En ny svensk tullagstiftning

Betänkande av Utredningen om en svensk tullagstiftning i unionen

Stockholm 2015

SOU 2015:5

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, 106 47 Stockholm

Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: order.fritzes@nj.se

Webbplats: fritzes.se

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför.

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02)

En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remiss.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015.

ISBN 978-91-38-24229-2

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 13 mars 2014 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att utse en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning.

Regeringen förordnade Ted Stahl att vara särskild utredare från och med den 1 april 2014.

Som experter förordnades från och med den 16 april 2014 departementssekreteraren Henrik Bergfeldt, Utrikesdepartemen- tet, Fredrik Edholm, Stockholms Handelskammare, Ann-Sofie Falkemar, Transportindustriförbundet, Joachim Glassell, Svensk Handel, nationelle chefen för internationell samordning Mathias Grönlund, Tullverket, numera verksjuristen Mikael Jeppsson, Tull- verket, ämnesrådet Maria Johem, Kommerskollegium, verksjuristen Linda Lindström, Tullverket, departementssekreteraren Mikaela Sonnerby, Finansdepartementet, och verksjuristen Jenny Östergren, Tullverket.

Som sekreterare förordnades från och med den 1 april 2014 departementssekreteraren Gabriela Kalm och departementssekre- teraren Mats Barregren.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5).

Utredningens uppdrag är med detta avslutat.

Stockholm i januari 2015

Ted Stahl

/Mats Barregren

Gabriela Kalm

Innehåll

Sammanfattning ..................................................................

9

1

Författningsförslag......................................................

13

1.1

Förslag till tullag ......................................................................

13

1.2

Förslag till lag om vissa tullbestämmelser ..............................

54

1.3

Förslag till tullförordning........................................................

57

1.4

Förslag till förordning om vissa tullbestämmelser.................

70

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade

varor, m.m. ...............................................................................

73

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen .....................................

75

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om

 

behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

................. 80

2

Inledning...................................................................

81

2.1

Utredningens uppdrag.............................................................

81

2.2

Utredningens arbete ................................................................

81

2.3

Det fortsatta arbetet ................................................................

82

2.4

Betänkandets disposition.........................................................

83

3

Tullunionen ...............................................................

85

5

Innehåll

SOU 2015:5

3.1

Europeiska unionen är en tullunion .......................................

85

3.2

En gemensam tullagstiftning ..................................................

86

3.3

Nationella bestämmelser.........................................................

90

4

Den nya tullkodexen för unionen ..................................

93

4.1

Nyheter i unionstullkodexen..................................................

94

4.2

Allmänna bestämmelser (avdelning I) ...................................

95

4.3Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande

 

varuhandel (avdelning II)......................................................

100

4.4

Tullskuld och garantier (avdelning III)................................

101

4.5

Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV) .....

104

4.6Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och

bortskaffande av varor (avdelning V)...................................

105

4.7Övergång till fri omsättning och befrielse från

importtullar (avdelning VI) ..................................................

106

4.8 Särskilda förfaranden (avdelning VII)..................................

107

4.9Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning

VIII) .......................................................................................

111

4.10Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och

 

slutbestämmelser (avdelning IX)..........................................

112

4.11

Förordningar som meddelas med stöd av

 

 

unionstullkodexen .................................................................

113

5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning .......................

115

5.1

Utgångspunkter för utredningens förslag ...........................

115

 

5.1.1 Två lagar och två förordningar ..................................

115

 

5.1.2 Lagarnas struktur följer i huvudsak

 

 

unionstullkodexens ....................................................

116

6

SOU 2015:5 Innehåll

 

5.1.3 Förslag med anledning av kommissionens utkast

 

 

 

till förordningar som meddelas med stöd av

 

 

 

unionstullkodexen ......................................................

118

5.2

En ny tullag ............................................................................

119

 

5.2.1 Bestämmelser om sanktioner, överklaganden och

 

 

 

kontroll av varor .........................................................

122

 

5.2.2 Bestämmelser i tullagen som inte är en del av

 

 

 

tullagstiftningen..........................................................

125

 

5.2.3 Omprövning av beslut i en fråga som kan ha

 

 

 

betydelse för tulltaxeringen .......................................

130

5.3

Brev och andra förtroliga försändelser .................................

133

 

5.3.1

Gällande rätt................................................................

134

 

5.3.2

Tullkontroller i kurirflödet ........................................

136

 

5.3.3

Postspärr .....................................................................

137

 

5.3.4

Överväganden och förslag..........................................

137

5.4

En ny tullförordning..............................................................

139

5.5

En ny lag om vissa tullbestämmelser ....................................

140

5.6

En ny förordning om vissa tullbestämmelser.......................

141

5.7

Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen .............

141

5.8Lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i

Tullverkets verksamhet..........................................................

142

5.8.1 Tillhandahållande av information enligt

 

 

unionstullkodexen ......................................................

142

5.8.2

Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen..................

146

5.8.3 Bestämmelser om elektroniskt utlämnande ..............

147

5.8.4 Övriga bestämmelser i tulldatalagen och

 

 

tulldataförordningen...................................................

149

5.8.5 Sekretess för uppgifter i Tullverkets verksamhet .....

149

5.9 Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar..........

152

5.9.1 Lagen (1973:980) om transport, förvaring och

 

 

förstöring av införselreglerade varor, m.m................

152

5.9.2 Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter

 

 

vid Sveriges gräns mot ett annat land inom

 

 

Europeiska unionen ....................................................

153

5.9.3

Mervärdesskattelagen (1994:200) ..............................

154

7

Innehåll

SOU 2015:5

 

5.9.4 Övriga lagar och förordningar...................................

154

5.10

Ikraftträdande ........................................................................

157

6

Konsekvensanalys.....................................................

161

7

Författningskommentar .............................................

165

7.1

Förslaget till tullag.................................................................

165

7.2

Förslaget till lag om vissa tullbestämmelser.........................

192

7.3

Förslaget till tullförordning ..................................................

195

7.4

Förslaget till förordning om vissa tullbestämmelser...........

205

7.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade

varor, m.m..............................................................................

208

7.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

 

annat land inom Europeiska unionen...................................

208

7.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om

behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet...............

210

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2014:35.........................................

211

Bilaga 2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS

 

 

FÖRORDNING (EU) nr 952/2013 av den

 

 

9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex

 

 

för unionen (omarbetning)........................................

221

Bilaga 3

Rättelse till Europaparlamentets och rådets för-

 

 

ordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013

 

 

om fastställande av en tullkodex för unionen

 

 

(omarbetning) ............................................................

323

Bilaga 4

Utkast till artiklar i förordningar som meddelas

 

 

med stöd av unionstullkodexen – ett urval...............

325

Bilaga 5

Paragrafnyckel ............................................................

329

8

Sammanfattning

Utredningens uppdrag har varit att anpassa den svenska tullag- stiftningen till den nya unionstullkodexen genom att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning. I uppdraget har ingått att lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. och också att lämna förslag till förordningar som ersätter tull- förordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Därutöver har det i utredningens uppdrag ingått att bedöma behovet av särskilda regler i den nya tullagen om omprövning, att ta ställning till om tullagens regler för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra för- sändelser och att bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar.

Utredningens metod har varit att granska bestämmelserna i den nuvarande tullagen i jämförelse med unionstullkodexen och de utkast till delegerade akter och genomförandeakter som EU- kommissionen presenterat. Det bör i detta sammanhang noteras att de sistnämnda akterna fortfarande är under förhandling och alltså inte utgör en stabil grund. Det kan inte uteslutas att ändringar i de förslag som utredningen nu presenterar kan komma att krävas med anledning av detta.

Utredningen har för att undvika dubbelreglering strävat efter att endast föra över de bestämmelser som har bedömts komplettera kodexen och fortfarande vara relevanta i förslagen till nya natio- nella regler.

En ny tullag och en ny tullförordning

Utredningen föreslår att det med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta den nuvarande tullagen och att en

9

Sammanfattning

SOU 2015:5

ny tullförordning införs med anledning av den nya tullagen. Den nya förordningen föreslås ersätta den nuvarande tullförordningen. Utredningen föreslår att bestämmelserna i den nuvarande tullagen om överklaganden och kontroll av varor införs i den nya tullagen.

Detsamma gäller för bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift. Dessa bestämmelser föreslås dock införas i den nya tullagen i ett gemensamt kapitel. Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel behålls i den nya tullagen och den nya tullförordningen. Bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet behålls i den nya tullförordningen men under benämningen tullkontroll i samband med marknadskontroll.

Dagens bestämmelser om kontroll av postförsändelser föreslås fortsättningsvis även omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen bör avse tullagen och lagen om Tull- verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

En ny lag och en ny förordning om vissa tullbestämmelser

Med anledning av unionstullkodexen föreslås en ny lag om vissa tullbestämmelser, för att ersätta lagen (1994:1548) om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En ny förordning om vissa tullbestämmelser föreslås också. Den nya förordningen ersät- ter förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekono- misk verkan, m.m.

Ändringar i lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Utredningen har haft i uppdrag att överväga vilka ändringar, mot bakgrund av bestämmelserna i unionstullkodexen, som kan behövas i lagen (2001:185) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt att föreslå de författnings- ändringar som kan behövas. Utredningen föreslår att bestämmelsen i 2 kap. 5 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verk- samhet om utlämnande av uppgift till enskild anpassas till de förut-

10

SOU 2015:5

Sammanfattning

sättningar som gäller enligt unionstullkodexen. I övrigt föreslås inga ändringar i lagen eller förordningen.

Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar

Utredningen har identifierat ett antal lagar och förordningar där anslutande ändringar med anledning av de nya nationella reglerna är nödvändiga. På grund av tidsbrist har utredningen dock endast kunnat lämna vissa ändringsförslag.

Konsekvensbeskrivningar

I utredningens uppdrag har också ingått att analysera de konse- kvenser som utredningens förslag kan komma att få för myndig- heter och företag. Genomförandet av den nya unionstullkodexen kommer att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium och de nya reglerna om elektronisk tullhante- ring och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveck- ling för främst Tullverket. De nya reglerna kommer att också att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till inter- nationell handel. Utöver import- och exportföretagen berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Det kan antas att kostnader för kom- petensutveckling med anledning av de förändrade rutinerna och systemen kan komma att uppstå. Det kan också antas att närings- livets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Utred- ningen kan dock konstatera att de kostnadsdrivande reglerna för såväl myndigheter som näringsliv härrör direkt från unions- tullkodexen snarare än från de förslag som presenteras av denna utredning. Utredningen har också haft att bedöma de offentlig- finansiella konsekvenserna av de författningsförslag som lämnas. Utredningen bedömer att några sådana konsekvenser av förslagen inte kommer att uppstå.

11

Sammanfattning

SOU 2015:5

Ikraftträdande

Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tullbestämmelser föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Detsamma gäller för den nya tullförordningen och den nya förordningen om vissa tullbestäm- melser. De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet föreslås också träda i kraft den 1 maj 2016. Utredningen anser att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga.

12

1 Författningsförslag

1.1Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unio- nen1 och de förordningar som meddelas med stöd av den förord- ningen,

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för im- materiella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/20032, och

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen3.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

1EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

2EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.

3EUT L 309, 25.11.2005, s. 9.

13

Författningsförslag

SOU 2015:5

2 § Genom denna lag genomförs

1.delar av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt4, och

2.delar av rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt5, samt

3.artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanord- ningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester6.

3 § Vad som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tull- verket, om inte något annat uttryckligen anges.

4 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: svenskt territorium,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestäm- melser om en viss skatt är tillämpliga,

tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kom- mersiell trafik direkt med tredjeland och av kommersiellt gods som verkställs av tulltjänsteman,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Bestämmelser om tillhandahållande av information finns i artiklarna 6–17 i förordning (EU) nr 952/2013.

Bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter finns i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verk- samhet.

4EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

5EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

6EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.

14

SOU 2015:5

Författningsförslag

6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

Arbetsmiljöverket,

Boverket,

Elsäkerhetsverket,

Havs- och vattenmyndigheten,

Kemikalieinspektionen,

Kommerskollegium,

Konsumentverket,

Kronofogdemyndigheten,

Livsmedelsverket,

Läkemedelsverket,

Myndigheten för radio och tv,

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,

Naturvårdsverket,

Post- och telestyrelsen,

Skatteverket,

Skogsstyrelsen,

Statens energimyndighet,

Statens jordbruksverk,

Statistiska centralbyrån,

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll,

Sveriges riksbank, och

Transportstyrelsen.

Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgif- ter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

7 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a)på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b)har underlåtit eller kommer att underlåta att lämna mer- värdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras, felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet.

15

Författningsförslag

SOU 2015:5

8 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1.uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestäm- melser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2.uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 eller 6 kap.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verk- samhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

10 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en juridisk person efter bemyndigande enligt 9 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos förmedlaren.

11 § Den som i verksamhet vid anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga för- hållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400).

Ombud i tullfrågor

12 § Bestämmelser om ombud i tullfrågor (tullombud) finns i artiklarna 18–21 i förordning (EU) nr 952/2013.

16

SOU 2015:5

Författningsförslag

13 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tullräkningar, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

14 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela föreskrifter om de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter samt avgifter och kostnader

15 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

16 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig om det finns an- ledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstift- ningen är felaktig, för att få fram den information som behövs. Om uppgiften är felaktig, ska den som har lämnat uppgiften stå för kostnaden för den sakkunnige. Detta gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slut- ligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Tullverket får också anlita en särskild sakkunnig när en upp- maning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Den som skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen ska stå för kostnaden, om Tullverket inte beslutar något annat.

Om Tullverket haft en kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan ska stå för, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.när en tullförrättning inte är avgiftsfri, och

2.tullförrättningsavgiftens storlek.

17

Författningsförslag

SOU 2015:5

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld, garanti för en poten- tiell eller befintlig tullskuld, uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp samt upphörande av tull- skuld finns i artiklarna 77–126 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Bestämmelser om skyldighet att med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap. 2 § eller 4 kap. 11 § betala annan skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, mer- värdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag som tullvärdet fastställdes.

3 § Mervärdesskatt som avses i 2 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar

1.är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull, och

2.agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdes- skattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 2 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

4 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

18

SOU 2015:5

Författningsförslag

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

5 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tull- verket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran över- lämnas för indrivning i enlighet med 20 §.

Uppbörd av import- eller exporttullbelopp

6 § Om det vid fastställande av import- eller exporttullbelopp en- ligt artikel 101 i förordning (EU) nr 952/2013 saknas nödvändiga uppgifter får beloppet uppskattas till vad som framstår som skäligt.

7 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller ut- betalas från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

8 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga för- faranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013 förlängas till fem år.

Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen under- rättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period om 10 år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet.

9 § Bestämmelserna i 8 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

19

Författningsförslag

SOU 2015:5

Betalning av import- eller exporttullbelopp

10 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013 ska göras till Tullverket inom 10 dagar, om inte an- stånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen har be- viljats.

11 § Underrättelse om tullskuld enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 får göras till den som lämnat tulldeklaration som direkt ombud för gäldenär, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet.

Ränta

12 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjs- målsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013 tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

13 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas

1.enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller

2.i fall som avses i artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, när andra skatter än tull undandragits genom förfarandet.

Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kom- pletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

14 § Ränta enligt 12 eller 13 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

15 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 12–14 §§.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala

20

SOU 2015:5

Författningsförslag

ränta på annan skatt än tull enligt 12 och 13 §§, om det finns syn- nerliga skäl.

17 § Ränta som avses i 13 § första stycket 1 ska beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalt belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet åter- betalades.

Ränta enligt 13 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar.

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 1 ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatte- förfarandelagen (2011:1244).

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 2 och andra stycket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatte- förfarandelagen.

18 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 24 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 12–14 §§ som åter- betalas. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet åter- betalas.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

19 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 12 eller 13 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 12 eller 13 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 18 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha till- godoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

21

Författningsförslag

SOU 2015:5

Indrivning

20 § Om tull inte har betalats i rätt tid ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte be-

höver begäras för ett ringa belopp.

21 § Det som sägs om indrivning av tull i 20 § ska gälla även för ersättning enligt 1 kap. 16 § tredje stycket.

22 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag av- seende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 20 §.

23 § Bestämmelser om ränta, indrivning, avräkning och preskrip- tion som gäller i fråga om fordringar mot en gäldenär gäller även motsvarande fordringar mot ett tullombud enligt 11 §.

Återbetalning och eftergift

24 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013 ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 2 § prövas. Omprövning av beslut om sådan skatt ska även i övrigt ske om det finns skäl för det.

Om annan skatt än tull, har betalats med högre belopp än som rätteligen ska betalas, återbetalas överskjutande belopp. Mot- svarande gäller när annan skatt än tull rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mer- värdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 9–13 §§ den lagen återbetalas dock inte.

22

SOU 2015:5

Författningsförslag

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också före- skrifter som begränsar rätten till återbetalning.

25 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om summarisk införseldeklaration, införsel av varor i unionens tullområde, anmälan, lossning och undersökning av varor samt tillfällig lagring av varor finns i artiklarna 127–152 i förordning (EU) nr 952/2013.

Införsel av varor och transportmedel

2 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom Europeiska unionens tullområde, men utanför Europeiska unionens skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En unionsvara som förs in från ett område enligt första stycket får förvaras i en anläggning för tillfällig lagring samt hänföras till tullförfarandet lagring i tullager eller frizon, aktiv förädling eller tillfällig införsel.

3 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom EU:s tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara, som inte är underkastad ett tullför- farande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gräns- passeringen.

Tullverket tar då ut tull för varan och övervakar att handels- politiska åtgärder vidtas och att andra villkor för övergång till fri omsättning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäller inte vid tillämp- ningen av denna paragraf.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tull-

23

Författningsförslag

SOU 2015:5

verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

4 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1.det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2.transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats av Tullverket.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transport- medlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transport- medlet och dess last.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1.att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2.att utan Tullverkets medgivande ankomma med transport- medlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

24

SOU 2015:5

Författningsförslag

Tillfällig lagring av varor

9 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anlägg- ning för tillfällig lagring.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring förrän kostnaderna har ersatts eller säkerhet har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring är skyldig att ta emot icke-unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda pro- blem.

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

1 § Bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll och frigörande av varor samt bortskaffande av varor finns i artiklarna 158–200 i förordning (EU) nr 952/2013.

Hänförande av varor till ett tullförfarande

2 § En tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tull- deklarationen lämnas genom ett ombud, hos ombudet.

3 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet i postförsändelser ska ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till ett annat tullförfarande, överlåtelse eller förstöring av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, ska dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämp- ning av regler om omprövning.

25

Författningsförslag

SOU 2015:5

Enhetstillstånd

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utfärda enhetstillstånd att använda för- enklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande för att hänföra varor som befinner sig i ett annat EU-land till en god- känd tullbehandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om hanteringen av ärenden där varor fysiskt befinner sig i Sverige när de övergår till fri omsättning, exporteras eller återexporteras från Sverige med stöd av ett enhets- tillstånd utfärdat i ett annat EU-land.

5 § En vara får inte fysiskt sättas i fri omsättning i Sverige eller föras ut från landet med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, om det beträffande varan finns

1.ett i Sverige gällande villkor som inte är uppfyllt, eller

2.ett i Sverige gällande förbud mot införsel eller utförsel.

6 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse till ett annat EU-lands behöriga myndighet enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93, ska en underrättelse med mot- svarande innehåll även lämnas till Tullverket om

1.varan ska deklareras för övergång till fri omsättning, export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd, och

2.varan befinner sig inom det svenska tullområdet när den ska övergå till fri omsättning eller föras ut till tredjeland.

Det är innehavaren av enhetstillståndet som är skyldig att lämna underrättelsen till Tullverket. Underrättelsen ska lämnas inom samma tidsfrist som gäller för underrättelsen enligt förordningen.

Tullverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att lämna underrättelse enligt första stycket.

7 § Tullverket har samma befogenheter att utföra kontroller av- seende sådana varor som inom det svenska tullområdet är föremål för ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, som avseende sådana varor som är föremål för mot- svarande förfarande med stöd av ett tillstånd utfärdat i Sverige.

26

SOU 2015:5

Författningsförslag

Om en vara som omfattas av ett förfarande enligt första stycket är föremål för ett förbud eller ett villkor som innebär att varan inte får föras in till eller ut från landet, får Tullverket ta hand om varan om det behövs för att hindra att den hanteras i strid med sådant förbud eller villkor.

En vara som har tagits om hand får läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring på bekostnad av den som för in eller för ut varan. Varan får inte tas ut från lagret så länge omhändertagandet består.

8 § Ett omhändertagande enligt 7 § andra stycket upphör om varan tas i beslag eller förverkas.

Tullverket får besluta att omhändertagandet ska upphöra om det inte längre finns grund för åtgärden. En gemenskapsvara ska i så fall återlämnas till den som avsåg att föra ut varan. Annan vara ska hänföras till en sådan godkänd tullbehandling för vilken inget hinder finns.

9 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93 till Tull- verket när ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd tillämpas, och underrättelsen i enlighet med tillståndet ges in till den behöriga myndigheten i det andra EU-landet, ska underrättelsen anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet.

10 § Vid tillämpning inom ett annat EU-lands tullområde av ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd som utfärdats i Sverige får Tullverket överlåta till tullmyndigheten i det andra landet att utföra kontrollåtgärder enligt tullagstiftningen för svensk räkning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid överlåtelse av förvaltningsuppgifter enligt första stycket.

11 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, och varan fysiskt befinner sig i Sverige när den övergår till fri omsättning, ska importen i skattehänseende anmälas till Tullverket genom en dekla- ration med skatteredovisning.

27

Författningsförslag

SOU 2015:5

Tullverket får tillåta innehavaren av enhetstillståndet att lämna in deklarationen med skatteredovisning till den myndighet i det andra landet som är behörig att ta emot tulldeklarationen. Deklara- tionen med skatteredovisning ska i sådant fall anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet.

Första och andra styckena gäller endast när skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 2 §.

12 § Den som har fått ett enhetstillstånd av Tullverket är skyldig att förvara sådana handlingar, som avses i 1 kap. 15 § och som hänför sig till den verksamhet som tillståndet omfattar. Hand- lingarna ska förvaras i Sverige i ordnat skick samt på ett betryg- gande och överskådligt sätt. Om informationen förvaras i sådan form att den endast kan läsas med tekniskt hjälpmedel ska utrust- ning och system som behövs för att omedelbart skriva ut informa- tionen i läsbar form finnas tillgängliga.

Bortskaffande av varor

13 § Med bortskaffande av varor avses

förstöring av varor enligt artikel 197 i förordning (EU) nr 952/2013,

försäljning av varor enligt artikel 198.1 i den förordningen,

och

överlåtelse till staten av varor enligt artikel 199 i den förord- ningen.

Ytterligare bestämmelser om förstöring av varor finns i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselregle- rade varor, m.m.

14 § Om en vara som förvaras på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager som innehas av Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas.

15 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig

28

SOU 2015:5

Författningsförslag

auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör säkerhet.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förva- ring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

16 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, ska Tull-

verket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring

1 § Bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar samt lagring finns i artiklarna 201–209 och 237–249 i förordning (EU) nr 952/2013.

Övergång till fri omsättning

2 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktivet 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Lagring

3 § En vara som omhändertagits av Tullverket enligt 3 kap. 9 § får läggas upp på tullager. I sådant fall tillämpas 3 kap. 9 § andra stycket.

Innehavaren av ett allmänt tullager är skyldig att ta emot icke- unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem.

4 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

29

Författningsförslag

SOU 2015:5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om formaliteter inför eller vid utförsel av varor, export och återexport, summarisk utförseldeklaration, anmälan om återexport samt befrielse från exporttullar finns i artiklarna 263– 277 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett område som ligger inom EU:s tullområde, men utanför EU:s skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En vara som ska föras ut till ett område enligt första stycket får hänföras till tullförfarandet export eller passiv förädling.

3 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1.det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2.transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, sedan en anmälan om detta har gjorts.

4 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1.ett tullkontor, eller

2.en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket,

om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte även- tyras.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när trans- portmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transport- medlet och dess last.

30

SOU 2015:5

Författningsförslag

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transport- medlets avgång till Tullverket.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1.att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2.att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel

Inledande bestämmelser

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

2 § En tulltjänsteman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 9 § samt 7, 8, 13, 15 och 18 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tull- verkets kontrollverksamhet enligt denna lag. Då gäller det som sägs i 1 §.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontroll- verksamhet gäller också det som sägs i 3 kap. 7 och 8 §§ och 6 kap.

31

Författningsförslag

SOU 2015:5

7 och 8 §§ samt 2, 7, 8, 10, 13, 15, 16 och 47–49 §§ i detta kapitel om Tullverket och tulltjänsteman.

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

handläggning av resandes tulldeklarationer,

förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande,

och

tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Tullkontroll av transportmedel

5 § Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på begäran av Tullverket skynd- samt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om

namn,

resrutt,

bagage,

medpassagerare,

betalningssätt, och

bokningssätt.

Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

6 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 5 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tull- verket.

32

SOU 2015:5

Författningsförslag

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

7 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet om

1.fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller något annat tvingande skäl föreligger, och

2.befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

En sådan åtgärd får ske utan föregående uppmaning om

1.uppmaningen inte kan ges, eller

2.om det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

8 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tull- tjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälnings- skyldig enligt tullagstiftningen.

9 § En uppmaning enligt 8 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns

i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland,

i trakterna vid Sveriges kuster,

i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

33

Författningsförslag

SOU 2015:5

2.om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3.när fordonet är försett med interimsskyltar eller registrerings- skyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 8 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

10 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

11 § Ett transportmedel som har kommit till det svenska tull- området och tagits ut för kontroll enligt 15 § omfattas av tullöver- vakning till dess att kontrollen har avslutats.

Tullkontroll av varor

12 § Allmänna bestämmelser om tullkontroller finns i artikel 46.1, 46.2 och 46.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

13 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anlägg- ningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser.

14 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras får Tullverket

1.uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2.begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

Bestämmelser om hur en begäran enligt första stycket 2 ska hanteras finns i 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770).

34

SOU 2015:5

Författningsförslag

15 § För kontroll av

att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstift- ningen har fullgjorts riktigt och fullständigt, och

att de dokument som lämnas till Tullverket är äkta, riktiga och fullständiga, eller

att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för im- materiella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003

får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 8 § andra stycket.

Bestämmelser om kroppsvisitation finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

16 § Vid en kontroll enligt 15 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur EU:s tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra ut- rymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersök- ningen om det är möjligt.

17 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verk- samhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

35

Författningsförslag

SOU 2015:5

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kon-

trollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som be- fordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För det medverkande företaget gäller inte 2, 7, 8, 13, 15 och 16 §§.

Tullkontroll av post- och kurirförsändelser

18 § För en sådan kontroll som avses i 15 § får en tulltjänsteman undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och lik- nande försändelser.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorterings- terminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

19 § Beslut om att öppna en post- eller kurirförsändelse som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

20 § En post- eller kurirförsändelse som har öppnats med stöd av 18 och 19 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möj- ligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

21 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärar- kontoret om

36

SOU 2015:5

Författningsförslag

1.det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narko- tika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2.det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av Tull- verkets chef eller av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt första stycket.

Föreläggande

22 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldig- heten fullgjorts riktigt och fullständigt.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importe- rats eller exporterats.

23 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklara- tions- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rätts- handling med någon annan.

Revision

24 § För att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i för- ordning (EU) nr 952/2013 får Tullverket besluta om revision.

25 § Ett beslut om revision ska innehålla

1.uppgift om syftet med revisionen,

2.uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 34 §, och

3.förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

37

Författningsförslag

SOU 2015:5

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller upp- gifterna avser om

1.beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2.det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts- handlingen.

26 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras under- rättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revi- deras underrättas i förväg.

27 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 10 kap. 4 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

28 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 34 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förord- ning (EU) nr 952/2013.

29 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade ska denne, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns för- fogande.

30 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp

38

SOU 2015:5

Författningsförslag

som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna hand- lingarna till revisorn.

31 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan upp- fattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1.den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2.kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upp- tagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

32 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt. Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revi-

sionen i de delar som rör den reviderade.

33 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1.överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2.underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll

34 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision:

39

Författningsförslag

SOU 2015:5

1.en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rätte- gångsbalken, och

2.en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 22 eller 23 § att lämna uppgifter.

35 § En begäran om undantag enligt 34 § ska ges in till förvalt- ningsrätten. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser.

Om den som ska revideras begär att en handling ska undantas från revisionen, ska handlingen omedelbart förseglas och överläm- nas till förvaltningsrätten, om Tullverket anser att den bör granskas.

36 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får förvaltningsrätten besluta om sådana begränsningar i Tull- verkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

37 § Om den enskilde begär det, ska förvaltningsrätten pröva om ett beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar hand- lingen.

Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 35 och 36 §§ samt i första stycket.

38 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften.

39 § Ett beslut i fråga om undantagande av en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

40

SOU 2015:5

Författningsförslag

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

40 § Uttryck som används i 41–45 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

41 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1.fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2.tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för- ordningen.

42 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om föl- jande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1.beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2.beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1.tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2.fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

43 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

44 § Frågor om en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett upp- skov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

41

Författningsförslag

SOU 2015:5

45 § När det finns en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om för- störing av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket, har innehavaren av ett beslut rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera perso- ner, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

46 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

47 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1889/2005 har fullgjorts får Tullverket undersöka transport- medel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde.

48 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt förordning (EG) nr 1889/2005, får kroppsvisitation i syfte att eftersöka kontanta medel utföras på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

49 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket kvarhålla kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen om det behövs för att genomföra en kontroll.

8 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 2 §.

42

SOU 2015:5

Författningsförslag

Det som sägs om tulldeklaration gäller även sådan deklaration med skatteredovisning som avses i 4 kap. 11 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1.föreskrift i tullagstiftningen, eller

2.anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 kap. 46 §

döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen

1.om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tull- förfarande,

2.om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3.om användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terrorist- brott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att inge tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlings- teknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

43

Författningsförslag

SOU 2015:5

Detsamma gäller, om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1.omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande,

och

2.uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1.en lämnad uppgift är felaktig, eller

2.en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1.uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2.den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1.tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull- deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2.då avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del tulltaxeringen inne- fattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än dem som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

44

SOU 2015:5

Författningsförslag

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gälde- nären går miste om.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för hand- lingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1.om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga upp- giften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2.om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom fel- aktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

14 § Tulltillägg tillfaller staten.

15 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre föreligger, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att inge en komplette- rande deklaration inte har ingivit den kompletterande deklara-

45

Författningsförslag

SOU 2015:5

tionen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

17 § Förseningsavgift tillfaller staten.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och försenings- avgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning av sådana beslut ska ske om de över- klagats framgår av 9 kap. 4 och 7 §§.

19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas

ha

stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller liknande förhållanden, eller

berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

46

SOU 2015:5

Författningsförslag

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gälde- nären respektive deklaranten har avlidit.

21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tull- verket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det all- männa ombud som avses i 9 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

artikel 110 om betalningsanstånd i förordning (EU) nr 952/2013,

artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, och

2 kap. 5, 10, 11 och 20 §§.

9 kap. Överklagande

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§.

2 § Tullverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 16 eller 25 § överklagas till regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 7 kap. 24 § får inte över- klagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 21 §.

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 2 § andra stycket, ska över- klagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tull-

47

Författningsförslag

SOU 2015:5

skulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skatt- skyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

4 § Om ett överklagande som avses i 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande ska inte avvisas om

1.förseningen beror på att Tullverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller

2.det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som klaganden begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om ett beslut enligt första stycket ändras på annat sätt än vad som begärts, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla över- klagandet.

6 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet enligt 4 § eller som förfaller enligt 5 § ska tillsammans med hand- lingarna i ärendet överlämnas till den domstol som ska pröva över- klagandet. Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överläm- nas utan föregående omprövning.

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om

48

SOU 2015:5

Författningsförslag

Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

9 § Bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas finns i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013. Dessa bestämmelser gäller även beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltnings- rätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

49

Författningsförslag

SOU 2015:5

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tull- verket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betal- ningssäkring.

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden

1.inskränker sin talan, eller

2.åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, ta upp en ny fråga som har samband med den fråga som ska prövas, om förvaltningsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

50

SOU 2015:5

Författningsförslag

18 § I ett mål om beslut om tull får den som överklagat ta upp en fråga om tulltillägg som har föranletts av den fråga som är föremål för prövning, om domstolen anser att tulltilläggsfrågan utan olägen- het kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1.en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2.hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rätts- tillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

22 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut.

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska vad som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

51

Författningsförslag

SOU 2015:5

24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verk- ställts.

