Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Fredrik Bystedt

Alice Fredrikson

Bilaga 8 till Långtidsutredningen 2015

Stockholm 2015

SOU 2015:107

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför.

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02)

En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015.

ISBN 978-91-38-24391-6

ISSN 0375-250X

Förord

Långtidsutredningen 2015 sammanställs vid Finansdepartementets Strukturenhet. I samband med utredningen genomförs ett antal specialstudier. Dessa publiceras som fristående bilagor till utredningen.

För Långtidsutredningen, som bl.a. har till uppgift att presentera en samlad bedömning av den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, är en analys av sambanden mellan forskning och utveckling (FoU) och tillväxt central. Satsningar på FoU är viktiga för att ta fram nya innovationer som i sin tur är grundläggande för långsiktig ekonomisk tillväxt. Sverige lägger jämförelsevis stora resurser på FoU och har under lång tid haft en god innovations- förmåga.

I denna bilaga till Långtidsutredningen analyserar finansråd Fredrik Bystedt och departementssekreterare Alice Fredrikson, båda vid Finansdepartementet, vad som har gjort Sverige till ett framgångsrikt innovationsland samt förutsättningarna för att behålla en framskjuten position i framtiden. Författarna diskuterar även hur FoU och innovationer kan stimuleras genom direkta och indirekta åtgärder samt hur den ekonomiska politiken kan utformas för att öka Sveriges innovationsförmåga.

Arbetet med bilagan har följts av en referensgrupp bestående av personer med stor kunskap i dessa frågor. Ansvaret för innehåll, slutsatser och förslag vilar dock helt på författarna. De resultat som framkommer i Långtidsutredningens bilagor behandlas i utredningens huvudbetänkande.

Stockholm i december 2015

Peter Frykblom

Departementsråd

Innehåll

Sammanfattning ..................................................................

9

1

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt .............

35

1.1

Inledning .................................................................................

35

1.2FoU, innovationer och produktivitet – ett komplext

 

samband...................................................................................

43

1.3

Bilagans frågeställningar och disposition ..............................

59

2

Näringslivets FoU-investeringar...................................

65

2.1

Inledning .................................................................................

65

2.2

Näringslivets FoU-investeringar i Sverige ............................

67

2.3Näringslivets FoU-investeringar i internationell

jämförelse ................................................................................

68

2.4 FoU-intensiteten på branschnivå...........................................

75

2.5Uppdelning av skillnader i FoU-intensitet mellan

länder .....................................................................................

102

2.6Företagsstrukturens betydelse för skillnaden i FoU-

 

intensitet mellan länder ........................................................

109

2.7

Sammanfattande slutsatser ...................................................

115

3

Specialisering, handel och internationalisering av

 

 

FoU .......................................................................

119

3.1

Inledning ...............................................................................

119

3.2

FoU, handel och komparativa fördelar................................

121

 

 

5

Innehåll

Bilaga 8 till LU15

3.3

Lokalisering av företagens FoU...........................................

136

3.4

Producera eller forska – eller både och?..............................

144

3.5

Effekter av internationalisering av FoU..............................

155

3.6

Sammanfattade slutsatser.....................................................

162

4

Sveriges innovationsförmåga i internationell belysning.165

4.1

Inledning ...............................................................................

165

4.2

Innovationer – kärt barn har många mått ...........................

166

4.3

Sveriges innovationskapacitet..............................................

175

4.4

Effektiva sätt att innovera för att slippa göra mera ............

189

4.5

Sammanfattande slutsatser...................................................

205

5

Effekter av direkta åtgärder för att stimulera FoU och

 

 

innovationer ............................................................

209

5.1

Inledning ...............................................................................

209

5.2

Motiv för direkta åtgärder....................................................

211

5.3Fiskala incitament för FoU och innovationer – ingen

patentlösning ........................................................................

214

5.4Akademisk forskning och offentlig-privat

forskningssamarbete viktigt för företagen..........................

231

5.5Utbildningssystemets utformning påverkar

 

innovationsbenägenheten.....................................................

242

6

Effekter av indirekta åtgärder för att stimulera FoU

 

 

och innovationer ......................................................

251

6.1

Inledning ...............................................................................

251

6.2

Motiv för indirekta åtgärder ................................................

253

6.3

Immateriellt rättsskydd - lagom är bäst ..............................

256

6.4Väl avvägda arbets- och produktmarknadsregleringar

kan främja innovationer .......................................................

262

6

Bilaga 8 till LU15

Innehåll

6.5Inget entydigt samband mellan konkurrens och

innovationer ..........................................................................

272

6.6 Ökad öppenhet stimulerar innovationer .............................

275

6.7Finansiering av innovationer spelar stor roll och

fungerar relativt väl i Sverige ................................................

280

6.8Beskattning av företag kan ha stor påverkan på

investeringar i FoU ...............................................................

293

6.9Politiken kan påverka efterfrågan på innovationer, men

 

åtgärderna är svåra att utvärdera ..........................................

300

6.10

Vikten av migration av högutbildad arbetskraft och

 

 

internationella studenter ......................................................

309

6.11

Djupa lågkonjunkturer hämmar investeringar i FoU

 

 

och innovationer ...................................................................

316

7

Ekonomisk politik för stärkt innovationsförmåga .........

323

7.1

Inledning ...............................................................................

323

7.2Vilka insatser kan stärka FoU och innovationer i

svenska företag? ....................................................................

324

7.3 Innovationspolitikens komplexa villkor..............................

344

Referenser ......................................................................

353

Summary ........................................................................

387

Appendix ........................................................................

413

7

Sammanfattning

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt (kapitel 1)

Forskning och innovationer i företag har genom historien haft en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Forskning och utveckling (FoU) och andra former av s.k. immateriellt kapital som är viktiga för att ta fram nya innovationer, har också betydelse för långsiktig ekonomisk tillväxt. Sverige lägger förhållandevis stora resurser på FoU, särskilt inom företagssektorn, och företagen tycks överlag ha goda villkor för FoU. För att Sverige ska kunna behålla sin ställning som en av de ledande forsknings- och innovationsnationerna och därmed kunna tillgodogöra sig vinsterna av detta i form av högre ekonomisk tillväxt och högre ekonomiskt välstånd, krävs ett ständigt tillflöde av resurser och ansträngning på flera plan. Med andra ord blir Sveriges förmåga att kontinuerligt generera innovationer central för att upprätthålla välståndet. Samtidigt innebär ökade investeringar i FoU och innovativ verksamhet att resurser, som har en alternativ användning i form av produktion eller andra investeringar, avsätts. Investeringar i FoU och innovativ verksamhet är därför inte tillväxtskapande per se utan förutsätter att avkastningen på investeringarna, t.ex. i form av bättre produkter eller snabbare produktionsprocesser, är större än den alternativa användningen av de resurser som företagen – och för den delen samhället i stort – avsätter.

