sou 2015 71 d1

Innehåll

Förkortningar.....................................................................		35
Sammanfattning ................................................................		39
1	Författningsförslag.....................................................	63

1.1Förslag till lag (2017:00) med särskilda bestämmelser

om vård av barn och unga.......................................................

1.2 Förslag till lag (2017:00) om förbud mot
berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende ..........	90

1.3Förslag till lag (2017:00) om hälsoundersökning av barn och unga vid beslut om vård utanför det egna

hemmet ....................................................................................

1.4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) ...............................................................................

1.5Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) .............................................................................

100

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall......................................................

101

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård..................................

106

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn .. 109

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård..............................................................

110

Innehåll SOU 2015:71


1.10	Förslag till		lag om ändring i lagen (1996:981) om
	besöksinskränkningar vid viss tvångsvård...........................			112
1.11	Förslag till		lag om ändring i lagen (2003:192) om
	gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet .........			113
1.12	Förslag till		lag om ändring i utlänningslagen
	(2005:716)		.............................................................................	115
1.13	Förslag till		lag om ändring i socialförsäkringsbalken
	(2010:110) .............................................................................			116
1.14	Förslag till ............		lag om ändring i skollagen (2010:800)	119
1.15	Förslag till		lag om ändring i delgivningslagen
	(2010:1932) ...........................................................................			120
1.16	Förslag till		lag om ändring i brottsskadelagen
	(2014:322) .............................................................................			121
1.17	Förslag till		förordning om ändring i
	socialtjänstförordningen ...................................(2001:937)			122
2	Utredningens ..............................uppdrag och arbete			125
2.1	Direktiven .............................................................................			125
2.2	Uppdraget .............................................................i korthet			126
2.3	Hur arbetet .....................................................har bedrivits			127
	2.3.1	Barns ........och ungas synpunkter har hämtats in		127
	2.3.2	Forskning .....och erfarenheter från andra länder		128
	2.3.3	Samråd och avstämning med andra
		utredningar ............................................................		128
	2.3.4	Utredningens ............................övriga kontakter		129
2.4	Betänkandets .....................................................disposition			130
3	Barnrättsperspektivets ..................................grunder			133
3.1	Inledning ...............................................................................			133
3.2	Mänskliga rättigheter............................................................			133
3.3	Barnkonventionen ................................................................			135

SOU 2015:71

Innehåll

3.3.1Medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala

	och kulturella rättigheter ......................................	136
3.3.2	Särskilt om barnets bästa.......................................	138
3.3.3	Kontroll av efterlevnad..........................................	139
3.3.4	Barnkonventionen ska bli svensk lag....................	140
3.4 Europakonventionen ............................................................		141

3.4.1Rätt till respekt för privatliv, familjeliv, hem

och korrespondens ................................................	142
3.5 Andra konventioner och dokument ....................................	144

3.6Skyddet för enskildas rättigheter och friheter i svensk

	rättsordning...........................................................................			146
3.7	Rättssäkerhet.........................................................................			148
	3.7.1	Formell rättssäkerhet ............................................		149
	3.7.2	Materiell rättssäkerhet...........................................		150
3.8	Barnrätt, tvångsvård och etik ...............................................			151
4	En ny LVU – inledande överväganden och förslag........			153
4.1	Inledning ...............................................................................			153
4.2	Vägen till dagens LVU..........................................................			154
	4.2.1	1902	års vanartslag .................................................	154
	4.2.2	1924	års barnavårdslag...........................................	155
	4.2.3	1960	års barnavårdslag...........................................	155
	4.2.4	1980	års LVU .........................................................	156
	4.2.5	1990	års LVU .........................................................	158
4.3	Barn- och ungdomsvårdens målgrupp .................................			159
	4.3.1	Olika former av utsatthet......................................		159

4.3.2Socialpolitikens betydelse för hur målgruppen

	beskrivs...................................................................	160
4.3.3	Lagens benämningar ..............................................	162
4.3.4	Otydlighet om målgruppen ..................................	163
4.4 Utveckling av vård enligt LVU och annan samhällsvård....		164
4.4.1	Några huvuddrag i utvecklingen...........................	164

4.4.2Kompetens i socialtjänstens

myndighetsutövning..............................................

168

Innehåll SOU 2015:71

	4.4.3	Barn och unga om samhällsvården .......................	169
	4.4.4	Statistik över insatser ............................................	170
	4.4.5	Kostnader ..............................................................	176
4.5	Utredningens överväganden och förslag.............................		177
	4.5.1	Inledande överväganden .......................................	177
	4.5.2	Det behövs en ny LVU.........................................	180
	4.5.3	Barnrättsperspektivet måste stärkas i
		tvångsvården för barn och unga ...........................	183
	4.5.4	Kunskapsstöd, kunskapsutveckling och
		uppföljning behövs för att syftet med den nya
		LVU ska uppnås ....................................................	186
5	Barns och ungas rätt till skydd och god vård ...............		189
5.1	Uppdraget .............................................................................		189
5.2	Utgångspunkter....................................................................		189
5.3	Synen på barn – från objekt till en aktör med rättigheter ..		191
	5.3.1	Barnet ska tillförsäkras rättssäkerhet,
		integritetsskydd och autonomi ............................	192
	5.3.2	Barnkonventionens barnrättssyn .........................	193
5.4	Ansvaret för att barn får en trygg uppväxt .........................		195
	5.4.1	Vårdnadshavaren ansvarar för barnets
		grundläggande rättigheter.....................................	196
	5.4.2	Socialnämnden ansvarar för stöd och skydd
		till barn och unga...................................................	197
5.5	Generella krav på socialtjänstens insatser ...........................		198
	5.5.1	Respekt för den enskildes självbestämmande
		och integritet .........................................................	198
	5.5.2	Kvalitet och kompetens ........................................	198
	5.5.3	Samverkan..............................................................	199

5.6Barns och ungas rättigheter under vårdens

genomförande .......................................................................	199
5.6.1 God vård ................................................................	200

5.6.2Samhörighet med närstående och kontakt med

	hemmiljön..............................................................	203
5.6.3	Utbildning och hälsa .............................................	206

SOU 2015:71		Innehåll
5.6.4	Barn i HVB har sämre levnadsnivå .......................	206
5.6.5	Placerade barns och ungas fritid ...........................	207
5.7 Barns och ungas rätt till delaktighet ....................................		209
5.7.1	Rätt att få relevant information ............................	210
5.7.2	Rätt att få framföra sina synpunkter ....................	212
5.7.3	Hänsyn ska tas till barns och ungas åsikter .........	214

5.7.4Stöd till barn för att deras rättigheter ska

	tillvaratas ................................................................	217
5.8 Utredningens överväganden och förslag .............................		220
5.8.1	Inledande överväganden........................................	220
5.8.2	Lagen ska syfta till skydd och en god vård ..........	222
5.8.3	Tydligare krav på tvångsvården ............................	223

5.8.4Socialnämndens ansvar för umgänge ska även

gälla syskon och andra närstående........................

230

5.8.5Barnets eller den unges rätt till information

och delaktighet ska förtydligas .............................

231

5.8.6Oberoende barnombud kan behövas för att

		tillgodose barns och ungas rättigheter	................. 234
	5.8.7	Uppföljning av vården...........................................	237
6	Öppna insatser utan samtycke ..................................		239
6.1	Uppdraget..............................................................................		239
6.2	Öppna insatser utan samtycke .............................................		239
	6.2.1	Begrepp och termer ...............................................	240
6.3	Förebyggande insatser enligt 22 § LVU ..............................		241
	6.3.1	Dagens reglering ....................................................	241
	6.3.2	Användning............................................................	244

6.3.3Förhållande till påföljdssystemet för unga

	lagöverträdare ........................................................	247
6.3.4	Resultat av insatser enligt 22 § LVU ....................	249

6.4Öppen vård utan samtycke även vid brister i

hemmiljön?............................................................................		250
6.4.1	Tidigare utredningar..............................................	250
6.4.2	Andra förslag och analyser....................................	253

6.4.3Nya bestämmelser i SoL om åtgärder och

insatser oberoende av samtycke............................

255

Innehåll SOU 2015:71

6.5	Förhållande till öppenvårdens utveckling ...........................		257
	6.5.1	Statistik och öppna jämförelser ............................	257
	6.5.2	Olika typer av öppenvårdsinsatser .......................	258
	6.5.3	Effekter av öppenvård ...........................................	259
	6.5.4	Kan öppna insatser förebygga eller ersätta
		placering? ...............................................................	261
6.6	Öppna insatser utan samtycke i andra länder .....................		262
	6.6.1	Danmark ................................................................	262
	6.6.2	Norge .....................................................................	267
6.7	Utredningens överväganden och förslag.............................		270
	6.7.1	Inledande överväganden .......................................	270
	6.7.2	Öppna insatser utan samtycke för unga till
		följd av deras eget beteende ..................................	273
	6.7.3	Öppna insatser till barn under 15 år utan
		vårdnadshavares samtycke ....................................	276
	6.7.4	Öppna insatser till vårdnadshavare utan deras
		samtycke ................................................................	281
7	Förutsättningar för tvångsvård utanför det egna
	hemmet	..................................................................	287
7.1	Uppdraget .............................................................................		287
7.2	Förutsättningar ...........för vård utanför det egna hemmet		288
7.3	Miljöfallen .............................................................................		288
	7.3.1 .............................	Fysisk och psykisk misshandel	289
	7.3.2 ........................................	Otillbörligt utnyttjande	294
	7.3.3 .................................................	Brister i omsorgen	295
	7.3.4 ......................	Något annat förhållande i hemmet	297
7.4	Beteendefallen.......................................................................		300
	7.4.1 ..........	Missbruk av beroendeframkallande medel	301
	7.4.2 .............................................	Brottslig verksamhet	303
	7.4.3 .........	Något annat socialt nedbrytande beteende	303
	7.4.4 ..	Förutsättningar för vård ur ett könsperspektiv	308
7.5	Konkreta ................................respektive abstrakta rekvisit		309

7.6Påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling

skadas ....................................................................................

311

SOU 2015:71		Innehåll
7.6.1	Aktualitetsprincipen..............................................	317
7.7 Samtycke till vård..................................................................		319

7.7.1Vård med stöd av LVU trots samtycke till

	frivillig vård ............................................................	319
7.7.2	Samtyckets utformning.........................................	323

7.8LVU-vård efter avslutad verkställighet av sluten

ungdomsvård .........................................................................	323
7.8.1 LSU-vård under pågående LVU-vård ..................	325

7.9Vård för unga med en psykiatrisk problematik och

	gränsdragningen mot LPT....................................................		325
	7.9.1	HFD:s domar från 2010........................................	327
	7.9.2	Psykiatrilagsutredningens förslag.........................	331
7.10	Särskilt om vård av personer i åldern 18–20 år....................		333
7.11	Utredningens överväganden och förslag .............................		335
	7.11.1	Inledande överväganden........................................	335
	7.11.2	Miljörekvisiten ska vara oförändrade ...................	337

7.11.3Rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende

ska modifieras ........................................................

338

7.11.4Rekvisitet missbruk av beroendeframkallande

medel ska även omfatta dopningsmedel...............	345
7.11.5 Rekvisitet brottslig verksamhet ska behållas .......	346

7.11.6Vård ska fortsatt kunna beredas den som ännu

inte fyllt 20 år.........................................................	347
7.11.7 Prognosrekvisitet ska vara oförändrat..................	350

7.11.8Det ska framgå att lagen kan tillämpas trots

		att samtycke till vård har lämnats .........................	351
7.12	Barn som får vård enligt LVU och är aktuella för
	utvisning ................................................................................		352
8	Omedelbart omhändertagande ..................................		357
8.1	Uppdraget..............................................................................		357
8.2	Förutsättningar för omedelbart omhändertagande ............		357
	8.2.1	Sannolikt behov av vård enligt LVU ....................	358
	8.2.2	Rättens beslut kan inte avvaktas ...........................	359
	8.2.3	Omedelbart omhändertagande vid häktning .......	361

Innehåll SOU 2015:71

	8.2.4	Utformningen av nämndens beslut......................	361
8.3	Omedelbara omhändertaganden är vanligt
	förekommande......................................................................		363
8.4	Beslutanderätt vid omedelbart omhändertagande ..............		364
	8.4.1	Även rätten kan besluta om omedelbart
		omhändertagande ..................................................	364

8.5Socialnämndens befogenheter under tiden för det

	omedelbara omhändertagandet............................................		365
8.6	Beslutet ska underställas förvaltningsrätten .......................		365
8.7	Förvaltningsrättens prövning ..............................................		366
	8.7.1	Utformningen av förvaltningsrättens beslut .......	367
8.8	Upphörande av beslutet .......................................................		368
	8.8.1	Beslutet underställs inte i rätt tid .........................	368
	8.8.2	Ansökan om vård görs inte ..................................	371
	8.8.3	Frågan om vård avgörs slutligt .............................	372

8.8.4Beslut om upphörande när skäl för

omhändertagande inte längre finns ......................

373

8.9Omedelbart omhändertagande i ärenden enligt Bryssel

	II-förordningen ....................................................................		374
	8.9.1	Bryssel II-förordningen ........................................	374
8.10	Kritiska synpunkter på rättssäkerheten i samband med
	omedelbart omhändertagande .............................................		376
8.11	Utredningens överväganden och förslag.............................		377
	8.11.1	Inledande överväganden .......................................	377
	8.11.2	Utformningen av nämndens beslut......................	378

8.11.3Socialnämndens befogenheter behöver

tydliggöras .............................................................

379

8.11.4Ett beslut om omedelbart omhändertagande

ska underställas utan dröjsmål..............................

381

8.11.5Domstolens tidsfrist för prövning av

	nämndens beslut ska modifieras...........................	382
8.11.6	Oförändrad tidsfrist för ansökan om vård ..........	383
8.11.7	Ett beslut om vård ska gälla omedelbart..............	384

SOU 2015:71

Innehåll

8.11.8Omedelbart omhändertagande i ärenden enligt

		Bryssel II-förordningen ........................................	385
9	Socialnämndens utredning och planering av vården ....		387
9.1	Uppdraget..............................................................................		387
9.2	Socialnämndens generella utredningsansvar........................		387
9.3	Socialnämndens utredningsansvar när det gäller barn ........		388
	9.3.1	Långtgående utredningsansvar .............................	388
	9.3.2	Omedelbar skyddsbedömning..............................	389
	9.3.3	Förhandsbedömning .............................................	389
	9.3.4	Nationell statistik saknas ......................................	391
	9.3.5	Få anmälningar leder till insats .............................	391
9.4	Utredningen – regler och tillämpning .................................		392

9.4.1Krav på skyndsamhet, underrättelse och

delaktighet..............................................................

392

9.4.2Samtal med barn utan vårdnadshavarens

samtycke.................................................................

394

9.4.3Möjlighet att hämta in information från

utomstående...........................................................

395

9.4.4Utredningsansvaret och

		proportionalitetsprincipen ....................................	396
9.5	Utredning av unga över 18 år ...............................................		397
9.6	Utredningens innehåll och genomförande..........................		398
	9.6.1	Planerad, strukturerad och kunskapsbaserad.......	398
	9.6.2	Fokus på barnet .....................................................	399
	9.6.3	Barns behov i centrum (BBIC).............................	399
	9.6.4	Utredningar vid misstanke om brott....................	402
9.7	Barns och ungas delaktighet i utredningen .........................		403

9.7.1Rätt till relevant information och att komma

	till tals .....................................................................	403
9.7.2	Begränsad kunskap om dagsläget .........................	404
9.7.3	Utvecklingsarbete pågår........................................	405

9.8Föräldrars och nätverkets delaktighet i

utredningsprocessen .............................................................

406

Innehåll

SOU 2015:71

9.8.1Samarbete med föräldrarna – en förutsättning

för att kunna hjälpa barnet?..................................

406

9.8.2Arbetssätt som särskilt betonar delaktighet

		och involverar nätverket .......................................	407
9.9	Analys och riskbedömning ..................................................		409
	9.9.1	Bedömningsmetoder.............................................	409
9.10	Beslut och dokumentation av utredningen .........................		411
	9.10.1	Några dilemman i beslutsfattandet ......................	412
9.11	Uppföljning efter avslutad utredning..................................		413
9.12	Ansökan om vård enligt LVU .............................................		414

9.12.1Ett fåtal utredningar leder till ansökan om

LVU .......................................................................

414

9.12.2Särskilda regler om utredningstid och

	offentligt biträde ...................................................	415
9.12.3	Krav på utredningen..............................................	416
9.12.4	Innehållet i ansökan om vård enligt LVU ...........	417

9.12.5Granskning av beslutsunderlag och domar i

		LVU-ärenden.........................................................	419
	9.12.6	Synpunkter från organisationer............................	420
9.13	Vårdplan inför beslut om placering .....................................		422
9.14	Läkarundersökning enligt LVU...........................................		423
	9.14.1	Samtycke är huvudprincipen ................................	423
	9.14.2 Ett komplement till den sociala utredningen ......		424
	9.14.3	Tillämpningen av bestämmelsen ..........................	425

9.14.4Regler och rekommendationer om intyg inom

hälso- och sjukvården ...........................................	426
9.15 Allmänt om hälsoundersökning i samband med
placering ................................................................................	427
9.15.1 Stora hälsoproblem har påvisats ...........................	427

9.15.2Rekommendationer om undersökning av

barns och ungas hälsa inför placering ..................	428
9.15.3 Hälsoundersökningar och andra

undersökningar......................................................

429

9.15.4Lagstiftning om hälsoundersökningar i andra

nordiska länder ......................................................

432

SOU 2015:71	Innehåll
9.16 Utredningens överväganden och förslag .............................	433
9.16.1 Inledande överväganden........................................	433

9.16.2Barns delaktighet i utredningen behöver

utvecklas.................................................................

436

9.16.3Det tvärprofessionella arbetet vid utredning

och placering ska stärkas .......................................

437

9.16.4En ny bestämmelse om innehållet i ansökan

om vård enligt LVU ..............................................

439

9.16.5Syftet med läkarundersökning inför ansökan

om LVU ska tydliggöras .......................................

442

9.16.6Hälsoundersökning ska erbjudas barn och

		unga inför en placering..........................................	445
9.17	Förtroendevaldas roll och delegationsbestämmelserna ......		450
	9.17.1	Nuvarande delegationsordning.............................	450
	9.17.2	Kunskapsläget om förtroendevaldas roll..............	452
	9.17.3	Delegationsordningen bör ses över ......................	453
10	Den rättsliga processen ............................................		455
10.1	Uppdraget..............................................................................		455
10.2	Den rättsliga processen.........................................................		455
	10.2.1	Rätten till en rättvis rättegång ..............................	456
	10.2.2	Parter i processen ..................................................	458
	10.2.3	Offentligt biträde ..................................................	461
	10.2.4	Det offentliga biträdets uppgifter ........................	465
	10.2.5	Ställföreträdare för barn under 15 år ....................	466
	10.2.6	Muntlig förhandling ..............................................	469
	10.2.7	Domstolens utredningsansvar ..............................	475
	10.2.8	Ramen för domstolens prövning ..........................	477
	10.2.9	Sakkunniga och vittnen .........................................	478
	10.2.10	Krav på skyndsam handläggning ..........................	481
10.3	Kompetens i rättsprocessen .................................................		481
	10.3.1	Offentliga biträdenas kompetens .........................	481
	10.3.2	Inga specialiserade barndomstolar i Sverige.........	484
	10.3.3	Domarnas kompetens ...........................................	486
	10.3.4	Nämndemännen ....................................................	488
	10.3.5	Synpunkter på kompetensen i domstolen............	488

Innehåll SOU 2015:71

10.4	Utredningens överväganden och förslag.............................		490
	10.4.1	Inledande överväganden .......................................	490
	10.4.2 Fortsatt processbehörighet från 15 år..................		491
	10.4.3 Rätt till offentligt biträde i mål om
		begränsning av umgänget m.m. ............................	492
	10.4.4 Särskilda lämplighetskrav på det offentliga
		biträdet...................................................................	493
	10.4.5 Det offentliga biträdets uppdrag ska
		tydliggöras .............................................................	494
	10.4.6 Domarnas kunskaper om barn behöver stärkas ..		496
	10.4.7 Domstolen ska vid behov höra sakkunnig...........		498
	10.4.8 Barns och ungas medverkan i domstolen
		behöver uppmärksammas .....................................	499
11	Placering enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke . 501
11.1	Uppdraget .............................................................................		501
11.2	Ungdomar i en utsatt livssituation ......................................		501
	11.2.1 Barn som tidigt bryter upp hemifrån ...................		502
	11.2.2 Familjeperspektivet kan vara ett hinder för
		hjälp........................................................................	503
	11.2.3 Gruppen har uppmärksammats av
		barnrättsorganisationer.........................................	504
11.3	Allmänt om barns bestämmanderätt i förhållande till
	ålder och mognad .................................................................		505
11.4	Barns självständiga rätt till bistånd ......................................		506
	11.4.1 Barn som har fyllt 15 år kan ansöka om
		bistånd....................................................................	506
	11.4.2 Barn över 15 år kan få öppna insatser utan
		vårdnadshavarens samtycke..................................	507
	11.4.3 Barn kan inte vara frivilligt placerade utan
		vårdnadshavarens samtycke..................................	508
	11.4.4 I undantagsfall kan barn beviljas ekonomiskt
		bistånd till boende.................................................	509
11.5	Tidigare utredningar.............................................................		510
11.6	Utredningens överväganden och förslag.............................		510
	11.6.1	Inledande överväganden .......................................	510

SOU 2015:71

Innehåll

11.6.2Placering enligt SoL för den som fyllt 16 år

ska inte förutsätta vårdnadshavarens samtycke ... 511

12	Föräldrarnas rättsliga ställning och behov av stöd .......		519
12.1	Uppdraget..............................................................................		519
12.2	Utgångspunkter ....................................................................		520
	12.2.1	Återföreningsprincipen .........................................	520
	12.2.2	Kontakten med hemmiljön ...................................	521

12.2.3Socialnämndens ansvar för att ge stöd till

föräldrarna..............................................................	521
12.3 Föräldrarnas situation och behov ........................................	522

12.3.1Krisreaktioner behöver uppmärksammas och

	mötas ......................................................................	523
12.3.2	Vad föräldrar efterfrågar .......................................	525
12.4 Föräldrarnas rättsliga ställning under en placering .............		528
12.4.1 Möjlighet att påverka valet av hem .......................		529
12.4.2 Rätt att få information ..........................................		530
12.4.3 Delaktighet i planering och uppföljning ..............		532
12.4.4 Partställning och rätt att föra talan.......................		533
12.4.5 Rätt till offentligt biträde......................................		535
12.4.6	Tillämpning av delaktighetsreglerna.....................	536
12.4.7	Inhämtade synpunkter ..........................................	537
12.5 Umgänge mellan barn och föräldrar ....................................		537

12.5.1En förändrad syn på kontakt mellan föräldrar

och placerade barn .................................................

537

12.5.2Svensk lag utgår från barnets behov av

umgänge .................................................................

539

12.5.3Planering av umgänget och

	umgängesbegränsning ...........................................	539
12.5.4	Hemlighållande av vistelseort ...............................	541
12.5.5	Umgängesbedömning ...........................................	542
12.5.6 Tillämpning av reglerna om umgänge ..................		543
12.5.7	Inhämtade synpunkter ..........................................	544
12.6 Samarbetet kring barnet och vilka hinder som finns ..........		545

Innehåll SOU 2015:71

12.7	Socialnämndens ansvar för stöd och hjälp till
	föräldrarna.............................................................................		547
	12.7.1 Bakgrund till nuvarande bestämmelse .................		547
	12.7.2	Vägledning för tillämpningen...............................	548
	12.7.3 Stödet till föräldrarna är ofta bristfälligt..............		548
	12.7.4	Lokala exempel......................................................	549
	12.7.5	Föräldrastöd genom frivilligorganisationer.........	551
	12.7.6	Inhämtade synpunkter..........................................	553
12.8	Regler om stöd till föräldrar i andra nordiska länder .........		554
	12.8.1	Norge .....................................................................	554
	12.8.2	Danmark ................................................................	555
	12.8.3	Finland ...................................................................	556
12.9	Utredningens överväganden och förslag.............................		557
	12.9.1	Inledande överväganden .......................................	557
	12.9.2 Rätt till information och delaktighet ...................		558
	12.9.3 Offentligt biträde i flera situationer ....................		559
	12.9.4 Kunskapsstöd för säkrare bedömningar i fråga
		om umgänge ..........................................................	560
	12.9.5 Stärkt stöd till vårdnadshavare i samband med
		omhändertagande ..................................................	561
	12.9.6 Nationellt stöd för implementering av
		bestämmelsen om föräldrastöd ............................	564
13	Tryggheten för långsiktigt placerade barn ...................		567
13.1	Uppdraget .............................................................................		567
13.2	Avgränsning och begrepp ....................................................		568
13.3	Återförening och varaktighet i andra länder.......................		570
	13.3.1	Varaktighetsmodellen ...........................................	570
	13.3.2 Utvecklingen i Nordamerika och
		Storbritannien........................................................	571
13.4	Återförening och varaktighet i Sverige ...............................		573
	13.4.1 Återförening är målet men avsteg är möjligt.......		573
	13.4.2 En svensk modell för varaktighet.........................		575
	13.4.3	Tidigare utredningar .............................................	575
13.5	Det placerade barnets familjetillhörighet............................		578

SOU 2015:71		Innehåll
13.5.1	Olika slags föräldraskap ........................................	578
13.5.2	Rätten till familj .....................................................	578
13.5.3 Balansen mellan varaktighet och identitet ...........		579
13.5.4 Familjetillhörighet ur barnets perspektiv.............		580
13.6 Instabilitet i vården av barn ..................................................		581
13.6.1	Riskfaktorer för sammanbrott..............................	582

13.6.2Förekommer även då barn är yngre och

långsiktigt placerade ..............................................