25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

10 kap. Särskilda bestämmelser

Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får göras till Polis- myndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevak- ningen i fråga om fartyg.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevak- ningen, om transportmedlet är ett fartyg.

Delgivning

3 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förord- ning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna.

52

SOU 2015:5

Författningsförslag

Vite

4 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1.när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2.om någon

inte har lämnat uppgift eller handling som krävs enligt tullag- stiftningen, eller

inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1

iförordning (EU) nr 952/2013 eller i 7 kap. 4, 5, 30 eller 31 §.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

6 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till an- svar enligt 8 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen (2011:1244)

7 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1.ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2.bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte- förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§

istället gälla Tullverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281).

53

Författningsförslag

SOU 2015:5

1.2Förslag till

lag om vissa tullbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

Inledandande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen7 och de för- ordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om

bindande besked,

varors klassificering, ursprung och tullvärde,

varors tullstatus, och

transitering, särskild användning och förädling av varor

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrust- ning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär ut- rustning8.

Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och tullagen (2016:000).

2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt tullagen (2016:000).

Bindande besked

3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013.

4 § Om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om bindande besked anlitar en särskild sakkunnig, tillämpas 1 kap. 16 § andra och tredje styckena och 2 kap. 21 § tullagen (2016:000).

7EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

8EUT L 25, 30.1.2003, s. 1.

54

SOU 2015:5

Författningsförslag

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i förordning (EU) nr 952/2013.

6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras ska bestämmelserna i 1 kap. 16 §, 7 kap. 15, 16 och 22–39 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§ tullagen (2016:000) tillämpas.

Varors tullstatus

7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

8 § Oljeprodukter som inte har tullstatus som unionsvara får till- föras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Transitering, särskild användning och förädling av varor

9 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och för- ädling av varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i förordning (EU) nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210–225 i den förordningen.

Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande9.

Bestämmelser om transitering enligt tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen)10 finns i tullförordningen (2016:000).

10 § Tullverket får tillämpa bestämmelserna i artikel 148.6 i för- ordning (EU) nr 952/2013 på varor som transiteras med tillämp- ning av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemen-

9Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1988:6.

10Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133.

55

Författningsförslag

SOU 2015:5

samt transiteringsförfarande, när transiteringsdokumentet visar att varorna tidigare exporterats.

1.Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaran- den med ekonomisk verkan, m.m.

56

SOU 2015:5

Författningsförslag

1.3Förslag till tullförordning

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen.

Uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i tullagen (2016:000).

2 § Vad som sägs i denna förordning om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

3 § Tullverket ska utföra de uppgifter som en tullmyndighet eller en behörig myndighet har enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen11 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen om inget annat sägs i lag eller förordning.

4 § Tullverket ska fullgöra den informations- och anmälnings- skyldighet till Europeiska kommissionen som framgår av förord- ning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Tullverket får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument som avses i 1 kap. 9 § tullagen (2016:000) till och från Tullverket.

6 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av artik- larna 6–17 i förordning (EU) nr 952/2013.

11 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

57

Författningsförslag

SOU 2015:5

Ombud i tullfrågor

7 § Tullverket får i ett ombuds tillstånd till förfarandet registrering i deklarantens bokföring medge att en viss angiven huvudmans betalningsanstånd får användas i stället för ombudets, om huvud- mannen lämnat sitt godkännande.

Den som är direkt ombud enligt artikel 18.1 i förordning (EU) nr 952/2013 får utnyttja tillståndet enligt första stycket endast om ombudet åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet, utom i de fall då huvudmannens betalningsanstånd används vid för- farandet registrering i deklarantens bokföring efter Tullverkets medgivande enligt första stycket.

8 § Tullverket får meddela föreskrifter om

de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i Sverige, i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013, och

verkställigheten av artiklarna 18–21 i den förordningen.

Beslut med stöd av tullagstiftningen

9 § Bestämmelser om beslut med stöd av tullagstiftningen finns i artiklarna 22–32 i förordning (EU) nr 952/2013.

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av be- stämmelserna i första stycket.

Godkänd ekonomisk aktör

10 § Bestämmelser om godkänd ekonomisk aktör finns i artiklarna 38–41 i förordning (EU) nr 952/2013.

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av be- stämmelserna i första stycket.

Bevarande av uppgifter samt avgifter och kostnader

11 § Tullverket får meddela föreskrifter om

1.när en tullförrättning inte är avgiftsfri, och

2.tullförrättningsavgiftens storlek.

58

SOU 2015:5

Författningsförslag

Beslutet om avgiftens storlek får träda i kraft tidigast en månad efter det att föreskriften har beslutats.

12 § Förrättningsavgiften ska betalas till Tullverket.

13 § Tullverket får meddela föreskrifter om att avgift ska tas ut för ansökan om medgivande enligt 3 kap. 7 § 2 och 6 kap. 7 § 2 tullagen (2016:000), om ansökan avser tillstånd att föra transportmedlet till eller avgå med det från någon annan plats än ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tilläm- pas om ansökan avser ett nytt medgivande och avgiftsklass 1 tilläm- pas om ansökan avser ett förnyat medgivande.

14 § Avgift får tas ut för bevis, innefattande uppgifter om im- porterade eller exporterade varor, som Tullverket utfärdar efter sär- skild begäran.

För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 20–24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass B tillämpas.

Valutaomräkning

15 § Vissa bestämmelser om valutaomräkning finns i artiklarna 53.2 och 54 i förordning (EU) nr 952/2013.

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av be- stämmelserna i första stycket.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 § Tullverket får fatta sådana beslut som avses i 2 kap. 16 och 25 §§ tullagen (2016:000).

2 § Obetalda avgifter enligt 1 kap. 12–14 §§ ska på begäran av Tullverket drivas in på det sätt som anges i 2 kap. 20 § tullagen (2016:0000).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige

59

Författningsförslag

SOU 2015:5

ska uppmanas att betala fordran innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § samma förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

3 § Tullverket får medge nedsättning av eller befrielse från avgift enligt 1 kap. 12 §, om det finns särskilda skäl.

4 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 77–126 i förordning (EU) nr 952/2013.

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 § Innan Tullverket avgör ett ärende om ett tillstånd enligt artikel 148.1 i förordning (EU) nr 952/2013 bör verket i förekommande fall ge hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

2 § En anläggning för tillfällig lagring får drivas av Tullverket. Tullverket bestämmer den avgift som ska betalas för lagring av

en vara vid anläggningen. Avgiften ska börja tillämpas tidigast en månad efter det att den har kungjorts.

Tullverket får besluta att varan ska utgöra säkerhet för avgift enligt andra stycket.

3 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

artiklarna 127–152 i förordning (EU) nr 952/2013, och

3 kap. 2, 5, 6 och 9 §§ tullagen (2016:000).

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

Hänförande av varor till ett tullförfarande

1 § En tillståndshavare får inte anmäla en vara till övergång till fri omsättning med stöd av ett enhetstillstånd om det i det land där varan ska frigöras finns ett särskilt föreskrivet villkor för införsel som inte är uppfyllt eller ett förbud mot införseln. En tillstånds- havare får inte heller anmäla en vara till export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd om det i det land från vilket varan ska

60

SOU 2015:5

Författningsförslag

föras ut finns ett särskilt föreskrivet villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller ett förbud mot utförseln.

2 § Deklaration som avses i 4 kap. 11 § tullagen (2016:000) ska lämnas i ett elektroniskt dokument på det sätt som Tullverket fast- ställer. Om särskilda skäl föreligger får deklarationen ges in i annan form.

Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 4 kap. 11 § tullagen (2016:000).

3 § Vid överlåtelse av förvaltningsuppgifter enligt 4 kap. 10 § första stycket tullagen (2016:0000) ska Tullverket ange vilka åtgärder som den utländska myndigheten ges befogenhet att vidta. Tullverket får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid sådan över- låtelse.

Bortskaffande av varor

4 § En vara som har överlåtits till staten enligt artikel 199 i för- ordning (EU) nr 952/2013 ska säljas så snart det är möjligt. Då gäller bestämmelserna i 4 kap. 15 och 16 §§ tullagen (2016:000).

5 § Kungörandet om en tullauktion ska ske i Post- och Inrikes Tidningar och på Tullverkets eller annan lämplig webbplats. Kun- görandet ska ske minst tre veckor före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl.

Auktionen får även kungöras på annat sätt, om det är lämpligt med hänsyn till egendomens beskaffenhet eller någon annan om- ständighet.

6 § Underrättelse enligt 4 kap. 16 § andra stycket tullagen (2016:000) ska innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen och sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först där- efter, ska underrättelse sändas genast.

7 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 158–200 i förordning (EU) nr 952/2013.

61

Författningsförslag

SOU 2015:5

5 kap. Övergång till fri omsättning, lagring och transitering enligt TIR-konventionen

Övergång till fri omsättning

1 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av artik- larna 201–209 i förordning (EU) nr 952/2013.

Lagring

2 § Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje styckena tillämpas även i fråga om tullager som innehas av Tullverket.

3 § Tullverket fastställer en frizons gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

4 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

artiklarna 237–249 i förordning (EU) nr 952/2013, och

artiklarna 211–225 i den förordningen i den utsträckning be- stämmelserna avser lagring.

Transitering enligt TIR-konventionen

5 § Tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) gäller i Sverige. Grundbestämmelserna i TIR-konventionen är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133.

6 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Aktiebolaget Svensk Bilprovning ska ge Tull- verket tillfälle att yttra sig. Detta behövs dock inte i fråga om pröv- ning som avser en förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det på grund av en olyckshändelse blir nödvändigt att göra en om- lastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containrarna prövas av Tullverket.

62

SOU 2015:5

Författningsförslag

7 § Tullverket får besluta att en sammanslutning har rätt att utfärda TIR-carneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmel- serna i TIR-konventionen under villkor att sammanslutningen upp- fyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga 9, del I till konventionen.

Tullverket får besluta att en person har rätt att använda TIR- carneter i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att personen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga 9, del II till konventionen.

Tullverket bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan krävas av en garanterande sammanslutning på grundval av be- stämmelserna i TIR-konventionen.

8 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

artiklarna 229 och 230, samt, i tillämpliga delar, artikel 231 i förordning (EU) nr 952/2013, och

5–7 §§.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter om godkännande av fordon eller containrar enligt TIR-konventionen bör Transport- styrelsen ges tillfälle att yttra sig i frågor av betydelse för trafik- säkerheten.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

artiklarna 263–277 i förordning (EU) nr 952/2013, och

6 kap. 2, 5 och 6 §§ tullagen (2016:000).

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel

Tullkontroll av varor och transportmedel

1 § Tullverket får ingå en överenskommelse med ett transportföre- tag om terminalåtkomst till företagets bokningsuppgifter under de förutsättningar som anges i 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:000).

Med bokningsuppgifter avses uppgifter som förekommer i sam- band med en bokning av en transport av varor, fordon eller passa-

63

Författningsförslag

SOU 2015:5

gerare, med de begränsningar avseende passagerare som framgår av 7 kap. 5 § andra stycket tullagen (2016:000).

2 § Ett beslut att begära bokningsuppgifter från ett transport- företag får fattas av

Tullverkets chef, eller

en tjänsteman inom Tullverkets brottsbekämpande verksam- het som förordnats för uppgiften av chefen för verket.

Transportföretaget ska underrättas om vilka tulltjänstemän som har behörighet att begära bokningsuppgifter.

3 § Tullverkets chef eller en chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen beslutar om vilka tjänstemän som ska ha be- hörighet att

ta del av bokningsuppgifter som lämnats av ett transport- företag, och

ta del av bokningsuppgifter genom terminalåtkomst. Behörighet ska endast ges till tulltjänstemän som har nödvändig

utbildning och som behöver informationen för sina arbetsuppgifter inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

4 § Terminalutrustning som ger Tullverket tillgång till ett trans- portföretags bokningsuppgifter och handlingar med sådana upp- gifter ska hanteras på sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till dem.

5 § Information om innehållet i de inhämtade bokningsuppgifterna får lämnas till

andra tulltjänstemän,

andra enheter inom Tullverket,

Polismyndigheten, och

Kustbevakningen

om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksam- het för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har före- kommit, pågår eller planeras.

Information enligt första stycket får också lämnas till en ut- ländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en konvention som Sverige har tillträtt eller en överens- kommelse som Sverige har ingått.

64

SOU 2015:5

Författningsförslag

6 § Tullverket ska publicera en förteckning över tullkontoren och andra platser som verket anvisat eller godkänt.

Av förteckningen ska framgå

tullkontorens öppettider,

tider när tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten,

och

de villkor som gäller för en viss plats.

7 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

7 kap. 5–21 §§ tullagen (2016:000), och

1–5 §§.

8 § Tullverket får meddela föreskrifter om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan att möjligheterna till tullövervak- ning och tullkontroll äventyras.

Riskhantering

9 § Bestämmelser om riskhantering finns i artikel 46.4 i förordning (EU) nr 952/2013.

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av be- stämmelserna i första stycket.

Revision

10 § Om en begäran enligt 7 kap. 34 § tullagen (2016:000) avser en upptagning, så bestämmer förvaltningsrätten i vilken form eller på vilket sätt upptagningen ska tillhandahållas i målet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

11 § Tullverket utser den enhet inom verket som enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG)

65

Författningsförslag

SOU 2015:5

nr 1383/200312 är behörig att ta emot och behandla ansökningar. Verket ska informera Europeiska kommissionen om den behöriga tullenheten.

12 § När Tullverket har fått en underrättelse från innehavaren av ett beslut om att ett förfarande har inletts vid behörig domstol för att fastställa om ett intrång har gjorts i en immateriell rättighet, ska verket underrätta domstolen om sitt ingripande beträffande de varor som misstänks göra intrång.

13 § Den domstol som har fått en underrättelse enligt 12 § ska informera Tullverket om sina beslut i frågan samt om besluten har överklagats eller vunnit laga kraft.

Första stycket gäller också den domstol som ska pröva ett överklagande.

14 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1.artiklarna 13, 19.2 och 26.5 i förordning (EU) nr 608/2013,

och

2.7 kap. 44 § tredje stycket tullagen (2016:000).

Tullkontroll av kontanta medel

15 § Har Polismyndigheten eller Kustbevakningen vid genom- förandet av en kontrollåtgärd enligt 20 eller 21 § hittat sådana om- ständigheter som utgör grund för registrering och bearbetning av information enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen13, ska dessa uppgifter lämnas ut till Tullverket.

16 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

7 kap. 46 § tullagen (2016:000).

12EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.

13EUT L 309, 25.11.2005, s. 9.

66

SOU 2015:5

Författningsförslag

Tullkontroll i samband med marknadskontroll

17 § Tullverket ska utföra de uppgifter som enligt artiklarna 27–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förord- ning (EEG) nr 339/9314 ankommer på de myndigheter som an- svarar för yttre gränskontroll.

18 § Har Tullverket kostnader för förvaring, hantering och liknande på grund av att verket har skjutit upp varors övergång till fri omsättning med stöd av artikel 27.3 i förordning (EG) nr 765/2008, ska kostnaderna ersättas av den berörda marknads- kontrollerande myndigheten.

19 § Tullverket får, efter att ha gett de marknadskontrollerande myndigheterna enligt förordningen (2014:1039) om marknads- kontroll av varor och annan närliggande tillsyn möjlighet att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 17 §.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

20 § Polismyndigheten ska på begäran av Tullverket

bistå Tullverket, om det behövs för att verket ska kunna vidta en kontrollåtgärd, och

medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik.

21 § Kustbevakningen ska på begäran av Tullverket

bistå Tullverket, om det behövs för att verket ska kunna vidta en kontrollåtgärd, och

medverka i Tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötrafiken.

22 § Vid en underrättelse enligt 10 kap. 1 § andra stycket tullagen (2016:000) ska Polismyndigheten eller Kustbevakningen vidare- befordra underrättelsen till Tullverket.

14 EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

67

Författningsförslag

SOU 2015:5

Om en handling lämnas till Kustbevakningen enligt 10 kap. 2 § andra stycket tullagen, ska Kustbevakningen vidarebefordra hand- lingen till Tullverket.

23 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av 20– 22 §§.

Rapporteringsskyldighet

24 § En polisman som får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot förbud som har meddelats med stöd av 3 kap. 7 § 2 tullagen (2016:000) ska skyndsamt underrätta Tullverket och, om det kan göras utan att annan polisverksamhet hindras, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tull- kontrollen.

Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling har skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmel- serna om tillfällig införsel.

25 § Om en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman får kännedom om ett brott enligt en författning, som Tullverket ska se till att den följs, ska tjänstemannen rapportera brottet till sin för- man så snart som möjligt. Tjänstemannen behöver inte göra någon rapport, om brottet med hänsyn till omständigheterna i det sär- skilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle ge någon annan påföljd än böter.

8 kap. Särskilda bestämmelser

Tillämpning av skatteförfarandeförordningen (2011:1261)

1 § I ärenden och mål som avses i 10 kap. 7 § tullagen (2016:000) gäller bestämmelserna om bevissäkring och betalningssäkring i 11 kap., 16 kap. 1 och 2 §§, 17 kap. 7 och 8 §§, 18 kap. 6 § och 19 kap. 3 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska det som sägs i skatteförfarandeförordningen om Skatteverket i stället

68

SOU 2015:5

Författningsförslag

gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndig- heten i 17 kap. 7 § skatteförfarandeförordningen i stället gälla Tull- verket.

Särskilda bestämmelser om varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg

2 § PostNord Sverige AB eller något av dess dotterbolag är i den egna verksamheten att anse som deklarant och i förekommande fall gäldenär i enlighet med vad som anges i 4 kap. 3 § tullagen (2016:000).

Tullverket får efter att ha gett Transportstyrelsen och PostNord Sverige AB tillfälle att yttra sig meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg ska anmälas till ett tullförfarande, överlåtelse eller förstöring.

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av PostNord Sverige AB eller något av dess dotterbolag i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 3 kap. 9 § och 7 kap. 17 § tullagen.

Ytterligare föreskrifter

3 § Tullverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställig- heten av

tullagen (2016:000), och

denna förordning.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016.

2.Genom förordningen upphävs tullförordningen (2000:1306).

69

Författningsförslag

SOU 2015:5

1.4Förslag till

förordning om vissa tullbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen.

Uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

2 § Tullverket ska utföra de uppgifter som en tullmyndighet eller en behörig myndighet har enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen15 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen om inget annat sägs i lag eller förordning.

3 § Tullverket ska fullgöra den informations- och anmälnings- skyldighet till Europeiska kommissionen som framgår av förord- ning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Bindande besked

4 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1.artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013, och

2.4 § lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

15 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

70

SOU 2015:5

Författningsförslag

Varors klassificering, ursprung och tullvärde samt autonoma åtgärder

5 § En ansökan om eller invändning mot tillämpning av sådana autonoma åtgärder som avses i artikel 56.2 f i förordning (EU) nr 952/2013 görs till Kommerskollegium.

Vid handläggningen av en ansökan enligt första stycket bör Kommerskollegium ge Tullverket tillfälle att yttra sig.

Kommerskollegium beslutar om en ansökan eller invändning enligt första stycket ska överlämnas till Europeiska kommissionen.

6 § Kommerskollegium får meddela föreskrifter om verkställig- heten av 5 § första stycket.

7 § Kommerskollegium får, efter att ha gett Tullverket tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av artikel 61.1 och 61.2 om ursprungsbevis i förordning (EU) nr 952/2013.

8 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1.artiklarna 56–58 om varors klassificering i förordning (EU) nr 952/2013,

2.artiklarna 59–68 om varors ursprung i den förordningen, och

3.artiklarna 69–76 om tullvärde i den förordningen.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter om varors klassificering eller ursprung bör Kommerskollegium och andra berörda myndig- heter ges tillfälle att yttra sig.

9 § Tullverket får, efter att ha gett Sveriges riksbank tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 53.1 a och 54 om valutaomräkning i förordning (EU) nr 952/2013.

Varors tullstatus

10 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

71

Författningsförslag

SOU 2015:5

Transitering, särskild användning och förädling av varor

11 § Vid handläggningen av en ansökan enligt artikel 211.1 i förordning (EU) nr 952/2013 avseende förfarandet för aktiv för- ädling eller för passiv förädling ska Tullverket överlämna ärendet till Kommerskollegium när de ekonomiska villkoren inte är upp- fyllda för vidare undersökning av dessa villkor på unionsnivå.

12 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1.artiklarna 226–228 och 231–236 om transitering i förordning (EU) nr 952/2013,

2.artiklarna 250–254 om särskild användning i den förord- ningen,

3.artiklarna 255–262 om förädling i den förordningen, och

4.artiklarna 211–225 i den förordningen i tillämpliga delar.

Överklagande

13 § Kommerskollegiums beslut enligt 5 § tredje stycket att inte överlämna en ansökan eller invändning till Europeiska kommis- sionen får överklagas till regeringen.

Avslutande bestämmelser

14 § Tullverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställig- heten av

lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser, och

denna förordning.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016.

2.Genom förordningen upphävs förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

72

1. transporteras och anmälas till Tullverket i enlighet med artiklarna 134, 135, 137 och 139 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställ- ande av en tullkodex för unionen18,
2. transiteras genom det svenska tullområdet eller mellan orter inom detta område enligt de bestämmelser som gäller för tullförfarandet transitering,
3. förvaras på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager eller i en frizon,
4. förstöras av Tullverket eller av annan enligt beslut av Tullverket, eller
73

SOU 2015:5

Författningsförslag

1.5Förslag till

lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel- reglerade varor, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1973:980) om trans- port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 §16

En vara som förs in i landet från tredje land får utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 §

1. transporteras och uppvisas för Tullverket i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 37– 42 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen17,

2. transiteras genom det svenska tullområdet eller mellan orter inom detta område enligt de föreskrifter och villkor som gäller för tullförfarandet transi- tering,

3. förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller frilager,

4. förstöras genom Tullverkets försorg, eller

5. återutföras.

16Senaste lydelse 2000:1282.

17EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

18EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

Författningsförslag

SOU 2015:5

Vad som sägs i första stycket gäller även för en vara som förs in i landet från en annan med- lemsstat i Europeiska unionen under ett tullförfarande.

Vad som sägs i första stycket gäller även för en vara som förs in i landet från en annan med- lemsstat i Europeiska unionen om den under transporten är i tillfällig lagring eller hänförd till ett tullförfarande.

4 §19

Om en vara som är föremål för införselvillkor som avses i 1 § enligt bestämmelse i annan författning skall försäljas genom Tullverkets försorg, skall införsel- villkoret vara uppfyllt. Kan för- säljning inte ske, bestämmer till- synsmyndigheten hur det skall förfaras med varan.

Om en vara som är föremål för ett införselvillkor som avses i 1 § enligt bestämmelse i annan författning ska försäljas av Tull- verket, ska införselvillkoret vara uppfyllt. Kan försäljning inte ske, bestämmer tillsynsmyndig- heten hur varan ska hanteras.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

19 Senaste lydelse 2000:1282.

74

SOU 2015:5

Författningsförslag

1.6Förslag till

lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §20

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnes- prekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekurso-

rer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

 

 

 

Anmälan

enligt

första

Anmälan

enligt

första

stycket ska göras utan dröjsmål

stycket ska göras utan dröjsmål

vid närmaste bemannade tull-

till närmaste bemannade tull-

plats. Regeringen eller, efter

kontor. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Tull-

regeringens bemyndigande, Tull-

verket får

meddela

närmare

verket får

meddela

närmare

föreskrifter

om

anmälnings-

föreskrifter

om

anmälnings-

skyldigheten

enligt

första och

skyldigheten

enligt

första och

andra styckena.

 

 

andra styckena.

 

 

20 Senaste lydelse 2014:800.

75

Författningsförslag

SOU 2015:5

8 §21

En tulltjänsteman får under- söka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten en- ligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En så- dan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt för- sändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En tulltjänsteman får under- söka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälnings- skyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt.

En sådan försändelse får öpp- nas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspost- kontoret.

9 §22

Beslut om att med stöd av

8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas inne- hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en

Beslut om att med stöd av

8 § öppna post- och kurir- försändelser som kan antas inne- hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en

21Senaste lydelse 2003:811.

22Senaste lydelse 2004:208.

76

SOU 2015:5

Författningsförslag

försändelse innehåller ett för- troligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

försändelse innehåller ett för- troligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

11 §23

 

 

En chefstjänsteman som för-

En chefstjänsteman som för-

ordnats för uppgiften av chefen

ordnats för uppgiften av chefen

för Tullverket får besluta att en

för Tullverket får besluta att en

postförsändelse som väntas till

postförsändelse som

väntas

till

ett visst postkontor och som

ett visst brevbärarkontor

och

kommer från ett annat EU-land

som kommer från ett annat EU-

skall hållas kvar av postbeford-

land ska hållas kvar av post-

ringsföretaget när den kommer

befordringsföretaget

när

den

till postkontoret, om

kommer till brevbärarkontoret,

 

om

 

 

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narko- tika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för

smuggling, och

 

 

 

 

2. det är nödvändigt för att

2. det är nödvändigt för att

beslag skall kunna ske.

beslag ska kunna ske.

Ett

beslut om

kvarhållande

Ett beslut

om

kvarhållande

skall meddelas att gälla viss an-

ska gälla en begränsad, kortare

given, kortare tid. Beslutet får

tid. Beslutet

får

verkställas

verkställas omedelbart, men skall

omedelbart, men

ska snarast

snarast

prövas av

Tullverkets

prövas av Tullverkets chef eller

chef eller av verkets chefsjurist.

av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tull- verket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §24

Vid kontroll enligt denna lag

Vid kontroll enligt denna lag

skall den vars uppgifter skall

ska den vars uppgifter ska kon-

kontrolleras, eller för vars räk-

trolleras, eller för vars räkning

ning varan införs eller utförs, ge

varan införs eller utförs, ge den

23Senaste lydelse 2004:208.

24Senaste lydelse 2000:1301.

77

Författningsförslag SOU 2015:5

den

som verkställer kontrollen

som verkställer kontrollen till-

tillfälle att undersöka varan och

fälle att undersöka varan och

transportmedlet och utan kost-

transportmedlet och utan kost-

nad

tillhandahålla de varuprov

nad

tillhandahålla de varuprov

som behövs. Den som utför

som behövs. Den som utför

kontrollen

skall också lämnas

kontrollen ska också lämnas till-

tillträde till de lokaler och andra

träde till de lokaler och andra

utrymmen som används för den

utrymmen som används för den

transport, förvaring eller verk-

transport, förvaring eller verk-

samhet som kontrollen avser.

samhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kon-

Den vars uppgifter ska kon-

trolleras eller för vars räkning

trolleras eller för vars räkning

varan införs eller utförs skall

varan införs eller utförs ska

svara för den transport av varan

svara för den transport av varan

som behövs samt för uppack-

som behövs samt för uppack-

ning

och

återinpackning. Han

ning

och

återinpackning. Han

skall

även

tillhandahålla någon

ska

även

tillhandahålla

någon

som hjälper till vid provtagning

som hjälper till vid provtagning

och vägning. Den som åsido-

och vägning. Den som åsido-

sätter dessa skyldigheter skall

sätter dessa skyldigheter ska en-

enligt beslut av Tullverket ersät-

ligt beslut av Tullverket ersätta

ta staten för dess kostnader för

staten för dess kostnader för

åtgärderna i fråga. Vad som sägs

åtgärderna i fråga. Vad som sägs

i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281)

i 2 kap. 20 § tullagen (2016:000)

om indrivning av tull skall gälla

om indrivning av tull ska gälla

även sådan ersättning. Tull-

även sådan ersättning. Tull-

verket får besluta om befrielse

verket får besluta om befrielse

helt eller delvis från ersättnings-

helt eller delvis från ersättnings-

skyldigheten.

skyldigheten.

 

 

 

17 §25

 

 

 

Tullverket får ta hand om en

Tullverket får ta hand om en

vara om det behövs för att

vara om det behövs för att

genomföra

en kontroll enligt

genomföra en kontroll

enligt

denna lag. Tullverket får även ta

denna lag. Tullverket får även ta

hand om en vara på den grunden

hand om en vara på den grunden

att varan inte får föras in till

att varan

inte får föras

in till

25 Senaste lydelse 2000:1232.

78

SOU 2015:5 Författningsförslag

eller ut från landet till följd av

eller ut från landet till följd av

att varan omfattas av ett sådant

att varan omfattas av ett sådant

förbud eller villkor som avses i

förbud eller villkor som avses i

4 § första stycket eller att varan

4 § första stycket eller att varan

förs in eller ut med stöd av ett

förs in eller ut med stöd av ett

tillstånd som föranletts av orik-

tillstånd som föranletts av orik-

tig uppgift

eller underlåtenhet

tig

uppgift

eller underlåtenhet

att lämna

föreskriven uppgift.

att

lämna

föreskriven uppgift.

Varan får därvid läggas upp på

Varan får läggas upp på en

tillfälligt lager. De kostnader

anläggning för tillfällig lagring.

som Tullverket haft för varans

De

kostnader som Tullverket

uppläggning och förvaring skall

haft för varans uppläggning och

ersättas av den som för in eller

förvaring ska ersättas av den

för ut varan.

som för in eller för ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från er- sättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §26

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 7 kap. 24–39 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2016:000).

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

26 Senaste lydelse 2011:468.

79

Utöver vad som följer av ett för Sverige bindande internatio- nellt åtagande får uppgifter i data- basen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk be- handling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Författningsförslag

SOU 2015:5

1.7Förslag till

lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om be- handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får läm- nas ut till en enskild på medium för automatisk behandling en- dast om regeringen har med- delat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

80

2 Inledning

2.1Utredningens uppdrag

Den 13 mars 2014 beslutade regeringen om kommittédirektiv för utredningen om en ny svensk tullagstiftning. Direktiven (dir. 2014:35) finns i bilaga 1.

Enligt direktiven ska en särskild utredare lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning. Syftet är att anpassa den svenska tullagstift- ningen till den nya tullkodexen för unionen (unionstullkodexen) som ska tillämpas från och med den 1 maj 2016.

Utredaren ska bl.a.

lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.,

lämna förslag till förordningar som ersätter tullförordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullför- faranden med ekonomisk verkan, m.m.,

bedöma behovet av regler om omprövning,

ta ställning till om reglerna för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra försändelser, och

bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar.

2.2Utredningens arbete

Arbetet inleddes i april 2014. Utredningen har haft 5 möten och arbetet har skett i nära samarbete med experter från Regerings-

81

Inledning

SOU 2015:5

kansliet, Tullverket, Kommerskollegium och näringslivsorganisa- tioner.

Utredningen har hållit sig underrättad om arbetet inom EU av- seende utkasten till förordningar meddelade med stöd av unions- tullkodexen.

Den korta tid som har stått till utredningens förfogande, knappt tio månader, och bl.a. den omständigheten att det ännu inte före- ligger några förordningar meddelade med stöd av unionstull- kodexen, har gjort att utredningen inte helt och hållet har kunnat fullfölja utredningsuppdraget. Vissa delar av uppdraget har fått lämnas därhän, vilka dessa är redovisas i kapitel 5.

2.3Det fortsatta arbetet

De kommande åren, troligen fram till 2020 och möjligen längre, kommer unionstullkodexen kontinuerligt att kompletteras och fyllas ut genom kommissionsförordningar antagna med stöd av kodexen. Enligt utredningens bedömning är det viktigt att det arbetet bevakas från svensk sida och att den svenska tullagstift- ningen följer med i förändringarna. När EU:s nya tullagstiftning väl är på plats bör enligt utredningens uppfattning en grundlig översyn göras av den svenska tullagstiftningen, så att den verkligen anpassas till EU:s tullagstiftning.

Den korta tid som har stått till den här utredningens för- fogande, och den omständigheten att en mycket stor del av regel- verket ännu inte har antagits, har inte möjliggjort någon grund- ligare utredning av den svenska tullagstiftningen i förhållande till EU:s tullagstiftning. Inte heller inför EU-inträdet den 1 januari 1995 fanns det tillräckligt med tid för att göra en sådan genom- lysning av den dåvarande svenska tullagstiftningen. Detsamma gäller för mellantiden, trots införandet av en ny tullag, då huvud- sakligen punktinsatser med anledning av förändringar i EU-rätten har gjorts. Inte heller förändringar i det nationella regelverket av betydelse för den svenska tullagstiftningen synes under tiden sedan EU-inträdet ha beaktats annat än punktvis. I det stora hela har den svenska tullagstiftningen således varit orörd sedan Sverige gick med i EU.

