel 62.1 tredje stycket c) eller senarelägga offentliggörandet (artikel 62.1 tredje stycket a).

Mot denna bakgrund finns det skäl för att dra slutsatsen att bestäm- melserna om sekretess i 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen inte utgör hinder för att offentliggöra besluten på det sätt som föreskrivs i förordningen. Samma bedömning gjordes när det gäller motsvarande regler om offentliggörande av beslut i kapitaltäckningsdirektivet (prop.

2013/14:228 s. 233 f.).

220

Eftersom kravet på offentliggörande av beslut även gäller sådana beslut som rör fysiska personer, uppkommer frågan om personuppgiftslagen hindrar att förordningens krav uppfylls. I den lagen anges att avvikande bestämmelser i en annan lag eller förordning har företräde framför lagen. Med förordning avses inte EU-förordningar. Det är däremot möjligt att i en svensk förordning föreskriva att Finansinspektionen ska offentliggöra vissa uppgifter och därigenom åstadkomma att bestämmelserna i förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler har företräde framför personuppgiftslagen. Det är alltså inte nödvändigt att frågan regleras i lag. Vid genomförandet av kapital- täckningsdirektivet gjordes bedömningen att de regler i direktivet som motsvarar de nu aktuella reglerna i förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler borde genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå (a. prop. a. s.). Denna bedömning överensstämmer även med hur andra liknande regler har genomförts vid tidigare tillfällen. Det saknas anledning att nu frångå denna bedömning.

Sammantaget bör kravet i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler på att offentliggöra vissa beslut tillgodoses genom föreskrifter på förordningsnivå.

Enligt förordningen ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att genom offentlig förklaring ange vilken person som är ansvarig för en överträdelse samt överträdelsens art (artikel 63.2 a). Som framgår ovan ska Finansinspektionen offentliggöra sanktionsbeslut beträffande över- trädelser av förordningen (artikel 62). Något behov av särskilda genom- förandeåtgärder med anledning kravet på offentlig förklaring finns därmed inte.

9.7.3Föreläggande att vidta rättelse

Promemorians förslag: Finansinspektionen får förelägga den juridiska person som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Detsamma gäller den som driver verksamhet som värdepappercentral eller utsett kreditinstitut enligt förordningen utan auktorisation, om en sådan auktorisation krävs.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Skälen för promemorians förslag: Om en central värdepappers-
förvarare har fattat ett beslut som strider mot kontoföringslagen eller
någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot en föreskrift
som meddelats med stöd av den lagen eller någon annan författning eller
mot bolagsordningen eller stadgarna, får Finansinspektionen förbjuda att
beslutet verkställs (9 kap. 2 § kontoföringslagen). Har beslutet redan
verkställts, får inspektionen förelägga värdepappersförvararen att göra
rättelse om detta är möjligt.
Enligt sanktionskatalogen i förordningen om förbättrad värdepappers-
avveckling och om värdepapperscentraler (se avsnitt 9.3) ska en behörig
myndighet kunna kräva att den person som är ansvarig för en över-	221
	221

trädelse ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det (artikel 63.2 b). Eftersom en överträdelse även kan bestå i underlåtenhet att uppfylla vissa krav (se artikel 63.1), är det rimligt att den behöriga myndigheten även kan ålägga den ansvarige att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla kraven i förordningen, snarare än att avhålla sig från att göra något som inte är tillåtet. Det kan exempelvis röra sig om ett föreläggande att vidta åtgärder för att uppfylla kapitalkraven i förordningen (artikel 47.1).

Mot bakgrund av förordningens krav bör det införas en ny bestäm- melse i kontoföringslagen som ger Finansinspektionen möjlighet att förelägga den som har överträtt reglerna i förordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med ett visst agerande. Det är alltså inte tillräckligt med en bestämmelse av innebörden att inspektionen får förbjuda att ett visst beslut verkställs. Den nya bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i liknande lagstiftning som kompletterar EU- förordningar, nämligen 4 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning och 4 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Ett sådant föreläggande enligt dessa lagar får förenas med vite. Finansinspektionen bör ha motsvarande möjlighet även beträffande värdepapperscentraler och ut- sedda kreditinstitut.

När det gäller de överträdelser som anges i artikel 63 är det i svensk rätt värdepapperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet som åläggs skyldigheter, varför en sanktion som innebär en skyldighet att upphöra med något bör riktas mot värdepapperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet i fråga och inte mot en enskild fysisk person.

9.7.4Varning och återkallelse av auktorisation

Promemorians förslag: Bestämmelserna i kontoföringslagen om återkallelse av auktorisation upphävs. I stället ska det anges i den lagen att det i artiklarna 20 och 57 i förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler finns bestämmelser om återkallelse av auktorisation för värdepapperscentraler vid bland annat överträdelser av bestämmelserna i förordningen. Vid andra slags överträdelser än de som avses i dessa artiklar får Finansinspektionen besluta om en varning i stället för att återkalla auktorisationen, om det är tillräckligt ingripande.

Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur verksamheten ska avvecklas.

Skälen för promemorians förslag: Förutsättningarna för återkallelse av auktorisation av en central värdepappersförvarare regleras i konto- föringslagen, där även bestämmelser om varning finns (9 kap. 3 §). Under vissa angivna förhållanden får Finansinspektionen återkalla en auktorisation som central värdepappersförvarare. Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur verksamheten ska

222

avvecklas. Om det är tillräckligt får inspektionen i stället meddela en
varning i vissa fall.
I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
papperscentraler specificeras vissa förhållanden som ska föranleda att
den behöriga myndigheten återkallar en auktorisation som värdepappers-
central (artikel 20.1). En återkallelse får dock begränsas till en viss tjänst,
verksamhet eller finansiellt instrument (artikel 20.4). I förordningen finns
också regler om återkallelse av en tilläggsauktorisation avseende
anknutna banktjänster och om auktorisation för att utse ett kreditinstitut
(artikel 57). Förutsättningarna för återkallelse av auktorisation regleras
uttömmande i förordningen. Det finns därför inte utrymme för att ställa
upp några kompletterande eller motstridiga förutsättningar för åter-
kallelse i svensk rätt. Det innebär att bestämmelserna i kontoföringslagen
om när återkallelse av auktorisation ska ske bör upphävas.
Förordningen torde inte heller förutsätta att det i nationell rätt anges att
den behöriga myndigheten får besluta om återkallelse av auktorisation. I
sanktionskatalogen anges visserligen att de behöriga myndigheterna ska
ha rätt att besluta om återkallelse av de auktorisationer som har beviljats
enligt artikel 16 eller 54 (artikel 63.2). Dessa auktorisationer avser dels
auktorisation som värdepapperscentral, dels tilläggsauktorisation avseen-
de anknutna banktjänster och ansökningar om auktorisation för att utse
ett kreditinstitut enligt artikel 54. Som nämns ovan följer det dock av
artiklarna 20 och 57 att auktorisationen ska återkallas om någon av de
förutsättningar som anges där föreligger. Det bör innebära att några lag-
stiftningsåtgärder inte krävs för att Finansinspektionen ska kunna
återkalla en värdepapperscentrals auktorisation. Däremot bör det för
tydlighets skull tas in en upplysningsbestämmelse i kontoföringslagen av
innebörden att det finns regler om återkallelse av auktorisation för
värdepapperscentraler i artiklarna 20 och 57 i förordningen.
En särskild fråga som uppkommer är om det i fråga om återkallelse av
auktorisation finns en möjlighet att föreskriva särskilt att återkallelse
endast ska ske vid allvarliga överträdelser eller liknande. Såväl beträff-
ande centrala värdepappersförvarare som beträffande övriga finansiella
företag gäller sedan länge att en varning kan tillgripas i stället för
återkallelse av tillstånd. Det innebär i praktiken att återkallelse är en
sanktion som är reserverad för de mest allvarliga fallen. Som ett exempel
på hur prövningen sker i praktiken kan det hänvisas till ett beslut om
återkallelse av tillstånd att bedriva bankrörelse (Finansinspektionens
beslut den 27 augusti 2010, dnr 10-7854, särskilt s. 20). Förordningen
föreskriver att de behöriga myndigheterna ska beakta en rad omständig-
heter, däribland överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet, vid
valet av sanktion (artikel 64). I avsnitt 9.9 föreslås en ny bestämmelse i
kontoföringslagen om de omständigheter som ska beaktas vid valet av
sanktion. Eftersom återkallelse av auktorisation ska ske under
förutsättningar som anges i artiklarna 20 och 57 i förordningen bör det
dock inte finnas något utrymme för att i sådana fall bedöma hur allvarlig
överträdelsen är.
Om Finansinspektionen konstaterar att en överträdelse har ägt rum,
men inte finner någon grund för återkallelse enligt reglerna i förord-
ningen, bör det fortfarande finnas en möjlighet för inspektionen att
besluta om en varning i andra fall än de som avses i artiklarna 20 och 57.	223

En sådan möjlighet strider inte mot reglerna i förordningen; tvärtom framgår det tydligt att de behöriga myndigheterna får förfoga över andra sanktioner än de som anges i sanktionskatalogen (artikel 63.3).

Det krävs en ny bestämmelse om varning i kontoföringslagen, eftersom den nuvarande bestämmelsen hänger samman med bestämmelsen om återkallelse av auktorisation. I bestämmelsen behöver det inte anges att ett beslut om varning förutsätter att detta är tillräckligt ingripande, eftersom särskilda bestämmelser om valet av sanktion föreslås (se avsnitt 9.9). Vilka omständigheter som ska beaktas vid den bedömningen framgår av det avsnittet.

I likhet med det som följer av gällande rätt beträffande centrala värdepappersförvarare, bör Finansinspektionen ha en möjlighet att besluta om hur en värdepapperscentrals verksamhet ska avvecklas om återkallelse av auktorisation sker (jfr 9 kap. 2 § femte stycket konto- föringslagen). Denna fråga regleras inte i förordningen.

	9.7.5	Sanktionsavgift för värdepapperscentraler och
		utsedda kreditinstitut m.fl.

	Promemorians förslag: Om Finansinspektionen har meddelat beslut
	om varning, ska inspektionen ha möjlighet att besluta om en
	sanktionsavgift för värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut.
	Finansinspektionen ska även ha möjlighet att besluta om sanktions-
	avgift för den som driver sådan verksamhet som kräver auktorisation
	enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler utan att vara berättigad till det.
	Sanktionsavgiften ska uppgå till högst
	1. ett belopp som per den 23 juli 2014 i svenska kronor motsvarade
	20 miljoner euro,
	2. två gånger den vinst som erhållits genom överträdelsen, om detta
	belopp kan fastställas, eller
	3. tio procent av den juridiska personens eller, i förekommande fall,
	koncernens omsättning närmast föregående räkenskapsår.
	Om överträdelsen har skett under den juridiska personens första
	verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller
	är bristfälliga, får den uppskattas.
	Avgiften får inte vara så stor att värdepapperscentralen därefter inte
	uppfyller kapitalkraven i artikel 47.1 i förordningen eller att det ut-
	sedda kreditinstitutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1 § lagen om bank-
	och finansieringsrörelse eller motsvarande krav för ett utländskt
	kreditinstitut.
	Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.
	Skälen för promemorians förslag: Av förordningen framgår att de
	behöriga myndigheterna ska ha rätt att besluta om sanktionsavgifter vid
	överträdelser av förordningens regler (artikel 63.2). För juridiska
	personer finns det två alternativa beräkningsmetoder för dessa avgifter.
	Om den vinst som har erhållits genom en överträdelse kan beräknas, ska
	den maximala avgiften fastställas till minst två gånger det beloppet.
224	Därutöver finns en regel om maximala sanktionsavgifter om minst 20

miljoner euro eller upp till tio procent av den juridiska personens års- omsättning, alternativt omsättningen för koncernen om den juridiska personen är ett moder- eller dotterföretag.

Eftersom syftet med sanktionsreglerna generellt sett är att de ska ha en avskräckande effekt (skäl 63), får det antas att sanktionsavgifterna ska kunna uppnå en nivå som är tillräckligt hög för att balansera de eventuella fördelar som en överträdelse har genererat och vara stora nog att avskräcka även större värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut från att begå överträdelser (jfr skäl 36 i kapitaltäckningsdirektivet).

En liknande reglering av sanktionsavgifter finns i kapitaltäcknings- direktivet. Dessa regler har genomförts i svensk rätt på så sätt att det i lagen om bank- och finansieringsrörelse finns tre alternativa beräk- ningssätt för Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgiftens storlek (15 kap. 8 § första stycket). Vid genomförandet av reglerna har de tolkats enligt följande (prop. 2013/14:228 s. 235 f.). Det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Finansinspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak ställer upp. Sanktionerna ska också vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga.

Sanktionsavgifterna för juridiska personer enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler bör tillämpas på samma sätt.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör sanktionsavgifterna för juridiska personer kunna uppgå till högst

1.ett belopp som per den 23 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 20 miljoner euro,

2.två gånger den vinst som erhållits genom överträdelsen, om detta belopp kan fastställas,

3.tio procent av den juridiska personens eller, i förekommande fall, koncernens omsättning närmast föregående räkenskapsår.

Om vinsten kan beräknas i ett enskilt fall, gäller således inte något maximibelopp om tio procent av omsättningen eller 20 miljoner euro. Maximibeloppet kan även komma att överstiga såväl 20 miljoner euro som två gånger vinsten av överträdelsen, om tio procent av omsättningen uppgår till ett högre belopp. Detta får anses följa av förordningen. Det är visserligen inte helt klart hur regeln om erhållen vinst i artikel 63.2 e förhåller sig till regeln om 20 miljoner euro alternativt tio procent av omsättningen i artikel 63.2 g i förordningen. Även om den vinst som erhölls genom överträdelsen går att fastställa, får det dock anses följa av förordningen att högre belopp än så kan utgå till följd av regeln om 20 miljoner euro alternativt tio procent av omsättningen. Det får alltså antas att avsikten med förordningen är att den högsta nivån som dessa tre olika beräkningssätt ger ska tillämpas. Samma synsätt bör gälla i svensk rätt. I lagen om bank- och finansieringsrörelse (15 kap. 8 §) finns en bestämmelse som tar sikte på en situation där överträdelsen har ägt rum under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsätt- ningen annars saknas eller är bristfälliga. Det anges att i dessa fall får en uppskattning av omsättningen göras. En motsvarande bestämmelse bör införas i kontoföringslagen.

Sanktionsavgiften uttrycks i förordningen i euro. I fråga om sanktions- avgifter för fysiska personer (se avsnitt 9.7.7) anges i artikel 63.2 f att för

medlemsstater vars valuta inte är euro, ska motsvarande värde i nationell

225

	valuta dagen för antagandet av förordningen tillämpas. Det innebär att
	den valutakurs som kommer att ligga till grund för omräkning mellan
	euro och svenska kronor inte kommer att förändras. Detta anges inte
	uttryckligen beträffande sanktionsavgifter för juridiska personer, men får
	anses underförstått. I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid
	omräkning mellan euro och svenska kronor gjordes när det gäller en
	ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp bedömningen att den
	s.k. mittkursen som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm
	(Stockholmsbörsen) bör användas (se prop. 2010/11:23). Det är även
	denna mittkurs som föreslås tillämpas för omräkning av sanktionsav-
	giften för fysiska personer enligt kapitaltäckningsdirektivet (se lagråds-
	remissen		Nya administrativa sanktioner på Finansmarknadsområdet
	s. 36). Det är därför lämpligt att tillämpa mittkursen för omräkning av
	sanktionsavgiften även enligt förordningen om förbättrad värdepappers-
	avveckling och om värdepapperscentraler. Enligt mittkursen den 23 juli
	2014 motsvarade 1 euro 9,2185 svenska kronor.
		Det är visserligen möjligt att fastställa ett ännu högre maximibelopp än
	så (artikel 63.3). Det saknas dock anledning att höja de redan höga
	maximibeloppen, särskilt mot bakgrund av att beräkningen av de två
	andra takbeloppen kan medföra högre sanktionsavgifter än 20 miljoner
	euro.
		Det bör däremot finnas en begränsning av sanktionsavgiftens storlek av
	den innebörden att den inte får vara så hög att värdepapperscentralen
	därefter inte uppfyller kapitalkraven i artikel 47.1 i förordningen eller att
	det utsedda kreditinstitutet inte uppfyller kraven på soliditet och likviditet
	i 6 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, alternativt motsvar-
	ande krav för ett utländskt kreditinstitut (jfr prop. 2013/14:228 s. 236).
	Att besluta om så höga sanktionsavgifter för en värdepapperscentral eller
	ett utsett kreditinstitut kan inte anses uppfylla förordningens krav på
	proportionalitet och det bör därmed inte föreligga något hinder mot att
	införa en sådan bestämmelse.
		Även om sanktionsavgiften till följd av de föreslagna bestämmelserna
	kan komma att uppgå till mycket höga belopp, finns det inte anledning
	att frångå den nu gällande sanktionsordningen på så sätt att t.ex. en dom-
	stol ska pröva sanktionsavgiften i första instans (jfr a. prop. s. 236 f.).
	Finansinspektionens beslut om sanktionsavgifter för juridiska personer
	(en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut) bör däremot givetvis
	kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 8.7).
		I likhet med det som gäller för många olika slag av finansiella företag
	bör en sanktionsavgift kunna beslutas i samband med att Finans-
	inspektionen meddelar en varning. En sanktionsavgift bör också kunna
	beslutas om någon driver sådan verksamhet som avses i förordningen
	utan auktorisation, när sådan auktorisation krävs.
	9.7.6		Förbud mot att utföra ledningsuppgifter i
			värdepapperscentralen eller i ett utsett
			kreditinstitut

		Promemorians förslag: Ett ingripande mot en styrelseledamot eller
226		verkställande direktör i en värdepapperscentral eller ett utsett kredit-

institut, eller en ersättare för någon av dem, får ske genom beslut att personen i fråga under viss tid, eller för upprepade allvarliga över- trädelser, permanent, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör eller ersättare för någon av dem i värdepapperscentralen eller i kreditinstitutet.

Skälen för promemorians förslag: Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska medlems- staterna se till att det finns en administrativ sanktion som inbegriper ett tillfälligt förbud, eller vid upprepade allvarliga överträdelser ett permanent förbud, för en ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva uppdrag i det institut där överträdelsen begåtts (artikel 63.2 d).

Sanktionsbestämmelsen i denna del har stora likheter med närings- förbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud. Ett sådant förbud fattas av allmän domstol och innebär att personen bl.a. inte får vara leda- mot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag och inte heller vara verk- ställande direktör eller vice verkställande direktör. Reglerna om närings- förbud kan inte anses innebära att den svenska lagstiftningen redan i dag uppfyller förordningens krav i fråga om denna sanktion eftersom närings- förbud för de fysiska personer som här är i fråga oftast torde bli aktuell i de fall personen har gjort sig skyldig till brott.

För att uppfylla kraven i förordningen bör det därför införas en ny bestämmelse i kontoföringslagen om tillfälligt eller permanent förbud att utöva uppdrag som styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. När det reglerna i förordningen avses enligt orda- lydelsen ”institut” (artikel 63.2 d). Det får emellertid anses följa av förordningens tillämpningsområde att det som avses är värdepappers- centraler och utsedda kreditinstitut (jfr även artikel 63.1).

Reglerna i förordningen skiljer sig emellertid mot motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet i några avseenden (se artikel 63.2 d i förord- ningen och jämför med artikel 67.1 d i direktivet). Enligt förordningen ska ett beslut om förbud gälla enbart i förhållande till den värdepappers- central eller det utsedda kreditinstitut i vilken överträdelsen har begåtts, medan ett motsvarande förbud enligt direktivet ska gälla generellt i fråga om kreditinstitut och värdepappersbolag. En annan skillnad är att ett förbud att utföra ledningsuppgifter enligt förordningen ska kunna bli permanent vid upprepade, allvarliga överträdelser medan ett beslut enligt direktivet ska vara tillfälligt. Ett sådant permanent förbud i förhållande till en viss värdepapperscentral eller utsett kreditinstitut som ska gälla enligt förordningen får anses vara en mycket ingripande åtgärd mot personen i fråga. Det är emellertid inte orimligt att upprepade, allvarliga överträdelser ska kunna få till följd att personen i fråga förbjuds permanent att utföra ledningsuppgifter i den värdepapperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet. I övrigt ställer förordningen inte upp något krav på att det anges en viss tidsrymd för hur länge ett förbud ska kunna gälla. När tiden bestäms bör hänsyn tas till de omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner (se avsnitt 9.9).

227

9.7.7Sanktionsavgift för fysiska personer

Promemorians förslag: Ett ingripande mot en styrelseledamot eller verkställande direktör i en värdepapperscentral eller ett utsett kredit- institut, eller en ersättare för någon av dem, kan ske genom beslut om sanktionsavgift.

Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till ett belopp som per den 23 juli 2014 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro eller, i de fall beloppet kan beräknas, två gånger den vinst som personen erhållit till följd av regelöverträdelsen.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

Skälen för promemorians förslag

Sanktionsavgift och högsta belopp

I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler anges de maximala sanktionsavgifter som ska kunna fastställas för fysiska personer (artikel 63.2 e–f). Avgifterna ska kunna uppgå till högst fem miljoner euro eller, i medlemsstater som inte har euro som valuta, motsvarande belopp i nationell valuta den 23 juli 2014, eller två gånger summan av den vinst som erhållits om beloppen går att fastställa. När det gäller beräkningssätt för att fastställa sanktions- avgifternas storlek, se avsnitt 9.7.5.

Förordningen knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs en viss dag. Det innebär att den valutakurs som kommer att ligga till grund för omräkning mellan euro och svenska kronor inte kommer att förändras. Maximala sanktionsavgiften för en fysisk person ska sålunda kunna uppgå till ett belopp som per den 23 juli 2014 i svenska kronor mot- svarade fem miljoner euro. Den mittkurs som dagligen fastställs av Stockholmsbörsen bör användas vid omräkningen mellan euro och svenska kronor (se avsnitt 9.7.5). Enligt mittkursen den 23 juli 2014 mot- svarade 1 euro 9,2185 svenska kronor. Det är visserligen tillåtet enligt förordningen att fastställa ett högre maximibelopp än det som följer av förordningen (se artikel 63.2 f och 63.3). Det saknas dock även när det gäller fysiska personer anledning att höja de redan höga maximi- beloppen.

I förordningen anges sådana omständigheter som det ska tas särskild hänsyn tas till när sanktionsavgiftens storlek fastställs (artikel 64). Dessa omständigheter utvecklas närmare i avsnitt 9.9 och avser hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, graden av ansvar för den som har begått överträdelsen, storleken på den ekonomiska förmån som överträdelsen har medfört eller den förlust som överträdelsens har medfört för tredje man, i den mån detta går att fastställa, och den finansiella styrkan hos den som är har begått överträdelsen. Därutöver ska Finansinspektionen i förmildrande riktning beakta om den som är ansvarig för överträdelsen i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat inspektionens utredning. Finansinspektionen ska i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har gjort sig skyldig till överträdelser. Vid denna bedömning ska särskild vikt

228

fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.

Förslaget i avsnitt 9.9 att det ska införas bestämmelser i kontoförings- lagen där det anges vilka omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner innebär att Finansinspektionen och domstolarna ges vägledning vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndigheter eller domstol.

Förbud mot dubbel lagföring och straff

Förbudet mot dubbel lagföring och straff återfinns i sjunde tilläggs- protokollet till Europakonventionen och i EU:s rättighetsstadga. Europa- konventionen med tilläggsprotokoll gäller som lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s rättighets- stadga, som blev rättsligt bindande genom Lissabonfördragets ikraft- trädande den 1 december 2009, har samma rättsliga värde som fördragen och ingår således i EU:s primära regelverk. Detta innebär att förbudet mot dubbel lagföring och straff är tillämpligt i svensk rätt och att rättstillämpande myndigheter är skyldiga att ta hänsyn till förbudet.

Förbudet innebär enligt Europakonventionen att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket denne redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. EU:s rättighetsstadga har en bestämmelse med motsvarande innehåll med den skillnaden att förbudet gäller ett mer vidsträckt geografiskt område än vad som anges i Europakonventionen då det i stället för stat talas om Europeiska unionen. Stadgan riktar sig till medlemsländerna endast när de tillämpar unionsrätten.

Det kan inte uteslutas att ett åsidosättande av vissa bestämmelser som anges i föreslagna nya 9 kap. 11 och 12 §§ kontoföringslagen, vilka kan leda till att en fysisk person påförs en administrativ sanktion, även kan innebära att personen i fråga kan lagföras för brott. Det kan vidare antas att påförande av sanktion enligt den reglering som nu föreslås anses som en anklagelse för brott och straff i Europakonventionens mening. I en sådan situation aktualiseras konventionens förbud mot dubbel lagföring. Eftersom det här är fråga om tillämpning av EU-rätt aktualiseras dessutom förbudet i rättighetsstadgan.

I de mycket få fall som det antas bli fråga om när det gäller admi- nistrativa sanktioner mot fysiska personer med anledning av värde- papperscentralers eller utsedda kreditinstituts överträdelser, måste de myndigheter som hanterar ärendet, oavsett om det är Finansinspektionen eller rättsvårdande myndigheter, handlägga ärendet med hänsyn till reglerna om förbudet mot dubbel lagföring och straff. Beroende på den enskilda situationen kan en konsekvens av reglerna bli att en hand- läggning hos Finansinspektionen i vissa fall kan hindra en handläggning hos andra myndigheter eller tvärtom. Det krävs inte att några särskilda regler kring handläggningen införs. I stället måste de befintliga reglerna

229

om förbudet beaktas vid handläggningen av varje enskilt ärende med utgångspunkt i ärendets särskilda omständigheter.

Det kan redan nu förutses att frågan om tillämpning av förbudet mot dubbel lagföring och straff kommer att aktualiseras i flera kommande lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, eftersom de avses inrymma införande av nya sanktionsbestämmelser med bakgrund i nya EU-rättsakter. Det kommer i de sammanhangen att finnas anledning att återkomma i denna fråga.

	9.8	Sanktioner mot utländska värdepappers-
		centraler

	Promemorians förslag: I ett sådant fall som avses i artikel 24.5 i
	förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler ska Finansinspektionen ha rätt att besluta om sank-
	tioner mot en utländsk värdepapperscentral, dvs. en sådan värde-
	papperscentral som har auktoriserats i ett annat land inom EES än
	Sverige, som tillhandahåller tjänster här i landet. Finansinspektionen
	ska då ha rätt att
	– förelägga värdepapperscentralen, vid vite om det krävs, att vidta
	en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra
	med ett visst agerande, och
	– besluta om en sanktionsavgift.
	Skälen för promemorians förslag: Som berörs i avsnitt 8 gäller
	principen om hemlandstillsyn för värdepapperscentraler. Med det avses
	att det är den behöriga myndigheten i värdepapperscentralens hemmed-
	lemsstat, dvs. det land inom EES där den har auktoriserats, som i första
	hand ansvarar för tillsynen över en värdepapperscentral som
	tillhandahåller tjänster i ett annat land inom EES, med eller utan att
	inrätta en filial.
	I förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler finns regler om samarbetet mellan behöriga myndighet-
	er i värdmedlemsstaten och hemmedlemsstaten för värdepapperscen-
	tralen (artikel 24). Dessa regler inbegriper krav i fråga om inspektioner
	av filialer, rapportering till hemmedlemsstatens behöriga myndighet,
	samarbetsarrangemang för tillsyn, tillsynskollegier m.m. Dessa regler är
	direkt tillämpliga och kräver i huvudsak inga lagstiftningsåtgärder (se
	avsnitt 8.8).
	Enligt förordningen finns det dock en möjlighet för den behöriga
	myndigheten i värdmedlemsstaten att, under vissa omständigheter, vidta
	”alla lämpliga åtgärder” som behövs för att se till att värdepappers-
	centralen följer bestämmelserna i förordningen inom värdmedlemsstatens
	territorium (artikel 24.5 andra stycket). En förutsättning är att den
	behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte vidtar tillräckliga åtgärd-
	er och att värdepapperscentralen fortsätter att överträda reglerna i
	förordningen. Det är alltså i mycket speciella situationer som den
	behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten kan behöva tillämpa dessa
230	regler. De berörda myndigheterna får också hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den myndigheten tilldelats enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010. Det förfarande som beskrivs i den förordningen kallas bindande medling (se vidare avsnitt 8.8).

Frågan är alltså i vilken utsträckning Finansinspektionen bör kunna besluta om sanktioner mot en utländsk värdepapperscentral, dvs. en sådan värdepapperscentral som har auktoriserats i ett annat land inom EES än Sverige. Eftersom förordningen inte föreskriver vilka sanktioner som de behöriga myndigheterna ska kunna tillgripa vid en överträdelse av förordningens regler, bör en bestämmelse om de befogenheter som Finansinspektionen ska ha tas in i kontoföringslagen. De sanktioner som ligger närmast till hands är dels ett föreläggande att vidta rättelse (se avsnitt 9.6), dels sanktionsavgifter. Detta möjliggör att en pågående över- trädelse kan sanktioneras med ett föreläggande, eventuellt i förening med vite, om att det otillåtna agerandet ska upphöra. Detta ger också utrymme för att en regelöverträdelse som redan har inträffat kan sanktioneras med en sanktionsavgift, även om beteendet har upphört. Finansinspektionen bör således kunna använda dessa sanktioner i en sådan situation som avses i förordningen (artikel 24.5 andra stycket). De omständigheter som ska beaktas vid val av sanktion och sanktionsavgiftens storlek m.m. i fråga om en svensk värdepapperscentral bör i förekommande fall beaktas även när det gäller en utländsk värdepapperscentral.

9.9	Omständigheter att beakta vid valet mellan
	olika sanktioner

Promemorians förslag: Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen
ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.
Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått
överträdelsen och skador som uppstått för tredje man.
Därutöver ska Finansinspektionen i förmildrande riktning beakta om
den som är ansvarig för överträdelsen i väsentlig mån genom ett aktivt
samarbete har underlättat inspektionens utredning.
Finansinspektionen ska i försvårande riktning beakta om den som
har begått överträdelsen tidigare har gjort sig skyldig till överträdelser.
Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna
är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till
dessa omständigheter samt den finansiella ställningen hos den som har
begått överträdelsen och om det går att fastställa, den vinst som har
erhållits till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som
undvikits.
Skälen för promemorians förslag: Kontoföringslagen innehåller få
anvisningar om vilka omständigheter som ska beaktas inför valet av
sanktion. Det anges dock att Finansinspektionen under vissa förhållanden
får besluta om en varning i stället för att återkalla en central värde-
pappersförvarares auktorisation (9 kap. 3 andra stycket). Detta ger
uttryck för att valet av sanktion ska göras utifrån hur allvarlig över-		231

	trädelsen är. Även utan att det uttryckligen framgår av lagtexten får det
	dock såväl på detta område som på andra näraliggande områden anses
	gälla en allmän proportionalitetsprincip, dvs. att en sanktion ska stå i
	proportion till överträdelsens natur.
	Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler ska medlemsstaterna se till att de behöriga
	myndigheterna tar hänsyn till alla relevanta omständigheter när de fast-
	ställer typen av administrativa sanktioner och ”nivån för” sanktionerna
	(artikel 64). Med ”nivån för” sanktioner avses med all säkerhet bl.a.
	nivån på en eventuell sanktionsavgift. I förordningen specificeras dock
	vissa omständigheter som, ”om lämpligt”, ska beaktas särskilt. Dessa är
	följande.
	Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.
	– Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.
	– Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen,
	till exempel enligt den ansvariga juridiska personens totala omsättning
	eller den aktuella fysiska personens årsinkomst.
	– Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som
	undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster
	för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.
	– Graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person
	som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att
	säkerställa återbetalning av de vinster som personen har erhållit eller de
	förluster som den undvikit.
	– Tidigare överträdelser av den person som är ansvarig för överträdel-
	sen.
	I lagen om bank- och finansieringsrörelse infördes det för att genom-
	föra regler i kapitaltäckningsdirektivet nya bestämmelser om vilka
	omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner
	(15 kap. 1 a och 1 b §§, se prop. 2013/14:228 s. 237–242 samt se även
	lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknads-
	området s. 42–44). Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta
	hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.
	Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta
	och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått
	och graden av ansvar. Finansinspektionen får avstå från ingripande om
	en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse
	eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och
	dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Därutöver ska det i försvårande
	riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått en överträdelse.
	Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är
	likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I
	förmildrande riktning ska beaktas om institutet i väsentlig mån genom ett
	aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning och
	snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av
	Finansinspektionen. Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet som genom-
	förs i dessa bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse
	liknar i hög grad de nu aktuella reglerna i förordningen om förbättrad
	värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.
	På straffrättens område är det vanligt förekommande att det vid
232	rubriceringen av ett visst brott, särskilt vid bedömningen av om ett brott

ska anses vara av normalgraden eller grovt, ska göras en helhetsbedöm-
ning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vanligt förekommande är
dock också att det anges i lag att vissa omständigheter ska beaktas
särskilt vid denna prövning.
Medlemsstaterna är skyldiga att se till att de behöriga myndigheterna
beaktar de omständigheter som anges i förordningen, i vart fall om det
bedöms ”lämpligt”. Gällande rätt på andra näraliggande områden åter-
speglar flera av de principer som anges i förordningen. För att främja
förutsebarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna är
det rimligt att som utgångspunkt låta samtliga de i förordningen om-
nämnda omständigheterna framgå av lag. En sådan lagreglering bör vara
till fördel för både tillämpande myndighet och berörda företag. För att
inte begränsa utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta
hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock
lagtexten utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter
som ska beaktas.
Om en sådan reglering ska bli ett bra hjälpmedel vid beslut om sank-
tioner, bör den bygga på någon slags systematik. Det bör stå klart vad
som ska vara utgångspunkten vid val av sanktion och vid bestämmande
av sanktionsavgiftens storlek. Den centrala principen bör vara att en
sammanvägd bedömning av de olika omständigheterna i det enskilda
fallet ska göras. Därutöver bör det anges vilka särskilda omständigheter
som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken sanktion som
slutligen ska beslutas.
Utifrån de faktorer som är omnämnda i förordningen framstår det som
lämpligt att först ange sådana omständigheter som är hänförliga till själva
överträdelsen, dvs. hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått
samt graden av ansvar för den som har begått överträdelsen. Med det
senare uttrycket avses i huvudsak att någon kan vara mer eller mindre an-
svarig för en överträdelse och ha en omfattande eller mer begränsad
kännedom om de omständigheter som utgör överträdelsen. Till de nu
aktuella omständigheterna hör även storleken på den förlust som över-
trädelsen har medfört för tredje man, i den mån detta går att fastställa.
Denna omständighet kan jämföras med att det belopp som ett förmögen-
hetsbrott avser, dvs. värdet av t.ex. det stulna eller det förskingrade, i
regel tillmäts stor betydelse vid rubriceringen av en brottslig gärning.
För att sanktionerna ska vara proportionerliga bör det emellertid anges
att Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är
ringa eller ursäktlig, om den som har begått överträdelsen gör rättelse
eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot denne och
dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Det bör även anges vissa omständigheter som kan vara förmildrande
respektive försvårande och som har inträffat före eller efter över-
trädelsen. Det rör sig således inte om omständigheter som främst har med
överträdelsen i sig att göra. För det första avses att den som har begått
överträdelsen i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens utredning. För det andra avses om den som har
begått överträdelsen tidigare har gjort sig skyldig till likartade över-
trädelser inom viss tid före den nu aktuella överträdelsen.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs bör det dessutom tas hänsyn
till den finansiella styrka hos den som har begått överträdelsen. Det kan	233

till exempel vara den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst. Hänsyn bör även tas till den vinst som uppstått eller de kostnader som har undvikits med anledning av överträdelsen, om det går att fastställa.

Med en sådan systematik skapas en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet. Detta blir i stället en fråga som ankommer på Finansinspektionen och, om inspektionens beslut överklagas eller om ett sanktionsföreläggande inte godkänns, allmän förvaltningsdomstol.

9.10Hur sanktioner mot fysiska personer ska beslutas

Promemorians förslag: Finansinspektionen ska genom sanktions- föreläggande pröva frågor om ingripanden mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från värdepapperscentralens eller det utsedda kreditinstitutets sida.

I lag anges vilka uppgifter ett sådant föreläggande ska innehålla. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom utsatt tid, får

Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska ske hos den förvalt- ningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finans- inspektionens beslut om ingripande mot värdepapperscentralen eller kreditinstitutet för samma överträdelse.

Promemorians bedömning: För ingripanden och beslut om sank- tioner mot juridiska personer bör ordinarie instansordning för beslut som fattats av förvaltningsmyndighet alltjämt gälla.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Beslutsordning

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler innebär att administrativa sanktioner ska kunna vidtas inte bara mot institut utan även mot personer i en värdepapperscentrals eller ett utsett kreditinstituts ledningsorgan. Enligt förordningen ska medlemsstaterna bl.a. fastställa regler om samt säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på de omständigheter som anges i artikel 63 för de personer som är ansvariga för överträdelser av bestämmelser i förordningen (artikel 61). Förordningen ställer således inte upp några krav på en viss utformning av förfarandet vid beslut om sanktioner utan medlemsstaterna kan själva välja beslutsordning i enlighet med respektive rättsordning.

I dagsläget beslutar Finansinspektionen om ingripandeåtgärder och sanktioner på finansmarknadsområdet, både avseende finansiella företag

och fysiska personer. Även på andra områden förekommer att en förvalt-

234

ningsmyndighet utreder misstänkta överträdelser och, som första instans, fattar beslut i ärenden om att påföra t.ex. sanktionsavgifter. Det är fallet även beträffande skattetillägg (enligt 49 kap. skatteförfarandelagen), i fråga om miljösanktionsavgifter (30 kap. 1–3 §§ miljöbalken), inom tull- området (8 kap. 2–8 §§ tullagen [2000:1281]) och inom plan- och bygglagstiftningen (11 kap. 4–11 §§ plan- och bygglagen [2010:900]). Gemensamt för samtliga angivna områden är att sanktionsavgifterna inte förutsätter något subjektivt rekvisit utan ansvaret är mer eller mindre strikt. Det är alltså fråga om regler som är relativt enkla att tillämpa och där beslutsfattandet är förhållandevis schabloniserat.

De nya bestämmelser om sanktioner mot fysiska personer vid värde- papperscentralers och utsedda kreditinstituts överträdelser av förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler som enligt förslagen i denna promemoria ska införas i konto- föringslagen, skiljer sig väsentligt från de administrativa sanktioner som de flesta andra förbud och skyldigheter är förenade med.

Frågan om vilken beslutsordning som ska gälla för sådana nya admi- nistrativa sanktioner är emellertid föremål för överväganden även i andra lagstiftningsärenden. Regeringen har nyligen lämnat förslag när det gäller att genomföra motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet (lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på Finansmarknads- området). I den promemoria som ligger till grund för lagrådsremissen (Promemoria om sanktioner enligt CRD IV, framtagen inom ramen för 2013 års värdepappersmarknadsutredning och 2012 års marknadsmiss- bruksutredning) föreslås en modell med sanktionsföreläggande. Finans- inspektionen ges enligt den modellen möjlighet att utfärda ett sanktions- föreläggande, men för det fall ett sådant inte godtas, måste inspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska utdömas. Regeringen föreslår i lagrådsremissen att denna modell ska tillämpas vid beslut om sanktioner mot fysiska personer och anger därvid bl.a. följande (s. 48):

Regeringen anser att det genom ett förfarande med sanktionsföreläggande går att kombinera fördelarna med att kunna använda domstolarnas process för bevisföring med det snabbare förfarande som ett beslut av Finans- inspektionen innebär. Den kompetens om finansmarknaderna som finns hos inspektionen kommer till sin rätt, och på samma sätt som när bindande beslut fattas kan inspektionen utforma rättsbildande praxis. En ordning med sanktionsföreläggande är därför att föredra när det gäller överträdel- seärenden mot fysiska personer i företagens ledningsorgan. Därmed är prövning i domstol nödvändig enbart i de fall då ett sådant föreläggande inte godtas.

Ett sådant förfarande finns dessutom redan i dag inom konkurrens- och arbetsmiljölagstiftningen (jfr 3 kap. 16 § konkurrenslagen [2008:579] och 8 kap. 6 a § arbetsmiljölagen [1977:1160]) och kan sägas utgöra ett mellanting av domstols- och förvaltningsmyndighetsbeslut.

Mot bakgrund av vad som anförts anser regeringen vid en sammantagen bedömning att ingripanden mot fysiska personer för kreditinstituts över- trädelser bör prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande som, om det godkänns, blir att jämställa med en lagakraftvunnen dom.

I denna promemoria görs det inte någon annan bedömning i denna del

än den som gjordes i nämnda lagrådsremiss.

235

När gäller ingripanden och beslut om sanktioner mot juridiska personer bör ordinarie instansordning för beslut som fattats av förvaltnings- myndighet alltjämt gälla.

Förfarandet med sanktionsföreläggande och dess innehåll

Ett sanktionsföreläggande måste innehålla vissa uppgifter för att kunna identifiera överträdelsen och avgränsa den mot andra förfaranden. I likhet med det som gäller för ett strafföreläggande enligt 48 kap. 6 § rättegångs- balken bör föreläggandet innehålla uppgift om den fysiska person som föreläggandet avser, överträdelsen och de omständigheter som är nöd- vändiga för att känneteckna den, de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen samt den sanktion som föreläggs personen. Några ytter- ligare krav på innehållet i föreläggandet behöver inte ställas.

Vidare bör föreläggande bli aktuellt först sedan omständigheterna kring överträdelsen har utretts av Finansinspektionen inom ramen för ett överträdelseärende och personen i fråga har fått möjlighet att ta del av utredningen i ärendet. Först vid den tidpunkten kan ställning tas till sanktionen och en bedömning göras av vilka risker en domstolsprövning skulle kunna innebära, jfr prop. 2007/08:135 s. 88.

För att undvika att Finansinspektionen ansöker om sanktion hos domstol måste personen i fråga skriftligen godkänna det ingripande som framgår av föreläggandet.

Om den som sanktionsföreläggandet riktas mot framför invändningar mot sanktionen eller om denne inte svarar inom utsatt tid, bör Finans- inspektionen ta ställning till huruvida en ansökan om att sanktion ska beslutas bör ges in till domstol. Den som framför invändning mot sank- tionen eller inte besvarar ett föreläggande kan därmed inte åläggas en sanktion utan att frågan prövats av domstol. Huvudregeln bör vara att inspektionen ska ansöka om sanktion hos domstol om förutsättningarna för detta föreligger. Det är dock möjligt att ett sakligt och relevant bestridande med anledning av ett utfärdat föreläggande skulle kunna leda till att saken ställs i en annan dager. Inspektionen bör i sådana fall bedöma om förutsättningarna för en sanktion fortfarande föreligger. Kommer inspektionen fram till att så inte är fallet bör inspektionen avstå från att ge in en ansökan till domstol.

Ett godkännande efter den i sanktionsföreläggandet utsatta tiden bör sakna verkan. Rent formellt är Finansinspektionen inte bunden av den sanktion som angetts i ett föreläggande som inte har godkänts, men utgångspunkten bör vara att inspektionen vid tiden för föreläggandet gör en noggrann bedömning av vad som är en rimlig sanktion i det aktuella fallet. Den bedömningen borde normalt inte ändras för att föreläggandet inte godkänns. Den sanktion som inspektionen ansöker om hos domstol bör således normalt vara densamma som angetts i föreläggandet. Det finns i och för sig inget som hindrar Finansinspektionen från att utfärda ett nytt sanktionsföreläggande om personen i fråga inte har godkänt det första föreläggandet inom föreskriven tid, men det bör i så fall inte vara fråga om någon ändring till annat slag av sanktion eller ändring av en sanktionsavgifts storlek, och bör endast komma i fråga i rena undantags- situationer.

236

Ett godkänt föreläggande bör kunna verkställas enligt utsöknings- balkens bestämmelser såsom en lagakraftvunnen dom.

Val av domstol

Finansinspektionens beslut om ingripanden i de fall en central värdepappersförvarare har fattat ett beslut som strider mot kontoförings- lagen överklagas enligt gällande rätt till allmän förvaltningsdomstol. Även enligt annan finansmarknadsrättslig lagstiftning överklagas Finans- inspektionens beslut om ingripanden till allmän förvaltningsdomstol. En sådan instansordning gäller vanligtvis även utanför finansmarknads- området vid överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut om administrativa sanktioner.

Historiskt har processordningen för förvaltningsdomstolar skilt sig från den i allmänna domstolar genom att oftast ha varit en enpartsprocess. Sedan år 1996 är dock även förvaltningsprocessen helt kontradiktorisk. Utrymmet för den s.k. muntlighetsprincipen är visserligen större i processerna vid allmän domstol än vid allmän förvaltningsdomstol, men utvecklingen har på senare tid medfört att förhandlingar i de båda domstolsslagen även i detta avseende har närmat sig varandra. Det finns i dag goda möjligheter till muntlig förhandling även i allmän förvaltnings- domstol. Det är inte heller något främmande för allmän förvaltnings- domstol att pröva subjektiva rekvisit. En sådan prövning sker exempelvis i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen.

En helhetsbedömning ger vid handen att frågan om påförande av sank- tioner för fysiska personer i företagens ledningsorgan bör prövas i allmän förvaltningsdomstol, i de fall ett sanktionsföreläggande inte har god- känts.

Ansökan ska ske hos den förvaltningsrätt där Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse kan över- klagas, dvs. i dag Förvaltningsrätten i Stockholm. Genom att förlägga prövningen av sanktioner mot fysiska personer i institutens ledning till samma förvaltningsrätt som har att pröva institutets överträdelse tas även den kompetens tillvara som redan finns hos Förvaltningsrätten i Stockholm att pröva överträdelser av regelverket.

Enligt det föreslagna förfarandet bör frågan om sanktioner för fysiska personer för instituts överträdelser prövas av allmän förvaltningsdomstol. Även i dessa fall bör införas krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

9.11	Preskription och verkställighet

Promemorians förslag: En sanktion mot en fysisk person för en
värdepapperscentrals eller ett utsett kreditinstituts överträdelser får
beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts
sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen ägde rum.
En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att beslutet om den har fått laga kraft eller sanktions-
föreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller
föreläggandet. Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får		237

verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom angiven tid. Om sanktionsavgiften inte betalas inom angiven tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.

Skälen för promemorians förslag: Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler behandlar inte frågor om preskription och verkställighet. Enligt t.ex. 6 kap. 3 b § lagen om handel med finansiella instrument och 8 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning får emellertid beslut om att ta ut en särskild avgift/sanktionsavgift bara meddelas om den berörda personen har delgetts en upplysning om detta inom viss tid efter det att överträdelsen skett. På motsvarande sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om regelöverträdelser enligt förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler, beträffande sanktioner mot styrelseledamöter och verkställande direktör för ett kreditinstituts överträdelser. Den tid som i de först nämnda lagarna anges för vissa fall av överträdelser – två år – framstår som väl avvägd. Beslut om sanktion för en överträdelse enligt förordningen bör således få meddelas bara om den berörda personen inom två år från det att överträdelsen ägde rum har delgetts sanktionsföreläggande.

Beträffande verkställighet av sanktionsavgiften bör motsvarande regler gälla som i fråga om verkställighet av sanktionsavgift i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden (jfr lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknads- området s. 52 f.). Avgiften ska således betalas till Finansinspektionen efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Finansinspektionens beslut att påföra sanktionsavgift får då verkställas utan föregående dom eller utslag om sanktionsavgiften inte har betalats inom denna tid. Om avgiften inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda sanktionsavgiften för indrivning. Avgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. För att bestämmelserna om betalning och preskription även ska omfatta sanktioner mot fysiska personer i ledningen av en värdepapperscentral och ett utsett kreditinstitut bör det uttryckligen framgå att de, utöver beslut (inklusive förvaltningsdomstols avgörande), även omfattar godkända sanktionsförelägganden.

I kontoföringslagen bör det därför införas bestämmelser om betalning, preskription och verkställighet av sanktionsavgifter. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i lagen om värde- pappersmarknaden (25 kap. 25–28 §§) i den lydelse som föreslås i nämnda lagrådsremiss.

238

10Kontoförande institut och skadeståndsansvar

10.1Gällande rätt

Kontoförande institut definieras i kontoföringslagen som den som av en central värdepappersförvarare har medgetts rätt att vidta registrer- ingsåtgärder i avstämningsregister (1 kap. 3 §). Det rör sig således om någon som får vidta vissa åtgärder som annars är förbehållna den centrala värdepappersförvararen själv. Tekniskt sett sker detta genom att det kontoförande institutet har tillgång till VPC-systemet hos Euroclear Sweden AB genom en fjärranslutning. Utöver att göra registreringar i avstämningsregister får kontoförande institut i praktiken också öppna VP-konton (beträffande VPC-systemet och VP-konton, se avsnitt 4.2.4). Eftersom registreringar i ett avstämningsregister enligt bestämmelserna i 6 kap. kontoföringslagen har rättsverkan i förhållande till såväl köpare och säljare som tredje man, är det av synnerlig vikt att registreringarna är tillförlitliga. Det kan i det sammanhanget nämnas att det sammanlagda marknadsvärdet av de finansiella instrument som finns registrerade i Euroclear Sweden AB:s VPC-system enligt detta bolag överstiger 12 000 miljarder kronor.

Regler om antagande av kontoförande institut, upplysningsskyldighet för sådana institut och återkallelse av beslut om antagande finns i 3 kap. 1–6 §§ kontoföringslagen. Bestämmelser om skadeståndsansvar respek- tive insyn och tystnadsplikt avseende kontoförande institut finns i 7 och 8 kap. samma lag.

I gällande rätt görs en åtskillnad mellan å ena sidan kontoförande institut som får utföra registreringar för egen räkning respektive de som får vidta sådana åtgärder även för annans räkning. Följande juridiska personer får en central värdepappersförvarare låta ingå i den sistnämnda kategorin (3 kap. 2 § andra stycket kontoföringslagen).

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.svenska och utländska clearingorganisationer,

3.centrala värdepappersförvarare och värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får driva verksamhet som är jämförbar med central kontoföring, och

4.värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får bedriva värdepappersrörelse.

Utländska företag ska stå under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ (3 kap. 2 § tredje stycket).

Begreppet värdepappersinstitut definieras i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden. Det omfattar värdepappersbolag, kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige.

Som kontoförande institut som får vidta registreringsåtgärder endast för egen räkning får den centrala värdepappersförvararen anta Riks- banken och Riksgäldskontoret samt juridiska personer som har en betryggande kapitalstyrka och teknisk och juridisk sakkunskap och i övrigt är lämpliga att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister

241

	(3 kap. 1 § kontoföringslagen). Det rör sig således om en vidare krets av
	aktörer än de institut som får vidta registreringsåtgärder även för annans
	räkning.
	Av formuleringen att en central värdepappersförvarare under vissa
	förutsättningar ”får” anta kontoförande institut följer att detta är frivilligt
	för denne. Att lagstiftaren har lämnat öppet huruvida centrala värdepap-
	persförvarare ska anta kontoförande institut beror på att ett obligatorium
	när det gäller systemet med kontoförande institut skulle kunna begränsa
	konkurrensmöjligheterna och även innebära ett visst hinder för nya
	strukturer på området (prop. 1997/98:160 s. 114). Om den centrala värde-
	pappersförvararen väljer att använda sig av kontoförande institut gäller
	emellertid principerna om fritt tillträde och neutralitet (3 kap. 3 § samma
	lag).
	Euroclear Sweden AB har valt att tillämpa bestämmelserna om konto-
	förande institut. Som exempel på sådana institut som bolaget har antagit
	kan nämnas de största bankerna i Sverige. Bolaget har också tillåtit vissa
	kontoförande institut att utföra särskilda uppgifter som emissionsinstitut.
	Någon särskild reglering av emissionsinstitut finns inte i kontoförings-
	lagen. Av Euroclear Sweden AB:s regelverk framgår dock att ett sådant
	institut har getts särskilt tillstånd att i VPC-systemet hantera och
	registrera emissioner av finansiella instrument för emittentens räkning
	(Regelverk för emittenter och emissionsinstitut, version 2013:1, p. A 1
	och A 5.1).
	För kontoförande institut gäller enligt kontoföringslagen en allmän
	skyldighet att förse den centrala värdepappersförvararen med de upplys-
	ningar som behövs för att den centrala värdepappersförvararen ska kunna
	uppfylla sina skyldigheter (3 kap. 4 §).
	Den centrala värdepappersförvararen får återkalla ett beslut om
	antagande av ett kontoförande institut om institutet inte längre uppfyller
	villkoren för antagande eller om det, trots uppmaning, inte lämnar de
	upplysningar som den centrala värdepappersförvararen behöver (3 kap.
	5 § samma lag).
	Om ett kontoförande institut inte står under Finansinspektionens tillsyn
	eller motsvarande tillsyn i hemlandet, t.ex. genom att det tillhör kategorin
	av juridiska personer som kan vara kontoförande institut endast för egen
	räkning, är det ändå skyldigt att lämna inspektionen de uppgifter som den
	begär rörande verksamheten som kontoförande institut. Om ett konto-
	förande institut inte fullgör sin skyldighet får Finansinspektionen före-
	lägga institutet att lämna de begärda uppgifterna (3 kap. 6 §). Ett sådant
	föreläggande får förenas med vite (9 kap. 4 §).
	För skada som tillfogas en ägare av finansiella instrument till följd av
	en oriktig eller missvisande uppgift i ett avstämningsregister eller i annat
	fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant
	register svarar som huvudregel den centrala värdepappersförvararen
	(7 kap. 2 § första stycket). Något beloppsmässigt tak för detta skade-
	ståndsansvar finns inte. Om felet kan hänföras till ett kontoförande
	institut är i stället institutet ansvarigt.
	Ersättningsansvaret är dock inte ovillkorligt. Om den centrala värde-
	pappersförvararen respektive det kontoförande institutet visar att felet
	beror på en omständighet utanför dess kontroll och vars följder inte
242	skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits, gäller inte något skade-

ståndsansvar. Dessutom ersätts en indirekt förlust bara om den beror på försummelse av den centrala värdepappersförvararen eller det kontoför- ande institutet. Motsvarande rätt till ersättning gäller för panthavare och den till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.

Den centrala värdepappersförvararen eller det kontoförande institutet är på motsvarande sätt ansvarigt för fel som beror på någon som har anlitats av denne (7 kap. 2 § andra stycket).

Om en skada kan hänföras till ett kontoförande institut svarar den centrala värdepappersförvararen solidariskt med institutet för skadan (7 kap. 2 § tredje stycket). I ett sådant fall är den centrala värdepappers- förvararens ansvar begränsat till fem miljoner kronor för varje skadefall. Den centrala värdepappersförvararen har i ett sådant fall regressrätt mot det kontoförande institutet.

I fråga om skada till följd av förfalskade handlingar vid överlåtelse eller pantsättning finns en särskild skadeståndsbestämmelse (7 kap. 1 §).

I fråga om skadeståndsansvaret finns särskilda bestämmelser i konto- föringslagen avseende personuppgifter, beslut om rättelse, medvållande, återkrav och organisationsfrågor. I avsnitt 8.3 föreslås att den sistnämnda bestämmelsen upphävs (7 kap. 6 §).

För anställda hos kontoförande institut – liksom hos centrala värdepap- persförvarare – gäller ett förbud mot att obehörigen röja uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister eller som en förvaltare har lämnat till värdepappersförvararen eller institutet (tystnadsplikt, se 8 kap. 2 § samma lag). Det finns även bestämmelser om meddelandeförbud i samband med förundersökning i brottmål m.m. (8 kap. 4 § samma lag).

10.2Förordningens innehåll

Förordningen innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar tillåta att ”en annan person” än värdepapperscentraler utför registreringar på värdepapperskonton hos värdepapperscentralen (artikel 31.1). Begreppet ”person” omfattar såväl juridiska som fysiska personer. Det sistnämnda kan knappast bli aktuellt i praktiken. Det kan också nämnas att ett krav för att få vara ”deltagare” i en värdepappers- central (se nästa avsnitt) är att det är fråga om en juridisk person (se artikel 33.1 och definitionen i artikel 2.1.19). Möjligheten att anta konto- förande institut är ett uttryckligt undantag från reglerna om utkontrakter- ing, som inte erbjuder någon möjlighet till delegering av ansvar (artikel 30).

De medlemsstater som tillåter att andra parter än värdepapperscentraler utför vissa av de huvudtjänster som räknas upp i avsnitt A i bilagan till förordningen ska i sin nationella rätt fastställa vilka krav som ska gälla i ett sådant fall (artikel 31.2). Dessa krav ska inbegripa bestämmelser i för- ordningen som även ska gälla för den andra berörda parten. Bland de aktuella huvudtjänsterna i bilagan finns tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå, dvs. avstämningskonton enligt svensk rätt.

Som framgår av avsnitt 10.1 är det kontoförande institut som vid sidan av den centrala värdepappersförvararen själv får utföra registrerings-

243

	åtgärder i avstämningsregister enligt svensk rätt. Bakgrunden till den
	valmöjlighet som ges medlemsstaterna i förordningen är en önskan att
	erkänna och skapa en rättslig säkerhet för den ordning som finns i vissa
	medlemsstater, däribland alltså Sverige, där kontoförande institut eller
	deltagare i avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värde-
	papperscentraler utför registreringar på värdepapperskonton som upprätt-
	hålls av värdepapperscentraler utan att nödvändigtvis själva vara konto-
	hållare (skäl 39). En förutsättning för att dela ansvaret eller att ge någon
	annan än värdepapperscentralen ett exklusivt ansvar för vissa aspekter av
	förandet av värdepapperskonton på den högsta nivån är att det föreligger
	”särskilda omständigheter”, att det görs enligt ”strikta bestämmelser
	fastställda genom lagstiftning” och att denna part omfattas av ”lämplig
	reglering och tillsyn”. I fråga om tillsyn, se avsnitt 10.5.
	Alla relevanta uppgifter som avser tillhandahållandet av huvudtjänster
	som utförs av någon annan än värdepapperscentralen, inklusive relevanta
	bestämmelser i nationell rätt, ska lämnas till Esma som ska införa dessa
	uppgifter i det register över värdepapperscentraler som avses i artikel 21
	(artikel 31.3).
	Det kan nämnas att förordningen innehåller allmänna krav för
	deltagare i värdepapperscentralers avvecklingssystem (artikel 33).
	Deltagare är den form för medverkan i värdepapperscentralen som för-
	ordningen föreskriver. Kraven för deltagande ska vara öppna, objektiva
	och icke-diskriminerande med syfte att garantera ett rättvist och öppet
	tillträde till värdepapperscentralen. I likhet med vad som gäller för
	kontoförande institut, i enlighet med svensk nationell rätt, antas deltagare
	i en värdepapperscentral av värdepapperscentralen ensam. Deltagande får
	nekas enbart på grundval av en genomgripande riskbedömning.
	I förordningen definieras deltagare som en deltagare i avvecklings-
	systemet för värdepapper enligt definitionen i finality-direktivet (artikel
	2.1.19). Det som avses är ett institut, en central motpart, en avveck-
	lingsagent, en clearingorganisation eller en systemoperatör. Med institut
	avses i sin tur kreditinstitut, värdepappersföretag, offentliga myndigheter
	och offentligt garanterade företag samt varje företag som har sitt
	huvudkontor utanför EU och vars verksamhet motsvarar den som bedrivs
	av kreditinstitut eller värdepappersföretag inom EU.
	Kretsen av möjliga deltagare enligt förordningen blir därmed i stort,
	men inte helt, överensstämmande med kretsen av möjliga kontoförande
	institut i enlighet med gällande rätt, bl.a. genom att kreditinstitut och
	värdepappersföretag som deltar i systemet ska ansvara för att uppfylla
	finansiella åtaganden som härrör från överföringsuppdrag i systemet.
	Vidare kan offentliga myndigheter eller offentligt garanterade företag,
	centrala motparter, s.k. avvecklingsagenter, clearingorganisationer och
	systemoperatörer vara deltagare i enlighet med förordningen. En
	avvecklingsagent tillhandahåller avvecklingskonton genom vilka över-
	föringsuppdrag kan avvecklas och, i förekommande fall, beviljar krediter
	till vissa kategorier av deltagare. En systemoperatör ansvarar för driften
	av ett system, vilket motsvarar en central värdepappersförvarare som
	driver ett avvecklingssystem, dvs. en värdepapperscentral. Förordningen
	hänvisar till finality-direktivet som även erbjuder en möjlighet för
	medlemsstaterna att under vissa förutsättningar besluta att andra företag
244	än de som uppräknas ovan ska vara deltagare och ansvara för att uppfylla

finansiella åtaganden som härrör från överföringsuppdrag i systemet (artikel 2 b andra stycket). En sådan förutsättning är att systemet ska vara ett avvecklingssystem för värdepapper.

Deltagande i ett avvecklingssystem för värdepapper motsvarar deltag- ande i den tredje huvudtjänsten i avsnitt A i bilagan till förordningen. Förordningen definierar inte möjligheten att vara deltagare i någon annan huvudtjänst, t.ex. förande av värdepapperskonton på högsta nivån. I förordningen nämns möjligheten för andra parter än värdepappers- centralen att tillhandahålla vissa andra huvudtjänster (artikel 31.2), dock fortfarande med hänvisning till reglerna som endast behandlar utförandet av registreringsåtgärder på den högsta nivån (artikel 31.1). Uttrycket deltagare förekommer inte i detta sammanhang. Begreppet förefaller vara reserverat för deltagande i finality-direktivets mening, dvs. deltagande i avvecklingssystemet.

10.3Värdepapperscentralers rätt att anta kontoförande institut

Promemorians förslag: Värdepapperscentraler ska ha rätt att anta kontoförande institut på samma sätt som centrala värdepapperför- varare har i dag.

Kretsen av juridiska personer som över huvud taget får antas som kontoförande institut ska omfatta följande.

1.Riksbanken, andra centralbanker, Riksgäldskontoret utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,

2.juridiska personer som står under tillsyn av Finansinspektionen,

och

3.utländska juridiska personer som i sina hemländer står under tillsyn motsvarande den i 2 och som i övrigt är lämpliga att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister hos värdepapperscentralen.

En förutsättning ska vara att dessa juridiska personer har en betryggande kapitalstyrka och teknisk och juridisk sakkunskap och i övrigt är lämpliga att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister hos värdepapperscentalen.

Kretsen av juridiska personer som även får utföra registrerings- åtgärder för annans räkning ska omfatta följande.

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.svenska och utländska clearingorganisationer,

3.värdepapperscentraler som har auktoriserats i ett land inom EES samt sådana värdepapperscentraler från tredjeland som har erkänts enligt artikel 25 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler,

4.värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får driva värdepappersrörelse,

5.fondbolag och förvaltningsbolag, såvitt gäller andelar i en värdepappersfond eller ett fondföretag, och

6.svenska och EES-baserade AIF-förvaltare, såvitt gäller andelar

eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond.	245

I fråga om utländska företag ska det krävas att de i hemlandet står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ.

I fråga om antagande av kontoförande institut ska värdepappers- centralen tillämpa de krav som anges i artikel 33.1 i förordningen.

Promemorians bedömning: Kontoförande institut är inte deltagare i den mening som avses i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler.

Det saknas skäl att ändra bestämmelserna i kontoföringslagen om att kontoförande institut ska lämna den centrala värdepappersförvararen upplysningar i viss utsträckning och om återkallande av ett beslut om antagande som kontoförande institut, utöver de ändringar som föranleds av det nya begreppet värdepapperscentral.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Behovet av kontoförande institut

Det är ett gemensamt drag för marknader som erbjuder direktregistrering av värdepapper på konton i en värdepapperscentral att det samlade antalet konton kan bli mycket stort. Enligt en uppgift från Euroclear Sweden AB uppgår antalet konton hos bolaget till cirka 3,4 miljoner. Av det skälet har medlemsstater som tillämpar detta system för kontoföring av värdepapper funnit det ändamålsenligt att införa regler motsvarande de svenska reglerna för kontoförande institut, dvs. möjligheten för värdepapperscentralen att till någon annan delegera uppgifter som har samband med förande av individuella värdepapperskonton på den högsta nivån. Det är knappast rimligt att värdepapperscentralen ensam ska ansvara för alla kundrelationer som blir resultatet av ett mycket stort antal kontohavare. Det är av samma skäl angeläget att behålla möjlig- heten till delat ansvar mellan värdepapperscentralen och kontoförande institut. Att ansvaret kan delas på detta sätt framgår av förordningen, genom att reglerna om utkontraktering inte ska gälla för registreringar på konton i värdepapperscentralen som någon annan ansvarar för (artikel 31.1 respektive 30). Kontoförande institut bör således även fortsätt- ningsvis tillåtas i svensk rätt. I enlighet med förordningen förutsätter ett sådant delat ansvar att reglerna för kontoförande institut specificeras i nationell rätt och delges Esma (artikel 31.2 och 31.3).