583

13.6.3Planerade flyttningar bidrar också till

		instabilitet ..............................................................	583
	13.6.4 Barns upplevelser av sammanbrott .......................		584
13.7	Särskilt om de små barnens behov av stabilitet ...................		584
13.8	Lagbestämmelser som berör långvarigt placerade barn ......		586
13.9	Vårdplanen och dess roll ......................................................		586
	13.9.1	Syfte och avgränsning............................................	587
	13.9.2	Innehållet i vårdplanen ..........................................	587

13.9.3Samtycke till vårdplanen – en förutsättning

	för frivillig vård ......................................................	588
13.9.4	Uppföljning av vårdplanen....................................	589
13.9.5	Inhämtade synpunkter ..........................................	589
13.10 Överväganden av vården.......................................................		590
13.10.1	Bakgrund och syfte................................................	591
13.10.2	Inget formellt förfarande ......................................	592
13.10.3	Övervägandet ska även vara framåtsyftande ........	592
13.10.4	Inhämtade synpunkter ..........................................	593
13.11 Vårdens upphörande .............................................................		594
13.11.1	Hemtagningsbegäran.............................................	594
13.11.2	Bedömningen ska relateras till det
	ursprungliga vårdbehovet......................................	594
13.11.3	Förhållandena bör vara stabilt förbättrade...........	595
13.11.4	Tidigare förslag till förändring..............................	596
13.11.5	Hemflyttning ska vara noga förberedd ................	597
13.11.6	Inhämtade synpunkter ..........................................	597
13.12 Flyttningsförbud...................................................................		598
13.12.1	Bakgrund till bestämmelsen..................................	598

Innehåll	SOU 2015:71
13.12.2	Syfte och förutsättningar......................................	599
13.12.3 En temporär åtgärd – dock utan tidsgräns ..........		600
13.12.4	Studie om flyttningsförbud ..................................	601
13.13 Återförening och stabilitet i tre olika rättsprocesser .........		603
13.13.1 Tidigare utredningar om sambandet mellan
	vårdens upphörande och flyttningsförbud ..........	603
13.13.2	Rättspraxis .............................................................	604
13.13.3	Dåligt samordnade processer ...............................	606
13.14 Vårdnadsöverflyttning på talan av socialnämnden .............		607
13.14.1 Brister i omsorgen som medför bestående fara...		608
13.14.2 Varaktigt förhinder att utöva vårdnaden .............		610
13.15 Vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar ................		610
13.15.1 Syftar till att stärka barnets rätt ...........................		611
13.15.2	Intentionerna har förändrats ................................	613
13.15.3	Rättstillämpningen ................................................	614
13.15.4 Övervägande efter tre år i samma familjehem .....		616
13.15.5 Socialnämndens ansvar efter en
	vårdnadsöverflyttning ...........................................	617
13.15.6 Kartläggningar på nationell nivå...........................		619
13.15.7	Statistik över vårdnadsöverflyttningar.................	621
13.15.8	Forskningsbaserad kunskap saknas......................	622
13.15.9	Inhämtade synpunkter..........................................	622
13.16 Nationell adoption ...............................................................		624
13.16.1	Förutsättningar för adoption ...............................	625
13.16.2 Socialtjänstens roll vid nationell adoption...........		627
13.16.3	Adoption som barnavårdsinsats ...........................	630
13.16.4 Utfall av adoption jämfört med
	familjehemsvård ....................................................	633
13.17 Regler som syftar till kontinuitet i andra nordiska
länder .....................................................................................		636
13.17.1	Norge .....................................................................	636
13.17.2	Danmark ................................................................	638
13.17.3	Finland ...................................................................	641
13.18 Utredningens överväganden och förslag.............................		641
13.18.1	Inledande överväganden .......................................	641

SOU 2015:71 Innehåll

	13.18.2	Långsiktighet i rekrytering och matchning av
		familjehem..............................................................	644
	13.18.3	Vårdplanen ska ange den långsiktiga
		inriktningen ...........................................................	645
	13.18.4	Övervägande av vården ändras till
		rapportering ...........................................................	650
	13.18.5	Hemtagningsbegäran behöver regleras ................	653
	13.18.6	Vid prövning av om vården ska upphöra ska
		barnets bästa vara avgörande.................................	656
	13.18.7	Möjligheten till flyttningsförbud ska finnas
		kvar .........................................................................	665
	13.18.8	Skälen för vårdnadsöverflyttning ska
		förtydligas ..............................................................	667
	13.18.9	Förvaltningsdomstolarna bör pröva vissa mål
		om vårdnadsöverflyttning .....................................	672
	13.18.10 Adoption bör uppmärksammas i vissa fall ...........		674
14	Ansvar och befogenheter under vårdens
	genomförande .........................................................		679
14.1	Uppdraget..............................................................................		679
14.2	Frågeställning ........................................................................		679
14.3	Termer och begrepp..............................................................		680
14.4	Barns rättigheter och vårdnadshavarens ansvar ..................		681
	14.4.1	Barns grundläggande rättigheter...........................	681
	14.4.2	Vårdnadshavarens ansvar för att tillgodose
		barnets behov och utöva tillsyn ............................	682
	14.4.3	Vårdnadshavarens rätt att bestämma i frågor
		som gäller barnet ...................................................	685
14.5	Vårdnadshavarens rättsliga ställning efter ett beslut om
	placering	................................................................................	689
14.6	Socialnämndens ansvar efter ett beslut om placering .........		690
	14.6.1	Nämndens ansvar för en god vård ........................	690
	14.6.2	Nämndens uppsiktsansvar ....................................	690
14.7	Socialnämndens bestämmanderätt efter ett beslut om
	placering	................................................................................	692

Innehåll SOU 2015:71

	14.7.1	Vid en SoL-placering.............................................	692
	14.7.2	Vid en LVU-placering...........................................	692
	14.7.3	Socialtjänsten ska samråda med föräldrarna ........	695
	14.7.4	Barnets med- och självbestämmanderätt .............	696
14.8	Familjehem och HVB bestämmer i frågor om den
	dagliga omsorgen ..................................................................		697
	14.8.1	Vid en SoL-placering.............................................	697
	14.8.2	Vid en LVU-placering...........................................	698
14.9	Gränssättning inom ramen för omsorgs- och
	tillsynsansvaret......................................................................		699
	14.9.1	Vårdnadshavaren får vidta vissa gränssättande
		åtgärder ..................................................................	699
	14.9.2	Nämnden har samma befogenheter som
		vårdnadshavarna ....................................................	700
	14.9.3	Familjehemsföräldrars skyldigheter och
		befogenheter..........................................................	701
14.10	Gränssättande åtgärder och ordningsregler på HVB .........		701
	14.10.1	Barnets rätt till skydd mot förnedrande
		behandling och bestraffning .................................	701
	14.10.2	Otillåtna begränsningsåtgärder ............................	702
	14.10.3	Oklara förutsättningar ..........................................	705
	14.10.4	Regelverket skiljer sig åt beroende på
		huvudman ..............................................................	707
14.11	Utredningens överväganden och förslag.............................		712
	14.11.1	Inledande överväganden .......................................	712
	14.11.2	Nämndens bestämmanderätt under LVU-vård
		behöver förtydligas ...............................................	714
	14.11.3	Familjehemsföräldrars och HVB-personalens
		ansvar och befogenheter behöver tydliggöras .....	716
	14.11.4	Kunskapsstöd och utbildning om
		gränssättande åtgärder ..........................................	717
	14.11.5	Ordningsregler på HVB .......................................	722
	14.11.6	En ny lag om förbud mot innehav av
		narkotika och andra berusningsmedel på HVB...	725

SOU 2015:71 Innehåll

15	Samverkan om hälsa och utbildning ..........................		731
15.1	Uppdraget..............................................................................		731
15.2	Samverkan – behov och förutsättningar ..............................		731
	15.2.1 Placerade barns hälsa och utbildning är ofta
		bristfällig ................................................................	732
	15.2.2	Förutsättningar för samverkan .............................	734
15.3	Tre viktiga samverkansbestämmelser ..................................		735
	15.3.1 Skyldighet att samverka kring barn som far illa
		eller riskerar att fara illa.........................................	736
	15.3.2 Skyldighet att upprätta en gemensam
		individuell plan.......................................................	737
	15.3.3 Krav på överenskommelser om samarbete...........		740
15.4	Samverkan inför och under en placering .............................		743
	15.4.1 Utvidgat ansvar för socialnämnden ......................		743
	15.4.2 Vägledning om placerade barns och ungas
		utbildning och hälsa...............................................	745
15.5	Samverkan för att tillgodose rätten till utbildning..............		746
	15.5.1	Skolans ansvar ........................................................	746
	15.5.2 Stödinsatser i skolan vid placering i
		familjehem..............................................................	747
	15.5.3 Skolgången vid placering i HVB...........................		748
	15.5.4 Översyn av skolans arbete med utsatta barn .......		752

15.5.5Nya bestämmelser om utbildning för elever i

samhällsvård ...........................................................	752
15.6 Samverkan för att tillgodose behov av hälso- och
sjukvård..................................................................................	754

15.6.1Hälso- och sjukvård för barn och unga vid

HVB .......................................................................

754

15.6.2Särskilt om vård vid psykisk ohälsa bland barn

		och unga vid HVB .................................................	755
15.7	Utvecklingsbehov och utvecklingsarbete............................		759
	15.7.1	SkolFam .................................................................	760
	15.7.2	Regionala utvecklingsledare ..................................	761
15.8	Utredningens överväganden och förslag .............................		761
	15.8.1	Inledande överväganden........................................	761

Innehåll

SOU 2015:71

15.8.2Överenskommelser och samarbetsavtal i fråga

om placerade barn och unga .................................

763

15.8.3Ansvarsfördelning och tvärprofessionell

samverkan vid psykisk ohälsa ...............................

768

15.8.4Fortsatt utveckling av stöd för att stärka

skolresultat för placerade barn och unga .............

771

15.8.5Samverkan om skollokaler mellan de särskilda

		ungdomshemmen och närliggande skolor ...........	772
16	Vårdinnehåll av god kvalitet – med fokus på HVB ........		775
16.1	Uppdraget .............................................................................		775
16.2	Vårdens innehåll – ett nyckelområde för vård av god
	kvalitet	...................................................................................	776
	16.2.1 ....................................................	Utgångspunkter	776
	16.2.2 ...............Innehåll och kvalitet i familjehemsvård		777
	16.2.3 ................Innehåll och kvalitet i institutionsvård		778
16.3	HVB – ..................................aktörer, innehåll och resultat		778
	16.3.1 .......Institutionsvård med stöd av SoL och LVU		778
	16.3.2 Ett heterogent fält med stark privatisering och
	............................................	en viktig statlig aktör	780
	16.3.3 ...................	Kompetens och behandlingsinnehåll	783
	16.3.4 ..............................	Institutionsvård som livsmiljö	786
	16.3.5 ...............................................	Behandlingsresultat	788
16.4	Styrning ...........................................................och kontroll		789
	16.4.1 Kontraktskultur och kontraktsproblem i
	.....................................................	institutionsvård	789
	16.4.2 .....Tillstånd, tillsyn och annan kontroll av HVB		791
16.5	Institutionsvård med stöd av LVU för barn och unga
	med psykisk ...............................................................ohälsa		794
	16.5.1 ......Psykisk ohälsa i förhållande till dagens LVU		795
	16.5.2 ....Utredningar sedan införandet av dagens LVU		796
	16.5.3 Inrättandet av SiS och utvecklingen av de
	..................................	särskilda ungdomshemmen	798

16.5.4Barn och unga med omfattande psykisk ohälsa

– en stor grupp vid HVB ......................................

800

SOU 2015:71 Innehåll

	16.5.5 Uppföljningar och utvärderingar av
		institutionsvårdens innehåll ..................................	802
	16.5.6 Andra erfarenheter och synpunkter .....................		805
16.6	Institutionsvård med stöd av LVU för barn och unga
	med hedersrelaterad problematik.........................................		807
16.7	Institutionsvård med stöd av LVU för
	ensamkommande barn ..........................................................		810
16.8	Utredningens överväganden och förslag .............................		812
	16.8.1	Inledande överväganden........................................	812
	16.8.2 Kompetens hos föreståndare och personal vid
		HVB .......................................................................	815
	16.8.3 Tillgång till medicinsk och psykologisk
		kompetens vid HVB..............................................	817
	16.8.4 Integrerad vårdform och utveckling av
		specialiserad och differentierad vård vid HVB ....	818
	16.8.5	Forskning och utveckling .....................................	821
17	Verksamheten vid särskilda ungdomshem ..................		825
17.1	Uppdraget..............................................................................		825
17.2	SiS verksamhet ......................................................................		825
	17.2.1	Platsanvisning ........................................................	826
	17.2.2	De särskilda befogenheterna.................................	827
	17.2.3	Proportionalitetsprincipen....................................	829

17.2.4Rätt att överklaga beslut om de särskilda

	befogenheterna ......................................................	830
17.3 Särskilt om vård i enskildhet och hållas i avskildhet...........		831
17.3.1	Vård i enskildhet....................................................	831
17.3.2	Hållas i avskildhet..................................................	835
17.3.3 Krav på att avskiljning av barn avskaffas ..............		838

17.3.4SiS översyn av avskiljning samt förslag till

författningsändringar ............................................

841

17.3.5Särskild tillsyn av avskiljning och vård i

enskildhet ...............................................................

842

17.3.6Tillsynen över utövandet av de särskilda

befogenheterna ......................................................

842

Innehåll	SOU 2015:71
17.4 Tidigare förslag avseende de övriga särskilda
befogenheterna .....................................................................	843
17.4.1 SiS förslag till lagändringar ...................................	843

17.4.2Socialdepartementets promemoria Vissa

	skyddsåtgärder inom Statens
	institutionsstyrelses verksamhet ..........................	847
17.5 SiS arbete med värdegrund, etik och barns rättigheter ......		849
17.5.1	Handlingsplan för att stärka barns rättigheter ....	849
17.5.2	SiS arbete med fokusgrupper................................	850
17.6 Utredningens överväganden och förslag.............................		850
17.6.1	Inledande överväganden .......................................	850
17.6.2	Tiden för platsanvisning förtydligas ....................	855
17.6.3	Begreppet särskilda befogenheter ersätts med
	skyddsåtgärder.......................................................	856
17.6.4	Proportionalitetsprincipen förtydligas ................	858
17.6.5	Förbud mot berusningsmedel m.m......................	859
17.6.6	Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning ......	861
17.6.7	Visitation av bostadsrum (rumsvisitation) ..........	865
17.6.8	Skyddsvisitation ....................................................	868
17.6.9	Fysisk fasthållning ................................................	871
17.6.10	Vård vid låsbar enhet.............................................	872
17.6.11	Provtagning för kontroll av berusningsmedel
	m.m. .......................................................................	874
17.6.12	Begränsningar i rätten att ta emot besök och
	telefonsamtal .........................................................	876
17.6.13	Övervakning av brev och andra försändelser ......	881
17.6.14	Avskiljning.............................................................	882
17.6.15	Vård i enskildhet ...................................................	891
17.6.16	Utomhusvistelse....................................................	893
17.6.17	Uppföljande samtal efter en vidtagen
	skyddsåtgärd..........................................................	895
17.6.18	Underrättelse till Inspektionen för vård och
	omsorg ...................................................................	897
17.6.19	Kvarhålla en person som vårdas enligt LVU på
	sjukhus ...................................................................	899
17.6.20	Rätt att överklaga skyddsåtgärderna ....................	901
17.6.21	Rätt till offentligt biträde .....................................	902

SOU 2015:71 Innehåll

	17.6.22	Systematiskt kvalitetsarbete för att minska
		behovet av skyddsåtgärder ....................................	903
18	Utslussning och stöd efter avslutad placering .............		905
18.1	Uppdraget..............................................................................		905
18.2	Utgångspunkter ....................................................................		905
	18.2.1	Stöd och hjälp efter avslutad placering – en
		avgörande del av det samlade stödet.....................	905
	18.2.2	Tidigare utredningar..............................................	907
	18.2.3	Samordning och samverkan ..................................	909
	18.2.4	Begrepp och termer ...............................................	909
18.3	Förberedelse inför vårdens upphörande och successiv
	utslussning.............................................................................		910
	18.3.1	Socialnämndens ansvar ..........................................	910
	18.3.2	Stödmaterial inom ramen för BBIC .....................	910
	18.3.3	Placering med stöd av LVU i det egna hemmet ..	911
18.4	Stöd och hjälp efter avslutad placering – regler och
	tillämpning.............................................................................		911
	18.4.1	Ansvar för stöd och hjälp......................................	911
	18.4.2	Socialstyrelsens allmänna råd och vägledning......	912
	18.4.3	Uppföljning efter avslutad vård............................	915
18.5	Forskning om stöd och hjälp efter avslutad placering........		917
	18.5.1	Internationell forskning ........................................	917

18.5.2Unga om övergången från samhällsvård till

vuxenliv i Sverige ...................................................

918

18.5.3Professionellas perspektiv på övergången från

samhällsvård till vuxenliv ......................................

921

18.5.4Stöd efter avslutad placering som en

	integrerad del av vården ........................................	922
18.6 Stöd och hjälp efter avslutad placering i övriga Norden ....		925
18.6.1	Norge .....................................................................	925
18.6.2	Danmark ................................................................	927
18.6.3	Finland ...................................................................	929

18.6.4Nordens barn – ett projekt hos Nordens

välfärdscenter .........................................................

931

Innehåll	SOU 2015:71
18.7 Utredningens överväganden och förslag	............................. 932
18.7.1 Inledande överväganden .......................................	932

18.7.2Utslussning och stöd och hjälp efter avslutad

placering ska planeras............................................

934

18.7.3Tydligare inriktning på stöd och hjälp efter

avslutad placering ..................................................

936

18.7.4Systematiskt utvecklingsarbete för stöd och

		hjälp efter avslutad placering ................................	941
	18.7.5 Stöd till organisering av barn och unga med
		erfarenhet av samhällsvård....................................	945
19	Styrning med kunskap och systematisk uppföljning .....		947
19.1	Uppdraget .............................................................................		947
19.2	Styrning med kunskap..........................................................		947
	19.2.1 Utveckling av den statliga styrningen med
		kunskap..................................................................	948
19.3	Systematisk uppföljning.......................................................		949
	19.3.1	Tre nivåer ...............................................................	949
	19.3.2 Ansvar, underlag och pågående arbete på
		nationell nivå .........................................................	950
	19.3.3 Verksamhetsuppföljning – ansvar, underlag
		och pågående arbete ..............................................	956
19.4	Tidigare förslag om förbättrade
	uppföljningsmöjligheter.......................................................		957
	19.4.1 Generella förslag om socialtjänststatistik och
		verksamhetsregister ..............................................	957
	19.4.2	Familjehemsvård ...................................................	959
	19.4.3	HVB .......................................................................	961
	19.4.4 Samband med forskning och utveckling..............		962
19.5	Utredningens överväganden och förslag.............................		963
	19.5.1	Inledande överväganden .......................................	963
	19.5.2 Statlig styrning med kunskap ...............................		964
	19.5.3	System för uppföljning .........................................	966

19.5.4Förbättrat underlag för styrning med kunskap

och uppföljning .....................................................

968

SOU 2015:71 Innehåll

20	Konsekvenser av förslagen........................................		971
20.1	Uppdraget..............................................................................		971
20.2	Förutsättningar för konsekvensanalyser .............................		971
	20.2.1	Kommittéförordningen.........................................	971
	20.2.2	Finansieringsprincipen ..........................................	972
20.3	Konsekvenser för barn och unga .........................................		974

20.3.1Stärkt barnrättsperspektiv med ökad trygghet

	och säkerhet för barn och unga ............................	975
20.3.2	Tillgång till skydd och vård...................................	977
20.3.3	God vård när beslut om vård är fattat ..................	979

20.3.4Långsiktigt samhällsåtagande efter en

		placering .................................................................	982
	20.3.5 Ett system för uppföljning....................................		983
20.4	Jämställdhet ...........................................................................		983
20.5	Ekonomiska konsekvenser ...................................................		985
	20.5.1	Samhällsekonomiska konsekvenser......................	985
	20.5.2 Ekonomiska konsekvenser för staten ..................		986
	20.5.3 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna ......		992
	20.5.4 Ekonomiska konsekvenser för landstingen .........		999
	20.5.5 Ekonomiska konsekvenser för andra aktörer ....		1001
	20.5.6 Sammanställning av nya kostnader för staten,
		kommunerna och landstingen ............................	1002
	20.5.7	Finansiering .........................................................	1003
20.6	Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen .............		1004
	20.6.1 Nya befogenheter för socialnämnden ................		1005
	20.6.2 Mildrade krav på socialnämnden ........................		1005
	20.6.3 Nya eller förtydligade krav på socialnämnden...		1006
	20.6.4 Nya krav på landstingen......................................		1010
20.7	Konsekvenser för att nå de integrationspolitiska målen ..		1011
20.8	Konsekvenser för brottsligheten och det
	brottsförebyggande arbetet ................................................		1012
20.9	Konsekvenser för små företag............................................		1013
20.10	Övriga konsekvenser ..........................................................		1014

Innehåll SOU 2015:71

21	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .............	1015
21.1	Ikraftträdande .....................................................................	1015
21.2	Övergångsbestämmelser ....................................................	1015
22	Författningskommentar ..........................................	1017
22.1	Förslag till lag (2017:00) med särskilda bestämmelser
	om vård av barn och unga ..................................................	1017
22.2	Förslag till lag (2017:00) om förbud mot
	berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende......	1071
22.3	Förslag till lag (2017:00) om hälsoundersökning av barn
	och unga vid beslut om vård utanför det egna hemmet ...	1073
22.4	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453) ...........................................................................	1075
22.5	Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
	(1982:763) ...........................................................................	1081
22.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård
	av missbrukare i vissa fall ...................................................	1082
22.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om
	verkställighet av sluten ungdomsvård ...............................	1086

22.8Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn 1088

22.9Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

	rättspsykiatrisk vård ...........................................................	1088
22.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:981) om
	besöksinskränkningar vid viss tvångsvård.........................	1089
22.11	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om
	gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet .......	1089

22.12Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). 1089

22.13Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

(2010:110) ...........................................................................

1090

SOU 2015:71 Innehåll

22.14 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:880)............		1091
22.15 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen
(2010:1932) .........................................................................		1091
22.16 Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen
(2014:322) ...........................................................................		1091
Särskilt yttrande ............................................................		1093
Referenser ....................................................................		1097
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2012:79 .........................................	1125
Bilaga 2	Kommittédirektiv 2014:87 .........................................	1141
Bilaga 3 Barnrättsperspektivet i LVU-sammanhang ..............		1149
Bilaga 4 Små barns behov av en långsiktig trygg bas – en
	barnpsykologisk kunskapsöversikt............................	1179
Bilaga 5 Institutionsvård för barn och unga – tendenser,
	innehåll och utfall .......................................................	1223

Förkortningar

A.a.	Anfört arbete, dvs. tidigare nämnd källa i noterna
ADAD	Adolescent Drug Abuse Diagnosis, en bedömnings-
	metod för unga missbrukare och unga med social
	problematik
ADHD	Attention-deficit/hyperactivity disorder, en neuro-
	psykiatrisk funktionsnedsättning
BBIC	Barns behov i centrum, system som stödjer utredning
	och dokumentation i social barn- och ungdomsvård
BEO	Barn- och elevombudet
BO	Barnombudsmannen
BrB	Brottsbalken
BRIS	Barnens Rätt i Samhället
BUP	Barn- och ungdomspsykiatri
BVC	Barnavårdscentral
BvL	1960 års barnavårdslag
bvl	Barnevernloven i Norge
Dir.	Direktiv från regeringen till statliga utredningar
Dnr	Diarienummer
Ds	Departementsserien
ESO	Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ett
	organ under Finansdepartementet
EU	Europeiska unionen
FB	Föräldrabalken

Förkortningar SOU 2015:71

FN	Förenta nationerna
FL	Förvaltningslagen (1986:223)
FPL	Förvaltningsprocesslagen (1971:291)
HD	Högsta domstolen
HFD	Högsta förvaltningsdomstolen
HSL	Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
HVB	Hem för vård eller boende
ICD-10	Internationell klassifikation av sjukdomar och relate-
	rade hälsoproblem
IFO	Socialtjänstens individ- och familjeomsorg
IVO	Inspektionen för vård och omsorg
JK	Justitiekanslern
JO	Justitieombudsmannen
kap.	Kapitel i författningar
KBT	Kognitiv beteendeterapi
LPT	Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
LRV	Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
LSS	Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-
	tionshindrade
LSU	Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung-
	domsvård
LU	Betänkande från riksdagens lagutskott
LUL	Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
	unga lagöverträdare
LVFS	Läkemedelsverkets författningssamling
LVM	Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
MI	Motivational Interviewing, motiverande samtal
MTFC	Multidimensional Treatment Foster Care
MultifunC	Multifunktionell behandling på institution och i när-
	miljö

SOU 2015:71 Förkortningar

NJA	Nytt Juridiskt Arkiv
OSL	Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Prop.	Proposition
PSL	Patientsäkerhetslagen (2010:659)
PTSD	Posttraumatiskt stressyndrom
RB	Rättegångsbalken
RF	Regeringsformen
RFFR	Riksförbundet för familjers rättigheter
RFHL	Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och
	Likabehandling
RÅ	Regeringsrättens årsbok
SBU	Statens beredning för medicinsk utvärdering
SCB	Statistiska centralbyrån
SIP	Samordnad individuell plan
SiS	Statens institutionsstyrelse
SKL	Sveriges Kommuner och Landsting
SoF	Socialtjänstförordningen (2001:937)
SoL	Socialtjänstlagen (2001:453)
SOSFS	Socialstyrelsens författningssamling
SOU	Statens offentliga utredningar
SoU	Betänkande av Socialutskottet
SPSM	Specialpedagogiska skolmyndigheten
UtlL	Utlänningslagen (2005:716)
TF	Tryckfrihetsförordningen
YTF	Yttrandefrihetsgrundlagen

Sammanfattning

SOU 2015:71

Utredningen har lagt stor vikt vid att inhämta synpunkter från barn och unga som har erfarenhet av att vara i samhällets vård samt ta del av rapporter och studier som beskriver samhällsvården ur ett barnperspektiv. Förutom kontakt med enskilda ungdomar har utredningen samtalat med grupper av ungdomar som har ingått i olika projekt hos Barnombudsmannen (BO) och ungdomar som är ambassadörer för Knas hemma, ett projekt som syftar till att stärka rättigheterna för barn och unga i familjehem och HVB. Utred- ningen har också via en brevlåda på BO:s webbplats tagit emot syn- punkter från barn och unga med erfarenhet av vård enligt LVU.

Utredningen har hämtat in information från professionellt verk- samma, forskare, familjehemsföräldrar, personal vid HVB, barn- rättsorganisationer, andra organisationer, myndigheter samt från enskilda föräldrar som kontaktat utredningen.

Utredningen har i behandlingen av olika delområden, i redo- görelser, analyser och förslag eftersträvat att utgå från bästa till- gängliga kunskap. Mot den bakgrunden har i översynen lagts stor vikt vid att redovisa relevant forskning i olika delar.

Barnrättsperspektivets grunder

Utredningens huvuduppgift har varit att stärka barnrättsperspek- tivet i tvångsvården för barn och unga och i vissa andra delar av den sociala barn- och ungdomsvården. Det dokument som särskilt formulerar barns mänskliga rättigheter är barnkonventionen. Barn- konventionen kan sägas vara vår tids samhälleliga barnperspektiv som ska genomsyra alla beslut som rör barn. De förändringar som föreslås har därför framför allt sin grund i barnkonventionens normer och principer.

För att samhället ska kunna tillförsäkra barn och unga skydd och god vård även utan samtycke måste tvångsvården vara legitim och utföras med höga krav på rättssäkerhet och kvalitet. Det krävs vidare etiska analyser och överväganden både på en principiell nivå och i den dagliga tillämpningen av lagen.

SOU 2015:71

Sammanfattning

En ny lag med barnet som rättighetsbärare

Utredningen anser att barnrättsperspektivet behöver stärkas i tvångsvården för barn och unga och att det kräver en omarbetning av dagens LVU. Utredningen föreslår en ny lag om tvångsvård för barn och unga, i betänkandet kallad den nya LVU. Med barn ska i den nya LVU avses varje människa under 18 år och med ung person, eller den unge, varje människa mellan 18 och 20 år.

Den nya LVU är mer pedagogisk och överskådlig jämfört med dagens LVU, vilket underlättar för barn och unga att förstå vilka regler som gäller, vilka rättigheter de har och vad de kan förvänta sig av insatserna. Den kunskapen är nödvändig för att barn och unga ska vara aktörer med egna rättigheter inom tvångsvården.

Det samlade förslaget till ny LVU innebär att kraven på vården blir tydligare också för de som ska tillämpa lagen och ge insatser med stöd av den. Därmed stärks barns och ungas rätt till skydd och vård på likvärdiga villkor i hela landet.

För att den nya LVU ska tillämpas på ett sådant sätt att barn- rättsperspektivet får genomslag för varje barn och varje ung person som behöver skydd och vård krävs utöver en reformerad lagstift- ning kunskapsstöd och kunskapsutveckling samt systematisk upp- följning på alla nivåer. Utredningen lämnar därför flera förslag som syftar till en samlad satsning på förbättringar av samhällsvården, i synnerhet tvångsvården.

