Välja yrke

Slutbetänkande av Yrkesprogramsutredningen

Stockholm 2015

SOU 2015:97

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför.

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02)

En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015.

ISBN 978-91-38-24374-9

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Aida Hadzialic

Regeringen beslutade den 5 december 2013 att ge en särskild utre- dare i uppdrag att föreslå hur teknikprogrammet kan kompletteras med en eller flera industritekniska inriktningar (dir. 2013:122). Samma dag förordnades före detta statssekreteraren Amelie von Zweigbergk till särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Yrkesprogramsutredningen (U 2014:01).

Regeringen beslutade den 20 mars 2014 och den 19 juni 2014 om tilläggsdirektiv (dir. 2014:50 och dir. 2014:95). Samtliga tidigare direktiv ersattes genom beslut den 12 februari 2015 av ett nytt samlat direktiv (dir. 2015:15). I det nya samlade direktivet gavs ut- redaren i uppdrag att lämna förslag som syftar till att stärka den gymnasiala yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft, under- lätta ungdomars övergång från skola till arbetsliv och förstärka den nationella kompetensförsörjningen. Samtidigt förlängdes utrednings- tiden till den 30 september 2015. Genom beslut den 30 juli 2015 förlängdes utredningstiden ytterligare, till den 15 november 2015 (dir. 2015:84).

Uppdraget om försöksverksamhet som rör teknikprogrammet och uppdraget om justeringar av det nationella utbudet av inrikt- ningar redovisades i mars 2015 i delbetänkandet En yrkesinriktning inom teknikprogrammet (SOU 2015:29).

Som sakkunniga i utredningen förordnades från den 20 maj 2014 departementssekreteraren Karin Alm Chearnley, Arbetsmarknads- departementet, kanslirådet Fritjof Karlsson, Utbildningsdeparte- mentet (entledigad den 1 april 2015), departementssekreteraren Carl- Johan Klint, Näringsdepartementet, ämnesrådet Sverker Lönner- holm, Finansdepartementet (entledigad den 1 april 2015), ämnesrådet Catharina Stenborg Blom, Näringsdepartementet (entledigad den 1 april 2015), och ämnessakkunniga Emma Östling, Utbildnings- departementet (entledigad den 1 september 2015). Departements-

sekreteraren Anders Jutell, Utbildningsdepartementet, förordnades som sakkunnig från den 17 juni 2014 och kanslirådet Jacob Johansson, Utbildningsdepartementet, förordnades som sakkunnig från den 1 april 2015. Ämnesrådet Sofia Sandgren Massih, Finans- departementet, förordnades som sakkunnig från den 1 april 2015 och entledigades den 1 september 2015. Kanslirådet Camilo von Greiff, Finansdepartementet, förordnades som sakkunnig från den 1 september 2015.

Som experter i utredningen förordnades från den 20 maj 2014 utredaren Annika Jalap-Hermansson, Socialstyrelsen, chefen Chri- stina Månberg, Skolverket, statistikern Lene Persson Weiss, Skol- inspektionen (entledigad den 1 september 2015), den internatio- nella koordinatorn Stefan Skimutis, Myndigheten för yrkeshög- skolan, och handläggaren Monika Wallström, Arbetsförmedlingen. Handläggaren Monika Kväl, Tillväxtverket, och handläggaren Lena Lundström, Sveriges Kommuner och Landsting, förordnades som experter från den 1 april 2015 och Ronny Högberg, Skolinspektio- nen, förordnades som expert från den 1 september 2015.

Som sekreterare i utredningen anställdes Elsa Engström från den 1 januari 2014 till den 11 oktober 2015, departementssekrete- raren Jan Schierbeck från den 1 februari 2014 till den 31 mars 2015, utredaren Thomas Hagnefur från den 15 januari 2014 till den 31 maj 2015, utredaren Luca Nesi på halvtid från den 1 mars 2014 till den 31 mars 2015, utredaren Maria Liljestrand från den 1 maj till den 31 augusti 2014, Karl Berg från den 22 april 2015 och ämnes- sakkunniga Emma Östling från den 17 augusti till den 18 oktober 2015.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Välja yrke (SOU 2015:97). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i november 2015

Amelie von Zweigbergk

/Karl Berg Elsa Engström

Emma Östling

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

13

1

Författningsförslag.....................................................

21

1.1Förslag till lag om försöksverksamhet med

branschskolor ..........................................................................

21

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (2009:128) om

yrkeshögskolan .......................................................................

25

1.3 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)................

26

1.4 Förslag till förordning om ändring i

 

studiestödsförordningen (2000:655).....................................

28

1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:43) om statsbidrag för yrkesinriktad och viss

teoretisk vuxenutbildning på gymnasial nivå ........................

30

1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2011:555) med instruktion för Statens skolverk .................

33

1.7Förslag till förordning om försöksverksamhet med branschskolor och statsbidrag till gymnasieskolor som

erbjuder utbildning inom vissa yrkesområden ......................

34

1.8Förslag till förordning om nationellt råd för yrkesutbildning och nationella råd för

yrkesprogrammen ...................................................................

38

1.9Förslag till ändring i förslaget till förordning om behörighetsgivande förutbildning inom yrkeshögskolan i departementspromemorian En stärkt yrkeshögskola –

ett lyft för kunskap (Ds 2015:41) ..........................................

41

5

Innehåll

SOU 2015:97

2

Inledning ..................................................................

43

2.1

Styrd dimensionering eller ökad attraktivitet .......................

43

2.2

Att öka yrkesutbildningens attraktivitet...............................

45

2.3

Åtgärder för att öka attraktiviteten .......................................

46

 

2.3.1

Elever behöver bättre kunskaper inför

 

 

 

gymnasievalet ..........................................................

47

2.3.2Tillgången till yrkesutbildning behöver

förbättras .................................................................

48

2.3.3Yrkesutbildningens kvalitet förbättras genom

 

 

stärkt samverkan med arbetsmarknaden ...............

51

3

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och

 

 

yrkesval

....................................................................

55

3.1

Gymnasievalet är viktigt men svårt .......................................

56

 

3.1.1 ............................................

Ibland väljer eleven fel

57

 

3.1.2 ..................................

Yrkesprogrammen väljs bort

59

3.2

Kunskap ............................och vägledning underlättar valet

61

3.2.1Studie- och yrkesvägledning har positiva

effekter för både individ och samhälle...................

61

3.2.2Studie- och yrkesvägledningen i grundskolan

 

når inte upp till målen .............................................

63

3.3 Förslag till utveckling av studie- och yrkesvägledningen.....

69

3.3.1

Förtydliga grundskolans läroplan och

 

 

kursplaner när det gäller kunskaper om

 

 

arbetslivet.................................................................

70

3.3.2Alla elever i grundskolan ska få möjlighet att

praoa.........................................................................

71

3.3.3Arbetsmiljöverket ska informera om arbetsmiljölagstiftningen i samband med

 

praon ........................................................................

77

3.3.4

En utökad satsning på yrkestävlingar ....................

79

3.3.5En utredning ska få i uppdrag att utveckla

studie- och yrkesvägledningen i grundskolan .......

81

3.4Ekonomiska konsekvenser och finansiering av förslaget

om prao ...................................................................................

87

6

SOU 2015:97 Innehåll

4

Välja otraditionellt .....................................................

93

4.1

Gymnasievalet sorterar elever ................................................

94

 

4.1.1

Yrkesprogrammen är könsuppdelade.....................

98

4.1.2Elever med utländsk bakgrund väljer ofta

högskoleförberedande program............................

102

4.2Avbrott och programbyten kan bero på särbehandling

och socialt utanförskap.........................................................

105

4.3 Uppdraget att förmedla skolans värdegrund och

 

förebygga trakasserier och kränkande behandling..............

108

4.4Förslag för ett utvecklat värdegrundsarbete i

gymnasiekolan.......................................................................

113

4.4.1

Skolverket ska främja värdegrundsarbetet ...........

114

4.4.2Skolinspektionen ska granska

 

 

värdegrundsarbetet ................................................

115

5

Nationella och lokala programråd ..............................

117

5.1

De nationella programråden.................................................

118

 

5.1.1

Utredningens kartläggning av

 

 

 

utvecklingsområden ..............................................

121

5.1.2De nationella programrådens formella roll är

 

otydlig ....................................................................

123

5.1.3

Ledamöterna sitter på personliga mandat ............

124

5.1.4De nationella programråden har begränsade

möjligheter till egna initiativ .................................

126

5.1.5De nationella programråden har olika

förutsättningar .......................................................

127

5.1.6De nationella programråden saknar möjlighet att lyfta övergripande frågor till en högre

 

organisatorisk nivå.................................................

128

5.2 De lokala programråden .......................................................

129

5.2.1

Enkätundersökning om lokala programråd .........

130

5.3Utredningens förslag till en stärkt struktur för

samverkan ..............................................................................

135

5.3.1Ett nationellt råd för yrkesutbildning ska

inrättas....................................................................

136

7

Innehåll

SOU 2015:97

5.3.2De nationella programrådens funktion inom

Skolverket ska förtydligas.....................................

141

5.3.3Samverkan mellan Skolinspektionen och

arbetsmarknadens parter ska utvecklas................

148

5.3.4De lokala programråden ska inte regleras

 

 

ytterligare...............................................................

152

6

Yrkescollege och andra samverkansmodeller ...............

157

6.1

Samverkan genom yrkescollege och liknande modeller.....

157

 

6.1.1

Branschers kvalitetskriterier och

 

 

 

utbildningssystemets kvalitetskriterier................

161

6.2

Utredningens uppdrag att främja samverkan......................

162

 

6.2.1

Rekryteringsbehov motiverar branscher .............

164

 

6.2.2

Tydligt definierade kompetenskrav krävs............

165

6.2.3Regional organisation förutsättning för lokal

närvaro ...................................................................

166

6.2.4Servicecollege – en avvecklad

 

samverkansmodell .................................................

167

6.3 Nationella inriktningar utan samverkansmodeller .............

169

6.3.1

Fritid och hälsa......................................................

170

6.3.2

Pedagogiskt arbete ................................................

172

6.3.3

Dator- och kommunikationsteknik.....................

174

6.3.4

Administrativ service ............................................

175

6.3.5

Turism och resor ...................................................

177

6.4Förslag om statsbidrag för att utveckla regionala

stödfunktioner ......................................................................

179

6.5 Kartläggning av samverkansmodeller ..................................

185

6.5.1

Yrkescollege ..........................................................

186

6.5.2Branschcertifierade och branschgodkända

skolor .....................................................................

189

6.5.3Kvalitetssäkring genom kontroll av utbildningsförlopp, utbildningsresultat,

 

branschprov eller genom validering .....................

196

6.5.4

Samverkansmodeller under utveckling ................

203

6.5.5

Företagsskolor och industrigymnasier ................

205

8

SOU 2015:97

Innehåll

7

Branschskolor för vissa små yrkesområden .................

207

7.1

Diskussionerna kring branschlärling ...................................

208

7.2Vissa små yrkesområden har svårt att klara

kompetensförsörjningen ......................................................

210

7.2.1Branschskolor en lösning för kompetensbrist

 

inom vissa små yrkesområden ..............................

215

7.2.2

Branscher som ser branschskolor som en

 

 

möjlig lösning för kompetensförsörjningen ........

221

7.2.3Branscher som tagit egna initiativ som liknar

branschskolor.........................................................

225

7.3Utredningens förslag om en försöksverksamhet med

branschskolor ........................................................................

227

7.3.1

Branschskolor införs som försöksverksamhet ....

227

7.3.2Utbildningsanordnare som kan delta i

 

försöksverksamheten.............................................

230

7.3.3

Villkor för att få delta i försöksverksamheten.....

231

7.3.4Gymnasieskolan behåller huvudmannaskapet

för eleven................................................................

233

7.3.5Lärares kompetens och betygssättning vid

 

branschskolan ........................................................

237

7.3.6

Huvudmän som samarbetar med

 

 

branschskolor ska kunna söka statsbidrag ...........

241

7.3.7Elever ska ha rätt till stöd för inackordering

 

 

under undervisning på branschskola ....................

246

 

7.3.8

Branschorganisationer ska främja

 

 

 

otraditionella utbildningsval inom

 

 

 

gymnasieskolan......................................................

250

 

7.3.9

Vuxenutbildning på branschskola ........................

251

 

7.3.10

Andra möjliga offentliga aktörer som kan

 

 

 

samarbeta med branschskolor...............................

253

 

7.3.11

Alternativa lösningar för gymnasieutbildning

 

 

 

på branschskola......................................................

256

8

Regional samverkan om yrkesvux ..............................

259

8.1

Yrkesvux bidrar till kompetensförsörjningen .....................

260

8.2

Yrkesvux finansieras i stor utsträckning av statsbidrag......

261

9

Innehåll

SOU 2015:97

8.3

Bristande behovsanalyser och samråd .................................

264

 

8.3.1

Samråd med Arbetsförmedlingen ........................

265

 

8.3.2

Samråd med företrädare för arbetsmarknaden ....

265

8.4

Mindre yrkesområden trängs undan ...................................

266

8.5

Förslag för utvecklad regional samverkan om yrkesvux ....

268

8.5.1Kommuner ska ansöka om statsbidrag

gemensamt.............................................................

269

8.5.2Regional samverkan om yrkesvux blir villkor för

statsbidrag...............................................................

274

8.6Fortsatt små möjligheter till yrkesutbildning för

 

personer med högskoleförberedande utbildning...................

279

8.7

Internationella rekommendationer om yrkesutbildning....

281

 

8.7.1

Yrkesutbildning är prioriterat inom EU..............

282

 

8.7.2

OECD ...................................................................

283

 

8.7.3

Unesco ...................................................................

283

9

Fler behöriga till yrkeshögskolan................................

287

9.1Färre elever i gymnasieskolans yrkesprogram minskar

yrkeshögskolans rekryteringsbas.........................................

288

9.1.1

Yrkeshögskolan är eftergymnasial .......................

291

9.1.2

Studerande i yrkeshögskolan................................

292

9.1.3Utbildningsanordnarnas krav på särskilda

förkunskaper .........................................................

294

9.1.4Tidigare förslag om behörighetsgivande

förutbildningar ......................................................

296

9.2 Utredningens förslag............................................................

297

9.2.1Statliga bidrag till behörighetsgivande

förutbildningar ......................................................

297

9.2.2Förutbildningar ska huvudsakligen vara kurser

 

i yrkesämnen..........................................................

300

9.2.3

Uppdrag att främja utvecklingen av

 

 

behörighetsgivande förutbildningar.....................

302

9.3 Förslagens finansiering.........................................................

303

10

SOU 2015:97 Innehåll

10

Förslagens konsekvenser ..........................................

307

10.1

Ekonomiska konsekvenser ...................................................

307

 

10.1.1

Samhällsekonomiska konsekvenser......................

307

 

10.1.2 Ekonomiska konsekvenser för staten ..................

309

 

10.1.3 Ekonomiska konsekvenser för kommuner ..........

311

 

10.1.4 Ekonomiska konsekvenser för företag.................

312

 

10.1.5 Konsekvenser för sysselsättning i olika delar

 

 

 

av landet .................................................................

313

10.2

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ...............

313

 

10.2.1 Förslaget om praktisk arbetslivsorientering ........

313

 

10.2.2 Ändrade villkor för statsbidrag för yrkesvux.......

314

10.3

Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och

 

 

män.........................................................................................

 

314

 

10.3.1 Medvetna val och aktivt värdegrundsarbete

 

 

 

leder till mindre könsuppdelade yrkesprogram ...

314

 

10.3.2 Otraditionella utbildningsval i vuxen ålder..........

316

10.4

Konsekvenser för studiestödssystemet ...............................

317

10.5

Konsekvenser för full delaktighet i utbildning för elever

 

 

med funktionsnedsättning....................................................

318

10.6

Andra konsekvenser .............................................................

319

 

10.6.1 Förslagens förenlighet med EU:s regler om

 

 

 

statligt stöd ............................................................

319

 

10.6.2 Konsekvenser för möjligheterna att nå de

 

 

 

integrationspolitiska målen ...................................

319

 

10.6.3

Konsekvenser för brottsligheten ..........................

319

 

10.6.4 Konsekvenser för personlig integritet..................

320

11

Författningskommentar ............................................

321

11.1

Förslaget till lag om försöksverksamhet med

 

 

branschskolor ........................................................................

321

11.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:128) om

 

 

yrkeshögskolan .....................................................................

330

11.3

Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)...........

331

11

Innehåll

SOU 2015:97

Referenser.......................................................................

333

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2013:122.........................................

345

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2014:50...........................................

349

Bilaga 3

Kommittédirektiv 2014:95...........................................

361

Bilaga 4

Kommittédirektiv 2015:15...........................................

363

Bilaga 5

Kommittédirektiv 2015:84...........................................

377

Bilaga 6 Den norska modellen för samverkan ..........................

379

Bilaga 7 Branschorganisationer i enkätundersökning ..............

385

12

Sammanfattning

Uppdraget och utredningens utgångspunkter

Många unga söker arbete samtidigt som många arbetsgivare är oro- liga för sin kompetensförsörjning. Intresset för gymnasieskolans yrkesprogram är vikande. Därför tillsattes Yrkesprogramsutred- ningen, med uppdrag att lämna förslag som stärker den gymnasiala yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft, underlättar ung- domars övergång från skola till arbetsliv och förstärker den natio- nella kompetensförsörjningen.

En bättre matchning mellan ungdomars val av utbildning och arbetsmarknadens efterfrågan kan grovt sett åstadkommas på två sätt: genom att dimensionera antalet platser inom gymnasieskolans nationella program efter arbetsmarknadens efterfrågan eller genom att öka yrkesutbildningarnas attraktivitet. Utredningen förespråkar inte en centralstyrd dimensionering efter arbetsmarknadens efter- frågan. En sådan dimensionering förutsätter att det träffsäkert går att förutsäga arbetsmarknadens behov. Samtidigt skulle elevens val- frihet begränsas. Utredningen har i sitt arbete i stället valt att utgå från olika typer av insatser som behövs för att öka yrkesutbild- ningarnas attraktivitet. För det första behöver elever få ett bättre beslutsunderlag inför gymnasievalet. För det andra behöver till- gången till yrkesutbildning förbättras. För det tredje behöver ut- bildningarnas kvalitet förbättras genom en stärkt samverkan med arbetsmarknaden.

Kunskaper om arbetslivet underlättar gymnasievalet

Att välja program till gymnasieskolan är ett viktigt men svårt val för en ung person. För att vara väl förberedd för valet behöver en elev i grundskolan tidigt utveckla kunskaper om arbetslivet och olika

13

Sammanfattning

SOU 2015:97

yrkesområden samt få vägledning i den konkreta valsituationen. Utredningen konstaterar att kvaliteten i studie- och yrkesvägled- ningen i grundskolan varierar och att elevernas kunskaper om arbets- livet och om vilka jobb som finns behöver förbättras. Utredningen föreslår att:

grundskolans läroplan och kursplaner ska förtydligas när det gäller kunskaper om arbetslivet,

alla elever i grundskolan och specialskolan ska ges möjlighet att genomföra minst två veckors praktisk arbetslivsorientering (prao) på en arbetsplats eller på ett yrkesprogram i gymnasie- skolan,

Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att informera huvudmännen om hur riskbedömningar ska genomföras vid prao, och att

en utökad statlig satsning på yrkestävlingar ska genomföras.

Större och mer genomgripande förändringar av studie- och yrkes- vägledningen i grundskolan kräver en grundligare analys än vad som varit möjlig att genomföra inom ramen för Yrkesprograms- utredningens uppdrag. Utredningen föreslår därför att en ny statlig utredning får i uppdrag att utveckla studie- och yrkesvägledningen i grundskolan.

Förstärk gymnasieskolans värdegrundsarbete

Gymnasieskolans yrkesprogram är tydligt könsuppdelade. Brister när det gäller värdegrunden på yrkesprogrammen kan vara en av förklaringarna till att elever som valt otraditionellt senare byter program eller avbryter sina studier. För att yrkesprogrammen ska kunna attrahera nya grupper av elever och uppmuntra till mindre könsstereotypa utbildningsval krävs att skolorna blir medvetna om vikten av ett aktivt värdegrundsarbete för att förebygga trakasserier och kränkande behandling. Utredningen föreslår att:

14

SOU 2015:97

Sammanfattning

Skolverket, i arbetet med nationella skolutvecklingsprogram, särskilt ska beakta behovet av värdegrundsarbete inom gym- nasieskolans yrkesprogram, och att

Skolinspektionen ska få i uppdrag att granska kvaliteten på värdegrundsarbetet inom gymnasieskolan.

Det behövs både reglerad och frivillig samverkan mellan gymnasieskolan och arbetsmarknaden

Att arbetsmarknadens branschorganisationer och utbildningssyste- met samverkar om gymnasial yrkesutbildning är avgörande för ut- bildningarnas kvalitet och attraktionskraft. Samverkan kan dels ske i reglerad form, i nationella och lokala programråd, och dels i for- mer som inte är reglerade i författningar eller inskrivna i skolans styrdokument. Exempel på sådana samverkansmodeller är Teknik- college, Vård- och omsorgscollege och andra modeller som kan omfatta certifiering, validering och yrkesprov.

Förtydliga och förstärk de nationella programrådens roll

Sedan 2010 finns det ett nationellt programråd för varje nationellt yrkesprogram i gymnasieskolan. De nationella programråden fun- gerar som forum för en kontinuerlig dialog mellan Skolverket och representanter för de yrkesområden som yrkesprogrammen utbil- dar för. Det finns dock utvecklingsområden, bl.a. är rådens for- mella roll inom Skolverket otydlig, rådens ledamöter har begränsat inflytande över rådens dagordning och ledamöterna saknar möjlig- het att lyfta övergripande och mer politiska frågor till en högre organisatorisk nivå. Utredningen föreslår att:

de nationella programrådens funktion inom Skolverket ska för- tydligas och att reglering som berör de nationella programråden ska samlas i en förordning,

rådens ledamöter ska väljas med mandat från de organisationer de representerar, och att

Skolverket, i samråd med rådens ledamöter, ska utarbeta rikt- linjer för hur rådens arbete ska bedrivas.

15

Sammanfattning

SOU 2015:97

Inrätta ett nationellt råd för yrkesutbildning

I dag saknas en nationell institutionell nivå där utbildningssystemet och arbetsmarknaden kan samverka om yrkesutbildning. Utred- ningen föreslår att:

det inrättas ett nationellt råd för yrkesutbildning med repre- sentanter från arbetsmarknadens parter, myndigheter och depar- tement.

Rådet ska samråda kring strategiska frågor om utveckling av yrkesutbildning och andra åtgärder som är relevanta för den långsiktiga nationella kompetensförsörjningen. Det nationella rådet för yrkesutbildning ska vara rådgivande till regeringen och komplettera och avlasta de nationella programråden.

Yrkescollege och andra frivilliga samverkansmodeller

Frivillig samverkan mellan arbetsmarknaden och utbildningssyste- met bygger på ett gemensamt intresse att säkra utbildningarnas kvalitet och attraktionskraft. Den kartläggning som utredningen har gjort visar att det finns någon form av kvalitetssäkring från en branschorganisation inom alla gymnasieskolans yrkesprogram, men inte inom alla inriktningar och yrkesutgångar. Om ett yrkes- program eller en inriktning inom ett yrkesprogram i gymnasie- skolan saknar en tydlig och välorganiserad mottagande bransch kan det vara ett tecken på att utbildningen inte kan anordnas med till- räckligt god kvalitet.

Olikheter mellan branscher innebär att en enskild modell för samverkan, t.ex. yrkescollege, inte passar alla. För att en bransch ska kunna hitta en modell som passar branschens förutsättningar och behov krävs, enligt utredningens bedömning:

1.en vilja från branschens arbetsmarknadsparter att engagera sig i den gymnasiala yrkesutbildningen,

2.kunskaper om vilka kompetenser som krävs för att bli anställd hos branschens arbetsgivare och hur dessa kan säkras, och

3.ekonomiska och organisatoriska resurser.

16

SOU 2015:97

Sammanfattning

Stöd till lokal och regional samverkan

Branscher som inte har en regional organisation kan ha svårt att bygga upp samverkansmodeller för kvalitetssäkring och att delta aktivt i lokala programråd.

Förekomsten av lokala programråd varierar mellan yrkespro- grammen men utredningen bedömer att ytterligare reglering av de lokala programråden inte är ändamålsenlig. För att stärka lokal sam- verkan genom de lokala programråden krävs det i stället uppföljande och stödjande åtgärder. Utredningen föreslår att:

det ska inrättas ett statsbidrag för regionala stödfunktioner för att fler branschorganisationer ska kunna bygga upp kapacitet för lokal samverkan kring gymnasial yrkesutbildning.

Branschorganisationer och nationella programråd kan bistå i kvalitetsgranskning och tillsyn av yrkesprogrammen

Med de metoder Skolinspektionen i dag använder i sin regelbundna tillsyn kan det vara svårt att upptäcka brister i yrkesinnehållet inom gymnasieskolans yrkesprogram, t.ex. när det gäller utrustning, mate- rial, lokaler och lärares yrkeskompetens. Utredningen föreslår att:

Skolinspektionen får i uppdrag att undersöka hur riskbedömning inför urval av gymnasieskolor för regelbunden tillsyn kan utveck- las för att i större utsträckning upptäcka sådana brister, och att

Skolinspektionen ska undersöka om myndigheten kan ta hjälp av branschorganisationer som kvalitetssäkrare vid etablerings- kontroller och tillsyn av huvudmän och gymnasieskolor som er- bjuder yrkesprogram.

En försöksverksamhet med branschskolor för vissa små yrkesområden

Vissa yrkesutbildningar lyckas inte locka elever trots att det finns stora möjligheter att få arbete direkt efter avslutad gymnasieutbild- ning. Många branschorganisationer efterfrågar möjligheter att ta ett större ansvar för smala yrkesutbildningar som har stor betydelse för arbetsmarknaden, men som riskerar att nedprioriteras inom

17

Sammanfattning

SOU 2015:97

utbildningssystemet. Utredningens diskussioner med branschorga- nisationer inom olika yrkesområden har lett fram till ett förslag om en försöksverksamhet med så kallade branschskolor.

Delar av gymnasieutbildningen ska kunna erbjudas på branschskolan

Branschskolan ska fungera som kompetenscentrum där de bästa yrkeslärarna och den senaste utrustningen kan samlas. Bransch- skolan ska kunna ta emot gymnasieelever från hela landet för ut- bildning i vissa yrkeskurser under delar av elevernas utbildning. På så sätt kan en tillräcklig volym elever samlas för att kunna erbjuda relevanta yrkeskurser med god kvalitet och fler elever kan få till- gång till utbildningen, oavsett hemkommun.

Branschskolan ska genom entreprenadavtal med en kommun även kunna utbilda elever inom kommunal vuxenutbildning

Branschskolor passar för vissa små yrkesområden

Utredningen anser att branschskolor passar bäst för yrkesområden som kräver en yrkesutbildning på gymnasial nivå som har svårt att locka ungdomar, som sällan anordnas inom vuxenutbildningen, som är relativt dyr att anordna och som kräver specifika lokaler eller ut- rustning.

För att garantera kvaliteten i utbildningen ska en branschskola rekommenderas av en branschorganisation eller ha ett brett sam- arbete om utbildning med flera arbetsgivare inom branschen. Skol- verket ska godkänna en utbildningsanordnare som branschskola.

Gymnasieskolan behåller huvudmannaskapet för eleven

Huvudmannen för elevens gymnasieskola ska vid samarbete med en branschskola behålla ansvaret för elevens rättigheter och för ut- bildningen i sin helhet. Huvudmannens relation till branschskolan bygger till största del på den reglering som finns om utbildning på entreprenad.

En elev ska ha rätt till stöd för inackordering vid undervisning på en branschskola.

18

SOU 2015:97

Sammanfattning

Ersättning till branschskolan

Huvudmannen ska ersätta branschskolan för kostnaderna för ele- vens utbildning. Utredningen föreslår ett statsbidrag som får lämnas för huvudmannens kostnader för ersättning till en branschskola. Statsbidraget ska fördelas av Skolverket.

Försöksverksameten ska pågå i fem läsår

Försöksverksamheten föreslås omfatta som mest tio branschskolor och cirka 1 600 gymnasieelever. Försöksverksamheten ska pågå i fem läsår och därefter utvärderas.

Lösningar på matchningsproblemen kan inte enbart sökas inom gymnasieskolan

Utredningen konstaterar att gymnasieskolan inte ensam kan lösa de matchningsproblem som finns på arbetsmarknaden. Utredning- en lägger därför också förslag om förbättringar inom den yrkes- inriktade vuxenutbildningen och inom yrkeshögskolan.

Regional samverkan om yrkesvux

Yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå (yrkes- vux) spelar en viktig roll för kompetensförsörjningen. Många kom- muner är för små för att själva kunna erbjuda ett brett utbud av yrkeskurser inom vuxenutbildningen. Utan regionala behovsana- lyser riskerar därför yrkesinriktad vuxenutbildning inom yrkes- områden med få och mer kostsamma utbildningsplatser att trängas undan av mindre kostsamma utbildningar inom yrkesområden med behov av många utbildade. Det innebär färre valmöjligheter för individen och utgör ett hinder för kompetensförsörjning.

En stor andel av den gymnasiala yrkesutbildningen som ges inom den kommunala vuxenutbildningen finansieras i dag av staten genom statsbidrag för yrkesvux. Utredningen föreslår att:

19

Sammanfattning

SOU 2015:97

statsbidraget för yrkesvux ska villkoras med att minst tre kom- muner samverkar om utbildningen samt ansöker om statsbidrag gemensamt, och att

kommunerna ska samråda med aktören med regionalt utveck- lingsansvar i länet eller länen inför ansökan om statsbidrag för yrkesvux.

Fler behöriga till yrkeshögskolan

Flera av de program och inriktningar i gymnasieskolan som leder fram till yrken där det råder brist på arbetskraft har svårt att rekry- tera elever. Det innebär att antalet behöriga sökande till yrkeshög- skolans eftergymnasiala utbildningar minskar när allt fler utbild- ningsanordnare ställer krav på särskilda förkunskaper från ett visst program i gymnasieskolan.

Snäva behörighetskrav till yrkeshögskolan, i kombination med bristande utbud av yrkeskurser inom den kommunala vuxenutbild- ningen, försvårar för personer att växla yrke senare i livet, till exem- pel som en följd av strukturomvandling på arbetsmarknaden.

För att underlätta behörighetskomplettering har Regeringskans- liet (Utbildningsdepartementet) föreslagit att behörighetsgivande förutbildningar på gymnasial nivå ska kunna ges inom yrkeshög- skolan. Sådana förutbildningar föreslås kunna ges i bristyrken och om det finns brist på behöriga sökande. Utredningen anser att för- slaget bör antas med vissa ändringar. Utredningen föreslår att be- hörighetsgivande förutbildningar inom yrkeshögskolan:

ska kunna erbjudas om det i förväg kan antas finnas brist på be- höriga sökande,

huvudsakligen ska avse yrkesämnen, och

ska få omfatta upp till tio veckors utbildning.

Utredningen föreslår också att Myndigheten för yrkeshögskolan ska få i uppdrag att främja utvecklingen av behörighetsgivande för- utbildningar.

20

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om försöksverksamhet med branschskolor

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en försöksverksamhet med branschskolor. Försöksverksamheten gäller för viss utbildning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå enligt skollagen (2010:800). Med branschskola avses en utbild- ningsanordnare som har godkänts för att anordna gymnasial yrkes- utbildning enligt denna lag.

Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att det inom gymnasieskolan ges yrkesutbildning av hög kvalitet inom vissa yrkesområden som är små. I lagen finns bestämmelser för försöks- verksamheten som avviker från skollagen.

2 § Med branschorganisation avses i denna lag en arbetstagarorga- nisation, en arbetsgivarorganisation, en organisation som är gemen- sam för arbetsgivare och arbetstagare eller en intresseorganisation i näringslivet som representerar yrkesområdet.

Godkännande som branschskola

3 § Statliga myndigheter, kommuner, landsting och enskilda får god- kännas som branschskola.

För att godkännas som branschskola ska utbildningsanordnaren 1. ha för avsikt att anordna yrkesutbildning inom ett yrkesområde

där

21

Författningsförslag

SOU 2015:97

a)antalet elever som går sådan utbildning är lågt i såväl gymnasie- skolan som inom den kommunala vuxenutbildningen,

b)arbetsmarknadens efterfrågan på den kompetens som utbild- ningen syftar till att ge är högre än vad det finns individer med den kompetensen, och

c)kostnaden att starta en motsvarande utbildning är hög på grund av att det finns behov av särskilda lokaler, särskilt material eller särskild utrustning och små elevgrupper,

2. rekommenderas som branschskola av en branschorganisation eller uppvisa ett brett samarbete om utbildning med flera arbets- givare inom den bransch som yrkesområdet tillhör,

3. ha förutsättningar att ge sådant stöd som följer av 3 kap. skol- lagen (2010:800) till elever som är i behov av det, och

4. ha förutsättningar att följa de bestämmelser som gäller enligt denna lag, tillämpliga bestämmelser i skollagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till den.

Vid bedömning av om utbildningsanordnaren uppfyller vill- koren i första stycket 4 ska särskilt beaktas om anordnaren har förutsättningar att verka för ett främjande och förebyggande lika- behandlingsarbete för att på så sätt motverka att elever som valt en yrkesutbildning där deras kön är underrepresenterat avbryter ut- bildningen i förtid.

4 § Statens skolverk prövar ärenden om godkännande som anord- nare av branschskola.

Ett godkännande som branschskola gäller under den tid som Skolverket beslutar, dock längst så länge som försöksverksamheten pågår. Skolverkets beslut får inte överklagas.

5 § Under försöksverksamheten får högst tio utbildningsanordnare godkännas.

Om samtliga sökande som uppfyller villkoren i 3 § är fler än tio ska ett urval göras. Företräde ska då ges till

sökande som kan visa starkt stöd hos arbetsmarknadens parter inom den bransch som yrkesområdet tillhör, och

sökande som avser att anordna yrkesutbildning inom ett yrkes- område där skillnaden mellan antalet elever som går sådan utbild- ning i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadens behov är störst.

22

SOU 2015:97

Författningsförslag

Branschskolans uppdrag

6 § Den som enligt 2 kap. 2–5 §§ skollagen (2010:800) är huvud- man för en gymnasieskola som erbjuder yrkesprogram får med bi- behållet huvudmannaskap sluta avtal med en branschskola om att utföra uppgifter som avser undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad profil (yrkesämnen). Huvudmannen får då även överlämna uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen och den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisnings- uppgift.

Huvudmannen för gymnasieskolan ska ersätta branschskolan för kostnaderna för elevens utbildning. Ersättningen ska bestämmas med hänsyn till branschskolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som huvudmannen tillämpar vid fördelning av re- surser i sin egen utbildning.

7 § Branschskolan ska anordna utbildning inom ett sådant yrkes- ämne eller delar av ett yrkesämne som finns inom gymnasieskolan. Utbildningen får även avse sådant gymnasiearbete som ingår i ett yrkesprogram enligt 16 kap. 22 § skollagen (2010:800).

8 § Lärare som undervisar vid branschskolan ska genom yrkes- erfarenhet, högskoleutbildning eller annan eftergymnasial utbildning ha tillägnat sig kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper inom det yrkesområde som undervisningen avser och även i övrigt vara lämp- lig att bedriva undervisningen.

En huvudman som har slutit avtal med en branschskola enligt denna lag behöver för den undervisningen inte tillämpa 2 kap. 13 och 18 §§ skollagen (2010:800).

Branschskolor och kommunal vuxentutbildning

9 § En branschskola får även genom entreprenadavtal enligt 23 kap. skollagen (2010:800) ge utbildning till elever från kommunal vuxen- utbildning.

Utöver vad som gäller om entreprenad enligt 23 kap. 1 § skol- lagen får huvudmannen för kommunal vuxenutbildning överlämna uppgifter till en branschskola som bedrivs av en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting.

23

Författningsförslag

SOU 2015:97

Stöd till inackordering

10 § Om en elev som går i en gymnasieskola med offentlig huvud- man behöver inackordering på grund av deltagandet i utbildningen vid en branschskola ska elevens hemkommun lämna ekonomiskt stöd för inackorderingen utifrån samma grunder och med samma belopp som gäller enligt 15 kap. 32 § skollagen (2010:800). Ett så- dant beslut kan överklagas på samma sätt som gäller enligt 28 kap. 5 § skollagen.

Bemyndigande

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare före- skrifter om försöksverksamhet med branschskolor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och gäller t.o.m. den 30 juni 2023. Den ska tillämpas på utbildning efter den 1 juli 2018.

24

SOU 2015:97

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:128) om yrkeshög- skolan att det ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse i

Ds 2015:41

 

och utredningens förslag

 

 

6 a §

 

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndig-

 

het

som

regeringen

bestämmer

 

kan

med

stöd

av

8 kap.

7 §

 

regeringsformen

meddela

före-

 

skrifter om att en utbildning

 

inom yrkeshögskolan får bedrivas

som en behörighetsgivande för- utbildning och om undantag från 5 och 6 §§ vid sådan utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

25

Författningsförslag

SOU 2015:97

1.3Förslag till

lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800) att det ska införas två nya paragrafer, 10 kap. 13 a § och 12 kap. 13 b §, och närmast före 10 kap. 13 a § och 12 kap. 13 b § nya rubriker av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

Praktisk arbetslivsorientering

13 a §

I årskurs 8 och 9 ska alla elever ges möjlighet att genomföra sammanlagt minst två veckors praktisk arbetslivsorientering (prao). Praon ska ges inom ramen för de ämnen som undervisningen i grundskolan omfattar enligt 4 §.

Praon ska genomföras på en arbetsplats eller genom att eleven deltar i undervisningen på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Endast om det finns synnerliga skäl får andra former för arbets- livsorientering ersätta prao för en elev.

12 kap.

Praktisk arbetslivsorientering

13 b §

I årskurs 9 och 10 ska alla elever som tillämpar special- skolans kursplaner ges möjlighet att genomföra sammanlagt minst två veckors praktisk arbetslivs-

26

SOU 2015:97

Författningsförslag

orientering (prao). Praon ska ges inom ramen för de ämnen som undervisningen i specialskolan omfattar enligt 4 §.

Praon ska genomföras på en arbetsplats eller genom att eleven deltar i undervisningen på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Endast om det finns synnerliga skäl får andra former för arbets- livsorientering ersätta prao för en elev.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

27

Författningsförslag

SOU 2015:97

1.4Förslag till

förordning om ändring i studiestödsförordningen (2000:655)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § studiestödsförordningen (2000:655) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Inackorderingstillägg får lämnas till studerande vid andra läro- anstalter och utbildningar än sådana som ingår i skolväsendet och har offentlig huvudman enligt skollagen (2010:800). Det får också lämnas för studier vid utbildningar med offentlig huvudman inom skolväsendet, om den studerande är utlandssvensk eller deltar i för- beredande dansarutbildning i grundskolan.

Inackorderingstillägg får utöver vad som anges i 1 § lämnas till en studerande

1.i grundskoleutbildning i någon av årskurserna 7–9 vid en riks- internatskola,

2.i grundskoleutbildning i någon av årskurserna 7–9 inom skol- väsendet, om den studerande är utlandssvensk,

3.vid en fristående gymnasie- skola för tid som den studerande deltar i utbildning vid en bransch- skola enligt lagen (2016:000) om försöksverksamhet med bransch- skolor under förutsättning att det nationella program och den nationella inriktning som den studerande går inte finns i den studerandes hemkommun,

3. vid en fristående gymnasie- särskola, eller

4. vid en fristående gymnasie- särskola, eller

1 Senaste lydelse 2013:148.

28

SOU 2015:97 Författningsförslag

4. vid en

gymnasiesärskola

5. vid en

gymnasiesärskola

med offentlig

huvudman, om

med offentlig

huvudman, om

den studerande är utlands-

den studerande är utlands-

svensk.

 

svensk.

 

Centrala studiestödsnämnden får meddela närmare föreskrifter om vem som kan få inackorderingstillägg.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.

29

Författningsförslag

SOU 2015:97

1.5Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:43) om statsbidrag för yrkesinriktad och viss teoretisk vuxenutbildning på gymnasial nivå

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ förordningen (2009:43) om statsbidrag för yrkesinriktad och viss teoretisk vuxenutbildning på gymnasial nivå ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Statsbidrag enligt denna förordning får, om det finns tillgång på

medel, lämnas till en kommun för utbildning, om

 

 

 

 

 

1. kommunen

har

kommit

 

 

överens med minst två andra

 

 

kommuner om att samverka om

 

 

utbildningen

enligt 23 kap.

8 §

 

 

skollagen (2010:800) i syfte att

 

 

öka

utbildningsutbudet

för den

 

 

enskilde,

 

 

 

 

1. utbildningen planeras

i

2. utbildningen

planeras

i

samråd med Arbetsförmedlingen

samråd med Arbetsförmedlingen

och med företag, organisationer

och med företag, organisationer

eller andra sammanslutningar

eller

andra

sammanslutningar

som är verksamma inom de

som är verksamma inom de

branscher som utbildningen

är

branscher som utbildningen

är

avsedd för,

 

avsedd för och med den aktör

 

 

som har ett regionalt utvecklings-

 

 

ansvar i länet eller länen enligt

 

 

lagen (2010:630) om regionalt ut-

vecklingsansvar i vissa län, lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen eller förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion,

2 Senaste lydelse 2013:1114.

30

Ansökan ska göras gemensamt av de samverkande kommunerna och ges in till Statens skolverk. Av ansökan ska det framgå
1. vilka kommuner som an- sökan avser
31

SOU 2015:97 Författningsförslag

2. kommunen kan visa på ett

3. kommunen kan visa på ett

behov av utbildningen,

 

behov av utbildningen som är

 

 

 

gemensamt i de kommuner som

 

 

 

samverkar,

 

 

3. kommunen

erbjuder

en

4. kommunen

erbjuder

en

möjlighet till strukturerad be-

möjlighet till strukturerad be-

dömning, värdering och doku-

dömning, värdering och doku-

mentation av en deltagares tidi-

mentation av en deltagares tidi-

gare förvärvade

kunskaper

och

gare förvärvade

kunskaper

och

kompetens,

 

 

kompetens,

 

 

4. kommunen erbjuder studie-

5. kommunen erbjuder studie-

och yrkesvägledning samt

vid

och yrkesvägledning samt

vid

planeringen och genomförandet

planeringen och genomförandet

av utbildningen tar till vara del-

av utbildningen tar till vara del-

tagarens tidigare förvärvade kun-

tagarens tidigare förvärvade kun-

skaper och kompetens, och

 

skaper och kompetens, och

 

5. i fråga om utbildning en-

6. i fråga om utbildning en-

ligt 1 a eller 1 b §, urvalsregeln i

ligt 1 a eller 1 b §, urvalsregeln i

3 § tillämpas på utbildningen.

3 § tillämpas på utbildningen.

Statsbidrag för viss teoretisk kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå får bara lämnas om deltagaren i sådan utbildning också deltar i yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning på gymna- sial nivå hos kommunen. Den teoretiska kommunala vuxenutbild- ningen på gymnasial nivå får utgöra högst 25 procent av deltagarens utbildning enligt denna förordning.

Statsbidrag enligt denna förordning får inte lämnas för gym- nasiearbete eller gymnasiesärskolearbete.

5 §3 Statsbidrag lämnas efter ansökan.

Ansökan ges in till Statens skolverk. Av ansökan ska det framgå

3 Senaste lydelse 2013:1114.

Författningsförslag

SOU 2015:97

1. vilken inriktning eller vil-

2. vilken

eller vilka inrikt-

ket yrkesområde som kommunen

ningar eller yrkesområden som

ansöker om statsbidrag för,

 

kommunerna ansöker om stats-

 

 

 

bidrag för,

 

2. hur många årsstudieplatser

3. hur många årsstudieplatser

eller deltagarplatser i heltids-

eller deltagarplatser i heltids-

utbildning och i förekommande

utbildning och i förekommande

fall verksamhetspoäng som ut-

fall verksamhetspoäng som ut-

bildningen sammanlagt ska om-

bildningen sammanlagt ska om-

fatta,

 

 

fatta,

 

3. om två

eller flera kom-

 

 

muner ansöker

gemensamt

eller

 

 

samverkar om utbildningen,

 

 

 

4. att utbildningen inbegriper

4. att utbildningen inbegriper

en sådan möjlighet som avses i

en sådan möjlighet som avses i

4 § första stycket 3, om

det

4 § första

stycket 4, om det

finns deltagare som behöver den

finns deltagare som behöver den

möjligheten,

 

 

möjligheten,

 

5.hur utbildningen har planerats, och

6.vilket behov som finns av utbildningen.

Skolverket får meddela föreskrifter om inom vilken tid och på vilket sätt som ansökan ska ges in samt de ytterligare föreskrifter om ansökan som behövs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016.

32

SOU 2015:97

Författningsförslag

1.6Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2011:555) med instruktion för Statens skolverk

Härigenom föreskrivs att 8 § förordningen (2011:555) med instruktion för Statens skolverk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §4

Myndigheten ska ansvara för

Myndigheten ska ansvara för

de nationella råden för yrkes-

ett nationellt råd för yrkesutbild-

programmen i gymnasieskolan.

ning och för de nationella råden

 

för yrkesprogrammen i gym-

 

nasieskolan.

Myndigheten ska även ansvara för Nationella rådet för vidare- utbildning i form av ett fjärde tekniskt år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016.

4 Senaste lydelse 2014:856.

33

Författningsförslag

SOU 2015:97

1.7Förslag till

förordning om försöksverksamhet med bransch- skolor och statsbidrag till gymnasieskolor som erbjuder utbildning inom vissa yrkesområden

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser om branschskolor enligt lagen (2016:000) om försöksverksamhet med branschskolor och bestämmelser om statsbidrag till huvudmän för gymnasieskolan som erbjuder utbildning inom vissa yrkesområden som är små.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 11 § regerings- formen i fråga om 10 § och 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

2 § Ansökan om att starta branschskola ska göras hos Statens skol- verk av den som avser att bedriva utbildningen.

Av ansökan ska framgå inom vilket yrkesområde branschskolan avser att bedriva utbildning. Till ansökan ska bifogas

1.ett yttrande från en arbetstagarorganisation, en arbetsgivar- organisation, en organisation som är gemensam för arbetsgivare och arbetstagare eller en intresseorganisation i näringslivet som re- presenterar yrkesområdet (branschorganisation), eller

2.ett gemensamt yttrande från de arbetsgivare som utbildnings- anordnaren samarbetar med.

Av yttrandet ska framgå varför just den utbildningsanordnare som ansökan avser är lämplig och har förutsättningar att erbjuda gymnasial yrkesutbildning av hög kvalitet.

Förutsättningar för statsbidrag och bidragets storlek

3 § Statsbidrag enligt denna förordning lämnas i enlighet med kapi- tel I och kapitel III artikel 31 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd

34

SOU 2015:97

Författningsförslag

förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.

Statens skolverk ska föra ett sådant register som avses i kapi- tel II artikel 12 i kommissionens förordning.

4 § Statsbidrag får lämnas till huvudmän som inom ett yrkespro- gram i gymnasieskolan erbjuder utbildning inom ett yrkesområde som det finns en branschskola för enligt lagen (2016:000) om för- söksverksamhet med branschskolor.

För att beviljas statsbidrag ska huvudmannen kunna visa en stra- tegi för hur huvudmannen ska kunna uppmuntra elever till mindre könsstereotypa utbildningsval.

Statsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel.

5 § Statsbidrag får lämnas för huvudmannens kostnader för den er- sättning som huvudmannen ger till en branschskola eller annan ut- bildningsanordnare för en elevs utbildning enligt lagen (2016:000) om försöksverksamhet med branschskolor eller 23 kap. 4 § skol- lagen (2010:800).

Statsbidrag lämnas med hälften av den ersättning som huvud- mannen ger till branschskolan eller utbildningsanordnaren eller högst 50 000 kronor per läsår för varje elev som deltar minst sex veckor per läsår i utbildning enligt första stycket. Bidrag till en huvudman får lämnas för högst fem elever per yrkesområde och högst två läsår för varje elev.

Den ersättning som statsbidrag ges för får inte avse andra kost- nader än de som anges i kapitel III artikel 31 i kommissionens för- ordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014.

Ansökan och beslut om statsbidrag

6 § Statens skolverk beslutar om och betalar ut statsbidrag.

Av huvudmannens ansökan om statsbidrag ska framgå vilken branschskola eller annan utbildningsanordnare som huvudmannen har en överenskommelse med och hur många elever som ansökan avser.

35

Författningsförslag

SOU 2015:97

7 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än vad det finns medel ska Statens skolverk vid sin fördelning av bidraget ta hänsyn till

1.i vilken grad huvudmannen bedöms ha förmåga att uppmuntra elever till mindre könsstereotypa utbildningsval, och

2.behovet av geografisk spridning av insatserna.

Uppföljning, redovisning och utvärdering av statsbidraget

8 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget används och ut- värdera dess effekter.

En huvudman som har fått statsbidrag utbetalat ska till Statens skolverk redovisa hur det har använts. Huvudmannen är även skyl- dig att medverka i uppföljning och utvärdering av statsbidraget.

Statens skolverk ska senast den xx varje år, till Regeringskansliet redovisa omfattningen av utbetalat statsbidrag och hur statsbidra- get används.

Återbetalning

9 § En huvudman som har tagit emot statsbidrag enligt denna för- ordning är skyldig att återbetala det om

1.mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt förorsakat att statsbidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

2.statsbidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

3.statsbidraget inte har använts för avsett ändamål, eller

4.mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i 8 §. Statens skolverk ska besluta att kräva tillbaka ett bidrag om en

huvudman är återbetalningsskyldig enligt första stycket. Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning.

36

SOU 2015:97

Författningsförslag

Bemyndigande

10 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om elektronisk över- föring av en ansökan och om elektronisk signatur samt de andra föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

11 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får inte över- klagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

37

Författningsförslag

SOU 2015:97

1.8Förslag till

förordning om nationellt råd för yrkesutbildning och nationella råd för yrkesprogrammen

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om det nationella råd för yrkesutbildning och de nationella råd för yrkesprogrammen (nationella programråd) som Statens skolverk ansvarar för enligt 8 § förordningen (2011:555) med instruktion för Statens skolverk.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Nationellt råd för yrkesutbildning

Syftet med rådet

2 § Det nationella rådet för yrkesutbildning ska utgöra ett forum för samråd mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. Rådet ska samråda kring strategiska frågor om utveckling av yrkes- utbildning och andra kompetensförsörjningsåtgärder som är rele- vanta för den långsiktiga nationella kompetensförsörjningen.

Rådet ska även utgöra ett rådgivande organ till regeringen och ansvariga myndigheter.

Rådets ledamöter

3 § Ledamöterna till det nationella rådet för yrkesutbildning utses av regeringen för en period om tre år.

Nationella programråd

Syftet med råden och antal råd

4 § De nationella programråden ska utgöra rådgivande organ inom Statens skolverk och bistå Skolverket i arbetet med att utveckla yrkesutbildningen i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal

38

SOU 2015:97

Författningsförslag

vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vux- na på gymnasial nivå.

Det ska finnas ett nationellt programråd för varje yrkesprogram som finns i gymnasieskolan. Yrkesutbildningen inom gymnasie- särskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och sär- skild utbildning för vuxna på gymnasial nivå fördelas på lämpligt programråd.

Rådens ledamöter

5 § Statens skolverk beslutar, efter att ha hört det nationella rådet för yrkesutbildning, vilka branschorganisationer som ska vara re- presenterade med ledamöter i det nationella programrådet. Med branschorganisation avses en arbetstagarorganisation, en arbets- givarorganisation, en organisation som är gemensam för arbets- givare och arbetstagare eller en intresseorganisation i näringslivet som representerar ett eller flera yrkesområden.

Ledamöterna ska företräda yrkesområden som yrkesprogram- met utbildar till. Skolverket får även utse ledamöter som represen- terar yrkesområden som saknar branschorganisation.

Ledamöterna utses för en period om tre år.

6 § Branschorganisationen utser en ledamot att företräda organisa- tionen i rådet. Organisationen utser även ersättare.

7 § En ordförande och en vice ordförande, som utses av ledamöterna, ska leda rådets arbete.