Länder som är mer FoU-intensiva har haft en högre tillväxt i totalfaktorproduktiviteten under perioden 1995-2010. Men, det innebär inte att sambandet mellan produktivitetstillväxt och FoU- insatser är kausalt. Inte heller är FoU den enda faktorn som förklarar varför vissa länder uppvisar högre tillväxt i totalfaktor- produktiviteten. Sverige uppvisar en produktivitetstillväxt ungefär i

9

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

paritet med vad som förväntas givet FoU-intensiteten. Sverige har haft en jämförelsevis snabb produktivitetstillväxt sedan mitten av 1990-talet. Det som utmärker den svenska produktivitetstillväxten är att den, i större utsträckning än i andra OECD-länder, drivs av totalfaktorproduktiviteten snarare än av att arbetskraften konti- nuerligt får tillgång till mer kapital att arbeta med (s.k. kapital- fördjupning).

I flera OECD-länder har den trendmässiga produktivitets- tillväxten avtagit under den senaste tioårsperioden jämfört med den närmast föregående tioårsperioden. Denna observation har skapat en internationell debatt om förutsättningarna för långsiktig produktivitetsutveckling i ekonomiskt avancerade länder. Denna debatt handlar i stor utsträckning, men inte uteslutande, om vilken betydelse innovationer och ny teknologi kan spela under kom- mande decennier. Den avtagande, trendmässiga produktivitets- tillväxten skulle kunna vara en indikation på att de mest banbrytande innovationerna helt enkelt har tagit slut, att den ekonomiskt utvecklade delen av världen nått ”peak innovation”. Trots att debatten stadgas upp av allt bättre data och mer forskning, är det svårt att avkunna någon definitiv ”dom” om innovationernas bidrag till den ekonomiska tillväxten framöver. Man kan dock konstatera att nya teknologisprång historiskt sett ofta har föregåtts av en period av svag produktivitetstillväxt. Därtill är resursutnyttjandet i många OECD-länder fortfarande lågt till följd av de senaste årens finans- och skuldkris, vilket gör det svårt att avgöra hur mycket av den svaga produktivitetstillväxten som är konjunkturellt orsakad.

Länder som har goda förutsättningar att allokera resurser till innovativa miljöer, kanske särskilt i företagen, och där dessa miljöer fungerar väl, har också bättre förutsättningar att uppnå en hög produktivitetstillväxt på längre sikt. Hur Sveriges innovations- förmåga ser ut i förhållande till andra länder är därför en central fråga för den ekonomiska politiken. Men, innovationer kan produceras genom att antingen lägga mer resurser på innovations- verksamhet eller genom att använda existerade resurser mer effektivt. I bilagan används innovationskapacitet för att fånga – och mäta – de resurser som ett samhälle gör tillgängliga för att kunna generera nya innovationer. Centralt i detta sammanhang är de FoU-resurser som företagen kan förfoga över och använda i

10

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

produktionen av nya idéer och ny teknologi. Det bör dock framhållas att samarbetet mellan FoU och innovationer är långtifrån enkelt och att innovationer ofta är resultatet av andra insatser i företagen än de som fångas av deras FoU-utgifter.

Begreppet innovationseffektivitet uttrycker hur effektiva länder är när det gäller att omvandla en viss mängd resurser till innovationer. Innovationseffektiviteten är nära förknippad med de incitament som påverkar företagen att använda FoU-resurserna på ett effektivt sätt. Exempel på sådana faktorer är konkurrensvillkor på marknaden eller immaterialrättsligt skydd. Även om dessa faktorer i många fall kan vara utanför företagens direkta kontroll, påverkar de företagens sätt att internt organisera innovationsverk- samheten. I såväl den ekonomisk-politiska debatten som den nationalekonomiska forskningen om innovationsklimat görs sällan någon åtskillnad mellan kapacitet och effektivitet, vilket kan leda till att felaktiga slutsatser dras om vilka åtgärder som bäst främjar en ökad innovationsförmåga.

Näringslivets FoU-investeringar (kapitel 2)

Företagssektorn – näringslivet – svarar för ca 70 procent av de totala utgifterna för forskning och utveckling i Sverige. Olika branscher är olika intensiva i sin FoU-användning och det är därför viktigt att ta hänsyn till branschstrukturen vid jämförelser av FoU- intensitet mellan länder. Ett antal slutsatser kan dras utifrån tillgänglig statistik över dels utvecklingen av det svenska näringslivets FoU-utgifter över tid, dels hur svenska företagens FoU-utgifter ser ut i relation till andra OECD-länder:

Det svenska näringslivet är ett av de mest FoU-intensiva inom OECD. FoU-intensiteten har successivt ökat sedan början av 1980-talet. Under 2000-talet fortsatte svenska företag att öka sin FoU-intensitet, men i lägre takt än under 1990-talet. Sedan slutet av 1990-talet och fram till 2012 har FoU-intensiteten i det svenska näringslivet till och med minskat en aning.

Drygt hälften av all FoU i näringslivet återfinns inom branscherna ”Datorer, elektronikvaror och optik”, ”Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra transportmedel” samt

11

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

”Farmaceutiska basprodukter, läkemedel”. Dessa branscher är också de mest forskningsintensiva.

Sverige utmärker sig med att ha en jämförelsevis mycket hög FoU-intensitet inom den privata tjänstesektorn. Detta kan vara en indikation på att uppgraderingen av, och specialiseringen mot, forskningsintensiva tjänster har gått längre i Sverige än i jämförbara länder. En annan förklaring kan vara att av- knoppning och s.k. outsourcing av tjänster har skett i högre utsträckning (eller tidigare) i Sverige.

Högteknologiska branscher har högst FoU-intensitet i samtliga OECD-länder. I Sverige är dock betydelsen av högteknologiska branscher mindre än i Finland, USA och Storbritannien.

Specialisering mot ett antal FoU-intensiva branscher är inget unikt för Sverige utan ett generellt mönster. Vilka branscher som är mest FoU-intensiva kan dock variera från land till land. Länder med en hög specialiseringsgrad (med avseende på branscher) har också generellt sett en högre FoU-intensitet.

Sverige har ett positivt ”FoU-gap” i förhållande till jämförbara länder. Detta gap härrör sig från att det svenska näringslivet är specialiserat mot branscher med hög FoU-intensitet, men framför allt på att den svenska FoU-intensiteten är hög överlag.