Barns och ungas rätt till skydd och god vård

Det är en brist ur barnrättssynpunkt att det inte av nuvarande lag framgår vad vården syftar till och vad barn och unga och deras för- äldrar kan förvänta sig av den. Utredningen föreslår att den nya LVU ska innehålla ett inledande kapitel som anger syftet med lagen samt vilka grundläggande rättigheter barnet eller den unge har under vårdens genomförande. Genom en inledande rättighetslista blir det lättare för berörda barn och unga att ställa krav på insats- erna. Det förbättrar också möjligheterna att genom tillsyn, uppfölj- ning och utvärdering fortlöpande följa att insatser med stöd av LVU motsvarar kraven.

Syftet med nya LVU är att tillförsäkra barn och unga skydd och en god vård. Följande krav ska gälla för vården:

Sammanfattning

SOU 2015:71

Vården ska vara av god kvalitet. Kvaliteten i vården ska system- atiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Vården ska särskilt vara trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet.

Vården ska ges med omtanke och bygga på respekt för barnets eller den unges människovärde och integritet samt med aktning för barnets eller den unges person och egenart.

Vården ska ges utifrån en helhetssyn på barnet och bedrivas i samverkan med andra berörda samhällsorgan och myndigheter.

Ett barn eller en ung person som vårdas utanför det egna hem- met har rätt till samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

Ett barn eller en ung person som vårdas utanför det egna hem- met ska ges möjlighet till en fritid som är anpassad till hans eller hennes ålder och intressen.

Andra grundläggande rättigheter som utredningen anser ska lyftas fram och tydliggöras i den nya LVU är rätten till information och delaktighet. Utredningen föreslår därför att dessa bestämmelser ska samlas i ett eget kapitel i den nya LVU. Nuvarande bestämmelse om barnets rätt till relevant information ska förtydligas med att barnet eller den unge återkommande ska få relevant information. Det ska även införas en ny bestämmelse om att informationen ska anpassas till den enskildes ålder, mognad, erfarenhet och andra individuella förutsättningar. Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått inne- hållet i och betydelsen av den lämnade informationen.

Bestämmelsen gäller inte enbart den information som ges till barn och unga. Även den information som ges till vuxna, dvs. unga över 18 år och barnets vårdnadshavare, omfattas av kraven på att informationen ska vara anpassad och att den som ger informat- ionen försäkrar sig om att den blir förstådd.

SOU 2015:71

Sammanfattning

Öppna insatser utan samtycke

Ett barnrättsligt perspektiv kan innefatta tidigare och mindre ingripande åtgärder än vård utanför det egna hemmet. Tillämp- ningen av den nuvarande bestämmelsen i 22 § LVU om förebyg- gande insatser på grund av den unges beteende har kartlagts av Socialstyrelsen. Denna möjlighet till öppna insatser utan samtycke används i mycket liten utsträckning. Kommunerna uppger att det bl.a. beror på att det går att få till stånd insatserna med samtycke, insatsen anses otillräcklig för att förändra den aktuella problem- atiken eller det saknas vägledning. Utredningen bedömer att det finns ett fortsatt behov av bestämmelsen och välkomnar att Socialstyrelsen överväger att ta fram nya allmänna råd och ett kunskapsstödjande material. Utredningen föreslår också att det ska bli möjligt för socialnämnden att besluta om öppna insatser utan samtycke även i samband med upphörande av en placering, om barnet eller den unge bedöms vara i uppenbart behov av fortsatta insatser för att hindra ett sådant beteende som föranledde placeringen. Utredningen bedömer att öppna insatser utan sam- tycke i detta skede kan komma att fylla en viktig funktion att vidmakthålla positiva förändringar som uppnåtts under placeringstiden och förebygga återplacering.

Barn som fyllt 15 år kan med dagens regler få öppna insatser enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke. Utredningen föreslår att socialnämnden vid brister i hemmiljön, om det är lämpligt, också ska kunna besluta om kontaktperson för barn under 15 år utan vårdnadshavares samtycke. En förutsättning för att det ska anses vara lämpligt är att barnet är positivt inställt till en sådan insats. Socialnämnden ska också vid lämplighetsprövningen beakta förutsättningarna för att insatsen kan ges på ett sådant sätt att dess förebyggande och kompenserande möjligheter tas tillvara utan att barnets situation i hemmet försvåras.

Öppna insatser till vårdnadshavare utan samtycke vid brister i barns hemmiljö innebär att krav ställs på att vårdnadshavaren ska ta emot stöd och ändra sitt beteende. Utredningen bedömer att sådana insatser skulle kunna fylla en funktion, men att det i dags- läget saknas tillräcklig kunskap om metoder och arbetssätt. Utred- ningen föreslår att regeringen ska ge en lämplig myndighet i upp- drag att under en fyraårsperiod följa utvecklingen av kunskapsläget

Sammanfattning

SOU 2015:71

bl.a. utifrån erfarenheter i Norge och Danmark. Med detta som underlag föreslås regeringen bedöma om det är motiverat med en lagändring som öppnar upp för denna typ av insatser utan sam- tycke.

Förutsättningar för tvångsvård utanför det egna hemmet

Utredningen anser att nuvarande förutsättningar för vård enligt LVU i princip bör behållas oförändrade. Rekvisiten är väl inarbetade och det har över tid utvecklats rättspraxis som bidrar till ökad förutsägbarhet och likvärdighet. Miljörekvisiten och prognos- rekvisitet för vård enligt LVU utanför det egna hemmet ska behållas oförändrade i sin helhet. När det gäller beteende- rekvisiteten föreslås att ”missbruk av beroendeframkallande medel” ersätts med ”missbruk av alkohol, narkotika, andra beroende- framkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel”. Till skillnad från nuvarande LVU ska således dopningsmedel omfattas.

Utredningen föreslår vidare att rekvisitet ”något annat socialt nedbrytande beteende” ändras till ”något annat i sig självt socialt nedbrytande beteende”. Förändringen motiveras av att samhället måste ha ett tydligt ansvar för att bistå barnet eller den unge oav- sett vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till beteendet. Förtydligandet görs med anledning av domar i Högsta förvalt- ningsdomstolen som innebär att ett beteende som närmast kan betraktas som symtom på en psykiatrisk störning inte utgör ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i nuvarande 3 § LVU. Domarna avsåg unga med neuropsykiatriska funktions- nedsättningar.

Utredningen föreslår att vård enligt LVU ska beredas om det finns grundad anledning att anta att behövlig vård inte kan ges med samtycke. Tillägget ”grundad anledning” i bestämmelsen om sam- tycke tydliggör att det, med stöd av ett uttalande i Socialutskottet, har ansetts finnas ett visst utrymme för att tillämpa LVU trots ett lämnat samtycke. Det rör situationer då samtycket inte anses till- förlitligt och inte kan garantera barnets trygghet. Utredningen före- slår att det uttryckligen ska framgå av nya LVU att det finns ett sådant utrymme för undantag. Denna tydlighet är viktig av rätts-

SOU 2015:71

Sammanfattning

säkerhetsskäl, men också ur ett barnrättsperspektiv eftersom vård enligt LVU i vissa fall kan ge barnet en stabilare tillvaro.

Omedelbart omhändertagande

Utredningen har identifierat behov av vissa förändringar i syfte att stärka rättssäkerheten vid beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU. Utredningen föreslår därför att det i beslut om omedel- bart omhändertagande ska anges om det grundas på sådana omständigheter som avses i 2 § (miljö) eller 3 § (beteende) i nuvar- ande LVU eller om beslutet grundas på båda dessa paragrafer. Grunden för beslutet kan nämligen ha betydelse för vilka tvångsåtgärder som får vidtas mot barn och unga under tiden för det omedelbara omhändertagandet. Utredningen föreslår också att det ska tydliggöras i nya LVU vilka befogenheter socialnämnden har under verkställigheten av ett omedelbart omhändertagande.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att ett så ingripande beslut som omedelbart omhändertagande blir rättsligt prövat så snart som möjligt. Enligt dagens regler ska socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande samt handlingarna i ärendet underställas förvaltningsrätten inom en vecka. Utredningen före- slår att bestämmelsen kompletteras med tillägget ”utan dröjsmål” som innebär snabbast möjliga handläggning med hänsyn till omständigheterna. Bestämmelsen som reglerar domstolens tidsfrist för prövning av nämndens beslut om omedelbart omhändertagande föreslås ändras så att veckofristen räknas från den dag då social- nämndens beslut kom in till rätten.

Utredningen föreslår vidare att rättens slutliga beslut om vård ska gälla omedelbart för att undvika att vården ibland måste avbrytas på grund av att rätten förbisett att särskilt förordna om att beslutet ska gälla omedelbart.

Ärenden och mål enligt LVU omfattas av den s.k. Bryssel II- förordningen. Artikel 20 i Bryssel II-förordningen medger att myndigheter och domstolar i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder avseende en person som vistas i landet även om en myndighet eller domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak. I svensk lagstiftning är beslut om omedelbart omhändertagande en sådan interimistisk åtgärd. Ett beslut om

Sammanfattning

SOU 2015:71

omedelbart omhändertagande förutsätter dock fortsatt LVU-vård vilket kolliderar med Bryssel II-förordningen som utgår ifrån att den fortsatta vården ska beslutas och ges i hemlandet. Utredningen föreslår därför att det ska införas bestämmelser i den nya LVU som möjliggör ett omedelbart omhändertagande enligt Bryssel II-för- ordningen.

Socialnämndens utredning och planering av vården

Socialnämnden har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara i behov av stöd eller skydd. En utredning ska ha fokus på barnet och vid behov leda fram till insatser som blir till hjälp i barnets situation. Barnet har rätt till delaktighet i en utred- ning som rör hans eller hennes förhållanden. Ett fortsatt utveck- lingsarbete om former för barns delaktighet kan, enligt utred- ningen, lämpligen ske inom ramen för överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om stöd till en evidensbaserad praktik för en god kvalitet inom socialtjänsten. Utredningen vill också framhålla betydelsen av att föräldrar och i vissa fall familjens nätverk involveras i utredningsprocessen för att öka förutsättningarna för hållbara lösningar.

Att utreda barns och ungas behov av stöd och skydd samt till- godose behovet av insatser är ett kvalificerat arbete som kräver hög kompetens och stabila organisatoriska förutsättningar. Utred- ningen vill betona nödvändigheten av att komma tillrätta med den brist på stabilitet och därmed kompetens som i dag generellt sett präglar barn- och ungdomsvårdens myndighetsutövning.

Utredningen anser också att andra professionellas kompetens behöver tas tillvara på ett bättre sätt i utredningen och planering av vården. Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen får i upp- drag att stärka det tvärprofessionella arbetet när det gäller utred- ning och placering av barn och unga. I uppdraget ska ingå att, i samverkan med Skolverket, sprida information till hälso- och sjuk- vården, tandvården, förskolan och skolan om det samverkansbehov som följer av regelverket.

En liten andel av utredningar om barn och unga ligger till grund för vård enligt LVU. Utredningen föreslår att en ny bestämmelse förs in i nya LVU om vad en ansökan om vård enligt LVU ska

SOU 2015:71

Sammanfattning

innehålla. Det innebär att nuvarande bestämmelse i LVU omarbetas och att nuvarande bestämmelse i socialtjänstförordningen (2001:937, SoF) tas bort. Vårdplanen föreslås få en tydligare roll när det gäller såväl möjligheten till återförening som den långsiktiga planeringen för barnet i ett annat hem.

Utredningen föreslår vidare att det ska framgå av den nya LVU att den obligatoriska läkarundersökningen inför en ansökan om vård enligt LVU syftar till att vara en del av underlaget för bedöm- ningen av barnets eller den unges behov av vård och planeringen av vården.

Kunskapen om att placerade barn och unga som grupp har sämre fysisk och psykisk hälsa jämfört med genomsnittet bland barn har ökat. Forskare, praktiker och verksamma på nationell nivå har samstämt framfört att det är angeläget med en initial hälso- undersökning i anslutning till en placering, oavsett om den görs med stöd av SoL eller LVU. Syftet är att upptäcka tecken på ohälsa och säkerställa att barnet får den hälso- och sjukvård och tandvård som alla barn har rätt till. Utredningen delar denna uppfattning och föreslår att socialnämnden, om det inte är obehövligt, ska begära en hälsoundersökning i anslutning till att vård i familjehem eller HVB för barn och unga inleds. Landstinget ska därefter vara skyldigt att erbjuda barnet eller den unge en hälsoundersökning. Landstingets skyldighet ska regleras i en särskild lag: lagen om hälsoundersök- ning av barn och unga vid beslut om vård utanför det egna hemmet.

Dagens beslutsordning i LVU-ärenden liksom i ett antal ärenden enligt SoL, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och föräldrabalken innebär att flera beslut fattas av förtroende- valda. Ordningen har en lång historik i Sverige. Samtidigt har det skett en ökad professionalisering inom socialtjänsten och höjda ambitioner att åstadkomma en mer kunskapsbaserad verksamhet. Beslutsordningen kan påverka förutsättningarna för kvalitets- utveckling och är även en viktig fråga ur rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen anser därför att regeringen bör ta initiativ till en särskild översyn av de nuvarande delegationsbestämmelserna inom socialtjänstens område.

Sammanfattning

SOU 2015:71

Den rättsliga processen

I syfte att stärka barns och ungas möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda i rättsprocessen i ärenden enligt LVU föreslår utred- ningen att det ska finnas möjlighet till offentligt biträde i mål om begränsning av umgänge och hemlighållande av barnets vistelseort.

Enligt utredningen är det viktigt att den som företräder barnet i rättsprocessen är lämplig och har kunskap om barn för att kunna sätta sig in i barnets situation och kommunicera med barnet. Utredningen föreslår särskilda lämplighetskrav och att det tydligt ska framgå att det offentliga biträdet ska ta tillvara barnets eller den unges rätt.

Kunskapen om barns behov och barns rättigheter behöver också stärkas i domstolen. Utredningen anser att de jurister som handlägger mål om tvångsvård för barn och unga bör ha särskild inriktning och utbildning samt intresse för den särskilda måltypen. Domstolsverket behöver erbjuda utbildning för att bl.a. kunna bedöma barnets bästa och barnets utsagor. Även om utgångs- punkten i LVU-mål är att det primära ansvaret för utredningen ligger på parterna anser utredningen att domstolen i högre grad på eget initiativ ska begära in ytterligare utredning om underlaget behöver kompletteras. Utredningen föreslår därför att det införs en bestämmelse i den nya LVU som stadgar att förvaltningsrätten, om det behövs, ska höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling, t.ex. expert inom barn- och ungdomspsykiatri eller barnmedicin. Sakkunskap kan också behövas i en specifik fråga, exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck.

Utredningen anser att barns och ungas möjligheter att delta i den muntliga förhandlingen i domstolen behöver uppmärksammas mer. Det lämpliga i att barn och unga medverkar måste bedömas i varje enskilt fall utifrån barnets bästa. Domstolarna behöver dock göra sig mer tillgängliga för barn så att även yngre barn kan ges en möjlighet att vara med under den muntliga förhandlingen under trygga former.

SOU 2015:71

Sammanfattning

Placering enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke

Utredningen har uppmärksammat en grupp ungdomar som lever i en utsatt situation, men som har svårt att få hjälp inom ramen för dagens regler. Det är ungdomar nära myndighetsåldern som far illa på grund av förhållandena i hemmet eller djupgående konflikter med sina föräldrar. Socialtjänsten har med hänsyn till vårdnads- havarens bestämmanderätt och försörjningsansvar små möjligheter att hjälpa barnet till ett annat boende så länge vårdnadshavaren inte samtycker till en placering och LVU inte anses tillämplig. Utred- ningen anser att ett stärkt barnrättsperspektiv och hänsyn till bar- nets ökade beslutskompetens i takt med stigande ålder och mognad motiverar att äldre barn ska få större bestämmanderätt när det gäller frivilliga insatser enligt SoL. Därför föreslås socialnämnden kunna besluta om placering av barn som fyllt 16 år, även utan vårdnadshavarens samtycke om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det. Det ska inte bara gälla möjligheten att inleda en placering utan också att kunna fortsätta en pågående frivillig placering.

Föräldrarnas rättsliga ställning och behov av stöd

Att barn och föräldrar om möjligt ska återförenas är en grundläg- gande princip i sociallagstiftningen. Hur socialnämnden planerar för och stödjer föräldrarna för att detta ska vara möjligt är en viktig rättsäkerhetsfråga. Utredningen föreslår att en vårdplan som avser barn, om det inte möter särskilda hinder, även ska beskriva vilka förändringar som krävs för att barnet ska kunna återvända hem och vilket stöd nämnden kan erbjuda vårdnadshavarna för att det ska vara möjligt.

Socialnämnden har redan med dagens lagstiftning ett generellt ansvar för att föräldrar till placerade barn får råd, stöd och annan hjälp som de behöver under vårdens genomförande. Utredningen föreslår att nämnden därtill aktivt ska erbjuda vårdnadshavare till barn som omhändertas enligt LVU på grund av miljön i hemmet stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården och utvecklas i sitt föräldraskap. Stödet bör vara fristående från handläggningen av ärendet och behöver inte ges som bistånd. Att föräldrarna upp- muntras att vara delaktiga och får stöd kan ha stor betydelse för att

Sammanfattning

SOU 2015:71

de ska finnas kvar i barnens liv. Det kan också avlasta barnet, för- bättra kontakten mellan barn och föräldrar och öka stabiliteten och tryggheten för barnet. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att stödja implementeringen av den nya bestämmelsen om stöd till vårdnads- havare och i det arbetet ta tillvara svenska och nordiska erfaren- heter.

Utredningen anser att rättssäkerheten för vårdnadshavaren under vårdens genomförande i vissa avseenden behöver förstärkas. En bestämmelse föreslås i nya LVU om att barnets vårdnadshavare, så långt det är möjligt och lämpligt, ska få information om och ges möjlighet att vara delaktiga i genomförandet av vården. Vårdnads- havare föreslås också få rätt till offentligt biträde vid ärenden om umgängesbegränsning och hemlighållande av barnets vistelseort.

Umgängesrätten ska utgå från barnets behov och vilja. Bedöm- ningarna av barnets behov av kontakt med föräldrarna på kort och lång sikt är ofta svåra att göra och kan få långtgående konse- kvenser. Socialstyrelsen föreslås därför få i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd som kan bidra till mer rättssäkra och kunskaps- baserade bedömningar när det gäller omfattningen och utform- ningen av umgänget mellan barn som har omhändertagits med stöd av LVU och deras föräldrar.

Tryggheten för långsiktigt placerade barn

Enligt tilläggdirektiven ska utredningen göra en översyn av hur långsiktighet och stabilitet i större utsträckning kan säkerställas för barn som är eller bedöms bli långvarigt placerade. Utredningen anser sammantaget att lagstiftningen i högre grad måste ta hänsyn till vissa barns behov av stabilitet i sin uppväxt. Förslagen i denna del ska samtidigt ses mot bakgrunden av de förslag som utred- ningen lämnar i kapitlet om föräldrarnas rättsliga ställning och behov av stöd. Barnets behov av långsiktighet kan i många fall till- godoses genom att föräldrarna, med adekvat stöd, kan förändra sin situation så att barnet inom rimlig tid kan återförenas med ursprungsfamiljen.

Om möjligheten till återförening ter sig avlägsen är det viktigt att bedöma barnets framtida behov utifrån det perspektivet. Om det finns en fortlöpande dialog och ett bra samarbete mellan föräld-

SOU 2015:71

Sammanfattning

rar, familjehemsföräldrar och socialsekreterare kan barnets långsik- tiga boende relativt odramatiskt föras på tal. Utredningen anser dock att det behövs lagstöd för ett sådant arbetssätt och att vård- planen behöver få en tydligare roll när det gäller den långsiktiga inriktningen för barnets boende. Därför föreslås att en vårdplan som avser barn ska revideras senast när barnet varit placerat i två år och särskilt avse barnets långsiktiga boende.

Socialnämnden har skyldighet att överväga vård som ges med stöd av SoL eller med stöd av LVU på grund av förhållandena i hemmet. Såväl begreppet övervägande som förfarandet i sig är otydligt då det uppfattas som en omprövning och därmed kan bidra till otrygghet för barnet. Utredningen föreslår därför att kravet på övervägande ersätts med en skyldighet för barnets särskilda social- sekreterare att minst var sjätte månad rapportera till socialnämnden om hur barnets behov tillgodoses, hur vårdnadshavarnas för- hållanden utvecklar sig och, om vården bör fortsätta, hur den bör inriktas och utformas.

Utredningen anser att det är angeläget ur rättssäkerhetssyn- punkt att det förs in en bestämmelse i den nya LVU om rätt för part att begära att vården ska upphöra. Samtidigt föreslås att en begäran från en vårdnadshavare om att vård enligt nuvarande 2 § LVU ska upphöra inte behöver prövas av socialnämnden om frågan om vård har prövats av nämnden eller rätten de senaste tolv månad- erna. Återkommande rättsprocesser utan att förhållandena som har föranlett omhändertagandet har förändrats skapar oro och otrygg- het för det placerade barnet. Tidsgränsen innebär inte att nämnden är förhindrad att vid nya omständigheter pröva frågan trots att ett år ännu inte förflutit.

Nuvarande regler om vårdens upphörande innebär att två rätts- processer kan uppstå, en som prövar föräldrarnas lämplighet och en annan som prövar om barnet tar skada av en hemflyttning (flytt- ningsförbud). Utredningen anser inte att denna ordning är förenlig med ett barnrättsperspektiv. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse ska föras in i den nya LVU om att barnets bästa ska vara avgörande vid prövningen av om vård enligt nuvarande 2 § LVU ska upphöra. Vid bedömningen ska det fästas särskilt avse- ende vid barnets inställning, om barnet sedan låg ålder eller under lång tid vårdats i familjehemmet, barnets umgänge med och relation

Sammanfattning

SOU 2015:71

till vårdnadshavarna samt om barnet har en nära relation till familjehemsföräldrarna och en god förankring i den sociala miljön.

Med ovanstående förslag bedömer utredningen att det inte kommer att finnas behov av flyttningsförbud i samband med att vård enligt LVU upphör. Utredningen anser dock att bestäm- melserna om flyttningsförbud behöver finnas kvar för att förhindra skadliga hemtagningar av barn som är frivilligt placerade.

Antalet vårdnadsöverflyttningar till familjehemsföräldrar har stadigt ökat, men förekommer ändå i relativt liten utsträckning sett till antalet barn som är långvarigt placerade i familjehem. Efter tre år i samma familjehem ska socialnämnden överväga om en ansökan om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna ska göras, dvs. bedöma om det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå. Utredningen uppfattar att det finns en osäkerhet om vad som ska vägas in i en sådan bedömning. Därför föreslås att skälen som ska ligga till grund för socialnämndens ansökan om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar ska förtydligas. Vid övervägande ska särskilt beaktas barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning, barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt samt deras inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med föräldrar och andra närstående.

Utredningen anser också att regeringen bör ta initiativ till en översyn av om handläggningen av beslut om vårdnadsöverflyttning på talan av socialnämnden ska flyttas från allmän domstol till för- valtningsdomstol.

Vidare anser utredningen att socialtjänsten behöver ha kunskap om reglerna om adoption för att kunna bidra till samförståndslös- ningar när adoption bedöms vara till barnets bästa. Socialstyrelsen har en viktig roll att i relevanta sammanhang uppmärksamma adoption som en möjlighet inom ramen för dagens lagstiftning.

Ansvar och befogenheter under vårdens genomförande

Det finns en oklarhet i hur långt vårdnadshavarens bestämmande- rätt sträcker sig vid vård enligt LVU. Utredningen föreslår därför ett förtydligande i den nya LVU om att socialnämnden övertar

SOU 2015:71

Sammanfattning

bestämmanderätten i den utsträckning det behövs för att genom- föra vården. Den aktuella bestämmelsen (nuvarande 11 § LVU) ska också ändras så att bestämmelsen enbart reglerar socialnämndens ansvar och befogenheter. I samband med att barnet eller den unge placeras får socialnämnden ta ställning till vilket ansvar och vilka befogenheter som ska överlåtas till den som får i uppdrag att utöva den faktiska vården av barnet eller den unge.

Ett annat område där det råder viss oklarhet är vilka gränssät- tande åtgärder som får vidtas inom ramen för det dagliga omsorgs- och tillsynsansvaret för barn som är placerade vid HVB. Utred- ningen anser att det angeläget, inte minst med hänsyn till rätts- säkerheten för de barn som berörs, att öka kunskapen och sam- synen i dessa frågor. Socialstyrelsen föreslås därför få i uppdrag att leda ett arbete för en gemensam kunskapsgrund och samsyn bland verksamhetsansvariga och personal i HVB. Inom ramen för upp- draget ska befintlig kunskap om olika typer av gränssättande åtgärder, effekter av att använda dem samt etiska aspekter samman- ställas. Utifrån underlaget ska Socialstyrelsen ta fram ett väg- ledande stödmaterial som ska kunna användas för utbildningar på olika nivåer inom HVB-vården.

Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse i SoF om att den som förestår verksamheten vid ett HVB ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på boendet. Ordningsreglerna ska syfta till att skapa trygghet och trivsel för alla som vistas i boendet. De ska utarbetas under medverkan av de boende och följas upp regelbundet. Reglerna ska vara kända för både boende och personal och vara anslagna inom enheten så att de är väl synliga för de boende.

På de särskilda ungdomshemmen och på kommunalt drivna HVB är det möjligt att besluta om förbud mot innehav av alkohol och andra berusningsmedel samt, vid en överträdelse av förbudet, beslagta och förverka sådana medel. Ett privat HVB har ingen mot- svarande befogenhet. Utredningen föreslår en ny lag: lagen om för- bud mot berusningsmedel m.m. på hem för vård eller boende. Den nya lagen ska även kunna tillämpas vid HVB som drivs av enskilda.

Sammanfattning

SOU 2015:71

Samverkan om hälsa och utbildning under en placering

Samverkan mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola är centralt för att barn och unga som är placerade i familjehem och HVB ska få ett samlat stöd när det gäller möjligheter till utveck- ling, god hälsa och utbildning. Det krävs inför en placering, under vårdens genomförande, i utslussningsskedet och sedan vården har upphört. Det finns ett regelverk som påbjuder samverkan kring målgruppen placerade barn och unga. För framgångsrik samverkan krävs dock även tydliga strukturer på regional och lokal nivå, stöd av ledningsnivån och kontinuerlig uppföljning och utvärdering.

Ett sätt att skapa en tydligare struktur och tydliggöra ansvars- fördelningen för samverkan är att träffa överenskommelser. Utred- ningen föreslår att det i SoL och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) införs likalydande bestämmelser om att kommuner och landsting ska ingå överenskommelser om ett samarbete i fråga om vård utanför det egna hemmet av barn och unga. Kravet avser överenskommelser om samarbete såväl inför en placering som under genomförandet av vården och inför att den avslutas. Formerna för samverkan mellan landstingen och de särskilda ungdomshemmen bör särskilt uppmärksammas i anslut- ning till arbetet med dessa överenskommelser.

Utredningen föreslår också att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att ta fram ett vägledande kunskapsstöd till huvudmän och verk- samheter om ansvarsfördelningen för vård och stöd vid psykisk ohälsa hos barn och unga i samhällsvård. Kunskapsstödet bör utformas så att det leder till ökad tydlighet om vad som är respek- tive huvudmans, verksamhets och professions ansvar inom området. Kunskapsstödet ska bl.a. kunna användas vid arbetet med de sam- verkansöverenskommelser som utredningen föreslår.