En bedömning av vilka regler som är motiverade för kontoförande institut bör framför allt ta sin utgångspunkt i institutens funktion. Det bör då tillmätas betydelse att kontoförande institut, i funktionen som ett sådant institut, inte är kontohållare och därmed inte motpart till några investerare. Det finns således inte några motpartsrisker som är direkt förenade med rollen som kontoförande institut. I dessa fall är investerar- nas formella motpart i stället värdepapperscentralen, dvs. kontohållaren på den högsta nivån, vilket säkerställer en maximalt säker förvaring av värdepapper. Graden av säkerhet förstärks av att dessa konton därutöver är individuellt separerade, vilket erbjuder kontohavarna skydd i händelse av kontohållarens obestånd. Kontoförande institut utför registrerings- åtgärder på dessa konton, på grundval av en kontraktuell relation med kunderna/investerarna och med beaktande av de skyldigheter som

institutet har mot sina kunder i enlighet med lagen om värdepappers-

246

marknaden och kraven på kontoföringen enligt kontoföringslagen. Eftersom kontoförande institut till övervägande del har tillstånd att driva värdepappersrörelse, har de redan etablerat de kundkontakter som bör vara en förutsättning för att för kundernas räkning utföra registreringar på konton i värdepapperscentralen. Man kan notera att motsvarande institut i flertalet medlemsstater också utför noteringar på värdepapperskonton, men gör detta i egen bok (se nedan).

Krav på deltagare

Med tanke på behovet att bevara omvärldens förtroende för det svenska systemet för kontoföring är det motiverat att överväga de krav som gäller för deltagare i värdepapperscentralen, som är den huvudsakliga form för medverkan i värdepapperscentralen som har definierats i förordningen. Kraven i förordningen, som berörs i avsnitt 10.2 ovan, måste också beaktas i detta sammanhang (skäl 39).

Deltagare i förordningens mening definieras alltså som varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt definitionen i finality- direktivet (artikel 2 f). I enlighet med hänvisningen till det direktivet ansvarar flertalet deltagare i avvecklingssystemet (som även går under beteckningen institutioner) för att uppfylla finansiella åtaganden som uppstår i samband med utförandet av överföringsuppdrag. I flertalet medlemsstater förenas denna roll med rollen som kontohållare, dvs. att som depåbank samtidigt själva förvara investerarnas värdepapper. Samma värdepapper registreras i dessa fall på omnibuskonton i värde- papperscentralen, med deltagaren som kontohavare (jfr det svenska begreppet förvaltare). Med detta system blir antalet kontohavare i värdepapperscentralen väsentligt mindre, jämfört med vad som är fallet i Sverige och andra nordiska länder. Av den anledningen finns det inte något behov av separata kontoförande institut i flertalet medlemsstater.

Trots att deltagare i förordningens mening ofta är kontohållare i förhållande till sina kunder, vilket exponerar kunderna för motparts- risker, är kraven i förordningen för deltagande i värdepapperscentralen ändå mycket allmänt hållna. Kraven riktar sig snarare till värdepappers- centraler som ska offentliggöra öppna, objektiva och icke-diskriminer- ande krav för deltagande, som medger ett rättvist och öppet tillträde för alla juridiska personer som avser att bli deltagare (artikel 33.1). De materiella reglerna för deltagande följer snarare av begränsningen av vilka juridiska personer som får antas som deltagare, dvs. i huvudsak kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 2.1.19).

Eftersom deltagare vanligen är kontohållare i förhållande till sina kunder men ändå utses av en värdepapperscentral på grundval av öppna, objektiva och icke-diskriminerande villkor, framstår det allmänt sett som obefogat att överväga strängare krav för antagande av kontoförande institut som inte är kontohållare (i rollen som kontoförande institut).

Rätten att anta kontoförande institut i gällande svensk rätt grundar sig på förhållandet att den centrala värdepappersförvararen har rätt att utse sådana institut, men inte någon skyldighet att göra det (prop. 1997/98:160 s. 113 f.). Detta ger den centrala värdepappersförvararen ett handlingsutrymme när det gäller frågan om huruvida kontoförande

institut ska användas. Om så sker ska den dock tillämpa principer om fritt

247

tillträde och neutralitet (3 kap. 3 § kontoföringslagen). Handlings- utrymmet framstår som mindre när det gäller deltagare enligt förordning- en, eftersom reglerna för deltagande i avvecklingssystemet lämnar ett mycket begränsat utrymme för värdepapperscentralen att neka tillträde för deltagare som uppfyller de offentliggjorda kraven för deltagande (artikel 33). Det bör dock beaktas att verksamheten som värdepappers- central inte gärna kan bedrivas utan deltagare i förordningens mening, medan införandet av kontoförande institut är en lösning på det praktiska problemet att hantera ett stort antal individuella kontohavare. Enligt förordningen förekommer det att ”kontoförande institut eller deltagare i avvecklingssystem för värdepapper” utför registreringar på värde- papperskonton utan att själva vara kontohållare (skäl 39). Således före- faller inte begreppen deltagare och kontoförande institut ha samma innebörd enligt förordningen.

De kontoförande institut som redan har antagits av Euroclear Sweden AB torde i flertalet fall även vara deltagare i förordningens mening (eller clearingmedlem, som är det begrepp som används av Euroclear Sweden AB, se Allmänna villkor för kontoföring och clearing, avsnitt A5).

Kontoförande institut för egen räkning

Det finns inte skäl att utvidga kretsen av juridiska personer som får antas som kontoförande institut för egen räkning. Kretsen av möjliga deltagare i ett avvecklingssystem är visserligen något vidare, bl.a. genom möjlig- heten att anta offentliga myndigheter och offentligt garanterade företag (artikel 2 b i finality-direktivet). I enlighet med gällande rätt kan Riks- gäldskontoret ges rätten att som kontoförande institut utföra registrering- ar på konton i värdepapperscentralen för egen räkning (3 kap. 1 § kontoföringslagen). Denna rätt infördes 1993 genom ändring av den numera upphävda aktiekontolagen (1989:827). Ändringen omfattade den gången både Riksbanken och Riksgäldskontoret. I båda fallen var motivet behovet att utföra transaktioner med räntebärande instrument utan att behöva utnyttja någon mellanhand (prop. 1992/93:206 s. 33 f.). Såvitt kan bedömas kvarstår motivet.

	Icke-finansiella företag som kontoförande institut
	Juridiska personer som har en betryggande kapitalstyrka och sakkunskap
	kan enligt gällande rätt antas som kontoförande institut för egen räkning
	(3 kap. 1 § kontoföringslagen). Regeln har sin grund i den numera upp-
	hävda lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet som bl.a.
	innehöll regler för clearing som till en början begränsades till att avse
	finansiella derivatkontrakt (optioner och terminer). Vid införandet av den
	lagen ansågs det motiverat att ställa högre krav på börsmedlemskap än på
	deltagande i clearingorganisationen, eftersom börsen i högre grad var
	beroende av omvärldens förtroende, den s.k. internationella aspekten
	(prop. 1991/92:113 s. 79). Något liknande motiv ansågs inte föreligga på
	clearingområdet, varför det kunde överlåtas till varje enskild clearing-
	organisation att avgöra vilka som ska få delta i clearingen, på grundval
	av krav om betryggande kapitalstyrka och lämplighet (a. prop. s. 128).
	Nuvarande bestämmelser om kontoförande institut i kontoföringslagen
248	utformades med ledning av bestämmelserna om börs- respektive clear-
248

ingmedlemmar i lagen om börs- och clearingverksamhet (prop. 1997/98:160 s. 115). Kraven på kontoförande institut avspeglar alltjämt de tidigare gällande kraven på clearingmedlemmar. Värdepappers- centralen har därför en villkorlig rätt att som kontoförande institut anta även icke-finansiella företag, under förutsättning av att företaget har en betryggande kapitalstyrka, teknisk och juridisk sakkunskap samt upp- fyller krav på allmän lämplighet (3 kap. 1 § kontoföringslagen).

Genom förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler blir värdepapperscentralerna i hög grad kon- kurrensutsatta, vilket också är ett av skälen för förordningen. De inter- nationella aspekter som berördes i förarbetena till lagen om börs- och clearingverksamhet gör sig därmed i hög grad påminda även på clearingområdet. Det finns därför god anledning att denna gång fästa betydande vikt vid möjliga förtroendeaspekter vid antagandet av kontoförande institut, bl.a. med beaktande av att modellen med sådana institut torde vara obekant i flertalet länder. Det är därför tveksamt om det är lämpligt att behålla en möjlighet för icke-finansiella företag som inte står under tillsyn att vara kontoförande institut.

En sådan möjlighet skulle visserligen kunna inrymmas i det utrymme att medge deltagande i avvecklingssystemet som följer av finality- direktivet (artikel 2 b andra stycket). Detta utrymme förutsätter emellertid att ett sådant beslut kan motiveras av systemriskskäl. Det är svårt att se på vilket sätt inkluderandet av icke-finansiella företag i kretsen av möjliga kontoförande institut skulle reducera systemrisker. Sådana kontoförande institut som inte är finansiella företag och som inte heller omfattas av krav på auktorisation och tillsyn i enlighet med lagen om värdepappersmarknaden kan i stället påverka förtroendet för den svenska och nordiska modellen för kontoföring negativt, även om de enbart skulle utföra registreringsåtgärder för egen räkning. Det kan vara en fördel ur förtroendesynpunkt att antalet kontoförande institut inte är större än det behöver vara och att instituten i största möjliga utsträckning står under tillsyn. Därför bör det inte längre finnas någon möjlighet för en så vid krets av juridiska personer som anges i 3 kap. 1 § kontoförings- lagen att antas som kontoförande institut. Kretsen bör i stället begränsas till juridiska personer som står under tillsyn av Finansinspektionen eller motsvarande myndighet i ett annat land. Givetvis ska även Riksbanken, andra centralbanker och Riksgäldskontoret kunna antas som konto- förande institut trots att de inte står under Finansinspektionens tillsyn.

Det kan ifrågasättas om det är motiverat att behålla en särskild kategori av kontoförande institut som får vidta registreringsåtgärder på konton i värdepapperscentralen för egen räkning. Ett sådant behov kan dock finnas för t.ex. Riksgäldskontoret och för vissa försäkringsföretag.

De grundläggande kraven på att kontoförande institut ska ha en betryggande kapitalstyrka, besitta teknisk och juridisk sakkunskap och att de även i övrigt ska vara lämpade för att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister bör behållas. Det innebär att ett finansiellt företag som står under Finansinspektionens tillsyn inte utan vidare är lämpligt att vara kontoförande institut. Kraven har även betydelse för bestämmelsen om återkallelse av ett kontoförande instituts rätt att vidta registrerings- åtgärder (se nedan).

249

Kontoförande institut för annans räkning

I huvudsak finns det inte skäl att ändra kretsen av företag som får vara kontoförande institut för annans räkning. I stället för centrala värdepappersförvarare och därmed jämförbara utländska företag bör det dock anges värdepapperscentraler som har auktoriserats i ett land inom EES samt sådana värdepapperscentraler från tredjeland som har erkänts enligt artikel 25 i förordningen.

Därutöver bör kretsen av möjliga kontoförande institut utvidgas i viss mån. Mot bakgrund av ett allmänt behov av att inte försvåra kontoföring av fondandelar bör det vara tillåtet för ett fondbolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder som förvaltar en värdepappersfond att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister för annans räkning. Det bör dock i första hand gälla andelarna i en värdepappersfond som fond- bolaget förvaltar. Det är således för fondandelsägarnas räkning som registreringsåtgärderna sker.

Därutöver bör det vara möjligt för ett fondbolag som har tillstånd för diskretionär portföljförvaltning enligt 1 kap. 4 § lagen om värde- pappersfonder att vidta registreringsåtgärder för de kunder som portfölj- förvaltningen avser. Om fondbolaget har tillstånd till sådan förvaltning, får det bl.a. ta emot andelar i en värdepappersfond som förvaltas av ett annat fondbolag för förvaring (7 kap. 1 § 1 samma lag). I en sådan situation kan fondbolaget vara förvaltare hos den centrala värde- pappersförvararen enligt kontoföringslagen (angående förvaltare, se avsnitt 11). Kundernas fondandelar är då förvaltarregistrerade. Ett annat alternativ är att fondbolaget i egenskap av kontoförande institut öppnar ägarkonton i kundernas namn hos den centrala värdepappersförvararen. Det bör alltså i ett sådant fall vara tillåtet för fondbolag att vidta registreringsåtgärder även i fråga om andelar i en värdepappersfond som förvaltas av ett annat fondbolag. Detsamma gäller om ett fondbolag driver verksamhet för ett annat fondbolags räkning, exempelvis genom att föra ett andelsägarregister avseende värdepappersfonden i fråga (s.k. insourcing, jfr prop. 2010/11:135 s. 262 f.). Det kan här nämnas att det framgår av lagen om värdepappersfonder dels att ett fondbolag kan överlåta till någon annan att föra ett register över fondandelsägarna, dels att den centrala värdepappersförvararen ska ha det ansvaret om fond- andelarna är att betrakta som finansiella instrument (4 kap. 11 § första och andra styckena).

Även ett fondbolag som förvaltar ett utländskt fondföretag bör tillåtas vara kontoförande institut för annans räkning. Detsamma gäller utländska förvaltningsbolag, dvs. utländska företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag. Utländska motsvarigheter till fondbolag och värdepappersfonder bör således jämställas med de svenska företeelserna.

För fondbolagens del bör verksamheten som kontoförande institut in- rymmas i definitionen av fondverksamhet enligt lagen om värdepappers- fonder, dvs. förvaltning av en värdepappersfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åt- gärder. Det bör dock understrykas att möjligheten för fondbolag att verka som kontoförande institut är underkastad bestämmelserna om vilken verksamhet som ett fondbolag får ägna sig åt enligt fondlagstiftningen.

250

På motsvarande sätt bör en AIF-förvaltare som har tillstånd enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder få vidta registreringsåtgärder för annans räkning såvitt gäller aktier eller andelar i en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar. Det gäller svenska och EES-baserade AIF-förvaltare.

Övriga krav på kontoförande institut

Med utgångspunkt i förordningen torde de övriga krav på kontoförande institut som finns i 3 kap. 3–6 §§ kontoföringslagen kunna behållas, med något undantag. De principer om fritt tillträde och neutralitet som anges i 3 kap. 3 § kontoföringslagen överensstämmer dock inte med reglerna för deltagande i artikel 33.1 i förordningen. I fråga om antagande av konto- förande institut är det lämpligt att värdepapperscentralen i stället tillämpar de krav för deltagande som anges i artikel 33.1 i förordningen, som gäller ett rättvist och öppet tillträde m.m. Därför bör bestämmelsen i 3 kap. 3 § kontoföringslagen ändras så att den stämmer överens med artikeln i förordningen.

Det finns inte skäl att ändra bestämmelsen om att kontoförande institut ska lämna nödvändiga upplysningar till värdepapperscentralen så att denna kan uppfylla sina skyldigheter enligt kontoföringslagen eller andra författningar, vilket även inbegriper förordningen (3 kap. 4 § samma lag). Det finns slutligen inte skäl att ändra bestämmelsen om återkallelse av beslut om att utse ett kontoförande institut (3 kap. 5 § samma lag). Bestämmelsen avser det fallet att institutet inte längre uppfyller villkoren för beslutet, inbegripet kraven avseende kapitalstyrka, sakkunskap och lämplighet, eller om institutet inte lämnar nödvändiga uppgifter till värdepapperscentralen.

10.4	Vilka regler i förordningen ska tillämpas på
	kontoförande institut?

Promemorians förslag: Kraven på registerföring i artikel 29 och
emissionens integritet i artiklarna 36 och 37.3 i förordningen om
förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler ska
gälla även för kontoförande institut.
Ett kontoförande institut får inte delegera till någon annan att utföra
registreringsåtgärder i avstämningsregister.
Skälen för promemorians förslag: Enligt förordningen ska medlems-
stater som tillåter andra parter än värdepapperscentralen att utföra
registreringar på konton i värdepapperscentralen i sin nationella rätt
fastställa vilka krav, inklusive relevanta regler i förordningen, som ska
gälla i sådana fall (artikel 31.1 och 31.2).
Som nämnts ovan saknas det skäl att införa mer långtgående försiktig-
hetskrav på kontoförande institut, än vad som gäller för deltagare i värde-
papperscentralen. Adekvata förutsättningar för verksamheten tillgodoses
i båda fallen genom kraven för att bli kontoförande institut, respektive
deltagare. För kontoförande institut gäller ett specifikt krav att kredit-
institut	och värdepapperbolag (gemensamt benämnda värdepappers-	251

institut) ska ha tillstånd att driva värdepappersrörelse. Detta är motiverat av verksamhetens natur eftersom registeringar på konton i värdepappers- centralen har ett nära samband med handeln på värdepappersmarknaden. Relevanta krav som ställs i lagen om värdepappersmarknaden, bl.a. angående behovet av en lämplighetsbedömning av kundernas kunskaper och erfarenheter av finansiella tjänster, blir på detta sätt beaktade (8 kap. 24 § samma lag).

Relevanta regler i förordningen torde därför kunna begränsas till kravet på registerföring i artikel 29 och emissionens integritet i artiklarna 36 och 37.3. Beträffande reglerna om utkontraktering i artikel 30 bör det vara lämpligare att direkt i lag förbjuda kontoförande institut att utkontraktera denna tjänst, som redan innefattar en slags utkontraktering från värde- papperscentralen.

I enlighet med artikel 29.1 i förordningen ska värdepapperscentraler bevara alla registeruppgifter som avser dess verksamhet och tjänster under en period av minst tio år. Kravet har sin grund i behovet att möjlig- göra en effektiv tillsyn (skäl 55 i förordningen). Eftersom de konto- förande instituten utför tjänster som i andra medlemsstater utförs av värdepapperscentralen är det rimligt att de kontoförande instituten också omfattas av krav att bevara alla registeruppgifter som avser deras verksamhet som kontoförande institut. Genom hänvisningen till denna artikel klargörs att syftet ska vara att möjliggöra en effektiv tillsyn och att de tekniska standarder som avser denna artikel (artikel 29.3 och 29.4) ska vara tillämpliga även på de kontoförande institutens registerföring.

I enlighet med reglerna om utkontraktering i artikel 30 ska en värdepapperscentral förbli ansvarig för utförandet av eventuella utkon- trakterade tjänster. Även om verksamheten som kontoförande institut omfattas av ett undantag från denna regel, i enlighet med artikel 31.1, bör någon ytterligare delegering av ansvaret för att utföra registreringar på konton i värdepapperscentralen inte bli aktuellt. Detta kan säkerställas antingen genom ett uttryckligt förbud mot utkontraktering av tjänsten som kontoförande institut, eller genom strikt tillämpning av reglerna om utkontraktering av tjänster, i enlighet med artikel 30 i förordningen, inklusive kravet på auktorisation av utkontraktering som avser huvud- tjänster i enlighet med artikel 30.4. Mot bakgrund av att kontoförande institut ska följa vissa bestämmelser i lag och med beaktande av att tjänsten som kontoförande institut i sig är en form av utkontraktering, bör en utkontraktering av tjänsten som kontoförande institut inte kunna komma i fråga. En bestämmelse av den innebörden bör tas in i konto- föringslagen. Det är i förekommande fall lämpligare att värdepappers- centralen i stället antar ett annat kontoförande institut som uppfyller kraven och som är berett att utföra funktionen i egen regi.

Eventuell utkontraktering av it-tjänster, administrativa tjänster eller liknande tjänster som har samband med den juridiska personens samlade verksamhet, bör inte omfattas av särskilda regler för utkontraktering i enlighet med förordningen. Institutets samlade verksamhet bör i stället omfattas av den tillsyn som den behöriga myndigheten utövar över kreditinstitut och värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse och som därför kan komma i fråga också för rollen som kontoförande institut.

252

En värdepapperscentral definieras i artikel 2.1.1 i förordningen som en juridisk person som driver ett avvecklingssystem för värdepapper och minst en ytterligare huvudtjänst, i enlighet med uppräkningen av huvudtjänster i avsnitt A i bilagan till förordningen. Denna kombination av tjänster anges i skäl 26 som en förutsättning för att värdepappers- centralen ska kunna garantera integriteten hos en värdepappersemission. I enlighet med artikel 36 i förordningen ska värdepapperscentralen ha lämpliga regler och förfaranden, däribland robusta redovisningsmetoder och kontroller, för att bidra till att säkerställa emissionens integritet och för att minska och hantera risker som är förknippade med förvaring och avveckling av transaktioner med värdepapper. Artikel 37.1 innehåller krav på avstämningar minst en gång om dagen från värdepappers- centralens sida för att säkerställa att antalet emitterade värdepapper som har registrerarts i värdepapperscentralen motsvarar det antal som har registrerats på värdepapperskonton som tillhör deltagarna och, i relevanta fall, investerarna. Det är knappast rimligt att begära motsvarande avstäm- ningar från de kontoförande institutens sida, eftersom de enbart utför registreringar avseende egna innehav och egna kunder, dvs. en delmängd av alla investerare. Däremot kan några av dessa regler göras tillämpliga även på den verksamhet som bedrivs av kontoförande institut.

De allmänna bestämmelserna i artikel 36 om lämpliga regler och förfaranden för att bidra till att säkerställa emissionens integritet bör därför göras tillämpliga för kontoförande institut. Även bestämmelsen i artikel 37.3 om att övertrassering av värdepapper, debetsaldon och skapande av värdepapper inte ska vara tillåtet i ett avvecklingssystem bör vara tillämplig för kontoförande institut. Man kan visserligen inte begära av kontoförande institut att de ska utföra avstämningsåtgärder, i enlighet med de övriga bestämmelser som finns i artikel 37. Men eftersom de utför registreringar på värdepapperskonton är det ändå motiverat att införa ett förbud som avser övertrassering av värdepapper, debetsaldon och skapande av värdepapper. Den senare åtgärden är förbehållen emittenterna.

10.5Tillsyn, sanktioner och uppgiftsskyldighet

Promemorians förslag: Kontoförande institut ska vara skyldiga att lämna de uppgifter som Finansinspektionen begär, oavsett om de står under inspektionens tillsyn eller inte. Finansinspektionen får förelägga ett sådant institut att lämna begärda uppgifter. Ett föreläggande får förenas med vite. Riksbanken, andra centralbanker och Riksgälds- kontoret undantas från uppgiftsskyldigheten.

Promemorians bedömning: Några särskilda tillsyns- och sank- tionsbestämmelser för kontoförande institut bör inte införas, utöver skyldigheten att lämna upplysningar till Finansinspektionen.

Bestämmelserna om upplysningsskyldighet och meddelandeförbud i fråga om förundersökning i brottmål m.m. bör inte ändras.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: Enligt gällande

rätt är kontoförande institut som inte står under Finansinspektionens

253

	tillsyn eller motsvarande tillsyn i hemlandet skyldiga att på begäran
	lämna uppgifter om verksamheten som sådant institut till inspektionen
	(3 kap. 6 § kontoföringslagen). Om ett kontoförande institut inte fullgör
	denna skyldighet, får Finansinspektionen förelägga institutet att lämna de
	begärda uppgifterna.
	Som berörs ovan förutsätter förordningen om förbättrad värdepappers-
	avveckling och om värdepapperscentraler att kontoförande institut om-
	fattas av ”lämplig reglering och tillsyn” (skäl 39). Till följd av förslaget
	om att juridiska personer som inte står under tillsyn av Finansinspek-
	tionen eller motsvarande utländsk myndighet inte längre får antas som
	kontoförande institut (se avsnitt 10.3) kan det ifrågasättas om det behövs
	någon ytterligare rätt för Finansinspektionen att begära uppgifter som rör
	verksamheten som kontoförande institut. De kontoförande instituten står
	nämligen enligt förslaget redan under sådan tillsyn eller motsvarande till-
	syn i ett annat land. En sådan rätt, enligt 3 kap. 6 § kontoföringslagen i
	dess nuvarande lydelse, skulle i praktiken framför allt beröra Riks-
	banken, andra centralbanker och Riksgäldskontoret, som inte står under
	tillsyn. Något behov av att kunna förelägga dessa myndigheter att lämna
	uppgifter till Finansinspektionen bedöms inte föreligga.
	Tillsynsåtgärder kan för svenska företags del vidtas med stöd av annan
	lagstiftning på finansmarknadsområdet. För kreditinstitut, som ingår i
	kategorin värdepappersinstitut, omfattar Finansinspektionens tillsyn
	såväl lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som andra
	författningar som reglerar institutets verksamhet (13 kap.				2 § andra
	stycket 2 nämnda lag). Kontoföringslagen är en av dessa andra författ-
	ningar som reglerar verksamheten. Kreditinstituten ska lämna Finans-
	inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed samman-
	hängande omständigheter som inspektionen begär (13 kap. 3 § lagen om
	bank- och finansieringsrörelse). Finansinspektionens tillsyn över värde-
	pappersinstitut enligt lagen om värdepappersmarknaden omfattar på
	motsvarande sätt den lagen, andra författningar som reglerar företagets
	verksamhet m.m. (23 kap. 1 § nämnda lag). Upplysningsskyldigheten i
	förhållande till inspektionen har samma innebörd som i lagen om bank-
	och finansieringsrörelse (23 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden).
	För försäkringsföretag finns det bestämmelser om tillsynens omfattning
	respektive	skyldigheten	att lämna	uppgifter av liknande	innebörd
	(14 kap. 2 och 5 §§ försäkringsrörelselagen [2010:2043]).
	Även med tanke på de ovan beskrivna befogenheterna för Finans-
	inspektionen finns det skäl att föreskriva en uppgiftsskyldighet för
	kontoförande institut enligt kontoföringslagen. Anledningen till det är
	framför allt att Finansinspektionen bör kunna kräva uppgifter direkt av
	t.ex. ett utländskt företag i dess roll som kontoförande institut, utan att
	kontakta en utländsk myndighet. Det är också lämpligt att Finans-
	inspektionens befogenheter i detta avseende framgår redan av konto-
	föringslagen. Kontoförande institut bör således vara skyldiga att lämna
	Finansinspektionen de uppgifter den begär som rör verksamheten som
	kontoförande institut. Detta bör dock inte gälla myndigheter.
	Däremot finns det inte tillräckliga skäl för att föreskriva att Finans-
	inspektionen i övrigt ska utöva tillsyn över kontoförande institut. Det
	finns inte heller skäl att tillämpa de bestämmelser om administrativa
254	sanktioner	som föreslås	i avsnitt 9	på kontoförande institut. Det är i

stället tillräckligt att sanktioner kan komma i fråga enligt annan lagstiftning på finansmarknadsområdet. Skäl 39 i förordningen bör inte heller tolkas på så sätt att det ska krävas att tillsyns- och sanktions- bestämmelserna för kontoförande institut nödvändigtvis måste följa av samma regelverk som gäller för värdepapperscentraler.

Anställda och tidigare anställda hos ett kontoförande institut omfattas enligt gällande rätt av tystnadsplikt, i likhet med det som gäller för anställda hos en central värdepappersförvarare (8 kap. 2 § kontoförings- lagen). Kontoförande institut omfattas även av en uppgiftsskyldighet, under förutsättning av uppgifterna begärs av en undersökningsledare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i ett brottmål på framställan av en annan stat eller en mellanfolklig domstol (8 kap. 2 a §). Till denna upplysnings- skyldighet är en bestämmelse om meddelandeförbud kopplad (8 kap. 4 §). Därigenom kan exempelvis en åklagare som leder en förunder- sökning förordna att ett kontoförande institut samt dess anställda och styrelseledamöter inte får röja för en kund eller någon utomstående att uppgifter har lämnats med anledning av förundersökningen. Motsvarande bestämmelser finns i 1 kap. 11 och 12 §§ lagen om värdepappersmark- naden, och avser uppgifter om enskildas förhållanden. Även med tanke på promemorians förslag om att kontoförande institut ska stå under viss tillsyn, bör bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och meddelande- förbud fortsätta att gälla. Anledningen till detta är framför allt att utländ- ska företag som inte omfattas av annan svensk lagstiftning kan omfattas av bestämmelserna i kontoföringslagen.

10.6Skadeståndsansvar för kontoförande institut

Promemorians bedömning: Bestämmelserna om skadeståndsansvar för kontoförande institut i kontoföringslagen bör inte ändras.

Skälen för promemorians bedömning: Bestämmelserna om skade- stånd i 7 kap. 2 och 5 §§ kontoföringslagen (se avsnitt 10.1) rör ansvars- fördelningen mellan värdepapperscentralen och kontoförande institut och är därför ett viktigt inslag det regelverk som måste finnas på plats även efter ikraftträdandet av förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. De bör således tillämpas på en värdepapperscentral och de kontoförande instituten. Frågor om skade- ståndsansvar regleras inte i förordningen, vilket talar för att bestämmelser om detta behövs i svensk rätt. Utgångspunkten är således att det inte finns skäl att ändra de nuvarande bestämmelserna i kontoföringslagen.

I samband med införandet av ett kontobaserat system för aktier, genom den numera upphävda aktiekontolagen (1989:827), infördes en strikt skadeståndsskyldighet för dåvarande VPC för att den enskildes ställning som ägare av kontoförda aktier inte skulle försämras väsentligt, jämfört med det pappersbaserade systemet. Ägarens rätt var tidigare knuten till innehavet av ett aktiebrev, för vilket ägaren själv kunde ombesörja en tillräckligt säker förvaring. Vid införandet av ett kontobaserat system

blev ägarens rätt i stället beroende av noteringar på konton som fördes av

255

värdepapperscentralen, med hjälp av kontoförande institut. Det ansågs därför motiverat att basera värdepapperscentralens skadeståndsskyldighet på ett långtgående kontrollansvar som inte begränsades till direkt vållande. För skador som berodde på fel hos det kontoförande institutet svarade institutet självt, eftersom detta kunde sägas ligga bortom värdepapperscentralens kontrollsfär. Den enskilde kunde emellertid fortfarande rikta eventuella skadeståndsanspråk till värdepappers- centralen, som i sin tur hade rätt att kräva tillbaka utbetald ersättning från det felande institutet (prop. 1988/89:152 s. 78 f.).

De grundläggande principerna för värdepapperscentralens och de kontoförande institutens skadeståndsansvar överfördes till konto- föringslagen (prop. 1997/98:160 s. 132 f.). Det ansvar som delas mellan värdepapperscentralen och kontoförande institut avser skada som åsamkas ägare av ett finansiellt instrument till följd av oriktiga eller missvisande uppgifter i ett avstämningsregister, eller i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register (7 kap. 2 § kontoför- ingslagen). För sådana skador svarar värdepapperscentralen eller ett kontoförande institut, om felet kan hänföras till det institutet. Värde- papperscentralens kontrollansvar är alltjämt vägledande för rätten till ersättning som även gäller för panthavare och den till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller. I enlighet med principen om kontrollansvar gäller inte rätten till ersättning om värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet kan visa att skadan beror på omständigheter utanför deras kontroll och att följderna inte skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits. Kontrollansvaret omfattar således även omständigheter utanför värdepapperscentralens, respektive det kontoförande institutets kontroll under förutsättning att konsekvenserna skäligen kunnat undvikas eller begränsas. Vid införandet av skadeståndsreglerna i kontoförings- lagen klargjordes att indirekt skada ska vara ersättningsgill endast vid försummelse av värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet (a. prop. s. 134 f.). Det klargjordes även att reglerna för skadestånd i enlighet med kontoföringslagen inte ska gälla för skadestånd som utgår till följd av bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204, se prop. 1997/98:160 s. 137 f.). Dessa bedömningar torde alltjämt vara giltiga.

Genom ändring av aktiekontolagen 1996 infördes ett tydligt delat ansvar mellan värdepapperscentralen och kontoförande institut. Var och en ansvarar för skador som är hänförliga till respektive kontrollsfär. Ett kontrollansvar blev därmed gällande även för kontoförande institut. En skadelidande ägare av finansiella instrument, alternativt panthavare eller någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller, kan dock alltid vända sig till värdepapperscentralen som svarar solidariskt med det kontoförande institutet för skador upp till fem miljoner kronor för varje skadefall (prop. 1995/96:50 s. 108 f.). Denna regel, förenad med en regressrätt för värdepapperscentralen, gäller alltjämt i enlighet med 7 kap. 2 § tredje stycket kontoföringslagen. Såvitt bekant har några skade- fall enligt denna lag inte inträffat, varför det saknas skäl att se över bestämmelsen närmare, bl.a. gällande beloppsgränsen för värdepappers- centralens solidariska ansvar. Sammantaget finns det alltså inte skäl att ändra de bestämmelser om skadestånd som berör kontoförande institut.

256

10.7	Skadeståndsansvar vid utkontraktering av
	värdepapperscentralers verksamhet

Promemorians förslag: Om en värdepapperscentral utkontrakterar
verksamhet, ska den inte vara ersättningsskyldig för fel i avstäm-
ningsregister som kan hänföras till en sådan offentlig enhet som avses
i artikel 30.5 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling
och om värdepapperscentraler.
Skälen för promemorians förslag: Enligt skadeståndslagen
(1972:207) gäller som huvudregel att skadeståndsskyldighet för s.k. ren
förmögenhetsskada utanför kontraktsförhållanden endast kan uppkomma
i vissa särskilt angivna fall, bl.a. genom brott. Inom ramen för ett
kontraktsförhållande finns utrymme för avtalsparterna att bestämma vad
som ska gälla i skadeståndshänseende. Skadeståndslagens bestämmelser
tillämpas inte heller i de fall då annat är särskilt föreskrivet (1 kap. 1 §).
Som berörs i avsnitt 10.1 finns det flera särskilda skadeståndsbestämm-
elser för centrala värdepappersförvarare och kontoförande institut i
kontoföringslagen. Den huvudsakliga bestämmelsen om den centrala
värdepappersförvararens kontrollansvar (7 kap. 2 § första stycket)
innebär ett mer långtgående ansvar än det ansvar för vållande som är
vanligt förekommande som grund för skadeståndsansvaret vid ren
förmögenhetsskada i kontraktsförhållanden och vid person- eller
sakskada i utomobligatoriska förhållanden (se Hellner m.fl., Speciell
Avtalsrätt II, 2 häftet, 5 uppl., s. 202, respektive 2 kap. 1 § skadestånds-
lagen). Dessutom gäller ansvaret i förhållande till ägare, panthavare m.fl.
oberoende av om något kontraktsförhållande finns i förhållande till den
centrala värdepappersförvararen.
Kontrollansvaret motsvarar i princip ett rent strikt ansvar med undan-
tag för extraordinära händelser av det slag som brukar benämnas force
majeure (prop. 1997/98:160 s. 138 med där angiven hänvisning). För att
en central värdepappersförvarare ska undgå ersättningsansvar för fel som
kan hänföras till ett avstämningsregister räcker det således inte med att
värdepappersförvararen bevisar att denne inte är ansvarig för skadan.
Värdepappersförvararen måste dessutom visa att skadan beror på händel-
ser som inte rimligen kunnat förutses eller förebyggas.
Bestämmelsen om den centrala värdepappersförvararens solidariska
ansvar för skada som orsakas av ett kontoförande institut (7 kap. 2 §
tredje stycket) ger uttryck för att denne har ett visst ansvar för skador
som orsakas av någon som med dennes tillåtelse vidtar åtgärder i ett
avstämningsregister. Detta kan liknas vid ett principalansvar. I fråga om
kontoförande institut är alltså detta ansvar särskilt reglerat. I övrigt har
dock den centrala värdepappersförvararen ett ännu mer långtgående
ansvar för fel i ett avstämningsregister som beror på någon som denne
har anlitat (7 kap. 2 § andra stycket). För sådana fel har värdepappers-
förvararen ett kontrollansvar utan någon beloppsbegränsning. Detta
inrymmer fel som underleverantörer och liknande uppdragstagare till den
centrala värdepappersförvararen orsakar i avstämningsregister. Utrymmet
för att bedöma att ett sådant fel ligger utanför kontrollansaret får anses
synnerligen begränsat. Det gäller även om underleverantören är en		257

	juridisk person med en betydande ekonomisk styrka och omfattande
	resurser i form av sakkunnig personal.
	Som berörs i avsnitt 10.2 innebär förordningen om förbättrad värde-
	pappersavveckling och om värdepapperscentraler att någon delegering av
	ansvar som huvudregel inte är möjlig (artikel 30.1). Möjligheten att anta
	kontoförande institut är dock ett uttryckligt undantag från reglerna om
	utkontraktering (artikel 31).
	Det finns ytterligare ett undantag av betydelse. Reglerna i artikel 30
	gäller inte om en värdepapperscentral utkontrakterar vissa av sina tjänster
	eller verksamheter till en offentlig enhet och om utkontrakteringen styrs
	av särskilda rättsliga ramar, tillsynsramar och verksamhetsramar som den
	offentliga enheten och den berörda värdepapperscentralen gemensamt
	har godkänt och formaliserat och som har godkänts av den behöriga
	myndigheten på grundval av de krav som fastställs i förordningen (artikel
	30.5). I den svenska språkversionen av förordningen anges att det rör sig
	om utkontraktering sker till en offentlig enhet eller att utkontrakteringen
	styrs av vissa ramar. Av de engelska och franska språkversionerna
	framgår dock att det är ”och” som avses. Med andra ord ska båda dessa
	förutsättningar vara uppfyllda. Detta undantag syftar till att möjliggöra
	att avvecklingsprocessen utkontrakteras från olika värdepapperscentraler
	inom EU till ECB inom ramen för projektet Target2-Securities, T2S (se
	Europeiska centralbankens yttrande av den 1 augusti 2012 om ett förslag
	till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska
	unionen och om värdepapperscentraler [CON/2012/62]).
	Som framgår av avsnitt 4.4 är T2S ett initiativ från ECB till en
	paneuropeisk plattform för avveckling av transaktioner med värdepapper.
	T2S är inte ett avvecklingssystem utan snarare en it-plattform för de
	berörda värdepapperscentralerna och centralbankerna. Vissa huvuddrag
	avseende T2S framgår av Europeiska centralbankens riktlinje av den 18
	juli 2012 om Target2-Securities (omarbetning) (ECB/2012/13). Avveck-
	lingen ska ske i såväl euro som i andra valutor. De anslutna nationella
	centralbankerna ska träffa uppdragsavtal rörande administration av
	likvidkonton och avvecklingen av likviddelen av värdepappersaffärerna.
	Centralbankerna ska alltså tillhandahålla konton för avveckling i
	centralbankspengar. I detta avseende innebär T2S en outsourcing eller
	utkontraktering av verksamhet från centralbankerna till T2S-operatören.
	Riksbanken har den 4 april 2012 beslutat att inte ingå något uppdrags-
	avtal avseende anslutning av den svenska kronan till T2S. I beslutet
	framhöll dock Riksbanken att det finns skäl att vara öppen för att om-
	pröva beslutet med hänsyn till önskemål från de svenska marknads-
	aktörerna (Riksbanken, direktionens protokoll från den 4 april 2012, 5 §
	och protokollsbilaga C, PM Beslutsunderlag, dnr 2011-151-KAP, se
	vidare nedan).
	För de deltagande värdepapperscentralerna innebär plattformen att de
	ska utkontraktera avvecklingsmomentet till T2S, samtidigt som konto-
	föringen ska ske i värdepapperscentralernas egna system. Plattformen ska
	tas i drift med början under 2015. För närvarande har 24 europeiska
	motsvarigheter till centrala värdepappersförvarare (CSD:er) ingått ett s.k.
	T2A Framwork Agreement med ECB i denna fråga. Respektive upp-
	dragsavtal basers på en avtalsmall som finns tillgänglig på ECB:s webb-
258	plats (www.ecb.europa.eu/paym/t2s/about/keydocs/html/index.en.html).

I respektive avtal företräder ECB samtliga medlemmar i det s.k. Euro-
systemet. För skyldigheterna enligt avtalen svarar samtliga dessa med-
lemmar gemensamt (artikel 53 i avtalsmallen). Av framställningstekniska
skäl beskrivs dock detta ansvar i det följande som ECB:s ansvar.
Avtalsmallen innehåller särskilda villkor för ECB:s skadeståndsansvar
i förhållande till CSD:erna. En grundläggande princip är att ECB, liksom
de övriga avtalsparterna, har ett ansvar för att i skälig utsträckning ta
tillvara motparternas intressen (artikel 31.1 i avtalsmallen). Något skade-
ståndsansvar gäller inte i fall av force majeure. Endast direkta skador
ersätts, såvida det inte rör sig om uppsåtligt agerande (se nedan).
I fråga om indirekt förlust kan en parallell dras till det som gäller för
centrala värdepappersförvarare (7 kap. 2 § första stycket kontoförings-
lagen). Dessa ansvarar för indirekt förlust endast vid försummelse
(vårdslöshet). Kontrollansvaret gäller alltså inte i ett sådant fall. Som
exempel på sådan indirekt förlust som inte ersätts av enligt konto-
föringslagen kan nämnas minskning eller bortfall av produktion eller
omsättning, annan förlust till följd av att varan inte kan utnyttjas på
avsett sätt, utebliven vinst till följd av att ett avtal med tredje man har
fallit bort eller inte blivit riktigt uppfyllt (a. prop. s. 134). I avtalsmallen
nämns som exempel på indirekt förlust (artikel 32.2) bortfall av intäkter,
avkastning och besparingar samt skada på anseende.
För skador som uppkommer genom uppsåtligt agerande genom t.ex.
bedrägeri eller liknande brottslighet svarar ECB utan någon belopps-
begräsning (artikel 32.1 i avtalsmallen). Vid vårdslöshet och grov vårds-
löshet gäller dock begränsningar i fråga om högsta möjliga ersättnings-
belopp.
ECB:s ersättningsansvar enligt avtalsmallen är således väsentligen mer
begränsat än det ansvar som Euroclear Sweden AB har i dag enligt lag.
Det gäller framför allt med tanke på avsaknaden av beloppsbegränsning
för bolagets ansvar. Frågan är då om en viss skadehändelse skulle kunna
innebära ett omfattande skadeståndsansvar för Euroclear Sweden AB
trots att händelsen är hänförlig till ECB och om bolaget i ett sådant fall
saknar rätt att i sin tur få ersättning av ECB.
Visserligen har centrala värdepappersförvarare en rätt att från den som
genom vållande har medverkat till en skada återkräva ersättning som har
betalats ut, om det är skäligt (regressrätt, 7 kap. 5 § kontoföringslagen).
Svenska skadeståndsbestämmelser är dock inte tillämpliga på ECB i ett
sådant fall, bl.a. eftersom tysk rätt ska tillämpas enligt avtalsmallen
(artikel 54). Begränsningarna enligt avtalsmallen innebär i sin tur att en
skada som Euroclear Sweden AB ansvarar för enligt kontoföringslagen
eventuellt inte är fullt ersättningsgill gentemot ECB. Det kan också visa
sig att en sådan skada inte alls är ersättningsgill, om någon vårdslöshet
eller liknande försummelse kan läggas ECB till last.
En annan fråga är i vilken utsträckning som ECB över huvud taget kan
orsaka en sådan skada som är ersättningsgill enligt 7 kap. 2 § första
stycket kontoföringslagen. Ansvaret gäller, som berörs ovan, skada till
följd av en oriktig eller missvisande uppgift i ett avstämningsregister
eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av
ett sådant register. Den verksamhet som ECB ska driva i fråga om T2S
avser i första hand avvecklingen och inte kontoföringen i sig (se vidare
avsnitten 4.2.4 och 4.2.5).	259

Trots detta är avsikten med T2S att ECB även ska ansvara för en viss administration av konton där värdepapper registreras. Dessa konton benämns värdepapperskonton i avtalsmallen. Den termen har dock inte samma innebörd som i den engelska språkversionen av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, eftersom det rör sig om konton inom T2S-strukturen, snarare än konton hos värdepapperscentralen. Omfattningen av detta ansvar kan i praktiken bero på om värdepapperscentralen i fråga är verksam på en marknad som tillämpar direkta värdepappersinnehav eller direktregistrering, såsom Sverige, eller om endast indirekta innehav förekommer (se avsnitten 4.4 och 10.3 samt sista stycket i bilagan till Europeiska centralbankens beslut av den 16 november 2011 om detaljerade regler och förfaranden för att genomföra de kriterier enligt vilka värdepapperscentraler ges tillträde till

de tjänster som Target2-Securities erbjuder [ECB/2011/20]).

Enligt den ovannämnda avtalsmallen ska de värdepapperscentraler som medverkar i T2S ansvara för att administrera de konton i T2S-strukturen där värdepapper registreras (Schedule 5 till ovan angivna Framework Agreement och sista stycket i bilagan till ovan angivna beslut). Det är emellertid operatören av T2S, dvs. Eurosystemet, som utför regist- reringsåtgärder på de konton som finns på plattformen, även om varje sådan åtgärd ska baseras på en order från en kund till en värde- papperscentral (artikel 22.3 i avtalsmallen).

De konton som en värdepapperscentral har anslutit till T2S får endast debiteras eller krediteras inom ramen för T2S-plattformen (artikel 22.1 i avtalsmallen). Såvitt känt är avsikten med T2S att de registreringar som görs på plattformen ska vara rättsligt bindande. Det ska med andra ord inte krävas någon ytterligare registreringsåtgärd från värdepapperscentralens sida för att en sådan bundenhet ska uppstå. Detta torde innebära att en felaktig registrering från Eurosystemets sida på T2S-plattformen i sin tur kan medföra en felaktig registrering i ett svenskt avstämningsregister, efter en eventuell svensk anslutning till T2S.

Det finns också en viss risk för att misstag under själva avvecklings- processen kan föranleda felaktig kontoföring. Exempelvis kan det inte uteslutas att en säljorder registreras felaktigt i avvecklingssystemet och därför matchas med en köporder som uppges avse samma bakom- liggande transaktion. Att matchningsmomentet således varit felaktigt kan föranleda att den påstådda säljarens avstämningskonto i sin tur debiteras felaktigt och att köparens avstämningskonto felaktigt krediteras. Detta innebär i sin tur rättsverkningar av registreringsåtgärderna enligt 6 kap. kontoföringslagen som inte stämmer överens med de verkliga förhåll- andena. Det bör här nämnas att det finns ett uttryckligt avtalsvillkor i avtalsmallen av innebörden att Eurosystemet har rätt att förlita sig på de order som kommer från en värdepapperscentral (”The Eurosystem shall have no obligation to monitor the accuracy of the Transfer Orders and may rely in good faith on all Transfer Orders […]”, artikel 22.3).

Således kan fel i såväl avvecklingsprocessen som kontoföringen enligt kontoföringslagen innebära att Euroclear Sweden AB blir skadestånds- ansvarigt för fel som är hänförliga till Eurosystemet. Det är dock inte skäligt att kräva att svenska värdepapperscentraler ska svara för sådana

260

11	Förvaltarregistrering
11.1	Gällande rätt

Med förvaltare avses i kontoföringslagen en juridisk person som
registreras som förvaltare av finansiella instrument för annans räkning
(3 kap. 7 och 10 §§). Bestämmelser om förvaltare har funnits i svensk
rätt sedan lång tid. En möjlighet till förvaltarregistrering infördes ur-
sprungligen genom den numera upphävda lagen (1970:596) om
förenklad aktiehantering. Genom ändring av den likaledes upphävda
aktiekontolagen infördes generella regler om förvaltarregistrering fr.o.m.
1996 (prop. 1995/96:50 s. 104–108). Det blev då möjligt att ge tillstånd
till både svenska värdepappersinstitut och motsvarande utländska företag
att vara förvaltare avseende både aktier och andra finansiella instrument,
oberoende av var ägaren var bosatt. Sådana tillstånd meddelades av
Finansinspektionen. Tillstånd fick förenas med särskilda villkor för att
tillgodose allmänna och enskilda intressen. Detta syftade bl.a. till att
förmå utländska förvaltare att förbinda sig att uppfylla den uppgifts-
skyldighet som enligt lag gällde för svenska förvaltare. Ett sådant krav
utgjorde en förutsättning för tillstånd som förvaltare (a. prop. s. 106).
Genom kontoföringslagen ersattes Finansinspektionens tillstånds-
prövning av den ordning som gäller alltjämt, dvs. att förvaltare godkänns
av den centrala värdepappersförvararen och att förhållanden mellan de
två regleras genom avtal (prop. 1997/98:160 s. 118–121).
Den fr.o.m. 1996 utvidgade möjligheten att vara förvaltare på
gränsöverskridande basis syftade bl.a. till att möjliggöra upprättandet av
länkar mellan clearingorganisationer och centrala värdepappersförvarare
(se avsnitt 7.1). På så sätt öppnades en möjlighet till kontoföring
utomlands av finansiella instrument som var kontoförda hos en svensk
central värdepappersförvarare. Detta kunde åstadkommas genom att det
utländska institutet registrerades som förvaltare i det svenska systemet.
Rollen som förvaltare förenades emellertid med krav att lämna den
centrala värdepappersförvararen uppgifter om aktieägare vars aktier
registrerats hos en utländsk förvaltare. Eftersom motsvarande regler i stor
utsträckning saknades i andra länder blev möjligheten att upprätta länkar
på grundval av förvaltarregistrering i Sverige inte utnyttjad (prop.
1997/98:160 s. 121 f.).
Problemet att möjliggöra uppkomsten av länkar mellan svenska och
utländska clearingorganisationer respektive centrala värdepappers-
förvarare utan att överge principen om aktiebokens offentlighet
åtgärdades i kontoföringslagen genom en möjlighet för Finansinspek-
tionen att, på villkor att det fanns särskilda skäl, medge undantag från
skyldigheten att lämna uppgifter om ägare till förvaltarregistrerade aktier.
Ett sådant särskilt skäl kunde bl.a. vara att uppgiftsskyldigheten hindrade
ett effektivt länksamarbete (prop. 1997/98:160 s. 125 f.).
I förarbetena till aktiebolagslagen konstaterades bl.a. att det är svårt
eller rentav omöjligt för den centrala värdepappersförvararen och för
svenska myndigheter att bedöma om ett utländskt institut som är
antecknat som aktieägare i aktieboken i realiteten är en mellanhand för
den verkliga aktieägaren. Det bedömdes därför inte vara möjligt att	263
	263

genom svensk lagstiftning åstadkomma garantier för en tillfredsställande redovisning av utländska aktieägare. Den möjliga regelkonflikt som uppkommer när en förvaltare enligt en utländsk rättsordning är förhindrad att lämna ut uppgifter om aktieägare löses genom Finans- inspektionens möjlighet att medge undantag (prop. 2004/05:85 s. 288).

Bestämmelser om förvaltarregistrering finns alltså numera i konto- föringslagen. Juridiska personer som uppfyller vissa villkor får av den centrala värdepappersförvararen medges rätt att registreras som förvaltare av finansiella instrument. Villkoren för att antas som förvaltare motsvarar villkoren för att antas som kontoförande institut för annans räkning (se avsnitt 10). Även de principer som gäller för antagande av kontoförande institut, nämligen principerna om fritt tillträde och neutralitet, gäller på motsvarande sätt för antagande av förvaltare. Ett medgivande att registreras som förvaltare får därutöver förenas med särskilda villkor. Förvaltaren ska antecknas på avstämningskontot i stället för ägaren (3 kap. 9 § kontoföringslagen). Ett sådant avstäm- ningskonto kallas ibland förvaltarkonto. Förhållandet mellan den centrala värdepappersförvararen och en förvaltare regleras genom avtal mellan dem (prop. 1997/98:160 s. 171).

Kontoföringslagens bestämmelser om rättsverkan av en registrering på avstämningskonto tillämpas även på förvaltarregistrerade finansiella instrument (3 kap. 10 §). Tidpunkten då rättsverkan av överlåtelse eller pantsättning inträder skiljer sig dock åt. För förvaltarregistrerade finansiella instrument inträder denna rättsverkan redan då förvaltaren underrättas om att ett finansiellt instrument har överlåtits eller pantsatts (3 kap. 10 § tredje stycket). Denna form av underrättelse kallas denuntiation och förekommer även i övrigt i sakrättsliga sammanhang (se avsnitt 7.3). Det är således inte registreringstidpunkten som är avgörande för rättsverkan gentemot tredje man i fråga om förvaltarregistrerade finansiella instrument.

Registreringsåtgärder med avseende på förvaltarregistrerade instrument ska till övervägande del utföras hos förvaltaren, snarare än hos den centrala värdepappersförvararen (a. prop. s. 118). Äganderätten till och pantsättning eller utmätning av förvaltarregistrerade aktier framgår således endast av förvaltarens register.

Pantsatta eller utmätta finansiella instrument får inte registreras på förvaltarkonto utan panthavarens respektive Kronofogdemyndighetens samtycke (3 kap. 11 § samma lag).

En förvaltare ska på begäran av den centrala värdepappersförvararen lämna vissa uppgifter om ägare till förvaltarregistrerade aktier (3 kap. 12 § samma lag). Den centrala värdepappersförvararen ska på begäran av ett avstämningsbolag begära in motsvarande uppgifter om bolagets aktieägare. Uppgifterna ska avse förhållanden vid en tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer. Finansinspektionen har rätt att medge förvaltare undantag från sådan uppgiftsskyldighet. Den centrala värdepappersförvararen ska, för varje avstämningsbolag, ha en sammanställning av aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget (3 kap. 13 § samma lag). Sammanställningen, som inte får vara äldre än tre månader, ska vara tillgänglig för allmänheten hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen.

264

Bestämmelserna i aktiebolagslagen om förande av aktiebok hänvisar i vissa fall till tillämpliga bestämmelser i kontoföringslagen (se vidare avsnitt 7.5). Så är fallet bl.a. när det gäller förvaltarens rätt att i ägarens ställe vara införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister (5 kap. 14 § aktiebolagslagen).

11.2Förordningens innehåll

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler innehåller inga regler om förvaltare i konto- föringslagens mening. Det är i stället underförstått att en deltagare i avvecklingssystemet samtidigt uppträder som förvaltare i den mening uttrycket har i svensk rätt. Anledningen till att detta förhållande inte framgår uttryckligen av förordningen är att någon annan form av kontoföring av finansiella instrument än förvaltarregistrering inte förekommer i de flesta medlemsstater. Det finns således inte något behov av en uttrycklig definition av förvaltare i de fall registrering av individ- uella ägare av finansiella instrument på avstämningskonto inte före- kommer. Förordningens krav på förvaltare framgår i stället indirekt genom villkoren för deltagande i avvecklingssystemet. Genom definitionen av deltagare framgår vissa grundläggande krav, bl.a. att kreditinstitut och värdepappersföretag som deltar i avvecklingssystemet ska ha nödvändiga tillstånd och ansvara för att uppfylla finansiella åtaganden som härrör från överföringsuppdrag i systemet (artikel 2.1.19 i förordningen). En värdepapperscentrals kriterier för antagande ska därutöver vara öppna, objektiva och icke-diskriminerande (artikel 33.1 i förordningen).

Presumtionen att deltagare i avvecklingssystemet samtidigt är konto- hållare för kunders räkning framgår indirekt av bl.a. bestämmelserna om emissionens integritet och om skydd av deltagarnas och deras kunders värdepapper. Det förutsätts i dessa bestämmelser att värdepapper bokförs på konton som tillhör deltagarna snarare än kunderna (artiklarna 37 och 38 i förordningen). Reglerna om emissionens integritet föreskriver t.ex. att en värdepapperscentral ska vidta avstämningsåtgärder för att kontrollera att det antal värdepapper som utgör en hel eller delar av en värdepappersemission som har lämnats in till värdepapperscentralen, överensstämmer med summan av värdepapper som har registrerats på värdepapperskonton som tillhör deltagarna och, i relevanta fall, på ägarkonton som upprätthålls av värdepapperscentralen (artikel 37.1 i förordningen). Hänvisningen till ägarkonton som upprätthålls av värde- papperscentralen syftar på individuella avstämningskonton och motsvar- ande konton i andra nordiska länder som saknar motsvarighet i flertalet medlemsstater. Vidare föreskriver förordningens bestämmelser om skydd av deltagarnas och deras kunders värdepapper bl.a. att en värdepappers- central, för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver, ska ha register och konton som gör det möjligt att separera en deltagares värdepapper från en annan deltagares (artikel 38.1). Förordningen före- faller därmed utgå från att värdepapper regelmässigt innehas av deltagarna själva i stället för av deltagarnas kunder. Dessa deltagare i

265

förordningens mening motsvarar alltså förvaltare i kontoföringslagens mening.

Av förordningen framgår att värdepapperscentralen anger kriterierna för deltagande och därutöver endast har begränsade möjligheter att neka tillträde för deltagare som uppfyller villkoren (artikel 33.1 och 33.3).

11.3Behovet av lagändringar

Promemorians förslag: Kretsen av juridiska personer som får vara förvaltare utvidgas till att omfatta även kreditinstitut enligt tillsyns- förordningen och motsvarande utländska företag samt Riksgälds- kontoret och motsvarande utländska myndigheter.

Vid antagande av förvaltare ska värdepapperscentralen tillämpa kraven i artikel 33.1 i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler.

Promemorians bedömning: Bestämmelserna om förvaltare och förvaltarregistrering i 3 kap. 7–13 §§ kontoföringslagen bör i huvud- sak kvarstå oförändrade.

Det saknas skäl att tillåta fondbolag eller AIF-förvaltare att vara förvaltare enligt kontoföringslagen.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Utgångspunkter

Förvaltarregistrering är alltså den helt dominerande formen för konto- föring av finansiella instrument inom EU. I de flesta medlemsstater saknas motsvarigheter till den modell som förekommer i Sverige och övriga Norden med individuella avstämningskonton (ägarkonton). Förvaltarregistrering är den enda form för registrering som förekommer i de medlemsstaterna. Detta innebär att det i dessa fall inte finns något behov av en särskild reglering av förvaltarregistrering. Kraven på förvaltare framgår i stället indirekt av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler genom kraven på deltagare. För svensk del är situationen annorlunda, eftersom såväl ägarkonton som förvaltarkonton förekommer i stor utsträckning och bestämmelserna om rättsverkan av registrering skiljer sig åt beträffande dessa typer av konton. Av dessa skäl finns det anledning att även fortsättningsvis ha särskilda bestämmelser om förvaltare och förvaltar- registrering i svensk rätt. Dessa bestämmelser måste emellertid vara förenliga med förordningens regler om deltagare. Att förvaltaren antas av värdepapperscentralen överensstämmer i och för sig med förordningens regler om deltagande.

Krav på förvaltare

I kontoföringslagen definieras kretsen av juridiska personer som kan antas som förvaltare genom en direkt hänvisning till villkoren för antagande av kontoförande institut för annans räkning (3 kap. 2 § andra

stycket och 7 § första stycket). Det innebär att bl.a. Riksbanken och

266

utländska centralbanker, svenska och utländska clearingorganisationer
samt centrala värdepappersförvarare och motsvarande utländska företag
får antas som förvaltare. Den i praktiken mest betydelsefulla kategorin av
förvaltare för svensk del är dock de juridiska personer som har tillstånd
att driva värdepappersrörelse, antingen som värdepappersinstitut enligt
svensk rätt eller som ett utländskt företag med ett sådant tillstånd i sitt
hemland (3 kap. 2 § andra stycket 4 samma lag). Uttrycket värdepappers-
institut i kontoföringslagen definieras genom en hänvisning till 1 kap.
5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 3 § sjunde strecksatsen
kontoföringslagen). Hänvisningen innebär att utländska företag är att
anse som värdepappersinstitut om de driver värdepappersrörelse från en
filial i Sverige. För de utlänska företag som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket 4 kontoföringslagen gäller dock inte något krav på att inrätta en
filial i Sverige. Ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse
behöver alltså inte inrätta en filial för att det ska kunna antas som
förvaltare av en svensk central värdepappersförvarare. Det innebär att
någon diskriminering i förhållande till företag som är etablerade i ett
annat land inom EES än Sverige inte förekommer enligt kontoförings-
lagen.
I avsnitt 10 föreslås att även fondbolag och AIF-förvaltare ska få antas
som kontoförande institut för annans räkning beträffande fondandelar
(3 kap. 2 § andra stycket kontoföringslagen). Skälet för förslaget är att
dessa juridiska personer bör ha möjlighet att vidta registreringsåtgärder i
fråga om andelar i de fonder respektive andelar eller aktier i de
alternativa investeringsfonder som de förvaltar. Detta skäl medför dock
inte att de bör få möjlighet att registreras som förvaltare av finansiella
instrument för annans räkning enligt bestämmelserna om förvaltar-
registrering. Hänvisningen i 3 kap. 7 § första stycket kontoföringslagen
bör således inte omfatta fondbolag eller AIF-förvaltare. Det finns inte
heller i övrigt skäl för att fondbolag eller AIF-förvaltare ska få registreras
som förvaltare i kontoföringslagens mening. Det kan också nämnas det
även i ett sådant register som förs över fondandelar enligt lagen
(2004:46) om värdepappersfonder kan antecknas att andelarna förvaltas
för någon annans räkning (4 kap. 12 § samma lag). I ett sådant fall
antecknas förvaltarens namn i stället för fondandelsägarens. Samma
bestämmelse gäller även för specialfonder, dvs. en kategori av alternativa
investeringsfonder (12 kap. 5 § lagen [2013:561] om förvaltare av
alternativa investeringsfonder).
Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
papperscentraler föreskriver att värdepapperscentralen ska ha offentliga
krav för deltagande som ska vara öppna, objektiva och icke-diskriminer-
ande. Detta torde lämna utrymme för kompletterande bestämmelser i
nationell rätt (artikel 33.1). Ett krav att förvaltare ska ha tillstånd att driva
värdepappersrörelse torde inte strida mot kraven på objektivitet eller
icke-diskriminering. Kravet bör därför kunna kvarstå i kontoförings-
lagen. I likhet med det som föreslås i fråga om kontoförande institut (se
avsnitt 10) bör bestämmelsen om principerna om fritt tillträde respektive
neutralitet ersättas med ett krav på att värdepapperscentralen ska tillämpa
kraven i artikel 33.1 i förordningen vid antagande av förvaltare.
Av beskrivningen av förordningens regler i avsnitt 11.2 följer att
svensk rätt måste möjliggöra för deltagare enligt artikel 2 f i finality-	267

direktivet att vara förvaltare enligt kontoföringslagen. Därför inställer sig frågan om hur kretsen av deltagare förhåller sig till kretsen av konto- förande institut för annans räkning (3 kap. 2 § andra stycket konto- föringslagen). De kategorier av juridiska personer som ingår i deltagar- kretsen i förordningen men inte i kretsen av möjliga kontoförande institut enligt kontoföringslagen är följande:

–Kreditinstitut enligt artikel 4.1 tillsynsförordningen (se den ändrade hänvisning som följer av artikel 3.1.1 och bilaga II till kapitaltäcknings- direktivet). Med tillsynsförordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (se prop. 2013/14:228).

–Varje företag som har sitt huvudkontor utanför EU och vars verk- samhet motsvarar den som bedrivs av kreditinstitut inom EU (i praktiken avses EES).

–Offentliga myndigheter och offentligt garanterade företag. Kreditinstitut kan visserligen ha tillstånd att driva värdepappersrörelse

och därigenom ingå i kategorin värdepappersinstitut enligt svensk rätt (1 kap. 5 § första stycket 27 lagen om värdepappersmarknaden). Defini- tionen av kreditinstitut enligt tillsynsförordningen förutsätter dock inte att ett tillstånd att driva värdepappersrörelse har beviljats. Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler förutsätter däremot att alla kreditinstitut enligt tillsynsförordningen ska kunna vara deltagare. Kontoföringslagen bör således ändras på så sätt att alla kreditinstitut som hör hemma i ett land inom EES och motsvarande företag utanför EES ska kunna vara förvaltare.

De offentliga myndigheterna har vid genomförandet av finality- direktivet bedömts motsvara Riksbanken, utländska centralbanker samt Riksgäldskontoret och utländska myndigheter med motsvarande upp- gifter (prop. 1999/2000:18 s. 54). Denna bedömning har kommit till uttryck i avvecklingslagen (8 §). Riksgäldskontoret och motsvarande utländska myndigheter ingår dock inte i kretsen av juridiska personer som får vara kontoförande institut för annans räkning enligt konto- föringslagen (3 kap. 2 § andra stycket). De bör dock ingå i kretsen av juridiska personer som får vara förvaltare (3 kap. 7 § första stycket samma lag). Kontoföringslagen bör alltså ändras på så sätt att de ingår i denna krets.

Uppgiftsskyldighet

Enligt kontoföringslagen har en förvaltare uppgiftsskyldighet i förhållande till den centrala värdepappersförvararen angående ägarna till de aktier som registreras av förvaltaren. Uppgiftsskyldigheten omfattar personuppgifter och det antal aktier av olika slag som varje aktieägare innehar (3 kap. 12 §). Den centrala värdepappersförvararen ska tillhanda- hålla en utskrift över aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget (3 kap. 13 § samma lag). Utskrifterna får inte vara äldre än tre månader

Förvaltare ska enligt förslagen i denna promemoria antas av värde- papperscentralen på grundval av villkor som ska vara öppna, objektiva

och icke-diskriminerande. Värdepapperscentralen har möjlighet att själv

268

12Avvecklingssystem och ändringarna i vissa EU-direktiv

12.1Ändringen i finality-direktivet

Promemorians bedömning: Den ändring i finality-direktivet som har gjorts genom artikel 70 i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler föranleder inte någon ändring i svensk rätt.

Gällande rätt: Finality-direktivet (se avsnitt 4.5.3) har genomförts i svensk rätt genom lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden (avvecklingslagen). Denna lag inne- håller bestämmelser om avvecklingssystem enligt följande.

–Tillämpningsområde och definitioner (1 och 2 §§).

–Godkännande av avvecklingssystem (3–7 §§).

–Deltagare i avvecklingssystem (8 §).