I Sverige, liksom i många andra länder med ett FoU-intensivt näringsliv, svarar stora företag för den övervägande delen av all FoU i näringslivet. Skillnader i företagsstruktur spelar roll för att förklara skillnader i FoU-intensitet (FoU-gap) mellan länder. Det faktum att ett mindre antal stora företag svarar för lejonparten av hela näringslivets (och landets) FoU och 1-3 företag kan svara för nästan all FoU på branschnivå, gör det vanskligt att jämföra länder utifrån aggregerade mått. En allsidig belysning av såväl hur FoU-investeringarna utvecklas som hur de påverkas av olika åtgärder bör därför även studera utvecklingen på företagsnivå (mikrodata) eller till och med i enskilda företagskoncerner.

Det finns ett negativt samband mellan FoU-intensitet och företagsstorlek. USA:s positiva FoU-gap gentemot EU tycks inte bara bero på att USA är mer specialiserat mot branscher med högre FoU-intensitet utan också på att landet har en (något) jämnare fördelning av FoU-intensiteten med avseende på företagsstorlek än EU. Framför allt har USA varit

12

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

framgångsrika i att få fram mellanstora FoU-intensiva företag inom snabbväxande branscher.

Specialisering, handel och internationalisering av FoU (kapitel 3)

Sveriges ekonomiska välstånd har under lång tid varit beroende av handel och andra ekonomiska relationer med omvärlden. Dessa relationer har möjliggjort en effektivare användning av resurser samtidigt som tillvaratagandet av idéer och ny teknologi har underlättats. På så vis har produktiviteten kunnat höjas, vilket har genererat högre reallöner och högre sysselsättning, om än inte nödvändigtvis i just de branscher som sett en ökad internationell konkurrens.

Trots att världshandeln har ökat kraftigt i omfattning och att framför allt finansiellt kapital, men även i allt större utsträckning arbetskraft, rör sig förhållandevis fritt över landgränserna, tycks framtagandet av ny teknologi vara förhållandevis djupt rotad i de multinationella företagens hemländer. Men även om företagens FoU-investeringar är trögrörliga över landgränserna, har betydande förändringar i de multinationella företagens lokalisering av FoU ägt rum. Detta kommer sannolikt på sikt påverka förutsättningarna för produktion och sysselsättning och därmed det ekonomiska väl- ståndet. Företagens FoU har också blivit mindre geografiskt koncentrerad under inledningen av 2000-talet, vilket är en indikation på att företagens FoU-investeringar blivit mer globaliserade.

Tillgången på FoU-kapital och kvalificerad arbetskraft har kommit att bli en viktigare faktor för att förklara internationell specialisering och därmed handelsmönster. Det sker också en allt större handel med FoU-tjänster, antingen direkt genom tjänste- export från FoU-tjänsteföretag, men också indirekt genom betalningar inom koncerner (mellan länder) för den FoU som utförs i ett land men som används i produktion utomlands. En annan viktig, pådrivande faktor bakom att FoU i allt större utsträckning globaliseras är att fler länder integreras i världs- ekonomin och därmed blir intressanta som forskningsnationer. Lokal FoU-närvaro på dessa nya marknader blir viktigare för att

13

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

kunna anpassa produkter efter lokala krav och önskemål. I takt med att internationellt ägande av företag har ökat, hamnar en större del av FoU under utländsk ägarkontroll.

Det är svårt att med hjälp av befintliga data på ett tillfreds- ställande sätt försöka belysa alla de drivkrafter och effekter som förknippas med denna form av internationalisering. De över- väganden som företag gör när det gäller beslut om var de ska förlägga sin produktion och sin FoU är i många fall komplexa och varierar inte bara från bransch till bransch, utan förmodligen också från företag till företag. Trots begränsade möjligheter att fånga dessa ofta komplexa samband utkristalliserar sig ett antal slutsatser:

Det finns ett positivt samband mellan FoU-intensitet och mått på svenskt näringslivs komparativa fördelar i ett antal branscher. Sammantaget uppvisar Sverige inte komparativa fördelar i högteknologisk export. FoU-intensitet påverkar inriktningen på den svenska varuexporten, men FoU-intensitet är långt ifrån den enda faktorn av betydelse för att förklara näringslivets internationella specialisering.

Svensk tjänsteexport har ökat kraftigt under 2000-talet. Detta beror till viss del på att exporten av FoU-tjänster har ökat, men utvecklingen har också skett till följd av att ersättningen till svenska huvudkontor för den FoU som används i produktionen utomlands har ökat. FoU-intensiteten har betydelse för tjänstebranschernas internationella konkurrenskraft. Sverige får dessutom betydande intäkter av export av patent, licenser, royalties m.m. och uppvisar en positiv teknologisk handels- balans.

Trots att flera, större länder, som Kina och Indien, har integrerats i världsekonomin och blivit betydelsefulla FoU- länder, sker merparten av företagens FoU-investeringar alltjämt i höginkomstländer.

Skalfördelar (marknadspotential), tillgång på kvalificerad arbets- kraft samt omfattning och kvalitet på ett lands innovations- system tycks vara de viktigaste faktorerna bakom de multi- nationella företagens lokaliseringsbeslut. Relativa kostnads- skillnader har en mindre påverkan, men utformningen av skatte- systemet samt förekomsten av riktade subventioner påverkar FoU-företagens lokaliseringsbeslut.

14

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

Till följd av fallande handels- och koordineringskostnader har multinationella företag ökade möjligheter att geografiskt separera produktion och FoU samt förlägga olika delar av värdekedjan där förutsättningarna är som bäst. Det finns emellertid inget entydigt stöd för att produktion och FoU separeras i alla branscher eller att separation blir allt vanligare. Det finns snarare vissa indikationer på att produktion och FoU i ökad utsträckning samlokaliseras. Graden av samlokalisering av produktion och FoU tycks variera mellan olika branscher.

Utlokalisering av FoU tycks vara komplement snarare än substitut till inhemsk FoU. Utlokalisering av FoU kan öka efterfrågan på FoU-tjänster i hemlandet i takt med att företagen expanderar utomlands. Den inhemska FoU:n kan också dra nytta av FoU som utförs i andra länder, antingen av det egna företaget eller genom goda forskningsmiljöer i värdländerna.

Kinas betydelse som värdland för stora, svenska koncerners FoU har ökat betydligt. Under 2000-talet har Asien gått om Nordamerika som den näst viktigaste (efter Europa) mottagar- regionen för stora, svenska internationella koncerners FoU.

Utländska företags etablering av FoU medför flera potentiellt positiva effekter för FoU i värdlandet. De inhemska företagen kan stimuleras till att öka sin FoU för att förbli konkurrens- kraftiga, de kan få tillgång till större finansiella resurser för FoU-verksamhet och strukturomvandling mot en expansion av högteknologiska branscher kan påskyndas.