Utredningen anser att regeringen bör överväga att, inom ramen för fortsatta statliga satsningar inom området psykisk ohälsa avsätta särskilda medel för utveckling av tvärprofessionell sam- verkan mellan huvudmän i fråga om verksamheter som möter placerade barn och unga med psykisk ohälsa.

Utredningen anser vidare att det är angeläget att det nationella stödet till arbetet med att stärka skolresultat för placerade barn och unga kan fortsätta. När resultaten av den pågående effekt- utvärderingen av SkolFam är klara bör regeringen överväga behovet

SOU 2015:71

Sammanfattning

av fortsatt stöd för att stärka skolresultaten för barn och unga i samhällsvård.

Vårdinnehåll av god kvalitet – med fokus på HVB

Institutionsvården bör bygga på bästa tillgängliga kunskap och utformas så att barn och unga är delaktiga och att deras erfaren- heter tas tillvara. Vården bör vara evidensbaserad och ha ett tydligt barnrättsperspektiv. Utredningen bedömer att det finns flera hinder och risker för att institutionsvården inte ska motsvara dessa krav och behov. Det finns brister särskilt när det gäller kompetens, tillgång till kunskap om behandlingsmetoder och annat stöd, systematiskt arbete för att följa upp och utveckla vården och samverkan kring hälsa och utbildning. Att säkerställa tillgången till medicinsk och psykologisk kompetens vid enskilt och kommunalt drivna HVB är särskilt angeläget när vården sker med tvång, i synnerhet om verksamheten har en inriktning mot barn och unga med psykiska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa. Efter- som psykisk ohälsa är vanligare bland flickor än bland pojkar vid HVB är dessa frågor också viktiga i ett jämställdhetsperspektiv.

Utredningen anser att regeringen bör överväga att ge Inspek- tionen för vård och omsorg (IVO) i uppdrag att utifrån sin tillsyn bedöma tillgången till medicinsk och psykologisk kompetens vid HVB om frågan inte aktualiseras i IVO:s egen planering och aktiviteter de närmaste åren.

Utredningen föreslår att regeringen ska ge Socialstyrelsen i upp- drag att utreda förutsättningarna för en eftergymnasial grund- utbildning för personal vid HVB, vilken annan utbildning som kan vara lämplig för arbete med behandling av barn och unga i HVB och vilka författningsändringar som kan behövas för stärkta krav på kompetens hos föreståndare och personal inom institutions- vården.

Utredningen föreslår också att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda förutsättningar och former för en integrerad och mer specialiserad dygnsvård som samlat kan möta behov av vård med stöd av LVU och hälso- och sjukvård, främst psykiatrisk vård. I uppdraget bör även ingå att analysera förutsättningarna för dif-

Sammanfattning

SOU 2015:71

ferentiering och specialisering i övrig institutionsvård med stöd av LVU.

Utredningen anser att det behövs ett program för forskning och utveckling om innehåll och kvalitet i samhällsvård för barn och unga. Ett sådant program bör särskilt omfatta stöd till praktiknära forskning. Det ligger inom ramen för Fortes möjligheter till fort- satta initiativ inom området att ta fram ett sådant program.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) bör, inom ramen för sitt utvidgade uppdrag inom socialtjänstområdet, över- väga möjligheterna att ta fram en systematisk kunskapsöversikt om stöd till familjehem.

Verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen

Utredningen lämnar ett antal förslag som gäller verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen och i synnerhet de bestämmelser som reglerar de s.k. särskilda befogenheterna. Bestämmelserna om de särskilda befogenheterna medger att vissa tvångsåtgärder får vidtas om det bedöms nödvändigt för att kunna genomföra vården. Dessa bestämmelser innebär att de ungas fri- och rättigheter starkt begränsas och måste därför vara förenliga med både regerings- formen och internationella regler om mänskliga rättigheter såsom t.ex. Europakonventionen och barnkonventionen. I nuvarande lag- stiftning benämns dessa tvångsåtgärder som särskilda befogenheter. I den nya LVU bör dessa, för att markera barnperspektivet i lagen, benämnas skyddsåtgärder.

Utredningens förslag medför att möjligheten till skyddsåtgärder i vissa avseenden görs mer restriktiva och i andra avseenden att de utvidgas. Det senare handlar bl.a. om att modernisera regelverket (t.ex. på grund av nya former för kommunikation) och att reglera sådant som i dag är oreglerat. Syftet med förslagen är att åstad- komma ökad rättssäkerhet för barn och unga genom att bestäm- melserna preciseras och tydliggörs. Den differentiering av skydds- åtgärderna som förslagen innebär syftar till att säkra att mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt aldrig ska vidtas, dvs. i linje med vad proportionalitetsprincipen föreskriver.

Förslagen innebär bl.a. att åtgärden avskiljning differentieras i två olika nivåer: avskiljning med öppen dörr och avskiljning med

SOU 2015:71

Sammanfattning

låst dörr. Utredningen föreslår att tiden för hur länge en avskiljning får pågå minskas kraftigt. En avskiljning med låst dörr ska, enligt förslaget, som längst få pågå två timmar (i dag 24 timmar) och en avskiljning med öppen dörr som längst tre timmar. En avskiljning med låst dörr får följas av ett beslut om avskiljning med öppen dörr, men en sammanhängande avskiljning får, enligt utredningens förslag, aldrig överstiga tre timmar.

Dessutom föreslås att rätten att överklaga skyddsåtgärder utvid- gas och att barn och unga ska ha rätt till offentligt biträde vid över- klagande av beslut om skyddsåtgärder. Vidare föreslås en ny bestämmelse som innebär att Statens Institutionsstyrelses (SiS) kvalitetssäkringsarbete särskilt ska omfatta åtgärder som syftar till att minska behovet av skyddsåtgärder.

Utslussning och stöd efter avslutad vård

Utredningen anser att utslussning från vård utanför det egna hem- met samt stöd och hjälp efter avslutad placering är viktiga delar av samhällets åtagande för placerade barn och unga. Dessa delar behöver stärkas och utvecklas. Detta åtagande ska vara långsiktigt och bl.a. underlätta övergången till självständigt vuxenliv för unga som avslutar en placering.

Utredningen föreslår ett tillägg i bestämmelsen om genom- förandeplan i SoF om att den också ska beskriva hur barnet eller den unge ska förberedas för tiden efter det att en placering i ett familjehem eller HVB har avslutats.

Utredningen föreslår också att en ny bestämmelse förs in i SoL som kompletterar det nuvarande kravet på att socialnämnden ska tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet har upphört. Komplet- teringen förtydligar inriktningen på stödet och hjälpen, dvs. fort- satt kontakt med hemmet där barnet eller den unge har varit placerad och personligt stöd. För unga som ska ha en egen bostad sedan vården upphört bör stödet och hjälpen inriktas på frågor om ekonomi, boende, studier eller arbete.

Hur länge det tidigare placerade barnet eller den unge behöver stöd och hjälp varierar efter individuella behov. Socialnämndens särskilda ansvar för stöd och hjälp för dem som ska ha egen bostad

Sammanfattning

SOU 2015:71

föreslås gälla tills den unge fyller 22 år. Samma förutsättningar ska gälla oberoende av om vården getts med stöd av SoL eller LVU.

Utredningen föreslår att regeringen avsätter särskilda medel för ett systematiskt utvecklingsarbete med målet att ta fram användbar kunskap om stöd och hjälp för en successiv övergång från placering till vuxentillvaro. Utvecklingsarbetet bör omfatta en forsknings- anknuten försöksverksamhet med bl.a. användning av kontakt- personer för stöd efter avslutad placering.

Styrning med kunskap och systematisk uppföljning

Styrning med kunskap och systematisk uppföljning berör praktiskt taget alla frågor som behandlas i detta betänkande och alla aktörer som har någon del i ansvaret inom området. Det förutsätter arbete på flera nivåer. Ytterst handlar det om att barnrättsperspektivet ska få genomslag i det dagliga arbetet inom samhällsvården för barn och unga.

Utredningen anser att SiS bör bli en resurs i den statliga styr- ningen med kunskap inom socialtjänst och hälso- och sjukvård i frågor som gäller institutionsvård för barn och unga. Det nationella utvecklingscentrumet för familjehemsvård som utredningen före- slagit i sitt delbetänkande (SOU 2014:3) bör också ses som en resurs i den statliga styrningen med kunskap i frågor om familje- hemsvård.

Utredningen föreslår att Myndigheten för vårdanalys ska ges i uppdrag att utarbeta ett system för uppföljning av vård i familje- hem och HVB. Systemet ska göra det möjligt att följa målupp- fyllelsen i vård med stöd av LVU, men avse samhällsvården i stort för barn och unga. Barns och ungas erfarenheter av vården ska fångas upp i systemet och vara en viktig utgångspunkt för beskriv- ningar och analyser. I uppdraget bör ingå att bedöma hur dagens underlag kan användas på ett systematiskt och samordnat sätt, vilka kompletteringar som behövs och vilka regeländringar som detta kan kräva.

IVO behöver se över och utveckla arbetet med tillståndsgivning och tillsyn om utredningens förslag till en ny LVU genomförs. En fortsatt systematisering av det som framkommer vid IVO:s samtal med placerade barn och unga är angelägen.

SOU 2015:71

Sammanfattning

Som exempel på ytterligare insatser som behövs för förbättrad styrning med kunskap och uppföljning anser utredningen att det är angeläget att regeringen går vidare med Socialstyrelsens förslag om en utredning av förutsättningarna för ett familjehemsregister. Regeringen bör också initiera ett fortsatt och systematiskt arbete för att lyssna på barn och unga i familjehem utifrån resultat och slutsatser från Socialstyrelsens och BO:s pågående uppdrag inom det området.

Konsekvenser av utredningens förslag

Av barnkonsekvensanalysen framgår bl.a. att den nya LVU, till- sammans med vissa andra författningsändringar, stärker barnrätts- perspektivet i samhällets insatser för barn och unga. Det gäller både rätten till skydd och vård i vissa situationer och rätten till god vård när ett beslut om insats är fattat. Samhällets åtagande för stöd och hjälp efter en placering förtydligas också i utredningens samlade förslag. Utöver författningsändringarna bidrar utredningens förslag om nationellt kunskapsstöd och fortsatt kunskapsutveckling till att barn och unga tillförsäkras skydd och att vården förbättras.

Erbjudanden om hälsoundersökningar till barn och unga i sam- band med placering kan bidra till att hälsoproblem hos både flickor och pojkar kartläggs på likvärdiga villkor. Förslagen om innehåll och kvalitet i vård vid HVB bör på sikt leda till förbättrat stöd för bl.a. flickor med psykisk ohälsa, vilket är en viktig jämställdhets- fråga. Sammantaget kan förslagen om socialnämndens besluts- underlag, samverkan under en placering och innehållet i institu- tionsvården bidra till att barn och unga som utsätts för hed- ersrelaterat våld och förtryck tillförsäkras skydd och en god vård.

Ett stärkt stöd och skydd till barn och unga i tvångsvård och annan samhällsvård kan leda till bättre framtidsutsikter för dem när det gäller hälsa, utbildning, personlig utveckling och yrkesliv. På sikt är detta också gynnsamt för samhällsekonomin. Flera av de föreslagna åtgärderna syftar till att undvika en ökning av nuvarande problem, vilket skulle kräva ytterligare kostsamma samhälls- insatser. Sammantaget torde de föreslagna förbättringarna på sikt leda till minskade kostnader för både kommunerna och staten.

Sammanfattning

SOU 2015:71

Av den ekonomiska konsekvensbeskrivningen framgår sam- manfattningsvis följande:

Staten beräknas få nya temporära kostnader under en period på fyra år med 32 miljoner kronor det första året, 26,5 miljoner

kronor det andra året, 13 miljoner kronor det tredje året och 2 miljoner kronor det fjärde året. Kostnaderna avser uppdrag till Socialstyrelsen och Myndigheten för vårdanalys och stöd till implementeringen av den nya LVU. Staten beräknas vidare få ökade permanenta kostnader med 5 miljoner kronor per år till följd av förslag om rätt till offentligt biträde i vissa mål samt rätt att överklaga beslut om skyddsåtgärder vid de särskilda ung- domshemmen.

Kommunerna beräknas få ökade kostnader med 43–48 miljoner per år till följd av utökade arbetsuppgifter och ambitionshöj- ningar i lagstiftningen.

Landstingen beräknas få ökade kostnader med 8 miljoner kronor per år till följd av utökade arbetsuppgifter.

Utredningen bedömer således att det kommer att uppstå kostnads- ökningar för staten, kommunerna och landstingen om förslagen genomförs. Utredningen förfogar dock inte över förslag till finansi- ering, som kräver effektiviseringsvinster inom samhällsvården för barn och unga. På sikt kan sådana vinster vara möjliga, men utred- ningen måste konstatera att underlaget för att analysera förutsätt- ningarna för effektiviseringsvinster är bristfälliga och att frågorna griper över större delar av den sociala barn- och ungdomsvården än vad som motsvaras av utredningens direktiv.

I förhållande till den kommunala självstyrelsen innebär förslagen till ny LVU och andra lagändringar vissa utökade och förtydligade krav på kommunernas och landstingens verksamhet. Utredningen anser att detta är nödvändigt med hänsyn till rätts- säkerheten och intresset av att placerade barn och unga tillförsäkras skydd och en god vård.

När det gäller konsekvenser för att nå de integrationspolitiska målen är en reformerad tvångsvård för barn och unga angelägen. Bland annat bör förslaget om tydligare inriktning på stöd och hjälp efter avslutad placering kunna bidra till förbättrade förutsättningar

Författningsförslag

SOU 2015:71

–omedelbart omhändertagande (7 kap.),

–stöd till vårdnadshavare (8 kap.),

–socialnämndens ansvar att följa och ompröva vården (9 kap.),

–vårdnadsöverflyttning (10 kap.),

–upphörande av vård (11 kap.),

–flyttningsförbud (12 kap.),

–särskilda ungdomshem och skyddsåtgärder (13 kap.),

–handläggningen i socialnämnden och i domstol (14 kap.),

–överklagande (15 kap.),

–övriga bestämmelser (16 kap.).

2 kap. Krav på vården

1 § Vård enligt denna lag ska vara av god kvalitet. Kvaliteten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Vården ska sär- skilt vara

–trygg,

–säker,

–ändamålsenlig, och

–präglad av kontinuitet.

2 § Vården ska ges med omtanke och bygga på respekt för barnets eller den unges människovärde och integritet samt med aktning för barnets eller den unges person och egenart.

3 § Vården ska ges utifrån en helhetssyn på barnet eller den unge och bedrivas i samverkan med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) finns bestäm- melser om landstingets ansvar att erbjuda barn och unga en god hälso- och sjukvård. I skollagen (2010:800) finns bestämmelser om elevers utbildning inom skolväsendet samt stöd i form av extra anpassningar och särskilt stöd.

4 § Ett barn eller en ung person som vårdas utanför det egna hemmet ska ha rätt till samhörighet med anhöriga och andra när- stående samt kontakt med hemmiljön. I 6 kap. 6 § finns bestäm- melser om att socialnämnden får begränsa umgänget i vissa fall.

SOU 2015:71

Författningsförslag

5 kap. Vård utanför det egna hemmet

Förutsättningar för vård

1 § Den som är under 18 år ska beredas vård utanför det egna hemmet om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § förelig- ger och det finns grundad anledning att anta att behövlig vård inte kan ges barnet med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när barnet har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke.

2 § Vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk miss- handel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

3 § Vård ska också beslutas om barnet eller den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom

1.missbruk av alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel,

2.brottslig verksamhet, eller

3.något annat i sig självt socialt nedbrytande beteende.

Vård ska också beslutas om den som dömts till sluten ungdoms- vård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken vid verkställighetens slut be- döms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket.

Ansökan och beslut om vård

4 § Beslut om vård utanför det egna hemmet meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Ansökan ska innehålla en redogörelse för

– barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till vårdnadshavare och andra närstående,

Författningsförslag

SOU 2015:71

–barnets eller den unges familjeförhållanden och sociala nät- verk,

–vårdnadshavarens förmåga att tillgodose barnets eller den unges behov,

–tidigare vidtagna åtgärder,

–de omständigheter som utgör grunden för att barnet eller den unge behöver vård,

–barnets och vårdnadshavarens eller den unges inställning till behovet av vård, samt

–den vård som socialnämnden avser att anordna.

En ansökan ska även innehålla en vårdplan.

5 § Rättens beslut om vård upphör att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

Vården ska anses påbörjad när barnet eller den unge har place- rats utanför sitt eget hem.

Vårdens innehåll och utformning

6 § För vårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) och bestämmelserna i 2, 3, 6 och 13 kap. denna lag.

6 kap. Socialnämndens ansvar vid vård utanför det egna hemmet

1 § Socialnämnden bestämmer hur vården av barnet eller den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden.

I fråga om den som vårdas i ett hem som avses i 13 kap. 1 § första stycket får dock Statens institutionsstyrelse i samband med att barnet eller den unge transporteras besluta att han eller hon tillfälligt ska vistas i ett annat sådant hem.

2 § Socialnämnden får medge att barnet eller den unge vistas i sitt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller henne. Vård med stöd av 5 kap. ska dock alltid inledas utanför barnets eller den unges eget hem.

SOU 2015:71

Författningsförslag

3 § Om socialnämndens beslut enligt 1 eller 2 § inte kan avvaktas, får ordföranden eller någon annan ledamot som nämnden har för- ordnat besluta i frågan. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

4 § Vid vård av barn utanför det egna hemmet övertar social- nämnden vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården.

Vid vård av unga utanför det egna hemmet bestämmer social- nämnden om den unges personliga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vården.

5 § Socialnämnden har under vårdtiden samma ansvar som vård- nadshavaren för att barnets grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses. Socialnämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården ska ha uppsikt över barnet.

Umgänge med närstående

6 § Socialnämnden har ett ansvar för att barnet ges möjlighet till umgänge med föräldrar, vårdnadshavare, syskon och andra när- stående.

Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård en- ligt denna lag, får socialnämnden

1.besluta hur barnets umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller

2.besluta att barnets vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vårdnadshavare.

Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut som avses i andra stycket fortfarande behövs.

7 kap. Omedelbart omhändertagande

1 § Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedel- bart ska omhändertas, om

1. det är sannolikt att barnet eller den unge behöver beredas vård med stöd av 5 kap., och

SOU 2015:71

Författningsförslag

9 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om omedelbart om- händertagande, ska socialnämnden inom fyra veckor från den dag då omhändertagandet verkställdes ansöka hos förvaltningsrätten om att barnet eller den unge ska beredas vård med stöd av 5 kap. Förvaltningsrätten får medge förlängning av denna tid, om ytter- ligare utredning eller någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.

Upphörande m.m.

10 § Ett omedelbart omhändertagande upphör

1.om socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande inte har underställts förvaltningsrätten inom den tid som föreskrivs

i6 §,

2.om ansökan om vård enligt 5 kap. inte har gjorts inom den tid som anges i 9 § och inte heller förlängning av tiden har begärts, eller

3.när rätten avgör frågan om vård.

11 § Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, ska socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av den rätt som prövar en fråga om vård med stöd av lagen.

12 § Ett beslut om omedelbart omhändertagande får inte verkstäl- las om barnet eller den unge är häktad.

Omhändertagande enligt Bryssel II-förordningen

13 § Socialnämnden får besluta att den som är under 18 år omedel- bart ska omhändertas om förutsättningarna i artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upp- hävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-för- ordningen), är uppfyllda.

Ett beslut enligt första stycket ska underställas förvaltningsrät- ten. Därvid gäller bestämmelserna i 6 och 7 §§.

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.regelbundna personliga besök i det hem där barnet eller den unge vistas,

2.enskilda samtal med barnet eller den unge,

3.samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem, och

4.samtal med vårdnadshavarna eller god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående.

3 § Har barnet beretts vård med stöd av 5 kap. 2 §, ska barnets sär- skilda socialsekreterare som avses i 6 kap. 7 c § socialtjänstlagen (2001:453), minst en gång var sjätte månad rapportera till social- nämnden om hur barnets behov tillgodoses, hur vårdnadshavarnas förhållanden utvecklar sig och, om vården ska fortsätta, hur den bör inriktas och utformas.

4 § Har barnet eller den unge beretts vård med stöd av 5 kap. 3 §, ska socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vården ska upphöra. Denna fråga ska där- efter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning.

10 kap. Vårdnadsöverflyttning

1 § När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vård- naden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken. Därefter ska frågan över- vägas årligen i samband med rapporteringen enligt 9 kap. 3 §.

Vid övervägande enligt första stycket ska särskilt beaktas

–barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vård- nadsöverflyttning,

–barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt, samt

–familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att till- godose barnets behov av kontakt med föräldrar och andra när- stående.

Författningsförslag

SOU 2015:71

11 kap. Upphörande av vård

1 § När vård med stöd av denna lag inte längre behövs, ska social- nämnden besluta att vården ska upphöra.

Öppna insatser som har beslutats med stöd av 4 kap. 1 § och vård utanför det egna hemmet som har beslutats med stöd av 5 kap. 2 § ska upphöra senast när barnet fyller 18 år.

Öppna insatser som har beslutats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 § och vård utanför det egna hemmet som har beslutats med stöd av 5 kap. 3 § ska upphöra senast när den unge fyller 21 år.

2 § Vid prövning av om vård i familjehem som har beslutats med stöd av 5 kap. 2 § ska upphöra, ska barnets bästa vara avgörande. Vid bedömningen ska det fästas särskilt avseende vid

–barnets inställning,

–om barnet sedan låg ålder eller under lång tid vårdats i familje- hemmet,

–barnets umgänge med och relation till vårdnadshavarna, och

–om barnet har en nära relation till familjehemsföräldrarna och en god förankring i sin sociala miljö.

3 § Den eller de som har vårdnaden om ett barn och barn som har fyllt 15 år, får begära att vård utanför det egna hemmet ska upphöra.

En begäran från en vårdnadshavare om att vård som har beslutats med stöd av 5 kap. 2 § ska upphöra behöver inte prövas av socialnämnden om frågan om vård har prövats av nämnden eller rätten de senaste tolv månaderna.

Förbereda återförening

4 § När vård enligt 5 kap. ska upphöra ska nämnden noga förbereda barnets återförening med den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne.

För att kunna genomföra en återförening utifrån barnets behov får socialnämnden begära att verkställigheten av rättens beslut om att vården ska upphöra ska senareläggas.

SOU 2015:71

Författningsförslag

12 kap. Flyttningsförbud

Flyttningsförbud för viss tid eller tills vidare

1 § Förvaltningsrätten får efter ansökan av socialnämnden för viss tid eller tills vidare förbjuda den som har vårdnaden om ett barn att ta denne från ett hem som avses i 6 kap. 6 § första stycket social- tjänstlagen (2001:453) om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om han eller hon skiljs från hemmet (flyttningsförbud).

2 § Ansökan om flyttningsförbud görs av den socialnämnd som har lämnat medgivande enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) att ta emot barnet eller den unge i ett enskilt hem.

3 § Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett flyttningsförbud fortfarande behövs.

När ett flyttningsförbud inte längre behövs, ska socialnämnden besluta att förbudet ska upphöra.

Tillfälligt flyttningsförbud

4 § Socialnämnden får besluta om tillfälligt flyttningsförbud, om

1.det är sannolikt att ett flyttningsförbud behövs, och

2.rättens beslut om flyttningsförbud inte kan avvaktas med hänsyn till risken för barnets eller den unges hälsa eller utveckling.

5 § Beslut om tillfälligt flyttningsförbud fattas av den socialnämnd som har lämnat medgivande enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) att ta emot barnet eller den unge i ett enskilt hem.

Om socialnämndens beslut om tillfälligt flyttningsförbud inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om ett sådant förbud. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

6 § När socialnämnden har ansökt om flyttningsförbud, får även rätten besluta om ett tillfälligt flyttningsförbud.

Författningsförslag

SOU 2015:71

7 § Har socialnämnden beslutat om tillfälligt flyttningsförbud, ska beslutet underställas förvaltningsrätten utan dröjsmål och senast inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Därvid ska beslutet och handlingarna i ärendet tillställas rätten.

Förvaltningsrätten ska pröva beslutet så snart det kan ske. Om det inte finns synnerliga hinder ska prövningen ske inom en vecka från den dag då beslutet kom in till rätten.

8 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om tillfälligt flytt- ningsförbud, ska socialnämnden inom två veckor från dagen för förvaltningsrättens beslut ansöka om flyttningsförbud.

9 § Ett tillfälligt flyttningsförbud upphör

1.om socialnämndens beslut om tillfälligt flyttningsförbud inte har underställts förvaltningsrätten inom den tid som föreskrivs i 7 §,

2.om ansökan om flyttningsförbud inte har gjorts inom den tid som anges i 8 §, eller

3.när rätten avgör frågan om flyttningsförbud.

10 § Om det inte längre finns skäl för ett tillfälligt flyttningsför- bud, ska socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av den rätt som prövar en fråga om flyttningsförbud.

Umgänge

11 § Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ett flyttningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud får social- nämnden besluta hur barnets umgänge ska utövas med vårdnads- havare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal.

13 kap. Särskilda ungdomshem och skyddsåtgärder

1 § För vård av barn och unga som på någon grund som anges i 5 kap. 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem.

SOU 2015:71

Författningsförslag

Om socialnämnden har beslutat att barnet eller den unge ska vistas i ett hem som avses i första stycket ska Statens institutions- styrelse omedelbart anvisa plats i ett sådant hem.

2 § Om det är nödvändigt av hänsyn till barnets eller den unges särskilda förhållanden eller för att genomföra vården eller upprätt- hålla tryggheten och säkerheten vid hemmet, får ett särskilt ung- domshem besluta om sådana skyddsåtgärder som anges i detta kapitel.

Endast de skyddsåtgärder som anges i detta kapitel är tillåtna.

3 § Skyddsåtgärder enligt 5–16, 18 och 20 detta kapitel får vidtas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas.

Skyddsåtgärder får bara användas om nyttan av åtgärden klart överväger det intrång och de skaderisker åtgärden kan innebära. De får inte användas som någon form av bestraffning.

Förbud mot berusningsmedel m.m.

4 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem får inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop- ningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för miss- bruk av eller annan befattning med narkotika.

Barnet eller den unge får inte heller inneha någon annan egen- dom som kan skada honom eller henne själv eller någon annan, försvåra vården av honom eller henne eller äventyra säkerheten vid hemmet.

Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

Förstörande eller försäljning av egendom

5 § Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42)

Författningsförslag

SOU 2015:71

om förbud mot vissa hälsofarliga varor omhändertagits eller har sådan egendom påträffats inom ett särskilt ungdomshem utan att det finns någon känd ägare till egendomen, ska Statens institu- tionsstyrelse låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestäm- melserna om beslagtagen egendom i 2 § första stycket 1 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

Detsamma ska gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

Visitation

6 § Om det behövs, får barnet eller den unge kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, vid ankomst till hemmet, för kontroll av att barnet eller den unge inte bär på sig något som han eller hon enligt 4 § detta kapitel inte får inneha.

Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

En kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska genom- föras i närvaro av en annan person än den som genomför kontrol- len, om inte barnet eller den unge undanber sig det. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

Barnet eller den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon viss person genomför eller närvarar vid kroppsvisitationen eller den ytliga kroppsbesiktningen. Om det inte föreligger sär- skilda skäl ska barnets eller den unges önskemål tillmötesgås.

7 § Om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att barnet eller den unge innehar något som han eller hon inte får in- neha enligt 4 § detta kapitel, får barnets eller den unges bostadsrum eller andra slutna förvaringsställen som barnet eller den unge dis- ponerar visiteras (rumsvisitation).