Rådens uppgifter

8 § De nationella programråden ska särskilt bistå Statens skolverk i analyser av följande områden:

1.utvecklingsbehovet inom yrkesutbildningen mot bakgrund av utvecklingen inom yrkesområdena och behovet av utbildning inom nya områden,

2.elevernas etablering på arbetsmarknaden efter avslutad yrkes- utbildning, och

3.kvaliteten i det arbetsförlagda lärandet.

39

Författningsförslag

SOU 2015:97

9 § Följande bestämmelser anger områden där de nationella pro- gramråden ska bistå Statens skolverk:

1 kap. 5 § gymnasieförordningen (2010:2039) om föreskrifter om ämnesplaner för yrkesämnen i gymnasieskolan,

4 kap. 5 § gymnasieförordningen om föreskrifter om program- fördjupning för yrkesprogram i gymnasieskolan,

5 kap. 9 § gymnasieförordningen om ärenden om särskilda varianter i gymnasieskolan,

5 kap. 19 § gymnasieförordningen om ärenden om riksrekry- tering i gymnasieskolan, och

3 § förordningen (2012:144) om statsbidrag för kompetens- utveckling av lärare i yrkesämnen om ärenden som avser lärare i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

10 § Statens skolverk ska i samråd med de nationella program- rådens ledamöter utarbeta riktlinjer för hur arbetet i råden ska be- drivas. Riktlinjerna ska även förtydliga hur rådens rekommendatio- ner ska hanteras inom Skolverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016.

40

SOU 2015:97

Författningsförslag

1.9Förslag till

ändring i förslaget till förordning om behörighets- givande förutbildning inom yrkeshögskolan i departementspromemorian En stärkt yrkes- högskola – ett lyft för kunskap (Ds 2015:41)

Härigenom föreslås i fråga om förslaget till förordning om behörighetsgivande förutbildning inom yrkeshögskolan i departe- mentspromemorian En stärkt yrkeshögskola – ett lyft för kunskap (Ds 2015:41) att 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i Ds

Föreslagen lydelse

 

2015:41

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

Myndigheten

för

yrkeshög-

Myndigheten

för yrkeshög-

skolan beslutar om att den som

skolan beslutar om att den som

anordnar en ordinarie utbild-

anordnar en ordinarie utbild-

ning inom yrkeshögskolan även

ning inom yrkeshögskolan även

får anordna en utbildning inom

får anordna en utbildning inom

yrkeshögskolan i form av be-

yrkeshögskolan i form av be-

hörighetsgivande

förutbildning

hörighetsgivande

förutbildning

för den ordinarie yrkeshög-

för den ordinarie yrkeshög-

skoleutbildningen. En behörig-

skoleutbildningen. En behörig-

hetsgivande förutbildning inom

hetsgivande förutbildning inom

yrkeshögskolan syftar till att ge

yrkeshögskolan syftar till att ge

den studerande kunskaper som

den studerande kunskaper som

motsvarar de krav på behörighet

motsvarar de krav på behörighet

som är uppställda för den ordi-

i yrkesämnen som är uppställda

narie yrkeshögskoleutbildningen.

för den ordinarie yrkeshög-

 

 

 

 

skoleutbildningen.

 

 

 

3 §

 

Förutbildningen får omfatta

Förutbildningen får omfatta

högst fem veckors heltids-

högst tio veckors heltidsstudier.

studier. Utbildningen får erbju-

Utbildningen ska i huvudsak av-

das i anslutning till en ordinarie

se yrkesämnen. Utbildningen får

utbildning

inom

yrkeshög-

erbjudas i anslutning till en ordi-

skolan, om

det

finns brist på

narie utbildning inom yrkeshög-

41

Författningsförslag

SOU 2015:97

behöriga sökande till den ordi-

skolan, om det kan antas att det

narie utbildningen och det be-

kommer att finnas brist på be-

hövs arbetskraft

med sådan

höriga sökande till den ordinarie

kompetens som

den ordinarie

utbildningen och det behövs

utbildningen syftar till att ge.

arbetskraft med sådan kompe-

 

 

tens som den ordinarie utbild-

 

 

ningen syftar till att ge.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

42

2 Inledning

2.1Styrd dimensionering eller ökad attraktivitet

Yrkesprogramsutredningen tillsattes som ett svar på en oro över en hög ungdomsarbetslöshet och ett vikande intresse för gymnasie- skolans yrkesprogram. Många unga söker arbete samtidigt som arbets- givare är oroliga för sin kompetensförsörjning. En bättre matchning mellan ungas val av utbildning och arbetsmarknadens efterfrågan kan grovt sett åstadkommas på två sätt:

Genom att dimensionera antalet platser inom gymnasieskolans olika nationella program efter arbetsmarknadens efterfrågan.

Genom att öka yrkesprogrammens attraktivitet.

Att dimensionera antalet utbildningsplatser inom gymnasieskolan är ett konkret sätt att förbättra matchningen. Om behovet av ex- empelvis VVS-tekniker förväntas bli högt så ska utbildningsväsen- det leverera så många utbildade personer som behovet motsvarar. En sådan lösning bygger på en central styrning av antalet utbild- ningsplatser inom nationella program och inriktningar, samt förut- sätter att det är möjligt att träffsäkert förutsäga arbetsmarknadens behov. Lösningen innebär också att elevernas egna val och intressen underordnas prognoser av vad arbetsmarknaden behöver.

Dagens system bygger på att elevernas efterfrågan i första hand ska tillgodoses, utifrån det utbildningsutbud som finns i hemkom- munen. Yrkesprogramsutredningen förespråkar inte en central- styrd dimensionering av gymnasieskolan efter arbetsmarknadens efterfrågan. Utredningen har inte heller funnit något politiskt in- tresse för en sådan drastisk förändring av synen på ungdomars möj- lighet att välja utbildning efter eget intresse, eller en önskan att

43

Inledning

SOU 2015:97

centralisera såväl antagningssystem som beslut om det lokala ut- budet av program och inriktningar.

I debatten kan man ibland höra att ”ungdomar väljer fel” eller att de ”utbildar sig direkt till arbetslöshet” och att detta skulle vara ett skäl att överväga en dimensionering av antalet utbildningsplat- ser inom yrkesprogrammen. Utredningen har inte funnit stöd för att elever väljer yrkesprogram som i sig leder till arbetslöshet. De elever som väljer ett yrkesprogram, och som slutför utbildningen, har generellt sett mycket goda möjligheter att få arbete. Inte heller Arbetsförmedlingens prognoser ger stöd för tanken om en över- utbildning inom gymnasieskolans yrkesprogram. Tvärtom är många framtida bristyrken sådana som kräver gymnasial yrkesutbildning.

Utredningen har i sitt delbetänkande i mars 2015 lagt förslag kring hur de nationella inriktningarna inom naturbruksprogrammet kan få en mer arbetsmarknadsanpassad profil.1 Övriga mindre för- slag på justeringar av nationella inriktningar inom gymnasieskolan har utredningen fört vidare till utredningen En attraktiv gymnasie- skola för alla (U 2015:01).

Andelen elever som väljer yrkesprogram har gått ner det senaste år- tiondet, och det är en trend i hela OECD-området. Knappt 30 pro- cent av en årskull studerar i dag på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. I Sverige har denna nedgång blivit extra kännbar räknat i antal elever eftersom ungdomskullarna under samma period varit ovanligt små.2

Alla elever som tar gymnasieexamen från ett högskoleförbere- dande program fortsätter inte till högskolan. Av de elever som tagit examen från samhällsvetenskapsprogrammet var 47 procent av kvinnorna och 60 procent av männen inte högskolestuderande tre år efter avslutad gymnasieutbildning.3

Inträdet på arbetsmarknaden går långsammare för de som gått ett högskoleförberedande program utan att fortsätta till högskolan jämfört med för de som gått ett yrkesprogram. Det största match- ningsproblem som utredningen identifierat är att många elever väljer ett högskoleförberedande program utan att sedan fortsätta till högskolan. Att minska matchningsproblematiken bland unga måste med andra ord handla om att öka yrkesutbildningarnas attraktivitet.

1SOU 2015:29. En yrkesinriktning inom teknikprogrammet.

2Antalet elever som gått ut gymnasieskolan har minskat 2010–2015 och förväntas fortsätta minska till och med 2018. SCB 2014. Trender och prognoser 2014, s. 91.

3SCB 2015. Etablering på arbetsmarknaden tre år efter gymnasieskolan.

44

SOU 2015:97

Inledning

2.2Att öka yrkesutbildningens attraktivitet

Det finns många sätt att beskriva attraktivitet. Tchibozo beskriver yrkesutbildningars attraktivitet som att människor är intresserade av yrkesutbildning. De känner till den, är nyfikna på den och ser den som en del av det reguljära utbildningssystemet och har en positiv syn på såväl utbildningen som dess elever.4

En modell för att mäta yrkesutbildningens attraktivitet är föl- jande, baserat på tre indikatorer:5

Yrkesutbildningens image i landet.

Den relativa värderingen av yrkesutbildningen i landet.

Andelen elever som studerar en yrkesutbildning.

Utifrån dessa tre indikatorer har Sverige en lång väg att gå för att få en attraktiv yrkesutbildning. Europeiska kommissionen lät 2011 göra en attitydundersökning om bland annat synen på yrkesutbild- ning i respektive EU-land.6 Den allmänna bilden av yrkesutbild- ningar i Sverige är, i ett EU-perspektiv, låg. När det gäller frågan

”Skulle du rekommendera en elev att välja ett yrkesprogram?” ham- nade Sverige på en bottenplats.7 Endast i Irland och Lettland har yrkesutbildningar en lägre relativ värdering än i Sverige.

Forskaren Alexandru Panicans djupintervjuer med 20 skånska elever om deras utbildningsval erbjuder en illustration av attityder- na bakom statistiken.8 Så här uttrycker sig två ungdomar om yrkes- program i gymnasieskolan:

Jag har hört att om man väljer yrkesprogram så är det liksom bara det, det blir inte mer efter det i livet.

Jag vet inte mycket om yrkesprogram men jag är inte intresserad av dessa heller, det är utbildningar för de som inte vill plugga.

4Cedefop 2014. Attractiveness of Initial Vocational Education and Training: Identifying what matters, s. 31.

5Cedefop 2014. Attractiveness of Initial Vocational Education and Training: Identifying what matters, s. 81.

6Europeiska kommissionen 2011. Attitudes towards Vocational Education and Training.

7Cedefop 2014. Attractiveness of Initial Vocational Education and Training: Identifying what matters, s. 72–73.

8Panican 2015. Väljer unga fel? grundskoleelevers attityder till gymnasieskolan.

45

Inledning

SOU 2015:97

Panicans slutsats är att elever som tänkte välja ett högskoleförbere- dande program genomgående hade en negativ syn på yrkesprogram- men men att detta också gällde de elever som själva tänkte välja ett yrkesprogram. I studien finns dock även exempel på elever som är mer positivt inställda till yrkesutbildningar:

Ja, jag vet att min syster fick en teoretisk utbildning, hon blev ingenting på den, typ samhällslinjen. Och jag kan själv tycka att det var förlorad tid, jag skulle aldrig själv välja den, jag vill komma ut i arbetslivet när jag har gått ut mitt gymnasium och därför väljer jag yrkesförberedande utbildning.

2.3Åtgärder för att öka attraktiviteten

I en genomgång av EU-ländernas nationella insatser för att öka yrkesutbildningens attraktivitet utkristalliseras fyra kategorier av insatser:9

Förbättra kunskapen inför valet. Förbättrad studie- och yrkes- vägledning, informationskampanjer och andra insatser som ex- empelvis yrkestävlingar.

Öka tillgången till yrkesutbildning. Förbättra möjligheten för olika grupper att ta del av yrkesutbildning (inklusive livslångt lärande).

Förbättra kvaliteten på yrkesutbildningen. Detta kan åstadkom- mas genom ökad samverkan mellan skola och arbetsliv, såväl centralt som lokalt, samt genom att utveckla lärlingssystem och arbetsplatsförlagt lärande. Andra sätt är förbättrad lärarutbild- ning och kompletterande utbildningar för lärare.

Skapa bred behörighet för elever att läsa vidare och förenkla för elever att byta mellan olika utbildningsvägar.

Utredningen har i sitt arbete utgått från de kategorier av insatser som nämnts ovan. Vissa av dessa insatser ingår dock inte i utred- ningens uppdrag. Frågan om behörighet till vidare studier och övriga frågor som berör gymnasieprogrammens uppbyggnad behandlas av utredningen En attraktiv skola för alla (U 2015:01). Lärarutbild- ningen ingår inte heller i Yrkesprogramsutredningens uppdrag.

9 Cedefop 2014. Attractiveness of Initial Vocational Education and Training: Identifying what matters, s. 112–113.

46

SOU 2015:97

Inledning

2.3.1Elever behöver bättre kunskaper inför gymnasievalet

En av utredningens mest vägledande utgångspunkter är att eleverna måste få ett bättre beslutsunderlag inför sitt gymnasieval. Kunska- pen om de yrken som finns och vad som efterfrågas på arbetsmark- naden är låg bland svenska ungdomar. I Panicans tidigare nämnda intervjustudie ifrågasatte intervjupersonerna vad arbetsmarknaden hade med deras utbildningsval att göra – den kändes mycket avläg- sen för dem.

Utredningen har besökt projektet ”Jobba i Västerås”. Projektet har bett såväl 10-åringar som 19-åringar att uppge alla yrken de kunnat komma på. Resultatet i båda grupperna har varit ett tjugotal yrken, och skillnaderna i typen av yrken dem emellan har varit liten. Utifrån ett sådant resultat är det inte svårt att begripa varför så få elever väljer något av de mindre yrkesprogrammen, som VVS- och fastighetsprogrammet eller det industritekniska programmet. Eleverna vet helt enkelt inte vad de väljer bort.

Undersökningar visar att elever som väljer ett yrkesprogram har god kunskap om de högskoleförberedande programmen. Bland elever som väljer ett högskoleförberedande program är däremot kun- skapen om yrkesprogrammen låg. Valet för dessa elever står i stället mellan de olika högskoleförberedande programmen och yrkespro- grammen väljs bort i klump.

Utredningen kan konstatera att arbetsmarknadskunskap är otydligt reglerat i kursplanerna för grundskolan. En del av den arbetsmarknadskunskap som eleverna tillägnar sig på högstadiet sker i form av praktisk arbetslivsorientering (prao). Upplägget på praon varierar eftersom praon sedan 1994 inte är reglerad i lag eller förordning. Därmed finns det inte heller någon regelbunden upp- följning av hur många elever som erbjuds prao eller hur den prao som erbjuds organiseras. Dock har utredningen fått mycket starka signaler från såväl huvudmän som branscher om att allt fler skolor drar ner eller helt slutar med prao för sina högstadieelever.

Eftersom praon är ett av de få tillfällen i grundskolan då eleven kan få en inblick i vilka arbeten som finns och hur en arbetsplats fungerar är detta en bekymmersam utveckling. En av de orsaker som nämnts som förklaring till att man tagit bort praon har varit oron för arbetsmiljön för eleverna eller att inte alla elever har kun- nat erbjudas en praoplats.

47

Inledning

SOU 2015:97

2.3.2Tillgången till yrkesutbildning behöver förbättras

Geografisk närhet till yrkesutbildning är en viktig del i attraktivi- teten. Många elever i Sverige har ett begränsat utbildningsutbud i sitt närområde att välja mellan. Yrkesutbildningar mot små yrkes- områden kan vara särskilt svåra att erbjuda inom gymnasieskolan eftersom huvudmannen behöver ett visst antal elever för att få ihop en tillräckligt stor undervisningsgrupp. Riksrekryterande yrkes- utbildningar är ett sätt att försöka skapa tillräckligt stora elev- grupper för smala yrkesutbildningar. Sådana utbildningar har dock hittills haft svårt att attrahera elever, antagligen för att elever värde- sätter att ha nära mellan hem och skola.

Diskussioner med branschorganisationer som representerar små yrkesområden har lett fram till utredningens förslag om en för- söksverksamhet med så kallade branschskolor. Många av de yrkes- utgångar som kan vara aktuella för försöksverksamheten har fört en tynande tillvaro i skolsystemet, ofta som en mindre yrkesutgång inom en bredare nationell inriktning. Branschskolor kan bidra till samordningsvinster inom gymnasieskolan, och göra smala yrkes- utbildningar tillgängliga för fler elever.

En annan aspekt av förbättrad tillgång till yrkesutbildning är att se till att den är inkluderande och välkomnande för alla elever. Vid utredningens skolbesök har vi slagits av det kränkande klotter och de intoleranta attityder som förekommer i elevernas studiemiljö. Det är i vissa avseenden en miljö som vuxna inte skulle acceptera på sin arbetsplats. För att få en inblick i hur situationen kan vara för unga som har gjort ett könsbrytande utbildningsval sammankallade utredningen en fokusgrupp med sådana elever. Deras berättelser visar på hur svårt det är att avvika från normen på ett yrkes- program, och att det finns påtagliga hinder mot att välja otraditio- nellt. Utredningen konstaterar att om yrkesprogrammen i högre utsträckning ska kunna attrahera nya grupper av elever och upp- muntra till mindre könsstereotypa utbildningsval krävs att skolorna blir medvetna om vikten av ett aktivt värdegrundsarbete för att förebygga trakasserier och kränkande behandling.

Gymnasiereformen 2011 lade stor vikt vid att gymnasieskolan är en viktig del av kompetensförsörjningen. Och det är förvisso sant – yrkesprogrammen i gymnasieskolan är ingången för många till jobb. Men det finns anledning att nyansera påståendet. Dels är det

48

SOU 2015:97

Inledning

en minoritet av alla studerande i gymnasieskolan, knappt 30 pro- cent, som väljer yrkesprogram. En del av dessa kommer efter av- slutad utbildning inte att arbeta inom målyrket. Många av dem som i sin tur studerar ett högskoleförberedande program kommer sedan inte att fortsätta till högskolan, utan i stället börja arbeta.

Arbetsmarknaden har förändrats, liksom synen på arbete och karriär. Val av yrke sker allt senare i livet. På något sätt fungerar arbetsmarknaden ändå, om än med olika svårigheter. Utbildningar inom den kommunala vuxenutbildningen, på folkhögskolor, inom yrkeshögskolan, utbildning och praktik via Arbetsförmedlingen, rent privatfinansierade utbildningar och en stor mängd företags- förlagd utbildning svarar också för kompetensförsörjning till den svenska arbetsmarknaden. För att komma tillrätta med matchnings- problematiken krävs förändringar av såväl gymnasieskolans yrkes- program som de utbildningar som kommer efter gymnasieskolan. Det går inte att lösa matchningsproblematiken eller ungdoms- arbetslösheten utan att också inkludera utbildning för vuxna.

Yrken som är okända för yngre kan vara mer välkända bland vuxna. Andra yrken kanske har en sådan karaktär att man behöver större mognad för att se charmen eller det meningsfulla i arbetet. För dessa yrkesområden kommer gymnasieskolan inte att vara lös- ningen på kompetensbristen. Även om vi får en stärkt studie- och yrkesvägledning, fler elever som praoar, och ökad information från branschorganisationer så kommer inte antalet sökande elever till vissa bristyrken att räcka till. I dag finns återvändsgränder i utbild- ningssystemet som försvårar för de vuxna som behöver läsa en yrkesutbildning för att få ett jobb.

Vuxenutbildningen har hittills i första hand varit behörighets- givande kurser i till exempel matematik och engelska. Yrkeskurser är generellt sett dyrare, både att starta upp och att införskaffa rätt mate- rial eller hitta lämpliga lokaler till. Resultatet har blivit ett relativt litet utbud av yrkeskurser i flertalet av landets kommuner. Samtidigt pekar Arbetsförmedlingen på att många av framtidens bristyrken kommer att finnas bland de gymnasiala yrkesprogrammens yrkesutgångar.

För att uppmuntra kommuner att erbjuda fler yrkeskurser – och i synnerhet kurser som efterfrågas på arbetsmarknaden – inom den kommunala vuxenutbildningen infördes ett statsbidrag för yrkesvux år 2008. Utredningen konstaterar att yrkesvux har en rad bekym- mer, inte minst när det gäller hur de sökande ska prioriteras vid

49

Inledning

SOU 2015:97

översökning. Sökande som tidigare läst ett högskoleförberedande program är lågt prioriterade och har därmed svårt att byta yrke.

Regeringens förslag i budgetpropositionen för 2016 om ökat an- tal platser inom bland annat yrkesvux är något som utredningen ser mycket positivt på, utifrån de behov som utredningen sett. Beskriv- ningen i budgetpropositionen om att ”yrkesvux har därför kommit att bli en viktig komponent för arbetslivets kompetensförsörj- ning”10 öppnar upp för en bredare översyn av rollen för yrkesvux inom utbildningssystemet. Eftersom budgeten presenterades i nära anslutning till utredningens redovisningsdatum har utredningen inte tagit fram sådana förslag utan endast gjort en genomgång av de utmaningar som finns.

Utredningens förslag om yrkesvux rör i stället fördelningen av ut- bildningsplatser mellan olika yrkesområden. En bärande tanke bakom satsningen på yrkesvux var att fler kommuner skulle få ett bredare utbud av olika yrkeskurser – som var bättre matchade till den lokala arbetsmarknadens behov. Skolverkets uppföljning av yrkesvux visar att en stor andel av de yrkeskurser som erbjuds är kurser inom vård- och omsorg. Övriga yrkesområden har fått mindre andelar av det totala antalet platser. Kommunerna måste bli bättre på att planera ut- bildning för vuxna med utgångspunkt i hela arbetsmarknadens behov.

Yrkeshögskolan expanderar snabbt och har blivit en viktig aktör för att ge arbetsmarknaden den kompetens som efterfrågas. Yrkes- högskolan ger också vuxna människor en möjlighet att fördjupa sina yrkeskunskaper för att avancera eller byta arbete. IFAU:s studie ”Yrkeshögskolan – vilka söker, vem tar examen och hur går det sedan?”11 visar att de flesta studerande vid yrkeshögskolan har fått ett nytt arbete eller ny befattning efter avslutade studier.

För vuxna med ”fel” utbildningsbakgrund kan det dock vara svårt att bli antagen till vissa av yrkeshögskolans kurser. Allt fler av yrkeshögskolans utbildningar kräver nämligen att den studerande gått ett visst program eller till och med en viss inriktning i gym- nasieskolan. I kombination med att få yrkeskurser ges inom vuxen- utbildningen inom vissa yrkesområden blir detta en reell återvänds- gränd för många vuxna. För branscher som har svårt att rekrytera elever till sina gymnasiala yrkesprogram blir detta ännu en svårighet.

10Prop. 2015/2016:1, utgiftsområde 16, s. 193.

11IFAU 2015. Yrkeshögskolan – vilka söker, vem tar examen och hur går det sedan?

50

SOU 2015:97

Inledning

2.3.3Yrkesutbildningens kvalitet förbättras

genom stärkt samverkan med arbetsmarknaden

Att den gymnasiala yrkesutbildningen håller hög kvalitet är viktigt för att öka utbildningens attraktivitet. Samverkan mellan utbild- ningssystemet och arbetsmarknadens parter är avgörande för att yrkesutbildningen ska ha ett relevant yrkesinnehåll som leder till anställningsbarhet. Det finns i dag olika sorters samverkan mellan arbetsmarknadens parter och utbildningssystemet kring gymnasie- skolans yrkesprogram. Det finns samverkan som är reglerad i lag, som den som sker inom de nationella och lokala programråden. Det finns även oreglerad samverkan som har uppstått i frivilligt samarbete mellan skolhuvudmän och branschorganisationer, som Teknikcollege och Vård- och omsorgscollege samt andra samver- kansmodeller som certifiering av skolor och elever, validering eller yrkesprov.

Yrkescollege och andra samverkansmodeller är ett sätt för branschorganisationer att påverka eller hjälpa till så att en utbildning får en högre kvalitet än vad utbildningsanordnaren ensam kunnat ordna. Det kan även handla om att höja kraven i jämförelse med skolans styrdokument. Som exempel kan nämnas Teknikcollege, som rekommenderar de gymnasieskolor som ingår att erbjuda eleverna minst 2 800 gymnasiepoäng, eller Vård- och omsorgs- college, som kräver att de studerande uppnått minst E i ett antal utpekade kurser för att få ett diplom.

Utredningen har undersökt vilka olika samverkansmodeller som finns, och inom vilka nationella program och inriktningar som så- dana modeller förekommer. Inom i princip alla yrkesprogram finns någon modell för samverkan. Hur de är organiserade verkar höra ihop med hur respektive bransch ser ut – stora arbetsgivare, små arbetsgivare, historiskt starka branschorganisationer eller helt nya, och så vidare. Den variation som finns gör det svårt för staten att peka ut det optimala sättet att samverka för respektive bransch. Dagens samverkan har tillkommit underifrån, ur ett gemensamt intresse mellan branschernas parter och gymnasieskolans huvud- män.

Det finns ett fåtal nationella inriktningar som helt saknar syste- matisk kvalitetssäkring från en nationell branschorganisation. En förklaring kan vara att det inte finns någon branschorganisation

51

Inledning

SOU 2015:97

som ser utbildningen som en tillräckligt viktig rekryteringsbas för att engagera sig i utbildningen. Utredningen ser denna brist på samverkan som en indikation på att inriktningarna inte fungerar optimalt. Inriktningen kanske ligger på fel nivå i utbildningssyste- met, eller ger kompetenser som branschen inte till fullo efterfrågar.

Förutom en överblick över de modeller som finns utgör utred- ningens kartläggning av samverkansmodeller något att utgå från för en branschorganisation som funderar på att starta en egen samver- kansmodell eller utveckla den man redan har. Det är ett betydande arbete som har lagts ner från utredningen på denna kartläggning, och den kommer förhoppningsvis att underlätta arbetet för de branscher som vill utveckla sina koncept.

En annan typ av samverkan sker genom de nationella och lokala programråden. Samverkan på nationell nivå och samverkan på lokal nivå är i dag lagreglerad. För att kommunikationen ska fungera optimalt mellan den nationella och den lokala nivån behövs ofta en regional funktion som kan fungera som en brygga mellan det natio- nella, långsiktiga perspektiven och det lokala, verksamhetsnära per- spektivet. Den regionala nivån är också ofta mest strategisk för att hantera frågor som kompetensförsörjning och utbildningsutbud.

Den svenska strukturen för samverkan saknar i dag en reglerad regional nivå. De regionala funktioner som finns utgörs av bran- schernas egna organisationer i olika former, exempelvis college- regioner, regionala samordnare eller kompetenscentrum. Bransch- organisationernas regionala struktur ser olika ut. Skillnaden kan till exempel bero på branschernas näringslivsstruktur och geografiska spridning. Vissa branscher har inga sådana regionala funktioner över huvud taget, och andra mer fläckvis. Det här medför svårig- heter att samordna samverkan på lokal nivå, både inom ramen för de lokala programråden och i frivilliga samverkansmodeller som yrkescollege.

I Skolverkets utveckling av den gymnasiala yrkesutbildningen är samverkan med representanter från arbetsmarknadens branschorga- nisationer avgörande. Detta samarbete sker i dag via de nationella programråden som inrättades i samband med gymnasiereformen 2011. Av de undersökningar som gjorts framgår att de inblandade aktörerna i princip är nöjda, men att det finns förbättringsområden.

Frågan om lärlingssystem är också starkt kopplad till samverkan och ökad kvalitet på yrkesprogrammen. I de samtal som utred-

52

SOU 2015:97

Inledning

ningen haft med de branschorganisationer som är engagerade i den gymnasiala yrkesutbildningen har utredningen inte funnit stöd för framtagandet av ett nytt system för lärlingsutbildningar.

Bilden som branschorganisationerna ger är att frågan om lär- lingsutbildning är komplicerad och att alltför liten tid har lagts på att diskutera branschernas behov. Utredningen har tagit till sig av detta och i stället tagit fasta på vad branschorganisationerna upp- lever som problemen med dagens gymnasiala yrkesutbildning och vad man skulle vilja göra åt dessa. Utredningens förslag om bransch- skolor utgår från dessa diskussioner. En slutsats är att många arbets- givare gärna tar emot lärlingar eller elever på praktik, men att de flesta små arbetsgivare inte har tid eller kompetens att lära upp en elev från grunden. De önskar att eleven har fått en viss utbildning i yrkesämnena först.

När detta skrivs har utredningen fått intresseanmälningar från ett tiotal branscher om att starta branschskolor. Utredningen hop- pas och tror att branschskolorna kommer att förbättra vissa små yrkens kompetensförsörjning – men också utgöra en modell för framtida satsningar på ökad branschmedverkan och ett ökat inslag av arbetsplatsförlagt lärande i det svenska utbildningssystemet.

53

3Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

Att välja program till gymnasieskolan är ett viktigt steg i livet för en ung person. I och med gymnasievalet väljer eleven för första gången själv inriktning på sina studier och påbörjar sin väg mot ett framtida yrkesliv. För många elever medför gymnasievalet därför en känsla av stress och osäkerhet. Osäkerheten beror ofta på att eleven inte har tillräcklig kunskap om de olika utbildningsalter- nativen och vad de leder till efter avslutade studier, och att eleven är rädd för att välja fel.1

Kunskapsbristen hanterar eleven genom att stödja sig mot den kunskap som finns tillgänglig – uppfattningar och fördomar om vilken typ av elever som väljer vad, föreställningar om vilka alter- nativ som är ”säkra” respektive ”osäkra”, och föräldrars och andra närståendes utbildningserfarenheter. Detta kan t.ex. leda till att yrkesprogram väljs bort till förmån för högskoleförberedande pro- gram eftersom de högskoleförberedande programmen tolkas som mer säkra och öppna val. Det kan också leda till en social själv- sortering som reproducerar sociala, kulturella och könsmässiga skillnader. I vissa fall kan eleven i efterhand uppleva sitt val som felaktigt. I dessa fall talas det om olika former av ”felval”. Felvalen kan leda till programbyten och studieavbrott som försenar indivi- dens inträde på arbetsmarknaden och orsakar stora kostnader för samhället och individen på grund av förlängd utbildningstid.

Med mer välgrundade och medvetna studieval minskar risken för felval och studieavbrott. Det finns vetenskaplig evidens för att studie- och yrkesvägledning leder till mer medvetna val.2 Ambitio-

1Se bland annat Skolverket 2012. Ungdomars uppfattning om gymnasievalet.

2ELGPN 2013–14. The Evidence Base on Lifelong Guidance.

55

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

nerna för studie- och yrkesvägledningen inom grundskolan och gymnasieskolan är i dag höga, men ambitionerna i regelverket av- speglas inte alltid i verksamheten.

I detta kapitel presenterar utredningen förslag om en starkare statlig styrning för att stärka kunskapsområdet skola–arbetsliv i grundskolan. Utredningen föreslår att alla elever i grundskolan och specialskolan ska ges möjlighet att genomföra minst två veckors praktisk arbetslivsorientering, antingen på en arbetsplats eller på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Utredningen föreslår också vidare utredning för att studie- och yrkesvägledningen ska bli mer likvär- dig och ge alla elever en vägledning av hög kvalitet inför sina utbild- nings- och yrkesval.

3.1Gymnasievalet är viktigt men svårt

Valet till gymnasieskolan är för många elever förknippat med oro och hög stress.3 Oron förklaras till stor del av osäkerhet och kun- skapsbrist. Eleverna är både osäkra på vad de själva vill ”bli” och på vad de olika alternativen innebär. En del känner att de inte är mogna att välja utbildning och att de gör sitt val utan att vara medvetna om vad deras val kan komma att betyda i framtiden.

Att göra ett medvetet och övervägt val innebär att kunna matcha sina intressen, förmågor och förutsättningar med en utbildning som ger god arbetsmarknadsetablering och goda möjligheter till fortsatt lärande. Under de senaste åren har antalet alternativ ökat samtidigt som marknadsföringen kring utbildningar och utbildningsprodu- center har blivit mer intensiv.4 Dessutom har minskande gymnasie- kullar lett till en ökad konkurrens om eleverna, vilket har medfört ett ytterligare tryck på den som ska välja gymnasieutbildning.5 Det stora utbudet av såväl inriktningar som skolhuvudmän gör att gymnasie- valet i dag ställer höga krav på elever och föräldrar. Att välja kräver mer av långsiktighet och överblick än tidigare. Utmaningen är sär-

3Se bland annat Skolverket 2012. Ungdomars uppfattning om gymnasievalet.

4Panican, Hjort & Hjärpe 2014. ”Rådgivare, vägledare och mäklare – om grundskolans roll och betydelse för gymnasievalet”.

5Skolverket 2010. Konkurrensen om eleverna – Kommunernas hantering av minskande gymnasie- kullar och en växande skolmarknad.

56

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

skilt stor för de elever som bor i områden med många olika utbild- ningsanordnare att välja mellan.

För att eleven ska kunna göra alla dessa överväganden krävs att eleven ges förutsättningar att utveckla goda kunskaper om arbets- marknaden och utbildningsvägar tidigt under skolgången. I hela grundskolan, men framför allt under årkurserna 7–9, måste kvalite- ten i studie- och yrkesvägledningen bli bättre och ge eleverna dessa kunskaper.

3.1.1Ibland väljer eleven fel

Flera olika parter har en förväntan om att eleven ska välja ”rätt” gymnasieutbildning och för eleven själv uppfattas valet ofta som livs- avgörande. För eleven är det ett livsstilsval som lägger en grund för såväl självbild som framtidsutsikter. Föräldrar och lärare vill gärna att valet ska landa vid ett gymnasieprogram som maximerar elevens potential och framtidsmöjligheter. Skolhuvudmännen och kom- munerna konkurrerar om eleverna och vill att de ska välja just deras utbildning. Utifrån ett samhällsperspektiv finns också en poäng med att eleven gör välgrundade val som kan bidra till en effektiv match- ning på arbetsmarknaden och sänkta kostnader för omskolning.

I vissa fall möts dock inte dessa förväntningar och elevens val ses i efterhand som felaktigt. I dessa fall talas det om felval. Felval kan kategoriseras på olika sätt. Det kan handla om att elever byter program respektive hoppar av, eller om att elever efter slutförd gymnasieutbildning sedan inte fortsätter på den väg som program- valet pekat mot.

År 2012 var det 8,6 procent av eleverna som började i gymnasie- skolan som bytte program efter första året. Hälften av dessa (totalt 3 897 elever) behövde börja om i årskurs 1 på sitt nya program.6 Att eleverna måste börja om i årskurs 1 innebär att dessa elevers gymnasieutbildning förlängs med ett år, vilket medför ett senare- lagt inträde på arbetsmarknaden och en lägre total livsinkomst. För samhället innebär detta kostnader för att finansiera en förlängd utbildning och för elevernas föräldrar kan det innebära ett års för- längd försörjningsplikt.

6 Skolverkets statistik för läsåret 2013/14.

57

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

13,9 procent av eleverna som började 2008 (10 161 elever) slut- förde inte gymnasieskolan inom fem år.7 Att en elev inte avslutar sina gymnasiestudier kan få långsiktiga konsekvenser för elevens framtidsutsikter. En person som saknar gymnasieutbildning får tyd- ligt försämrade möjligheter på arbetsmarknaden.8

Avbrott från gymnasieskolan kan ha olika orsaker. Temagrup- pen Unga i arbetslivet har frågat 379 unga som inte har fullföljt sina gymnasiestudier om orsakerna till att de avbrutit sina studier.9 De främsta orsakerna till avbrott är mobbning, socialt utanförskap och brist på pedagogiskt stöd i undervisningen. För fler än hälften är mobbning och socialt utanförskap den främsta orsaken. Fel pro- gramval var enligt ungdomarna själva ett mindre vanligt skäl till av- hopp.

En ytterligare variant av felval är elever som väljer högskole- förberedande program utan att sedan gå vidare till högre studier. 38 procent av eleverna som gick ut samhällsvetenskapliga program- met 2010 hade ännu inte påbörjat några högskolestudier tre år efter avslutad gymnasieutbildning. Att studera ett gymnasieprogram men sedan inte fortsätta på den inslagna vägen är ett mindre pro- blem än att helt sakna gymnasieutbildning, men kan ändå medföra svårigheter för individen. Till exempel är möjligheten att få tillträde till en yrkesutbildning i dag liten för en elev som redan har en gym- nasieexamen från ett högskoleförberedande program.10 En elev som redan har en gymnasieexamen prioriteras inte vid urval till kommu- nal vuxenutbildning, och många utbildningar inom yrkeshögskolan kräver förkunskaper i form av kurser i yrkesämnen. För en elev som inte går vidare till högre studier men som efter avslutad gym- nasieutbildning vill läsa en yrkesbildning hade det därför varit mer fördelaktigt att välja ett yrkesprogram.

Ur samhällsekonomisk synpunkt innebär alla former av felval ökade kostnader. Ur individens perspektiv är det dock svårt att vid en given tidpunkt avgöra vilken väg som är rätt eller fel. Föränd- ringar längs vägen gör att det som för individen först föreföll vara

7Skolverkets statistik.

8SCB 2014. Arbetskraftsbarometern 2014. Utsikterna på arbetsmarknaden för 71 utbildningar.

9Temagruppen Unga i arbetslivet 2013. 10 orsaker till avhopp – 379 unga berättar om avhopp från gymnasiet.

10Jfr bestämmelser om urval i 3 kap. 7 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning och be- stämmelser om särskilda förkunskaper i 3 kap. 3 § förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan.

58

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

rätt val efter hand kan visa sig vara ett felaktigt val. Om eleven ges förutsättningar att göra mer välgrundade och medvetna val minskar dock risken för detta.

3.1.2Yrkesprogrammen väljs bort

Från och med 2011 måste elever som studerar på yrkesprogrammen i de flesta fall göra aktiva val för att få grundläggande behörighet till högskolan. För att uppnå särskild behörighet kan eleven också be- höva studera utökat program. Trots möjligheterna att studera be- hörighetsgivande kurser på yrkesprogrammen upplevs de högskole- förberedande programmen fortfarande som mindre stängda när det kommer till möjligheten att studera vidare.

Vid utredningens skolbesök och samtal med elever har det varit tydligt att den grundläggande behörigheten till högskolan spelar stor roll i valet av gymnasieprogram. För elever som känner sig osäkra på vilken yrkesväg de vill välja ligger det nära till hands att välja ett program som upplevs som mer öppet. Att välja ett hög- skoleförberedande program ses som ett sätt att skjuta upp det livs- avgörande valet.

Omgivningen uppmuntrar även eleverna att välja högskole- förberedande program av mer värderingsmässiga skäl. I grundskolan finns en tendens att betona fördelar med att välja teoretiska pro- gram.11 Det finns en norm att eleverna bör välja en högskoleförbere- dande gymnasieutbildning och att andra val betraktas som mer negativa. Det gäller inte bara i Sverige, utan är en trend som kan ses i många länder inom OECD.12 En del av förklaringen är sannolikt att det finns en tydlig statusskillnad mellan yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen.

En kvalitativ studie av svenska niondeklassares attityder och för- hållningssätt gentemot gymnasieskolans olika program visade att statusskillnaden mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program var en viktig faktor i elevernas val.13 De intervjuade eleverna hade en nedvärderande syn på yrkesprogrammen och dess

11Panican, Hjort & Hjärpe 2014. ”Rådgivare, vägledare och mäklare – om grundskolans roll och betydelse för gymnasievalet”.

12Watts 2009. The relationship of Career Guidance to VET.

13Panican 2015. Väljer unga fel? – grundskoleelevers attityder till gymnasievalet.

59

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

elever, oavsett om de själva planerade att välja ett yrkesprogram eller ett högskoleförberedande program. Samtidigt som de intervjuade eleverna uppgav att valet varit deras eget och att omgivningen endast haft viss eller liten påverkan gav elevernas resonemang också uttryck för en självsortering utifrån den egna sociala bakgrunden. Föräldrarnas yrke var vägledande för många elever och i synnerhet för de elever som planerade att välja ett högskoleförberedande program framkom att föräldrarna hade satt gränser för vad som var ett önskvärt val. Intervjustudiens resultat ligger i linje med annan forskning om vilka faktorer som påverkar gymnasievalet.

Social bakgrund, kön och etnicitet är starka styrningsmekanis- mer vid gymnasievalet (se kapitel 4). I en valsituation där kunska- pen om alternativen är otillräcklig tenderar valet att i högre grad vägledas av elevens egna sociala bakgrund, samt kollektiva föreställ- ningar och fördomar. I brist på kunskap om de olika skolorna, pro- grammen och inriktningarna förlitar sig eleven på uppfattningar om vilka elever som brukar välja vad. Eleven frågar sig – vilken sorts person är jag, och vilken sorts utbildning och yrke brukar personer som jag ha? Svaren på dessa frågor formar elevens ”möjlighets- horisont”, föreställningen om vilka alternativ som är realistiska och lämpliga för honom eller henne.14 Detta är en process som börjar långt innan den aktuella valsituationen vid gymnasievalet uppstår.15

Gymnasievalet är till stor del en fråga om identitetsskapande och grupptillhörighet. Det handlar om att välja en utbildning och en skola som överensstämmer med den egna livsstilen. Eleven väljer därför ofta en skola där de andra eleverna förväntas ha liknande bakgrund, ambitioner och intressen. På så sätt fungerar gymnasie- valet som en social självsortering som reproducerar sociala, kultu- rella och könsmässiga skillnader. Elevens osäkerhet bidrar ytter- ligare till att eleven orienterar sig mot sin egen sociala bakgrund, vilket i sin tur leder till att sociala skillnader reproduceras.16

14Lundqvist 2010. Möjligheternas horisont – etnicitet, utbildning och arbete i ungas berättelser om karriärer.

15Gottfredson 2005. Applying Gottfredson's Theory of Circumscription and Compromise in Career Guidance and Counseling.

16Sandell 2007. Utbildningssegregation och självsortering.

60

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

3.2Kunskap och vägledning underlättar valet

För att vara väl förberedd för gymnasievalet behöver en elev både en kunskapsbas att stå på och vägledning i den konkreta valsituatio- nen. Eleven behöver tidigt i sin utbildning utveckla kunskaper om arbetslivet och rent praktiskt komma i kontakt med olika yrkes- områden. Inför själva valsituationen behöver eleven sedan stöd och hjälp för att valet ska bli väl övervägt.

Studie- och yrkesvägledning kan ses både i snäv och i vid bemär- kelse. I den snäva bemärkelsen avses vanligen personlig vägledning, enskilt eller i grupp. Vägledning i vid bemärkelse avser all verksam- het som bidrar till att ge elever kunskaper och färdigheter som för- bereder dem för framtida studie- och yrkesval.

Tyvärr är studie- och yrkesvägledningen i dag ofta lågt priorite- rad i skolans vardag och tillgången till kvalitativ studie- och yrkes- vägledning varierar stort mellan kommuner och skolor.

3.2.1Studie- och yrkesvägledning har positiva effekter för både individ och samhälle

Studie- och yrkesvägledning är ett relativt litet forskningsfält i Sverige och inriktningen på den forskning som bedrivs berör ofta andra perspektiv än vägledningens effekter.17 Det innebär att kun- skaperna om den svenska studie- och yrkesvägledningens effekter på exempelvis arbetsmarknaden är begränsade. Tillgången till studie- och yrkesvägledning i grundskolan tycks dock minska risken för att elever senare hoppar av gymnasieskolan. SCB fann, i en studie gjord 2012 på uppdrag av Lärarnas riksförbund, att elever som gått på en grundskola med låg studie- och yrkesvägledartäthet löper en 20 procent högre risk att göra studieavbrott i gymnasieskolan.18

Att studie- och yrkesvägledning minskar risken för avhopp och har positiva effekter för studieresultat, övergången mellan utbild- ningsnivåer och elevernas etablering på arbetsmarknaden och i samhället är väl belagt i den internationella vägledningsforskningen. Detta framgår av den översikt av forskningen inom EU och ett an-

17Bimrose & Brown 2015. ”Forskning om studie- och yrkesvägledning”, s. 58; Lärarnas riks- förbund 2012. Effekter av vägledning, s. 14.

18Lärarnas riksförbund 2012. Effekter av vägledning.

61

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

tal OECD-länder som genomförts av EU:s policynätverk för livs- lång vägledning, ELGPN.19 I forskningsöversikten konstateras att studie- och yrkesvägledning har positiva effekter inte bara för indi- viden utan även för samhället i stort och för den ekonomiska ut- vecklingen. Detta gäller inte minst inför och under yrkesutbild- ning, där vägledning kan bidra till att stärka både utbildningens och elevernas koppling till arbetsmarknaden. Inom forskningen betonas vikten av att vägledningen på ett naturligt sätt finns med i läro- planer och andra styrdokument samt att skolledningen stöder och är delaktig i vägledningen så att den blir en självklar del av skolans värdegrund.20

I en internationell forskningsöversikt gjord av Dansk Clearing- house for Uddannelsesforskning undersöktes vilka typer av vägled- ningsinsatser som hade dokumenterat bäst effekter i samband med övergångar mellan olika utbildningsnivåer.21 Individuella vägled- ningssamtal lyfts fram som särskilt effektiva då dessa, till skillnad från vägledning i grupp, kan anpassas utifrån den enskilda indivi- den. Även praktisk arbetslivsorientering och studiebesök stärker elevernas förmåga att fatta underbyggda val, förutsatt att sådana insatser planeras och följs upp grundligt. Den främsta framgångs- faktorn som lyfts fram är dock att det finns en helhetssyn i de olika vägledningsinsatser som genomförs. Den enskilda vägledarens ut- bildning och kunskapsnivå är också en viktig faktor för en effektiv studie- och yrkesvägledning.

Elever vars föräldrar har kort utbildning eller låg inkomst byter oftare program och avbryter sina gymnasiestudier.22 Av den forsk- ning som gås igenom i den danska forskningsöversikten framgår att studie- och yrkesvägledning har som störst betydelse för elever som kommer från en studieovan miljö.23 Dessa elever saknar ofta en vuxen person att diskutera sin framtid med. Att tillgången på studie- och yrkesvägledning varierar stort mellan skolor och mellan kommuner i Sverige är därför problematiskt ur ett likvärdighets- perspektiv.

19ELGPN 2013–14. The Evidence Base on Lifelong Guidance.

20ELGPN 2013–14. The Evidance Base on Lifelong Guidance.

21Christensen & Søgaard Larsen 2011. Evidence on Guidance and Counseling.

22Se kapitel 4.

23Christensen. & Søgaard Larsen 2011. Evidence on Guidance and Counseling.

62

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

I en OECD-rapport från 2009 konstateras att vägledning som erbjuds inför tillträde till yrkesutbildning tenderar att vara bristfäl- lig.24 Akademisk utbildning premieras ofta framför yrkesutbildning, inte bara av elevernas omgivning utan också av skolans studie- och yrkesvägledning. Rapporten lyfter fram extern, och från skolorna oberoende, vägledning som en möjlig åtgärd att motverka sådana tendenser. Framför allt är det viktigt att eleverna, när de ska välja ut- bildning, har kännedom om vilka yrkesutbildningar som finns, vilka yrken de kan leda till och vilka yrkeskunskaper som arbetsmarkna- den efterfrågar.

3.2.2Studie- och yrkesvägledningen i grundskolan når inte upp till målen

Skollagen och grundskolans läroplan innehåller övergripande be- stämmelser om elevernas tillgång till studie- och yrkesvägledning samt skolans mål och ansvar för samverkan med arbetslivet. Den statliga styrningen av studie- och yrkesvägledningen är dock be- gränsad, vilket innebär att det i stor utsträckning är upp till huvud- männen att besluta om mål och riktning för verksamheten.25

Skollagen

Enligt skollagen ska elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses.26 Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning. Skollagen föreskriver också att för att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Den som inte uppfyller detta krav får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.27

24Watts 2009. The Relationship of Career Guidance to VET.

25Lundahl 2010. Att bana väg mot framtiden. Karriärval och vägledning i individuellt och poli- tiskt perspektiv, s. 195.

262 kap. 29 § skollagen (2010:800).

272 kap. 30 § skollagen (2010:800).

63

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

Läroplanen för grundskolan

Enligt läroplanen för grundskolan ska alla som arbetar i skolan verka för att utveckla kontakter med kultur- och arbetsliv, före- ningsliv samt andra verksamheter utanför skolan som kan berika den som en lärande miljö, och bidra till att elevens studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller av social eller kulturell bak- grund. Läroplanen beskriver även vilket ansvar skolans olika yrkes- kategorier har när det gäller studie- och yrkesvägledning:

Läraren ska bidra med underlag för varje elevs val av fortsatt utbildning, och medverka till att utveckla kontakter med mot- tagande skolor samt med organisationer, företag och andra som kan bidra till att berika skolans verksamhet och förankra den i det omgivande samhället.

Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar bland annat för att samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt ut- bildning och yrkesinriktning.

Studie- och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter, ska informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionsnedsätt- ning. Studie- och yrkesvägledaren ska också vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser.

Enligt läroplanen ska skolan ansvara för att varje elev efter genom- gången grundskola kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbild- ning och yrkesinriktning.28 Skolans mål är att varje elev kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna fram- tiden, har inblick i närsamhället och dess arbetsliv, samt har känne- dom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder.

28 Förordningen (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet, avsnitt 2.5 och 2.6.

64

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

Skolverkets allmänna råd

I Skolverkets allmänna råd om studie- och yrkesvägledning finns konkreta förslag på hur skollagens och läroplanens bestämmelser bör tillämpas.29 De allmänna råden betonar att lärare i alla ämnen kan bidra till att ge eleven underlag för välinformerade beslut nu och i framtiden, exempelvis genom att i undervisningen visa på vilken betydelse ämnet har och hur kunskaper kan komma till användning i arbets- och samhällslivet.

Kursplaner

Studie- och yrkesvägledning som kunskapsområde ges ett begränsat utrymme i kursplanerna i enskilda ämnen. Kunskapsområdet kan därför ha svårt att få genomslag i undervisningen. De skrivningar som tydligast kan hänföras till kunskaper om arbetslivet finns i kursplanen för samhällskunskap. Här ligger fokus på generella och teoretiska kunskaper om arbetsmarknaden och i mindre utsträck- ning på eleven och elevens framtida yrkesval.

I årskurs 1–3 ska undervisningen i samhällskunskap behandla yrken och verksamheter i närområdet. I årskurs 7–9 ska undervis- ningen behandla arbetsmarknadens och arbetslivets förändringar och villkor, till exempel arbetsmiljö och arbetsrätt, utbildnings- vägar, yrkesval och entreprenörskap i ett globalt samhälle. Under- visningen ska även behandla orsaker till individers val av yrke och till löneskillnader.30

Det finns däremot inga skrivningar i kursplanen för samhälls- kunskap för årskurs 4–6 som kan hänföras till kunskaper om arbetslivet. Det saknas även en tydlig progression mellan de olika stadierna. Utredningens erfarenheter är att elever enbart känner till ett fåtal yrken i årskurs 4–6 och inte märkbart fler när det är dags att välja till gymnasieskolan eller efter genomgången gymnasie- skola.31 Om exempelvis delar av innehållet i samhällskunskap 1–3 om yrken och verksamheter återkom i årskurs 7–9 skulle valet av fortsatta studier bli mer konkret för eleverna.

29Skolverket 2013. Arbete med studie- och yrkesvägledning.

30Skolverket. Kursplan Samhällskunskap Gymnasieskolan.

31Möte med organisationen ”Jobba i Västerås”.

65

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

Schemalagd vägledning i Norden32

I Danmark, Finland och Norge har utvecklingen av studie- och yrkesvägledning som ett eget kunskapsområde sett annorlunda ut än i Sverige. I dessa länder har studie- och yrkesvägledningen en tydligare styrning, i form av ett eget ämne eller med schemalagd tid.

I Danmark är Uddannelses-, erhvervs- og arbejdsmarkedsorien- tering (UEA) ett obligatoriskt ämnesområde i grundskolan. Där- emot regleras inte antalet timmar för ämnesområdet i timplanen. Rektorn ansvarar för hur undervisningen ska organiseras, det vill säga från vilka andra ämnen som tid ska tas till UEA, och klasslära- ren ansvarar för undervisningen i ämnet. Skolvägledaren, som ofta arbetar deltid med detta vid sidan om annan undervisning, eller en ungdomsvägledare som arbetar på ett vägledningscentrum i kom- munen, fungerar som stöd för klasslärarna för undervisningen i UEA och är en resurs för de elever som behöver mer vägledning. I Danmark finns även sju regionala centrum för studie- och yrkes- vägledning, så kallade Studievalg. Dessa är statligt finansierade och verksamheten regleras av en nationell vägledningslag.