–Anmälan av avvecklingssystem till Esma (9 §).

–Upplysning om deltagande i avvecklingssystem (10 §).

–Underrättelse om konkurs eller företagsrekonstruktion (11 §).

–Tillämplig lag (12 §).

–Giltigheten av överföringsuppdrag (13 §).

–Säkerställande vid samverkande system (13 a §).

–Tillsyn m.m. (14–17 §§).

Förordningens innehåll: Ett avvecklingssystem för värdepapper definieras i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler med hänvisning till artikel 2 a första, andra och tredje strecksatserna i finality-direktivet (artikel 2.1.10 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler).

Definitionen av ett system i finality-direktivet har ändrats genom artikel 70 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Ändringen innebär endast att sådana system ska anmälas till Esma i stället för till kommissionen (artikel 2 a första stycket tredje strecksatsen i finality-direktivet). Medlemsstaterna ska senast den 18 mars 2015 anta och offentliggöra samt meddela kommissionen de åtgärder som är nödvändiga för att följa det kravet (artikel 11.3 i finality- direktivet).

Skälen för promemorians bedömning: Driften av ett avvecklings- system för värdepapper är, som berörs i bl.a. avsnitt 5.2, en av tre huvudtjänster som räknas upp i avsnitt A i bilagan till förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Den huvudtjänsten måste drivas för att en juridisk person ska definieras som en värdepapperscentral (artikel 2.1.1 i samma förordning). Det framgår motsatsvis att kommissionen inte har befogenhet att anta delegerade akter för att ytterligare specificera dessa huvudtjänster (artikel 2.2 i samma förordning). Det faktum att en värdepapperscentral driver ett avvecklingssystem för värdepapper utgör alltså inte skäl att göra ändring- ar i avvecklingslagen, som genomför finality-direktivet i svensk rätt. I

271

	den utsträckning som förordningen innebär en uttrycklig ändring i detta
	direktiv kan bedömningen givetvis bli en annan.
	Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-
	papperscentraler innehåller en ändring i sak av finality-direktivet.
	Ändringen avser vem som ska ta emot medlemsstaternas anmälan av ett
	system, i enlighet med artikel 2 a första stycket tredje strecksatsen i
	finality-direktivet (artikel 70.1 i förordningen). Medlemsstaterna ska
	senast den 18 mars 2015 vidta nödvändiga åtgärder med anledning av
	denna ändring, i enlighet med artikel 11.3 i finality-direktivet (artikel
	70.2 i förordningen).
	Genom det s.k. omnibus I-direktivet gjordes ändringar i finality-
	direktivet när det gäller mottagaren av anmälningar från medlemsstaterna
	angående vilka system och vilka respektive systemoperatörer som
	omfattas av finality-direktivets tillämpningsområde, i enlighet med
	artikel 10.1 i det direktivet (artikel 1.2 i omnibus I-direktivet, dvs.
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november
	2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG,
	2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG,
	2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för
	Europeiska tillsynsmyndigheten [Europeiska bankmyndigheten],
	Europeiska tillsynsmyndigheten [Europeiska försäkrings- och tjänste-
	pensionsmyndigheten] och Europeiska tillsynsmyndigheten [Europeiska
	värdepappers- och marknadsmyndigheten]). Ändringarna innebär att
	medlemsstaterna ska anmäla till Esma vilka system och vilka respektive
	systemoperatörer som omfattas av finality-direktivets tillämpnings-
	område. De ändringarna i omnibus I-direktivet har genomförts genom
	ändringar i 9 och 16 §§ avvecklingslagen (prop. 2011/12:70 bilaga 4).
	Ändringarna innebär att Finansinspektionen ska anmäla godkända
	avvecklingssystem, liksom återkallande av sådana godkännanden, till
	Esma i stället för till kommissionen. Vid samma tillfälle ändrades
	emellertid även definitionen av ett anmält avvecklingssystem, som en
	följd av ändringarna i 9 och 16 §§ (2 § andra strecksatsen avvecklings-
	lagen, se a. prop. s. 44 f. och 80). Att ändra definitionen av ett anmält
	avvecklingssystem i enlighet med de ändrade procedurerna för anmälan
	av ett godkänt avvecklingssystem respektive återkallande av ett sådant
	godkännande torde ha framstått som logiskt. Det är i vart fall en slutsats
	som kan dras av den angivna propositionen.
	Definitionen av ett anmält avvecklingssystem i avvecklingslagen
	genomför den motsvarande definitionen av ett system i finality-
	direktivet. Den ändring i definitionen i finality-direktivet som har gjorts i
	förordningen bör därför anses vara genomförd i svensk rätt. Den nu
	aktuella ändringen i finality-direktivet kan uppfattas som ett förtyd-
	ligande av ett förhållande som infördes genom omnibus I-direktivet
	(artikel 70.1 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och
	om värdepapperscentraler).
	Reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler om informationsutbyte mellan behöriga och
	relevanta myndigheter i krissituationer för värdepapperscentraler över-
	lappar delvis bestämmelsen om underrättelse om konkurs eller företags-
	rekonstruktion i 11 § avvecklingslagen (artikel 15 i samma förordning). I
272	förordningen anges det emellertid att den inte ska påverka det under-

rättelseförfarande som fastställs i artikel 6.3 i finality-direktivet. Den artikeln har genomförts i svensk rätt genom 11 § avvecklingslagen (a. prop. s. 44 f., 81 och 165). Förordningen föranleder således inte heller i detta fall någon ändring i de bestämmelserna i avvecklingslagen.

12.2Avvecklingssystem

Promemorians förslag: Ett godkännande av ett avvecklingssystem ska återkallas om värdepapperscentralens auktorisation enligt för- ordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler återkallas.

Det ska tas in bestämmelser i avvecklingslagen av innebörd att det finns särskilda regler om avvecklingssystem för värdepapper i förordningen.

Skälen för promemorians förslag: Som framgår av föregående avsnitt genomförs finality-direktivet i avvecklingslagen. I avvecklings- lagen finns bestämmelser om avvecklingssystem. Sådana system kan avse avveckling av betalningar. Sådana system regleras inte i förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler (se även avsnitt 4.2.3). Förordningen innehåller dock regler för avvecklingssystem för värdepapper (se avsnitt 5, se även avsnitt 4.2.4).

Avvecklingslagen gäller i huvudsak förfarandet för godkännande av ett avvecklingssystem, vilket inte berörs av förordningen (1 §). Till följd av att det i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transak- tionsregister finns särskilda regler om clearing och centrala motparter har det tagits in en upplysning i avvecklingslagen av den innebörden (1 § andra stycket). Det bör tas in en liknande bestämmelse i avvecklings- lagen om att särskilda regler om avvecklingssystem för värdepapper finns i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

Definitonen av en central värdepappersförvarare i avvecklingslagen bör ersättas med en definition av värdepapperscentral (se avsnitt 6.2). Bestämmelserna om godkännande av avvecklingssystem berörs dock inte av förordningen och behöver därför i huvudsak inte ändras (3–7 §§). Förordningen bör alltså inte tolkas på så vis att en auktorisation som värdepapperscentral i sig medför att ett avvecklingssystem som drivs av värdepapperscentralen blir godkänt. Om detta hade varit avsikten, skulle finality-direktivet rimligen ha ändrats i större utsträckning än det som följer av artikel 70 i förordningen (se avsnitt 12.1).

Avvecklingslagen innehåller dock en särskild bestämmelse om vem som får vara administratör av ett avvecklingssystem, dvs. vara ansvarig för verksamheten i ett sådant system (4 §). Enligt denna bestämmelse får såväl centrala värdepappersförvarare, dvs. fortsättningsvis värdepapp- erscentraler, som vissa andra företag vara administratörer. Förordningen tillåter dock endast att auktoriserade värdepapperscentraler och central- banker som fungerar som värdepapperscentraler får driva avveck- lingssystem för värdepapper (artikel 18.2). Detta motsvarar ansvaret som

administratör för ett sådant avvecklingssystem enligt avvecklingslagen.

273

För sådana avvecklingssystem finns det således särskilda regler i förord- ningen. Eftersom förordningen är direkt tillämplig krävs det inte någon lagstiftningsåtgärd i detta avseende. Bestämmelsen i avvecklingslagen fyller dessutom en funktion för sådana avvecklingssystem som avser betalningar. Den bör därför inte ändras. Däremot bör det tas in en upplysning i avvecklingslagen av innebörden att det finns särskilda regler om driften av avvecklingssystem för värdepapper i artikel 18.2 i förord- ningen.

Som berörs i avsnitten 10 och 11 finns det särskilda regler i förord- ningen om vilka som får delta i den verksamhet som drivs av värde- papperscentraler. Artikel 33 i förordningen anger vissa krav för ett sådant deltagande. Kraven tar sikte på juridiska personer som avser att bli deltagare i det aktuella avvecklingssystemet (artikel 33.1). I linje med dessa krav definieras termen deltagare i förordningen som varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt definitionen i artikel 2 f i finality-direktivet (artikel 2.1.19 i förordningen). Det förhållandet att deltagarkretsen definieras genom en hänvisning till finality-direktivet innebär att det inte finns skäl för några lagstiftningsåtgärder, eftersom det direktivet redan har genomförts i svensk rätt (se avsnitt 12.1).

Det kan särskilt nämnas att även icke-finansiella företag får vara deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt svensk rätt. Det gäller juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet (8 § första stycket 8 avveck- lingslagen). Detta är dock förenligt med finality-direktivet. Enligt direktivet får en medlemsstat nämligen besluta att företag som deltar i ett avvecklingssystem för värdepapper och som ansvarar för att uppfylla de finansiella åtaganden som uppstår genom överföringsuppdrag inom detta system, ska anses vara ett s.k. institut, dvs. en deltagare (se artikel 2 f och definitionen av institut i artikel 2 b andra stycket). Det gäller under förutsättning att det finns åtminstone tre deltagare av annat slag i systemet och att systemrisken motiverar ett sådant beslut. Eftersom svensk rätt är förenlig med direktivet, finns det inte heller i detta avseende skäl för någon lagändring med anledning av förordningen.

Enligt avvecklingslagen ska ett godkännande av ett avvecklingssystem återkallas av Finansinspektionen bl.a. om administratörens auktorisation som central värdepappersförvarare enligt kontoföringslagen har åter- kallats (16 § första stycket 1). Med tanke på att frågor om auktorisation av värdepapperscentraler numera regleras i förordningen, bör bestäm- melsen ändras på så sätt att godkännandet av avvecklingssystemet ska återkallas om auktorisationen som värdepapperscentral enligt förord- ningen har återkallats.

12.3Ändringarna i MiFID II

Promemorians bedömning: Den ändring i MiFID II som görs genom artikel 71 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler bör övervägas i ett annat sammanhang.

274

13Ansvaret för kupongskatt och skatteförfarandet

13.1	Ansvaret för kupongskatt

Promemorians förslag: Den centrala värdepappersförvararens ansvar
för innehållande, redovisning och betalning av kupongskatt tas över av
värdepapperscentraler.
Ansvaret för kupongskatt i fråga om utdelning på aktier i avstäm-
ningsbolag som inte är förvaltarregistrerade ligger på bolaget, om
bolaget inte har uppdragit åt en
– svensk värdepapperscentral eller utländsk värdepapperscentral
som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige att sända ut
utdelningen, eller
– utländsk värdepapperscentral som inte bedriver verksamhet från
ett fast driftställe i Sverige att sända ut utdelningen och värdepappers-
centralen för bolaget har gett in ett åtagande till Skatteverket om att
ansvara för kupongskatt.
Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för
värdepapperscentralen och avstämningsbolaget.
Begreppen värdepapperscentral, svensk värdepapperscentral och ut-
ländsk värdepapperscentral har samma innebörd som i kontoförings-
lagen.
Skälen för promemorians förslag
Den kupongskatterättsliga regleringen
Bestämmelser om kupongskatt finns i kupongskattelagen (1970:624),
förkortad KupL, och kupongskatteförordningen (1971:49), förkortad
KupF. Regleringen i KupL och KupF har ändrats vid flera tillfällen.
Huvuddragen i regleringen har emellertid i huvudsak legat fast sedan den
1 januari 1971.
Kupongskatten är en definitiv källskatt. Det innebär att kupongskatten
ersätter den statliga inkomstskatten för de som omfattas av den.
Kupongskatt tas bl.a. ut på utdelning på aktier i svenska aktiebolag (1 §
KupL). Skattskyldiga till kupongskatt är i huvudsak utdelningsberättig-
ade fysiska och juridiska personer som är hemmahörande i utlandet (4 §
KupL). Kupongskatt tas som utgångspunkt ut med 30 procent av utdel-
ningen (5 § KupL). Sverige har emellertid i flera skatteavtal reducerat sitt
skatteanspråk eller helt avstått från rätten att beskatta utdelning.
Systemet för innehållande, redovisning och betalning av kupongskatt
vid utdelning på aktier i avstämningsbolag innebär i huvudsak följande
(7–12 och 18–25 §§ KupL).
Det är som utgångspunkt den centrala värdepappersförvararen som
sänder ut utdelning på aktier i avstämningsbolag till aktieägarna (11 a §
KupL). Det ankommer i dessa fall på den centrala värdepappersför-
vararen att innehålla kupongskatt vid utbetalning av utdelning (7 §
KupL). Den centrala värdepappersförvararen ska lämna redovisning av
utbetald utdelning och innehållen kupongskatt senast fyra månader efter		277

avstämningsdagen (8 § KupL). Inom samma tid ska den centrala värde- pappersförvararen som huvudregel inbetala innehållen kupongskatt till Skatteverket (8 § KupL).

Nedsättning av kupongskatten sker vid utbetalningstillfället (s.k. direktnedsättning) eller i efterhand (via ansökan om återbetalning av kupongskatt). Den centrala värdepappersförvararen tillämpar direktned- sättning under förutsättning att det av tillgängliga registeruppgifter fram- går att den utdelningsberättigade enligt tillämpligt skatteavtal har hem- vist i det uppgivna landet (3 § första stycket KupF). Bestämmelser om återbetalning av kupongskatt finns, såvitt nu är av intresse, i 9 § KupL.

Ansvaret för kupongskatt ligger i stället på bolaget, eller den som bolaget annars ha anlitat för uppgiften, om bolaget inte har uppdragit åt den centrala värdepappersförvararen att sända ut utdelningen (11 a § KupL). Regleringen gör, såvitt avser den som bolaget annars har anlitat för uppgiften, inte skillnad mellan svenska och utländska aktörer. Det är emellertid i praktiken mycket ovanligt att avstämningsbolag anlitar någon annan än den centrala värdepappersförvararen att sända ut utdel- ning.

Vid förvaltarregistrering ligger ansvaret för kupongskatt i stället på för- valtaren (12 § KupL). Regleringen gör inte någon skillnad mellan sven- ska och utländska förvaltare. Direktnedsättning sker dock vid den centrala värdepappersförvararens utbetalning av utdelning till en utländsk förvaltare under förutsättning att förvaltaren skriftligen förbundit sig att iaktta vissa krav gentemot den centrala värdepappersförvararen (3 § andra–fjärde styckena KupF). Det innebär att den centrala värdepappers- förvararen vid utbetalningen innehåller kupongskatt efter den högsta skattesats som gäller enligt skatteavtal med det land där förvaltaren hör hemma.

Svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar samt utländska företag som har en filial i Sverige kan inneha auktorisation som central värde- pappersförvarare (se avsnitten 7.4 och 8.3). Auktorisation som central värdepappersförvarare innehas i dag av Euroclear Sweden AB.

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler

Enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, gäller – såvitt nu är av intresse – följande.

Avstämningsbolag har som utgångspunkt rätt att fritt välja värdepap- perscentral som har auktorisation inom EES för registrering av värdepapper som har upptagits till handel eller handlas på reglerade marknader eller andra handelsplattformar (se även de förslag som lämnas i avsnitt 7.4). En värdepapperscentral har dock under vissa förut- sättningar rätt att vägra tillhandahålla tjänster till avstämningsbolaget (artikel 49.3 i förordningen).

En auktoriserad värdepapperscentral har å sin sida rätt att under vissa förutsättningar tillhandahålla de tjänster som avses i bilagan till förordningen inom hela EES (se artikel 23). Tillhandahållande av tjänster sker genom en filial eller genom att de aktuella tjänsterna tillhandahålls över gränserna. Värdepapperscentralerna har som utgångspunkt rätt att,

förutom huvudtjänster enligt avsnitt A i bilagan, tillhandahålla vissa

278

anknutna tjänster (se avsnitt B, särskilt punkterna 2 b och 4 b, och avsnitt C i bilagan till förordningen). Det gäller, såvitt nu är av intresse, tjänster som avser källskatte- och rapporteringsskyldigheter gentemot skatte- myndigheterna. En värdepapperscentrals tillhandahållande av sådana tjänster ska dock kunna ske i enlighet med medlemsstaternas nationella skatterätt (se avsnitt B jämfört med skäl 31 till förordningen).

Avstämningsbolagens frihet att välja värdepapperscentral gäller inte värdepapperscentraler från tredjeland (se artikel 49.1 i förordningen).

Den centrala värdepappersförvararens ansvar för kupongskatt tas över av värdepapperscentralerna

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler vilar – såvitt nu är av intresse – på förutsättningen att svenska avstämningsbolag ska kunna registrera sina aktier vid vilken värdepapperscentral som helst inom EES. Värdepapperscentralen i fråga ska kunna ta ansvar för kupongskatten och det är bestämmelserna i KupL och KupF som gäller. Det innebär att det svenska kupongskattesystemet, enligt vilket den centrala värdepappersförvararen som utgångspunkt har ansvaret för kupongskatt i fråga om utdelning på aktier i avstämnings- bolag som inte är förvaltarregistrerade, behöver anpassas till förordning- en. Fråga är då vem som ska ta över den centrala värdepappersförvarar- ens ansvar för kupongskatt.

En lösning är att ansvaret för kupongskatt läggs på avstämnings- bolagen. Lösningen har den nackdelen att den administrativa bördan ökar för cirka 1 000 avstämningsbolag och för Skatteverket.

En annan lösning är att ansvaret för kupongskatt läggs på värdepap- perscentralerna. Lösningen har den fördelen att den ansluter till det sys- tem som gäller i dag.

Mot den bakgrunden bör den centrala värdepappersförvararens ansvar för kupongskatt som utgångspunkt tas över av värdepapperscentralerna. Det gäller i första hand svenska värdepapperscentraler och utländska värdepapperscentraler som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige

Fråga är då om, och i så fall under vilka förutsättningar, ansvaret för kupongskatt bör kunna tas över av utländska värdepapperscentraler som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige.

Ansvaret för kupongskatt ligger som huvudregel på svenska aktörer. Den regleringen får ses i ljuset av att tillgångar i Sverige kan tas i an- språk vid indrivning av skatten. Det finns emellertid undantag från huvudregeln (se 11 a och 12 §§ KupL, som inte gör skillnad mellan svenska och utländska aktörer). Samtidigt har det till följd av Sveriges medlemskap i EU blivit enklare att driva in svensk skatt i andra med- lemsstater, se rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse- sidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, som har genomförts i Sverige genom lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen. I förhållande till vissa stater finns dessutom bi- eller multilaterala överenskommelser om ömsesidig handräckning i skatte- ärenden. Det gäller t.ex. avtalet mellan de nordiska länderna om hand-

räckning i skatteärenden, som har genomförts i Sverige genom lagen

279

	(1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länder-
	na. Direktivet – liksom avtalet – gäller fordringar på kupongskatt.
	Bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster i EUF-fördraget innebär
	ett krav på att alla hinder för friheten att tillhandahålla tjänster som
	grundar sig på att tillhandahållaren har hemvist i en annan medlemsstat
	än den i vilken tjänsten tillhandahålls ska avskaffas. Den fria rörligheten
	för tjänster gäller såväl mottagare som leverantörer av tjänster. Behovet
	av att säkerställa en effektiv skatteuppbörd utgör ett tvingande skäl av
	allmänintresse som kan motivera en inskränkning av friheten att till-
	handahålla tjänster, om den inte går utöver vad som är nödvändigt för att
	uppnå detta ändamål. Källskatteförfarandet är som utgångspunkt ett
	legitimt och lämpligt medel för att se till att skatt på utdelning på svenska
	aktier betalas av utländska aktieägare. Vid prövningen av om en
	inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster är proportionerlig ska
	beaktas om det föreligger alternativa lösningar som är mindre ingripande
	i den fria rörligheten för tjänster, sett mot bakgrund av rådets direktiv
	2010/24/EU (se t.ex. mål C-498/10, X NV, punkterna 39–52).
	En lösning som medför att ansvaret för kupongskatt begränsas till
	svenska värdepapperscentraler och utländska värdepapperscentraler som
	bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige kan avhålla av-
	stämningsbolag från att anlita utländska värdepapperscentraler som inte
	bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige för att utföra
	tjänster. Den lösningen får antas stå i strid med den fria rörligheten för
	tjänster i EUF-fördraget, sett mot bakgrund av bestämmelserna i för-
	ordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
	centraler.
	Mot den bakgrunden bör ansvaret för kupongskatt kunna ligga också
	på utländska värdepapperscentraler som inte bedriver verksamhet från ett
	fast driftställe i Sverige. Det bör dock förutsättas att den utländska värde-
	papperscentralen i så fall ger in ett åtagande till Skatteverket om att
	ansvara för kupongskatt. En sådan lösning bör utformas efter förebild av
	bestämmelsen om åtagande att lämna kontrolluppgift i 23 kap. 6 § skatte-
	förfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL.
	Det innebär att ansvaret för kupongskatt i fråga om utdelning på aktier
	i avstämningsbolag bör ligga på bolaget, om bolaget inte har uppdragit åt
	en
	– svensk värdepapperscentral eller utländsk värdepapperscentral som
	bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige att sända ut utdel-
	ningen, eller
	– utländsk värdepapperscentral som inte bedriver verksamhet från ett
	fast driftställe i Sverige att sända ut utdelningen och värdepappers-
	centralen för bolaget har gett in ett åtagande till Skatteverket om att
	ansvara för kupongskatt.
	Åtagandet bör innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värde-
	papperscentralen och avstämningsbolaget.
	Det ska i detta avseende framhållas att värdepapperscentralens ansvar
	för kupongskatt förutsätter att auktorisationen omfattar det nu aktuella
	slaget av anknutna tjänster.
	Den föreslagna regleringen innebär i sin tur att ansvaret för kupong-
	skatt inte längre bör kunna tas av ”den som bolaget annars har anlitat för
280	uppgiften” (11 a § KupL). Det ska i detta avseende framhållas att reg-

leringen tar sikte på det formella ansvaret för kupongskatt. Den hindrar inte att någon annan än avstämningsbolaget, t.ex. den som bolaget anlitat för uppgiften, rent faktiskt tar ansvaret för kupongskatt.

Vid förvaltarregistrering ligger ansvaret för kupongskatt kvar på för- valtaren.

Inom ramen för detta lagstiftningsärende ryms inte en teknisk översyn av bestämmelserna i KupL.

13.2Skatteförfarandet

Promemorians förslag: En utländsk värdepapperscentral ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter enligt 17 och 19–22 a kap. samt 2 §, bl.a. om ränta, utdelning och annan avkastning. Detta ska bara gälla om värdepapperscentralen kommer att tillgodoräkna eller betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning, kommer att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen eller kommer att vidta någon åtgärd som medför skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 20, 22 och 22 a kap. SFL. Det krävs vidare att detta görs för ett avstämningsbolag.

En utländsk värdepapperscentral ska också ge in ett åtagande till Skatteverket om att göra skatteavdrag, om värdepapperscentralen kommer att betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning och detta görs för ett avstämningsbolag.

Åtagandena ska bara ges in om värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige.

Åtagandena ska lämnas på fastställt formulär och ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget.

Det som sägs om utländsk värdepapperscentral ska även gälla för andra utländska juridiska personer än utländska värdepapperscentraler.

Även utländska värdepapperscentraler kan vara rapporterings- skyldiga finansiella institut enligt lagen om identifiering av rapport- eringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, om förutsättningarna för det i övrigt är uppfyllda. Utländska värdepapperscentraler ska även vara skyldiga i vissa fall att samman- ställa och tillhandahålla viss information till det kontoförande institutet.

Skyldighet för kontoförande institut att lämna de uppgifter till värdepapperscentralen som krävs för att denne ska kunna identifiera rapporteringspliktiga konton enligt IDKL och att i vissa fall lämna uppgift till värdepapperscentralen om amerikanskt skatteregistrerings- nummer (TIN) eller födelsedatum ska även gälla i fråga om utländska värdepapperscentraler.

281

Skälen för promemorians förslag

Allmänt om kontrolluppgiftsskyldighet för centrala värdepappers- förvarare

Förfarandet vid uttag av skatter, bl.a. när det gäller skyldighet att lämna deklaration och kontrolluppgifter, regleras i SFL.

Kontrolluppgifter ska enligt 14 kap. 1 § SFL lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för bl.a. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt inkomstskattelagen (1999:1229), för- kortad IL. Kontrolluppgifter ska normalt lämnas för varje kalenderår och ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari närmast följande kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Den som är skyldig att lämna kontroll- uppgift ska senast den 31 januari närmast efter det år som kontroll- uppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften (34 kap. 3 § SFL).

Skatteverket ska före den 15 april året efter utgången av beskatt- ningsåret underrätta fysiska personer och dödsbon som kan antas vara deklarationsskyldiga om bl.a. de kontrolluppgifter som har kommit in till Skatteverket som underlag för bl.a. beslut om slutlig skatt (31 kap. 4 § SFL). Underrättelsen sker genom att uppgifterna anges i det fastställda formuläret för inkomstdeklarationen (6 kap. 6 § andra stycket skatteför- farandeförordningen [2011:1261], förkortad SFF). Numera har kontroll- uppgifterna i många fall en funktion av inkomstuppgift som direkt ligger till grund för beskattningen. I dag är det alltså ofta den deklarations- skyldige som ska kontrollera att uppgiftslämnaren har uppgett rätt uppgifter. Om en uppgift som den deklarationsskyldige har fått under- rättelse om är korrekt, ska den deklarationsskyldige godkänna uppgiften. Om en uppgift är felaktig eller saknas, ska den deklarationsskyldige genom ändring eller tillägg lämna de uppgifter som behövs (31 kap. 5 § SFL).

I det följande anges de kontrolluppgifter som är av intresse för detta lagstiftningsärende, nämligen de som den svenska centrala värdepappers- förvararen lämnar till Skatteverket. Som berörs i bl.a. avsnitt 13.1 är Euroclear Sweden AB i dag den enda svenska centrala värdepappers- förvararen. Det innebär att samtliga svenska avstämningsbolag har sina aktier registrerade hos bolaget. Det finns cirka 1 000 avstämningsbolag i Sverige. Som framgår av avsnitt 4.4 finns det omkring 3,4 miljoner kontohavare hos bolaget. De finansiella instrument som finns regist- rerade hos bolaget har ett sammanlagt marknadsvärde om i vart fall 12 000 miljarder kronor.

Kontrolluppgift ska lämnas till Skatteverket vid avyttring av vissa delägarrätter och av fordringsrätter, slutförande av options- och termins- affärer, som inte innebär förvärv eller försäljning av egendom samt utfärdande av optioner (21 kap. 1 § SFL). Med delägarrätter avses här inte andelar i värdepappersfonder, vissa fondföretag, specialfonder eller utländska specialfonder. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon (21 kap. 2 § SFL). En central värdepappersförvarare kan även vara skyldig att lämna kontrolluppgifter om avyttring (21 kap. 3 § SFL). Vid avyttring genom inlösen ansvarar den som har betalat ut

ersättningen för att lämna kontrolluppgift (21 kap. 3 § 5). Denne kan

282

enligt gällande rätt vara en central värdepappersförvarare (jfr avsnitten 7.5 och 13.1).

Kontrolluppgift om avkastning, dvs. ränta, utdelning och annan avkastning än kapitalvinst, på delägarrätter ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta, utdelning eller annan avkastning (19 kap. 1–3 §§ SFL). Som framgår av avsnitt 13.1 är det vanligt förekommande att den svenska centrala värdepappersförvararen Euroclear Sweden AB ansvarar för att betala ut t.ex. utdelning.

Kontrolluppgift ska även lämnas om ränteinkomster och annan avkastning än kapitalvinst som hänför sig till fordringsrätter och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital (17 kap. 1 § SFL). En fordringsrätt, dvs. en fordran, kan t.ex. komma till uttryck i form av en obligation (jfr 48 kap. 3 och 4 §§ IL och prop. 2010/11:165 s. 763, se även 1 kap. 4 § första stycket 2 b lagen om värdepappersmarknaden). En fordringsrätt kan alltså vara ett finansiellt instrument och därigenom registreras i avstämningsregister (se uttrycket skuldförbindelse i 4 kap. 3 § konto- föringslagen). Det gäller bl.a. ränteinkomster på fordringsrätter som har emitterats till en större krets av fordringsägare, t.ex. olika typer av privatobligationer och statspapper. Kontrolluppgifterna kan avse svenska och utländska fordringsrätter. Redovisningen innehåller även uppgifter om ränta m.m. på konvertibler, aktieindexobligationer och liknande typer av fordringar, som skatterättsligt behandlas som delägarätter. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon (17 kap. 2 § SFL). Kontrolluppgiften ska lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta eller annan avkastning (17 kap. 3 § SFL).

Av 20 kap. 1 § och 22 kap. 17 § SFL framgår att kontrolluppgifter även ska lämnas om avyttring av fondandelar, nämligen inlösta andelar i börshandlade fonder, och om schablonintäkt på fondandelar. Utgångs- punkten är att det inte i första hand är Euroclear Sweden AB som är skyldigt att lämna kontrolluppgift om sådana omständigheter (20 kap. 3 §). I stället är, beroende på omständigheterna, fondbolag, AIF- förvaltare, förvaringsinstitut, förvaltningsbolag eller fondföretag ansvar- iga för detta. Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk AIF-förvaltare har slutit avtal med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet. Om en andel är förvaltar- registrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften. Med tanke på dessa bestämmelser kan det antas att Euroclear Sweden AB har lämnat kontrolluppgifterna om inlösta andelar i börshandlade fonder på uppdrag av någon annan, t.ex. en förvaltare eller ett värdepappersinstitut i övrigt. I dessa fall fullgör således bolaget en skyldighet enligt 20 kap. 3 § för någon annans räkning. Även när det gäller kontrolluppgifter om schablonintäkt på fondandelar gäller att Euroclear Sweden AB inte enligt lag är skyldig att lämna sådana kontrolluppgifter, men att det kan antas att bolaget lämnar uppgifterna på uppdrag av någon annan (22 kap. 19 §).

I prop. 2014/15:41 föreslås att det tas in ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap., Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anled- ning av FATCA-avtalet. Förslagen i propositionen föreslås träda i kraft den 1 april 2015.

283

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler

Som nämns ovan i avsnitt 13.1 innebär förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler att emittenter, dvs. avstämningsbolag enligt svensk rätt, ska ha rätt att välja vilken värdepapperscentral inom EES som helst som har auktorisation för registrering av aktier i avstämningsregister eller motsvarande utländskt register. Värdepapperscentralerna har vissa möjligheter att vägra till- handahålla tjänster till avstämningsbolaget (se vidare artikel 49.3 i förordningen). Avstämningsbolagens frihet att välja värdepapperscentral för registrering av aktier i avstämningsregister eller motsvarande utländskt register gäller dock inte värdepapperscentraler från tredjeland (se artikel 49.1 i förordningen). Ett avstämningsbolag kan dock ingå avtal med värdepapperscentral från tredjeland om ansvar för aktieboken (se avsnitt 7.5).

I bl.a. avsnitt 13.1 nämns också att det finns anknutna tjänster enligt avsnitt B till bilagan till förordningen som är frivilliga för värdepappers- centralerna att tillhandahålla. Bland dessa anknutna tjänster finns hanteringen av bolagshändelser, inklusive skatt (se avsnitt B punkten 2 b). Utöver hanteringen av bolagshändelser, inklusive skatt, nämns lagstadgad rapportering som en anknuten tjänst enligt avsnitt B i bilagan (punkten 4 b). Det är sannolikt att rapportering till skattemyndigheter kan vara en sådan tjänst.

Dessa anknutna tjänster kan bl.a. bestå av att betala ut eller tillgodoräkna ränta, utdelning eller annan avkastning. Detsamma gäller att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen. Den kontroll- uppgiftsskyldighet som gäller för centrala värdepappersförvarare enligt

	SFL är således relaterad till anknutna tjänster enligt förordningen.
	Behovet av ett fungerande kontrolluppgiftssystem
	Kapitalbeskattning av fysiska personer bygger i mycket stor utsträckning
	på kontrolluppgifter och att innehållet i lämnade kontrolluppgifter är
	riktigt. Den centrala värdepappersförfararen, Euroclear Sweden AB,
	lämnar stora mängder kontrolluppgifter till Skatteverket som är av
	betydelse för kapitalbeskattningen.
	Med tanke på att förordningen öppnar upp för konkurrens mellan olika
	värdepapperscentraler inom EES, är det inte längre givet att aktier i
	avstämningsbolag eller andra finansiella instrument kommer att vara
	registrerade i just avstämningsregister hos Euroclear Sweden AB. Vissa
	sådana aktier och andra instrument kan i stället komma att registreras
	antingen i avstämningsregister hos en ny svensk värdepapperscentral
	eller i motsvarande register hos en utländsk värdepapperscentral som till-
	handahåller tjänster i Sverige.
	Euroclear Sweden AB tillhandahåller också andra tjänster, som an-
	vänds av avstämningsbolagen, t.ex. att betala ut ränta, utdelning eller
	annan avkastning. Dessa åtgärder medför i sin tur bl.a. skyldighet att
	lämna kontrolluppgifter till Skatteverket.
	Frågan är då hur det ska säkerställas att Skatteverket i framtiden får
	sådana kontrolluppgifter som i dag lämnas av Euroclear Sweden AB. Det
284	är mycket viktigt att Skatteverket även i fortsättningen får in dessa upp-
284

gifter och att de är riktiga. Det är därför önskvärt att kontrolluppgifter även fortsättningsvis lämnas i samma höga utsträckning.

Det är inte tillräckligt att den skattskyldige själv anger de belopp som kontrolluppgifterna avser i sin deklaration. För bl.a. en effektiv skatte- kontroll och riktiga beslut om slutlig skatt och beslut om pensions- grundande inkomst krävs således att tillförlitliga kontrolluppgifter läm- nas. Det ska göras av någon annan än den skattskyldige. Som framgår ovan anges uppgifter från kontrolluppgifter i inkomstdeklarationen. Riktiga kontrolluppgifter är således viktigt för att uppgifter ska kunna förtryckas i den inkomstsdeklaration som sänds ut till skattskyldiga.

Möjliga lösningar

I motsats till bestämmelserna om ansvaret för kupongskatt är inte regleringen av kontrolluppgiftsskyldigheten relaterad till just centrala värdepappersförvarare. Det anges alltså inte uttryckligen i SFL att den centrala värdepappersförvararen är ansvarig för att lämna kontroll- uppgifter i något avseende. Detta ansvar följer i stället av att Euroclear Sweden AB betalar ut utdelning och ränta m.m. Det är alltså den omständigheten att bolaget tillhandahåller vissa tjänster som utlöser skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Därför krävs det inte några ändringar i SFL för att ersätta termen central värdepappersförvarare med termen värdepapperscentral.

En lösning skulle kunna vara att införa en reglering av innebörden att avstämningsbolagen endast får anlita Euroclear Sweden AB. En sådan lösning skulle medföra att ansvaret för kontrolluppgifter inte förändras i praktiken. Med tanke på förordningens regler om valfrihet och konkurrens är detta dock inte möjligt att föreskriva. I avsnitt 7.4 föreslås dessutom att utländska motsvarande register ska jämställas med svenska avstämningsregister i bl.a. aktiebolagslagen. Detta förslag syftar till att möjliggöra den konkurrens som eftersträvas i förordningen.

Om Euroclear Sweden AB var skyldigt att lämna kontrolluppgift men utländska värdepapperscentraler inte var det, trots den ovan beskrivna valfriheten, skulle det kunna innebära att färre kontrolluppgifter lämnas till Skatteverket. En sådan ordning är bl.a. inte lämplig ur ett skattekontrollperspektiv.

En annan lösning skulle kunna vara att respektive avstämningsbolag är ansvariga för att lämna kontrolluppgifter. Det innebär dock en mycket betydande administrativ börda för de drygt 1 000 avstämningsbolagen och även en ökad administration för Skatteverkets del.

En värdepapperscentral som har auktorisation för att tillhandahålla anknutna tjänster får tillhandahålla sådana tjänster till avstämningsbolag. Det kan exempelvis gälla att betala ut utdelning. En sådan ordning är många gånger ekonomiskt rationell för de inblandade. Det är i en sådan situation vare sig lämpligt ur ett praktiskt perspektiv eller kostnads- effektivt att bolaget självt lämnar kontrolluppgifterna. I stället framstår det som ekonomiskt rationellt att värdepapperscentralen gör det, även om det rör sig om ett utländskt företag. En ordning som innebär att den som har hand om utbetalningen i fråga också lämnar uppgifter om aktuella belopp bör också garantera uppgifternas tillförlitlighet och underlätta

Skatteverkets hantering av kontrolluppgifterna.

285

En lösning som medför att ansvaret för kontrolluppgifter begränsas till svenska aktörer skulle också kunna avhålla avstämningsbolag från att anlita utländska värdepapperscentraler, om det innebär att avstämnings- bolagen själva får en ökad administrativ börda. Den lösningen får antas stå i strid med den fria rörligheten för tjänster i EUF-fördraget, inte minst sett mot bakgrund av reglerna i förordningen (jfr avsnitt 13.1).

Som berörs i avsnitt 13.1 ska de anknutna tjänsterna enligt förord- ningen, t.ex. avseende hantering av bolagshändelser, inklusive skatt, utövas inom ramen för respektive medlemsstats lagstiftning. Det är alltså möjligt att ställa krav i skatterättsligt hänseende på såväl svenska som utländska värdepapperscentraler.

De ovan anförda omständigheterna talar för att den värdepappers- central som tillhandahåller en viss tjänst som utlöser skyldighet att lämna kontrolluppgift, bör vara skyldig att lämna en sådan uppgift. Det gäller oavsett om det rör sig om Euroclear Sweden AB eller någon annan värdepapperscentral inom EES. Svenska och utländska värdepappers- centraler bör således behandlas lika. Detsamma gäller om en annan juridisk person än en svensk eller en utländsk värdepapperscentral tillhandahåller sådana tjänster. Detta torde dock inte vara ekonomiskt rationellt att låta någon annan än värdepapperscentralen att vidta sådana åtgärder, men kan inte uteslutas. Genom denna lösning finns förutsättningar för att kontrolluppgifter ska lämnas i tillräckligt hög utsträckning och att uppgifterna ska vara tillförlitliga.

En förutsättning för den föreslagna ordningen bör vara att värde- papperscentralen i fråga har auktoriserats för den aktuella tjänsten. I annat fall är det inte tillåtet enligt förordningen att tillhandahålla den (artikel 16.2). Detta behöver dock inte uttryckligen anges i SFL.

Sammantaget finns det alltså inte skäl för några mer omfattande ändringar i SFL med anledning av förordningen. Den föreslagna lösning- en utvecklas i det följande.

Den föreslagna lösningen

Svenska värdepapperscentraler kan antas vara väl förtrogna med relevanta bestämmelser om kontrolluppgiftsskyldighet i SFL. För utländska värdepapperscentraler, dvs. värdepapperscentraler som är etablerade i ett annat land inom EES än Sverige (se avsnitten 7.4 och

8.4), som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige finns det på motsvarande sätt skäl att anta att de har kännedom om de svenska bestämmelserna och kommer att följa dem.

Den fria rörligheten för tjänster enligt EUF-fördraget och förord- ningens regler om rätt att välja värdepapperscentral medför att även en utländsk värdepapperscentral som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige kan komma att tillgodoräkna eller betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning på uppdrag av ett avstämningsbolag. En utländsk värdepapperscentral kan också få i uppdrag av ett avstäm- ningsbolag att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen eller vidta någon annan handling som medför kontrolluppgiftsskyldighet enligt SFL (se ovan om kontrolluppgiftsskyldighet).

För att möjliggöra att även dessa utländska värdepappercentraler

kommer att lämna relevanta kontrolluppgifter till Skatteverket, är det

286

lämpligt att reglera att de ska lämna in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter enligt vissa kapitel i SFL. Åtagandet bör också omfatta kontrolluppgifter om sådana förhållanden som avses i 20 kap. 1 § och 22 kap. 17 § SFL, dvs. de situationer då värdepappers- centralen enligt överenskommelse fullgör kontrolluppgiftsskyldighet som i första hand gäller för någon annan. Liknande åtaganden finns i dag om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkring och om gåva (se 23 kap. 6 och 7 §§ SFL).

Som framgår ovan föreslås i prop. 2014/15:41 att det tas in ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap., Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Förslagen i propositionen föreslås träda i kraft den 1 april 2015. Även kontrolluppgiftsskyldighet som regleras i det kapitlet bör omfattas av åtagandet (mer om FATCA nedan).

Åtagandet bör lämnas på fastställt formulär och innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämnings- bolaget. Kravet på fastställt formulär är teknikneutralt och begränsar inte möjligheterna att använda elektronisk kommunikation (se prop. 2010/11:165 s. 856). Vad som avses med nödvändiga identifikations- uppgifter bör regleras närmare i SFF. Det är Skatteverket som fastställer formulär och tillhandhåller formulären (22 kap. 3 § SFF).

Som framgår ovan kan det inte uteslutas att det kan vara någon annan utländsk juridisk person än en värdepapperscentral som för ett avstäm- ningsbolag vidtar ovan nämnda åtgärder som kan medföra kontroll- uppgiftsskyldighet enligt SFL, varför regleringen även bör omfatta sådana utländska juridiska personer.

En ny bestämmelse om åtagande bör således föras in i 23 kap. 8 § SFL och en ändring bör göras av bestämmelsen om fastställda formulär i 38 kap. 2 § SFL.

FATCA

I prop. 2014/15:41 föreslås att det ska tas in en ny lag, IDKL, som ska tillämpas av rapporteringsskyldiga finansiella institut för att identifiera finansiella konton som innehas av amerikanska personer och därför är rapporteringspliktiga. IDKL är en del i den lagstiftning som syftar till att genomföra det s.k. FATCA-avtalet med USA.

Begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut definieras i 2 kap. 19 § IDKL. En värdepapperscentral kan vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Den föreslagna definitionen förutsätter dock att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är ett svenskt finansiellt institut eller ett utländskt finansiellt institut med ett fast driftställe i Sverige.

I de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värde- papperscentral, är ett kontoförande institut det finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de finansiella instrument som ett sådant konto omfattar, och det kontoförande institutet är därför bättre lämpat än värdepapperscentralen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som krävs för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I de fallen föreslås därför i propositionen att det kontoförande institutet i stället för värdepapperscentralen har ansvaret

287

för att genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporterings- pliktiga konton (se avsnitt 6.2.1 i prop. 2014/15:41).

Vidare föreslås bestämmelser i SFL som innebär en skyldighet för kontoförande institut att lämna de uppgifter till värdepapperscentralen som krävs för att denne ska kunna identifiera rapporteringspliktiga konton och att i vissa fall lämna uppgift till värdepapperscentralen om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum. Det kontoförande institutet har inte tillgång till all information som behövs för att lämna kontrolluppgift på egen hand. Situationen är alltså sådan att det kontoförande institutet och värdepapperscentralen delar på den information som behövs för att kunna uppfylla kraven som ställs på ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Hela ansvaret som ett rapport- eringsskyldigt finansiellt institut har behöver dock åläggas antingen värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet i dessa fall. I Sverige föreslås ansvaret läggas på värdepapperscentralen.

I andra länder synes dock en annan lösning ha valts. I en samförstånds- förklaring till Danmarks FATCA-avtal anges t.ex. att ansvaret i dessa fall ska ligga på det andra finansiella institutet och inte på värdepappers- centralen. Det torde innebära att Danmark ålägger danska kontoförande institut att lämna uppgifter om rapporteringspliktiga konton medan Sverige, som nämnts, ålägger svenska värdepapperscentraler att lämna sådana uppgifter. Det innebär att om värdepapperscentralen är dansk samtidigt som det kontoförande institutet är svenskt kommer ingen av dem att åläggas skyldigheterna som rapporteringsskyldigt finansiellt institut med avseende på det rapporteringspliktiga kontot hos värde- papperscentralen.

För att en sådan situation inte ska kunna uppstå bör den i propositionen föreslagna 2 kap. 19 § IDKL ändras så att även utländska värdepappers- centraler kan vara rapporteringsskyldiga finansiella institut i Sverige om förutsättningarna för det i övrigt är uppfyllda. Till följd av detta bör även den föreslagna 8 kap. 1 § IDKL ändras så att skyldigheten för konto- förande institut att tillämpa 4–8 kap. i stället för värdepapperscentralen även gäller i fråga om utländska värdepapperscentraler. Detsamma gäller skyldigheten för värdepapperscentralen att sammanställa och tillhanda- hålla viss information till det kontoförande institutet.

Vidare bör den föreslagna 34 kap. 9 a § SFL ändras så att skyldigheten för kontoförande institut att lämna de uppgifter till värdepapperscentralen som krävs för att denne ska kunna identifiera rapporteringspliktiga konton enligt IDKL och skyldigheten att i vissa fall lämna uppgift till värdepapperscentralen om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum även ska gälla i fråga om utländska värdepappers- centraler.

Ändringar bör således göras av 2 kap. 19 § och 8 kap. 1 § IDKL samt 34 kap. 9 a § SFL.

Skatteavdrag för preliminär skatt

I SFL finns det även bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag för preliminär skatt, dvs. att innehålla den skatt som preliminärt ska betalas. Skyldigheten gäller den som betalar ut bl.a. ränta, utdelning eller

288

annan avkastning som är skattepliktig enligt IL. Skatteavdrag ska göras
vid varje tillfälle då utbetalning sker (10 kap. 2 § SFL).
I fråga om ränta och utdelning som lämnas i pengar och som omfattas
av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 17 eller 19 kap. SFL (se ovan) ska
som huvudregel skatteavdrag göras (10 kap. 15 § SFL). Skatteavdrag ska
som en huvudregel också göras från sådan annan avkastning än kapital-
vinst som hänför sig till fordringsrätter eller delägarrätter och som utgör
intäkt i inkomstslaget kapital, i den mån kontrolluppgift ska lämnas och
avkastningen betalas ut tillsammans med ränta eller utdelning som
omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet. Vissa undantag från skyldigheten
att göra skatteavdrag finns (10 kap. 16–18 §§ SFL). I 10 kap. 20 § SFL
finns bestämmelser om återbetalning av skatteavdrag som har gjorts med
för högt belopp.
En skattedeklaration ska lämnas bl.a. av den som är skyldig att göra
skatteavdrag (26 kap. 2 § 1 SFL). Skatteavdrag ska redovisas i en arbets-
givardeklaration och den ska innehålla uppgift om den sammanlagda
ersättning som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för och
sammanlagt avdraget belopp (26 kap. 19 § 1 och 2 SFL). Skatter som ska
redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då dekla-
rationen ska ha kommit in till Skatteverket (62 kap. 3 § första stycket
SFL).
Om skyldigheten att göra skatteavdrag inte har fullgjorts, ska skatte-
tillägg tas ut (49 kap. 9 § SFL).
Precis som när det gäller kontrolluppgifter är det viktigt att säkerställa
att skatteavdrag görs och betalas in till Skatteverket i framtiden på
samma sätt som Euroclear Sweden AB gör i dag. Se vad som sägs ovan
om åtagande om att lämna vissa kontrolluppgifter.
Även skyldigheten för centrala värdepappersförvarare, i framtiden
värdepapperscentraler, enligt SFL att innehålla preliminär skatt relaterar
till en anknuten tjänst enligt förordningen om förbättrad värdepappers-
avveckling och om värdepapperscentraler. Den förutsätter nämligen att
värdepappersförvararen har åtagit sig att betala ut ränta, utdelning eller
annan avkastning som är skattepliktig enligt IL.
Om en utländsk värdepapperscentral kommer att betala ut ränta, utdel-
ning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt IL på uppdrag för
ett avstämningsbolag, bör den utländska värdepapperscentralen på
samma sätt som för kontrolluppgifter, ge in ett åtagande till Skatteverket
om att göra skatteavdrag. Åtagandet bör lämnas på fastställt formulär och
innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen
och avstämningsbolaget. Kravet på fastställt formulär är teknikneutralt
och begränsar inte möjligheterna att använda elektronisk kommunikation
(prop. 2010/11:165 s. 856). Vad som avses med nödvändiga identifika-
tionsuppgifter bör regleras närmare i SFF. Att ett åtagande regleras i
10 kap. om att göra skatteavdrag och ett annat åtagande regleras i 23 kap.
om att lämna vissa kontrolluppgifter behöver inte innebära att två åtagan-
den ska lämnas in till Skatteverket. Det är Skatteverket som fastställer
formulär och tillhandahåller formulären (22 kap. 3 § SFF). För att under-
lätta för utländska värdepapperscentraler kan det vara lämpligt att ett
formulär fastställs, som innehåller bägge åtagandena.
Som framgår ovan kan det inte uteslutas att det kan vara någon annan
utländsk juridisk person än en värdepapperscentral som för ett avstäm-	289

ningsbolag betalar ut ränta, utdelning eller annan avkastning som medför skyldighet att göra skatteavdrag enligt SFL, varför regleringen även bör omfatta sådana utländska juridiska personer.

En ny bestämmelse om åtagande bör således föras in i 10 kap. SFL och en ändring bör göras av bestämmelsen om fastställda formulär i 38 kap. 2 § SFL.

ISIN-nummer och Euroclear Sweden AB

En fråga av stor praktisk betydelse för skatteförfarandet är den regist- rering och klassificering av alla svenska finansiella instrument som sker genom att varje slag av sådant instrument tilldelas en särskild siffer- kombination, ett s.k. ISIN-nummer. En sådan klassificering görs av bl.a. aktier, obligationer, optioner och derivatinstrument. ISIN är en förkort- ning av den engelska termen International Securities Identification Number och följer en särskild s.k. ISO-standard. Klassificeringen och registeringen gör det möjligt för bl.a. Skatteverket att, utifrån uppgifter från Euroclear Sweden AB, på ett relativt enkelt sätt skilja mellan olika slag av finansiella instrument, vilket har betydelse för beskattningen och information om olika värdepapper. Klassificeringen och tilldelningen sköts av en organisation i varje land eller i vissa fall en regional organisa- tion för flera länder (NNA). I Sverige är det Euroclear Sweden AB som har denna uppgift. Det varierar vilka slag av organisationer som har den uppgiften i andra länder. Respektive nationell organisation samarbetar i sin tur med en internationell organisation som koordinerar arbetet med ISIN-nummer på global nivå (Association of National Numbering Agencies, ANNA).

Eftersom varje ISIN-nummer är unikt är det från Skatteverkets utgångspunkt normalt sett tillräckligt att den som lämnar kontrolluppgift anger det aktuella numret i det sammanhanget. Baserat på detta nummer kan sedan Skatteverket förtrycka rätt uppgifter i inkomstdeklarationen. Detta förutsätter dock att Skatteverket har tillgång till kompletta listor med de ISIN-nummer som förekommer. För närvarande bistår Euroclear Sweden AB Skatteverket bl.a. med uppgifter om listor på samtliga klassificerade svenska finansiella instrument och ISIN-nummer. Utan dessa uppgifter skulle det krävas att den skattskyldige själv lämnar mer omfattande uppgifter än det som nu förekommer. Eftersom tillgången till ISIN-nummer har en stor betydelse för Skatteverkets möjligheter till förtryckning av inkomstdeklarationen är detta en mycket viktig fråga för skatteförfarandet.

Det saknas anledning att anta att förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler skulle medföra att Euroclear Sweden AB i framtiden skulle välja att samarbeta med Skatteverket i mindre grad än den som bolaget gör i dag. Däremot finns det skäl att fråga sig vilka konsekvenser som inträffar i fråga om ISIN- klassificering om en eller flera svenska värdepapperscentraler utöver Euroclear Sweden AB auktoriseras eller om svenska avstämningsbolag väljer att registrera finansiella instrument hos en utländsk värdepappers- central (se avsnitt 7.4). Den första möjligheten, att ytterligare svenska värdepapperscentraler förekommer, finns redan i dag till följd av att

något legalmonopol för Euroclear Sweden AB inte gäller. Det andra

290

14Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

14.1	Kontoföringslagen och följdändringarna i
	annan lagstiftning

Promemorians förslag: Ändringarna i kontoföringslagen och följd-
ändringarna i övrig lagstiftning ska träda i kraft den 1 januari 2016.
Centrala värdepappersförvarare som vid ikraftträdandet av ändring-
arna i kontoföringslagen har auktorisation enligt kontoföringslagen får
fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser. Detta
ska gälla till dess att en ansökan om auktorisation som värde-
papperscentral enligt förordningen om förbättrad värdepappersav-
veckling och om värdepapperscentraler har prövats slutligt och under
förutsättning att en sådan ansökan har getts in till Finansinspektionen
senast den 31 december 2015 eller vid den senare tidpunkt som i före-
kommande fall framgår av artikel 69.2 i förordningen. I ett sådant fall
tillämpas äldre bestämmelser även för kontoförande institut och
förvaltare som har antagits av den centrala värdepappersförvararen.
Om en ansökan inte har getts in senast vid angivna tidpunkt eller om
tillstånd vägras, ska den centrala värdepappersförvararen upphöra med
verksamheten.
Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före
ikraftträdandet och för sekretess i fråga om ärenden om innehav av
aktier eller andelar i en central värdepappersförvarare.
Skälen för promemorians förslag: Förordningen om förbättrad
värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler är direkt tillämp-
lig. Som berörs i avsnitt 6.1 förutsätter dock vissa regler i förordningen
att en rad olika nationella bestämmelser införs. Dessutom krävs
lagstiftningsåtgärder även i de fall svensk rätt kommer i konflikt med
förordningens regler. Förordningen innebär en harmonisering inom EU
av ett lagstiftningsområde som tidigare har varit medlemsstaternas eget
ansvar. Auktorisering av de företag som i förordningen benämns värde-
papperscentraler har således tidigare skett enligt nationella regler. Bland
annat detta förhållande medför att det finns skäl att överväga vid vilken
tidpunkt som lagändringarna ska träda i kraft och i vilken utsträckning
som de nuvarande bestämmelserna ska fortsätta att gälla under en över-
gångsperiod.
Förordningen trädde i kraft den tjugonde dagen efter att den
offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, dvs. den 17
september 2014 (artikel 76.1). Vissa av reglerna i förordningen ska dock
inte börja tillämpas förrän vid en senare tidpunkt (artikel 76.2–76.6).
Däremot förutsätter förordningen att medlemsstaterna har utsett de
behöriga myndigheterna enligt förordningen senast i mitten av december
2014. Enligt förordningen ska de behöriga myndigheterna nämligen
senast vid denna tidpunkt göra en anmälan till Esma om vilka institut
som drivs som värdepapperscentraler och ge in en förteckning över vissa
bolagsrättsliga bestämmelser (artikel 69.1 respektive artikel 49.1 tredje		293

stycket). Sverige har dock redan uppfyllt kravet på att utse en behörig myndighet genom den ändring av förordningen med instruktion för Finansinspektionen som berörs i avsnitt 8.1.

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler innehåller vissa övergångsbestämmelser. Av särskilt intresse i det sammanhanget är att de företag som vill ansöka om auktorisation som värdepapperscentral ska göra det inom sex månader från dagen för ikraftträdandet av samtliga tekniska standarder för tillsyn antagna enligt vissa artiklar i förordningen (artikel 69.2). Fram till dess att ett beslut om auktorisation har fattats ska respektive nationella regler om auktorisation av värdepapperscentraler fortsätta att gälla (artikel 69.4). Det kan antas att samtliga relevanta tekniska standarder kommer att ha trätt i kraft omkring sommaren eller början av hösten 2015. Om så blir fallet innebär det att de företag som vill ansöka om auktorisation som värdepapperscentral i Sverige ska ge in sin ansökan till Finansinspek- tionen senast i början av 2016. Denna tidsgräns skulle dock kunna infalla senare, med tanke på att artikel 69.2 är kopplad till ikraftträdandet av de tekniska standarderna.

I vart fall Euroclear Sweden AB kommer med all sannolikhet att lämna in en ansökan om auktorisation. Det kan antas att bolaget inte kommer att vänta till slutet av den sexmånadersfrist som gäller. Finansinspektionens handläggning av ansökan kommer dock troligtvis att ta i vart fall några månader i anspråk. Sammantaget innebär dessa omständigheter att det är osannolikt att någon auktorisation kommer att beslutas av Finans- inspektionen före årsskiftet 2015/2016. Det medför att de lagändringar som föreslås i denna promemoria inte behöver träda i kraft före den 1 januari 2016. När auktorisation enligt förordningen beviljas, måste dock lagändringarna ha trätt i kraft.

Under mellantiden från ikraftträdandet av lagändringarna den 1 januari 2016 och den tidpunkt då auktorisation beviljas, förmodligen något senare under 2016, krävs det att kontoföringslagen tillämpas i dess nuvarande lydelse på den centrala värdepappersförvararen (Euroclear Sweden AB). I annat fall saknas det tillämpliga bestämmelser för verk- samheten. Med andra ord bör det tillstånd som central värdepappers- förvarare som Euroclear Sweden AB har fortsätta att gälla under mellan- tiden. Det krävs således en övergångsbestämmelse av innebörden att centrala värdepappersförvarare som vid ikraftträdandet av lagändringarna har auktorisation enligt 2 kap. kontoföringslagen får fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att en ansökan om auktorisation som värdepapperscentral enligt förordning har prövats slutligt. En förutsättning bör vara att en sådan ansökan har getts in till Finansinspektionen senast den 31 december 2015 eller vid den senare tidpunkt som eventuellt kommer att gälla enligt artikel 69.2 i förord- ningen, om de tekniska standarderna fördröjs. Om ansökan avslås, ska dock den centrala värdepappersförvararen upphöra med verksamheten. En sådan övergångsbestämmelse tillgodoser kravet i förordningen på att nationella bestämmelser ska fortsätta att gälla till dess att ett beslut om auktorisation har fattats (artikel 69.4).

Om en central värdepappersförvarare driver verksamhet med stöd av övergångsbestämmelsen, bör äldre bestämmelser tillämpas även för

294

kontoförande institut och förvaltare som har antagits av den centrala värdepappersförvararen.

De nya bestämmelserna om sanktioner bör inte tillämpas på överträdel- ser som har ägt rum före ikraftträdandet. Anledningen till det är att sanktionerna i sådant fall skulle ges en retroaktiv verkan, vilket inte är förenligt med legalitetsprincipen.

Äldre bestämmelser bör tillämpas även i fråga om sekretess för ärenden om innehav av aktier eller andelar i en central värdepappers- förvarare. En bestämmelse om sådan sekretess finns i dag i 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen. I avsnitt 8.5 föreslås att bestäm- melserna i kontoföringslagen om ägarprövning avseende centrala värde- pappersförvarare upphävs. Som en följd av detta föreslås i samma avsnitt att bestämmelserna i 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen om sekretess för uppgifter i ärenden om sådan prövning inte längre ska omfatta centrala värdepappersförvarare. Sekretessen bör dock fortsätta att tillämpas på ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

14.2Aktiebolagslagen

Promemorians förslag: Ändringarna i aktiebolagslagen ska träda i kraft den 1 januari 2016.

I fråga om avtal om registrering av aktier i avstämningsregister som ingåtts före ikraftträdandet av ändringarna i aktiebolagslagen tillämpas äldre bestämmelser.

Bestämmelserna om styrelsens ansvar för aktieboken ska tillämpas från och med den 1 januari 2017, om inte avstämningsbolaget före dess ingår ett avtal om aktieboken med en värdepapperscentral och anmäler detta enligt 5 kap. 12 a §. För tiden fram till dess att en sådan anmälan görs, dock längst till och med den 31 december 2016, tillämpas äldre bestämmelser om centrala värdepappersförvarares ansvar för aktieboken.

Skälen för promemorians förslag: Ändringarna i aktiebolagslagen bör träda i kraft samtidigt som ändringarna i kontoföringslagen, eftersom det finns ett starkt samband mellan ändringarna i de båda lagarna.

Ett stort antal avstämningsbolag har ingått avtal med Euroclear Sweden AB om registrering av aktier i avstämningsregister. Enligt gällande rätt finns det inte något krav på att ett sådant avtal ska vara skriftligt (5 kap. 12 § tredje stycket aktiebolagslagen). Förslaget om att avtal om regist- rering i avstämningsregister eller motsvarande register ska vara skriftliga (se avsnitt 7.4), bör inte tillämpas retroaktivt.

Förslaget om ett avtal om ansvar för aktieboken innebär en nyhet i förhållande till gällande rätt. Med tanke på att det krävs att emittenterna ingår nya avtal med en värdepapperscentral eller en värdepapperscentral från tredjeland, är det lämpligt att tillåta en viss övergångstid för denna omställning. Avstämningsbolag för vilket avstämningsregister har upp- rättats före lagens ikraftträdande bör därför senast den 31 december 2016 träffa ett avtal om ansvaret för aktieboken med en värdepapperscentral

eller en värdepapperscentral från tredjeland. Som berörs i avsnitt 7.5 ska

295

bolaget anmäla för registrering i aktiebolagsregistret vilken värde- papperscentral eller värdepapperscentral från tredjeland som har anlitats. För tiden fram till dess att anmälan ges in, dock längst t.o.m. den 31 december 2016, bör då äldre bestämmelser fortsätta att gälla. Det innebär att lagändringarna under alla förhållanden ska tillämpas senast från och med den 1 januari 2017, även om något avtal om ansvaret för aktieboken inte har träffats eller om namnet på värdepapperscentralen eller värde- papperscentralen från tredjeland inte har anmälts. Genom att anmälan ska ske kommer det vara möjligt för utomstående att kontrollera vilka bestämmelser som gäller i fråga om ansvaret för aktieboken. En värde- papperscentrals befattning med aktieboken är visserligen en frivillig snarare än en obligatorisk uppgift enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler (se avsnitt 7.5). Det bör dock vara godtagbart att äldre bestämmelser fortsätter att tillämpas i fråga om ansvaret för aktieboken under en övergångsperiod.

14.3Skattelagstiftningen

Promemorians förslag: Lagändringarna i KupL, SFL och IDKL ska träda i kraft den 1 januari 2016.

De nya bestämmelserna i KupL ska tillämpas på utdelning som betalas ut efter den 31 december 2015.

Äldre bestämmelser i KupL ska gälla för utdelning som utbetalas av en central värdepappersförvarare som enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till ändringarna i kontoföringslagen får fortsätta med sådan verksamhet efter den 31 december 2015 till dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt.

De nya bestämmelserna om åtaganden i SFL tillämpas första gången på åtaganden som lämnas efter utgången av 2015.

Ändringarna i 34 kap. 9 a § SFL och IDKL tillämpas första gången i fråga om kalenderåret 2016.

Skälen för promemorians förslag: Ändringarna i KupL, SFL och IDKL bör träda i kraft den 1 januari 2016.

Bestämmelserna i KupL bör tillämpas på utdelning som betalas ut efter den 31 december 2015.

De förslagna ändringarna i KupL är en följd av att den centrala värdepappersförvararens ansvar för kupongsskatt tas över av värdepapp- erscentralerna (se avsnitt 13.1). Den centrala värdepappersförvararen får dock fortsätta att driva verksamhet enligt äldre bestämmelser under en övergångsperiod (se avsnitt 14.1). Under denna period bör äldre bestäm- melser i KupL tillämpas på utdelning på aktier i avstämningsbolag.

De nya bestämmelserna i SFL om att utländska värdepapperscentraler i vissa fall ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att göra skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning respektive om att lämna vissa kontrolluppgifter om ränta, utdelning och annan avkastning m.m. ska tillämpas första gången på åtaganden som lämnas efter utgången av 2015 (se avsnitt 13.2).

296

15 Förslagens konsekvenser

15.1Förslagens syfte och alternativa lösningar

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler syftar till en säker, effektiv och smidig avveckling av finansiella instrument inom EES. Problem som har identifierats i sammanhanget avser förhållandevis höga risker och kostnader i samband med gränsöverskridande avveckling jämfört med motsvarande avveck- ling som sker inom ett land. Avsaknaden av en effektiv inre marknad för avveckling anses ha bidragit till sämre effektivitet och högre risker i samband gränsöverskridande transaktioner, samtidigt som sådana transaktioner väntas fortsätta att öka och nationella värdepapperscentraler väntas bli alltmer sammankopplade.

Förordningen trädde i kraft i september 2014 och blir direkt tillämplig i medlemsstaterna efter det att relevanta delegerade akter och tekniska standarder, som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) utarbetar förslag till, har antagits av kommissionen och även trätt i kraft. Förordningen berör värdepapperscentraler, emittenter och övriga marknadsdeltagare. I några fall, exempelvis gällande krav att överlåtbara värdepapper ska ha kontobaserad form, blir förordningens regler tillämpliga vid andra tidpunkter.