Gränsöverskridande fusioner och förvärv verkar, om något, vara positivt för FoU:n i de (inhemska) förvärvade företagen. Farhågorna för att den inhemska forskningsbasen skulle urholkas till följd av en ökad utländsk kontroll förefaller vara överdrivna eller åtminstone inte grundade i solida empiriska resultat. Det finns få systematiska studier, i synnerhet av de långsiktiga effekterna, av utländska fusioner och förvärv på den inhemska FoU-basen.

15

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

Sveriges innovationsförmåga i internationell belysning (kapitel 4)

Det är svårt att ge en entydig bild av Sveriges innovationsförmåga, inte minst eftersom att det är svårt att på ett tillfredsställande sätt mäta resultaten - ”output” - av innovationsverksamhet. Patent används ofta som ett mått i studier av resultaten från innovat- ionsprocessen, men detta mått är av flera skäl trubbigt och lämpar sig bättre för studier av innovationer inom tillverkningsindustrin än inom de snabbväxande tjänste- och konsumtionsvarubranscherna. Vid sidan av patent har andra, mer ändamålsenliga mått på innovationer tagits fram, t.ex. andelen nya produkter av total om- sättning. Ett problem med att använda dessa mått är dels att det enbart finns korta tidsserier, dels att de tycks samvariera svagt med vanligt förekommande, makroekonomiska mått på innovationer (som t.ex. FoU-intensitet). Trots mätproblemen kan några slutsatser ändå dras:

Sverige har av allt att döma en hög innovationskapacitet enligt tillgängliga mått och indikatorer.

Företagens samlade FoU-utgifter har en positiv påverkan på innovationskapaciteten, mätt som patentgrad, även sedan hänsyn tagits till den befintliga patentstocken, såväl i hemlandet som utomlands. De ekonometriska skattningarna som görs i bilagan visar att den utländska patentstocken är särskilt betydelsefull för att generera (inhemska) innovationer. Befolkningsrika länder tycks dessutom, allt annat lika, vara mer patentbenägna än mindre befolkningsrika länder. Detta resultat kan indikera att tillgång till en stor hemmamarknad gynnar innovationsförmågan. Resultaten bör dock tolkas med viss försiktighet.

Sett till den ”råa” relationen mellan insatsfaktorer, framför allt FoU-utgifter, tycks Sverige, generera få innovationer (i termer av patent) relativt många andra, jämförbara länder. Det är dock värt att poängtera att Sveriges förhållandevis höga FoU-utgifter även fyller funktionen att kunna ta till sig och använda innovationer som genereras i andra länder. Mer sofistikerade statistiska analyser av sambandet mellan FoU-insatser och resultat i form av patent ger vid handen att Sverige är ett land

16

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

med hög innovationseffektivitet som ligger nära, eller på, teknologifronten.

Studier visar att innovationseffektivitet påverkas av utform- ningen av både nationella innovationssystem och ramvillkor. Detta innebär att det går att stödja en effektivare innovations- process med politiska åtgärder.

Effekter av direkta åtgärder för att stimulera FoU och innovationer (kapitel 5)

Marknaden för innovationer är inte perfekt i en rad avseenden. Kunskapens publika natur och förekomsten av överspillnings- effekter (eller externaliteter) driver in en ”kil” mellan den företags- ekonomiska och den samhällsekonomiska avkastningen på investeringar i FoU för att ta fram nya metoder och ny teknologi. Denna kil kan leda till att en oreglerad marknad underinvesterar i FoU jämfört med vad som är samhällsekonomiskt optimalt, vilket ger ett argument för offentliga ingripanden i marknaden för FoU och innovationer.

Det offentliga har spelat en viktig roll för forskning och innovationer i företagen under lång tid. Det offentliga engagemanget skiljer sig åt mellan olika länder både när det gäller omfattningen och val av insatser. Över tid har dock de flesta OECD-länder valt att lägga allt mer offentliga resurser i för- hållande till ekonomins storlek på FoU. Jämfört med andra OECD-länder lägger offentliga myndigheter i Sverige stora resurser på FoU i förhållande till ekonomins storlek (BNP).

Marknadsmisslyckanden är i praktiken svåra att belägga och skiljer sig mellan marknader och branscher, men framför allt mellan olika typer av forskning. Förekomsten av marknadsmisslyckanden är inte heller ett tillräckligt motiv till varför det offentliga ska gripa in, i synnerhet inte när det gäller FoU och innovationsverksamhet i vinstdrivande företag. Offentliga ingripanden kan också bidra till att resurser används på fel sätt och i värsta fall leder till ett sämre utfall än vad som hade blivit fallet i frånvaro av ingripandet.

Omfattande fiskala incitament, framför allt i form av skatteincitament, och hög FoU-intensitet finns i Sydkorea, USA och, om än i mindre utsträckning, Japan. Sverige, tillsammans med

17

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

Danmark, Finland, Israel, Schweiz och i viss mån Tyskland, har förhållandevis begränsade fiskala incitament, men uppvisar ändå en hög FoU-intensitet. Detta indikerar att kausaliteten mellan fiskala incitament och FoU-intensitet kan gå åt andra hållet: förekomsten av omfattande fiskala incitament kan vara en indikation på brister i andra delar av innovationssystemet eller på svaga ramvillkor som gör avkastningen på FoU lägre. Detta kan medföra att regeringarna i dessa länder i stället väljer att kompensera för de svaga ram- villkoren genom att erbjuda generösa subventioner och/eller skatteincitament.

De fiskala incitamenten tycks överlag ge önskvärd effekt i form av ökade FoU-utgifter i företagen (s.k. resursadditionalitet) och, om än i mindre utsträckning, en högre innovationsintensitet (s.k. resultatadditionalitet). Effekterna av direkta forskningsstöd varie- rar mellan olika typer av företag respektive forskningsinriktning; stöd till grundläggande forskning (i företagen) verkar ha en högre samhällsekonomisk avkastning än stöd till mer tillämpad forskning eftersom överspillningseffekterna av den förra typen är större. Flera studier visar emellertid att kostnadseffektiviteten i de fiskala åtgärderna i många fall är låg. För att åstadkomma någon betydande ökning – så att effekterna blir synliga i makrodata – av företagens FoU eller innovationer krävs ganska omfattande inkomst- minskningar eller utgiftsökningar. Dessa måste då vägas mot andra angelägna ändamål som kräver offentlig finansiering.