I Finland utgör den så kallade elevhandledningen en integrerad del av undervisningen i alla ämnen i grundskolan. I årskurs 7–9 är cirka 100 timmar avsatta för schemalagd elevhandledning. Elevhand- ledning kan ske i form av enskilda samtal och gruppsamtal, men också genom lektioner som elevhandledaren håller i. Den schema- lagda elevhandledningen behandlar olika teman i de tre årskurserna, som exempelvis studieteknik och tidsplanering i årskurs 7 och framtida yrken och valet av gymnasium i årskurs 8. I årskurs 9 ingår två veckors praktisk arbetslivsorientering och i den schemalagda undervisningen får eleverna bland annat lära sig hur ett CV skrivs samt hur en arbetsintervju går till. I den finska gymnasieskolan finns en obligatorisk kurs och en valbar fördjupningskurs i studie- handledning. Dessa kurser innehåller påbyggnad och fördjupning av undervisningen i grundskolans elevhandledning.

I Norge är Utdanningsvalg sedan 2008 ett obligatoriskt ämne i grundskolans senare år. Ämnet omfattar cirka 110 timmar i års- kurs 8–10. Praktik på en arbetsplats eller en kurs på ett gymnasie-

32 Genomgången baseras på Lindblad 2011. Studie- och yrkesvägledning som kunskapsområde. En nordisk jämförelse.

66

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

program utgör 60 procent av timmarna. Som huvudregel ska prak- tiken omfatta minst två olika gymnasieprogram. När det nya ämnet utvärderades 2012 framkom att elevernas erfarenheter av ämnet var blandade.33 Få elever tyckte att ämnet bidragit till att de blivit mer säkra på sina utbildningsval. Andelen positiva var dock något större bland elever med låga studieresultat. Däremot ansåg tillfrågade rek- torer och huvudmän att det nya ämnet minskat antalet felval. Ut- värderingen konstaterade att Utdanningsvalg som ämne kräver satsningar på kompetensutveckling av lärare, eftersom reformen har inneburit att en stor del av ansvaret för studie- och yrkesväg- ledningen överförts till lärarna.

Brister i verksamheten

Studie- och yrkesvägledningen i Sverige har under senare år varit föremål för ett flertal utredningar och utvärderingar.34 Dessa har genomgående visat på brister i verksamhetens kvalitet och tillgäng- lighet. En betydande andel elever får inte tillräckligt med vägledning inför gymnasievalet. I Sveriges elevkårers och Lärarnas riksförbunds undersökning uppger 40 procent av gymnasieeleverna att de fått för lite eller ingen vägledning i grundskolan.35

Studie- och yrkesvägledningens resurser, innehåll, kvalitet och ledning varierar dessutom stort mellan kommunerna. Svag och otydlig statlig styrning på området liksom den stora andelen obe- höriga vägledare, i synnerhet i grundskolan, har återkommande pekats ut som bidragande orsaker till att studie- och yrkesvägled- ningen brister.36

I Skolinspektionens tillsyn ingår att granska hur huvudmännen lever upp till de krav på studie- och yrkesvägledning som finns i lag- stiftningen. Skolinspektionen genomförde 2013 en kvalitetsgransk- ning av studie- och yrkesvägledningen i 34 grundskolor i hela lan-

33Lödding & Holen 2012. Utdanningsvalg som fag og utfordring på ungdomstrinnet.

34SOU 2001:46. Utredningen om vägledningen i skolväsendet; Ds 2003:23. Validering m m – fortsatt utveckling av vuxnas lärande; Skolverket 2005. Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet; Skolverket 2007. Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesorientering inom grundskolan.

35Sveriges Elevkårer & Lärarnas riksförbund 2015. Från avhopp till examen. Så vill skolan utveckla skolan.

36Nilsson 2010. ”Vägledningens styrning och ramar”, s. 192.

67

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

det.37 Granskningen visar att studie- och yrkesvägledningen är lågt prioriterad i de granskade skolorna och att eleverna inte får den studie- och yrkesvägledning de har rätt till. Granskningens huvud- resultat kan sammanfattas i tre punkter:

Det finns omfattande brister i skolors och huvudmäns arbete med att planera och följa upp studie- och yrkesvägledningen.

Eleverna får inte studie- och yrkesvägledning kontinuerligt under sin utbildning och studie- och yrkesvägledningen betraktas inte som hela skolans ansvar.

Skolorna arbetar inte aktivt för att motverka begränsningar i elevernas studie- och yrkesval utifrån kön, social eller kulturell bakgrund.

Skolinspektionens granskning gör inte anspråk på att ge en nationell bild av förhållandena inom studie- och yrkesvägledningen i grund- skolan. Samtidigt konstaterar Skolinspektionen att de granskade skolorna i hög utsträckning uppvisar liknande brister och att dessa brister överensstämmer med tidigare utvärderingar och uppfölj- ningar. Det finns därmed anledning att anta att även andra skolor har behov av att utvecklas på de områden som pekas ut.

Tidigare utredningar och utvärderingar beskriver en situation där studie- och yrkesvägledningen sällan upplevs som hela skolans ansvar utan förblir ett uppdrag för yrkeskategorin studie- och yrkesvägledare.38 Studie- och yrkesvägledarna har i sin tur väldigt många elever att vägleda. I grundskolan har varje studie- och yrkes- vägledare i genomsnitt 500 elever att informera, orientera och väg- leda, i gymnasieskolan 487 elever och inom den kommunala vuxen- utbildningen 452 studerande.39 Antalet elever per studie- och yrkes- vägledare varierar dessutom stort mellan kommuner och skolor.40

Ungdomsbarometern gjorde 2013 intervjustudier med 1 385 studie- och yrkesvägledare.41 I undersökningen framkom bland annat att 69 procent av vägledarna ansåg att det fanns behov av förbättringar i regionen eller kommunen när det gäller studie- och yrkesväg-

37Skolinspektionen 2013. Studie- och yrkesvägledning i grundskolan.

38Lovén 2015. Karriärvägledning. En forskningsöversikt, s. 23.

39Skolverkets statistik 2014.

40Lärarnas riksförbund 2012. Effekter av vägledning.

41Ungdomsbarometern 2013. Syvbarometern.

68

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

ledning medan 3 procent tyckte att det inte fanns några förbätt- ringar att göra. Vidare framkom att enbart 39 procent av vägledarna tyckte att det fanns tydliga mål för studie- och yrkesvägledningen. 43 procent av vägledarna tyckte att det fanns en ”röd tråd” för elevernas vägledning genom skolåren. Det framgick också att en- dast 62 procent av de tillfrågade studie- och yrkesvägledarna arbe- tade heltid.

I takt med att gymnasievalet har förändrats har det också skett förskjutningar av skolpersonalens syn på sin roll i valprocessen. I en intervjustudie fann man en diskrepans mellan studie- och yrkes- vägledarnas ambitionsnivå och formella ansvar och deras upplevda möjligheter att faktiskt kunna genomföra sina uppgifter.42 De in- tervjuade vägledarna menar att gymnasievalet kräver att skolperso- nalen utöver att förmedla information också ska fungera som guider under själva valprocessen. Detta ger upphov till oro bland studie- och yrkesvägledarna att eleverna ska göra val som de sedan ångrar eller som på andra sätt visar sig vara felaktiga. Samtidigt har de allt högre förväntningar som finns på studie- och yrkesvägledare inte materialiserats i form av tid, nationella riktlinjer, arbetsbeskriv- ningar eller stöd på kommunal nivå.

Av rapporten ”Framtidsval och arbetsliv” från Sveriges Kommu- ner och Landsting framgår att det finns kommuner med en mycket väl fungerande studie- och yrkesvägledning, och att detta är ett resul- tat av ett målinriktat arbete och högt ställda ambitioner för skolans samverkan med arbetslivet och för studie- och yrkesvägledningen.43

3.3Förslag till utveckling av studie- och yrkesvägledningen

De brister som beskrivits i kapitlets inledande avsnitt indikerar att studie- och yrkesvägledningen behöver en starkare statlig styrning för att bli mer likvärdig och ge alla elever kunskaper, information och vägledning med högre kvalitet. Nedan presenteras utredningens förslag för hur studie- och yrkesvägledningen – i både snäv och vid bemärkelse – kan utvecklas.

42Panican, Hjort & Hjärpe 2014. ”Rådgivare, vägledare och mäklare – om grundskolans roll och betydelse för gymnasievalet”.

43SKL 2013. Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie- och yrkesvägledning.

69

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

3.3.1Förtydliga grundskolans läroplan och kursplaner när det gäller kunskaper om arbetslivet

Utredningens förslag: Skolverket ska få i uppdrag att göra en översyn av hur kunskaper om arbetslivet är reglerade i grund- skolans läroplan och kursplaner samt att föreslå åtgärder för att förtydliga regleringen.

Utredningen konstaterar att elever i grundskolan har bristfälliga kunskaper om arbetsmarknaden i allmänhet och vilka jobb som finns i synnerhet. Kunskapsbristerna försvårar för eleverna att göra ett väl underbyggt gymnasieval. Det kan också innebära att elever i mindre utsträckning väljer gymnasieskolans yrkesprogram efter- som de inte har tillräckliga kunskaper om vad det innebär att arbeta inom olika yrken. Sådana kunskaper innefattas i vad som brukar be- nämnas kunskapsområdet skola–arbetsliv.

Kunskapsområden som regleras via allmänna skrivningar i de övergripande delarna av läroplanen men som inte återfinns i kurs- planer kan ha svårt att få tillräckligt med utrymme i undervisningen. Exempel på sådana områden är trafikkunskap, sex och samlevnad samt kunskaper om alkohol, narkotika, dopning och tobak.

Lagstiftningen inom skolans område har under senare år gene- rellt sett varit återhållsam med att ange hur undervisningen ska genomföras, för att i stället tala om vad som ska uppnås. Detta innebär att kursplanerna innehåller mål om vad som ska uppnås men även ett centralt innehåll för de olika årskursintervallen. Detta centrala innehåll kan i vissa fall vara formulerat så att det i viss mån indirekt påverkar genomförandet av utbildningen. Detta innebär att det inte behöver uppfattas som artfrämmande att ett visst innehåll som syftar till att eleverna utvecklar kunskaper om arbetslivet in- förs i kursplanernas centrala innehåll.

Kunskapsområdet skola–arbetsliv finns i viss utsträckning be- skrivet i läroplanen och i vissa kursplaner för grundskolan. Utred- ningens slutsats är dock att dagens reglering är allt för splittrad och otydlig. Utredningen föreslår därför i detta betänkande att en stat- lig utredning bör få i uppdrag att undersöka om ett nytt ämne, arbetslivskunskap, ska införas i grundskolan (se avsnitt 3.3.5). I väntan på en sådan utredning bör kunskapsområdet skola–arbetsliv förtydligas inom nu gällande reglering. Skolverket bör därför få i

70

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

uppdrag att göra en översyn av hur kunskaper om arbetslivet är reglerade i grundskolans läroplan och kursplaner samt att föreslå åtgärder för att förtydliga regleringen.

Kunskaper som skulle kunna ingå på ett tydligare sätt i målen är kunskaper om vilka yrken som finns, vilka branscher arbetslivet delas in i och kunskaper om vilka regioner där olika branscher är stora. Viktigt är också att eleverna får klart för sig vad arbetslivet anser vara nödvändiga och viktiga kunskaper. Vidare är det centralt att eleverna utvecklar kunskaper om hur man genom utbildning och erfarenhet kan uppnå tillräckligt med yrkeskunnande för en anställ- ning respektive en behörighet för att utbilda sig vidare för att senare kunna söka en anställning. Viktiga kunskaper i detta avseende är exempelvis att kunna ta reda på vilka utbildningar som krävs för ett visst arbete samt viktiga moment vid jobbsökande. Dessa kunskaper kan ge eleverna värdefulla insikter och utvecklad förmåga att se nya möjligheter för utbildning och yrkesval, ge ökad studiemotivation och goda förutsättningar för att deras yrkes- och studieval i fram- tiden blir väl avvägda.

Skolverkets pågående fortbildningsinsatser inom studie- och yrkesvägledning visar på positiva erfarenheter av att integrera studie- och yrkesvägledning och kunskaper om arbetslivet inom ramen för den reguljära undervisningen. Ett sådant arbetssätt kan motivera eleverna och snarare underlätta än belasta arbetet med undervis- ningen.

Det är också viktigt att förarbete inför och bearbetning av er- farenheter efter elevernas praktiska arbetslivsorientering integreras i undervisningen.

3.3.2Alla elever i grundskolan ska få möjlighet att praoa

Utredningens förslag: I årskurs 8 och 9 i grundskolan och i års- kurs 9 och 10 i specialskolan ska alla elever ges möjlighet att genomföra sammanlagt minst två veckors praktisk arbetslivs- orientering (prao). Praon ska ges inom ramen för de ämnen som undervisningen i grundskolan eller specialskolan omfattar. I spe- cialskolan ska skyldigheten att ge prao gälla eleverna som tilläm- par specialskolans kursplaner.

71

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

Praon ska kunna genomföras på en arbetsplats eller genom att eleven deltar i undervisningen på ett yrkesprogram i gymnasie- skolan. Endast om det finns synnerliga skäl får andra former för arbetslivsorientering ersätta prao för en elev.

Skolverket får i uppdrag att revidera de allmänna råden om studie- och yrkesvägledning som berör praktisk arbetslivsorien- tering.

I och med 1994 års läroplan försvann praktisk arbetslivsorientering (prao) som obligatorium i grundskolan. Enligt den nu gällande läro- planen har rektorn ett särskilt ansvar för att samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.44 Att tillämpa prao är alltjämt ett vanligt förekom- mande sätt för skolorna att leva upp till detta krav.

Grundskolans elever behöver förbättrade kunskaper om arbets- livet och arbetsmarknaden för att kunna göra övervägda val, inte minst när det gäller vilket gymnasieprogram de ska välja. Genom praon får eleverna inblick i hur arbetslivet fungerar och hur arbetet i specifika branscher går till. På det viset kan praon bidra till elevens fortsatta val av utbildningsväg och yrkesval. Om det finns tydliga mål för praoverksamheten, om praon integreras i den övriga under- visningen och om verksamheten kontinuerligt följs upp kan praon tillföra ämnesundervisningen nya perspektiv, vilket i sin tur kan förbättra elevernas studiemotivation. I rapporten ”Framtidsval och arbete” undersökte Sveriges kommuner och landsting (SKL) sam- verkan mellan skola och arbetsliv i tio kommuner. I de kommuner som upplevde att praoverksamheten fungerade bra fanns tydliga mål för verksamheten, vilken också följdes upp kontinuerligt. Studie- och yrkesvägledarnas kompetens användes också som ett stöd för lärarna vid för- och efterarbetet i samband med praon.45 Elevernas erfarenheter från praon kan med fördel användas i undervisningen för att koppla samman det teoretiska innehållet i olika ämnen med hur det används i praktiken och i arbetslivet.

44Förordning (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet, avsnitt 2.8.

45SKL 2013. Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie- och yrkesvägledning, s. 59.

72

SOU 2015:97 Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

Det är inte klarlagt exakt i vilken utsträckning prao tillämpas i dag. Utredningen har fått veta att andelen skolhuvudmän som tillämpar prao kan uppskattas till 80–90 procent. I Skolinspektionens granskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan tillämpades prao i 32 av 34 granskade skolor.46

Det är vanligt förekommande att elever själva måste hitta en praoplats och de gör det då ofta via sina föräldrar, vilket innebär ett likvärdighetsproblem. Att en elev praoar på en förälders arbetsplats innebär dessutom att eleven inte får den viktiga erfarenheten av att klara sig själv – och därmed få ökat självförtroende.

Skolor som i dag inte tillämpar prao samverkar med arbetslivet på andra sätt, exempelvis genom temadagar, arbetsplatsbesök och entre- prenörskapsprojekt. Dessa sätt att samverka med arbetlivet är också värdefulla. De kan enligt utredningen dock inte ersätta den unika funktionen av praon som, genom att eleven vistas tillsammans med vuxna på en arbetsplats, bidrar till ökad självkännedom och själv- insikt hos eleverna. Utredningen anser att praon har många fördelar framför andra metoder, i synnerhet om praon integreras i skolarbetet och om syfte och mål för praoverksamheten förtydligas.

Utredningen anser mot bakgrund av ovanstående att det finns goda skäl att föreslå att det återigen blir en skyldighet för skol- huvudmännen att ge eleverna prao-tid. Utredningen föreslår att alla elever i årskurs 8 och 9 i grundskolan ska ges möjlighet att genom- föra sammanlagt minst två veckors prao. Motsvarande ska gälla för årskurs 9 och 10 i specialskolan för de elever som tillämpar special- skolans kursplaner. Praon ska ges inom ramen för de ämnen som undervisningen i grundskolan eller specialskolan omfattar.

När det gäller grundsärskolan finns i dag bestämmelser i skol- förordningen som anger att utrymmet i timplanen för skolans val ska användas för undervisning i ett eller flera ämnen och för prak- tisk arbetslivsorientering.47 Ett obligatorium gäller således redan i grundsärskolan och utredningen ser därför inte något behov att lägga ett förslag i frågan.

Utredningen bedömer att två veckors prao bör vara en minimi- nivå. Det bör inte finnas något hinder att praon delas upp på andra

46Skolinspektionen 2013. Studie och yrkesvägledning i grundskolan.

4710 kap. 7 § skolförordningen (2011:185).

73

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

sätt än veckovis, för att möjliggöra prao på flera arbetsplatser eller yrkesprogram i gymnasieskolan eller av andra skäl.

Finansieringen av förslaget och utredningens bedömning av för- slagets ekonomiska konsekvenser behandlas i avsnitt 3.4.

Prao på gymnasieskolans yrkesprogram

Utredningen föreslår att praon ska kunna genomföras genom att eleven deltar i undervisningen på ett yrkesprogram i gymnasiesko- lan. Att praoa på ett yrkesprogram i gymnasieskolan kan ge eleven ökade kunskaper om yrkesprogrammen och om de yrken de leder fram till. Möjligheten att förlägga praon på gymnasieskolans yrkes- program kan även underlätta för skolhuvudmännen att erbjuda prao till alla elever, något som vissa huvudmän i dag upplever som svårt eller resurskrävande.

Prao på gymnasieskolans yrkesprogram bör enligt utredningen vara ett fullgott alternativ till prao på en arbetsplats. Vid prao på ett yrkesprogram får eleven följa med i undervisningen på ett eller flera yrkesprogram.

Det är viktigt att detta planeras på ett sådant sätt att eleven får ta del av varierande och typiska yrkesmoment, antingen vid skolförlagt lärande eller under en period då det förekommer arbetsplatsförlagt lärande inom programmen. Inom ett yrkesprogram kan lärarna som undervisar i yrkesämnen och handledarna på de arbetsplatser där eleverna gör sitt arbetsplatsförlagda lärande, bidra med viktigt yrkes- kunnande som de kan förmedla till de praoande eleverna. Detta ger möjlighet för eleven att lära sig viktiga aspekter av ett yrke.

Det finns yrken inom t.ex. industrin, vården och byggbranschen där prao på en arbetsplats ger få möjligheter för eleven att delta aktivt i arbetet eftersom många arbetsmoment kräver utbildning. Prao på ett yrkesprogram ger möjlighet för eleven att prova på arbetsmoment inom sådana yrkesområden i en pedagogisk miljö.

Det bör inte vara möjligt att genomföra prao inom gymnasie- skolans högskoleförberedande program. De högskoleförberedande programmen syftar till att eleverna ska fortsätta till vidare studier och innehåller inte delar som är kopplade till ett specifikt yrkes- område. De olika yrkesområdena framträder för dessa program- mens elever först efter senare högskoleutbildning eller annan efter-

74

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

gymnasial utbildning. Utredningen bedömer därför att det inte är meningsfullt att elever under årskurs 8 och 9 praoar på ett hög- skoleförberedande program.

Utredningen anser att andra former av arbetslivsorientering, så- som studiebesök eller andra aktiviteter med representanter för arbetslivet, endast ska få ersätta prao om det finns synnerliga skäl för det. Skolhuvudmannen ska i princip ha uttömt möjligheterna att hitta en praoplats åt en elev på en arbetsplats eller en gymnasie- skola i närområdet.

Syfte och mål med praon bör förtydligas

Om praon inte har ett tydligt syfte och mål eller inte följs upp finns en risk att praon kan förstärka elevernas etablerade förvänt- ningar, könsmönster och sociala självsortering. Utredningen före- slår därför att Skolverket ska få i uppdrag att revidera de allmänna råden om studie- och yrkesvägledning som berör praon. Skolverkets allmänna råd är rekommendationer om hur huvudmannen, rektorn, studie- och yrkesvägledaren och lärare kan eller bör handla för att uppfylla kraven i bestämmelserna.

Praon ska ge eleverna en bred bild av arbetslivet. Ett viktigt in- slag är därför för- och efterarbete i samband med praon. Förarbetet kan exempelvis bestå i att eleverna inom ramen för skolans under- visning utvecklar kunskaper om den bransch eleven ska praoa inom eller kunskaper om arbetsrättsliga frågor. Efter genomförd prao är det viktigt att eleverna delger och reflekterar över sina erfarenheter och får koppla sina erfarenheter till den övriga undervisningen i skolan (se figur 3.1).

75

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

Eftersom praon i dag inte omfattas av skolans styrdokument har praon inte heller omfattats av Skolinspektionens tillsyn. Obligato- risk prao i grundskolan innebär att Skolinspektionen kommer att kunna utöva tillsyn och granskning av praon i grundskolan.

Bakgrund: från pryo till samverkan med arbetslivet

Föregångaren till prao – praktisk yrkesorientering (pryo) – be- skrivs i 1962 års läroplan för grundskolan som ”ett led i förberedel- sen för det kommande yrkesvalet och i den samhällsorienterade undervisningen”. Pryo syftade till att eleverna skulle få orientera sig inom några yrken under årskurs 8 och i praktiken få prova på ifall de ”… äger de anlag, intressen och övriga förutsättningar som erfordras för yrkena i fråga …”.48

I och med 1969 års läroplan för grundskolan flyttades pryo från årskurs 8 till årskurs 9. Läroplanen betonade vikten av att sätta sig in i arbetslivet som helhet samt vikten av att pryo, genom för- och efterarbete, inkluderades i skolans olika ämnen.

Inriktningen mot orientering inom arbetslivet som helhet – i stället för orientering på en viss arbetsplats – stärktes ytterligare i 1980 års läroplan för grundskolan, då pryo bytte namn till prao. Eleverna skulle genom arbetslivsorienteringen skaffa sig erfaren- heter från var och en av de tre sektorerna ”teknik och tillverkning”, ”handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk” och ”kon- tor och förvaltning, vård och undervisning”. Tidigare hade det varit fritt för eleverna att välja platser inom olika sektorer. Sammanlagt skulle prao omfatta sex till tio veckor under högstadiet. Skolorna uppmanades hjälpa eleverna att välja praoplatser så att flickor fick prova på typiskt manliga yrken och pojkar fick prova på typiskt kvinnliga yrken. Vikten av förberedelse inför fortsatta studier be- tonades också tydligare jämfört med tidigare läroplaner, där vikten legat på yrkesorientering.49

I och med 1994 års läroplan försvann praon som obligatorium och ersattes med ett generellt uppdrag för huvudmännen att sam- verka med arbetslivet. Läroplanens tonvikt på samarbete mellan

48Skolöverstyrelsen 1962. Läroplan för grundskolan, s. 358.

49Skolöverstyrelsen 1980. Läroplan för grundskolan.

76

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

skola och arbetsliv gav en stor frihet till huvudmännen att själva av- göra om och hur praon ska utformas. Denna frihet kvarstår även i nu gällande läroplan, av vilken det framgår att alla som arbetar i skolan ska:

verka för att utveckla kontakter med kultur- och arbetsliv, för- eningsliv samt andra verksamheter utanför skolan som kan be- rika den som en lärande miljö, och

bidra till att elevens studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller av social eller kulturell bakgrund.50

Sedan 1994 års skolreformer har den generella principen varit att i styrdokumenten ange vilka mål som ska uppnås men inte detalj- styra hur skolorna ska genomföra utbildningen. Under senare tid har dock inslag av reglering som även reglerar hur utbildningen ska genomföras förekommit. Ett exempel är regleringen av arbetsplats- förlagt lärande inom gymnasieskolan.51

3.3.3Arbetsmiljöverket ska informera om arbetsmiljölagstiftningen i samband med praon

Utredningens förslag: Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att informera skolhuvudmännen om tillämpningen av reglerna om riskbedömning vid prao.

Osäkerhet kring arbetsmiljölagstiftningen kan vara ett hinder för att hitta praoplatser till alla elever. Utredningen erfar genom kon- takter med Arbetsmiljöverket att många huvudmän tenderar att överskatta riskerna förknippade med prao. Det finns dock en oro inför att genomföra prao och en osäkerhet kring regelverket på många skolor. En del huvudmän har på senare tid valt att sluta med prao eftersom de upplever att de inte kan leva upp till Arbetsmiljö- verkets krav på riskbedömningar i samband med praon.

50Förordning (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet, avsnitt 2.6.

51Jfr 16 kap. 16 § skollagen (2010:800) och 4 kap. 12 § gymnasieförordningen (2010:2039).

77

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

Utredningen föreslår därför att Arbetsmiljöverket får i uppdrag att informera skolhuvudmännen om hur regelverket ser ut och hur verkets föreskrifter ska tillämpas, t.ex. genom att ta fram och sprida informationsmaterial som innehåller praktisk vägledning för skol- huvudmännen i samband med praon.

Arbetsmiljöverket har bl.a. till uppgift att ha tillsyn över efter- levnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen och att ut- arbeta och sprida information inom arbetsmiljöområdet.52 Arbets- miljöverket genomför 2013–2016 en satsning på inspektioner av bl.a. grund- och gymnasieskolor med fokus på systematiskt arbets- miljöarbete. I och med inspektionsinsatsen har kravet på risk- bedömning av praoplatser förtydligats.

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö framgår vilka riskfyllda arbetsuppgifter som minderåriga är för- bjudna att utföra samt skolhuvudmannens och praktikgivarens an- svar att genomföra riskbedömningar.53 Skolhuvudmannen ansvarar för att den praktikplats som väljs inte innebär risker för att eleven drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet. Det är praktikplatsen som har huvuddelen av ansvaret för att skydda minderåriga elever när de är på arbetsplatsen.54

Skolhuvudmannen behöver inte besöka praoplatsen och göra riskbedömningar i varje enskilt fall. Däremot behöver huvudman- nen ha tillräckligt underlag för att kunna bedöma om det är lämp- ligt att en specifik elev är på en specifik arbetsplats. För att kunna göra en sådan bedömning behöver skolhuvudmannen ta del av den riskbedömning som praktikplatsen gör och utifrån den bedöma om den enskilde eleven är lämplig att placera på den erbjudna prao- platsen. I de flesta fall kan en sådan riskbedömning ske genom ett telefonsamtal till arbetsplatsen.

522 § förordning (2007:913) med instruktion för Arbetsmiljöverket.

53Arbetsmiljöverket 2012. Minderårigas arbetsmiljö.

54Arbetsmiljöverket 2014. Tillämpning av reglerna om riskbedömning enligt föreskrifterna om minderårigas arbetsmiljö vid PRAO, APL och andra praktikplatser avseende kombinerad undervisning och praktik.

78

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

3.3.4En utökad satsning på yrkestävlingar

Utredningens förslag: Det statliga bidraget till organisationen World Skills Sweden ska höjas med 2,5 miljoner kronor till 7,5 mil- joner kronor per år.

Yrkestävlingar på nationell och internationell nivå skapar uppmärk- samhet om yrkeskunnande och yrkesutbildning och kan bidra till att höja yrkesutbildningarnas kvalitet, status och attraktionskraft. Många EU-länder satsar på yrkestävlingar för att öka attraktiviteten för grundläggande yrkesutbildning. I en kartläggning av olika typer av insatser lyfter Cedefop (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) fram yrkestävlingar i Finland som ett framgångs- rikt exempel.55 Erfarenheterna från Finland visar att ett målmed- vetet och långsiktigt statligt stöd är en förutsättning för att yrkes- tävlingar ska ha en positiv effekt på yrkesutbildningens status och attraktionskraft. Cedefop betonar även att en satsning på yrkestäv- lingar inte bör ses som en enskild insats, utan som en del av en bre- dare strategi för attraktiva yrkesutbildningar och för samverkan mellan skola och arbetsliv.

I Sverige arrangeras yrkes-SM vartannat år och besöks av mellan 10 000 och 20 000 ungdomar i åldrarna 14–16 år. Arrangemanget riktar sig mot elever, lärare, studie- och yrkesvägledare och föräldrar. Att besöka en yrkestävling kan vara ett moment i studie- och yrkes- vägledningen i grundskolan och kan även fungera som ett komple- ment till praon. Vid besök på yrkestävlingar ges möjlighet att lära sig mer om och prova på olika yrken, vilket kan bidra till mer medvetna studie- och yrkesval. I en enkätundersökning som genomfördes i samband med yrkes-SM i Umeå 2014 uppgav 75 procent av de till- frågade besökarna att de blivit mer positivt inställda till yrkespro- grammen efter att ha besökt arrangemanget.56

Yrkes-SM arrangeras av organisationen World Skills Sweden, som även ansvarar för det svenska yrkeslandslaget som deltar i in- ternationella yrkestävlingar. Uttagningarna till yrkeslandslaget sker i samband med Yrkes-SM. Organisationen World Skills Sweden är

55Cedefop 2014. Attractiveness of Initial Vocational Education and Training: Identifying what matters.

56World Skills Sweden 2014. Yrkes-SM 2014 – en sammanfattning.

79

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter och staten. Det stat- liga bidraget till World Skills Sweden uppgår till 5 miljoner kronor per år och betalas ut av Skolverket.

Ett utökat bidrag till World Skills Sweden ska syfta till att stimu- lera fler yrkestävlingar på lokal och regional nivå samt att stärka det svenska deltagandet i internationella yrkestävlingar. Yrkestävlingar på lokal och regional nivå kan stärka samverkan mellan skola och arbets- liv. Fler yrkestävlingar på lokal och regional nivå ger även möjlighet för fler personer att besöka yrkestävlingar på fler orter i landet.

Utredningen anser att målgruppen för de yrkestävlingar som World Skills Sweden arrangerar kan breddas och i större utsträck- ning än i dag rikta sig mot studerande, lärare och studie- och yrkes- vägledare inom vuxenutbildning på gymnasial nivå och inom yrkes- högskolan, samt mot vuxna som vill läsa en yrkesutbildning. Utredningen bedömer att branschskolor kan spela en viktig roll för yrkestävlingar inom sina yrkesområden, inte minst för yrkestäv- lingar som arrangeras lokalt och regionalt.

I december 2016 arrangeras yrkes-EM (EuroSkills) i Göteborg. Det blir första gången en internationell yrkestävling arrangeras i Sverige. Utredningen bedömer att arrangemanget kommer att gene- rera ett ökat intresse för yrkestävlingar i Sverige och medföra gynn- samma förutsättningar för en utökad satsning på yrkestävlingar som genomförs under 2016 eller 2017.

Satsningen ska finansieras med medel som avsatts för att öka yrkesprogrammens kvalitet och attraktionskraft

Utredningen föreslår att höjningen av det statliga bidraget till orga- nisationen World Skills Sweden ska finansieras inom ramen för de medel som avsatts för att öka yrkesprogrammens kvalitet och attraktionskraft.57 Dessa medel ska användas för insatser riktade till elever på landets grundskolor för att informera om yrkesprogram- men och om karriärmöjligheter inom olika yrken. För ändamålet har regeringen avsatt 20 miljoner kronor för 2016.

57 Prop. 2015/16:1, utgiftområde 16, s. 188.

80

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

3.3.5En utredning ska få i uppdrag att utveckla studie- och yrkesvägledningen i grundskolan

Utredningens förslag: En statlig utredning ska få i uppdrag att utveckla studie- och yrkesvägledningen i grundskolan.

Större och mer genomgripande förändringar av studie- och yrkes- vägledningen i grundskolan kräver en grundligare analys än vad som varit möjlig att genomföra inom ramen för Yrkesprogramsutred- ningens uppdrag, som i huvudsak berör gymnasieskolan. Även Gymnasieutredningen betonade i sitt slutbetänkande den viktiga roll som studie- och yrkesvägledning i grundskolan spelar för gym- nasieskolan och menade att det var hög tid att klargöra hur studie- och yrkesvägledningen ska se ut i framtiden.58

En statlig utredning bör därför tillsättas med uppdrag att utveck- la studie- och yrkesvägledningen i grundskolan. En sådan utredning bör bl.a. få i uppdrag att överväga arbetslivskunskap som nytt ämne i grundskolan, lämna förslag som syftar till att tydliggöra ansvars- fördelningen för studie- och yrkesvägledningen, belysa fördelar och nackdelar med hur studie- och yrkesvägledningen organiseras i kommunen, lämna förslag som syftar till att säkerställa elevernas rätt till vägledningssamtal, se över studie- och yrkesvägledarutbild- ningen samt föreslå hur fler studie- och yrkesvägledare kan utbildas.

Överväga arbetslivskunskap som nytt ämne i grundskolan

En ny utredning bör ta ställning till om ett nytt ämne, arbetslivs- kunskap, ska införas i grundskolan. Att införa ett nytt ämne där eleverna utvecklar kunskaper om arbetslivets förväntningar och möj- ligheter samt gör eleverna medvetna om vilka arbeten som finns och som kan tänkas finnas i framtiden, skulle skapa möjligheter för eleverna att skaffa sig tillräckligt underlag för att kunna fatta bättre beslut angående framtida val.

58 SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.

81

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

En förebild för ett sådant ämne skulle kunna vara Finlands system där delar av vägledningen utgörs av lektionsbaserad elev- handledning med olika innehåll beroende på årskurs. Det finns ock- så aktuella erfarenheter att inhämta från Norge, där ämnet Utdan- ningsvalg infördes i grundskolan 2008.59

Tydliggöra ansvarsfördelningen för studie- och yrkesvägledningen

En ny utredning bör komma med förslag för att förtydliga och konkretisera vilket ansvar huvudmännen och skolans olika yrkes- kategorier har när det gäller studie- och yrkesvägledning.

Under de senaste 40 åren har ambitionen varit att göra studie- och yrkesvägledning till ett uppdrag för hela skolan och att kun- skapsområdet skola–arbetsliv ska ingå i undervisningen. Att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar innebär dock i prak- tiken att uppdraget lätt faller mellan stolarna.60 Skolinspektionens kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan pekar ut just ansvarsfördelningen som ett av skolans mest centrala utvecklingsområden. Enligt Skolinspektionen framstår studie- och yrkesvägledning som ”ett uppdrag som ingen vill ta ansvar för”.61 De brister i studie- och yrkesvägledningen som framkommer på de granskade skolorna kan i hög grad härledas till bristen på styrning och ledning i verksamheten. Detta leder i sin tur till att eleverna inte får den studie- och yrkesvägledning som de har rätt till.

Enligt läroplanen ska alla som arbetar i grundskolan bidra till att elevens studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller av social eller kulturell bakgrund.62 Detta är alltså hela skolans ansvar, inte bara studie- och yrkesvägledarens. Trots detta förläggs ofta hela arbetet med att motverka traditionella utbildningsval till elevernas enskilda vägledningssamtal med studie- och yrkesvägledaren.63 Väg- ledningssamtalet, ett möte som sällan varar längre än en halvtimme, räcker dock knappast till för att vidga eller förändra uppfattningar

59Se exempelvis Lödding & Holen 2012 och Utdanningsdirektoratet 2013.

60Lovén 2015. Karriärvägledning. En forskningsöversikt, s. 23.

61Skolinspektionen 2013. Studie- och yrkesvägledning i grundskolan, s. 30.

62Förordning (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet, avsnitt 2.6.

63Skolinspektionen 2013. Studie- och yrkesvägledning i grundskolan.

82

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

som eleven bär med sig från hela sin uppväxt och skolgång. Därför måste fler delar av skolan engageras i denna uppgift. Studie- och yrkesvägledaren har dock en nyckelroll att stödja den övriga perso- nalens studie- och yrkesvägledande insatser.

Belysa fördelar och nackdelar med hur studie- och yrkesvägledningen organiseras i kommunen

Hur studie- och yrkesvägledningen organiseras i en kommun har stor betydelse för elevens tillgång till likvärdig vägledning av hög kvalitet. En ny utredning bör belysa för- och nackdelar med att organisera studie- och yrkesvägledningen lokalt på skolan, respek- tive samlad vägledning, exempelvis i form av ett vägledningscent- rum. Att vägledaren är anställd på en skola är i dag den dominerande organisationsformen även om samlad vägledning har blivit vanligare under senare år.64

Det finns ingen aktuell kartläggning av hur studie- och yrkesvägled- ningen är organiserad i kommunerna. 19 procent av de 1 385 studie- och yrkesvägledare som deltog i Syvbarometern 2013 uppgav att vägledningen i deras kommun var organiserad i form av en samlad vägledning eller ett vägledningscenter. 79 procent av studie- och yrkesvägledarna uppgav att vägledningen fanns på en skola med rek- tor som chef.65 I 2013 års utredning om kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå (Gruv-utredningen) undersöktes hur väg- ledningen inom vuxenutbildningen organiserades i kommunerna.66 I Gruv-utredningens enkätstudie angav cirka en tredjedel av kom- munerna att det fanns en oberoende funktion för studie- och yrkesvägledning för vuxenstuderande i kommunen. Med oberoende avsågs att funktionen inte var knuten till en viss utbildningsanord- nare. I de flesta kommuner med en oberoende funktion fanns även tillgång till vägledare på plats hos utbildningsanordnarna. Några kommuner beskrev att vägledare från en central enhet även hade i uppdrag att befinna sig på plats hos utbildningsanordnare. Gruv- utredningens enkät visade även att det var vanligare med en obe-

64SKL 2013. Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie- och yrkesvägledning, s. 32.

65Ungdomsbarometern 2013. Syvbarometern.

66SOU 2013:20. Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet.

83

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

roende vägledningsfunktion i kommuner med fler invånare än i kommuner med färre invånare.

Till fördelarna med samlad vägledning hör att professionen kan samlas till ett och samma ställe, vilket uppmuntrar till kollegialt lärande. En samlad vägledning tydliggör även oberoendet gentemot skolhuvudmännen. Samtidigt kan en centralt organiserad vägled- ning innebära att avståndet mellan vägledare och elev, både mentalt och fysiskt, blir längre. Ett sådant avstånd kan i synnerhet vara pro- blematiskt för vägledningen i grund- och gymnasieskolan där studie- och yrkesvägledaren och skolans lärare behöver samarbeta för att uppnå läroplanens och kursplanernas krav inom kunskaps- området skola–arbetsliv. Om studie- och yrkesvägledaren inte är placerad i skolans lokaler minskar förutsättningarna för att detta samarbete åstadkoms.

Säkerställa elevernas rätt till vägledningssamtal

Många elever får inte tillräckligt med tid för samtal med en studie- och yrkesvägledare och vägledningsinsatserna kommer ofta sent. En ny utredning bör därför se över hur elevernas rätt till kontinuer- lig studie- och yrkesvägledning under utbildningen kan säkerställas.

Ofta organiseras vägledningen genom att eleverna själva kan teckna sig för en tid hos vägledaren för samtal. På detta sätt får vägledaren möjlighet att ägna mer tid åt de elever som har de största problemen med sina studier eller med olika val. Nackdelen med ett sådant system är att elever som inte självmant tar kontakt med en vägledare inte får ett samtal även om de faktiskt skulle ha stort utbyte av ett sådant. Situationen med en ökad valfrihet i kom- bination med en osäkerhet inför framtiden gör att själva valproces- sen har blivit mer komplicerad för många elever, även för de elever med god tillgång till information och orientering. Dessa elever har också behov av enskilda samtal och uppföljningssamtal med en väg- ledare.

Skolinspektionens granskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan visade att vägledande insatser på de granskade skolorna i hög grad koncentrerades till tidpunkten för elevernas gymnasieval

84

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

i årskurs 9.67 Vid denna tidpunkt är sannolikheten stor att eleven redan hunnit sortera bort många möjliga yrken av skäl som tas för givna, såsom ”fel” kön eller ”fel” social bakgrund.

Gymnasieutredningen föreslog att elevernas rätt till vägledning inför valet av studieväg i gymnasieskolan skulle skrivas in i skol- lagen.68 Förslaget, som inte realiserades, lades i väntan på vidare ut- redning av studie- och yrkesvägledningen.

Yrkesprogramsutredningen anser att en ny utredning inte en- bart bör ta ställning till om elevernas rätt till studie- och yrkesväg- ledning ska garanteras i skollagen utan även om en reglering ska ange antalet vägledningssamtal eller antalet timmar för vägledning som eleverna i grundskolan har rätt till.

Utredningen bör även redovisa vilken roll de regionala kom- petensplattformarna kan spela för att stimulera tillgången till studie- och yrkesvägledning i hela landet.

Se över studie- och yrkesvägledarutbildningen

Studie- och yrkesvägledarutbildningen har inte setts över sedan 1984. Sedan dess har utbildningsväsendet, lärarutbildningen och arbetsmarknaden genomgått flera stora förändringar. En ny utred- ning bör därför få i uppdrag att, utifrån skolans mål och behovet av studie- och yrkesvägledning, se över och vid behov lämna förslag till en ny studie- och yrkesvägledarutbildning. Förslagen bör inne- fatta utbildningens mål, innehåll, struktur, omfattning, dimensio- nering och styrning. Det är även av stor vikt att en översyn av studie- och yrkesvägledarutbildningen syftar till att utbildningen ska ge bättre kompetens att bredda elevernas förhållningssätt till olika yrken och utbildningar och att främja otraditionella val.

Studie- och yrkesvägledning kan vara en nyckelfaktor för att främja otraditionella val. En bra studie- och yrkesvägledning kan lyfta fram individens intressen och inspirera och motivera till att pröva nya tankar och alternativ. För detta krävs att studie- och yrkesvägledaren har en förmåga att känna igen och ifrågasätta stereotypa bilder av olika yrken och utbildningar. Det krävs även

67Skolinspektionen 2013. Studie- och yrkesvägledning i grundskolan.

68SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, s. 596.

85

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

en god kännedom om arbetsmarknaden och en aktuell bild av vad olika yrken innebär – annars riskerar vägledningen att grundas i förlegade föreställningar. Utredningen har mött kvinnliga elever som berättat att både deras föräldrar och grundskolans studie- och yrkesvägledare avrått dem från att välja det industritekniska pro- grammet eftersom arbeten inom industrin är för tunga för kvinnor. Det verkar som att vägledaren i dessa fall har bristfällig kunskap om de arbeten som finns inom industrin och den teknikutveckling som skett i branschen, men även har stereotypa föreställningar om vilka människor som bör arbeta inom industrin.

Ett huvudresultat av Skolinspektionens kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan var att de granskade skolorna inte arbetar aktivt för att motverka begränsningar i elevernas studie- och yrkesval utifrån kön och social eller kulturell bakgrund. 69 Skolinspektionen konstaterar att skolorna inte har gett eleverna redskap att problematisera tankemönster, attityder eller traditioner som kan ha begränsande inverkan på individers hand- lingar och livsval. Möjligen kan detta förklaras av att skolans perso- nal själva ofta saknar dessa redskap.

Ett lärosäte som kommit långt i arbetet med att inkludera norm- kritiska perspektiv i studie- och yrkesvägledarutbildningen är Malmö högskola. De senaste åren har högskolans fakultet för läran- de och samhälle genomfört flera förändringar av studie- och yrkes- vägledarutbildningen. Bland annat har en kurs med titeln ”Studie- och yrkesvägledning i ett normkritiskt perspektiv” införts. Kursens fokus är att synliggöra och problematisera socialt och kontextuellt skapade föreställningar och normer.70 I undervisningen behandlas perspektiv på genus, migration och generation med utgångspunkt i hur studentens föreställningar och normer kring dessa kan påverka individen i ett vägledningssammanhang. Malmö högskola är den enda av de tre studie- och yrkesvägledarutbildningarna i landet som har en kurs av detta slag. Med tanke på skolans uppdrag att mot- verka begränsande normer är det rimligt att alla studie- och yrkes- vägledarutbildningar innehåller utbildning i dessa frågor.

69Skolinspektionen 2013. Studie- och yrkesvägledning i grundskolan.

70Malmö högskola 2014. Studie- och yrkesvägledning i ett normkritiskt perspektiv. Kursplan.

86

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

Föreslå hur fler studie- och yrkesvägledare kan utbildas

Det råder brist på studie- och yrkesvägledare med studie- och yrkes- vägledarutbildning i grundskolan, även om andelen utbildade har ökat under de senaste tio åren. Enligt Skolverkets statistik saknar 24 procent av studie- och yrkesvägledarna i grundskolan (omräknat till heltidstjänster) studie- och yrkesvägledarutbildning. I gymnasie- skolan är andelen 18 procent och inom vuxenutbildningen 17 pro- cent.71

En ny utredning bör komma med förslag om hur fler studie- och yrkesvägledare kan utbildas samt hur andelen utbildade studie- och yrkesvägledare kan öka. Inte minst behöver det bli lättare för studie- och yrkesvägledare som i dag är verksamma som vägledare men som saknar rätt utbildning att skaffa sig en sådan och där- igenom få möjlighet att bli tillsvidareanställda. En möjlig åtgärd för en ny utredning att överväga är en särskild satsning i form av en förkortad studie- och yrkesvägledarutbildning som genomförs med särskilda medel.

3.4Ekonomiska konsekvenser och finansiering av förslaget om prao

Utredningen föreslår att det i skollagen införs en bestämmelse om att eleverna i årskurs 8 och 9 i grundskolan och årskurs 9 och 10 i specialskolan ska få möjlighet till minst två veckors praktisk arbets- livsorientering (prao). Enligt utredningens förslag ska praon kunna förläggas till en arbetsplats eller till undervisningen på gymnasie- skolans yrkesprogram. Praon ska genomföras inom ramen för grundskolans och specialskolans timplaner.

Enligt den kommunala finansieringsprincipen ska beslut som innebär nya obligatoriska uppgifter för kommunerna åtföljas av en statlig finansiering. Förslaget om prao i grundskolan och special- skolan innebär ett utökat åtagande för huvudmännen, även om de flesta huvudmän i grundskolan redan i dag tillämpar prao i någon form. Kostnadsökningen kommer att bestå av utökade utgifter i form av lönekostnader för administration av praon samt i vissa fall

71 Skolverkets statistik för läsåret 2013/14.

87

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

utgifter för elevernas måltider och resor. Utredningen anser att för- och efterarbete i samband med praon som genomförs inom ramen för undervisningen inte bör betraktas som ökade kostnader för huvudmännen eftersom sådan undervisning omfattas av läroplanen.

Utredningen uppskattar att de sammanlagda kostnaderna för administration, måltider och resor i samband med praon kommer att uppgå till cirka 40 miljoner kronor årligen om cirka 110 000 ele- ver praoar under ett år.72 Av dessa kostnader utgör kostnader för administration cirka 10 miljoner kronor och kostnader för måltider och resor cirka 30 miljoner kronor. Beräkningarna bygger på ett antagande om att praon genomförs under en sammanhängande period om två veckor i antingen årskurs 8 eller 9 i grundskolan eller i årskurs 9 eller 10 i specialskolan. Enligt utredningens förslag bör det dock inte finnas något hinder att praon delas upp på andra sätt.

Skolhuvudmännens kostnader för administration

Med administration av prao avses arbetsuppgifter som att hitta prao- platser, att bedöma risker på arbetsplatserna samt att samordna prao mellan grundskola, arbetsplats och gymnasieskola. Utredningen har genom kontakter med Skolverket och med huvudmän inom grund- skolan försökt uppskatta huvudmännens kostnader i samband med praon. Utredningen konstaterar att kostnaderna kan variera stort eftersom huvudmän som i dag tillämpar prao administrerar praon på olika sätt. I vissa kommuner samordnas praon på central nivå i kom- munen eller i ett kommunalförbund, vilket medför skalfördelar.73

I administration av praon ingår att göra riskbedömningar i enlig- het med Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Skolhuvudmannen behö- ver dock inte besöka arbetsplatsen och göra riskbedömningar i varje enskilt fall.74 Däremot behöver huvudmannen ha tillräckligt under- lag för att kunna bedöma om det är lämpligt att en specifik elev är på en specifik arbetsplats. För att kunna göra en sådan bedömning behöver huvudmannen ta del av den riskbedömning som arbets-

72Grundskolan har i dag mellan cirka 97 000 och 113 000 elever per årskurs.

73Ett exempel på samordning av prao är Praktikplatsen.se som drivs av Göteborgsregionens kommunalförbund.

74Arbetsmiljöverket 2014. Tillämpning av reglerna om riskbedömning enligt föreskrifterna om minderårigas arbetsmiljö vid PRAO, APL och andra praktikplatser avseende kombinerad undervisning och praktik.

88

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

platsen gjort av sin egen arbetsmiljö, och utifrån den bedöma om den enskilde eleven är lämplig att placera på den erbjudna arbets- platsen. Utredningen bedömer att riskbedömningar i de flesta fall kan ske genom ett telefonsamtal till arbetsplatsen, en bedömning som Arbetsmiljöverket delar.

Utredningen uppskattar den genomsnittliga tidsåtgången för administration till cirka en halv timmes arbetstid för en studie- och yrkesvägledare per elev som praoar på en arbetsplats.75 Kostnaderna för administration uppskattas i ett sådant scenario till cirka 15,5 mil- joner kronor årligen om cirka 110 000 elever praoar under ett år.

Huvudmännen kan dock antas behöva lägga ner kortare tid på administration per elev för de elever som praoar på ett yrkespro- gram. Arbetsmiljön på en gymnasieskola är anpassad för minder- åriga, vilket innebär att avsevärt mindre tid behöver läggas på risk- bedömningar. Möjligheten att förlägga praon på ett yrkesprogram i gymnasieskolan innebär även att mindre tid måste läggas på att hitta praoplatser till enskilda elever som inte har ordnat en prao- plats på egen hand. Utredningen uppskattar att cirka en tredjedel av eleverna i en årskull kommer att praoa på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Detta innebär att det är rimligt att uppskatta den totala kostnaden för administration av prao till cirka 10 miljoner kronor årligen.

Skolhuvudmännens kostnader för måltider och resor

Utredningens förslag om prao medför även kostnader för skol- huvudmännen för måltider och resor i samband med praon. Även sådana kostnader varierar mellan de huvudmän som erbjuder prao i dag, beroende på antalet elever som erbjuds lunch på arbetsplatsen och hur stort avståndet är till elevernas praoplatser.

Det förekommer att eleven erbjuds lunch på sin praoplats, men utredningen har inte närmare kunnat uppskatta hur stor andel elever det gäller. Andelen elever som erbjuds lunch på sin praoplats

75 Den genomsnittliga månadslönen för yrkesgruppen andra pedagoger med teoretisk specialist- kompetens, där studie- och yrkesvägledare ingår, är 30 600 kronor (SCB 2014. Lönedatabasen). Månadskostnaden för huvudmannen, inkl. arbetsgivaravgifter, är 44 982 kronor. Kostnaden för en halv timmes arbetstid för en studie- och yrkesvägledare beräknas till 140,5 kronor (44 982 / 320 = 140,5).

89

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

SOU 2015:97

kan antas öka till följd av möjligheten att förlägga praon till undervisningen på gymnasieskolans yrkesprogram.

Utredningen har utgått från en kostnad för måltider på 30,5 kronor per elev per dag, vilket motsvarar den genomsnittliga kostnaden för skolmåltider i grundskolan.76 Den genomsnittliga kostnaden för måltider under tio dagar blir 305 kronor per elev. Om cirka 80 procent av eleverna ska ersättas för måltider i sam- band med prao uppgår den årliga kostnaden till cirka 27 miljoner kronor.