Genom förordningen kommer värdepapperscentraler att omfattas av harmoniserade regler på EU-nivå, i stället för att som hittills vara reglerade på nationell nivå. Emittenter ges en möjlighet att låta registrera värdepapper som har tagits upp till handel på reglerade marknader eller som handlas på en handelsplats hos vilken värdepapperscentral som helst inom EES. Genom förordningen kommer marknadsdeltagare att omfattas av harmoniserade regler angående tidpunkten för avveckling (inom två bankdagar efter avslut) och regler som avser att främja avveckling i rätt tid. De senare aspekterna av handeln med värdepapper har hittills varit föremål för självreglering.

När det gäller alternativa lösningar begränsas promemorians förslag i huvudsak till sådana som har bedömts vara nödvändiga för att anpassa svensk rätt till förordningen. Bestämmelserna i förordningen är i de flesta fall direkt tillämpliga i varje medlemsstat och förutsätter inget inför- livande.

15.2 Konsekvenser för värdepapperscentraler

En integrerad marknad för avveckling av finansiella instrument har
presenterats som en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera
väl. Om införandet av harmoniserade regler på EU-nivå innebär att nya
och annorlunda krav ställs på en värdepapperscentral, så är det i så fall en
följd av förordningen, som är direkt tillämplig i varje medlemsstat, och
inte ett resultat av förslagen i denna promemoria.
Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till att avveckla
hinder för gränsöverskridande konkurrens. Mot bakgrund av värde-
papperscentralernas systemvikt har det ansetts angeläget att ge marknads-	299
	299

deltagare en möjlighet att välja tjänsteleverantör för att därigenom minska beroendet av någon enskild leverantör av tjänster som tillhanda- hålls av värdepapperscentraler. Det innebär att värdepapperscentraler, som en konsekvens av förordningens regler om gränsöverskridande tillträde, kan komma att påverkas av förändrade förutsättningar på de finansiella marknaderna i form av förskjutningar inom EES av var någonstans emission av och handel med finansiella instrument äger rum. Detta är i så fall en följd av förordningens direkt tillämpliga bestäm- melser.

Hittills gällande lagbestämmelser om att aktier i ett avstämningsbolag ska registreras i ett avstämningsregister, varmed menas ett svenskt sådant register, måste upphävas eftersom sådana bestämmelser strider mot förordningen. Det innebär att den svenska värdepapperscentralen kan komma att exponeras för gränsöverskridande konkurrens. Konsekvens- erna för Euroclear Sweden AB begränsas i någon mån genom att den värdepapperscentralen föreslås behålla möjligheten att erbjuda tjänster till svenska emittenter på oförändrade villkor. Till det kommer en ny möjlighet att erbjuda tjänster till emittenter i andra länder inom EES på gränsöverskridande basis, i enlighet med förordningen. När det gäller emittenter som är etablerade i Sverige kan de inte förhindras att välja en eller flera andra värdepapperscentraler inom EES, i enlighet med förordningens bestämmelser.

Eftersom reglerna om kontoförande institut i kontoföringslagen före- slås kvarstå, kan Euroclear Sweden AB fortsätta att erbjuda individuellt separerade konton utan att behöva bära ensamt ansvar för det stora antalet kundrelationer som blir resultatet av individuella konton på den högsta nivån. Värdepapperscentralen är därmed oförhindrad att fortsätta använda det kontosystem som redan finns på plats och att tillhandahålla anknutna tjänster på denna grund.

Det bedöms sammantaget att den svenska värdepapperscentralens villkor inte påverkas mer än vad som är en nödvändig konsekvens av förordningens direkt tillämpliga bestämmelser.

15.3Konsekvenser för emittenter

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler inför en rätt för emittenter att låta registrera värdepapper som handlas på en reglerad marknad eller en annan handelsplats hos vilken värdepapperscentral som helst som är etablerad inom EES. En sådan rätt kan inte vara till nackdel för emittenter, eftersom de alltid kan välja att avstå från att utnyttja möjligheten.

Emittenternas rätt enligt förordningen att vända sig till andra värde- papperscentraler inom EES är emellertid inte obegränsad. Det gäller bl.a. att nationell bolagsrätt och annan rätt enligt vilken värdepapperen har emitterats ska fortsätta att gälla (artiklarna 23.3 e och 49.1 andra stycket i förordningen). Mot bakgrund av värdepapperscentralernas centrala funktion för emission av och handel med kontoförda värdepapper och vissa andra finansiella instrument (bl.a. kontoförda fondandelar) har det blivit nödvändigt att införa vissa följdändringar i svensk rätt.

300

Promemorians förslag innebär att villkoren i kontoföringslagen för att utnyttja den inhemska värdepapperscentralens tjänster behålls oföränd- rade. Det innebär att emittenter i vart fall inte är förhindrade att utnyttja de tjänster som tillhandahålls av den svenska värdepapperscentralen (Euroclear Sweden AB) på oförändrade villkor. En mindre förändring införs genom behovet av en marginell justering av Bolagsverkets avgift för registrering av ett avstämningsförbehåll i aktiebolagsregistret. Enligt uppgift från Bolagsverket uppskattas deras merkostnad till mellan 2 och 2,5 miljoner kronor. Den justerade avgiften väntas beröra de drygt 1 000 avstämningsbolag som finns i Sverige. Om merkostnaden täcks vid ett tillfälle motsvarar detta en avgift om 2000–2500 kronor per avstämnings- bolag. Om de initiala kostnaderna i stället fördelas över ett antal år blir behovet att höja avgiften i motsvarande grad mindre. Avgiften får vägas mot allmänintresset av att informera aktieägare och andra intressenter om vilken värdepapperscentral som ansvarar för avstämningsregistret och, i förekommande fall, för aktieboken. Till följd av förordningens bestäm- melser om att valfrihet ska råda vid registrering av vissa överlåtbara värdepapper i avstämningsregister är detta inte längre självklart. Några andra kostnader för emittenter väntas inte uppkomma som en följd av promemorians förslag.

Promemorians förslag innebär sammantaget att konsekvenserna för avstämningsbolagen minimeras samtidigt som de kommer i åtnjutande av en valfrihet som inte har funnits tidigare. På längre sikt kan villkoren för emittenter komma att förbättras till följd av det nya inslaget av gräns- överskridande konkurrens om värdepapperscentralernas tjänster som kan bidra till förbättrad effektivitet. Det är även möjligt att förutsättningarna för kapitalanskaffning förbättras genom att den inre marknaden fördjupas och förbättras.

15.4Konsekvenser för övriga marknadsdeltagare

Förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler syftar till en säker, effektiv och smidig avveckling av transaktioner med finansiella instrument, vilket främjar handeln på värdepappersmarknaden genom minskade risker och lägre kostnader för avveckling, särskilt på gränsöverskridande basis. Förordningens inrikt- ning bör därmed vara till övergripande nytta för marknadsdeltagare på villkor att kostnaderna inte blir alltför betungande.

Förordningen innehåller direkt verkande regler som träffar alla marknadsdeltagare, t.ex. krav på avveckling inom viss tid (två bankdagar efter avslut) och regler om syftar till att upprätta en god avvecklings- disciplin genom att främja avveckling på den avsedda avvecklingsdagen, utan försening. Dessa områden har i Sverige hittills omfattats av självreglering och förordningen kan därför medföra omställnings- kostnader och, möjligen, mer betungande åtaganden i samband åtgärder för att förhindra och hantera utebliven avveckling. Kostnader av detta slag är emellertid en direkt följd av förordningen som inte kan undvikas. Det bör samtidigt noteras att regler som dessa även kan vara till nytta för marknadsdeltagare. Harmoniserade regler för den s.k. avvecklingscykeln

301

	inom EES, dvs. kravet på avveckling inom två bankdagar, bör främja den
	inre marknaden på längre sikt genom att minska riskerna i samband med
	gränsöverskridande avveckling. På motsvarande sätt bör åtgärder som
	främjar en god avvecklingsdisciplin vara till nytta för den sammantagna
	gruppen av marknadsdeltagare. De åtaganden som följer av reglerna om
	avvecklingsdisciplin påverkar inte alla marknadsdeltagare lika utan
	främst de som ger upphov till utebliven avveckling. Det kan noteras att
	det avvecklingssystem för värdepapper som finns i Sverige och som
	drivs av Euroclear Sweden AB utmärks av en historiskt hög s.k.
	avvecklingsgrad (dvs. en låg andel utebliven avveckling). Dock har en
	viss nedgång i den genomsnittliga avvecklingsgraden för aktier kunnat
	noteras fr.o.m. slutet av 2009, varför förordningens regler om
	avvecklingsdisciplin ändå kan bedömas vara relevanta även för svenskt
	vidkommande (Riksbanken, Finansiell infrastruktur 2013, s. 28). De
	motsvarande kostnaderna för marknadsdeltagare, i förekommande fall, är
	en följd av förordningens direkt tillämpliga bestämmelser.
	Förordningen innehåller även regler om emittenternas fria val av
	värdepapperscentral inom EES. Den senare typen av regler medför ett
	behov att ändra i kontoföringslagens bestämmelser om kontoföring på
	den högsta nivån, vilket i sin tur medför ett behov av följdändringar i
	aktiebolagslagen, KupL och SFL.
	Det klargörs i promemorian att registreringsåtgärder på konton som
	tillhandahålls av en värdepapperscentral ska anses utgöra kontoföring på
	den högsta nivån, oavsett om de finansiella instrumenten i fråga har
	emitterats genom denna eller någon annan värdepapperscentral. I båda
	fallen ska kontoföringslagens bestämmelser om rättsverkan av registre-
	ringar vara tillämpliga, vilket utjämnar konkurrensvillkoren mellan olika
	typer av värdepapperscentraler (värdepapperscentraler för emittenter
	[issuer CSD] respektive värdepapperscentraler för investerare [investor
	CSD], se avsnitt 4.4). Detta torde förbättra de långsiktiga förutsätt-
	ningarna för konkurrens, utöver den konkurrensutsättning som antogs bli
	följden av att kontoföringslagen redan 1999 upphävde den dåvarande
	värdepapperscentralens (VPC) legalmonopol för kontoföring av aktier i
	avstämningsregister. Någon konkurrens om den värdepapperscentralens
	tjänster blev emellertid inte resultatet till följd av en påtaglig brist på
	alternativ. Om förutsättningarna för konkurrens förbättras denna gång
	bör det i så fall främja effektiviteten på längre sikt och därmed bli till
	nytta för marknadsdeltagare, både genom utökade valmöjligheter och
	genom bättre effektivitet som håller kostnaderna nere.
	I promemorian föreslås även att den rådande ordningen med separata
	kontoförande institut ska behållas, eftersom förordningen erbjuder en
	sådan möjlighet och det samtidigt är en nödvändig förutsättning för det
	rådande systemet för kontoföring på den högsta nivån som inbegriper
	möjligheten till individuella värdepapperskonton direkt i värdepappers-
	centralen. Det innebär att den kontostruktur som redan finns i Euroclear
	Sweden AB kan behållas, till nytta för investerare som även fortsätt-
	ningsvis vill utnyttja möjligheten att förvara sina värdepapper på
	individuellt separerade konton på den högsta nivån, vilket i sin tur
	innebär maximal säkerhet utan någon motsvarande merkostnad. Det
	bedöms vara av stort principiellt värde för svenska marknadsdeltagare att
302	det alltjämt finns ett fritt val mellan förvaring av finansiella instrument

på individuellt separerade konton i värdepapperscentralen och motsva- rande förvaring på förvaltarkonton hos en intermediär kontohållare (bank). Det ger investerarna en möjlighet att själva bedöma de varierande förutsättningar som finns när det gäller förvaringens grad av säkerhet, förekomsten av anknutna tjänster och tjänsternas sammanlagda kost- nader. Det fria valet bidrar även till att hålla kostnaderna nere genom förekomsten av konkurrens om förvaringstjänster.

Fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare föreslås kunna ges tillstånd att vara kontoförande institut för annans räkning när det gäller fondandelar. På detta sätt underlättas kontoföring av fondandelar som ingår i definitionen av finansiella instrument. En sådan möjlighet att antas som kontoförande institut kan inte bli till nackdel för berörda fondförvaltare. Resultatet blir i stället en utökad möjlighet för fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare att på eget initiativ hantera fondandelar på ett säkert och effektivt sätt.

Kontohavarnas rätt till insyn i avstämningsregister föreslås kvarstå när det gäller avstämningsregister som förs enligt svensk rätt. Denna insynsrätt omfattar bl.a. årliga besked om kontots innehåll per senaste årsskifte. Det är inte möjligt att i svensk rätt införa motsvarande bestämmelser om insynen i motsvarande register som förs som en central kontoföringstjänst av en värdepapperscentral i ett annat land inom EES. Om insynen i register av den senare typen försämras så är det i så fall en följd av en eller flera emittenters val av värdepapperscentral, som enligt förordningen inte kan förhindras.

Promemorians förslag bedöms sammantagna inte medföra några kost- nader för marknadsdeltagare utöver vad som är en följd av förordningens direkt verkande bestämmelser. Förslagen kan dock väntas medföra vissa långsiktiga vinster till följd av förbättrade förutsättningar för gräns- överskridande handel med finansiella instrument.

15.5Konsekvenser för det allmänna

Finansinspektionen

I promemorian föreslås att Finansinspektionen utses till behörig myndighet i enlighet med förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. Det föreslås samtidigt att inspektionen ges möjlighet att ta ut årliga avgifter för verksamheten och för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordningen.

Finansinspektionens verksamhet finansieras dels genom anslag på statsbudgeten, dels genom avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar som inspektionen får disponera. Företag som står under tillsyn betalar vidare årliga avgifter till Finansinspektionen som ska motsvara merparten av inspektionens anslagsfinansierade verksamhet. Den senare typen av avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten.

Eftersom den behöriga myndigheten ska lämna viss information till Esma med början redan den 16 december 2014 har det blivit nödvändigt att utse Finansinspektionen till behörig myndighet genom att under

303

hösten 2014 ändra i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen (se SFS 2014:1325).

Den framtida tillsynen av en eller flera värdepapperscentraler enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler väntas bli mer omfångsrik än som hittills har varit fallet enligt bestämmelserna i kontoföringslagen, avvecklingslagen och lagen om värdepappersmarknaden. Förordningen kompletteras av detaljerade och omfattande bestämmelser i delegerade akter när det gäller den behöriga myndighetens ansvar för att en värdepapperscentral ska tillämpa förordningens regler. Förordningen innehåller vidare bestämmelser om informationsutbyte mellan relevanta myndigheter och Esma som för- väntas bli mer tidskrävande än hittills, i synnerhet med beaktande av att det tidigare inte har funnits några motsvarande bestämmelser om informationsutbyte när det gäller tillsynen över värdepapperscentraler. Det finns även en regel om internaliserad avveckling som i relevanta fall ger upphov till kvartalsvis rapportering till den behöriga myndigheten som i sin tur ska vidarebefordra informationen till Esma. Den utökade verksamheten i dessa delar finansieras genom avgifter som förs på inkomsttitel.

Förordningen innehåller därutöver regler om avvecklingsdisciplin som träffar alla marknadsdeltagare och som kan komma att resultera i anmälningar till Finansinspektionen. Detta kan i vart fall inte uteslutas. Det bör emellertid noteras att marknadsdeltagarna har erfarenhet av att hantera problem i samband med utebliven avveckling, eftersom området hittills har omfattats av självreglering. Antalet anmälningar till Finans- inspektionen till följd av utebliven avveckling förväntas därmed bli begränsat. Ansökningar om auktorisation lämnas in endast vid enstaka tillfällen men blir av större omfattning. En ansökan om auktorisation blir särskilt omfattande om en värdepapperscentral skulle ansöka om tillstånd att själv tillhandahålla anknutna banktjänster.

En specifik fråga i sammanhanget avser övergången från hittills gällande nationella regler till det harmoniserade regelverket på EU-nivå som införs genom förordningen. Ändringar i nationell rätt till följd av förordningen väntas träda i kraft den 1 januari 2016, inbegripet bestämmelser som bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avgiftsuttag för att finansiera Finansinspektionens verksamhet. Förordningen själv kan emellertid komma att bli tillämplig i relevanta avseenden någon eller några månader tidigare. Esma ska senast den 18 juni 2015 lägga fram ett antal förslag till tekniska standarder. När dessa förslag har antagits av kommissionen i form av delegerade akter och även trätt i kraft, blir förordningens bestämmelser tillämpliga. Det är därför möjligt att en ansökan från Euroclear Sweden AB om förnyad auktorisation enligt förordningen lämnas till Finansinspektionen innan inspektionen har getts rätten att ta ut motsvarande avgift (en sådan ansökan ska lämnas inom sex månader räknat från tidpunkten för de relevanta delegerade akternas ikraftträdande).

Omauktorisation av Euroclear Sweden AB enligt förordningen väntas ta sin början tidigast under fjärde kvartalet 2015. Värdepapperscentralens omauktorisation utgör ett ärende under hösten 2015. Under samma tid väntas antalet anmälningar med anledning av reglerna om avvecklings-

304

disciplin vara mycket begränsat. En långsiktigt hållbar lösning väntas träda i kraft den 1 januari 2016.

Det föreslås att Finansinspektionen hanterar de kostnader som har samband med reformen inom befintliga ekonomiska ramar. För att täcka kostnader till följd av Finansinspektionens prövning av ansökningar och anmälningar föreslås att inspektionen, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, ges rätt att ta ut och disponera avgifter för prövning av sådana ärenden.

Bolagsverket

Enligt promemorians förslag ska avstämningsbolag anmäla till Bolagsverket vilken eller vilka värdepapperscentraler som bolaget har anlitat för att utföra vissa uppgifter för bolagets räkning. Uppgifterna avser dels registrering av bolagets aktier i ett avstämningsregister eller motsvarande register som förs av en utländsk värdepapperscentral, dels åtagandet att ansvara för aktieboken. Bolagsverket ska anteckna uppgifterna i aktiebolagsregistret.

För Bolagsverkets vidkommande blir det således en fråga om att hantera ny information i aktiebolagsregistret. Även om det inte blir en fråga om att byta värdepapperscentral ska de motsvarande uppgifterna ändå antecknas i registret inom viss tid. Därmed ges aktieägare och andra berörda parter full insyn i var kontoföring av bolagens aktier äger rum och vem som ansvarar för aktieboken.

De nya uppgifterna bedöms medföra ett behov att övergångsvis uppdatera aktiebolagsregistret. Som nämnts bedöms antalet avstämnings- bolag, vars uppgifter ska kompletteras, överstiga 1 000. Eftersom en betydande andel av alla avstämningsbolag är privata bolag, utan spritt aktieägande, är det tänkbart att styrelsen i många fall väljer att behålla ansvaret för aktieboken. I sådana fall krävs det inte någon uppdatering av aktiebolagsregistret i den delen. Om någon sådan anteckning inte görs senast den 31 december 2016 övergår ansvaret för aktieboken till bolagets styrelse. Uppgiften att registrera bolagets aktier i ett avstäm- ningsregister, eller motsvarande register, måste dock alltid utföras av en värdepapperscentral, varför en anteckning i aktiebolagsregistret om den saken blir nödvändig under alla förhållanden. I den mån uppgiften även fortsättningsvis utförs av Euroclear Sweden AB blir det dock en fråga om att införa en och samma upplysning i aktiebolagsregistret.

Det kan komma att krävas ingrepp i Bolagsverkets it-system. Det finns även ett behov av att initialt uppdatera informationen i aktiebolags- registret. Efter det att aktiebolagsregistret har blivit uppdaterat med upp- gift om bolagens val av värdepapperscentral väntas det fortsatta behovet att uppdatera aktiebolagsregistret bli begränsat. Behovet av fortlöpande uppdatering blir beroende av i vilken takt avstämningsbolag väljer att låta registrera sina aktier hos utländska värdepapperscentraler. Det är förväntat att denna utveckling kommer att ske gradvis och att omfatt- ningen inledningsvis kommer att vara mycket begränsad.

Bolagsverkets verksamhet finansieras genom avgifter. Det föreslås att Bolagsverket hanterar de kostnader som har samband med reformen inom befintliga ekonomiska ramar. För att täcka kostnader till följd av

behovet att utöka informationen i aktiebolagsregistret föreslås att

305

Bolagsverket, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, ges rätt att ta ut och disponera avgifter för att tillgodose det behovet.

Skatteverket

Förslagen i KupL om att den centrala värdepappersförvararens ansvar innehållande, redovisning och betalning av kupongskatt tas över av värdepapperscentralerna (se avsnitt 13.1), kommer att leda till ökade kostnader för Skatteverket i form av handläggning av åtaganden, in- formation samt granskning och kontroll.

Förslagen i SFL om att utländska värdepapperscentraler i vissa fall ska ge in ett åtagande på fastställt formulär till Skatteverket om att göra skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning respektive om att lämna vissa kontrolluppgifter om ränta, utdelning och annan avkastning m.m., kommer att innebära ökade kostnader för Skatterverket för handläggning av dessa åtaganden. Därutöver tillkommer kostnader för bl.a. framtagande av blanketter och andra informationsinsatser samt kontroll.

Det är svårt att i nuläget uppskatta omfattningen av Skatteverkets tillkommande arbete och kostnader. Utgångspunkten är att merkostnader för Skatteverket får hanteras inom befintliga och beräknade anslagsramar inom utgiftsområdet. Regeringen avser att följa utvecklingen avseende resursbehovet för arbetet.

Konsekvenser i övrigt

Finansinspektionens beslut får överprövas av allmän förvaltnings-dom- stol. Finansinspektionen får också ansöka hos allmän förvaltnings- domstol om att en sanktion ska beslutas mot en fysisk person, om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts. Tillströmningen av mål till berörd domstol förväntas dock inte öka nämnvärt till följd av det.

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndig- heten i samband med platsundersökningar hos en värdepapperscentral eller en juridisk person till vilken värdepapperscentralen har utkontrakt- erat verksamhet. Det framstår dock som mindre sannolikt att sådan hand- räckning kommer att behövas i någon påtaglig omfattning.

Såvitt kan förutses har de förslag som lämnas i promemorian inga ytterligare konsekvenser för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda. Det förutses inte att statsbudgeten ska påverkas eftersom eventuella merkostnader ska hanteras inom befintliga ramar.

306

16Författningskommentar

16.1Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §

Paragraferna gäller överförmyndarens möjligheter att trygga förvalt- ningen av en omyndig persons egendom genom vissa särskilda åtgärder.

I första stycket 4 i respektive paragraf ersätts termen central värde- pappersförvarare med termen värdepapperscentral. Den senare termen omfattar värdepapperscentraler som är etablerade inom EES (se vidare definitionen i 1 kap. 3 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, kontoföringslagen). Uttrycket rättigheter som registreras enligt kontoföringslagen ersätts också med uttrycket registreras i avstämningsregister enligt kontoföringslagen eller motsvarande utländskt register. Den senare ändringen innebär alltså att vissa utländska register jämställs med svenska avstämningsregister, se vidare författningskommentaren till 1 kap. 10 a § aktiebolagslagen (2005:551). De värdepapperscentraler som avses i paragrafen är alltså svenska värdepapperscentraler eller utländska värdepapperscentraler som tillhandahåller tjänster i Sverige, t.ex. genom att registrera aktier i svenska avstämningsbolag i en utländsk motsvarighet till ett avstäm- ningsregister enligt kontoföringslagen.

Övervägandena finns i avsnitten 6.2, 6.3 och 7.4.

16 kap. 10 a §

Paragrafen gäller skyldigheten för bl.a. banker att lämna vissa uppgifter till överförmyndaren.

I andra stycket ersätts termen central värdepappersförvarare med termen värdepapperscentral (se författningskommentaren till 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §).

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

2 §

Paragrafen gäller fullbordan av en gåvoutfästelse.

Till följd av att rubriken till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ändras görs en följdändring i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
3 §
Paragrafen gäller fullbordan av en gåvoutfästelse avseende en rättighet
som manifesteras i aktiebrev, löpande skuldebrev och vissa andra hand-
lingar.
I andra stycket ersätts den inaktuella hänvisningen till den upphävda
aktiekontolagen (1989:827) av en hänvisning till lagen (1998:1479) om	307
	307

värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (se även författningskommentaren till 2 §). Hänvisningen till 8 kap. i den upp- hävda lagen ersätts av en hänvisning till 3 kap. 7–13 §§ lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. De sist- nämnda bestämmelserna gäller förvaltarregistrering av finansiella instru- ment. Det är alltså denna form av registrering som avses med att rättigheten förvaltas av en viss förvaltare (se vidare avsnitt 11). Termen underrättelse i sista meningen i andra stycket syftar på en sådan denuntiation som görs enligt 3 kap. 10 § tredje stycket lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (se vidare avsnitt 11.1).

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

	16.3	Förslaget till lag om ändring i
		kupongskattelagen (1970:624)
	2 §
	Ändringarna i paragrafen är en följd av att den centrala värdepappers-
	förvararens ansvar för innehållande, redovisning och betalning av ku-
	pongskatt tas över av värdepapperscentralerna.
	Begreppen ”värdepapperscentral, ”svensk värdepapperscentral” och
	”utländsk värdepapperscentral” har samma innebörd som i 1 kap. 3 §
	lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finans-
	iella instrument. Det innebär i sin tur att begreppet ”värdepapperscentral”
	har samma innebörd som i artikel 2.1.1 i förordningen om förbättrad
	värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. En ”svensk
	värdepapperscentral” är en värdepapperscentral som är ”etablerad” – dvs.
	hör hemma – i Sverige medan en utländsk värdepapperscentral är en
	värdepapperscentral som är ”etablerad” – dvs. hör hemma – i ett annat
	land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
	Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 13.1.
	7, 8, 9, 10, 11, 11 b, 11 c, 12, 20, 22 och 25 §§
	Ändringarna i paragraferna är en följd av att den centrala värdepap-
	persförvararens ansvar för innehållande, redovisning och betalning av
	kupongskatt tas över av värdepapperscentralerna. Dessutom görs vissa
	redaktionella ändringar i 8, 9, 10, 11, 12, 22 och 25 §§.
	Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 13.1.
	11 a §
	Ändringarna i paragrafen är en följd av att den centrala värdepappers-
	förvararens ansvar för innehållande, redovisning och betalning av ku-
	pongskatt tas över av värdepapperscentralerna.
	Av paragrafen framgår att ansvaret för innehållande, redovisning och
	betalning av kupongskatt i fråga om utdelning på aktier i avstämnings-
	bolag som inte är förvaltarregistrerade ligger på bolaget, om bolaget inte
	har uppdragit åt en värdepapperscentral att sända ut utdelningen. De
308	värdepapperscentraler som kan komma i fråga är en svensk värdepap-

perscentral eller en utländsk värdepapperscentral som bedriver verksam- het från fast driftställe i Sverige (första stycket 1) eller en utländsk värde- papperscentral som inte bedriver verksamhet från fast driftställe i Sverige (första stycket 2). För en utländsk värdepapperscentral utan fast drift- ställe i Sverige krävs dessutom enligt första stycket 2 att värdepappers- centralen förbolaget har gett in ett åtagande till Skatteverket om att an- svara för innehållande, redovisning och betalning av kupongskatt. Av uttrycket ”gett in ett åtagande” följer att åtagandet ska vara skriftligt. I paragrafen finns inte någon bestämmelse om när åtagandet ska ges in till Skatteverket. Genom att åtagandet förutsätter att avstämningsbolaget har uppdragit åt värdepapperscentralen att sända ut utdelningen ligger det i sakens natur att åtagandet ska ges in innan värdepapperscentralen betalar ut utdelningen. Det sker lämpligen ske i samband med att värdepappers- centralen har kommit överens med avstämningsbolaget om att ta ansvar för kupongskatten.

Begreppet ”fast driftställe” har samma innebörd som i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229). Av den bestämmelsen följer att be- greppet omfattar en sådan filial som avses i 9 kap. 2 lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och artikel 25.1 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att åtagandet enligt första styck- et andra punkten ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget. Med uttrycket ”nödvän- diga identifikationsuppgifter” avses t.ex. namn, postadress och organisa- tionsnummer eller motsvarande utländskt nummer. Det är Skatteverket som fastställer formulär och tillhandahåller dessa.

Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 innebär att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2016. Enligt punkten 2 ska bestämmelserna i 2, 7–9, 10–12, 20, 22 och 25 §§

tillämpas på utdelning som betalas ut efter den 31 december 2015.

Av punkten 3 följer att äldre bestämmelser ska fortsätta att tillämpas på utdelning som betalas ut av en central värdepappersförvarare som enligt punkten 2 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2015:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finans- iella instrument, förkortad kontoföringslagen, får fortsätta med sådan verksamhet efter den 31 december 2015 till dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt. Se kommentaren till punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till kontoföringslagen.

Övervägandena finns i avsnitten 14.1 och 14.3.

309

16.4Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

3 §

Paragrafen innehåller upplysningar om vilka särskilda bestämmelser som finns i fråga om rätten för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige.

Hänvisningen i punkten 6 till bestämmelserna om centrala värdepapp- ersförvarare i 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument utgår. Ändringen görs till följd av att 2 kap. i den lagen upphör att gälla och att några motsvarande bestämmelser inte finns i den nya lydelsen av lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, som är den lagens nya rubrik. Regler om rätten för utländska värdepapperscentraler att etablera en filial finns i stället i artikel 25.1 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

16.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Rubriken till lagen ändras till lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

1 kap.

1 §

I paragrafen finns en beskrivning av innehållet i lagen. En rubrik av den innebörden tas in närmast före paragrafen.

Första stycket ändras på så sätt att det anges att bestämmelserna i lagen syftar till att komplettera förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. Eftersom förordningen är direkt tillämplig och EU-rätten har företräde framför svensk rätt, har alltså bestämmelserna i lagen karaktären av kompletteringar i förhållande till förordningen, som har företräde framför lagen (se avsnitt 6.1). Frågan om kontoföring berörs i andra stycket.

I andra stycket anges att det finns särskilda bestämmelser om konto- föring av finansiella instrument i lagen. Detta uttryck definieras i 3 § (se även avsnitt 7.2). Kontoföring av finansiella instrument regleras inte närmare i förordningen.

Till följd av reglerna i förordningen upphävs det nuvarande tredje stycket (se avsnitt 8.3)

Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 7.2.

310

2 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Den nuvarande bestäm- melsen i paragrafen om auktorisation som central värdepappersförvarare ersätts av reglerna om av auktorisation av värdepapperscentral i bl.a. artikel 16 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler (se avsnitt 8.3). Av den anledningen upphävs 2 kap. som behandlar auktorisation av centrala värdepappersförvarare.

I första stycket anges att lagen som huvudregel tillämpas endast på svenska värdepapperscentraler samt på kontoförande institut och förval- tare som har antagits av en sådan värdepapperscentral. Termen svensk värdepapperscentral definieras i 3 §. Förordningen om förbättrad värde- pappersavveckling och om värdepapperscentraler reglerar den verksam- het som drivs av samtliga värdepapperscentraler inom EES, inklusive värdepapperscentraler från tredjeland som driver verksamhet här. Lagen tillämpas dock endast på verksamhet som drivs i Sverige och som således faller under svensk jurisdiktion. Av den anledningen anges också i första stycket att lagens bestämmelser i viss utsträckning tillämpas på bl.a. utländska värdepapperscentraler. Den termen definieras i 3 §.

I andra stycket anges att vissa bestämmelser tillämpas på var och en som driver viss verksamhet. För det första avses den som driver verk- samhet som värdepapperscentral utan att vara berättigad till det enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler, framför allt då auktorisation saknas (9 kap. 6 §). För det andra avses verksamhet som drivs av någon till vilken en värdepappers- central har utkontrakterat sin verksamhet (9 kap. 8 §, se särskilt första stycket).

I fråga om lagens tillämpningsområde kan det nämnas att det i 4 kap. finns bestämmelser om bl.a. vad som får registreras i avstämnings- register. Dessa bestämmelser riktar sig i första hand till värdepappers- centralerna, men har givetvis även betydelse för emittenterna (avstäm- ningsbolagen).

3 §

Paragrafen innehåller definitioner av olika termer och uttryck som före- kommer i lagen.

De olika termer och uttryck begrepp som definieras anges i bokstavs- ordning. I fråga om definitionen av finansiella instrument förtydligas att aktier och vissa aktierelaterade rättigheter som avser avstämningsbolag som är privata aktiebolag ska jämställas med finansiella instrument vid tillämpningen av lagen (se avsnitt 6.4). Det påverkar lagens tillämpnings- område.

Därutöver görs ändringar till följd av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. En definition av termen avstämningsregister tas in. Definitionen hänvisar till 4 kap. 1 § och innebär därför ingen ändring i sak (se avsnitt 7.1). Definitionen av termen värdepapperscentral ersätter den nuvarande definitionen av termen central värdepappersförvarare. Därutöver tas det in definitioner av termerna svensk värdepapperscentral, utländsk värdepapperscentral och värdepapperscentral från tredjeland (se även författningskommen-

311

taren till 2 §). Slutligen tas det in en definition av termen utsett kredit- institut till följd av förordningen. Detta begrepp förekommer bl.a. i 9 kap.

	Övervägandena finns i avsnitten 6.2, 6.4, 7.1 och 7.2.
	4 §
	Paragrafen, som är ny, motsvarar närmast 1 kap. 1 § andra stycket i
	lagens nuvarande lydelse.
	I paragrafen anges på vilket sätt svenska värdepapperscentraler (se
	författningskommentaren till 2 och 3 §§) ska tillhandahålla en central
	kontoföringstjänst enligt förordningen om förbättrad värdepappers-
	avveckling och om värdepapperscentraler. Denna tjänst är en huvudtjänst
	enligt förordningen (se avsnitt A i bilagan till förordningen). Eftersom
	förordningen saknar närmare bestämmelser om hur kontoföringen ska gå
	till, preciseras detta i stället av respektive medlemsstat (se även författ-
	ningskommentaren till 1 §). Svenska värdepapperscentraler som är auk-
	toriserade att tillhandahålla en central kontoföringstjänst ska göra detta
	genom att föra avstämningsregister. Det framgår av att definitionen av
	uttrycket kontoföring av finansiella instrument innehåller termen avstäm-
	ningsregister. Såväl termen avstämningsregister som uttrycket konto-
	föring av finansiella instrument definieras i 3 § (se även författningskom-
	mentaren till den paragrafen). Närmare bestämmelser om avstämnings-
	register finns i 4 kap.
	I aktiebolagslagen (2005:551) jämställs vissa utlänska register med
	svenska avstämningsregister (se 1 kap. 10 a §).
	Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
	5 §
	I paragrafen, som är ny, anges att Finansinspektionen är behörig myndig-
	het enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler. Det innebär att de befogenheter som för behöriga
	myndigheter följer direkt av förordningen eller EU-rättsakter som har
	antagits med stöd av förordningen är tillämpliga på Finansinspektionen.
	Det gäller t.ex. frågor om auktorisation av värdepapperscentraler.
	Övervägandena finns i avsnitt 8.1 (se även avsnitt 8.2 om s.k. relevanta
	myndigheter).
	6 §
	Paragrafen, som är ny, införs till följd av artikel 65.3 i förordningen om
	förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Den
	gäller anmälningar om missförhållanden, s.k. whistleblowing.
	I första stycket anges att värdepapperscentraler och kontoförande insti-
	tut ska tillhandahålla ändamålsenliga system för att från anställda om-
	händerta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelser som
	gäller för verksamheten inom företagen. Av uttrycket misstänkta över-
	trädelser följer att rapporteringen kan gälla överträdelser som ännu inte
	har blivit föremål för prövning av Finansinspektionen eller någon annan
	myndighet eller av domstol.
	Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgifts-
312	lagen.

Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 2 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Övervägandena finns i avsnitt 8.9.5.

7 §

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande i fråga om före- skrifter om handläggningen av ärenden om auktorisation av värdepap- perscentraler i Sverige. Den motsvarar 9 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande lydelsen av lagen. EU-kommissionen får anta tekniska standarder i fråga om auktorisationsförfarandet (se artikel 17.9 och 17.10 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler). Det kan dock tänkas att det trots dessa standarder finns ett behov av kompletterande föreskrifter.

Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

3 kap.

1 §

Paragrafen innehåller allmänna krav på de juridiska personer som en värdepapperscentral får anta som kontoförande institut.

I första stycket inskränks kretsen av juridiska personer som får antas som kontoförande institut genom att kategorin juridiska personer som har en betryggande kapitalstyrka m.m. utgår. Denna krets begränsas i stället till dels vissa offentliga institutioner, dels företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller motsvarande utländsk myndighetet (s.k. finansiella företag).

I första stycket 1 jämställs andra centralbanker med Riksbanken. Utländska offentliga institutioner som driver verksamhet som är jämför- bar med Riksgäldskontorets verksamhet jämställs också med kontoret. Ändringen föranleds av den ovan beskrivna inskränkningen av kretsen av kontoförande institut.

I första stycket 2 anges juridiska personer som står under Finans- inspektionens tillsyn. Med uttrycket under tillsyn avses inte registrering eller anmälningsskyldighet enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet. Alla juridiska personer som står under Finansinspektionens tillsyn uppfyller dock inte kraven i andra stycket. Dessa krav måste vara uppfyllda för att en viss juridisk person ska få antas som kontoförande institut.

I första stycket 3 jämställs vissa utländska juridiska personer med svenska juridiska personer som står under Finansinspektionens tillsyn. Med motsvarande tillsyn avses tillsyn av en myndighet på finansmark- nadsområdet, förutsatt att tillsynen är av åtminstone motsvarande omfatt- ning som enligt svensk lag. Såväl företag från länder inom EES som företag från tredjeland omfattas.

I andra stycket anges krav på kapital m.m. i fråga om de kontoförande instituten enligt första stycket 2 och 3. Kravet, som delvis motsvarar första stycket i lagens nuvarande lydelse, är alltså inte tillämpligt på t.ex. Riksbanken.

Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

313

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka registreringsåtgärder som kontoförande institut får vidta. Det rör sig om dels sådana åtgärder som vidtas för egen räkning, dels åtgärder för annans räkning. Med annans räkning avses t.ex. att ett värdepappersinstitut agerar för en kunds räk- ning.

Till följd av ändringarna i andra stycket utvidgas kretsen av juridiska personer som får tillåtas att vidta registreringsåtgärder för annans räk- ning.

Ändringen i andra stycket 3 innebär i huvudsak ingen ändring i sak (i fråga om den ändrade terminologin, se avsnitt 6.2).

Ändringen i andra stycket 5 innebär en utvidgning av kretsen av finan- siella företag som får vidta registreringsåtgärder för annans räkning (jfr författningskommentaren till 1 §). I första hand avses registrerings- åtgärder som gäller andelar i en värdepappersfond eller ett fondföretag som förvaltas av fondbolaget eller förvaltningsbolaget i fråga. Emellertid omfattas även registreringsåtgärder som avser andra fonder eller fond- företag, exempelvis då ett fondbolag har tillstånd för diskretionär portföljförvaltning enligt 1 kap. 4 § lagen (2004:46) om värdepappers- fonder eller vid s.k. insourcing (se avsnitt 10.3).

Även ändringen i andra stycket 6 utvidgar tillämpningsområdet för andra stycket. Bestämmelsen är dock begränsad till andelar i aktier i en alternativ investeringsfond som förvaltas av just den aktuella AIF-förval- taren.

Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

3 §

I paragrafen ersätts den nuvarande bestämmelsen om principerna om fritt tillträde och neutralitet med en hänvisning till de krav i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, som har en liknande innebörd. Ändringen är en följd av att förordningen har företräde framför svensk rätt.

Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

4 och 5 §§

I paragraferna görs endast språkliga moderniseringar och ändringar till följd av ändrad terminologi.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för kontoförande institut att lämna upplysningar till Finansinspektionen. Se även 9 kap. 5 §.

I första stycket görs ändringar till följd av den nya lydelsen av 1 §. Enligt den paragrafen får det inte längre förekomma några kontoförande institut som är företag som inte står under tillsyn av Finansinspektionen eller motsvarande utländsk myndighet, bortsett från centralbanker m.fl. Sådana företag kan därför inte längre åläggas att lämna uppgifter till

Finansinspektionen. I stället anges i paragrafen att denna skyldighet

314

gäller de svenska och utländska juridiska personer som avses i 1 § första stycket 2 och 3. Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag gäller alltså trots att företaget i fråga redan står under viss tillsyn. Det innebär bl.a. att ett utländskt företag är skyldigt att på begäran lämna uppgifter direkt till Finansinspektionen och inte endast till motsvarande myndighet i dess hemland. Det gäller dock under förutsättning att uppgifterna rör verk- samheten som kontoförande institut.

Ändringen i andra stycket är enbart av språklig karaktär. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

6 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilka regler i förord- ningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler som ska tillämpas på kontoförande institut (jfr artikel 31.2 i förordningen).

Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
6 b §
Paragrafen, som är ny, förbjuder kontoförande institut att delegera till
någon annan att utföra registreringsåtgärder i avstämningsregister.
Bestämmelsen bör ses i ljuset av att kontoförande institut redan utför
uppgifter på uppdrag av värdepapperscentralen i fråga och att reglerna i
förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap-
perscentraler är restriktiva när det gäller möjligheterna till utkontrakt-
ering och delegation (se artiklarna 30 och 31). Även lagen ställer upp
krav på kontoförande institut som är av betydelse i detta sammanhang (se
främst 1 och 2 §§). Dessa krav ska inte kunna kringgås genom att upp-
gifter utkontrakteras till någon som inte uppfyller kraven för konto-
förande institut.
Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
7 §
Paragrafen innehåller krav på vilka förvaltare som får antas av värde-
papperscentraler och kan jämföras med motsvarande krav för kontoför-
ande institut (se 1 och 2 §§). Det är inte heller ovanligt att ett och samma
företag är såväl förvaltare som kontoförande institut. Det gäller t.ex.
vissa banker.
I första stycket 1 hänvisas till de juridiska personer som får antas som
kontoförande institut för annans räkning (2 § andra stycket 1–4).
De institutioner som avses i första stycket 2 är delvis samma som avses
i 1 § första stycket 1.
I första stycket 3 anges kreditinstitut som har auktoriserats enligt
kapitaltäckningsdirektivet. Det rör sig alltså om företag som är etablerade
inom EES. Därutöver anges dock även kreditinstitut med huvudkontor i
tredjeland som är auktoriserade i det landet. Kreditinstituten kan också ha
tillstånd att driva värdepappersrörelse och därigenom omfattas av hänvis-
ningen i första stycket 1 till 2 § andra stycket 4.
I andra stycket, som är nytt, anges att kraven för deltagande i artikel
33.1 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde-	315

papperscentraler ska tillämpas vid antagande av förvaltare. Artikeln inne- håller krav för deltagande i ett avvecklingssystem. En värdepappers- central ska alltså tillämpa dessa krav när frågan om att anta en viss förvaltare prövas.

I tredje stycket, som motsvarar nuvarande andra stycket, görs endast språkliga och terminologiska ändringar.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

12 och 13 §§

I paragraferna görs endast språkliga och terminologiska ändringar.

	Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
	4 kap.
	1 §
	I andra stycket görs ett tillägg av innebörden att även reglerna i för-
	ordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers-
	centraler samt rättsakter som har antagits med stöd av förordningen ska
	ha företräde framför personuppgiftslagen vid förandet av avstämnings-
	register.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
	2 §
	Paragrafen gäller registrering av aktier och vissa aktierelaterade rättig-
	heter i avstämningsregister.
	I första stycket utgår bestämmelsen om att aktier i avstämningsbolag
	ska vara registrerade i ett avstämningsregister till följd av att lagen i
	huvudsak endast är tillämplig på svenska värdepapperscentraler. Bestäm-
	melsen finns i stället i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551). I stället
	erinras om den paragrafen i aktiebolagslagen. Även 1 kap. 10 a § aktie-
	bolagslagen är av betydelse i det avseendet. Bestämmelsen om att aktier i
	svenska bolag som inte är avstämningsbolag inte får registreras i avstäm-
	ningsregister ändras inte, med tanke på att den riktar sig till svenska
	värdepapperscentraler.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
	3 §
	I paragrafen görs endast en terminologisk ändring.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
	4 §
	Paragrafen gäller avtal om registrering av aktier i avstämningsregister (jfr
	5 kap. 12 § tredje stycket aktiebolagslagen [2005:551]).
	Andra stycket i paragrafens nuvarande lydelse upphävs till följd av reg-
	lerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
	värdepapperscentraler. Det innebär bl.a. att ett och samma avstämnings-
	bolag kan anlita två eller flera olika värdepappersförvarare för registre-
316	ring av aktier m.m. i bolaget. Det kan också nämnas att vissa utländska
316

register ska jämställas med svenska avstämningsregister vid tillämp- ningen av aktiebolagslagen (se 1 kap. 10 a § nämnda lag).

Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

5, 6, 12–15, 20 och 22 §§

I paragraferna görs språkliga och terminologiska ändringar. Därutöver görs följdändringar i 12–14 §§ till följd av att bestämmelserna om rättig- heter och skuldebrev som har utfärdats innan lagen blev tillämplig 7– 11 §§ upphävs.

Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 7.2.

5 kap.

1 och 5 §§

I paragraferna görs endast språkliga och terminologiska ändringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

7 kap.

1, 2, 3 och 5 §§

I paragraferna görs endast språkliga och terminologiska ändringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

2 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller ett undantag från det skadeståndsansvar som annars gäller för värdepapperscentraler enligt 2 §. Undantaget avser det fallet att en värdepapperscentral utkontrakterar (delegerar) verksam- het till en sådan offentlig enhet som avses i artikel 30.5 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler och de förutsättningar i övrigt som anges i den artikeln är uppfyllda. I prak- tiken gäller detta endast den situationen att en svensk värdepappers- central ansluter sig till Eurosystemets plattform T2S (se avsnitt 10.7). Observera att det förekommer en felaktighet i artikel 30.5 i den svenska språkversionen av förordningen (se avsnitt 10.7). Värdepapperscentralen svarar då inte för skada som beror på fel som kan hänföras till operatören av T2S. En annan sak är om denna operatör självt kan vara ansvarig.

Övervägandena finns i avsnitt 10.7.

8 kap.

1 och 2 a–4 §§

I paragraferna görs i huvudsak språkliga och terminologiska ändringar. Det görs dock även ett förtydligande i 3 § första stycket. Ordet

”närmare” tas bort i syfte att tydliggöra att det rör sig om ett bemyn- digande att meddela föreskrifter.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

317

2 §

Paragrafen gäller tystnadsplikt för anställda och före detta anställda hos värdepapperscentraler och kontoförande institut. Paragrafen ändras till följd av artikel 65.2 d i förordningen om förbättrad värdepappersavveck- ling och om värdepapperscentraler.

I andra stycket, som är nytt, tas det in en bestämmelse om tystnads- plikt. Den gäller för uppgift i en anmälan eller utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten i en värde- papperscentral eller ett kontoförande institut, dvs. vid s.k. whistleblowing (se avsnitt 8.9.6). De överträdelser som avses är bl.a. överträdelser av reglerna i förordningen och bestämmelserna i lagen. Tystnadsplikten gäller till skydd för såväl anmälarens som den utpekade personens identitet.

I tredje stycket, som är nytt, erinras om att andra bestämmelser gäller för sekretess i det allmännas verksamhet (se 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).

Paragrafen är utformad efter förebild av 1 kap. 10 § första och andra styckena lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Se författ- ningskommentaren till den paragrafen (prop. 2013/14:228 s. 305 f.).

Övervägandena finns i avsnitt 8.9.6.

9 kap.

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över svenska värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut.

I första stycket ersätts de nuvarande bestämmelserna med en upplys- ning om att det följer av 1 kap. 5 § och av reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler att Finansinspektionen utövar tillsyn över svenska värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut som har utsetts av en sådan värdepappers- central. Den behöriga myndighetens ansvar för tillsyn över värdepappers- centraler följer av artikel 10 i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. Tillsynsansvaret i fråga om utsedda kreditinstitut följer av artikel 61.2 i förordningen. Det finns dock en begränsning av detta ansvar som följer av artikel 60.1 i förordningen. Begränsningen avser efterlevnaden av vissa stabilitetskrav. Av den anledningen anges sist i första stycket att tillsynen över utsedda kredit- institut ska utövas med den begränsning som framgår av artikel 60.1 i förordningen.

Enligt 1 kap. 5 § är Finansinspektionen behörig myndighet i Sverige enligt förordningen.

I andra stycket erinras om att det i lagen finns särskilda bestämmelser om tillsynen över kontoförande institut (se 3 kap. 6 §).

Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över utländska värdepapperscentraler (jfr 1 §).

318

I första stycket ersätts de nuvarande bestämmelserna med en erinran om att det följer av 1 kap. 5 § och av reglerna i förordningen om förbätt- rad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler att Finans- inspektionen i viss utsträckning utövar tillsyn över utländska värdepap- perscentraler som tillhandahåller tjänster i Sverige. Den behöriga myn- dighetens ansvar för tillsyn över utländska värdepapperscentraler följer av artikel 24 i förordningen. Termen utländsk värdepapperscentral defi- nieras i 1 kap. 3 § och avser företag som är etablerade i ett annat land inom EES är Sverige. Tillsynen över värdepapperscentraler från tredje- land regleras emellertid i artikel 25 i förordningen. Finansinspektionen är enligt 1 kap. 5 § behörig myndighet i Sverige enligt förordningen. Om inspektionen är behörig att utöva tillsyn över en utländsk värdepappers- central enligt förordningen, tillämpas de bestämmelser som räknas upp i paragrafen.

Hänvisningen till 3 § innebär att en utländsk värdepapperscentral som tillhandahåller tjänster i Sverige är skyldig att lämna upplysningar till Finansinspektionen. Av hänvisningen till 5 § första stycket 1 följer att inspektionen får förelägga en sådan värdepapperscentral, eller exempel- vis någon som är anställd hos värdepapperscentralen, att tillhandahålla uppgifter och handlingar m.m. Hänvisningarna till 7, 13, 16 och 17 §§ innebär att Finansinspektionen får förelägga värdepapperscentralen, vid vite om det krävs, att vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande, och även besluta om en sanktionsavgift. Sådana ingripanden får dock tillgripas endast under de förutsättningar som anges i artikel 24.5 i förordningen. Bakgrunden till den begräsningen är att det i första hand är den behöriga myndigheten i den utländska värdepapperscentralens hemland, dvs. det land där den är etablerad, som har tillsynsansvaret. Vid beslut om sanktionsavgift tillämpas även bestämmelserna om verkställighet i 28–31 §§.

Hänvisningen till 8 § innebär att en platsundersökning får genomföras hos en filial i Sverige till en utländsk värdepapperscentral.

I andra stycket erinras om att det finns särskilda bestämmelser om avgifter för utländska värdepapperscentraler som har etablerat en filial i Sverige (se 26 §).

Övervägandena finns i avsnitten 8.1 och 9.8.

3 §

I paragrafen införs bestämmelser om skyldighet för värdepappers- centraler att lämna upplysningar till Finansinspektionen. De nuvarande bestämmelserna i paragrafen om återkallelse av auktorisation som central värdepappersförvarare ersätts av reglerna om återkallelse av auktori- sation av värdepapperscentral i artikel 20 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

Enligt första stycket ska en värdepapperscentral lämna upplysningar enligt föreskifter som meddelas med stöd av lagen. Bemyndigandet att meddela sådana föreskrifter finns i tredje stycket. Se även författnings- kommentaren till 3 § lagen om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

319

Av andra stycket följer att en värdepapperscentral är skyldig att lämna de upplysningar som Finansinspektionen begär, även i fråga om sådant som inte omfattas av föreskrifter enligt första stycket.

Paragrafen är utformad efter förebild av 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

4 §

Paragrafen innehåller en upplysning om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa upp- gifter ska lämnas till Statistiska centralbyrån i stället för till Finans- inspektionen. Det rör sig alltså inte om ett bemyndigande. Syftet med sådana föreskrifter är att uppgifter ska kunna samlas in till en särskild databas som drivs enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna (se avsnitt 8.4 med där angivna hänvisningar).

Paragrafen är utformad efter förebild av 23 kap. 2 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

5 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter, närmare bestämt möjligheten att förelägga någon att lämna uppgifter m.m. och inställa sig till förhör.

Enligt första stycket 1 får Finansinspektionen förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Med ”annan” avses den som kan förväntas ha uppgifter, handlingar eller annat av betydelse för inspektionens tillsyn. Det kan t.ex. röra sig om en förvaltare enligt 3 kap. 7 § eller ett utsett kreditinstitut enligt artikel 54 i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepap- perscentraler. Det kan också vara frågan om s.k. avvecklingsagenter (jfr skäl 62 i förordningen). Termen annan omfattar dock även andra, t.ex. fysiska personer som är innehavare av ett avstämningskonto, i den mån personen i fråga t.ex. kan förväntas lämna upplysningar av relevans för Finansinspektionens tillsyn. Frågor om upplysningsskyldighet beträf- fande kontoförande institut regleras dock i 3 kap. 6 §. Av det lagrummet följer att sådana institut är skyldiga att lämna vissa uppgifter till Finans- inspektionen. Bestämmelsen är inte avsedd att tillämpas på Riksbanken.

Av första stycket 2 följer att Finansinspektionen får förelägga den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör.

Vid behov får Finansinspektionen delge ett föreläggande eller en kallelse enligt första stycket enligt delgivningslagen (2010:1932). Den omständigheten att delgivning har skett i ett visst fall kan ha betydelse för prövningen av om vite som har förelagts (se 7 §), ska dömas ut eller inte (se 6 § lagen [1985:206] om viten). Att ett föreläggande enligt denna paragraf får förenas med vite följer av 7 §.

Andra stycket innehåller ett undantag från skyldigheterna enligt första stycket. Det avser tystnadsplikten för advokater (se vidare prop.

2012/13:72 s. 56).

320

Paragrafen är utformad efter förebild av 23 kap. 3 § första och andra styckena lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 4 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

6 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om situationer när verk- samhet enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler drivs av någon som inte är berättigad till det.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamhet enligt förordningen utan att vara berättigad till det att upp- höra med verksamheten. Föreläggandet får kombineras med ett beslut om sanktionsavgift. Det är emellertid inte enbart värdepapperscentraler som får driva verksamhet enligt förordningen. Även centralbanker får göra det i viss omfattning (artikel 18.2).

Ingripande enligt förordningen får beslutas gentemot var och en (juridiska och fysiska personer) som driver sådan verksamhet som kräver auktorisation enligt förordningen (se även 1 kap. 2 § andra stycket). I vilken utsträckning auktorisation krävs framgår av artikel 16 respektive artiklarna 54 och 55.

Åtgärder enligt paragrafen får även vidtas mot den som driver verk- samhet som utsett kreditinstitut enligt artikel 54 i förordningen utan att vara berättigad till det.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får kombineras med ett beslut om sanktionsavgift enligt 16 § (se avsnitt 9.7.5).

Andra stycket avser ett annat slags föreläggande än första stycket, nämligen föreläggande om att lämna de upplysningar om verksamheten som Finansinspektionen behöver för att bedöma om det rör sig om verk- samhet enligt förordningen eller inte.

Enligt tredje stycket får ett föreläggande enligt såväl första som andra stycket även riktas mot den som i Sverige är verksam för ett visst före- tags räkning.

Paragrafen är utformad efter förebild av 25 kap. 17 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Övervägandena finns i avsnitten 9.5 och 9.7.3.

7 §

Enligt paragrafen, som är ny, får Finansinspektionen förena ett före- läggande enligt lagen med vite (se även författningskommentaren till 2 §). Bestämmelserna motsvarar 9 kap. 4 § i lagens nuvarande lydelse. Samtliga förelägganden enligt lagen får nu förenas med vite, vilket innebär en utvidgning i förhållande till nuvarande bestämmelser som endast omfattar förelägganden enligt 3 kap. 6 § och 9 kap. 2 §. Bestäm- melser om förelägganden förs även in i 5, 6 och 13 §§. Någon ändring är inte avsedd när det gäller förelägganden till kontoförande institut att lämna vissa upplysningar. Paragrafen omfattar även förelägganden att inställa sig till förhör enligt 5 § första stycket 2.

321

Vid föreläggande av och utdömande av vite tillämpas lagen (1985:206) om viten.

	Övervägandena finns i avsnitten 8.4, 9.7.3 och 9.8.
	8 §
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om befogenhet för
	Finansinspektionen att genomföra platsundersökningar hos bl.a. värde-
	papperscentraler (se även 2 § och författningskommentaren till den para-
	grafen).
	Första stycket är delvis utformat efter förebild av 23 kap. 4 § lagen
	(2007:528) om värdepappersmarknaden (se prop. 2006/07:115 s. 640 f.).
	Det krävs dock inte att det är nödvändigt att genomföra en platsunder-
	sökning för att det ska få ske. Det är i stället tillräckligt att det finns skäl
	för en sådan undersökning (se avsnitt 8.4).
	Andra och tredje styckena är utformade efter förebild av 3 kap. 1 §
	lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-
	derivat, centrala motparter och transaktionsregister (se prop. 2012/13:72
	s. 55).
	Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
	9 §
	Paragrafen, som är ny, motsvarar 23 kap. 11 § lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden, som enligt hänvisningen i 9 kap. 1 § första
	stycket i den nuvarande lydelsen av denna lag är tillämplig även på
	centrala värdepappersförvarare.
	Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
	10 §
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om i vilka fall Finans-
	inspektionen ska ingripa mot en värdepapperscentral eller ett utsett
	kreditinstitut. Bestämmelser om ingripanden mot fysiska personer finns i
	11 och 12 §§.
	Paragrafen är utformad efter förebild av 25 kap. 1 § lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
	11 §
	I paragrafen, som är ny, anges när Finansinspektionen får vidta olika
	typer av ingripanden mot fysiska personer som ingår i en värdepappers-
	centrals ledning. Bestämmelser om ingripande mot fysiska personer i
	ledningen för kreditinstitut som utses enligt artikel 54 i förordningen
	finns i 12 §. Bestämmelser om ingripande mot juridiska personer finns i
	10 §.
	I första stycket definieras den personkrets som kan bli föremål för
	ingripande, nämligen en styrelseledamot i värdepapperscentralen, värde-
	papperscentralens verkställande direktör eller ersättare för någon av dem.
	De överträdelser som ska kunna föranleda ingripande anges uttömmande
322	i punkterna 1–9. Uppräkningen motsvarar de överträdelser som anges i
322

artikel 63.1 a–i i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för ingripande. Ett ingripande får ske endast om värdepapperscentralens överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

I tredje stycket anges vilka ingripanden som kan bli aktuella för över- trädelser enligt första stycket. Ingripande får ske dels genom beslut att personen i fråga under en viss tid eller, vid upprepade allvarliga över- trädelser, permanent inte får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem i värdepapperscentralen, dels genom beslut om sanktionsavgift. Dessa ingripanden får användas tillsammans eller var för sig. Finansinspektionen får utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall avgöra vilket eller vilka ingripanden som bör komma i fråga.

Övervägandena finns i avsnitten 9.6, 9.7.6 och 9.7.7.

12 §

I paragrafen, som är ny, anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot fysiska personer som ingår i ledningen i ett sådant kreditinstitut som utses enligt artikel 54 i förordningen om för- bättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Bestäm- melser om ingripande mot fysiska personer i ledningen för en värdepap- perscentral finns i 11 §. Bestämmelser om ingripande mot juridiska per- soner finns i 10 §.

I första stycket definieras den personkrets som kan bli föremål för ingripande, nämligen en styrelseledamot i kreditinstitutet, dess verkstäl- lande direktör eller ersättare för någon av dem. De överträdelser som ska kunna föranleda ingripande anges uttömmande i punkterna 1–4. Uppräk- ningen motsvarar de överträdelser som anges i artikel 63.1 a, b, j och k i förordningen.

I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för ingripande enligt första stycket. Ett ingripande får ske endast om det utsedda kredit- institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

I tredje stycket anges vilka ingripanden som kan bli aktuella för överträdelser enligt första stycket. Ingripande får ske dels genom beslut att personen i fråga under en viss tid eller, vid upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem i det utsedda kreditinstitutet, dels genom beslut om sanktionsavgift. Dessa ingripanden får användas tillsammans eller var för sig. Finansinspektionen får utifrån förutsätt- ningarna i varje enskilt fall avgöra vilket eller vilka ingripanden som bör komma i fråga.

Övervägandena finns i avsnitten 9.6, 9.7.6 och 9.7.7.

13 §

Paragrafen, som är ny, innebär att Finansinspektionen får möjlighet att ingripa genom ett föreläggande om att vidta en viss åtgärd eller att upp-

höra med ett visst agerande. Den införs till följd av artikel 63.2 b i för-

323

ordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepappers- centraler (se avsnitt 9.7.2).

Paragrafen är utformad efter förebild av 4 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning och 4 kap. 2 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (se författningskommentaren till den förstnämnda bestämmelsen, prop. 2011/12:175 s. 40).

Av 7 § följer att ett föreläggande enligt paragrafen får förenas med vite.

Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.

14 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om återkallelse av aukto- risation för värdepapperscentraler och om varning.

I första stycket erinras om att regler om återkallelse av auktorisation finns i artiklarna 20 och 57 i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler. Av den anledningen utgår nuvarande bestämmelser i 3 § om återkallelse av auktorisation som central värdepappersförvarare (se avsnitt 8.3). Även bestämmelserna i 2 kap. upphävs.

Av andra stycket följer att Finansinspektionen får besluta om en varning vid andra slags överträdelser än de som enligt förordningen ska föranleda återkallelse av auktorisation.

Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4.

15 §

I paragrafen, som är ny, anges att Finansinspektionen får besluta om hur en värdepapperscentrals verksamhet ska avvecklas om auktorisationen återkallas. Ett beslut om återkallelse av auktorisation fattas med stöd av reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler (se författningskommentaren till 14 §). Paragrafen motsvarar 9 kap. 3 § femte stycket i den nuvarande lydelsen lagen.

Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4.

16 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspek- tionen får besluta om sanktionsavgift mot juridiska personer.

I första stycket framgår att i de fall Finansinspektionen har meddelat ett beslut om varning, får inspektionen besluta att en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut ska betala en sanktionsavgift. Bestämmelser om storleken på en sådan avgift finns i 17 §. Bestämmelser om verk- ställighet av en sådan avgift finns i 28–31 §§.

Av andra stycket framgår att avgiften tillfaller staten. Övervägande finns i avsnitten 9.7.5 och 9.8.

324

17 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om hur storleken på en sanktionsavgift för en värdepapperscentral och ett utsett kreditinstitut ska bestämmas (jfr 16 §).

I första stycket anges tre olika beräkningsmodeller för att fastställa taket på sanktionsavgiften, dvs. det högsta belopp som får beslutas. Bestämmelsen införs till följd av artikel 63.2 e och g i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Punkten 1 innebär ett fast belopp som per den 23 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 20 miljoner euro. Punkten 2 avser den eventuella vinst som erhölls genom regelöverträdelsen, om den går att fastställa. Det torde endast vara undantagsvis som en sådan vinst går att fastställa. Punkten 3 avser tio procent av den juridiska personens, alternativt kon- cernens, omsättning närmast föregående verksamhetsår. Normalt sett framgår omsättningen, när det gäller svenska företag och koncerner, av årsredovisningen respektive koncernredovisningen enligt årsredovis- ningslagen (1995:1554). I de situationer som avses i andra stycket får omsättningen i stället uppskattas. Det som avses är i fall när över- trädelsen har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller om de uppgifter som finns i redovisningen är bristfällig. Det högsta av de belopp som framkommer vid en uträkning enligt punkterna 1–3 utgör den högsta sanktionsavgift som får fastsällas.

Tredje stycket innebär att sanktionsavgiften inte får fastställas till ett så högt belopp att den juridiska personen efter beslutet inte uppfyller vissa kapitalkrav. Detta innebär ytterligare en begränsning av sanktions- avgiftens storlek. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 8 § tredje stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Övervägandena finns i avsnitt 9.7.5.

18 §

I paragrafen, som är ny, anges storleken på den högsta sanktionsavgift som får fastställas för en fysisk person. Motsvarande bestämmelser om högsta sanktionsavgift för juridiska personer finns i 17 §.

Övervägandena finns i avsnitt 9.7.7.

19 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förfarandet för beslut om sanktioner genom sanktionsföreläggande. Paragrafen är utformad efter förebild av förslag till ny 15 kap. 9 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet.

Enligt första stycket ska ingripanden mot en styrelseledamot i en värdepapperscentral eller ett utsett kreditinstitut, värdepapperscentralens eller kreditinstitutets verkställande direktör eller ersättare för någon av dem, avseende värdepapperscentralen respektive kreditinstitutets över- trädelser enligt 11 och 12 §§, prövas av Finansinspektionen genom sank- tionsföreläggande.

325

I andra stycket anges att ett sanktionsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig för en överträdelse föreläggs att inom viss tid god- känna det ingripande som föreläggandet avser.

Av tredje stycket följer att ett godkänt föreläggande gäller som en dom- stols lagakraftvunna avgörande. Ett godkänt sanktionsföreläggande såvitt avser sanktionsavgift kan därmed verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Av andra meningen framgår att ett godkännande som görs efter att den tid som angetts i föreläggandet har gått ut är utan verkan.

	Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
	20 §
	I paragrafen, som är ny, anges de uppgifter som ett sanktionsföre-
	läggande ska innehålla. Paragrafen är utformad efter förebild av förslag
	till ny 15 kap. 9 b § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i
	lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknads-
	området.
	För att kunna identifiera en överträdelse och avgränsa den mot andra
	förfaranden måste ett sanktionsföreläggande innehålla vissa specifika
	uppgifter. I första stycket anges vilka uppgifter som ett sanktionsföre-
	läggande ska innehålla. Bestämmelsen är uppbyggd på liknande sätt som
	48 kap. 6 § rättegångsbalken, som avser strafföreläggande.
	Enligt andra stycket ska sanktionsföreläggandet även innehålla en upp-
	lysning om att en ansökan om sanktion kan komma att ges in till dom-
	stol, om personen i fråga inte godkänner föreläggandet inom den tid som
	Finansinspektionen anger.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
	21 §
	I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om det som gäller i fråga om
	domstolsprövning för det fall ett sanktionsföreläggande enligt 20 § inte
	godkänts. Paragrafen är utformad efter förebild av förslag till ny 15 kap.
	9 c § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i lagråds-
	remissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet.
	Av första stycket följer att Finansinspektionen får ansöka hos allmän
	förvaltningsdomstol om att sanktionen ska beslutas. En sådan ansökan
	ska göras hos den förvaltningsrätt som har att pröva ett överklagande av
	Finansinspektionens eventuella beslut om ingripande mot värdepappers-
	centralen eller det utsedda kreditinstitutet för samma överträdelse.
	I andra stycket anges att det krävs prövningstillstånd för överklagande
	till kammarrätten.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
	22 §
	Paragrafen, som är ny, utgör en preskriptionsbestämmelse för sanktioner
	mot fysiska personer för värdepapperscentralens eller det utsedda kredit-
	institutets överträdelser. Paragrafen är utformad efter förebild av förslag
	till ny 15 kap. 9 d § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i
	lagrådsremissen Nya administrativa sanktioner på finansmarknads-
326	området.

Paragrafen innebär att en sanktion för en överträdelse enligt 11 eller 12 § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

Övervägandena finns i avsnitt 9.11.

23 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser som införs i svensk rätt med anledning av artikel 64 i förordningen om förbättrad värdepap- persavveckling och om värdepapperscentraler. I paragrafen anges vilka omständigheter hänförliga till överträdelsen som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner, dvs. ingripandeåtgärder, vid tillämpningen av detta kapitel. Även om paragrafen enligt dess ordalydelse riktar sig till Finansinspektionen, är den tillämplig även vid överklagande av ett sanktionsbeslut vid allmän förvaltningsdomstol eller vid en sådan domstols prövning av beslut om sanktion enligt 21 §.

En sammanvägd bedömning ska göras vid valet av sanktion. Enligt första stycket ska överträdelsens allvarlighet och varaktighet utgöra utgångspunkt för valet av sanktion. Särskild hänsyn ska även tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppstått för tredje man. Bestämmelsen är utformad i linje med ett stort antal straffrättsliga bestämmelser som anger under vilka omständigheter ett visst brott ska bedömas som grovt.

Av andra stycket följer att Finansinspektionen under vissa omständig- heter kan avstå från ingripande vid en överträdelse.

Paragrafen är i viss utsträckning utformad efter förebild av 15 kap. 1 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

24 §

Paragrafen, som är ny, anger hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen ska inverka på valet av sanktion.

Av första stycket följer att det vid valet av sanktion ska betraktas som en förmildrande omständighet om värdepapperscentralen eller det ut- sedda kreditinstitutet i fråga har samarbetat med Finansinspektionen på visst sätt. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 1 b § andra stycket 1 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I likhet med det som gäller enligt den lagen krävs det för tillämpningen av bestämmelsen att det är fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse och att den ansvarige självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över (se prop. 2013/14:228 s. 312). Även om det inte anges uttryckligen i lagtexten, är det givetvis av betydelse om den ansvarige snabbt upphör med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Bestämmelsen bör inte tolkas motsatsvis.

Som anges i artikel 64 e i förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler kan det finnas skäl för att ”säkerställa återbetalning av de vinster” som någon har erhållit eller de

”förluster som denne undvikit” genom överträdelsen, även om ett visst

327

samarbete med Finansinspektionen har skett. I ett sådant fall kan bestäm- melsen t.ex. tillämpas på så sätt att en sanktionsavgift sätts till ett visst lägre belopp, som dock inte understiger den aktuella vinsten av över- trädelsen, förutsatt att ett sådant belopp kan fastställas.

I viss mån kan den förmildrande omständighet som anges i andra stycket jämföras med bestämmelsen om strafflindring i 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken. Där anges att rätten i skälig omfattning ska beakta om den tilltalade i ett brottmål frivilligt har angett sig. Den nu aktuella bestämmelsen är dock vidare till sin innebörd och avser således inte endast en frivillig angivelse. Det kan således komma i fråga att välja en lindrigare sanktion med anledning av ett samarbete som skett t.ex. först efter det att Finansinspektionen har konstaterat en överträdelse, men innan utredningen är färdigställd. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte komma i fråga att tillämpa bestämmelsen på så sätt att en lindrigare sanktion väljs mot bakgrund av att den ansvarige har lämnat uppgifter om någon annans överträdelser, exempelvis om ett utsett kreditinstitut lämnar uppgifter om en värdepapperscentral.

Av andra stycket följer att det är en försvårande omständighet om den ansvariga värdepapperscentralen eller det ansvariga kreditinstitutet tidigare har gjort sig skyldigt till en överträdelse. Vid denna bedömning är det är av särskild betydelse om den nya överträdelsen är av likartat slag som den tidigare överträdelsen samt hur lång tid som har gått mellan dem. Det är särskilt försvårande om tidsperioden är kort eller om över- trädelserna är identiska. Om lång tid har förflutit mellan överträdelserna eller om de är av väsentligt olika slag, bör bestämmelsen inte tillämpas i försvårande riktning. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 1 b § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse (jfr a. prop. s. 312). Den kan också i viss mån jämföras med bestämmelsen om straff- skärpning på grund av återfall i 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Vid tillämpningen av den sistnämnda bestämmelsen är det också av betydelse i vilken mån det rör sig om likartade överträdelser (likartad brottslighet) och hur lång tid som har förflutit.

	Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
	25 §
	I paragrafen, som är ny, regleras vilka hänsyn som ska tas vid fast-
	ställandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen är utformad efter
	förebild av 15 kap. 9 § lagen (2004:297) om bank- och finansierings-
	rörelse (jfr prop. 2013/14:228 s. 313 f.).
	För bestämmelsens närmare innehåll i fråga om dess hänvisning till 23
	och 24 §§ hänvisas till författningskommentarerna till dessa lagrum. I
	övrigt innebär bestämmelsen att storleken på en sanktionsavgift ska
	regleras i höjande riktning för att exempelvis ta hänsyn till om en
	överträdelse inneburit en vinst eller minskade kostnader för värde-
	papperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet, men den kan också
	medföra att avgiften sänks till följd av exempelvis ett utdömt skadestånd.
	Sådana omständigheter ska däremot inte påverka valet av sanktion, utan
	endast beaktas vid fastställandet av avgiftens storlek. Med finansiell
	ställning avses exempelvis värdepapperscentralens eller det utsedda
328	kreditinstitutets årsomsättning, men även andra faktorer som exempelvis
328

ett utdömt skadestånd eller ålagd företagsbot bör kunna beaktas. Om det är fråga om en fysisk person ska hänsyn även tas till hans eller hennes finansiella ställning när avgiftens storlek bestäms.

Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

26 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om avgifter som Finans- inspektionen får ta ut.

Första stycket gäller avgifter för prövningen av ansökningar och anmälningar enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. De ärendeslag som avses är i första hand ansökningar om auktorisation av värdepapperscentraler (artikel 17) och auktorisation av utkontraktering eller utvidgning av tjänster (artikel 19), ansökningar om tilläggsauktorisation avseende anknutna banktjänster (artikel 55) och ansökningar om auktorisation av att utse ett kreditinstitut (artikel 55), ansökningar om utvidgning av anknutna banktjänster (artikel 56) samt anmälningar om tillhandahållande av tjänster i ett annat land inom EES (artikel 23).

Andra stycket motsvarar bestämmelsen i 23 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, som enligt den nuvarande lydelsen av denna lag ska tillämpas även på centrala värdepappersförvarare (se hän- visningen till denna bestämmelse i 9 kap. 1 § första stycket).

Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

27 §

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande i fråga om avgifter enligt 26 §.

Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

28–31 §§

Paragraferna, som är nya, innehåller bestämmelser om verkställighet av ett beslut om sanktionsavgift enligt 16–18 §§. Med formuleringen i 29 § om att beslut får verkställas enligt utsökningsbalken avses att verk- ställighet får ske utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalats. Paragraferna är utformade efter förebild av 25 kap. 25–28 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, se författningskommen- taren till dessa bestämmelser (prop. 2006/07:115 s. 645).

Verkställighet får vidtas mot svenska värdepapperscentraler och värde- papperscentraler som har etablerat en filial i Sverige. Det kan i fråga om utländska värdepapperscentraler som inte har etablerat en filial i Sverige nämnas indrivning av en sanktionsavgift enligt förevarande lag inte torde omfattas av reglerna i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder.

Övervägandena finns i avsnitt 9.11.

329

10 kap.

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande.

Ändringen i första stycket innebär att beslut i ärenden som avses i 9 kap. 5 och 9 §§, dvs. förelägganden om att lämna uppgifter eller att inställa sig till förhör och beslut om sammankallande av styrelsen inte får överklagas. I fråga om den senare bestämmelsen rör det sig endast om en följdändring. Inte heller beslut enligt 20 § 5 förvaltningslagen (1986:223) får överklagas. Sådana beslut gäller frågor om normgivning. Ändringen innebär också att beslut enligt förordningen om förbättrad värdepappers- avveckling och om värdepapperscentraler, t.ex. beslut om auktorisation, får överklagas (se avsnitt 8.7).

Andra stycket motsvarar en del av första stycket i paragrafens nuva- rande lydelse.

Tredje stycket motsvarar andra stycket i paragrafens nuvarande lydelse. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen, vid behov, får besluta att ett föreläggande om att upphöra med viss verksamhet enligt 6 §, ett före- läggande om rättelse enligt 13 § eller en återkallelse av auktorisation enligt 14 § första stycket ska gälla omedelbart. I fråga om den sist- nämnda bestämmelsen kan det dock nämnas att ett beslut om återkallelse av auktorisation fattas med stöd av reglerna i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.

	Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
	2 §
	Paragrafen, som är ny, införs till följd av artikel 66 i förordningen om
	förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Den är
	utformad efter förebild av 16 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder, se författningskommentaren till den
	bestämmelsen (prop. 2012/13:155 s. 518).
	Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
	Punkten 1 anger när lagen träder i kraft. Detta datum överensstämmer
	med ikraftträdandet av följdändringarna i övrigt lagstiftning.
	Punkten 2 innebär att centrala värdepappersförvarare, i praktiken en-
	bart Euroclear Sweden AB, får fortsätta driva verksamheten enligt äldre
	bestämmelser under viss tid och under vissa förutsättningar. En förut-
	sättning är att bolaget ansöker om auktorisation enligt förordningen om
	förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler senast
	den 31 december 2015. Det finns dock ett utrymme för att denna tids-
	gräns kan infalla ett senare datum. Av artikel 69.2 i förordningen följer
	nämligen att värdepapperscentralerna ska ansöka om auktorisation inom
	sex månader från ikraftträdandet av vissa tekniska standarder (se vidare
	avsnitt 14.1). Om dessa standarder t.ex. skulle träda i kraft först den
	1 september 2015 infaller den sista tillåtna ansökningsdagen den sista
	februari 2016. I ett sådant fall gäller alltså inte tidsgränsen den 31 decem-
	ber 2015. Om ansökan, i det ovan angivna exemplet, ges in inom tids-
330	fristen och därefter avslås, ska Euroclear Sweden AB upphöra med sin

verksamhet. Finansinspektionen får då besluta hur verksamheten ska av- vecklas, vilket innebär att bolaget inte nödvändigtvis får fortsätta att driva verksamheten under hela den återstående delen av ansökningsfrist- en.

Punkten 3 innebär att äldre bestämmelser ska tillämpas på överträdel- ser som har ägt rum före ikraftträdandet. Med överträdelser avses det- samma som i 9 kap. 10 §. Punkten innebär att sanktioner inte får beslutas mot fysiska personer för överträdelser som har ägt rum före ikraft- trädandet, eftersom några bestämmelser om sådana sanktioner inte gällde vid den tidpunkten.

Övervägandena finns i avsnitt 14.1.

16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden

1 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

I tredje stycket, som är nytt, införs en upplysingsbestämmelse av
innebörden att särskilda regler om avvecklingssystem för värdepapper
finns i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om
värdepapperscentraler. Att driva ett sådant avvecklingssystem är en av
flera huvudtjänster som värdepapperscentraler får ägna sig åt enligt
bilagan till förordningen (avsnitt A). De särskilda regler om avvecklings-
system som avses finns bl.a. i artiklarna 5 (avsedd avvecklingsdag), 6.3
(åtgärder för att förhindra utebliven avveckling), 7 (åtgärder för att
hantera utebliven avveckling), 18.2 (krav på auktorisation), 33 (krav för
deltagande), 34 (krav på öppenhet), 36 och 37 (krav på emissionens
integritet), 38 och 39 (skydd för deltagare m.fl.), 40 (kontantavveckling)
och 41 (obestånd). Se även definitonen av uttrycket avvecklingssystem
för värdepapper i artikel 2.1.10.
Reglerna i förordningen är direkt tillämpliga och har i förekommande
fall företräde framför bestämmelserna i lagen.
Det bör påpekats att förevarande lag är tillämplig på avvecklings-
system som avser såväl betalningar som värdepapper. Denna distinktion
utvecklas i avsnitten 4.2.3 och 4.2.4. De regler som finns i förordningen
avser dock enbart avvecklingssystem för värdepapper och har därför
ingen betydelse för avvecklingssystem för betalningar.
Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
2 §
Paragrafen innehåller definitioner av olika termer som förekommer i
lagen.
Definitionen av termen central värdepappersförvarare ersätts med en
definition av termen värdepapperscentral. Den senare termen omfattar
värdepapperscentraler som är etablerade inom EES (se vidare defini-
tionen i 1 kap. 3 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och
kontoföring av finansiella instrument).	331
	331

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

4 §

I paragrafen finns bestämmelser om administratörer av avvecklings- system.

I tredje stycket, som är nytt, erinras om den särskilda regel om driften av avvecklingssystem som finns i artikel 18.2 i förordningen om för- bättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler. Som redogörs för i författningskommentaren till 1 § finns det även andra regler i förordningen för avvecklingssystem. Artikel 18.2 har dock en särskild betydelse vid tillämpningen av förevarande paragraf, eftersom det anges i artikeln att auktoriserade värdepapperscentraler, inbegripet centralbanker som fungerar som värdepapperscentraler, får driva avveck- lingssystem för värdepapper.

Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om godkännande av avvecklingssystem. Ändringen innebär att termen central värdepapperförvarare ersätts med

termen värdepapperscentral. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

8 §

I paragrafen anges vilka juridiska personer som får vara deltagare i avvecklingssystem.

I första stycket 4 ersätts termen central värdepapperförvarare med termen värdepapperscentral. Den nya termen avser värdepapperscentraler som är etablerade och auktoriserade inom EES. Till följd av första stycket 7 jämställs dock värdepapperscentraler från tredjeland med värdepapperscentraler.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

16 §

I paragrafen finns bestämmelser om återkallelse av ett godkännande av ett avvecklingssystem.

I första stycket 1 ersätts uttrycket auktorisation som central värde- pappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument med uttrycket auktorisation som värdepapperscentral enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapp- erscentraler. Ändringen sker till följd av att regler om sådan auktorisation numera finns i förordningen och att de bestämmelser i lagen om kontoföring av finansiella instrument som avses upphävs (se avsnitten 8.3 och 9.7.4).

Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

332

16.7Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

1 kap.

9 §

Paragrafen innehåller en tabell som åskådliggör i vilka paragrafer i lagen som det finns bestämmelser om betydelsen av olika begrepp, termer och uttryck.

I uppräkningen läggs termerna värdepapperscentral och värdepappers- central från tredjeland till. Dessa termer definieras i nya 10 b §.

10 §

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser för avstämningsbolag. Ändringen i första stycket en följd av att rubriken till lagen

(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ändras till lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Andra stycket, som är nytt, innebär att aktier i ett avstämningsbolag ska vara registrerade i avstämningsregister för bolaget. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 4 kap. 2 § första stycket första meningen lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Eftersom den lagen i huvudsak tillämpas endast på svenska värdepapperscentraler överförs bestämmelsen till förevarande lag. Av nya 1 kap. 10 a § följer att registrering får ske även i en utländsk motsvarighet till ett avstäm- ningsregister. Att aktier i andra aktiebolag, dvs. kupongbolag, inte får vara registrerade i ett svenskt avstämningsregister framgår av 4 kap. 2 § första stycket lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument.

Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.4.

10 a §

Paragrafen, som är ny, gäller tillämpningen av vissa termer avseende värdepapperscentraler som är etablerade i ett annat land än Sverige.

Första stycket innebär att vissa utländska register ska jämställas med avstämningsregister vid tillämpningen av lagen. Innebörden av termen avstämningsregister framgår av 4 kap. 1 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (se även hän- visningen i 1 kap. 3 § i den lagen och definitionen av uttrycket konto- föring av finansiella instrument som finns i den paragrafen).

Tillägget görs mot bakgrund av att bestämmelserna om avstämnings- register i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument gäller endast för svenska värdepapperscentraler. Förevarande lag är dock tillämplig på alla svenska aktiebolag. Av förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler följer att emittenter inom EES under vissa förutsättningar ska få registrera finansiella instrument hos vilken värdepapperscentral som helst inom EES. Av förslagen i avsnitt 7.4 följer att denna rätt ska gälla för avstämningsbolag enligt svensk rätt. Det är därför inte tillräckligt att bestämmelserna i förevarande lag gäller svenska avstämningsregister. I

333

stället ska även sådana motsvarande register som förs som en central kontoföringstjänst enligt förordningen (avsnitt A i bilagan till förord- ningen) omfattas.

Vid bedömningen av vilka register som motsvarar ett svenskt avstäm- ningsregister bör hänsyn tas till att utländska värdepapperscentraler kan tillämpa en väsentligt annan kontostruktur än det VPC-system som används av Euroclear Sweden AB (se avsnitten 4.2.5 och 4.4). Med motsvarande register avses dock sådana register som värdepappers- centralen för själv, dvs. kontoföring på den högsta nivån (se avsnitten 7.1 och 7.4). En förvaltares eget depåsystem avses alltså inte. Det ska röra sig om registrering som sker inom ramen för en central kontoförings- tjänst enligt avsnitt A i bilagan till förordningen. Det innebär i sin tur att värdepapperscentralen i fråga ska vara auktoriserad för denna tjänst.

I den sista meningen i första stycket förtydligas att register som förs av värdepapperscentraler från tredjeland inte omfattas av bestämmelsen (se avsnitt 7.4). De värdepapperscentraler som omfattas av bestämmelsen är således värdepapperscentraler som är etablerade i ett annat land inom EES än Sverige (se termen utländsk värdepapperscentral i 1 kap. 3 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument. Termen värdepapperscentral definieras i 10 b § (se författningskommentaren till den paragrafen).

Enligt andra stycket ska med avstämningskonto jämställas ett mot- svarande konto i en utländsk värdepapperscentral (jfr ovan). Övervägandena finns i avsnitten 7.1 och 7.4.

10 b §

Paragrafen, som är ny, innehåller en hänvisning till lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i fråga om definitionen av termen värdepapperscentral (jfr 9 §). Defini- tionen innebär att värdepapperscentral är en samlingsterm för svenska och utländska värdepapperscentraler, dvs. sådana värdepapperscentraler som är etablerade inom EES.

Av sista meningen i paragrafen framgår att en värdepapperscentral från tredjeland ska jämställas med en värdepapperscentral enligt definitionen i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment, om inte något annat anges. Av 10 a § följer att register som förs av en värdepapperscentral från tredjeland inte ska jämställas med ett svenskt avstämningsregister. Det innebär att ett avstämningsbolag inte kan ingå ett avtal enligt 5 kap. 12 § tredje stycket med en värdepapperscentral från tredjeland om att aktierna i bolaget ska registreras i ett sådant register, till skillnad från ett register som förs av värdepapperscentraler som är etablerade inom EES. Ett avstämningsbolag får däremot ingå ett avtal om ansvaret för aktieboken med en värdepappercentral från tredjeland (se 5 kap. 12 § andra stycket och författningskommentaren till den bestäm- melsen).

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

334

4 kap.

30 §

I paragrafen finns bestämmelser om hembudsskyldighet.

I andra stycket ersätts termen central värdepappersförvarare med
termen värdepapperscentral. I stycket görs ett tillägg som innebär att
skyldigheten att underrätta styrelsen om övergång av en hembudspliktig
aktie gäller endast om värdepapperscentralen ansvarar för att föra aktie-
boken. Det tillägget görs med anledning av att denna underrättelse ska
ske i samband med att frågan om införande i aktieboken prövas, och att
det inte är givet att det är just värdepapperscentralen som för aktieboken
(se 5 kap. 12 § och författningskommentaren till den paragrafen).
Övervägandena finns i avsnitt 7.5.
39 och 40 §§
I paragraferna anges vem som ska vara behörig att utöva vissa rättigheter
som har samband med innehavet av aktier i avstämningsbolag.
Ändringarna är endast en följd av att rubriken till lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella instrument ändras till lagen om värde-
papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
41 och 49 §§
I paragraferna finns bestämmelser om betalningar m.m. som görs till fel
mottagare respektive registrering av vissa beslut i aktiebolagsregistret.
Termen central värdepappersförvarare ersätts i paragraferna med
termen värdepapperscentral (se författningskommentaren till 1 kap.
10 b §).
I 49 § tredje stycket görs ett tillägg som innebär att en anmälan om
uppdelning eller sammanläggning av aktier ska göras till den eller de
värdepapperscentraler som för avstämningsregister för bolaget. Tillägget
görs med anledning av att det inte nödvändigtvis är en och samma värde-
papperscentral som för avstämningsregister eller motsvarande utländskt
register för bolaget och som för aktiebok för bolaget. Eftersom aktie-
boken ska avspegla avstämningsregistret kommer nödvändiga ändringar
att göras i aktieboken när den stäms av.
Övervägandena finns i avsnitt 6.2. 5 kap.
4 §
I paragrafen finns bestämmelser om tillämpningen av personuppgifts-
lagen (1998:204) på personuppgifter i en aktiebok.
I första stycket ersätts termen central värdepappersförvarare med
termen värdepapperscentral (se avsnitt 6.2). I tredje meningen görs ett
tillägg. För det första förutsätts att värdepapperscentralen ansvarar för att
föra aktieboken (se 12 § och författningskommentaren till den para-
grafen). Det är nämligen inte givet att det är värdepapperscentralen som
ansvarar för detta. För det andra förutsätts att det rör sig om en svensk
värdepapperscentral, dvs. en värdepapperscentral som är etablerad i
Sverige (se vidare 1 kap. 3 § lagen [1998:1479] om värdepappers-	335
	335

centraler och kontoföring av finansiella instrument). Detta beror på den territoriella begränsningen av personuppgiftslagens tillämpningsområde (se 4 § i den lagen).

Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

12 §

I paragrafen finns bestämmelser om ansvaret för aktieboken i avstäm- ningsbolag.

Ändringen i andra stycket innebär att bolaget får träffa ett avtal med en värdepapperscentral om ansvaret för aktieboken. Värdepapperscentraler från tredjeland jämställs med övriga värdepapperscentraler i detta avseende (se 1 kap. 10 b §). Om ett sådant avtal träffats, ansvarar värde- papperscentralen för att föra aktieboken enligt det som anges i stycket och i de övriga bestämmelser i förevarande lag som berör aktieboken.

Att föra aktieboken är en frivillig uppgift för värdepapperscentraler enligt förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värde- papperscentraler, vilket inte är fallet för centrala värdepappersförvarare enligt nuvarande bestämmelser (se avsnitt 7.5). Om en värdepappers- central är auktoriserad för att ansvara för aktieboken i avstämningsbolag (se punkten 2 a i avsnitt B i bilagan till förordningen) får den dock på frivillig grund ingå ett sådant avtal som avses i förevarande stycke. Om ett sådant avtal inte gäller, ansvarar dock bolagets styrelse för aktieboken (se tredje stycket sista meningen).

Tredje stycket avser två olika slags avtal. För det första avses avtal om registrering av bolagets aktier i avstämningsregister eller motsvarande utländskt register (jfr 1 kap. 10 a §). Ett sådant avtal ska vara skriftlig (se avsnitt 7.4). Det får inte ingås med en värdepapperscentral från tredjeland (se 1 kap. 10 a § första stycket andra meningen). Det rör sig om samma slags avtal som avses i 4 kap. 4 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument. För det andra avses, enligt det tillägg som görs, sådana avtal om ansvaret för aktieboken som avses i andra stycket. Tillägget innebär att det antingen är bolagets styrelse eller en värdepapperscentral som ansvarar för aktieboken. I uttrycket ”om något sådant avtal om ansvar för aktieboken inte gäller” syftar termen gäller på att det avgörande är om avtalet i fråga är gällande eller inte, vilket är en obligationsrättslig fråga. Exempelvis kan avtalet ha löpt ut, hävts eller sagts upp. I ett sådant fall ansvarar alltså bolagets styrelse (se även straffbestämmelsen i 30 kap. 1 § första stycket 2).

Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

12 a §

Paragrafen, som är ny, innebär att ett avstämningsbolag är skyldigt att anmäla för registrering vilken eller vilka värdepapperscentraler som bolaget har anlitat för registreringen av aktierna i bolaget respektive för förandet av aktieboken (se 12 § tredje stycket och författningskommen- taren till den paragrafen). I annat fall kan det vara svårt för allmänheten att t.ex. veta till vilken värdepapperscentral som frågor om innehållet i aktieboken ska riktas (jfr 19 §).

Övervägandena finns i avsnitten 7.4 och 7.5.

336

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om anteckning av aktieägare i aktie- boken.

Eftersom inte bara svenska avstämningsregister utan även vissa utländska motsvarigheter omfattas av förevarande lag (se 1 kap. 10 a §), görs en ändring. Ändringen innebär att inte bara avstämningskonton utan även konton (värdepapperskonton) i utländska register som motsvarar svenska avstämningsregister omfattas (se 1 kap. 10 a § andra stycket).

Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

14 §

I paragrafen finns bestämmelser om förvaltarregistrerade aktier.

I första stycket görs ett tillägg till bestämmelsen om förvaltar- registrering av aktier mot bakgrund av att registrering av aktier numera kan ske även i utländska motsvarigheter till svenska avstämningsregister (se 1 kap. 10 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Förvaltarregistering är den term som förekommer i 3 kap. 7–12 §§ lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. I svensk rätt är denna företeelse ett slags undantag i för- hållande till övrig registrering i avstämningsregister då det finansiella instrumentet antecknas på ett avstämningskonto för den egentlige ägaren (ägarkonto, se avsnitt 4.4). I de flesta utländska rättordningar är i stället detta undantag den enda form av registrering på den högsta nivån som förekommer.

I fjärde stycket görs en termoinologisk ändring (se avsnitt 6.2) och ett tillägg. Tillägget förtydligar att bestämmelserna i lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i huvudsak gäller endast för svenska värdepapperscentraler, dvs. sådana värdepapp- erscentraler som är etablerade i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.4.

16–19 §§

I paragraferna finns bestämmelser om bl.a. förandet av aktieboken.

I paragraferna görs följdändringar med anledning av de ändringar i fråga om ansvaret för aktieboken som görs i 12 § (se författnings- kommentaren till den paragrafen). I 17 § första stycket 1 görs även en ändring av innebörden att vissa utländska förfaranden ska jämställas med en sådan anteckning som avses i 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (jfr 13 §). Dessutom görs en terminologisk ändring.

Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.5.

6 kap. 10 § och 11 kap. 5 §

I paragraferna finns bestämmelser om utfärdande av aktiebrev och interimsbevis respektive emissionsbevis.

Ändringarna är endast en följd av att rubriken till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ändras till lagen om värde-

papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

337

I 11 kap. 5 § första stycket görs även några ändringar av redaktionell art.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

11 kap. 8 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av fondaktierätter och teckningsrätter.

I paragrafen ersätts hänvisningarna till registrering enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument med hänvisningar till registrering i avstämningsregister, vilket även omfattar vissa utländska register (se 1 kap. 10 a § och författningskommentaren till den paragrafen).

Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.4.

12 kap. 10 §, 13 kap. 18 §, 14 kap. 36 §, 15 kap. 37 § och 20 kap. 21 §

I paragraferna finns bestämmelser om anmälan om vissa bolagshändelser till en värdepapperscentral.

I respektive paragraf ersätts termen den centrala värdepappersför- vararen med termen värdepapperscentralen. Det förtydligas också att det är den värdepapperscentral som för avstämningsregister för bolaget som avses, för det fall att avstämningsbolaget skulle ha anlitat fler än en värdepapperscentral (se författningskommentaren till 5 kap. 12 §).

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

22 kap. 4, 14, 20 och 21 §§

I paragraferna finns bestämmelser om inlösen av aktier.

I paragraferna ersätts hänvisningarna till registrering enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument med hänvisningar till registrering i avstämningsregister, vilket även omfattar vissa utländ- ska register (se 1 kap. 10 a § och författningskommentaren till den para- grafen).

Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.4.

30 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om straffansvar för vissa överträdelser av bestämmelserna i lagen.

I andra stycket ersätts termen central värdepappersförvarare av termen värdepapperscentral.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 innebär att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2016. Enligt punkten 2 ska inte det nya krav på ett skriftligt avtal som införs i

5 kap. 12 § tredje stycket gälla för avtal om registrering av aktier i avstämningsregister som ingåtts före lagens ikraftträdande. De avtal som avses här skiljer sig från de avtal om ansvaret för aktieboken som

behandlas i punkten 3.

338

Av punkten 3 följer att avstämningsbolag har en viss övergångstid på sig för att ingå ett avtal om ansvaret för aktieboken enligt 5 kap. 12 § andra stycket. Övergångstiden löper från ikraftträdandet av de nya bestämmelserna till och med den 31 december 2016, dvs. under ett års tid. Under övergångstiden gäller äldre bestämmelser om ett avtal inte har träffats. Om ett avtal träffas under övergångstiden, börjar de nya bestäm- melserna att tillämpas från tidpunkten då anmälan enligt 5 kap. 12 a § kom in till Bolagsverket. De nya bestämmelserna tillämpas dock under alla förhållanden från och med den 1 januari 2017. Det innebär att avstämningsbolagets styrelse ansvarar för aktieboken från och med den 1 januari 2017 om något avtal om aktieboken inte ingås eller om upp- giften om detta inte anmäls till Bolagsverket.

Övervägandena finns i avsnitt 14.2.

16.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap. 1 §

I paragrafen anges lagens innehåll och tillämpningsområde.

Femte stycket, som är nytt, innehåller ett undantag från lagens tillämp- ningsområde. Det innebär att lagen inte ska tillämpas på sådan clearing- verksamhet som avses i förordningen om förbättrad värdepappersavveck- ling och om värdepapperscentraler. För sådan clearingverksamhet gäller i stället reglerna i förordningen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

21 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka juridiska personer som får delta i den clearingverksamhet som drivs av en clearingorganisation. I första stycket ersätts termen centrala värdepappersförvarare med ter- merna värdepapperscentraler och värdepapperscentraler från tredjeland. Ändringen i andra stycket är av redaktionell art.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

16.9	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)
30 kap. 4 b §
I paragrafen första stycke finns bestämmelser om sekretess i en statlig
myndighets verksamhet avseende tillståndsgivning, dvs. auktorisation,
eller tillsyn i fråga om bl.a. värdepappersmarknaden. Denna verksamhet
omfattar således auktorisation av och tillsyn över värdepapperscentraler
enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av
finansiella instrument och förordningen om förbättrad värdepappers-
avveckling och om värdepapperscentraler. Dessa frågor behandlas i av-
snitten 8 och 9. Det är Finansinspektionen som ansvarar för dessa frågor.
Sekretesskyddet enligt paragrafen gäller dock endast uppgifter i en		339

anmälan eller en utsaga om överträdelser av bestämmelser som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

Andra stycket, som är nytt, innebär att sekretesskyddet enligt första stycket utsträcks. Bestämmelserna avser Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, dvs. verksamhet som drivs av värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut. Denna tillsyn är en del av den verksamhet avseende värdepappersmarknaden som avses i första stycket. Andra stycket avser den omvända situationen jämfört med första stycket, dvs. skydd för den utpekade personen i stället för skydd för anmälaren.

Med uttrycket överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verk- samhet avses, förutom lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, förordningen om förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler, rättsakter som har antagits med stöd av den förordningen samt övriga tillämpliga författningar. Exempel på sådana övriga författningar är de som reglerar banker och andra kreditinstitut och som gäller för utsedda kreditinstitut.

Med ”den anmäldes identitet” avses i andra stycket endast fysiska personers identitet (jfr artikel 65.2 d i förordningen).

Andra stycket införs med anledning av artikel 65.2 d i förordningen (se avsnitt 8.9.6). Som framgår av den artikeln finns det en begränsning av sekretesskyddet för det fall att ett offentliggörande av namnet krävs i samband med bl.a. rättsliga förfaranden. Det innebär att paragrafen inte hindar att namnet på en ansvarig person offentliggörs i samband med ett beslut om sanktioner eller ett sanktionsföreläggande (se vidare avsnitten 9.5, 9.6 och 9.10).

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att sekretessen enligt andra stycket inte gäller för beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. Finansinspektionen får besluta om sanktioner och sådana förelägganden enligt bestämmelserna i 9 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Övervägandena finns i avsnitt 8.9.6.

30 kap. 5 §

I paragrafen finns bestämmelser om sekretess i ärenden om innehav av aktier och andelar i vissa finansiella företag.

I första stycket 3 tas termen central värdepappersförvarare bort. Den termen ersätts i bl.a. lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument med termen värdepappercentral. Ändringen är en konsekvens av att bestämmelserna om ägarprövning i den lagen upphävs.

Övervägandena finns i avsnitt 8.5.

30 kap. 30 §

I paragrafen finns bestämmelser om i vilken utsträckning tystnadsplikt

enligt vissa angivna bestämmelser inskränker den meddelarfrihet som

340

följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.

I första stycket görs en ändring på så sätt att det i fråga om 4 b § anges att endast första stycket i den paragrafen avses. Ändringen är en konsekvens av att de nya andra och tredje styckena i den paragrafen (se författningskommentaren till den paragrafen).

Övervägandena finns i avsnitt 8.9.6.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger när lagen träder i kraft. Den 1 januari 2016 träder även de övriga lagändringarna i kraft.

Punkten 2 innebär att sekretessbestämmelsen i 30 kap. 5 § ska tilläm- pas i dess nuvarande lydelse i fråga om ärenden om innehav av aktier eller andelar i en central värdepappersförvarare som har inletts hos Finansinspektionen före ikraftträdandet. Det gäller oavsett om ärendet har avslutas före ikraftträdandet eller inte.

Övervägandena finns i avsnitt 14.1.

16.10	Förslaget till lag om ändring i
	skatteförfarandelagen (2011:1244)
10 kap. 1 §
I paragrafen anges innehållet i kapitlet.
Ändringen är till följd av att en ny paragraf införs, 22 §.
Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
10 kap. 22 §
Paragrafen, som är ny, innebär en skyldighet för utländska värdepappers-
centraler att till Skatteverket ge in ett åtagande om att göra skatteavdrag
enligt 15 §, dvs. från ränta, utdelning eller annan avkastning. I 16 § anges
vissa undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag. En utländsk
värdepapperscentral är en värdepapperscentral som är etablerad i ett
annat land inom EES än Sverige. Det framgår av 1 kap. 3 § lagen
(1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
instrument.
Den som är skyldig att göra skatteavdrag ska lämna en skattedeklara-
tion till Skatteverket (26 kap. 2 § 1). Skatteavdrag ska redovisas i en
arbetsgivardeklaration och den ska innehålla uppgift om den samman-
lagda ersättning som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för och
sammanlagt avdraget belopp (26 kap. 19 § 1 och 2). Skatter som ska
redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då dekla-
rationen ska ha kommit in till Skatteverket (62 kap. 3 § första stycket).
I första stycket 1 anges den första av tre förutsättningar som ska vara
uppfyllda för att en utländsk värdepapperscentral ska vara skyldig att ge
in ett åtagande till Skatteverket, nämligen att den inte bedriver verk-
samhet från ett fast driftställe i Sverige. Av 3 kap. 2 § framgår att termer
och uttryck som används i lagen har samma betydelse och tillämp-
ningsområde som i de lagar enligt vilka en skatt eller en avgift bestäms,		341

om inte annat anges i lagen. Begreppet fast driftställe har samma betydel- se och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229), för- kortad IL. En definition av begreppet finns i 2 kap. 29 § IL. Av den bestämmelsen följer att begreppet omfattar en sådan filial som avses i 9 kap. 2 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och artikel 25.1 i förordningen om förbättrad värdepapp- ersavveckling och om värdepapperscentraler.

Av uttrycket ”ge in ett åtagande” följer att åtagandet ska vara skriftligt (se prop. 2010/11:165 s. 780). I 38 kap. 1 § 2 a föreskrivs också att åtagandet ska lämnas enligt fastställt formulär. Det är Skatteverket som fastställer formulär och tillhandahåller formulären, se 22 kap. 3 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261), förkortad SFF.

I första stycket 2 anges att en ytterligare förutsättning för skyldigheten att lämna ett åtagande är att den utländska värdepapperscentralen kommer att betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt IL. Detta kan exempelvis följa av ett avtal mellan värdepapperscentralen och avstämningsbolaget. Det kan också röra sig om ett uppdrag eller kommande uppdrag som ges utan att något skriftligt avtal ingås mellan parterna. I förevarande paragraf finns inte någon bestämmelse om när åtagandet ska ges in till Skatteverket. Genom att det står ”kommer att” framgår det dock att åtagandet ska ges in innan värdepapperscentralen betalar ut ränta, utdelning eller annan avkastning. Det ligger vidare i sakens natur att åtagandet ska ges in innan värde- papperscentralen betalar ut ränta m.m., eftersom åtagandet förutsätter att avstämningsbolaget och värdepapperscentralen har kommit överens om att värdepapperscentralen ska betala ut ränta m.m. (se första stycket 3). Det sker lämpligen i samband med att värdepapperscentralen har kommit överens med ett avstämningsbolag om att vidta aktuella åtgärder.

Av första stycket 3 följer att en sista förutsättning för skyldigheten att lämna ett åtagande är att utbetalningen enligt punkten 2 görs för ett avstämningsbolag. Vad som avses med avstämningsbolag framgår av 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Ett avstäm- ningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i avstämningsregister. Av 1 kap. 10 § a ABL framgår att ett motsvarande register som förs av en utländsk värdepapperscentral ska vid tillämpningen av den lagen jämställas med ett avstämningsregister.

Av andra stycket framgår att åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämnings- bolaget. Vilka identifikationsuppgifter som är nödvändiga får regleras i SFF. Identifikationsuppgifter är normalt namn, organisationsnummer eller motsvarande utländska nummer och postadress.

I tredje stycket anges att det som sägs i första och andra styckena om utländsk värdepapperscentral gäller även för andra utländska juridiska personer än utländska värdepapperscentraler. Normalt torde det vara värdepapperscentralen som betalar ut ränta, utdelning eller annan avkastning. Det kan dock inte uteslutas att det kan vara någon annan utländsk juridisk person än en värdepappercentral som gör detta för ett avstämningsbolag, varför regleringen behövs. Vad som avses med ut- ländsk juridisk person framgår av 6 kap. 8 § IL.

342

I nya 23 kap. 8 § finns bestämmelser om ett liknande åtagande avse- ende kontrolluppgifter (se kommentaren till den paragrafen).

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
23 kap. 8 §
Paragrafen, som är ny, innebär en skyldighet för utländska värdepappers-
centraler att till Skatteverket ge in ett åtagande om att lämna kontroll-
uppgifter enligt 17 och 19–22 a kap. samt 2 §. En utländsk värde-
papperscentral är en värdepapperscentral som är etablerad i ett annat land
inom EES än Sverige. Det framgår av 1 kap. 3 § lagen om värdepappers-
centraler och kontoföring av finansiella instrument.
Av uttrycket ”ge in ett åtagande” följer att åtagandet ska vara skriftligt
(se prop. 2010/11:165 s. 780). I 38 kap. 1 § 2 d föreskrivs också att
åtagandet ska lämnas enligt fastställt formulär. Det är Skatteverket som
fastställer formulär och tillhandahåller formulären, se 22 kap. 3 § SFF.
I förevarande paragraf finns inte någon bestämmelse om när åtagandet
ska ges in till Skatteverket. Genom att det står ”kommer att” i första
stycket 2 framgår det dock att åtagandet ska ges in innan värdepappers-
centralen t.ex. tillgodoräknar eller betalar ut ränta, utdelning eller annan
avkastning. Det ligger vidare i sakens natur att åtagandet ska ges in innan
värdepapperscentralen betalar ut ränta m.m., eftersom åtagandet förut-
sätter att avstämningsbolaget och värdepapperscentralen har kommit
överens om att värdepapperscentralen ska betala ut ränta m.m. (första
stycket 3). Det sker lämpligen i samband med att värdepapperscentralen
har kommit överens med ett avstämningsbolag om att vidta aktuella
åtgärder.
I första stycket 1 anges den första av tre förutsättningar som ska vara
uppfyllda för att en utländsk värdepapperscentral ska vara skyldig att ge
in ett åtagande till Skatteverket, nämligen att den inte bedriver verksam-
het från ett fast driftställe i Sverige. Av 3 kap. 2 § framgår att termer och
uttryck som används i lagen har samma betydelse och tillämpnings-
område som i de lagar enligt vilka en skatt eller en avgift bestäms, om
inte annat anges i lagen. Begreppet ”fast driftställe” har samma innebörd
som i 2 kap. 29 § IL. Av den bestämmelsen följer att begreppet omfattar
en sådan filial som avses i 9 kap. 2 § lagen om värdepapperscentraler och
kontoföring av finansiella instrument och artikel 25.1 i förordningen om
förbättrad värdepappersavveckling och om värdepapperscentraler.
Ett åtagande ska bara ges in om värdepapperscentralen kommer att
vidta någon åtgärd som medför kontrolluppgiftsskyldighet enligt 17 och
19–22 a kap., bl.a. kommer att tillgodoräkna eller betala ut ränta,
utdelning eller annan avkastning (se 17 kap. 1 och 3 §§ och 19 kap. 1 och
3 §§), eller kommer att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen
(se 21 kap. 1 § och 3 § 5). Kontrolluppgift ska även lämnas i vissa fall
avseende avyttring av fondandelar (20 kap. 1 och 3 §§) och schablon-
intäkt på fondandelar (22 kap. 17 och 19 §§). I prop. 2014/15:41 föreslås
att det tas in ett nytt kapitel i lagen, 22 a kap., Kontrolluppgift om
rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
Förslagen i den propositionen föreslås träda i kraft den 1 april 2015.
Även kontrolluppgiftsskyldighet som regleras i det kapitlet bör omfattas
av åtagandet. Detta föreskrivs i första stycket 2.	343
	343

Av första stycket 3 följer att en sista förutsättning för skyldigheten att
lämna ett åtagande är att åtgärderna enligt punkten 2 görs för ett avstäm-
ningsbolag. Vad som avses med	avstämningsbolag framgår av 1 kap.
10 § ABL. Ett avstämningsbolag	är ett aktiebolag vars bolagsordning
innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i
avstämningsregister. Av 1 kap. 10 a § ABL framgår att ett motsvarande
register som förs av en utländsk	värdepapperscentral ska vid tillämp-

ningen av den lagen jämställas med ett avstämningsregister.

I tredje stycket anges att det som sägs i första och andra styckena om utländsk värdepapperscentral gäller även för andra utländska juridiska personer än utländska värdepapperscentraler. Normalt torde det vara värdepapperscentralen som betalar ut ränta, utdelning eller annan avkastning eller ersättning vid avyttring genom inlösen eller vidtar någon åtgärd som medför skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 20, 22 och 22 a kap. Det kan dock inte uteslutas att det kan vara någon annan utländsk juridisk person än en värdepappercentral som gör detta för ett avstämningsbolag, varför regleringen behövs. Vad som avses med utländsk juridisk person framgår av 6 kap. 8 § IL.

	Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
	34 kap. 9 a §
	Paragrafen ändras så att skyldigheten för kontoförande institut att lämna
	de uppgifter till värdepapperscentralen som krävs för att denne ska kunna
	identifiera rapporteringspliktiga konton och att i vissa fall lämna uppgift
	till värdepapperscentralen om amerikanskt skatteregistreringsnummer
	(TIN) eller födelsedatum även ska gälla i fråga om sådana utländska
	värdepapperscentraler som avses i 1 kap. 3 § lagen om värdepappers-
	centraler och kontoföring av finansiella instrument. Ändringen föranleds
	av att 2 kap. 19 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporterings-
	pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ändras på så sätt att
	även en utländsk värdepapperscentral kan vara ett rapporteringsskyldigt
	finansiellt institut om det i övrigt uppfyller förutsättningarna för det.
	För att värdepapperscentralen ska kunna identifiera vilka av de
	konton som lagts upp för ett kontoförande institut som är rapporterings-
	pliktiga konton krävs att det kontoförande institutet lämnar värde-
	papperscentralen de uppgifter som behövs för att kunna identifiera dessa
	konton. Varje kontoförande institut ansvarar för att lämna värde-
	papperscentralen uppgifter avseende de konton som lagts upp för
	respektive institut. Bestämmelserna i paragrafen anger endast att de
	uppgifter ska lämnas som krävs för att kunna identifiera rapport-
	eringspliktiga konton. Det innebär att uppgifter kan lämnas om antingen
	rapporteringspliktiga konton som det kontoförande institutet identifierat,
	eller tillräckliga underlag som möjliggör för värdepapperscentralen att
	identifiera sådana konton. Vilket som väljs är valfritt för den som är
344	skyldig att lämna uppgifter.
344

Att kontrolluppgift ska innehålla uppgift om tillgängligt amerikanskt skatteregistreringsnummer, alternativt födelsedatum för fysiska personer, framgår av 22 a kap. 5 § första stycket 4 och andra stycket. Dessa uppgifter ska i vissa situationer inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att lämna kontrolluppgift. Av 8 kap. 1 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet framgår dock att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral ska den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på ett konto hos värdepapperscentralen, i stället för värdepapperscentralen, tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. samma lag med avseende på kontot. Det kontoförande institutet är alltså skyldigt att bl.a. inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer och födelsedatum för fysiska personer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets ställe. För att den kontrolluppgiftsskyldige i dessa fall ska kunna fullgöra sin skyldighet att lämna dessa uppgifter ska det kontoförande institutet lämna uppgift om sådant inhämtat skatteregistreringsnummer eller födelsedatum till den kontrolluppgiftsskyldige.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

38 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas enligt fastställda formulär.

Andra punkten ändras så att det framgår att även åtagande enligt 10 kap. 22 § om att göra skatteavdrag och åtagande enligt 23 kap. 8 § om att lämna vissa kontrolluppgifter ska lämnas enligt ett fastställt formulär. Kravet på fastställt formulär är teknikneutralt och begränsar inte möjligheterna till att använda elektronisk kommunikation (se prop. 2010/11:165 s. 856).

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 innebär att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2016. Enligt punkten 2 ska de nya bestämmelserna om åtaganden i 10 kap.

22 § och 23 kap. 8 § tillämpas första gången på åtaganden som lämnas efter utgången av 2015.

Enligt punkten 3 ska bestämmelserna i 34 kap. 9 a § tillämpas första gången i fråga om kalenderåret 2016.

Övervägandena finns i avsnitt 14.3.

16.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 §

I paragrafen anges vilka slags uppgifter som får behandlas i den databas

som lagen gäller.

345

I punkten 2 görs en ändring av innebörden att även uppgifter som har samlats in med stöd av 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument får behandlas i databasen. Bestämmelsen i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument innebär i sin tur att en värde- papperscentral ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verk- samhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskifter som meddelas med stöd av den lagen. Det bemyndigande som finns i 9 kap. 3 § tredje stycket lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument möjliggör bl.a. föreskifter om skyldighet att lämna sådana uppgifter som ska behandlas i databasen.

Till följd av ändringen görs följdändringar avseende numreringen av punkterna i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

16.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

2 kap. 19 §

Paragrafens tredje stycke ändras så att även sådana utländska värde- papperscentraler som avses i 1 kap. 3 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och som ska ge in ett åtagande till Skatteverket enligt 23 kap. 8 § SFL ska anses vara ett svenskt finan- siellt institut vid tillämpning av första stycket om det är ett finansiellt institut enligt 6–10 §§ i kapitlet. I vissa fall ska utländska värdepappers- centraler ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontroll- uppgifter enligt 17 och 19–22 a kap. SFL. Ändringen innebär att även en utländsk värdepapperscentral kan vara ett rapporteringsskyldigt finan- siellt institut om det i övrigt uppfyller förutsättningarna för det. En utländsk värdepapperscentral är en värdepapperscentral som är etablerad i ett annat land inom EES än Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

8 kap. 1 §

Paragrafen ändras så att skyldigheten för kontoförande institut att tillämpa 4–8 kap. i stället för värdepapperscentralen och för värde- papperscentralen att sammanställa och tillhandahålla viss information till det kontoförande institutet även gäller i fråga om sådana utländska värdepapperscentraler som avses i 1 kap. 3 § lagen om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument. Ändringen föranleds av att 2 kap. 19 § ändrats på så sätt att även en utländsk värdepappers- central kan vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om det i övrigt uppfyller förutsättningarna för det.

I paragrafen görs även vissa följdändringar med anledning av att rubriken till lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan-

siella instrument ändras och att begreppet värdepapperscentral nu

346

används i den lagen i stället för begreppet central värdepappersförvarare. Det kontoförande institutet är det finansiella institut som sköter kontakt- erna med dem som innehar de finansiella instrumenten som ett sådant konto omfattar och är därför bättre lämpat än värdepapperscentralen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som anges i 4–8 kap. för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Uppgifter om kontot behöver sedan lämnas av det kontoförande institutet till den värdepapperscentralen för att den senare ska kunna uppfylla sina skyldigheter som rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 22 a kap. SFL. I paragrafen anges även att värdepapperscentralen ska samman- ställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4–8 kap. Det rör sig främst om sådan information om tillgångar på konton som är av betydelse för det kontoförande institutets bedömning av vilken typ av granskning som ska göras, t.ex. om tillgångarna på ett konto överstiger de gränsvärden som finns för om ett konto alls behöver granskas.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 2016 och tillämpas första gången i fråga om kalenderåret 2016. Det innebär att en sådan utländsk värde- papperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument kan vara ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut från och med kalenderåret 2016. Det innebär även att den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder i stället för en sådan utländsk värdepapperscentral från och med kalenderåret 2016 ska tillämpa 4–8 kap. i stället för värde- papperscentralen med avseende på konton som är föremål för sådana registreringsåtgärder. Vidare ska en sådan utländsk värdepapperscentral från och med kalenderåret 2016 sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4–8 kap.

Övervägandena finns i avsnitt 14.3.

16.13 Övriga författningsförslag

Den nya termen värdepapperscentral och ändringen av rubriken till lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument medför ett behov
av följdändringar i ett flertal författningar. Utgångspunkten är att det inte
ska göras några materiella ändringar i dessa författningar i förhållande till
det som gäller i dag utan enbart rena följdändringar. Genom den ändrade
terminologin omfattas dock även värdepapperscentraler som är auktori-
serade och etablerade i ett annat land inom EES än Sverige av dessa
bestämmelser, vilket inte var fallet med termen central värdepappers-
förvarare. Från värdepapperscentraler, svenska eller utländska, ska skiljas
värdepapperscentraler från tredjeland (se definitionerna i 1 kap. 3 §, se
även avsnitt 6.2). Dessa okomplicerade ändringar kommenteras inte
särskilt.
Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 6.3.	347
	347

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014

om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Värdepapperscentraler bidrar tillsammans med centrala motparter i hög grad till att upprätthålla efterhandelsinfra struktur som skyddar finansmarknaderna och ger marknadsdeltagarna förtroende för att värdepapperstransaktioner utförs korrekt och punktligt, även under perioder av extrem stress.

(2)På grund av sin nyckelposition i avvecklingsprocessen är de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentraler systemviktiga för värdepappersmarknadernas funktion. Eftersom avvecklingssystemen för värdepapper som drivs av värdepapperscentraler spelar en viktig roll i de innehavssystem för värdepapper genom vilka deltagarna rapporterar investerarnas värdepappersinnehav, är de också ett mycket viktigt verktyg för att kontrollera integriteten hos en emission, genom att de förhindrar otillbörlig skapande eller minskning av emitte rade värdepapper och därmed i hög grad bidrar till att upprätthålla investerarnas förtroende. Dessutom är avveck lingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentraler i hög grad delaktiga i hanterandet av säkerheter för transaktioner knutna till penningpolitiska operationer och även i förfarandet för hanterande av säkerheter mellan kreditinstitut, vilket gör dem till viktiga aktörer i förfarandet för hanterande av säkerheter.

(1) EUT C 310, 13.10.2012, s. 12. (2) EUT C 299, 4.10.2012, s. 76.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 23 juli 2014.

348

L 257/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(3)Medan Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG (1) minskade störningarna i ett avvecklingssystem för värdepapper till följd av insolvensförfaranden mot en deltagare i det systemet, är det nödvändigt att bemöta andra risker inom avvecklingssystem för värdepapper såväl som risken för insolvens eller avbrott i verksamheten hos den värdepapperscentral som driver avvecklingssystem för värdepapper. Ett antal värdepapperscentraler är utsatta för kredit- och likviditetsrisker på grund av att de tillhandahåller banktjänster i anknytning till avvecklingen.

(4)Det ökande antalet gränsöverskridande avvecklingar till följd av utvecklingen av länkavtal mellan värdepappers centraler väcker farhågor om värdepapperscentralernas motståndskraft, i avsaknad av gemensamma stabilitetsregler, när de importerar risker som värdepapperscentraler från andra medlemsstater har utsatts för. Trots ökningen av antalet gränsöverskridande avvecklingar har de marknadsdrivna förändringarna i riktning mot en mer integrerad marknad för värdepapperscentralstjänster visat sig vara mycket långsamma. På en öppen inre marknad för vär depappersavveckling bör det vara tillåtet för alla investerare i unionen att investera i alla unionens värdepapper lika enkelt och genom att använda samma förfarande som för nationella värdepapper. Unionens avvecklingsmarknader är emellertid fortfarande fragmenterade över nationsgränserna och gränsöverskridande avveckling är fortfarande dyrare på grund av skillnader i nationella regler för avveckling och värdepapperscentralers verksamhet och be gränsad konkurrens mellan värdepapperscentraler. Den fragmenteringen hindrar och skapar ytterligare risker och kostnader för gränsöverskridande avveckling. Med tanke på värdepapperscentralernas systemrelevans bör konkur rens mellan dem främjas för att ge marknadsdeltagare möjlighet att välja leverantör och minska beroendet av någon enskild infrastrukturleverantör. I avsaknad av identiska skyldigheter för marknadsoperatörer och gemen samma stabilitetsstandarder för värdepapperscentraler kommer skilda åtgärder som sannolikt vidtas på nationell nivå att få en direkt negativ inverkan på säkerheten, effektiviteten och konkurrensen på unionens avvecklings marknader. Det är nödvändigt att undanröja de betydande hindren för den inre marknadens funktion, undvika snedvridning av konkurrensen och förhindra att sådana hinder och snedvridningar uppstår i framtiden. Det är nödvändigt att inrätta en integrerad marknad för avveckling av värdepapper, utan åtskillnad mellan nationella och gränsöverskridande värdepapperstransaktioner, för att den inre marknaden ska kunna fungera väl. Därför bör den lämpliga rättsliga grunden för denna förordning vara artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), tolkad enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis.

(5)Det är nödvändigt att i en förordning fastställa ett antal enhetliga skyldigheter, som ska gälla för marknadsdeltagare i fråga om vissa aspekter av avvecklingscykeln och avvecklingsdisciplinen, och införa ett antal gemensamma krav för värdepapperscentraler som driver avvecklingssystem för värdepapper. De direkt tillämpliga bestämmelserna i en förordning bör säkerställa att alla marknadsoperatörer och värdepapperscentraler omfattas av identiska direkt till lämpliga skyldigheter, standarder och regler. En förordning bör öka säkerheten och effektiviteten i avvecklingen inom unionen, genom att förhindra att eventuellt skiljaktiga nationella regler införs genom införlivandet av ett direktiv. En förordning bör minska komplexiteten i regelverken för marknadsoperatörer och värdepapperscentraler till följd av olika nationella regler och göra det möjligt för värdepapperscentraler att tillhandahålla sina tjänster på gränsöverskridande basis utan att behöva följa olika uppsättningar nationella regler för exempelvis värdepappers centralers auktorisation, tillsyn, organisation eller risker. En förordning som inför identiska krav på värdepappers centraler bör också bidra till att undanröja snedvridning av konkurrensen.

(6)Den 20 oktober 2010 krävde rådet för finansiell stabilitet mer robusta grundläggande marknadsinfrastrukturer och begärde att de befintliga standarderna skulle ses över och förbättras. Kommittén för clearing- och regleringssystem (CPSS) inom Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) och Internationella organisationen för värdepap perstillsyn (Iosco) antog i april 2012 globala standarder för finansmarknadsinfrastruktur. De standarderna har ersatt BIS rekommendationer från 2001, som anpassades 2009 genom icke-bindande riktlinjer på europeisk nivå av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska värdepapperstillsynskommittén. Med hänsyn till finans marknadernas globala karaktär och värdepapperscentralernas systemvikt måste det skapas en internationell sam ordning kring de stabilitetskrav som de omfattas av. Denna förordning bör följa de befintliga principerna för finansmarknadens infrastruktur som har utvecklats genom CPSS-Ioscos. Kommissionen och Europeiska tillsyns myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2) bör i nära samarbete med medlemmarna i ECBS säkerställa över ensstämmelse med befintliga och framtida standarder, när de utarbetar eller föreslår ändringar i de tekniska standarderna för tillsyn och genomförande samt de riktlinjer och rekommendationer som avses i den här för ordningen.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsyns myndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

349

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/3

(7)Rådet betonade i sina slutsatser av den 2 december 2008 behovet av att stärka säkerhet och sundhet i avveck lingssystemen för värdepapper och att ta itu med de rättsliga hindren för efterhandel inom unionen.

(8)En av ECBS:s grundläggande uppgifter är att främja väl fungerande betalningssystem. Därför utövar medlemmarna i ECBS tillsyn genom att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem. Medlemmarna i ECBS fungerar ofta som avvecklingsagenter för kontantdelen av värdepapperstransaktionerna. De är också betydande kunder hos värdepapperscentralerna, som ofta hanterar ställandet av säkerheter i samband med transaktioner knutna till penningpolitiska operationer. Medlemmarna i ECBS bör genom samråd i hög grad vara delaktiga i auktorisation och tillsyn av värdepapperscentraler, erkännande av värdepapperscentraler från tredjeland och god kännande av vissa länkar mellan värdepapperscentraler. För att förhindra uppkomsten av parallella uppsättningar av regler bör de genom samråd också i hög grad vara delaktiga i fastställandet av tekniska standarder för tillsyn och genomförande samt av riktlinjer och rekommendationer, även om kommissionen och Esma bör ha huvudansvaret för fastställandet av sådana tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer i enlighet med denna förordning. Denna förordning bör inte påverka Europeiska centralbankens (ECB) och de nationella centralbankernas ansvar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem i unionen och andra länder. Denna förordning bör inte hindra medlemmarna i ECBS från att få tillgång till information som är relevant för utförandet av sina uppgifter, inbegripet övervakningen av värdepapperscentraler och andra finansmarknadsinfrastrukturer.

(9)Medlemmarna i ECBS, andra organ som utför liknande uppgifter i vissa medlemsstater eller andra offentliga organ som ansvarar för eller ingriper i förvaltningen av den offentliga skulden i unionen får själva tillhandahålla ett antal tjänster, till exempel drift av ett avvecklingssystem för värdepapper, som skulle innebära att de klassificeras som en värdepapperscentral. Sådana enheter bör, när de agerar som värdepapperscentraler utan att inrätta en separat enhet, vara undantagna från kraven på auktorisation och tillsyn, vissa organisatoriska krav och kapitalkrav och krav avseende placeringsinriktning men bör omfattas av återstående stabilitetskrav för värdepapperscentraler. Om sådana medlemsstatsenheter agerar som värdepapperscentraler, bör de inte tillhandahålla sina tjänster i andra medlems stater. Eftersom medlemmarna i ECBS fungerar som avvecklingsagenter för avvecklingsändamål, bör de också vara undantagna från kraven i avdelning IV i denna förordning.

(10)Denna förordning bör vara tillämplig på avveckling av transaktioner i alla finansiella instrument och verksamheter hos värdepapperscentraler, såvida inte annat anges. Denna förordning bör inte heller påverka annan unionslag stiftning i fråga om specifika finansiella instrument, som Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1) och åtgärder som har antagits enligt det direktivet.

(11)Registrering av värdepapper i kontobaserad form är ett viktigt steg för att göra avvecklingen effektivare och säkerställa integriteten i en värdepappersemission, särskilt med hänsyn till den ökande komplexiteten i metoderna för innehav och överlåtelse. Av säkerhetsskäl föreskrivs i förordningen registrering i kontobaserad form av alla överlåtbara värdepapper som har upptagits till handel eller som handlas på handelsplatser som regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (2). och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (3). Det bör i denna förordning inte föreskrivas någon särskild metod för den ursprungliga registre ringen i kontobaserad form, som kan göras i form av immobilisering eller genom omedelbar dematerialisering. Det bör i denna förordning inte heller fastställas vilken typ av institut som ska registrera värdepapper i kontobaserad form vid emission, utan snarare tillåta olika aktörer, däribland registerförvaltare, att utföra den uppgiften. När transaktioner i sådana värdepapper utförs på handelsplatser som regleras av direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 eller lämnas som säkerhet enligt villkoren som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG (4), bör sådana värdepapper dock registreras i en värdepapperscentrals kontobaserade system för att bland annat säkerställa att alla sådana värdepapper kan avvecklas i ett avvecklingssystem för värdepapper. Immo bilisering och dematerialisering bör inte innebära någon förlust av rättigheter för innehavare av värdepapper och bör uppnås på ett sätt som säkerställer för innehavare av värdepapper att kontrollera sina rättigheter.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för

(2)	växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
(2)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring
(3)	av direktiv 2002/92/EG och direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(3)	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om
(4)	ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
(4)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002,
	s. 43).

350

L 257/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(12)För att säkerställa avvecklingssäkerheten bör alla deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper som köper eller säljer vissa finansiella instrument, nämligen överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar och utsläppsrätter, reglera sin förpliktelse på den avsedda avvecklingsdagen.

(13)Längre avvecklingsperioder för transaktioner i överlåtbara värdepapper skapar osäkerhet och ökar risken för deltagarna i avvecklingssystem för värdepapper. Avvecklingsperiodernas olika längd i medlemsstaterna försvårar avstämningen och utgör en felkälla för emittenter, investerare och mellanhänder. Därför måste det fastställas en gemensam avvecklingsperiod, vilket skulle underlätta identifieringen av den avsedda avvecklingsdagen och under lätta genomförandet av avvecklingsdisciplinåtgärder. Den avsedda avvecklingsdagen för transaktioner i överlåtbara

värdepapper som utförs på handelsplatser som regleras genom direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 bör inte vara senare än den andra bankdagen efter det att handeln äger rum. För komplexa trans aktioner som består av flera deltransaktioner, såsom avtal om återköp av värdepapper eller avtal om värdepappers lån, bör det kravet gälla för den första transaktionen som innebär överföring av värdepapper. Med tanke på deras icke-standardiserade karaktär bör det kravet inte gälla för transaktioner som förhandlas privat av de berörda parterna men utförs på handelsplatser som regleras genom direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014, eller för transaktioner som utförs bilateralt, men som rapporteras till en handelsplats som regleras genom direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014. Dessutom bör det kravet inte gälla för den första transaktionen, om de berörda överlåtbara värdepappren är föremål för ursprunglig registrering i kontobaserad form.

(14)Värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer bör vidta åtgärder för att förebygga och hantera ute bliven avveckling. Det är mycket viktigt att sådana regler tillämpas enhetligt och direkt inom unionen. Framför allt bör värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer åläggas att införa förfaranden som gör det möjligt för dem att vidta lämpliga åtgärder för att tillfälligt stänga av varje deltagare som systematiskt orsakar utebliven avveckling och att offentliggöra deltagarens identitet, förutsatt att deltagaren får möjlighet att lämna synpunkter innan ett sådant beslut fattas.