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av en annan person än den som genomför kontrollen. All den hänsyn som omständig- heterna medger ska iakttas vid en rumsvisitation.

SOU 2015:71

Författningsförslag

Barnet eller den unge ska erbjudas att närvara vid en rumsvisitation. Om särskilda skäl föreligger ska dock en rumsvisitation kunna genomföras även om barnet eller den unge inte är närvarande.

8 § För att upprätthålla tryggheten och säkerheten vid ett särskilt ungdomshem får skyddsvisitation för eftersökande av egendom som kan skada barnet eller den unge själv eller någon annan, för- svåra vården av honom eller henne eller äventyra säkerheten vid hemmet, genomföras.

Statens institutionsstyrelse ska för varje enskild institution be- sluta i vilka situationer sådana visitationer får verkställas. Sådana beslut ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg.

Begränsningar av rörelsefriheten

9 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får hindras att lämna hemmet och även i öv- rigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nöd- vändig för att vården ska kunna genomföras. Barnets eller den unges rörelsefrihet får också begränsas när det behövs av hänsyn till säkerheten för andra boende eller för personalen.

10 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får beredas vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt noggrann till- syn, om det är nödvändigt

1.med hänsyn till barnets eller den unges, övriga boendes eller personalens säkerhet,

2.för att förhindra att barnet eller den unge avviker, eller

3.för att i övrigt genomföra vården.

11 § Barnet eller den unge får vårdas vid en låsbar enhet under högst två månader i följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det, får dock vården vid enheten pågå längre tid, förutsatt att någon av de förutsättningar som anges i 10 § fortfarande föreligger och att barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet till vistelse i öppnare former eller utanför hemmet.

En fråga om vård vid en låsbar enhet ska prövas fortlöpande.

Författningsförslag

SOU 2015:71

Provtagning för kontroll av berusningsmedel m.m.

12 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § är vid behov skyldig att, om inte annat motive- ras av medicinska eller liknande skäl, vid ankomst till hemmet lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov för kontroll av om han eller hon är påverkad av narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra be- rusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet kan misstän- kas att han eller hon är påverkad av något sådant medel eller någon sådan vara.

Begränsningar i rätten att ta emot besök

13 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem har rätt att ta emot besök samt vistas utanför hemmet i den utsträckning som lämpligen kan ske. Barn och unga som vårdas på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får dock begränsas i sin rätt att ta emot besök, om det behövs med hänsyn till barnets eller den unges behov av vård, hans eller hennes säkerhet eller övriga boendes säkerhet.

Ett sådant beslut gäller i högst 14 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphöra.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna lag.

Begränsningar i rätten att kommunicera med andra

14 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem har rätt att an- vända elektroniska kommunikationstjänster. Barn och unga som vårdas på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får dock begränsas i sin rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, om det behövs med hänsyn till barnets eller den unges behov av vård, hans eller hennes säkerhet eller övriga boendes säkerhet.

Ett sådant beslut gäller i högst 14 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphöra.

SOU 2015:71

Författningsförslag

Den tekniska utrustning som möjliggör användning av elektro- niska kommunikationstjänster får omhändertas under den tid be- slutet gäller. Omhändertagen utrustning ska återlämnas till barnet eller den unge senast när beslutet om begränsning upphör att gälla.

15 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får underkastas övervakning av sina brev och andra försändelser om det behövs med hänsyn till säkerheten vid hemmet eller till barnets eller den unges särskilda förhållanden.

För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelser som kommer till eller sänds från barnet eller den unge. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som barnet eller den unge inte får inneha enligt 4 § detta kapitel, ska egendomen omhändertas.

Brev mellan barnet eller den unge och en svensk myndighet eller advokat eller hans eller hennes offentliga biträde ska vidarebe- fordras utan föregående granskning.

Avskiljning

16 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får avskiljas i ett rum med öppen dörr, om det är nödvändigt på grund av att barnet eller den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att vården av honom eller henne försvåras eller hans eller hennes säkerhet, övriga boendes eller personalens säkerhet äventyras.

Personal ska finnas närvarande i rummet under hela den tids- period som avskiljningen pågår.

17 § Barnet eller den unge får hållas avskild i ett rum med öppen dörr i högst en timme. Genom ett nytt beslut får tiden förlängas med en timme. Om det därefter finns särskilda skäl får ett nytt beslut om förlängning med en timme fattas. En sammanhängande avskiljning med öppen dörr får som längst pågå i tre timmar.

18 § Om förutsättningarna för avskiljning i ett rum med öppen dörr är uppfyllda och det behövs med hänsyn till barnets eller den unges säkerhet eller med hänsyn till säkerheten för övriga boende

Författningsförslag

SOU 2015:71

eller för personalen, får barnet eller den unge avskiljas i ett rum med låst dörr.

Barnet eller den unge ska under den tid avskiljningen varar stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att själv tillkalla personal.

En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om en av- skiljning med låst dörr. Om läkaren eller sjuksköterskan begär det ska avskiljningen genast avbrytas.

19 § Barnet eller den unge får avskiljas i ett rum med låst dörr i högst en timme. Genom ett nytt beslut får tiden förlängas med en timme. Om det därefter finns särskilda skäl får ett beslut om av- skiljning med öppen dörr fattas.

En sammanhängande avskiljning med låst dörr får som längst pågå i två timmar. En sammanhängande avskiljning med låst och öppen dörr får som längst pågå i tre timmar.

Vård i enskildhet

20 § Den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § får hindras från att träffa andra boende om det är nödvändigt med hänsyn till

1.barnets eller den unges särskilda behov av vård, eller

2.hans eller hennes säkerhet eller övriga boendes säkerhet.

Vård i enskildhet ska vara individuellt anpassad efter barnets

eller den unges särskilda behov.

En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från senaste prövning.

Vistelse utomhus m.m.

21 § Den som vårdas vid en låsbar enhet enligt 10 § detta kapitel ska under vistelsen ges möjlighet att vistas utomhus, ägna sig åt fysisk aktivitet eller annan fritidssysselsättning.

SOU 2015:71

Författningsförslag

Vistelse utanför hemmet

22 § Beslut om vistelse utanför hemmet för den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 5 kap. 3 § ska avse en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor.

Uppföljande samtal

23 § Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett verkställt beslut om

1.kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 6 §,

2.rumsvisitation enligt 7 §,

3.avskiljning i ett rum med öppen dörr enligt 16 §, och

4.avskiljning i ett rum med låst dörr enligt 18 §.

Under samtalet ska barnet eller den unge få information om vad som var anledningen till att skyddsåtgärden behövde tillgripas och ges möjlighet att tala om hur han eller hon uppfattar att skyddsåt- gärden hade kunnat undvikas.

Underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg

24 § Inspektionen för vård och omsorg ska underrättas om beslut om

1.kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 6 §,

2.rumsvisitation enligt 7 §,

3.vård vid låsbar enhet enligt 10 §,

4.provtagning för kontroll av berusningsmedel m.m. enligt 12 §,

5.begränsningar av rätten att ta emot besök enligt 13 §,

6.begränsningar av rätten att använda elektroniska kommunika- tionstjänster enligt 14 §,

7.avskiljning i ett rum med öppen dörr enligt 16 §,

8.avskiljning i ett rum med låst dörr enligt 18 §, och

9.vård i enskildhet enligt 20 §.

Författningsförslag

SOU 2015:71

Tillgång till hälso- och sjukvård

25 § Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är verksam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att barnet eller den unge har en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) utgör allmänfarlig sjuk- dom, ska Statens institutionsstyrelse underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.

26 § Om barnet eller den unge behöver sjukhusvård under vård- tiden, ska han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den vårdenhet där barnet eller den unge vistas ska se till att socialnämnden eller Statens institutionsstyrelse genast underrättas, om att barnet eller den unge önskar lämna eller redan har lämnat vårdenheten.

Verksamhetschefen ska besluta att barnet eller den unge ska hindras från att lämna vårdenheten under den tid som behövs för att säkerställa att han eller hon kan föras över till ett särskilt ung- domshem.

Övriga bestämmelser

27 § Statens institutionsstyrelse ska följa upp verksamheten enligt denna lag. Uppföljningen ska omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård.

Socialnämnden ska till Statens institutionsstyrelse lämna de uppgifter om enskilda som Statens institutionsstyrelse behöver för att fullgöra den skyldighet som följer av första stycket.

Kvalitetssäkringsarbetet som avses i 3 kap. 3 § tredje stycket so- cialtjänstlagen (2001:453) ska särskilt omfatta åtgärder som syftar till att minska behovet av skyddsåtgärder.

28 § Beslut enligt 5–7, 12, 15–19 §§ detta kapitel fattas av Statens institutionsstyrelse. Beslut enligt 10, 11, 13, 14, 20 och 22 §§ fattas av Statens institutionsstyrelse efter samråd med socialnämnden.

SOU 2015:71 Författningsförslag

14 kap. Handläggningen i socialnämnden och i domstol

1 § Mål och ärenden enligt denna lag ska handläggas skyndsamt.

2 § Om barnet har fyllt 15 år, har han eller hon rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. Den som är yngre får höras i domstol, om han eller hon inte kan antas ta skada av det.

Läkarundersökning

3 § I ett ärende enligt denna lag får socialnämnden besluta om läkarundersökning av barnet eller den unge samt utse läkare för undersökningen.

Läkarundersökningen ska, om den inte är obehövlig, ske innan socialnämnden gör en ansökan enligt 5 kap. 4 § och syfta till att utgöra en del av underlaget för bedömningen av barnets eller den unges behov av vård och för planeringen av vården.

I ett mål enligt denna lag har rätten samma befogenhet.

Handläggningen i domstol

4 § Är barnet eller den unge omhändertagen eller har ett tillfälligt flyttningsförbud meddelats, ska förvaltningsrätten ta upp målet till avgörande inom två veckor från den dag då ansökan om vård enligt 5 kap. eller flyttningsförbud kom in. Förvaltningsrätten får för- länga denna tid, om ytterligare utredning eller någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.

5 § I mål om beredande eller upphörande av vård enligt 5 kap. eller om flyttningsförbud ska förvaltningsrätten och kammarrätten hålla muntlig förhandling, om detta inte är uppenbart obehövligt. Munt- lig förhandling ska alltid hållas, om någon part begär det. Parterna ska upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling.

Om det behövs, ska förvaltningsrätten i ett mål enligt denna lag höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling.

Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig per- sonligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna att han eller

Författningsförslag

SOU 2015:71

hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

6 § Vid handläggning i kammarrätt av andra mål enligt denna lag än mål om omedelbart omhändertagande och tillfälligt flyttnings- förbud ska nämndemän ingå i rätten.

7 § Vid delgivning med enskild i mål eller ärende enligt denna lag får 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas.

8 § Beslut om öppna insatser enligt 4 kap., omedelbart omhänder- tagande eller om tillfälligt flyttningsförbud gäller omedelbart. Andra beslut av socialnämnden enligt denna lag gäller omedelbart, om nämnden inte förordnar något annat.

Beslut om vård enligt 5 kap. gäller omedelbart. Rätten får för- ordna att andra beslut som rätten har meddelat ska gälla omedel- bart.

Offentligt biträde

9 § Offentligt biträde ska förordnas för barnet eller den unge samt för dennes vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

–beredande av vård enligt 5 kap. 2 eller 3 §,

–begränsningar av umgänget eller hemlighållande av barnets eller den unges vistelseort enligt 6 kap. 6 § andra stycket,

–omedelbart omhändertagande enligt 7 kap. 1 §,

–upphörande av vård enligt 11 kap. 1 första stycket,

–flyttningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

–upphörande av flyttningsförbud enligt 12 kap. 3 §,

–vid överklagande enligt 15 kap. 1 §.

Vid överklagande enligt 15 kap. 2 § ska offentligt biträde för- ordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Behövs offentligt biträde både för barnet och för dennes vård- nadshavare, förordnas gemensamt biträde, om det inte finns mot- stridiga intressen mellan dem.

SOU 2015:71

Författningsförslag

Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd förordnas offentligt biträde av förvaltningsrätten.

10 § Den som är förordnad som offentligt biträde enligt 9 § för någon som är under 15 år, utan att samtidigt vara biträde för vård- nadshavaren, är utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.

11 § Till offentligt biträde för barn och unga får endast den förord- nas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt person- liga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget.

12 § Ett offentligt biträde för barn och unga ska ta till vara barnets eller den unges rätt i målet eller ärendet samt lämna stöd och hjälp till barnet eller den unge.

Biträdet ska, om det inte är uppenbart obehövligt, träffa barnet eller den unge och lämna den information som är lämplig och som kan antas vara av betydelse för barnet eller den unge.

Biträdet ska, om det är möjligt och lämpligt, se till att barnets eller den unges inställning klarläggs. Barnets eller den unges in- ställning ska redovisas för rätten.

15 kap. Överklagande

1 § Socialnämndens beslut får överklagas hos förvaltningsrätten, när nämnden har

1.beslutat om var vården av barnet eller den unge ska inledas eller beslutat i fråga om att flytta barnet eller den unge från det hem där han eller hon vistas,

2.fattat beslut enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § eller prövat om ett så- dant beslut ska upphöra att gälla,

3.beslutat i fråga om fortsatt vård med stöd av 5 kap.,

4.med stöd av 6 kap. 6 § beslutat i fråga om umgänge eller be- slutat att barnets vistelseort inte ska röjas,

5.med stöd av 12 kap. 11 § beslutat i fråga om umgänge, eller

6.beslutat i fråga om fortsatt flyttningsförbud.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.

Författningsförslag

SOU 2015:71

Rättens beslut enligt 7 kap. 9 § i fråga om förlängd ansöknings- tid och enligt 14 kap. 3 § om läkarundersökning får inte överklagas.

2 § Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag får över- klagas hos förvaltningsrätten, om beslutet gäller

1.förstörande eller försäljning av egendom enligt 13 kap. 5 §,

2.kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 13 kap. 6 §,

3.rumsvisitation enligt 13 kap. 7 §,

4.vård vid låsbar enhet enligt 13 kap. 10 §,

5.provtagning för kontroll av berusningsmedel m.m. enligt 13 kap. 12 §,

6.begränsningar av rätten att ta emot besök enligt 13 kap. 13 §,

7.begränsningar av rätten att använda elektroniska kommuni- kationstjänster enligt 13 kap. 14 §,

8. övervakning av brev och andra försändelser enligt 13 kap.

15§,

9.avskiljning i ett rum med öppen dörr enligt 13 kap. 16 §,

10.avskiljning i ett rum med låst dörr enligt 13 kap. 18 §, eller

11.vård i enskildhet enligt 13 kap. 20 §.

Överklagande prövas av den förvaltningsrätt som meddelat be- slutet om vård.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 kap. Övriga bestämmelser

1 § Polismyndigheten ska lämna biträde för att på begäran av

1.socialnämnden eller nämndens ordförande eller rätten bereda en läkare, som avses i 14 kap. 3 §, tillträde till barnets eller den unges hem eller för att föra barnet eller den unge till läkarunder- sökningen,

2.socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om vård eller omhänder- tagande med stöd av denna lag,

3.Statens institutionsstyrelse efterforska och återhämta den som vårdas vid ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges

i5 kap. 3 §, om barnet eller den unge har avvikit från hemmet, eller för att ombesörja någon annan förflyttning av honom eller henne, och

SOU 2015:71 Författningsförslag

4. på begäran av verksamhetschefen i fall som avses i 13 kap. 26 § föra barnet eller den unge till ett särskilt ungdomshem.

2 § Den som överträder ett flyttningsförbud eller ett tillfälligt flytt- ningsförbud ska dömas till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av social- nämnden eller Socialstyrelsen.

3 § Beslut om vård med stöd av 5 eller 7 kap. denna lag hindrar inte beslut om

1.avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (2005:716),

2.utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlännings- kontroll,

3.utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,

4.överlämnande enligt lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

5.utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

6.utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell huma- nitär rätt,

7.överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,

8.överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

9.utlämning enligt lagen (2006:615) om samarbete med Special- domstolen för Sierra Leone.

Vård med stöd av 5 eller 7 kap. denna lag upphör när ett beslut enligt första stycket 1–9 har verkställts.

1.Denna lag (nya lagen) träder i kraft den 1 juli 2017.

2.Genom lagen upphävs lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga (gamla lagen).

3.För den som vid lagens ikraftträdande omfattas av åtgärder enligt den gamla lagen ska bestämmelserna i den nya lagen gälla. Särskilda befogenheter som har beslutats före ikraftträdandet fort- sätter att gälla, dock med de tidsfrister och övriga regler för använ- dandet som gäller för åtgärden enligt denna lag.

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.2Förslag till

lag (2017:00) om förbud mot berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende

Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag ska tillämpas vid sådana hem för vård eller boende som drivs av kommun, landsting, bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ.

2 § I den mån huvudmannen för ett hem för vård eller boende be- slutar det, får de som bereds vård där med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (2017:00) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Han eller hon får inte heller inneha injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för miss- bruk av eller annan befattning med narkotika eller någon annan egendom som kan skada den enskilde själv eller någon annan, för- svåra vården av honom eller henne eller äventyra säkerheten vid hemmet.

3 § Om sådan egendom som avses i 2 § påträffas, får den omhändertas. Om det inte finns någon känd ägare till den omhändertagna egendomen ska den som förestår ett hem för vård eller boende, låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestämmelserna om be- slagtagen egendom i 2 § första stycket 1 lagen (1958:205) om för-

verkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Belopp som erhållits vid försäljningen tillfaller staten.

4 § Beslut att förstöra eller försälja egendom får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Vid beslut av enskild huvudman ska den enskilde huvudmannen vara den enskildes motpart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.3Förslag till lag (2017:00)

om hälsoundersökning av barn och unga vid beslut om vård utanför det egna hemmet

Härigenom föreskrivs följande

1 § I denna lag finns bestämmelser om landstingets skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125), på begäran av socialnämnden er- bjuda hälsoundersökning åt barn och unga i anslutning till att vård i familjehem eller hem för vård eller boende med stöd av social- tjänstlagen (2001:453) eller lagen (2017:00) med särskilda bestäm- melser om vård av barn och unga inleds.

2 § Hälsoundersökningen ska avse barnets eller den unges fysiska och psykiska hälsotillstånd samt tandhälsotillstånd. Den ska om- fatta en kartläggning av tidigare hälsoundersökningar och vacci- nationer samt de undersökningar och samtal med barnet eller den unge som i övrigt behövs för en medicinsk bedömning av barnets eller den unges behov av hälso- och sjukvård och tandvård.

3 § Om barnet eller den unge har vårdbehov som den undersö- kande vårdgivaren inte kan tillgodose, ska barnet eller den unge remitteras till en annan vårdgivare för vidare medicinsk bedömning eller behandling.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om

1.erbjudanden om hälsoundersökning enligt lagen,

2.genomförande av hälsoundersökning enligt lagen,

3.utformning av den medicinska bedömning som hälsounder- sökningen ska leda fram till, samt

4.landstingets åtgärder till följd av hälsoundersökningen och den medicinska bedömningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.4Förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 16 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 §, 5 kap. 1 §, 6 kap. 3, 7 b § och 8 §§, 10 kap. 4 och 6 §§, 11 kap. 3, 4 a samt 4 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 5 kap. 1 d och e §§, 6 kap. 1 b § och 11 kap. 3 a §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

3 §

Bestämmelser om vård utan	Bestämmelser om vård utan
samtycke ges i lagen (1988:870)	samtycke ges i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa	om vård av missbrukare i vissa
fall och i lagen (1990:52) med	fall och i lagen (2017:00) med
särskilda bestämmelser om vård	särskilda bestämmelser om vård
av unga.	av barn och unga.

5 kap.

1 §

Socialnämnden ska

–verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,

–i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlig- hetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,

–bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och ungdom far illa,

–aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusnings- medel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,

–tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, uppmärksamma och verka för att barn och ungdom inte vistas i miljöer som är skadliga för dem,

SOU 2015:71

Författningsförslag

det egna hemmet upphört eller sedan verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård upphört.

Socialnämndens stöd och hjälp enligt första stycket bör inriktas på personligt stöd och fortsatt kontakt med hemmet där barnet eller den unge har varit placerad.

Om den enskilde efter place- ringen ska flytta till en egen bo- stad, bör socialnämndens stöd och hjälp inriktas på frågor om eko- nomi, boende, studier eller arbete. Detta ansvar gäller till dess den enskilde fyller 22 år.

6 kap.

1 b §

			För barn som har fyllt 16 år
			får nämnden besluta om vård
			utanför det egna hemmet även
			utan vårdnadshavarens samtycke,
			om det är lämpligt och barnet
			begär eller samtycker till det.
		3 §
Behovet av sådana hem som			Behovet av sådana hem som
avses i 12 § lagen (1990:52) med			avses i 13 kap. 1 § lagen (2017:00)
särskilda bestämmelser om		vård	med särskilda bestämmelser om
av unga samt 22 och 23 §§ lagen			vård av barn och unga samt 22
(1988:870) om vård av missbru-			och 23 §§ lagen (1988:870) om
kare i vissa fall ska tillgodoses av			vård av missbrukare i vissa fall ska
staten.	Statens institutionssty-		tillgodoses av staten. Statens in-
relse	leder verksamheten	vid	stitutionsstyrelse leder verksam-
hemmen. Bestämmelser om till-			heten vid hemmen. Bestämmelser
syn m.m. över verksamheten vid			om tillsyn m.m. över verksam-
hemmen finns i 13 kap.			heten vid hemmen finns i 13 kap.

Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, ska barnets särskilda so- cialsekreterare som avses i 6 kap. 7 c §, minst en gång var sjätte månad rapportera till social- nämnden om hur barnets behov tillgodoses, hur vårdnadshavarnas förhållanden utvecklar sig och, om vården ska fortsätta, hur den bör inriktas och utformas.

När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verk- ställdes, ska socialnämnden sär- skilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § för-

Författningsförslag

SOU 2015:71

Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att in- rätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.

För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut av- gift av den kommun som begärt placeringen.

7 b §

Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende främst genom

1.regelbundna personliga besök i det hem där barnet eller den unge vistas,

2.enskilda samtal med barnet eller den unge,

3.samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem, och

4. samtal	med vårdnads-	4. samtal med vårdnadsha-
havarna.		varna eller god man enligt lagen
		(2005:429) om god man för
		ensamkommande barn.

8 § Vårdas ett barn med stöd av

denna lag i ett annat hem än det egna, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad över- väga om vården fortfarande be- hövs och hur vården bör inriktas och utformas.

När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verk- ställdes, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om över- flyttning av vårdnaden enligt

Uppdrag att besluta på so- cialnämndens vägnar får ges endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ärenden som är en uppgift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8 och 11 a–13 §§ denna lag, 4 kap. 1, 2 och 3 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 1 och 2 § och 6 § tredje stycket, 7 kap. 1 och 13 §§, 9 kap. 4 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1, 3 och 4 §§ och 16 kap. 1 § lagen (2017:00) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

SOU 2015:71 Författningsförslag

6 kap. 8 § föräldrabalken.	äldrabalken. Därefter ska		frågan
	övervägas årligen i samband med
	rapporteringen	enligt	första
	stycket.

Vid övervägande enligt andra stycket ska särskilt beaktas

–barnets och familjehem- sföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning,

–barnets relation till familje- hemsföräldrarna och deras för- måga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt, samt

–familjehemsföräldrarnas in- ställning till och förmåga att till- godose barnets behov av kontakt med föräldrar och andra när- stående.

10 kap.

4 § Uppdrag att besluta på soci-

alnämndens vägnar får ges endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ärenden som är en uppgift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8 och 11 a–13 §§ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av missbru- kare i vissa fall.

Författningsförslag

SOU 2015:71

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

6 §

Bestämmelser om rätt att i	Bestämmelser om rätt att i
vissa fall fatta beslut i social-	vissa fall fatta beslut i social-
nämndens ställe finns i lagen	nämndens ställe finns i lagen
(1990:52) med särskilda be-	(2017:00) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga och	stämmelser om vård av barn och
lagen (1988:870) om vård av	unga och lagen (1988:870) om
missbrukare i vissa fall.	vård av missbrukare i vissa fall.

11 kap.

3 §

När någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem ska en plan upprättas för den vård som social- nämnden avser att anordna (vårdplan).

En vårdplan som gäller ett barn ska revideras senast när barnet har varit placerat i två år. Vårdplanen ska vid denna tid- punkt, om det inte möter sär- skilda hinder, särskilt avse bar- nets långsiktiga boende. Därefter ska vårdplanen revideras vid behov.

För barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem ska en plan upprättas över hur vården ska genomföras (genomförandeplan).

Vård- och genomförandeplanen ska även uppta åtgärder och in- satser som andra huvudmän har ansvar för.

3 a §

I anslutning till att vård i fa- miljehem eller hem för vård eller boende inleds ska socialnämnden, om det inte är obehövligt, begära en sådan hälsoundersökning som

SOU 2015:71 Författningsförslag

avses i lagen (2017:00) om hälso- undersökning av barn och unga vid beslut om vård utanför det egna hemmet.

4 a §

Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns situation när en utredning som gäller barnets behov av stöd eller skydd av-

slutats utan beslut om insats.
En sådan uppföljning får ske	En sådan uppföljning får ske
om barnet, utan att förhållanden	om barnet, utan att förhållanden
som avses i lagen (1990:52) med	som avses i lagen (2017:00) med
särskilda bestämmelser om vård	särskilda	bestämmelser	om vård
av unga föreligger, bedöms vara	av barn och unga föreligger,
i särskilt behov av nämndens	bedöms vara i särskilt behov av
stöd eller skydd men samtycke	nämndens stöd eller skydd men
till sådan åtgärd saknas.	samtycke	till sådan	åtgärd
	saknas

4 b §

Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns situation efter det att en placering i ett familjehem eller i ett hem för vård

eller boende har upphört.
En sådan uppföljning får ske	En sådan uppföljning får ske om
om barnet, utan att förhållanden	barnet, utan		att förhållanden
som avses i lagen (1990:52) med	som avses i lagen (2017:00) med
särskilda bestämmelser om vård	särskilda	bestämmelser		om vård
av unga föreligger, bedöms vara	av barn och unga föreligger,
i särskilt behov av nämndens	bedöms vara i särskilt behov av
stöd eller skydd men samtycke	nämndens stöd eller skydd men
till sådan åtgärd saknas.	samtycke	till	sådan	åtgärd
	saknas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.6Förslag till

lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

dels att 31, 32 a, 33, 33 a, 35 och 36 a §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 31 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 31 a och 31 b §§.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
Särskilda befogenheter						Skyddsåtgärder
					31 §
Den som vårdas enligt denna						Den som vårdas i ett LVM-
lag i ett LVM-hem får inte						hem får inte inneha alkoholhaltiga
inneha	alkoholhaltiga			drycker,		drycker, narkotika, flyktiga lös-
narkotika,		flyktiga		lösnings-		ningsmedel,		sådana medel		som
medel, sådana medel som avses i						avses i lagen (1991:1969) om
lagen	(1991:1969) om förbud					förbud mot vissa dopnings-
mot vissa		dopningsmedel			eller	medel eller sådana varor som
sådana varor som omfattas av						omfattas av lagen (1999:42) om
lagen (1999:42) om förbud mot						förbud	mot vissa hälsofarliga
vissa hälsofarliga varor eller in-						varor	eller	injektionssprutor,
jektionssprutor,			kanyler		eller	kanyler eller andra föremål som
andra föremål som är särskilt						är särskilt ägnade att användas
ägnade att användas för miss-						för missbruk av eller annan
bruk av eller annan befattning						befattning med narkotika. Han
med narkotika. Han eller hon						eller hon får inte heller inneha
får inte heller inneha något						något annat som kan vara till
annat som kan vara till men för						men för vården eller äventyra
vården	eller		ordningen		vid	säkerheten		vid	hemmet.	Om
hemmet. Om sådan				egendom		sådan	egendom		påträffas,	ska
påträffas, skall den omhändertas.						den omhändertas.