82

SOU 2015:5

Inledning

Av dessa skäl – många förändringar på gång avseende EU:s tullagstiftning och frånvaron av en grundlig genomlysning av den svenska tullagstiftningen – anser utredningen att man bör göra en ordentlig genomgång av den svenska tullagstiftningen när de kompletterande kommissionsförordningar som antagits med stöd av unionstullkodexen och de tekniska system som behövs för tillämpning av kodexens bestämmelser väl är på plats, dvs. någon gång efter utgången av 2020 enligt den tidtabell som framgår av unionstullkodexen.

2.4Betänkandets disposition

Betänkandet består av sju kapitel och fem bilagor. I kapitel 1 och 7 finns författningsförslag och kommentarer till dessa. Över- väganden till författningsförslagen finns i kapitel 5. Bakgrunden till förslagen finns kapitel 3 och 4. Konsekvensbeskrivning finns i kapitel 6. I bilagorna finns bl.a. unionstullkodexen och en paragraf- nyckel.

83

3 Tullunionen

3.1Europeiska unionen är en tullunion

Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den gemensamma eller, numera, den inre marknaden. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoni- seringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt.

Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då den traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis harmonisering av medlemsstaternas tullagstift- ning och den 1 juli 1968 trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella tulltaxorna. Ursprungligen var EU- budgeten beroende av medlemsstaternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april 1970 ersattes medlems- staternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter. Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. jordbruksavgifter, socker- avgifter och tullar. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera de kostnader som medlemstaterna har för uppbörden av dessa tullar. Denna fördelning kommer att ändras till 80 respektive 20 procent, jfr artikel 2.3 i rådets beslut nr 335/2014/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel1. Rådsbeslutet beräknas kunna träda i kraft under 2016, men det ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014, se regeringens pro-

1 EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

85

Tullunionen

SOU 2015:5

position Godkännande av rådets beslut om systemet för EU- budgetens finansiering (prop. 2013/14:238 s. 9).

Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullag- stiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoni- serad. Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens 28 medlemstater. I dag återfinns grunden för tull- unionen i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt (EUF-fördraget).

Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad har den gemensamma tullpolitiken också en stor be- tydelse för EU:s handel med omvärlden. Det finns ett negativt samband mellan komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. EU utgör i dag en av de största aktörerna i världshandeln och den gemensamma exporten står för ungefär 20 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Att EU:s 28 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av varorna i den inter- nationella handeln gör att förändringar, till exempel införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export.

3.2En gemensam tullagstiftning

Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs i dag av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (om- arbetning)2 (unionstullkodexen). Från att ha funnits i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen3 (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullag- stiftning med de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra be-

2EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

3EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

86

SOU 2015:5

Tullunionen

stämmelser som införts på gemenskapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskaps- tullkodexen hör tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förord- ning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföre- skrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen4.

Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet

Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen5 (den s.k. säkerhetsändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säker- heten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Åtgärderna var följande:

analys och elektroniskt utbyte av riskinformation mellan tullmyndigheter och mellan dessa och EU-kommissionen inom en gemensam riskhanteringsram,

ett krav på att uppgifter ska lämnas till tullmyndigheterna före ankomst respektive före avgång beträffande samtliga varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde, och

beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör till tillför- litliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och som kommer att omfattas av förenklingar i enlighet med tullbestäm- melserna och lättnader när det gäller tullkontroller.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln6 (det s.k. e-tullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tull- hantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlems- staterna förband sig att upprätta system för import- och export- klarering (såväl tullmyndigheterna emellan som mellan dessa och

4EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

5EUT L 117, 4.5.2005, s. 13.

6EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

87

Tullunionen

SOU 2015:5

de ekonomiska aktörerna), system för registrering av ekonomiska aktörer (inklusive godkända ekonomiska aktörer) samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande, dvs. senast den 15 februari 2013, skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att insända tulldeklara- tionerna centralt (en s.k. ”single access point”), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen ska medlems- staterna i samarbete med EU-kommissionen upprätta system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävs för import- eller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävs enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k. ”single window”).

Den moderniserade tullkodexen

Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln (”e-tull”) som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informationstekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex). Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verk- samhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Den resulterande rätts- akten, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemen- skapen (Moderniserad tullkodex)7, omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte till- närmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas data- behandlingssystem. Genom den moderniserade tullkodexen genom- fördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare

7 EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

88

SOU 2015:5

Tullunionen

infördes principen om ”centraliserad klarering”, vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig. Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 20138.

Unionstullkodexen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderni- serade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tids- anpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-syste- men. För att ta om hand detta lade kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex – en tullkodex för unionen.

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektro- niska systemen kommer dock att ske stegvis och förväntas vara slutfört den 31 december 2020. För att stödja genomförandet av unionstullkodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångs- perioder har EU-kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram9 avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument (”MASP”), anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016. För att stötta medlemsstaterna ekonomiskt i detta arbete finns åtgärdsprogrammet Tull 202010.

8Enligt artikel 1 i förordning (EU) nr 528/2013, EUT L 165, 18.6.2013, s. 62.

9Se kommissionens genomförandebeslut av den 29 april 2014 om fastställande av arbets- programmet för unionens tullkodex (2014/255/EU), EUT L 134, 7.5.2014, s. 46.

10Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 20142020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG, EUT L 347, 20.12.2013, s. 209.

89

Tullunionen

SOU 2015:5

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF- fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet ut- tryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelats genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-för- draget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör ut- övas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av all- männa regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kom- missionens utövande av sina genomförandebefogenheter11. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig. I januari 2014 presenterade kommis- sionen utkast till delegerade akter och genomförandeakter avseende unionstullkodexen. Arbetet med utkasten beräknas vara avslutat under våren 2015.

En sammanfattning av unionstullkodexen finns i kapitel 4.

3.3Nationella bestämmelser

Bestämmelser som kompletterar gemenskapstullkodexen och tillämp- ningsföreskrifterna till den kodexen finns i tullagen (2000:1281) och tullförordningen (2000:1306) samt i lagen (1994:1548) och förord- ningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Tullagen

I samband med det svenska EU-inträdet den 1 januari 1995 in- fördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), som då kom att kom- plettera gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Finansdepartementets ansvarsområde, se regeringens pro- position Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap

11 EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

90

SOU 2015:5

Tullunionen

(prop. 1994/95:34). Samtidigt infördes en ny tullförordning, tull- förordningen (1994:1558).

Eftersom 1994 års tullag tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning, som antog namnet Tullagsutred- ningen. Genom propositionen En ny tullag (prop. 1999/2000:126) överlämnade regeringen sitt förslag till ny tullag, vilket byggde på Tullagsutredningens betänkande En ny tullag (SOU 1999:54). Den nu gällande tullagen (2000:1281), som innehåller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde, trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförord- ningen (2000:1306).

Lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan

I samband med EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., se prop. 1994/95:34, och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskapstullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

91

4 Den nya tullkodexen för unionen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning)1 (unionstullkodexen) har antagits av Europaparla- mentet och rådet med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 33, 114 och 207, vilka avser tullsamarbete, tillnärmning av lagstiftning samt den gemensamma handelspolitiken. EUF-fördraget ger EU exklu- siv befogenhet på bl.a. den gemensamma handelspolitikens område, se artikel 3.1 i det fördraget. Att en EU-förordning till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat framgår av artikel 288 i samma fördrag.

Unionstullkodexen består av 59 skäl, 288 artiklar, som är indelade i nio avdelningar, och en bilaga, som innehåller en jäm- förelsetabell avseende unionstullkodexen och förordning (EG) nr 450/2008 (se avsnitt 3.2). Detta kapitel innehåller en samman- fattning av unionstullkodexen. Kodexen finns i bilaga 2.

Notera att den svenska språkversionen innehåller en del fel, somliga delas med andra språkversioner, medan andra är unika för den svenska versionen. Förutom redaktionella och språkliga fel, som exempelvis en hänvisning på engelska i innehållsförteckningen och märkliga avstavningar, så finns det också vissa felaktiga artikel- hänvisningar, exempelvis i artiklarna 131 a, 217, 265 b och 284. I den sistnämnda artikeln hänvisas till artikel 213 på tre ställen, när det torde vara artikel 216 som avses. Ytterligare ett fel framgår av skäl 57 och artikel 288.2 och avser en tillämpningstidpunkt. Det står ”den 1 juni 2016”, när det borde ha stått ”den 1 maj 2016”, vilket framgår av rättelsen i bilaga 3.

1 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

93

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

4.1Nyheter i unionstullkodexen

En del av de ändringar som har gjorts i unionstullkodexen är av redaktionell och lagteknisk natur men det har också gjorts väsent- liga ändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande.

Elektronisk kommunikation (skäl 17). I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 3.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tull- kontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I kodexen införs den rättsliga ram inom vilken e-tull- beslutet kan genomföras. Av artikel 6.1 framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktö- rer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk data- behandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Centraliserad klarering (skäl 44). Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor, se artikel 179.1. Det motsvarar det förfarande som i gemenskapstullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden. Av skäl 18 framgår att den procedur som nu används för det förfarandet kommer att behållas tills de nödvändiga elektroniska systemen för centraliserad klarering har tagits i drift och EU-kommissionen kommer att specificera närmare hur detta ska ske.

Särskilda förfaranden (skälen 47 och 50). De särskilda förfaran- dena i unionstullkodexen motsvarar det som i gemenskapstull- kodexen benämndes tullförfaranden med ekonomisk verkan. Syftet med de nya bestämmelserna är att fastställa gemensamma och enkla regler som kompletteras med en mindre uppsättning regler för varje särskilt förfarande för att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna. En konkret förändring är att ett enda förfarande för aktiv förädling införs. Det sker genom att aktiv förädling (suspen- sionssystemet) slås samman med bearbetning under tullkontroll och att aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. De fördelar som förut erbjudits inom ramen för dessa tullförfaranden finns kvar men har samlats i det nya förfarandet som enbart benämns aktiv förädling.

94

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

Allmänna ursprungsregler (artiklarna 60 och 62). En viktig för- ändring i unionstullkodexen gäller de allmänna ursprungsreglerna. Genom dessa regler fastställs en varas ursprung, dvs. varifrån varan kommer. Reglerna används för att man ska kunna tillämpa handels- politiska skyddsinstrument och av handelsstatistiska skäl. En grundläggande regel för att fastställa en varas ursprung är att en vara som framställts i två eller flera länder får ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen, jfr art 60.2 i unionstullkodexen. Genom gemenskapstullkodexen och tillämp- ningsföreskrifterna till den fastställdes det för ett fåtal produkter vilka behandlingar som ger ursprung. Unionstullkodexen gör det möjligt att införa produktspecifika urspungsregler för alla produk- ter, se art 62.

Den fortsatta genomgången av kodexens innehåll följer dess indelning i avdelningar och rubriksättning.

4.2Allmänna bestämmelser (avdelning I)

Avdelning I innehåller 55 artiklar, indelade i tre kapitel:

kapitel 1, Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgif- ter och definitioner (artiklarna 1–5),

kapitel 2, Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullag- stiftningen (artiklarna 6–52), och

kapitel 3, Valutaomräkning och tidsfrister (artiklarna 53–55).

I unionstullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tull- område. Kodexen ska tillämpas enhetligt inom hela detta tull- område. Detta framgår av artikel 1.1. I artikel 4 definieras EU:s tullområde. Andra viktiga begrepp, exempelvis tullagstiftning, defi- nieras i artikel 5.

Av artikel 3 framgår att tullmyndigheterna har det primära an- svaret för att övervaka EU:s internationella handel och därigenom bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som

95

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska vidta åtgärder med särskilt följande syften:

a)att skydda EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska intressen,

b)att skydda EU från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd,

c)att säkerställa EU:s och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter, och

d)att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och att underlätta den lagliga handeln.

I unionstullkodexen införs enligt skäl 17 den rättsliga ram inom vilken Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln2 genomförs, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handels- transaktioner hanteras elektroniskt. Principen kommer till uttryck i artikel 6.1 där det sägs att alla utbyten av uppgifter, såsom deklara- tioner, ansökningar eller beslut, mellan tullmyndigheterna, eller mellan dessa och ekonomiska aktörer (se artikel 5.5), och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, utom i vissa fall som framgår av punkterna 3 och 4 i artikel 6. Som framgår av artikel 16.1 ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissionen samt för lagring av sådan information i enlighet med kodexen.

Alla uppgifter som tullmyndigheterna får vid utövandet av sin verksamhet, och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund, ska enligt artikel 12 omfattas av ett krav på tystnadsplikt. Uppgifterna får i princip inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myn- dighet som tillhandahållit dem, såvida inte tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja uppgifterna enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband

2 EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

96

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får enligt artikel 13 ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstift- ningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk (se artikel 5.7). Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för utbytet ska vara konfidentiella, såvida inte parterna kommit överens något annat.

Varje person som direkt eller indirekt är involverad i full- görandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska enligt artikel 15, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, till- handahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och upp- gifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller. En person, eller ett tullombud (se nedan) för personen i fråga, som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en an- sökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ansvarar för att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga, att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullstän- diga och, i tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hän- förande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda.

Varje person får enligt artikel 18 utse ett tullombud (se artikel 5.6). Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Vid sina kontakter med tull- myndigheterna ska tullombud enligt artikel 19 uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor

97

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

är direkt eller indirekt. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från personen de företräder.

Med beslut förstås enligt artikel 5.39 varje åtgärd av tull- myndigheterna i fråga om tullagstiftningen (se artikel 5.2) för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Enligt skäl 22 bör alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, omfattas av samma regler. I artiklarna 22–37 finns bestämmelser om sådana beslut. Besluten ska vara giltiga i hela unionen (se artikel 26) och kan upphävas (se artikel 27) eller ändras eller återkallas (se artikel 28) om de inte är förenliga med tullag- stiftningen eller med tolkningen av denna lagstiftning. Som framgår av artikel 22.7 ska ett beslut som är negativt för den sökande innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44 (se nedan).

Enligt skäl 24 bör pålitliga ekonomiska aktörer som följer bestämmelserna få ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tullförenkling eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har be- viljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en utbredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbaserade kontroller. I artiklarna 38–41 finns bestämmelser om ansökan om och beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör. Pålitliga ekonomiska aktörer som efter- lever bestämmelserna bör enligt skäl 25 kunna dra nytta av ett inter- nationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter enligt skäl 23 att tullmyndigheterna från olika medlems- stater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på lämplig nivå på hela den inre marknaden. I artikel 42.1 åläggs varje medlemsstat att fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen.

I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna är det enligt skäl 27 nödvändigt att före- skriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan

98

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

ett beslut fattas som skulle beröra denne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver. Rätten att överklaga kom- mer till uttryck i artikel 44.

Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 genomföra alla tull- kontroller som de anser nödvändiga. Kontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Kontrollerna ska enligt artikel 46.2 främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska enligt artikel 47.1 tullmyndigheterna i nära samarbete med de andra myndigheterna om möjligt göra dessa kontroller vid samma tid- punkt och på samma plats som tullkontrollerna, varvid tullmyndig- heterna ska ha den samordnande rollen för kontrollerna. I syfte att minimera risker och bekämpa bedrägerier får enligt artikel 47.2 in- formationsutbyte ske mellan tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter och mellan de behöriga myndigheterna och kommis- sionen.

I artiklarna 51–55 finns slutligen bestämmelser om bevarande av dokument och andra uppgifter, avgifter och kostnader samt valuta- omräkning och tidsfrister.

99

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

4.3Faktorer som ska läggas till grund för tillämp- ningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II)

Avdelning II innehåller 21 artiklar, indelade i tre kapitel:

kapitel 1, Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan (artiklarna 56–58),

kapitel 2, Varors ursprung (artiklarna 59–68), och

kapitel 3, Varors värde för tulländamål (artiklarna 69–76).

Import- och exporttullar som ska betalas ska enligt artikel 56.1 grunda sig på Gemensamma tulltaxan. Att Gemensamma tulltaxan ska omfatta bl.a. Kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan3 framgår av artikel 56.2. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska enligt artikel 57.1 klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras.

Varors ursprung kan vara förmånsberättigande eller icke- förmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så omfattas de av bestämmelser om förmånstull, jfr artikel 56.2 d eller e. I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke-förmånsberättigande ursprung och i artikel 64 fastställs regler för att bestämma förmånsberättigande ursprung.

För tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska enligt artikel 69 varors tullvärde fast- ställas. Detta ska göras i enlighet med artiklarna 70 och 74. Enligt artikel 70.1 ska grundvalen för varors tullvärde vara trans- aktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska enligt artikel 70.2 utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska

3 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

100

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försälj- ningen av den importerade varan. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att metoderna i artikel 74 tillämpas.

4.4Tullskuld och garantier (avdelning III)

Avdelning III innehåller 50 artiklar, indelade i fyra kapitel:

kapitel 1, Uppkomst av en tullskuld (artiklarna 77–88),

kapitel 2, Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld (ar- tiklarna 89–100),

kapitel 3, Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp (artiklarna 101–123), och

kapitel 4, Upphörande av tullskuld (artiklarna 124–126).

Med tullskuld förstås enligt artikel 5.18 en persons skyldighet att betala den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

Vid import uppkommer enligt artikel 77 en tullskuld genom att icke-unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden: övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning, eller tillfällig införsel med par- tiell befrielse från importtullar. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gälde- när. Vid indirekt ombudskap (se artikel 18.1) ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Vid export uppkommer enligt artikel 81 en tullskuld genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid in- direkt ombudskap ska också den person för vars räkning tull- deklarationen görs vara gäldenär.

Bestämmelser om tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad finns i artikel 79 för varor som omfattas av importtull och i artikel 82 för varor som omfattas av exporttull.

101

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

Vid import eller export uppkommer enligt artikel 83 en tull- skuld även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller restriktioner vid import eller export. Någon tullskuld uppkommer emellertid inte vid olaglig införsel i EU:s tullområde av falsk valuta eller införsel i EU:s tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de enligt artikel 84 solidariskt ansvara för betalningen av det beloppet. En tullskuld anses enligt artikel 87.1 uppkomma på den plats där den tull- deklaration eller deklaration om återexport som avses i artiklarna 77 och 81 (se ovan) inges. I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

För att bättre skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti enligt skäl 36 täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. I artiklarna 89–100 finns bestämmelser om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, vilken motsvarar import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor. Enligt artikel 92.1 får en garanti ställas i form av en kontant deposition eller något annat betalnings- medel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition eller ett åtagande från en borgensman (se artikel 94) eller i någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 98.1 omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska enligt artikel 101.1 fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87 (se ovan), så snart som de har nödvändiga uppgifter. Gäldenären ska enligt artikel 102.1 underrättas om tull- skulden. Detta gäller enligt artikel 103.1 inte efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Denna

102

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

treårsperiod ska förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning, när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, se artikel 103.2.

Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 (se ovan) ska enligt artikel 108.1 betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna. Tidsfristen får inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Tull- myndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären. Betalning ska enligt artikel 109.1 ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning. Tullmyndig- heterna kan bevilja anstånd i 30 dagar med betalningen, se artik- larna 110 och 111.1. Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna enligt artikel 113 säkerställa betalning av det beloppet med alla medel som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. Dröjs- målsränta kan debiteras för import- eller exporttullbelopp som inte har betalats i tid, se artikel 114.

Att import- eller exporttullbelopp kan återbetalas eller efterges framgår av artikel 116.1. Återbetalning eller eftergift kan ske av något av följande skäl:

a)import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp (se artikel 117),

b)varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet (se artikel 118),

c)de berörda myndigheterna har begått ett fel (se artikel 119), eller

d)av rättviseskäl (se artikel 120).

Vilka tidsfrister som gäller för ansökan om återbetalning eller efter- gift framgår av artikel 121.

Av artikel 124.1 framgår elva fall som medför att en tullskuld vid import eller export upphör. Det är exempelvis genom betalning av import- eller exporttullbeloppet eller genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

103

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

4.5Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV)

Avdelning IV innehåller 26 artiklar, indelade i två kapitel:

kapitel 1, Summarisk införseldeklaration (artiklarna 127–132), och

kapitel 2, Varors ankomst (artiklarna 133–152).

Varor som förs in i EU:s tullområde (se artikel 4) ska enligt artikel 127.1 omfattas av en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt huvudregeln i artikel 127.3 inges till tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde. Den ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 128. Någon deklaration behöver enligt artikel 127.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom EU:s tull- område utan att göra uppehåll.

Varor som förs in i unionens tullområde ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller från och med tidpunkten för införseln. Varorna ska enligt artikel 135.1 utan dröjsmål transporteras via den rutt som tullmyndigheterna angivit, och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna, till någon annan plats som de anvisat eller godkänt eller till en frizon. Omedelbart vid ankomst till någon av dessa platser ska enligt artikel 139.1 införseln av varorna anmälas till tullen.

Vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 anses vara i tillfällig lagring.4 Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom 90 dagar. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, obero- ende av varornas beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändnings- land eller destinationsland.

4 Egentligen står det ”ska hänföras till tillfällig lagring” i den svenska språkversionen. Det synes vara en felöversättning, i exempelvis de engelska och danska språkversionerna har mot- svarande fras lydelsen ”shall be in temporary storage” respektive ”skal være under midlertidig opbevaring”.

104

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

4.6Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V)

Avdelning V innehåller 48 artiklar, indelade i fyra kapitel:

kapitel 1, Varors tullstatus (artiklarna 153–157),

kapitel 2, Hänförande av varor till ett tullförfarande (artiklarna 158–187),

kapitel 3, Kontroll och frigörande av varor (artiklarna 188–196), och

kapitel 4, Bortskaffande av varor (artiklarna 197–200).

Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska enligt artikel 153.1 antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida inte det fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror. Varorna förlorar sin tullstatus som unionsvaror och blir icke-unionsvaror, om de exempelvis förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är tillämpliga, eller har hänförts till för- farandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen, se artikel 154.

Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfaran- det för frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklara- tion som är anpassad till förfarandet i fråga. Tulldeklarationen ska, utom i särskilda fall, inges genom elektronisk databehandlings- teknik, jfr artikel 158.2, till ett behörigt tullkontor, se artikel 159. Tulldeklarationen kan vara en standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, se artiklarna 162–165 respektive 166–169. En tulldeklaration får enligt artikel 170.1 inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person, dvs. deklaranten, ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Deklaranten ska, utom i vissa undantagsfall, vara etablerad i unionens tullområde, se artiklarna 170.2 och 170.3. Om tulldeklarationen uppfyller villko- ren för vad som gäller för hänförande av varor till ett tullförfarande ska den enligt artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndig-

105

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

heterna, förutsatt att de varor som den avser har anmälts till tullen. Att en godtagen tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artikel 173 respektive 174. Andra förenklingar än förenklad tulldeklaration som unionstullkodexen ger utrymme för är centraliserad klarering, se artiklarna 179–181, och registrering i deklarantens bokföring, se artiklarna 182–184.

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska deklarationen och de styrkande handlingarna och begära att dekla- ranten lämnar andra handlingar samt undersöka varorna och ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna, jfr artiklarna 189 och 190. Resultatet vid en kontroll av en tulldeklara- tion ska enligt artikel 191.1 användas vid tillämpningen av be- stämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs. Resultatet av kontrollen har enligt artikel 191.3 samma bevisvärde i hela EU:s tullområde.

Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndig- heterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Varor kan enligt unionstullkodexen bortskaffas på tre sätt:

förstöring av varor enligt artikel 197,

försäljning av varor enligt artikel 198.1, eller

överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

4.7Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI)

Avdelning VI innehåller nio artiklar, indelade i två kapitel:

kapitel 1, Övergång till fri omsättning (artiklarna 201 och 202), och

kapitel 2, Befrielse från importtullar (artiklarna 203–209).

106

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

Eftersom övergång till fri omsättning är ”ett av de allra viktigaste tullförfarandena”5 har detta förfarande behandlats i ett eget, om än kort, kapitel i unionstullkodexen. Huvudregeln avseende förfaran- det framgår av artikel 201. Icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller är avsedda för privat använd- ning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning. En övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut, att andra eventuella avgifter tas ut i enlighet med gällande bestämmelser för dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder (jfr artikel 202) och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede, samt att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning innebär att icke-unionsvaror får tullstatus som unionsvaror.

I övrigt innehåller avdelning VI i artiklarna 203–209 bestäm- melser om befrielse från importtullar för varor som återinförs till unionens tullområde i samma skick som de var i när de exporte- rades och för produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet.

4.8Särskilda förfaranden (avdelning VII)

Avdelning VII innehåller 53 artiklar, indelade i fem kapitel:

kapitel 1, Allmänna bestämmelser (artiklarna 210–225),

kapitel 2, Transitering (artiklarna 226–236),

kapitel 3, Lagring (artiklarna 237–249),

kapitel 4, Särskild användning (artiklarna 250–254), och

kapitel 5, Förädling (artiklarna 255–262).

Varor får enligt artikel 210 hänföras till någon av följande kate- gorier av särskilda förfaranden:

a)transitering, som ska omfatta extern transitering (se artikel 226) och intern transitering (se artikel 227),

5 KOM (2005) 608 slutlig, s. 11.

107

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

b)lagring, som ska omfatta lagring i tullager (se artiklarna 240–

242)och frizoner (se artiklarna 243–249),

c)särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel (se artiklarna 250–253) och slutanvändning (se artikel 254), eller

d)förädling, som ska omfatta aktiv förädling (se artiklarna 256–

258)och passiv förädling (se artiklarna 259–262).

Tillstånd från tullmyndigheterna krävs enligt artikel 211.1 vid användning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, för till- fällig införsel eller för slutanvändning samt vid drift av anlägg- ningar för lagring i tullager, utom i de fall då den driftansvarige för anläggningen är tullmyndigheten själv.

Ett särskilt förfarande ska enligt artikel 215.1 avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199 (se avsnitt 4.6). Detta gäller inte för förfarandet för transitering som enligt artikel 215.2 ska avslutas av tullmyndigheterna när de kan fastställa att för- farandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jäm- förelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstull- kontoret och de som är tillgängliga vid destinationstullkontoret.

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett för- farande för förädling eller lagts upp i en frizon får enligt artikel 220 genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Förfarandet för extern transitering innebär enligt artikel 226 att icke-unionsvaror får transporteras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller han- delspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot in- försel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Transiteringen kan ske bl.a. enligt förfarandet för extern unions- transitering (se artiklarna 233–236), under vissa förutsättningar i

108

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

enlighet med TIR-konventionen6 eller i enlighet med ATA- konventionen/Istanbulkonventionen7 om en transiteringsbefordran äger rum. I artikel 227 finns en motsvarande bestämmelse avseende unionsvaror.

Ett förfarande för lagring, dvs. tullager (se artiklarna 240–242) eller frizon (se artiklarna 243–249), innebär enligt artikel 237 att icke-unionsvaror får lagras i unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Under vissa omständigheter kan också unions- varor hänföras till ett förfarande för lagring. Varor får enligt artikel 238 kvarstå under ett förfarande för lagring under obestämd tid, såvida inte typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtids- lagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön.

Särskild användning omfattar förfarandena för tillfällig införsel och slutanvändning. Förfarandet för tillfällig införsel innebär enligt artikel 250.1 att icke-unionsvaror som är avsedda för återexport (jfr avsnitt 4.9) får bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål för andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. För att förfarandet ska få användas måste vissa villkor vara uppfyllda, bl.a. att varorna inte får vara avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 251 fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till förfarandet måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna använd- ningen kan uppnås. Den totala tid under vilken varor får kvarstå

6Tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) gäller i Sverige. Grundbestämmelserna i TIR-konventionen är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133. En ändring av artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens bilagor samt andra ändringar i konventionen finns publicerade i Tullverkets författningssamling (TFS).

7Tullkonventionen den 6 december 1961 om ATA-carnet för tillfällig införsel av varor (SÖ 1964:8) och konventionen den 26 juni 1990 om temporär import (jfr prop. 1995/96:32).

109

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

under förfarandet får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor enligt artikel 254.1 övergå till fri omsättning tull- fritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda använd- ning.

Inom ramen för förfarandet för aktiv förädling får enligt artikel 256 icke-unionsvaror användas i EU:s tullområde i en eller flera förädlingsprocesser (se artikel 5.37) utan att varorna omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga be- stämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte för- bjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Förfarandet får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör. Förfarandet får också användas för varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning samt varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220 (se ovan). Tullmyndigheterna ska enligt artikel 257.1 ange den tid inom vilket förfarandet ska avslutas.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får enligt artikel 259 unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på unio- nens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillstånds- havarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda. För- farandet får inte tillåtas för vissa typer av unionsvaror, bl.a. varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

110

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

4.9Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII)

Avdelning VIII innehåller 15 artiklar, indelade i sex kapitel:

kapitel 1, Formaliteter inför utförsel av varor (artiklarna 263–266),

kapitel 2, Formaliteter vid utförsel av varor (artiklarna 267 och 268),

kapitel 3, Export och återexport (artiklarna 269 och 270),

kapitel 4, Summarisk utförseldeklaration (artiklarna 271–273),

kapitel 5, Anmälan om återexport (artiklarna 274–276), och

kapitel 6, Befrielse från exporttullar (artikel 277).

Avdelningen innehåller bestämmelser om formaliteter i samband med export av unionsvaror och återexport av icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde.

Varor som ska föras ut ur tullområdet ska enligt artikel 263.1 omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till det be- höriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde. Deklarationen ska enligt artikel 263.3 utgöras av något av följande: en tulldeklaration (jfr artikel 5.12), en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 eller en sum- marisk utförseldeklaration enligt artikel 271. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 264. Någon deklaration behöver enligt artikel 263.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som trans- porteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom unionens tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkon- troller.

Det framgår av artikel 277 att unionsvaror som exporteras tem- porärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från export- tullar under förutsättning att de återimporteras.

111

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

4.10Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX)

Avdelning IX innehåller 11 artiklar, indelade i fyra kapitel:

kapitel 1, Utveckling av elektroniska system (artiklarna 278–281),

kapitel 2, Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen (ar- tiklarna 282 och 283),

kapitel 3, Delegering av befogenheter och kommittéförfarande (artiklarna 284 och 285), och

kapitel 4, Slutbestämmelser (artiklarna 286–288).

Enligt unionstullkodexen är elektronisk kommunikation huvud- regeln och pappersbaserad kommunikation undantaget, jfr skäl 17 och artikel 6.1. Den 31 december 2020 ska de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser senast vara i drift. Under tiden som elektroniska system utvecklas och införs finns i artiklarna 278–281 bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik. I det här sammanhanget kan man också notera den möjlighet EU-kom- missionen har enligt artikel 282 att låta en eller flera medlemsstater under en begränsad tid särskilt testa it-relaterade förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning.

I artiklarna 284 och 285 finns bestämmelser som rör delegerade akter respektive genomförandeakter. Bestämmelserna i unionstull- kodexen om denna typ av rättsakter beskrivs närmare i avsnitt 4.11.

I de återstående tre artiklarna, 286–288, framgår när kodexen träder i kraft och från vilka tidpunkter den ska tillämpas samt att vissa rättsakter upphör att gälla respektive ändras med anledning av unionstullkodexen, se också avsnitt 5.10.

112

SOU 2015:5

Den nya tullkodexen för unionen

4.11Förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen

Delegerade akter

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unions- tullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen av- gränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgräns- ningar av artikel 284.

Befogenheten att anta delegerade akter framgår av artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279. Befogenheten är enligt artikel 284.2 tidsbegränsad. Den ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013 och kan genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Befogenheten får enligt artikel 284.3 när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar dock inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

När kommissionen antar en delegerad akt ska den enligt artikel 284.4 samtidigt lämnas till Europaparlamentet och rådet. Den dele- gerade akten ska enligt artikel 284.5 träda i kraft endast om varken parlamentet eller rådet har gjort invändningar mot akten inom en period av två månader från den dag då akten lämnades till parla- mentet och rådet, eller om både parlamentet och rådet, före ut- gången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att ha några invändningar. Denna period kan för- längas med två månader på parlamentets eller rådets initiativ.

Genom en särskilt inrättad expertgrupp har medlemsstaterna involverats i arbetet med dessa akter.

113

Den nya tullkodexen för unionen

SOU 2015:5

Genomförandeakter

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unions- tullkodexen har kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter8. I artikel 285 i kodexen preciseras i vil- ken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

Av artikel 285.1 framgår att kommissionen ska biträdas av den s.k. tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Befogenheten för kommissionen att anta genomförandeakter framgår av artiklarna 8, 11, 17, 21, 25, 32, 37, 41, 50, 54, 58, 63, 66, 68, 76, 100, 107, 123, 132, 138, 143, 152, 157, 161, 165, 169, 176, 178, 181, 184, 187, 193, 200, 207, 209, 213, 217, 222, 225, 232, 236, 239, 266, 268, 273, 276, 281 och 283.