(15)Ett av de effektivaste sätten att hantera utebliven avveckling är att kräva att de ansvariga deltagarna ska omfattas av obligatoriskt verkställande av det ursprungliga avtalet. I denna förordning bör det fastställas enhetliga regler för sanktioner och vissa aspekter av ersättningsköpstransaktionen för alla överlåtbara värdepapper, penningmarknads instrument, andelar i företag för kollektiva investeringar och utsläppsrätter, t.ex. för tidpunkt och prissättning. De reglerna bör anpassas till särdragen hos olika värdepappersmarknader, vissa handelsplatser, såsom tillväxtmark nader för små och medelstora företag enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU, och vissa komplexa transaktioner, såsom mycket kortsiktiga avtal om återköp av värdepapper eller avtal om värdepapperslån, så att negativ inverkan på värdepappersmarknaders likviditet och effektivitet undviks. Reglerna om avvecklingsdisciplin bör tillämpas på ett sätt som uppmuntrar till avveckling av transaktioner med samtliga relevanta finansiella instrument senast den avsedda avvecklingsdagen.

(16)Förfarandena och sanktionerna för utebliven avveckling bör stå i proportion till hur omfattande och allvarlig en utebliven avveckling är och samtidigt kalibreras på ett sådant sätt att de relevanta finansiella instrumentens likviditet upprätthålls och skyddas. Särskilt marknadsgarantverksamhet bidrar på ett avgörande sätt till att till handahålla likviditet till marknader inom unionen, särskilt till mindre likvida värdepapper. Åtgärderna för att förhindra och hantera utebliven avveckling bör vägas mot behovet av att upprätthålla och skydda de värdepapp renas likviditet. Penningsanktioner som påförs de ansvariga deltagarna bör om möjligt krediteras de icke-felande kunderna som kompensation och bör under inga omständigheter bli en inkomstkälla för den berörda värdepap perscentralen. Värdepapperscentraler bör rådfråga de marknadsinfrastrukturer för vilka de tillhandahåller värdepap perscentralstjänster om genomförandet av de avvecklingsdisciplinåtgärder som föreskrivs i denna förordning.

(17)I de flesta fall bör en ersättningsköpsprocess inledas om de finansiella instrumenten inte levereras inom fyra bankdagar från och med den avsedda avvecklingsdagen. För icke-likvida finansiella instrument är det dock lämpligt att perioden före inledandet av ersättningsköpsprocessen ökas upp till maximalt sju bankdagar. Grunden för bedömning av när finansiella instrument kan anses vara icke-likvida bör fastställas genom tekniska standarder för tillsyn, med beaktande av de bedömningar som redan har gjorts i förordning (EU) nr 600/2014. Om ett sådant fastställande sker, bör förlängningen av tidsfristen för inledandet av ersättningsköpsprocessen vara upp till sju bankdagar.

351

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/5

(18)Det är lämpligt att låta tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag vara så flexibla att de inte behöver tillämpa ersättningsköpsprocessen förrän upp till 15 dagar efter handeln, för att ta hänsyn till dessa marknaders likviditet och i synnerhet för att möjliggöra marknadsgarantverksamhet på de mindre likvida marknaderna. De avvecklingsdisciplinåtgärder som endast gäller för tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag bör endast vara tillämpliga på transaktioner som utförts på dessa marknader. I enlighet med vad som noterades i kom missionens arbetsdokument av den 7 december 2011, som åtföljde kommissionens meddelande med titeln En åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering, bör tillträde till kapitalmarknaderna utvecklas som ett alternativ till banklån för små och medelstora företag och det är därför lämpligt att skräddarsy regler som bättre tillgodoser behoven för de tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag.

(19)En värdepapperscentral bör tillåtas att övervaka genomförandet av ett ersättningsköp avseende flera olika avveck lingsinstruktioner gällande samma finansiella instrument och med samma utgångsdatum för genomförandeperio den i syfte att minimera antalet ersättningsköp i den utsträckning som är förenlig med kraven i denna förordning.

(20)Eftersom huvudsyftet med denna förordning är att införa ett antal rättsliga skyldigheter direkt för marknadsopera törer, bland annat att registrera alla överlåtbara värdepapper i kontobaserad form hos en värdepapperscentral så snart dessa värdepapper handlas på handelsplatser som regleras genom direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 eller ställs som säkerhet enligt villkoren i direktiv 2002/47/EG och att avveckla sina förpliktelser senast den andra bankdagen efter handeln, och eftersom värdepapperscentraler är ansvariga för driften av avveck lingssystem för värdepapper och för att vidta åtgärder för punktlig avveckling inom unionen, är det av största vikt att säkerställa att alla värdepapperscentraler är säkra och sunda och alltid uppfyller stränga krav på organisation,

uppförande, och stabilitet i enlighet med kraven som fastställs i den här förordningen, inbegripet genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att minska bedrägeri och försummelse. Enhetliga och direkt tillämpliga regler för auktorisation och kontinuerlig tillsyn av värdepapperscentraler är därför en nödvändig följd av och sammanlänkad med de rättsliga skyldigheter som införs för marknadsdeltagare genom den här förordningen. Därför måste reglerna för auktorisation och tillsyn av värdepapperscentraler införas i samma rättsakt som de skyldigheter som införs för marknadsdeltagare.

(21)Med hänsyn till att värdepapperscentraler bör omfattas av gemensamma krav och för att undanröja de nuvarande hindren för gränsöverskridande avveckling bör alla auktoriserade värdepapperscentraler vara fria att tillhandahålla tjänster inom unionens territorium, inbegripet genom att upprätta en filial. För att en lämplig nivå av säkerhet ska säkerställas i samband med att värdepapperscentralstjänster tillhandahålls av värdepapperscentraler i en annan medlemsstat bör sådana värdepapperscentraler omfattas av ett särskilt förfarande som fastställs i denna förordning, om den har för avsikt att tillhandahålla vissa huvudtjänster som anges i denna förordning eller upprätta en filial i en värdmedlemsstat.

(22)Inom en gränslös avvecklingsmarknad i unionen måste befogenheterna för de olika myndigheter som är inblan dade i tillämpningen av denna förordning fastställas. Medlemsstaterna bör särskilt utse de behöriga myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av denna förordning och som bör ges de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att fullgöra sina uppgifter. En värdepapperscentral bör auktoriseras och stå under tillsyn av den behöriga myndighet i dess hemmedlemsstat som är väl lämpad och bör ha befogenhet att granska värdepappers centralernas dagliga arbete, genomföra regelbundna kontroller och vid behov vidta lämpliga åtgärder. Den berörda behöriga myndigheten bör dock så tidigt som möjligt samråda och samarbeta med andra relevanta myndigheter, däribland de myndigheter som ansvarar för övervakningen av varje avvecklingssystem för värdepapper som värdepapperscentralen driver, de centralbanker som ger ut de mest relevanta avvecklingsvalutorna, i förekommande fall de relevanta centralbanker som fungerar som avvecklingsagenter för varje avvecklingssystem för värdepapper och i förekommande fall även de behöriga myndigheterna för andra koncernenheter. Ett sådant samarbete innebär också informationsutbyte mellan berörda myndigheter och att de myndigheterna omedelbart ska meddelas i en krissituation som påverkar likviditeten och stabiliteten i det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där värdepapperscentralen eller någon av dess deltagare är etablerade.

(23)Om en värdepapperscentral tillhandahåller sina tjänster i en annan medlemsstat, bör den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten kunna begära all för den begärande myndigheten relevant information om värdepapperscen tralens verksamhet från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. I syfte att möjliggöra effektiv samordning av tillsynen skulle den informationen i synnerhet kunna beröra de tjänster som värdepapperscentraler tillhanda håller användare som är etablerade i värdmedlemsstaten eller de instrument eller de valutor som hanteras och får inbegripa information om negativ utveckling, resultat av riskbedömningar och korrigerande åtgärder. Hemmed lemsstatens behöriga myndighet bör också ha tillgång till eventuell information som värdepapperscentralen regel bundet lämnar till värdmedlemsstatens behöriga myndighet.

352

L 257/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(24)Om en värdepapperscentral tillhandahåller sina tjänster i en annan medlemsstat än medlemsstaten där den är etablerad, inbegripet genom upprättandet av en filial, är det alltid den behöriga myndigheten i dess hemmedlems stat som har huvudansvaret för tillsynen av värdepapperscentralen. När den verksamhet som bedrivs av en värdepapperscentral i värdmedlemsstaten har kommit att få väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i den värdmedlemsstaten, bör behöriga myndigheter och relevanta myndigheter i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten upprätta samarbetsarrangemang om tillsynen av vär depapperscentralens verksamhet i värdmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten bör även ha möjlighet att besluta att de samarbetsarrangemangen kan innebära multilateralt samarbete, inbegripet samarbete i former som liknar kollegier, mellan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de behöriga myndighe terna och de relevanta myndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna. Sådana samarbetsarrangemang bör dock inte anses vara tillsynskollegier som avses i förordning (EU) nr 1095/2010. Ingen medlemsstat eller grupp av medlemsstater bör direkt eller indirekt diskrimineras som etableringsplats för värdepapperscentraler och avveck lingstjänster. Ingen myndighet bör i samband med fullgörandet av sina skyldigheter enligt den här förordningen direkt eller indirekt diskriminera något företag från en annan medlemsstat. En värdepapperscentral i en medlems stat bör inte utsättas för restriktioner eller hindras från att avveckla finansiella instrument i en annan medlemsstats valuta eller i ett tredjelands valuta, med förbehåll för denna förordning.

(25)Denna förordning bör inte hindra medlemsstaterna från att i sin nationella rätt kräva en särskild rättslig ram för det löpande samarbetet på nationell nivå mellan den behöriga myndigheten för värdepapperscentralen och rele vanta myndigheter. En sådan nationell rättslig ram bör vara konsekvent med de riktlinjer för tillsynsmetoder och samarbete myndigheter emellan som Esma får utfärda enligt denna förordning.

(26)Varje juridisk person som omfattas av definitionen av en värdepapperscentral måste auktoriseras av de behöriga nationella myndigheterna innan den inleder sin verksamhet. För att olika affärsmodeller ska beaktas bör en värdepapperscentral definieras med hänvisning till vissa huvudtjänster, som består av avveckling, vilket innebär drift av ett avvecklingssystem för värdepapper, samt notarietjänster och centrala kontoföringstjänster. En värdepap perscentral bör åtminstone driva ett avvecklingssystem för värdepapper och tillhandahålla en annan huvudtjänst. Denna kombination är avgörande för att värdepapperscentraler ska kunna spela sin roll i avvecklingen av vär depapper och för att garantera integriteten hos en värdepappersemission. Enheter som inte driver avvecklings system för värdepapper, t.ex. registerförvaltare, överlåtelseagenter, offentliga myndigheter, organ med ansvar för ett registersystem som har inrättats enligt direktiv 2003/87/EG eller centrala motparter som regleras genom Europa parlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (1) omfattas inte av definitionen av en värdepapperscentral.

(27)Värdepapperscentraler bör ha återhämtningsplaner som säkerställer kontinuitet i dess kritiska verksamhet. Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (2) bör de behöriga myndigheterna säkerställa att en adekvat resolutionsplan upprättas och upprätthålls för varje värdepapperscentral i enlighet med relevant natio nell rätt.

(28)För att tillhandahålla tillförlitliga uppgifter om omfattningen av värdepappersavveckling utanför systemen för avveckling av värdepapper och säkerställa att de risker som uppstår kan övervakas och hanteras bör varje institut som inte är en värdepapperscentral och som avvecklar värdepapperstransaktioner utanför systemen för avveckling av värdepapper lämna uppgifter om sin avvecklingsverksamhet till de berörda behöriga myndigheterna. De mot tagande behöriga myndigheterna bör därefter överföra denna information till Esma och informera Esma om potentiella risker till följd av sådan avvecklingsverksamhet. Dessutom bör Esma övervaka sådan avvecklingsverk samhet och beakta de potentiella risker som den skulle kunna leda till.

(29)För att undvika att värdepapperscentraler tar risker inom andra verksamheter än dem som omfattas av auktori sation enligt denna förordning bör auktoriserade värdepapperscentralers verksamhet begränsas till tillhandahål landet av de tjänster som omfattas av auktorisationen eller anmälan enligt denna förordning och de bör inte ha

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och trans aktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparla mentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

353

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/7

några ägarintressen enligt denna förordnings definition, genom hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (1), eller något annat direkt eller indirekt innehav av minst 20 % av rösterna eller kapitalet i andra institut än de som tillhandahåller liknande tjänster, såvida inte sådana ägarintressen godkänns av vär depapperscentralens behöriga myndigheter på den grunden att de inte i betydande utsträckning höjer värdepap perscentralernas riskprofil.

(30)För att det ska säkerställas att avvecklingssystemen för värdepapper fungerar på ett säkert sätt bör de endast drivas av värdepapperscentraler eller centralbanker som fungerar som värdepapperscentraler vilka omfattas av denna förordning.

(31)Utan att detta påverkar särskilda krav i medlemsstaternas skatterätt bör värdepapperscentraler vara auktoriserade att tillhandahålla tjänster med anknytning till sina huvudtjänster, om dessa bidrar till att öka värdepappersmark nadernas säkerhet, effektivitet och öppenhet och inte innebär otillbörliga risker för huvudtjänsterna. En icke- uttömmande förteckning är upprättad i denna förordning över dessa tjänster, så att värdepapperscentralerna kan anpassa sig till den framtida marknadsutvecklingen. Om tillhandahållandet av sådana tjänster avser källskatte- och rapporteringsskyldigheter gentemot skattemyndigheterna, kommer det även i fortsättningen att utföras i enlighet med den berörda medlemsstatens rätt. I enlighet med artikel 114.2 i EUF-fördraget gäller befogenheten att besluta om åtgärder enligt artikel 114.1 inte bestämmelser om skatter och avgifter. I sin dom av den 29 april 2004 i mål C-338/01 kommissionen mot rådet (2) fastställde Europeiska unionens domstol att uttrycket ”bestämmelser om skatter och avgifter” ska tolkas så, ”att det inte bara omfattar bestämmelser om skattskyldighet för personer, skatteplikt för transaktioner, beskattningsunderlag, skattesatser och undantag från direkt och indirekt beskattning, utan även bestämmelser om metoder för indrivning av dessa”. Denna förordning täcker därför inte metoder för indrivning av skatter för vilka en annan rättslig grund skulle krävas.

(32)En värdepapperscentral som har för avsikt att utkontraktera en huvudtjänst till en tredje part eller tillhandahålla en ny huvudtjänst eller en anknuten tjänst som inte nämns i denna förordning, driva ett annat avvecklingssystem för värdepapper, använda en annan avvecklingsagent eller etablera någon länk mellan värdepapperscentraler som innebär betydande risker bör ansöka om auktorisation enligt samma förfarande som krävs för den ursprungliga auktorisationen, med undantag av att den behöriga myndigheten bör meddela den ansökande värdepapperscen tralen inom tre månader huruvida auktorisationen har beviljats eller avslagits. Länkar mellan värdepapperscentraler som inte innebär betydande risker eller samverkande länkar till värdepapperscentraler som utkontrakterar sina tjänster med koppling till de samverkande länkarna till offentliga enheter, såsom medlemmarna i ECBS, bör dock inte omfattas av krav på föregående auktorisation, men bör anmälas av de relevanta värdepapperscentralerna till sina behöriga myndigheter.

(33)Om en värdepapperscentral har för avsikt att utvidga sina tjänster till sådana andra anknutna tjänster än bank tjänster som uttryckligen nämns i denna förordning och som inte innebär en höjning av värdepapperscentralens riskprofil, bör den kunna göra detta efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat.

(34)Värdepapperscentraler som är etablerade i tredjeland bör kunna erbjuda sina tjänster i unionen, inbegripet genom att upprätta en filial. För att säkerställa en lämplig nivå av säkerhet i samband med att värdepapperscentralstjänster tillhandahålls av värdepapperscentraler från tredjeland bör sådana värdepapperscentraler omfattas av krav på erkännande från Esma, om de har för avsikt att tillhandahålla vissa tjänster som anges i denna förordning eller att upprätta en filial i unionen. Värdepapperscentraler från tredjeländer bör kunna skapa länkar med värdepappers centraler som är etablerade i unionen utan ett sådant erkännande, under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten inte invänder. Med tanke på finansmarknadernas globala karaktär är Esma bäst lämpad att erkänna värdepapperscentraler från tredjeland. Esma bör endast kunna erkänna värdepapperscentraler från tredjeland, om kommissionen konstaterar att de omfattas av en rättslig och tillsynsmässig ram som i praktiken är likvärdigt med det som föreskrivs i denna förordning, om de är auktoriserade och står under tillsyn och övervakning i det land där de är etablerade och om det har upprättats samarbetsarrangemang mellan Esma, värdepapperscentralernas behöriga myndigheter och relevanta myndigheter. Esmas erkännande bör vara beroende av ett erkännande av likvärdighet av den stabilitetsram som tillämpas för värdepapperscentraler som är etablerade i unionen och auktoriserade enligt denna förordning.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(2) REG 2004, s I-4829.

354

L 257/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(35)Med hänsyn till komplexiteten och systemvikten hos värdepapperscentraler och de tjänster de tillhandahåller, bör överskådliga regler för företagsstyrning säkerställa att verkställande ledning, ledamöter i ledningsorganet, aktieägare och deltagare, vilka kan utöva kontroll över värdepapperscentralens drift, enligt definitionen genom hänvisning till direktiv 2013/34/EU, är lämpade att säkerställa att värdepapperscentralen förvaltas på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

(36)Olika styrningsstrukturer förekommer inom medlemsstaterna. I de flesta fall används en enkel eller dubbel styrelse struktur. Definitionerna i denna förordning är avsedda att omfatta alla befintliga strukturer utan att någon särskild struktur förespråkas. De är endast till för upprättandet av regler som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken nationell bolagsrätt som är tillämplig för ett institut i en medlemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den allmänna tilldelningen av befogenheter i enlighet med nationell bolagsrätt.

(37)Överskådliga regler för företagsstyrning bör garantera att hänsyn tas till de intressen som företräds av värdepap perscentralens aktieägare, ledning och anställda, å ena sidan, och de intressen som företräds av användarna, som värdepapperscentralerna i slutändan tjänar, å andra sidan. De styrningsregler bör tillämpas utan att det påverkar den ägarmodell som värdepapperscentralen antar. Användarkommittéer bör inrättas för varje avvecklingssystem för värdepapper som värdepapperscentralen driver för att ge användarna möjlighet att ge värdepapperscentralens ledningsorgan råd i de viktigaste frågor som påverkar dem och de bör ges verktyg för att utföra sin uppgift. Olika användare av värdepapperscentraler, inbegripet innehavare av olika typer av värdepapper, bör få sina intressen representerade i användarkommittén.

(38)Värdepapperscentraler bör kunna utkontraktera driften av sina tjänster, förutsatt att de risker som detta innebär hanteras. Med hänsyn till hur viktiga värdepapperscentralernas uppgifter är, bör det i denna förordning föreskrivas att värdepapperscentraler inte kan överföra sitt ansvar till tredje part genom utkontrakteringen av sin verksamhet till tredje part. Utkontraktering av sådana verksamheter bör omfattas av stränga villkor, som upprätthåller vär depapperscentralernas ansvar för sina verksamheter och garanterar att tillsynen och övervakningen av värdepap perscentralerna inte äventyras. Det bör vara möjligt att undanta en värdepapperscentrals utkontraktering av sin verksamhet till offentliga enheter från dessa krav på vissa villkor.

(39)Denna förordning bör inte hindra medlemsstater som tillåter system med direkta värdepappersinnehav från att i sin nationella rätt föreskriva att andra parter än värdepapperscentraler ska eller får utföra vissa uppgifter, som i vissa andra typer av system för värdepappersinnehav vanligtvis utförs av värdepapperscentraler, samt specificera hur de uppgifterna bör utföras. I vissa medlemsstater utför kontoförande institut eller deltagare i avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentraler registreringar på värdepapperskonton som upprätthålls av vär depapperscentraler utan att nödvändigtvis själva vara kontohållare. Med tanke på behovet av rättslig säkerhet vad gäller registreringar på konton på värdepapperscentralsnivå bör sådana andra parters specifika roll erkännas i denna förordning. Det bör därför vara möjligt att under särskilda omständigheter och i enlighet med strikta bestämmelser fastställda genom lagstiftning dela ansvaret mellan en värdepapperscentral och den relevanta andra parten eller ge denna andra part exklusivt ansvar för vissa aspekter av förandet av värdepapperskonton på den högsta nivån, förutsatt att denna andra part omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Det bör inte finnas några begränsningar av ansvarsdelningens omfattning.

(40)Uppföranderegler bör skapa genomlysning i förbindelserna mellan värdepapperscentraler och deras användare. Värdepapperscentraler bör framför allt ha offentliga, öppna, objektiva och icke-diskriminerande kriterier för del tagande i avvecklingssystemet för värdepapper, som enbart bör tillåta begränsning av deltagares tillträde på grundval av de därmed förbundna riskerna. Behöriga myndigheter bör kunna ingripa snabbt och effektivt, om en värdepapperscentral utan godtagbara skäl vägrar att tillhandahålla tjänster till deltagare. En värdepapperscentral bör offentliggöra priser och avgifter för sina tjänster. För att ge öppet och icke-diskriminerande tillträde till dess tjänster och med tanke på det stora marknadsinflytande som värdepapperscentraler fortfarande har inom sina respektive medlemsstaters territorium, bör värdepapperscentraler inte kunna avvika från sin offentliggjorda pris sättning för sina huvudtjänster och de bör upprätthålla separat redovisning för de kostnader och de intäkter som är kopplade till var och en av sina huvudtjänster och till sina anknutna tjänster. De bestämmelserna om deltagande kompletterar och förstärker den rätt för marknadsdeltagare att använda avvecklingssystem i en annan medlemsstat som fastställs i direktiv 2014/65/EU.

355

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/9

(41)I syfte att underlätta effektiv registrering, avveckling och betalning bör värdepapperscentraler i sin kommunikation med deltagare och med den marknadsinfrastruktur som de samverkar med inrymma relevanta internationella, öppna kommunikationsförfaranden och standarder för meddelanden och referensuppgifter.

(42)Med hänsyn till att avvecklingssystemen för värdepapper spelar en central roll för finansmarknaderna, bör vär depapperscentraler när de tillhandahåller sina tjänster göra sitt bästa för att säkerställa punktlig avveckling av värdepapperstransaktioner och värdepappersemissionens integritet. Denna förordning bör inte påverka medlems staternas nationella rätt för reglering av innehav av värdepapper och arrangemangen för att upprätthålla integritet hos värdepappersemissionerna. För att ett stärkt skydd ska uppnås för värdepapperscentralernas deltagares och kunders tillgångar bör dock denna förordning innehålla krav på att värdepapperscentralerna separerar varje deltagares värdepapperskonton och att de på begäran erbjuder ytterligare segregering av deltagarnas kunders konton, vilket i vissa fall eventuellt endast kan vara möjligt till en högre kostnad, som bör bäras av de av deltagarnas kunder som begär ytterligare segregering. Värdepapperscentraler och deras deltagare bör vara skyldiga att erbjuda både segregering av samlade kundkonton (omnibuskonton) och individuellt segregerade kundkonton, så att kunderna kan välja den nivå av segregation som de anser passar deras behov.

Det enda undantaget från detta bör vara om värdepapperscentraler och deras deltagare för att uppfylla andra krav som härrör från den allmänna rättsordningen, särskilt när det gäller effektiv och öppen indrivning av skatt, måste erbjuda segregering av individuella kundkonton för personer som är medborgare i, bosatta i och juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat i vilken en sådan segregering av individuella kundkonton krävs, vid datumet för denna förordnings ikraftträdande, enligt den nationella rätten i den medlemsstat där värdepappren har utfärdats och då endast för medborgare i, bosatta i och juridiska personer etablerade i den medlemsstaten. Värdepappers centraler bör se till att dessa krav tillämpas separat för varje avvecklingssystem för värdepapper som de driver. Utan att det påverkar tillhandahållandet av anknutna tjänster bör värdepapperscentraler inte för egen räkning använda värdepapper som tillhör en deltagare, såvida inte deltagaren uttryckligen har godkänt detta, och de bör inte heller på annat sätt för egen räkning använda värdepapper som inte tillhör dem. Dessutom bör värdepapperscentralen kräva att deltagarna erhåller erforderligt förhandsgodkännande från sina kunder.

(43)I direktiv 98/26/EG fastställs att överföringsuppdrag som införs i avvecklingssystem för värdepapper i enlighet med bestämmelserna för de systemen bör vara giltiga enligt rättsordningen och bindande för tredje part. Eftersom det i direktiv 98/26/EG inte specifikt hänvisas till värdepapperscentraler som driver avvecklingssystem för värdepapper, bör denna förordning för tydlighetens skull innehålla krav på att värdepapperscentraler fastställer den eller de tidpunkter då överföringsuppdrag införs i deras system och blir oåterkalleliga i enlighet med reglerna i det direktivet. För att den rättsliga säkerheten ska ökas bör värdepapperscentraler dessutom informera sina deltagare om vid vilken tidpunkt överföringen av värdepapper och kontanter i ett avvecklingssystem för värdepapper blir giltig enligt rättsordningen och bindande för tredje part, allt efter omständigheterna, i enlighet med nationell rätt. Värdepapperscentraler bör även vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att överföringar av värdepapper och kontanter är rättsligt giltiga och bindande för tredje part senast vid utgången av den bankdag som är den faktiska avvecklingsdagen.

(44)För att undvika avvecklingsrisker på grund av insolvens hos avvecklingsagenten bör en värdepapperscentral när det är praktiskt genomförbart och möjligt avveckla kontantdelen av värdepapperstransaktionen via konton hos en centralbank. Om detta alternativ inte är praktiskt genomförbart och möjligt, bör en värdepapperscentral kunna göra avvecklingen via konton hos ett kreditinstitut som är inrättat enligt villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (1) och som omfattas av ett särskilt auktorisationsförfarande och stabilitetskrav enligt avdel ning IV i denna förordning.

(45)Banktjänster med anknytning till avveckling vilka innebär kredit- och likviditetsrisker bör endast tillhandahållas av värdepapperscentraler eller utkontrakteras till enheter som har auktoriserats att tillhandahålla banktjänster med anknytning till värdepapperscentralsverksamhet som föreskrivs i denna förordning.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

356

L 257/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(46)För att säkerställa de effektivitetsvinster som blir resultat av tillhandahållande av både värdepapperscentralstjänster och banktjänster inom samma företagskoncern bör inte kraven i denna förordning förhindra att kreditinstitut tillhör samma koncern som värdepapperscentralen. Det är lämpligt att införa bestämmelser enligt vilka värdepap perscentraler kan auktoriseras att tillhandahålla anknutna tjänster till sina deltagare och andra enheter via samma juridiska person eller via en separat juridisk enhet som får vara del av samma företagsgrupp som ytterst kont rolleras av samma moderföretag eller inte. När ett kreditinstitut som inte är en centralbank fungerar som avveck lingsagent, bör det kunna tillhandahålla värdepapperscentralens deltagare de tjänster enligt denna förordning vilka omfattas av auktorisationen, men det bör inte tillhandahålla andra banktjänster från samma juridiska person, detta för att begränsa avvecklingssystemens exponering mot risker till följd av kreditinstitutets fallissemang.

(47)Eftersom direktiv 2013/36/EU inte specifikt behandlar intradagskredit- och likviditetsrisker till följd av tillhandahål lande av banktjänster anknutna till avveckling, bör kreditinstitut och värdepapperscentraler som tillhandahåller sådana tjänster också omfattas av särskilda, utökade krav på reducering av kredit- och likviditetsrisker, inbegripet

ett riskbaserat extra kapitalkrav som återspeglar relevanta risker. Sådana utökade krav på reducering av kredit- och likviditetsrisker bör följa de globala standarder för finansmarknadsinfrastruktur och de principer för övervaknings verktyg för förvaltning av intradagslikviditet som offentliggjordes av Baselkommittén för banktillsyn i april 2013.

(48)Vissa värdepapperscentraler som även agerar som kreditinstitut är föremål för de kapitalbaskrav och de rappor teringsskyldigheter för kreditinstitut som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (1)

och i direktiv 2013/36/EU. Med tanke på dessa värdepapperscentralers systemvikt bör lämpligen de strängaste kraven i unionsrätten vara tillämpliga för att undvika en ackumulativ tillämpning av olika unionsregler, till exempel när det gäller rapporteringen om kapitalbaskraven. På eventuella områden där potentiellt överlappande krav har identifierats bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) inrättad genom Europapar lamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2) och Esma avge yttranden om den lämpliga tillämpningen av unionsakter i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010.

(49)Utöver de kapitalbaskrav som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013 och i direktiv 2013/36/EU bör kredit institut och värdepapperscentraler vara föremål för ett extra kapitalkrav som återspeglar de risker, till exempel kredit- och likviditetsrisker, som uppstår med anledning av tillhandahållande av intradagskrediter till bland annat deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper eller andra användare av värdepapperscentralstjänster.

(50)För att det ska säkerställas att särskilda åtgärder som syftar till att begränsa kredit- och likviditetsrisker efterlevs i full utsträckning bör de behöriga myndigheterna kunna kräva att värdepapperscentraler utser mer än ett kredit institut, när de, på basis av tillgängliga bevis, kan visa att ett kreditinstituts exponering mot koncentrationen av kredit- och likviditetsrisker inte har reducerats i full utsträckning. Värdepapperscentraler bör också kunna utse mer än ett kreditinstitut.

(51)Tillsynen över de utsedda kreditinstitut eller värdepapperscentraler som har auktoriserats att tillhandahålla bank tjänster anknutna till avveckling och deras efterlevnad av kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och de specifika relevanta stabilitetskraven i denna förordning bör anförtros de behöriga myndigheter som avses i förordning (EU) nr 575/2013. För att säkerställa enhetlig tillämpning av tillsynskraven är det önskvärt att de banktjänster som tillhandahålls av värdepapperscentraler av sådan storlek och beskaffenhet att de utgör en betydande risk för den finansiella stabiliteten i unionen står under ECB:s direkta tillsyn på de villkor som föreskrivs

i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (3) vad gäller policyn för stabilitetstillsyn av kreditinstitut. Den här för ordningen bör inte påverka tillämpningen av förordning (EU) nr 1024/2013.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsyns myndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(3) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

357

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/11

(52)Ett kreditinstitut eller en värdepapperscentral som har auktoriserats att tillhandahålla banktjänster anknutna till avveckling bör följa all nuvarande och kommande unionslagstiftning som är tillämplig på kreditinstitut. Denna förordning bör inte påverka direktiv 2014/59/EU och varje framtida unionslagstiftningsakt avseende ramen för återhämtning och resolution av kreditinstitut, värdepappersföretag och andra finansinstitut.

(53)För att uppnå en tillräcklig grad av säkerhet och kontinuitet i de tjänster som värdepapperscentralerna tillhanda håller, bör värdepapperscentralen omfattas av särskilda enhetliga och direkt tillämpliga stabilitets- och kapitalkrav, som reducerar deras juridiska och operativa risker och investeringsrisker.

(54)Säkerheten i de länkarrangemang som upprättas mellan värdepapperscentraler bör omfattas av särskilda krav för att göra det möjligt för deras respektive deltagare att få tillträde till andra avvecklingssystem för värdepapper. Tillhandahållandet av anknutna banktjänster via en separat juridisk person bör inte förhindra värdepapperscentraler från att motta sådana tjänster, särskilt när de är deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem som drivs av en annan värdepapperscentral. Det är särskilt viktigt att alla potentiella risker som uppstår på grund av länknings arrangemangen, som exempelvis kreditrisker, likviditetsrisker, organisatoriska risker eller alla andra relevanta risker för värdepapperscentraler, reducerats i full utsträckning. Beträffande samverkande länkar är det viktigt att samman länkade avvecklingssystem för värdepapper tillämpar identiska tidpunkter för införande av ett överföringsuppdrag i respektive system samt för tidpunkten då sådana överföringsuppdrag blir oåterkalleliga och att de tillämpar likvärdiga regler för tidpunkten då överföringar av värdepapper och kontanter blir slutgiltiga. Samma principer bör gälla för värdepapperscentraler som använder gemensam it-infrastruktur för avveckling.

(55)För att möjliggöra en effektiv tillsyn av värdepapperscentralers verksamhet från de behöriga myndigheternas sida bör värdepapperscentraler vara föremål för stränga krav på registerföring. Värdepapperscentraler bör under minst tio år bevara alla registreringar och uppgifter om alla sina tjänster, inbegripet transaktionsuppgifter för säkerhets hanteringstjänster som inbegriper behandling av avtal om återköp av värdepapper eller avtal om värdepapperslån. Värdepapperscentralerna kan behöva ange ett gemensamt format för sina kunders tillhandahållande av trans aktionsuppgifter, för att möjliggöra uppfyllandet av kravet på registerföring i enlighet med de relevanta tekniska standarderna för tillsyn och för genomförande antagna enligt denna förordning.

(56)I många medlemsstater är emittenter enligt nationell rätt skyldiga att emittera vissa typer av värdepapper, särskilt aktier, hos sina nationella värdepapperscentraler. För att undanröja detta hinder för en väl fungerande efterhandels marknad i unionen och för att tillåta emittenter att välja det effektivaste sättet att förvalta sina värdepapper, bör emittenter ha rätt att välja vilken värdepapperscentral som helst som är etablerad i unionen för att registrera sina värdepapper och erhålla relevanta värdepapperscentralstjänster. Eftersom en harmonisering av den nationella bolagsrätten inte omfattas av denna förordning, ska den nationella bolagsrätten eller liknande rätt enligt vilken värdepappren har utfärdats fortsätta att gälla och åtgärder vidtas för att säkerställa att kraven i den nationella bolagsrätten eller liknande rätt kan uppfyllas i de fall där rätten att välja värdepapperscentral utnyttjas. Sådan nationell bolagsrätt och liknande rätt enligt vilken värdepappren har utfärdats styr förhållandet mellan emittenten och innehavarna eller annan tredje part samt deras respektive rättigheter och skyldigheter med koppling till värdepappren, såsom rösträtt, utdelning och företagshändelser. Vägran att tillhandahålla en emittent tjänster bör vara tillåten endast på grundval av en genomgripande riskbedömning eller om värdepapperscentralen inte till handahåller några emissionstjänster med anknytning till värdepapper som har utfärdats enligt bolagsrätten eller liknande rätt i den relevanta medlemsstaten. Behöriga myndigheter bör kunna ingripa snabbt och effektivt, om en värdepapperscentral utan tillräckliga skäl vägrar att tillhandahålla tjänster till emittenter.

(57)Mot bakgrund av växande gränsöverskridande innehav och överföring av värdepapper, som förstärks genom denna förordning, är det av yttersta angelägenhet och vikt att det fastställs tydliga regler för vilken lag som ska vara tillämplig på äganderättsaspekter i samband med värdepapper på konton som upprätthålls av värdepapperscen traler. Detta är dock en horisontell fråga, som inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och som skulle kunna behandlas i framtida unionslagstiftningsakter.

(58)Genom Europeiska uppförandekoden för clearing och avveckling av den 7 november 2006 inrättades en

frivillig ram för att möjliggöra tillträde mellan värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer.

358

L 257/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Efterhandelssektorn följer emellertid fortfarande nationsgränserna, vilket gör kostnaderna för gränsöverskridande handel onödigt höga. Det är nödvändigt att fastställa enhetliga villkor för länkar mellan värdepapperscentraler och för tillträde mellan värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer. För att värdepapperscentraler ska kunna erbjuda sina deltagare tillträde till andra marknader bör de ha rätt att bli deltagare i en annan värdepappers central eller begära att en annan värdepapperscentral ska utveckla särskilda funktioner, så att de får tillträde till den senare. Sådant tillträde bör ges på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor och bör endast nekas, om det skulle utgöra ett hot mot finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion eller orsaka systemrisker. Behöriga myndigheter måste kunna ingripa snabbt och effektivt, om en värdepapperscentral utan tillräckliga skäl vägrar att bevilja en annan värdepapperscentral tillträde. Om länkar mellan värdepapperscentraler skapar betydande avveck lingsrisker, bör de omfattas av auktorisation och utökad tillsyn av relevanta behöriga myndigheter.

(59)Värdepapperscentraler bör också ha tillträde till transaktionsdata från en central motpart eller en handelsplats och dessa marknadsinfrastrukturer bör ha tillträde till de avvecklingssystem för värdepapper som värdepapperscentra lerna driver. Sådant tillträde får endast nekas, om det skulle utgöra ett hot mot finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion eller orsaka systemrisker och får inte nekas på grund av förlust av marknadsandelar.

(60)Behöriga myndigheter måste kunna ingripa snabbt och effektivt, om värdepapperscentraler eller marknadsinfra strukturer utan tillräckliga skäl vägrar att ge tillträde till sina tjänster. Den här förordningen kompletterar till trädesbestämmelserna mellan handelsplatser, centrala motparter och värdepapperscentraler som fastställs i förord ning (EU) nr 648/2012 och förordning (EU) nr 600/2014, vilka är nödvändiga för att upprätta en konkurrens kraftig inre marknad för efterhandelstjänster. Esma och kommissionen bör fortsätta att nära övervaka hur efter handelsinfrastrukturen utvecklas och kommissionen bör vid behov ingripa för att förhindra konkurrenssnedvrid ning på den inre marknaden.

(61)En sund tillsyns- och uppföranderam för finanssektorn bör bygga på starka tillsyns- och sanktionssystem. Därför bör tillsynsmyndigheter ha tillräckliga befogenheter att agera och tillgång till avskräckande sanktionsordningar mot olagligt beteende. För att främja mer likformiga sanktioner mellan tillsynsaktiviteter gjordes en översyn av befint

liga befogenheter att påföra sanktioner och hur de tillämpas i praktiken i kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn.

(62)För att säkerställa att värdepapperscentraler, kreditinstitut utsedda som avvecklingsagenter, medlemmarna i deras ledningsorgan och varje annan person som i praktiken kontrollerar deras verksamhet eller andra personer verkligen uppfyller kraven i denna förordning, bör behöriga myndigheter kunna påföra administrativa sanktioner och vidta andra åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande.

(63)För att sanktioner ska få avskräckande effekt och tillämpas konsekvent i alla medlemsstater bör denna förordning innehålla en förteckning över de viktigaste administrativa sanktioner och andra åtgärder som måste finnas till gängliga för de behöriga myndigheterna, bestämmelser om befogenheten att påföra de sanktionerna och vidta andra åtgärder mot alla personer, juridiska eller fysiska, som är ansvariga för en överträdelse samt en förteckning över de viktigaste kriterierna vid fastställande av sådana sanktioners och andra åtgärders nivå och typ och de administrativa sanktionsavgifternas nivå. Administrativa sanktionsavgifter bör fastställas med hänsyn till faktorer som identifierade finansiella fördelar till följd av överträdelsen, överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet, försvårande eller förmildrande omständigheter samt vikten av att de administrativa sanktionsavgifterna får en avskräckande effekt och om lämpligt inkludera en rabatt för samarbete med den behöriga myndigheten. Beslut om och offentliggörande av sanktioner bör respektera de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), i synnerhet respekten för privatlivet och famil jelivet (artikel 7), rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8) och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47).

359

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/13

(64)För att potentiella överträdelser ska upptäckas bör det införas effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av denna förordning till de behöriga myndigheterna. De mekanismerna bör omfatta ändamålsenliga skyddsmekanismer för de personer som rapporterar potentiella eller faktiska över trädelser av förordningen och de personer som anklagas för sådana överträdelser. Ändamålsenliga förfaranden bör inrättas för att tillgodose den anklagades rätt till skydd av personuppgifter, rätt till försvar och rätt att yttra sig innan ett slutligt beslut som påverkar personen i fråga antas samt rätten att väcka talan inför domstol mot beslut eller åtgärder som rör personen i fråga.

(65)Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas rätt.

(66)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1) reglerar den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna enligt denna förordning. Varje utbyte eller överföring av personuppgifter som görs av medlems staternas behöriga myndigheter bör ske i enlighet med de bestämmelser om överföring av personuppgifter som

fastställs i direktiv 95/46/EG. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) reglerar Esmas be handling av personuppgifter enligt den här förordningen. Esmas eventuella utbyte eller överföring av personupp gifter bör ske i enlighet med de regler för överföring av personuppgifter som fastställs i förordning (EG) nr 45/2001.

(67)Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns i stadgan, i synnerhet rätten till respekt för privatlivet och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk rättegång, rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, samt näringsfriheten, och måste tillämpas i enlighet med de rättigheterna och principerna.

(68)Esma bör spela en central roll vid tillämpningen av den här förordningen genom att se till att nationella behöriga myndigheter tillämpar unionens regler på ett enhetligt sätt och genom att lösa tvister mellan dem.

(69)Esma bör lämna in årliga rapporter till kommissionen med en bedömning av tendenser och potentiella risker på de marknader som omfattas av den här förordningen. De rapporterna bör minst innefatta en bedömning av avveck lingseffektivitet, internaliserad avveckling, gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, skälen till avslag på ansökningar om tillträde och eventuella andra väsentliga hinder för konkurrens i samband med finansiella efter handelstjänster, inbegripet sådana hinder som uppstår till följd av olämplig användning av licenser, lämpligheten med sanktioner för utebliven avveckling, i synnerhet behovet av ytterligare flexibilitet i fråga om sanktioner för utebliven avveckling av illikvida finansiella instrument, tillämpningen av medlemsstaternas bestämmelser om civil rättsligt ansvar på förluster som åsamkas av värdepapperscentraler, villkoren för tillhandahållande av anknutna banktjänster, krav avseende skydd av deltagare och deras kunders värdepapper och sanktionsordningen, och de får vid behov inbegripa rekommendationer om preventiva eller korrigerande åtgärder. Esma bör även inom en lämplig tidsram och i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 genomföra inbördes utvärderingar av de behöriga myndigheternas verksamhet. Med tanke på värdepapperscentralers systemvikt och det faktum att de regleras på unionsnivå för första gången, är det lämpligt att kräva att sådana inbördes utvärderingar inledningsvis bör ske åtminstone vart tredje år beträffande tillsynen av de värdepapperscentraler som använder sig av friheten att tillhandahålla tjänster eller delta i en samverkande länk.

(70)I och med att Esma är ett organ med mycket specialiserade expertkunskaper om värdepapper och värdepappers marknader är det lämpligt och ändamålsenligt att Esma anförtros utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska ställningstaganden, för överlämnande till kommissionen. I angivna fall bör Esma också bedriva ett nära samarbete med medlemmarna i ECBS och EBA.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskaps institutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

360

L 257/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

(71)Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 i fråga om de närmare detaljerna för avvecklingsdisciplinåtgärder, rapporteringen av internaliserad avveckling, information och andra uppgifter som en värdepapperscentral ska lämna i sin ansökan om auktorisation, villkoren för när vär depapperscentralers behöriga myndigheter får godkänna att värdepapperscentraler har ägarintressen i vissa juridiska personers kapital, information som olika myndigheter ska lämna till varandra under sin tillsyn av värdepappers centralerna, information som den ansökande värdepapperscentralen ska tillhandahålla Esma i sin ansökan om erkännande, innehåll i styrformerna för värdepapperscentraler, utformning av de register som värdepapperscen traler ska upprätthålla, de risker som värdepapperscentraler behöver ta hänsyn till när de genomför en genom gripande riskbedömning och de behöriga myndigheternas bedömning av skälen till avslag på ansökan om tillträde, närmare beskrivning av förfarandet för deltagares och emittenters tillträde till värdepapperscentraler, tillträde mellan värdepapperscentraler och mellan värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer, närmare be skrivning av de åtgärder som värdepapperscentraler ska vidta för att upprätthålla en emissions integritet, reducering av operativa risker och investeringsrisker och risker till följd av länkar mellan värdepapperscentraler, närmare beskrivning av kapitalkrav för värdepapperscentraler, utformningen av ansökan om auktorisation för tillhandahål lande av anknutna banktjänster, det extra kapitalkravet samt stabilitetskraven för kredit- och likviditetsrisker för de värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster.

(72)Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter

ienlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010 i fråga om standard formulär och mallar för rapporteringen av internaliserad avveckling, värdepapperscentralers ansökan om auktori sation, för tillhandahållandet av information mellan olika behöriga myndigheter med anledning av tillsyn av värdepapperscentraler, för de relevanta samarbetsarrangemangen mellan myndigheter i hemmedlemsstater och värdmedlemsstater, format för de register som värdepapperscentraler ska bevara, för förfarandena i fall där en deltagare eller emittent nekas tillträde till en värdepapperscentral, värdepapperscentraler nekas tillträde till varandra eller tillträde nekas mellan värdepapperscentraler och andra marknadsinfrastrukturer samt för samrådet med olika myndigheter innan auktorisation beviljas en avvecklingsagent.

(73)I syfte att uppnå målen som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på specifika bestämmelser om vissa definitioner, para metrar för beräkning av administrativa sanktionsavgifter för deltagare som orsakar utebliven avveckling, kriterierna för när en värdepapperscentrals verksamhet i en värdmedlemsstat bör anses vara av väsentlig betydelse för den medlemsstaten. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(74)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom förandebefogenheter för att besluta om bedömningen av regler i tredjeland för erkännande av värdepapperscen traler från tredjeland. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(75)Vid bedömningen av tredjelands relevanta bestämmelser bör ett proportionellt, resultatbaserat tillvägagångssätt användas, med inriktning på efterlevnad av relevanta unionsregler och i relevanta fall internationella standarder. Villkorligt eller tillfälligt erkännande får också beviljas, om det inte finns några områden med väsentliga skillnader som kan ha förutsebara skadliga effekter på unionsmarknaderna.

(76)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa enhetliga krav för avveckling och för värdepappers centraler, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen

iartikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

361

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/15

(77)Direktiv 98/26/EG måste ändras för att anpassas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (1), varigenom godkända avvecklingssystem för värdepapper inte längre ska anmälas till kommissionen utan till Esma.

(78)Med hänsyn till att denna förordning harmoniserar åtgärderna på unionsnivå för att förhindra och hantera ute bliven avveckling och har ett bredare tillämpningsområde för sådana åtgärder än Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 (2), måste artikel 15 i den förordningen upphävas.

(79)Värdepapperscentraler bör undantas från tillämpningen av direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014,

om de tillhandahåller tjänster som uttryckligen anges i denna förordning. För att säkerställa att enheter som tillhandahåller investeringstjänster och verksamhet omfattas av direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 och för att undvika snedvridning av konkurrensen mellan olika typer av tillhandahållare av sådana tjänster, måste det dock ställas krav på att värdepapperscentraler som utför investeringstjänster och verksamhet i samband med sina anknutna tjänster omfattas av kraven i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014.

(80)Tillämpningen av kraven på auktorisation och erkännande i denna förordning bör skjutas upp för att ge vär depapperscentraler som är etablerade i unionen eller i tredjeland tillräckligt med tid för att ansöka om auktori sation och erkännande av sin verksamhet i enlighet med denna förordning. Fram till dess att ett beslut om auktorisation eller erkännande av värdepapperscentraler och deras verksamhet, inbegripet länkar mellan värdepap perscentraler, fattas enligt denna förordning, bör respektive nationella regler om auktorisation och erkännande av värdepapperscentraler fortsätta att gälla.

(81)Det är också nödvändigt att skjuta upp tillämpningen av kraven på avvecklingsdisciplin och rapporteringsskyldig het för företag som internaliserar en avveckling till alla nödvändiga delegerade eller implementerade akter som ytterligare specificerar sådana krav är klara och att kraven på att vissa överlåtbara värdepapper ska registreras i kontobaserad form och skyldigheten att avveckla förpliktelser i avvecklingssystem för värdepapper senast den andra bankdagen efter handeln för att ge marknadsdeltagare som innehar värdepapper i pappersform eller tillämpar längre avvecklingsperioder tillräckligt med tid för att uppfylla de kraven.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.I denna förordning fastställs enhetliga krav för avvecklingen av finansiella instrument i unionen och regler för värdepapperscentralers organisation och uppträdande i syfte att främja en säker, effektiv och smidig avveckling.

2.Denna förordning är tillämplig på avveckling av alla finansiella instrument och på verksamheten hos värdepappers centraler, om inte annat anges i denna förordning.

3. Denna förordning påverkar inte unionsrätten om specifika finansiella instrument, särskilt direktiv 2003/87/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndig heten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kredits wappar (EUT L 86, 24.3.2012, s. 1).

362

L 257/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

4. Artiklarna 10–20, 22–24 och 27, 28.6, 30.4, 46 och 47, bestämmelserna i avdelning IV och kraven på att rapportera till behöriga myndigheter eller relevanta myndigheter eller på att följa deras beslut enligt denna förordning är inte tillämpliga på medlemmarna i ECBS, andra nationella organ i medlemsstaterna som utför liknande uppgifter eller andra offentliga organ som har ansvar för eller ingriper i förvaltningen av den offentliga skulden i unionen när det gäller sådana värdepapperscentraler som de ovannämnda organen förvaltar direkt under samma förvaltningsorgans ansvar, som har tillgång till de organens medel och som inte är en separat enhet.

Artikel 2

Definitioner

1.I denna förordning gäller följande definitioner:

1.värdepapperscentral: en juridisk person som driver ett avvecklingssystem för värdepapper som avses i avsnitt A punkt 3 i bilagan och tillhandahåller minst ytterligare en huvudtjänst som förtecknas i avsnitt A i bilagan.

2.värdepapperscentral från tredjeland: en juridisk person som är etablerad i ett tredjeland och tillhandahåller en tjänst liknande den huvudtjänst som avses i avsnitt A punkt 3 i bilagan och utför minst ytterligare en huvudtjänst som förtecknas i avsnitt A i bilagan.

3.immobilisering: koncentrerad placering av fysiska värdepapper hos en värdepapperscentral, så att överföringar där efter blir möjliga genom ett kontobaserat system.

4.dematerialiserad form: det faktum att finansiella instrument endast existerar i kontobaserad form.

5.mottagande värdepapperscentral: värdepapperscentral som mottar en ansökan från en annan värdepapperscentral om att få tillgång till dess tjänster genom en länk mellan värdepapperscentraler.

6.ansökande värdepapperscentral: värdepapperscentral som ansöker om tillgång till en annan värdepapperscentrals tjänster genom en länk mellan värdepapperscentraler.

7.avveckling: slutförande av en värdepapperstransaktion, när den utförs, i syfte att reglera förpliktelserna mellan parterna i en transaktion genom överföring av kontantmedel eller värdepapper eller bådadera.

8.finansiella instrument eller värdepapper: finansiella instrument enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2014/65/EU.

9.överföringsuppdrag: överföringsuppdrag enligt definitionen i artikel 2 i andra strecksatsen i direktiv 98/26/EG.

10.avvecklingssystem för värdepapper: ett system enligt artikel 2 a första, andra och tredje strecksatsen i direktiv 98/26/EG som inte drivs av en central motpart vars verksamhet består i utförandet av överföringsuppdrag.

11.företag som internaliserar en avveckling: ett institut, inbegripet ett institut som har auktoriserats i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU, som utför överföringsuppdrag för kunders räkning eller för egen räkning på annat sätt än genom ett avvecklingssystem för värdepapper.

12.avsedd avvecklingsdag: den dag som förs in som avvecklingsdag i avvecklingssystemet för värdepapper och på vilken parterna i en värdepapperstransaktion har kommit överens om att avvecklingen ska äga rum.

13.avvecklingsperiod: tidsperioden mellan handelsdagen och den avsedda avvecklingsdagen.

14.bankdag: bankdag enligt definitionen i artikel 2 n i direktiv 98/26/EG.

363

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/17

15.utebliven avveckling: när en avveckling av en värdepapperstransaktion inte sker på den avsedda avvecklingsdagen eller endast sker delvis på grund av brist på värdepapper eller kontantmedel, och oavsett underliggande orsak.

16.central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

17.behörig myndighet: den myndighet som varje medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 11, såvida inte annat följer av denna förordning.

18.relevant myndighet: varje myndighet som avses i artikel 12.

19.deltagare: varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt definitionen i artikel 2 f i direktiv 98/26/EG.

20.ägarintresse: ägarintresse enligt artikel 2.2 första meningen i direktiv 2013/34/EU eller direkt eller indirekt innehav av minst 20 % av rösterna eller kapitalet i ett företag.

21.kontroll: förhållandet mellan två företag enligt vad som beskrivs i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU.

22.dotterföretag: ett dotterföretag i den mening som avses i artiklarna 2.10 och 22 i direktiv 2013/34/EU.

23.hemmedlemsstat: den medlemsstat där en värdepapperscentral är etablerad.

24.värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en värdepapperscentral har en filial eller tillhandahåller värdepapperscentralstjänster.

25.filial: ett driftställe, annat än huvudkontoret, som är en del av en värdepapperscentral, saknar rättskapacitet och tillhandahåller de tjänster som värdepapperscentralen har auktorisation att tillhandahålla.

26.obestånd, när det gäller en deltagare: en situation där insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2 j i direktiv 98/26/EG inleds gentemot en deltagare.

27.leverans mot betalning: en avvecklingsmekanism för värdepapper som kopplar en överföring av värdepapper till en överföring av kontantmedel, så att leveransen av värdepapper endast sker om och endast om den motsvarande överföringen av kontantmedel sker och vice versa.

28.värdepapperskonto: ett konto på vilket värdepapper kan krediteras eller debiteras.

29.länk mellan värdepapperscentraler: ett arrangemang mellan värdepapperscentraler, som innebär att en värdepappers central blir deltagare i en annan värdepapperscentrals avvecklingssystem för värdepapper, i syfte att underlätta överföring av värdepapper från deltagarna i den sistnämnda värdepapperscentralen till deltagarna i den förstnämnda värdepapperscentralen eller ett arrangemang genom vilket en värdepapperscentral får indirekt tillträde till en annan värdepapperscentral via en mellanhand. Länkar mellan värdepapperscentraler omfattar standardiserade länkar, anpas sade länkar, indirekta länkar och länkar för driftskompatibilitet.

30.standardiserad länk: en länk mellan värdepapperscentraler, där en värdepapperscentral blir deltagare i en annan värdepapperscentrals avvecklingssystem för värdepapper på samma villkor som gäller för andra deltagare i den senare värdepapperscentralens avvecklingssystem för värdepapper.

364

L 257/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

31.anpassad länk: en länk mellan värdepapperscentraler, där en värdepapperscentral som blir deltagare i en annan värdepapperscentrals avvecklingssystem för värdepapper tillhandahålls särskilda tjänster utöver de tjänster som denna värdepapperscentral normalt tillhandahåller deltagare i avvecklingssystemet för värdepapper.

32.indirekt länk: ett arrangemang mellan en värdepapperscentral och en tredje part som inte är en värdepapperscentral och som är deltagare i en annan värdepapperscentrals avvecklingssystem för värdepapper. En sådan länk upprättas av en värdepapperscentral för att underlätta överföringen av värdepapper till dess deltagare från deltagarna i en annan värdepapperscentral.

33.samverkande länk: en länk mellan värdepapperscentraler, som innebär att värdepapperscentralerna enas om att upprätta gemensamma tekniska lösningar för avveckling i de system för avveckling avvärdepapper som de driver.

34.internationella, öppna kommunikationsförfaranden och standarder: internationellt godkända standarder för kom munikationsförfaranden, såsom standardformat för meddelanden och datarepresentation, som är tillgängliga för alla eventuella intresserade parter på rättvisa, öppna och icke-diskriminerande grunder.

35.överlåtbara värdepapper: överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1.44 i direktiv 2014/65/EU.

36.aktier: värdepapper som anges i artikel 4.1.44 a i direktiv 2014/65/EU.

37.penningmarknadsinstrument: penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 4.1.17 i direktiv 2014/65/EU.

38.andelar i företag för kollektiva investeringar: sådana andelar i företag för kollektiva investeringar som avses i avsnitt C punkt 3 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

39.utsläppsrätter: utsläppsrätter enligt definitionen i bilaga I avsnitt C punkt 11 i direktiv 2014/65/EU, utom derivat som avser utsläppsrätter.

40.reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

41.multilateral handelsplattform eller MTF-plattform: multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22 i direktiv 2014/65/EU.

42.handelsplats: en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU.

43.avvecklingsagent: avvecklingsagent enligt definitionen i artikel 2 d i direktiv 98/26/EG.

44.tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt defini tionen i artikel 4.1.12 i direktiv 2014/65/EU.

45.ledningsorgan: ett eller flera organ hos en värdepapperscentral, som har utsetts i enlighet med nationell rätt och har befogenhet att fastställa värdepapperscentralens strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och inbegriper personer som i praktiken leder värdepapperscentralens verk samhet.

Om ett ledningsorgan enligt nationell rätt omfattar olika organ med specifika uppgifter, ska kraven i denna för ordning endast tillämpas på de ledamöter i ledningsorganet som i den tillämpliga nationella rätten tilldelas det relevanta ansvaret.

365

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/19

46.verkställande ledning: de fysiska personer som utövar de verkställande uppgifterna hos en värdepapperscentral och är ansvariga och rapporteringsskyldiga inför ledningsorganet för den löpande ledningen av värdepapperscentralen.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 67 avseende åtgärder för att ytterligare specificera andra anknutna tjänster än banktjänster som anges i avsnitt B punkterna 1–4 i bilagan samt de anknutna banktjänster som anges i avsnitt C i bilagan.

AVDELNING II

AVVECKLING AV VÄRDEPAPPER

KAPITEL I

Kontobaserad form

Artikel 3

Kontobaserad form

1.Utan att det påverkar punkt 2 ska alla emittenter etablerade i unionen som emitterar eller har emitterat överlåtbara värdepapper som har upptagits till handel eller handlas på handelsplatser se till att dessa värdepapper presenteras i kontobaserad form som immobilisering eller efter en direkt emission i dematerialiserad form.

2.När transaktioner med överlåtbara värdepapper äger rum på en handelsplats, ska de relevanta värdepappren registreras i kontobaserad form hos en värdepapperscentral på eller före den avsedda avvecklingsdagen, såvida de inte redan är registrerade där.

När överlåtbara värdepapper överförs till följd av ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i direktiv 2002/47/EG, ska de värdepapprena registreras i kontobaserad form hos en värdepapperscentral på eller före den avsedda avvecklingsdagen, såvida de inte redan är registrerade där.

Artikel 4

Verkställighet

1.Myndigheterna i den medlemsstat där den emittent som emitterar värdepappren är etablerad ska säkerställa att artikel 3.1 tillämpas.

2.De myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över handelsplatserna, inbegripet de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med artikel 21.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG (1), ska se till att artikel 3.2 första stycket i denna förordning tillämpas, när de värdepapper som avses i artikel 3.1 i denna förordning handlas på handelsplatser.

3.De myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av direktiv 2002/47/EG ska säkerställa att artikel 3.2 andra stycket i denna förordning tillämpas, när de värdepapper som avses i artikel 3.1 i denna förordning överförs till följd av ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i direktiv 2002/47/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).

366

L 257/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

KAPITEL II

Avvecklingsperioder

Artikel 5

Avsedd avvecklingsdag

1.Varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper som i det systemet för egen räkning eller för en tredje parts räkning avvecklar transaktioner med överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollek tiva investeringar och utsläppsrätter ska avveckla sådana transaktioner på den avsedda avvecklingsdagen.

2.Vid transaktioner med sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 1 som utförs på handelsplatser ska den avsedda avvecklingsdagen vara senast två bankdagar efter dagen när handeln sker. Det kravet ska inte gälla för trans aktioner som förhandlas privat men utförs på en handelsplats, för transaktioner som utförs bilateralt men rapporteras till en handelsplats eller för den första transaktionen när de berörda överlåtbara värdepappren är föremål för ursprunglig registrering i kontobaserad form enligt artikel 3.2.

3.De behöriga myndigheterna ska se till att punkt 1 tillämpas.

De myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över handelsplatser ska se till att punkt 2 tillämpas.

KAPITEL III

Avvecklingsdisciplin

Artikel 6

Åtgärder för att förhindra utebliven avveckling

1.Handelsplatser ska fastställa förfaranden för att göra det möjligt att bekräfta relevanta uppgifter om sådana trans aktioner med finansiella instrument som avses i artikel 5.1 samma dag som transaktionen har utförts.

2.Trots kravet som föreskrivs i punkt 1 ska de värdepappersföretag som har auktoriserats enligt artikel 5 i direktiv 2014/65/EU i tillämpliga fall vidta åtgärder för att begränsa antalet uteblivna avvecklingar.

Sådana åtgärder ska åtminstone bestå av arrangemang mellan värdepappersföretaget och deras professionella kunder som avses i bilaga II till direktiv 2014/65/EU och som ska säkerställa att det skyndsamt meddelas hur värdepapper som ingår i transaktionen ska fördelas, att detta bekräftas och att godkännandet eller icke-godkännandet av villkoren bekräftas i god tid före den avsedda avvecklingsdagen.

Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 för de standardiserade förfaranden och protokoll för meddelanden som ska användas för att uppfylla andra stycket i denna punkt.

3.En värdepapperscentral ska för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver fastställa förfaranden som underlättar avvecklingar av transaktioner i de finansiella instrument som avses i artikel 5.1 på den avsedda avvecklings dagen med minimal exponering mot motparts- och likviditetsrisker för deltagarna och en låg andel uteblivna avveck lingar. Den ska genom lämpliga mekanismer främja tidig avveckling på den avsedda avvecklingsdagen.

4.En värdepapperscentral ska för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver införa åtgärder för att uppmuntra deltagarna att avveckla transaktioner i tid och ge dem incitament till att göra detta. Värdepapperscentraler ska kräva att deltagarna avvecklar sina transaktioner på den avsedda avvecklingsdagen.

367

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/21

5. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa vilka åtgärder som ska vidtas av värdepappersföretag i enlighet med punkt 2 första stycket, närmare bestäm melser om de förfaranden för att underlätta avveckling som avses i punkt 3 och närmare bestämmelser om åtgärder för att uppmuntra och ge incitament till punktlig avveckling av transaktioner i tid enligt punkt 4.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 7

Åtgärder för att hantera utebliven avveckling

1.En värdepapperscentral ska för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver upprätta ett system som övervakar uteblivna avvecklingar av de transaktioner i finansiella instrument som avses i artikel 5.1. Den ska regelbundet rapportera om antalet och omständigheterna kring uteblivna avvecklingar samt förmedla all annan relevant information, inklusive värdepapperscentralernas och deras deltagares planerade åtgärder för att förbättra avvecklingseffektiviteten, till den behöriga myndigheten och relevanta myndigheter. De rapporterna ska årligen offentliggöras av värdepapperscen tralerna i aggregerad och anonymiserad form. De behöriga myndigheterna ska meddela Esma all relevant information om uteblivna avvecklingar.

2.En värdepapperscentral ska för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver inrätta förfaranden som underlättar avvecklingar av de transaktioner i finansiella instrument som avses i artikel 5.1 vilka inte avvecklas på den avsedda avvecklingsdagen. Dessa förfaranden ska inbegripa en sanktionsmekanism, som effektivt ska avskräcka deltagare som orsakar utebliven avveckling.

Värdepapperscentralerna ska före införandet av de förfaranden som avses i första stycket samråda med de relevanta handelsplatserna och centrala motparterna för vilka de tillhandahåller avvecklingstjänster.

Sanktionsmekanismerna som avses i första stycket ska inbegripa sanktionsavgifter för deltagare som orsakar utebliven avveckling (ansvariga deltagare). Sanktionsavgifterna ska beräknas på daglig basis för varje bankdag som avveckling av en transaktion uteblir efter den avsedda avvecklingsdagen fram till utgången av den ersättningsköpsprocess som avses i punkt 3, men inte längre än fram till den faktiska avvecklingsdagen. Sanktionsavgifterna ska inte utformas som en inkomstkälla för värdepapperscentralen.

3. Utan att det påverkar de sanktionsmekanismen som avses i punkt 2 och rätten att annullera en transaktion bilateralt ska, om en ansvarig deltagare underlåter att leverera de finansiella instrument som avses i artikel 5.1 till den mottagande deltagaren inom fyra bankdagar efter den avsedda avvecklingsdagen (förlängningsperiod), ett ersättningsköpsförfarande inledas, genom vilket dessa instrument ska bli tillgängliga för avveckling och levereras till den mottagande deltagaren inom en lämplig tidsram.

Om transaktionen avser ett finansiellt instrument som handlas på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag ska förlängningsperioden vara 15 dagar, såvida inte tillväxtmarknaden för små och medelstora företag beslutar att tillämpa en kortare period.

4. Följande undantag från de krav som avses i punkt 3 ska vara tillämpliga:

a)På grundval av typen av tillgång och de berörda finansiella instrumentens likviditet får förlängningsperioden utökas från fyra bankdagar upp till maximalt sju bankdagar, om en kortare förlängningsperiod skulle få konsekvenser för de berörda finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion.

368

L 257/22		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

b)Vid transaktioner som består av flera deltransaktioner, inbegripet avtal om återköp av värdepapper eller avtal om värdepapperslån, ska den ersättningsköpsprocess som avses i punkt 3 inte vara tillämplig om tidsramen för trans aktionerna är tillräckligt kort och gör ersättningsköpsprocessen verkningslös.

5.Utan att det påverkar punkt 7 ska de undantag som avses i punkt 4 inte vara tillämpliga på transaktioner som avser aktier, om de transaktionerna clearas av en central motpart.

6.Utan att det påverkar de sanktionsmekanismen som avses i punkt 2 ska, i fall där det vid tidpunkten för handeln avtalade priset på aktierna är högre än det pris som har betalats för genomförandet av ersättningsköpet, mellanskillnaden betalas av den ansvariga deltagaren till den mottagande deltagaren senast den andra bankdagen efter det att de finansiella instrumenten har levererats efter ersättningsköpet.