101

SOU 2015:71 Författningsförslag

32 a §

Den intagne är, om inte annat

Vid behov är den intagne, om

motiveras av

medicinska

eller

inte annat motiveras av medi-

liknande skäl, skyldig att efter

cinska eller liknande skäl, skyl-

uppmaning lämna blod-, urin-,

dig att efter uppmaning lämna

utandnings-, saliv- eller svett-

blod-, urin-, utandnings-, saliv-

prov för kontroll av om han

eller svettprov för kontroll av

eller hon är påverkad av narko-

om han eller hon är påverkad av

tika,

alkoholhaltiga

drycker,

narkotika, alkoholhaltiga drycker,

andra

berusningsmedel, sådant

andra

berusningsmedel, sådant

medel

som avses

1 §

lagen

medel

som

avses

1 §

lagen

(1991:1969)

förbud

mot

(1991:1969)

förbud

mot

vissa dopningsmedel eller sådan

vara som omfattas av lagen

(1999:42) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor, om det kan

hälsofarliga varor.

misstänkas att den intagne är

påverkad av något sådant medel

eller någon sådan vara.

33 §

Bestämmelserna

och

Bestämmelserna

32 § ska

32 §§ skall gälla för alla som

gälla för alla som vårdas i ett

vårdas i ett LVM-hem, om det

LVM-hem, om det är nödvän-

är nödvändigt för att genomföra

digt för att genomföra vården

vården och upprätthålla ord-

och upprätthålla säkerheten vid

ningen vid hemmet och rege-

hemmet och

regeringen

eller,

ringen

eller,

efter

regeringens

efter

regeringens

bemyndi-

bemyndigande,

Statens

insti-

gande,

Statens institutionssty-

tutionsstyrelse medger det.

relse medger det.

33 a §

Den som vårdas enligt denna

lag i ett LVM-hem har rätt att

ringa och ta emot telefonsamtal

använda elektroniska

kommuni-

samt ta emot besök i den ut-

kationstjänster samt ta emot besök

sträckning som

lämpligen kan

i den utsträckning som lämpligen

ske. Den intagne får dock för-

kan ske. Den intagne får dock

vägras

telefonsamtal

och

besök

begränsas i sin rätt

att använda

103

Författningsförslag SOU 2015:71

om det kan äventyra vården eller	elektroniska kommunikations-
ordningen vid hemmet.	tjänster och ta emot besök, om det
	behövs med hänsyn till den
	intagnes behov av vård, hans eller
	hennes	säkerhet	eller övriga
	boendes säkerhet.
	Ett sådant beslut gäller i högst
	14 dagar. När det inte längre finns
	förutsättningar för beslutet ska det
	upphöra.
	Den	tekniska	utrustning som
	möjliggör användning av elektro-
	niska kommunikationstjänster får
	omhändertas under den tid beslutet

gäller. Omhändertagen utrustning ska återlämnas till den intagne senast när beslutet om begränsning upphör att gälla.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna lag.

		35 §
Försändelser till den		som	Försändelser	till	den	som
vårdas enligt denna lag i ett			vårdas enligt denna lag i ett LVM-
LVM-hem för särskilt noggrann			hem för särskilt noggrann tillsyn
tillsyn får kontrolleras, om det			får kontrolleras, om det behövs
behövs med	hänsyn	till	med hänsyn till säkerheten vid
ordningen vid hemmet eller till			hemmet eller till den intagnes
den intagnes särskilda för-			särskilda förhållanden. Om en
hållanden. Om en ankommande			ankommande försändelse			inne-
försändelse innehåller egendom			håller egendom som inte får
som inte får innehas enligt 31 §,			innehas enligt	31 §,	får	egen-
får egendomen omhändertas.			domen omhändertas.
		36 a §
Tvångsåtgärder	enligt	32–	Skyddsåtgärder enligt			32–
35 §§ får användas endast om de			35 §§ får användas endast om de
står i rimlig proportion till syf-			står i rimlig proportion till syf-
tet med åtgärden. Är mindre			tet med åtgärden. Är mindre

104

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.7Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:603) om verkstäl- lighet av sluten ungdomsvård

dels att 17 § ska upphöra att gälla,

dels att 1, 10, 15, 16, 17 a och 18 b, ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				1 §
Denna lag avser verkställig-					Denna lag avser verkställig-
het	av	sluten	ungdomsvård		het	av	sluten		ungdomsvård
enligt	32 kap. 5 §		brottsbalken.		enligt 32 kap.			5 §	brottsbalken.
Verkställigheten av sluten ung-					Verkställigheten av sluten ung-
domsvård skall ske vid sådana					domsvård ska ske vid sådana
särskilda		ungdomshem		som	särskilda ungdomshem som avses
avses i 12 § lagen (1990:52) med					i 13 kap.		1 §	lagen (2017:00)
särskilda		bestämmelser om		vård	med	särskilda		bestämmelser om
av unga.					vård av barn och unga.
				10 §
Är den dömde, när domen					Är den dömde, när domen får
får verkställas, häktad eller inta-					verkställas, häktad eller intagen på
gen på ett särskilt ungdomshem					ett	särskilt ungdomshem med
med stöd av lagen (1990:52) med					stöd av lagen (2017:00) med sär-
särskilda bestämmelser om vård av					skilda bestämmelser om vård av
unga, skall häktet eller det sär-					barn och unga, ska häktet eller det
skilda ungdomshemmet omedel-					särskilda ungdomshemmet ome-
bart se till att domen verkställs					delbart se till att domen verkställs
och att den dömde omedelbart					och att den dömde omedelbart
förpassas till det särskilda ung-					förpassas till det särskilda ung-
domshem som Statens institu-					domshem som Statens institu-
tionsstyrelse bestämmer.					tionsstyrelse bestämmer.

106

SOU 2015:71 Författningsförslag

15 §

Vad som sägs i 16, 17, 19 och

Vad som sägs i 13 kap. 4-8

20 §§ lagen (1990:52) med sär-

och

15–19 §§

lagen

(2017:00)

skilda bestämmelser om vård av

med

särskilda

bestämmelser om

unga skall gälla även för den som

vård av barn och unga ska gälla

är föremål för verkställighet av

även för den som är föremål för

sluten ungdomsvård.

verkställighet av sluten ung-

domsvård.

16 §

Den dömde har rätt att ringa

Den dömde har rätt att

och ta emot telefonsamtal och

använda elektroniska kommuni-

ta emot besök i den ut-

kationstjänster

och

emot

sträckning

det

lämpligen

kan

besök i den utsträckning det

ske. Den dömde får dock för-

lämpligen kan ske. Den dömde

vägras telefonsamtal och besök,

får dock begränsas i sin rätt att

om det kan äventyra säkerheten

använda

elektroniska

kommu-

vid det särskilda ungdoms-

nikationstjänster

och

emot

hemmet eller kan motverka hans

besök om det kan äventyra

anpassning

samhället

eller

säkerheten

vid

det

särskilda

annars vara till skada för honom

ungdomshemmet

eller

kan

eller någon annan.

motverka

hans

anpassning i

samhället eller annars vara till

skada för honom eller någon

annan.

Ett sådant beslut gäller i högst

14 dagar. När det inte längre

finns

förutsättningar

för

beslutet

ska det upphöra.

Den

tekniska

utrustning

som

möjliggör användning av elektro-

niska kommunikationstjänster får

omhändertas

under

den

tid

beslutet

gäller.

Omhändertagen

utrustning ska återlämnas till den

dömde senast när beslutet om

begränsning upphör att gälla.

107

En skyddsåtgärd enligt denna lag får användas endast om den står i rimlig proportion till syf- tet med åtgärden.

Skyddsåtgärder får bara an- vändas om nyttan av åtgärden klart överväger det intrång och de skaderisker åtgärden kan inne- bära. De får inte användas som någon form av bestraffning

Författningsförslag SOU 2015:71

					17 a §
Den dömde är, om inte annat						Vid behov är den dömde, om
motiveras av		medicinska			eller	inte annat motiveras av medi-
liknande skäl, skyldig att efter						cinska eller liknande skäl, skyl-
uppmaning lämna blod-, urin-,						dig att efter uppmaning lämna
utandnings-, saliv- eller svett-						blod-, urin-, utandnings-, saliv-
prov för kontroll av om han						eller svettprov för kontroll av
eller hon är påverkad av narko-						om han eller hon är påverkad av
tika,	alkoholhaltiga			drycker,		narkotika, alkoholhaltiga drycker,
andra	berusningsmedel, sådant					andra	berusningsmedel, sådant
medel	som avses		i	1 §	lagen	medel	som	avses	i 1 §	lagen
(1991:1969)		om	förbud		mot	(1991:1969)		om	förbud	mot
vissa dopningsmedel eller sådan						vissa dopningsmedel eller sådan
vara som omfattas av lagen						vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa						(1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om det kan						hälsofarliga varor.
misstänkas att den dömde är på-

verkad av något sådant medel eller någon sådan vara.

18 b § En kontroll- eller tvångsåtgärd

enligt denna lag får användas endast om den står i rimlig pro- portion till syftet med åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

108

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.8Förslag till

lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:14) om erkän- nande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn att 22 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
22 §
Om det i ett mål om vårdnad	Om det i ett mål om vårdnad
om barn eller i ett mål om vård	om barn eller i ett mål om vård
av barn enligt lagen (1990:52)	av barn enligt lagen (2017:00)
med särskilda bestämmelser om	med	särskilda bestämmelser			om
vård av unga framkommer att	vård av barn och unga fram-
ansökan har gjorts om över-	kommer att ansökan har gjorts
flyttning av barnet enligt 11 §	om överflyttning av barnet en-
första stycket, får rätten inte	ligt	11 §	första	stycket,	får
besluta i frågan om vårdnaden	rätten inte besluta i frågan om
eller vården förrän denna ansö-	vårdnaden		eller	vården förrän
kan har prövats.	denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

109

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.9Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Vid sluten rättspsykiatrisk vård enligt denna lag gäller, om inte annat anges i 8 a §, i tillämpliga delar bestämmelserna i 18–24 §§

lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
I fråga om den som är anhål-				I fråga om den som är anhål-
len, häktad eller intagen i eller				len, häktad eller intagen i eller
ska förpassas till kriminalvårds-				ska förpassas till kriminalvårds-
anstalt får Kriminalvården i sär-				anstalt får Kriminalvården i sär-
skilda fall, om det behövs från				skilda fall, om det behövs från
ordnings- eller säkerhetssyn-				ordnings- eller säkerhetssyn-
punkt, besluta om särskilda in-				punkt, besluta om särskilda in-
skränkningar i rätten att ta emot				skränkningar i rätten att ta emot
eller skicka försändelser, att ta				eller skicka försändelser, att ta
emot besök eller att stå i för-				emot besök eller att stå i för-
bindelse med utomstående genom				bindelse med utomstående genom
elektronisk kommunikation. I				elektronisk			kommunikation. I
fråga om den som är intagen i				fråga om den som är intagen i
eller ska förpassas till ett särskilt				eller ska förpassas till ett särskilt
ungdomshem till följd av en				ungdomshem till följd av en
dom	på	sluten	ungdomsvård	dom	på	sluten		ungdomsvård
enligt 32 kap. 5 §			brottsbalken	enligt 32 kap. 5 §				brottsbalken
får	Statens institutionsstyrelse			får	Statens		institutionsstyrelse
fatta motsvarande beslut. För-				fatta motsvarande beslut. För-
sändelser som avses i 3 kap. 6 §				sändelser som avses i 3 kap. 6 §
häkteslagen (2010:611) från den				häkteslagen (2010:611) från den
som är häktad eller anhållen,				som är häktad eller anhållen,
försändelser som avses i 7 kap.				försändelser som avses i 7 kap.
6 §	fängelselagen		(2010:610)	6 §	fängelselagen			(2010:610)
från den som är intagen liksom				från den som är intagen liksom
brev	som	avses i 19 § andra		brev	som	avses i		13 kap. 15 §

110

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.10Förslag till

lag om ändring i lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19996:981) om besöks- inskränkningar vid viss tvångsvård att 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller beträffande besök på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar till dem som är tvångsintagna för vård enligt

1. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

2. lagen (1990:52) med sär-	2. lagen (2017:00) med sär-
skilda bestämmelser om vård av	skilda bestämmelser om vård av
unga,	barn och unga,

3.lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

4.lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, och

5.lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Lagen gäller också för besök till dem som är isolerade enligt 5 kap. 1 § eller tillfälligt isolerade enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168).

4 §

Vad som sägs i 3 § gäller inte 1. besök av personer för vilka

14 § andra stycket 1 lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga är tillämplig,

Vad som sägs i 3 § gäller inte 1. besök av personer för vilka

6 kap. 6 § andra stycket 1 lagen (2017:00) med särskilda be- stämmelser om vård av barn och unga är tillämplig,

2.inskränkningar i den intagnes rätt när 5 kap. 12 § smittskyddslagen (2004:168) är tillämplig, och

3.när 8 § andra stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård är tillämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

112

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.11Förslag till

lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:192) om gemen- sam nämnd inom vård och omsorgsområdet att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §

Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår i landstinget får genom samverkan i en gemensam nämnd gemen- samt fullgöra

1. landstingets uppgifter

–enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

–enligt tandvårdslagen (1985:125),

–enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

–enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

–enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

–enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.,

–enligt smittskyddslagen (2004:168), eller

– som i annat fall enligt lag skall handhas av en sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjuk- vårdslagen, och

2. kommunens uppgifter

– som i annat fall enligt lag ska handhas av en sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjuk- vårdslagen, och

–enligt socialtjänstlagen (2001:453),

–enligt hälso- och sjukvårdslagen,

–enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

– enligt lagen (1990:52) med	– enligt lagen (2017:00) med
särskilda bestämmelser om vård	särskilda bestämmelser om vård
av unga,	av barn och unga,

–enligt lagen om stöd och service till vissa,

–funktionshindrade,

–enligt lagen om patientnämndsverksamhet m.m., eller

113

Ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd får beviljas en utlänning som behöver vård enligt lagen (2017:00) med särskilda bestäm- melser om vård av barn och unga.

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.12Förslag till

lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) att 5 kap. 12 § och 23 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

12 § Ett tidsbegränsat uppehålls-

tillstånd får beviljas en utlänning som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga.

23 kap.
2 §
Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om att sända hem ut-	skrifter om att sända hem ut-
länningar som inte är flyktingar	länningar som inte är flyktingar
och som har tagits om hand	och som har tagits om hand enligt
enligt lagen (1990:52) med sär-	lagen (2017:00)	med särskilda
skilda bestämmelser om vård av	bestämmelser om vård av barn och
unga, lagen (1991:1128) om	unga, lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård eller la-	psykiatrisk tvångsvård eller lagen
gen (1991:1129) om rättspsyki-	(1991:1129) om	rättspsykiatrisk
atrisk vård.	vård.

Regeringen får, efter avtal med annat land om behandling av fri- passagerare, meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmel- serna i denna lag och föreskrifter om vad som i övrigt behövs för tillämpningen av avtalet. Sådana föreskrifter får inte avse förfaran- det i domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

115

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.13Förslag till

lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken (2010:110) att 7 kap. 2 §, 102 kap. 20 §, 106 kap. 5 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är

1.den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen eller genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt,

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 10 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (2010:500),

3. den		som är		intagen för		3. den som	är intagen för
vård i kriminalvårdsanstalt, i ett						vård i kriminalvårdsanstalt, i ett
hem	som	avses	i	12 §	lagen	hem som avses i 13 kap. 1 § la-
(1990:52) med särskilda bestäm-						gen (2017:00)	med särskilda
melser om vård av unga eller i ett						bestämmelser om vård av barn
hem	som	avses	i	22 §	lagen	och unga eller i ett hem som
(1988:870) om vård av missbru-						avses i 22 § lagen (1988:870) om
kare i vissa fall samt den som är						vård av missbrukare i vissa fall
häktad eller anhållen eller i an-						samt den som är häktad eller
nat fall intagen eller tagen i						anhållen eller i annat fall intagen
förvar	i	kriminalvårdsanstalt,				eller tagen i förvar i kriminal-
häkte eller polisarrest,						vårdsanstalt, häkte eller polisar-
						rest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

116

SOU 2015:71

Författningsförslag

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

102 kap.

20 §

När den bidragsgrundande inkomsten och reducerings- inkomsten beräknas ska den handläggande myndigheten bortse från sådan förändring i utbetalning av aktivitetsersättning, sjuk- ersättning, pensionsförmåner, äldreförsörjningsstöd och livränta som föranleds av att den försäkrade

–är häktad,

–är intagen i kriminalvårdsanstalt,

– är intagen i ett hem som	– är intagen i ett hem som
avses i 12 § lagen (1990:52) med	avses i 13 kap. 1 § lagen (2017:00)
särskilda bestämmelser om vård	med särskilda bestämmelser om
av unga för verkställighet av	vård av barn och unga för verk-
sluten ungdomsvård, eller	ställighet av sluten ungdomsvård,
	eller

– på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i

socialtjänstlagen (2001:453).
		106 kap.
		5 §
Om en kvinna vid tiden för			Om en kvinna vid tiden för
förlossningen är intagen i kri-			förlossningen är intagen i kri-
minalvårdsanstalt eller ett hem			minalvårdsanstalt eller	ett	hem
som avses i 12 § lagen (1990:52)			som avses i 13 kap.	1 §	lagen
med	särskilda	bestämmelser om	(2017:00) med särskilda bestäm-
vård av unga, får Försäkrings-			melser om vård av barn och unga,
kassan på framställning av före-			får Försäkringskassan på fram-
ståndaren för inrättningen be-			ställning av föreståndaren		för
sluta	att den	föräldrapenning	inrättningen besluta att den för-
som kvinnan har rätt till ska			äldrapenning som kvinnan har
betalas ut till föreståndaren att			rätt till ska betalas ut till före-
användas för kvinnans och bar-			ståndaren att användas för kvin-
nets nytta.			nans och barnets nytta.

117

SOU 2015:71

Författningsförslag

1.14Förslag till

lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga	om skollagen (2010:800) att
24 kap. 8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

24 kap.

8 §

Under vistelse i ett sådant	Under vistelse i ett sådant
hem som avses i 12 § lagen	hem som avses i 13 kap. 1 § lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-	(2017:00) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga (särskilt	melser om vård av barn och unga
ungdomshem) ska skolpliktiga	(särskilt ungdomshem) ska skol-
barn, som inte lämpligen kan	pliktiga barn, som inte lämpligen
fullgöra sin skolplikt på annat	kan fullgöra sin skolplikt på
sätt, fullgöra den genom att	annat sätt, fullgöra den genom
delta i utbildning vid hemmet.	att delta i utbildning vid hemmet.

Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hemmet. Den ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i före- kommande fall grundsärskolan eller specialskolan. För sådan ut- bildning ska relevanta bestämmelser i skollagen tillämpas med de nödvändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett sådant hem. Följande bestämmelser behöver dock inte tillämpas:

–bestämmelser om registerkontroll (2 kap. 31–33 §§), och

–bestämmelser om lokaler och utrustning (2 kap. 35 §).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

119

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.15Förslag till

lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (2010:1932) att 40 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 §

Stämningsmannadelgivning får utföras av stämningsman eller av den som är anställd vid

–Polismyndigheten,

–Säkerhetspolisen,

–åklagarmyndighet,

–allmän domstol,

–allmän förvaltningsdomstol,

–Kronofogdemyndigheten,

–Skatteverket,

–svensk utlandsmyndighet, och

–auktoriserat delgivningsföretag.

Stämningsmannadelgivning får utföras av personal vid respektive inrättning om delgivningsmottagaren är intagen i

–kriminalvårdsanstalt,

–häkte,

–sådan undersökningsenhet som avses i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

–sådan vårdinrättning som avses i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

–sådan sjukvårdsinrättning som avses i 15 § första stycket

lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

– sådant hem som avses i		– sådant hem som avses i
12 § lagen (1990:52)	med	13 kap. 1 § lagen (2017:00) med
särskilda bestämmelser om	vård	särskilda bestämmelser om vård
av unga, eller		av barn och unga, eller

– sådant hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

120

Författningsförslag

SOU 2015:71

1.17Förslag till

förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937)

dels att 5 kap. 1 § ska upphöra att gälla, dels att 5 kap. 1 a § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 b §

Den som förestår verksam- heten vid ett hem för vård eller boende ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga ru- tinerna på boendet. De ska syfta till att skapa trygghet och trivsel för alla som vistas i boendet.

Ordningsreglerna ska utarbetas under medverkan av de boende och följas upp regelbundet.

Ordningsreglerna ska vara kända för både boende och perso- nal och vara anslagna inom en- heten väl synliga för de boende.

5 kap.

1 a §

En vårdplan enligt 11 kap. 3 § första stycket socialtjänstlagen

(2001:453) ska, om det inte möter särskilda hinder, beskriva
1. de särskilda	insatser	som	1. målet med vården,
behövs,			2. de	särskilda insatser	som
2. det sätt på vilket den unges			behövs, och
umgänge med föräldrar, vård-			3. den	vårdbehövandes	syn
nadshavare och	andra	när-	på den planerade vården.

122

SOU 2015:71 Författningsförslag

stående ska ordnas,	En vårdplan som gäller barn
3. målet med vården, och	ska även, om det inte möter sär-
4. den vårdbehövandes och, i	skilda hinder, beskriva
fråga om barn, även hans eller	4. det sätt på vilket barnets
hennes vårdnadshavares syn på	umgänge med föräldrar, vård-
den planerade vården.	nadshavare och andra närstå-
	ende ska ordnas,
	5. vilka förändringar	som
	krävs för att barnet ska kunna
	återvända hem och vilket stöd
	nämnden kan erbjuda för att det
	ska vara möjligt, samt
	6. vårdnadshavares syn	på
	den planerade vården.

En genomförandeplan enligt 11 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen ska, om det inte möter särskilda hinder, beskriva

1.målet med de särskilda insatser som behövs,

2.när och hur de särskilda insatserna ska genomföras,

3.när och hur genomförandeplanen ska följas upp,

4.när och hur den unge ska kunna tillgodogöra sig åtgärder och insatser som andra huvudmän än socialnämnden ansvarar för,

5.när och hur den unges umgänge med föräldrar, vårdnadshavare och andra närstående ska ordnas,

6.när och hur den unge ska ha kontakt med socialnämnden,

7.den unges och, i fråga om barn, hans eller hennes vårdnadshavares syn på genomförandet av den planerade vården, och

8.hur barnet eller den unge ska förberedas för tiden efter det att en placering i ett familjehem eller hem för vård eller boende har avslutats.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.

123

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2015:71

2.2Uppdraget i korthet

Regeringen konstaterar i direktiven att problem och brister i vården enligt LVU har uppmärksammats och att flera instanser efterfrågar ett ytterligare stärkt rättighets- och rättssäkerhets- perspektiv. Vissa frågor som närmare behöver analyseras berör både LVU och SoL. Förutom en allmän översyn av hur bestäm- melserna om tvångsvård för barn och unga tydligare kan utgå från barns och ungas rättigheter och bidra till ökad rättssäkerhet anges vissa frågor specifikt i direktiven. Utöver de frågor som behandlades i delbetänkandet (se ovan) ska utredaren bl.a.

–göra en översyn av bestämmelserna som reglerar Statens institu- tionsstyrelses verksamhet vid de särskilda ungdomshemmen, bl.a. de särskilda befogenheterna,

–se över tillämpningen av förebyggande insatser enligt LVU,

–analysera hur sådan samverkan som sker mellan olika myndig- heter och andra relevanta aktörer i samband med att barn tvångsvårdas enligt LVU kan förbättras, samt

–analysera gränsdragningen mellan tvångsvård enligt LVU och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT.

Utredaren ska också bl.a. belysa och analysera

–hur vårdens innehåll och kvalitet samt uppföljning kan utveck- las, t.ex. avseende barnets eller den unges rätt till delaktighet, information, god utbildning och hälso- och sjukvård,

–rättssäkerheten inom processen för omedelbart omhänder- tagande,

–om det ur ett barnrätts- och rättssäkerhetsperspektiv finns behov av att tydligare reglera verksamheten vid de HVB som bedrivs i annan form än vid SiS:s särskilda ungdomshem, samt

–hur barn och unga i större utsträckning kan komma till tals.

I tilläggsdirektiven om hur långsiktighet och stabilitet för barn som är eller bedöms bli långvarigt placerade anges som bakgrund Social- styrelsens återrapportering av ett regeringsuppdrag om nationella adoptioner. I Socialstyrelsens kartläggning framkom att social-

126

SOU 2015:71

Utredningens uppdrag och arbete

tjänsten inte alltid uppmärksammar att undantag kan behöva göras från lagstiftningens huvudprincip om återförening mellan barn och föräldrar.

Även i tilläggsdirektiven har vissa frågor preciserats. Inom ramen för översynen ska utredaren bl.a. överväga om det behövs bestämmelser som innebär särskild prövning av om vården ska upphöra när barnet har placerats i tidig ålder och om bestämmelsen om flyttningsförbud behöver förtydligas. Utredaren ska vidare se över lagstiftningen om föräldrars rätt att begära prövning av om vården ska upphöra trots att ingen förändring skett i deras livs- situation. Utredaren ska också analysera orsakerna till att vårdnads- överflyttningar och adoptioner används i relativt liten utsträckning samt överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att social- nämnden ska uppmärksamma dessa möjligheter i högre grad.

2.3Hur arbetet har bedrivits

Utredningen påbörjade sitt arbete med översynen av LVU i november 2012. Utredningen antog namnet Utredningen om tvångsvård för barn och unga. Med hänsyn till de förstnämnda tilläggsdirektiven koncentrerades arbetet under perioden juni 2013 t.o.m. januari 2014 på de nytillkomna frågorna. Även de specifika frågor i de ursprungliga direktiven som utredningen bedömde hörde samman med analysen av olika placeringsformer be- handlades, främst frågor rörande familjehemsvården.

Sedan delbetänkandet överlämnades i februari 2014 har nio sammanträden med utredningens sakkunniga och experter genom- förts.

2.3.1Barns och ungas synpunkter har hämtats in

Utredningen har, i enlighet med direktiven, lagt stor vikt vid att inhämta synpunkter från barn och unga som har erfarenhet av att vara i samhällets vård. Samtal har förts med enskilda ungdomar som har hört av sig och velat berätta om sina erfarenheter. I samband med studiebesök vid HVB har samtal förts med placerade ungdomar.

127

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2015:71

Utredningen har också vid flera tillfällen träffat grupper av ungdomar som har erfarenhet av att vara placerade i familjehem och HVB eller av att få vård inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det har bl.a. skett inom ramen för Barnombudsmannens projekt ”Möte med makten”. Vid ett tillfälle bestod gruppen av ensamkommande barn. Utredningen har också haft en dialog med ungdomar som är ambassadörer för Knas hemma, ett projekt som syftar till att stärka rättigheterna för barn och unga i familjehem och HVB. Ung- domarna har delat med sig av sina erfarenheter och lämnat förslag till förbättringar.

Utredningen har tillskrivit drygt 600 HVB och efterfrågat ungdomars åsikter om vården. Via en brevlåda på Barnombuds- mannens webbplats har utredningen också tagit emot synpunkter från barn och unga med erfarenhet av vård enligt LVU.

Utredningen har slutligen tagit del av rapporter och studier som beskriver samhällsvården ur barns perspektiv, bl.a. Barnombuds- mannens intervjuer med placerade barn och unga och Inspektionen för vård och omsorgs samtal med barn och unga i HVB inom ramen för sin tillsyn.