Utbildnings- och forskningsinstitutionernas, inte minst universitetens, roll för innovationer i företag verkar ha ökat över tid. Av europeiska företag är svenska, tillsammans med danska och finska, företag de som anser att universitet och forsknings- organisationer har bidragit mest till företagets innovationer. Offentligt finansierad och utförd akademisk forskning torde i de flesta fall stimulera FoU och innovationer i företagen. Akademisk forskning utgör en slags infrastruktur – i likhet med traditionell infrastruktur som vägar, järnvägar etc. – som inte företag ensamma kan få lönsamhet i eftersom det är svårt att ta betalt för de tjänster som forskningen genererar. Icke desto mindre kan offentligt finansierad akademisk forskning bidra till att öka konkurrensen om knappa resurser, vilket via pris- och lönebildningseffekter, leder till en undanträngning av privat forskning. Det troliga är dock att

18

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

nettoeffekten är positiv givet att den offentligt utförda forskningen är av god kvalitet.

De flesta företag har en drivkraft att koncentrera sin verksamhet nära likartade företag eller företag som tillhandahåller viktiga insatsvaror- och tjänster. Resultaten från studier som försöker uppskatta överspillningseffekterna mellan universitet och företag, indikerar att företagens FoU gynnas av att vara lokali- serade nära universitet som bedriver avancerad forskning. Effekterna är större inom högteknologibranscher som t.ex. läke- medel. Den nationalekonomiska forskningen kring agglomeration och klusterbildning tillmäter politiska åtgärder en betydande roll i att ”följa med” marknadskrafterna och skapa goda förutsättningar för lokalisering av ekonomisk aktivitet, inklusive innovationer. Samma forskning betonar också att utmärkande för befintliga kluster är att de utgör ett komplicerat, ekonomiskt ekosystem som svårligen låter sig kopieras. Eftersom den geografiska närheten till universitetens forskningslaboratorier är av särskild vikt för att överspillningseffekterna ska uppstå kan tillgången på infrastruktur, mark och lokaler i den direkta närheten till forskningscentra vara en viktig faktor att beakta för beslutsfattare som vill underlätta för samarbete mellan universitet och företag.

Överlag är det vanligare att stora företag deltar i samarbete med offentliga forskningsinstitutioner än att mindre och medelstora företag gör det. Bland OECD-länder är det i särklass vanligast att företag i Finland deltar i samarbete med offentliga forsknings- institutioner. Sverige tillhör de OECD-länder med högst andel företag som deltar i FoU-samarbete med offentliga institutioner, i synnerhet bland de större företagen. Metodproblemen vid utvärderingar av deltagandet i forskningssamarbete mellan offentliga forskningsinstitutioner och företag är betydande. De (få) utvärderingar som finns ger dock ett stöd för att forsknings- samarbete kan vara en hävstång för att öka företagens innovationer och få spridning av dessa innovationer genom citeringar. Effekterna av deltagande i samarbete verkar vara större för de företag som redan är innovativa, har tidigare erfarenheter av samarbete, ingår i forskningsnätverk med andra företag etc. Det är därför en utmaning för ansvariga myndigheter att väga av att programmen sannolikt ger störst avkastning – i termer av innovativ verksamhet – om programmen riktas till de som redan är framgångsrika mot den

19

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

uppenbara risken att samarbete sker med företag som skulle klara sig relativt sett bra utan stödet.

Det finns ett statistiskt signifikant, positivt samband mellan individers utbildningsnivå och deras innovativitet, men kausalitet- eten i sambandet är inte självklar. Utbildningsnivån i Sverige har ökat avsevärt under de senaste decennierna. Andelen med endast förgymnasial utbildning har minskat, och andelen som har någon form av universitetsutbildning har mer än fördubblats och är i dag över 40 procent. I ett internationellt perspektiv är det förhållande- vis många i Sverige som har en teoretisk utbildning på högre nivå men det är relativt ovanligt med kortare yrkesförberedande utbildningar. Flera framväxande länder, däribland Kina och Indien, har pekat ut utbildning inom naturvetenskap och teknik (NT) som effektiva metoder för att främja (framtida) tillväxt. Samtidigt har andelen studenter som tar examen i NT-ämnen minskat i många länder över tid, vilket även gäller i exempelvis Kina.

För att säkra de innovativa företagens tillgång till kvalificerad arbetskraft men även för att stimulera innovationer mer direkt är det av största vikt att den högre utbildningen håller hög kvalitet och svarar upp mot företagens arbetskraftsefterfrågan.

Effekter av indirekta åtgärder för att stimulera FoU och innovationer (kapitel 6)

Ett lands innovationsförmåga bestäms även av (indirekta) ram- villkor. I stor utsträckning är de ramvillkor som påverkar företagens FoU och innovationer desamma som påverkar deras investeringar, samarbeten och sätt att organisera sig internt. Ram- villkoren tar i första hand sikte på ekonomins utbudssida, dvs. de villkor som påverkar i vilken omfattning realkapital, immateriellt kapital (inklusive humankapital), finansiellt kapital och andra produktionsfaktorer tillgängliggörs för företagen. Men, ramvillkor kan också påverka efterfrågan på innovationer. Betydelsen av olika ramvillkor skiftar beroende på ett lands ekonomiska utvecklings- nivå. Indirekta och direkta åtgärder samspelar. Ett land som har väl fungerande ramvillkor för FoU och innovationer behöver kanske inte använda sig av direkta åtgärder, som exempelvis direkta FoU- stöd och skattelättnader, för att stimulera FoU-investeringar.

20

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

Gynnsamma ramvillkor kan också underlätta kommersialisering av forskningsresultat som tas fram av offentliga forsknings- institutioner.

Det finns en bred konsensus kring att det är viktigt med någon form av miniminivå för immateriellt rättsskydd, men såväl teoretisk som empirisk forskning är splittrad kring hur omfattande detta skydd ska vara. Det finns dessutom andra sätt än patent att skydda innovationer, t.ex. hemlighetsmakeri, små ledtider till marknadsintroduktion, kortare tid till nästa innovation osv. Immateriellt rättsskydd kan de facto underlätta spridningen av idéer eftersom alternativet är att innovationerna hemlighålls så länge som möjligt. Med immateriellt rättsskydd får trots allt andra företag och individer ändå tillgång till ny kunskap, även om det finns begränsningar i hur de kan använda denna kunskap för egen vinning. Det är viktigt att göra en distinktion mellan patentets längd (hur länge patentet är giltigt) och dess bredd (hur omfattande patentet är, dvs. hur många aspekter av innovationen som patentet skyddar). Slutsatserna kring ett optimalt patents bredd och längd varierar med antaganden om bl.a. kostnader, etableringshinder och konsumenternas preferenser. Beslutsfattare måste finna den delikata balansen mellan att gynna både de tidiga innovatörerna och de efterföljande innovatörerna. Hur balansen mellan för- och nackdelar ska uppnås kommer också att bero på ett antal andra faktorer som kan skilja sig åt mellan länder, t.ex. öppenhet och ekonomisk utveckling.