Utredningen har inte kunnat uppskatta hur stor andel elever som i dag ersätts för resor i samband med prao. Många elever i grundskolan har någon form av terminskort som betalas av kom- munen och som kan användas vid resor till och från praoplatsen. Skolhuvudmännen har också möjlighet att sätta en undre och övre gräns för längden på resor som ersätts i samband med praon. Utredningen har uppskattat att cirka tio procent av eleverna i en årskull kommer att få ersättning för resor i samband med praon. Kostnaden för 20 resor (tur och retur i tio dagar) uppskattas till 320 kronor.77 Om 10 procent av eleverna får ersättning för 20 enkel- resor i samband med prao blir den genomsnittliga kostnaden per elev 32 kronor. Om cirka 110 000 elever praoar under ett år innebär det en årlig kostnad på cirka 3,5 miljoner kronor.

Skolhuvudmännens kostnader för prao ska finansieras

med medel som avsatts för nationella skolutvecklingsprogram

Utredningen föreslår att kommunerna ska ersättas för skolhuvud- männens kostnader i samband med prao. Ersättningen till kommu- nerna ska finansieras genom en överföring av medel som avsatts för nationella skolutvecklingsprogram.

Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att ta fram och genom- föra nationella skolutvecklingsprogram som riktar sig till huvudmän och skolor inom alla skolformer. För ändamålet har regeringen

76Den genomsnittliga kostnaden för skolmåltider i grundskolan är 6 100 kronor per elev per år (Skolverket 2015. Beskrivande data 2014. Förskola, skola och vuxenutbildning.), vilket mot- svarar 30,5 kronor per dag (6 100 / 40 / 5 = 30,5 kronor).

77För skolungdomar är medelpriset för en enkelbiljett inom en zon, tätort eller 0–10 kilo- meter 16 kronor. (Trafikanalys 2014. Priser i regional kollektivtrafik i Sverige och EU 2014.)

90

SOU 2015:97

Bättre förutsättningar för medvetna studie- och yrkesval

anslagit 140 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2016.78 Insatserna kan avse olika kompetensutvecklings- och stödinsatser t.ex. när det gäller undervisning i ämnen eller ämnesövergripande arbete. Ett av de problem regeringen adresserar med uppdraget är de sjunkande kunskapsresultaten och att allt färre elever blir behöriga till gym- nasieskolan. Prao ökar elevernas kännedom om arbetsmarknaden och gymnasieskolans yrkesprogram och kan därmed bidra till att öka elevernas motivation för att uppnå gymnasiebehörighet.

Kostnader för gymnasieskolans huvudmän

Utredningens föreslår att praon ska kunna genomföras genom att eleverna deltar i undervisningen i ett av gymnasieskolans yrkespro- gram. För gymnasieskolans huvudmän kan förslaget leda till ökade kostnader för bland annat administration och måltider.

Utredningens förslag innebär inte någon skyldighet för gymnasie- skolor att ta emot elever från grundskolan för praktisk arbetslivs- orientering. Som huvudregel gäller att den kommunala finansierings- principen inte omfattar frivillig verksamhet. Utredningen anser att eventuella kostnadsökningar för gymnasieskolornas huvudmän inte ska finansieras av staten.

Eventuella ökade kostnader för gymnasieskolans huvudmän kan till exempel täckas inom ramen för befintliga utgifter för marknads- föring. Utredningens förslag syftar till att ge elever i grundskolan ökade kunskaper om gymnasieskolans yrkesprogram och om de yrken de leder fram till. Prao på ett yrkesprogram kan antas ha en positiv effekt på rekryteringen av elever till yrkesprogrammen i all- mänhet och till de gymnasieskolor som tar emot elever från grund- skolan för prao i synnerhet. Att ta emot elever från grundskolan för prao kan jämföras med andra aktiviteter som huvudmannen genom- för med syfte att rekrytera elever, såsom reklamkampanjer, mässor och öppet hus.

78 Prop. 2014/15:99, kapitel 6, s. 106.

91

4 Välja otraditionellt

Normer och strukturer som finns i samhället finns också i skolan. Pedagogiska och sociologiska studier visar gång på gång att social bakgrund och kön är starka styrningsmekanismer vid gymnasievalet.1 Valet fungerar i värsta fall som en sortering av elever utifrån olika samhällsgrupper och bakgrunder.

Gymnasieskolans yrkesprogram präglas av könstraditionella ut- bildningsval. Dessa program tenderar också att i mindre utsträck- ning attrahera elever med utländsk bakgrund. Detta har lyfts fram i utredningens direktiv och ägnas därför särskild uppmärksamhet i detta kapitel.

Att gymnasievalet sorterar elever kan delvis förklaras av brist på kunskaper om de olika programmen inom gymnasieskolan. I en val- situation där kunskapen om alternativen är otillräcklig finns risk att valet i högre grad vägleds av elevens egna sociala bakgrund samt kol- lektiva föreställningar och stereotyper. Utredningen lägger i detta betänkande ett antal förslag för en utvecklad studie- och yrkes- vägledning (se kapitel 3). Förslagen syftar till att ge elever bättre förutsättningar att göra medvetna val, och därmed bättre förutsätt- ningar att exempelvis bryta mot könsnormer. Men för att de elever som valt otraditionellt också ska stanna kvar i utbildningen krävs att skolan arbetar aktivt för att alla ska känna sig trygga och inklu- derade. Gymnasieskolor måste inse vikten av att arbeta aktivt för att motverka trakasserier och kränkande behandling. I detta kapitel lägger utredningen därför förslag för att Skolverket fortsatt ska främja ett aktivt värdegrundsarbete och att Skolinspektionen ska bli bättre på att kräva åtgärder vid eventuella brister i detta arbete.

1 Se bland annat Skolverket 2012. Ungdomars uppfattningar om gymnasievalet.

93

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

4.1Gymnasievalet sorterar elever

Enligt ett flertal forskningsstudier som Skolverket sammanställt framstår föräldrarnas utbildningsbakgrund som den faktor som har störst betydelse för elevers gymnasieval.2 Elever med högre utbilda- de föräldrar väljer oftare högskoleförberedande gymnasieprogram, medan elever med lägre utbildade föräldrar oftare väljer yrkespro- gram. Särskilt naturvetenskapsprogrammet samlar elever med goda studieresultat och högutbildade föräldrar. En del av förklaringen är att det krävs höga betyg från grundskolan för att komma in på naturvetenskapsprogrammet, och att majoriteten av de elever som har höga betyg från grundskolan har universitetsutbildade föräldrar.

Av de sökande till gymnasieskolans yrkesprogram läsåret 2014/15 var 40 procent kvinnor och 60 procent män.3 Att söka yrkespro- gram är alltså vanligare bland män än bland kvinnor. 13 procent av de sökande hade utländsk bakgrund, det vill säga att de är födda utomlands eller födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar. Bland sökande till de nationella programmen generellt hade 19 pro- cent utländsk bakgrund. Det här innebär att elever med utländsk bakgrund söker till de högskoleförberedande programmen i något högre utsträckning jämfört med elever med svensk bakgrund. Dock bör noteras att föräldrarnas utbildningsbakgrund har större bety- delse för elevens studieval än föräldrarnas födelseland. Det är också en stor skillnad mellan kvinnor med utländsk bakgrund och män med utländsk bakgrund. Män med utländsk bakgrund söker och studerar yrkesprogram i betydligt högre utsträckning än kvinnor med utländsk bakgrund.

2Skolverket 2012. Ungdomars uppfattningar om gymnasievalet.

3Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

94

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

Yrkesprogram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

41

 

59

Alla nationella program

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

49

 

 

51

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Högskoleförberedande

53

 

 

 

47

Yrkesprogram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

17

 

 

 

83

 

Alla nationella program

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

80

 

Högskoleförberedande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22

 

 

 

78

 

Yrkesprogram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

66

 

 

 

 

34

Alla nationella program

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

46

 

 

54

Högskoleförberedande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

36

 

64

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andel kvinnor

Andel män

Andel elever med utländsk bakgrund (födda utomlands eller födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar) Andel elever med svensk bakgrund (födda i Sverige med minst en förälder född i Sverige)

Andel elever med föräldrar med högst gymnasial utbildning Andel elever med föräldrar med eftergymnasial utbildning

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2014/15. Samtliga siffror från tabell 5C.

Diagrammet ovan visar elever på nationella program i gymnasie- skolan läsåret 2014/15 redovisade efter fördelning på kön, svensk och utländsk bakgrund samt föräldrarnas högsta utbildningsnivå. Detta diagram visar hur elevsammansättningen på yrkesprogram- men ser ut jämfört med de högskoleförberedande programmen och de nationella programmen generellt.

Diagrammen nedan visar hur stor andel av olika kategorier av elever som studerar yrkesprogram respektive högskoleförberedande program i gymnasieskolan läsåret 2014/15.

95

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

Av alla män som studerar ett nationellt program i gymnasie- skolan studerar 40 procent ett yrkesprogram. Motsvarande siffra för kvinnor är 29 procent.

Kvinnor

29

71

Alla elever på

35

65

nationella program

 

 

 

 

 

Män

40

60

 

 

 

 

 

 

 

 

Yrkesprogram

 

Högskoleförberedande program

 

 

 

 

 

 

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

Utländsk bakgrund*

29

71

Alla elever på

35

65

nationella program

 

 

Svensk bakgrund**

36

64

 

 

 

Yrkesprogram Högskoleförberedande program

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

*Född utomlands, eller född i Sverige med utlandsfödda föräldrar. **Född i Sverige med minst en förälder född i Sverige.

96

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

Av alla elever med svensk bakgrund, det vill säga som är födda i Sverige med minst en förälder född i Sverige, studerar 36 procent ett yrkesprogram. Motsvarande siffra för elever med utländsk bak- grund är 29 procent.

Diagrammet nedan visar att kvinnor med utländsk bakgrund studerar högskoleförberedande program i större utsträckning än män med utländsk bakgrund. Skillnaden mellan vilken typ av gym- nasieprogram elever med svensk respektive utländsk bakgrund studerar förklaras till största del av att kvinnor med utländsk bak- grund oftare studerar högskoleförberedande program.

Kvinnor med

 

24

utländsk bakgrund

 

 

 

Alla elever med

 

29

utländsk bakgrund

 

 

 

Män med

 

34

utländsk bakgrund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yrkesprogram

 

 

 

 

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

76

71

66

Högskoleförberedande program

Störst skillnad syns vid en jämförelse mellan elever vars föräldrar har högst gymnasieutbildning och elever vars föräldrar har efter- gymnasial utbildning. 49 procent av eleverna med föräldrar med högst gymnasial utbildning studerar ett yrkesprogram, jämfört med bara 22 procent av eleverna med föräldrar med eftergymnasial utbildning.

97

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

Föräldrar med efter-

22

 

 

78

gymnasial utbildning

 

 

 

 

 

 

Alla elever på

35

 

 

65

nationella program

 

 

 

 

 

 

Föräldrar med högst

 

49

51

gymnasieutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yrkesprogram

 

 

Högskoleförberedande program

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

4.1.1Yrkesprogrammen är könsuppdelade

Som beskrivits i föregående avsnitt är yrkesprogrammen generellt mer populära bland män, medan kvinnorna i högre grad söker sig till högskoleförberedande program. Bland de elever som söker till yrkesprogram finns också en tydlig uppdelning efter kön. Vissa pro- gram attraherar kvinnor medan andra program attraherar män. De mest könsuppdelade programmen inför läsåret 2014/15 var hant- verksprogrammet, med bland annat inriktningen frisör, där 94 pro- cent av de sökande var kvinnor, och VVS- och fastighetsprogram- met där 98 procent av de sökande var män.

98

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

18

 

 

 

 

 

 

 

42

37

33

 

 

 

 

 

44

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

96

91

88

86

 

 

 

 

 

 

 

 

98

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

94

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

82

 

 

 

 

 

 

 

58

63

67

 

 

 

 

 

56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

4

9

12

14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VF

EE BA

IN

FT HA

RL BF NB VO

HT HV

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Skolverkets statistik över sökande till läsåret 2014/15. Gäller elevernas förstahandsval.

Som framgår av diagrammet ovan finns fem yrkesprogram som är tydligt mansdominerade. VVS- och fastighetsprogrammet, el- och energiprogrammet, bygg- och anläggningsprogrammet, det industri- tekniska programmet samt fordons- och transportprogrammet har alla mindre än 20 procent kvinnor bland de sökande. Enbart två yrkesprogram, handel- och administrationsprogrammet samt restau- rang- och livsmedelsprogrammet, har vad som kan räknas som jämn könsfördelning. Det kan konstateras att skillnaden i könsfördelning är stor mellan dessa program och de mansdominerade programmen.

Bland de kvinnodominerade programmen finns barn- och fritids- programmet, naturbruksprogrammet, vård- och omsorgsprogram- met, hotell- och turismprogrammet samt hantverksprogrammet.

Samma könsfördelning finns även inom lärarkåren för respek- tive yrkesämne. Yrkeslärare är viktiga förebilder för elever på yrkes- programmen. Att lärarkåren är så könshomogen innebär att det är svårare att hitta normbrytande förebilder i utbildningen.

99

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

 

 

 

 

 

 

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2013/14.

Enligt Delegationen för jämställdhet i skolan har könsuppdelningen mellan de nationella programmen varit beständig över tid.4 Delega- tionen konstaterade 2010 att ingen nämnvärd förändring har skett under de senaste 15 åren. Det konstanta mönstret förklaras sanno- likt av att gymnasieskolan i hög grad speglar den svenska arbets- marknaden, som är tydligt könsuppdelad mellan olika yrkesgrupper. Uppdelningen är i sig en konsekvens av djupt rotade föreställningar om könsroller och yrkesidentiteter.

Att socialiseras in i ett yrke innebär att inlemmas i en yrkes- gemenskap och uppta normer och värderingar som formar denna gemenskap. Många yrkesidentiteter förknippas fortfarande med ett kön, vilket gör att kollektiva föreställningar om ”kvinnligt” och ”manligt” blir en viktig aspekt av yrkessocialisationen. Inom om- vårdnadsyrken betonas exempelvis omhändertagande och service, egenskaper som förknippas med kvinnlighet, medan byggnads- arbete förknippas med manliga ideal som oräddhet och fysisk styrka.

4 SOU 2010:99. Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och ut- veckling i skolan, s. 97.

100

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

Den allmänt rådande bilden om att vissa yrken är manliga och andra är kvinnliga kan hindra ungdomar från att välja otraditionellt, det vill säga att söka sig till gymnasieprogram där deras könstill- hörighet är underrepresenterad. Sannolikt är en del av förklaringen att det är krävande att avvika från normen Det kan vara påfrestande att pekas ut som annorlunda och uppmärksammas på grund av sitt kön.

Elever påverkas olika av att tillhöra det underrepresenterade könet på sin utbildning. I en rapport från IFAU undersöks hur män på vård- och omsorgsprogrammet och kvinnor på bygg- och anlägg- ningsprogrammet har påverkats av att befinna sig i minoritet.5 Studien visar att män inom vård och omsorg visserligen har svårt att inkluderas i gemenskapen, men är efterlängtade och eftertraktade och därför får många fördelar jämfört med sina kvinnliga kollegor. Männen tillskrivs högre status, får högre lön och har lättare att göra karriär inom branschen. Men medan männen i kvinnodomine- rade branscher har ökade karriärmöjligheter möter kvinnor i mans- dominerade branscher ofta ett glastak som bara tillåter dem att stiga till en viss nivå.

Anledningen till att män respektive kvinnor söker sig till mans- respektive kvinnodominerade gymnasieprogram är vetskapen om den könsuppdelning som finns bland anställda i de framtida yrkena. Det kan vara svårt att rå på så fast rotade samhällsstrukturer endast från skolans värld. Många skolledare har också hänvisat till detta när utredningen vid skolbesök har frågat om vilka åtgärder skolan gör för att rekrytera fler elever från det underrepresenterade könet. Det kan därför låta rimligt att hävda att innan en förändring sker på arbetsmarknaden kommer inte utbildningssystemet att förändras. Men anledningen till att arbetsmarknaden inte förändras är också att inflödet till arbetsplatserna, de personer som utbildas, motsvarar det redan rådande mönstret.

Utredningen menar att ett förändringsarbete, för att bli effek- tivt, måste ske både inom skolans värld och på arbetsplatserna. Skolan är en inflytelserik arena för att utveckla positiva värden och normer, men även för att befästa begränsande könsroller. Därför är skolan en betydelsefull plats för att driva ett förändringsarbete. Ökade möjligheter att byta yrke i vuxen ålder är också ett sätt att

5 IFAU 2013. ”Vara med i gänget?” Yrkessocialisation och genus i två gymnasieprogram.

101

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

bryta könsmönster på arbetsmarknaden. Yrken som verkat otänk- bara i tonåren kan i vuxen ålder bli mer realistiska då det kan kän- nas lättare att bryta mot könsnormerna. Det är dock avgörande att även arbetsmarknaden och de mottagande branscherna arbetar stra- tegiskt med jämställdhet.

Föreställningar om ”kvinnliga” och ”manliga” yrken kan inne- bära att personer som inte följer könsnormerna har svårt att bli en del av yrkesgemenskapen. På så sätt kan exempelvis en utbredd machokultur stöta bort även män som inte känner sig bekväma i kulturen på arbetsplatsen. En bransch där parterna själva har upp- märksammat detta problem och de rekryteringssvårigheter som det medför är byggindustrin.6 Byggindustrin är en klart mansdominerad bransch där andelen kvinnor har legat runt 8 procent de senaste tio åren. Industrin hotas i dag av kompetensbrist, och fler byggchefer behöver rekryteras de kommande åren. Machokulturen och brister- na i jämställdhet avskräcker både kvinnor och män från att söka sig till yrket.

Könsnormer på arbetsplatsen och andra mjukare frågor som rör arbetsplatskulturen tenderar ofta att nedprioriteras. Men som exemplet från byggindustrin illustrerar handlar det om företagens möjlighet att rekrytera kompetent personal. Byggindustrin är en bransch som insett sina problem och som i dag arbetar strategiskt med jämställdhetsfrågor.

4.1.2Elever med utländsk bakgrund väljer ofta högskoleförberedande program

Till elever med utländsk bakgrund räknas elever som är födda utom- lands, och elever födda i Sverige vars båda föräldrar är födda utom- lands. Dessa elever tenderar att i något större utsträckning välja högskoleförberedande program än yrkesprogram. Bland elever med svensk bakgrund som studerar nationella program i gymnasiesko- lan studerar 64 procent ett högskoleförberedande program.7 Bland elever med utländsk bakgrund studerar 71 procent ett högskole- förberedande program. Detta trots att elever med utländsk bak- grund generellt har lägre betyg från grundskolan och högskoleför-

6Byggnads och Byggcheferna 2015. Kampanj ”Stoppa machokulturen”.

7Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

102

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

beredande program har högre intagningspoäng.8 Kvinnor med ut- ländsk bakgrund väljer bort yrkesprogram i större utsträckning än män med utländsk bakgrund.

Personer födda i utlandet är i större utsträckning högskole- studerande tre år efter avslutad gymnasieutbildning. Av de utrikes födda personer som gick ut gymnasieskolan läsåret 2008/09 stude- rade 37 procent på högskolan tre år efter gymnasieskolan, jämfört med 32 procent av personer födda i Sverige.9 Utrikes födda hade dock arbete i lägre utsträckning än personer födda i Sverige. Endast 35 procent hade arbete som huvudsaklig sysselsättning, medan mot- svarande siffra för personer födda i Sverige var 54 procent.

Det finns ett antal förekommande förklaringar till de relativt höga utbildningsambitionerna hos elever med utländsk bakgrund.10 Utbildning kan vara en viktigare mobilitetskanal för personer med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund. Skälet till detta kan vara en avsaknad av alternativa mobilitetskanaler och stödsystem i form av kontakter och nätverk, det vill säga socialt kapital. En annan möjlig förklaring kan vara att invandrare utsätts för diskriminering och att det som ses som utbildningsambitioner är uttryck för ett kompensatoriskt beteende. En tredje möjlig för- klaring är att utbildningsambitioner kan härledas från det faktum att människor väljer att migrera och att föräldrar genom migratio- nen har ambitioner för framtiden, som i sin tur ofta överflyttas på barnens framtid.

Utredningen har inte funnit någon definitiv förklaring till varför elever med utländsk bakgrund i större utsträckning väljer att inrikta sig mot högskolestudier. Vi vet att det finns elever, oavsett bak- grund, som har dåliga kunskaper om vilka möjligheter yrkespro- grammen erbjuder. En kvalitativ studie av svenska niondeklassares attityder och förhållningssätt gentemot gymnasiets olika program visade att de elever i studien som planerade att välja ett yrkespro- gram hade kunskaper om både yrkesprogram och högskoleförbere- dande program, medan de elever som planerade att välja ett hög-

8Skolverkets statistik över genomsnittligt meritvärde för sökande från årskurs 9 till gymnasie- skolan läsåret 2014/15 per program.

9SCB 2014. Över hälften av studenterna vill plugga mer.

10Lundqvist 2010. Möjligheternas horisont – etnicitet, utbildning och arbete i ungas berättelser om karriärer.

103

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

skoleförberedande program enbart hade kunskaper om dessa.11 Det finns alltså tecken som visar på att elever väljer bort yrkesprogram på grund av dåliga kunskaper om dem.

Elever i grundskolan har ofta bristande kunskaper om de olika program som erbjuds inom gymnasieskolan, samt stereotypa före- ställningar om vilka utbildningar som är till för vilka grupper av elever. Detta hindrar eleverna att välja utbildning och yrke efter intresse och fallenhet och att sedan utvecklas till sin fulla potential. Detta ger negativa konsekvenser både för individen och för sam- hället i stort. Utredningen lägger därför i detta betänkande förslag om en utvecklad studie- och yrkesvägledning i grundskolan (se kapitel 3).

Det finns även många exempel på gymnasieskolor som genom- fört lyckade insatser för att locka underrepresenterade grupper av elever till sina utbildningar. Skolor som erbjuder teknikprogrammet och industritekniska programmet gör ofta insatser för att locka fler sökande kvinnor. Insatser kan vara inspirationskvällar där flickor från grundskolan får träffa yrkesverksamma kvinnor med en karriär inom teknik, eller erbjuds sommarkurser för att få en inblick i vad teknikbranschen har att erbjuda. Projekt med den här inriktningen kan vara framgångsrika, i alla fall medan projekten är i gång.

Ett problem är dock att trots att många insatser har gjorts för att locka elever från underrepresenterade grupper så har färre insat- ser gjorts för att behålla de elever som vågar sig på att välja annor- lunda. När eleven väl har börjat på programmet betraktas målet ofta som uppnått och eleven får klara sig själv. I andra fall som utredningen påträffat anordnas stödgrupper för elever från mino- ritetskönet, exempelvis en tjejgrupp på bygg- och anläggningspro- grammet ledd av skolsköterskan. Undertexten blir då att det är dessa elever som är problemet och som behöver stöd, och inte utbild- ningen och studiemiljön som behöver förändras för att passa alla elever. Här menar utredningen att det finns stora utvecklings- möjligheter.

11 Panican 2015. Väljer unga fel? – grundskoleelevers attityder till gymnasievalet.

104

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

4.2Avbrott och programbyten kan bero

på särbehandling och socialt utanförskap

Erfarenheter från utredningens skolbesök har visat att kvinnor som väljer otraditionellt, exempelvis bygg- och anläggningsprogrammet, av skolans personal ofta förväntas vara starka personer med ”skinn på näsan”. Eleverna förväntas själva kunna försvara sig mot skämt och sexistisk jargong i skolan och på det arbetsplatsförlagda läran- det. De kan också mötas av fördomar om att de på grund av sitt kön inte har kompetens att klara yrket, som byggeleven som på sitt arbetsplatsförlagda lärande bara fick sätta upp gipsskivor eftersom handledaren av ren välvilja inte ville ge henne svårare och mer kvali- ficerade arbetsuppgifter.

Utredningen anordnade i september 2014 en fokusgrupp med elever som tillhör det underrepresenterade könet på sitt yrkes- program. Eleverna delade med sig av sina erfarenheter från sin ut- bildning, vilka ofta handlade om att ständigt bli utpekade och sär- behandlade på grund av sitt kön. En kvinna på el- och energipro- grammet berättade: ”Vissa lärare behandlar mig annorlunda för att jag är tjej. Min nya mentor behandlar mig som att jag kan mindre än alla andra. Han frågar mig om jag behöver hjälp hela tiden, till och med om jätteenkla grejer som vi lärde oss första veckorna, som att skala kablar. Han frågar inte någon annan om de behöver hjälp, han går bara direkt fram till mig.”

Även männen i fokusgruppen hade erfarenheter av att få sin kompetens ifrågasatt enbart på grund av sitt kön. En elev på barn- och fritidsprogrammets inriktning mot pedagogiskt arbete berättade: ”En gång på APL så ville en mamma att jag inte skulle ta hand om hennes barn för att jag var kille. Men min handledare sa åt mig att bara vara tyst och le.” Samma elev berättade om erfarenheter av att bli misstänkliggjord på grund av sitt kön, och hur han anpassat sig efter detta: ”Jag byter aldrig blöja på barnen på förskolan, för jag vill inte att föräldrarna ska bli misstänksamma.” Eleverna berättade också om hur deras utbildningsval blivit ifrågasatt av omgivningen, och till och med av skolans studie- och yrkesvägledare. En kvinna som studerar VVS- och fastighetsprogrammet berättade: ”Min SYV:are sa att tjejer inte kan bli rörmokare för att de är för svaga, men jag ska visa honom att det visst går.”

105

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

Inte alla elever kan hantera att omgivningen ständigt uppmärk- sammar och ifrågasätter deras utbildningsval. Statistik visar att elever som tillhör ett underrepresenterat kön har större tendens att avbryta utbildningen och byta gymnasieprogram. I tabellen nedan syns att kvinnor har en större tendens att byta från mansdomine- rade yrkesprogram, och att män har en större tendens att byta från kvinnodominerade yrkesprogram. Ju mer könshomogent program- met är desto större avhopp från minoritetskönet. Det bör dock noteras att vissa av dessa elevgrupper är väldigt små. Det gick bara 22 kvinnliga nybörjarelever första året på VVS- och fastighets- programmet höstterminen 2011.

Källa: Skolverkets statistik för läsåret 2012/13.

I omkring hälften av fallen då en elev byter gymnasieprogram leder detta till att eleven måste börja om i år 1, vilket medför ökade kost- nader för samhället och individen.12

12 Skolverkets statistik över programbyten 2012.

106

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

Förutom programbyten kan socialt utanförskap leda till att en elev avbryter sin gymnasieutbildning. När Temagruppen för unga i arbetslivet frågade 379 ungdomar som avbrutit sina gymnasiestu- dier varför de inte fullföljt utbildningen var mobbning och socialt utanförskap det främsta skälet.13 Mobbning är i studien ett samlings- begrepp för trakasserier, hot, diskriminering eller våld. I en utvärde- ring av gymnasieskolan 2002 konstaterades att avbrottsfrekvensen för det underrepresenterade könet var väsentligt större än för det dominerande könet.14

Precis som särbehandling på grund av kön kan leda till studie- avbrott kan man anta att särbehandling på grund av ursprung kan stöta bort elever från utbildningar. Forum för levande historia har i en studie om intolerans bland svenska elever kommit fram till att elever på yrkesprogram har mer negativa attityder till minoritets- grupper jämfört med elever på högskoleförberedande program. Enkätstudien genomfördes med hjälp av Statistiska centralbyrån under hösten 2013.15 Enkäten riktade sig till elever i grundskolans årskurs 9 samt gymnasieskolans årskurs 1–3 och besvarades av totalt 7 391 elever. Enkätens 54 frågor utarbetades i samråd med en referensgrupp av forskare och bestod till stor del av attitydrelate- rade påståenden i syfte att kartlägga toleranta och intoleranta för- hållningssätt.

Enkäten undersökte elevernas attityder till fem stycken index som relaterar till gruppspecifik intolerans: invandrare, muslimer, judar, romer och hbt-personer. Enkätsvaren visade att vilken typ av gymnasieprogram eleven studerar, yrkesprogram eller högskole- förberedande program, var en starkare faktor för tolerans eller in- tolerans än exempelvis kön eller föräldrarnas utbildningsnivå. Sva- ren visade också att elever som studerar högskoleförberedande pro- gram var mer toleranta i de högre årskurserna jämfört med elever i de lägre årskurserna. I gruppen som studerade yrkesprogram var förhållandet omvänt, elever i de högre årskurserna var mer intole- ranta. Studien saknar en analys av hur olikheterna mellan årskur- serna kan förklaras, men svaren antyder att de negativa attityderna förstärks ju längre eleverna gått på ett yrkesprogram. Det här är ett

13Temagruppen för unga i arbetslivet 2013. 10 orsaker till avhopp – 379 unga berättar om av- hopp från gymnasiet.

14Skolverket 2002. Efter skolan.

15Forum för levande historia 2014. Tid för tolerans.

107

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

mycket oroande resultat som signalerar ett misslyckande inom gymnasieskolans yrkesprogram när det gäller att förmedla skolans värdegrund.

En annan faktor som i studien visade sig ha stor betydelse för elevernas attityder var graden av utbildade pedagoger. Intoleransen var generellt högre i skolor som hade en låg andel utbildade peda- goger. Detta jämfört med skolor som hade en hög andel utbildade pedagoger. Lärartäthet hade inte en lika stor betydelse som de tjänst- görande lärarnas utbildning.

Det krävs i dag ingen lärarlegitimation för att undervisa i yrkes- ämnen, men många yrkeslärare har ändå en yrkeslärarexamen. I hög- skoleförordningen anges att studenten för en yrkeslärarexamen ska visa förmåga att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av elever, samt förmåga att beakta, kommu- nicera och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten. Att öka andelen utbildade yrkeslärare är därför inte bara angeläget för undervisning i yrkeskunskaper, utan även för det mycket viktiga arbetet med att förmedla skolans värde- grund.

4.3Uppdraget att förmedla skolans värdegrund och förebygga trakasserier och kränkande behandling

Värdegrundsarbete kan sägas bestå av arbete på tre olika nivåer, främjande, förebyggande och åtgärdande.16 Det främjande arbetet är det generella arbete som skolorna gör utan förekommande anled- ning. Det handlar om att skapa en inkluderande och respektfull studiemiljö som ger goda förutsättningar för lärande. Det förebyg- gande arbetet är mer inriktat på att avvärja och motverka en poten- tiell eller aktuell risk som har uppkommit i skolan. Det kan handla om att uppmärksamma och motverka grovt språkbruk och krän- kande skämt. Det åtgärdande arbetet består i att reagera och åtgär- da vid en uppkommen situation, exempelvis aktiv diskriminering, sexuella trakasserier eller våld.

Med ett bra främjande och förebyggande arbete kan skolan för- hindra att situationer uppstår som kräver åtgärdande arbete. För att

16 Skolverket 2014. Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling.

108

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

detta arbete ska bli framgångsrikt krävs dock att hela organisa- tionen involveras och att arbetet är sanktionerat uppifrån och ner. Skolledningen måste vara tydlig, i ord och handling, med att utbild- ningen ska kunna passa alla elever oavsett kön och bakgrund, och att värdegrundsarbete är något som prioriteras. Detta anser utred- ningen är avgörande för att få elever som valt otraditionellt till gymnasieskolan att stanna kvar inom utbildningen.

Huvudmannens ansvar att främja likabehandling samt att före- bygga och åtgärda trakasserier och kränkande behandling finns reglerat i skollagen, diskrimineringslagen och i förordningen om barns och elevers deltagande i arbetet med planer mot diskriminer- ing och kränkande behandling.17 Dessutom finns bestämmelser om skolans värdegrundsarbete i läroplanen för gymnasieskolan.18 Base- rat på dessa bestämmelser har Skolverket utarbetat allmänna råd för arbetet mot diskriminering och kränkande behandling som stöd för huvudmännens arbete.19

Gymnasieskolan har ett tydligt uppdrag att förmedla skolans värdegrund. Uppdraget finns reglerat genom hela styrkedjan, från skollagen till läroplanen för gymnasieskolan. I skollagens fjärde paragraf regleras syftet med all utbildning inom det svenska skol- väsendet. ”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.”20 Det faktum att uppdraget att utveckla värden nämns i samma mening som syftet att utveckla kunskaper visar på den stora vikt som läggs vid skolans värdegrundsarbete. Alla huvudmän har ett ansvar för att värdegrunden genomsyrar såväl den pedagogiska vardagen som alla formella och informella möten och aktiviteter inom eller i anslut- ning till skolan.

Basen för skolans värdegrund är de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska sam- hället vilar på.21 Här ingår bland annat att ta avstånd från att männi- skor utsätts för förtryck och kränkande behandling, och att kunna samspela i möten med andra människor utifrån respekt för skillna-

17Skollagen (2010:800); Diskrimineringslagen (2008:567); Förordningen (2006:1083) om barns och elevers deltagande i arbetet med planer mot diskriminering och kränkande behandling.

18Förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan.

19Skolverket 2014. Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling.

201 kap. 4 § skollagen (2010:800).

211 kap. 4 § skollagen (2010:800).

109

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

der i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia.22 Enligt läropla- nen för gymnasieskolan ska alla som arbetar i skolan aktivt främja arbetet för likabehandling av individer och grupper, och motverka, förebygga och förhindra alla former av diskriminering, trakasserier och kränkande beteende.23

Även i examensmålen för ämneslärare och yrkeslärare är lärarens uppdrag att förmedla skolans värdegrund och förebygga diskrimi- nering tydligt formulerat. Lärarstudenten ska för att uppnå målen för examen:

visa förmåga att kommunicera och förankra skolans värdegrund, inbegripet de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna,

visa förmåga att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av elever,

visa förmåga att beakta, kommunicera och förankra ett jäm- ställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksam- heten.24

Jämställdhet ingår både i lärarutbildningen och i skolans värde- grund, men verkar ändå inte alltid genomsyra skolans verksamhet. I Skolinspektionens skolenkät till elever våren 2015 har 17 589 ele- ver i årskurs 2 i gymnasieskolan bland annat fått svara på frågor om grundläggande värden i undervisningen och skolan.25 På påståendet

”I min skola pratar vi om jämställdhet mellan könen” har 35 procent av eleverna i år 2 på gymnasiet svarat att det stämmer ganska dåligt eller inte stämmer alls. På påståendet ”Mina lärare ger killar och tjejer samma förutsättningar” har 13 procent av eleverna i år 2 på gymnasiet svarat att det stämmer ganska dåligt eller inte stämmer alls. Trots att skolans uppdrag att förmedla värden är tydligt formulerat får det alltså inte alltid genomslag i utbildningens vardag.

Ett kritiskt område kan vara det arbetsplatsförlagda lärandet. För att skolan ska kunna uppfylla läroplanens mål är det viktigt att den värdegrund skolan står för även gäller vid elevens arbetsplats-

22Förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan, avsnitt 2.2.

23Förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan, avsnitt 2.2.

24Bilaga 2, högskoleförordningen (1993:100).

25Skolinspektionen 2015. Skolenkäten VT 2015.

110

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

förlagda lärande. För elever som studerar på yrkesprogram är det arbetsplatsförlagda lärandet en betydelsefull del av utbildningen. Det är ofta här som eleven för första gången möter sitt framtida arbetsliv. Tyvärr innebär det att eleven också kan möta eventuella intoleranta attityder och värderingar som ingår i arbetsplatskul- turen.

En elev på arbetsplatsförlagt lärande (APL) är oftast ensam på arbetsplatsen, utan andra elever eller lärare från skolan i närheten. En god relation med handledaren och övriga medarbetare på arbetsplatsen är då en avgörande förutsättning för att den dagliga verksamheten på arbetsplatsen ska fungera bra. Elever som gjort ett otraditionellt utbildningsval, och därmed avviker från arbetsplat- sens övriga medarbetare, kan vara särskilt utsatta under sitt arbets- platsförlagda lärande. Därför måste den arbetsplats som tar emot elever på APL ha en beredskap för att ta emot alla elever på ett respektfullt och inkluderande sätt.

Skolinspektionen har stött på enstaka skolor där lärarna uppger att det finns handledare på arbetsplatser som har synpunkter på att ta emot elever med annan etnisk härkomst än svensk.26 Skolorna har enligt Skolinspektionens erfarenhet hanterat detta på olika sätt. En av skolorna har avslutat samarbetet med en sådan arbetsplats, med motiveringen att värdegrunden inte överensstämde med skol- ans. En annan skola uppgav att de hanterade handledarens inställ- ning genom att bara ge sådana APL-platser till elever med svenskt ursprung. Myndigheten konstaterar att det inte är en godtagbar lösning på problemet att enbart skicka elever med svensk bakgrund till en sådan arbetsplats. Skolan måste se till att handledarna utför sitt uppdrag i enlighet med den värdegrund som utbildningen vilar på och inte godta att det på elevernas APL-platser råder en miljö som inte betraktas som acceptabel i elevens lärmiljö i övrigt.

Utredningen fick möjlighet att skicka med två frågor i Skol- verkets enkätundersökning bland gymnasiala yrkeslärare läsåret 2014/15. Enkätundersökningen genomfördes av SCB och skickades ut till 3 000 yrkesverksamma yrkeslärare som under läsåret 2014/15 var betygsättande för en eller flera kurser som helt eller delvis om- fattade arbetsplatsförlagt lärande.

26 Skolinspektionen 2013. Fördjupad tillsyn på yrkesprogram, s. 15.

111

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

Yrkeslärarna fick först frågan om huruvida de har kännedom om skolans värdegrund när det gäller likabehandling av elever. Lika- behandlingsarbete, beskrev enkäten vidare, kan handla om att främja alla elevers lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk till- hörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning.

De yrkeslärare som svarat ”ja” fick en följdfråga om med vilka personer, och i vilken utsträckning, som läraren arbetar för att för- ankra skolans värdegrund när det gäller likabehandling inför arbets- platsförlagt lärande. Här gavs alternativen handledarna, övrig berörd personal på arbetsplatsen (t.ex. chefer och anställda som arbetar nära eleverna), eleverna, och svarsalternativen alltid eller oftast, ibland, sällan eller aldrig, och inte aktuellt.

 

 

28

17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

68

 

32

 

 

Alltid eller oftast

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland

 

 

33

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

38

 

 

Sällan eller aldrig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte aktuellt/

 

 

29

 

 

 

 

 

 

 

 

23

 

 

 

uppgift saknas

 

 

 

 

6

3

11

13

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elever

Handledare

Övrig personal

 

 

 

 

 

 

 

på arbetsplatsen

 

 

 

 

Källa: Egen bearbetning.

Undersökningen visar att så gott som alla svarande yrkeslärare (99 procent) uppger att de har kännedom om skolans värdegrund när det gäller likabehandling. 68 procent av dessa lärare uppgav att de alltid eller oftast arbetar med eleverna om värdegrunden inför det arbetsplatsförlagda lärandet. Däremot uppger bara 28 procent av lärarna att de alltid eller oftast arbetar med handledarna på APL-

112

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

platsen för att förankra skolans värdegrund. Ännu färre (17 procent) gör detta med annan personal på arbetsplatsen, exempelvis chefer.

Resultatet stämmer relativt väl med slutsatserna i Skolinspek- tionens kvalitetsgranskning av gymnasial lärlingsutbildning.27 Gransk- ningen visade att huvudmännens och skolornas förebyggande arbete mot kränkande behandling nästan aldrig omfattar det arbetsplats- förlagda lärandet. Då det arbetsplatsförlagda lärandet utgör en stor del av yrkeselevers utbildning, från 15 veckor upp till hälften av elevens utbildning, är detta en allvarlig insikt.

4.4Förslag för ett utvecklat värdegrundsarbete i gymnasiekolan

Utredningen konstaterar att om yrkesprogrammen i högre utsträck- ning ska kunna attrahera nya grupper av elever och uppmuntra till mindre könsstereotypa utbildningsval krävs att skolorna blir med- vetna om vikten av ett aktivt värdegrundsarbete för att förebygga trakasserier och kränkande behandling. Vid skolbesök har utred- ningen slagits av den stora mängd kränkande klotter och intole- ranta attityder som förekommer i elevernas studiemiljö. Utred- ningens fokusgrupp med elever har också visat att det är svårt att avvika från normen på ett yrkesprogram, och att det finns påtagliga hinder mot att välja otraditionellt.

Utredningens uppfattning är att det redan ligger tydligt i huvud- mannens och rektors ansvar att i värdegrundsarbetet arbeta med frågor som kränkande behandling på grund av kön eller utländsk bakgrund. Skollagen och diskrimineringslagen innehåller klara be- stämmelser om att huvudmannen ska vidta aktiva åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande behandling och trakasserier. Att många elever i dag känner sig otrygga och ifrågasatta exempelvis på grund av sitt kön innebär alltså ett misslyckande från huvud- mannens sida att leva upp till den gällande regleringen, något som Skolinspektionen i högre grad bör uppmärksamma i sin regelbundna tillsyn av huvudmän och gymnasieskolor. Skolverket är i sin tur den myndighet som kan bidra med stöd och kompetensutveckling.

27 Skolinspektionen 2013. Gymnasial lärlingsutbildning – En kvalitetsgranskning av gymnasial lärlingsutbildning.

113

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

4.4.1Skolverket ska främja värdegrundsarbetet

Utredningens förslag: I arbetet med regeringsuppdraget om nationella skolutvecklingsprogram som påbörjas under 2015 ska Skolverket särskilt beakta det behov av värdegrundsarbete som finns inom gymnasieskolans yrkesprogram.

Skolverket är den statliga myndighet som har till uppgift att stödja huvudmän i deras utbildningsverksamhet.28 Detta görs bland annat genom nationella utvecklingsinsatser inom områden som regeringen prioriterar. Vid årsskiftet 2014–2015 avslutades arbetet med två större regeringsuppdrag riktade mot värdegrundsarbete respektive jämställdhet.

Skolverket fick 2011 ett särskilt regeringsuppdrag att stärka skolans värdegrund och arbete mot diskriminering och kränkande behandling.29 Uppdraget redovisades till regeringen i januari 2015.30 Skolverket genomförde ett antal insatser i enlighet med uppdraget, varav den mest omfattande var en kompetensutvecklingskurs för skolor och förskolor som ville utveckla sin verksamhet. Kursen,

Värdegrund och likabehandling i teori och praktik 7,5 hp, genom- fördes i samarbete med 15 lärosäten i landet och 2 138 personer från 547 skolor och förskolor har deltagit.

Sedan i juni 2011 har Skolverket också fått en rad samman- länkande uppdrag om jämställdhet. Myndigheten redovisade sitt arbete enligt dessa uppdrag i februari 2015.31 Insatserna har främst bestått av kompetensutveckling, fortbildning, kunskaps- och er- farenhetsspridning, samverkan samt produktion av material.

I skrivande stund har Skolverket inga aktiva uppdrag specifikt inriktade på att främja värdegrundsarbete. Ett mer generellt skol- utvecklingsuppdrag där värdegrundsarbete tydligt ingår har dock nyligen lämnats till myndigheten. I juli 2015 fick Skolverket i upp-

28Förordning (2011:555) med instruktion för Statens skolverk.

29Förnyat uppdrag för att stärka skolans värdegrund och arbete mot diskriminering och kränkande behandling. U2011/567/S, U2011/2649/S.

30Skolverket 2015. Redovisning av förnyat uppdrag för att stärka skolans värdegrund och arbete mot diskriminering och kränkande behandling.

31Skolverket 2015. Redovisning av uppdrag om att främja jämställdhet inom skolväsendet.

114

SOU 2015:97

Välja otraditionellt

drag av regeringen att ta fram och genomföra nationella skol- utvecklingsprogram som riktar sig till huvudmän och skolor.32

De nationella skolutvecklingsprogrammen ska bestå av olika kompetensutvecklings- och stödinsatser med fokus på grund- och gymnasieskolan och motsvarande skolformer. Uppdraget är fort- farande under beredning inom myndigheten vilket innebär att några konkreta insatser i skrivande stund ännu inte har påbörjats. Ett insatsområde som pekas ut i uppdraget är arbetsformer och arbets- sätt för att utveckla arbetet med skolans värdegrund, till exempel avseende trygghet, studiero, arbetet mot diskriminering och kränk- ande behandling, jämställdhet och normkritik. Utredningen föreslår att regeringen, exempelvis genom sin regelbundna myndighets- dialog, uppmärksammar Skolverket på det behov av stöd för värde- grundsarbete som finns inom gymnasieskolans yrkesprogram.

4.4.2Skolinspektionen ska granska värdegrundsarbetet

Utredningens förslag: Skolinspektionen ska få i uppdrag att granska kvaliteten i värdegrundsarbetet inom gymnasieskolan. Med utgångspunkt i resultaten av kvalitetsgranskningen ska myndigheten också göra de eventuella förändringar som behövs av myndighetens regelbundna tillsyn.

Skolinspektionens tillsyn utformas i första hand efter den reglering som finns i skollagen. Vid brister får huvudmannen förelägganden och vid allvarligare brister kan huvudmannen även få vite. I säll- synta fall kan Skolinspektionen besluta om tillfälligt verksamhets- förbud.

Av diskrimineringslagen framgår att verksamheten ska upprätta en likabehandlingsplan, och i skollagen framgår att verksamheten ska upprätta en årlig plan mot kränkande behandling.33 Dessa planer kan med fördel slås ihop. I de fall skolans planer brister kritiseras detta av Skolinspektionen vid den regelbundna tillsynen.

Skolinspektionen har möjlighet att uppmärksamma brister i det främjande och förebyggande värdegrundsarbetet som i värsta fall

32Uppdrag till Statens skolverk om nationella skolutvecklingsprogram. U2015/03844/S.

336 kap. 8 § skollagen (2010:800); Diskrimineringslagen (2008:567).

115

Välja otraditionellt

SOU 2015:97

kan leda till trakasserier och kränkande behandling. Skolornas värdegrundsarbete är dock bara ett av många områden som Skol- inspektionen har i uppdrag att tillsyna. Det är också ett område som kan vara svårt att greppa och följa upp, vilket kan göra att det ges mindre utrymme i förhållande till områden som är lättare att tillsyna. Utredningen föreslår därför att regeringen ger Skolinspek- tionen i uppdrag att fördjupa sig inom detta område. Skolinspek- tionen ska få i uppdrag att granska kvaliteten på värdegrundsarbetet inom gymnasieskolan. Med utgångspunkt i resultaten av kvalitets- granskningen ska myndigheten också göra de eventuella föränd- ringar som behövs av myndighetens regelbundna tillsyn.

Skolinspektionen har i två tidigare kvalitetsgranskningar granskat värdegrundsarbetet i grundskolan. Gymnasieskolan har på många sätt särskilda förutsättningar, vilket motiverar ett nytt fokus speci- fikt på gymnasieskolan. Elevers självsortering i gymnasievalet inne- bär att elevgrupperna är mer homogena än i grundskolan, vilket i sin tur betyder att en avvikande elev hamnar i en än mer utsatt position.

Den lägre andelen lärarledd undervisning i gymnasieskolan inne- bär att utbildningen i gymnasieskolan kan sakna den vuxennärvaro och struktur som krävs för att kunna driva ett framgångsrikt värde- grundsarbete. Många gymnasieelever som studerar på annan ort bor inackorderade och saknar stöd från en vuxen även utanför skoltid. För elever som studerar på yrkesprogram förläggs också en bety- dande del av utbildningen till en arbetsplats, där skolans värde- grund kan vara dåligt förankrad.

116

5 Nationella och lokala programråd

Sedan mitten av 1900-talet har yrkesutbildningen i Sverige generellt sett varit skolförlagd. Arbetsmarknadens ansvar för yrkesutbild- ningen har varit mindre påtagligt i Sverige än i länder med starka lärlingsutbildningssystem. Det offentliga utbildningssystemet har tagit det huvudsakliga ansvaret för att grundutbilda yrkeskunniga personer.

På senare år har dock lärlingsutbildning enligt den centraleuro- peiska modellen, där arbetsgivaren tar ett större ansvar för utbild- ningen, framhållits som en förebild även för svensk yrkesutbild- ning. Engagemanget för lärlingsutbildning har grundats i en förvän- tan att en närmare kontakt med arbetsplatsen ska höja kvaliteten i utbildningen, öka elevernas anställningsbarhet och leda till högre attraktivitet för yrkesutbildningar.

Det som inte har varit lika framträdande i diskussionen är att lärlingsutbildningen i länder som Tyskland och Österrike vilar på helt andra institutionella förutsättningar än de som råder i Sverige.1 I dessa länder är både yrken och yrkeskvalifikationer tydligt regle- rade, och det finns en lång tradition av trepartssamverkan kring yrkesutbildning mellan arbetsmarknadens parter och offentliga organ på nationell, regional och lokal nivå. Det har gett förutsätt- ningar att säkerställa relevans och kvalitet i yrkesutbildningens utformning, genomförande och resultat. Denna tydligt institutio- naliserade samverkan kan vara den främsta förklaringen till yrkes- utbildningens höga arbetsmarknadsrelevans i länder med en lång lärlingstradition.

1 Olofsson 2014. Lärlingsutbildning. Svenska erfarenheter och initiativ i ett europeiskt perspek- tiv; Olofsson 2015. Yrkesutbildning i förändring: från lärlingsutbildning till yrkescollege. För exempel på hur andra länder genomfört lärlingsreformer utan rätt institutionella förutsätt- ningar, se Sweet 2009. ”Apprenticeship, Pathways and Career guidance: A Cautionary tale”.

117

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

I flera europeiska länder finns en institutionaliserad samverkan kring den grundläggande yrkesutbildningen. I Sverige har detta saknats fram tills nyligen. I samband med gymnasiereformen 2011 införde regeringen en struktur för samverkan på nationell nivå mellan Skolverket och avnämarna till den gymnasiala yrkesutbild- ningen om övergripande och strategiska utbildningsfrågor.2 Tolv nationella programråd inrättades, ett för vardera gymnasialt yrkes- program, för att fungera som forum för en kontinuerlig dialog mel- lan Skolverket och representanter för de yrkesområden som yrkes- programmen utbildar för. På lokal nivå infördes krav på lokala pro- gramråd för samverkan mellan gymnasieskolan och den lokala arbetsmarknaden.3

Utöver nationella och lokala programråd finns i många branscher också en frivillig samverkan mellan huvudmän, gymnasieskolor och branschens parter för att kvalitetssäkra den gymnasiala yrkesutbild- ningen. Denna samverkan kan ta form av yrkescollege, branschcerti- fierade skolor, yrkesprov, eller andra samverkansmodeller. Model- lerna utgår från branschernas eget engagemang och olika förut- sättningar, och fungerar ofta som en brygga mellan den nationella branschorganisationen och skolans lokala verksamhet.

Att utveckla en långsiktigt hållbar struktur för samverkan tar tid. För att skapa starkare institutionella förutsättningar för sam- verkan bör regeringen ge myndigheter och branschorganisationer stabila och långsiktiga förutsättningar att utveckla en samsyn kring sitt gemensamma uppdrag att utveckla den svenska yrkesutbild- ningen. Utredningen föreslår därför i det följande kapitlet att ett nationellt råd för yrkesutbildning inrättas, och att de nationella programrådens roll förtydligas och förstärks.

5.1De nationella programråden

De nationella programråden inrättades i samband med gymnasie- reformen 2011. Förslaget om ett nationellt råd för varje yrkespro- gram formulerades i Gymnasieutredningens betänkande som före- gick gymnasiereformen.4 Programråden förutsattes då få en opera-

2Prop. 2008/09:199.

31 kap. 8 § gymnasieförordningen (2010:2039).

4SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.

118

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

tiv roll och bestå av olika intressenter, branschföreträdare i form av arbetsgivare och fackliga organisationer samt eventuella statliga normgivande myndigheter på området. Gymnasieutredningen före- slog att Skolverket skulle få uppgiften att utse vilka som skulle ingå i programråden. Vikten av en bred representation och att ge av- nämarna tyngd i programrådens arbete framfördes. I den efter- följande propositionen gav regeringen Skolverket ansvaret för att inrätta programråd och sköta den administration som programråds- verksamheten kunde leda till.5

Regeringen förutsåg att programrådens uppdrag i första hand skulle vara att bistå Skolverket i arbetet med att utveckla och följa upp yrkesprogrammen. Utveckling av examensmål och uppgifter för gymnasiearbetet nämndes som exempel på sådana uppgifter. Regeringen menade också att programråden skulle få en viktig roll i att bidra till bättre matchning mellan utbildningsutbudet och arbetsmarknadens efterfrågan. Därigenom skulle ungdomars över- gång från yrkesutbildning till arbetsliv underlättas. Programråden förutsågs i det sammanhanget bidra med underlag till uppföljning- en av elevernas etablering på arbetsmarknaden. En annan angelägen uppgift för både de nationella och lokala programråden var att rådens arbete förväntades bidra till att minska den starka köns- uppdelningen mellan olika yrkesprogram i gymnasieskolan.