2.3.2Forskning och erfarenheter från andra länder

Utredningen har eftersträvat att i betänkandet redovisa relevant forskning och har inhämtat synpunkter från ett stort antal forskare inom samhällsvårdens område. För att betona vikten av en kunskaps- baserad samhällsvård har forskningsöversikterna i de olika kapitlen också gjorts relativt omfattande.

I direktiven betonas vikten av att ta del av erfarenheter från andra länder, t.ex. övriga nordiska länder. Utredningen har deltagit i en internationell forskarkonferens om samhällsvård av barn och unga samt gjort studiebesök i Norge, Danmark och Nederländerna.

2.3.3Samråd och avstämning med andra utredningar

Samråd har skett med Barnrättighetsutredningen (S 2013:08) om bl.a. hur ett stärkt barnrättsperspektiv ska återspeglas i lag- stiftningen.

128

SOU 2015:71

Utredningens uppdrag och arbete

Samråd har också skett med Utredningen om förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer (Fi 2014:11)med anledning av dess uppdrag att ta ställning till om någon annan än en vårdnadshavare i vissa fall ska kunna ansöka om skyddsåtgärder för ett barn.

Därutöver har samrått skett med Utredningen om en utvär- dering av 2006 års vårdnadsreform (Ju 2014:14) med anledning av dess uppdrag att ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förbättra och effektivisera hanteringen av frågor om överflyttning av vårdnad när det förekommit allvarligt våld i familjen.

2.3.4Utredningens övriga kontakter

Utredningen har utifrån olika frågeställningar hämtat in informa- tion och synpunkter från ett stort antal enskilda yrkesföreträdare, professionella nätverk, organisationer, myndigheter och verksam- heter som berörs av utredningens uppdrag. Många enskilda perso- ner har också kontaktat utredningen på olika sätt, inte minst föräldrar och anhöriga som velat förmedla egna eller närståendes erfarenheter av omhändertagande och kontakt i övrigt med barn- och ungdomsvården.

Ett flertal möten har förekommit med barnrättsorganisationer och organisationer som företräder barn och unga med funktions- nedsättningar samt organisationer som på olika sätt företräder föräldrar till barn som är eller riskerar att bli omhändertagna. Utredningen har också sammanträffat med organisationer för familjehem, privata företag inom familjehemsvården och HVB. I det sammanhanget kan också nämnas att studiebesök har genom- förts vid HVB, såväl privata som offentliga.

Vid ett flertal tillfällen har utredningen haft dialog med de regionala utvecklingsledarna inom barn- och ungdomsvården kring olika frågor, med BBIC-ansvariga och BBIC-samordnarna i regio- nerna samt med IFO/familjevårdsnätverket inom Sveriges Kom- muner och Landsting (SKL). Vid två tillfällen har utredningen sam- manträffat med SKL:s beredning för socialpolitik och individ- omsorg. Utredningen har under två heldagar diskuterat frågeställ- ningarna i tilläggsdirektiven om tryggheten för långsiktigt placerade

129

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2015:71

barn med en särskild referensgrupp bestående av socionomer från tio kommuner samt en representant från Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården.

Utredningen har vid två tillfällen under arbetets gång haft dialog med en grupp bestående av chefer inom barn- och ungdomsvården samt en advokat och en domare i en region. Vid ett annat tillfälle samlade utredningen domare i förvaltningsrätten och advokater med stor erfarenhet av uppdrag som offentligt biträde.

I samverkan med SKL anordnade utredningen ett rundabords- samtal kring frågor om samverkan kring placerade barn med sam- mansatt problematik med chefer inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin.

Utredningen har samrått med Socialstyrelsen med anledning av myndighetens uppdrag att göra en kartläggning av tillämpningen av bestämmelsen i 22 § LVU om förebyggande insatser på grund av den unges beteende.

2.4Betänkandets disposition

Betänkandet har delats upp i två volymer. I huvudsak behandlas utredningens utgångspunkter samt överväganden och förslag om vårdens förutsättningar i volym A (kapitel 1–13). Vårdens genom- förande och övergripande frågor om uppföljning, konsekvenser m.m. behandlas i huvudsak i volym B (kapitel 14–22).

Inledningsvis beskrivs barnrättsperspektivets grunder samt de övergripande förutsättningarna för dagens tvångsvård för barn och unga i kapitel 3 och 4. Dessa kapitel leder fram till inledande överväganden och förslag om bl.a. en ny LVU.

Därefter följer flera kapitel med analyser, överväganden och förslag om vilka förutsättningar som bör gälla för tvångsvården för barn och unga. Det gäller kapitel 5 om barns och ungas rätt till skydd och god vård, kapitel 6 om öppna insatser utan samtycke, kapitel 7 om förutsättningar för tvångsvård utanför det egna hemmet och kapitel 8 om omedelbart omhändertagande. Även kapitel 9 om socialnämndens utredning och planering samt kapitel 10 om den rättsliga processen vid beslut om tvångsvård berör vägen fram till att tvångsvård beslutas och inleds. I kapitel 11 behandlas en fråga som inte avser tvångsvård utan vård med stöd av SoL. Det

130

SOU 2015:71

Utredningens uppdrag och arbete

gäller möjligheterna för barn som fyllt 16 år att bli placerade utanför det egna hemmet utan vårdnadshavares samtycke om de själva vill det och har behov av det.

Kapitel 12 och 13 innehåller analyser, överväganden och förslag som berör vårdens inriktning och förutsättningar när barn placeras till följd av brister i hemmiljön. Först behandlas föräldrarnas rättsliga ställning och stödet till dem, därefter tryggheten för långsiktigt placerade barn i dessa situationer. Utredningen ser ett nära samband mellan dessa frågor och har valt att lägga dessa kapitel i anslutning till varandra. Utredningens tilläggsdirektiv från 2014 redovisas huvudsakligen i kapitel 13.

De närmast följande kapitlen är inriktade på den vård som ges. I kapitel 14 behandlas ansvar och befogenheter under vårdens genom- förande, i kapitel 15 samverkan om hälsa och utbildning för pla- cerade barn och unga, i kapitel 16 innehåll av god kvalitet inom främst HVB och i kapitel 17 verksamheten vid de särskilda ung- domshemmen, inklusive de tvångsåtgärder som bara får vidtas där. Samverkansfrågorna behandlas, i enlighet med utredningens direktiv, i förhållande till såväl tvångsvård som vård utanför det egna hemmet med stöd av SoL. Vissa andra frågor om vårdens genomförande berör också SoL, men fokus ligger på tvångsvården.

Kapitel 18 går utöver frågor som vårdens genomförande genom analyser, överväganden och förslag om stöd och hjälp efter avslutad placering. Detsamma gäller kapitel 19 som behandlar styrning med kunskap och systematisk uppföljning på nationell nivå inom i princip alla områden som tagits upp tidigare i betänkandet.

Betänkandet avslutas med analyser om konsekvenserna av utredningens förslag inom olika områden (kapitel 20), kom- mentarer till författningsförslagen (kapitel 21) och övergångs- bestämmelser (kapitel 22). Sist redovisas det särskilda yttrande som fogas till betänkandet och de expertunderlag som tagits fram på utredningens uppdrag (bilaga 3–5).

131

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

som inte får göras mot någon människa och vad som måste göras för varje människa. Rättigheterna fungerar som en begränsning av statens makt över individen. Utgångspunkten för de mänskliga rättigheterna är att alla människor ska ses som fria och lika i värde och rättigheter. Alla människor har rätt att åtnjuta de mänskliga rättigheterna utan någon form av diskriminering. De mänskliga rättigheterna gäller alla människor oavsett ålder.

De mänskliga rättigheterna rör alla delar av samhället och omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättig- heter. De omfattar bl.a. alla människors rätt till en rimlig levnads- standard, en kostnadsfri grundskoleutbildning, politiskt deltagande och ett flertal rättigheter som syftar till att skydda individen från den egna statens eventuella maktmissbruk och övergrepp.

FN:s världskonferens för mänskliga rättigheter 1993 slog fast att de mänskliga rättigheterna är odelbara och samverkande. Om en enskilds rätt till utbildning åsidosätts så urholkas också rätten till politiskt deltagande. På liknande sätt kan enskilda inte utkräva sina mänskliga rättigheter om rätten till domstolsprövning inte respekteras. Världskonferensen slog också fast att de mänskliga rättigheterna är universella, dvs. att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring gäller i hela världen. Ingen regering kan åsidosätta de mänskliga rättigheterna med hänsyn till särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion.

Ytterligare en central princip är principen om icke-diskriminering, enligt vilken de mänskliga rättigheterna ska gälla för var och en utan åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Uppräkningen är bara exemplifierande, både i den allmänna förklaringen och i de olika bindande internationella människorättskonventionerna.

Av praxis från FN:s olika övervakningsorgan, liksom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, framgår att icke- diskrimineringsprincipen gäller också för många andra grunder, såsom sexuell läggning, funktionsnedsättning och ålder. Principen om icke-diskriminering utesluter dock inte möjligheten att använda särskilda åtgärder för att påskynda jämlikhet och jämställdhet,

134

SOU 2015:71 Barnrättsperspektivets grunder

förutsatt att åtgärderna upphör när jämlikhet eller jämställdhet uppnåtts.2

För att ge de mänskliga rättigheterna större juridisk tyngd och tydlighet har de, med utgångspunkt i den allmänna förklaringen, med tiden utvecklats till en rad konventioner, dvs. folkrättsligt bindande avtal mellan stater. De stater som ansluter sig till konven- tionerna kan sägas ha ett tredelat ansvar. För det första ska de avstå från vissa handlingar som skulle begränsa eller kränka individens rättigheter. För det andra ska de skydda människor från att utsättas för övergrepp från andra aktörer. Slutligen ska de ge förutsätt- ningar för enskilda att åtnjuta och utkräva sina rättigheter.3

Till de viktigaste konventionerna på detta område hör barn- konventionen och Europakonventionen.

3.3Barnkonventionen

Barnkonventionen antogs den 20 november 1989 av FN:s general- församling. Syftet med konventionen är att stärka barnets rättig- heter och den utgör ett komplement till övriga mänskliga rättig- heter som gäller såväl barn som vuxna. Intentionen med barn- konvention kan härledas ur den grundläggande tanken som präglar hela konventionen att barn har fullt och lika människovärde och således inte är mindre värda än vuxna. Barn är dock sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. Barnkonventionen kan beskrivas som ett etiskt grunddokument som uttrycker världssamfundets syn på barn och ungdomar och kan sägas utgöra vår tids samhälleliga barnperspektiv. Det krav barnkonventionen ställer på världens stater är att barnperspektivet ska genomsyra alla beslut som rör barn.4

För att förstärka och fördjupa åtagandena i barnkonventionen finns det tre fakultativa protokoll till konventionen. Det första protokollet rör frågan om barns indragning i väpnade konflikter och anger minimiåldern 18 år för obligatorisk rekrytering. Det andra protokollet är mer relevant för barn som är föremål för samhällsinsatser och behandlar frågan om sexuell exploatering av

2SOU 2010:70 s. 111.

3A.a. s. 113.

4SOU 1997:116 s. 137 f.

135

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

barn, handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Det tredje protokollet är tämligen nytt och behandlar barns klagorätt.

3.3.1Medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Barnkonventionen är inriktad på individen, det enskilda barnet, och de materiella artiklarna handlar om barnets rätt att få sina grund- läggande rättigheter och behov tillgodosedda. Den inkluderar alla typer av mänskliga rättigheter. Således innehåller den såväl med- borgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättig- heter. Barnkonventionen innehåller också en särskild dimension av de mänskliga rättigheterna som inte återfinns i de andra stora konven- tionerna på området: rätten till särskilt skydd mot övergrepp och utnyttjande.

Barnets rättigheter är i barnkonventionen formulerade i de olika sakartiklarna. Dessa ska ses som en del av en helhet där samtliga artiklar är lika viktiga. I konventionen finns dock fyra grundläggande allmänna principer. De fyra principerna relaterar till varandra och tillsammans formar de en attityd till barn som kan kallas konven- tionens barnsyn.5 När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem utifrån huvudprinciperna. Huvudprinciperna ska alltså användas som ”glasögon”. De fyra principerna är:

1.Förbud mot diskriminering (artikel 2). Alla barn har lika värde och rättigheter. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den utan åtskillnad ”av något slag”.

2.Principen om barnets bästa (artikel 3). Vid alla åtgärder som rör barn ”ska barnets bästa komma i främsta rummet”.

3.Rätten till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6). Artikeln ger barn ett skydd mot att bli dödade och den ska läsas tillsammans med artikel 37 som stadgar ett direkt förbud mot dödsstraff. Artikel 6 går emellertid längre än rätten till liv, genom att i andra punkten betona barns rätt till överlevnad och rätten till utveckling i vid mening.

5 Utrikesdepartementet (2006) s. 13.

136

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

4.Rätten att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör barnet självt (artikel 12). Det finns i artikeln också en utvecklingsaspekt, ”barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad”, således en betoning av barns deltagande i frågor som rör dem själva.

Dessa grundprinciper ska alltid, på alla nivåer i samhället, ingå som en naturlig del i alla beslut och åtgärder som rör barn.

Barnets rättigheter är i barnkonventionen formulerade i de olika sakartiklarna. De rättigheter i konventionen som kan hänföras till kategorin medborgerliga och politiska rättigheter är t.ex. åsiktsfrihet (artikel 12), yttrande- och informationsfrihet (artikel 13), religions- frihet (artikel 14), förenings- och församlingsfrihet (artikel 15) samt skydd för privat- och familjelivet (artikel 16). Till medborgerliga rättigheter räknas också förbudet mot att utsätta barnet för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och reglerna som avser frihetsberövande (artikel 37). Staterna åläggs i artikel 4 en skyldighet att vidta åtgärder ”med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser” för att tillgodose dessa grundläggande behov hos ett barn.

Barnkonventionen innehåller också, som nämns ovan, en särskild sorts rättigheter, som kan sägas vara en utveckling av de traditionella mänskliga rättigheterna. Det är de rättigheter som ger barnet särskilt skydd mot övergrepp och utnyttjande, som t.ex. skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, sexuella övergrepp (artikel 19), skydd mot ekonomiskt utnyttjande (artikel 32), skydd mot narkotika (artikel 33) och skydd mot sexuell exploatering (artikel 34). I artikel 19 finns även en bestämmelse som ålägger staten att vidta alla lämpliga lag- stiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot övergrepp i någon form.

Här bör vidare särskilt uppmärksammas artikel 20 och artikel 39. Enligt artikel 20 ska ett barn som berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. Artikel 39 ålägger staten en skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller

137

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

övergrepp, tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3.3.2Särskilt om barnets bästa

Av huvudprinciperna i barnkonventionen har den som avser barnets bästa blivit särskilt välkänd i svensk rätt och praxis.6

Det framgår tydligt av formuleringen i artikel 3 framgår att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Den engelska texten innehåller frasen the best interests of the child shall be a primary consideration. Uttrycket a primary consideration har på svenska översatts till ”komma i främsta rummet”. Med ordet consideration betonas att barnets bästa i alla situationer som berör barn alltid ska övervägas. Barnets situation, behov och intressen ska alltså alltid beaktas i beslutsfattandet. I de fall då man låter andra intressen väga tyngre, krävs att beslutande myndigheter kan visa att en sammanvägning har gjorts av relevanta intressen i det enskilda fallet. Barnkonventionen kräver också att beslutande myndigheter så långt det är möjligt har försäkrat sig om att barnets bästa har kommit med och redovisats i beslutsprocessen.7

I barnrättskommitténs allmänna kommentar om artikel 3 påminns om att det inte finns någon rangordning av rättigheterna i barnkonventionen. Alla rättigheter som föreskrivs är för barnets bästa och ingen rättighet ska kunna inskränkas av en negativ tolk- ning av barnets bästa.8 Tolkningar av begreppet barnets bästa kan inte gå före eller åsidosätta någon av de andra enskilda rättigheterna som garanteras i konventionens övriga artiklar. Begreppet får särskild betydelse i situationer där andra mer specifika bestämmelser i konventionen inte kan tillämpas.

Barnrättskommitténs anser att beslutsprocessen måste innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet eller barnen i fråga. Bedömning och fastställande av barnets bästa kräver ett rättssäkert förfarande. Dessutom måste besluts- motiveringen visa att uttrycklig hänsyn har tagits till barnets bästa. Det betyder att beslutsfattaren ska förklara hur hänsynen till

6Se bilaga 3.

7SOU 1997:116 s. 129.

8BO (2014c).

138

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

barnets bästa har tagits i beslutet, dvs. vad som har ansetts vara för barnets bästa, vilka kriterier detta grundas på, samt hur barnets intressen har vägts mot andra hänsynstaganden.9

3.3.3Kontroll av efterlevnad

FN:s kommitté för barnets rättigheter, barnrättskommittén, är ett oberoende expertorgan med uppgift att följa upp och kontrollera staternas tillämpning av barnkonventionens regler. Konventions- staterna ska vart femte år avge rapporter om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen och om de framsteg som har gjorts i fråga om åtnjutandet av rättigheterna. Rapporteringen följs av ett förhör med företrädare för regeringen. Efter förhöret sammanställer kommittén sina sammanfattande slutsatser, s.k. Concluding Observations. I dessa slutsatser tar barnrättskommittén upp frågor som de anser att staten bör prioritera för att i största möjliga mån leva upp till dess åtaganden enligt konventionen. Den svenska regeringen har lämnat in fem rapporter till barnrättskommittén (1992, 1997, 2002, 2009 och 2014).

Utifrån den granskning som barnrättskommittén gjort av Sverige under 2014 lämnade kommittén flera synpunkter som berör samhällsvården av barn och unga. En övergripande synpunkt gällde mer likvärdig tillgång till grundläggande tjänster för barn i utsatta situationer. Barnrättskommittén var oroad över de stora skillnaderna mellan olika kommuner och landsting. Andra övergripande syn- punkter handlade om utbildning om barns rättigheter för barn och yrkesgrupper som arbetar med barn. De senare behöver bl.a. utbildning om hur man upptäcker tecken på att barn far illa och om vårdmetoder som undviker våld eller tvång. Vidare menade barn- rättskommittén att barns och ungas möjligheter att framföra klagomål behöver stärkas i Sverige. Utredningen refererar i olika sammanhang i betänkandet till uttalande som gjorts av barnrätts- kommittén.

Barnrättskommittén bedömde att barn i samhällsvård måste få sina rättigheter respekterade med hänvisning till Barnombudsmannen

9 BO (2014c).

139

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

(BO), som i flera årsrapporter uppmärksammat hur barn och unga får sina rättigheter kränkta när de är omhändertagna och placerade i familjehem och HVB. Inget barn som är placerat i samhällets vård på grund av att föräldrarna inte klarar att ta hand om dem ska heller utvisas tillsammans med sina föräldrar. Vidare var barnrätts- kommittén allvarligt oroad över användandet av solitary confinement10 och uppmanade Sverige att införa ett totalförbud mot användandet av åtgärden på alla institutioner. Sverige uppmanades också att i lag förbjuda fastspänning i bälte, som är en tvångsåtgärd inom den psykiatriska slutenvården.

3.3.4Barnkonventionen ska bli svensk lag

Sverige har ratificerat barnkonventionen och de två första fakultativa tilläggsprotokollen. Barnkonventionen har dock ännu inte inkorporerats i svensk lagstiftning. I stället för inkorporering har Sverige hittills valt metoden att transformera bestämmelserna. Det innebär att de delar av konventionen som har ansetts behöva införlivas med svensk rätt har omarbetats (transformerats) till svensk författningstext.

Genom ratificeringen av barnkonventionen har Sverige iklätt sig en internationell folkrättlig förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. Enligt artikel 4 är varje stat skyldig att se till att den nationella lagstiftningen överensstämmer med barnkonventionens rättigheter. Konventionen tar inte ställning till hur det ska ske, utan överlämnar till staterna att vidta alla lämpliga lagstiftnings- åtgärder och andra åtgärder. Detta betyder att det inte enbart är tillräckligt att garantera rättigheterna i lag utan att konventions- staterna har ett ansvar för att förhållandena på de olika områdena också rent faktiskt motsvarar konventionens krav.11

I mars 2013 beslutade den dåvarande regeringen att en särskild utredare skulle analysera för- och nackdelar med en inkorporering av barnkonventionen och de tilläggsprotokoll som Sverige tillträtt. Utredningen har antagit namnet Barnrättighetsutredningen. Mot bakgrund av den nuvarande regeringens uttalade vilja att vid sidan

10Exakt vad som avses med solitary confinement har diskuterats. Isolering är en annan åtgärd än avskiljning och är inte tillåten på de särskilda ungdomshemmen.

11Ds 2011:37 s. 25.

140

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

av fortsatt transformering även ge barnkonventionen ställning som svensk lag kompletterades uppdraget i februari 2015 med att utredaren ska lämna förslag till en lag om inkorporering av barnkonventionen.

I uppdraget ingår även att belysa vilka principer som kan bli aktuella vid en eventuell konflikt mellan barnkonventionens bestämmelser och svensk lagstiftning, samt hur barnkonventionens bestämmelser kan få genomslag vid en sådan konflikt. Utredningen ska även belysa vilken vägledning som kan behövas för uttolkning av konventionen, och lyfta fram vilka åtgärder i övrigt som kan behöva vidtas vid en inkorporering av barnkonventionen.12

3.4Europakonventionen

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, innehåller skydd mot åtgärder från det allmännas sida och gäller sedan den 1 januari 1995 som lag i Sverige. I 2 kap. 19 § RF stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonven- tionen, vilket ger den en författningsmässigt starkare ställning än en vanlig lag. Europakonventionen omfattar alla persongrupper, således även barn och unga. I konventionen och senare antagna till- läggsprotokoll slås ett antal grundläggande mänskliga rättigheter fast.

Europakonventionens efterlevnad kontrolleras av Europa- domstolen, som avgör mål enligt konventionen. I sin rättspraxis har Europadomstolen utvecklat ett flertal tolkningsprinciper. Domstolen har poängterat betydelsen av att begrepp i konventionen ges en autonom tolkning, genom vilken uttrycken ska tolkas på ett sätt som är oberoende av innebörden av motsvarande begrepp i de nationella rättssystemen. Detta anses särskilt viktigt för att en europeisk minimistandard ska kunna etableras och upprätthållas.13

En viktig princip som enligt Europadomstolens rättspraxis ska anses genomsyra konventionen är den s.k. proportionalitets- principen. Många åtgärder som till sin typ är konventionsenliga kan sålunda godtas endast om de är proportionerliga, dvs. om de står i

12Tilläggsdirektiv till Barnrättighetsutredningen dir. 2015:17.

13Danelius H (2012) s. 51.

141

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

rimlig proportion till det intresse som de är avsedda att tillgodose. Är de oproportionerliga, och således mera långtgående än vad som framstår som rimligt för detta ändamål, kan de däremot innefatta brott mot konventionen.14 I artiklarna 8–11 (rätten till respekt för privatliv och familjeliv, samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet) tillåts ingrepp i de skyddade rättig- heterna när det är nödvändigt för att skydda vissa viktiga intressen. Vid bedömningen av nödvändigheten ska proportionalitets- principen tillämpas. Det ska med andra ord göras en avvägning av hur stort ingreppet i den enskildes rätt är och hur starkt det behov är som ska tillgodoses genom ingreppet. Endast om det finns ett rimligt förhållande mellan dessa två faktorer är ingreppet proportionerligt, och endast då kan ingreppet anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Europakonventionen omfattar skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (artikel 3), rätt till personlig frihet och personlig säkerhet (artikel 5) samt rätt till en rättvis rättegång (artikel 6). När det gäller rätten till personlig frihet och personlig säkerhet gjorde Fri- och rättighetskommittén en genomgång av svensk rätts förenlighet med Europakonventionen inför införandet i svensk rätt. Kommittén konstaterade att såsom tillåtna frihets- berövanden enligt punkt 5:1 d kan nämnas omhändertagande enligt LVU. Enligt uttalandet faller således vård enligt LVU typiskt sett under 5:1 d oavsett vilken grunden för vård är.15 Enligt punkt 5:1 d får frihetsberövanden ske när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsupp- fostran eller för att inställas inför behörig rättslig myndighet.

I artikel 2 i det fjärde tilläggsprotokollet till Europakonven- tionen finns bestämmelser om den personliga rörelsefriheten.

3.4.1Rätt till respekt för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens

Enligt artikel 8:1 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Inskränkningar i det i artikel 8:1 föreskrivna skyddet kan enligt artikel 8:2 godtas endast

14A.a. s. 53.

15SOU 1993:40 Del B s. 39.

142

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

under förutsättning att de har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa, moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Att tvångsvis skilja ett barn från dess föräldrar och placera barnet i ett familjehem eller på en institution utgör ett ingrepp i föräldrarnas och ofta även i barnets rätt enligt artikel 8. För att kunna rättfärdiga ett sådant ingrepp måste villkoren i artikel 8:2 vara uppfyllda. Europadomstolen har prövat många sådana fall och flera av dem gäller svenska förhållanden. I det första målet, Olsson mot Sverige, uppfyllde svensk lag enligt domstolen konventionens krav. Däremot hade svenska myndigheter inte i erforderlig grad respekterat föräldrarnas och barnens rätt till fortsatt familjeliv genom att placera barnen i fosterhem som var belägna med långt avstånd från föräldrarnas hemort. På den punkten förelåg enligt Europadomstolen ett brott mot artikel 8.16

I Eriksson mot Sverige hade omhändertagandet av ett barn hävts men ett flyttningsförbud samtidigt utfärdats. Detta förbud hade varit i kraft under lång tid, och under denna tid hade moderns rätt till umgänge med barnet varit kraftigt begränsad. Inskränkningarna i umgängesrätten i förening med det långvariga flyttningsförbudet innefattade enligt Europadomstolens mening en inskränkning i rätten till respekt för familjelivet, som inte var proportionerlig i förhållande till sitt ändamål och som utgjorde ett brott mot artikel 8. Europadomstolen konstaterade också att inskränkningar i umgängesrätten under den tid flyttningsförbudet var i kraft inte hade haft stöd i svensk lag. Samma konstaterande gjordes i ett andra mål Olsson mot Sverige, där Europadomstolen fann ett brott mot artikel 8 föreligga på denna punkt. Däremot gjorde domstolen i detta senare fall en annan bedömning än i Erikssonmålet när det gällde varaktigheten av flyttningsförbudet. Att situationen så länge förblivit oklar ansågs i fallet Olsson ha i stor utsträckning berott på föräldrarnas hållning, och det fanns inte skäl att i detta hänseende klandra de sociala myndigheterna.17

16Danelius H (2012) s. 385.

17A.a. s. 385.