Av dessa artiklar framgår om genomförandeakten ska antas enligt det rådgivande förfarandet, se artikel 285.2 som hänvisar till artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011, eller granskningsförfaran- det, se artikel 285.4 som hänvisar till artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Tre artiklar, dvs. artiklarna 8, 37 och 123, hänvisar till både det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet. Åter- stående 45 artiklar hänvisar enbart till granskningsförfarandet.

Genom hänvisningen till artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 i artikel 285.3 och 285.5 framgår att genomförandeakten i vissa fall ska kunna tillämpas omedelbart.

8 EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

114

5Förslag till en ny svensk tullagstiftning

5.1Utgångspunkter för utredningens förslag

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016, se artiklarna 287 och 288 i kodexen. Den nya kodexen innehåller flera väsentliga nyheter, se avsnitt 4.1. Med anledning av detta är det nödvändigt att se över den svenska tullagstiftningen, dvs. tullagen (2000:1281) och tullför- ordningen (2000:1306) samt lagen (1994:1548) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (jfr avsnitt 3.3).

Följande utgångspunkter ligger i huvudsak till grund för dels ut- redningens översyn av den gällande svenska tullagstiftningen, dels utredningens förslag till ny sådan lagstiftning.

5.1.1Två lagar och två förordningar

Inom Regeringskansliet finns en uppdelning av tullfrågorna mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet. Detta följer av 12 § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet enligt vilken Finansdepartementet har ansvar för tullväsendet och Utrikesdepartementet för utrikeshandel och handelspolitik.

När det gäller tullagstiftningen så har Finansdepartementet huvudansvaret och Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Uppdelningen mellan departementen avspeglas i den gällande tullagstiftningen på så sätt att Finansdepartementet har ansvar för tullagen (2000:1281) och tullförordningen (2000:1306) och Utrikes- departementet har ansvar för lagen (1994:1548) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

115

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

En uppdelning av tullagstiftningen efter dessa linjer är inte ny utan kommer till uttryck i såväl propositionen Den svenska tullagstift- ningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34) som proposi- tionen En ny tullag (prop. 1999/2000:126).

Enligt utredningsdirektiven (se bilaga 1) ska också den nya tullagstiftningen följa uppdelningen av tullfrågorna mellan Finans- departementet och Utrikesdepartementet. Detta har därför beak- tats vid utformningen av förslagen till nya lagar som ersätter tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (se avsnitt 5.2 respektive 5.5) samt förslagen till nya förord- ningar som ersätter tullförordningen och förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (se avsnitt 5.4 respek- tive 5.6).

5.1.2Lagarnas struktur följer i huvudsak unionstullkodexens

Enligt utredningsdirektiven har tullagen och lagen om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. en struktur som avviker från den som finns i gemenskapstullkodexen (se avsnitt 3.2) vilket sägs i viss mån ha medfört svårigheter i att sätta sig in i tullagstift- ningen. Strukturen för de nya lagarna bör i den mån det är möjligt därför följa strukturen i unionstullkodexen.

Unionstullkodexen är indelad i avdelningar. Med beaktande av ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikes- departementet fördelar sig avdelningarna i kodexen mellan departe- menten enligt utredningsdirektiven på följande sätt.

Finansdepartementet:

Avdelning I (Allmänna bestämmelser), utom bestämmelserna om bindande besked, dvs. artiklarna 1–32 och 38–55,

Avdelning III (Tullskuld och garantier), dvs. artiklarna 77–126,

Avdelning IV (Införsel av varor i unionens tullområde), dvs. artiklarna 127–152,

Avdelning V (Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaf- fande av varor), utom kapitel 1 om varors tullstatus, dvs. artik- larna 158–200,

116

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Avdelning VI (Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar), dvs. artiklarna 201–209,

Avdelning VII (Särskilda förfaranden), endast kapitel 3 om lag- ring, dvs. artiklarna 237–249,

Avdelning VIII (Varor som förs ut ur unionens tullområde), dvs. artiklarna 263–277, och

Avdelning IX (Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser), dvs. artiklarna 278–288.

Utrikesdepartementet:

Avdelning I (Allmänna bestämmelser), endast bestämmelserna om bindande besked, dvs. artiklarna 33–37,

Avdelning II (Faktorer som ska läggas till grund för tillämp- ningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträf- fande varuhandel), dvs. artiklarna 56–76,

Avdelning V (Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaf- fande av varor), endast kapitel 1 om varors tullstatus, dvs. artik- larna 153–157, och

Avdelning VII (Särskilda förfaranden), utom kapitel 3 om lag- ring, dvs. artiklarna 210–236 och 250–262.

Enligt direktiven ska utredningen ha denna fördelning som ut- gångspunkt för uppdelningen av bestämmelserna mellan de nya lagar som föreslås. Detta krav, liksom önskemålet att strukturen för de nya lagarna i möjligaste mån bör följa strukturen i unions- tullkodexen, har beaktats vid utformningen av förslagen till nya lagar som ersätter tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Förslagen till nya förordningar som ersätter tullförordningen och förordningen om vissa tullförfaran- den med ekonomisk verkan, m.m. har fått en motsvarande ut- formning.

117

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

5.1.3Förslag med anledning av kommissionens

utkast till förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen

I utredningens direktiv anges ”I unionstullkodexen har kommissio- nen tilldelats befogenheter att anta delegerade akter och genomför- andeakter. Avsikten är att dessa akter ska ha trätt i kraft den 1 maj 2016 så att de kan bli tillämpliga samtidigt med unionstullkodexen. När unionstullkodexen omnämns i det följande avses även dessa dele- gerade akter och genomförandeakter.” I uppdraget ingår alltså att, med anledning av unionstullkodexen och de förordningar som kommer att meddelas av kommissionen med stöd av kodexen, se över behovet av och lämna förslag till nya nationella regler.

Kommissionen presenterade i mitten av januari 2014 sina utkast till genomförandeförordning och delegerad förordning, cirka 600 artiklar. Enligt kommissionen måste dessa förordningar vara antagna och träda i kraft i mitten av 2015. En svensk text kan förväntas föreligga i mars 2015 och den fullständiga processen beräknas vara avslutad i maj 2015.

Kommissionen presenterade i augusti 2014 nya utkast (REV 2) baserade på den synpunktshantering som företagits tillsammans med medlemstaterna och kommer i januari 2015 att presentera ytterligare reviderade versioner. Utredningen har i sitt arbete utgått från förslagen i REV 2.

Med beaktande av att det, under utredningens tid, inte kommer att finnas färdigförhandlade förordningar som meddelats med stöd av unionstullkodexen har utredningen haft att ta ställning till hur den uppkomna situationen bäst hanteras. Utredningen har i sitt arbete kommit fram till att det i kommissionens förordningsutkast finns ett antal bestämmelser som bör beaktas vid utformandet av de författningsförslag som utredningen presenterar. Givet den stora mängd artiklar som kommissionens förordningsutkast består av och det faktum att utkasten inte utgör en stabil grund, har utredningen kommit fram till att det inte är lämpligt att presentera de fullständiga förordningsutkasten som bilaga till betänkandet. Utredningen har i stället valt att endast redovisa de utkast till artiklar som av utredningen bedömts vara väsentliga och som direkt kan kopplas till specifika författningsförslag. Dessa artiklar åter- finns i bilaga 4.

118

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

En fråga belyses särskilt i det här avsnittet. Enligt 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen meddelar regeringen beslut om att en flygplats ska utgöra internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskaps- tullkodexen, dvs. en flygplats som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland. I de utkast till föreskrifter meddelade med stöd av unionstullkodexen som utredningen haft tillgång till så finns det också bestämmelser om flygplatser som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland, i utkasten benämnda internationella unionsflyg- platser. En förutsättning i utkasten verkar vara att det är tull- myndigheterna som bestämmer om en flygplats ska utgöra inter- nationell unionsflygplats, vilket för svensk del inte överensstämmer med ordningen enligt den nuvarande tullagen. Bör dessa beslut fortsättningsvis fattas av Tullverket? Enligt utredningens bedöm- ning går den frågan inte att besvara för närvarande eftersom det är oklart hur EU-bestämmelserna slutligen kommer att lyda. En annan fråga är om det vore en lämplig ordning, men inte heller den frågan kan belysas i nuläget.

Frågan om hur beslut om internationell unionsflygplats ska hanteras får därmed lämnas till den fortsatta hanteringen av det här ärendet.

5.2En ny tullag

Förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta tullagen (2000:1281).

Den nya tullagen innehåller främst kompletterande bestäm- melser till unionstullkodexen.

Enligt ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikes- departementet (se avsnitt 5.1.2) ligger följande bestämmelser i unions- tullkodexen under Finansdepartementets ansvar:

artiklarna 1–32 och 38–55, dvs. allmänna bestämmelser, utom bestämmelserna om bindande besked,

artiklarna 77–126, dvs. bestämmelser om tullskuld och garantier,

119

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

artiklarna 127–152, dvs. bestämmelser om införsel av varor i unionens tullområde,

artiklarna 158–200, dvs. bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor,

artiklarna 201–209, dvs. bestämmelser om övergång till fri om- sättning och befrielse från importtullar,

artiklarna 237–249, dvs. bestämmelser om lagring,

artiklarna 263–277, dvs. bestämmelser om varor som förs ut ur unionens tullområde, och

artiklarna 278–288, dvs. bestämmelser om elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, och kommittéförfa- rande samt slutbestämmelser.

Utredningens förslag till ny tullag är baserat på dessa bestämmelser. Unionstullkodexens struktur har beaktats vid förslagets utform- ning, men vissa avvikelser har varit nödvändiga för att ge förslaget till lag en logisk disposition. Förslaget består av följande kapitel:

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bort- skaffande av varor

5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel

8 kap. Överträdelser och sanktioner

9 kap. Överklagande

10 kap. Särskilda bestämmelser

Unionstullkodexen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat, jfr artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget.

120

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Unionstullkodexen är den primära rättskällan på tullområdet och nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kom- pletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen. Alla be- stämmelser i den nuvarande tullagen har granskats utifrån dessa förutsättningar och endast de bestämmelser som har bedömts komplettera unionstullkodexen och fortfarande vara relevanta har införts i förslaget till ny tullag. Vilka dessa bestämmelser är framgår av paragrafnyckeln i bilaga 5. Bestämmelsernas innehåll beskrivs närmare i författningskommentaren, se avsnitt 7.1.

I nuläget har utredningen inte identifierat några bestämmelser i unionstullkodexen som motiverar några helt nya bestämmelser i den nya tullagen. Så snart det föreligger förordningar som har med- delats med stöd av kodexen kan denna bedömning behöva revide- ras, men det får omhändertas i den fortsatta hanteringen av ärendet.

Den nuvarande tullagens ränteregler är enligt utredningens uppfattning inte helt enkla att förstå. Till viss del hänvisar reglerna till gemenskapstullkodexens bestämmelser om kompensationsränta och kreditränta, då dessa bestämmelser ska tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Därutöver finns också andra regler om ränta som hänvisar till bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det har under utredningens gång inte gått att utreda om dessa regler kompletterar varandra eller om det kan vara fråga om en dubbelreglering. Utredningen har därför valt att föra in de nuvarande räntereglerna (med nya hänvisningar till unionstullkodexens artiklar) i förslaget till ny tullag. Frågan om eventuella ändringar i räntereglerna får tas om- hand i den fortsatta hanteringen av det här ärendet.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. I den utsträckning tiden har medgivit det har även annan relevant lagstiftning beaktats.

Den nya tullagen ersätter tullagen (2000:1281).

I avsnitten 5.2.1–5.2.3 och 5.3 beskrivs närmare vilka övervägan- den som ligger till grund för utredningens förslag i vissa avseenden.

121

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

5.2.1Bestämmelser om sanktioner, överklaganden och kontroll av varor

Förslag: Bestämmelserna om överklaganden och kontroll av varor i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Detsamma gäller för bestämmelserna om tullförseelse, tull- tillägg och förseningsavgift. Dessa bestämmelser införs i den nya tullagen i ett gemensamt kapitel.

Unionstullkodexen innehåller i vissa delar bestämmelser som när- mast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner (artikel 42), överklaganden (artiklarna 43–45) och kon- troll av varor (artiklarna 46–49). Där är utrymmet för komplet- terande nationella bestämmelser något större. Bestämmelserna om överklaganden och kontroll av varor har sina motsvarigheter i gemenskapstullkodexen medan bestämmelsen om sanktioner är ny i förhållande till den kodexen. Den nuvarande tullagen innehåller be- stämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap. (Tulltillägg och förse- ningsavgift respektive Ansvarsbestämmelser), överklaganden i 9 kap. (Överklagande) och kontroll av varor i 6 kap. (Övervaknings- och kontrollverksamhet).

Kontroll av varor

Enligt utredningens bedömning är bestämmelserna om kontroll av varor i den nuvarande tullagen i överensstämmelse med unions- tullkodexens motsvarande bestämmelser och har därför införts i förslaget till ny tullag.

Överklaganden

Enligt utredningens bedömning är bestämmelserna om överklagan- den i den nuvarande tullagen i huvudsak i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och har därför in- förts i förslaget till ny tullag. Den nuvarande tullagen saknar emel- lertid en bestämmelse om dröjsmålstalan.

I artikel 243.1 andra stycket i gemenskapstullkodexen finns en bestämmelse om dröjsmålstalan. Frågan om dröjsmålstalan har

122

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

därför varit föremål för överväganden i både betänkandet Tullag- stiftningen och EG (SOU 1994:89) s. 152 och prop. 1999/2000:126 s. 126ff. Några förslag beträffande dröjsmålstalan har emellertid inte lämnats, i propositionen motiverades detta med att sådana kompletterande bestämmelser måste föregås av mycket noggranna överväganden, vilket det inte fanns utrymme för inom ramen för det lagstiftningsärendet.

I artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen finns också en bestämmelse om dröjsmålstalan, vilket motiverar nya överväganden i frågan. Såvitt utredningen förstår den bedömning som gjordes i prop. 1999/2000:126 är frågan om dröjsmålstalan mycket komplex. Komplexiteten framgår också i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Betänkandet har ännu inte lett till någon lagstiftning.

Den korta tid som har stått till den här utredningens förfogande har inte gett utrymme för analyser av den omfattning som denna fråga kräver. Något förslag om dröjsmålstalan lämnas därför inte i det här betänkandet. Frågan får omhändertas i den fortsatta hante- ringen av det här ärendet.

Sanktioner

Eftersom artikel 42 om sanktioner i unionstullkodexen är ny i för- hållande till gemenskapstullkodexen behöver det göras en be- dömning av om den nuvarande tullagens sanktionsbestämmelser är i överensstämmelse med unionstullkodexen.

I artikel 42 sägs att varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effek- tiva, proportionerliga och avskräckande. Eventuella administrativa sanktioner kan vara antingen en penningavgift eller ett återkallande, en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av sanktionen. Medlemsstaterna ska vidare senast 180 dagar från kodexens tillämpningsdag till kommissionen anmäla dessa nationella bestämmelser.

Bestämmelserna om tulltillägg och förseningsavgift finns i 8 kap. i den nuvarande tullagen. Tulltillägg är en sanktion som i huvudsak riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den

123

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

kommersiella importen och tillämpas endast i det kommersiella flödet, jfr prop. 1985/86:41 s. 22 ff. Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha påförts om en oriktig uppgift hade god- tagits. Om det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovis- ning av skatt enligt mervärdesskattelagen ska beräkningen av tilläg- get i stället ske efter 10 procent (8 kap. 2 § andra–fjärde styckena tullagen). Tulltillägg påförs vidare när tull tas ut på grund av olaga införsel och andra olagliga förfaranden (8 kap. 3 § tullagen).

Förseningsavgift kan enligt 8 kap. 9 § tullagen påföras den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning genom att använda ett förenklat deklarationsförfarande eller ett lokalt klare- ringsförfarande och inte i tid har inkommit med en kompletterande tulldeklaration. Förseningsavgiften är 400 kronor. Om en påmin- nelse har skickats och den kompletterande deklarationen trots detta inte inkommit inom föreskriven tid uppgår försenings- avgiften dock till 800 kronor.

Bestämmelserna om tullförseelse finns i 10 kap. i den nuvarande tullagen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a kap. 2 § döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande. Detta gäller även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar (10 kap 1 § tullagen).

I 10 kap. 2 § tullagen anges att ansvar för tullförseelse inte ska inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

I 10 kap. 4 § finns en bestämmelse om vitesföreläggande. Ett vitesföreläggande utgör ett tvångsmedel snarare än en sanktion, bestämmelsen behandlas därför inte närmare här.

124

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Med den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 3.2) infördes ett krav på medlemsstaterna att ha sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, detta krav infördes därefter i unionstullkodexen. Det finns i den nuvarande tullagen bestämmel- ser om sanktioner som ska vara tillämpliga när någon inte iakttar sina skyldigheter enligt tullagstiftningen. Enligt utredningens bedömning är dessa sanktioner tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs. Sanktionsbestämmelserna i den nuvarande tullagen är således i överensstämmelse med unionstullkodexen. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna införs i förslaget till ny tullag. För att i möjligaste mån följa unionstullkodexens struktur föreslås att bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift förs samman i ett gemensamt kapitel i den nya tullagen. Utredningen föreslår vidare att förseningsavgiften höjs från 400 kronor och 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor.

I december 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner. Förslaget innehåller en gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen och lägger också fast gemensamma sanktionsskalor. I förslaget finns även vissa pro- cessuella frågor reglerade. Förslaget behandlas för närvarande i ministerrådet. Om det antas torde en översyn av tullagens sank- tionsbestämmelser vara nödvändig.

5.2.2Bestämmelser i tullagen som inte är en del av tullagstiftningen

Förslag: Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel behålls i den nya tullagen och den nya tullförordningen.

Bestämmelserna om övervakning beträffande regler om pro- duktsäkerhet behålls i den nya tullförordningen men under be- nämningen tullkontroll i samband med marknadskontroll.

Den nuvarande tullagen innehåller, förutom bestämmelser som kompletterar och genomför EU:s tullagstiftning, även bestämmel- ser som rör Tullverkets verksamhet men som egentligen inte är en

125

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

del av tullagstiftningen, exempelvis bestämmelserna om skönstull- taxering, tulltillägg och förseningsavgift samt annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket, jfr prop. 1999/2000:126 s. 139. Här kan också nämnas bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 kap. respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen samt bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produkt- säkerhet i den nuvarande tullförordningen.

Enligt utredningsdirektiven bör det göras en bedömning av om bestämmelserna i dessa kapitel kan lyftas ut ur tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning. Den lag som ersätter tullagen skulle då bli mer renodlad som en del i ett nationellt genomförande av unionens tullagstiftning. Enligt utredningens uppfattning bör en sådan bedömning också omfatta bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet i den nuvarande tullförord- ningen.

I den nya lagen bör det enligt direktiven kunna finnas bestäm- melser som berör andra områden där dessa på ett naturligt sätt anknyter till tullagstiftningen. Detta har därför varit utgångs- punkten för utredningens bedömning av vilka bestämmelser, som trots att de inte är en del av tullagstiftningen, bör ingå i den nya tullagen och den nya tullförordningen.

I den fortsatta framställningen ligger särskilt fokus på bestäm- melserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i den nuvarande tullagen samt bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet i den nuvarande tullförordningen. Bestämmel- serna om tulltillägg och förseningsavgift samt om Tullverkets roll som beskattningsmyndighet vid import berörs i avsnitten 5.2.1 och 5.9.3.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

När Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995 blev rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning av varumärkes-

126

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

förfalskade varor1 gällande rätt i Sverige. Regeringen gjorde i prop. 1994/95:34 (s. 114) bedömningen att vissa utfyllande bestämmelser behövdes till rådsförordningen. Efter riksdagens antagande trädde därför lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång i kraft vid EU-inträdet.

Tullagsutredningen hade enligt sina direktiv (dir. 1996:103) i uppdrag att göra en allmän översyn av bl.a. lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m.2 Översynen utmynnade i att utredningen i sitt betänkande SOU 1999:54 (s. 136) föreslog att de bestämmelser som finns i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. skulle läggas in i tullagen och att bestämmelserna i den tillhörande förord- ningen, förordningen (1994:1559) om tullkontroll av varumärkes- intrång m.m., skulle läggas in i tullförordningen. De direkta skälen bakom utredningens förslag synes ha varit dels att varken lagen eller förordningen var särskilt omfattande, de bestod vid den tid- punkten av sex respektive fyra paragrafer, dels att den kontroll Tullverket utförde beträffande varumärkesintrång torde ligga mycket nära de kontroller som görs enligt tullagen.

Ett annat, övergripande skäl till den utredningens förslag torde ha varit att tullagen, som får antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör vara den författning som inne- håller hänvisningar till de normerande EG-rättsakterna på tull- området, exempelvis gemenskapstullkodexen, jämte alla de mate- riella bestämmelser som den enskilde behöver känna till för att i tullhänseende kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt sätt, jfr a.bet. s. 89 f.

Som framgår av prop. 1999/2000:126 (s. 110 f.) så delade rege- ringen Tullagsutredningens bedömning att de bestämmelser som vid den tidpunkten fanns i lagen om tullkontroll av varumärkes- intrång m.m. borde tas in i tullagen, liksom att bestämmelserna i den till lagen hörande förordningen borde tas in i tullförordningen. Regeringen föreslog därför att bestämmelserna i lagen om tull- kontroll av varumärkesintrång m.m. tas in i 7 kap. tullagen. Efter riksdagens antagande trädde kapitlet i kraft, liksom den nuvarande tullagen i övrigt, den 1 januari 2001.

1EGT L 357, 18.12.1986, s. 1 (svensk specialutgåva: område 2, volym 4, s. 213).

2Lagens rubrik ändrades den 1 juli 1995.

127

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

Sjunde kapitlet i tullagen har för närvarande rubriken ”Tull- kontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter” och består av åtta paragrafer. Omfattande ändringar i kapitlet föreslogs i propositionen 2013/14:164 Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Efter riks- dagens antagande trädde dessa ändringar i kraft den 1 juli 2014. I den nuvarande tullförordningen finns ett motsvarande avsnitt som består av fyra paragrafer.

Tullkontroll av kontanta medel

Bestämmelser om tullkontroll av kontanta medel infördes i 7 a kap. nuvarande tullagen genom propositionen 2006/07:68 Tullkontroll av kontanta medel, m.m. med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemen- skapen3. Efter riksdagens antagande trädde kapitlet i kraft den 15 juni 2007.

Skälen som regeringen anförde för denna lösning ansluter till och utvecklar de skäl som regeringen anförde vid införandet av 7 kap. Skälen är således dels att tullagen, som får antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör vara den författning som innehåller hänvisningar till de normerande EG- rättsakterna, som exempel på en sådan rättsakt nämns EU:s be- stämmelser om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter, dels att de åtgärder som ska vidtas i enlighet med förordning (EG) nr 1889/2005 inte skiljer sig nämnvärt från de kontroller av deklarations- och uppgiftsskyldighet som utförs med stöd av 6 kap. tullagen, jfr a.prop. s. 14 f.

7 a kap. tullagen har för närvarande rubriken ”Tullkontroll av kontanta medel” och består av sex paragrafer. Mindre ändringar har gjorts i kapitlet sedan det infördes. I den nuvarande tullförord- ningen finns ett motsvarande avsnitt som består av två paragrafer.

3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 9.

128

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Övervakning beträffande regler om produktsäkerhet

Ytterligare bestämmelser i den här kategorin finns i 66 och 66 a §§ i den nuvarande tullförordningen under rubriken ”Övervakning be- träffande regler om produktsäkerhet”.

I 70 § tullförordningen (1994:1558) fanns en bestämmelse genom vilken kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med reglerna för produktsäkerhet4 vad avser tullmyndighets roll vid tillämpningen av den nämnda EG-förordningen infördes i svensk rätt.

Motsvarande bestämmelse infördes i den nuvarande tullförord- ningen genom 66 §. Med ikraftträdande den 1 januari 2006 infördes senare 66 a §. Bestämmelserna har med verkan från och med den 1 september 2014 fått ny lydelse.

Vilka skäl som låg bakom att dessa bestämmelser infördes i 1994 års tullförordning och senare i den nuvarande tullförordningen har inte gått att klargöra. Det kan därför inte uteslutas att det var samma överväganden som senare gjorde att bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel infördes i den nuvarande tullagen och tullförordningen.

Överväganden och förslag

Utredningen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än vad som gjordes i prop. 1999/2000:126 och prop. 2006/07:68 vad avser bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel. Dessa bestämmelser behålls därför i den nya tullagen. Av systematiska skäl föreslår utredningen att bestämmelserna inarbe- tas i kapitlet om kontroll av varor. Därmed får man ett samman- hållet kapitel som behandlar olika kontrollfrågor. Motsvarande görs i den nya tullförordningen, i det avsnittet inarbetas också bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produkt- säkerhet, fortsättningsvis under benämningen tullkontroll i sam- band med marknadskontroll.

4 EGT L 40, 17.2.1993, s. 1 (svensk specialutgåva: område 15, volym 12, s. 81).

129

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

5.2.3Omprövning av beslut i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen

Bedömning: Någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § och 3 § första stycket den nuvarande tullagen behövs inte i den nya tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i unionstullkodexen.

Det finns i unionstullkodexen bestämmelser om bl.a. återbetalning och eftergift. Samtidigt innehåller den nuvarande tullagen särskilda bestämmelser om omprövning i frågor som kan ha betydelse för tulltaxeringen. Utredningen har fått i uppdrag att bedöma behovet av särskilda regler om omprövning i den nya tullagen.

Omprövningsbestämmelserna i unionstullkodexen

I unionstullkodexen finns allmänna bestämmelser om bland annat beslut som tullmyndighet fattar på ansökan från en enskild i artiklarna 22 och 23. Av artikel 23.4 framgår även att tullmyndig- heterna i särskilda fall ska ompröva ett beslut. Enligt artikel 27–30 i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna, om samtliga i artikeln angivna villkor är uppfyllda, upphäva, återkalla eller ändra ett för- månligt beslut. Upphävande, återkallelse eller ändring av beslut kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Av artikel 32 i unionstullkodexen framgår att specificerade förfaranderegler om upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga beslut ska fastställas genom genomförandeakter. I unionstullkodexen finns också i artiklarna 116–123 specifika bestämmelser om återbetalning och eftergift. Vidare finns i artikel 173 bestämmelser om möjlig- heten för en deklarant att ändra i en lämnad tulldeklaration. Själva begreppet ompröva används dock endast i samband med artikel 23.4.

Omprövningsbestämmelser i den nuvarande tullagen

I 5 kap. tullagen finns bestämmelser om tulltaxering och betalning av tull m.m. I 5 kap. 2 § regleras deklarantens eller gäldenärens möjlighet att begära rättelse av en uppgift. Av 5 kap. 3 § tullagen framgår när Tullverket ska ompröva ett beslut. Bestämmelserna om

130

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

omprövning i 5 kap. tullagen omfattar även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. I 9 kap. tullagen finns bestämmelser om överklaganden och i 9 kap. 4 § an- ges en skyldighet för Tullverket att ompröva ett överklagat beslut.

Dubbelreglering eller kompletterande omprövningsbestämmelser i nationell tullagstiftning?

Begreppet omprövning har i den svenska tullagstiftningen använts som ett samlingsbegrepp för Tullverkets prövningar mot bakgrund av olika rättsgrunder, t.ex. en prövning vid begäran om återbetal- ning eller eftergift, så länge det har betydelse för tulltaxeringen eller vid anmälan om en rättelse av en felaktig uppgift i tulldeklara- tion. Begreppet används även i samband med överklaganden av tulltaxeringsbeslut, beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. Den omfattande användningen av begreppet inom den nationella tullagstiftningen kan därmed skapa en viss förvirring kring var i processen ärendet befinner sig. En del ärenden som en deklarant eller gäldenär avser att ompröva benämns överklaganden och vice versa.

Ändring av en tulldeklaration enligt 5 kap. 2 § tullagen

Enligt 5 kap. 2 § tullagen har en deklarant eller gäldenär möjlighet att göra en ändring av en tulldeklaration genom att anmäla rättelse av uppgift i tulldeklaration, om förhållandena föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. I paragrafen används inte begreppet omprövning men ett sådant ärende handläggs av Tullverket som en omprövning. I artikel 173 i unionstullkodexen finns bestämmelser om när deklaranten kan begära en ändring av en tulldeklaration. Av artikel 176 i unionstullkodexen framgår att specificerade förfarande- regler om när en ändring av en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts i enlighet med artikel 173.3. får ske, ska fastställas genom genomförandeakter. Bestämmelserna om rättelse kan därför anses motsvara möjligheten till ändring i tulldeklaration enligt artikel 173 i unionstullkodexen.

131

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

Omprövning enligt 5 kap. 3 § tullagen

Som tidigare angetts används inte begreppet omprövning på samma sätt i unionstullkodexen. Bestämmelserna om möjlighet till om- prövning av tulltaxeringsbeslut i 5 kap. 3 § första stycket tullagen kan dock anses motsvara bestämmelserna om möjligheten till att an- söka om återbetalning eller eftergift i artiklarna 116–121 i unions- tullkodexen. I enlighet med de förutsättningar som anges där ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttull- belopp. Återbetalning eller eftergift kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Av artikel 123 i unionstullkodexen framgår att specificerade förfaranderegler om återbetalning och eftergift ska fastställas genom genomförandeakter.

Det kan därmed konstateras att unionstullkodexen, i likhet med gemenskapstullkodexen, innehåller bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut kan ändras på initiativ av tullmyndigheten eller efter ansökan av en deklarant eller en gäldenär. Vad som i dag anges i 5 kap. 3 § första stycket tullagen, tycks därför utgöra en dubbel- reglering. Motivet till omprövningsinstitutet i 5 kap. 3 § tullagen, dvs. att det gav en möjlighet att snabbt rätta felaktigheter, bör i dag anses uppfyllas genom gemenskapstullkodexens och unionstull- kodexens bestämmelser om möjligheten att ansökan om återbetal- ning och eftergift. Det finns också i artikel 23.4 b i unionstull- kodexen möjligheter för tullmyndigheterna att ompröva ett beslut.

Bestämmelserna i tullkodexen och unionstullkodexen omfattar dock endast tull. Andra skatter än tull regleras i nationell lagstift- ning. Därför anges det i nuvarande 5 kap. 3 § andra stycket, att bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut, även gäller beslut enligt 11 § andra stycket, dvs. beslut om annan skatt än tull i fall då det inte är fråga om tulltaxering. Vidare återfinns den rättsliga grunden för återbetalning av annan skatt än tull i 5 kap. 13 § andra stycket tullagen. Det torde därmed finnas ett fortsatt behov av en reglering motsvarande 5 kap. 3 § andra stycket, som ger stöd för omprövning av annan skatt än tull.

Den 1 januari 2015 blir Skatteverket beskattningsmyndighet vid import när en importör är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och agerar i egenskap av beskattningsbar person vid importen. Mervärdesskatt kommer därmed i dessa fall att tas ut enligt skatte- förfarandelagen (2011:1244). Denna förändring innebär att skatte-

132

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

förfarandelagens regler om omprövning kommer att gälla för den importör som är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och som vill begära ändring av ett beslut om mervärdesskatt vid import.

Vidare finns det även ett fortsatt behov av möjlighet till om- prövning av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. En ansökan om återbetalning och eftergift i enlighet med unions- tullkodexens bestämmelser omfattar, som tidigare angetts, endast import- och exporttull. Bestämmelserna i artikel 23 i unionstull- kodexen, vilka ger tullmyndigheterna rätt att ompröva ett beslut, avser beslut som i sin tur grundas på en ansökan från besluts- innehavaren. Tullverkets beslut om att påföra en deklarant eller gäldenär ränta, tulltillägg och förseningsavgift torde ske på främst tullmyndighetens initiativ.

Utredningens bedömning

Det kan konstateras att unionstullkodexen, liksom gemenskaps- tullkodexen, innehåller bestämmelser som innebär en möjlighet för en deklarant eller en gäldenär att under vissa förhållanden begära rättelse av en uppgift i en tulldeklaration. Bestämmelserna i 5 kap. 2 § och 3 § första stycket i den nuvarande tullagen torde därmed kunna anses utgöra dubbelreglering. Någon bestämmelse som mot- svarar dessa bestämmelser behövs därmed inte i den nya tullagen. Däremot kvarstår ett behov av bestämmelser som medger om- prövning av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om skatt för deklaranter och ombud som inte är registrerade till mervärdesskatt i Sverige. Likaså kvarstår ett behov av be- stämmelser om obligatorisk omprövning vid ett överklagat beslut, motsvarande de bestämmelser som finns i 9 kap i den nuvarande tullagen.