Redan innan riksdagen fattat beslut om de nya yrkesprogram- men i gymnasieskolan fick Skolverket i uppdrag att inleda arbetet med att inrätta nationella råd för de yrkesprogram som regeringen föreslagit.6 Enligt detta ursprungliga uppdrag ska de nationella pro- gramrådens funktion utgöra permanenta forum för dialog mellan Skolverket och avnämarna kring yrkesutbildningens kvalitet, inne- håll och utformning. Det övergripande syftet med rådens arbete är enligt uppdraget att göra utbildningssystemet mer flexibelt och ly- hört för avnämarnas behov och initiativ från skolans huvudmän. Detta för att förbättra överensstämmelsen mellan yrkesutbildning- ens innehåll och efterfrågan på arbetsmarknaden.

Efter att riksdagen beslutat om de nationella yrkesprogrammen inom den nya gymnasieskolan återkom regeringen i Skolverkets regleringsbrev med uppgifter för de nationella programrådens lång-

5Prop. 2008/09:199.

6Uppdrag till Statens skolverk angående nationella råd för yrkesprogrammen. U2009/5399/G.

119

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

siktiga arbete. Av regleringsbreven för 2010–2015 framgår att Skol- verket ska redovisa myndighetens samverkan med de nationella programråden för gymnasial yrkesutbildning. Redovisningen ska omfatta resultatet av analyser av följande områden: kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet, elevernas etablering på arbetsmarkna- den efter avslutad yrkesutbildning, utvecklingsbehov inom yrkes- utbildningen mot bakgrund av utvecklingen inom respektive yrkes- område och behov av utbildning inom nya områden. Skolverket ska, när det är möjligt, göra jämförelser mellan lärlingsutbildning och yrkesutbildning som huvudsakligen är skolförlagd.

Redovisningen av myndighetens arbete med de nationella pro- gramråden ska sedan 2014 göras i den samlade återrapporteringen avseende yrkesutbildningsområdet som myndigheten årligen lämnar till regeringen. Till detta kommer att de nationella programråden har skrivits in i ett flertal regeringsuppdrag som getts till Skolverket, antingen i myndighetens regleringsbrev eller i särskild ordning.

Skolverkets ansvar för de nationella programråden är inskrivet i myndighetens instruktion. Här står att ”myndigheten ska ansvara för de nationella råden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan.”7 Det finns också ett antal skrivningar i gymnasieförordningen där samråd mellan Skolverket och de nationella programråden slås fast. Före- skrifter om ämnesplaner för yrkesämnen i gymnasieskolan ska med- delas efter samråd med ett nationellt programråd.8 Berörda nationella programråd ska också höras innan Skolverket meddelar föreskrifter om programfördjupning för yrkesprogram i gymnasieskolan.9 Även vid ansökan om särskild variant eller riksrekrytering inom ett yrkes- program i gymnasieskolan ska berörda nationella programråd höras.10

I enlighet med uppdragen i regleringsbreven har Skolverket se- dan 2010 årligen redovisat arbetet med de nationella programråden och de uppdrag som är förknippade med dessa till regeringen.11 Myndigheten uppger i sina redovisningar att man ser positivt på samverkan och vill utveckla arbetet i de nationella programråden. De nationella programråden har utgjort ett stöd i myndighetens

78 § förordning (2011:555) med instruktion för Statens skolverk.

81 kap. 5 § gymnasieförordningen (2010:2039).

94 kap. 5 § gymnasieförordningen (2010:2039).

105 kap. 9 och 19 §§ gymnasieförordningen (2010:2039).

11Skolverkets redovisningar Dnr 61-2009:807; Dnr 61-2011:01013; Dnr 2011:1013; Dnr 2013:70; Dnr 2014:123.

120

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

arbete så som det var avsett. De branschorganisationer som är representerade i de nationella programråden är också positiva till rådens arbete. Enligt Skolverkets årliga redovisningar verkar det finnas en allmän uppfattning bland ledamöterna i de nationella programråden att det inflytande råden har över utbildningsinnehåll och lokala anpassningar av de olika programmen har fungerat bra. Utredningens egen erfarenhet är att ledamöterna rent allmänt ser det som positivt att de nationella programråden finns. De nationella programråden har gett ledamöterna möjligheter till information, utbyte av erfarenheter, insyn i Skolverkets verksamhet och möjlig- heter att framföra synpunkter och förslag.

Det finns dock ett antal utvecklingsområden som återkommer i Skolverkets återrapporteringar, externa utvärderingar och i den kartläggning som utredningen genomfört.

5.1.1Utredningens kartläggning av utvecklingsområden

Utredningen har identifierat ett antal utvecklingsområden för de nationella programråden. Den problembeskrivning som utredning- en presenterar nedan grundas i uppgifter från flera källor.

En viktig bakgrund utgörs av de förarbeten som legat till grund för inrättandet av de nationella programråden. Gymnasieutredningen, den efterföljande propositionen och regeringens uppdrag till Skol- verket att inrätta de nationella programråden beskriver det ur- sprungliga syftet med råden.12 Skolverket har årligen redovisat sitt arbete med de nationella programråden till regeringen.13 För 2014 redovisades arbetet inom ramen för den samlade redovisning av arbetet med yrkesutbildning som lämnades till regeringen.14

Skolverket har också låtit utvärdera den nationella programråds- verksamheten. Utvärderingen, genomförd av konsultföretaget Ram- böll under 2012, ger en bild av hur arbetet i råden dittills svarat mot det ursprungliga syftet och ger förslag på förbättringsområden.15

12SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola – högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan; Prop 2008/09:199; Uppdrag till Statens skolverk angående nationella råd för yrkesprogrammen. U2009/5399/G.

13Skolverkets redovisningar 2010–2013. Dnr 61-2009:807; Dnr 61-2011:01013; Dnr 2011:1013; Dnr 2013:70.

14Skolverket 2014. Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildningsområdet.

15Skolverket 2013. Redovisning av uppdrag om Skolverkets samverkan med de nationella pro- gramråden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Bilaga 1, Utvärdering av de nationella pro- gramrådens arbete.

121

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Protokoll från de nationella programrådens möten som publicerats på Skolverkets webbplats har bidragit med en bild av mötenas inne- håll och rutiner.

I syfte att få en aktuell lägesbeskrivning av programrådsverk- samheten genomförde utredningen två mindre enkätundersök- ningar. Den första enkäten var adresserad till partsorganisationer och yrkesnämnder i de olika branscher som är engagerade i gym- nasieskolans yrkesprogram.16 Denna enkät berörde huvudsakligen egna samverkansmodeller inom branscherna, men innehöll även frågor om de nationella programråden. Den andra enkäten riktades direkt till programrådsledamöterna med samma frågeställningar om verksamheten i programråden.

Syftet med enkäterna var att fånga kvalitativa aspekter från de sva- randes sida och därför tillämpades öppna frågeställningar. Den första frågan rörde huruvida det finns utmaningar inom respektive yrkes- program som skulle kunna avhjälpas med ökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Därefter uppmanades de svarande att beskriva styrkor och svagheter i det nuvarande programrådsarbetet samt redo- göra de viktigaste aspekterna att utveckla i det fortsatta arbetet.

Enkäterna kompletterades av en workshop i samband med Skol- verkets konferens om de nationella programrådens utveckling den 27 april 2015. På konferensen deltog ledamöter i de nationella pro- gramråden, branschföreträdare och andra aktörer med intresse av gymnasial yrkesutbildning. Yrkesprogramsutredningen fick möjlig- het att hålla en workshop med programrådsledamöterna om ut- vecklingen av arbetet i de nationella programråden. Under work- shopen fick ledamöterna reflektera över programrådsarbetet och deras egen roll inom råden. Frågeställningarna var delvis utformade utifrån de signaler som framkommit i enkätundersökningen.

Utredningen har även träffat de tjänstemän på Skolverket som ansvarar för de nationella programråden. Detta för att ge tjänste- männen möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter av att leda de nationella programrådens möten.

Utifrån dessa undersökningar har utredningen identifierat fem utvecklingsområden som presenteras nedan.

16 Se bilaga 7 för en lista över de organisationer som besvarat enkäten.

122

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

5.1.2De nationella programrådens formella roll är otydlig

Det finns fortfarande, fem år efter att de nationella programråden ursprungligen inrättades, en osäkerhet kring vilken formell ställ- ning råden har. Av Skolverkets redovisningar till regeringen och av protokollen från programrådens möten framkommer att leda- möterna i råden har återkommande funderingar över de nationella programrådens funktion och arbete. En frågeställning som funnits med under längre tid är de nationella programrådens befogenheter och ställning i relation till Skolverket som myndighet.

I den externa utvärdering av programrådsarbetet som Skolverket beställt av konsultföretaget Ramböll konstateras att de nationella programråden i huvudsak har haft en stödjande och rådgivande roll i relationen till Skolverket.17 Utvärderarnas bedömning är att det finns en förståelse för de givna förutsättningarna från båda parter. Utvärderarna kunde ändå identifiera en vilja hos ledamöterna att utvidga ramarna för vad som ryms inom det nuvarande uppdraget. Den tar sig uttryck i en önskan om ökad samverkan med både andra nationella programråd och de lokala programråden. De natio- nella programråden uppges även vilja ha en egen redovisning av arbetet som bilaga till Skolverkets redovisning till regeringen.

Av svaren på den enkät som utredningen skickat till ledamöter- na i de nationella programråden framgår att ledamöterna är med- vetna om den naturliga spänning som uppstår mellan Skolverkets roll som myndighet och branschrepresentanternas behov av in- flytande över de yrkesrelevanta delarna i utbildningen. Flera leda- möter ställer sig ändå frågande inför i vilken utsträckning som den rådgivning och den samverkan som ligger i uppdraget faktiskt på- verkar Skolverkets beslutsfattande i olika sakfrågor.

Av Skolverkets redovisningar till regeringen framgår att de nationella programrådens påverkansgrad i praktiken har varierat med de olika frågornas karaktär. Det finns även skillnader gällande när i beslutsprocessen som de nationella programråden involverats. Ibland har programrådens synpunkter varit en del av Skolverkets underlag, medan det vid andra tillfällen snarare rört sig om rådgiv- ning eller informationsinhämtning. På vissa områden har program-

17 Skolverket 2013. Redovisning av uppdrag om Skolverkets samverkan med de nationella pro- gramråden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Bilaga 1, Utvärdering av de nationella pro- gramrådens arbete.

123

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

råden involverats i mindre utsträckning. Detta gäller särskilt reger- ingsuppdrag som Skolverket ska genomföra på kort tid.

Skolverkets erfarenheter är enligt de redovisningar som gjorts att programrådsarbetet har börjat få en annan karaktär. Bland annat har antalet ärenden som programråden haft att behandla ökat. Detta har dels att göra med ett ökat antal uppdrag till Skolverket som utgår från samverkan med arbetslivet varför behovet av stöd från programråden ökat. Till det kommer att programråden själva har ökade ambitioner att påverka Skolverkets arbete. I vissa fall har Skolverket och ledamöterna olika förväntningar på programrådens funktion. Skolverket har behov av att stämma av konkreta utbild- ningsfrågor mot branschernas verklighet, medan branscherna i sin tur har ambitionen att använda programråden som kanal för att på- verka regeringen.

Utredningens samtal med de tjänstemän inom Skolverket som ansvarar för de nationella programråden visar att det även inom myndigheten finns en osäkerhet kring de nationella programrådens roll och funktion. Tjänstemännen beskriver en obalans mellan leda- möterna inom programråden, där ledamöter som representerar starka branschorganisationer är mer pådrivande och därmed kan få ett stort inflytande. Utredningen tolkar det som att tjänstemännen ser det som sin uppgift att balansera de olika branschorganisatio- nernas inflytande i programråden för att även de mindre aktörernas intressen ska kunna tillvaratas. Detta tyder på att det finns en otyd- lighet kring de enskilda ledamöternas utrymme inom råden.

5.1.3Ledamöterna sitter på personliga mandat

Vid inrättandet av de nationella programråden fastslog regeringen att råden ska vara sammansatta av en bred representation av branschföreträdare och företrädare för arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer inom de yrkesområden som programmen utbildar för.18 Avsikten var alltså att ledamöterna skulle företräda organisa- tioner. Det är så som ledamöterna betraktas utifrån, och så som de tycks betrakta sig själva. Trots detta har praktiska skäl gjort att ledamöterna i råden i dag formellt sett sitter på personliga mandat.

18 Uppdrag till Statens skolverk angående nationella råd för yrkesprogrammen. U2009/5399/G.

124

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Det ställs därmed inget formellt krav på att ledamöterna ska repre- sentera sin organisation, bransch eller myndighet. Utredningen konstaterar att ledamöternas formella roll i råden inte överensstäm- mer med deras syn på vilken roll de bär i praktiken, vilket medför en osäkerhet kring deras inflytande och ansvar.

Inför inrättandet av de nationella programråden gjorde Skol- verket en kartläggning av branschorganisationer som kunde antas ha beröringspunkter och intressen kopplade till de olika yrkespro- grammen. Kartläggningen hade två syften, dels att nå så många berörda som möjligt med inbjudan att nominera ledamöter till pro- gramråden och dels att få en tydligare bild av olika former av in- tresseorganisationer och hur dessa förhöll sig till varandra. Prin- cipen inför bemanningen av de nationella programråden kom att bli att det skulle finnas en ledamot för varje inriktning på yrkespro- grammen. Det innebar att varje programråd bestod av sex till åtta ledamöter.

Ledamöterna nominerades till programråden av både organisa- tioner och myndigheter. Då det är viktigt att ledamöterna har en bred kunskap om både program och yrkesområden fick den nomi- nerande organisationen motivera och beskriva den nominerades kompetensområden. I maj 2010 inrättades de tolv nationella pro- gramråden och bestod då av totalt 84 ledamöter utsedda bland de 128 nominerade personerna. Inför den nya mandatperioden 2013– 2016 nominerades cirka 130 personer från ett åttiotal olika organi- sationer, myndigheter och företag. Av dessa utsågs 89 ledamöter. Cirka två tredjedelar av ledamöterna kvarstod från den förra mandat- perioden. Förändringar i sammansättningen av ledamöter genom- fördes i elva av de tolv nationella programråden.

Trots att ledamöterna nomineras av organisationer utses leda- möterna på personliga mandat av Skolverket. Skolverket menar, en- ligt Rambölls utvärdering från 2013, att de personliga mandaten är viktiga för kontinuiteten och ökad effektivitet.19 Programråden blir mindre byråkratiska och trögrörliga om behovet av förankring i den egna organisationen inte är lika stort. Fördelen med personliga man- dat är att det gör programrådsverksamheten lättare att hantera. Mot

19 Skolverket 2013. Redovisning av uppdrag om Skolverkets samverkan med de nationella pro- gramråden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Bilaga 1, Utvärdering av de nationella pro- gramrådens arbete.

125

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

det står att rådens strategiska uppdrag förutsätter att ledamöterna kan företräda ett yrkesområde som det aktuella yrkesprogrammet utbildar mot. Dessutom är uppfattningen bland de organisations- nominerade ledamöterna att de faktiskt företräder sina respektive organisationer i de nationella programråden.

5.1.4De nationella programråden har begränsade möjligheter till egna initiativ

Av Skolverkets redovisningar till regeringen framgår att ledamöter- na i de nationella programråden har önskemål om större inflytande över programrådens dagordning och prioritering av de frågor som ska diskuteras. Även i Rambölls utvärdering av programrådsverk- samheten uttrycker ledamöterna önskemål om inflytande över vilka frågor som tas upp och deras karaktär.20 Fördelningen mellan infor- mations- och diskussionsfrågor upplevs som alltför fokuserad på information. Några ledamöter upplever enligt utredningens enkät att de kommer in för sent i processer där det är tänkt att de ska bidra och av den anledningen går miste om möjlighet till påverkan.

Skolverkets tjänstemän menar i kontakt med utredningen att ledamöterna kan påverka vilka frågor som ska tas upp inom de giv- na ramar som i dag gäller för programråden. En stor del av rådens arbete styrs dock av regleringar och regeringsuppdrag. För en del ärenden är det reglerat att programråden ska höras, såsom inför be- slut om särskilda varianter, riksrekryterande utbildningar och stats- bidrag för kompetensutveckling av yrkeslärare.21 I många regerings- uppdrag om yrkesutbildning som ges till Skolverket har också samråd med de nationella programråden skrivits in som ett krav. I Skolverkets redovisning av arbetet med de nationella programråden såväl som i Rambölls utvärdering konstateras att arbetet i råden i stor utsträckning styrts av en mängd olika regeringsuppdrag på yrkesutbildningsområdet.22 Många gånger har arbetet enligt reger-

20Skolverket 2013. Redovisning av uppdrag om Skolverkets samverkan med de nationella pro- gramråden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Bilaga 1, Utvärdering av de nationella pro- gramrådens arbete.

215 kap. 9 och 19 §§ gymnasieförordningen (2010:2039) och 3 § andra stycket förordningen (2012:144) om statsbidrag för kompetensutveckling av lärare i yrkesämnen.

22Skolverket 2013. Redovisning av uppdrag om Skolverkets samverkan med de nationella pro- gramråden för yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Bilaga 1, Utvärdering av de nationella pro- gramrådens arbete.

126

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

ingsuppdragen bedrivits skyndsamt med begränsad handläggnings- tid. Det har inneburit att det inte funnits något större utrymme för programråden att påverka arbetet eller att själva att ta egna initiativ. För att utvidga inflytandet skulle regeringen enligt Skolverket behöva se över sin styrning av de nationella programråden.

Ett annat hinder för att ta egna initiativ är bristen på resurser för utvecklings- och beredningsarbete. I protokoll från möten i pro- gramråden syns ofta önskemål om mer uppgifter och statistik att använda i utvecklingsarbetet. I svaren på utredningens enkäter efterfrågas strukturerade underlag som utgångspunkt för program- rådens arbete och återkoppling av programrådens egna initiativ. I enkätsvaren efterfrågas även ökade resurser, exempelvis i form av en kanslifunktion för de nationella programråden.

5.1.5De nationella programråden har olika förutsättningar

I svaren på den enkät utredningen skickat ut till ledamöterna i de nationella programråden finns många kommentarer om svagheter i arbetsprocesser och rutiner. Det kan handla om hur möten för- bereds och hur dagordningar utformas, om hur önskemål och syn- punkter tas om hand och hur de följs upp inom myndigheten. Olik- heter mellan råden i arbetssätt och utrymme för inflytande lyfts också som en svaghet.

Tjänstemän från Skolverkets gymnasieenhet leder och proto- kollför de nationella programrådens möten. Enkätsvaren från pro- gramrådsledamöter som utredningen fått in tyder på att rutinerna för arbetet i råden varierar beroende på vilken tjänsteman som an- svarar för det nationella programrådet. Arbetsmetoderna framstår som relativt personbundna, vilket innebär olika förutsättningar för de nationella programrådens arbete och för deras möjligheter att få gehör för sina synpunkter inom Skolverket.

Rådens arbete har olika karaktär eftersom yrkesprogrammen har olika struktur och utvecklingsbehov. Arbetet inom de nationella programråden präglas också självklart av de personer som medver- kar, och relationerna mellan dem. Det understryker samtidigt be- hovet av tydliga ramar och likvärdiga förutsättningar för de natio- nella programrådens arbete.

127

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

5.1.6De nationella programråden saknar möjlighet att lyfta övergripande frågor till en högre organisatorisk nivå

De nationella programråden har ofta behov av att diskutera frågor som ligger utanför Skolverkets verksamhetsområden. Frågor som helt eller delvis berör andra myndigheters ansvarsområden, såsom Skolinspektionens tillsynsarbete, behörighetsregler inom yrkeshög- skolan eller Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar är dock svåra att hantera inom ramen för de nationella programråden. Det händer därför att den ansvariga tjänstemannen bjuder in repre- sentanter för andra myndigheter till de nationella programrådens sammanträden. Detta sker dock inte systematiskt eller i alla pro- gramråd, utan styrs av behov och intresse.

Skolverkets tjänstemän menar att ledamöter ofta tar upp frågor av mer politisk karaktär, vilket begränsar utrymmet för löpande ut- vecklingsfrågor. Skolverket och branschorganisationerna har delvis olika förväntningar på de nationella programrådens funktion. Skol- verket har behov av att stämma av konkreta utbildningsfrågor med branschrepresentanterna. Branschrepresentanterna har i sin tur am- bitionen att använda de nationella programråden som en kanal för att påverka den generella utbildningspolitiken.

Frustration över bristen på forum för att diskutera myndighets- övergripande yrkesutbildningsfrågor syns i svaren på utredningens enkät till programrådsledamöterna. En idé om att de nationella programråden borde ligga direkt under Utbildningsdepartementet framförs i enkätsvaren. Denna idé har utredningen även stött på i tidigare diskussioner med branschrepresentanter.

Mot bakgrund av de utvecklingsområden som presenterats ovan lägger utredningen ett antal förslag för att förtydliga och förstärka de nationella programrådens roll. Förslagen presenteras i avsnitt 5.3. I utformningen av dessa förbättringsförslag har utredningen inspirerats av den norska modellen för samverkan mellan myndig- heter och arbetsmarknadens parter. Den norska modellen beskrivs närmare i bilaga 6.

128

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

5.2De lokala programråden

Lokal samverkan mellan gymnasieskolan och den lokala arbets- marknaden är en viktig förutsättning för kvalitet i gymnasial yrkes- utbildning. I samband med gymnasiereformen 2011 infördes därför reglering om lokala programråd. Enligt gymnasieförordningen ska det för yrkesprogrammen i gymnasieskolan finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.23

Lokala programråd föreslogs av Gymnasieutredningen.24 Utreda- ren ansåg att det fanns för stora variationer i landet avseende sam- verkan mellan skola och arbetsmarknad. Avsaknaden av regelverk som stimulerade till den typen av samverkan ansågs vara en bidra- gande orsak. Obligatoriska lokala programråd sågs som en viktig förutsättning för att stärka samverkan mellan skola och arbets- marknad på lokal nivå, och därmed kvaliteten i utbildningen. Gym- nasieutredningen föreslog att ett lokalt programråd skulle kunna organiseras gemensamt för flera yrkesprogram eller ett för vardera aktuellt program. Rådet föreslogs också kunna omfatta yrkes- utbildning vid en gymnasieskola eller vid flera gymnasieskolor i form av regional samverkan.

I den efterföljande propositionen gjordes bedömningen att lokala programråd skulle bli obligatoriska.25 Regeringen ville inte närmare reglera den lokala samverkan, då man ansåg att behov och förutsättningar för samverkan varierade mellan olika kommuner. Däremot angavs i propositionen exempel på de lokala program- rådens uppgifter, såsom att bistå huvudmannen i frågor kring det arbetsplatsförlagda lärandet och att medverka vid utformning och bedömning av gymnasiearbeten i samband med yrkesexamen.

Samråd med det lokala programrådet krävs enligt gymnasie- förordningen i de fall arbetsplatsförlagt lärande måste bytas ut mot motsvarande utbildning förlagd till skolan, samt vid ansökan om att få anordna ett gymnasialt yrkesprogram som särskild variant.26

De lokala programrådens utveckling, roll och uppgifter är åter- kommande frågor i Skolverkets redovisningar av arbetet med de nationella programråden. Alla nationella programråd verkar överens

231 kap. 8 § gymnasieförordningen (2010:2039).

24SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.

25Prop. 2008/09:199, s. 48.

264 kap. 13 § och 5 kap. 6 § gymnasieförordningen (2010:2039).

129

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

om att det finns ett behov av tydligare riktlinjer för sammansätt- ningen och arbetet i de lokala programråden. De nationella pro- gramråden efterfrågar också bättre uppföljning och bättre kontakter mellan den nationella och lokala programrådsnivån. Detta framgår också i de av utredningen genomförda enkäterna till ledamöterna i de nationella programråden.

5.2.1Enkätundersökning om lokala programråd

Det finns i dag inga samlade uppgifter om förekomsten av lokala programråd. Det finns heller inte någon samlad bild av hur råden är sammansatta eller hur de arbetar. Utredningen har därför genom- fört en enkätundersökning för att få en bild av hur de lokala pro- gramråden fungerar i landet. Enkäten skickades ut till gymnasie- skolor med frågor om lokala programråd finns för de yrkesprogram som skolans erbjuder. Enkäten innehöll också följdfrågor om vilka aktörer som deltar i de lokala programråden, och en uppmaning att skicka in protokoll från rådens möten.

Urvalet baserades på en adresslista till alla gymnasieskolor i lan- det. Sex län valdes ut för att ge en geografisk spridning. Dessa var Västra Götalands, Jönköpings, Västmanlands, Värmlands, Gävle- borgs samt Västernorrlands län. Tidigt upptäcktes några metod- ologiska bekymmer. Utifrån uppgifterna i adresslistan gick det inte att identifiera vilka skolor som erbjöd yrkesprogram, högskole- förberedande program, eller både och. I ett första skede togs de skolor bort där det var uppenbart att skolorna inte bedrev något yrkesprogram. En fullständig genomgång av listan har dock inte varit möjlig att genomföra på grund av resursbrist. För att till viss del kompensera brister i underlaget ombads respondenterna att uppge om de inte bedrev något yrkesprogram.

Många av kontaktuppgifterna baserades på generella ingångar i form av expeditioner på skolor eller förvaltningar. I några fall där svar verkade utebli skickades i stället enkäten direkt till rektorer vilket förbättrade svarsfrekvensen. Totalt skickades enkäter ut till 228 skolor bestående av 400 skolenheter.27 75 skolor svarade på en-

27 På varje skola kan finnas flera skolenheter. Dessa baserar sig ofta på enskilda eller grupper av program under ledning av en rektor eller biträdande rektor.

130

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

käten, vilket innebär en svarsfrekvens på 32,9 procent.28 Detta är dock inte rättvisande för den faktiska svarsfrekvensen. Som tidigare nämnts finns det med stor sannolikhet skolor i underlaget som endast har högskoleförberedande program och av det skälet inte ska utgöra underlag i redovisningen av bortfall. Av de svarande skolorna hade 28 procent fristående huvudman och 72 procent kommunal huvudman. Detta motsvarar den faktiska fördelningen väl.

Skolorna fick uppge om de hade lokala programråd eller om de hade alternativ till lokala programråd i form av egna nätverk. Av de svarande skolorna framgick att det fanns totalt 195 lokala program- råd, 38 yrkesprogram där samverkan mellan skola och arbetsliv hanterades på annat sätt än i form av ett lokalt programråd, samt 29 yrkesprogram som saknade lokala programråd. En vanlig mötes- frekvens visade sig vara två till fyra möten per år.

De enkätsvar utredningen fått in är ojämnt fördelade mellan de tolv yrkesprogrammen. Utredningen har exempelvis fått in ett större antal svar från gymnasieskolor som erbjuder el- och energi- programmet, men bara enstaka svar från gymnasieskolor som er- bjuder hotell- och turismprogrammet. I viss mån avspeglar detta den faktiska andelen skolor som erbjuder dessa yrkesprogram. Men den stora skillnaden skulle också kunna bero på att flera av de gymnasieskolor som inte svarat saknar lokala programråd.

Uteblivna svar kan bero på att skolorna, vars svar inte var anonymiserade i undersökningen, inte har velat redovisa brister i en verksamhet som är förordningsreglerad. Detta skulle i så fall inne- bära att relationen mellan de som har och inte har lokala program- råd kan se ut på ett väsentligt annat sätt än i denna redovisning.

Svaren på utredningens enkätundersökning kan ändå anses in- dikera att det förekommer lokala programråd på många skolor.

28 Totalt inkom 88 svar varav 9 skolor uppgav att de inte hade något yrkesprogram. De skolorna finns av det skälet inte med i redovisningen. Det visade sig också att svar från fler skolenheter inom samma skola utgjordes av 4 svar av de 79 svar som kommit in.

131

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Vård och omsorg

 

 

 

20

 

 

 

4 1

 

VVS och fastighet

 

 

10

2 2

 

 

 

Restaurang och livsmedel

 

 

9

0 3

 

 

 

 

 

 

 

Naturbruk

6

3

2

 

 

 

 

 

Industritekniska

 

 

 

22

 

 

9

1

Hotell och turism

4 0

 

 

 

 

 

 

 

 

Hantverk

 

 

15

 

 

 

2 5

 

Handels och administration

 

 

12

 

3

7

 

Fordons och transport

 

 

 

 

27

6 0

 

 

El och energi

 

 

 

 

27

4

4

Bygg och anläggning

 

 

 

 

25

 

5

2

 

Barn och fritid

 

 

18

 

 

 

02

 

 

 

Programråd

 

 

Alternativ

 

 

Har ej programråd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Egen enkätundersökning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av enkätsvaren framgår att de svarande skolorna i hög utsträckning har lokala programråd för de mansdominerade yrkesprogrammen med väletablerade partsgemensamma branschorganisationer, exem- pelvis bygg- och anläggningsprogrammet. En förklaring till detta kan vara att väl organiserade branscher har en bättre möjlighet att vara närvarande på lokal nivå, och därför har lättare att hitta lokala representanter till skolornas lokala programråd.

Av svaren från skolor som erbjuder handels- och administra- tionsprogrammet framgår att drygt en tredjedel av de svarande skolorna saknar lokala programråd för detta yrkesprogram. Drygt en femtedel av skolorna med hantverksprogrammet respektive en fjärdedel av skolorna med restaurang- och livsmedelsprogrammet saknar ett lokalt programråd för dessa yrkesprogram.

Det fanns i enkäten möjlighet att uppge annan samverkan mel- lan skola och arbetsliv exemplifierat med eget nätverk som svars- alternativ. Cirka en fjärdedel av skolorna som erbjöd det industri-

132

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

tekniska programmet eller naturbruksprogrammet hade alternativ till lokala programråd.

Det finns i dag ingen reglering av vilka som bör ingå i ett lokalt programråd. För att få en bild av sammansättningen i de existeran- de lokala programråden ställde utredningen en följdfråga om vilka som deltar på möten med de inrapporterade lokala programråden.

I alla de lokala programråd som omfattas av undersökningen finns rektor och yrkeslärare representerade. Branschföreträdare och företagare finns representerade i de flesta programråden, liksom fackliga representanter och elever. Vissa skolor anger även att andra typer av aktörer finns representerade i de lokala programråden, ex- empelvis representanter från Arbetsförmedlingen och från univer- sitet eller högskolor.

Annan

 

22

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Politiker

 

 

41

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Studie-yrkesvägledare

 

 

48

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elev

 

 

 

 

72

 

 

 

 

 

 

 

Rektor, bitr.

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

Yrkeslärare

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

Facklig representant

 

 

 

 

74

 

 

 

 

 

 

 

Handledare

 

 

 

59

 

 

 

 

 

 

 

 

Företagare

 

 

 

 

 

93

 

 

 

 

 

 

Branschföreträdare

 

 

 

 

 

92

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Procent

Källa: Egen enkätundersökning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

133

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Studie- och yrkesvägledare är representerade i nästan hälften av programråden. 22 procent har uppgivit att man har andra deltagare än de som var givna i enkäten. Representanter från Arbetsförmed- lingen är relativt vanligt förekommande bland dessa deltagare. Från skolans egen organisation nämns representanter för gymnasie- särskolan och APL-samordnare. Utredningen drar slutsatsen att deltagarna i de lokala programråden varierar efter lokala förutsätt- ningar och behov.

Skolinspektionen fann i en kvalitetsgranskning av gymnasial lärlingsutbildning att de gymnasieskolor som granskades genom- gående hade inrättat lokala programråd för samverkan med arbets- livet.29 Men de lokala programråden hade enligt myndigheten kunnat spela en betydligt viktigare roll om företag och de olika branscherna varit mer delaktiga i processen. Det förekom i myn- dighetens granskning flera lokala programråd som fanns på pappret men egentligen saknade förutsättningar att fungera.

För att få en bild av den verksamhet som pågår inom råden upp- muntrade utredningen de gymnasieskolor som deltog i enkätunder- sökningen att skicka in protokoll från möten i de lokala program- råden. De protokoll från möten i lokala programråd som utred- ningen tagit del av visar att verksamheten i flera fall är både väl organiserad och dokumenterad. På många gymnasieskolor fyller de lokala programråden en viktig funktion för tillgång till och kvalitet i det arbetsplatsförlagda lärandet. Genom det lokala programrådet planerar skolan och arbetsplatserna innehåll och förläggning av elevernas arbetsplatsförlagda lärande.

De lokala programråden används också för att planera gemen- samma rekryteringsinsatser för att få elever i grundskolan intresse- rade av att välja det aktuella yrkesprogrammet. I protokollen finns också exempel på diskussioner om hur skolans utbud av program- fördjupningskurser och yrkesutgångar kan anpassas till de lokala arbetsmarknadsbehoven. Handledarutbildning samt utformning och bedömning av gymnasiearbetet är andra områden som diskuteras.

29 Skolinspektionen 2013. Gymnasial lärlingsutbildning – En kvalitetsgranskning av gymnasial lärlingsutbildning. I studien ingick 35 gymnasieskolor som erbjöd lärlingsutbildning inom bygg- och anläggningsprogrammet, fordons- och transportprogrammet, handels- och admi- nistrationsprogrammet samt vård och omsorgsprogrammet.

134

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

5.3Utredningens förslag till en stärkt struktur för samverkan

Mot bakgrund av de utmaningar som beskrivs i kapitlet bedömer utredningen att strukturen för samverkan mellan arbetsmarknaden och utbildningssystemet behöver stärkas. I figur 5.3 beskrivs den föreslagna strukturen schematiskt. I resterande del av kapitlet be- skrivs förslagen i detalj.

Källa: Egen bearbetning.

135

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

5.3.1Ett nationellt råd för yrkesutbildning ska inrättas

Utredningens förslag: Inom Skolverket ska det inrättas ett nationellt råd för yrkesutbildning som ett forum för samråd mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. Rådet ska samråda kring strategiska frågor om utveckling av yrkesutbild- ning och andra kompetensförsörjningsåtgärder som är relevanta för den långsiktiga nationella kompetensförsörjningen. Rådet ska även utgöra ett rådgivande organ till regeringen och ansva- riga myndigheter.

Skolverket ska ansvara för det nationella rådet för yrkes- utbildning. Ledamöterna till det nationella rådet för yrkesutbild- ning utses av regeringen för en period om tre år.

I Sverige saknas i dag en nationell institutionell nivå för samverkan mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden kring yrkes- utbildning. Sådan samverkan är vanlig i många andra länder, där den ofta vilar på en lång tradition av gemensamt ansvarstagande för yrkesutbildningens kvalitet.

Behovet av en övergripande, strategisk nivå med långsiktigt per- spektiv har påpekats av tidigare utredningar om gymnasieskolan, närmast Gymnasieutredningen och Nationella lärlingskommittén.30 Utredningen anser att detta behov kvarstår, och att det nu är läge att ta nästa steg för att främja samverkan mellan utbildningssyste- met och arbetsmarknadens parter. Utredningen föreslår därför ett övergripande nationellt råd för yrkesutbildning under ledning av Skolverket. Rådet ska utgöra ett efterfrågat forum för att diskutera den nationella kompetensförsörjningen över gränser mellan skol- former, myndigheter och politikområden.

30 SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola; SOU 2011:72. Gymnasial lärlingsutbildning – med fokus på kvalitet!

136

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

De nationella programråden kompletteras med en övergripande nivå för samverkan

Ett övergripande råd för yrkesutbildning kan avlasta de nationella programråden från de mer strategiska och politiska frågorna som de nationella programråden inte har inflytande över, och som i dag begränsar utrymmet för löpande utvecklingsfrågor. Sådana frågor behöver kunna behandlas på en högre organisatorisk nivå dit de nationella programråden ska kunna lyfta frågor som är för stora för det egna rådets arbete.

De nationella programråden behandlar visserligen också vissa strategiska frågor, såsom arbetsmarknadsetablering och utbild- ningar mot nya yrkesområden, men inom ramen för respektive yrkesprogram inom gymnasieskolan. Ett övergripande råd skulle tydliggöra detta syfte för de nationella programråden. Det skulle minska frustrationen hos de ledamöter som ser behov av att disku- tera frågor som gränsar till andra skolformer eller politikområden, och som i dag inte har ett lämpligt forum för detta.

Ett forum för diskussioner om den långsiktiga nationella kompetensförsörjningen

Bland många branschrepresentanter som utredningen haft kontakt med efterfrågas en övergripande struktur som kan täcka fler utbild- ningsområden och öka samverkan mellan myndigheter. Det efter- frågas ett forum för en samlad diskussion om de olika vägar in i yrkeslivet som omfattas av gymnasieskolans yrkesprogram, yrkes- utbildning för vuxna på gymnasial nivå, yrkeshögskolan och Arbets- förmedlingens arbetsmarknadsutbildningar. För de branschrepre- sentanter som är engagerade i yrkesutbildningen ses alla dessa delar av utbildningssystemet som viktiga förutsättningar för branschens kompetensförsörjning, vilket gör att de behöver kunna diskuteras som en helhet.

Utredningen ser även ett behov av mer utvecklade strukturer för samverkan mellan olika offentliga aktörer kring yrkesutbildning och andra former av kompetensförsörjning. Kompetensförsörjning berör andra politikområden utöver utbildningspolitik, såsom arbets- marknadspolitik och näringspolitik. Myndigheter och departement inom dessa politikområden behöver kunna mötas för strategiska

137

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

diskussioner. De bör därför också vara representerade i ett natio- nellt råd för yrkesutbildning.

Utredningen anser att det nationella rådet för yrkesutbildning bör ha relativt fria ramar, och föreslår därför ingen detaljerad regler- ing av rådets uppdrag. Rådet ska kunna sätta sin egen dagordning utifrån ledamöternas initiativ. Utredningen ser dock ett antal om- råden som kan bli föremål för rådets diskussioner:

Gränsdragningar mellan olika skolformer och olika vägar in på arbetsmarknaden. Ett exempel är gränsen mellan gymnasieskolans nationella yrkesprogram och yrkeshögskolans eftergymnasiala yrkesutbildningar. Ett annat exempel är hur Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar och den yrkesinriktade kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå kan komplettera varandra.

Frågor som rör utveckling av gymnasieskolans nationella yrkes- program. Ett exempel är diskussioner om nya yrkesområden och hur dessa kan beredas plats inom gymnasieskolan. Det kan också handla om programöverskridande yrkesområden som har bäring på ett antal olika nationella yrkesprogram. Ett exempel på ett sådant yrkesområde är automation som ingår i el- och energi- programmet, industritekniska programmet, VVS- och fastighets- programmet samt restaurang- och livsmedelsprogrammet.

Frågor som rör tillämpning av den nationella referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (NQF).

Frågor som rör olika arbetsmarknadspolitiska insatser med yrkesutbildningsinnehåll och hur dessa insatser förhåller sig till varandra.

Frågor om jämställdhet och likabehandling för att minska den starka könsuppdelningen mellan yrkesutbildningar.

Resultat av nya undersökningar och statistik, såsom Skolverkets statistik över antagning till gymnasieskolans yrkesprogram och Arbetsförmedlingens prognoser för arbetsmarknadens utveck- ling.

138

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Rådets sammansättning

Det nationella rådet för yrkesutbildning bör bestå av representan- ter från arbetsmarknadens parter, myndigheter och departement. Respektive organisation nominerar en kandidat som formellt utses av regeringen. Representanter från departement bör vara adjunge- rade. Utredningen föreslår följande representation:

Rådets relation till de nationella programråden kommer att behöva tydliggöras närmare. Hur en sådan relation ska utformas bör be- stämmas i de regleringar eller riktlinjer som utredningen föreslår ska utvecklas i dialog mellan Skolverket och de nationella program- rådens ledamöter. Utgångspunkten bör vara att det nationella rådet arbetar med övergripande, strategiska och systemförbättrande frå- gor som rör yrkesutbildningsområdet, oavsett skolform. De natio- nella programråden förutses arbeta både operativt och strategiskt men inom ramarna för respektive yrkesområde som yrkesprogram- met utbildar mot.

139

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Tidigare förslag om ett nationellt råd för yrkesutbildning

I Gymnasieutredningens betänkande föreslogs att ett nationellt råd för utveckling av gymnasieskolan skulle inrättas.31 Rådet skulle vara knutet till Skolverket och vara rådgivande i strategiska utvecklings- frågor och också ha initiativrätt. En funktion för det nationella rådet för utbildning var att ta emot de nationella programrådens beredningsarbete för att sedan i sin rådgivande funktion yttra sig till Skolverket.

I den efterföljande propositionen fanns inte förslaget om ett nationellt råd för utbildning med.32 Regeringen menade att för- slaget skulle innebära en otydlig styrning och oklar rollfördelning om ett råd inom myndigheten lett av generaldirektören skulle yttra sig över myndighetens förslag och rapporter. Det ansågs även för byråkratiskt och kostsamt, och samverkan med arbetslivet fick i stäl- let bli en del av Skolverkets reguljära arbete. Utredningen menar att detta nu har prövats, men inte visat sig fylla behovet av en över- gripande strategisk diskussion om yrkesutbildning.

Behovet av en mer strategisk nivå har även uppmärksammats i andra sammanhang. Den nationella lärlingskommittén pekade på behovet av ett mer övergripande, strategiskt organ.33 I kommitténs slutbetänkande föreslogs att ett nationellt råd för kvalitetssäkring av yrkesutbildningen skulle inrättas i samband med att lärlings- kommittén avvecklades.

Liknande tankar fanns också i den departementsutredning inom Utbildningsdepartementet som 2013 arbetade med arbetsplats- förlagt lärande i gymnasie- och gymnasiesärskolan.34 Departements- utredningen såg ett behov av en nationell delegation med uppdrag att verka myndighetsövergripande för all yrkesutbildning. Förutom att stödja implementeringen av gymnasiereformen från 2011 tänkte man sig att en sådan delegation skulle utveckla en nationell strategi för all yrkesutbildning där principiella och strukturella frågor skulle kunna diskuteras över departements- och myndighetsgränser.

31SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola. s. 328.

32Prop. 2008/09:199. Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan.

33SOU 2011:72. Gymnasial lärlingsutbildning – med fokus på kvalitet!

34Utbildningsdepartementet (2014). Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagt lärande inom gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

140

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

5.3.2De nationella programrådens funktion inom Skolverket ska förtydligas

Utredningens förslag: De nationella programrådens funktion ska förtydligas och regleringen ska samlas i en förordning.

Av regleringen ska framgå följande:

1.De nationella programråden ska utgöra rådgivande organ inom Statens skolverk och bistå Skolverket i arbetet med att ut- veckla yrkesutbildningen i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild ut- bildning för vuxna på gymnasial nivå.

2.Det ska finnas ett nationellt programråd för varje natio- nellt yrkesprogram som finns i gymnasieskolan. Yrkesutbild- ningen inom gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå fördelas på lämpligt programråd.

3.Statens skolverk beslutar, efter att ha hört det nationella rådet för yrkesutbildning, vilka branschorganisationer som ska vara representerade med ledamöter i det nationella programrådet. Ledamöterna ska företräda yrkesområden som det nationella yrkesprogrammet utbildar till. Skolverket får även utse leda- möter som representerar yrkesområden som saknar bransch- organisation. Ledamöterna utses för en period om tre år. Branschorganisationen utser en ledamot att företräda organisa- tionen i rådet och ersättare. En ordförande och en vice ord- förande, som utses av ledamöterna, ska leda rådets arbete.

4.De nationella programråden ska särskilt bistå Statens skol- verk i analyser av följande områden: a) utvecklingsbehovet inom yrkesutbildningen mot bakgrund av utvecklingen inom yrkes-

områdena och behovet av utbildning inom nya områden, b) elevernas etablering på arbetsmarknaden efter avslutad yrkes- utbildning, och c) kvaliteten i det arbetsförlagda lärandet.

5.I regleringen ska hänvisningar göras till bestämmelser i andra författningar som reglerar programrådens roll.

6.Skolverket ska i samråd med de nationella programrådens ledamöter utarbeta riktlinjer för hur arbetet i råden ska bedrivas. Riktlinjerna ska även förtydliga hur rådens rekommendationer ska hanteras inom Skolverket.

141

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Utredningens bedömning: För att programrådens operativa arbete ska underlättas och utgöra en integrerad del av Skol- verkets verksamhet bör myndigheten se över sin organisation och överväga om ett kansli för det nationella rådet för yrkes- utbildning och de nationella programråden bör inrättas inom myndigheten.

Utredningen har fått i uppdrag att analysera förutsättningarna för att förstärka de nationella programrådens roll i utvecklingen av den gymnasiala yrkesutbildningen. Det är utredningens slutsats att Skolverket såväl som ledamöterna i de nationella programråden be- höver långsiktiga förutsättningar för att en samsyn kring de natio- nella programrådens roll och arbetssätt ska kunna nås.

Yrkesutbildning är en samproduktion mellan utbildningssyste- met och arbetslivet, och de nationella programråden är ett sätt att institutionalisera detta gemensamma ansvar. Utredningens för- hoppning är att den stärkta struktur för samverkan som föreslås i kapitlet kommer tydliggöra det gemensamma uppdraget och leda till ett mer konstruktivt arbete.

En del arbete kvarstår fortfarande med att utarbeta konkreta riktlinjer och rutiner för arbetet inom de nationella programråden samt deras relation till det föreslagna nationella rådet för yrkes- utbildning. Dessa detaljer anser utredningen bör utarbetas gemen- samt mellan Skolverket och ledamöterna i de nationella program- råden.

Råden ska ha tydliga och långsiktiga förutsättningar

Det är utredningens uppfattning att de nationella programråden till stor del fungerar väl som forum för samverkan. Men samverkan genom de nationella programråden skulle främjas av ett tydligare och mer långsiktigt ramverk som understryker de nationella pro- gramrådens betydelse för Skolverkets löpande arbete.

Regleringen av de nationella programråden har inte bara Skol- verket som målgrupp. Det är minst lika viktigt att de bransch- organisationer som nominerar representanter till råden har möjlig- het att få en tydlig bild av rådens roll. Utredningen föreslår därför

142

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

att de nationella programrådens uppdrag ska tydliggöras och regle- ras i en ny förordning.

Det årliga redovisningskrav för Skolverkets arbete med de natio- nella programråden som sedan 2010 upprepats i myndighetens regleringsbrev ska i stället regleras i den nya förordningen. I för- ordningen ska också finnas en hänvisning till de uppgifter som de nationella programråden har enligt gymnasieförordningen och andra förordningar.

Skolverket konstaterar i den senaste redovisningen av arbetet med de nationella programråden att programrådens inflytande i stort sett är begränsat till att vara rådgivande i Skolverkets uppdrag från regeringen.35 Detta får bland annat konsekvensen att råden ofta kommer in sent i beslutsprocesser, vilket leder till att leda- möterna inte upplever sig ha reellt inflytande över myndighetens arbete. Till viss del beror detta på regeringens generella styrning av Skolverket, vilken präglas av många kortare regeringsuppdrag. En bidragande faktor är att de nationella programråden i dag bara arbe- tar under sittande möte, och i princip inte existerar mellan mötena.

För att stärka de nationella programrådens roll för samverkan mellan arbetsmarknaden och utbildningssystemet behöver reger- ingens styrning bli mindre inriktad på avstämning av enskilda re- geringsuppdrag och mer tydlig med att de nationella programråden ska vara en långsiktig del av Skolverkets löpande utvecklingsarbete. Skolverket måste å sin sida betrakta de nationella programråden som något mer än en grupp rådgivare som kallas in vid några tillfäl- len per år för att lämna synpunkter på givna frågeställningar.

Ledamöterna ska väljas på organisationsmandat

Utredningen föreslår att Skolverket, efter att ha hört det nationella rådet för yrkesutbildning, ska utse de branschorganisationer som ska vara representerade i de nationella programråden. Dessa kan vara nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, parts- gemensamma branschorganisationer, eller andra intresseorganisa- tioner med relevans för programmens yrkesområden. Dessa organi-

35 Skolverket 2014. Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildningsområdet, s. 5.

143

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

sationer ska i sin tur nominera en representant som Skolverket utser till ledamot i det aktuella nationella programrådet.

Eftersom alla yrkesområden som gymnasieskolan utbildar mot inte har välorganiserade branschorganisationer ska Skolverket också ha möjlighet att utse ytterligare, kompletterande ledamöter för att täcka in dessa yrkesområden. Detta gäller även representanter för myndigheter som kan vara relevanta för det specifika yrkespro- grammet. Förändringen av ledamöternas mandat bör införas inför de nationella programrådens nästa mandatperiod som börjar 1 juli 2016.

Karaktären på de frågor som behandlas i de nationella program- råden är både operativa och strategiska. Operativa frågor är exem- pelvis utvecklingen av gymnasiearbetet eller handledarutbildningen. Strategiska frågor är exempelvis utveckling av utbildningsutbud och innehåll, behovsanalys av utbildning inom nya yrkesområden och analys av arbetsmarknadsbehoven. Skolverket har hittills låtit organisationer nominera ledamöter, men formellt tillsatt dem på personliga mandat. Det personliga mandatet bygger på individernas egna kunskaper och erfarenheter, vilket kan vara passande för mer operativa uppdrag. För strategiska frågor krävs dock att leda- möterna kan representera ett yrkesområde på arbetsmarknaden, och därmed ansvara för att bidra med välförankrade underlag till Skolverkets utvecklingsarbete.

Utredningens erfarenhet är att de flesta av ledamöterna i de nationella programråden i praktiken ser sig som företrädare för en branschorganisation. Med det bär ledamöterna i praktiken med sig ett bredare mandat än vad som ryms i det nuvarande personliga mandatet. I dag är det dock svårt för en utomstående att se vilka intressen som är representerade i de nationella programråden. Ett erkännande av att ledamöterna representerar branschorganisationer skulle därför stärka de nationella programrådens legitimitet. Med organisationsmandat får programrådets synpunkter mer strategisk vikt gentemot såväl myndigheter som huvudmän och skolor.

Organisationsmandatet innebär att ledamöterna inte bara ska föra fram uppfattningar som är förankrade i sina respektive orga- nisationer som ett bidrag i programrådsarbetet. Organisations- mandatet innebär även att ledamöterna ska informera om program- rådets arbete i den egna organisationen. Mycket av det som avhand- las i de nationella programråden kan inte enbart påverkas inom utbildningssystemet utan förutsätter arbetslivets aktiva medverkan.

144

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Branschorganisationerna har därmed ett ansvar att kommunicera vilka förväntningar som ställs på företagen eller arbetsplatserna för att bidra till en bra yrkeutbildning. Ett exempel är samverkan i de lokala programråden. Branschrepresentanter i de nationella program- råden är viktiga aktörer för att uppmuntra lokala medlemsorganisa- tioner att bli mer aktiva i de lokala programråden.

Behovet av kontinuitet är något som har ansetts vara viktigt i de nationella programrådens arbete. Enligt Skolverket har personliga mandat bidragit till kontinuitet i programrådens arbete eftersom samma individer deltar i mötena. En brist som uppstår är de gånger en representant inte kan delta på grund av förhinder, och supplean- ter inte existerar. Med ett förändrat mandat som utgår från organi- sationsrepresentation är det motiverat att även utse en suppleant för ordinarie ledamot. Med en sådan ordning åligger det organisa- tionerna själva att säkerställa att deras representanter är uppdate- rade i de frågor som är aktuella i programrådsarbetet.

Med ökat inflytande följer ökat ansvar. Därför föreslår utred- ningen också att de nationella programrådens ledamöter sinsemellan ska utse en ordförande och en vice ordförande. Tillsammans med ansvarig tjänsteman från Skolverket utgör dessa programrådets arbetsutskott med uppgift att förbereda och leda programråds- mötena och följa upp de beslut som fattats.

De nationella programråden ska även tillgodose mindre branschers perspektiv

Av utredningens enkät framgår att åsikter om programrådens arbete i viss utsträckning skiljer sig åt mellan ledamöter som representerar mindre respektive större branscher. De mindre branscherna är mer uttryckligen nöjda med implementeringen av den nya gymnasie- skolan och i vilken utsträckning som branschens synpunkter till- godosetts. Flera svarande är också nöjda med den breda represen- tationen. Det är viktigt att den breda representationen tillgodoses även när ledamöterna framöver utses på organisationsmandat.