143

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

Även om omhändertagandet av barn som sådant framstått som berättigat har Europadomstolen varit angelägen om att framhålla vikten av att myndigheterna därefter handlar så, att de främjar möjligheterna för barnet att återförenas med föräldrarna eller med den ena av dem. Ett åtskiljande av barn och föräldrar ska normalt sett ses som en temporär åtgärd, och respekten för familjelivet får anses kräva att myndigheterna vidtar åtgärder som är ägnade att främja en återförening av familjen så snart som möjligt. Det var mot denna bakgrund som Europadomstolen i Erikssonmålet fann det långvariga flyttningsförbudet i förening med begränsningar av umgängesrätten problematiskt.18

3.5Andra konventioner och dokument

Barnets rättigheter uttrycks också i EU:s stadga om de grund- läggande rättigheterna. I artikel 3 i EU-fördraget anges att ett av unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter. Genom Lissabonfördraget har Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna blivit rättsligt bindande. Av artikel 24 fram- går att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter och dessa ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Vidare ska vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, barnets bästa komma i främsta rummet. Det slås också fast att varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Även Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyr- konventionen) bör nämnas i sammanhanget. Konventionen kompletterar förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 3 i Europakonventionen. I enlighet med konventionen har det upprättats en kommitté (Europarådets tortyrkommitté). Kommittén har ett vidsträckt mandat att utföra inspektioner av alla typer av institutioner där personer, som genom

18 A.a. s. 387.

144

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

myndighetsåtgärder berövats sin frihet av en offentlig myndighet, är placerade. Det gäller bl.a. fängelser och institutioner för barn och unga. Varje inspektionsbesök resulterar i en rapport, som inne- håller rekommendationer till staten för att avhjälpa eventuella brister. Avsikten med inspektionerna är att förstärka de frihets- berövades skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Även FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning syftar till att förhindra tortyr och skapa ett system av garantier för att den som utför eller utfört tortyr bestraffas. I ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention från 2006 finns bestämmelser om ett besöks- och inspektions- system. En särskild kommitté har med stöd av protokollet rätt att göra besök i häkten, fängelser och andra platser där personer hålls i förvar i de länder där tilläggsprotokollet har trätt i kraft.19

Det finns också flera andra internationella dokument som har betydelse för placerade barns rättigheter. Ett sådant dokument är Deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption. Deklarationen kompletterar barnkonventionen med artiklar om familjehems- placerade barns rättsliga skydd.

Ett annat sådant dokument är Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, som kom till år 1996. Genom konventionen skapas de processuella regler som ska hjälpa länderna att genomföra barnkonventionen på ett riktigt sätt. I Sverige har ett utredningsarbete gällande vad som bör göras för att Sverige ska kunna ratificera Europarådskonventionen presenterats under 2002 i en promemoria. Promemorians förslag har i augusti 2008 remiss- behandlats men ännu inte resulterat i lagstiftning. I promemorian föreslås att konventionen ska vara tillämplig i mål och ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge samt vid tillämpning enligt LVU.20

Ytterligare dokument som på olika sätt behandlar vård utanför det egna hemmet är Resolution (77)33 on the Placement of Children, Europarådets rekommendationer Rec (2005)5 om barns

19SOU 2012:17 s. 284.

20Ds 2002:13.

145

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

rättigheter vid institutionsvård och Recommendation No R(87)6 on Foster Families.

3.6Skyddet för enskildas rättigheter och friheter i svensk rättsordning

I svensk rätt skyddas enskildas fri- och rättigheter främst i tre grundlagar: regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Dessa grundlagar utgör således ramen för vilka inskränkningar som det allmänna får vidta i förhållande till enskildas rättigheter och friheter. Som redan nämnts gäller Europakonventionen sedan den 1 januari 1995 som lag i Sverige. Europakonventionen i svensk rätt syftar till att förstärka medborgarnas fri- och rättighetsskydd. Det finns alltså två regelsystem i den svenska rätten som skyddar medborgarnas rättigheter. Det innebär att den enskilde medborgaren omfattas av såväl grundlagens skydd som konventionens skydd. Skyddet är kumulativt vilket innebär att den enskilde kan åberopa den regel som i varje given situation ger det starkaste skyddet.21 Dessa lagar utgör således ramen för vilka inskränkningar som det allmänna får vidta i förhållande till enskildas rättigheter och friheter.

Med uttrycket ”det allmänna” avses enligt förarbetena dels det allmännas verkställande organ – domstolar, regeringen, andra myndigheter och ibland också privaträttsligt organiserade subjekt då de handhar offentlig förvaltningsuppgift – dels de normgivande organen, när dessa beslutar för enskilda betungande offentligrättsliga föreskrifter, däremot inte när de beslutar civilrättsliga normer.

RF slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den 1 januari 2011 gjordes en viktig markering när det gäller barn. Enligt 1 kap. 2 § RF ska det allmänna verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas tillvara.22

RF innehåller en uppräkning av mänskliga rättigheter och friheter, av vilka vissa anses vara absoluta. Absoluta rättigheter kan

21Prop. 1993/94:117 s. 39.

22Prop. 2009/10:80.

146

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

inte inskränkas annat än genom grundlag, t.ex. religionsfrihet, skydd mot tvång från myndigheter att sprida en åsikt i ett politiskt, religiöst, kulturellt eller liknande samband, skydd mot tvång att delta i möten för åsiktsbildning, att tillhöra en politisk samman- slutning, en religiös församling eller annan sådan sammanslutning. RF innehåller även ett absolut förbud mot dödsstraff, tortyr och kroppsstraff.

Utöver de absoluta rättigheterna fastställer RF också ett antal mänskliga rättigheter och friheter som, under vissa omständigheter, får begränsas i lag. Skyddet kan begränsas för att tillgodose ända- mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den, dvs. den ska stå i proportion till sitt syfte (2 kap. 21 § RF). Innebörden är att det allmänna inte utan lagstöd har rätt att använda annat tvång eller våld än sådant som i princip är tillåtet för envar. De rättigheter och friheter som enligt 2 kap. 20 § RF kan begränsas i lag är bl.a.

yttrandefrihet och informationsfrihet,

skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp,

skydd mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång,

skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse,

skydd mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande,

skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär kartläggning av den enskildes personliga förhållanden, samt

skydd mot frihetsberövande.

Med frihetsberövande avses bl.a. fall då någon är fängslad eller genom inspärrning, övervakning eller dylikt är faktiskt förhindrad att förflytta sig utanför ett rum eller annat relativt starkt begränsat område.

Begränsningen av grundlagsskyddet till att avse påtvingade kroppsliga ingrepp är i första hand föranledd av önskemålet att från detta undanta sådana åtgärder som med patientens samtycke vidtas inom den allmänna sjukvården, t.ex. läkarundersökningar, medicinska provtagningar och kirurgiska ingrepp. Det innebär att om den

147

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

3.7.1Formell rättssäkerhet

Den formella rättssäkerheten betonar förutsägbarhet, kontroller- barhet och likhet inför lagen. Den formella rättssäkerheten kan sägas innehålla flera grundläggande principer: legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen, likhetsprincipen, proportionalitetsprincipen, principen om rätt till domstolsprövning, principen om avgörande inom rimlig tid och offentlighetsprincipen.

Legalitetsprincipen återfinns i 1 kap.1 § RF och innebär att det måste finnas lagstöd för att en myndighet eller domstol ska kunna ålägga en medborgare något, döma honom eller henne till straff eller i övrigt ingripa i hans eller hennes rättssfär. Principen inkluderar även att lagstiftningen ska vara klar och tydlig samt att rättsregler ska vara utformade som en allmän regel och inte gälla enskilda personer eller från fall till fall. Legalitetsprincipen motverkar godtycke i handläggningen vilket utgör en garant för förutsebarheten av reglerna. Legalitetsprincipen ställer krav på lagens utformning. Lämnas stort utrymme för skönsmässiga bedömningar för den som ska tillämpa lagen är risken att förutsebarheten minskar och beslutsfattandet blir godtyckligt.

Objektivitets- och likhetsprincipen framgår av 1 kap. 9 § RF vilken uppställer kravet att domstolar och förvaltningsmyndig- heter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Principen innebär att domare och ämbetsmän ska vara ojäviga samt att lika fall ska behandlas lika. Likhets- principen innebär inte att alla beslut ska vara lika utan att fall där de sakliga förutsättningarna är lika ska bedömas på samma sätt.

Proportionalitetsprincipen innebär att åtgärder inte ska gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, t.ex. samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till integritet. Proportionalitets- principen innebär att det ska råda balans mellan mål och medel.

Principen om rätt till domstolsprövning innebär att den enskilde har rätt till överprövning i domstol.

Principen om avgörande inom rimlig tid innebär att den enskilde ska få ett snabbt besked under förutsättning att detta inte påverkar kvaliteten.

149

Barnrättsperspektivets grunder

SOU 2015:71

Offentlighetsprincipen innebär att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar och rätten att närvara vid domstolsför- handlingar och beslutande politiska sammanträden (förhandlings- offentligheten).

Under dessa principer ryms ett flertal andra principer som är av betydelse för rättssäkerheten, t.ex. rättvisa, begriplighet och inflytande. Slutligen innefattar rättssäkerhetsbegreppet kontrollen av att reglerna iakttas. Det sker främst genom tillsyn, partsinsyn, insyn genom offentlighetsprincipen samt rätten till överprövning, normalt hos förvaltningsdomstol.

3.7.2Materiell rättssäkerhet

Den materiella rättssäkerheten har av Alexander Peczenik beskrivits som att all rättskipning och myndighetsutövning baseras på en förnuftig avvägning mellan hänsynen till den på rättsnormen baserade förutsebarheten och andra etiska värden.24 Beslut som fattas av förvaltningsmyndighet och domstol ska således inte bara vara förutsebara utan också förenliga med ett hänsynstagande till andra etiska värden. För att tydliggöra behovet av både en materiell och formell rättssäkerhet tar Peczenik upp följande exempel: Tyska judar under Hitlers välde kunde på grund av då gällande lagar lätt förutse att de skulle komma att förföljas, men det vore absurt att kalla en sådan förutsebarhet för rättssäkerhet.25

Lotta Vahlne Westerhäll har utvecklat begreppet materiell rättssäkerhet utifrån ett välfärdsstatligt perspektiv. Välfärdsstaten fokuserar på den enskildes behov och intressen och att han eller hon ska få ett skydd baserat på materiell likhet. Välfärdsstaten bygger på ett rättsligt tänkande, men beaktar även etiska principer såsom människovärdesprincipen, autonomi- och självbestämmande- principerna, godhetsprincipen, behovsprincipen och nyttoprincipen.26 Den materiella rättssäkerhetens rättsliga stöd återfinns i 1 kap. 2 § RF som bl.a. stadgar att den offentliga makten ska utövas med

24Peczenik A (1995) s. 92 ff.

25A.a. s. 97.

26Vahlne Westerhäll L (2002) s. 52.

150

SOU 2015:71

Barnrättsperspektivets grunder

respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

3.8Barnrätt, tvångsvård och etik

Såväl barnrättsfrågor som vård med tvångsinslag är områden som kräver etiska analyser och överväganden, både på en principiell nivå och i den dagliga tillämpningen av lagar och andra regler. Ändå är det påfallande ont om etiska diskussioner inom området, såväl i forskning som myndighetstexter, statliga utredningar m.m. Barn- rättsperspektivet utgår från normativa etiska ställningstaganden i bl.a. barnkonventionen, men formuleras sällan i etiska termer. Medan LPT och LVM ofta diskuteras ur etiska perspektiv i förhållande till främst de enskildas självbestämmande behandlas LVU mycket sällan i sådana sammanhang.

På en övergripande nivå har barnperspektivet berörts av Erik Blennberger som en del av etiken i socialpolitik och socialt arbete. Han utgår från en uppfattning om att det som kan anses vara rätt grundas på en bedömning av vad som ger bäst konsekvenser för alla berörda. Samtidigt pekar han på risken att särskilt sårbara grupper och personer ska komma i skymundan eller drabbas av åtgärder som ger goda konsekvenser för flertalet andra. Blennberger föreslår en modell där denna generella konsekvensetik begränsas eller modifieras av en princip som kräver att konsekvenserna för enskilda, särskilt sårbara personer alltid måste uppmärksammas oavsett konsekvenserna i stort. Det blir en princip om en särskild ”sårbarhetsobservans”. Barn- perspektivet beskrivs av Blennberger som en del av den principen.27

Hur olika principer inom den sociala barn- och ungdomsvården måste vägas mot varandra i den dagliga praktiken har diskuterats av Tommy Lundström. Han pekar på att socialtjänsten utsätts för motsägelsefulla signaler om tvångsomhändertaganden av barn och unga. Under vissa perioder lyfts barnens rätt till skydd fram, vid andra tidpunkter betonas familjens rätt till integritet. Lundström konstaterar att det sociala arbetet vid bl.a. tvångsomhänder- taganden verkar handla om en balansgång mellan etiska principer snarare än om att i alla lägen utgå från en överordnad etisk princip.

27 Blennberger E (2005) s. 74 och 297.

151

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

SOU 2015:71

personer, kontaktfamiljer, familjehem, institutioner och frivillig- organisationer som utför social barnavård på uppdrag.1

4.2Vägen till dagens LVU

Dagens LVU tillkom som en del av den sociala barn- och ungdoms- vård som växte fram och reglerades på olika sätt under 1900-talet. Seklets första lag inom den sociala barnavårdens område gällde endast barn med beteendeproblem och barn som löpte stor risk för att utveckla beteendeproblem. Senare kom allt fler barn att omfattas. Åtgärderna avsåg främst att lindra och avhjälpa materiell nöd, ta hand om föräldralösa barn och förhindra s.k. asocialitet bland dem. I senare lagstiftning kom intresset mer och mer att fokusera på barn som av olika skäl befarades utvecklas ogynnsamt, socialt eller psykiskt.2 Tvångsvården reglerades länge i samma lagar som den övriga barn- och ungdomsvården, men de senaste decennierna har tvångsvården reglerats för sig.3

4.2.11902 års vanartslag

Den första lag som på ett mer detaljerat sätt angav förutsätt- ningarna för samhällsingripanden mot barn och ungdomar var 1902 års lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, som trädde i kraft den 1 januari 1903. Lagens tillkomst motiverades bl.a. med industrialiseringens inverkan på föräldrarnas förmåga och villighet att fostra sina barn. Barnen lämnades vind för våg, utsatta för stadens frestelser och utan den föräldraauktoritet de behövde, med risk att bli ”vanartiga”.4 Enligt lagen kunde kommunen tillsätta en särskild barnavårdsnämnd eller låta folkskolestyrelsen eller skolrådet ansvara för nämndens upp- gifter.

Lagen var tillämplig för barn under 15 år och skilde mellan de barn som i sedligt avseende var försummade men som ännu inte

1SOU 2009:68 s. 133 och Lundström T (1996) s. 11.

2Hollander A (1985) s. 1.

3Historiken är, där inte annat anges, hämtad från Svensson G (2012).

4Lundström T (1993) s. 48 ff.

154

SOU 2015:71

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

utvecklat någon vanart och de som redan var så vanartade att hem- mets och skolans uppfostringsmedel befanns otillräckliga för deras tillrättaförande. För den första gruppen kunde nämnden tilldela vårdnadshavarna en allvarlig förmaning och för den andra gruppen kunde nämnden tilldela barnet en allvarlig varning och även lämplig aga. För bägge grupperna kunde nämnden utse en övervakare. Om åtgärderna visade sig vara gagnlösa hade nämnden rätt att skilja barnet från hemmet. Beslutet skulle underställas länsstyrelsens prövning om barnets föräldrar eller målsman inte samtyckte till placeringen.

4.2.21924 års barnavårdslag

Genom 1924 års barnavårdslag blev det obligatoriskt för kommunerna att inrätta en barnavårdsnämnd. Möjligheterna att ingripa med vissa förebyggande åtgärder eller omhändertagande vidgades också. Ett omhändertagande kunde fortsättningsvis ske om ett barns liv eller hälsa utsattes för fara, dvs. i syfte att skydda barnet och inte samhället. Åldersgränsen höjdes också.

Lagen beskrev tre kategorier av barn:

barn under 16 år, som i föräldrahemmet misshandlades eller utsattes för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa,

barn under 16 år, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårds- löshet eller oförmåga att fostra barnet var i fara att bli vanartat, och

barn under 18 år som befanns vara så vanartat att särskilda upp- fostringsåtgärder krävdes för dess tillrättaförande.

De förebyggande åtgärderna var i stort sett desamma som enligt 1902 års lag. Om dessa åtgärder inte ledde till någon rättelse borde nämnden omhänderta barnet för skyddsuppfostran.

4.2.31960 års barnavårdslag

Förutsättningarna för tvångsingripande enligt 1960 års barnavårds- lag (BvL) skilde sig inte nämnvärt från förutsättningarna i 1924 års lag. Barnavårdsnämnden kunde ingripa i två situationer som med

155

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

SOU 2015:71

dagens terminologi skulle rubriceras som ”miljöfall” respektive ”beteendefall”. I stället för ”vanart” talades det om risken att barnet utvecklas ogynnsamt, främst mot en asocial utveckling.5

BvL innebar en ökad satsning på förebyggande åtgärder i form av råd och stöd. Övriga förebyggande åtgärder utgjordes liksom tidigare av förmaning, varning, föreskrifter samt övervakning.

Barnavårdsnämnden skulle omhänderta barnet för samhällsvård om de förebyggande åtgärderna inte hade medfört rättelse eller bedömdes gagnlösa. En viktig förändring jämfört med 1924 års barnavårdslag var att samtycke till vård krävdes av den unge om han eller hon fyllt 15 år. Om vårdnadshavaren eller den unge som fyllt 15 år inte samtyckte skulle beslutet underställas en högre instans.

Införandet av BvL har beskrivits som steget från materiella till psykologiska problem hos barn i lagen och dess tillämpning. Det är nu den ”terapeutiska rätten” börjar växa fram och omhänder- taganden baseras på terapeutiska och psykologiska grunder i stället för den tidigare restriktiva lagstiftningens materiella grunder. Detta har ökat den enskilde socialsekreterarens roll – och ansvar – när det gäller att bedöma barn och föräldrar.6

4.2.41980 års LVU

Under de år 1960 års BvL tillämpades var samhällsdebatten livlig i Sverige. De befintliga socialvårdslagarna – socialhjälpslagen, barna- vårdslagen och nykterhetsvårdslagen – framstod som föråldrade. Lagarna ansågs återspegla ett patriarkaliskt synsätt där den enskilde med tacksamhet skulle ta emot de hjälpinsatser som myndigheterna erbjöd. Många av de situationer som lagarna skulle åtgärda ansågs strukturellt betingade och krav restes på att den sociala lagstift- ningen måste bygga på en annan ideologisk grund som respek- terade människans självbestämmande och personliga integritet. Socialutredningen fick i uppdrag att reformera den sociala vård- lagstiftningen vilket kom att resultera i socialtjänstlagen (SoL), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och

5Lagerberg D (2009) s. 95.

6Claezon I (1987) s. 14 med ref. till Hollander A & Marklund S (1983) Den terapeutiska rättens framväxt – om barnlagstiftningens förändringar och samhälleliga karaktär.

156

SOU 2015:71

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). De nya lagarna trädde i kraft den 1 januari 1982.7

Socialtjänstreformen betonade service och frivillighet. När det gällde barn och ungdomar fanns en enighet om att tvång inte helt kunde avvaras, därför krävdes en kompletterande tvångslag. Medan BvL hade betonat skyddet för barnen (mot föräldrarna eller mot dem själva) är det i LVU vårdbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt som utgör grund för samhällets tvångsingripande.8 LVU innebar en fortsatt uppdelning i miljö- och beteendefall. Vård i miljöfallen skulle beredas den unge om brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet medförde fara för hans eller hennes hälsa eller utveckling. I beteendefallen skulle vård beredas den unge om han eller hon utsatte sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara. I princip avsåg reglerna om tvång barn upp till 18 år. I beteendefallen fick vård dock även beredas den som hade fyllt 18 men inte 20 år om vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt var uppenbart lämpligare än annan vård.

Beslutanderätten vid tvångsomhändertagande överfördes i och med 1980 års LVU till förvaltningsrätterna (förutom omedelbart omhändertagande) för att handläggningen skulle bli mer enhetlig. Genom LVU infördes också regeln att alla beslut om tvångs- omhändertagande skulle prövas av domstol, inte bara de i vilka något samtycke till verkställighet inte hade erhållits.9 Taleberättigad var vårdnadshavarna, men även den unge själv under förutsättning att han eller hon fyllt 15 år.

Inledningsvis fanns det ingen motsvarighet i 1980 års LVU till de förebyggande tvångsvisa åtgärderna i BvL. Från och med den 1 januari 1985 infördes dock regler om öppenvårdstvång i beteende- fallen. De innebar att socialnämnden på ett tidigt stadium i före- byggande syfte kunde besluta att den unge skulle hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten.

7Socialutredningen avlämnade flera betänkanden men viktigast är SOU 1974:39 och SOU 1977:40 som låg till grund för prop. 1979/80:1 Del A.

8Claezon I (1987) s. 18.

9Svensson G (2012) s. 44.

157

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

SOU 2015:71

4.2.51990 års LVU

Under 1980-talet förekom en tidvis både livlig och känsloladdad debatt kring tvångsomhändertagande av barn.10 En allvarlig kritik som riktades mot 1980 års lag var att förutsättningarna för tvångs- åtgärd var alltför allmänt och vagt utformade. Socialberedningen fick till uppgift att följa tillämpningen av LVU och om nödvändigt göra en översyn av lagen. I sitt betänkande (SOU 1986:20) föreslog Socialberedningen att lagen skulle ange några huvudtyper av situationer som barn och ungdomar far illa av i sin hemmiljö. Socialberedningens betänkande med förslag om en ny lag kom dock inte att läggas till grund för lagstiftning. En särskild utredare tillsattes med uppgift att göra en mer begränsad översyn av LVU.11 På grundval av utredarens förslag utarbetades en proposition som resulterade i 1990 års lag. Även om Socialberedningens förslag till ny lag avvisades var metoden att precisera situationer där barnet typiskt sett for illa den metod som lagstiftaren använde sig av i 1990 års lag. Därutöver preciserades barnets vårdbehov ytterligare i den nya lagen.

I miljöfallen kompletterades lagtexten med några av de svåraste problemsituationerna, nämligen misshandel och otillbörligt utnytt- jande. Även i beteendefallen ändrades lagtexten i förtydligande syfte. Något annat socialt nedbrytande beteende ersatte uttrycket ”något annat därmed jämförbart beteende”.

Begreppet fara hade i debatten ansetts vara alltför vagt och abstrakt. Enligt propositionen bedömdes uttrycket påtaglig risk för skada vara väl avvägt för att ange den nivå som borde föreligga för att ett tvångsomhändertagande av barn skulle få ske. Formu- leringen uttryckte att det inte var tillräckligt med några subjektiva antaganden om att barnet löpte risk för att skadas, utan det måste föreligga konkreta omständigheter som talade för att risk förelåg.12

Ingripande enligt beteendefallen hade tidigare krävt att den unge utsatte sin hälsa och utveckling för ”allvarlig fara”. För att ge samhället större möjligheter att vända en destruktiv utveckling i ett tidigare skede föreskrevs att ingripande skulle kunna ske redan om det förelåg en ”påtaglig risk” för den unges hälsa eller utveckling.

10Grönwall L m.fl. (1991) s. 365.

11Ds S 1987:3.

12Prop. 1989/90:28 s. 62 f.

158

SOU 2015:71

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

I samband med att lagbestämmelser infördes om barnets bästa och rätt att komma till tals, vilket var en följd av att Sverige redan 1990 hade ratificerat FN:s barnkonvention, gjordes vissa andra förändringar i LVU. Förutsättningar för ingripande i miljöfallen preciserades genom ett tillägg i 2 § LVU. I stället för enbart miss- handel sägs nu att vård enligt LVU ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Tillägget i lagtexten innebar endast ett förtydligande av gällande rätt.13

4.3Barn- och ungdomsvårdens målgrupp

Den grundläggande beskrivningen av barn- och ungdomsvårdens målgrupp finns i SoL. Den består i vid mening av barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. För dessa barn och unga finns det olika typer av insatser, såväl inom öppenvård som i heldygns- vård. Som framgår ovan snävas målgruppen för insatser med stöd av LVU in genom de kriterier som gäller för vården.

4.3.1Olika former av utsatthet

Synen på barns utsatthet, vad som är skadligt föräldrabeteende och när samhället har ett ansvar för att gripa in har förändrats över tid. Historiska studier visar att definitionen av vad som anses vara oacceptabla uppväxtvillkor kontinuerligt förändras. Barnaga var exempelvis juridiskt accepterat i Sverige före 1979 och är fort- farande lagligt i flertalet länder. Detsamma gäller föreställningen om orsaker till och lösningar på barns problem. Begreppet barn som far illa har under de senaste decennierna gått från att i huvudsak omfatta fysisk misshandel och vanvård till att också omfatta psykisk miss- handel och sexuella övergrepp mot barn. Forskare framhåller att det är viktigt att vara medveten om att social barnavård är en del av den rådande kulturen och de rådande värderingarna. Det som i dag betraktas som det bästa för barn kan i framtiden komma att ifråga- sättas.14

13Prop. 2002/03:53 s. 82.

14Sundell K (2007) s. 24 och 38 ff.

159

En ny LVU – inledande överväganden och förslag

SOU 2015:71

Det finns en bred enighet om att samhället ska försöka förhindra att barn far illa. Det saknas dock en entydig beskrivning av vilka barn och ungdomar som ingår i socialtjänsten målgrupp och hur den ska benämnas. Begreppet barn som far illa kommer från engelskans maltreatment och får anses vara det vedertagna begreppet för att benämna den grupp av barn som socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att bistå, ofta med tillägget ”som riskerar” att fara illa för att markera att socialtjänsten har ett uppdrag att även arbeta förebyggande.

I engelsktalande länder används child maltreatment som ett övergripande begrepp. Det delas sedan upp i child abuse och child neglect, där det första avser fysiska, sexuella eller emotionella över- grepp medan det senare syftar på försummelse och vanvård.

I Sverige används dock flera andra uttryck än barn som far illa med snarlik betydelse t.ex. barn i fara och barn i utsatta situationer.

I politiska sammanhang är det vanligt att tala om ”utsatta barn” för att ange vilka barn som är eller bör bli aktuella för social barna- vård.15

4.3.2Socialpolitikens betydelse för hur målgruppen beskrivs

Målgruppen för samhällets insatser för barn och unga beror i hög grad på vilken inriktning ett lands barnavårdssystem har.

I internationella sammanhang brukar man tala om två huvud- sakliga inriktningar eller modeller, barnskydds- respektive familje- stödsmodellen. I en barnskyddsmodell ska myndigheterna endast ingripa när barn är i uppenbart behov av skydd. Det sociala arbetet i en sådan modell handlar mycket om att se till att barn skyddas mot faror av olika slag i hemmet. När insatser görs är de i första hand riktade mot förändring av föräldrarna, inte emot de omständigheter som omger familjer. I länder, däribland Sverige, där den sociala barnavården är inriktad mot familjestöd ses barns uppväxt och fostran som en angelägenhet för både föräldrar och samhälle. Det krävs inte att barn eller familjer löper risk eller att barn behöver skydd för att de ska kunna få stöd och hjälp. Under senare år har det dock kommit tecken på att de båda modellerna närmar sig

15 Höjer I m.fl. (2012) s. 14.

160

stycket lagen (1990:52) med sär-			tredje	stycket	lagen (2017:00)
skilda bestämmelser om vård av			med	särskilda	bestämmelser om
unga ska dock alltid vidare-			vård av barn och unga ska dock
befordras	utan	föregående	alltid vidarebefordras utan före-
granskning.			gående granskning.

2. är intagen i sådant	hem	2. är intagen i sådant hem
som avses i 12 § lagen (1990:52)		som avses i 13 kap. 1 § lagen
med särskilda bestämmelser	om	(2017:00) med särskilda be-
vård av unga med stöd av 3 §		stämmelser om vård av barn och
samma lag,		unga med stöd av 5 kap. 3 §
		samma lag,

– intagen för vård i ett hem	– intagen för vård i ett hem
som avses i 12 § lagen (1990:52)	som avses i 13 kap. 1 § lagen
med särskilda bestämmelser om	(2017:00) med särskilda be-
vård av unga, eller	stämmelser om vård av barn och
	unga, eller