Regleringar på arbets- och produktmarknaderna har på senare tid lyfts fram som viktiga när det gäller att förklara innovations- verksamhet i företag, branscher och länder. Den växande empiriska litteraturen är dock i mångt och mycket oenig avseende vilken effekt regleringar har på innovation. Detta beror framför allt på att en enskild reglering kan ha olika effekter på olika delar av innovationsprocessen, vilket blir tydligt när skillnad görs mellan resursinsatser (t.ex. utgifter för FoU) och resultat (t.ex. patent). Effekterna beror också ofta på hur regleringen implementeras.

Tidigare studier finner visst empiriskt stöd för att mer flexibilitet på arbetsmarknaden, t.ex. i form av ett svagare anställ- ningsskydd, ger fler innovationer. Effekten tycks vara större för högteknologiska branscher. Sambandet mellan arbetsmarknads- regleringar och innovationer kan dock förväntas gälla på kort sikt;

21

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

regleringar som får företag att behålla sina anställda under kriser kan ha en positiv inverkan på innovation och radikala genombrott på längre sikt. Sverige uppvisar en högre relation mellan investeringar i kunskapsbaserat kapital och BNP än vad som motiveras av ett enkelt regressionssamband mellan anställnings- skydd och andelen kunskapskapital. Med andra ord finns det andra faktorer än anställningsskyddet som är viktiga(-re). Mer generellt är rörlighet på arbetsmarknaden en viktig kanal för att sprida kunskaper och därmed generera överspillningseffekter. Den empiriska litteraturen av effekterna av forskarrörlighet på innovat- ioner tyder på att forskningsresultat och innovationer sprids med forskare som byter arbetsplats. Företag ökar sin innovations- förmåga av att ta emot nya forskare.

Produktmarknadsregleringar som försvårar konkurrens och nyetableringar är negativt relaterade med produktivitetstillväxten. Den negativa effekten är större ju längre bort ett land befinner sig från den teknologiska fronten, eftersom sådana regleringar kan hindra anammande av nya teknologier. Sambandet mellan produkt- marknadsregleringar och innovationer är dock inte entydigt, och det finns även empiriskt stöd för att effekten av regleringar till och med kan vara positiv i närheten av teknologifronten. Sveriges relativa position när det gäller regleringar på produktmarknader och kostnader för att starta företag varierar beroende på index men Sverige verkar befinna sig runt genomsnittet inom OECD när det gäller produktmarknadsregleringar.

Nationalekonomer har länge försökt förstå vilken effekt konkurrensregler har på investeringar i FoU. Somliga menar att konkurrens är nödvändigt för att skapa incitament för företagen att göra FoU-investeringar, medan andra menar att viss monopolmakt krävs för att innovation ska komma till stånd. Det finns även en växande forskningslitteratur som kommer fram till att sambandet mellan konkurrens och FoU snarare påminner om ett uppochner- vänt ”U”. Det U-formade sambandet mellan FoU och konkurrens antas bland annat bero på avståndet till teknologifronten, där konkurrens har en positiv effekt på FoU bland teknologiskt avancerade företag, men en negativ effekt på FoU bland eftersläpande företag. Ny forskning indikerar också att sambandet mellan FoU och konkurrens kan bero på företagsstorlek och innovationskostnader i en industri.

22

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

Internationell handel och direktinvesteringar stimulerar företagens FoU och innovationer genom flera kanaler. Handel möjliggör att länders komparativa fördelar tas till vara och länder som har goda förutsättningar för högt kvalificerad arbetskraft kommer sannolikt att specialisera sig inom FoU och hög- teknologisk produktion. Tillgången till utländska marknader möjliggör också för företagen att fördela (fasta) kostnader förknippade med innovationsverksamhet över de större volymer som kan uppnås genom export. Därmed ökar den förväntade avkastningen på innovationsprojekten. Ökad importkonkurrens kan stimulera inhemska företag att bli mer innovativa som ett sätt att ”hinna undan” den ökade konkurrensen. Handel och andra former av ekonomiskt utbyte över landgränserna, inte minst utländska direktinvesteringar, är också viktiga kanaler för att sprida ny kunskap och ny teknologi.

I den ekonomisk-politiska debatten framhålls ofta att ett gott innovationsklimat för företagen är viktiga för att öka exporten. Ett antal studier visar emellertid på att ökad importkonkurrens på insatsvaror från låglöneländer har varit viktiga för att främja mer innovativa – och därmed mer produktiva – företag i länder med högre lönekostnader. Tillgång till billigare insatsvaror möjliggör för företagen i högkostnadsländer att specialisera sig mot produkter med ett högre förädlingsvärde. De blir också generellt mer produktiva, vilket gör det än mer intressant för företagen att avsätta resurser för innovativ verksamhet. Reformer som under- lättar handel med insatsvaror kan därmed bidra till att öka avkastningen på innovationer.

Ett väl fungerande och dynamiskt system för innovations- finansiering är viktigt för att kunna utveckla framtida tillväxt- branscher. Innovationsprojekt kännetecknas av långa väntetider, osäkerhet och stora risker. Det gör det svårare att finansiera innovationsprojekt än andra projekt. Den inneboende osäkerheten kopplad till innovationers förväntade avkastning gör att potentiella finansiärer är tveksamma inför att tillhandahålla finansiering i ett tidigt skede av innovationsprocessen.

Jämförelser mellan länder visar, på en aggregerad nivå, att möjligheterna till finansiering, exempelvis i termer av att få banklån, är relativt goda i Sverige. I Sverige är det relativt andra EU-länder få företag som anger att tillgång på (privat) finansiering

23

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

är ett stort problem; Sverige uppvisar den största andelen företag som anser att finansiering inte är ett problem. Till skillnad från många andra OECD-länder tycks svenska företag inte ha drabbats lika hårt av finanskrisen när det gäller att förnya banklån.

Utöver (bank-)lån och det egna kassaflödet är riskkapital en annan förekommande finansieringsform. Utbudet av riskkapital skiljer sig kraftigt åt mellan länder när det gäller hur stora belopp riskkapital som investeras och i vilket skede (av produk- tens/processens utveckling till att vara färdig för marknads- introduktion) som investeringen görs. I Sverige är det mindre vanligt än i andra OECD-länder med innovationsfinansiering via s.k. affärsänglar och ännu mer ovanligt med riskkapital. När sådana investeringar väl görs är dock de genomsnittliga nivåerna jämförelsevis höga. I Sverige är fördelningen mellan finansiering i tidigt och senare skede relativt jämn, men i USA är det betydligt vanligare med finansiering i senare skeden.