7.Om ersättningsköpet misslyckas eller inte är möjligt, kan den mottagande deltagaren välja att få en kontantersätt ning eller att skjuta upp genomförandet av ersättningsköpet till ett lämpligt senare datum (uppskjutandeperiod). Om de relevanta finansiella instrumenten inte levereras till den mottagande deltagaren före utgången av uppskjutandeperioden, ska kontantersättning betalas.

Kontantersättningen betalas till den mottagande deltagaren senast den andra bankdagen efter utgången av antingen ersättningsköpsprocessen eller uppskjutandeperioden när uppskjutandeperioden har valts.

8.Den ansvariga deltagaren ska ersätta den enhet som genomför ersättningsköpet för alla belopp som har betalats i enlighet med punkterna 3, 4 och 5, inbegripet eventuella avgifter för utförande av ersättningsköpet. Deltagarna ska tydligt informeras om sådana avgifter.

9.Värdepapperscentraler, centrala motparter och handelsplatser ska införa förfaranden som gör det möjligt att i samråd med deras respektive behöriga myndigheter tillfälligt stänga av en deltagare som konsekvent och systematiskt underlåter att leverera de finansiella instrument som avses i artikel 5.1 på den avsedda avvecklingsdagen och att offentliggöra dennes identitet först efter det att deltagaren har fått tillfälle att lämna synpunkter, förutsatt att de behöriga myndigheterna för värdepapperscentralen, de centrala motparterna och handelsplatserna samt de för deltagaren har blivit vederbörligen informerade. Utöver samråden före en eventuell avstängning ska värdepapperscentraler, centrala motparter och handelsplatser utan dröjsmål anmäla till respektive behöriga myndigheter om avstängningen av en deltagare. Den behöriga myndigheten ska omedelbart informera de relevanta myndigheterna om en deltagares avstängning.

Offentliggöranden av avstängningar får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG.

10. Punkterna 2–9 ska tillämpas på alla transaktioner med de finansiella instrument som avses i artikel 5.1 som har upptagits till handel eller handlas på en handelsplats eller som clearas av en central motpart enligt följande:

a)För transaktioner som clearas av en central motpart ska den centrala motparten vara den enhet som genomför ersättningsköpet enligt punkterna 3–8.

b)För transaktioner som inte clearas av en central motpart men som utförs på en handelsplats ska handelsplatsen i sina interna regler införa en skyldighet för sina medlemmar och sina deltagare att tillämpa de åtgärder som avses i punkterna 3–8.

c)För alla andra transaktioner än de som avses i a och b i det här stycket ska värdepapperscentralerna i sina interna regler införa en skyldighet för sina deltagare att omfattas av de åtgärder som avses i punkterna 3–8.

369

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/23

En värdepapperscentral ska tillhandahålla centrala motparter och handelsplatser den avvecklingsinformation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna punkt.

Utan att det påverkar leden a, b och c i första stycket får värdepapperscentraler övervaka genomförandet av de ersätt ningsköp som avses i de leden vilka avser flera olika avvecklingsinstruktioner gällande samma finansiella instrument och med samma utgångsdatum för genomförandeperioden, i syfte att minimera det antal ersättningsköp som ska genomföras och därigenom deras påverkan på priserna för de relevanta finansiella instrumenten.

11.Punkterna 2–9 ska inte tillämpas för ansvariga deltagare som är centrala motparter.

12.Punkterna 2–9 ska inte tillämpas om insolvensförfaranden inleds mot den ansvariga deltagaren.

13.Denna artikel ska inte tillämpas om huvudhandelsplatsen för en aktie finns i ett tredjeland. Vad som är huvud

handelsplatsen för en aktie ska fastställas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 236/2012.

14.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 67 för att utifrån typen av tillgång och det finansiella instrumentets likviditet och typen av transaktion fastställa parametrarna för beräkning av vad som är en avskräckande och proportionell nivå för de sanktionsavgifter som avses i punkt 2 tredje stycket, vilka ska säkerställa en betryggande avvecklingsdisciplin och de berörda finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion.

15.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa följande:

a)Närmare bestämmelser om det system för att övervaka uteblivna avvecklingar och de rapporter om uteblivna avveck lingar som avses i punkt 1.

b)Förfarandena för indrivning och omfördelning av sanktionsavgifter samt eventuella andra intäkter från sådana sank tioner i enlighet med punkt 2.

c)Närmare bestämmelser om den lämpliga ersättningsköpsprocessen som avses i punkterna 3–8, inbegripet lämpliga tidsramar för leveransen av det finansiella instrumentet efter den ersättningsköpsprocess som avses i punkt 3. Dessa tidsramar ska utformas med hänsyn till typen av tillgång och de finansiella instrumentens likviditet.

d)Omständigheter då förlängningsperioden skulle kunna förlängas, beroende på typen av tillgång och de finansiella instrumentens likviditet, i enlighet med de villkor som avses i punkt 4 a och med beaktande av kriterierna för

bedömning av likviditet i artikel 2.1.17 i förordning (EU) nr 600/2014.

e)Transaktionstyper och de särskilda tidsramar för dessa enligt punkt 4 b vilka gör ersättningsköp verkningslösa.

f)En metod för beräkning av den kontantersättning som avses i punkt 7.

g)Villkoren för när en deltagare anses konsekvent och systematiskt underlåta att leverera finansiella instrument som avses i punkt 9.

h)Den nödvändiga avvecklingsinformation som avses i punkt 10 andra stycket.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

370

L 257/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Verkställighet

1.Den behöriga myndigheten för den värdepapperscentral som driver avvecklingssystemet för värdepapper, den relevanta myndigheten med ansvar för övervakning över det berörda avvecklingssystemet för värdepapper samt de behöriga myndigheterna för tillsyn av handelsplatser, värdepappersföretag och centrala motparter ska ha behörighet att säkerställa att artiklarna 6 och 7 tillämpas av de institut som står under deras tillsyn och att övervaka de påförda sanktionerna. Vid behov ska de respektive behöriga myndigheterna bedriva ett nära samarbete med varandra. Medlems staterna ska informera Esma om de utsedda behöriga myndigheter som ingår i tillsynsstrukturen på nationell nivå.

2.För att säkerställa enhetliga och effektiva tillsynsmetoder i unionen i fråga om artiklarna 6 och 7 i denna förordning

får Esma i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Överträdelser av bestämmelserna i denna avdelning ska inte påverka giltigheten av ett privat avtal om finansiella instrument eller parternas möjlighet att göra bestämmelserna i ett privat avtal om finansiella instrument gällande.

KAPITEL IV

Internaliserad avveckling

Artikel 9

Företag som internaliserar avveckling

1. Företag som internaliserar en avveckling ska varje kvartal till de behöriga myndigheterna där de är etablerade rapportera den aggregerade volymen och värdet av alla värdepapperstransaktioner som de har avvecklat utanför avveck lingssystem för värdepapper.

Behöriga myndigheter ska utan dröjsmål överföra de uppgifter de har erhållit i enlighet med första stycket till Esma och informera Esma om potentiella risker med anledning av denna avvecklingsverksamhet.

2. Esma får i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i vilka innehållet i dessa rapporter specificeras ytterligare.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för rapportering och överföring av de uppgifter som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

371

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/25

AVDELNING III

VÄRDEPAPPERSCENTRALER

KAPITEL I

Auktorisation och tillsyn av värdepapperscentraler

A v s n i t t 1

M y n d i g h e t e r a n s v a r i g a f ö r a u k t o r i s a t i o n o c h t i l l s y n a v v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 10

Behörig myndighet

Utan att det påverkar den övervakning som genomförs av medlemmarna i ECBS som avses i artikel 12.1, ska en värdepapperscentral vara auktoriserad och stå under tillsyn av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat.

Artikel 11

Utnämning av behörig myndighet

1. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som ska ansvara för utförandet av uppgifterna enligt denna förordning i samband med auktorisation och tillsyn av värdepapperscentraler som är etablerade på deras territorium utförs samt underrätta Esma om detta.

Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet, ska den fastställa deras respektive roller och utse en enda myndighet som ansvarig för samarbetet med andra medlemsstaters behöriga myndigheter, de relevanta myndigheterna, Esma och EBA, när det särskilt hänvisas till dem i denna förordning.

2.Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med punkt 1.

3.De behöriga myndigheterna ska ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter.

Artikel 12

Relevanta myndigheter

1. Följande myndigheter ska delta i auktorisationen och tillsynen av värdepapperscentraler, när det särskilt hänvisas till dem i denna förordning:

a)Den myndighet som ansvarar för tillsyn av det avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentralen i den medlemsstat vars rätt är tillämplig på avvecklingssystemet.

b)De centralbanker i unionen som ger ut de mest relevanta valutorna i vilka avveckling sker.

c)I relevanta fall den centralbank i unionen på vars konton kontantdelen i ett avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentralen avvecklas.

2.Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de relevanta myndigheter som avses i punkt 1.

3.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med fastställande av villkoren för när de unionsvalutor som avses i punkt 1 b ska anses vara de mest relevanta, och arrangemang för att inrätta en effektiv process för samråd med de relevanta myndigheter som avses i leden b och c i den punkten.

372

L 257/26		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 13

Informationsutbyte

1.Behöriga myndigheter, relevanta myndigheter och Esma ska på begäran och utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.Behöriga myndigheter, relevanta myndigheter, Esma och andra organ eller fysiska och juridiska personer som mottar konfidentiell information vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning får använda den enbart för utförandet av sina uppgifter.

Artikel 14

Samarbete mellan myndigheter

1. Behöriga myndigheter, relevanta myndigheter och Esma ska bedriva ett nära samarbete med varandra, inbegripet genom att utbyta all relevant information för tillämpningen av denna förordning. Om lämpligt och relevant ska detta samarbete omfatta andra offentliga myndigheter och organ, särskilt sådana som har inrättats eller utsetts enligt direktiv 2003/87/EG.

För att säkerställa enhetliga och effektiva tillsynsmetoder i unionen, däribland samarbete mellan behöriga myndigheter och relevanta myndigheter vid de olika bedömningar som krävs för tillämpningen av denna förordning, får Esma i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

2. På grundval av tillgängliga uppgifter ska de behöriga myndigheterna vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta sina besluts potentiella effekter på det finansiella systemets stabilitet i övriga berörda medlemsstater, särskilt i krissituationer som avses i artikel 15.

Artikel 15

Krissituationer

Utan att det påverkar det underrättelseförfarande som fastställs i artikel 6.3 i direktiv 98/26/EG ska behöriga myndigheter och relevanta myndigheter omedelbart underrätta Esma, Europeiska systemrisknämnden inrättad genom Europaparlamen tets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (1) och varandra om krissituationer för värdepapperscentraler, inklusive all utveckling på finansmarknaderna som kan inverka negativt på marknadens likviditet, stabiliteten för en valuta i vilken avveckling sker, penningpolitikens integritet eller det finansiella systemets stabilitet i någon av de medlemsstater där värdepapperscentralen eller någon av dess deltagare är etablerad.

A v s n i t t 2

V i l l k o r o c h f ö r f a r a n d e n f ö r a u k t o r i s a t i o n a v v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 16

Auktorisation av en värdepapperscentral

1. Varje juridisk person som omfattas av definitionen av en värdepapperscentral ska erhålla en auktorisation av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den är etablerad innan den inleder sin verksamhet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

373

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/27

2.Auktorisationen ska ange de huvudtjänster som förtecknas i avsnitt A i bilagan och andra anknutna tjänster än banktjänster som är tillåtna enligt avsnitt B i bilagan som värdepapperscentralen är auktoriserad att tillhandahålla.

3.En värdepapperscentral ska alltid uppfylla de nödvändiga villkoren för auktorisation.

4.En värdepapperscentral och dess oberoende revisorer ska utan onödigt dröjsmål informera den behöriga myndig heten om väsentliga förändringar som påverkar efterlevnaden av villkoren för auktorisation.

Artikel 17

Förfarande för att bevilja auktorisation

1.Den sökande värdepapperscentralen ska lämna in en ansökan om auktorisation till sin behöriga myndighet.

2.Ansökan om auktorisation ska åtföljas av all information som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastställa att den sökande värdepapperscentralen vid tidpunkt för auktorisationen vidtagit alla nödvändiga arrangemang för att uppfylla kraven som anges i denna förordning. Ansökan om auktorisation ska innehålla en verksamhetsplan, i vilken den tilltänkta verksamhetsinriktningen och värdepapperscentralens organisationsstruktur ska beskrivas.

3.Inom 30 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska den behöriga myndigheten bedöma om ansökan är full ständig. Om ansökan inte är fullständig, ska den behöriga myndigheten fastställa en tidsfrist inom vilken den ansökande värdepapperscentralen måste lämna kompletterande information. Den behöriga myndigheten ska meddela den ansökande värdepapperscentralen, när ansökan anses vara fullständig.

4.Från och med tidpunkten när ansökan anses vara fullständig, ska den behöriga myndigheten översända all infor mation i ansökan till de relevanta myndigheterna och samråda med de myndigheterna om egenskaperna hos det avveck lingssystem för värdepapper som drivs av den ansökande värdepapperscentralen. Varje relevant myndighet får inom tre månader från mottagandet av informationen framföra sina synpunkter till den behöriga myndigheten.

5.Om en ansökande värdepapperscentral avser att tillhandahålla de tjänster som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2014/65/EU utöver tillhandahållandet av andra anknutna tjänster än banktjänster som är uttryckligen angivna i avsnitt B i bilagan, ska den behöriga myndigheten översända all information i ansökan till den myndighet som avses i artikel 67 i direktiv 2014/65/EU och samråda med den myndigheten om den ansökande värdepapperscentralens förmåga att uppfylla kraven i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014.

6.Den behöriga myndigheten ska, innan en värdepapperscentrals auktorisation beviljas, samråda med de behöriga myndigheterna i den andra berörda medlemsstaten i följande fall:

a)Värdepapperscentralen är dotterföretag till en värdepapperscentral som är auktoriserad i en annan medlemsstat.

b)Värdepapperscentralen är dotterföretag till det moderföretag till en värdepapperscentral som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

c)Värdepapperscentralen kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har kontrollen över en annan värdepapperscentral som är auktoriserad i en annan medlemsstat.

374

L 257/28		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

7.Det samråd som avses i punkt 6 ska minst omfatta följande:

a)Lämpligheten hos aktieägare och personer som avses i artikel 27.6 samt anseendet och erfarenheten hos de personer som i praktiken styr värdepapperscentralens verksamhet som avses i artikel 27.1 och 27.4, när de aktieägarna och personerna är gemensamma för värdepapperscentralen och för en värdepapperscentral som är auktoriserad i en annan medlemsstat.

b)Huruvida förbindelserna som avses i punkt 6 a, b och c mellan den värdepapperscentral som är auktoriserad i en annan medlemsstat och den ansökande värdepapperscentralen påverkar den senares förmåga att uppfylla kraven i denna förordning.

8.Senast sex månader efter inlämnandet av en fullständig ansökan ska den behöriga myndigheten skriftligen med ett fullständig motiverat beslut underrätta den sökande värdepapperscentralen om auktorisationen har beviljats eller avslagits.

9.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa vilken information den sökande värdepapperscentralen ska lämna till den behöriga myndigheten i ansökan om auktorisation.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

10. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för ansökan om auktorisation.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 18

Effekter av auktorisationen

1.Verksamheten hos den auktoriserade värdepapperscentralen ska begränsas till tillhandahållandet av de tjänster som omfattas av auktorisationen eller av anmälan i enlighet med artikel 19.8.

2.Avvecklingssystem för värdepapper får endast drivas av auktoriserade värdepapperscentraler, inbegripet central banker som fungerar som värdepapperscentraler.

3.En auktoriserad värdepapperscentral får ha ägarintresse endast i en juridisk person vars verksamhet är begränsad till tillhandahållande av de tjänster som förtecknas i avsnitten A och B i bilagan, såvida inte ett sådant ägarintresse godkänns av dess behöriga myndighet på grunden att det inte i betydande utsträckning höjer värdepapperscentralens riskprofil.

4.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa vilka kriterier som ska beaktas av de behöriga myndigheterna vid godkännande av värdepapperscentralers ägarintressen i andra juridiska personer än de som tillhandahåller de tjänster som förtecknas i avsnitten A och B i bilagan. Sådana kriterier får inbegripa huruvida de tjänster som tillhandahålls av den juridiska personen kompletterar de tjänster som erbjuds av en värdepapperscentral och i vilken utsträckning värdepapperscentralens exponeras mot ekono miska förpliktelser till följd av sådant ägarintresse.

375

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/29

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 19

Utvidgning och utkontraktering av verksamheter och tjänster

1. En auktoriserad värdepapperscentral ska lämna in en ansökan om auktorisation till den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat när den vill utkontraktera en huvudtjänst till en tredje part enligt artikel 30 eller utvidga sina tjänster till en eller flera av följande tjänster:

a)Ytterligare huvudtjänster som förtecknas i avsnitt A i bilagan och inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen.

b)Anknutna tjänster som tillåts enligt, men inte uttryckligen förtecknas, i avsnitt B i bilagan och inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen.

c)Drift av ytterligare ett avvecklingssystem för värdepapper.

d)Avveckling av hela eller delar av kontantdelen av värdepapperscentralens avvecklingssystem i konton hos en annan avvecklingsagent.

e)Upprättande av en samverkande länk, inbegripet med värdepapperscentraler i tredjeland.

2.Beviljandet av auktorisation enligt punkt 1 ska ske enligt det förfarande som anges i artikel 17.

Den behöriga myndigheten ska inom tre månader efter inlämnandet av en fullständig ansökan underrätta den ansökande värdepapperscentralen om auktorisationen har beviljats eller avslagits.

3.Värdepapperscentraler som är etablerade i unionen och avser att upprätta en samverkande länk ska lämna in en ansökan om auktorisation enligt punkt 1 e till sina respektive behöriga myndigheter. De myndigheterna ska samråda med varandra om godkännandet av länken mellan värdepapperscentraler. Om de fattar olika beslut och båda myndigheterna samtycker, får ärendet hänskjutas till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som Esma tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4.De myndigheter som avses i punkt 3 ska endast neka att auktorisera en länk, om en sådan länk mellan vär depapperscentraler skulle utgöra ett hot mot finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion eller orsaka systemrisker.

5.Samverkande länkar hos värdepapperscentraler som utkontrakterar en del av sina tjänster med anknytning till dessa länkar för driftskompatibilitet till en offentlig enhet i enlighet med artikel 30.5 samt sådana samverkande länkar som inte avses i punkt 1 e ska inte vara föremål för auktorisation enligt den punkten utan anmälas till värdepapperscentralernas behöriga och relevanta myndigheter innan de upprättas, genom tillhandahållande av all relevant information som möjliggör för dessa myndigheter att bedöma uppfyllandet av kraven i artikel 48.

6.En värdepapperscentral som är etablerad och auktoriserad i unionen får upprätthålla eller upprätta en länk med en värdepapperscentral i ett tredjeland i enlighet med de villkor och förfaranden som fastställs i denna artikel. Om länkarna upprättas med värdepapperscentraler i tredjeländer, ska den information som tillhandahålls av den ansökande värdepap perscentralen göra det möjligt för den behöriga myndigheten att utvärdera om sådana länkar uppfyller de krav som fastställs i artikel 48 eller krav som är likvärdiga med dem som fastställs i artikel 48.

376

L 257/30		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

7.Den behöriga myndigheten för den ansökande värdepapperscentralen ska kräva att den värdepapperscentralen bryter en länk mellan värdepapperscentraler som har anmälts, om en sådan länk inte uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 48 och därmed innebär ett hot mot finansmarknadernas smidiga och ordnade funktioneller orsakar systemrisker. Om en behörig myndighet som kräver att en värdepapperscentral ska bryta en länk mellan värdepapperscentraler ska den följa det förfarande som fastställs i artikel 20.2 och 20.3.

8.De ytterligare anknutna tjänster som uttryckligen anges i avsnitt B i bilagan ska inte vara föremål för auktorisation utan ska anmälas till den behöriga myndigheten innan de tillhandahålls.

Artikel 20

Återkallande av auktorisation

1. Utan att det påverkar eventuella korrigerande åtgärder enligt avdelning V ska den behöriga myndigheten i hem medlemsstaten återkalla auktorisationen under någon av följande omständigheter, om värdepapperscentralen

a)under tolv månader inte har utnyttjat sin auktorisation, uttryckligen har frånsagt sig auktorisationen eller inte har tillhandahållit några tjänster eller utövat någon verksamhet under de föregående sex månaderna,

b)har erhållit auktorisationen genom att lämna osanna uppgifter eller på något annat olagligt sätt,

c)inte längre uppfyller de villkor enligt vilka auktorisationen beviljades och inte har vidtagit de korrigerande åtgärder som den behöriga myndigheten har begärt inom en viss tidsfrist,

d)allvarligt eller systematiskt har överträtt kraven som föreskrivs i den här förordningen och i tillämpliga fall i direktiv 2014/65/EU eller förordning (EU) nr 600/2014.

2.Så snart den behöriga myndigheten upptäcker att någon av de omständigheter som avses i punkt 1 föreligger, ska den omedelbart samråda med de relevanta myndigheter och i tillämpliga fall den myndighet som avses i artikel 67 i direktiv 2014/65/EU om huruvida auktorisationen måste återkallas.

3.Esma eller någon relevant myndighet och i tillämpliga fall den myndighet som avses i artikel 67 i direktiv 2014/65/EU får när som helst begära att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten undersöker om denna vär depapperscentral fortfarande uppfyller villkoren för auktorisationen.

4.Den behöriga myndigheten får begränsa återkallandet av auktorisationen till en viss tjänst, verksamhet eller finan siellt instrument.

5.En värdepapperscentral ska upprätta, genomföra och upprätthålla lämpliga förfaranden som säkerställer punktlig och ordnad avveckling och att kundernas och deltagarnas tillgångar överförs till en annan värdepapperscentral i händelse av återkallande av auktorisationen som avses i punkt 1.

Artikel 21

1.Beslut som fattas av behöriga myndigheter enligt artiklarna 16, 19 och 20 ska omedelbart meddelas Esma.

2.Centralbankerna ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om de avvecklingssystem för värdepapper som de driver.

377

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/31

3. Namnet på varje värdepapperscentral som bedriver verksamhet enligt denna förordning och som har beviljats auktorisation enligt artiklarna 16, 19 eller 25 ska föras in i ett register med angivande av de tjänster och i tillämpliga fall de typer av finansiella instrument för vilka värdepapperscentralen har auktoriserats. Registret ska inbegripa värdepap perscentralens filialer som värdepapperscentralen driver i andra medlemsstater, länkar mellan värdepapperscentraler och de uppgifter som krävs enligt artikel 31, om medlemsstaterna har använt sig av den möjlighet som anges i den artikeln. Esma ska göra registret tillgängligt på sin särskilda webbplats och hålla det uppdaterad.

A v s n i t t 3

T i l l s y n a v v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 22

Översyn och utvärdering

1.Den behöriga myndigheten ska minst en gång om året se över de arrangemang, strategier, förfaranden och meka nismer som har genomförts av en värdepapperscentral för efterlevande av denna förordning samt utvärdera de risker som denna värdepapperscentral är eller kan vara exponerad mot eller som den ger upphov till för värdepappersmarknadernas smidiga funktion.

2.Den behöriga myndigheten ska kräva att värdepapperscentralen överlämnar en tillfredsställande återhämtningsplan som säkerställer kontinuitet i dess huvudverksamhet till de behöriga myndigheterna.

3.Den behöriga myndigheten ska säkerställa att en adekvat resolutionsplan upprättas och upprätthålls för varje värdepapperscentral, så att kontinuitet säkerställs åtminstone för dess kärnverksamhet, med beaktande av storleken, systemvikten, arten, omfattningen och komplexitetsgraden i den berörda värdepapperscentralens verksamhet och en eventuell relevant resolutionsplan som har upprättats i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

4.Den behöriga myndigheten ska fastställa hur ofta och hur djupgående översynen och utvärderingen enligt punkt 1 ska genomföras, med beaktande storleken, systemvikten, arten, omfattningen och komplexitetsgraden i den berörda värdepapperscentralens verksamhet. Översynen och utvärderingen ska uppdateras minst en gång årligen.

5.Den behöriga myndigheten ska göra inspektioner på plats hos värdepapperscentralen.

6.När den behöriga myndigheten utför den översyn och utvärdering som avses i punkt 1, ska den i ett tidigt skede samråda med de relevanta myndigheter, särskilt om hur de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepappers centralen fungerar, och, i tillämpliga fall, med den myndighet som avses i artikel 67 i direktiv 2014/65/EU.

7.Den behöriga myndigheten ska regelbundet och minst en gång om året informera de relevanta myndigheter och, i tillämpliga fall, den myndighet som avses i artikel 67 i direktiv 2014/65/EU om resultaten av den översyn och utvär dering som avses i punkt 1, inbegripet eventuella korrigerande åtgärder eller sanktioner.

8.När de utför den översyn och utvärdering som avses i punkt 1, ska de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepapperscentraler som upprätthåller de typer av förbindelser som avses i artikel 17.6 a, b och c ge varandra all relevant information som kan underlätta arbetet.

9.Den behöriga myndigheten ska ålägga en värdepapperscentral som inte uppfyller kraven i denna förordning att i ett tidigt skede vidta de åtgärder som krävs för att hantera situationen.

378

L 257/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

10. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa följande:

a)Den information som värdepapperscentralen ska lämna till den behöriga myndigheten för den översyn och utvärdering som avses i punkt 1.

b)Den information som den behöriga myndigheten ska lämna till de relevanta myndigheter som avses i punkt 7.

c)Den information som de behöriga myndigheter som avses i punkt 8 ska lämna till varandra.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för tillhandahållande av information i enlighet med punkt 10 första stycket.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 4

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t j ä n s t e r i e n a n n a n m e d l e m s s t a t

Artikel 23

Frihet att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

1.En auktoriserad värdepapperscentral får tillhandahålla de tjänster som avses i bilagan inom unionens territorium, inbegripet genom att upprätta en filial, förutsatt att de tjänsterna omfattas av auktorisationen.

2.En auktoriserad värdepapperscentral som avser att tillhandahålla de huvudtjänster som avses i punkterna 1 och 2 i avsnitt A i bilagan med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt en annan medlemsstats rätt som avses i artikel 49.1 eller att inrätta en filial i en annan medlemsstat ska omfattas av det förfarande som avses i punkterna 3–7.

3.Varje värdepapperscentral som för första gången önskar tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 2 inom en annan medlemsstats territorium eller ändra omfattningen av de tillhandahållna tjänsterna ska meddela den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten följande:

a)I vilken medlemsstat värdepapperscentralen avser att inleda verksamhet.

b)En verksamhetsplan med uppgift särskilt om vilken eller vilka tjänster värdepapperscentralen avser att tillhandahålla.

c)Vilken eller vilka valutor som värdepapperscentralen avser att hantera.

d)Om det finns en filial, filialens organisatoriska struktur och namnen på dem som ansvarar för ledningen av filialen.

379

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/33

e)I relevanta fall en bedömning av de åtgärder som värdepapperscentralen avser att vidta för att möjliggöra användarnas efterlevnad av den nationella rätt som avses i artikel 49.1.

4. Inom tre månader från mottagandet av den information som avses i punkt 3 ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten lämna informationen till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, såvida den inte, med hänsyn till det planerade tillhandahållandet av de avsedda tjänsterna, har anledning att tvivla på lämpligheten i den administrativa strukturen eller den finansiella situationen för den värdepapperscentral som önskar tillhandahålla sina tjänster i värdmedlemsstaten.

Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta de relevanta myndigheterna i den medlems staten om eventuell information som har mottagits enligt första stycket.

5.Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i enlighet med punkt 4 beslutar att inte översända all infor mation som avses i punkt 3 till värdmedlemsstatens behöriga myndighet, ska den informera den berörda värdepappers centralen om skälen för vägran inom tre månader från det att den har mottagit all information samt informera värd medlemsstatens behöriga myndighet om sitt beslut vad gäller punkt 6 a. När information delges som svar på en sådan begäran, ska värdmedlemsstatens behöriga myndighet inte utfärda det meddelande som avses i punkt 6 a.

6.Värdepapperscentralen får börja tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 2 i värdmedlemsstaten på följande villkor:

a)Den har mottagit ett meddelande från den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten som bekräftar att myndigheten har tagit emot den information som avses i punkt 4 och, som i relevanta fall, godkänner den bedömning som avses i punkt 3 e.

b)Om det inte har kommit någon mottagningsbekräftelse, inom tre månader från dagen för översändandet av den information som avses i punkt 4.

7. Vid ändring av de förhållanden om vilka information har lämnats i enlighet med punkt 3 ska värdepapperscentralen skriftligen meddela den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ändringen senast en månad innan den genomför ändringen. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska också utan dröjsmål underrättas om ändringen genom hemmedlemsstatens behöriga myndighet.

Artikel 24

Samarbete mellan myndigheter i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten samt inbördes utvärdering

1.Om en värdepapperscentral som är auktoriserad i en medlemsstat har inrättat en filial i en annan medlemsstat, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten samarbeta nära med varandra vid utförandet av sina uppgifter som föreskrivs i denna förordning, särskilt vid genomförandet av inspektioner på plats vid filialen i fråga. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten respektive värdmedlemsstaten får, under utövandet av sina uppgifter och efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten eller hemmed lemsstaten, genomföra inspektioner på plats vid filialen i fråga.

2.De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller värdmedlemsstaterna får kräva att värdepapperscentraler som tillhandahåller tjänster i enlighet med artikel 23 regelbundet ska rapportera till dem om sin verksamhet i den värd medlemsstaten, inbegripet för att samla in statistik. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska på begäran av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillhandahålla hemmedlemsstatens behöriga myndighet de regelbundna rapporterna.

380

L 257/34		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

3.Den behöriga myndigheten i värdepapperscentralens hemmedlemsstat ska på begäran av den behöriga myndigheten

ivärdmedlemsstaten utan dröjsmål lämna såväl upplysningar om vilka emittenterna och deltagarna är i de avvecklings system för värdepapper som drivs av den värdepapperscentral som tillhandahåller tjänster i den värdmedlemsstaten som all annan relevant information om den värdepapperscentralens verksamhet i värdmedlemsstaten.

4.När, med beaktande av värdepappersmarknadssituationen i värdmedlemsstaten, den verksamhet som bedrivs av en värdepapperscentral har kommit att få väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i värdmedlemsstaten, ska den behöriga myndigheten i hem- och värdmedlemsstaten och de relevanta myndigheterna i hem-och värdmedlemsstaten upprätta samarbetsarrangemang för tillsynen av värdepapperscentralens verksamhet i värdmedlemsstaten.

Om en värdepapperscentral har kommit att få väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i mer än en värdmedlemsstat, får hemmedlemsstaten besluta att sådana samarbetsarrangemang ska inbegripa tillsynskollegier.

5. Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och verifierbara skäl att anta att en värdepappers central som tillhandahåller tjänster inom värdmedlemsstatens territorium i enlighet med artikel 23 bryter mot de skyldigheter som följer av bestämmelserna i denna förordning, ska den underrätta den behöriga myndigheten i hem medlemsstaten och Esma om sina iakttagelser.

Om värdepapperscentralen, trots de åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller för att dessa åtgärder har visat sig vara otillräckliga, fortsätter att överträda de skyldigheter som följer av bestämmelserna i denna förordning, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder som behövs för att se till att bestämmelserna i denna förordning följs inom värdmedlemsstatens territorium. Esma ska utan dröjsmål informeras om sådana åtgärder.

Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och hemmedlemsstaten får hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. Utan att det påverkar artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma efter samråd med medlemmarna i ECBS åtminstone vart tredje år organisera och genomföra en inbördes utvärdering av tillsynen av de värdepapperscentraler som utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 23 eller deltar i en samverkande länk.

Inom ramen för den inbördes utvärdering som avses i första stycket ska Esma, i lämpliga fall, också begära yttranden eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 67 i fråga om åtgärder för att fastställa de kriterier enligt vilka en värdepapperscentrals verksamhet i en värdmedlemsstat kan anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i den värdmedlemsstaten.

8.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för det samarbete som avses i punkterna 1, 3 och 5.

381

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/35

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 5

F ö r b i n d e l s e r m e d t r e d j e l a n d

Artikel 25

Tredjeland

1.Värdepapperscentraler från tredjeland får tillhandahålla de tjänster som avses i bilagan inom unionens territorium, inbegripet genom att etablera en filial.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska en värdepapperscentral från tredjeland som avser att tillhandahålla de huvudtjänster som avses i punkterna 1 och 2 i avsnitt A i bilagan med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt en medlemsstats rätt som avses i artikel 49.1 andra stycket eller att inrätta en filial i en medlemsstat omfattas av det förfarande som avses i punkterna 4–11 i den här artikeln.

3.En värdepapperscentral som är etablerad och auktoriserad i unionen får upprätthålla eller upprätta en länk med en värdepapperscentral från ett tredjeland i enlighet med artikel 48.

4.Esma får efter samråd med de myndigheter som avses i punkt 5 erkänna en värdepapperscentral från tredjeland som

har ansökt om erkännande för att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 2, om följande villkor är uppfyllda:

a)Kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med punkt 9.

b)Värdepapperscentralen från tredjeland är föremål för effektiv auktorisation, tillsyn och övervakning eller, om avveck lingssystemet för värdepapper drivs av en centralbank, övervakning, som garanterar fullständig efterlevnad av de stabilitetskrav som är tillämpliga i det tredjelandet.

c)Det har upprättats samarbetsarrangemang mellan Esma och de ansvariga myndigheterna i det tredjelandet (nedan kallade ansvariga tredjelandsmyndigheter) enligt punkt 10.

d)Värdepapperscentralen från tredjeland vidtar i relevanta fall nödvändiga åtgärder för att möjliggöra efterlevnad bland sina användare av den relevanta nationella rätten i den medlemsstat där den avser att tillhandahålla värdepappers centralstjänster, inklusive den rätt som avses i artikel 49.1 andra stycket, och de åtgärdernas lämplighet har bekräftats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där värdepapperscentralen från tredjeland avser att tillhandahålla värdepapperscentralstjänster.

5. När Esma bedömer om de villkor som avses i punkt 4 är uppfyllda, ska den samråda med

a)de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i vilka värdepapperscentralen från tredjeland har för avsikt att till handahålla värdepapperscentralstjänster, särskilt om hur värdepapperscentralen från tredjeland avser att efterleva det krav som avses i punkt 4 d,

b)de relevanta myndigheterna,

c)de ansvariga tredjelandsmyndigheter som getts uppdraget att auktorisera, utöva tillsyn över och övervaka värdepap perscentraler.

382

L 257/36		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

6.Den värdepapperscentral från tredjeland som avses i punkt 2 ska lämna in sin ansökan om erkännande till Esma.

Den ansökande värdepapperscentralen ska överlämna all information till Esma som anses nödvändig för erkännande. Esma ska göra en bedömning av om ansökan är fullständig inom 30 arbetsdagar från och med mottagandet av ansökan. Om ansökan inte är fullständig, ska Esma fastställa en tidsfrist, inom vilken den ansökande värdepapperscentralen måste lämna kompletterande information.

De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där värdepapperscentralen från tredjeland avser att tillhandahålla vär depapperscentralstjänster ska bedöma huruvida värdepapperscentralen från tredjeland efterlever den rätt som avses i punkt 4 d och med ett fullständigt motiverat beslut underrätta Esma om huruvida den efterlevs eller inte inom tre månader från det att all nödvändig information mottagits från Esma.

Beslutet om erkännande ska baseras på de kriterier som fastställs i punkt 4.

Senast sex månader efter inlämnandet av en fullständig ansökan ska Esma skriftligen med ett fullständigt motiverat beslut underrätta den sökande värdepapperscentralen om huruvida erkännande beviljats eller avslagits.

7. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna – där den enligt punkt 4 vederbörligen erkända värdepapperscen tralen från tredjeland tillhandahåller värdepapperscentralstjänster – får i nära samarbete med Esma begära att de ansvariga tredjelandsmyndigheterna ska

a)regelbundet rapportera om den verksamhet som bedrivs av värdepapperscentralen från tredjeland i de värdmedlems staterna, inbegripet för att samla in statistik,

b)inom en lämplig tidsperiod lämna såväl upplysningar om vilka emittenterna och deltagarna är i de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av den värdepapperscentral från tredjeland som tillhandahåller tjänster i den värdmedlems staten som all annan relevant information om den verksamhet som bedrivs av värdepapperscentralen från tredjeland i värdmedlemsstaten.

8. Esma ska efter att ha samrått med de myndigheter som avses i punkt 5 se över erkännandet av värdepappers centralen från tredjeland, om den värdepapperscentralen utvidgar sina tjänster i unionen enligt det förfarande som fastställs i punkterna 4, 5 och 6.

Esma ska återkalla erkännandet av värdepapperscentralen, om de villkor som fastställs i punkt 4 inte längre är uppfyllda eller under de omständigheter som avses i artikel 20.

9. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredje land säkerställer att värdepapperscentraler som har auktoriserats i det tredjelandet följer rättsligt bindande krav, som i praktiken är likvärdiga med kraven i denna förordning, och att de värdepapperscentralerna fortlöpande är föremål för effektiv tillsyn, övervakning och efterlevnadskontroll i det tredjelandet samt att det tredjelandets rättsliga ram tillhanda håller ett effektivt och likvärdigt system för erkännandet av värdepapperscentraler som är auktoriserade enligt tredje landslagstiftning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet som avses i artikel 68.2.

Vidare får kommissionen, vid fastställandet som avses i första stycket, även överväga huruvida denna rättsliga och tillsynsmässiga ram i ett tredjeland även återspeglar CPSS-IOSCO:s internationellt erkända standarder, såvitt dessa inte strider mot kraven som föreskrivs i denna förordning.

383

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/37

10. I enlighet med artikel 33.1 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma upprätta samarbetsavtal med de ansvariga tredjelandsmyndigheterna vilkas rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänts som likvärdiga med denna förordning i enlighet med punkt 9. Sådana avtal ska minst ange följande:

a)Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma, behöriga myndigheter i värdmedlemsstaten och de ansvariga tredje landsmyndigheterna, inbegripet tillträde till all information som Esma begär om de värdepapperscentraler som är auktoriserade i tredjeländerna, i synnerhet tillträde till information i de fall som avses i punkt 7.

b)Mekanismen för att snabbt underrätta Esma när en ansvarig tredjelandsmyndighet anser att en värdepapperscentral som den utövar tillsyn över överträder villkoren för sin auktorisation eller annan tillämplig rätt.

c)Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, om lämpligt inbegripet inspektioner på plats.

Om ett sådant samarbetsavtal innehåller bestämmelser om överföring av personuppgifter från en medlemsstat, ska dessa överföringar följa bestämmelserna i direktiv 95/46/EG, och när ett samarbetsavtal innehåller bestämmelser om att Esma ska överföra personuppgifter, ska dessa överföringar följa bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.

11.Om en värdepapperscentral från tredjeland har erkänts i enlighet med punkterna 4–8, får den tillhandahålla de tjänster som avses i bilagan inom unionens territorium, inbegripet genom att inrätta en filial.

12.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa vilka uppgifter den sökande värdepapperscentralen ska lämna till Esma i sin ansökan om erkännande enligt punkt 6.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL II

Krav på värdepapperscentraler

A v s n i t t 1

O r g a n i s a t o r i s k a k r a v

Artikel 26

Allmänna bestämmelser

1.En värdepapperscentral ska ha stabila styrformer, vilket omfattar en tydlig organisationsstruktur med en tydlig, överblickbar och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som den är eller kan bli utsatt för samt en tillfredsställande ersättningspolitik och rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning.

2.En värdepapperscentral ska införa riktlinjer och förfaranden som är så effektiva att de säkerställer efterlevnad av denna förordning, inklusive ledningens och de anställdas efterlevnad av alla förordningens bestämmelser.

384

L 257/38		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

3.En värdepapperscentral ska ha och tillämpa effektiva skriftliga organisatoriska och administrativa förfaranden för att identifiera och hantera potentiella intressekonflikter mellan värdepapperscentralen själv, inbegripet dess ledning, anställda, ledamöter av ledningsorganet eller någon person med direkt eller indirekt koppling till dem, och dess deltagare eller kunder. Den ska upprätthålla och genomföra lämpliga förfaranden för lösande av eventuella intressekonflikter.

4.En värdepapperscentral ska offentliggöra sina styrelseformer och regelverk för verksamheten.

5.En värdepapperscentral ska ha lämpliga förfaranden för att låta sina anställda rapportera internt om potentiella överträdelser av denna förordning genom en särskild kanal.

6.Värdepapperscentralen ska vara föremål för regelbundna och oberoende revisioner. Resultaten av dessa ska meddelas ledningsorganet och tillhandahållas den behöriga myndigheten och användarkommittén, när lämpligt med beaktande av potentiella intressekonflikter mellan medlemmarna i användarkommittén och värdepapperscentralen.

7.När en värdepapperscentral ingår i en företagskoncern som omfattar andra värdepapperscentraler eller sådana

kreditinstitut som avses i avdelning IV, ska den anta detaljerade riktlinjer och förfaranden som specificerar hur de krav som fastställs i denna artikel ska tillämpas på koncernen och de olika enheterna i koncernen.

8. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att på värdepapperscentralsnivå och på koncernnivå som avses i punkt 7 fastställa:

a)De övervakningsverktyg för de risker för värdepapperscentraler som avses i punkt 1.

b)Nyckelpersonals ansvar i fråga om riskerna för värdepapperscentraler som avses i punkt 1.

c)De potentiella intressekonflikter som avses i punkt 3.

d)De revisionsmetoder som avses i punkt 6.

e)De omständigheter under vilka det vore lämpligt att delge användarkommittén revisionens resultat i enlighet med punkt 6, med beaktande av potentiella intressekonflikter mellan medlemmarna i användarkommittén och värdepap perscentralen.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 27

Företagsledning, ledningsorgan och aktieägare

1.Företagsledningen ska ha tillräckligt god vandel och erfarenhet att det säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperscentralen.

2.En värdepapperscentral ska ha ett ledningsorgan, där minst en tredjedel men inte mindre än två av ledamöterna är oberoende.

3.Ersättningen till de oberoende och andra icke verkställande ledamöterna av ledningsorganet ska inte vara kopplad till värdepapperscentralens affärsresultat.

385

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/39

4.Ledningsorganet ska bestå av lämpliga ledamöter med tillräckligt god vandel och en ändamålsenlig blandning av färdigheter, erfarenheter och kunskaper med anknytning till enheten och marknaden. De icke verkställande ledamöterna av ledningsorganet ska besluta om ett mål för representation av det underrepresenterade könet i ledningsorganet och utarbeta en policy för hur antalet personer av det underrepresenterade könet ska ökas, så att målet uppnås. Det målet, policyn och dess genomförande ska offentliggöras.

5.En värdepapperscentral ska klart fastställa ledningsorganets roll och ansvar i enlighet med den relevanta nationella rätten. En värdepapperscentral ska på begäran tillhandahålla den behöriga myndigheten och revisorn protokollen från ledningsorganets möten.

6.Värdepapperscentralens aktieägare och personer som direkt eller indirekt har möjlighet att kontrollera värdepappers centralens ledning ska vara lämpliga att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperscentralen.

7.En värdepapperscentral ska

a)tillhandahålla den behöriga myndigheten och offentliggöra information om värdepapperscentralens ägarförhållanden, särskilt om vilka parter som har möjlighet att utöva kontroll över värdepapperscentralens verksamhet och om hur omfattande deras intressen är,

b)underrätta och ansöka om godkännande från sin behöriga myndighet i fråga om varje beslut om överföring av äganderätt som leder till att sammansättningen av de personer som utövar kontroll över värdepapperscentralen ändras. Värdepapperscentralen ska offentliggöra äganderättsöverföringen efter att ha fått godkännande från sin behöriga myndighet.

Varje fysisk och juridisk person ska utan onödigt dröjsmål informera värdepapperscentralen och dess behöriga myndighet om ett beslut att förvärva eller avyttra äganderätter som leder till att sammansättningen av de personer som utövar kontroll över värdepapperscentralen ändras.

8. Den behöriga myndigheten ska inom 60 arbetsdagar efter mottagandet av den information som avses i punkt 7 besluta om de föreslagna ändringarna i kontrollen över värdepapperscentralen. Den behöriga myndigheten ska neka att godkänna föreslagna ändringar i kontrollen över värdepapperscentralen, om det finns objektiva och verifierbara skäl att anta att de skulle innebära ett hot mot en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperscentralen eller mot värdepappers centralens förmåga att följa denna förordning.

Artikel 28

Användarkommitté

1.En värdepapperscentral ska inrätta en användarkommitté för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver, vilken ska bestå av företrädare för emittenter och deltagare i dessa avvecklingssystem för värdepapper. Användar kommitténs råd ska vara oberoende av direkt påverkan från värdepapperscentralens ledning.

2.Värdepapperscentralen ska på ett icke-diskriminerande sätt fastställa mandatet för varje användarkommitté som har inrättats, de styrformer som krävs för att säkerställa dess oberoende och dess arbetsordning samt tillträdeskriterier och metoderna för val av användarkommitténs medlemmar. Styrformerna ska vara offentliga och ska säkerställa att användar kommittén rapporterar direkt till ledningsorganet och har regelbundna sammanträden.

3.Användarkommittéerna ska ge ledningsorganet råd om viktiga arrangemang som påverkar medlemmarna, däribland kriterier för att ta in emittenter eller deltagare i respektive avvecklingssystem för värdepapper samt om nivån på tjäns terna.

4.Användarkommittéerna får för ledningsorganet lägga fram ett icke bindande yttrande med en detaljerad motivering rörande värdepapperscentralens prissättningsstruktur.

386

L 257/40		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

5.Utan att det påverkar behöriga myndigheters rätt att bli informerade på vederbörligt sätt, ska användarkommitténs medlemmar ha tystnadsplikt. Om användarkommitténs ordförande konstaterar att det föreligger eller kan föreligga en intressekonflikt för en medlem vad gäller ett särskilt ärende, ska denna inte tillåtas att rösta om ärendet.

6.En värdepapperscentral ska skyndsamt informera den behöriga myndigheten och användarkommittén om alla beslut där ledningsorganet beslutar att inte följa användarkommitténs råd. Användarkommittén får informera den behöriga myndigheten om eventuella områden där den anser att det rådet från användarkommitténs inte har följts.

Artikel 29

Registerföring

1.En värdepapperscentral ska bevara alla sina registeruppgifter om sina tjänster och sin verksamhet i minst tio år, inbegripet de anknutna tjänster som avses i avsnitten B och C i bilagan, så att den behöriga myndigheten kan övervaka efterlevnaden av förordningens krav.

2.En värdepapperscentral ska på begäran ge tillträde till de register som avses i punkt 1 åt den behöriga myndigheten och de relevanta myndigheter samt eventuella andra offentliga myndigheter som enligt unionsrätten eller nationell rätt i hemmedlemsstat har rätt att kräva tillträde till sådana register för fullgörande av sina uppgifter.

3.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa närmare bestämmelser om de registeruppgifter som avses i punkt 1, vilka ska bevaras för övervakning av värdepapperscentralens efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa formatet för de registeruppgifter som avses i punkt 1, vilka ska bevaras för övervakning av värdepap perscentralens efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 30

Utkontraktering

1. Om en värdepapperscentral utkontrakterar tjänster eller verksamheter till en tredje part, ska den fortfarande vara ansvarig för att fullgöra samtliga skyldigheter enligt denna förordning och ska alltid uppfylla följande villkor:

a)Utkontraktering får inte leda till delegerat ansvar.

b)Värdepapperscentralens förbindelser med och skyldigheter mot sina deltagare eller emittenter får inte ändras.

c)Villkoren för värdepapperscentralens auktorisation får inte förändras.

387

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/41

d)Utkontrakteringen får inte hindra utövandet av tillsyns- och övervakningsuppgifter, däribland tillträde på plats för att inhämta relevant information för att fullgöra de uppgifterna.

e)Utkontraktering får inte innebära att värdepapperscentralen berövas system och kontroller som är nödvändiga för att hantera sina risker.

f)Värdepapperscentralen ska upprätthålla den sakkunskap och de resurser som är nödvändiga för att bedöma de tillhandahållna tjänsternas kvalitet, tjänsteleverantörens organisatoriska lämplighet och kapitaltäckning, för att effektivt övervaka de utkontrakterade tjänsterna och för att hantera de risker som är förknippade med utkontrakteringen på löpande basis.

g)Värdepapperscentralen ska ha direkt tillgång till relevanta uppgifter om de utkontrakterade tjänsterna.

h)Tjänsteleverantören ska samarbeta med den behöriga myndigheten och de relevanta myndigheterna i samband med de utkontrakterade verksamheterna.

i)Värdepapperscentralen ska se till att tjänsteleverantören uppfyller de standarder som fastställs i den gällande rätten om uppgiftsskydd som skulle vara tillämplig om tjänsteleverantören var etablerad i unionen. Värdepapperscentralen ska vara ansvarig för att se till att de standarderna anges i ett kontrakt mellan parterna och att standarderna upprätthålls.

2.Värdepapperscentralen ska i ett skriftligt avtal fastställa sina egna respektive tjänsteleverantörens rättigheter och skyldigheter. Avtalet om utkontraktering ska göra det möjligt för värdepapperscentralen att upphäva avtalet.

3.En värdepapperscentral och en tjänsteleverantör ska på begäran ge den behöriga myndigheten och de relevanta myndigheterna all information som krävs för att de ska kunna bedöma om den utkontrakterade verksamheten uppfyller kraven i denna förordning.

4.Utkontrakteringen av en huvudtjänst måste auktoriseras enligt artikel 19 av den behöriga myndigheten.

5.Punkterna 1–4 ska inte tillämpas, om en värdepapperscentral utkontrakterar vissa av sina tjänster eller verksamheter till en offentlig enhet eller om utkontrakteringen styrs av särskilda rättsliga ramar, tillsynsramar och verksamhetsramar som den offentliga enheten och den berörda värdepapperscentralen gemensamt har godkänt och formaliserat och som har godkänts av den behöriga myndigheten på grundval av de krav som fastställs i denna förordning.

Artikel 31

Tjänster som tillhandahålls av andra parter än värdepapperscentraler

1.Utan hinder av artikel 30, om så krävs enligt nationell rätt, får en annan person än värdepapperscentraler ansvara för att utföra registreringar på värdepapperskonton som upprätthålls av värdepapperscentraler.

2.Medlemsstater som tillåter andra parter än värdepapperscentraler att tillhandahålla vissa av de huvudtjänster som avses i avsnitt A i bilagan i enlighet med punkt 1 ska i sin nationella rätt fastställa vilka krav som ska gälla i sådant fall. De kraven ska inbegripa de bestämmelser i denna förordning, som ska tillämpas på både värdepapperscentralen och i relevanta fall den andra berörda parten.

3.Medlemsstater som tillåter andra parter än värdepapperscentraler att tillhandahålla vissa huvudtjänster som avses i avsnitt A i bilagan i enlighet med punkt 1 ska delge Esma alla relevanta uppgifter om tillhandahållandet av sådana tjänster, inklusive sin relevanta nationella rätt.

Esma ska införa sådana uppgifter i det register över värdepapperscentraler som avses i artikel 21.

388

L 257/42		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

A v s n i t t 2

U p p f ö r a n d e r e g l e r

Artikel 32

Allmänna bestämmelser

1.En värdepapperscentral ska ha klart fastställda mål och syften som är möjliga att uppnå, t.ex. för minsta nivå på tjänsterna, förväntningar på riskhantering och affärsprioriteringar.

2.En värdepapperscentral ska ha överblickbara regler för hantering av klagomål.

Artikel 33

Krav för deltagande

1.För varje avvecklingssystem för värdepapper som en värdepapperscentral driver ska den ha offentliga krav för deltagande, som medger rättvist och öppet tillträde för alla juridiska personer som avser att bli deltagare. Kriterierna ska vara öppna, objektiva och icke-diskriminerande för att garantera rättvist och öppet tillträde till värdepapperscentralen med vederbörlig hänsyn till riskerna för den finansiella stabiliteten och marknadernas ordnade funktion. Inträdesbegräns ningar ska bara tillåtas, i den utsträckning som de syftar till motiverad kontroll av en särskild risk för värdepappers centralen.

2.En värdepapperscentral ska behandla en ansökan om tillträde utan dröjsmål genom att besvara ansökan senast inom en månad och ska offentliggöra förfarandena för behandling av ansökningar om tillträde.

3.En värdepapperscentral ska neka deltagare som uppfyller kraven som avses i punkt 1 tillträde endast om detta vederbörligen motiveras skriftligen och grundar sig på en övergripande riskbedömning.

Om en värdepapperscentral vägrar tillträde, har den ansökande deltagaren rätt att klaga hos den behöriga myndigheten för värdepapperscentralen som har nekat tillträde.

Den ansvariga behöriga myndigheten ska granska klagomålet genom att bedöma skälen till vägran och ge den ansökande deltagaren ett motiverat svar.

Den ansvariga behöriga myndigheten ska vid sin bedömning av klagomålet samråda med den behöriga myndigheten på den ort där den ansökande deltagaren är etablerad. Om myndigheten för den ansökande deltagaren inte håller med om den bedömning som har gjorts, får endera av de båda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om värdepapperscentralens vägran att bevilja den ansökande deltagaren tillträde inte anses vara motiverad, ska den behöriga myndigheten för värdepapperscentralen som har nekat tillträde utfärda ett beslut och kräva att värdepappers centralen ska bevilja den ansökande deltagaren tillträde.

4.En värdepapperscentral ska ha objektiva och överblickbara förfaranden för tillfälligt stopp och ordnat utträde för deltagare som inte längre uppfyller kraven som avses i punkt 1.

5.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa dels de risker som ska tas i beaktande av värdepapperscentraler när de genomför en genomgripande risk bedömning och av behöriga myndigheter när de bedömer skälen till vägran i enlighet med punkt 3, dels den närmare utformningen av det förfarande som avses i punkt 3.

389

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/43

Esma ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senaste den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär och mallar för det förfarande som avses i punkt 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 34

Öppenhet

1.För varje avvecklingssystem för värdepapper som en värdepapperscentral driver och för var och en av de andra huvudtjänster den tillhandahåller ska värdepapperscentralen offentliggöra de priser och avgifter som gäller för de huvud tjänster som förtecknas i avsnitt A i bilagan som de tillhandahåller. Den ska offentliggöra priser och avgifter för varje tillhandahållen tjänst och varje tillhandahållet uppdrag separat, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för att åtnjuta dessa. Den ska ge sina kunder separat tillträde till de specifika tjänster som tillhandahålls.

2.En värdepapperscentral ska offentliggöra sin prislista för att underlätta jämförelser av erbjudanden och ge kunderna möjlighet att förutse vilket pris de kommer att få betala för tjänsterna.

3.En värdepapperscentral ska vara bunden av sin offentliggjorda prissättning för huvudtjänster.

4.En värdepapperscentral ska ge sina kunder information som gör det möjligt att stämma av fakturor mot de offentliggjorda prislistorna.

5.En värdepapperscentral ska till alla kunder lämna ut information som möjliggör för dem att bedöma riskerna som är förbundna med de tillhandahållna tjänsterna.

6.En värdepapperscentral ska redovisa kostnader och intäkter för de tillhandahållna huvudtjänsterna separat och ge den behöriga myndigheten tillgång till informationen.

7.En värdepapperscentral ska redovisa kostnaderna och intäkterna för de tillhandahållna anknutna tjänsterna som helhet och ge den behöriga myndigheten tillgång till informationen.

8.För att säkerställa en effektiv tillämpning av unionens konkurrensbestämmelser och möjliggöra fastställande bland annat av korssubventionering av anknutna tjänster genom huvudtjänster, ska en värdepapperscentral sörja för analytisk redovisning av sin verksamhet. Sådan analytisk redovisning ska åtminstone särskilja kostnaderna för och inkomsterna från var och en av huvudtjänsterna från kostnaderna för och inkomsterna från anknutna tjänster.

Artikel 35

Kommunikation med deltagare och andra marknadsinfrastrukturer

Värdepapperscentraler ska i sin kommunikation med deltagare i de avvecklingssystem för värdepapper som de driver och med de marknadsinfrastrukturer som de samverkar med använda internationella, öppna kommunikationsförfaranden och standarder för meddelanden och referensdata för att underlätta effektiv registrering, betalning och avveckling.

390

L 257/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 28.8.2014

A v s n i t t 3

K r a v p å v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l s t j ä n s t e r

Artikel 36

Allmänna bestämmelser

En värdepapperscentral ska för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver ha lämpliga regler och för faranden, däribland robusta redovisningsmetoder och kontroller, för att bidra till att säkerställa integriteten hos vär depappersemissioner och att minska och hantera de risker som är förknippade med förvaring och avveckling av trans aktioner med värdepapper.

Artikel 37

Emissionens integritet

1.En värdepapperscentral ska vidta lämpliga avstämningsåtgärder för att kontrollera att det antal värdepapper som utgör en hel eller delar av en värdepappersemission som har lämnats in till värdepapperscentralen är lika med summan av de värdepapper som har registrerats på värdepapperskonton som tillhör deltagarna i det avvecklingssystem för värdepap per som drivs av värdepapperscentralen och, i relevanta fall, på ägarkonton som upprätthålls av värdepapperscentralen. Dessa avstämningar ska göras minst en gång om dagen.

2.Om lämpligt och om andra enheter är inblandade i avstämningsprocessen för en viss värdepappersemission, t.ex. emittenten, registerförvaltare, emissionsagenter, överlåtelseagenter, vanliga förvaringsinstitut, andra värdepapperscentraler eller andra enheter, ska värdepapperscentralen och eventuella sådana enheter sörja för lämpliga åtgärder för samarbete och informationsutbyte med varandra för att upprätthålla emissionens integritet.

3.Övertrassering av värdepapper, debetsaldon och skapande av värdepapper ska inte vara tillåtet i ett avvecklings system för värdepapper som drivs av en värdepapperscentral.

4.Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa de avstämningsåtgärder som en värdepapperscentral ska vidta enligt punkterna 1, 2 och 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38

Skydd av deltagarnas och deras kunders värdepapper

1.För varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver ska en värdepapperscentral ha register och konton som gör att den i sina räkenskaper när som helst utan dröjsmål kan segregera en deltagares värdepapper från en annans och i förekommande fall från värdepapperscentralens egna tillgångar.

2.En värdepapperscentral ska ha register och konton som gör det möjligt för varje deltagare att segregera sina egna värdepapper från de värdepapper som innehas av deltagarens kunder.

3.En värdepapperscentral ska ha register och konton som möjliggör för varje deltagare att på ett värdepapperskonto förvara värdepapper som tillhör olika kunder hos den deltagaren (segregering av samlade kundkonton (omnibuskonton)).

4.En värdepapperscentral ska ha register och konton som gör det möjligt för en deltagare att segregera sina kunders värdepapper om och när deltagaren så önskar (individuellt segregerade kundkonton).

391

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/45

5. En deltagare ska åtminstone erbjuda sina kunder möjligheten att välja mellan segregering av samlade kundkonton och individuellt segregerade kundkonton och informera dem om de kostnader och risker som varje alternativ innebär.

En värdepapperscentral och dess deltagare ska dock erbjuda individuellt segregerade kundkonton för personer som är medborgare i eller bosatta i samt juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat där detta krävs enligt den nationella rätten i den medlemsstat där värdepappren har utfärdats, enligt dess lydelse den 17 september 2014. Den skyldigheten ska gälla så länge den nationella rätten inte ändras eller upphävs och dess mål förblir giltiga.

6.Värdepapperscentraler och deras deltagare ska offentliggöra skyddsnivåerna och kostnaderna för de olika nivåer av segregering som de tillhandahåller och erbjuda dessa tjänster på rimliga affärsmässiga villkor. De närmare uppgifterna om de olika segregeringsnivåerna ska inbegripa en beskrivning av de viktigaste rättsliga konsekvenserna av de olika segre geringsnivåer som erbjuds, inbegripet information om de berörda jurisdiktionernas tillämplig insolvensrätt.

7.En värdepapperscentral ska inte för något ändamål använda värdepapper som inte tillhör den. En värdepappers central får dock använda värdepapper tillhörande en deltagare, om den på förhand har fått denna deltagares uttryckliga godkännande till detta. Värdepapperscentralen ska kräva av sina deltagare att de erhåller eventuellt erforderligt förhands godkännande från sina kunder.

Artikel 39

Slutgiltig avveckling

1.En värdepapperscentral ske se till att det avvecklingssystem för värdepapper som den driver erbjuder deltagarna ett tillfredsställande skydd. Medlemsstaterna ska utse och anmäla det avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentraler enligt de förfaranden som avses i artikel 2 a i direktiv 98/26/EG.

2.En värdepapperscentral ska se till att varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver fastställer tidpunkterna för införande av överföringsuppdrag i det avvecklingssystemet för värdepapper och för när överföringsuppdrag blir oåterkalleliga i enlighet med artiklarna 3 och 5 i direktiv 98/26/EG.

3.En värdepapperscentral ska offentliggöra reglerna för när överföringar av värdepapper och kontantmedel i ett avvecklingssystem för värdepapper blir slutgiltiga.

4.Punkterna 2 och 3 ska tillämpas utan att detta påverkar de bestämmelser som är tillämpliga för länkar mellan värdepapperscentraler och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 48.8.

5.En värdepapperscentral ska vidta alla åtgärder som är rimliga för att i enlighet med de regler som avses i punkt 3 säkerställa att de överföringar av värdepapper och kontantmedel som avses i punkt 3 blir slutgiltiga antingen i realtid eller under dagen och i alla händelser senast före utgången av den bankdag som är den faktiska avvecklingsdagen.

6.Om värdepapperscentralen erbjuder de tjänster som avses i artikel 40.2, ska den säkerställa att inbetalningarna från värdepappersavvecklingarna ska finnas tillgängliga att använda för mottagarna senast före utgången av den bankdag som är den avsedda avvecklingsdagen.

7.Alla värdepapperstransaktioner mot kontantmedel mellan direkta deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper som drivs av en värdepapperscentral och som avvecklas i detta avvecklingssystem för värdepapper ska avvecklas på basis av leverans mot betalning.

Artikel 40

Kontantavveckling

1. För transaktioner som är uttryckta i valutan i det land där avvecklingen sker ska värdepapperscentralen avveckla kontantutbetalningarna för sina avvecklingssystem för värdepapper via konton hos en centralbank som ger ut den relevanta valutan om det är praktiskt genomförbart och möjligt.

392

L 257/46		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

2.Om det inte är praktiskt genomförbart och möjligt att göra avveckling via centralbankskonton enligt punkt 1, får en värdepapperscentral erbjuda sig att avveckla kontantutbetalningarna för hela eller delar av sitt avvecklingssystem för värdepapper via konton hos ett kreditinstitut eller via egna konton. Om en värdepapperscentral erbjuder avveckling via konton hos ett kreditinstitut eller via sina egna konton, ska den göra så i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV.

3.En värdepapperscentral ska säkerställa att all information som lämnas till marknadsdeltagare om riskerna med och kostnaderna för avveckling via konton hos kreditinstitut eller via egna konton är tydlig, rättvisande och inte vilseledande. En värdepapperscentral ska göra information tillgänglig för kunder eller potentiella kunder som är tillräcklig för att de ska kunna identifiera och bedöma riskerna och kostnaderna i samband med avveckling via konton hos kreditinstitut eller via egna konton och ska lämna ut sådan information på begäran.

Artikel 41

Regler och förfarande vid deltagares obestånd

1.För varje avvecklingssystem för värdepapper som en värdepapperscentral driver ska den införa effektiva och tydligt fastställda regler och förfaranden för att hantera en eller flera av dess deltagares obestånd som säkerställer att värdepap perscentralen snabbt kan vidta åtgärder för att begränsa förluster och likviditetspåfrestningar och fortsätta att fullgöra sina skyldigheter.

2.Värdepapperscentralen ska offentliggöra sina regler och relevanta förfaranden för obestånd.

3.En värdepapperscentral ska tillsammans med sina deltagare och andra berörda intressenter regelbundet testa och se över sina obeståndsförfaranden för att se till att de är praktiskt genomförbara och effektiva.

4.För att säkerställa konsekvent tillämpning av denna artikel får Esma i nära samarbete med medlemmarna i ECBS

utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 4

S t a b i l i t e t s k r a v

Artikel 42

Allmänna bestämmelser

En värdepapperscentral ska införa en sund riskhanteringsram för att på ett heltäckande sätt hantera juridiska, affärs mässiga, operativa och andra direkta eller indirekta risker, inbegripet åtgärder för att minska bedrägeri och försummelse.

Artikel 43

Juridiska risker

1.För sin auktorisation och tillsyn och även som information till sina kunder, ska en värdepapperscentral ha tydliga och begripliga regler, förfaranden och kontrakt för samtliga avvecklingssystem för värdepapper som den driver och samtliga andra tjänster som den tillhandahåller.

2.En värdepapperscentral ska utforma sina regler, förfaranden och kontrakt så att det går att verkställa dem i alla berörda jurisdiktioner, även vid en deltagares obestånd.

3.En värdepapperscentral som bedriver verksamhet inom olika jurisdiktioner ska vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera och reducera de risker som uppstår till följd av eventuella lagval mellan jurisdiktioner.