5.3Brev och andra förtroliga försändelser

Förslag: Bestämmelserna om kontroll av postförsändelser ska även omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurir- företag. Ändringen ska avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-

133

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

peiska unionen. Bestämmelserna om postspärr ändras inte, för- utom att ordet postkontor ersätts med brevbärarkontor.

Enligt utredningens direktiv behöver det bedömas om det finns skäl att göra ändringar i reglerna om kontroll av brev och andra förtroliga försändelser så att kontrollmöjligheterna blir desamma oavsett om det rör sig om en postförsändelse eller inte.

I betänkandet Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) föreslog inregränslagsutredningen att de bestämmelser som finns om kontroll av postförsändelser också ska gälla för försändelser som förmedlas av sådana andra befordringsföretag än postföretag som regelmässigt åtar sig att befordra brev och andra försändelser som sannolikt innehåller förtroliga meddelanden (s.k. kurirföre- tag). Inregränslagsutredningens förslag har ännu inte lett till lag- stiftning. Utredningen har därför att ta ställning till om bestäm- melserna om kontroll av postförsändelser bör vidgas till att också omfatta försändelser som förmedlas av andra än postföretag.

5.3.1Gällande rätt

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad skydd mot bland annat undersökning av brev eller annan för- sändelse som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande. För be- gränsning av de fri- och rättigheter som anges i 2 kap. regerings- formen, krävs lagstöd. Enligt 12 § andra stycket i samma kapitel får begränsning göras endast för att tillgodose ändamål, som är godtag- bara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett begränsningen och inte heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning kan till exempel ske i syfte att beivra brott. I artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna finns även bestämmelser av be- tydelse i detta avseende.

I 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen anges att för sådan kon- troll som avses i 10 § i det kapitlet får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den

134

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldig- heten inte fullgjorts. Beslut om att öppna brev och andra försän- delser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 6 kap. 12 § tullagen anges vidare att en postförsändelse som öppnats med stöd av 11 § i det kapitlet inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersök- ningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kom- mit fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren ska så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl talar emot det.

I 8 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättnings- vis inregränslagen) anges att en tulltjänsteman får undersöka post- försändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § samma lag och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt under förutsätt- ning att försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspost- kontoret.

I 9 § inregränslagen anges att beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en för- sändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 10 § inregränslagen anges att en försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, av-

135

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

sändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

Med postförsändelser avses i både tullagen och inregränslagen paket, brev och liknande försändelser. Någon närmare definition finns inte i tullagen eller inregränslagen. Med brev avses enligt 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst två kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser. Enligt samma lagrum utgör en postförsändelse en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. I be- greppet postförsändelse inkluderas brev som överstiger två kg. Postverksamhet är enligt postlagen regelbunden insamling, sorte- ring, transport och utdelning av brev, mot betalning. För att få be- driva postverksamhet krävs tillstånd enligt 2 kap. 1 § postlagen.

5.3.2Tullkontroller i kurirflödet

I betänkandet SOU 2006:9 konstateras att kurirföretagen trans- porterar liknande saker som postföretagen, dvs. brevförsändelser och paket. Då verksamheten inte sker med regelbundenhet, det vill säga enligt ett förutbestämt schema, krävs dock inget tillstånd enligt postlagen och de försändelser som kurirföretagen förmedlar betraktas heller inte som postförsändelser i den lagens bemärkelse. Även kurirföretagens försändelser kan dock innehålla förtroliga meddelanden. Kurirförsändelser skickas i dag via olika center som finns runt om i Europa. Vid dessa center sorteras försändelserna för att sedan skickas vidare, oftast med flyg, till t.ex. Sverige där försändelserna sedan går till olika sorteringsterminaler för olika kurirföretag i landet. Sådana anläggningar finns på flera platser, de flesta i anslutning till Arlanda, Landvetter och Malmö flygplatser.

Tullkontrollen av varor i kurirflödet sker med stöd av allmänna bestämmelser om tullkontroll enligt 6 kap. 10 § tullagen. Till skill- nad från s.k. paketföretag, som distribuerar paket innehållande varor, så kan dock kurirföretagen även distribuera försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden. Tullverkets rätt att öppna sådana försändelser omfattas inte av lagtexten i 6 kap. 11 § tullagen som begränsas till ”postförsändelser”, det vill säga för-

136

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

sändelser förmedlade via företag som har tillstånd att bedriva post- verksamhet enligt 2 kap. 1 § postlagen.

Vid kontroller av kurirförsändelser kan det i en del fall finnas förtroliga meddelanden bipackat med varor. I dessa fall öppnas inte det förtroliga meddelandet men själva försändelsen kontrolleras för att eftersöka narkotika eller andra varor som är belagda med re- striktion eller förbud. Om en försändelse misstänks innehålla ren skriftväxling öppnas denna inte annat än efter ett beslut om hus- rannsakan fattat av åklagare i enlighet med rättegångsbalkens regler.

5.3.3Postspärr

Tullverket har enligt 6 kap. 13 § tullagen och 11 § inregränslagen rätt att besluta om så kallad postspärr. När ett beslut om postspärr fattats av Tullverket innebär detta att en postförsändelse som väntas anlända till ett specifikt postkontor kommer att hållas kvar där, av postbefordringsföretaget, så att Tullverket ska kunna utföra sina kontroller i enlighet med 6 kap. 10 § tullagen. Ett beslut om postspärr får fattas om det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och om det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske (6 kap. 13 §). Postspärren läggs vid det lokala brev- bärarkontoret, dvs. det utväxlingskontor eller annat utdelnings- ställe, dit en internationell försändelse väntas komma från utväx- lingskontoret. En motsvarande reglering finns i 11 § inregränslagen men inte i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

5.3.4Överväganden och förslag

Utredningen anser att det finns goda skäl att överväga en ändring av reglerna om Tullverkets kontroll av postförsändelser så att det av lagstiftningen klart framgår att reglerna här även omfattar mot- svarande försändelser som förmedlas av kurirföretag (kurirför- sändelser). En tydlig reglering motiveras av samhällets intresse av att bekämpa brottslighet och då särskilt sådan allvarlig brottslighet som narkotikasmuggling men även av behovet av konkurrens- neutralitet samt med hänvisning till det grundläggande skyddet för

137

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

den personliga integriteten. Då skillnaderna mellan kurirföretagens verksamhet och övrig postverksamhet med tiden minskat är det ur ett konkurrensperspektiv motiverat att jämställa kurirföretagens verksamhet avseende förmedling av brev, paket och liknande för- sändelser med övrig posthantering när det gäller öppning av brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga med- delanden. Tullverkets möjligheter att öppna dylika försändelser bör dock endast omfatta kontroll på de platser där försändelserna först sorteras vid ankomst till Sverige. Ändringen bör avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Det finns även bestämmelser om Tullverkets befogenheter att öppna postförsändelser i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och energiprodukter. Avseende reglerna om postöppning enligt den lagen är utredningen dock av den upp- fattningen att dessa behöver utredas vidare, men att detta ligger utanför utredningens uppdrag.

Då kurirföretagens verksamhet i dag inte omfattas av krav på tillstånd enligt postlagen saknas också en legaldefinition av vad som ska anses vara ett kurirföretag. I betänkandet SOU 2006:9 före- slogs att med kurirföretag skulle förstås ”ett annat företag än post- företag vars verksamhet till en inte oväsentlig del består i att transportera brev eller andra försändelser som sannolikt innehåller förtroliga meddelanden”. Tullverket ifrågasatte i sitt remissyttrande rekvisitet ”som sannolikt innehåller förtroliga meddelanden” och kunde inte se syftet med tillägget. Tullverket ansåg vidare att den citerade formuleringen verkade sakna betydelse för tillämpningen. Tullverket menade slutligen att det måste övervägas huruvida någon definition av kurirföretag över huvud taget var nödvändig.

Utredningen instämmer i dessa synpunkter.

Utredningen föreslår därför att reglerna om Tullverkets möjlig- heter att öppna brev och andra försändelser som kan antas inne- hålla ett förtroligt meddelande utvidgas till att omfatta även mot- svarande försändelser som förmedlas av kurirföretag (kurirför- sändelser). Det är i detta sammanhang viktigt att förtydliga att det med kurirförsändelser här inte avses sådan diplomatisk kurir- försändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diploma- tiska förbindelser av den 18 april 1961. Inte heller sådan konsulär

138

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 omfattas.

I betänkandet SOU 2006:9 övervägdes också huruvida möjlig- heten att lägga postspärr skulle medges även i kurirföretagens verksamhet. Utredningen är av uppfattningen att frågan om post- spärr i kurirflödet bör utredas vidare men att detta inte ryms inom den givna tidsramen. Utredningen finner dock, i likhet med inre- gränsutredningen, att begreppet postkontor bör ändras till brev- bärarkontor då begreppet postkontor numera ersatts med brev- bärarkontor. Ändringen ska avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro- peiska unionen.

5.4En ny tullförordning

Förslag: En ny tullförordning införs med anledning av den nya tullagen. Den nya förordningen ersätter tullförordningen (2000:1306).

Förslaget till ny tullag föranleder ett förslag till ny tullförordning. Utredningen föreslår att den nya tullförordningen meddelas med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen, dvs. regeringens egen kompetens enligt regeringsformen, m.a.o. restkompetensen, rätten att meddela verkställighetsföreskrifter och möjligheten att delegera föreskriftsrätt till en myndighet.

Strukturen i den nya tullförordningen föreslås följa strukturen i den nya tullagen, jfr avsnitt 5.2. Vid utformningen av bestäm- melserna i den nya tullförordningen har bestämmelserna i den nuvarande tullförordningen beaktats, i den utsträckning de fort- farande är relevanta. Bestämmelsernas innehåll beskrivs i författ- ningskommentaren.

Den nya förordningen ersätter tullförordningen (2000:1306).

139

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

5.5En ny lag om vissa tullbestämmelser

Förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny lag, lagen om vissa tullbestämmelser, för att ersätta lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Enligt ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikes- departementet (se avsnitt 5.1.2) ligger följande bestämmelser i unionstullkodexen under Utrikesdepartementet ansvar:

artiklarna 33–37, dvs. bestämmelserna om bindande besked,

artiklarna 56–76, dvs. faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel,

artiklarna 153–157, dvs. bestämmelserna om varors tullstatus, och

artiklarna 210–236 och 250–262, dvs. bestämmelser om särskilda förfaranden, utom bestämmelserna om lagring.

Utredningens förslag till ny lag om vissa tullbestämmelser är base- rad på dessa bestämmelser. Förslaget består av följande avsnitt:

Inledande bestämmelser

Bindande besked

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

Varors tullstatus

Transitering, särskild användning och förädling av varor

Avsnittens ordning och rubriker avspeglar unionstullkodexens ut- formning.

Vid utformningen av bestämmelserna i förslaget till ny lag har bestämmelserna i den nuvarande lagen beaktats, i den utsträckning de fortfarande är relevanta. Bestämmelsernas innehåll beskrivs i författningskommentaren.

Den nya lagen ersätter lagen (1994:1548) om vissa tullförfaran- den med ekonomisk verkan, m.m.

140

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

5.6En ny förordning om vissa tullbestämmelser

Förslag: En ny förordning om vissa tullbestämmelser införs med anledning av den nya lagen om vissa tullbestämmelser. Den nya förordningen ersätter förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Förslaget till ny lag om vissa tullbestämmelser föranleder ett för- slag till ny förordning om vissa tullbestämmelser. Utredningen föreslår att den nya förordningen meddelas med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen, dvs. regeringens egen kompetens en- ligt regeringsformen, m.a.o. restkompetensen, rätten att meddela verkställighetsföreskrifter och möjligheten att delegera föreskrifts- rätt till en myndighet.

Strukturen i den nya förordningen föreslås följa strukturen i den nya lagen, jfr avsnitt 5.5. Förutom bestämmelser som kompletterar lagens bestämmelser så innehåller förordningen också vissa be- stämmelser om s.k. autonoma åtgärder. Vid utformningen av be- tämmelserna i den nya förordningen har bestämmelserna i den nuvarande förordningen beaktats, i den utsträckning de fortfarande är relevanta. Bestämmelsernas innehåll beskrivs i författnings- kommentaren.

Den nya förordningen ersätter förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

5.7Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen

Av utredningsdirektiven framgår att det vid utformning av över- gångsbestämmelser för de nya lagarna bör beaktas i vilken ut- sträckning dessa påverkas av övergångsbestämmelserna i artikel 278 i unionstullkodexen. Av dessa övergångsbestämmelser framgår att under en övergångsperiod till utgången av 2020 får andra metoder för utbyte av information än elektronisk databehandlingsteknik användas, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. Det har i artikel 279 delegerats till EU-kommissionen att specificera regler om ut- byte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

141

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

Kommissionen har i november 2014 presenterat ett förslag till principer som ska följas vid utarbetande av den delegerade akten och ett slutligt utkast till delegerad akt kommer att presenteras under våren 2015. Arbetet förväntas vara avslutat i slutet av 2015.

Kommissionen konstaterar bland annat att systemet för cen- traliserad klarering kommer att vara i drift först i oktober 2020. Kommissionen konstaterar vidare att, med beaktande av skäl 18 i unionstullkodexen, det kommer att användas en procedur som ligger nära den för enhetstillstånd för förenklade förfaranden mellan 2016 och 2020. Utredningen har med beaktande av det faktum att systemen och reglerna för centraliserad klarering och det faktum att det förutsätts att medlemsstaterna i perioden fram till 2020 ska använda de befintliga procedurerna för enhetstillstånd för förenklade förfaranden valt att inte föreslå några regler för centraliserad klarering.

Utredningen har med anledning av tidsramarna ovan inte heller kunnat beakta unionstullkodexens övergångsbestämmelser i sitt arbete.

5.8Lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Utredningen har i uppdrag att överväga vilka ändringar som kan behövas i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tull- verkets verksamhet och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet mot bakgrund av bestämmel- serna i unionstullkodexen samt att föreslå de författningsändringar som kan behövas.

5.8.1Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen

Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav på att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndig- heter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstift- ningen ska ske elektroniskt. Undantag föreskrivs så att andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter får användas på per-

142

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

manent basis endast när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de be- rörda tullformaliteterna, samt på tillfällig basis, vid tillfälliga fel i tullmyndigheternas eller andra berördas informationssystem. Kom- missionen får vidare i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Undan- tagen är emellertid begränsade och den nationella regleringen får inte hindra elektroniskt utbyte och elektronisk lagring av uppgifter i enlighet med unionstullkodexen.

Av artikel 12 följer att alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfiden- tiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndig- heterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem. Undantag gäller om myndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja sådan uppgift enligt gällande bestämmelser, i samband med rättsliga förfaranden eller vid tull- samarbete.

Genom unionstullkodexen ställs således krav på att hantering och informationsutbyte ska ske elektroniskt. Utbytet ska ske mel- lan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat. Önskvärt är att uppgifterna bara ska behöva lämnas en gång och kunna återanvändas i ett senare led (jfr skäl 17–20 i unionstullkodexen).

På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter i detta sam- manhang genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med av- seende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter5.

Nationellt regleras skyddet av den enskildes personliga inte- gritet i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om be- handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförord- ningen). Denna reglering gäller vid utbyte och annan behandling av

5 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

143

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

personuppgifter i Tullverkets verksamhet (i annan verksamhet än den brottsbekämpande och den som äger rum i samband med interna och administrativa åtgärder), om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgäng- liga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Av tulldatalagen följer vidare att vissa av bestämmelserna i person- uppgiftslagen (1998:204) gäller.

Med personuppgifter menas all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet (1 kap. 3 § tulldatalagen och 3 § personuppgiftslagen). Denna definition anses inte i sig omfatta uppgifter om juridiska personer6. Bestäm- melserna i 1 kap. 4–6 och 8 §§ samt 2 kap. tulldatalagen gäller dock även vid behandling av uppgifter om juridiska personer.

Ändamålen regleras i 1 kap. 4, 4 a och 5 §§ tulldatalagen. Enligt 1 kap. 4 § den lagen får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för bestämmande, redo- visning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och av- gifter, övervakning, revision och annan analys- eller kontroll- verksamhet, fullgörande av åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande, och tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. Av 1 kap. 4 a § tulldatalagen följer vidare att uppgifter får behandlas för att informera allmänheten om tillstånd och om certifikat för godkända ekonomiska aktörer. Härutöver följer av 1 kap. 5 § samma lag att Tullverket får behandla uppgifter för tillhandahållande av information som behövs i för- fattningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betal- ning och återbetalning av skatter eller avgifter, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, tillsyn samt lämplighets- och till- ståndsprövning och annan liknande prövning, och utsökning och indrivning. Utlämnande av uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga, omfattas av de ändamål som är direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av den personuppgiftsansvariga myndigheten (4 § och 4 a §), efter- som ett sådant utlämnande utgör ett normalt led i myndighetens verksamhet, se prop. 2000/01:33 s. 99.

6 Öman/Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, 3 u., s. 73, med hänvisningar.

144

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Föreskrifter om tulldatabasen och dess innehåll ges i 2 kap. 1– 4 §§ samma lag. I Tullverkets verksamhet ska det enligt 2 kap. 1 § tulldatalagen finnas en samling uppgifter som med hjälp av auto- matiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4–5 §§ angivna målen (tulldatabas). Av 2 kap. 2 § den lagen följer att uppgifter om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–3 den lagen får behandlas i tulldatabasen samt att uppgifter om andra personer också får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende. Enligt 2 kap. 3 § tulldatalagen får för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § samma lag följande uppgifter behandlas i tulldatabasen; en fysisk persons identitet och bosätt- ning, en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare, identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar, tulltaxor, registrering för skatter och avgifter, underlag för tull, annan skatt och avgifter, bestämmande av tull, annan skatt och avgifter, revision och annan kontroll av tull, annan skatt och avgifter, tillstånd och licenser som krävs för import eller export av varor, yrkanden och grunder i ett ärende, och beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende. I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 4 § tulldataförordningen framgår att Tullverket i vissa fall har en skyldighet att lämna ut uppgifter som rör import eller export, jfr 11 kap. 6 § tullagen.

I 2 kap. 5–8 §§ tulldatalagen samt 5–7 §§ tulldataförordningen finns bestämmelser om utlämnande på medium för automatiserad behandling och om direktåtkomst. Enligt 2 kap. 5 § tulldatalagen får uppgifter i tulldatabasen lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Med den enskilde själv har, i detta samman- hang, även intolkats dess ombud utifrån artikel 5 i gemenskaps- tullkodexen som föreskriver en ovillkorlig rätt att anlita ett ombud i tullsammanhang. I 5 § tulldataförordningen föreskrivs att upp- gifter i tulldatabasen om den enskilde själv får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling, om det inte finns hinder mot det enligt någon författning, jfr prop. 2000/01:33 s.112ff. Utlämnande till en svensk myndighet av uppgifter i tulldatabasen får ske på medium för automatiserad behandling utan att detta särskilt har medgetts i lag eller förordning, jfr prop. 2000/01:33

145

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

s. 223. Av 6 § tulldataförordningen följer att uppgifter i tulldata- basen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en inter- nationell överenskommelse eller en författning. Enligt 2 kap. 7 § tulldatalagen får Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ha direktåtkomst till vissa närmare angivna uppgifter i tulldatabasen. I 2 kap. 8 § samma lag föreskrivs vidare att en enskild får ha direkt- åtkomst till uppgifter om sig själv i tulldatabasen, som får lämnas ut till denne, om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringen har i 7 § första stycket tulldataförordningen föreskrivit dels att en enskild får ha sådan direktåtkomst till uppgifter om sig själv som avses i 2 kap. 8 § första stycket tulldatalagen, dels att Tullverket meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av enskilds direktåtkomst. Av Tullverkets föreskrifter (TFS 2014:5) om enskilds direktåtkomst till uppgifter i tulldata- basen om sig själv följer att en sådan åtkomst får avse vissa där närmare angivna uppgifter, jfr prop. 2000/01:33 s.113 ff.

5.8.2Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen

Bedömning: Inga ändringar avseende ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen föreslås.

Enligt 1 kap. 4 § tulldatalagen får uppgifter behandlas för till- handahållande av information som behövs hos Tullverket för vissa närmare angivna primära ändamål – bl.a. fullgörande av ett ålig- gande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åta- gande. Unionstullkodexen är ett sådant bindande åtagande.

Föreskrivna ändamål rymmer därmed de behandlingar för att ta emot uppgifter som Tullverket behöver utföra vid sitt informa- tionsutbyte med andra aktörer. Uppgifter som är hänförliga till ett sådant åtagande får också enligt 2 kap. 1–2 §§ tulldatalagen be- handlas i tulldatabasen. Eftersom Tullverket får behandla uppgifter för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bin- dande internationellt åtagande utgör inte heller de enligt tulldata- lagen tillåtna ändamålen för behandling hinder mot att Tullverket lämnar ut uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i unions- tullkodexen.

146

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Vid sådana förhållanden ger reglerna i registerförfattning om tillåtna ändamål för att behandla uppgifter det utrymme som be- hövs från ändamålssynpunkt för att tillämpa unionstullkodexen.

5.8.3Bestämmelser om elektroniskt utlämnande

Förslag: Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om utlämnande av uppgift till enskild anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen.

Utlämnande till annan aktör än den enskilde själv

Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav, med vissa begrän- sade undantag, på att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndig- heter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt. Med ekonomisk aktör avses enligt artikel 5.5 i unions- tullkodexen person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definiton är avsändare, deklarant, mot- tagare, gäldenär, exportör, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, skeppsmäklare, rederier, befälhavare, ham- nar, flygplatser och tillståndshavare. Av artikel 18 i unionstull- kodexen följer att varje person får utse ett tullombud för sina kon- takter med tullmyndigheterna. I artikel 19 anges krav på fullmakt och när sådan ska presenteras.

Kravet på elektronisk hantering avser alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer (artikel 6 i unions- tullkodexen). Exempelvis avses uppgifter i deklarationer (deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, taricnr, avgifter m.m.), olika typer av beslut, meddelanden om status till ekono- miska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor. Här bör också nämnas statistiska sammanställningar som ska skickas till kommissionen och till andra myndigheter, transaktionsvisa avräk-

147

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

ningar av licenser till utfärdande myndigheter och förfrågningar av olika slag som äger rum enligt författning.

I nuvarande nationell registerlagstiftning är elektroniskt ut- lämnande, både på medium för automatiserad behandling och genom direktåtkomst, begränsat till uppgifter till den enskilde om den enskilde själv. Med enskild avses såväl privatpersoner som företag och organisationer (prop. 2000/01:33 s 113).

Som redogjorts för ovan förutsätter unionstullkodexen att allt utbyte ska ske elektroniskt, vilket innebär att i de fall uppgifter ska lämnas till en aktör, t.ex. ett ombud eller en annan aktör, ska detta ske elektroniskt.

Reglerna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste an- passas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstull- kodexen innefattas. Det bör tydligt framgå av nationell lagstiftning att utlämnande får ske om detta följer av unionstullkodexen. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om utlämnande av uppgift till enskild bör därför anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen.

Avseende utländska myndigheter är bedömningen att 6 § tull- dataförordningen är tillräcklig för att möjliggöra ett elektroniskt utlämnande på medium till utländska myndigheter och att ingen ändring behöver göras.

Utlämnande genom direktåtkomst

Det är ännu inte helt klarlagt hur det informationsutbyte som avses i artikel 6 och skäl 20 i unionstullkodexen (mellan ekonomiska aktörer, tullmyndigheter och andra organ) kommer att ske.

I detta sammanhang kan noteras att Tullverkets verksamhet redan i dag är präglad av automatiserad handläggning och automa- tiserade beslut till den enskilde själv (s.k. automatklareringar). Automatiserad hantering förekommer i flera andra medlemsstater, t.ex. Danmark, Holland och Irland.

Unionstullkodexen innehåller, till skillnad från nationell svensk rätt, ingen uppdelning mellan olika sätt att lämna ut uppgifter elektroniskt. Informationshanteringsutredningen (Ju 2011:11) har getts i uppdrag att utreda om det finns skäl att upprätthålla en åtskillnad mellan dessa olika former av utlämnande (dir. 2011:86).

148

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Vår bedömning är att behovet av att ge direktåtkomst till någon annan än den enskilde själv med anledning av unionstullkodexen behöver utredas ytterligare, men att en sådan utredning bedöms vara beroende av vad informationshanteringsutredningen kommer fram till.

5.8.4Övriga bestämmelser i tulldatalagen och tulldataförordningen

Bedömning: Unionstullkodexen föranleder inga ytterligare änd- ringar i tulldatalagen och tulldataförordningen.

Utredningen har efter en genomgång av tulldatalagen och tulldata- förordningen inte funnit behov av andra författningsändringar än dem som redovisats ovan rörande elektroniskt utlämnande. Frågan kan dock behöva utredas på nytt med anledning av informations- hanteringsutredningens resultat.

5.8.5Sekretess för uppgifter i Tullverkets verksamhet

Bedömning: Några ändringar av gällande sekretessregler med an- ledning av unionstullkodexen är inte nödvändiga.

Enligt 27 kap. 1 § första stycket lagen (2009:400) om offentlighet och sekretess gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatte- området m.m. för uppgift om en enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag gäller sekretess vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har till- förts databasen. Sekretessen är absolut.

Av 21 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlighet och sekretess framgår att med skatt menas i 27 kap. lagen om offentlighet och sekretess även tull och annan indirekt skatt. Sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för bestämmande av skatt etc. som tredje man, vilkens förhållanden är berörda.

149

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

Enligt 27 kap. 3 § första stycket samma lag gäller sekretessen enligt 1 och 2 §§ för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är visserligen här begränsad till ett omvänt skaderekvisit – dvs. att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men – men utrymmet för att lämna ut uppgifter är begränsat. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt tulldatalagen för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse, som är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen, innebär att uppgifter som andra myndigheter än Tullverket har tillgång till genom direktåtkomst till tulldatabasen omfattas av sekretess även hos en sådan myndighet (prop. 2004/05:164 s 107).

Andra sekretessbestämmelser kan också bli tillämpliga i Tull- verkets verksamhet. Frågan blir om sekretessregleringen till skydd för allmänna intressen eller för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden hindrar direktåtkomst eller utläm- nande på medium för automatiserad behandling till enskilda och myndigheter i syfte att kommunicera elektroniskt så som unions- tullkodexen kräver.

Sekretess gäller som huvudregel inte bara i förhållande till enskilda utan också mellan myndigheter samt inom en myndighet, om där finns olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (8 kap. 1 och 2 §§ lagen om offentlighet och sekretess).

Sekretessbrytande regler

I vissa fall måste myndigheter kunna utbyta information för att kunna utföra sina uppgifter. Sekretessregleringen innehåller därför särskilda sekretessbrytande bestämmelser. Dessa har utformats efter en intresseavvägning mellan myndigheternas behov av att ut- byta uppgifter och det intresse som den aktuella sekretessbestäm- melsen ska skydda.

Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. lagen om offentlighet

150

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

och sekretess och gäller med de begränsningar som anges där (jfr 10 kap. 1 § den lagen). Enligt 12 kap. 1 § samma lag gäller sekretess till skydd för en enskild inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i lagen om offentlighet och sekretess, och av 2 § samma kapitel följer att en enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i den lagen. När det gäller sekretess som även gäller i förhållande till tredje man krävs, för att sekretessen ska kunna hävas i förhållandet till utomstående, att samtycke ges av samtliga enskilda som skyddas av sekretessbestämmelsen. Ett samtycke till att sekretessen för en sekretessbelagd uppgift hävs behöver inte vara uttrycklig, det kan under vissa omständigheter presumeras. Vidare anges det att ett samtycke kan vara partiellt. Ett samtycke kan också ges i förväg om den enskilde på förhand vet om att det skulle bli aktuellt. Det anges särskilt att ett sådant samtycke i förhållande till myndigheten alltid kan återkallas av den enskilde. Vidare får ett samtycke inte ges ett så generellt innehåll att en enskild allmänt förklarar sig avstå från sekretess hos en viss myndighet.

Enligt 10 kap. 3 § första stycket lagen om offentlighet och sekretess hindrar sekretess inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndig- het och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet.

Utlämnande på medium

Vid utlämnande på medium för automatiserad behandling är det möjligt att göra en sekretessprövning i varje enskilt fall innan ut- lämnandet sker. Dessa förutsättningar påverkas inte vid en ändring av bestämmelserna i tulldatalagen till att utvidga utlämnandet av uppgifter även till andra än den enskilde själv. Bedömningen är att det för närvarande inte behövs några ändringar av sekretess- bestämmelserna med anledning av unionstullkodexen. Utlämnande på medium tenderar att bli allt mer likt utlämnande genom direkt- åtkomst, vilket på sikt kan komma att få betydelse för möjligheten att göra sekretessprövning i varje enskilt fall. Det är i nuläget svårt

151

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

att bedöma i vilken omfattning sådant utlämnande av sekretess- belagda uppgifter till annan än den enskilde själv kan komma att krävas och i vilken mån sådant utlämnande inte kan ske inom ramen för befintliga sekretessbrytande regler. Blir det fråga om ett sådant utlämnande i en större omfattning kan det bli aktuellt att överväga behovet av en ny sekretessbrytande bestämmelse.

5.9Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar

5.9.1Lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Förslag: Lagen behålls. Vissa ändringar görs i den bl.a. med an- ledning av unionstullkodexen.

Såväl i prop. 1994/95:34 (s. 116) som i prop. 1999/2000:126 (s. 117 f.) gjordes bedömningen att lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. skulle behållas. En- ligt utredningsdirektiven bör det åter övervägas om bestämmel- serna ska vara kvar i den lagen eller om de ska överföras till den nya lag som ska ersätta tullagen. Det behöver dessutom bedömas om det med anledning av unionstullkodexen behöver göras ändringar i bestämmelserna.

Att lagen är tillämplig på varor som förs in i Sverige från ett tredjeland, dvs. ett land som inte är medlem i EU, framgår av dess 2 §. Av 3 § framgår vidare att lagen också är tillämplig på varor som förs in i landet från en annan medlemsstat i EU. Den bestämmelsen infördes i lagen fr.o.m. den 1 januari 2001.

Att ta in lagens bestämmelser i den nya tullagen vore troligen en lämplig lösning om dess bestämmelser endast avsåg varor som förs in i Sverige från tredjeland. Lagen träffar dock även varor som förs in i landet från en annan medlemsstat i EU och kan därför i sin helhet inte föras in den nya tullagen. Då det ligger utanför utredningens uppdrag att överväga andra lösningar, t.ex. att över- föra delar av lagen till lagen (1996:701) om Tullverkets befogen- heter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, föreslår utredningen att lagen tills vidare behålls. Vissa

152

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

ändringar med anledning av unionstullkodexen behöver dock göras. Samtidigt görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. Änd- ringarna beskrivs närmare i författningskommentaren.

5.9.2Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Förslag: Mindre ändringar görs i lagen om Tullverkets befogen- heter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen med anledning av unionstullkodexen och den nya tullagen.

Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättningsvis inre- gränslagen) ansluter inte till gemenskapstullkodexen. Lagen inne- håller bestämmelser om införsel eller utförsel av varor över Sveriges gräns mot annat EU-land medan tullkodexen reglerar handel med länder utanför EU. Det bör därför inte finnas något större behov av ändringar i lagen med anledning av unionstullkodexen.

Det kan enligt utredningsdirektiven dock finnas behov av änd- ringar i inregränslagen eller i förordningen (1996:702) om Tull- verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, i den mån regleringen motsvarar den som finns i den nuvarande tullagen och införandet av en ny tullag skulle innebära en förändring. Detta gäller i de fall där avsikten är att bestämmelser om Tullverkets kontrollverksamhet ska vara i huvud- sak likalydande för införsel och utförsel över gräns mot länder utanför EU (dvs. 6 kap. i den nuvarande tullagen) och för införsel och utförsel över gräns mot annat EU-land (dvs. 5–18 §§ i inre- gränslagen).

Redovisningen i det här avsnittet avser inte bestämmelserna om kontroll av post- och kurirförsändelser. De bestämmelserna be- handlas i stället i avsnitt 5.3.

Enligt utredningens bedömning påverkas inregränslagen, men inte inregränsförordningen, av unionstullkodexen och den nya tullagen. P.g.a. att vissa begrepp och hänvisningar blir inaktuella i och med den nya tullagstiftningen behöver mindre ändringar göras i tre paragrafer i inregränslagen.

153

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

5.9.3Mervärdesskattelagen (1994:200)

Bedömning: Ändringar behöver göras i mervärdesskattelagen och mervärdesskatteförordningen med anledning av unionstull- kodexen och den nya tullagen.