Många OECD-länders regeringar försöker på olika sätt att ingripa i marknaden för riskkapital och även aktivt öka tillgången på riskkapital genom direkt eller indirekt ägande i målföretag, t.ex. genom statliga riskkapitalfonder/-bolag, saminvesteringsfonder eller s.k. ”fond-i-fonder”. Statlig finansiering, framför allt i form av bidrag men även statliga lån, är vanligt i Sverige (ungefär en tredjedel av det totala kapitalet som investeras i s.k. startup-företag utgörs av statlig finansiering). Andelen medel från det offentliga ligger på en mycket högre nivå än i exempelvis amerikanska startup-företag. Tillgången till (risk-)kapital i tidiga faser är, enligt tillgängliga data, förhållandevis god i Sverige samtidigt som de statliga investeringarna huvudsakligen sker i senare faser.

Det finns få studier av effekterna av offentliga riskkapital- satsningar på FoU och innovationer. För Sveriges del tycks positiva effekter av statlig s.k. såddfinansiering förutsätta att patent redan har kommersialiserats i någon utsträckning. Patent med mer marknadsorienterade statliga lån som ges under kommersiali- seringsfasen har däremot ungefär samma vinstutfall och benägen- het att förnyas som genomsnittet av andra kommersialiserade patent. Sett i ljuset av dels att riskkapitalinvesteringar tillgodoser en mycket begränsad del av företagens finansieringsbehov, dels att utbudet av riskkapital i Sverige är förhållandevis gott ter sig insatser

24

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

för att öka tillgången på offentligt riskkapital inte som en avgörande faktor för att stimulera företagens innovationsförmåga.

Offentliga och privata riskkapitalinvesteringar kan vara komple- ment till varandra om de görs på rätt sätt. Medverkan från privata aktörer kan fungera disciplinerande och ställa krav på lönsamhet samtidigt som de offentliga medlen kan bidra till att både hantera den osäkerhet som är regel vid investeringar i tidiga faser och i innovationer som inte ännu har nått marknaden. Den offentliga medfinansieringen bör vara tillräckligt stor för att göra skillnad, men heller inte för stor i förhållande till de privata aktörernas finansiering. Om det offentligas andel av finansieringen är för stor, kan det minska de privata finansiärernas drivkrafter att säkerställa att investeringen görs enligt de bästa marknadsförutsättningarna.

Utformningen av den generella skattepolitiken påverkar företagens avkastning efter skatt på investeringar i FoU, och påverkar därmed mängden kunskapskapital och hur det används i produktionen. Generellt gäller att rörliga skattebaser, i synnerhet de som är internationellt rörliga, bör beskattas lägre än mindre rörliga. Immateriellt kapital kan antas vara internationellt rörligt, åtminstone på längre sikt. Det talar, allt annat lika, för att av- kastningen från immateriellt kapital ska möta en lägre skattesats för att behålla dessa aktiviteter i landet och för att maximera de offentligfinansiella intäkterna.

Multinationella företag har stora möjligheter att utnyttja skillnader i beskattning mellan olika länder. Genom skatteplanering kan de multinationella företag som har sitt säte i länder med relativt hög beskattning föra över ägandet av patent till dotterbolag i länder med lägre beskattning. Ett uppenbart problem med skatteplanering kring investeringar i immateriellt kapital är att det leder till s.k. skattebaserodering, dvs. skattebaserna i företagens hemländer minskar, vilket gör att högre skatter måste tas ut på andra skattebaser (för samma nivå på de offentliga utgifterna). Men, förekomsten av skattemässigt gynnsamma villkor för vinster från t.ex. patent kan också få realekonomiska effekter, dvs. påverka nivån på investeringar i immateriella tillgångar samt var frukterna av dessa investeringar kommer till användning. Flera länder, däribland Sverige, vidtar olika former av åtgärder för att begränsa de multinationella företagens skatteplanering. Det är svårt att med någon större precision uppskatta vilken betydelse möjligheterna till

25

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

skatteplanering för multinationella företag har för investeringar i immateriella tillgångar och innovationer. Eftersom det är svårare för nya, mindre innovationsföretag att dra nytta av möjligheter till internationella skatteupplägg, kan det på sikt hämma innovations- förmågan i ett land, eller åtminstone möjligheterna till att ta fram nya, radikala innovationer. Det finns vidare en risk för att länder kan kastas in i en ”kapplöpning mot botten” när det gäller att försöka stimulera eller hålla kvar de multinationella företagens innovationer i det egna landet. Detta leder inte bara till en urholkning av skattebaserna, utan också till att det blir mindre sannolikt att investeringar i FoU och annat immateriellt kapital hamnar på de platser som har de bästa grundförutsättningarna för forskning och innovationer.

Det offentliga kan främja innovationer i företagen genom att

öka efterfrågan på innovationer. Det kan handla om att helt enkelt etablera en marknad som inte har funnits tidigare, t.ex. på grund av höga inträdesbarriärer eller traditioner (historieberoende), eller göra en existerande marknad större (efterfråga större volymer). Genom att det offentliga på olika sätt garanterar att det finns en efterfrågan (till ett rimligt pris) på företagens innovationer kan osäkerheten kring innovationsprojektet reduceras. Vidare kan det offentligas roll som kund ses som en kvalitetsstämpel av potentiella investerare och finansiärer, vilket minskar de kredit- restriktioner som innoverande företag kan möta, i synnerhet om de är nya och/eller små. Ett annat, vanligt förekommande motiv till att det offentliga ska skapa en efterfrågan på innovationer, utöver den som marknaden själv klarar av att generera, är att ge en bransch ett försprång gentemot motsvarande branscher i andra länder. Syftet är att bidra till att höja den inhemska branschens – eller till och med hela landets – konkurrenskraft och tillväxt.

En ökad efterfrågan kan åstadkommas, i princip, genom offentlig upphandling samt genom regleringar och standarder med ett uttalat syfte – om än inte nödvändigtvis som huvudsyfte – att stimulera framväxten av ny teknologi. Prisbaserade instrument (t.ex. prisgarantier, differentierade avgifter, rabatter, checkar eller minskad skattebelastning) riktade till konsumenter eller företag för att de ska efterfråga en viss teknik kan också bidra till att öka efterfrågan på – och därmed framväxten av – nya, produkter och processer.