Precis som i dag kommer alla relevanta branschorganisationer inte att kunna representeras samtidigt i de nationella programråden eftersom råden då skulle bli för stora för att kunna arbeta effektivt. Sannolikt kommer representationen därför att behöva variera något mellan olika mandatperioder för att så många perspektiv som möj-

145

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

ligt ska kunna höras. Det blir Skolverkets uppdrag att i samråd med det nationella rådet för yrkesutbildning se till att representationen i de nationella programråden varieras.

Råden kan också behöva bredda perspektiven i diskussionerna på andra sätt, exempelvis när det gäller skolans vardag eller kopp- lingen mellan gymnasieskolan och yrkeshögskolan. Ett sätt är att programråden adjungerar personer som kan tillföra andra perspek- tiv, såsom skolledare, lärare eller representanter för utbildnings- anordnare inom yrkeshögskolan.

På konferensen om de nationella programrådens utveckling den 27 april 2015 framfördes flera förslag på hur programråden kan till- varata intressen som inte är direkt representerade inom program- råden. Remissförfarande, yrkeskonferenser arrangerade av program- råden och digitala arenor var några förslag som framfördes och som kan inspirera i det fortsatta utvecklingsarbetet.

De nationella programrådens arbete ska bedrivas enligt riktlinjer

Utredningen föreslår att Skolverket får i uppdrag att i samarbete med de nationella programrådens ledamöter utarbeta riktlinjer för rådens arbete.

I utredningens kontakter med de nationella programrådens leda- möter har det framkommit synpunkter om bristande rutiner och arbetssätt. Uppfattningarna skiljer sig åt mellan de olika program- råden. Det finns dock en generell önskan om ökat inflytande över dagordningen, bättre rutiner kring hantering av mötesprotokoll, bättre underlag till programrådsarbetet och en bättre återkoppling av vilka effekter programrådens bidrag får i olika sakfrågor.

En del arbete kvarstår med att utarbeta konkreta riktlinjer och rutiner för arbetet inom de nationella programråden samt deras relation till det föreslagna nationella rådet för yrkesutbildning. Ut- redningen ser en poäng i att dessa detaljer utarbetas gemensamt mellan Skolverket och ledamöterna i de nationella programråden. Riktlinjerna bör beskriva de olika organens mandat och ansvars- fördelning, samt innehålla en arbetsordning för arbetet i råden och relationen till Skolverkets övriga organisation. De norska erfaren- heterna av att utarbeta riktlinjer för Utdanningsdirektoratets fag- lige råd kan användas som förebild i detta arbete (se bilaga 6).

146

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Under utredningens diskussion med de tjänstemän inom Skol- verket som arbetar med de nationella programråden framfördes en oro för att den branschorganisation vars representant väljs till ord- förande skulle kunna få utökat inflytande över dagordningen. Detta skulle kunna medföra ett assymmetriskt maktförhållande mellan olika ledamöter. Riktlinjer som bildar ett ramverk för program- rådets arbete framfördes som en förutsättning för eventuella för- ändringar av programrådens uppdrag och mandat.

För att de nationella programråden ska kunna hantera strate- giska frågor om utvecklingsbehov inom yrkesutbildningen mot bakgrund av utvecklingen inom respektive yrkesområde behöver ledamöterna kunna få tillgång till statistik och annat underlag om yrkesprogrammen och yrkesprogrammens elever. Skolverket kan behöva inrätta ett kansli eller liknande stödfunktion inom myndig- heten för att sköta rådens löpande verksamhet och att trygga att råden existerar även mellan mötena. De norska erfarenheterna av utvecklingen av en liknande organisation kan då tas tillvara.

I februari 2015 fattade generaldirektören för Skolverket beslut om en organisationsöversyn. Syftet med uppdraget är att försöka hitta en mer ändamålsenlig organisation och utveckla ett effektivare arbetssätt inom Skolverket. Enligt tidplanen ska ett organisations- förslag presenteras i slutet av november 2015. Utredningen har tagit underhandskontakter med Skolverkets utredare för att infor- mera om att det finns förslag i utredningen som kan komma att på- verka Skolverkets organisation och arbetssätt.

Råden ska ha ett helhetsperspektiv på gymnasial yrkesutbildning

Yrkesinriktad vuxenutbildning utgår från gymnasieskolans kurs- planer och vänder sig till samma arbetsmarknad som gymnasie- skolans yrkesprogram. Utredningen har konstaterat att gymnasie- skolans yrkesprogram i de flesta fall inte lyckas attrahera elever i den omfattning som motsvarar arbetsmarknadens behov. Det är därför naturligt att de frågor som har bäring på utvecklingen av yrkesutbildningen på gymnasial nivå hanteras i samma samman- hang. Det ger synergieffekter och bättre förutsättningar att arbeta med matchnings- och dimensioneringsfrågor.

147

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Utredningen har konstaterat att vuxenutbildningen i dag ingår i de nationella programrådens arbete. Utredningen bedömer att det är en ordning som bör behållas och utvecklas som en integrerad del av programrådens arbete. Råden ska även behandla frågor som rör yrkesinnehållet i gymnasiesärskolans nationella program, samt i sär- skild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.

5.3.3Samverkan mellan Skolinspektionen och arbetsmarknadens parter ska utvecklas

Utredningens förslag: Skolinspektionen ska få i uppdrag att undersöka hur risk- och väsentlighetsbedömning för regelbun- den tillsyn kan utvecklas för att i större utsträckning upptäcka brister i yrkesinnehållet inom gymnasieskolans yrkesprogram.

Skolinspektionen ska också undersöka om myndigheten kan ta hjälp av branschorganisationer som kvalitetssäkrare vid eta- bleringskontroller och tillsyn av huvudmän och gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram. I arbetet med dessa uppdrag ska Skolinspektionen samråda med Skolverkets nationella program- råd.

De nationella programråden samlar representanter för de yrkes- områden som gymnasieskolan utbildar mot. De utgör en unik resurs som i dag inte används i Skolinspektionens tillståndsgivning och tillsyn av gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram. Utred- ningens bedömning är att yrkesutbildningens kvalitet skulle vinna på att även Skolinspektionen använder de nationella programråden för samverkan med arbetsmarknadens parter.

Flera branschorganisationer har riktat kritik mot att gymnasie- skolor kan bedriva yrkesutbildning med bristande förutsättningar. Exempel på brister kan vara otillräckliga lokaler, ålderdomlig ut- rustning eller utrustning som inte är anpassad för undervisning, brist på material samt lärare utan tillräcklig yrkeskompetens. Flera ledamöter har lyft sådana brister i de nationella programråden. Även vid de skolbesök som utredningen gjort har en del gymnasie- skolor uppvisat utrustning eller lokaler som enligt utredningens be- dömning inte möter grundläggande krav på en bra yrkesutbildning. Utredningen har bland annat träffat yrkeslärare på fordons- och

148

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

transportprogrammet som behövt ta med sig verktyg hemifrån för att skolan saknar nödvändigt undervisningsmaterial. Utredningen har även sett undervisningskök på restaurang- och livsmedelspro- grammet med utrustning som inte är anpassad för storkök. Med de urvalsmetoder Skolinspektionen använder sig av i dag kan det vara svårt att upptäcka sådana brister.

Utredningen föreslår att Skolinspektionen får i uppgift att under- söka om, och i så fall hur, myndigheten kan få stöd av bransch- organisationer i utvecklingen av sin regelbundna tillsyn av gymnasie- skolor som erbjuder yrkesprogram.

Riskbedömning inför regelbundna tillsyn

I den regelbundna tillsynen kontrollerar Skolinspektionen att huvudmannen och skolan följer skollagen, förordningar och läro- planer. I examensmålen för flera av gymnasieskolans yrkesprogram ingår mål om att utbildningen ska ge eleverna kunskaper om moder- na eller tidsenliga metoder, verktyg och hjälpmedel.36 Examens- målen innehåller också ofta mål om att eleverna ska få kunskaper om arbetsmiljö och säkerhet.

Sedan januari 2015 tillämpar Skolinspektionen en mer behovs- baserad urvalsmetod för sin regelbundna tillsyn. Myndigheten be- söker alla huvudmän, men prioriterar i sina skolbesök de skolor där en hög andel elever riskerar att inte få den utbildning de har rätt till. Riskanalysen görs till stor del baserad på elevernas studieresul- tat i nationella prov, men även den årliga skolenkäten och huvud- männens ekonomi kan ingå. Skolor där eleverna inte når målen är mer sannolika att få besök från myndighetens inspektörer.

Nationella prov genomförs inte i yrkesämnen. Därför kommer Skolinspektionens riskanalys inte fånga upp skolor där eleverna når målen i gymnasiegemensamma ämnen men inte i yrkesämnen. Riskanalysen kommer inte heller fånga upp skolor där eleverna når målen i yrkesämnen men undervisas i omoderna tekniker, med undermålig utrustning, eller med farliga metoder. Myndigheten be- höver därför utveckla kompletterande metoder för att identifiera risker för kvalitetsbrister i yrkesutbildning. Utredningen anser att

36 Förordning (2010:14) om examensmål för gymnasieskolans nationella program.

149

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

detta bäst görs i dialog med branschrepresentanter för de yrkes- områden som gymnasieskolan utbildar mot, och föreslår därför att Skolinspektionen ska samråda med Skolverkets nationella program- råd i denna fråga.

Kvalitetssäkring i tillsyn och etableringskontroller

En enskild huvudman som vill starta en fristående skola ansöker om tillstånd för detta hos Skolinspektionen. En etableringskontroll görs på alla nya fristående skolor under våren eller sommaren innan de startar sin verksamhet för att säkerställa att den planering som presenterats i ansökan genomförs. Mellan fyra till sex månader efter det att skolan startat sin verksamhet görs en förstagångs- tillsyn för att kontrollera att skolan och huvudmannen arbetar utifrån lagar och regler.

I myndighetens regionala organisation finns ett antal personer som vid behov kan fungera som kvalitetssäkrare. Inspektörerna kan ta hjälp av dessa kvalitetssäkrare i etableringskontrollen. Oftast gäller det olika juridiska frågor och metodkompetens, men det kan också handla om pedagogisk kompetens. Kvalitetssäkrarna kan bi- dra med generell kompetens kring yrkesutbildning och vilka kurser som kan innebära riskmoment exempelvis ur arbetsmiljöhänsyn. Kvalitetssäkrarna och inspektörerna är dock inte längre yrkesverk- samma personer, och kan därför ha svårt att hålla sig uppdaterade kring teknikutveckling och andra förändringar inom yrket.

Gymnasieskolans yrkesprogram omfattar totalt 41 olika natio- nella inriktningar och en stor mängd mycket specialiserade kurser i yrkesämnen. Det är förståeligt att Skolinspektionens inspektörer inte kan ha ingående och uppdaterade kunskaper om alla dessa yrkesområden och vad som krävs för att utveckla goda yrkeskun- skaper inom dem. Samtidigt finns branschorganisationer som mer än gärna erbjuder sin kompetens för att bistå myndigheten i be- dömningar av lokalers ändemålsenlighet, utrustningens skick och yrkeslärarnas kompetens. Utredningen föreslår därför att myndig- heten får i uppdrag att undersöka om, och i så fall hur, myndig- heten kan ta hjälp av branschorganisationer som kvalitetssäkrare i tillståndsgivning och tillsyn.

150

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Bedömningsunderlag för tillsyn av gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram

Skolinspektionens regelbundna tillsyn utgår från myndighetens be- dömningsunderlag. Bedömningsunderlagen ser olika ut beroende på vilken skolform som ska granskas och på vilken nivå granskningen görs. Bedömningsunderlagen för huvudmannanivån beskriver vik- tiga områden i huvudmannens ansvar. Bedömningsunderlagen för skolenhetsnivå beskriver de bedömningar som Skolinspektionens inspektörer ska göra vid tillsyn av skolenheter.

Skolinspektionen fick i regleringsbrevet för 2012 i uppdrag att redovisa de insatser som genomförts när det gäller metodutveck- ling för tillsyn och kvalitetsgranskning av gymnasial yrkesutbild- ning. Uppdraget resulterade dels i en kvalitetsgranskning av under- visningen på yrkesprogrammen, och dels i en uppdatering av det bedömningsunderlag som myndigheten använder vid tillsyn av huvudmän och gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram.

Bedömningsunderlaget för yrkesprogram skiljer sig nu från be- dömningsunderlaget för högskoleförberedande program genom att det i högre utsträckning innehåller frågor om det arbetsplats- förlagda lärandet och även inkluderar arbetsplatsbesök. I övrigt be- dömde Skolinspektionen att de metoder som myndigheten huvud- sakligen använder i regelbunden tillsyn, det vill säga dokument- studier, analys av statistik, Skolenkäten och intervjuer, är ändamåls- enliga också för granskning av yrkesprogram. Förutsättningar för skolförlagd undervisning i yrkesämnen ingår indirekt i granskning- en av huvudmannens regelbundna kvalitetsarbete och vilka resurser rektor har för att hålla god kvalitet i utbildningen.

Utredningen konstaterar att Skolinspektionens bedömnings- underlag för tillsyn av gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram inte innehåller frågor om skolans lokala programråd. Enligt gym- nasieförordningen ska det för yrkesprogrammen i gymnasieskolan finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.37 Lokala samverkan mellan skolan och den omgivan- de arbetsmarknaden har avgörande betydelse för utbildningens kva- litet, inte minst när det gäller planering av elevernas arbetsplats- förlagda lärande. Frågor om lokala programråd har dock fallit bort i

37 1 kap. 8 § gymnasieförordningen (2010:2039).

151

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

gallringen av frågor som inspektörerna ska ställa vid tillsyn av gym- nasieskolor med yrkesprogram.

Utredningen inser att myndighetens metoder för tillsyn inte är något som regeringen styr i detalj. Regeringen bör dock i sin myn- dighetsdialog understryka vikten av att frågor om den lokala sam- verkan genom lokala programråd ingår i Skolinspektionens tillsyn.

Myndigheten för yrkeshögskolan utövar tillsyn och granskar kva- liteten i utbildningar inom yrkeshögskolan. Myndigheten tar fram kvalitetskriterier och kvalitetsindikatorer i samråd med berörda in- tressenter från arbetslivet och intresseorganisationer.38 Myndigheten strävar efter att använda extern ämnes- och yrkesexpertis som stöd i sin granskningsverksamhet. Skolinspektionen kan igenomförandet av uppdraget ta tillvara de lärdomar som gjorts i detta arbete.

5.3.4De lokala programråden ska inte regleras ytterligare

Utredningens bedömning: Utredningen bedömer att ytterligare reglering av de lokala programråden inte är ändamålsenligt.

En väl fungerande lokal samverkan mellan skola och arbetsmarknad är avgörande för yrkesutbildningens kvalitet. De lokala program- råden är viktiga för planering av det arbetsplatsförlagda lärandet och för att anpassa utbildningsinnehållet efter de kompetenser som efterfrågas på den lokala arbetsmarknaden.

Hur den lokala samverkan ser ut varierar mellan gymnasieskolor och mellan yrkesprogram. Många gymnasieskolor har svårt att få representanter från arbetsmarknaden att engagera sig i de lokala programråden. På andra håll fungerar det enligt utredningens er- farenheter mycket bra.

Det är utredningens slutsats att det är uppföljande och stödjan- de åtgärder, snarare än ytterligare reglering, som krävs för att stärka den lokala samverkan genom de lokala programråden. Utredningen lägger därför i kapitel 6 ett förslag om statsbidrag för utveckling av regionala stödfunktioner för lokal samverkan. Detta bidrag kan sökas av branschorganisationer för att öka kapaciteten att samverka med gymnasieskolor.

38 MYH 2015. Strategi för kvalitetsgranskning av yrkeshögskoleutbildningar.

152

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

De lokala programråden är inte reglerade i detalj

De lokala programråden regleras i gymnasieförordningen. För yrkesprogrammen ska det finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.39

I gymnasiepropositionen gjordes bedömningen samverkan mel- lan skola och arbetsliv är avgörande för att utveckla yrkesutbild- ningens kvalitet.40 Regeringen ville dock inte närmare reglera sam- verkan, då man ansåg att behov och förutsättningar för en sådan samverkan varierar i de olika kommunerna. Däremot angavs exem- pel på de lokala programrådens uppgifter, såsom att bistå huvud- mannen i frågor kring det arbetsplatsförlagda lärandet. Även med- verkan vid utformning och bedömning av gymnasiearbeten i sam- band med yrkesexamen ansågs vara en lämplig uppgift för de lokala programråden.

Det lokala programrådets uppgifter eller vilka som bör ingå i de lokala programråden finns inte närmare angivet eller reglerat. Gym- nasieförordningen anger dock några tillfällen då det lokala pro- gramrådet ska höras. När en huvudman eller skola inte lyckas få till stånd arbetsplatsförlagt lärande på grund av omständigheter som inte gått att råda över kan motsvarande utbildning förläggas till skolan. Innan huvudmannen fattar ett sådant beslut ska samråd ske med det lokala programrådet.41 En annan reglering berör en huvud- mans ansökan om att godkänna en utbildning som särskild variant. Om ansökan berör ett yrkesprogram ska ett yttrande från aktuellt lokalt programråd bifogas till ansökan.42

De lokala programråden ser olika ut

Trots att det enligt gymnasieförordningen ska finnas ett eller flera lokala programråd för yrkesprogrammen i gymnasieskolan finns uppgifter som tyder på att detta inte efterlevs. Det finns dock inga tillförlitliga uppgifter om hur stor andel av de gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram som har lokala programråd.

391 kap. 8 § gymnasieförordningen (2010:2039).

40Prop. 2008/09:199.

414 kap. 13 § gymnasieförordningen (2010:2039).

425 kap. 6 § gymnasieförordningen (2010:2039).

153

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Resultaten av utredningens enkätundersökning om lokala pro- gramråd tyder på att förekomsten av lokala programråd varierar mellan yrkesprogrammen. Utredningen har uppgifter om mycket väl fungerande lokala programråd men även alternativa former som tillkommit av skäl som troligtvis är lokalt betingade.

Av utredningens enkätundersökning om lokala programråd fram- går att relevanta aktörer är relativt väl företrädda, även om det finns förbättringspotential. Av enkätundersökningen framgår även att det finns en stor variation av vilka aktörer som är representerade i lokala programråd.

Utredningens genomgång av mötesprotokoll från lokala pro- gramråd visar att elevernas arbetsplatsförlagda lärande ofta diskute- ras. Diskussioner berör till exempel planering, arbetsmiljö, samt be- dömning och utvärdering i samband med arbetsplatsförlagt lärande. Andra vanligt förekommande teman på lokala programrådsmöten är planering av gemensamma aktiviteter, lokala arbetsgivares behov av utbildning, och utformning av gymnasiearbetet.

De lokala programråden ska inte regleras ytterligare

I utredningens direktiv ingår att ta ställning till om de lokala pro- gramråden behöver regleras ytterligare. Önskemål om tydligare re- glering av de lokala programrådens arbete är också något som leda- möterna i de nationella programråden framfört, både till Skolverket och i den enkät som utredningen genomfört.43 Av Skolverkets sam- lade redovisning och analys inom yrkesutbildningsområden fram- går att den lokala programrådsverksamheten behöver utvecklas.44 Skolverket bedömer att det behövs statligt stöd för detta, bland annat i form av tydligare reglering.

Utredningens erfarenheter är att där lokala programråd finns på plats så fungerar de ofta väl. Relevanta aktörer är representerade, och diskussioner förs om arbetsplatsförlagt lärande, rekrytering av nya elever och utbildningens innehåll – frågor som är viktiga för yrkesutbildningens matchning mot den lokala arbetsmarknaden.

43Skolverket 2014. Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildningsområdet.

44Skolverket 2014. Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildningsområdet.

154

SOU 2015:97

Nationella och lokala programråd

Utredningen bedömer, i enlighet med vad som anfördes när lokala programråd inrättades, att lokala förutsättningar och behov varierar i allt för stor utsträckning för att en reglering av de lokala programrådens sammansättning och arbete ska vara ändamålsenlig. Med tanke på att lokala programråd ibland helt saknas skulle det inte vara säkert att en mer detaljerad reglering skulle få någon reell effekt. Det mest prioriterade bör därför vara att få lokal samverkan på plats där den i dag saknas. Det är uppföljande och stödjande åt- gärder, snarare än ytterligare reglering, som krävs för att stärka den lokala samverkan genom de lokala programråden.

Utredningen anser att de lokala programråden skulle stärkas av att fler nationella branschorganisationer utvecklar regionala stöd- funktioner för samverkan mellan skola och arbetsmarknad på lokal nivå. Den regionala nivån är viktig för kommunikation mellan de lokala representanterna och den nationella branschorganisationen.

Källa: Egen bearbetning.

155

Nationella och lokala programråd

SOU 2015:97

Av utredningens enkät till ledamöterna i de nationella program- råden framgår att bristande kunskap om och bristande relationer till de lokala programråden är något som bekymrar flera bransch- representanter. Avståndet mellan nationell och lokal nivå och an- talet lokala programråd är för stort för att en regelbunden kontakt ska kunna upprätthållas. Med hjälp av den regionala nivån kan er- farenheter om brister i utbildningen samlas in och rapporteras upp- åt i organisationen. Den kan också kanalisera nya nationella policys och metodutveckling från den nationella nivån ner till den lokala nivån.

Regionala stödfunktioner bör utvecklas utifrån branschernas olika förutsättningar. Utredningen lägger därför i kapitel 6 ett för- slag om statsbidrag för utveckling av regionala stödfunktioner för lokal samverkan.

Utredningen har noterat att Skolinspektionens bedömnings- underlag inte innehåller frågor om förekomsten av lokala program- råd (se avsnitt 5.3.3). Att inkludera lokal programrådsverksamhet i Skolinspektionens bedömningsunderlag skulle sända en viktig signal till huvudmännen att samverkan med den lokala arbetsmarknaden är grundläggande för att kunna erbjuda ett yrkesprogram av god kvali- tet. Sannolikt skulle förekomsten av lokala programråd öka som en följd av detta.

156

6Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Inom alla gymnasieskolans yrkesprogram förekommer någon form av kvalitetssäkring av utbildningen från branschorganisationer som vill trygga sin framtida kompetensförsörjning. Kvalitetssäkringen sker i samverkan mellan arbetsmarknadens parter och utbildnings- systemet. Den kan ta sig olika former beroende på yrkesområdets behov och förutsättningar.

Samverkansmodellerna kan innefatta certifiering av huvudmän och gymnasieskolor, yrkesprov för elever, stödmaterial för arbets- platsförlagt lärande, med mera. Oavsett form är det främsta syftet att öka utbildningens kvalitet och attraktionskraft.

I detta kapitel beskriver utredningen hur dessa samverkans- modeller kan se ut och vad staten kan göra för att förbättra förut- sättningarna för att samverkan ska kunna växa fram inom nya om- råden och stärkas inom befintliga.

6.1Samverkan genom yrkescollege och liknande modeller

De modeller för samverkan mellan arbetsmarknadens bransch- organisationer och utbildningssystemet som beskrivs i detta kapitel är inte reglerade i författningar eller inskrivna i skolans styrdoku- ment. Det handlar om frivillig samverkan mellan arbetsmarknadens parter och utbildningssystemet grundad i ett gemensamt intresse att säkra utbildningens kvalitet.

Forskaren Jonas Olofsson använder begreppet sociala produk- tivitetskoalitioner för att beskriva samverkan genom yrkescollege

157

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

och liknande modeller.1 Samverkansmodellerna kan ses som ett sätt att överbrygga enskilda arbetsgivares kortsiktiga produktivitetstänk för att bidra till långsiktiga utbildningsåtaganden, som är rationella för branschen som helhet. Genom att samla aktörer med skilda in- tressen i en samverkansmodell kan långsiktiga gemensamma intres- sen komma före det som kortsiktigt kan te sig rationellt för den enskilde aktören.

Genom samverkan mellan en huvudman för en gymnasieskola och den mottagande branschen ges bättre förutsättningar för att utbildningsinnehållet kan motsvara den kompetens som en arbets- givare söker. Branschorganisationens medlemsföretag kan därmed känna tillit till yrkesutbildningens kvalitet och att eleverna är an- ställningsbara efter avslutad utbildning.

Genom samverkan kan gymnasieskolan marknadsföra utbild- ningen tillsammans med den framtida arbetsgivaren. För de elever som vill ha en yrkesutbildning som snabbt leder till arbete inom yrkesområdet kan utbyggd samverkan mellan skola och arbetsliv göra utbildningen mer attraktiv i valet av gymnasieprogram. Nära kontakt med lokala arbetsgivare ger också eleven tydliga målbilder som kan öka motivationen i studierna.

Branschorganisationers engagemang i gymnasial yrkesutbildning ser olika ut och har olika ambitionsnivå. En del branschorganisa- tioner kvalitetssäkrar utbildningens utformning, genomförande och resultat genom att driva egna gymnasieskolor. Andra har byggt upp nätverk av huvudmän som åtar sig att uppfylla branschens uppställ- da kvalitetskrav. Ytterligare andra har riktat in sig på att kontrollera elevernas studieresultat genom olika former av yrkesprov.

Branschens storlek och vilken typ av företagsstruktur som finns har stor betydelse för vilken modell som tillämpas. En bransch som utgörs av stora, resursstarka företag har större resurser att bedriva utvecklingsarbete, organisera samverkan och vara verksamma på nationell, regional och lokal nivå. En bransch som domineras av små företag måste hitta andra lösningar för att kunna vara när- varande i utbildningen och får anpassa sin metod för kvalitetssäkr- ing efter detta. Formen för samverkan beror också på antalet elever och gymnasieskolor som det aktuella yrkesprogrammet eller inrikt- ningen omfattar, samt utbildningens geografiska spridning.

1 Olofsson 2015. Yrkesutbildning i förändring: från lärlingsutbildning till yrkescollege.

158

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

En etablerad partssamverkan inom branschen har betydelse för branschens förmåga att formulera tydliga kompetenskrav och där- med vad utbildningen behöver ge för kunskaper. Här har traditio- nellt mansdominerade branscher som exempelvis byggindustrin i dag ett försprång. Traditionellt kvinnodominerade branscher med en stor andel offentliga arbetsgivare har en kortare tradition av etablerad partssamverkan men har i dag tagit ett krafttag, exempel- vis inom ramen för Vård- och omsorgscollege.

Tabell 6.1 visar en översikt över samverkansmodeller för kvali- tetssäkring inom gymnasieskolans yrkesprogram och nationella in- riktningar. Baserat på en genomgång av gymnasieskolans alla yrkes- program och dialog med branschorganisationer med intresse i utbild- ningarna har utredningen gjort en bedömning av vilka inriktningar som omfattas av en samverkansmodell för kvalitetssäkring, samt vil- ka inriktningar som helt saknar detta i dag. En närmre beskrivning av ett urval av samverkansmodeller finns i avsnitt 6.5.

En samverkansmodell definieras här som ett initiativ från en nationell branschorganisation för att säkra kvaliteten i den gym- nasiala yrkesutbildningen som utbildar mot organisationens yrkes- områden. Kvalitetssäkringen kan gälla förutsättningarna för att be- driva utbildning av god kvalitet, resultatet av utbildningen eller både och.

Som branschorganisation räknas arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer, organisationer som är gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare samt intresseorganisationer i näringslivet. Detta innebär att utredningen inte har inkluderat olika lokala samarbeten mellan gymnasieskolor och lokala arbetsgivare om detta samarbete inte har koppling till en nationell modell. Att en samverkansmodell för kvalitetssäkring finns inom inriktningen betyder inte att alla yrkesutgångar inom inriktningen omfattas.

159

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

160

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Utredningen har genom en enkät undersökt de engagerade bransch- organisationers uppfattningar när det gäller utveckling av yrkes- college eller liknande samverkansmodeller. Svaren täcker alla yrkes- program, men inte alla inriktningar. Tjugofem enkätsvar har inkom- mit från partsorganisationer på arbetsmarknaden, yrkesnämnder och branschorganisationer.2

En av frågorna gällde hur stor andel aktuella skolor som orga- nisationens samverkansmodell täcker.

Av de svarande var det tio stycken som uppgav att man genom samverkan täcker alla eller nästan alla skolor med relevant yrkes- program. Kännetecknande för dessa organisationer är att de repre- senterar både små och stora branscher med hantverkskaraktär och med tydlig partssamverkan. Det betyder att även om det finns en samverkansmodell inom en nationell inriktning är det inte säkert att alla gymnasieskolor som erbjuder inriktningen omfattas. Det är därför viktigt att tolka tabell 6.2 med försiktighet.

6.1.1Branschers kvalitetskriterier och utbildningssystemets kvalitetskriterier

I många branscher är det ytterst de egna yrkesbevisen som säker- ställer att en person har rätt kunskaper och kompetenser för att vara anställningsbar. Inom vissa yrkesprogram ingår det att eleven utöver att klara skolans mål för att få yrkesexamen också får göra bransch- ens yrkesprov för att få ett yrkesbevis. Detta innebär att det kan förekomma att en elev klarar gymnasieskolans examensmål men underkänns i branschens yrkesprov. Eleven betraktas då inte som

2 Se bilaga 7 för en lista över de organisationer som besvarat enkäten.

161

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

lika anställningsbar av branschens arbetsgivare, trots godkänd gym- nasieutbildning. Det innebär också att elever som studerar på en gymnasieskola som inte har upparbetad samverkan med relevant branschorganisation, eller inte klarar att nå branschens kvalitetskrite- rier, kan få en konkurrensnackdel vid inträdet på arbetsmarknaden.

Ett sätt att förebygga detta problem är att kvalitetskriterierna i yrkesproven blir allmängiltiga och ingår som mål i all gymnasial yrkesutbildning. Skolverkets samverkan med arbetsmarknaden ge- nom de nationella programråden är ett sätt att motverka risken för att examensmålen inte stämmer överens med det som arbetsgivarna krä- ver för anställningsbarhet. En viktig förutsättning för att detta ska fungera är att de branschrepresentanter som är ledamöter i de natio- nella programråden tar ansvar för att förankra sitt arbete hos bransch- organisationens medlemsföretag så att arbetsgivarna känner förtroen- de för att utbildningen ger rätt kompetenser. Utredningens förslag om hur de nationella programråden kan stärkas finns i kapitel 5.

Flera branscher uttrycker uppfattningen att Skolinspektionen har bristande resurser och kompetens att bedöma en skolas förutsätt- ningar att bedriva yrkesutbildning som motsvarar branschens för- väntningar. Det kan handla om lärarnas yrkeskunskaper och om ut- rustning och lokaler som möter den standard som krävs för en god yrkesutbildning. Exempelvis anser Naturbrukets yrkesnämnd och Kommunal att Skolinspektionen ska ha kontakt med det lokala pro- gramrådet vid sin inspektion samt säkerställa att det i det lokala pro- gramrådet ingår personer från näringarna. Branschorganisationen Visita har ställt sig till förfogande för att bidra med sina bransch- kunskaper, men har inte fått någon förfrågan om att bistå vid inspek- tion av programmen. Utredningens förslag om hur Skolinspektionen kan förbättra sin tillsyn av yrkesutbildning finns i kapitel 5.

6.2Utredningens uppdrag att främja samverkan

Utredningen har fått i uppdrag att verka för att samverkan mellan gymnasial yrkesutbildning och arbetsliv, i form av yrkescollege eller liknande samverkansmodeller, kan växa fram inom branscher där så- dan samverkan behövs. Uppdraget omfattar att kartlägga vilka bran- scher som kan ha ett sådant intresse samt vilka förutsättningar och hinder som finns för en sådan utveckling.

162

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Med anledning av detta har utredningen gjort en genomgång av vilka olika typer av frivillig samverkan för kvalitetssäkring som finns i de branscher som gymnasieskolans yrkesprogram utbildar mot. Kartläggningen visar att det inom alla gymnasieskolans yrkes- program finns någon form av kvalitetssäkring från en bransch- organisation. Alla inriktningar och yrkesutgångar täcks dock inte. Kartläggningen visar också att det finns olika kategorier av samver- kansmodeller som branschorganisationerna använder sig av i dag. I många fall är dessa modeller fortfarande under utveckling och har potential att växa både i omfattning och i ambitionsnivå.

Utredningen har genom enkäter och uppföljande möten under- sökt de engagerade branschorganisationernas inställning till utveck- ling av yrkescollege eller liknande samverkansmodeller, samt vilka förutsättningar och hinder branschorganisationerna själva kan se för en sådan utveckling.

Även inom ramen för utredningens uppdrag om branschlärling har utredningen diskuterat vilka förutsättningar som krävs för branschorganisationernas engagemang i den gymnasiala yrkesutbild- ningen. Omkring 20 olika branschorganisationer har deltagit i ut- redningens möten om utveckling av branschskolor för smala yrkes- områden (se kapitel 7).

Utredningens slutsats är att olikheterna mellan branscherna inne- bär att en enskild modell för samverkan inte kan passa alla. Alla branscher bör dock kunna hitta en lämplig modell som passar just denna branschs förutsättningar och behov. För att det ska vara möj- ligt krävs dock att vissa förutsättningar är uppfyllda.

För det första krävs en vilja från branschens arbetsmarknads- parter att engagera sig i den gymnasiala yrkesutbildningen. Denna vilja grundas oftast i ett rekryteringsbehov. Arbetsgivare med behov att rekrytera nya medarbetare med specifika kvalificerade yrkeskunskaper har ett stort intresse i utbildningen av den nya arbetskraften. De är angelägna att få in fler personer i branschen och att dessa personer ska ha rätt förkunskaper för att kunna börja arbeta direkt utan behov av långa internutbildningar. En förutsätt- ning är också att det finns väl etablerade branschorganisationer som kan uttrycka denna vilja och omvandla den till handling. Lång- siktigt hållbara modeller för samverkan måste växa fram underifrån och experimenteras fram utifrån ett gemensamt intresse mellan arbetsmarknadens parter och utbildningssystemet. Om det saknas

163

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

vilja från branschens parter att engagera sig i utbildningen är det mycket svårt för staten att främja utvecklingen av en samverkans- modell.

För det andra krävs kunskaper om vilka kompetenser som krävs för att bli anställd hos branschens arbetsgivare och hur dessa kom- petenser kan säkras. Att formulera en kompetensprofil är det första steget för att kunna formulera lämpliga kvalitetskriterier för att säkra att utbildningen ger dessa kompetenser. Kunskap om vilka olika samverkansmodeller som används inom andra branscher kan användas för att hitta en modell som passar den egna branschens förutsättningar och behov. Utredningens kartläggning av befintliga samverkansmodeller utgör ett diskussionsunderlag och en orien- teringskarta för branschorganisationer som vill öka sin kunskap om vilka alternativ som finns.

För det tredje krävs att branschen har ekonomiska och organisa- toriska resurser att utveckla en närvaro på lokal nivå. För många branscher som i dag inte har en uppbyggd regional organisation kan bristande resurser vara ett hinder för att utveckla en sådan. Utred- ningen menar att staten kan stärka branschorganisationernas förut- sättningar att utveckla samverkansmodeller genom att stödja ut- vecklingen av regionala stödfunktioner för lokal samverkan. Utred- ningen föreslår därför att branschorganisationer ska kunna ansöka om ett statsbidrag för att utveckla regionala stödfunktioner (se avsnitt 6.4).

6.2.1Rekryteringsbehov motiverar branscher

Arbetsgivare med behov att rekrytera nya medarbetare med speci- fika kvalificerade yrkeskunskaper har ett stort intresse i utbild- ningen av den nya arbetskraften. De är angelägna om att få in fler personer i branschen, och att dessa personer ska ha rätt förkun- skaper för att kunna börja arbeta direkt, utan behov av långa intern- utbildningar.

Arbetsgivarorganisationer har uppdraget från sina medlemsföre- tag att främja branschens långsiktiga intressen. I branscher där många arbetsgivare har kompetensförsörjningsproblem finns därför anledning för de nationella branschorganisationerna att lägga tid och energi på att bygga upp samverkan med utbildningssystemet.

164

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Omvänt gäller att arbetsgivare inom branscher med lågt behov av nya medarbetare med kvalificerade yrkeskunskaper ser få anled- ningar att uppmuntra sina branschorganisationer att lägga resurser på att kvalitetssäkra yrkesutbildning. En grundläggande förutsätt- ning för utveckling av yrkescollege och andra samverkansmodeller är därför att det finns ett kompetensförsörjningsbehov som moti- verar en branschorganisation att engagera sig i kvalitetssäkring och attraktionshöjande insatser.

Det finns dock undantag från denna princip. Inom handels- branschen har Svensk Handel, Handelsanställdas förbund och KFO skapat en certifiering för gymnasieskolor som erbjuder handels- och administrationsprogrammets inriktning handel och service. Dessa branschorganisationer har drivit på utvecklingen av en samverkans- modell trots att branschens arbetsgivare i dag inte ser utbildningen som en viktig rekryteringsbas. Många medlemsföretag inom han- deln anställer i stället personer med utbildning från högskole- förberedande gymnasieprogram. Medlemsföretagen förklarar detta med att utbildningen ser bra ut på pappret, men att eleverna som studerar utbildningen inte är tillräckligt intresserade av handeln för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Handelsbranschens natio- nella branschorganisationer hoppas att certifiering av utbildningar kan höja utbildningens status och därmed locka mer motiverade elever som kan få mer kvalificerade förkunskaper.

6.2.2Tydligt definierade kompetenskrav krävs

För att kunna kvalitetssäkra utbildning måste branschen kunna formulera vilka kompetenser som krävs för att bli anställd hos branschens arbetsgivare. Det görs ofta inom ramen för en parts- gemensam yrkesnämnd eller ett liknande gemensamt forum.

Svensk arbetsmarknad bygger bland annat på tydliga parts- relationer på arbetsmarknaden där man genom kollektivavtal regle- rar löner och arbetsvillkor. Inom ramen för den traditionella sam- verkans- och förhandlingsmodellen ryms också att arbetsmarkna- dens parter på branschnivå gemensamt tar ansvar för utvecklingen av branschens olika yrken. Det tar sig uttryck i yrkesutbildnings- avtal som ofta reglerar den färdigutbildning i arbetet som sker i form av lärlingsanställningar.

165

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Tillkomsten av yrkesnämnder eller liknande samverkansorgan för att säkerställa kvalitetskrav i de utbildningar som parterna har intressen i är ett annat exempel på sådan samverkan. Genom dessa diskussioner kan enskilda arbetsgivares kortsiktiga kompetens- behov överbryggas till förmån för hela branschens långsiktiga kom- petensförsörjning.

Ett verktyg som branscher och arbetsgivare kan använda för att definiera kompetenskrav och jämföra kompetenser är den natio- nella referensramen för kvalifikationer för livlångt lärande.3 Refe- rensramen träder i kraft fullt ut den 1 januari 2016.

6.2.3Regional organisation förutsättning för lokal närvaro

Branschorganisationer anger ofta avståndet mellan den nationella och den lokala nivån som ett hinder för att engagera sig i den gymnasiala yrkesutbildningen. I utredningens diskussioner med branschrepresentanter finns det en uppfattning att man som bransch har svårt att vara företrädd på lokal nivå. Avståndet från den nationella nivån till den lokala gymnasieskolan är för långt för att kunna följa vad som händer i den praktiska verksamheten. Flera branschföreträdare har nämnt den regionala nivån som strategiskt viktig för att just kunna få både en bättre bild av yrkesutbildningens kvalitet och bättre möjligheter till riktade insatser för att stödja lokal samverkan. De mest utvecklade samverkansmodellerna har en stark regional organisation som fungerar som en brygga mellan den nationella nivån och den lokala utbildningsverksamheten.

För många branscher som i dag inte har en uppbyggd regional organisation uppges bristande resurser vara ett hinder för att ut- veckla en sådan. Arbetsgivarorganisationen Visita anser att ett hinder är att branschen består av många små företag där inte re- surserna finns och där parterna inte har den regionala styrkan att stödja. Även Handelsanställdas förbund pekar på behovet av en regional stödstruktur för att kompensera för det faktum att bran- schen i stor utsträckning består av småföretag. Förbundet anser att det behövs en uppbyggnad av lokala och regionala stödstrukturer. Man pekar på svårigheterna i relationen mellan branschen och sko-

3 Förordning (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

166

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

lorna och behovet av en oberoende struktur och nämner som exem- pel norska upplärningskontor eller österrikiska handelskammare.

Svensk handel uppger att det finns ett behov av ökad samverkan mellan skola och arbetsliv, men att det är svårt att samla lokala före- tag. Ett hinder för ökad aktivitet är att det inte finns någon regional eller lokal representation från branschorganisationen som skulle kunna fungera stödjande. Det finns dock inte tillräckliga resurser från branschen för ett sådant åtagande. Elektriska Installatörs- organisationen (EIO) och Elektrikerförbundet anser att det behövs någon form av regional kvalitetssäkring för att få en bättre kvalitets- säkring av de olika varianterna av lokala programråd. De uppger även att man gärna skulle se en modell motsvarande de norska upp- lärningskontoren, med ett tydligt matchningsuppdrag och med till- hörande finansiering.

I många regioner i Norge har arbetsgivarna gått samman och driver upplärningskontor. Arbetsgivarna får offentliga medel för att finan- siera lärlingsplatser, och finansierar i sin tur upplärningskontoren. Upplärningskontoren fungerar som ett slags regionala samarbetsorgan för enskilda företag inom en bransch. De står för delar av lärlingarnas utbildning och hanterar också proven i slutet av utbildningen. De stödjer också företagen i de arbetsplatsförlagda momenten av utbild- ningen. Upplärningskontoren blir i praktiken en garanti för utbild- ningsbredd och kvalitet i det arbetsplatsförlagda lärandet. De möjlig- gör effektiv och långsiktig samverkan mellan inblandade företag.

I dag finns ingen direkt motsvarighet till de norska upplärnings- kontoren inom det svenska utbildningssystemet, men många bransch- organisationer finansierar egna regionala stödfunktioner för samverkan med gymnasieskolor. Alla branscher har dock inte resurser att bygga upp en regional organisation. Utredningen lämnar därför i detta kapitel ett förlag om att branschorganisationer ska kunna ansöka om stats- bidrag för att utveckla regionala stödfunktioner för lokal samverkan.

6.2.4Servicecollege – en avvecklad samverkansmodell

Ett exempel på en samverkansmodell som inte nådde hela vägen fram var försöket att utveckla ett Servicecollege. Arbetet började med ett pilotprojekt under våren 2007. Projektets styrgrupp bestod av representanter från Almega, Fastighetsanställdas Förbund, Svensk

167

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Handel, Handelsanställdas Förbund, Hotell och Restaurang Facket, samt Utbildningsrådet för Hotell och Restauranger.

Bakgrunden var att yrkesprogrammen hade ett lågt söktryck och många avhopp, samt att få av de elever som studerat de aktuella yrkesprogrammen fick relevanta arbeten. Detta fick branscherna inom tjänstesektorn att gemensamt börja fundera kring hur de skulle kunna bidra till att stärka utvecklingen av de berörda yrkes- programmen. Syftet med Servicecollege var att öka samverkan mel- lan olika utbildningsformer för att erbjuda individer en yrkeskarriär inom serviceinriktade branscher. Tanken var att Servicecollege skulle fungera som ett nav för samverkan mellan kommuner, ut- bildningsanordnare och företag kring utbildning på gymnasial och eftergymnasial nivå.

I början av 2009 hade man tagit fram kriterier och funnit den struktur som användes under resterande del av projektet. Service- college skulle vara behovsdrivet. Antagandet var att tjänstesektorns kompetensbehov kunde variera från region till region. Men det fanns behov av tydlighet för vad konceptet skulle stå för i form av en tydlig profil och en gemensam kärna av service som skulle kännetecknas av samverkan. Denna samverkan skulle ske mellan kommuner i regionen, med serviceföretag i regionen, mellan utbild- ningar på både samma och olika nivåer. Det senare tänkt som sam- verkan i övergångarna mellan högstadium och gymnasium och mel- lan gymnasium och exempelvis yrkeshögskoleutbildningar. För att åstadkomma detta krävdes en regional organisation som omfattade minst tre kommuner för att samordna certifierade utbildningar. Varje region skulle ha en regional styrgrupp som skulle ansvara för omvärldsanalys, utveckling och uppföljning av regionens certifie- rade utbildningar i en årlig verksamhetsrapport.

Projektet finansierades av den certifieringsavgift som en region betalade och tillskott från Svensk Handel och Almega. Detta räckte till att ha en kanslifunktion på deltid. Kanslifunktionen skötte för- beredelser och uppföljning av styrgruppsmöten, certifiering och återcertifiering. Våren 2008 beslutade sig hotell- och restaurang- branschen dock för att avbryta sitt engagemang i styrgruppen. Där- med minskade den nationella styrgruppens legitimitet.

Eftersom det i slutändan visade sig vara svårt att tydliggöra tjänstesektorn och skapa en tillräckligt bred uppslutning, såväl

168

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

nationellt som i flera av de regioner som visat intresse, beslutade nationella styrgruppen i slutet av 2013 att avveckla projektet.

I dag har handelsbranschen ett bekymmer med inflöde till bran- schen från olika håll. Det innebär ett stort behov av tillgång till arbetsplatsförlagt lärande från gymnasieskolan, vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen och yrkesintroduktion i olika former. Det har medfört centrala initiativ till olika typer av handledar- utbildning, vilket blir förvirrande för företagen. Branschorganisa- tionerna uttrycker behov av en ”sambandscentral” på regional nivå i form av företagsvägledare för att hjälpa företagen orientera sig bland olika initiativ.

Branschorganisationerna anser att den lokala programrådsverk- samheten är viktig, men att det är svårt att få till relevant represen- tation. Många gånger är det svårt att få företrädare för mindre före- tag att engagera sig. För att få samverkan att fungera är det viktigt att kombinera ett tydligt regionalt ansvar med en lokal förankring. Svårigheten att få till stånd en regional organisation beror enligt branschorganisationerna på resursbrist och avsaknad av en naturlig regional nivå i de båda partsorganisationerna.

Handelsbranschen har gått vidare med certifiering av skolor och Utbildningsrådet för Hotell och Restauranger har utvecklat en vali- deringsmodell (se avsnitt 6.5).

6.3Nationella inriktningar utan samverkansmodeller

Utredningen konstaterar att de yrkesområden som har ett rekry- teringsbehov, väletablerade branschorganisationer, och en tydlig bild av vilka kompetenser yrket kräver i så gott som samtliga fall har någon form av kvalitetssäkring av den gymnasieutbildning som man rekryterar från. Det finns dock fem nationella inriktningar inom gymnasieskolans yrkesprogram som, även med en generös tolkning, saknar samverkansmodeller för kvalitetssäkring. Dessa inriktningar beskrivs i detta avsnitt.

Det inriktningarna har gemensamt är att de saknar bransch- organisationer som känner sig motiverade att lägga resurser på att kvalitetssäkra dem. En förklaring till detta kan vara att det saknas tillräcklig efterfrågan på arbetsmarknaden för de specifika kompe- tenser som utbildningarna ger. Även om personer med utbildning

169

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

från dessa inriktningar anställs kan det saknas tillräcklig anledning för en branschorganisation att engagera sig. Det kan handla om att efterfrågan är för utspridd mellan olika branscher för att en enskild organisation ska känna ett tydligt ansvar för utbildningen. Det kan också handla om att arbetsgivare visserligen anställer personer med den aktuella utbildningen, men hellre skulle anställa personer med högre utbildning. En annan förklaring är att yrkesområdet är nytt och ännu outvecklat. Välorganiserade branschorganisationer som kan fungera som dialogpartner till utbildningssystemet har därför inte bildats än.

Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) konstaterar att om kanaler för feedback mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden saknas så minskar kapaciteten för omvärder- ing och förnyelse av yrkesutbildningen.4 Att ett nationellt program eller inriktning saknar en tydlig och välorganiserad mottagande bransch som dialogpartner för utbildningssystemet är därför ett varningstecken för att utbildningen möjligen inte kan anordnas med tillräckligt god kvalitet.

6.3.1Fritid och hälsa

Inriktningen fritid och hälsa inom barn- och fritidsprogrammet ska ge kunskaper om människors fritid, om olika fritids- och frisk- vårdsverksamheter samt om människors hälsa och hälsofrämjande arbete. Utbildningen ska förbereda eleverna för arbete inom fritids- och friskvårdssektorerna. Från inriktningen föreslås yrkesutgångar- na bad- och sporthallspersonal, personal inom idrotts- och fritids- anläggningar och personlig tränare.

Arbetsförmedlingen gör inga prognoser för bad- och sporthalls- personal eller för personal inom idrotts- och fritidsanläggningar. Prognoser finns dock för friskvårdskonsulenter, hälsopedagoger och hälsoutvecklare.5 Dessa yrkesgrupper kan vara anställda vid företag eller myndigheter. Vid större företag kan de ibland vara an- ställda inom företagshälsovården. Man kan också arbeta som kon- sult, antingen genom att ha egen verksamhet eller som anställd vid

4Cedefop 2013. Renewing VET provision – Understanding feedback mechanisms between initial VET and the labour market.

5Arbetsförmedlingen 2013. Beskrivning av yrket Friskvårdskonsulent/Hälsopedagog/PT.

170

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

exempelvis privata friskvårdsföretag. Andra yrkestitlar som före- kommer inom yrkesområdet är till exempel friskvårdare, frisk- vårdspedagog eller personlig tränare. Vilken yrkestitel man har be- ror bland annat på arbetets inriktning och hos vilken arbetsgivare man är anställd eller om man bedriver egen verksamhet.

Arbetsförmedlingen bedömer att konkurrensen om jobben som friskvårdskonsulent kommer att bli hård de kommande åren. Dess- utom rekryteras sällan personer med enbart gymnasieutbildning till dessa yrkesområden. Utbildning till friskvårdskonsulent ges även på högskola, yrkeshögskola och folkhögskola. För hälsopedagoger och hälsoutvecklare som arbetar på en högre nivå i en organisation efterfrågas ofta högskoleutbildning. Inom högskolan finns flera friskvårdsutbildningar. Dessa utbildningar omfattar 3 års högskole- studier.6

Branschorganisationen Friskvårdsföretagarna har intresse i yrkes- utgången personlig tränare. Friskvårdsföretagarna har till utred- ningen uttryckt uppfattningen att den kompetensnivå som krävs för yrket personlig tränare inte motsvarar gymnasial nivå. Efter avslutad gymnasieutbildning är det svårt att få jobb som personlig tränare eftersom man inte uppnått tillräckliga kvalifikationer. I stället an- ställs man som styrkeinstruktör eller allt-i-allo på gym.

Personlig tränare är ingen reglerad yrkestitel, därför kan vem som helst kalla sig det, och vem som helst kan också starta en ut- bildning till personlig tränare. Det finns i dag många marknadsaktö- rer som har sådana utbildningar och enligt Friskvårdsföretagarna är de av varierande kvalitet. De utbildningar som håller god kvalitet har i regel mer kvalificerade lärare än de som undervisar i gymnasie- skolan, där det är brist på yrkeslärare inom området. Friskvårds- företagarna har till utredningen uttryckt uppfattningen att yrkes- utgången i stället borde kallas ”gyminstruktör”, och att utbildning till personlig tränare borde ligga inom yrkeshögskolan.

Utredningens slutsats är att det inte finns ett tillräckligt starkt kompetensförsörjningsbehov hos arbetsgivarna för att motivera branschorganisationer att engagera sig i kvalitetssäkring av inrikt- ningen fritid och hälsa. Det är därför svårt att stimulera en sådan utveckling.

6 Arbetsförmedlingen 2013. Beskrivning av yrket Friskvårdskonsulent/Hälsopedagog/PT.

171

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

6.3.2Pedagogiskt arbete

Pedagogiskt arbete är den största inriktningen inom barn- och fritidsprogrammet. Inriktningen ska ge kunskaper om barns och ungas utveckling, lärande, behov och rättigheter samt om olika pedagogiska verksamheter. Utbildningen ska förbereda eleverna för arbete till exempel som barnskötare i förskolan eller elevassistent i skolan. Från inriktningen föreslås yrkesutgångarna barnskötare och elevassistent.