Det finns ett samband mellan den nuvarande tullagen och mer- värdesskattelagstiftningen exempelvis avseende tillämplig beskatt- ningsmyndighet för mervärdesskatt vid import, skattskyldighet för mervärdesskatt vid import, beskattningsunderlaget för mervärdes- skatt vid import, enhetstillstånd, undantag från mervärdesskatt vid import, tidpunkt för redovisning av och avdrag för mervärdesskatt vid import. Enligt utredningsdirektiven behöver det därför göras en bedömning av om en ny tullag påverkar mervärdesskattelagen (1994:200) och mervärdesskatteförordningen (1994:223).

Såvitt utredningen kan bedöma påverkar både unionstull- kodexen och den nya tullagen mervärdesskattelagen och mer- värdesskatteförordningen. En genomgång av dessa författningar ger vid handen att ett flertal paragrafer behöver ses över p.g.a. att vissa begrepp och hänvisningar blir inaktuella i och med den nya tullagstiftningen. På grund av tidsbrist har utredningen dock inte hunnit utarbeta några förslag till ändringsförfattningar.

5.9.4Övriga lagar och förordningar

Följdändringar behöver åtminstone göras i de författningar som räknas upp i detta avsnitt7. På grund av tidsbrist har utredningen dock inte hunnit utarbeta några förslag till ändringsförfattningar. Detta får omhändertas i den fortsatta hanteringen av ärendet.

7 Sökning gjord i Regeringskansliets rättsdatabas den 7 januari 2015. Ändringar gjorda där- efter har inte kunnat beaktas.

154

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Lagar och förordningar som behöver ändras med anledning av att gemenskapstullkodexen upphör att gälla

Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam Handelskammarförordningen (1990:733) Förordningen (1992:1303) om krigsmateriel

Lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Lagen (1994:1564) om alkoholskatt Lagen (1994:1776) om skatt på energi

Förordningen (1997:969) om import- och exportreglering Lagen (1999:445) om exportbutiker

Lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg Förordningen (1999:1134) om belastningsregister Förordningen (1999:1135) om misstankeregister

Förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

Förordningen (2001:650) om vägtrafikregister Lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Lagen (2006:1209) om hamnskydd

Lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Förordningen (2010:173) om alkoholskatt Förordningen (2010:177) om tobaksskatt Förordningen (2010:178) om skatt på energi.

Lagar och förordningar som behöver ändras med anledning av att tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen upphör att gälla

Handelskammarförordningen (1990:733)

Lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Förordningen (1999:1135) om misstankeregister

Förordningen (2010:173) om alkoholskatt

Förordningen (2010:177) om tobaksskatt

Förordningen (2010:178) om skatt på energi.

155

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

Lagar och förordningar som behöver ändras med anledning av att tullagen (2000:1281) upphör att gälla

Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam Bötesverkställighetsförordningen (1979:197)

Lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. Utsökningsbalken (1981:774)

Lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Strålskyddslagen (1988:220)

Lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering Lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Lagen (1994:1564) om alkoholskatt Förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. Lagen (1994:1776) om skatt på energi

Lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

Förordningen (1999:1134) om belastningsregister Inkomstskattelagen (1999:1229)

Lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge Lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brotts- bekämpande verksamhet

Lagen (2006:1329)om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket Offentlighets- och sekretessförordning (2009:641) Postlagen (2010:1045)

Alkohollagen (2010:1622) Skatteförfarandelagen (2011:1244).

156

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

Förordningar som behöver ändras med anledning av att tullförordningen (2000:1306) upphör att gälla

Bötesverkställighetsförordningen (1979:197) Förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. Förordningen (2000:3) om gränstullsamarbete med Finland

Förordningen (2000:604) om gränstullsamarbete med Danmark Förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge Förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från tredje land

Förordningen (2006:817) om växtskydd m.m.

5.10Ikraftträdande

Förslag: Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tull- bestämmelser ska träda i kraft den 1 maj 2016. Detsamma gäller för den nya tullförordningen och den nya förordningen om vissa tullbestämmelser.

De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska också träda i kraft den 1 maj 2016.

Övergångsbestämmelser är inte nödvändiga.

Av artikel 287 i förordning (EU) nr 952/2013 framgår att för- ordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Förordningen publicerades i EUT den 10 oktober 2013 och trädde i kraft den 30 oktober det året.

Två tillämpningstidpunkter gäller enligt artikel 288 för förord- ningen. Merparten av artiklarna ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Detta gäller dock inte för de artiklar som ger kommis- sionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförande- akter. Dessa artiklar – artiklarna 2, 7, 8, 10, 11, 17, 20, 21, 24, 25, 31, 32, 36, 37, 40, 41, 50, 52, 54, 58, 62, 63, 65, 66, 68, 75, 76, 88, 99, 100, 106, 107, 115, 122, 123, 126, 131, 132, 138, 142, 143, 151, 152,

157

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

SOU 2015:5

156, 157, 160, 161, 164, 165, 168, 169, 175, 176, 178, 180, 181, 183, 184, 186, 187, 193, 196, 200, 206, 207, 209, 212, 213, 216, 217, 221, 222, 224, 225, 231, 232, 235, 236, 239, 253, 265, 266, 268, 273, 276, 279, 280, 281, 283, 284, 285 och 286 – ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

I och med förordning (EU) nr 952/2013 upphör enligt artikel 286 också vissa EU-förordningar att gälla. Det gäller

den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 3.2),

rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen8,

gemenskapstullkodexen (se avsnitt 3.2), och

rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmåns- handel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder under- lätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungs- intyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera som godkända exportörer9.

De tre sistnämnda förordningarna ska upphöra att gälla från och med den 1 maj 2016. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till förordning (EU) nr 952/2013 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till den förordningen.

Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tullbestämmelser bör träda i kraft när unionstullkodexen i huvudsak ska börja tilläm- pas, dvs. den 1 maj 2016. Detsamma gäller för den nya tullförord- ningen och den nya förordningen om vissa tullbestämmelser.

De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om be-

8EGT L 374, 31.12.1991, s. 4 (svensk specialutgåva: område 07, volym 04, s. 64).

9EGT L 165, 21.6.2001, s. 1.

158

SOU 2015:5

Förslag till en ny svensk tullagstiftning

handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

Utredningen har gjort bedömningen att övergångsbestämmelser inte är nödvändiga.

159

6 Konsekvensanalys

För kommittéers och särskilda utredares arbete gäller kommitté- förordningens (1998:1474) bestämmelser. Av kommittéförord- ningen följer bl.a. att eventuella kostnader och intäkter för staten, företag eller andra enskilda, till följd av förslagen, ska redovisas i betänkandet.

Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt ska dessa också redovisas, se 14 § kommittéförordningen. Om det har betydelse ska utredningen också redovisa konsekvenser för brottslighet, brottsförebyggande arbete, betydelse för små företags arbetsförutsättningar och konkurrensförmåga i förhållande till större företag, jämställdhet mellan kvinnor och män samt möjlighet att nå de integrationspolitiska målen, se 15 § kommittéförordningen.

Om betänkandet innehåller förslag till nya eller ändrade regler ska förslagens kostnadsmässiga och andra konsekvenser anges i betänkandet, se 15 a § kommittéförordningen. Av kommittédirek- tiven följer även att effekterna för Tullverket och Kommers- kollegium ska belysas. I detta kapitel redogörs för konsekvenserna av att utredningens förslag i kapitel 5 genomförs.

Behovet av en ny svensk tullagstiftning

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fast- ställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unionstull- kodexen ska ersätta gemenskapstullkodexen, som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016.

I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera gemenskapstullkodexen inom Finansdepartementets ansvarsområde. 1994 års tullag är i dag

161

Konsekvensbeskrivning

SOU 2015:5

ersatt genom den nu gällande tullagen (2000:1281). Tullagen inne- håller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde och trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen in- fördes också tullförordningen (2000:1306).

I samband med EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekono- misk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskaps- tullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta gemenskapstullkodexen den 1 maj 2016 har det varit nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen, bland annat har unionstullkodexen till stora delar ett nytt innehåll. Här bör särskilt nämnas elektronisk kommunikation. I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 3.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tull- kontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I unionstullkodexen införs nu den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av kodexen framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekono- miska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektro- nisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen. En annan betydande förenkling är införandet av centraliserad klarering, som kommer att börja tilläm- pas 2020. Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor och motsvarar det förfarande som i gemenskaps- tullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden.

Det finns alltså skäl att ersätta tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. med helt nya lagar. Detta föranleder också att tullförordningen och förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ersätts med nya förordningar.

Särskilt övergången från pappershantering till elektroniskt in- formationsutbyte kommer att vara kostnadsdrivande för både före- tag och myndigheter då stora omställningar kommer att krävas och IT-system kommer att behöva byggas om under en period fram till 2020. I detta sammanhang är det dock av vikt att påtala att dessa

162

SOU 2015:5

Konsekvensbeskrivning

kostnader har uppkommit med anledning av den nya unionstull- kodexen snarare än med anledning av förslagen till ny svensk tullag- stiftning.

Konsekvenser för myndigheter

Genomförandet av den nya unionstullkodexen kommer att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium. De nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kom- munikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket under perioden fram till 2020. Tullverkets verksamhet är dock redan i dag är präglad av automatiserad handläggning och automa- tiserade beslut till den enskilde själv. Totalt under 2013 hanterade Tullverket 5,6 miljoner tulldeklarationer och andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick till 99,5 procent. De kostnader som kan komma att uppstå med anledning av den nya unions- tullkodexen är snarare relaterade till ombyggnad av de befintliga IT-systemen än till utvecklandet av nya.

Som ovan angetts härrör de kostnadsdrivande reglerna direkt från unionstullkodexen och inte från de förslag som presenteras av denna utredning. Tullverket har uppskattat kostnaden för utveck- lingen av de nödvändiga IT-systemen till 626 miljoner kronor fram till år 2020.

Enligt nationella regler anses även Polismyndigheten och Kust- bevakningen vara tullmyndighet i vissa fall. Utredningens bedöm- ning är dock att de nya reglerna inte har någon inverkan på dessa myndigheter.

Konsekvenser för företagen

De nya reglerna kommer att beröra alla företag som har verk- samhet som anknyter till internationell handel. Av Tullverkets statistik framgår att 15 504 företag exporterar till tredje land och att 18 710 företag bedriver importverksamhet. Utöver dessa import- och exportföretag berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definiton är gäldenär

163

Konsekvensbeskrivning

SOU 2015:5

enligt tullagstiftningen, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, rederier, hamnbolag och tillståndshavare.

Som ovan angetts härrör de kostnadsdrivande reglerna direkt från unionstullkodexen och inte från de förslag till ny tullagstiftning som presenteras i detta betänkande. Det kan antas att kostnader för kompetensutveckling med anledning av de förändrade rutinerna och systemen kan komma att uppstå. Likaså kan det antas att närings- livets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Det är dock inte möjligt att i dagsläget uppskatta dessa kostnadsökningar.

Utredningen föreslår en höjning av förseningsavgiften från 400 kronor till 500 kronor (dvs. 20 procent), vilket endast motsvarar en inflationsuppräkning. Då utgångspunkten är att tulldeklarationer ska lämnas inom de givna tidsramarna förutses höjningen dock inte få några ekonomiska konsekvenser för företagen. Då förslagen till nya lagar inte innehåller några nya betungande regler i förhållande till befintlig lagstiftning kan förslaget inte anses medföra några ökade administrativa kostnader för företagen. I förlängningen kan det däremot antas att övergången till en fullt ut elektronisk tullhantering kan komma att minska de administrativa kostnaderna.

Ingen påverkan på företagens konkurrensförhållanden eller på- verkan i andra avseenden förutses. Då unionstullkodexen gäller för alla företag som är involverade i import- eller exportverksamhet kan ingen särskild hänsyn tas till små företag.

Övriga bedömningar

Några offentligfinansiella konsekvenser med anledning av utred- ningens förslag bedöms inte uppstå. Några sociala och miljömäs- siga konsekvenser förutses inte heller. Den föreslagna regleringen bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå utöver dessa skyldigheter.

Då både företag och myndigheter står inför stora omställningar, inbegripet utvecklandet av nya rutiner och IT-system, bedöms det som önskvärt att tidpunkten för ikraftträdandet för reglerna sker med så god marginal som möjlig, med beaktande av det faktum att unionstullkodexen kommer att börja tillämpas den 1 maj 2016. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga.

164

7 Författningskommentar

7.1Förslaget till tullag

I den nuvarande tullagen finns många upplysningsbestämmelser, dels sådana av upplysande karaktär som innehåller information om innehållet i gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrif- ter samt andra författningar, dels upplysningsbestämmelser om verkställighetsföreskrifter. Utredningen har valt att behålla sådana upplysningsbestämmelser som innehåller information om andra bestämmelser, särskilt unionstullkodexen eftersom den är ny, men har försökt att begränsa dem till ett minimum. Upplysnings- bestämmelserna om verkställighetsföreskrifter har utredningen där- emot valt att ta bort, eftersom dessa bestämmelser synes misstas för faktiska bemyndiganden, såvitt utredningen har kunnat bedöma. Informationen i sådana bestämmelser i den nuvarande tullagen har i den utsträckning det har varit möjligt inarbetats i förslagen till bemyndiganden i förslaget till ny tullförordning.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt.

Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskaps- tullkodexen i den nuvarande tullagen har ändrats till hänvisningar till unionstullkodexen i förslaget till ny tullag kommenteras inte särskilt.

165

Författningskommentar

SOU 2015:5

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § och 2 § första och fjärde styckena, 4 kap. 23 §, 7 kap. 1 § första stycket och 7 a kap. 1 § i den nuvarande tullagen.

Hänvisningen till lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. i 1 kap. 2 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen har inte fått någon mot- svarighet i förslaget till ny tullag, eftersom lagen om tullfrihet m.m. inte innehåller några kompletterande bestämmelser till unionstull- kodexen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 2 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen.

Hänvisningarna till direktiven i punkterna 1 och 2 har aktuali- serats.

Direktiven genomförs genom dels bestämmelser om förfarandet avseende skatt på varor som förs in i Sverige från s.k. tredje terri- torier, dvs. delar av Europeiska unionens tullområde som ligger utanför Europeiska unionens skatteområde (p. 1 och 2), dels en be- stämmelse om avlämning från fartyg av avfall (p. 3).

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 1999/2000:126 s. 138.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen framgår de begrepp som fortfarande anses vara nöd- vändiga att definiera på nationell nivå.

Begreppen tullagstiftning, EU:s tullområde, tredje land, unions- vara och icke-unionsvara i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom dessa begrepp

166

SOU 2015:5

Författningskommentar

definieras i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen.

Begreppen tullförrättning, tullklarering och förtullning föreslås utgå då dessa begrepp inte längre synes fylla någon funktion.

Begreppet fartyg har också tagits bort, eftersom detta får anses vara ett allmänt vedertaget begrepp.

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.

Då artikel 6 i unionstullkodexen anger att alla utbyten av upp- gifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik har någon mot- svarighet till 2 kap. 2 § första och andra styckena inte ansetts nöd- vändig.

Bestämmelsen i 2 kap. 2 § tredje stycket om vad som anses vara ett elektroniskt dokument har inte längre någon motsvarighet i unionstullkodexen och har därför heller ingen motsvarighet i för- slaget till ny tullag.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 12.1 i förordning (EU) nr 952/2013. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell be- arbetning.

7 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 6 a § i nuvarande tullagen. För mer information, se prop. 2013/14:16 s. 43 f.

167

Författningskommentar

SOU 2015:5

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell be- arbetning.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.

10 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen.

Bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen om när ett elektroniskt dokument ska anses vara inkom- met framgår av förvaltningslagen (1986:223) och har därför inte tagits in i förslaget till ny tullag.

11 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § i den nu- varande tullagen.

Begreppet tillfälligt lager har ändrats till anläggning för tillfällig lagring som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet frilager har tagits bort eftersom den lagringsformen inte återfinns i unionstullkodexen.

12–14 §§

Paragraferna kompletterar artiklarna 18–21 i unionstullkodexen. Utredningen föreslår att bestämmelser om tullombud i den ut- sträckning det är möjligt samlas i 1 kap.

12 § motsvarar 1 kap. 6 § första stycket i den nuvarande tullagen. Att varje person får utse ett tullombud framgår av artikel 18.1 i unionstullkodexen och behöver inte framgå av den nya tullagen.

168

SOU 2015:5 Författningskommentar

13 § motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen.

14 § motsvarar i sak 1 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013 som anger att medlems- staterna får fastställa de villkor som gäller för att tullombud ska få tillhandahålla tjänster.

15 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 51.1 i unionstullkodexen. Fem- årsgränsen har behållits för att följa preskriptionstiden för brott av normalgraden enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, jfr prop. 1994/95:34 s 130.

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 52.2 b i unionstullkodexen som anger att tullmyndigheterna får ta ut avgifter för analyser och expertutlåtan- den.

Paragrafen har genomgått vissa språkliga ändringar. Någon änd- ring i sak är inte avsedd.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 3 och 4 §§ i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått vissa språkliga och redaktionella ändringar.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 1 § första stycket, 7 § första stycket, 9 § första stycket och 13 § första stycket i den nuvarande tullagen.

169

Författningskommentar

SOU 2015:5

Skyldigheten i den nuvarande 5 kap. 2 § för en deklarant att an- mäla en felaktig eller ofullständig uppgift i en tulldeklaration följer av artikel 23.2 i unionstullkodexen, någon motsvarighet till den paragrafen är därför inte nödvändig i förslaget till ny tullag.

2 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nuvarande tullagen.

3 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § i den nuvarande tullagen.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 12 § i den nuvarande tullagen. Begreppet icke-gemenskapsvara har ersatts med icke-unionsvara.

5 §

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak 5 kap. 9 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. Begreppet säkerhet har ersatts av garanti i enlighet med terminologin i unions- tullkodexen. Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen i den nuvarande tullagen. I andra och tredje styckena har dock begreppet säkerhet behållits då varan utgör säkerheten i detta fall.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen har fått en ny utformning med 59 kap. 4 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) som förebild. Då begreppet sköns- tulltaxering inte återfinns i unionstullkodexen har det utmönstrats.

170

SOU 2015:5

Författningskommentar

7 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 101.3 i unionstullkodexen som anger hur av- rundning får ske och hur en medlemsstat som inte har euron som valuta får tillämpa bestämmelserna.

8 §

Paragrafens första stycke har ändrats så att det följer de angivna tidsgränserna för begränsning av tullskuld som framgår av artikel 103.1 i unionstullkodexen. Paragrafens andra stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen.

9 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 108 i unionstullkodexen.

11 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 8 § andra stycket i den nuvarande tullagen och anger hur en underrättelse om tullskuld får göras. Förutsättningarna för beviljande av betalningsanstånd framgår av artikel 110 i unionstullkodexen och 5 kap. 8 § första stycket be- höver därför inte föras över i den nya tullagen. Bestämmelsen i 5 kap. 8 § fjärde stycket återfinns nu i 1 kap. 13 §.

12–19 §§

Paragraferna motsvarar i sak 5 kap. 14–22 §§ i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen i 5 kap. 15 § första stycket 1 har utgått då

171

Författningskommentar

SOU 2015:5

detta anses omfattas av de fall då Tullverket på nytt prövat ett beslut eller vid ett beslut av allmän förvaltningsdomstol.

20 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 23 §, utom sista meningen i andra stycket, i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 113 i unionstullkodexen. Bestämmelsen i 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen finns i 5 § tredje stycket i detta kapitel.

21 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § tredje stycket andra me- ningen i den nuvarande tullagen.

22 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 24 § i den nuvarande tullagen.

23 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 25 § i den nuvarande tullagen.

24 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 13 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. Den nuvarande paragrafens fjärde stycke återfinns i nya 25 §.

25 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen.

172

SOU 2015:5

Författningskommentar

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § första stycket och 6 § första stycket samt delvis 6 kap. 3 § i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 3 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen, men har ändrats på så sätt att den endast omfattar införsel.

Genom paragrafen genomförs delar av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2008/118/EG.

Begreppet tillfälligt lager har ersatts med begreppet anläggning för tillfällig lagring och hänvisningen till de olika tullförfarandena har justerats i enlighet med vad som anges i unionstullkodexen.

Beroende på hur EU-kommissionen använder bemyndigandet i artikel 2 i unionstullkodexen kan paragrafen behöva ses över.

3 §

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar i andra stycket, 3 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar införsel finns ingen motsvarighet till punkten 3 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett.

5 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är, såvitt utredningen kan bedöma, en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Det mot- svarande bemyndigandet finns i 51 § i den nuvarande tullförord-

173

Författningskommentar

SOU 2015:5

ningen. Den här utredningen har valt en annan teknik. Den nu- varande bestämmelsen har gjorts om till en uttrycklig regel. Det motsvarande bemyndigandet att utfärda verkställighetsföreskrifter finns i 3 kap. 3 § i den nya tullförordningen.

6 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är, såvitt utredningen kan bedöma, en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Det mot- svarande bemyndigandet finns i 51 § i den nuvarande tullförord- ningen. Den här utredningen har valt en annan teknik. Den nu- varande bestämmelsen har gjorts om till en uttrycklig regel och har utformats så att den kompletterar artikel 133.1 första stycket i unionstullkodexen. Det motsvarande bemyndigandet att utfärda verkställighetsföreskrifter finns i 3 kap. 3 § i förslaget till ny tullförordning.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas av tullövervakning” som är den formulering som används i unionstullkodexen.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 140.1 i unionstullkodexen.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 3 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Begreppen icke-gemen- skapsvara och tillfälligt lager har ersatts med icke-unionsvara re- spektive anläggning för tillfällig lagring.

174

SOU 2015:5

Författningskommentar

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 19 § första stycket första meningen i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. Be- greppet annan godkänd tullbehandling har ersatts med annat tull- förfarande, överlåtelse eller förstöring. Ingen ändring i sak är avsedd. Begreppet bokföring i efterhand i andra stycket har ersatts med omprövning för att närmare följa unionstullkodexen.

4–12 §§

Paragraferna motsvarar 3 kap. 3 a § och 5 § andra stycket samt 4 kap. 24–30 §§ i den nuvarande tullagen. Paragraferna överförs i sin helhet till förslaget till ny tullag då unionstullkodexens regler om centralisrad klarering inte kommer att börja tillämpas förrän år 2020. Enligt skäl 18 i unionstullkodexen behålls det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden till dess. 3 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen flyttas till det föreslagna 1 kap. då det där stadgas en generell regel om skyldighet att bevara handlingar.

13 §

I paragrafens första stycke redogörs för vilka situationer i unions- tullkodexen som omfattas av begreppet bortskaffande av varor. Paragrafens andra stycke motsvarar 4 kap. 21 § i den nuvarande tullagen.

175

Författningskommentar

SOU 2015:5

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 9 § och 4 kap. 10 § i den nu- varande tullagen. Hänvisningen till lagen (1985:982) om närings- idkares rätt att sälja saker som inte har hämtats har tagits bort, eftersom rätten till försäljning framgår av artikel 198.1 i unions- tullkodexen. Begreppet tillfälligt lager är ersatt med begreppet anläggning för tillfällig lagring.

15 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 26 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 198 i unionstull- kodexen. Tullmyndigheterna pekas i artikel 198 ut som ansvarig för att bland annat försäljning ska ske vilket medför att det inte längre är nödvändigt att nämna Tullverket i paragrafen. Den nuvarande paragrafens tredje stycke är inte längre nödvändigt då den nya tullagens bestämmelser om bortskaffande har samlats på ett ställe.

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 27 § i den nuvarande tullagen. 5 kap. 28 § har utgått då det av kommissionens utkast till artikel IA V-4-03 framgår att en försäljning endast får ske om köparen omedelbart hänför varan till en tullprocedur, eller återexporterar den. I andra fall ska tullmyndigheterna hänföra varan till en tull- procedur, återexportera den eller låta förstöra den.

5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 5 § första stycket, 8 § första stycket och 13 § första stycket i den nuvarande tullagen.

176

SOU 2015:5

Författningskommentar

2 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Sista meningen i den bestämmelsen är dock struken efter- som artikel 45 i gemenskapstullkodexen är upphävd.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Begreppet icke-gemenskapsvara har ersatts med icke-unionsvara.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 14 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen är omskriven för att närmare följa artikel 243.1 i unions- tullkodexen. Utredningen har i andra stycket dock valt att använda uttrycket ”frizonens gränser” i stället för ”frizonens yta”, trots att det uttrycket skulle ligga närmare ordalydelsen i artikel 243.1 andra stycket, eftersom det första uttrycket synes ligga närmare normalt språkbruk. Det avvikande ordvalet torde inte ge upphov till några större tillämpningssvårigheter, då en yta ju definieras av sina gränser.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § första stycket och delvis 6 kap. 3 § i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen, men har ändrats på så sätt att den endast om- fattar utförsel.

Genom paragrafen genomförs delar av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2008/118/EG.

Beroende på hur EU-kommissionen använder bemyndigandet i artikel 2 i unionstullkodexen kan paragrafen behöva ses över.

177

Författningskommentar

SOU 2015:5

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar utförsel finns ingen motsvarighet till punkten 2 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen vad avser utförsel. En bestämmelse om införsel vore en upprepning av artikel 135.1 i unionstullkodexen, därför finns inte någon sådan bestämmelse i förslaget till ny tullag. Begreppet tull- plats har ersatts med tullkontor.

5 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är, såvitt utredningen kan bedöma, en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Det mot- svarande bemyndigandet finns i 51 § i den nuvarande tullförord- ningen. Den här utredningen har valt en annan teknik. Den nuvarande bestämmelsen har gjorts om till en uttrycklig regel. Det motsvarande bemyndigandet att utfärda verkställighetsföreskrifter finns i 6 kap. 1 § i den nya tullförordningen.

6 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är, såvitt utredningen kan bedöma, en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Det mot- svarande bemyndigandet finns i 51 § i den nuvarande tullförord- ningen. Den här utredningen har valt en annan teknik. Den nuvarande bestämmelsen har gjorts om till en uttrycklig regel. Det motsvarande bemyndigandet att utfärda verkställighetsföreskrifter finns i 6 kap. 1 § i den nya tullförordningen.

178

SOU 2015:5

Författningskommentar

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket nuvarande tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas av tullövervakning” som är den formulering som används i unionstullkodexen.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 140.1 i unionstullkodexen.

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel

Kapitlet motsvarar 6 kap. i den nuvarande tullagen. I syfte att få ett renodlat och sammanhängande kapitel med i huvudsak kontroll- bestämmelser har dels bestämmelser som närmast avser tullöver- vakning, jfr art. 5.27 i unionstullkodexen, placerats i 3 resp. 6 kap., dels bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 re- spektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen inarbetats i kapitlet.

För att tydliggöra innehållet och underlätta orienteringen har kapitlet fått fler mellanrubriker än vad nuvarande 6 kap. har.

Vid utformningen av bestämmelserna om föreläggande, revision samt handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll har skatteförfarandelagen använts som förebild.

1 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 2 § i den nuvarande tullagen men har getts en utformning som ligger närmare 10 § polislagen (1984:387) och 69 kap. 11 § skatteförfarandelagen.

179

Författningskommentar

SOU 2015:5

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 20 § i den nuvarande tullagen.

4 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 23 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, bl.a. på så sätt att den har fått tre stycken i stället för två.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 24 § i den nuvarande tullagen. Tredje stycket har bearbetat språkligt och föreslås få samma lydelse som motsvarande bestämmelse i polislagen, dvs. 26 § tredje stycket den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

7 §

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, i sak 6 kap. 6 § i den nuvarande tullagen.

8 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § i den nuvarande tullagen.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 59 § i den nuvarande tullförordningen.

180

SOU 2015:5

Författningskommentar

Bestämmelsen har flyttats till förslaget till ny tullag eftersom bestämmelsen är av sådan karaktär att den passar bättre i lagen.

Begreppet export- eller turistvagnsskylt har ersatts med interimsskylt, som är det begrepp som gäller enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Paragrafen har dessutom genom- gått vissa redaktionella ändringar.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 14 § andra meningen i den nu- varande tullagen.

11 §

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 6 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande tullagen.

12 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 10 § första stycket i den nuvarande tullagen.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen.

I det andra stycket har hamnar lagts till då det torde vara ett förbiseende i den nuvarande tullagen att dessa inte omnämns i sammanhanget. Paragrafen har vidare delats i två stycken.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 60 § i den nuvarande tullförordningen. Den bestämmelsen får anses vara av sådan ingripande karaktär att regeln bör placeras i lagen. Paragrafen har vidare genomgått redak- tionella ändringar i syfte att öka tydligheten.

181

Författningskommentar

SOU 2015:5

15 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 10 § andra och fjärde styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 46.1 i unionstull- kodexen.

Hänvisningen till kroppsbesiktning i nuvarande 6 kap. 10 § fjärde stycket har tagits bort, då det inte är aktuellt att tillgripa ett så ingripande tvångsmedel vid de administrativa kontroller som förslaget till paragraf avser.

16 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § första stycket i den nuvarande tullagen.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 21 § första stycket i den nu- varande tullagen.

18 och 19 §§

Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen men har ändrats på så sätt att det tydligt framgår att även sådana försändelser som förmedlas av så kallade kurirföretag (kurirförsän- delser) omfattas då det kan förutsättas att även sådana försändeler kan innehålla förtroliga meddelanden. Se även avsnitt 5.3.

20 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen men har ändrats så att även kurirförsändelser omfattas. Tredje stycket har utformats med 10 § tredje stycket lagen (1996:701) om Tull- verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen som förebild. Se även avsnitt 5.3.

182

SOU 2015:5

Författningskommentar

21 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap 13 § i den nuvarande tullagen, begreppet postkontor har dock ersatts med brevbärarkontor. Vissa språklig bearbetning har också skett, någon ändring i sak är dock inte avsedd.

22 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen. Sista meningen i den nuvarande paragrafen har dock inte förts över då vad som avses med begreppet handling framgår av tryckfrihets- förordningen och inte behöver upprepas här.

23 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 26 § i den nuvarande tullagen. Den har utformats med 37 kap. 9 § skatteförfarandelagen som förebild (för mer information om den bestämmelsen, se prop. 2010/11:165 s. 853 f). Någon ändring i sak är inte avsedd.

24 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 28 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 48 i unionstullkodexen. Paragrafen har fått en ny utformning för att närmare följa unionstullkodexen.

25 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § första, andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. Den har utformats efter 41 kap. 4 § skatteförfarandelagen.

183

Författningskommentar

SOU 2015:5

26 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § fjärde stycket i den nu- varande tullagen och har utformats efter 41 kap. 5 § skatteför- farandelagen.

27 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 30 § första och tredje styckena och har utformats med 41 kap. 6 § skatteförfarandelagen som före- bild.

Andra stycket i den nuvarande paragrafen har flyttats till 29 § nedan för att närmare följa skatteförfarandelagens uppbyggnad.

28 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 31 § i den nuvarande tullagen. Andra stycket har en ny formulering i enlighet med motsvarande bestäm- melse i skatteförfarandelagen.

29 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket första och andra meningarna samt 6 kap. 32 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Utformningen har sin förebild i 41 kap. 8 § skatteför- farandelagen.

30 §

Paragrafens första stycke motsvarar 6 kap. 32 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens andra stycke motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket tredje meningen. Paragrafen har utformats efter 41 kap. 9 och 11 §§ skatteförfarandelagen.

184

SOU 2015:5

Författningskommentar

31 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 32 § tredje stycket första och andra meningarna samt 32 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har hämtat sin utformning från 41 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

32 §

Paragrafen motsvarar 6 kap 33 § första stycket första meningen och 33 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har ut- formats i enlighet med 41 kap. 13 § skatteförfarandelagen.

33 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 33 § första stycket andra meningen och 33 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter skatteförfarandelagens 41 kap. 14 §.

34 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen och har hämtat vägledning i 47 kap. 1–3 §§ i skatteförfarandelagen.

35 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 35 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Någon motsvarighet till tredje stycket i den paragrafen har inte införts i den nya tullagen då det som sägs där följer av rättsliga grundprinciper, jfr prop. 2010/11:165 s. 924 sista stycket. Paragrafens utformning följer 47 kap. 4 § skatteför- farandelagen.

36 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 36 § andra stycket i den nu- varande tullagen och har utformats efter 47 kap. 5 § skatteför- farandelagen.

185

Författningskommentar

SOU 2015:5

37 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 37 § i den nuvarande tullagen och paragrafens första stycke har utformats efter 47 kap 6 § skatte- förfarandelagen. För mer information, se prop. 2010/11:165 s. 925.