Artikel 44

Allmän affärsrisk

En värdepapperscentral ska ha robusta lednings- och kontrollsystem och it-verktyg för att identifiera, övervaka och hantera allmänna affärsrisker, inbegripet förluster till följd av dåligt genomförande av affärsstrategin, kassaflöden och driftskostnader.

393

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/47

Artikel 45

Operativ risk

1.En värdepapperscentral ska identifiera källor till operativ risk, såväl interna som externa, och minimera deras effekt genom att använda lämpliga it-verktyg, kontroller och förfaranden, inbegripet för samtliga avvecklingssystem för vär depapper som den driver.

2.En värdepapperscentral ska ha lämpliga it-verktyg som säkerställer en hög grad av säkerhet och driftssäkerhet och har tillräcklig kapacitet. It-verktyg ska på ett tillfredsställande sätt hantera de tillhandahållna tjänsternas och verksamhe ternas komplexitet, mångfald och inriktning, så att de tryggar en hög säkerhetsstandard och upprätthåller uppgifternas integritet och konfidentialitet.

3.En värdepapperscentral ska för tjänster som den tillhandahåller samt för varje avvecklingssystem för värdepapper som den driver upprätta, genomföra och upprätthålla ändamålsenliga riktlinjer för driftskontinuitet och en plan för katastrofberedskap för att se till att dess tjänster kan upprätthållas, driften snabbt kan återupptas och värdepappers centralens skyldigheter kan fullgöras vid händelser som medför en betydande risk för avbrott i verksamheten.

4.Den plan som avses i punkt 3 ska göra det möjligt att återupprätta alla transaktioner och deltagares positioner vid tidpunkten för avbrottet, så att värdepapperscentralens deltagare kan fortsätta sin verksamhet på ett säkert sätt och avvecklingen kan fullföljas på fastställd dag, inbegripet genom att säkerställa att driften av avgörande it-system snabbt kan återupptas från och med tidpunkten för avbrottet. Detta ska inbegripa inrättande av en andra driftsanläggning med tillfredsställande resurser, kapacitet, och funktionalitet och lämpliga personalarrangemang.

5.Värdepapperscentralen ska planera och genomföra ett testprogram för de arrangemang som avses i punkterna 1–4.

6.En värdepapperscentral ska identifiera, övervaka och hantera de risker för verksamheten som de viktigaste deltagarna

idet avvecklingssystem för värdepapper som den driver samt tjänsteleverantörer, andra värdepapperscentraler eller andra marknadsinfrastrukturer kan utgöra för dess verksamhet. Den ska på begäran tillhandahålla behöriga och relevanta myndigheter information om varje sådan risk som har identifierats.

Den ska även utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten och de relevanta myndigheterna om eventuella operativa incidenter till följd av sådana risker.

7. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa de operativa risker som avses i punkterna 1–6 och de metoder för att testa, hantera och minimera de riskerna, inbegripet de riktlinjer för driftskontinuitet och katastrofberedskap som avses i punkterna 3 och 4 samt metoderna för att bedöma dessa.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 46

Investeringsprinciper

1.En värdepapperscentral ska förvara sina finansiella tillgångar hos centralbanker, auktoriserade kreditinstitut eller auktoriserade värdepapperscentraler.

2.En värdepapperscentral ska vid behov ha snabb tillgång till sina tillgångar.

3.En värdepapperscentral ska endast investera sina finansiella resurser i kontantmedel eller i mycket likvida finansiella instrument med minimala marknads- och kreditrisker. De investeringarna ska kunna avvecklas snabbt och med minimala negativa priseffekter.

394

L 257/48		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

4.Det kapitalbelopp, inklusive en värdepapperscentrals balanserade vinstmedel och reserver, som inte har investerats i enlighet med punkt 3, ska inte beaktas med avseende på tillämpningen av artikel 47.1.

5.En värdepapperscentral ska se till att dess totala kreditriskexponering mot varje enskilt auktoriserat kreditinstitut eller auktoriserad värdepapperscentral i vilken den har finansiella tillgångar håller sig inom rimliga gränser vad gäller koncentration.

6.Esma ska i nära samarbete med EBA och medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa vilka finansiella instrument som kan anses vara mycket likvida med minimala marknads- och kreditrisker som avses i punkt 3, en lämplig tidsram för tillgång till tillgångar som avses i punkt 2 samt de gränser för koncentration som avses i punkt 5. Sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn ska i lämpliga fall anpassas till de tekniska standarder för tillsyn som har antagits i enlighet med artikel 47.8 i förordning (EU) nr 648/2012.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 47

Kapitalkrav

1. En värdepapperscentrals kapital ska tillsammans med dess balanserade vinstmedel och reserver stå i proportion till de risker som är förbundna med värdepapperscentralens verksamhet. Det ska vid alla tidpunkter vara tillräckligt för att

a)säkerställa att värdepapperscentralen är tillräckligt skyddad mot operativa risker, juridiska risker, förvaringsrisker, investeringsrisker och affärsrisker, så att värdepapperscentralen kan fortsätta att tillhandahålla tjänster vid fortsatt verksamhet,

b)säkerställa en ordnad avveckling eller omstrukturering av värdepapperscentralens verksamheter under en lämplig tidsperiod på minst ett halvår under en rad olika stresscenarier.

2.En värdepapperscentral ska ha en plan för att

a)anskaffa ytterligare kapital, om dess eget kapital närmar sig eller understiger de krav som anges i punkt 1,

b)säkerställa ordnad avveckling av eller omstruktureringskrav för sina verksamheter och tjänster, om värdepapperscen tralen inte kan anskaffa nytt kapital.

Planen ska godkännas av ledningsorganet eller en lämplig kommitté inom ledningsorganet och uppdateras regelbundet. Varje uppdatering av planen ska delges den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får kräva att värdepappers centralen vidtar ytterligare eller alternativa åtgärder, om den behöriga myndigheten anser att värdepapperscentralens plan är otillfredsställande.

3. EBA ska i nära samarbete med Esma och medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera krav i fråga om kapital, balanserade vinstmedel och reserver för värdepapperscentraler som avses i punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

395

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/49

A v s n i t t 5

K r a v p å l ä n k a r m e l l a n v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 48

Länkar mellan värdepapperscentraler

1.Innan en länk mellan värdepapperscentraler upprättas och fortlöpande när länken mellan värdepapperscentraler väl har upprättats, ska alla berörda värdepapperscentraler identifiera, bedöma, övervaka och hantera alla potentiella källor till risk för sig själva och sina deltagare till följd av länken mellan värdepapperscentraler samt vidta lämpliga åtgärder för att reducera dem.

2.Värdepapperscentraler som avser att upprätta länkar ska lämna in en ansökan om auktorisation till den ansökande värdepapperscentralens behöriga myndighet enligt kravet i artikel 19.1 e eller anmäla till den ansökande värdepappers centralens behöriga och relevanta myndigheter enligt kravet i artikel 19.5.

3.En länk ska ge de sammanlänkade värdepapperscentralerna och deras deltagare tillräckligt skydd, särskilt vad gäller värdepapperscentralers eventuella krediter samt koncentrations- och likviditetsrisker till följd av länkningsarrangemanget.

En länk ska understödjas av ett lämpligt avtal, där det anges vilka rättigheter och skyldigheter de sammanlänkade värdepapperscentralerna och vid behov värdepapperscentralernas deltagare har. Ett avtal som berör flera jurisdiktioner ska innehålla ett otvetydigt lagval för varje aspekt av länkens drift.

4.I händelse av en preliminär överföring av värdepapper mellan sammanlänkade värdepapperscentraler ska vidare överföring av värdepapper innan den första överföringen har blivit slutgiltig vara förbjuden.

5.En värdepapperscentral som använder en indirekt länk eller en mellanhand för driften av en länk med en annan värdepapperscentral ska mäta, övervaka och hantera de ytterligare risker som uppstår till följd av att denna indirekta länk eller mellanhand används samt vidta lämpliga åtgärder för att reducera dem.

6.Sammanlänkade värdepapperscentraler ska ha stabila avstämningsförfaranden för att se till att deras respektive register är korrekta.

7.Länkar mellan värdepapperscentraler ska tillåta avveckling genom leverans mot betalning för transaktioner mellan deltagare i sammanlänkade värdepapperscentraler när detta är praktiskt genomförbart och möjligt. Om en länk mellan värdepapperscentraler inte tillåter avveckling genom leverans mot betalning ska en utförlig motivering för detta lämnas till de relevanta och behöriga myndigheterna.

8.Driftskompatibla avvecklingssystem för värdepapper och värdepapperscentraler som använder en gemensam avveck lingsinfrastruktur ska tillämpa identiska tidpunkter för

a)införande av överföringsuppdrag i systemet,

b)när överföringar blir oåterkalleliga.

De avvecklingssystem för värdepapper och värdepapperscentraler som avses i första stycket ska tillämpa likvärdiga regler för tidpunkten när överföringar av värdepapper och kontantmedel blir slutgiltiga.

9. Senast den 18 september 2019 ska alla samverkande länkar mellan värdepapperscentraler som är verksamma i medlemsstater i tillämpliga fall vara länkar som tillåter avveckling genom leverans mot betalning.

396

L 257/50		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

10. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa de villkor som avses i punkt 3 enligt vilka varje typ av länkavtal erbjuder tillräckligt skydd för de samman länkade värdepapperscentralerna och deras deltagare, särskilt när en värdepapperscentral avser att delta i det avvecklings system för värdepapper som drivs av en annan värdepapperscentral, den övervakning och hantering av ytterligare risker som avses i punkt 5 till följd av användningen av mellanhänder, de avstämningsmetoder som avses i punkt 6, de fall där avveckling genom leverans mot betalning via länkar mellan värdepapperscentraler är praktiskt genomförbart och möjligt enligt punkt 7 samt metoderna för att bedöma detta.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL III

Tillträde till värdepapperscentraler

A v s n i t t 1

E m i t t e n t e r s t i l l t r ä d e t i l l v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 49

Frihet att emittera hos en värdepapperscentral som är auktoriserad i unionen

1.En emittent ska ha rätt att låta värdepapper som har upplåtits till handel på reglerade marknader eller MTF-

plattformar eller som handlas på handelsplatser registreras hos vilken värdepapperscentral som helst som är etablerad i en medlemsstat, under förutsättning att värdepapperscentralen i fråga uppfyller de villkor som avses i artikel 23.

Utan att det påverkar emittentens rätt enligt första stycket, ska den bolagsrätt eller annan liknande rätt i medlemsstaten enligt vilken värdepappren har utfärdats fortsätta att tillämpas.

Medlemsstaterna ska se till att det upprättas en förteckning över relevanta nyckelbestämmelser i deras rätt som avses i andra stycket. De behöriga myndigheterna ska delge Esma den förteckningen senast den 18 december 2014. Esma ska offentliggöra förteckningen senast den 18 januari 2015.

Värdepapperscentralen får ta ut en rimlig handelsavgift för sitt tillhandahållande av tjänster till emittenter på basis av självkostnad plus vinstpålägg, såvida inte de båda parterna kommer överens om något annat.

2.När en emittent lämnar in en ansökan om att registrera sina värdepapper hos en värdepapperscentral, ska den senare behandla en sådan ansökan utan dröjsmål och på ett icke-diskriminerande sätt och svara den ansökande emit tenten inom tre månader.

3.En värdepapperscentral får vägra att tillhandahålla tjänster till en emittent. En sådan vägran ska baseras på en genomgripande riskbedömning eller på att den värdepapperscentralen inte tillhandahåller de tjänster som avses i punkt 1 i avsnitt A i bilagan med anknytning till värdepapper som har utfärdats enligt bolagsrätten eller annan liknande rätt i den relevanta medlemsstaten.

4.Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (1) och kommissionens direktiv 2006/70/EG (2) ska en värdepapperscentral, om den vägrar att tillhandahålla tjänster till en emittent, ge den ansökande emittenten en fullständig skriftlig motivering för sin vägran.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

(2) Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av ”person i politiskt utsatt ställning”, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (EUT L 214, 4.8.2006, s. 29).

397

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/51

Om en värdepapperscentral vägrar att tillhandahålla tjänster, ska den ansökande emittenten ha rätt att klaga hos den behöriga myndigheten för den värdepapperscentral som vägrar att tillhandahålla sina tjänster.

Den behöriga myndigheten för den aktuella värdepapperscentralen ska i vederbörlig ordning granska klagomålet genom att bedöma värdepapperscentralens skäl för vägran och ge den ansökande emittenten ett motiverat svar.

Den behöriga myndigheten för den aktuella värdepapperscentralen ska vid sin bedömning av klagomålet samråda med den behöriga myndigheten på den plats där den ansökande emittenten är etablerad. Om den behöriga myndigheten på den plats där den ansökande emittenten är etablerad inte håller med om bedömningen, får endera av de båda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som Esma tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om värdepapperscentralens vägran att tillhandahålla tjänster till en emittent inte anses vara motiverad, ska den ansvariga behöriga myndigheten utfärda ett beslut och kräva att värdepapperscentralen ska tillhandahålla den ansökande emittenten sina tjänster.

5. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa dels de risker som ska beaktas av värdepapperscentraler som genomför en genomgripande riskbedömning och behöriga myndigheter som bedömer skälen till vägran i enlighet med punkterna 3 och 4, och de närmare bestämmelser om det förfarande som avses i punkt 4.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Esma ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 2

T i l l t r ä d e m e l l a n v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l e r

Artikel 50

Tillträde genom standardiserad länk

En värdepapperscentral ska ha rätt att bli deltagare i en annan värdepapperscentral och upprätta en standardlänk med den värdepapperscentralen i enlighet med artikel 33, förutsatt att länken mellan värdepapperscentraler först anmäls enligt artikel 19.5.

Artikel 51

Tillträde genom anpassad länk

1.Om en värdepapperscentral ansöker om att en annan värdepapperscentral ska upprätta en anpassad länk för att den ska få tillträde till den värdepapperscentralen, ska den värdepapperscentral som tar emot ansökan endast avslå den på grund av riskbedömningar. Den får inte avslå en ansökan på grund av förlust av marknadsandelar.

2.Den mottagande värdepapperscentralen får ta ut en rimlig handelsavgift till självkostnad-plus-vinstpålägg från den ansökande värdepapperscentralen för att ge tillträde genom anpassad länk, om inte båda parter kommer överens om något annat.

398

L 257/52		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Artikel 52

Förfarande för länkar mellan värdepapperscentraler

1.När en värdepapperscentral lämnar in en ansökan om tillträde till en annan värdepapperscentral enligt artiklarna 50 och 51, ska den senare behandla ansökan utan dröjsmål och svara den ansökande värdepapperscentralen inom tre månader.

2.En värdepapperscentral ska vägra en ansökande värdepapperscentral tillträde endast om sådant tillträde skulle hota finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion eller medföra systemrisk. En sådan vägran ska baseras på en genom gripande riskbedömning.

Om en värdepapperscentral vägrar att bevilja tillträde, ska den ge den ansökande värdepapperscentralen en fullständig motivering för sin vägran.

Om en värdepapperscentral vägrar tillträde, har den ansökande värdepapperscentralen rätt att klaga hos den behöriga myndigheten för den värdepapperscentral som har vägrat tillträde.

Den mottagande värdepapperscentralens behöriga myndighet ska granska klagomålet genom att bedöma skälen till vägran och ge den ansökande värdepapperscentralen ett motiverat svar.

Den mottagande värdepapperscentralens behöriga myndighet ska vid sin bedömning av klagomålet samråda med den behöriga myndigheten för den ansökande värdepapperscentralen och den relevanta myndigheten för den ansökande värdepapperscentralen enligt artikel 12.1 a. Om någon av myndigheterna för den ansökande värdepapperscentralen inte håller med om bedömningen, får vilken som helst av myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som Esma tilldelas genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om värdepapperscentralens vägran att bevilja den ansökande värdepapperscentralen tillträde inte anses vara motiverad, ska den mottagande värdepapperscentralens behöriga myndighet utfärda ett beslut och kräva att värdepapperscentralen ska bevilja den ansökande värdepapperscentralen tillträde.

3. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa dels de risker som ska beaktas av värdepapperscentraler som genomför en genomgripande riskbedömning och av behöriga myndigheter när de bedömer skälen till vägran i enlighet med punkt 2, dels närmare bestämmelser om det förfarande som avses i punkt 2.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär och mallar för de förfaranden som avses i punkterna 1 och 2.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

399

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/53

A v s n i t t 3

T i l l t r ä d e m e l l a n e n v ä r d e p a p p e r s c e n t r a l o c h e n a n n a n m a r k n a d s i n f r a s t r u k t u r

Artikel 53

Tillträde mellan en värdepapperscentral och en annan marknadsinfrastruktur

1. En central motpart och en handelsplats ska lämna transaktionsdata på icke-diskriminerande och öppen grund till en värdepapperscentral på begäran av denna värdepapperscentral och får ta ut en rimlig handelsavgift av den ansökande värdepapperscentralen för sådana transaktionsdata t på basis av självkostnad plus vinstpålägg, om inte båda parter kommer överens om något annat.

En värdepapperscentral ska ge en central motpart eller en handelsplats tillträde till sina avvecklingssystem för värdepapper på icke-diskriminerande och öppen grund och får ta ut en rimlig handelsavgift för detta tillträde enligt självkostnad-plus- vinstpålägg-metoden, om inte båda parter kommer överens om något annat.

2.Om en part lämnar in en ansökan om tillträde till en annan part i enlighet med punkt 1, ska denna ansökan behandlas utan dröjsmål och den ansökande parten få svar inom tre månader.

3.Den mottagande parten ska vägras tillträde endast om sådant tillträde skulle påverka finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion eller medföra systemrisk. Den ska inte avslå en ansökan på grund av förlust av marknadsandelar.

En part som vägrar tillträde ska ge den ansökande parten en fullständig skriftlig motivering till denna vägran baserad på en genomgripande riskbedömning. Om en part vägrar tillträde, har den ansökande parten rätt att klaga hos den behöriga myndigheten för den part som har vägrat tillträde.

Den mottagande partens behöriga myndighet och den relevanta myndigheten som avses i artikel 12.1 a ska i vederbörlig ordning granska klagomålet genom att bedöma skälen till vägran och ge den ansökande parten ett motiverat svar.

Den mottagande partens behöriga myndighet ska vid sin bedömning av klagomålet samråda med den behöriga myn digheten och den relevanta myndighet som avses i artikel 12.1 a för den ansökande parten. Om någon av myndigheterna för den ansökande parten inte håller med om den bedömningen som ges, får vilken som helst av dem hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som Esma tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om en parts vägran att bevilja tillträde inte anses vara motiverad, ska den ansvariga behöriga myndigheten utfärda ett beslut och kräva att parten ska bevilja tillträde till sina tjänster inom tre månader.

4. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera dels de risker som ska beaktas av värdepapperscentraler som genomför en genomgripande riskbedömning och av behöriga myndigheter när de bedömer skälen till vägran i enlighet med punkt 3, dels närmare bestämmelser om det förfarande som avses i punkt 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär och mallar för det förfarande som avses i punkterna 2 och 3.

400

L 257/54		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

AVDELNING IV

TILLHANDAHÅLLANDE AV ANKNUTNA BANKTJÄNSTER TILL VÄRDEPAPPERSCENTRALERS DELTAGARE

Artikel 54

Auktorisation och utnämning för tillhandahållande av anknutna banktjänster

1.En värdepapperscentral ska inte själv tillhandahålla några av de anknutna banktjänster som anges i avsnitt C i bilagan, såvida den inte har erhållit en tilläggsauktorisation för att tillhandahålla sådana tjänster i enlighet med denna artikel.

2.En värdepapperscentral som har för avsikt att avveckla kontantdelen av hela eller delar av sitt avvecklingssystem för värdepapper i enlighet med artikel 40.2 eller som på annat sätt önskar tillhandahålla någon av de anknutna banktjänster som avses i punkt 1 ska vara auktoriserad att antingen

a)själv erbjuda sådana tjänster enligt de villkor som anges i den här artikeln, eller

b)för detta syfte utse ett eller flera auktoriserade kreditinstitut i enlighet med artikel 8 i direktiv 2013/36/EU.

3. Om en värdepapperscentral önskar tillhandahålla anknutna banktjänster genom samma juridiska person som driver avvecklingssystemet för värdepapper, ska den auktorisation som avses i punkt 2 endast beviljas om följande villkor uppfylls:

a)Värdepapperscentralen har auktoriserats som kreditinstitut enligt artikel 8 i direktiv 2013/36/EU.

b)Värdepapperscentralen uppfyller de stabilitetskrav som fastställs i artikel 59.1, 59.3 och 59.4 och de tillsynskrav som fastställs i artikel 60.

c)Den auktorisation som avses i led a i detta stycke används endast för att tillhandahålla de anknutna banktjänster som avses i avsnitt C i bilagan och inte för att utföra någon annan verksamhet.

d)Värdepapperscentralen är föremål för ett extra kapitalkrav som återspeglar de risker, inbegripet kredit- och likviditets risker, som uppstår med anledning av tillhandahållande av intradagskrediter till bland andra deltagarna i ett avveck lingssystem för värdepapper eller andra användare av värdepapperscentralstjänster.

e)Värdepapperscentralen rapporterar minst varje månad till den behöriga myndigheten och varje år genom som en del av offentliggörandet av information enligt kraven i del åtta av förordning (EU) nr 575/2013 om omfattningen och förvaltningen av intradagslikviditetsrisker i enlighet med artikel 59.4 j i den här förordningen.

f)Värdepapperscentralen har till den behöriga myndigheten överlämnat en tillfredsställande återhämtningsplan som säkerställer kontinuitet i dess huvudverksamhet, även i situationer där likviditets- eller kreditrisken kristalliseras till följd av tillhandahållandet av anknutna banktjänster.

401

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/55

Vid motstridiga bestämmelser som föreskrivs i den här förordningen, i förordning (EU) nr 575/2013 och i direktiv 2013/36/EU, ska den värdepapperscentral som avses i led a första stycket tillgodose de striktaste kraven på stabilitets tillsyn. De tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 47 och 59 i den här förordningen ska klargöra fallen av motstridiga bestämmelser.

4. Om en värdepapperscentral önskar utse ett kreditinstitut för att tillhandahålla anknutna banktjänster genom en separat juridisk person som kan ingå i samma företagskoncern som ytterst kontrolleras av samma moderföretag eller inte, ska den auktorisation som avses i punkt 2 endast beviljas om följande villkor uppfylls:

a)Den separata juridiska personen är auktoriserad som kreditinstitut enligt artikel 8 i direktiv 2013/36/EU.

b)Den separata juridiska personen uppfyller de stabilitetskrav som fastställs i artikel 59.1, 59.3 och 59.4 och de tillsynskrav som fastställs i artikel 60.

c)Den separata juridiska personen utför inte själv någon av de huvudtjänster som avses i avsnitt A i bilagan.

d)Den auktorisation som avses i led a används endast för att tillhandahålla de anknutna banktjänster som avses i avsnitt C i bilagan och inte för att utföra någon annan verksamhet.

e)Den separata juridiska personen är föremål för ett extra kapitalkrav som återspeglar de risker, inbegripet kredit- och likviditetsrisker, som uppstår med anledning av tillhandahållande av intradagskrediter bland annat till deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper eller andra användare av värdepapperscentralstjänster.

f)Den separata juridiska personen rapporterar minst varje månad till den behöriga myndigheten och varje år som del av offentliggörandet av information enligt kraven i del åtta i förordning (EU) nr 575/2013 om omfattningen och förvalt ningen av intradagslikviditetsrisker i enlighet med artikel 59.4 j i den här förordningen.

g)Den separata juridiska personen har till den behöriga myndigheten överlämnat en tillfredsställande återhämtningsplan som säkerställer kontinuitet i dess huvudverksamhet, inbegripet situationer där likviditets- eller kreditrisken kristalli seras till följd av tillhandahållandet av anknutna banktjänster från en separat juridisk person.

5. Punkt 4 ska inte gälla sådana kreditinstitut som avses i punkt 2 b som erbjuder avveckling av kontantutbetalning arna för delar av värdepapperscentralens avvecklingssystem för värdepapper, om det totala värdet av sådan kontant avveckling genom konton hos de kreditinstituten, beräknat över en ettårsperiod, understiger en procent av det totala värdet av alla värdepapperstransaktioner mot kontantmedel som har avvecklats på värdepapperscentralens konton och uppgår till högst 2,5 miljarder EUR per år.

Den behöriga myndigheten ska åtminstone en gång om året kontrollera att det tröskelvärde som fastställs i första stycket respekteras och rapportera sina iakttagelser till Esma. Om den behöriga myndigheten fastställer att tröskelvärdet har överskridits, ska den kräva att den berörda värdepapperscentralen ansöker om auktorisation i enlighet med punkt 4. Den berörda värdepapperscentralen ska lämna in sin ansökan om auktorisation inom sex månader.

6. Den behöriga myndigheten får kräva att en värdepapperscentral utser mer än ett kreditinstitut eller att den utser ett kreditinstitut och samtidigt också själv tillhandahåller tjänster i enlighet med punkt 2 a i den här artikeln, om den anser att ett kreditinstituts exponering mot koncentrationen av risker enligt artikel 59.3 och 59.4 inte i full utsträckning har reducerats. De utsedda kreditinstituten ska anses vara avvecklingsagenter.

402

L 257/56		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

7.En värdepapperscentral som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster och ett kreditinstitut som har utsetts i enlighet med punkt 2 b ska alltid uppfylla de villkor som krävs för auktorisation enligt denna förordning och ska utan dröjsmål anmäla till de behöriga myndigheterna om alla väsentliga förändringar som påverkar villkoren för aukto risationen.

8.EBA ska i nära samarbete med Esma och medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa det riskbaserade extra kapitalkrav som avses i punkt 3 d, och punkt 4 e.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 55

Förfarande för att bevilja och avslå auktorisation att tillhandahålla anknutna banktjänster

1.Värdepapperscentralen ska lämna in sin ansökan om auktorisation att utse ett kreditinstitut eller tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med kravet i artikel 54 till den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat.

2.Ansökan ska innehålla alla uppgifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastställa att vär depapperscentralen och i förekommande fall det utsedda kreditinstitutet vid tidpunkten för auktorisationen har vidtagit alla nödvändiga arrangemang för att uppfylla kraven som fastställs i denna förordning. Ansökan ska innehålla en verk samhetsplan med en beskrivning av de planerade anknutna banktjänsterna, i tillämpliga fall den strukturella organisa tionen av förbindelserna mellan värdepapperscentralen och det utsedda kreditinstitutet och av hur värdepapperscentralen eller i förekommande fall det utsedda kreditinstitutet avser att uppfylla de stabilitetskrav som fastställs i artikel 59.1, 59.3 och 59.4 och de andra villkor som fastställs i artikel 54.

3.Den behöriga myndigheten ska tillämpa det förfarande som anges i artikel 17.3 och 17.8.

4.Från och med tidpunkten när ansökan anses vara fullständig ska den behöriga myndigheten översända all infor mation i ansökan till följande myndigheter:

a)De relevanta myndigheterna.

b)Den behöriga myndighet som avses i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där värdepapperscentralen har upprättat samverkande länkar med en annan värdepapperscentral, utom i fall där värdepapperscentralen har upprättat sådana samverkande länkar som avses i artikel 19.5.

d)De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, om värdepapperscentralens verksamhet är av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i enlighet med artikel 24.4.

e)De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de deltagare i värdepapperscentralen som är etablerade i de tre medlemsstater som under en ettårsperiod sammanlagt har de största avvecklingsvärdena i värdepapperscentralens avvecklingssystem för värdepapper.

f)Esma.

g)EBA.

403

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/57

5. De myndigheter som avses i punkt 4 a–e ska avge ett motiverat yttrande om auktorisationen inom 30 dagar efter mottagandet av den information som avses i punkt 4. När en myndighet inte avger ett yttrande inom denna tidsfrist, ska den anses ha avgivit ett positivt yttrande.

Om minst en av de myndigheter som avses i punkt 4 a–e avger ett negativt motiverat yttrande, ska den behöriga myndighet som önskar bevilja auktorisationen inom 30 dagar till de myndigheter som avses i punkt 4 a–e inkomma med ett motiverat beslut med ett bemötande av det negativa yttrandet.

Om inom 30 dagar efter det att detta beslut läggs fram någon av de myndigheter som avses i punkt 4 a–e avger ett negativt yttrande och den behöriga myndigheten fortfarande önskar bevilja auktorisationen, får vilken som helst av de myndigheter som avgett ett negativt yttrande hänskjuta ärendet till Esma för medling enligt artikel 31 c i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om ärendet ännu inte avgjorts 30 dagar efter hänskjutandet till Esma, ska den behöriga myndighet som önskar bevilja auktorisationen fatta det slutliga beslutet och lämna en utförlig skriftlig motivering till sitt beslut till de myndigheter som avses i punkt 4 a–e.

Om den behöriga myndigheten önskar neka auktorisation, ska ärendet inte hänskjutas till Esma.

Negativa yttranden ska innehålla en uttömmande och utförlig skriftlig motivering till varför kraven i denna förordning eller andra delar av unionsrätten inte är uppfyllda.

6.Om Esma anser att den behöriga myndigheten som avses i punkt 1 har beviljat en auktorisation som eventuellt inte

överensstämmer med unionsrätten ska Esma agera i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS och EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera vilken information värdepapperscentralen ska lämna till den behöriga myndigheten för att erhålla de relevanta auktorisationerna för att tillhandahålla banktjänster anknutna till avveckling.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. Esma ska i nära samarbete med medlemmarna i ECBS och EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för samråd med de myndigheter som avses i punkt 4 innan auktorisation beviljas.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 56

Utvidgning av anknutna banktjänster

1. En värdepapperscentral som avser att utvidga de anknutna banktjänster för vilka den utser ett kreditinstitut eller som den själv tillhandahåller i enlighet med artikel 54 ska lämna in en ansökan om utvidgning till den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat.

404

L 257/58		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

2.Ansökan om utvidgning ska behandlas enligt förfarandet i artikel 55.

Artikel 57

Återkallande av auktorisation

1. Utan att det påverkar eventuella korrigerande åtgärder enligt avdelning V ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där värdepapperscentralen är etablerad återkalla de auktorisationer som avses i artikel 54, under någon av följande förutsättningar:

a)Om värdepapperscentralen under tolv månader inte har utnyttjat sin auktorisation, uttryckligen har frånsagt sig auktorisationen eller det utsedda kreditinstitutet inte har tillhandahållit några tjänster eller utövat någon verksamhet under de föregående sex månaderna.

b)Om värdepapperscentralen har erhållit auktorisationen genom att lämna osanna uppgifter eller på något annat olagligt sätt.

c)Om värdepapperscentralen eller de utsedda kreditinstituten inte längre uppfyller de villkor enligt vilka auktorisationen beviljades och inte har vidtagit de korrigerande åtgärder som den behöriga myndigheten har begärt inom en viss tidsfrist.

d)Om värdepapperscentralen eller det utsedda kreditinstitutet på ett allvarligt och systematiskt sätt har åsidosatt kraven som fastställs i denna förordning.

2.Så snart som den behöriga myndigheten upptäcker att någon av de omständigheter som avses i punkt 1 föreligger, ska den omedelbart samråda med de myndigheter som avses i artikel 55.4 om huruvida auktorisationen måste återkallas.

3.Esma, varje relevant behörig myndighet enligt artikel 12.1 a och varje myndighet som avses i artikel 60.1 eller de myndigheter som avses i artikel 55.4 får när som helst begära att den behöriga myndigheten i värdepapperscentralens hemmedlemsstat ska undersöka om värdepapperscentralen och i tillämpliga fall de utsedda kreditinstituten fortfarande uppfyller villkoren för auktorisationen.

4.Den behöriga myndigheten får begränsa återkallandet till viss tjänst, verksamhet eller finansiellt instrument.

5.En värdepapperscentral och det utsedda kreditinstitutet ska fastställa, genomföra och upprätthålla ett lämpligt förfarande som säkerställer att kundernas och deltagarnas tillgångar i tid och under ordnade former avvecklas och överförs till en annan avvecklingsagent i händelse av återkallande av auktorisationen enligt punkt 1.

Artikel 58

1.Beslut som fattas av behöriga myndigheter enligt artiklarna 54, 56 och 57 ska anmälas till Esma.

2.I det register som Esma i enlighet med artikel 21.3 är skyldig att göra tillgängligt på sin särskilda webbplats ska följande information föras in:

a)Namnet på samtliga värdepapperscentraler som har varit föremål för ett beslut enligt artiklarna 54, 56 och 57.

b)Namnet på samtliga utsedda kreditinstitut.

c)Förteckningen över de anknutna banktjänster som utsedda kreditinstitut eller värdepapperscentraler som har aukto riserats enligt artikel 54 är auktoriserade att tillhandahålla värdepapperscentralens deltagare.

405

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/59

3. De behöriga myndigheterna ska till Esma anmäla vilka enheter som tillhandahåller anknutna banktjänster enligt kraven i nationell lag senast den 16 december 2014.

Artikel 59

Tillämpliga stabilitetskrav för kreditinstitut eller värdepapperscentraler som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster

1.Ett kreditinstitut som enligt artikel 54.2 b har utsetts eller en värdepapperscentral som enligt artikel 54.2 a har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster ska endast tillhandahålla de tjänster som anges i avsnitt C i bilagan och som omfattas av auktorisationen.

2.Ett kreditinstitut som enligt artikel 54.2 b har utsetts eller en värdepapperscentral som enligt artikel 54.2 a har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster ska efterleva all nuvarande eller kommande lagstiftning som är tillämplig på kreditinstitut.

3.Ett kreditinstitut som enligt artikel 54.2 b har utsetts eller en värdepapperscentral som enligt artikel 54.2 a har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster ska för varje avvecklingssystem för värdepapper uppfylla följande särskilda stabilitetskrav för de kreditrisker som är förknippade med de tjänsterna:

a)De ska upprätta en stabil ram för att hantera motsvarande kreditrisker.

b)De ska ofta och regelbundet identifiera källorna till sådana kreditrisker, mäta och övervaka motsvarande kreditexpo neringar och använda lämpliga riskhanteringsverktyg för att kontrollera de riskerna.

c)De ska fullständigt täcka motsvarande kreditexponeringar mot enskilda låntagande deltagare med hjälp av säkerheter och andra likvärdiga finansiella resurser.

d)Om säkerheter används för att hantera motsvarande kreditrisker, ska de godta höglikvid säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk, de får använda andra typer av säkerheter i specifika situationer, om ett lämpligt värderings avdrag tillämpas.

e)De ska fastställa och tillämpa tillräckligt försiktiga värderingsavdrag och koncentrationsbegränsningar på de säkerheter som ställs för att täcka de kreditexponeringar som avses i c, med beaktande av målet att se till att säkerheten kan likvideras snabbt utan betydande negativa priseffekter.

f)De ska fastställa gränser för sina motsvarande kreditexponeringar.

g)De ska analysera och planera sin hantering av potentiella återstående kreditexponeringar och införa regler och förfaranden för att genomföra sådana planer.

h)De ska endast bevilja kredit till deltagare som har likvidkonton hos dem.

i)De ska införa effektiva återbetalningsförfaranden för intradagskredit och motverka kredit till påföljande dag genom att tillämpa straffavgifter med effektiv avskräckande effekt.

4. Ett kreditinstitut som enligt artikel 54.2 b har utsetts eller en värdepapperscentral som enligt artikel 54.2 a har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster ska för varje avvecklingssystem för värdepapper uppfylla följande särskilda stabilitetskrav för de likviditetsrisker som är förknippade med de tjänsterna:

a)De ska ha en stabil ram och verktyg för att mäta, övervaka och hantera sina likviditetsrisker, inbegripet intradags likviditetsrisker, för varje valuta i det avvecklingssystem för värdepapper för vilket de fungerar som avvecklingsagent.

406

L 257/60		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

b)De ska fortlöpande och vid lämpliga tidpunkter åtminstone en gång per dag mäta och övervaka sina likviditetsbehov och nivån av likvida tillgångar som de innehar, härvid ska de fastställa värdet på sina tillgängliga likvida tillgångar med hänsyn tagen till lämpliga värderingsavdrag för de tillgångarna.

c)De ska ha tillräckliga likvida resurser i alla relevanta valutor för att kunna tillhandahålla avvecklingstjänster i tid under en lång rad olika potentiella stresscenarier, inbegripet men inte uteslutande en likviditetsrisk som genereras av obestånd för minst en av de deltagare mot vilka de har störst exponering, inbegripet dess moderföretag och dotter företag.

d)De ska reducera motsvarande likviditetsrisker med kvalificerade likvida resurser i varje valuta, såsom kontantmedel hos den utfärdande centralbanken och hos andra kreditvärdiga finansinstitut, bindande kreditlöften eller liknande arran gemang och höglikvida säkerheter eller investeringar som är snabbt tillgängliga och kan omvandlas till kontanter med på förhand bestämda och mycket tillförlitliga finansieringsarrangemang, även under extrema men plausibla marknads förhållanden och de ska identifiera, mäta och övervaka den likviditetsrisk som härrör från de olika finansinstitut som används för att förvalta deras likviditetsrisker.

e)De ska, vid användandet av på förhand bestämda finansieringsarrangemang, endast utse kreditvärdiga finansinstitut till tillhandahållare av likviditet, de ska fastställa och tillämpa lämpliga koncentrationsgränser för var och en av de motsvarande tillhandahållarna av likviditet, inbegripet dess moderföretag och dotterföretag.

f)De ska fastställa och kontrollera att de motsvarande resurserna är tillräckliga genom regelbundna och rigorösa stres stester.

g)De ska analysera och planera sin hantering av potentiell likviditetsbrist som inte är förutsedd och potentiellt saknar täckning och införa regler och förfaranden för att genomföra sådana planer.

h)De ska om det är praktiskt genomförbart och möjligt utan att det påverkar centralbankernas kvalificeringsregler ha tillgång till centralbankskonton och andra centralbankstjänster för att förbättra sin hantering av likviditetsrisker och kreditinstitut i unionen ska deponera motsvarande kassabehållning på särskilda konton hos de utfärdande central bankerna i unionen.

i)De ska ha på förhand bestämda och mycket tillförlitliga arrangemang, så att de punktligt kan likvidera en säkerhet som har ställts av en fallerande kund.

j)De ska regelbundet rapportera till de myndigheter som avses i artikel 60.1 och offentliggöra hur de mäter, övervakar och hanterar sina likviditetsrisker, inbegripet intradagslikviditetsrisker.

5. EBA ska i nära samarbete med Esma och medlemmarna i ECBS utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare precisera de närmare bestämmelserna om ramarna och verktygen för övervakningen, mätningen, hanteringen, rapporteringen och offentliggörandet av de kredit- och likviditetsrisker, inbegripet intradagsrisker, som avses

ipunkterna 3 och 4. Sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn ska i lämpliga fall anpassas till de tekniska standarder för tillsyn som har antagits i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 juni 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

407

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/61

Artikel 60

Tillsyn av utsedda kreditinstitut och värdepapperscentraler som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster

1. Utan att det påverkar artiklarna 17 och 22 i den här förordningen ska de behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013 vara ansvariga för kreditinstitutsauktoriseringen och kreditinstitutstillsynen enligt de villkor som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU av de utsedda kreditinstitut och värdepapperscentraler som enligt den här förordningen har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster.

De behöriga myndigheter som avses i första stycket ska även vara ansvariga för tillsynen av de utsedda kreditinstitut och värdepapperscentraler som avses i det stycket när det gäller deras efterlevnad av de stabilitetskrav som avses i artikel 59 i denna förordning.

De behöriga myndigheterna som avses i första stycket ska regelbundet och minst en gång om året bedöma huruvida det utsedda kreditinstitut eller den värdepapperscentral som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster följer artikel 59 och informera värdepapperscentralens behöriga myndighet, som därefter ska informera de myndigheter som avses i artikel 55.4, om resultaten av sin tillsyn enligt denna punkt, inbegripet eventuella korrigerande åtgärder eller sanktioner.

2. Värdepapperscentralens behöriga myndighet ska, efter att ha samrått med de behöriga myndigheterna som avses i punkt 1, minst en gång om året granska och utvärdera följande:

a)I det fall som avses i artikel 54.2 b, huruvida alla nödvändiga arrangemang mellan de utsedda kreditinstituten och värdepapperscentralen gör det möjligt för dem att uppfylla sina skyldigheter som fastställs i denna förordning.

b)I de fall som avses i artikel 54.2 a, huruvida arrangemangen som har samband med auktorisationen att tillhandahålla anknutna banktjänster gör det möjligt för värdepapperscentralen att fullgöra sina skyldigheter som fastställs i denna förordning.

Värdepapperscentralens behöriga myndighet ska regelbundet och minst en gång om året informera de myndigheter som avses i artikel 55.4 om resultaten av översynen och utvärderingen enligt denna punkt, inbegripet eventuella korrigerande åtgärder eller sanktioner.

Om en värdepapperscentral utser ett auktoriserat kreditinstitut i enlighet med artikel 54, ska den för att skydda deltagarna i det avvecklingssystem för värdepapper som den driver se till att den av det kreditinstitut som den utser får tillgång till all information som krävs för tillämpningen av denna förordning och den ska rapportera varje överträdelse av den till värdepapperscentralens behöriga myndighet och till de behöriga myndigheter som avses i punkt 1.

3. För att säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsyn i unionen för kreditinstitut och värdepappers centraler som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster får EBA i nära samarbete med Esma och med lemmarna i ECBS utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVDELNING V

SANKTIONER

Artikel 61

Administrativa sanktioner och andra åtgärder

1. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att föreskriva och besluta om straffrättsliga påföljder ska medlems staterna fastställa regler om samt säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på de omständigheter som anges i artikel 63 för de personer som är ansvariga för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de till lämpas. Sådana sanktioner och andra åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

408

L 257/62		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Senast den 18 september 2016 får medlemsstaterna besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner som avses i första stycket när överträdelser som avses i det stycket redan omfattas av straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt. Om medlemsstaterna så beslutar ska de underrätta kommissionen och Esma på ett detaljerat sätt om de relevanta delarna av sin straffrätt.

Senast den 18 september 2016 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen och Esma om de regler som avses i första stycket. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om därpå följande eventuella ändringar av reglerna.

2.Behöriga myndigheter ska kunna införa administrativa sanktioner och andra åtgärder mot värdepapperscentraler, utsedda kreditinstitut och, med förbehåll för de villkor som fastställs i nationell rätt inom områden som inte harmoniseras genom denna förordning, ledamöter i deras ledningsorgan och alla andra personer som i praktiken kontrollerar deras verksamhet eller några andra juridiska eller fysiska personer som enligt nationell rätt betraktas som ansvariga för en överträdelse.

3.När de behöriga myndigheterna utövar sina sanktionsbefogenheter under de omständigheter som anges i artikel 63, ska de bedriva ett nära samarbete för att se till att de administrativa sanktionerna och andra åtgärderna ger de resultat som eftersträvas med denna förordning och samordna sina åtgärder för att undvika dubbelarbete eller överlappningar när de tillämpar administrativa sanktioner och andra åtgärder vid gränsöverskridande fall i enlighet med artikel 14.

4.Om medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser av bestämmelserna som avses i artikel 63, ska de se till att lämpliga åtgärder har vidtagits, så att behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter att etablera kontakter med rättsliga myndigheter inom sin jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som har inletts på grund av eventuella överträdelser av denna förordning och vidarebefordra samma information till andra behöriga myndigheter och Esma, så att de kan uppfylla sin skyldighet att samarbeta med varandra och Esma vid tillämpningen av denna förordning.

5.Behöriga myndigheter får även samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater för att underlätta indrivning av sanktionsavgifter.

6.Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla Esma uppgifter i aggregerad form om alla sanktioner och andra åtgärder som har beslutats i enlighet med punkt 1. Esma ska offentliggöra de uppgifterna i en årlig rapport.

Om medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för överträdelser av bestäm melser som avses i artikel 63, ska deras behöriga myndigheter årligen tillhandahålla Esma anonymiserade uppgifter i aggregerad form om alla inledda brottsutredningar och alla ålagda straffrättsliga påföljder. Esma ska offentliggöra upp gifter om ålagda straffrättsliga påföljder i en årlig rapport.

7.Om den behöriga myndigheten har offentliggjort en administrativ åtgärd eller sanktion eller en straffrättslig påföljd ska den samtidigt informera Esma om det.

8.De behöriga myndigheterna ska utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter i enlighet med sina nationella ramar

a)direkt,

b)i samarbete med andra myndigheter,

c)under eget ansvar genom delegering till enheter till vilka uppgifter har delegerats enligt denna förordning, eller

d)genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

409

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/63

Artikel 62

Offentliggörande av beslut

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats offentliggör alla beslut om administrativa sanktioner eller andra åtgärder på grund av överträdelser av denna förordning utan onödigt dröjsmål efter det att den person som har påförts sanktionen har informerats om det beslutet. Offentliggörandet ska åtminstone omfatta information om överträdelsens typ och art samt vem den fysiska eller juridiska person som har påförts sanktionen är.

Vid överklagande av påförandet av en sanktion eller annan åtgärd inför relevanta rättsliga eller andra relevanta myndig heter ska de behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra information om överklagandets status och dess resultat. Dessutom ska alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut eller om påförande av en sanktion eller åtgärd offentliggöras.

Om ett offentliggörande av de juridiska personernas identitet eller av de fysiska personernas personuppgifter, efter en bedömning från fall till fall av proportionaliteten i offentliggörandet av sådana uppgifter av den behöriga myndigheten, anses som oproportionerlig eller om offentliggörandet äventyrar finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utred ning, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna gör något av följande:

a)Senarelägger offentliggörandet av beslutet om påförandet av sanktionen eller andra åtgärden tills anledningen till att inte offentliggöra beslutet upphör att gälla.

b)Offentliggör beslutet om påförandet av sanktionen eller andra åtgärden på ett anonymt sätt som överensstämmer med nationell rätt, om sådant anonymt offentliggörande säkerställer ett effektivt skydd av personuppgifterna.

c)Inte alls offentliggör beslutet om att påföra en sanktion eller annan åtgärd, om de alternativ som anges i leden a och b ovan inte anses tillräckliga för att säkerställa

i)att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras,

ii)att offentliggörandet av sådana beslut är proportionerligt med avseende på åtgärder som bedöms vara av mindre betydelse.

Vid beslut om att offentliggöra en sanktion eller annan åtgärd på ett anonymt sätt får offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig period, om det kan förutses att skälen till anonymt offentliggörande blir inaktuella under den perioden.

De behöriga myndigheterna ska informera Esma om alla administrativa sanktioner som har påförts men inte offentligg jorts i enlighet med tredje stycket c, inbegripet alla överklaganden av dessa och resultatet av sådana överklaganden. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna delges information och den slutliga domen vid ålagda straffrättsliga påföljder och att de lämnar dessa till Esma. Esma ska upprätthålla en central databas över sanktioner som rapporterats till Esma med informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna som enda syfte. Den databasen ska endast vara tillgänglig för behöriga myndigheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som lämnas av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att allt som offentliggörs i enlighet med denna artikel ska finnas kvar på deras officiella webbplats under minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska finnas på den behöriga myndighetens officiella webbplats endast så länge som är nödvändigt enligt tillämpliga bestämmelser om uppgiftsskydd.

410

L 257/64		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

Artikel 63

Sanktioner för överträdelser

1.Denna artikel ska vara tillämplig på följande bestämmelser i denna förordning:

a)Tillhandahållande av tjänster enligt avsnitten A, B och C i bilagan i strid med artiklarna 16, 25 och 54.

b)Erhållande av de auktorisationer som krävs enligt artiklarna 16 och 54 genom osanna uppgifter eller andra olagliga metoder enligt artiklarna 20.1 b och 57.1 b.

c)En värdepapperscentrals underlåtelse att uppfylla kapitalkravet i strid med artikel 47.1.

d)En värdepapperscentrals underlåtelse att uppfylla de organisatoriska kraven i strid med artiklarna 26–30.

e)En värdepapperscentrals underlåtelse att följa uppförandereglerna i strid med artiklarna 32–35.

f)En värdepapperscentrals underlåtelse att uppfylla kraven för värdepapperscentralstjänster i strid med artiklarna 37–41.

g)En värdepapperscentrals underlåtelse att uppfylla stabilitetskraven i strid med artiklarna 43–47.

h)En värdepapperscentrals underlåtelse att uppfylla kraven på länkar mellan värdepapperscentraler i strid med artikel 48.

i)Ogrundad vägran av en värdepapperscentral att bevilja olika typer av tillträde i strid med artiklarna 49–53.

j)Ett utsett kreditinstituts underlåtelse att uppfylla de särskilda stabilitetskraven för kreditrisker i strid med artikel 59.3.

k)Ett utsett kreditinstituts underlåtelse att uppfylla särskilda stabilitetskrav för likviditetsrisker i strid med artikel 59.4.

2. Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter ska de behöriga myndigheterna, åtminstone vid överträdelser som avses i denna artikel, i överensstämmelse med nationell rätt ha befogenhet att åtminstone påföra följande administrativa sanktioner och andra åtgärder:

a)En offentlig förklaring som anger vilken person som är ansvarig för överträdelsen samt överträdelsens art i enlighet med artikel 62.

b)Ett beslut om att den person som är ansvarig för överträdelsen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det.

c)Återkallande av de auktorisationer som har beviljats enligt artiklarna 16 eller 54 i enlighet med artiklarna 20 eller 57.

e)Maximala administrativa sanktionsavgifter på upp till minst två gånger beloppet för den vinst som erhölls genom överträdelsen, om de beloppen kan fastställas.

411

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/65

f)Maximala administrativa sanktionsavgifter för fysiska personer på upp till minst 5 miljoner EUR eller motsvarande värde i nationell valuta dagen för antagandet av denna förordning, i medlemsstater vars valuta inte är euro.

g)Om det gäller en juridisk person, maximala administrativa sanktionsavgifter på minst 20 miljoner EUR eller upp till 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning i enlighet med den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet, om den juridiska personen är ett moderföretag eller ett dotterföretag till det moderfö retag som i enlighet med direktiv 2013/34/EU ska upprätta koncernredovisning, ska den relevanta totala årsomsätt ningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande inkomstslag i enlighet med de relevanta redovisnings direktiven enligt den senaste tillgängliga sammanställda redovisning som har godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderföretaget.

3. Behöriga myndigheter får förfoga över andra befogenheter att påföra sanktioner utöver dem som avses i punkt 2 och får utdöma högre administrativa sanktionsavgifter än dem som fastställs i den punkten.

Artikel 64

Effektiv tillämpning av sanktioner

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer vilken typ av administrativa sanktioner eller andra åtgärder som ska vidtas samt nivån för dessa, tar hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet om lämpligt följande:

a)Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b)Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.

c)Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen, till exempel enligt den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den aktuella fysiska personens årsinkomst.

d)Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.

e)Graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återbetalning av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som den undvikit.

f)Tidigare överträdelser av den person som är ansvarig för överträdelsen.

Artikel 65

Rapportering av överträdelser

1.Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna inrättar effektiva mekanismer som uppmuntrar till rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av denna förordning till behöriga myndigheter.

2.Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska åtminstone följande ingå:

a)Särskilda förfaranden för mottagande och utredning av rapporter om potentiella eller faktiska överträdelser och uppföljningen av dessa, inbegripet inrättande av säkra kommunikationskanaler för sådana rapporter.

b)Lämpligt skydd av de anställda i institut som rapporterar potentiella eller faktiska överträdelser begångna inom institutet mot som ett minimum repressalier, diskriminering eller andra former av orättvis behandling.

c)Skydd av personuppgifter både för den person som rapporterar potentiella eller faktiska överträdelser och för den fysiska person som påstås vara ansvarig för en överträdelse i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.

412

L 257/66		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

d)Identitetsskydd för både den person som rapporterar överträdelser och den fysiska person som påstås vara ansvarig för en överträdelse under alla skeden av förfarandena, såvida inte sådant offentliggörande krävs enligt nationell rätt i samband med ytterligare utredning eller efterföljande administrativa eller rättsliga förfaranden.

3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har lämpliga förfaranden för att deras anställda ska kunna rapportera faktiska eller potentiella överträdelser internt genom en särskild, oberoende och fristående kanal.

En sådan kanal får även tillhandahållas genom arrangemang fastställda av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses i punkt 2 b, c och d ska gälla.

Artikel 66

Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska se till att beslut som fattas och åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning är vederbörligen motiverade och omfattas av rätten att överklaga inför domstol. Rätten att överklaga inför domstol ska gälla, om inget beslut fattas inom sex månader från inlämnandet vid ansökningar om auktorisation som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt gällande bestämmelser.

AVDELNING VI

DELEGERING AV BEFOGENHET, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER,

ÄNDRINGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 67

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 7.14 och 24.7 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 17 september 2014.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.2, 7.14 och 24.7 får när som helst återkallas av Europa parlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 7.14 och 24.7 ska träda i kraft endast om varken Europaparla mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 68

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut

2001/528/EG (1). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i		förordning (EU) nr 182/2011.
2.	När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011	tillämpas.

(1) Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).

413

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/67

Artikel 69

Övergångsbestämmelser

1.De behöriga myndigheterna ska anmäla till Esma de instituten som drivs som värdepapperscentraler senast den

16december 2014.

2.Värdepapperscentraler ska ansöka om samtliga auktorisationer som krävs enligt denna förordning och anmäla relevanta länkar mellan värdepapperscentraler inom sex månader från och med dagen för ikraftträdande av samtliga tekniska standarder för tillsyn antagna enligt artiklarna 17, 26, 45, 47, 48, och, i relevanta fall, artiklarna 55 och 59.

3.En värdepapperscentral från tredjeland ska inom sex månader från den dag som infaller senast av antingen dagen för ikraftträdandet av de tekniska standarderna för tillsyn antagna enligt artiklarna 12, 17, 25, 26, 45, 47, 48, och, i relevanta fall, artiklarna 55 och 59 eller dagen för det genomförandebeslut som avses i artikel 25.9, ansöka om erkännande hos Esma, om den har för avsikt att tillhandahålla tjänster på grundval av artikel 25.

4.Fram till dess att ett beslut om auktorisation eller erkännande av värdepapperscentraler och deras verksamhet, inbegripet länkar mellan värdepapperscentraler, fattas enligt denna förordning ska respektive nationella regler om auk torisation och erkännande av värdepapperscentraler fortsätta att gälla.

5.Värdepapperscentraler som drivs av de enheter som avses i artikel 1.4 ska uppfylla kraven i denna förordning senast ett år efter dagen för ikraftträdandet av de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 2.

Artikel 70

Ändring av direktiv 98/26/EG

Direktiv 98/26/EG ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 2 a första stycket tredje strecksatsen ska ersättas med följande text:

”— som är betecknat som ett system och anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten av den medlemsstat vars rätt är tillämplig, utan att detta påverkar tillämpningen av andra strängare regler, som föreskrivs

inationell rätt, sedan den medlemsstaten har förvissat sig om att systemets regler är tillfredsställande.”

2.I artikel 11 ska följande stycke läggas till:

”3. Medlemsstaterna ska senast den 18 mars 2015 anta och offentliggöra samt meddela kommissionen de åtgärder som är nödvändiga för att följa artikel 2 a första stycket tredje strecksatsen.”

Artikel 71

Ändring av direktiv 2014/65/EU

Direktiv 2014/65/EU ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 2.1 o ska ersättas med följande:

”o) Värdepapperscentraler förutom i de fall som föreskrivs i artikel 73 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (*).

___________

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappers avveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiven 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).”

414

L 257/68		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

2.I artikel 4.1 ska följande punkt läggas till:

”64. Värdepapperscentral: Värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014.”

3.Bilaga I, avsnitt B, punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Förvaring och administration av finansiella instrument för kunders räkning, bland annat värdepappersförvaring och liknande tjänster, såsom handhavande av kontanta medel/finansiella säkerheter, med undantag för tillhanda hållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå (central kontoföringstjänst) enligt punkt 2 i avsnitt A i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.”

Artikel 72

Ändring av förordning (EU) nr 236/2012

Artikel 15 i förordning (EU) nr 236/2012 ska utgå.

Artikel 73

Tillämpning av direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014

För värdepapperscentraler som har auktoriserats i enlighet med artikel 16 i denna förordning ska det inte krävas auktorisation enligt direktiv 2014/65/EU för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till denna förordning.

Om en värdepapperscentral som har auktoriserats i enlighet med artikel 16 i den här förordningen tillhandahåller en eller flera investeringstjänster eller utför en eller flera investeringsverksamheter utöver tillhandahållandet av de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till denna förordning, ska direktiv 2014/65/EU, med undantag av artiklarna 5–8, 9.1, 9.2, 9.4, 9.5 och 9.6 samt 10–13, och förordning (EU) nr 600/2014* tillämpas.

Artikel 74

Rapporter

1. Esma ska i samarbete med EBA och de behöriga myndigheterna och de relevanta myndigheterna lämna in årliga rapporter till kommissionen med en bedömning av tendenser, potentiella risker och sårbara punkter och vid behov rekommendationer om förebyggande eller korrigerande åtgärder på marknaderna för de tjänster som omfattas av denna förordning. De rapporterna ska minst innehålla en bedömning av följande:

a)Avvecklingseffektiviteten vid inhemska och gränsöverskridande transaktioner per medlemsstat på grundval av antal och volym uteblivna avvecklingar, sanktionsavgiftsbelopp enligt artikel 7.2, antal och volym ersättningsköp enligt artikel 7.3 och 7.4 samt andra eventuellt relevanta kriterier.

b)Lämpligheten med sanktioner för uteblivna avvecklingar, i synnerhet behovet av extra flexibilitet i fråga om sanktioner för utebliven avveckling av icke-likvida finansiella instrument enligt artikel 7.4.

c)En mätning av antalet avvecklingar som inte sker inom de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av vär depapperscentraler på grundval av antal transaktioner och deras volym på grundval av den informationen som mottagits enligt artikel 9 samt andra eventuellt relevanta kriterier.

d)De gränsöverskridande tjänster som omfattas av denna förordning på grundval av antal och typer av länkar mellan värdepapperscentraler, antal utländska deltagare i de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepappers centraler, antal transaktioner och deras volym för utländska deltagare, antal utländska emittenter som registrerar sina värdepapper i en värdepapperscentral enligt artikel 49 samt andra eventuellt relevanta kriterier.

415

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/69

e)Behandlingen av ansökningar om tillträde enligt artiklarna 49, 52 och 53 för att kartlägga skälen till avslag på ansökningar om tillträde från värdepapperscentraler, centrala motparter och handelsplatser, eventuella tendenser vad gäller sådana avslag och möjliga lösningar för att minska de identifierade riskerna i framtiden, så att tillträde kan

beviljas, samt eventuella andra väsentliga hinder för konkurrensen i samband med finansiella efterhandelstjänster.

f)Behandlingen av ansökningar som lämnas in i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 23.3–23.7 och artikel 25.4–25.10.

g)I tillämpliga fall iakttagelserna från den inbördes utvärderingen av gränsöverskridande tillsyn i artikel 24.6 och huruvida sådana utvärderingar i framtiden skulle kunna genomföras mer sällan, inbegripet uppgift om huruvida iakttagelserna tyder på behov av mer formella tillsynskollegier.

h)Tillämpningen av medlemsstaternas bestämmelser om civilrättsligt ansvar när det gäller förluster som åsamkas av värdepapperscentraler.

i)De förfaranden och villkor enligt vilka värdepapperscentralerna har auktoriserats att utse kreditinstitut eller själva tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med artiklarna 54 och 55, inbegripet en bedömning av de effekter som sådant tillhandahållande kan ha på den finansiella stabiliteten och konkurrensen i samband med avveckling och anknutna banktjänster i unionen.

j)Tillämpningen av de regler som avses i artikel 38 om skydd av deltagares värdepapper och deras kunders värdepapper, särskilt dem i artikel 38.5.

k)Tillämpningen av sanktioner och särskilt behovet av ytterligare harmonisering av administrativa sanktioner för över trädelse av kraven som fastställs i denna förordning.

2. De rapporter som avses i punkt 1 omfattar ett kalenderår och ska lämnas in till kommissionen senast den 30 april följande kalenderår.

Artikel 75

Översyn

Senast den 18 september 2019 ska kommissionen se över och utarbeta en allmän rapport om denna förordning. Den rapporten ska i synnerhet bedöma de frågor som avses i artikel 74.1 a–k, huruvida det finna några andra väsentliga hinder för konkurrensen i samband med de tjänster som omfattas av denna förordning som i otillräcklig utsträckning har åtgärdats och eventuellt behov av ytterligare åtgärder för att begränsa följderna för skattebetalarna av värdepappers centralers fallissemang. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella lämpliga förslag.

Artikel 76

Ikraftträdande och tillämpning

1.Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Artikel 3.1 ska från och med den 1 januari 2023 tillämpas på överlåtbara värdepapper som utfärdas efter det datumet och från och med den 1 januari 2025 tillämpas på alla överlåtbara värdepapper.

3.Artikel 5.2 ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

För en handelsplats som har tillträde till en värdepapperscentral som avses i artikel 30.5 ska, genom undantag från första stycket i denna punkt, artikel 5.2 tillämpas minst sex månader innan en sådan värdepapperscentral utkontrakterar sin verksamhet till den relevanta offentliga enheten, och i samtliga fall senast från och med den 1 januari 2016.

416

L 257/70		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.8.2014

4.De avvecklingsdisciplinåtgärder som avses i artikel 6.1–6.4 ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdande för den delegerade akt som antagits av kommissionen enligt artikel 6.5.

5.De avvecklingsdisciplinåtgärder som avses i artikel 7.1–7.13 och den ändring som fastställs i artikel 72 ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdande för den delegerade akt som antagits av kommissionen enligt artikel 7.15.

En MTF-plattform som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 33.3 i direktiv 2014/65/EU omfattas av andra stycket i artikel 7.3 i denna förordning till och med

a)det slutliga beslutet om dess ansökan om registrering enligt artikel 33 i direktiv 2014/65/EU eller

b)när en MTF-plattform inte har ansökt om registrering enligt artikel 33 i direktiv 2014/65/EU senast den 13 juni 2017.

6.De rapporteringsåtgärder som avses i artikel 9.1 ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdande för den genomförandeakt som antagits av kommissionen enligt artikel 9.3.

7.Hänvisningar i denna förordning till direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 ska före den 3 januari 2017 läsas som hänvisningar till direktiv 2004/39/EG i enlighet med den jämförelsetabell som anges i bilaga IV till direktiv 2014/65/EU i den utsträckning den jämförelsetabellen innehåller bestämmelser avseende direktiv 2004/39/EG.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 juli 2014.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		S. GOZI
Ordförande		Ordförande

417

28.8.2014		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 257/71

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER TJÄNSTER

AVSNITT A

Värdepapperscentralers huvudtjänster

1.Ursprunglig registrering av värdepapper i ett kontobaserat system (notarietjänst).

2.Tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå (central kontoföringstjänst).

3.Drift av ett avvecklingssystem för värdepapper (avvecklingstjänst).

AVSNITT B

Andra anknutna tjänster än banktjänster vid värdepapperscentraler som inte medför kredit- eller likviditetsrisker

Sådana tjänster som tillhandahålls av värdepapperscentralerna som bidrar till att öka värdepappersmarknadernas säkerhet, effektivitet och öppenhet, vilket kan omfatta men inte är begränsat till följande:

1.Tjänster i samband med avvecklingstjänsten, t.ex.

a)organisation av en utlåningsmekanism för värdepapper, som agent mellan deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper,

b)tillhandahållande av säkerhetsförvaltningstjänster, som agent mellan deltagare i ett avvecklingssystem för värdepap per,

c)avvecklingsavstämning, orderdirigering, handelsbekräftelse, handelskontroll.

2.Tjänster i samband med notarietjänster och centrala förvaltningstjänster, t.ex.

a)tjänster i samband med aktieägarregister,

b)hantering av bolagshändelser, inklusive skatt, bolagsstämmor och informationstjänster,

c)tjänster för nyemissioner, som tilldelning och hantering av Isin-koder och liknande koder,

d)Orderdirigering och orderbehandling, insamling och hantering av avgifter samt tillhörande rapportering.

3.Upprättande av länkar mellan värdepapperscentraler, tillhandahållande eller förvaltning av värdepapperskonton i sam band med avvecklingstjänsten, säkerhetsförvaltning, andra anknutna tjänster.

4.Alla andra tjänster, t.ex.

a)allmänna säkerhetsförvaltningstjänster som agent,

b)lagstadgad rapportering,

c)information, uppgifter och statistik till marknads- och statistikundersökningsbyråer eller andra statliga eller mellan statliga enheter,

d)it-tjänster.

AVSNITT C

Anknutna banktjänster

Banktjänster i direkt samband med huvudtjänster eller anknutna tjänster som förtecknas i avsnitten A och B, t.ex.

a)tillhandahållande av likvidkonton för och mottagande av insättningar från deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper och innehavare av värdepapperskonton, i den mening som avses i punkt 1 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU,

418

tutets överträdelse är allvarlig och
personen i fråga uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet orsakat över-
trädelsen.	59

Om	registret	förs av någon	Om registret förs av någon
annan än en central värdepappers-			annan än en värdepapperscentral,
förvarare, ska Finansinspektionen			ska Finansinspektionen pröva
pröva	frågor	om tillstånd till	frågor om tillstånd till registrering
registrering som förvaltare.			som förvaltare.