Enligt Arbetsförmedlingens prognos är barnskötare ett över- skottsyrke.7 Arbetsförmedlingen bedömer att det kommer bli hård konkurrens om jobben för barnskötare och elevassistenter i fram- tiden. Samtidigt är efterfrågan stor på högskoleutbildade förskol- lärare. Förklaringen är att många kommuner i dag har en ambition om att minska antalet barnskötare till förmån för förskollärare. Som motiv anförs att skollagen och den nya läroplanen från 2010 ställer högre pedagogiska krav på verksamheten. Sedan 2010 finns också ett krav inskrivet i styrdokumenten om att det måste finnas förskollärare i verksamheten. Många kommuner har därför satt upp målsättningar för hur stor andel av personalen som ska vara hög- skoleutbildad. Vissa kommuner har som mål att enbart anställa för- skollärare.

Alla inom förskolan behöver dock inte vara förskollärare. Enligt skollagen får det i förskolan finnas ”annan personal med sådan ut- bildning eller erfarenhet att elevernas eller barnens utveckling och lärande främjas.”8 Det finns ingen reglering av proportionerna mel- lan de olika yrkesgrupperna. SKL:s ståndpunkt är att både förskol- lärare och barnskötare behövs och kompletterar varandra men att förskollärare har ett särskilt ansvar för den pedagogiska verksam- heten.9 Av alla årsarbetare i förskolan 2014 hade 43 procent förskol- lärarexamen, 22 procent hade en gymnasial utbildning för arbete med barn och 24 procent hade ingen utbildning för arbete med barn.10

7Arbetsförmedlingen 2014. Var finns jobben? Bedömning till och med första halvåret 2015 och en långsiktig utblick.

82 kap. 14 § skollagen (2010:800).

9SKL 2014. Sveriges Viktigaste Jobb i förskolan och skolan. Hur möter vi rekryteringsutmaningen?

10Skolverkets statistik, personal i förskolan 2014.

172

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Offentliga huvudmän är klart överrepresenterade bland de gym- nasieskolor som erbjuder barn- och fritidsprogrammet. Endast 17 procent av eleverna får sin utbildning hos en enskild huvudman. De yrkesområden som inriktningen utbildar mot utgörs också till stor del av kommunala arbetsplatser. Ett problem som har fram- kommit vid utredningens skolbesök är att kommunerna, i rollen som arbetsgivare, inte engagerar sig tillräckligt i de lokala program- råden och i planeringen av elevernas arbetsplatsförlagda lärande. Det verkar finnas problem med stuprör inom den kommunala för- valtningen i många kommuner som gör att den del av kommunen som utbildar barnskötare inte kommunicerar tillräckligt med den del av kommunen som rekryterar dem.

Fackförbundet Kommunal, som organiserar både kommunalt och privat anställda barnskötare, menar att den utbildning som ges i gymnasieskolan underskattas av arbetsgivarna. Eftersom barn- skötare inte är en reglerad yrkestitel så kan även outbildad personal anställas med denna titel. Det leder till att både utbildade och outbildade barnskötare behandlas som okvalificerade. Det är också vanligt att gymnasieutbildade barnskötare studerar vidare till för- skollärare. Av de som läst barn- och fritidsprogrammet är 25 pro- cent av kvinnorna och 12 procent av männen högskolestuderande tre år efter gymnasieutbildningen. Undervisning är den vanligaste utbildningsinriktningen.11

Förskollärare listas av Arbetsförmedlingen som ett bristyrke och barnskötare som ett överskottsyrke. Åsikterna går isär om hur arbets- marknaden kommer utveckla sig framöver. Utredningens slutsats är att det finns för få förskollärare för att täcka efterfrågan och att det därför än så länge finns många arbetstillfällen kvar för barnskötare.

De arbetsmarknadsparter som har störst intresse i inriktningen pedagogiskt arbete är SKL och Kommunal. Dessa branschorgani- sationer har i dag en väletablerad samverkansmodell för vård- och omsorgsprogrammet som kallas Vård- och omsorgscollege. College- modellen omfattar barn- och fritidsprogrammets inriktning socialt arbete, men inte inriktningen pedagogiskt arbete. Det är utredning- ens uppfattning att ett liknande initiativ för inriktningen pedagogiskt arbete skulle höja kvaliteten på utbildningen och i förlängningen även höja yrkets status.

11 SCB 2015. Etablering på arbetsmarknaden tre år efter gymnasieskolan.

173

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

6.3.3Dator- och kommunikationsteknik

Inriktningen dator- och kommunikationsteknik inom el- och energiprogrammet ska ge kunskaper i att yrkesmässigt installera, administrera, underhålla och reparera dator- och kommunikations- system samt kunskaper om informationssäkerhet. Inriktningen ska också utveckla elevernas förmåga att arbeta med system för presen- tation av data, bild, ljud och interaktiva tekniker. Inriktningen kan leda till yrken som till exempel nätverkstekniker, teknisk säljare, supporttekniker och servicetekniker.

Inom området datatekniker ryms flera yrkesroller. Support- tekniker och helpdesktekniker arbetar ofta i en helpdesk, en hjälp- resurs som felsöker problem med datorer åt kunder eller kollegor. Drifttekniker sköter underhåll av servrar, infrastruktur och app- likationer. Arbetsförmedlingen bedömer att det blir balans mellan efterfrågan och tillgången på arbetsmarknaden för drifttekniker inom IT under 2015 och inledningen av 2016, men att det kommer vara hård konkurrens om jobben för drifttekniker inom IT både på fem och tio års sikt.12 Trots en förväntad positiv utveckling på arbetsmarknaden det kommande året väntas det bli hård konkurrens om jobben för supporttekniker och helpdesktekniker inom IT. I dag finns många arbetssökande inom yrket och många sökande till varje ledig plats, en situation som väntas bestå under det kommande året.

De branscher som el- och energiprogrammet utbildar mot känne- tecknas generellt sett av mindre företag. I synnerhet inom dator och kommunikationsteknik finns det huvudsakligen riktigt små företag. Gymnasieskolor som erbjuder inriktningen har ofta be- kymmer att hitta relevanta APL-platser. Det beror till vissa delar på branschens företagsstruktur med många små företag, men också på företags och kommuners ovilja att låta eleverna få tillträde till datorsystem med höga säkerhetskrav. I de fall skolorna har tillgång till större företag finns begränsningar i vad eleverna kan tillåtas göra. Utredningens erfarenheter från skolbesök ger dock en delad bild. Det finns skolor som breddat sökandet av APL-platser och har elever i supportföretag och elektronikhandeln. Det är dessutom en relevant del av arbetsmarknaden för eleverna från inriktningen.

12 Arbetsförmedlingen 2015. Prognos för ”drifttekniker inom IT”.

174

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

IT & Telekomföretagen är en branschorganisation inom Almega. De har svårt att bedöma behovet av IT-kompetens på gymnasial nivå. De bedömer att behovet i branschen till största delen handlar om eftergymnasial kompetens. IT-konsult- och bemanningsföretag anställer i första hand personer från det högskoleförberedande teknikprogrammet eller personer med eftergymnasial utbildning. Det förekommer dock att man även tar in utbildade från el- och energiprogrammet, främst när det gäller installationsuppdrag av datorer och uppstart av ny utrustning. IT & Telekomföretagen har därför en del kontakter med IT-gymnasier och försöker vara be- hjälpliga med kontakter för att ordna APL-platser hos de enstaka medlemsföretag där sådan kompetens efterfrågas.

De arbetsplatser där den gymnasiala kompetensen efterfrågas finns dock till stor del utanför den organiserade IT-branschen. Det kan handla om IT-avdelningar på bolag som inte i sig är IT-leveran- törer, samt på mindre IT-tjänstebolag som inte är medlemmar i någon branschorganisation. Det finns alltså ett behov av elever från inriktningen, men den kräver att gymnasieskolorna ägnar en hel del tid åt uppsökande verksamhet.

Utredningens slutsats är att elevernas arbetsmarknad är otydlig även om det finns många relevanta områden där elevernas kompe- tens efterfrågas. Det är svårt att hitta en branschorganisation som har tillräckligt stort intresse i utbildningen för att engagera sig i kvalitetssäkring av utbildningen.

6.3.4Administrativ service

Inriktningen administrativ service inom handels- och administra- tionsprogrammet ska ge fördjupade kunskaper för arbete med admi- nistrativa och organisatoriska arbetsuppgifter inom företag och offentlig förvaltning. Inriktningen kan leda till arbete inom till exem- pel personaladministration och organisation, kommunikation, eko- nomi, konferens- och receptionsarbete eller kundservice. Exempel på yrkesutgångar är ekonomiassistent, it-administratör, kommunikatör, kundservice och reception, marknadsassistent, personalassistent, orderadministratör, projektadministratör och redovisningsassistent.

Enligt Arbetsförmedlingen är många intresserade av att arbeta som administratörer och sekreterare och många söker de lediga

175

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

tjänster som finns. De flesta administratörer och sekreterare är gymnasialt utbildade, men kompetenskraven ökar generellt och utbildning på högskolenivå är vanligt förekommande.13 Jobb- möjligheterna är bättre för administratörer och sekreterare som har kvalificerad utbildning, erfarenhet av att arbeta i projekt samt goda kunskaper i ekonomi och språk. Sammantaget bedömer Arbets- förmedlingen att det blir mycket hård konkurrens om jobben som administratör och sekreterare under 2015 och inledningen av 2016.

Enligt Arbetsförmedlingen varierar utbildningskraven för löne- och personalassistenter beroende på roll och inriktning.14 Till vissa tjänster kan det krävas utbildning på högskolenivå. Efterfrågan på löne- och personalassistenter kommer att vara stabil det närmaste året, men i takt med att bland annat löneprocessen moderniseras och lagar och regler blir mer komplexa så har kraven också för- ändrats för löne- och personalassistenter. Arbetsgivare efterfrågar numera ofta en större bredd på kompetenser inom flera områden. Det kommer därför bli hård konkurrens om jobben på sikt.

Utredningen erfar från skolbesök att det kan vara svårt att hitta APL-platser åt elever som studerar inriktningen administrativ service. Få arbetsplatser är intresserade av att ta emot en gymnasie- elev för att exempelvis arbeta med löneadministration. Det är en av anledningarna till att få gymnasieskolor väljer att erbjuda denna inriktning. 233 skolenheter i landet erbjuder handels- och admi- nistrationsprogrammet läsåret 2013/14. Av dessa erbjuder 53 skol- enheter inriktningen administrativ service.

Inriktningen administrativ service infördes i samband med gym- nasiereformen 2011. Programmet hade tidigare ingen nationell in- riktning mot administration, även om ämnet fanns inom program- met. Motivet till att införa en nationell inriktning var enligt Gym- nasieutredningen att uppnå en större tydlighet inom programmet. Gymnasieutredningen gjorde också bedömningen att det finns en stor arbetsmarknad för gymnasieutbildade administratörer. I be- tänkandet skrev utredaren

Under mina möten med branscherna har det framkommit att många branscher ställt högre kvalifikationskrav än vad som faktiskt krävs för många administrativa arbeten. Jag har också, med en ökande med-

13Arbetsförmedlingen 2015. Prognos för ”administratörer och sekreterare”.

14Arbetsförmedlingen 2015. Prognos för ”löne- och personalassistenter”.

176

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

vetenhet om kommande sjunkande ungdomskullar och därmed färre arbetssökande, erfarit att en omorientering håller på att ske till mer realistiska kvalifikationskrav.15

I sitt remissvar uppgav branschorganisationen Almega att det fanns en stark efterfrågan på administratörer av enklare tjänster, en uppfattning som regeringen delade i sin efterföljande proposition. I dag uppger dock varken Almega eller SKL, arbetsgivarorganisa- tioner med intresse i rekrytering av administratörer, att deras med- lemmar ser inriktningen administrativ service som en betydande rekryteringsbas. De menar att administrationsämnet är en bland- ning av generella kunskaper som alla elever i gymnasieskolan ska lära sig. Det innehåller exempelvis kunskaper i muntlig och skriftlig kommunikation som hör till ämnet svenska. Dessa kunskaper kan tillägnas inom andra gymnasieprogram och inriktningar. Personer med endast gymnasieutbildning konkurreras också lätt ut av per- soner med relevant högskoleutbildning. Numera anställs oftare mer kvalificerade personer till administrativa uppgifter, som högskole- utbildade controllers.

Utredningens slutsats är att elever med utbildning från inrikt- ningen administration och service får en otydlig yrkeskompetens och möter en oklar arbetsmarknad. Ingen branschorganisation ser i dag inriktningen som en tillräckligt viktig rekryteringsbas för att engagera sig i utbildningen.

6.3.5Turism och resor

Inriktningen turism och resor inom hotell- och turismprogrammet ska ge kunskaper för arbete med turistinformation, organisation och planering av resor, aktiviteter och upplevelser av olika slag, till exempel natur- och kulturturism. I inriktningen betonas förmåga att informera samt förmåga att organisera och leda aktiviteter och resor. Dessutom betonas kunskaper om resmål och resvägar. In- riktningen kan till exempel leda till arbete med turistinformation och guidning, upplevelser och aktiviteter samt reseplanering, rese- byråarbete och försäljning.

15 SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, s. 424.

177

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Inriktningen turism och resor infördes i samband med gym- nasiereformen 2011. Innan dess låg utbildning med turismanknyt- ning inom flera olika gymnasieprogram. Gymnasieutredningen ville med införandet av inriktningen turism och resor markera turist- näringens växande betydelse i Sverige och ge förutsättningar för en mer fördjupad och kvalificerad utbildning inom området.16

I det nationella programrådet för hotell- och turismprogrammet har ledamöterna vid flera tillfällen diskuterat beskrivningen av inrikt- ningen turism och resor och inriktningens innehåll. Ledamöterna menar att inriktningens yrkesutgångar och beskrivningen av inrikt- ningen är för allmänt hållna, vilket skapar otydlighet gentemot sko- lor och elever. Lärarna behöver tydligare beskrivningar för att kunna genomföra relevanta och intressanta kursupplägg och eleverna be- höver tydligare beskrivning vad det är deras utbildning leder till.

Arbeten inom turistnäringen är ofta säsongsberoende och per- sonalomsättningen är hög. Arbetsgivarna är ofta små och medel- stora företag. Av dessa anledningar kan det vara svårt att hitta rele- vanta APL-platser till elever som studerar inriktningen turism och resor. Utredningen erfar av kontakter med gymnasieskolor som erbjuder hotell- och turismprogrammet att det är lättare att hitta relevanta APL-platser inom inriktningen hotell och konferens.

Baserat på kontakter med både gymnasieskolor och bransch- organisationer är det utredningens uppfattning att branschen trots allt har ett intresse för utbildningen. Dock är det lättare att hitta lokalt engagemang för inriktningen hotell och konferens än för in- riktningen turism och resor. Utredningens slutsats är att yrkes- området ännu saknar branschorganisationer som är tillräckligt in- tresserade av inriktningen för att formulera tydliga kompetenskrav och lägga resurser på att kvalitetssäkra utbildningen.

16 SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, s. 435.

178

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

6.4Förslag om statsbidrag för att utveckla regionala stödfunktioner

Utredningens förslag: Branschorganisationer med svag regional organisation ska kunna ansöka om statsbidrag för att utveckla re- gionala stödfunktioner. De regionala stödfunktionerna ska sam- ordna och stödja den lokala arbetsmarknadens samverkan med när- liggande gymnasieskolor. Denna samverkan kan ske genom de lagstadgade lokala programråden, genom olika former av samver- kansmodeller som exempelvis yrkescollege samt genom de forum och nätverk som aktörer med regionalt utvecklingsansvar erbjuder.

Förslaget är i huvudsak genomfört

I ett pressmeddelande från den 15 oktober 2015 framgår att regeringen har beslutat om ändring i förordningen (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser. Ändr- ingen av förordningen innebär att statsbidrag kan sökas hos Skolverket för att yrkescollege eller liknande samverkansmodel- ler kan stimuleras och spridas i fler branscher. Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, organisa- tioner som är gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare samt intresseorganisationer i näringslivet. Bidrag får lämnas för insatser för utveckling av regionala stödfunktioner för samver- kan mellan skola och arbetsliv om yrkesutbildning inom gym- nasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå i syfte att höja utbildningens kvalitet. Förordningen träder enligt uppgift från Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) i kraft den 24 november 2015. Utredningens förslag enligt sam- manfattningen ovan är därmed i huvudsak redan genomfört. Utredningen bedömer emellertid att det finns fördelar med att redovisa statsbidragets syfte i detta betänkande. Dessutom före- slår utredningen att anslaget ska utökas.

179

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Alla branscher har inte resurser för en regional organisation

Branschorganisationer som har en väl utvecklad samverkan med ut- bildningssystemet, genom yrkescollege eller liknande samverkans- modeller, har bra kontakt med de berörda gymnasieskolorna och ofta en hög närvaro i de lokala programråden.17 Dessa branscher kan vara närvarande på lokal nivå eftersom de har en väl utvecklad regional organisation som fungerar som en brygga mellan den nationella branchorganisationen och de lokala representanterna.

Alla branscher har i dag inte resurser för en sådan regional orga- nisation. Det hindrar dem både från att bygga upp samverkans- modeller för kvalitetssäkring och från att delta aktivt i de lokala pro- gramråden ute i landet. Utredningen föreslår ett statsbidrag för re- gionala stödfunktioner för att fler branschorganisationer ska kunna bygga upp denna kapacitet.

Den regionala nivån behöver stärkas som stöd för lokal samverkan

En branschorganisation som vill säkra kvaliteten inom det yrkes- program som utbildar mot branschens yrkesområde behöver ha bra kontakt med de gymnasieskolor som erbjuder detta program. Bransch- representanter på lokal nivå behöver hålla en kontinuerlig dialog med skolans ledning och yrkeslärare kring utbildningens innehåll och utförande samt elevernas resultat.

Att engagera sig i gymnasieskolornas lokala programråd kan vara en stor börda för ett enskilt företag, men till stor nytta för hela branschens kompetensförsörjning. I de branscher där lokal sam- verkan fungerar bra har klyftan mellan lokala medlemsföretag och branschen som helhet kunnat överbryggas. En viktig förutsättning för detta är någon form av regional organisation som kan medla mellan det verksamhetsnära lokala perspektivet och det övergri- pande nationella perspektivet.

Utredningen har i sin kartläggning av yrkescollege och liknande samverkansmodeller upptäckt att många branschorganisationer ser den regionala nivån som strategiskt viktig för samverkan mellan utbildningssystemet och arbetslivet. Branschorganisationens regio- nala organisation kan samordna kontakten med gymnasieskolorna

17 Se exempelvis Skolinspektionen 2013. Fördjupad tillsyn på yrkesprogram, s. 14.

180

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

inom de lokala programråden och administrera de insatser som ingår i branschens modell för kvalitetssäkring, exempelvis regel- bundna kontroller av branschcertifierade skolor eller yrkesprov för elever.

Besöksnäringen och handelsbranschen är två exempel på bran- scher som uppger till utredningen att de saknar en regional organi- sationsnivå och att de ser detta som ett hinder för att höja ambi- tionsnivån för sin samverkan med utbildningssystemet. Av svaren på utredningens enkät om lokala programråd framgår att en tredje- del av de skolor som erbjuder handels- och administrationspro- grammet saknar lokalt programråd för detta yrkesprogram (se kapi- tel 5). För hantverksprogrammet och restaurang- och livsmedels- programmet saknar drygt en femtedel av de skolor som svarat på enkäten ett lokalt programråd för dessa yrkesprogram.

Den regionala organisationen kan se olika ut. Inom Teknikcollege och Vård- och omsorgscollege finns regionala processledare och samordnare. Plåt- och ventföretagen har en yrkeskommitté i varje län som består av representanter för respektive branschpart. Bygg- nadsindustrins yrkesnämnd har regionala yrkesnämnder. Frisör- företagarna har utbildningsnämnder som även består av represen- tanter från Handelsanställdas förbund. Oavsett form och namn har den regionala organisationen två viktiga uppgifter: att samordna den lokala samverkan mellan skola och arbetsliv samt att fungera som en brygga mellan den lokala och den nationella nivån inom branschen.

Av utredningens kartläggning av samverkansmodeller framgår att även relativt små branscher med ett litet antal gymnasieelever kan ha en struktur med fungerande partsgemensam representation på exempelvis länsnivå. Alla branschorganisationer har dock inte resurser till att bygga upp en regional nivå inom sina organisa- tioner. Andra branschorganisationer kan ha en regional nivå i vissa delar av landet, men sakna en sådan i andra.

Statsbidrag för regionala stödfunktioner

Utredningen har identifierat den regionala nivån som en nyckel- funktion för att arbetsmarknadens organisationer ska kunna sam- verka med utbildningssystemet, både inom de lagstadgade lokala programråden och genom branschorganisationernas egna, frivilliga

181

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

samverkansmodeller. Utredningen föreslår därför att bransch- organisationer som har en svagt utvecklad regional organisation ska kunna ansöka om statsbidrag för att utveckla regionala stödfunk- tioner. Statsbidraget kan också sökas av branschorganisationer som har en uppbyggd regional organisation i vissa delar av landet för att täcka områden där regional organisation i dag saknas.

De regionala stödfunktionerna ska samordna och stödja den lokala arbetsmarknadens samverkan med närliggande gymnasiesko- lor, exempelvis inom ramen för de lokala programråden. Statsbidra- get kommer också främja utvecklingen av samverkansmodeller för kvalitetssäkring, exempelvis yrkescollege. De regionala stödfunk- tionerna bör även kunna utnyttja etablerade aktörer, nätverk och forum på regional nivå, som exempelvis Arbetsförmedlingens bran- schråd samt de kompetensplattformar som etablerats av aktörer med regionalt utvecklingsansvar. Samverkan med sådana aktörer kan även omfatta andra utbildningsformer än gymnasieskolan.

De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna har inom ramen för sitt arbete med kompetensförsörjning – och med kompetensplatt- formarna som verktyg – ofta initierat tillkomsten av samverkans- arenor och nätverk genom att bjuda in företag, branschorganisa- tioner, fackliga företrädare och utbildningsanordnare för att disku- tera behovet av arbetskraft. De kan bidra med regionala prognoser men också visa på goda exempel på arbete från olika branscher. De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna genomför även andra kun- skapshöjande insatser för berörda aktörer som syftar till att för- bättra matchningen på den regionala arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen arbetar med branschkontakter bland annat genom branschråd som finns på regional och nationell nivå. I bran- schråden ingår Arbetsförmedlingen, arbetsgivare- och arbetstagar- organisationer samt enskilda arbetsgivare. Det primära uppdraget för branschråden är att förbättra matchningen inom berörd bransch eller yrke genom att öka Arbetsförmedlingens kunskaper om de behov som finns och utveckla samarbetet mellan Arbetsförmed- lingen, företagen och de fackliga organisationerna. Branschråden kan även förmedla information om behov och kompetenskrav som har betydelse vid arbetsmarknadsutbildning.

Branschorganisationer som i dag har regionala stödfunktioner har utformat dessa på olika sätt. Två branscher med väl utvecklad regional nivå är tekniksektorn och byggnadsindustrin. Teknik-

182

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

college har 26 regioner med en processledare vardera som arbetar 25–100 procent av heltid. Byggnadsindustrins yrkesnämnd har 24 BYN-regioner med regionala yrkesnämnder som sköter frågor om gymnasieutbildning, färdigutbildning, yrkestävlingar, etc. I stora BYN-regioner som Stockholm, Göteborg och Malmö finns vanligtvis en person som arbetar heltid och ett antal fackliga re- presentanter som lägger 10–15 procent av sin arbetstid på att arbeta för yrkesnämnden. I mindre BYN-regioner behövs endast några personer på deltid.

Även relativt små branscher med många småföretagare kan bygga upp en regional organisation. För utbildning av plåtslagare finns det i varje län lokala yrkeskommittéer som består av två per- soner från arbetsgivarsidan och två personer från arbetstagarsidan. Den ena arbetsgivarrepresentanten är Entreprenörföretagens regio- nala företagsrådgivare, den andra en arbetsgivare. Arbetstagarsidan representeras av fackförbundet Byggnads huvudyrkesombud i yrket samt en plåtslagare.

En miniminivå för regional närvaro skulle kunna vara en arbets- givarrepresentant och en arbetstagarrepresentant per län som lägger runt 10 procent av sin arbetstid på att stödja lokala gymnasieskolor och arbetsgivare. Dessa personer bör ha en position inom sina re- spektive partsorganisationer som möjliggör en strategisk överblick av yrkets kompetenskrav och regionens arbetskraftsbehov. Det kan exempelvis vara en facklig ombudsman och en affärsområdeschef. Om vi antar att denna organisation finns i 20 regioner kostar det sammanlagt 3 302 160 kronor per år för en bransch att upprätthålla en regional närvaro på länsnivå.18

Det blir dock upp till de sökande branschorganisationerna att av- göra hur den regionala organisationen bör se ut i respektive bransch. Organisationen kommer se olika ut beroende på branschens närings- livsstruktur och utbildningens utbredning över landet. Det stats- bidrag som utredningen föreslår har inte för avsikt att täcka hela denna kostnad, men kan fungera som en stödjande delfinansiering.

18 Genomsnittlig månadslön för en mellanchef med personalansvar är 57 700 kronor. (SCB 2014. Lönedatabasen.). Det innebär en månadskostnad på runt 81 934 kronor för arbets- givaren (givet arbetsgivaravgifter på 42 procent). Genomsnittlig månadslön för en facklig ombudsman är 39 200 kronor (SCB 2014. Lönedatabasen.). Det innebär en månadskostnad på runt 55 664 kronor för arbetsgivaren. Om dessa två lägger 10 procent av sin arbetstid i månaden på utbildningsfrågor blir det en kostnad på 165 108 kronor om året för en region.

183

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Finansiering av statsbidraget

Regeringen avsatte i budgetpropositionen för 2015 medel för att stimulera framväxten av så kallade yrkescollege på gymnasieskolans yrkesprogram.19 Regeringen har för denna satsning budgeterat 2,5 miljoner kronor under 2015 och 5 miljoner kronor årligen 2016– 2018. Utredningen har identifierat den regionala nivån som mycket viktig för att utveckla yrkescollege och liknande samverkansmodeller. De regionala stödfunktioner som branschorganisationer kan utveckla med hjälp av det statsbidrag som utredningen föreslår kommer även att kunna användas för att utveckla frivilliga samverkansmodeller i stil med yrkescollege. Utredningen föreslår därför att statsbidraget för utveckling av regionala stödfunktioner finansieras med avsatta medel för att främja yrkescollege och andra samverkansmodeller.

Utredningen bedömer dock att de medel regeringen avsatt för utveckling av yrkescollege inte är tillräckliga för att ge avsedd effekt. Satsningen för 2016–2018 bör därför utökas till 15 miljoner kronor årligen. Utökningen bör finansieras genom att medel överförs från anslagna medel till statsbidrag för gymnasial lärlingsutbildning.20

Statsbidraget för gymnasial lärlingsutbildning kan sökas av huvudmän för elever som studerar gymnasial lärlingsutbildning. Högsta belopp som huvudmannen kan söka per elev och läsår är i dag 10 000 kronor för huvudmannens egna utvecklingskostnader, 47 500 kronor för ersättning till den arbetsgivare som tar emot eleven som lärling och ytterligare 10 000 kronor för ersättning till arbetsgivaren om elevens handledare är utbildad.

För 2015 har regeringen meddelat att Skolverket får använda 457 miljoner kronor för statsbidraget för gymnasial lärlingsutbild- ning.21 Att döma av Skolverkets prognoser och de minskningar av bidraget som regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2016 kommer det för 2016 finnas 415 miljoner kronor anslaget för detta ändamål, 448 miljoner för 2017 och 475 miljoner kronor för 2018.22

19Prop. 2014/15:99.

20Förordning (2011:947) om statsbidrag för gymnasial lärlingsutbildning.

21Skolverkets regleringsbrev för 2015, s. 24.

22Enligt Skolverkets prognoser i maj 2015 har myndigheten för 2016 budgeterat 503 miljo- ner kronor, för 2017 budgeterat 543 miljoner kronor och för 2018 budgeterat 575 miljoner kronor. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2016 att anslaget minskas med 88 mil- joner kronor 2016, 95 miljoner kronor 2017 och 100 miljoner kronor årligen från och med 2018. Prop. 2015/16:1. Utgiftsområde 16, s. 221.

184

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Statsbidraget lämnas i mån av medel. Vid en översökning minskas bidraget proportionerligt för samtliga sökande.

Syftet med statsbidraget till de arbetsplatser som tar emot elever som lärlingar är att öka arbetsplatsernas kapacitet att delta i den gymnasiala yrkesutbildningen. De regionala stödfunktioner som utredningen föreslår ska stödjas kommer kunna öka arbetsmark- nadens engagemang inom såväl lärlingsutbildning som i huvudsak skolförlagd yrkesutbildning. Utredningen anser därför att en om- fördelning av medlen inte strider mot den ursprungliga avsikten för de avsatta medlen.

6.5Kartläggning av samverkansmodeller

I följande avsnitt presenteras olika branschorganisationers initiativ till samverkan med gymnasieskolans yrkesprogram. Kartläggningen gör inte anspråk på att vara heltäckande eftersom samverkan är en pågående process vars former ständigt utvecklas.

Genomgången ger exempel på de olika former för samverkan som förekommer just nu. Utredningen har strävat efter att även redovisa mindre branschers samverkans- och kvalitetssäkringsarbete.

I tabell 6.3 är de samverkansmodeller som beskrivs i utredning- ens kartläggning kategoriserade efter vad branschorganisationerna gör. Tabellen illustrerar att en samverkansmodell kan fokusera på olika saker och organiseras på olika sätt, allt efter branschorganisa- tionernas behov och förutsättningar.

185

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6.5.1Yrkescollege

Teknikcollege

Teknikcollege är en samverkansmodell där företag, gymnasieskolor och kommuner samarbetar för att öka attraktionskraften och kvaliteten på tekniskt inriktade gymnasieutbildningar. Det är svaret på en rad bekymmersamma observationer i början av 2000-talet som rörde industrins framtid. Industriföretag började flytta ut från landet, intresset för industriteknisk gymnasieutbildning var lågt och kommunerna började lägga ner dyra utbildningar för att spara. Teknikcollege drivs av Industrirådet, som består av fackföreningar

186

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

och arbetsgivarorganisationer inom industrin23. År 2004 påbörjades arbetet och 2007 bildades Riksföreningen Teknikcollege.

De gymnasieutbildningar som kan ingå i Teknikcollege är teknik- programmet, industritekniska programmet, samt el- och energipro- grammet. Inom Teknikcollege finns i dag 143 certifierade utbild- ningsanordnare, 180 kommuner, cirka 2 000 samverkansföretag samt 16 000 studerande.

För att få certifieras som Teknikcollege ska företag, skolhuvud- män och kommuner samverka kring utbildningar på både gymna- sial och eftergymnasial nivå. Det krävs att minst tre kommuner har ett sådant samverkansavtal för att få bilda en Teknikcollegeregion. Inom varje Teknikcollegeregion finns en regional styrgrupp samt lokala styrgrupper. En styrgrupp leds av en ordförande från när- ingslivet. Näringslivet är med och styr utbildningarnas inriktning, innehåll och genomförande.

Certifiering av Teknikcollege sker genom granskning och kvali- tetssäkring utifrån tio kriterier. Förutom det regionala perspektivet och samverkan med arbetslivet är arbetsplatsförlagt lärande, krav på maskiner och utrustning, sammanhållna arbetsdagar samt lagarbete och ämnesintegration viktiga kriterier som granskas.

För närvarande finns 26 certifierade Teknikcollegeregioner i landet. De ansvarar för kvalitetssäkring av de utbildningar som sker i lokala Teknikcollege. Till sin hjälp har styrgruppen för Teknik- collegeregionen en processledare som arbetar operativt. Process- ledaren är också en viktig länk mellan regionen och riksföreningen. Vanligtvis är det kommuner eller regionförbund som ansvarar för anställningen av processledaren, som kan variera mellan 25 och 100 procent av en heltid. Genomsnittet är 60 procent av en heltid. Omvandlat till heltid motsvarar det 16 heltidstjänster i hela landet.

Riksföreningen leder utvecklingsarbetet med stöd av ett kansli med anställd personal. Kostnaderna för kansliet täcks av riksföre- ningen och Teknikcollegeregionerna. Därutöver har man fått stat- liga utvecklingsmedel för olika typer av aktiviteter och utvecklings- grupper. Sedan 2007 har riksföreningen fått cirka 500 000 kronor per år i utvecklingsmedel från staten. År 2013 fick riksföreningen

23 Dessa är Teknikföretagen, Livsmedelsföretagen, Trä- och Möbelföretagen, Industriarbets- givarna, Industri och kemigruppen, Skogsindustrierna, IF Metall, GS Facket, Sveriges Ingen- jörer och Unionen.

187

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

ett särskilt tillskott från staten på 3 miljoner kronor för informa- tionsinsatser i syfte att öka rekryteringen till industrirelevanta ut- bildningar.

Vård- och omsorgscollege

Vård- och omsorgscollege skapades 2008 och 2012 bildades Förening- en Vård- och omsorgscollege. Föreningen har en styrelse som utgörs av arbetsgivarorganisationerna Sveriges Kommuner och Landsting, KFO, PACTA, Vårdföretagarna samt fackförbundet Kommunal. Det operativa arbetet utförs av ett kansli vars arbete stöds av ett nationellt råd, där representanter för ovanstående organisationer ingår. Före- ningens verksamhet finansieras genom medlemsavgifter, service- avgifter, certifieringsavgifter och konferensavgifter.

För närvarande finns 19 regionala Vård- och omsorgscollege och 73 lokala Vård- och omsorgscollege som sammanlagt omfattar

97gymnasieskolor.

Den nationella nivån i Föreningen Vård- och omsorgscollege

ansvarar för de kvalitetskriterier som utgör grunden för certifiering av Vård- och omsorgscollege i landet, samt för genomförandet av själva certifieringarna. Vid ansökan om certifiering finns tio kri- terier som ska uppfyllas. Kriterierna berör analys av den lokala arbetsmarknaden och målen för det lokala Vård- och omsorgscol- leget samt beskrivning av samverkan mellan olika lokala avnämare och olika utbildningsaktörer inom vuxenutbildningen och hög- skolan. Därutöver ska det redovisas hur arbetsplatsförlagt lärande, handledarutbildning, lärmiljöer och arbetssätt, arbete med genus och mångfald samt kvalitetsarbete och uppföljning är tänkt att ut- formas.

Ett regionalt Vård- och omsorgscollege bildas av minst tre kom- muner och ett landsting eller en region. Uppdraget är att inventera kompetensbehov inom vård och omsorg, omvärldsbevaka och skapa samordningsvinster. Dessa uppdrag hanteras av en samord- nare som finns i varje regionalt college med uppgift att hålla ihop det regionala arbetet. Samordnaren håller också kontakten med andra regionala college och med föreningen centralt. En annan vik- tig funktion är att stötta blivande lokala Vård- och omsorgscollege både i ansökningsarbetet och i det fortsatta arbetet. Samordnarna

188

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

är ofta knutna till ett region- eller kommunalförbund. Det regio- nala colleget har också det övergripande ansvaret för kvalitets- uppföljning av de lokala college som ingår i regionen.

För att ett lokalt Vård- och omsorgscollege ska kunna bildas måste det finnas ett regionalt Vård- och omsorgscollege som det blivande lokala colleget kan tillhöra. En eller flera kommuner kan tillhöra ett lokalt Vård- och omsorgscollege. Verksamheten bygger på vård- och omsorgsprogrammet där det är vanligt att både gym- nasieskolor och en eller flera vuxenutbildare ingår.

Från och med 2014 kan utbildare som erbjuder barn- och fritidsprogrammet med inriktning socialt arbete ingå i Vård- och omsorgscollege efter en certifiering. En förutsättning är att två sär- skilda fördjupningskurser erbjuds. Även yrkeshögskoleutbildningar kan ingå i lokala Vård- och omsorgscollege.

6.5.2Branschcertifierade och branschgodkända skolor

Det förekommer att branschorganisationer driver gymnasieskolor genom ett partsgemensamt aktiebolag. Andra branschorganisatio- ner utvecklar nätverk av branschgodkända skolor där branschen vill kvalitetssäkra utbildningarna och anordnarna genom tydliga krav.

Elteknikbranschens gymnasium

Elteknikbranschens gymnasium (ETG) är en fristående gymnasie- skola i Nyköping som ägs gemensamt av Elektriska Installatörs- organisationen (EIO) och Svenska Elektrikerförbundet (SEF). ETG är även namnet på branschens utbildningskoncept som får allt större spridning.

ETG startade eftersom branschorganisationerna upplevde att utbildningen hade kvalitetsbrister. Antalet arbetsplatser för arbets- platsförlagt lärande och färdigutbildning som lärling var otillräck- lig, eller så fick utbildningsanordnare inte fram tillräckligt många APL-platser. Enligt EIO och SEF har tillkomsten av allt fler ut- bildningsanordnare inneburit att det finns för många utbildnings- platser i relation till efterfrågan på installationselektriker. Inom gymnasieskolan utbildas ungefär dubbelt så många elektriker som

189

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

kan tas emot av branschen för arbetsplatsförlagt lärande och lär- lingsanställningar i den efterföljande färdigutbildningen.

Genom ETG skapades ett alternativ till den traditionella model- len med 1 600 timmars lärlingsperiod efter avslutad gymnasie- utbildning. I ETG garanteras APL-tiden och utbildningen avslutas med ett yrkesprov som efter godkännande leder till att eleven får sitt yrkesbevis som elektriker. I den traditionella modellen görs i stället yrkesprovet i slutet av lärlingsperioden.

ETG-konceptet ställer en rad krav på utbildningsinnehållet, genomförandet och utbildningsanordnarnas ansvar som certifierade ETG-skolor. Gymnasieskolorna förutsätts ha ett lokalt program- råd, ett så kallat ETG-råd. De förutsätts också vara delaktiga i sam- verkan inom ETG-nätverket, lämna information i specifika frågor samt ansvara för den egna marknadsföringen. För att vara en del av ETG-nätverket betalar gymnasieskolan en avgift om 2 000 kronor per elev och år.

Utbildningsförloppet ska följas av kontinuerliga avstämningar i form av tester för att se till att eleven klarar de olika momenten som avsett. Gymnasieskolan ska också garantera eleven 600 tim- mars arbetsplatsförlagt lärande. Det finns krav på gymnasieskolan om vilka förutsättningar som ska gälla för att få en ETG-examen som också ger yrkesbeviset i direkt anslutning till examen. Det innebär att eleven inte behöver någon efterföljande lärlingstid för att vara anställningsbar. Branschens ambition är att denna modell ska sprida sig till andra gymnasieskolor och fullt utbyggd bestå av ett nätverk om cirka 30–35 gymnasieskolor. Det bedöms vara till- räckligt för att möta branschens behov av installationselektriker.

PVF Teknikcentrum i Katrineholm

PVF Plåt & Vent Forum AB ägs gemensamt av Plåtslageriernas Riksförbund och Svenska Byggnadsarbetarförbundet. Bolaget ut- gör i sin tur huvudman för PVF Teknikcentrum i Katrineholm som är plåtslageribranschens egen skola och centrum för kompetens- utveckling. På PVF Teknikcentrum genomförs bland annat kom- pletterande utbildningar för gymnasieelever och företagslärlingar från hela landet. På PVF Teknikcentrum avlägger lärlingar yrkes- examen för att få sitt yrkesbevis. Man erbjuder också vidareutbild-

190

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

ning inom olika områden både som byggnads- och ventilationsplåt- slagare.

PVF Teknikcentrum kräver att utbildningsanordnare som skickar elever till skolan ska vara godkända av branschen. För att bli det krävs att utbildningsanordnaren uppfyller vissa kriterier utformade av yrkesnämnden (se avsnitt nedan). På PVF Teknikcentrum ges varje elev en individuell studieplan. Målet är att eleven ska få betyg för samtliga inriktningsgemensamma kurser och fördjupningskur- ser, totalt 400 plus 800 gymnasiepoäng. Det ska uppnås under de tre perioder omfattande totalt tolv veckor som eleven är på skolan. Det handlar till största delen om nyinlärning av svårare moment som ställer stora krav på kvalitet i utförandet. Om eleven redan lärt sig momentet på sitt arbetsplatsförlagda lärande valideras i stället elevens kunskaper. Det innebär i realiteten att PVF Teknikcentrum och APL-platsen växelverkar och att företaget till största delen lär ut enklare moment samt står för färdighetsträning, medan PVF Tek- nikcentrum lär ut svårare moment och kvalitetssäkrar utbildningen. Det är endast tillsammans med ett kvalitativt arbetsplatsförlagt lärande på företag som eleven kan tillgodogöra sig 1 200 poäng, även om tiden på PVF är cirka åtta timmar per dag. Kostnaden för den gymnasieskola som skickar en elev till PVF Teknikcentrum uppgår i dag till 75 000 kronor för hela utbildningen. I detta ingår boende och mat under skoltid.

PVF-godkänd utbildningsanordnare

Tillämpningen av kvalitetskriterierna omfattar alla utbildningsfor- mer. Det innebär att kriterierna ska tillämpas på skol- och företags- förlagd gymnasieutbildning, företagslärling, kommunal vuxenutbild- ning samt arbetsmarknadsutbildning.

Vid ansökan om att bli branschgodkänd ska en rad olika förhåll- anden och förutsättningar för att bedriva utbildningen beskrivas, bl.a. organisation, lärarkompetens, lokaler och utrustning. För varje undervisande lärare ska en meritförteckning bifogas ansökan. Efter genomförd utbildning förbinder sig också utbildningsanordnaren att lämna in betyg och ett skriftligt omdöme till den lokala yrkes- kommittén. Syftet med det förfarandet är att yrkesnämnden ska kunna göra en bedömning av den studerandes resterande utbild-

191

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

ningstid samt inplanering av examensprov. På grundval av innehål- let i ansökan samt den lokala yrkeskommitténs yttrande beslutar sedan PVF yrkesnämnd om godkännande eller ej.

Efter att ansökan är godkänd startar en process där utbildnings- anordnaren kallas till ett möte med den lokala yrkeskommittén. Det finns en yrkeskommitté i varje län som består av en representant för respektive branschpart. Vid mötet går parterna igenom kursplanen samt preciserar formerna för informationsutbyte och framtida samverkan. Mötet protokollförs och utgör sedan utgångspunkt för gruppens fortsatta arbete. Yrkesnämnden betonar att det är viktigt för branschens trovärdighet att i informationen till kommande elever påtala vikten av att utbildningsanordnaren är godkänd.

Byggnadsindustrins Branschrekommenderad skola

Byggnadsindustrins yrkesnämnd (BYN) erbjuder en kvalitetsmärk- ning till gymnasieskolor med bygg- och anläggningsprogrammets inriktningar anläggningsfordon, husbyggnad samt mark- och an- läggning. De gymnasieskolor som uppfyller kriterierna bedöms ha förutsättningar att ge grundläggande yrkesutbildning som uppfyller branschens krav och kan då utses till Branschrekommenderad sko- la. Syftet är att tydliggöra branschens prioriterade förväntningar på gymnasieskolor som utbildar för branschens yrken och bidra till utveckling av utbildningen så att alla elever kan få utbildning med bra kvalitet.

Skolans ansökan görs via en webbenkät. Svaret på enkäten ska sedan tas upp och godkännas av det lokala programrådet och där- efter skickas den till BYN:s kansli. Ansökan bedöms sedan av den regionala yrkesnämnden och därefter fattas beslut om godkännan- de av Byggnadsindustrins centrala yrkesnämnd.

Kriterierna för att uppnå branschrekommendation rör bland an- nat områden som programråd, samverkan med branschen, lokaler, maskinell utrustning, rutiner för kvalitetssäkrat arbetsplatsförlagt lärande, arbetsmiljö samt lärartäthet och behörighet. Programrådet på gymnasieskolor som är branschrekommenderade ska minst en gång per år gå igenom enkätfrågorna för att säkerställa att alla kriterier är uppfyllda. För närvarande finns omkring 115 bransch-

192

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

rekommenderade skolor i landet. Från och med 2015 är bransch- rekommendationen tidsbegränsad och omprövas efter två år.

Utöver Branschrekommenderad skola finns också en kvalitets- säkringsmodell för vuxenutbildningen som kallas Godkänd utbild- ningsgivare. Ansökan kan göras av en kommunal eller fristående skola eller ett utbildningsföretag.

BYN har beviljats statliga medel av Skolverket för utveckling av det arbetsplatsförlagda lärandet. Projektet är inriktat på att utveckla en webbaserad APL-bok som kan liknas vid en loggbok att använda under APL-perioden. Till det utvecklas ett stöd för utbildning av handledare med pedagogiskt innehåll. Branschen vill stödja små yrkesområden där det finns många fåmansföretag. I projektet är handledarutbildningen inriktad mot mur- och putsbranschen. BYN åtar sig också att marknadsföra resultaten och fortbilda yrkeslärare.

BYN har ett långsiktigt mål om att materialet ska vara implemen- terat på alla branschrekommenderade gymnasieskolor inom tre år.

VVS-branschens Förstklassig skola

VVS-branschens yrkesnämnd består av VVS-företagen och Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Till nämnden finns en regional orga- nisation bestående av elva regioner i landet. I varje region finns ut- bildningsansvariga som är anställda hos någon av parterna, med ansvar för kontakter med skolor, företag och lärlingar.

Traditionellt finns ett system med branschprov för att individen ska kunna få ett yrkesbevis för något av branschens yrken. Provet mäter individens teoretiska och praktiska kunskaper och prövar för- mågan att planera arbetet och lösa problem. All yrkesutbildning, såsom gymnasieutbildning, företagslärling eller annan vuxenutbild- ning, avslutas med ett branschprov.

Yrkesnämnden har också tagit fram en kvalitetssäkringsmodell av gymnasieskolor och andra utbildningsanordnare. Kvalitetssäkr- ingsmodellen kallas Förstklassig skola. En skola kan efter ansökan få utmärkelsen Försklassig skola av Yrkesnämnden. Det sker på re- kommendation från utbildningsansvariga i regionen. För att få ut- märkelsen behöver skolan redovisa att man följer ämnesplanerna och vilka läromedel som används. Skolan ska även redovisa hur det arbetsplatsförlagda lärandet hanteras, vilka yrkeslärare skolan har

193

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

och deras yrkeskompetens samt att lokalerna har rätt utrustning och är säkra att vistas i. Gymnasieelever i den tredje årskursen får dessutom ge sin syn på utbildningen via en enkät som sedan jämförs med gymnasieskolans ansökan. Regionens utbildningsansvariga ska ha möjlighet att besöka gymnasieskolan och att delta i programråd under ansökningsperioden. Varje år omprövar yrkesnämnden om skolan fortfarande lever upp till kriterierna för Förstklassig skola.

Det uttalade syftet med utmärkelsen och de krav det medför säkerställer att eleverna får en bra förberedelse inför färdigutbild- ningen som lärling efter gymnasieskolan. Det bidrar även till att öka elevens möjlighet att klara det avslutande branschprovet.

Det finns en skillnad mellan gymnasieskola och vuxenutbildning när gäller Förstklassig skola. För en gymnasieskola är utmärkelsen en kvalitetsstämpel och frivillig att ansöka om. För vuxenutbild- ning, arbetsmarknadsutbildning eller företagslärlingsutbildning är ansökan nödvändig för att eleverna ska få tillgodoräkna sig hela skolutbildningen. Risken är annars att eleven behöver läsa in extra- kurser eller en längre utbildning på företag innan branschprovet kan göras.

Yrkesnämnden har beviljats statliga medel av Skolverket för ut- veckling av det arbetsplatsförlagda lärandet. Projektet består i fram- tagandet av en handledarbok som stöd för både handledaren och eleven. Handledarboken syftar till att underlätta kommunikation och synliggöra värderingar som ett pedagogiskt verktyg. I hand- ledarboken finns också utbildningens samtliga moment upptagna vilket underlättar kontrollen av att eleven gått igenom utbildningens alla delar.

I det nya VVS- och fastighetsprogrammet har en fastighets- inriktning införts. Av den anledningen har Fasighetsbranschens ut- bildningsnämnd inför höstterminen 2014 tillfört en egen kvalitets- säkring som kallas Rekommenderad skola av fastighetsbranschen.24 Rekommendationen baseras på förekomsten av behöriga lärare med branscherfarenhet, uppdaterade och ändamålsenliga läromedel samt kvalitativt arbetsplatsförlagt lärande på branschföretag med utbil- dade handledare. Det är frivilligt för gymnasieskolor att ansöka och

24 I nämnden representeras Arbetsgivarorganisationerna Fastigo, Almega Fastighetsarbets- givarna och KFO, branschorganisationerna Sabo, Fastighetsägarna, arbetstagarorganisatio- nerna Fastighetsanställdas förbund, Kommunal, SEKO, Unionen, Vision, Ledarna, Jusek, Civilekonomerna, Sveriges Ingenjörer, SSR och Sveriges Arkitekter.

194

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

branschrekommendationen kräver att man först blivit godkänd som Förstklassig skola av VVS-branschens yrkesnämnd. Rekom- menderad skola av fastighetsbranschen är därför tänkt som ett branschspecifikt tillägg.

Handelns yrkesnämnds certifiering

Inom handelsbranschen har parterna Svensk Handel, Handels- anställdas förbund och KFO skapat Handelns yrkesnämnd, som är relativt nyetablerad. Under arbetet med Servicecollege var det många regioner och enskilda utbildningar som efterfrågade ett pro- jekt inriktat mot handeln. Vissa regioner ville starta Handels- college. Detta är något som branschens parter har tagit fasta på. Behovet har utmynnat i en certifieringsmodell vars övergripande målsättning är att stärka handels- och administrationsprogrammet.

Kriterierna för certifiering syftar till att ge utbildningarna ett strukturstöd så att elevens kompetens tydligt synliggörs för såväl arbetsgivare som eleven själv. Det görs genom beskrivningar av de generella och handelsspecifika kompetenser som eleverna förväntas uppnå i utbildningen. Dessutom ska certifieringen bidra till att ut- bildningens kvalitet kontinuerligt följs upp och utvecklas. Certi- fieringskriterierna omfattar områden som en generell beskrivning av skolan och utbildningens utformning, intern och extern samver- kan och information, kompetens och resurser samt uppföljning och utvärdering. De lokala programrådens viktiga roll betonas särskilt och är en del i certifieringen. Certifieringsutförare är Handelns yrkesnämnd.

Modellen bygger på en första certifieringsperiod om tre år med uppföljningsbesök efter ett år. Därefter görs uppföljningsbesök med återcertifiering vartannat år. Dessa uppföljningar baserar sig på skolans egen verksamhetsrapport, skolans plan för nästkommande två år, kontakter med samverkande företag samt möte med skolled- ning, arbetslag och elever. Skolan får betala en certifieringsavgift till Handelns yrkesnämnd i samband med ansökan.

195

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Svensk Energis skolsamverkan

Svensk Energi är branschförening för 169 medlemskoncerner och cirka 380 företag bestående av elproducenter, eldistributörer och elhandlare. Branschen sysselsätter cirka 30 000 medarbetare. Svensk Energi ansvarar för branschens kompetensuppbyggnad. Organisa- tionen stödjer och samverkar med relevanta gymnasie- och yrkes- högskoleutbildningar och är engagerad i ledningsgrupper och lokala programråd. Svensk Energi samarbetar med tre gymnasieskolor som erbjuder yrkesprogram. Två av dessa är riksrekryterande.

Svensk Energi stödjer och samordnar även utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan. Elever från yrkeshögskolan och gymnasie- utbildningar med branschsamverkan ser branschen som extra vik- tiga eftersom de är anställningsbara direkt. Svensk Energi tillhanda- håller också informationsmaterial och läromedel om el- och energi- branschen. Därutöver är man engagerad i både högskole- och arbetsmarknadsutbildning. Från den senare utbildningsformen kan man rekrytera distributionselektriker som omskolats efter att de inte lyckats få en lärlingsplats som installationselektriker.

6.5.3Kvalitetssäkring genom kontroll av utbildningsförlopp, utbildningsresultat, branschprov eller genom validering

Grönt kort

Naturbrukets yrkesnämnd (NYN) är ett samarbetsorgan för att främja yrkesutbildning, fortbildning och rekrytering inom lantbruk, trädgård och djursjukvård.25

NYN har utvecklat en diplomering som kallas Grönt Kort. Diplomeringen utvecklades mot bakgrund av en upplevd brist på kompetent arbetskraft och otydliga karriärvägar för naturbrukspro- grammets elever. Branschen anser att situationen förbättrats i och med gymnasiereformen 2011. Man anser att gymnasiearbetet, som delvis bygger på Grönt Kort, blivit bättre och att naturbrukspro- grammet har fått tydligare yrkesutgångar.