38 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 38 § första stycket i den nu- varande tullagen och har utformats efter 47 kap. 7 § skatteför- farandelagen. För mer information, se prop. 2010/11:165 s. 926.

39 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 38 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Motsvarande regel kan läsas ut av 68 kap. 1 och 3 §§ skatteförfarandelagen.

40–45 §§

Paragraferna motsvarar 7 kap. 1 § andra stycket och 3–7 §§ i den nuvarande tullagen.

Motsvarigheten till nuvarande 7 kap. 2 § finns nu i 7 kap. 11 § i förslaget till ny tullförordning, eftersom bestämmelser som avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer ligger inom den s.k. restkompetensen, se av- snitt 7.3.

Informationen i nuvarande 7 kap. 8 § har inarbetats i bemyn- digandet i 7 kap. 14 § i förslaget till ny tullförordning. För mer in- formation om dessa bestämmelser, se prop. 2013/14:164.

46–49 §§

Paragraferna motsvarar 7 a kap. 2–5 §§ i den nuvarande tullagen. Bemyndigandet i nuvarande 7 a kap. 6 § har tagits bort eftersom det, såvitt utredningen kan bedöma, avser verkställighetsföre- skrifter. Ett motsvarande bemyndigande finns i stället i 7 kap. 16 § i

186

SOU 2015:5

Författningskommentar

förslaget till ny tullförordning. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2006/07:68.

8 kap. Överträdelser och sanktioner

1 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått vissa redaktionella justeringar, någon ändring i sak är dock inte avsedd. Begreppet tillfälligt lager är ersatt med anläggning för tillfällig förvaring och icke-gemenskapsvara har ersatts med icke-unionsvara. Begreppet frilager har strukits då det inte längre förekommer i unionstullkodexen.

3 och 4 §§

Paragraferna motsvarar 10 kap. 2 och 3 §§ i den nuvarande tullagen.

5–7 §§

Paragraferna motsvarar i sak 8 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Regeln om att tulltillägg ska utgå vid oriktig uppgift skapas i föreslagna 5 §, i 6 § finns regeln om när en uppgift ska anses vara oriktig och inte. 6 § motsvarar 8 kap 2 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. Tulltilläggets storlek regleras i 7 §. 7 § motsvarar 8 kap 2 § fjärde och femte styckena i den nuvarande tullagen. För tydlighetens skull har en hänvisning till 5 § införts.

Paragraferna har formulerats med skatteförfarandelagens regler som vägledning. Utöver detta har en felhänvisning i nuvarande i 8 kap. 2 § femte stycket respektive 2 a § rättats till. Med ompröv- ning avses här att ytterligare tull påförs.

187

Författningskommentar

SOU 2015:5

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 2 a § i den nuvarande tullagen och är utformad med 57 kap. 1 § skatteförarandelagen som vägledning. Begreppet skönstulltaxering har ersatts med tull har fastställts på skälig grund.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 3 § i den nuvarande tullagen och reglerar att tulltillägg ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i unionstullkodexen.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen regleras när tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri om- sättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning av tull samt storleken på tulltillägget.

11 och 12 §§

Paragraferna motsvarar i sak 8 kap. 5 och 6 §§ i den nuvarande tullagen. Begreppet frivilligt har i 12 § ersatts med på eget initiativ för att följa skatteförfarandelagen, någon ändring i sak är dock inte avsedd.

13 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 kap. 12 § i den nuvarande tullagen.

14 och 15 §§

Paragraferna motsvarar, med viss redaktionell ändring av 8 §, 8 kap. 7 och 8 §§ i den nuvarande tullagen.

188

SOU 2015:5

Författningskommentar

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen är omformulerad då begreppet lokalt klarerings-

förfarande inte längre finns i unionstullkodexen. Det finns heller inte något skäl att begränsa bestämmelsen till ”övergång till fri omsättning” varför detta har utgått.

Förseningsavgiften har höjts från 400 och 800 kronor till 500 re- spektive 1 000 kronor, vilket motsvarar inflationsutvecklingen sedan beloppen senast höjdes (den 1 januari 2001) fram till i dag (den 1 januari 2015).

17 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande tullagen. Den införs för att få bättre överensstämmelse med skatteförfarande- lagen.

18 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen men har getts en tydligare formulering avseende vilka beslut som avses. De skattebeslut som tidigare nämndes i 5 kap. 3 § andra stycket omfattas nu av 2 kap. 24 § i den nya tullagen.

19 och 20 §§

Paragraferna motsvarar 8 kap. 10 och 11 §§ i den nuvarande tullagen.

21 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § första stycket i den nuvarande tullagen. Ingen motsvarighet till nuvarande 8 kap. 13 § andra stycket behövs då rätten att yttra sig framgår av artiklarna 22.6 och 29 i unionstullkodexen.

189

Författningskommentar

SOU 2015:5

22 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har dock genomgått vissa redaktionella ändringar.

9 kap. Överklagande

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 1 § första stycket i den nuvarande tullagen.

Det nuvarande andra stycket har inte fått någon motsvarighet, eftersom det framgår av 10 § andra stycket förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket att en ersättare för det allmänna ombudet utses av Tullverket efter en anmälan av det allmänna ombudet.

Paragrafen är utformad med 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen som förebild.

2 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Första stycket har dock formulerats om med 67 kap. 6 § skatteförfarande- lagen som förebild. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Att Tullverkets beslut om föreskrifter inte får överklagas fram- går av 30 § myndighetsförordningen (2007:515). Därför har det nuvarande fjärde stycket inte någon motsvarighet i förslaget till ny tullag.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap 3 § i den nuvarande tullagen. I stället för ”tulltaxering i en fråga som kan antas ha betydelse för fastställande av tull” används nu begreppet beslut om tull.

190

SOU 2015:5

Författningskommentar

4 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har utformats med 67 kap. 19 § skatteför- farandelagen som förebild.

5 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande tullagen men har utformats i enlighet med 67 kap. 21 § skatteför- farandelagen.

6–11 §§

Paragraferna motsvarar 9 kap. 5–10 §§ i den nuvarande tullagen och har formulerats med förebild i 67 kap. skatteförfarandelagen.

12–15 §§

Paragraferna motsvarar 9 kap. 12–15 §§ i den nuvarande tullagen.

16–25 §§

Paragraferna motsvarar i sak 9 kap. 16–25 §§ i den nuvarande tullagen.

Paragraferna har utformats med 67 kap. 31–37 §§ skatteför- farandelagen som förebild.

10 kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § första stycket i den nu- varande tullagen och 64 § första stycket första meningen i den nu- varande tullförordningen och kompletterar artikel 137 i unionstull- kodexen.

191

Författningskommentar

SOU 2015:5

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § andra stycket i den nu- varande tullagen och 64 § andra stycket första meningen i den nuvarande tullförordningen och kompletterar artikel 134.1 andra stycket i unionstullkodexen avseende händelser i samband med införsel.

3 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. För ytter- ligare information, se prop. 2013/14:164.

4 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen.

5 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nuvarande tullagen.

7 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i den nuvarande tullagen.

7.2Förslaget till lag om vissa tullbestämmelser

Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskapstull- kodexen i lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med eko- nomisk verkan, m.m. har ändrats till hänvisningar till unionstull-

192

SOU 2015:5

Författningskommentar

kodexen i förslaget till lag om vissa tullbestämmelser kommenteras inte särskilt.

1 §

Paragrafen motsvarar 1 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Uppräkningen av ämnesområden i första stycket motsvarar de delar av unionstullkodexen som enligt ut- redningsdirektiven ligger under Utrikesdepartementets ansvar, se bilaga 1.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Bestämmelsen har bearbetats språkligt.

3 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den är en upplysningsbestämmelse som säger att bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i unionstullkodexen.

4 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar 5 § första stycket i den nuvarande tullförordningen, men har placerats i förslaget till lag eftersom liknande bestämmelser finns i nuvarande tullagen (se 6 kap. 18 §) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (se 3 §, som hänvisar till 6 kap. 18 § tullag- en). I sin utformning har paragrafen knutits till bestämmelsen om anlitande av sakkunnig i förslaget till ny tullag.

Andra stycket i nuvarande 5 § tullförordningen har ingen mot- svarighet, eftersom det som sägs där framgår av artikel 33.1 andra stycket i unionstullkodexen.

193

Författningskommentar

SOU 2015:5

5 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den är en upplysningsbestämmelse som säger att bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i unionstullkodexen.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Bestämmelsen har bearbetats språkligt och redaktionellt.

Hänvisningen till bestämmelser i förslaget till ny tullag avser bestämmelser om anlitande av sakkunnig, kontroll, revision och vite.

7 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar 24 f § i den nu- varande tullförordningen.

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som säger att bestäm- melser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i unionstull- kodexen.

8 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar 3 kap. 2 § i den nu- varande tullagen.

Eftersom varans tullstatus i det här fallet är avgörande för tillämpningen av lagen (1994:1776) om skatt på energi, och frågor om tullstatus faller inom Utrikedepartementets ansvarsområde, har utredningen valt att placera bestämmelsen i förslaget till lag om vissa tullbestämmelser.

194

SOU 2015:5

Författningskommentar

9 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar närmast 4 kap. 7 § första stycket i den nuvarande tullagen vad avser transitering.

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som i första stycket säger att bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i unionstullkodexen. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa för- faranden finns i artiklarna 210–225 i den förordningen. Andra och tredje styckena innehåller information om vissa transiteringsbestäm- melser. Bestämmelser om transitering enligt TIR-konventionen finns i förslaget till ny tullförordning i enlighet med ansvarfördel- ningen mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet.

10 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar närmast 26 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen, men har anpassats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. Utredningen har gjort bedömningen att bestämmelsen är av sådant slag att den bör placeras i förslaget till lag, eftersom bestämmelsen gör det möjligt att hantera varor som skickas tillbaka till Sverige på en s.k. T2-transitering som återinförda varor.

7.3Förslaget till tullförordning

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafens första stycke har ingen motsvarighet i den nuvarande tullförordningen. Det innebär att förordningen är meddelad med stöd av regeringens egen kompetens enligt regeringsformen, dvs. restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen samt möjligheten att enligt 8 kap. 11 § regeringsformen delegera föreskriftsrätt till en myndighet.

195

Författningskommentar

SOU 2015:5

Paragrafens andra stycke motsvarar 2 § i den nuvarande tullför- ordningen.

2 §

Paragrafen motsvarar, med en redaktionell ändring, 1 § i den nu- varande tullförordningen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 § i den nuvarande tullförordningen.

4 §

Paragrafen anger att Tullverket ska fullgöra den informations- och anmälningsskyldighet till Europeiska kommissionen som framgår av förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som med- delas med stöd av den förordningen. Sådana bestämmelser fanns i 20 §, 27 § andra stycket, 32 § tredje stycket och 40 § i den nu- varande tullförordningen men har nu samlats i en paragraf.

5 §

Paragrafen motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, 6 § i den nuvarande tullförordningen.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 21 § 6 i den nuvarande tullförordningen.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 23 § i den nuvarande tullförordningen. Kravet i det nuvarande första stycket på att ombudet har beviljats betalningsanstånd har utgått då något sådant krav inte kan ställas enligt unionstullkodexen.

196

SOU 2015:5

Författningskommentar

8 §

Paragrafen motsvarar 21 § 7 i den nuvarande tullförordningen. Då inga nationella inskränkningar är tillåtna enligt unionstullkodexen har detta inte överförts till den nya tullförordningen. Paragrafen anger också att Tullverket får utfärda de verkställighetsföreskrifter som kan bli nödvändiga för tillämpningen av artiklarna 18–21 i unionstullkodexen om ombud i tullfrågor.

9 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande tullförord- ningen. Tullverket får i andra stycket bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 22–32 i unionstulkodexen.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 5 a § i den nuvarande tullagen och 10 a § i den nuvarande tullförordningen. Tullverket får i andra stycket bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 38–41 i unionstulkodexen.

11 och 12 §§

Paragraferna motsvarar i sak 73 § första meningen och 74 § i den nuvarande tullförordningen. De ändringar som gjorts är av redak- tionell karaktär.

13 och 14 §§

Paragraferna motsvarar i sak 75 och 76 §§ i den nuvarande tullför- ordningen. Begreppet tullplats i nuvarande 75 § har ersatts med ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

197

Författningskommentar

SOU 2015:5

15 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande tullförord- ningen. Tullverket får i andra stycket bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 53.2 och 54 i unionstull- kodexen.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 §

Paragrafen motsvarar 46 § i den nuvarande tullförordningen.

2 §

Paragrafen motsvarar 78 § första–tredje styckena i den nuvarande tullförordningen.

3 §

Paragrafen motsvarar 78 § fjärde stycket i den nuvarande tullför- ordningen.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 45 och 48 §§ i den nuvarande tullförord- ningen.

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 14 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen.

198

SOU 2015:5

Författningskommentar

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 18 § i den nuvarande tullförordningen, men har genomgått vissa redaktionella ändringar.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 § andra stycket samt 12, 13, 16, 19 och 51 §§ i den nuvarande tullförordningen. Någon hänvisning om att föreskrifter endast får meddelas i den utsträckning som EU- rätten medger anses inte längre vara nödvändig.

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

1–3 §§

Paragraferna motsvarar 24 b–d §§ i den nuvarande tullförordningen och har förts över till den nya tullförordningen oförändrade i av- vaktan på att ett utkast till övergångsbestämmelser kommer att presenteras av EU-kommissionen.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 43 § första stycket första och andra meningarna i den nuvarande tullförordningen. Någon upplysning motsvarande den i nuvarande första styckets tredje mening har inte ansetts vara nödvändig. Vem som ska stå för kostnaden vid för- störing av varor i olika fall framgår av artiklarna 197 och 198.3 i unionstullkodexen. Någon motsvarighet till 43 § andra stycket är därför inte nödvändig.

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 49 § i den nuvarande tullförordningen men har fått en ny utformning för att närmare följa formule- ringarna i utsökningsförordningen (1981:981).

199

Författningskommentar

SOU 2015:5

6 §

Paragrafen motsvarar 50 § i den nuvarande tullförordningen.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 21 § 1–5 i den nuvarande tullförord- ningen. Någon upplysning om att föreskrifter endast får meddelas i den utsträckning som EU-rätten medger anses inte längre vara nödvändig.

5 kap. Övergång till fri omsättning, lagring och transitering enligt TIR-konventionen

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 24 § i den nuvarande tullförordningen.

2 §

Paragrafen motsvarar 32 § andra stycket i den nuvarande tullför- ordningen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 34 § första stycket i den nuvarande tull- förordningen.

4 §

Paragrafen motsvarar 32 § första stycket och 41 § i den nuvarande tullförordningen.

5 §

Paragrafen motsvarar 29 § i den nuvarande tullförordningen.

200

SOU 2015:5

Författningskommentar

6 §

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 30 § första stycket i den nuvarande tullförordningen.

7 §

Paragrafen motsvarar 31 § i den nuvarande tullförordningen.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 30 § andra stycket i den nuvarande tull- förordningen. Därtill har tillkommit att Tullverket får utfärda de verkställighetsföreskrifter som behövs med anledning av bestäm- melserna om godkänd mottagare för TIR-ändamål som finns i artikel 230 i unionstullkodexen.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 12, 33 och 51 §§ i den nuvarande tull- förordningen.

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel

1–5 §§

Paragraferna motsvarar i sak 52–57 §§ i den nuvarande tullförord- ningen.

6 §

Paragrafen motsvarar, efter viss redaktionell bearbetning, i sak 58 § första stycket i den nuvarande tullförordningen.

201

Författningskommentar

SOU 2015:5

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 51 § och 58 § andra stycket i den nu- varande tullförordningen.

8 §

Paragrafen motsvarar 65 § i den nuvarande tullförordningen.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 5 b § i den nuvarande tullagen och 10 b § i den nuvarande tullförordningen. Tullverket får i andra stycket bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter till artikel 46.4 i unionstullkodexen.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 36 § första stycket i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen placeras i förslaget till ny tull- förordning eftersom det är frågan om en verkställighetsföreskrift, jfr analogt resonemang i prop. 2010/11:165 s. 925.

11 §

Paragrafens första mening, med en redaktionell ändring, motsvarar 7 kap. 2 § i den nuvarande tullagen och andra meningen motsvarar 67 § i den nuvarande tullförordningen.

Bestämmelsen i nuvarande 7 kap. 2 § placeras i förslaget till ny tullförordning, eftersom bestämmelser som avser de statliga myn- digheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhets- former ligger inom den s.k. restkompetensen.

12 och 13 §§

Paragraferna motsvarar 68 och 69 §§ i den nuvarande tullförord- ningen.

202

SOU 2015:5

Författningskommentar

14 §

Paragrafens motsvarar i sak 7 kap. 8 § i den nuvarande tullagen och 70 § i den nuvarande tullförordningen.

15 och 16 §§

Paragraferna motsvarar 70 a och b §§ i den nuvarande tullförord- ningen, men ordningen har kastats om.

17 §

Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell ändring, 66 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen.

18 §

Paragrafen motsvarar i sak 66 § fjärde stycket i den nuvarande tull- förordningen med vissa redaktionella ändringar.

19 §

Paragrafen motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, 66 a § i den nuvarande tullförordningen.

20 och 21 §§

Paragraferna motsvarar i sak 61 och 62 §§ i den nuvarande tullför- ordningen med vissa redaktionella ändringar.

22 §

Paragrafen motsvarar i sak 64 § första stycket andra meningen och 64 § andra stycket andra meningen i den nuvarande tullförord- ningen.

203

Författningskommentar

SOU 2015:5

23 §

Paragrafen har ingen exakt motsvarighet i den nuvarande tull- förordningen. Verkställighetsföreskrifter till nuvarande 61, 62 och 64 §§ har kunnat meddelas med stöd av restbemyndigandet i 79 §. Det har uttrycks ett önskemål om ett bemyndigande som direkt gör det möjligt att utfärda verkställighetsföreskrifter till motsvarande bestämmelser i förslaget till ny tullförordning, dvs. 7 kap. 20–22 §§.

24 §

Paragrafen motsvarar 63 § i den nuvarande tullförordningen.

25 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 7 § i den nuvarande tullagen. Be- stämmelsen har placerats i förslaget till ny tullförordning, eftersom bestämmelser som avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer ligger inom den s.k. restkompetensen.

8 kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar 3 a § i den nuvarande tullförordningen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 22 § i den nuvarande tullförordningen, dock har Posten AB ersatts med PostNord Sverige AB eftersom Posten AB numera är en del av PostNord Sverige AB. PostNord Sverige AB utför bl.a. den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige.

3 §

Paragrafen motsvarar 79 § i den nuvarande tullförordningen.

204

SOU 2015:5

Författningskommentar

7.4Förslaget till förordning om vissa tullbestämmelser

1 §

Paragrafens första stycke har ingen motsvarighet i den nuvarande tullförordningen. Det innebär att förordningen är meddelad med stöd av regeringens egen kompetens enligt regeringsformen, dvs. restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen samt möjligheten att enligt 8 kap. 11 § regeringsformen delegera föreskriftsrätt till en myndighet.

2 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i förordningen om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar närmast 3 § i den nuvarande tullförordningen.

Paragrafen innebär exempelvis att ansökningar enligt artiklarna 33.1, 35, 56.3, 73, 223.2, 233.4, 258 och 261.2. i unionstullkodexen görs till Tullverket.

3 §

Paragrafen motsvarar närmast 7 § andra stycket och 13 § förord- ningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt 27 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen.

Paragrafen säger att Tullverket ska fullgöra sådan informations- och anmälningsskyldighet till EU-kommissionen som framgår av unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen.

4 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i förordningen om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den säger att Tullverket får meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 33–37 om bindande besked i unionstullkodexen och 4 § lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser (se ovan).

205

Författningskommentar

SOU 2015:5

5 §

Paragrafens första och tredje stycken motsvarar 10 § första stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Andra stycket är nytt och kodifierar gällande praxis.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 § tredje stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

7 §

Paragrafen motsvarar närmast 3 § femte stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den har an- passats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen.

8 §

Paragrafen motsvarar närmast 7 § första stycket och 8 § andra stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den säger att Tullverket får meddela verkställighets- föreskrifter till artiklarna 56–58 (om varors klassificering), 59–68 (om varors ursprung) och 69–76 (om tullvärde) i unionstullkodexen.

9 §

Paragrafen motsvarar närmast 3 § fjärde stycket och 6 § för- ordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den säger att Tullverket får meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 53.1 a och 54 om valutaomräkning i unionstullkodexen, efter att ha gett Sveriges riksbank tillfälle att yttra sig.

10 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i förordningen om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den säger att Tullverket

206

SOU 2015:5

Författningskommentar

får meddela verkställighetsföreskrifter till artiklarna 153–157 om varors tullstatus i unionstullkodexen.

11 §

Paragrafen motsvarar närmast 11 § andra stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den har an- passats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. Paragrafen återspeglar den arbetsfördelning som i dag finns mellan Tullverket och Kommerskollegium vid handläggningen av dessa ärenden.

12 §

Paragrafen har ingen motsvarighet i förordningen om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den motsvarar närmast 25 §, 27 § första stycket och 28 § i den nuvarande tullförordningen vad avser transitering.

Paragrafen säger att Tullverket får meddela verkställighets- föreskrifter till artiklarna 226–228 och 231–236 (om transitering), artiklarna 250–254 (om särskild användning), artiklarna 255–262 (om förädling) och, i tillämpliga delar, artiklarna 211–225 i unions- tullkodexen. Med ”i tillämpliga delar” avses i den utsträckning artiklarna 211–225 rör de särskilda förfarandena transitering, sär- skild användning och förädling.

13 §

Paragrafen motsvarar 10 § andra stycket förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

14 §

Paragrafen motsvarar 16 § förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

207

Författningskommentar

SOU 2015:5

7.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

2 §

I första stycket 1 och 3 samt andra stycket görs följdändringar med anledning av unionstullkodexen. Hänvisningarna i punkten 1 till artiklar i gemenskapstullkodexen ersätts med motsvarande hän- visningar i unionstullkodexen. I punkten 3 har begreppet ”tillfälligt lager” ersatts med motsvarande begrepp i unionstullkodexen, dvs. ”anläggning för tillfällig lagring”. Samtidigt tas begreppet ”frilager” bort eftersom det är en lagringsform som inte finns i unions- tullkodexen. I andra stycket har uttrycket ”under ett tullförfarande” ersatts med det uttryck som används i unionstullkodexen, dvs.

hänförd till ett tullförfarande”, jfr artikel 158.1 i kodexen.

I första stycket 2 och 4 görs vissa språkliga ändringar, någon ändring i sak är inte avsedd.

4 §

Vissa språkliga ändringar görs. Någon ändring i sak är inte avsedd.

7.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

4 §

I tredje stycket ersätts det nationella begreppet ”tullplats”, som också har tagits bort ur förslaget till ny tullag, med begreppet

tullkontor”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

8 §

I första stycket ersätts ”postförsändelser” med ”post- och kurir- försändelser” för att tydliggöra att även den senare typen av för- sändelser omfattas av de särskilda reglerna som gäller avseende en

208

SOU 2015:5

Författningskommentar

tulltjänstemans rätt att undersöka denna sorts försändelser. Para- grafen indelas också i två stycken.

9 §

I första stycket ersätts som en följd av ändringen i 8 § ”brev och andra sådana försändelser” med ”post- och kurirförsändelser”.

11 §

I första stycket ersätts begreppet ”postkontor” med ”brevbärar- kontor” som numera är det begrepp som används. Vidare har be- greppet ”skall meddelas att gälla viss angiven tid” ersatts med ”ska gälla en begränsad, kortare tid”. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.

13 §

Förutom vissa mindre, språkliga ändringar i paragrafen, så ändras hänvisningen i andra stycket till 5 kap. 23 § i den nuvarande tullagen till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag, dvs. 2 kap. 20 §.

17 §

I första stycket ersätts begreppet ”tillfälligt lager” med begreppet ”anläggning för tillfällig lagring”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Samtidigt görs vissa mindre, språkliga ändringar.

18 §

Hänvisningarna till 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 § i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag, dvs. 7 kap. 24–39 §§ och 10 kap. 4 §.

209

Författningskommentar

SOU 2015:5

7.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

2 kap.

5 §

Bestämmelsen förtydligas så att det framgår att, utöver vad som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande, ett ut- lämnade av uppgifter till en enskild på medium för automatisk be- handling får ske endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

210

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2014:35

En svensk tullagstiftning i unionen

Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 2014

Sammanfattning

En särskild utredare ska lämna förslag till en ny svensk tullag- stiftning. Syftet är att anpassa den svenska tullagstiftningen till den nya tullkodex för unionen som ska bli tillämplig den 1 maj 2016.

Utredaren ska bl.a.

lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.,

lämna förslag till förordningar som ersätter tullförordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaran- den med ekonomisk verkan, m.m.,

bedöma behovet av regler om omprövning,

ta ställning till om reglerna för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra försändelser, och

bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar.

Uppdraget ska redovisas senast den 30 januari 2015.

211

Bilaga 1

SOU 2015:5

Uppdraget att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning

Tullkodexen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen) trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fast- ställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unions- tullkodexen ska ersätta rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (nu gällande tullkodex), som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016.

I unionstullkodexen har kommissionen tilldelats befogenheter att anta delegerade akter och genomförandeakter. Avsikten är att dessa akter ska ha trätt i kraft den 1 maj 2016 så att de kan bli tillämpliga samtidigt med unionstullkodexen. När unionstullkodexen om- nämns i det följande avses även dessa delegerade akter och genom- förandeakter.

Tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera nu gällande tullkodex inom Finansdepartementets ansvarsområde. Eftersom den tullagen tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning som antog namnet Tullagsutredningen. Genom propositionen En ny tullag (prop. 1999/2000:126) överlämnade regeringen sitt för- slag till ny tullag, som byggde på Tullagsutredningens betänkande. Den nu gällande tullagen (2000:1281), som innehåller bestämmel- ser inom Finansdepartementets ansvarsområde, trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförord- ningen (2000:1306).

I samband med EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (lagen om vissa tullförfaranden) och förordningen (1994:1606) om vissa tull- förfaranden med ekonomisk verkan, m.m. (förordningen om vissa

212

SOU 2015:5

Bilaga 1

tullförfaranden) Dessa författningar kompletterar nu gällande tull- kodex inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Behovet av en ny svensk tullagstiftning

Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta nu gällande tullkodex den 1 maj 2016 är det nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen. Unionstullkodexen har i stora delar ett nytt innehåll. Dessutom har ytterligare erfarenheter dragits av innebörden av medlemskapet i EU och tillämpningen av unionens tullagstiftning. Det finns alltså skäl att ersätta tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med helt nya lagar. Detta för- anleder också att tullförordningen och förordningen om vissa tull- förfaranden ersätts med nya förordningar för de delar av regel- verket som bör beslutas av regeringen.

Utredaren ska

lämna förslag till nya lagar som ersätter tullagen och lagen om vissa tullförfaranden, och

lämna förslag till nya förordningar som ersätter tullförord- ningen och förordningen om vissa tullförfaranden.

I det följande avses även tullförordningen och förordningen om vissa tullförfaranden där tullagen och lagen om vissa tullförfaranden om- nämns. Där behovet av nya lagar omnämns avses även behovet av nya förordningar.

Tullagstiftningens fördelning mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet

Ansvarsfördelningen inom Regeringskansliet är sådan att Finans- departementet ansvarar för tullväsendet medan Utrikesdeparte- mentet ansvarar för handelspolitiken. Denna fördelning innebär att det finns en uppdelning av tullfrågorna mellan departementen. Även om Finansdepartementet har det huvudsakliga ansvaret för tullagstiftningen medför uppdelningen av tullfrågorna att Utrikes- departementet har ansvaret för vissa delar av lagstiftningen.

213

Bilaga 1

SOU 2015:5

I det följande redovisas vilka delar av bestämmelserna i unions- tullkodexen som ligger under Finansdepartementets ansvar och vilka delar som ligger under Utrikesdepartementets ansvar. Utgångs- punkten för redovisningen är unionstullkodexen och dess indelning i avdelningar.

Avdelning I – Allmänna bestämmelser

Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar, med undantag för bestämmelserna om bindande besked, som ligger under Utrikesdepartementets ansvar.

Avdelning II – Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varu- handel

Hela avdelningen ligger under Utrikesdepartementets ansvar.

Avdelning III – Tullskuld och garantier

Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar.

Avdelning IV – Införsel av varor i unionens tullområde Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar.

Avdelning V – Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor

Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar, med undantag för kapitel 1 om varors tullstatus, som ligger under Utrikes- departementets ansvar.

Avdelning VI – Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar

Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar.

Avdelning VII – Särskilda förfaranden

Hela avdelningen ligger under Utrikesdepartementets ansvar, med undantag för kapitel 3 om lagring, som ligger under Finansdeparte- mentets ansvar.

214

SOU 2015:5

Bilaga 1

Avdelning VIII – Varor som förs ut ur unionens tullområde Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar.

Avdelning IX – Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser

Hela avdelningen ligger under Finansdepartementets ansvar.

Utredaren ska

ha den ovan beskrivna fördelning av ansvaret till utgångspunkt för uppdelningen av bestämmelserna mellan de nya lagar som föreslås.

Allmänna utgångspunkter

Tullagen och lagen om vissa tullförfaranden har en struktur som avviker från den som finns i nu gällande tullkodex, vilket i viss mån har medfört svårigheter i att sätta sig in i tullagstiftningen. Struk- turen för de nya lagarna bör, i den mån det är möjligt, följa struktu- ren i unionstullkodexen.

De bestämmelser som finns i tullagen och i lagen om vissa tull- förfaranden utgör en utgångspunkt för utformningen av bestämmelser i de nya lagarna, till den del bestämmelserna fortfarande är relevanta. Andra utgångspunkter är att Tullverket ska kunna utöva en god tullövervakning och att myndigheternas och näringslivets kostnader inte blir högre än vad som är nödvändigt för ett genomförande av unionstullkodexen.

Bestämmelser i tullagen som inte är en del av tullagstiftningen

Tullagen innehåller förutom bestämmelser som kompletterar och genomför EU:s tullagstiftning även bestämmelser som rör Tullverkets verksamhet men som egentligen inte är en del av tullagstiftningen. Här kan särskilt nämnas 7 kap. som innehåller bestämmelser om tull- kontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och 7 a kap. som innehåller bestämmelser om tullkontroll av kontanta medel. Det bör göras en bedömning av om bestämmelserna i dessa

215

Bilaga 1

SOU 2015:5

kapitel kan lyftas ut ur tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning. Den lag som ersätter tullagen skulle då bli mer renodlad som en del i ett nationellt genomförande av EU:s tullagstiftning.

I den nya lagen bör det dock kunna finnas bestämmelser som berör andra områden där dessa på ett naturligt sätt anknyter till tullagstiftningen. Som exempel kan nämnas regleringen av den roll Tullverket har som beskattningsmyndighet vid import. Det be- höver också beaktas att annan lagstiftning innehåller bestämmelser som anknyter till tullagen och att det även i en ny lag kan behövas bestämmelser som gör det möjligt att tillämpa sådana bestämmelser i annan lagstiftning, exempelvis mervärdesskattelagen (1994:200).

Utredaren ska

bedöma vilka bestämmelser som trots att de inte är en del av tullagstiftningen bör ingå i en ny lag som ersätter tullagen,

ta ställning till om tullagens bestämmelser om tullkontroll beträf- fande intrång i vissa immateriella rättigheter och om tullkontroll av kontanta medel kan placeras i separat lagstiftning, och

lämna de författningsförslag som behövs.

Övergångsbestämmelser

Vid utformning av övergångsbestämmelser för de nya lagarna bör det beaktas i vilken utsträckning dessa påverkas av övergångsbe- stämmelserna i artikel 278 i unionstullkodexen. Av dessa över- gångsbestämmelser framgår att under en övergångsperiod till ut- gången av 2020 får andra metoder för utbyte av information än elektronisk databehandlingsteknik användas, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. Det har i artikel 279 delegerats till kommis- sionen att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

Behövs det särskilda regler om omprövning?

Det finns i nu gällande tullkodex och i unionstullkodexen bestäm- melser om återbetalning och eftergift. Samtidigt innehåller tullagen särskilda bestämmelser om omprövning i frågor som kan ha be-

216

SOU 2015:5

Bilaga 1

tydelse för tulltaxeringen. Det behöver bedömas om detta är en dubbelreglering och om bestämmelserna i unionstullkodexen är ut- tömmande. Finns det ett behov av särskilda regler om omprövning i frågor som kan ha betydelse för tulltaxeringen i en ny lag?

Utredaren ska

bedöma behovet av särskilda regler om omprövning.

Brev och andra förtroliga försändelser

Inregränslagsutredningen föreslog i sitt betänkande Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) att de bestämmelser som finns om kontroll av postförsändelser också ska gälla för försändelser som förmedlas av sådana andra befordringsföretag än postföretag som regelmässigt åtar sig att befordra brev och andra försändelser som sannolikt innehåller förtroliga meddelanden (kurirföretag). Inregränslagsutredningens förslag har ännu inte lett till ändrad lag- stiftning. Det behöver nu bedömas om det finns skäl att i en ny lag som ersätter tullagen göra ändringar i reglerna om kontroll av brev och andra förtroliga försändelser så att kontrollmöjligheterna blir desamma oavsett om det rör sig om postförsändelse eller inte.

Utredaren ska

ta ställning till om bestämmelserna om kontroll av postför- sändelser bör vidgas till att också omfatta försändelser som för- medlas av andra än postföretag.

Anslutande ändringar i andra lagar

Lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Såväl i propositionen Den svenska tullagstiftningen vid ett EU- medlemskap (prop. 1994/95:34) som i propositionen En ny tullag (prop. 1999/2000:126) gjordes bedömningen att lagen om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. skulle be- hållas, dock med ändringar vid bägge tillfällen.

Det bör nu övervägas om bestämmelserna ska vara kvar i 1973 års lag eller om de ska överföras till en ny lag som ersätter tullagen.

217

Bilaga 1

SOU 2015:5

Det behöver dessutom bedömas om det med anledning av unions- tullkodexen behövs några ändringar i bestämmelserna.

Utredaren ska

bedöma om bestämmelserna i lagen bör föras över till en ny lag som ersätter tullagen,

bedöma behovet av ändringar i bestämmelserna, och

lämna de författningsförslag som behövs.

Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Den s.k. inregränslagen ansluter inte till nu gällande tullkodex. Lagen innehåller bestämmelser om införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot annat EU-land medan tullkodexen reglerar han- del med länder utanför EU. Det bör därför inte finnas något behov av lagändring med anledning av unionstullkodexen. Det kan dock finnas behov av ändringar i inregränslagen eller i förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, i den mån regleringen mot- svarar den som finns i tullagen och en ny lag som ersätter tullagen medför en förändring. Detta gäller för de fall där avsikten är att regler om Tullverkets kontrollverksamhet ska vara i stort sett lika- lydande såväl för införsel och utförsel över gräns mot annat EU-land som för införsel och utförsel över gräns mot länder utanför EU.

Utredaren ska

bedöma behovet av ändringar i lagen och förordningen om Tull- verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, och

lämna de författningsförslag som behövs.

Lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i

Tullverkets verksamhet

Unionstullkodexen, framför allt det avsnitt som handlar om till- handahållande av information (art. 6–17), innehåller vissa bestäm- melser som rör användning av uppgifter. Det behöver därför göras

218

SOU 2015:5

Bilaga 1

en bedömning av om bestämmelserna i unionstullkodexen för- anleder någon ändring i lagen om behandling av uppgifter i Tull- verkets verksamhet eller i förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Detta gäller särskilt frågan om ändamålsbestämmelserna är tillräckliga för att Tullverket på ett effektivt sätt ska kunna bedriva den verksamhet som unions- tullkodexen förutsätter.

Utredaren ska

bedöma behovet av ändringar i lagen och förordningen om be- handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, och

lämna de författningsförslag som behövs.

Mervärdesskattelagen (1994:200)

Det finns ett samband mellan tullagen och mervärdesskattelagstift- ningen bl.a. avseende tillämplig beskattningsmyndighet för mer- värdesskatt vid import, skattskyldighet för mervärdesskatt vid import, beskattningsunderlaget för mervärdesskatt vid import, enhetstillstånd, undantag från mervärdesskatt vid import, tidpunkt för redovisning av och avdrag för mervärdesskatt vid import. Det behöver därför göras en bedömning av hur en ny lag som ersätter tullagen påverkar mervärdesskattelagstiftningen.

Utredaren ska

bedöma behovet av ändringar i mervärdesskattelagen och i mer- värdesskatteförordningen (1994:223), och

lämna de författningsförslag som behövs.

Övrigt

Det är möjligt att det finns behov av andra ändringar i lag eller för- ordning som har ett naturligt samband med tullagstiftningen och som nu inte har förutsetts.

Utredaren ska

bedöma behovet av ändringar i andra lagar och förordningar än de som har nämnts särskilt, och

lämna de författningsförslag som behövs.

219

Bilaga 1

SOU 2015:5

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska bedöma de offentligfinansiella konsekvenserna och konsekvenserna i övrigt av de författningsförslag som lämnas. I konsekvenserna i övrigt ingår att bedöma vilken påverkan förslagen ger på berörda myndigheter och företag om de genomförs. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.

Samråd och redovisning av uppdraget

Utredaren ska samråda med Tullverket och andra berörda myndig- heter.

Uppdraget ska redovisas senast den 30 januari 2015.

(Finansdepartementet)

220

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

10.10.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/1

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

 

 

 

 

 

 

 

(Lagstiftningsakter)

 

 

 

 

 

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

 

 

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 952/2013

 

 

 

 

 

 

av den 9 oktober 2013

 

 

 

 

 

 

om fastställande av en tullkodex för unionen

 

 

 

 

 

 

(omarbetning)

 

 

 

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

(3)

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

 

 

i denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att

 

 

 

 

 

 

anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

 

 

 

 

 

 

fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

 

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbe­

 

te, inklusive på expertnivå. Kommissionen

bör, då den

sätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

 

 

 

 

förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att rele­

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vanta handlingar översänds samtidigt till Europaparla­

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

 

mentet och rådet och att detta sker så snabbt som möj­

 

ligt och på lämpligt sätt.

 

 

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (3) behöver ändras på ett flertal punkter. Av tydlighetsskäl bör den förordningen omarbetas.

(2)

Det är lämpligt att se till att förordning (EG)

 

nr 450/2008 är förenlig med fördraget om Europeiska

 

unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna

 

290 och 291. Det är även lämpligt att förordningen

 

beaktar utvecklingen av unionsrätten och att anpassa

 

vissa bestämmelser i förordningen så att de blir enklare

 

att tillämpa.

 

 

(1) EUT C 229. 31.7.2012, s. 68.

(2)

Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2013 (ännu ej

(3)

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 september 2013.

EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(4)Kommissionen bör då den förbereder och utarbetar de­ legerade akter särskilt säkerställa öppna samråd med medlemsstaternas experter och näringslivet.

(5)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­ förandebefogenheter för att närmare ange format och koder för de gemensamma uppgiftskraven för utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekono­ miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av så­ dana uppgifter och förfaranderegler om det utbyte och

den lagring av uppgifter som kan ske med andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik; för att anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik; för att närmare ange de tullmyndigheter som ansvarar för registrering av ekonomiska aktörer och av andra personer; för att närmare ange de tekniska arrangemangen för utveckling, underhåll och användning av elektroniska system; för att närmare ange förfaranderegler om beviljande och styr­ kande av rätten för ett tullombud att tillhandahålla tjäns­ ter i en annan medlemsstat än den där han eller hon är etablerad, förfaranderegler om inlämnande och godkän­ nande av en ansökan om beslut med avseende på till­ lämpningen av tullagstiftningen och om antagande och övervakning av ett sådant beslut, förfaranderegler om upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga be­ slut, förfaranderegler om utnyttjande av ett beslut som rör bindande besked sedan dess giltighet upphört eller

221

Bilaga 2

 

 

SOU 2015:5

L 269/2

 

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

SV

 

 

 

 

 

det återkallats, förfaranderegler om anmälan till tullmyn­ digheterna om att antagande av sådana beslut tillfälligt upphör och om återkallelse av sådant tillfälligt upphöran­ de; för att anta beslut om att begära att medlemsstaterna återkallar beslut som rör bindande besked; för att anta former för tillämpning av kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör; för att anta åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, in­ begripet utbyte av riskinformation och riskanalys,

gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontroll­ åtgärder och prioriterade kontrollområden; för att fast­ ställa förteckningen över de hamnar och flygplatser där tullkontroller och -formaliteter ska tillämpas på handba­ gage och incheckat bagage; för att fastställa reglerna för valutaomräkning; för att anta åtgärder för enhetlig för­ valtning av tullkvoter och tulltak och övervakning av varors övergång till fri omsättning eller export; för att anta åtgärder för fastställande av varors klassificering en­ ligt tulltaxan; för att närmare ange förfaranderegler om bestämmelser för och kontroll av intyg om icke-förmåns­ berättigande ursprung, regler om förfaranden för att un­ derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ursprung för varor; beviljandet av ett tillfälligt undantag från reglerna om förmånsberättigande ursprung för varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av unionen; för att fastställa f särskilda varors ursprung; för att närmare ange förfaranderegler om bestämning av varors tullvärde, för att närmare ange förfaranderegler om ställande av en garanti, bestämning av garantibelop­ pet och dess övervakning och frisläppande samt återkal­ lelse och uppsägning av en borgensmans åtagande, för att närmare ange förfaranderegler för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier; för att anta åtgärder för säkerställande av ömsesidigt bistånd mellan tullmyndig­ heterna i samband med uppkomst av en tullskuld; för att närmare ange förfaranderegler om återbetalning och ef­ tergift av ett import- eller exporttullbelopp och de upp­ gifter som ska lämnas till kommissionen; för att anta beslut om återbetalning eller eftergift av import- och exporttullbelopp; för att närmare ange förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av en sum­ marisk införseldeklaration; för att närmare ange tidsfris­ ten inom vilken en riskanalys ska genomföras på grund­ val av den summariska införseldeklarationen; för att när­ mare ange förfaranderegler om anmälan av ett havs­ gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst och om trans­ port av varor till avsedd plats;

för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av varor till tullen, förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av deklaration för tillfällig lagring och om befordran av varor i tillfällig lagring, förfarande­ regler om tillhandahållande och kontroll av bevis på tull­ status för unionsvaror, förfaranderegler om bestämning av behöriga tullkontor och om ingivandet av tulldeklara­ tioner i de fall då andra metoder än elektronisk databe­ handlingsteknik används, förfaranderegler om ingivande av en standardiserad tulldeklaration och tillhandahållande

av styrkande handlingar, förfaranderegler om ingivande av en förenklad deklaration och en kompletterande de­ klaration, förfaranderegler om ingivande av en tulldekla­ ration före anmälan av varor till tullen, godkännande av tulldeklarationen och ändring av tulldeklarationen efter det att varorna frigjorts; för att anta åtgärder för faststäl­ lande av undernummer enligt tulltaxan för de varor som omfattas av den högsta import- eller exporttullsatsen i de fall varor som omfattas av olika undernummer ingår i en sändning; för att närmare ange förfaranderegler om cen­ traliserad klarering och om undantag från kravet på att varorna ska anmälas i samband därmed, förfaranderegler om registrering i deklarantens bokföring, förfaranderegler om de tullformaliteter och tullkontroller som ska genom­ föras av tillståndshavaren inom ramen för egen bedöm­ ning; för att anta åtgärder för kontroll av att uppgifterna i en deklaration är riktiga, undersökning och provtagning av varor och resultat av kontrollerna,

förfaranderegler om bortskaffande av varor, förfarande­ regler om tillhandahållande av uppgifter av vilka det framgår att villkoren för befrielse från importtullar för återinförda varor är uppfyllda och om tillhandahållande av bevisning som styrker att villkoren för befrielse från importtullar för produkter från havsfiske och andra pro­ dukter som hämtats ur havet är uppfyllda, förfarande­ regler om undersökning av de ekonomiska villkoren inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om avslutande av särskilda förfaranden, förfaranderegler om överföring av rättigheter och skyldigheter och för­ flyttning av varor inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om användning av likvärdiga varor inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om till­ lämpning av bestämmelserna i internationella transite­ ringsinstrument i unionens tullområde, förfaranderegler om hänförande av varor till förfarandet för unionstran­ sitering och om ändamålet med detta förfarande, om den förenklade tillämpningen av det förfarandet och om tull­ övervakningen av varor som passerar genom ett land eller ett territorium utanför unionens tullområde inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering, för­ faranderegler om hänförande av varor till tullagerför­ farandet eller förfarandet för frizoner; för att fastställa den tidsfrist inom vilken riskanalys ska genomföras på grundval av deklarationer före avgång; för att närmare ange förfaranderegler om utförsel av varor,

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförkla­ ring av den summariska utförseldeklarationen, förfaran­ deregler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av anmälan om återexport; för att anta ett arbetsprogram som stöder utvecklingen av relaterade elektroniska sy­ stem och reglerar fastställandet av övergångsperioder; för att anta beslut om att ge medlemsstaterna tillåtelse att testa förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning, särskilt när dessa förenklingar är relaterade till infor­ mationsteknologi (it). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

222

SOU 2015:5

 

 

Bilaga 2

10.10.2013

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/3

 

SV

 

 

 

 

 

 

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­ nomförandebefogenheter (1).

(6)Med tanke på det samarbete som behövs mellan med­ lemsstaterna och kommissionen för att utveckla, under­ hålla och använda de elektroniska system som krävs för att genomföra unionens tullkodex (nedan kallad kodexen), bör kommissionen inte anta arbetsprogrammet som stö­ der denna utveckling och reglerar fastställandet av över­ gångsperioder om inget yttrande avges av kommittén som granskar utkastet till genomförandeakt.

(10)I syfte att säkerställa effektiv administrativ förenkling bör vederbörlig hänsyn tas till de ekonomiska aktörernas syn­ punkter vid ytterligare modernisering av tullagstiftningen.

(11)I enlighet med kommissionens meddelande av den 9 au­ gusti 2004 med titeln Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Handlingsplan 2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för skyddet av unionens ekonomiska intressen anpassas.

(7)Det rådgivande förfarandet bör användas på följande om­ råden: beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av infor­ mation än elektronisk databehandlingsteknik, med tanke på att dessa beslut inte berör samtliga medlemsstater; beslut om att begära att medlemsstaterna upphäver beslut som rör bindande besked, med tanke på att dessa beslut enbart berör en medlemsstat och syftar till efterlevnad av tullagstiftningen; beslut om återbetalning eller eftergift av import- och exporttullbelopp, med tanke på att dessa beslut direkt berör den person som ansökt om återbetal­ ningen eller eftergiften.

(8)I vederbörligen motiverade fall som motiveras av tving­ ande skäl till skyndsamhet bör kommissionen anta ome­ delbart tillämpliga genomförandeakter på följande områ­ den: åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, inbegripet utbyte av riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden; fast­ ställande av varors klassificering enligt tulltaxan; bestäm­ ning av särskilda varors ursprung; åtgärder för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier.

(9)Unionen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning bör samlas i en tullkodex för unionen, vilket ligger i både de ekonomiska aktörernas och unionens tullmyndighe­ ters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens principer bör denna kodex innehålla de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genom­ förandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam po­ litik som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tull­ område, varvid behoven hos denna gemensamma politik bör beaktas. Tullagstiftningen bör bli bättre anpassad till bestämmelserna om uppbärandet av importavgifter, utan att de gällande skattereglernas räckvidd ändras.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(12)Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2) hade som syfte att integrera tullförfaranden som hade tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under 1980-talet. Sedan den infördes har den förordningen

upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu med särskilda problem som skyddet av god tro eller beaktandet av säkerhetskrav. Ytterligare ändringar av den förordningen infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 (3) - och därefter inkluderade i förordning (EG) nr 450/2008 - till följd av viktiga lagstiftningsändringar under de senaste åren, både på unionsnivå och på inter­ nationell nivå, exempelvis med anledning av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska­ pen har upphört att gälla, att 2003, 2005 och 2011 års anslutningsakter trädde i kraft och att ändringsprotokol­ let till internationella konventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden (nedan kallad den revide­ rade Kyotokonventionen), till vilken unionen anslutit sig, vilket godkändes genom rådets beslut 2003/231/EG av den 17 mars 2003 (4), har ändrats.

(13)Det är lämpligt att i kodexen införa en rättslig ram för tillämpningen av vissa bestämmelser i tullagstiftningen på handeln med unionsvaror mellan de delar av tullområdet på vilka bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (5) eller rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punkt­ skatt (6) tillämpas och de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte till­ lämpas. Med tanke på att de berörda varorna är unions­ varor och på den skattemässiga arten av de åtgärder som det gäller i denna handel inom unionen är det motiverat att införa lämpliga förenklingar av de tullformaliteter som ska tillämpas på dessa varor.

(2) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. (3) EUT L 117, 4.5.2005, s. 13. (4) EUT L 86, 3.4.2003, s. 21. (5) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. (6) EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

223

Bilaga 2

SOU 2015:5

L 269/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

 

 

 

 

 

(14)För att beakta de särskilda skattereglerna i vissa delar av unionens tullområde bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller de tullformaliteter och tullkontroller som ska tillämpas på handeln med unions­ varor mellan dessa delar och de övriga delarna av unio­ nens tullområde.

(15)För att underlätta legitim handel och bekämpa bedrägeri krävs det enkla, snabba och standardiserade förfaranden och arbetsmetoder. I linje med kommissionens medde­ lande av den 24 juli 2003 med titeln En enkel och papperslös miljö för tullen och handeln är det följaktligen lämpligt att förenkla tullagstiftningen, vilket möjliggör användning av moderna verktyg och tekniker, samt att ytterligare främja en enhetlig tillämpning av tullagstift­ ningen och modernare tillvägagångssätt vid tullkontrol­ len, vilket bidrar till att skapa en grundval för effektiva och enkla klareringsförfaranden. Tullförfaranden bör slås samman eller anpassas till varandra, och antalet förfaran­ den bör minskas så att bara de ekonomiskt berättigade förfarandena kvarstår, i syfte att öka näringslivets kon­ kurrenskraft.

(16)Genom fullbordandet av den inre marknaden, minsk­ ningen av hindren för internationell handel och interna­ tionella investeringar och det ökade behovet av säkerhet och skydd vid unionens yttre gränser har tullmyndighe­ terna fått en ny roll och blivit en viktig del inom leve­ ranskedjan och, genom sin roll när det gäller att övervaka och hantera internationell handel, en faktor som starkt kan påverka länders och företags konkurrenskraft. Tul­ lagstiftningen bör därför återspegla den nya ekonomiska verkligheten och tullmyndigheternas nya roll och arbets­ uppgifter.

(17)Användningen av informations- och kommunikationstek­ nik enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/ 2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (1) är av grundläggande be­ tydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. Det är därför nöd­ vändigt att i kodexen införa den rättsliga ram inom vil­ ken det beslutet kan genomföras, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt och att systemen för informations- och kom­ munikationsteknik på tullområdet erbjuder de ekono­ miska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat.

(18)För att skapa en papperslös miljö för tullen och handeln bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller gemensamma uppgiftskrav för utbyte och

(1) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

lagring av uppgifter med användning av elektronisk da­ tabehandlingsteknik, fall där andra metoder kan användas för det ändamålet samt registrering av personer. Andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik skulle sär­ skilt kunna användas under en övergångsfas när de nöd­ vändiga elektroniska systemen ännu inte är i drift, men inte längre än till den 31 december 2020. När det gäller centraliserad klarering skulle sådana övergångsmetoder tills de nödvändiga elektroniska systemen är operativa innebära att man behåller det förfarande som för närva­ rande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden.

(19)Användning av informations- och kommunikationsteknik bör åtföljas av harmoniserade och standardiserade tull­ kontroller från medlemsstaternas sida för att säkerställa en likvärdig nivå av tullkontroll i hela unionen som inte ger upphov till beteenden vid unionens olika infarts- och utförselställen som motverkar konkurrensen.

(20)I syfte att underlätta företagsamhet och samtidigt sörja för att varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde kontrolleras tillräckligt är det önskvärt att, med beak­ tande av relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd, de uppgifter som lämnas av ekonomiska aktörer utbyts mel­ lan tullmyndigheterna och med andra organ som är in­ volverade i denna kontroll. Dessa kontroller bör harmo­ niseras så att de ekonomiska aktörerna bara behöver lämna uppgifterna en gång och så att varorna kontrolle­ ras av dessa myndigheter vid samma tidpunkt och på samma plats.

(21)I syfte att underlätta affärsverksamhet bör varje person fortfarande ha rätt att utse ett ombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Det bör emellertid inte längre vara möjligt för en medlemsstat att genom egen lagstift­ ning förbehålla sig denna rätt att utse ombud. Dessutom bör ett tullombud som uppfyller kriterierna för att bevil­ jas ställning som godkänd ekonomisk aktör för tullför­ enklingar ha rätt att tillhandahålla sina tjänster i en an­ nan medlemsstat än den medlemsstat där denne är eta­ blerad. Som allmän regel bör ett tullombud vara etablerat i unionens tullområde. Undantag från denna skyldighet bör göras om tullombudet agerar för sådana personers räkning som inte behöver vara etablerade i unionens tull­ område, samt i andra motiverade fall.

(22)Alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, bör omfat­ tas av samma regler. Alla sådana beslut bör vara giltiga i hela unionen och bör kunna upphävas, ändras (om inget annat föreskrivs) eller återkallas om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av sådan lags­ tiftning.

224

SOU 2015:5

 

 

Bilaga 2

10.10.2013

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/5

 

SV

 

 

 

 

 

 

(23)En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter att tullmyndigheterna från olika med­ lemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säker­ ställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktio­ ner på lämplig nivå på hela den inre marknaden.

(24)Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel­ serna bör åtnjuta ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tull­ förenkling och/eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en ut­ bredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tull­ kontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbase­ rade kontroller.

(25)Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel­ serna bör kunna dra nytta av internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

(26)För att säkra en jämn avvägning mellan å ena sidan tull­ myndigheternas behov av att säkerställa en korrekt till­ lämpning av tullagstiftningen, å andra sidan de ekono­ miska aktörernas rätt till rättvis behandling, bör tullmyn­ digheterna få omfattande kontrollbefogenheter och de ekonomiska aktörerna få rätt att överklaga.

(27)I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grund­ läggande rättigheterna är det nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra honom eller henne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfatt­ ningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver.

(28)För att minimera risken för unionen och dess medbor­ gare och handelspartner bör en harmoniserad tillämpning av tullkontroller från medlemsstaternas sida baseras på en

gemensam ram för riskhantering och på ett elektroniskt system för dess tillämpning. Inrättandet av en för alla medlemsstater gemensam ram för riskhantering bör inte hindra dem från att kontrollera varor genom slump­ visa kontroller.

(29)För att säkerställa en konsekvent och likvärdig behand­ ling av personer som berörs av tullformaliteter och tull­ kontroller, bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa andra fall i vilka tullombudet inte måste vara etablerat i unionens tullområde samt regler som rör beslut som fattas av tull­ myndigheterna, inbegripet avseende bindande besked, godkända ekonomiska aktörer och förenklingar.

(30)Det är nödvändigt att fastställa de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avse­ ende varuhandel tillämpas. Det bör även införas mer detaljerade bestämmelser för utfärdandet av ursprungsin­ tyg i unionen, när detta krävs för handeln.

(31)För att komplettera de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder tillämpas bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller regler om varors ursprung.

(32)Det är önskvärt att sammanföra alla de fall där en tulls­ kuld uppkommer vid import, utom när tullskulden upp­ kommit efter uppvisande av en tulldeklaration för över­ gång till fri omsättning eller tillfällig införsel med partiell tullbefrielse, så att man undviker svårigheter vid faststäl­ landet av den rättsliga grunden för tullskuldens upp­ komst. Samma bestämmelser bör gälla när en tullskuld uppkommer vid export.

(33)Det bör anges regler om fastställande av den plats där en tullskuld anses uppkomma och den plats där import- eller exporttullar bör uppbäras.

(34)Reglerna för särskilda förfaranden bör möjliggöra att en enhetsgaranti kan användas för alla kategorier av sär­ skilda förfaranden och att denna garanti är samlad och täcker flera transaktioner.

(35)En samlad garanti till ett nedsatt belopp, som inbegriper tullskulder och andra avgifter som kan ha uppkommit, eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti, bör godkännas på vissa villkor. En samlad garanti till ett nedsatt belopp för tullskulder och andra avgifter som har uppkommit bör vara likvärdigt med tillhandahållandet av en garanti för hela det import- eller exporttullbelopp som ska betalas, särskilt för frigörandet av de berörda varorna och för bokföringen.

225

Bilaga 2

SOU 2015:5

L 269/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

 

 

 

 

 

(36)För att bättre skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller dekla­ ration för vilka den ställs. Av samma skäl bör borgens­ mannens åtagande också täcka beloppet av de import- eller exporttullar som förfaller till betalning efter det att kontroller efter frigörandet av varor har utförts.

(37)För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono­ miska intressen och förebygga bedrägerier bör det fast­ ställas bestämmelser om gradvisa åtgärder när det gäller att tillämpa en samlad garanti. I sådana fall där det finns en ökad risk för bedrägerier bör det, med beaktande av de berörda ekonomiska aktörernas särskilda situation, vara möjligt att tillfälligt förbjuda användningen av en samlad garanti.

(38)När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstift­ ningen inte efterlevts bör den berörda personens goda tro beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från gäldenä­ rens sida bör minimeras.

(39)För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono­ miska intressen och komplettera reglerna om tullskuld och garantier bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller fastställande av platsen för uppkomst av tullskuld, beräkning av import- och export­ tullbelopp, garantier för dessa belopp och uppbörd, åter­ betalning, eftergift och upphörande av tullskuld.

(40)Det är nödvändigt att fastställa principerna för hur man fastställer varors tullstatus som unionsvaror och de om­ ständigheter under vilka denna status förloras, samt en grund för att avgöra när denna status kvarstår i de fall varor temporärt förs ut ur unionens tullområde.

(41)För att säkerställa fri rörlighet för unionsvaror i unionens tullområde och tullbehandling av icke-unionsvaror som förs in i det området bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa varors tull­ status, hur unionsvaror förlorar sin tullstatus, hur varor som temporärt lämnar unionens tullområde behåller denna status och tullbefrielse för återinförda varor.

(42)När en ekonomisk aktör i förväg har lämnat de uppgifter som krävs för riskbaserade kontroller av huruvida varor kan godtas bör ett snabbt frigörande av varorna vara

huvudregeln. Skatterelaterade och handelspolitiska kont­ roller bör i första hand utföras av det tullkontor som är behörigt för den ekonomiska aktörens anläggningar.

(43)Regler om tulldeklarationer och om att hänföra varor till ett tullförfarande bör moderniseras och effektiviseras och i synnerhet bör det föreskrivas att tulldeklarationer som regel upprättas elektroniskt och att det endast ska finnas en typ av förenklad deklaration och att det ska vara möjligt att inge en tulldeklaration i form av en registre­ ring i deklarantens bokföring.

(44)Eftersom det enligt den reviderade Kyotokonventionen är att föredra att tulldeklarationen inges, registreras och kontrolleras innan varorna ankommer och att den plats där deklarationen inges inte är den plats där varorna fysiskt befinner sig är det lämpligt att föreskriva en cen­ traliserad klarering på den plats där den ekonomiska aktören är etablerad.

(45)Det bör fastställas regler på unionsnivå om tullmyndig­ heternas förstöring eller bortskaffande på annat sätt av varor, eftersom detta avser frågor som hittills krävt na­ tionell lagstiftning.

(46)För att komplettera reglerna om hänförande av varor till ett tullförfarande och sörja för likvärdig behandling av de berörda personerna bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller regler som rör tulldekla­ rationer och frigörande av varor.

(47)Det bör fastställas gemensamma och enkla regler för de särskilda förfarandena, kompletterade av en mindre regel­ uppsättning för varje kategori av särskilt förfarande, för att göra det enkelt för den ekonomiska aktören att välja rätt förfarande, undvika fel och minska antalet uppbörder och återbetalningar efter frigörandet av varorna.

(48)Beviljandet av tillstånd till att flera särskilda förfaranden omfattas av en enhetsgaranti och ett enda övervaknings­ tullkontor bör underlättas, och i dessa fall bör det finnas enkla regler om uppkomst av tullskuld. Grundprincipen bör vara att de varor som hänförs till ett särskilt för­ farande, eller de produkter som tillverkas av dem, vär­ deras vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer. Om

det är ekonomiskt motiverat bör det emellertid också vara möjligt att varorna värderas vid den tidpunkt då de hänförs till ett särskilt förfarande. Samma principer bör gälla i fråga om vanliga former av hantering.

226

SOU 2015:5

 

 

Bilaga 2

10.10.2013

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/7

 

SV

 

 

 

 

 

 

(49)Med hänsyn till det ökade antalet säkerhetsrelaterade åt­ gärder bör uppläggning av varor i frizoner bli ett tull­ förfarande, och dessa varor bör omfattas av tullkontroller vid införseln och med avseende på bokföringen.

(50)Eftersom det inte längre krävs en avsikt att återexportera, bör förfarandet för aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med förfarandet för bearbetning under tull­ kontroll och förfarandet för aktiv förädling (restitutions­ systemet) avskaffas. Detta enda förfarande för aktiv för­ ädling bör även omfatta förstöring av varor, utom när förstöringen utförs av tullen eller under tullens övervak­ ning.

(51)För att komplettera reglerna om särskilda förfaranden och sörja för likvärdig behandling av de berörda perso­ nerna bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommis­ sionen när det gäller regler som rör fall där varor är hänförda till särskilda förfaranden, befordran, vanliga for­ mer av hantering av och likvärdighet för dessa varor samt avslutande av dessa förfaranden.

(52)Säkerhetsrelaterade åtgärder som avser unionsvaror som förs ut ur unionens tullområde bör också gälla återexport av icke-unionsvaror. Samma regler bör gälla för alla typer av varor, med möjlighet till undantag vid behov, ex­ empelvis i fråga om varor som endast transiteras genom unionens tullområde.

(53)För att säkerställa tullövervakning av varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde och tillämpning av sä­ kerhetsrelaterade åtgärder bör befogenhet att anta delege­ rade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa regler om summariska införseldeklarationer och deklara­ tioner före avgång.

(54)För att undersöka ytterligare förenklingar när det gäller tullkontroll och handel, i synnerhet genom användningen av de allra nyaste verktygen och den nyaste tekniken, bör medlemsstaterna på vissa villkor och på ansökan bemyn­ digas att under en begränsad tid testa förenklingar i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen. Den möjligheten bör inte få äventyra tillämpningen av tullagstiftningen, eller ge upphov till nya skyldigheter för ekonomiska ak­ törer, som endast får delta i dessa test på frivillig basis.

(55)I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen som anges i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU- fördraget) är det nödvändigt och lämpligt, för att uppnå de grundläggande målen att skapa en välfungerande tul­ lunion och genomföra den gemensamma handelspoliti­ ken, att fastställa de allmänna regler och förfaranden som är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. I enlighet med artikel 5.4 första stycket i EU- fördraget denna förordning inte utöver vad som är nöd­ vändigt för att uppnå dessa mål.

(56)I syfte att förenkla och rationalisera tullagstiftningen och för att uppnå större klarhet har ett antal bestämmelser som finns i självständiga unionsrättsakter införts i kodex­ en. Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 de­ cember 1991 om avskaffande av de kontroller och for­ maliteter som gäller för handbagage och incheckat ba­ gage som tillhör personer som reser med flyg inom ge­ menskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen (1), förordning (EEG) nr 2913/92, rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfär­ dande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fun­ gera (2) och förordning (EG) nr 450/2008 bör därför upphöra att gälla.

(57)Bestämmelserna i denna förordning om delegering av befogenheter och tilldelning av genomförandebefogenhe­ ter och bestämmelserna om avgifter och kostnader bör tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 juni 2016.

(58)Denna förordning påverkar inte tillämpningen av existe­ rande eller kommande unionsbestämmelser om tillgång till handlingar som antagits i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget. Den påverkar inte heller nationella be­ stämmelser om tillgång till handlingar.

(59)Kommissionen bör göra allt för att säkerställa att delege­ rade akter och genomförandeakter enligt denna förord­ ning ska träda i kraft i tillräckligt god tid före den dag då kodexen börjar tillämpas för att medlemsstaterna ska kunna genomföra den i tid.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(1) EGT L 374, 31.12.1991, s. 4. (2) EGT L 165, 21.6.2001, s. 1.

227

Bilaga 2

SOU 2015:5

L 269/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

 

 

 

 

 

AVDELNING I

KAPITEL 1

KAPITEL 2

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3 A v s n i t t 4 A v s n i t t 5 A v s n i t t 6 A v s n i t t 7 A v s n i t t 8

KAPITEL 3

AVDELNING II

KAPITEL 1

KAPITEL 2

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

KAPITEL 3

AVDELNING III

KAPITEL 1

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

KAPITEL 2

KAPITEL 3