25 Medlemsorganisationer är Lantbrukarnas Riksförbund, Skogs- och Lantarbetsgivare- förbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet, Trädgårdsanläggarna i Sverige, Gröna näring- ens riksorganisation samt Svensk Djursjukvård.

196

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Det finns tre nivåer för Grönt Kort: en grundläggande nivå, en specialist- eller förmansnivå och en företagsledarnivå. Grönt Kort består av både ett teoretiskt och ett praktiskt prov och båda proven genomförs samma dag på en gård eller ett skoljordbruk. Kunskaper- na som prövas berör produktionsområdena mjölk, gris, växtodling och yrkesodling trädgård. Provet görs alltid av två diplomerare för att få en så riktig och kvalitetssäkrad bedömning som möjligt. Ett av skälen är att arbetsgivarna vill ha en så objektiv bedömning som möjligt av elevens eller den yrkesverksammas anställningsbarhet. Grönt Kort riktar sig inte bara till gymnasieelever som studerar naturbruksprogrammets tredje år utan även till yrkesverksamma som på så sätt får ett intyg på sin kompetens.

Skogsbrukets programrådsverksamhet

Skogsbrukets yrkesnämnd (SYN) har som prioriterad uppgift att arbeta med kompetensförsörjnings- och arbetsmiljöfrågor. I SYN ingår Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA).26

SLA har tagit ett brett grepp på den lokala programrådsverk- samheten. SLA:s distriktsstyrelser har utsett vilka SLA-företag som på varje skola ska representera SLA i programrådet. Minst fyra ledamöter i ett programråd ska komma från SLA:s medlemsföretag. En av dessa representanter utses till ordförande i det lokala pro- gramrådet. Branschorganisationen SMF Skogsentreprenörerna ut- ser en representant till varje lokalt programråd. Skolan bemannar därefter programrådet med andra personer från lokala företag och andra intressenter. Alla deltagare i programrådet ska ha mandat från sitt företag eller organisation att besluta i de frågor som ska behandlas i programrådet. Skolan ska även se till att elevrepresen- tanter finns med i programrådet.

Minst tre möten per år bör hållas i varje lokalt programråd. Pro- tokoll eller minnesanteckningar ska föras från programrådens möten. Förslag på protokollmall finns på SLA:s hemsida och kopior på protokollen skickas till SLA centralt.

26 SLA är en arbetsgivarorganisation med cirka 4 000 medlemsföretag verksamma inom skogs- bruk, jordbruk, djursjukvård, golf och trädgårdsnäringen.

197

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

SLA-gruppen i programråden har bland annat till uppgift att stödja skolans arbete med att ordna lämpliga APL-platser. Gruppen ska också informera sig om hur skolan ger praktikvärdarna infor- mation inför praktikperioder och hur skolan inhämtar praktik- värdarnas omdömen om eleverna och hur återkoppling kring det arbetsplatsförlagda lärandet görs.

Det lokala programrådet ska stötta såväl elev som praktikvärd under det arbetsplatsförlagda lärandet. Ledamöterna i program- rådet ska även verka för att skolans personal får delta på företagens interna utbildningsdagar.

En annan viktig uppgift för programråden är att attrahera elever till skogsutbildningen. Det görs bland annat genom att programrådet utarbetar lokala marknadsföringsplaner tillsammans med natur- bruksgymnasierna. Programrådet kan ansöka om marknadsförings- bidrag hos SLA för de marknadsföringsaktiviteter som har en direkt koppling till skogsutbildningen och där näringslivets representanter ges möjlighet att delta.

SLA ger också ekonomiskt stöd till de arbetsgivare som tar emot elever på arbetsplatsförlagt lärande från naturbruksprogram- mets inriktning skog.27

TYA-certifierad APL-handledare

Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA) är ett sam- arbetsorgan mellan parterna i transportbranschen.28 TYA har cirka 17 000 anslutna företag inom transportbranschen. Totalt omfattas cirka 100 000 anställda som är verksamma inom olika delbranscher som åkeri, renhållning, taxi, markpersonal i flyget, bärgning och bensinstationer. TYA:s uppdrag är ibland annat att genomföra arbetsmiljö- och yrkesfortbildningskurser och att sprida information om transportbranschen.

TYA arbetar även med att påverka skolväsendet för att tillgodo- se transportnäringens behov av utbildade individer. TYA bidrar till

27Ersättningen är 5 000 kronor per maskinvecka (alt. 1 000 kronor/dag) i max 10 veckor per elev. För motormanuell praktik i skogsvård är ersättningen 1 000 kronor (alt. 200 kronor/dag) per vecka i max 2 veckor per elev.

28Ingående organisationer är Biltrafikens Arbetsgivareförbund, Petroleumbranschens Arbets- givareförbund, Motorbranschens Arbetsgivareförbund, Sveriges Hamnar, Flygarbetsgivarna, Almega, KFO, Svenska Transportarbetareförbundet, Ledarna, Unionen, Sveriges Ingenjörer.

198

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

utvecklingen av yrkesutbildningen genom att utveckla läromedel och fortbilda lärare. TYA har åtta stycken partssammansatta ut- bildningsråd vars främsta uppgift är att stärka samverkan mellan skola och arbetsliv. Ledamöterna i utbildningsråden är också aktiva i lokala programråd. Till utbildningsråden finns fem regionala projektledare kopplade, med ansvar för att hålla kontakten mellan branschorganisationen och gymnasieskolor. TYAs verksamhet finansieras genom en avgift på för närvarande 0,20 procent av års- lönesumman i branschen. Det är en avgift som samtliga arbetsgivare inom de aktuella avtalsområdena betalar in.

En viktig del i transportutbildningen är att eleverna får tillräck- lig mängdträning, vilket är en grundläggande trafiksäkerhetsaspekt. Transportbranschen har därför utvecklat en egen TYA-modell för att kvalitetssäkra utbildningen. Det sker genom utökad samverkan mellan skola och företag med målet att möjliggöra övningskörning och mängdträning i särskilda APL-företag.

TYA-modellen kännetecknas av att TYA:s regionala utbild- ningsråd godkänner TYA-anslutna företag och handledare. För att vara TYA-certifierad APL-handledare krävs att handledaren är 25 år eller äldre och som minst har en halvtidsanställning. Till det krävs minst 3 års yrkeserfarenhet som lastbilsförare samt innehav av C/CE behörighet i 3 år och att handledaren genomgått TYAs APL-handledarutbildning. Det senare är särskilt viktigt då eleverna tränas i trafikmiljö. Mängdträningen är tänkt att ske efter att eleven övningskört i skolans regi.

Parterna Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Trans- portarbetareförbundet har beslutat om grundläggande krav på före- tag som tar emot elever eller kursdeltagare inom vuxenutbildning enligt TYA-modellen. Det innebär att företaget ska vara medlem i Biltrafikens Arbetsgivareförbund och ha kollektivavtal med Svenska Transportarbetarförbundet. Företaget ska dessutom följa god sed på arbetsmarknaden samt ha förutsättningar att genomföra arbetsplats- förlagt lärande.

TYA har beviljats statliga medel av Skolverket för utvecklingen av arbetsplatsförlagt lärande. Projektet baseras på redan befintligt material som TYA utarbetat. Det utgörs av en handbok som stöd för både handledarrollen och själva APL-periodens genomförande. Därutöver har man också tagit fram ett stödmaterial för ledamöter- na i de lokala programråden. TYA kommer att använda utveck-

199

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

lingsmedlen för att digitalisera det material som nu finns i tryckt form samt att skapa en webbaserad loggbok för APL och en logg- boksapplikation.

Frisörbranschens gesällbrev

Frisörbranschens Yrkesnämnd (FYN) är ett partsammansatt organ bestående av Sveriges Frisörföretagare och Handelsanställdas för- bund.

Gesällbrevet är branschens yrkesbevis som visar att individen har utbildat sig och avlagt branschens behörighetsprov. Gesällbrevet är beviset på att individen är behörig frisör och har rätt till full lön enligt branschens kollektivavtal. Frisörföretagarnas utbildnings- nämnder, som även består av representanter från Handelsanställdas förbund, anordnar delprov och gesällprov och finns på 18 platser i landet.

Det finns tre sätt att bli behörig frisör. Det första är att gå gym- nasieskolans hantverksprogram med inriktning frisör. När grund- utbildningen i gymnasieskolan är klar avläggs ett praktiskt delprov samt ett teoriprov. Därefter krävs en färdigutbildning på ett frisör- företag i 3 000 timmar som efter godkänt gesällprov ger branschens behörighet som frisör.

Det andra alternativet är att gå en av branschen godkänd privat frisörutbildning med samma färdigutbildningsprocess som i gym- nasieskolan. För närvarande finns elva godkända privata utbildnings- anordnare. Utbildningen är väl reglerad med grund- och färdig- utbildning och progressionen i lärandet är indelat i fyra nivåer. För att kunna dokumentera antalet timmar och vilka nivåer eleven har genomgått ska en utbildningsbok finnas.

Det tredje alternativet är företagsförlagd utbildning, där per- sonen själv måste hitta en salong som vill utbilda och anställa per- sonen. Frisörföretaget måste ha en behörig frisör som handledare och personen behöver vara anställd som trainee i 5 000 timmar (4 nivåer) och ska följa en läroplan för frisöryrket. Delprov och teoriprov avläggs efter 2 000 timmar. Delprovet är en del av gesäll- provet som görs under eller efter grundutbildningens nivå 1. Alla elever som genomfört nivå 1 ska erbjudas att avlägga delprov genom frisörföretagarna hos sin utbildningsanordnare eller i annan när-

200

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

liggande lokal eller ort. Delprovet ska vara godkänt innan färdig- utbildning mot gesällprovet kan påbörjas. Det slutgiltiga gesällpro- vet görs efter ytterligare 3 000 timmar.

Måleribranschens gesällbrev

Måleribranschens yrkesnämnd (MYN) är ett samarbete mellan Måleriföretagen i Sverige och Svenska Målareförbundet kring yrkes- utbildningsfrågor. MYN arbetar i första hand med rekrytering, utbildning och gesällprov.

Det finns i huvudsak två sätt att bli målare. Det vanligaste sättet är att studera bygg- och anläggningsprogrammet med inriktning måleri. Efter utbildningen behöver eleven en lärlingsanställning på ett måleriföretag. Lärlingsperioden uppgår till 6 800 timmar och brukar ta ungefär två år att genomföra.

En utgångspunkt för MYN:s syn på utbildningen är att goda resultat i gymnasiegemensamma ämnen är lika viktigt som goda resultat i yrkesämnen. MYN premierar goda studieresultat för de elever som uppfyller branschens krav då de vid examen tilldelas fler utbildningstimmar än de som inte gör det. Alla målerielever som fullföljt utbildningen tilldelas normalt 2 000 utbildningstimmar. Om eleven uppnått de betygskrav som branschen ställt tilldelas ytterligare 1 000 utbildningstimmar. Det påverkar i sin tur längden på den lärlingsperiod som sedan ska leda till färdigutbildning.

Det andra sättet, för den som inte har en grundläggande yrkes- utbildning, är att söka direkt hos ett måleriföretag om att få börja som lärling. Den sökande måste då ha fyllt 19 år. Tidigare hade gymnasieelever företräde till lärlingsplatserna men den regeln är borttagen. MYN har konstaterat brister i de yrkesteoretiska delar- na i utbildningen av företagslärlingar. För att komma tillrätta med det har man tagit fram ett eget utbildningsmaterial. Materialet be- står av en lärobok och en webbplattform och används nu allmänt i landets gymnasieskolor, enlig MYN.

För att få sitt yrkesbevis och gesällbrev som målare krävs ett godkänt gesällprov. Det har hittills bestått av ett yrkestekniskt prov men det planeras att även ett teoretiskt prov ska ingå. Gesäll- provet utförs i den senare delen av lärlingsperioden.

201

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Förutom att branschen har sin traditionella form för färdig- utbildning och kvalitetssäkring har man också vissa krav på den gymnasiala yrkesutbildningen. När det gäller dimensionering menar MYN att det är utbildningsanordnaren som ska analysera behovet av nya målare i regionen innan måleriutbildning erbjuds. I det sam- manhanget erbjuder MYN sig att bidra med branschens bedöm- ningar. Man informerar också utbildningsanordnare om de krav som branschen ställer.

Bland annat vill MYN att alla yrkeslärare ska ha avlagt gesäll- prov samt ha pedagogisk behörighet och yrkeslärarexamen. Skolan ska erbjuda lokaler som är adekvata för utbildningen och kunna erbjuda APL för samtliga elever. De arbetsplatser där APL erbjuds till elever ska ha tecknat kollektivavtal. Man anser även att det åligger skolan att följa upp och dokumentera elevernas utbildning enligt MYN:s bestämmelser.

Hotell- och restaurangbranschens valideringsarbete

Sveriges Hotell och restauranger (SHR), föregångaren till Visita, har tidigare kvalitetssäkrat skolor. Det visade sig att en kvalitets- säkring av skolor kräver stora resurser och framför allt uppföljning. Av den anledningen har Visita valt att inte återuppta det arbetet. Visita menar att en certifierad gymnasieskola på ett läsår kan tappa sin kvalitet om någon eller några nyckelpersoner lämnar skolan.

Skolinspektionen utövar tillsyn över huvudmän och gymnasie- skolor som erbjuder yrkesprogram. Visitas uppfattning är att Skol- inspektionen har bristande resurser och kompetens att bedöma en gymnasieskolas förutsättningar och förmåga att bedriva utbildning som motsvarar branschens krav. Det som skulle behöva bedömas är till exempel lärarnas yrkeskunskaper och om utrustning och lokaler möter den standard som krävs för en god yrkesutbildning. Visita har ställt sig till förfogande för att bidra med sina branschkunska- per men har inte fått någon förfrågan om att bistå vid tillsyn av gymnasieskolor som erbjuder programmen.

202

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Besöksnäringen har ett partsgemensamt yrkesråd, Utbildnings- rådet för Hotell och Restauranger (UHR).29 En av rådets främsta uppgifter är att analysera framtidens utbildningsbehov. För att kunna påverka och kvalitetssäkra yrkesutbildningar riktade mot besöksnäringen har UHR tagit fram en valideringsmodell. Model- len omfattar de fyra yrkesinriktningarna kock, servering, konferens och reception. Målsättningen är att alla gymnasieskolor som erbju- der de berörda yrkesprogrammen ska validera sina elever utifrån modellen. Syftet är att få en uppfattning om huruvida eleven upp- nått tillräcklig nivå på sina yrkeskunskaper för att vara anställnings- bar.

Valideringsprocessen består av tre faser: en fördjupad kompetens- kartläggning, en kompetensbedömning för intyg samt en kompe- tensbedömning för betyg mot kurser i restaurang- och livsmedels- programmet samt hotell- och turismprogrammet. Fullt utvecklad kommer valideringsmodellen ha funktionen som yrkesprov och därmed kunna motsvara branschens traditionella gesällprov.

UHR har beviljats statliga medel av Skolverket för utveckling av arbetsplatsförlagt lärande. Syftet med projektet är att skapa samsyn kring de kunskapskrav som utgör grunden för anställningsbarhet. Ett av syftena är att få en mer nationellt likvärdig bedömning av eleverna efter avslutat arbetsplatsförlagt lärande.

6.5.4Samverkansmodeller under utveckling

Inom flera branscher pågår arbete med att utveckla nya sam- verkansmodeller eller att vidareutveckla befintliga modeller. Nedan beskrivs två exempel.

Fordons- och transportprogrammet

Motorbranschens yrkesnämnd (MYN) består av två partsorgani- sationer: Motorbranschens Arbetsgivareförbund och IF Metall. Därtill finns också Lackerarnas yrkesnämnd (LYN) som består av

29 Rådet består av Visita, Kooperationens Förhandlingsorganisation, KFO, Unionen, samt Hotell- och restaurangfacket, HRF.

203

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

ledamöter från Motorbranschens Arbetsgivareförbund och Svenska Målareförbundet.

Branschorganisationerna upplever att det är alltför varierande kvalitet på fordons- och transportprogrammet. Av det skälet har branschorganisationerna själva tagit fram ett slutprov som bland annat syftar till att höja statusen på utbildningen och branschens yrken. Det är också ett sätt att hålla kontakt med skolorna och syn- liggöra branschens krav för att på så sätt säkerställa kvaliteten på utbildningen.

De fordonstekniska inriktningarna som proven är avsedda för är personbils-, lastbils- och maskinmekaniker, bilskadereparatör, for- donslackerare samt reservdelsspecialist. Provet är webbaserat och består av 50 fordonstekniska frågor som hanteras av en provansvarig på respektive deltagande skola. I samband med provet kan eleven erhålla ett av branschen utfärdat certifikat. För att få ett sådant krävs att eleven har godkänd yrkesutbildning och ett visst antal god- kända poäng på motorbranschens slutprov. Med godkänd yrkes- utbildning avses att skolan även ska ha godkänt eleven utifrån de branschkrav som båda motorbranschens yrkesnämnder har. Därtill ska eleven ha godkända betyg i de gymnasiegemensamma ämnena Svenska 1, Matematik 1a och Engelska 5. Det är förenat med en mindre kostnad att få certifikatet.

Certifikatet har inte riktigt fått det genomslag i branschen som förväntats. MYN har nu tagit ett nytt initiativ för att utveckla for- dons- och transportprogrammet. I nuläget söker man olika utveck- lingsvägar där ett alternativ är att utveckla någon form av yrkes- college.

Inriktningen bageri och konditori inom restaurang- och livsmedelsprogrammet

Livsmedelsföretagen och Sveriges bagare och konditorer har bevil- jats statliga medel av Skolverket för utveckling av arbetsplatsförlagt lärande. Projektet utgår från behovet av att locka fler elever till inriktningen bageri och konditori inom restaurang- och livsmedels- programmet. Det vill man åstadkomma med en starkare samverkan mellan skola och arbetsliv och en förstärkning av det arbetsplats- förlagda lärandet.

204

SOU 2015:97

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

Branschorganisationerna har tagit fram ett läromedel avsett för gymnasieskolan. Till detta vill man nu utveckla en handledning och en logg- eller arbetsbok för det arbetsplatsförlagda lärandet. Ambi- tionen är också att utveckla en modell för kvalitetssäkring genom branschcertifiering av både APL-platser och gymnasieskolor med inriktning bageri och konditori.

6.5.5Företagsskolor och industrigymnasier

Det finns i dag flera företagsägda gymnasieskolor med lång historia av yrkesutbildning som drivs som fristående skolor. De kan ingå i Teknikcollege eller andra samverkansmodeller. I detta avsnitt ges två exempel på företagsägda gymnasieskolor.

Utöver dessa finns det flera utbildningsanordnare med liknande organisation, kompletterande finansiering, utökat program och ut- vecklad samverkan mellan ägarföretag och kommun. SKF Tekniska gymnasium i Göteborg och Göranssonska skolan (Sandvikens Tek- niska gymnasium) är två exempel.

Mälardalens tekniska gymnasium

Mälardalens tekniska gymnasium har funnits sedan 1941. Huvud- man för skolan är Mälardalens Tekniska Gymnasium AB, som ägs av Scania och AstraZeneca. Därutöver finns också den kommunala koncernen Telge som samverkanspart. Skolan erbjuder teknikpro- grammet och det industritekniska programmet.

Studietakten är högre än i en vanlig gymnasieskola och eleverna ges möjlighet att läsa 3 800 gymnasiepoäng. För det industritekniska programmet lämnas utrymme för att läsa kurser för särskild behörig- het. Den ökade omfattningen möjliggörs genom att eleverna stude- rar motsvarande hela arbetsdagar. Det arbetsplatsförlagda lärandet förläggs ibland till tider då andra gymnasieskolor har lov. Under sommarlovet kan det arbetsplatsförlagda lärandet kombineras med ett betalt sommarjobb. Sammanlagt genomförs 44 skolveckor per år.

205

Yrkescollege och andra samverkansmodeller

SOU 2015:97

Som motprestation får eleverna möjlighet till en studiebonus på 1 000 kronor per månad utöver studiebidraget, betald sommarprak- tik och sex månaders anställning efter gymnasieskolan om eleven erhållit godkända resultat. Ägarna skjuter till ekonomiska resurser utöver skolpengen.

Göteborgs tekniska gymnasium

Göteborgs tekniska gymnasium (GTG) är resultatet av ett sam- arbete mellan näringsliv och kommun. Skolan ägs gemensamt av AB Volvo och Volvo Personvagnar AB tillsammans med Göte- borgs Stad. Skolan tog emot sina första elever hösten 1999.

Skolan erbjuder teknikprogrammet och det industritekniska pro- grammet. Huvudmannen har två skolenheter i Göteborg som ut- bildar både gymnasieelever och vuxna. Ungefär 20 procent av studietiden består av arbetsplatsförlagt lärande. De två första åren är APL-placeringen inom Volvo i Göteborg och det tredje året finns möjligheten att göra APL utomlands.

Elever på det industritekniska programmet kan läsa upp till 3 200 gymnasiepoäng. Utökningen består av kurser som ger grund- läggande behörighet till högskolan samt matematik och entrepre- nörskap. Inom teknikprogrammet finns möjlighet att läsa upp till 3 500 gymnasiepoäng. Utökningen med fler gymnasiepoäng består framför allt av kurser inom matematik, fysik och kemi. Även arbets- platsförlagt lärande, både nationellt och internationellt, ingår i denna utökning. GTG har också ett avtal med Volvo som innebär att eleverna erbjuds möjlighet till 4 veckors sommarjobb efter år två och tre.

206

7Branschskolor för vissa små yrkesområden

Utredningen föreslår i detta kapitel en försöksverksamhet med så kallade branschskolor. Förslaget har utarbetats i samarbete med de branschorganisationer som är engagerade i utvecklingen av den gymnasiala yrkesutbildningen.

Branschskolor bidrar till en lösning på kompetensbrist inom vissa små yrkesområden genom att skapa samordningsvinster inom utbildningssystemet. Branschskolorna ska finnas på strategiskt ut- valda platser i landet och fungera som kompetenscentrum där de bästa yrkeslärarna och den senaste utrustningen kan samlas. Till branschskolorna ska elever från gymnasieskolor i hela landet kunna komma för att få undervisning i vissa yrkeskurser. Detta möjliggör för skolhuvudmän att erbjuda inriktningar och yrkesutgångar som annars hade varit svåra att erbjuda på grund av små elevgrupper och dyra investeringar. Branschskolorna ska också kunna ta emot stu- derande inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen på gymnasial nivå.

Branschskolorna ska rekommenderas av branschorganisationer inom det yrkesområde som utbildningen leder till eller ha ett brett samarbete om utbildning med flera arbetsgivare inom branschen. Genom att rekommendera en branschskola garanterar branschorga- nisationen att yrkesinnehållet i utbildningen håller den kvalitet som krävs för att eleven ska bli anställningsbar efter avslutad gymnasie- utbildning. På så sätt kan elever få tillgång till kvalitetssäkrad ut- bildning inom små yrkesområden oavsett hemkommun.

I de flesta fall kommer den utbildningsanordnare som bransch- organisationen rekommenderar sannolikt att vara en gymnasieskola som branschorganisationen bedömer håller god kvalitet i sin yrkes- utbildning. I andra fall kan branschorganisationens eget centrum för

207

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

kompetensutveckling av medarbetare ansöka om att bli bransch- skola och även ta emot gymnasieelever. Det kan också finnas skolor som har ett brett samarbete om utbildning med flera arbetsgivare inom branschen som kan vilja ansöka om att bli branschskola.

En elev kommer vara på branschskolan totalt omkring 15– 20 veckor, uppskattningsvis uppdelat på omkring fyra veckor per termin under gymnasieskolans år två och tre. Gymnasieskolan på elevens hemort behåller hela tiden huvudmannaskapet och det över- gripande ansvaret för elevens utbildning.

7.1Diskussionerna kring branschlärling

Regeringen såg 2014 anledning att analysera förutsättningarna för att vidareutveckla den svenska gymnasiala lärlingsutbildningen. Initiativet väcktes under arbetet med en departementsintern utred- ning om arbetsplatsförlagt lärande under 2013. Ett antal bransch- organisationer gav då uttryck för intresse att vidareutveckla dagens gymnasiala lärlingsutbildning utifrån sitt perspektiv på gymnasial yrkesutbildning. Yrkesprogramsutredningen har därför fått i upp- drag att undersöka om det finns intresse för en försöksverksamhet med så kallade branschlärlingar – en lärlingsutbildning med större inflytande och ansvar för branschorganisationer och arbetsgivare.

En branschorganisation kan definieras som en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, en organisation som är gemensam för arbetsgivare och arbetstagare, eller en intresseorganisation i närings- livet.1 I yrkesutbildning är det avgörande för utbildningens kvalitet att arbetsmarknaden är med och driver utvecklingen. Det är endast arbetsmarknadens representanter som kan avgöra om en yrkes- utbildning ger eleverna rätt kunskaper och kompetenser för att leda till en anställning efter avslutad utbildning.

Branschorganisationernas eget engagemang i yrkesutbildningen kanaliseras i dag främst genom yrkescollege och andra samverkans- modeller för kvalitetssäkring som utvecklats på organisationernas eget initiativ (se kapitel 6). Skolverkets nationella programråd ses också som en viktig arena för samverkan mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden, om än med utvecklingspotential (se kapitel 5).

1 Jfr förordningen (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser.

208

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

På regional nivå utgör de kompetensplattformar som aktörer med regionalt utvecklingsansvar etablerat i alla län ytterligare ett verktyg för samverkan inom kompetensförsörjningsområdet.

De branschorganisationer som är engagerade inom gymnasial yrkesutbildning i Sverige har hittills varit tveksamt inställda till den gymnasiala lärlingsutbildningen. Gymnasial lärlingsutbildning star- tade som försöksverksamhet hösten 2008 med höga ambitioner och mål. Bland arbetsmarknadens branschrepresentanter fanns dock en oro att den gymnasiala lärlingsutbildningen inte skulle kunna kvali- tetssäkras, och därmed inte uppnå samma mål som ett skolförlagt yrkesprogram. Det fanns också ett motstånd mot gymnasial lär- lingsutbildning i de branscher som redan har ett lärlingssystem reglerat i kollektivavtal. Motståndet grundade sig i en oro över hur den gymnasiala lärlingsutbildningen skulle påverka det avtalsregle- rade systemet.

Utredningen har haft tät kontakt med ett flertal branschorgani- sationer för diskussioner om hur den gymnasiala lärlingsutbild- ningen skulle kunna utvecklas. Det är utredningens bedömning att det finns ett stort intresse för att ta ett större ansvar för att vidare- utveckla den gymnasiala yrkesutbildningen i syfte att höja kvalite- ten och attraktiviteten på utbildningen. Det finns dock inget större intresse för att utveckla en lärlingsmodell av centraleuropeiskt snitt där lärlingen rekryteras och anställs av arbetsgivaren för att få hela sin utbildning på arbetsplatsen.

Branschorganisationer inom olika yrkesområden efterfrågar i stäl- let möjligheter att ta större ansvar för vissa yrkesutbildningar med stor betydelse för arbetsmarknaden som i dag riskerar att nedprio- riteras inom utbildningssystemet. Detta har lett fram till det förslag om branschskolor som utredningen presenterar i detta kapitel. Branschskolor bör kunna användas för undervisning inom ramen för en lärlingsutbildning, men även som del av en i huvudsak skolförlagd utbildning.

Diskussionen om vidareutveckling av gymnasial lärlingsutbild- ning fortsätter dock i andra forum. Utredningen har fått veta att Skolverkets Lärlingscentrum för diskussioner med enskilda intres- serade arbetsgivare kring insatser för att öka lärlingsutbildningens attraktivitet. Det handlar bland annat om marknadsföring mot elever och en starkare koppling mellan arbetsgivaren och lärlingen genom löneavtal.

209

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

7.2Vissa små yrkesområden har svårt att klara kompetensförsörjningen

Flera av de branscher som deltagit i diskussionen om branschlärling har svårt att tillgodose kompetensförsörjningen inom några av sina yrkesområden. Dessa yrkesområden är små i betydelsen att de om- fattar få sysselsatta personer och att dessa personer behöver speci- fika yrkeskunskaper. På grund av att dessa branscher representerar ett mindre omfattande utbildningsbehov kan de ha svårt att hävda sig inom utbildningssystemet. Utbildning inom dessa små yrkes- områden riskerar att nedprioriteras, trots att den yrkeskunskap som en sådan utbildning ger kan utgöra en nyckelroll i en längre produktionsprocess eller ett viktigt samhällsintresse.

Utbildningar inom små yrkesområden enligt utredningens defi- nition kännetecknas av att de:

Omfattar få personer och har därför svårt att samla tillräckligt många elever för att kunna erbjudas

Är relativt okända för personer som ska välja utbildning och där- för har svårt att attrahera elever

Ofta kräver dyr och avancerad utrustning och lokaler som inne- bär stora investeringar

Ofta bara erbjuds på enstaka orter i landet trots att kompetens- behovet är nationellt

Ett flertal yrkesområden som stämmer in på beskrivningen ovan finns med bland Arbetsförmedlingens sammanställning över brist- yrken 2015.2 Två gånger om året gör Arbetsförmedlingen en pro- gnos för arbetsmarknadens utveckling den närmaste tiden. Utgångs- punkten för Arbetsförmedlingens prognoser är intervjuer med ett mycket stort antal privata och offentliga arbetsgivare. Intervjuerna kompletteras med en makroekonomisk analys där hänsyn bland annat tas till pensionsavgångar, utbildningsvolymer, yrkesrörlig- heten och migrationen. Resultaten sammanfattas i en rapport med prognoser för olika yrkesområden. I listan över bristyrken som inte kräver eftergymnasial utbildning finns en mängd yrken som kan betraktas som små enligt kännetecknen ovan (se tabell 7.1).

2 Arbetsförmedlingen 2015. Var finns jobben? Bedömning för 2015 och en långsiktig utblick.

210

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Arbetsförmedlingen 2015. Var finns jobben? Bedömning för 2015 och en långsiktig utblick, egen bearbetning.

Ett flertal byggyrken finns med på Arbetsförmedlingens lista. Ett gemensamt rekryteringsproblem för många byggyrken är en kom- bination av små utbildningsvolymer och stora pensionsavgångar. Få nya medarbetare tillkommer till byggindustrin medan många be- fintliga medarbetare snart försvinner från arbetsmarknaden. Sam- tidigt väntas stora satsningar på fler bostäder och ökade infra- struktursatsningar de kommande åren. Upprustning av miljonpro- grammen och stora investeringar i vägar och järnvägar lyfts fram som utmaningar.3

3 Arbetsförmedlingen 2015. Var finns jobben? Bedömning för 2015 och en långsiktig utblick.

211

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

Industrin har förlorat många arbetstillfällen under de senaste åren och även de kommande åren planeras för ytterligare personal- nedskärningar. Samtidigt pågår en strukturell förändring av yrkes- sammansättningen. Det leder till att inslaget av yrken som kräver längre utbildning ökar medan det motsatta gäller för yrken där utbildningskraven är lägre. Yrken som kräver en kvalificerad yrkes- utbildning, som verktygsmakare och CNC-operatör, har en stor brist på sökande.

Yrkesutbildning för små yrkesområden är svårt att erbjuda inom gymnasieskolan

En del yrkesutbildningar lyckas inte locka sökande elever trots stora möjligheter att få arbete direkt efter avslutad gymnasieutbild- ning. Det kan handla om att utbildningen kräver en viss mognad hos eleven innan den blir intressant. Det finns även yrkesområden som skulle kunna locka ungdomar men som är så specialiserade att få ungdomar har tillräcklig kunskap om dem för att söka dem. Inom yrkesprogrammen finns inriktningar med mycket få elever. Som exempel studerar bara 55 elever i hela landet åk 3 på natur- bruksprogrammet med inriktning trädgård läsåret 2014/15.4

Ett tillräckligt antal elever krävs för att huvudmännen inom gymnasieskolan ska kunna bemanna och organisera utbildningen. Allt för små elevgrupper minskar skolornas möjligheter att erbjuda utbildningen, särskilt om det inte finns möjligheter till samläsning med andra grupper i skolan. Låg efterfrågan på en utbildning ett läsår kan få konsekvenser för kommande läsår i form av att skolor lägger ner vissa program eller programinriktningar.5 Detta minskar ytterligare efterfrågan på utbildningen, eftersom utbildningen inte längre marknadsförs mot eleverna i samma utsträckning, och efter- som det kan krävas att eleven flyttar från sin hemkommun för att få tillgång till utbildningen.

Skollagen slår fast att alla elever ska ha lika tillgång till utbild- ning, oberoende av var i landet de bor och deras sociala och ekono- miska förhållanden, om inte annat följer av särskilda bestämmelser i

4Skolverkets statistik för läsåret 2014/15.

5Skolverket 2014. Nationella program.

212

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

lagen.6 Vilka gymnasieutbildningar som erbjuds ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.7 I prakti- ken har elever inte likvärdiga möjligheter att ta del av hela utbudet av nationella program, inriktningar och yrkesutgångar inom gym- nasieskolan. Utbudet av gymnasieprogram och inriktningar är brett på vissa håll i landet medan det är smalare på andra håll.8

Kurser i yrkesämnen som ligger inom ett nationellt program erbjuds normalt inte inom ett annat program om de inte ingår även i detta programs struktur. Kurser som ligger inom en inriktning försvinner ibland helt från programmet om inriktningen inte längre anordnas. Följden av att ett program eller en inriktning inte erbjuds kan därför bli att detta kunskapsområde helt försvinner från gym- nasieskolan i den aktuella regionen.

Som en lösning på problem med att upprätthålla ett brett utbild- ningsutbud satsar många kommuner på samverkan inom gymnasie- förbund för att kunna samla tillräckligt stora elevgrupper. Detta leder ofta till att elever söker sig till större orter i valet av gym- nasieutbildning.9 En konsekvens av att detta är att en del utpend- lingskommuner avvecklat eller kraftigt minskat den egna gymnasie- verksamheten. Även om elever i teorin har tillgång till ett större utbud av utbildningar kan därför samverkansområdets geografiska storlek, hemkommunens läge i förhållande till de övriga kommu- nerna samt infrastukturens utbyggnad begränsa elevers faktiska till- gång till hela områdets utbud.

En annan möjlig lösning på problemet med små elevgrupper inom små yrkesutbildningar är riksrekryterande gymnasieutbild- ning.10 Riksrekrytering kan beslutas för nationella program, natio- nella inriktningar, särskilda varianter och gymnasiala lärlingsutbild- ningar om vissa villkor är uppfyllda.11 Riksrekrytering kan också beslutas som estetisk spetsutbildning för det estetiska programmet och som riksidrottsgymnasium i vissa fall.12 En offentlig huvudman som vill erbjuda en riksrekryterande utbildning får ansöka om detta via Skolverket, medan enskild huvudman ansöker via Skolinspek-

61 kap. 8 § skollagen (2010:800).

715 kap. 30 § skollagen (2010:800).

8Skolverket 2013. Det svåra valet – Elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.

9Skolverket 2013. Det svåra valet – Elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.

1016 kap. 45 § skollagen (2010:800); 5 kap. gymnasieförordningen (2010:2039).

115 kap. 12 § gymnasieförordningen (2010:2039).

125 kap. 21 och 23 §§ gymnasieförordningen (2010:2039).

213

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

tionen. För att riksrekryterande utbildning ska beviljas behöver ut- bildningen uppfylla ett antal kriterier.13 Det ska finnas en nationell efterfrågan på de kunskaper och färdigheter som utbildningen ger, ett nationellt intresse av att elever ska kunna rekryteras från hela landet, eller ett nationellt intresse av att enskilda elevers behov av kunskaper och färdigheter kan tillgodoses. Det innebär att utbild- ningen anses vara en nationellt angelägen utbildning som ger så- dana kunskaper och färdigheter som efterfrågas nationellt, men som inte erbjuds i tillräcklig omfattning och som leder mot kvanti- tativt små och samhälleligt angelägna yrken.14

Enligt Skolverkets redovisning 2014 av regeringsuppdraget om särskilda varianter och riksrekryterande utbildningar har Skolverket avslagit merparten av de ansökningar som avsett riksrekryterande yrkesutbildningar.15 Avslagen har grundat sig i att sökande bara har motiverat riksrekryteringen med att de har bättre resurser än ut- bildningar i andra delar av landet, att det finns få utbildningar i landet eller att motivet för ansökan är att få ett större antal sökande elever till utbildningen.

Skolverket ser en risk att om riksrekrytering beviljas med moti- vet att utbildningen ges på få platser i landet så kan det leda till att de utbildningar som inte är riksrekryterande tappar elevunderlag och på grund av detta lägger ner utbildningen. Följden kan då bli ännu färre utbildningar av det aktuella programmet eller den aktu- ella inriktningen. Skolverket anser därför att det är av nationellt in- tresse att inte bifalla riksrekryterande utbildningar som kan med- föra ett minskat antal utbildningsorter.

Vuxenutbildningen och yrkeshögskolan kompenserar inte

Gymnasial yrkesutbildning ges också inom den kommunala vuxen- utbildningen. Inom vuxenutbildningen är det dock inte säkert att små yrken prioriteras. Utredningen beskriver i kapitel 8 hur yrkes- inriktad vuxenutbildning inom små yrkesområden med få och mer kostsamma utbildningsplatser riskerar att trängas undan av mindre kostsamma utbildningar inom yrkesområden med behov av många

135 kap. 12 och 19 §§ gymnasieförordningen (2010:2039).

14Skolverket 2014. Redovisning av uppdrag om särskilda varianter och riksrekryterande utbildningar.

15Skolverket 2014. Redovisning av uppdrag om särskilda varianter och riksrekryterande utbildningar.

214

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

utbildade. Det finns flera anledningar för kommuner att prioritera utbildningar med större grupper av studerande, exempelvis vård- och omsorgsutbildningar.

Inte heller yrkeshögskolan kan i dag kompensera för alltför få gymnasieutbildade inom små yrkesområden. En utbildning inom yrkeshögskolan ska väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna får på nationella program i gymnasieskolan eller motsvarande kun- skaper.16 Utbildningsanordnaren får ställa krav på särskilda förkun- skaper som kan avse kunskaper från en eller flera kurser i gymnasie- skolans nationella program.17 Det här är en möjlighet som allt fler utbildningsanordnare utnyttjar genom att ställa krav på att den sök- ande har läst ett visst program eller en viss inriktning i gymnasie- skolan.18 När få ungdomar läser dessa utbildningar inom gymnasie- skolan innebär det att rekryteringsbasen för yrkeshögskolans utbild- ningar blir väldigt liten. Detta problem beskrivs närmre i kapitel 9.

7.2.1Branschskolor en lösning för kompetensbrist inom vissa små yrkesområden

Utredningens förslag till lösning på kompetensbrist inom vissa små yrkesområden är att ge utbildning i vissa yrkeskurser på gymnasial nivå på så kallade branschskolor. Branschskolorna ska fungera som kompetenscentrum där de bästa yrkeslärarna och den senaste ut- rustningen kan samlas, och vara belägna på en eller några få strate- giskt valda platser i landet.

Branschskolorna ska kunna ta emot gymnasieelever från hela landet för utbildning under omkring 15–20 veckor, uppdelat på omkring fyra veckor per termin under gymnasieskolans år två och tre. På så sätt kan en tillräcklig volym elever samlas för att kunna erbjuda relevanta yrkeskurser med god kvalitet och eleverna kan få tillgång till utbildningen oavsett hemkommun.

Branschskolorna ska rekommenderas av branschorganisationer eller ha ett brett samarbete med flera arbetsgivare och ett starkt stöd av arbetsmarknadens parter inom branschen. Genom att re- kommendera en branschskola garanterar branschorganisationen att

165 § lagen (2009:128) om yrkeshögskolan.

173 kap. 1 § och 3 § förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan.

18MYH 2014. Yrkeshögskolan och förkunskapskrav.

215

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

undervisningen håller den kvalitet som krävs för att eleven ska bli anställningsbar efter avslutad gymnasieutbildning. Genom sitt kontaktnät kan branschorganisationer dessutom ordna kvalitets- säkrade APL-platser genom samarbete med sina medlemsföretag, antingen i närheten av branschskolan eller nära elevens hemort.

Utredningen tänker sig att branschskolor passar bäst för yrkes- områden som:

kräver yrkesutbildning på gymnasial nivå

kräver en yrkesutbildning som har svårt att locka ungdomar i dag och som sällan anordnas inom vuxenutbildningen

har ett anställningsbehov som omfattar ett mindre antal indivi- der men som är beständigt över tid

kräver en relativt dyr yrkesutbildning som kräver specifika loka- ler eller utrustning

har en strategisk position i samhället eller i en längre produk- tionskedja

Branschskolorna ska även kunna ta emot studerande inom vuxen- utbildningen. För vuxna studerande kommer utbildningen sannolikt bli mer koncentrerad och ges under en sammanhängande period.

Branschskolorna kan i egenskap av centrum för yrkeskunnande också erbjuda validering och fortbildning för yrkesverksamma per- soner.

Branschskolor ökar samverkan mellan skola och arbetsliv och ger branscherna möjlighet till kvalitetssäkring av yrkesutbildningen

De branschorganisationer utredningen har varit i kontakt med upp- ger att alltför många gymnasieskolors yrkesutbildning i dag brister i kvalitet. Vissa huvudmän erbjuder enligt branschorganisationerna inte en utbildning som uppfyller kraven i examensmålen. Detta kan exempelvis bero på bristande kompetens hos yrkeslärarna, ineffek- tivt utnyttjande av undervisningstiden, omotiverade elever som inte är redo för arbetslivets krav, eller brister vad gäller lokaler och ut- rustning.

Skolinspektionen har uppmärksammat ett samband mellan bris- tande samverkan mellan bransch och skola och bristande utbild-

216

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

ningskvalitet. Av myndighetens rapport om yrkesutbildning från 2013 framgår att de skolor som inte har upparbetat kontaktnät med respektive bransch har svårt att få ut sina elever på arbetsplats- förlagt lärande.19 Lokala programråd saknas ofta eller har en oklar funktion. Oftast är skolorna beroende av yrkeslärarnas kapacitet och kontaktnät för att ordna arbetsplatsförlagt lärande.

Året därpå genomförde Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av undervisning på yrkesprogrammen.20 Granskningen omfattade 66 gymnasieskolor och visade på oroväckande kvalitetsbrister. Av rapporten framgår att eleverna får kontakt med arbetslivet väldigt sent i utbildningen. Trots att problemen är välbekanta sedan länge har skolor och huvudmän enligt rapporten inte gjort tillräckligt för att komma tillrätta med situationen.

Den största garanten för att yrkesutbildningen på branschskola kommer att hålla god kvalitet är branschorganisationernas eget in- tresse av att eleverna får en så god utbildning som möjligt. Väl utbil- dade elever är mer anställningsbara hos branschens arbetsgivare. Ut- redningen ser branschskolor som ett sätt att knyta arbetslivet närmre gymnasieskolan och att låta branscherna koncentrera sig på den del av utbildningen som de är bäst på – det kvalificerade yrkesinnehållet.

Branschskolorna kommer även kunna fungera kvalitetsdrivande för de gymnasieskolor som erbjuder hela den smala yrkesutbild- ningen i egen regi. Som referenspunkt för branschens kvalitets- kriterier kan branschskolan bidra med metodutveckling och upp- dateringar kring teknisk utveckling inom branschen. Branschskolan kan också fungera som en knytpunkt för yrkestävlingar och bran- schens yrkesprov, med mera.

Branschskolor kan lyfta fram yrkeskompetenser och öka yrkesutbildningars attraktivitet

Genom att skapa branschskolor kan yrkesområden som i dag är re- lativt okända för ungdomar synliggöras.

En yrkesutgång mot ett specifikt yrkesområde kan i dag föra en relativt undanskymd tillvaro inom en bredare nationell inriktning. Den kan därför vara svår att marknadsföra mot elever som ska välja

19Skolinspektionen 2013. Regeringsuppdrag om yrkesutbildning.

20Skolinspektionen 2014. Undervisning på yrkesprogram.

217

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

gymnasieutbildning. Inom en gymnasieskolas organisation kan också ett mindre yrkesområde hamna i skymundan jämfört med de yrkesområden som samlar en större del av skolans elever.

Med en branschskola som kan fokusera specifikt på det mindre yrkesområdet kan utbildningen få en tydligare profil och mark- nadsföras direkt mot elever som ska välja gymnasieutbildning. Den organisation för branschskolor som utredningen föreslår i detta kapitel bygger på att en elev blir antagen till en gymnasieskola på sin hemort som i sin tur kommer överens med en branschskola om att eleven ska få en del av sin undervisning där. Rent formellt är det alltså gymnasieskolan som antar eleven, men branschskolan kan ändå marknadsföra sin utbildning och de yrkeskompetenser den ger direkt mot de elever som ska välja gymnasieskola.

Branschskolor kan också användas för att synliggöra yrkesområ- det tidigare i elevens utbildning. Utredningen lägger i kapitel 3 för- slag om att praktisk arbetslivsorientering ska bli obligatoriskt under minst två veckor i grundskolans årskurs 8 och 9. Praon ska kunna genomföras på en arbetsplats eller genom att eleven deltar i under- visningen på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. En elev i grund- skolan skulle alltså kunna praoa på en branschskola för att få en insyn i yrket i en pedagogiskt anpassad miljö i god tid innan gym- nasievalet.

Huvudmännen kan erbjuda ett bredare utbildningsutbud och eleverna får mer likvärdiga valmöjligheter

För en huvudman för en gymnasieskola kommer branschskolor innebära att det blir ekonomiskt möjligt att erbjuda ett bredare ut- bud av utbildningar med god kvalitet. Lösningen med en kortare period på branschskola per termin innebär att en elev som vill välja en yrkesutbildning inom ett litet yrkesområde slipper långa dagliga pendlingar till skolan, alternativt att flytta hemifrån vid 16 års ålder.

Enligt skollagen ansvarar hemkommunen för att alla behöriga ungdomar i kommunen erbjuds utbildning på nationella program.21 Erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av nationella program och nationella inriktningar. Vilka utbildningar som erbjuds och an-

21 16 kap. 42 § skollagen (2010:800).

218

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

talet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hän- syn till ungdomarnas önskemål.22

Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller nationell inriktning ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för ut- bildningen. Huvudmannen ska dessutom i första hand ta emot behöriga sökande som är hemmahörande i en annan kommun som inte erbjuder den sökta nationella programmet eller inriktningen.23

En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbild- ning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).24 Om inte den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun kom- mer överens om annat ska den interkommunala ersättningen mot- svara anordnarens självkostnad.25

Elever ska kunna välja gymnasieutbildning efter intresse, men alla elever har i praktiken inte samma möjligheter att välja alla ut- bildningar. Det är ofta en stor utmaning för mindre kommuner att erbjuda ett brett och varierat utbud av gymnasieutbildningar, sär- skilt under perioder då elevkullarna minskar. I många kommuner måste elever därför vara beredda att pendla långt eller att flytta för att få tillgång till hela gymnasieskolans utbildningsutbud. Elevernas val påverkas då av hemkommunens geografiska storlek och läge samt av pendlingsmöjligheter.26

Detta kan leda till att vissa elever väljer en annan utbildning än de egentligen vill eftersom den utbildning de skulle vilja studera bara erbjuds i en annan kommun. I fokusgrupper med elever som Skolverket genomfört framkom att elever som funderar på att söka till skolor i andra kommuner ändrade sig för att pendlingstiden kändes för lång och att det kändes som ett för stort steg att flytta hemifrån.27

Genom samarbete med en branschskola slipper gymnasieskolan själv tillhandahålla den specifika utrustning och lärarkompetens som

2216 kap. 42 § och 15 kap. 30 § skollagen (2010:800).

2316 kap. 43, 44 §§ skollagen (2010:800).

2416 kap. 50 § skollagen (2010:800).

2516 kap. 51 § skollagen (2010:800).

26Skolverket 2013. Det svåra valet – elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.

27Skolverket 2013. Det svåra valet – elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.

219

Branschskolor för vissa små yrkesområden

SOU 2015:97

krävs för den särskilda yrkesutbildningen. Huvudmannen kommer därmed kunna erbjuda yrkesutbildningar inom små yrkesområden även om skolan själv inte har ett tillräckligt stort elevunderlag för att det ska vara ekonomiskt hållbart att anordna hela utbildningen i egen regi. Det här kommer vara en fördel för många mindre kom- muner som eftersträvar att behålla sina elever i kommunen för att kunna fortsätta driva sina respektive gymnasieskolor.28 Om eleven får sin utbildning i hemkommunen ökar också chansen att eleven stannar i kommunen även efter avslutad gymnasieutbildning, något som har betydelse för mindre kommuner med stor utflyttning.

Skolverket har uppmärksammat att konkurrensen om elever mel- lan skolor kan utgöra ett hinder för regional samverkan om gym- nasieskolan.29 Samverkan med en branschskola innebär att gym- nasieskolorna inte riskerar att bli av med elever till andra gymnasie- skolor i regionen. Eleverna kan få tillgång till ett bredare utbud utan att behöva byta gymnasieskola. Detta kan öka de lokala gymnasie- skolornas intresse av att samverka med andra skolor i området.

Införandet av branschskolor kommer innebära att fler huvudmän kan erbjuda ett bredare utbud av yrkesutbildningar av god kvalitet, och att eleverna därmed får en mer likvärdig möjlighet att välja ut- bildningar mot små yrkesområden.

Regional tillväxt stimuleras

Branschskolor kan bli ett sätt för regioner att profilera sig och göra den egna regionen attraktiv för företag, investerare, studerande, arbetskraft och besökare. Branschskolornas roll som kunskapscen- ter kan också skapa nya möjligheter för teknikutveckling och inno- vationer.

Universitets- och högskoleutbildningar betraktas i dag, med rätta, som väsentliga för utveckling av näringsliv och arbetstillfällen. Men även kvalificerade yrkesutbildningar, såväl gymnasiala som eftergymnasiala, kan ha stor betydelse som kreativa tillväxtmotorer för utvecklingen av det regionala näringslivet och skapande av nya arbetstillfällen. Möjligheten att samla kompetens i form av kvalifice-

28Se exempelvis Västerviks lokala gymnasiemarknad i Skolverket 2013. Det svåra valet – elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.

29Skolverket 2014. Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildningsområdet.

220

SOU 2015:97

Branschskolor för vissa små yrkesområden

rat yrkeskunnande i regionen förbättrar förutsättningarna att attra- hera företag, kompetens och kapital för nya investeringar.

Regeringens nationella strategi för regional tillväxt och attrak- tionskraft lyfter fram de gymnasiala yrkesprogrammens betydelse för den regionala kompetensförsörjningen.30 De gymnasiala yrkes- utbildningarna, de utbildningar som ingår i yrkeshögskolan och arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar har enligt strategin särskilt stor betydelse för kompetensförsörjningen i många regioner då de på olika sätt utgår från näringslivets behov av arbetskraft.

I den globala kunskapsekonomin är tillgång till kunskap och kompetens i bred bemärkelse en stark konkurrensfördel för regio- ner. Kompetensförsörjning är därför en av regeringens fyra priori- teringar för det regionala tillväxtarbetet fram till 2020.31 Utred- ningen förutspår att branschskolor kan få stor betydelse för kom- petensförsörjningen inom de regioner där de etableras genom att fungera som kunskapscenter och som en brygga mellan utbild- ningssystemet och arbetslivets behov av kompetens.

7.2.2Branscher som ser branschskolor som

en möjlig lösning för kompetensförsörjningen

Utredningen har utvecklat förslaget om branschskolor i dialog med ett tjugotal olika branschorganisationer. Utredningen har fått in skriftliga intresseanmälningar från branschorganisationer som är intresserade av att delta i en försöksverksamhet. Dessa organisatio- ner har gemensamt att de representerar branscher som har stora kompetensförsörjningsproblem och att de ser en branschskola som ett möjligt sätt att bidra till en lösning på dessa problem.

Tre ytterligare branscher som redan tagit egna initiativ som lik- nar utredningens förslag om branschskolor har också uttryckt in- tresse för att delta i försöksverksamheten.

30Näringsdepartementet 2015.