26

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

Användningen av efterfrågeinriktade åtgärder har hittills varit tämligen marginell i förhållande till andra sätt för det offentliga att stimulera innovationer. En förklaring till det är att det ofta ställs mycket stora krav på myndigheterna när det gäller kunskap om bransch- och teknologispecifika förhållanden, inte minst när det gäller innovationsupphandling. Det finns också betydande risker med att efterfrågeinriktade åtgärder, i synnerhet regleringar och tekniska standarder, utformas på ett sätt som blir för ingripande i ekonomins funktionssätt, t.ex. genom att hindra nyetableringar. Det kan då leda till att den samlade produktionen eller syssel- sättningen blir lägre även om ingreppet skulle leda till (ytterligare) innovationer. Komplicerade regleringar och standarder kan också leda till att marknader fragmenteras och monopoliseras för att det blir för dyrt för, framför allt de mindre, företagen att leva upp till regleringarna och anpassa sig till standarder. Att på förhand beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna av efterfrågeinriktade åtgärder är därför mycket svårt. Efterfrågein- riktade åtgärder kan också vara behäftade med dödviktskostnader, dvs. de skapar en efterfrågan på marknaden som annars hade uppkommit genom hushållens och företagens preferenser i kombination marknadsekonomins jämviktsskapande mekanismer.

Tillgången på kvalificerad arbetskraft är en förutsättning för att innovationer ska komma till stånd. Högre kunskapsnivåer gör inte bara att ett land kan ta fram egna, nya innovationer utan höjer dess kapacitet att ta till sig, men också implementera och sprida, andras idéer. Företag efterfrågar i allt högre utsträckning hög- utbildad arbetskraft utanför landets gränser. Forskningslitteraturen kring immigration av högutbildade, men också utländska studenter, och dess effekt på innovationsaktiviteten är, med några få undantag, gjord med data från USA. Även om forsknings- litteraturen inte är helt entydig har immigration av utländska studenter och högutbildad arbetskraft generellt sett visat sig vara en viktig insatsfaktor i skapandet av innovationer, och därför är migrationspolitiken också en del av innovationspolitiken. Arbets- kraft från andra länder som invandrat till USA står för ungefär en fjärdedel av arbetskraften inom innovativa branscher, och bidrar med lika stor del till mått på innovationer (resultat) såsom beviljade patent. Personer som invandrat till Sverige tycks inte vara lika benägna att ägna sig åt innovativ verksamhet mätt som

27

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

patentgrad. Den lägre benägenheten att patentera bland immigran- ter i Sverige kan bero på negativ selektion. Språkbarriärer och den jämna inkomstspridningen är faktorer som hittills har gjort Sverige mindre attraktivt för utländsk arbetskraft med spetskompetens, jämfört med t.ex. USA och Storbritannien. Dessutom har Sverige en större andel asylsökande immigranter än andra utvecklade länder.

Betydelsen av makroekonomisk stabilitet brukar i begränsad omfattning anges som ett viktigt ramvillkor för företagens investeringar i FoU och innovationer. Finanskrisen, och den därpå följande, utdragna lågkonjunkturen, har emellertid rest farhågor om att produktionsförmågan i de värst drabbade länderna skulle ha skadats under lång tid eller till och med permanent. En utdragen lågkonjunktur kan bidra till att FoU-stocken – och i förlängningen stocken av innovationer – växer långsammare under en tid, vilket påverkar tillväxten negativt, inte bara i de länder som drabbats värst av en kris utan även i andra länder via minskade överspillnings- effekter. Finanskrisen har sannolikt påverkat innovationerna negativt i flera OECD-länder, men storleken av den negativa effekten varierar mellan olika länder och branscher. Framväxande länder i Asien, inklusive Sydkorea, klarade finanskrisen för- hållandevis bra. Även högteknologiska, innovativa företag har klarat krisen bättre än andra kategorier av företag. Länder skiljer sig också åt med avseende på hur de agerat som svar på krisens potentiella effekter på innovationsförmågan. Länder vars inno- vationssystem kännetecknas av god tillgång på dels kvalificerad arbetskraft, dels krediter och riskkapital tycks ha kunnat minska de negativa effekterna av finanskrisen avsevärt.

Mycket talar för att en stabilitetsinriktad makroekonomisk politik även bör beakta de långsiktiga effekterna av låg- konjunkturer. Det finns emellertid forskare som menar att perioder av svag tillväxt, eller till och med ekonomiska kriser, i det närmaste är en förutsättning för att ny teknologi ska kunna tas fram. Kriser ger utrymme för den process av ”kreativ förstörelse” som är kärnan i den schumpeterianska synen på ekonomins funktionssätt. Företag med produkter som inte bär sig tvingas att lämna marknaden eller tas över av nya företag som ser sin chans att etablera sig eller ta nya marknadsandelar. Perioder av låg tillväxt blir, i detta perspektiv, en god mylla för företagen att låta sina innovationsfrön gro i. En

28

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

genomgång av studier av hur företagens FoU-utgifter samvarierar med konjunkturen visar dock att utgifterna är procykliska, dvs. att de ökar under högkonjunkturer och vice versa. Med andra ord är ekonomiska kriser snarare av ondo för innovationer i företagen än tvärtom. Det motsäger dock inte att det är önskvärt med en hög grad av kreativ förestörelse – oaktat de fördelningspolitiska effekterna av denna omvandling – när ekonomin är i konjunkturell balans.

Ekonomisk politik för stärkt innovationsförmåga (kapitel 7)

Rätt utformad kan företagens incitament att investera i FoU och innovationer – och därmed innovationsförmågan – påverkas av ekonomisk-politiska åtgärder. Det verkar också troligt att länders internationella specialiseringsmönster, om än på lång sikt, kan påverkas i riktning mot mer humankapital- och FoU-intensiv produktion. Effekterna av såväl politiska beslut som de som fattas av företagen själva verkar i många fall över lång tid. Således är Sveriges förhållandevis goda innovationsförmåga ett resultat av beslut som fattades längre tillbaka i tiden. På motsvarande sätt läggs grunderna för framtidens innovationsförmåga genom de beslut som fattas i dag.

Sveriges framträdande roll på innovationsområdet bygger både på höga investeringar i FoU och andra innovationsfrämjande resurser (dvs. hög innovationskapacitet) och en förhållandevis effektiv användning av dessa resurser (dvs. hög innovations- effektivitet). Sveriges goda innovationsförmåga hänger intimt samman med utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv och, framför allt, en stark industriell bas. De stora, svenska multinationella företagens betydelse för denna utveckling kan inte nog betonas. För att kunna bibehålla, eller till och med förstärka, innovationsförmåga krävs att företagen även i fortsättningen har bra förutsättningar för investeringar i FoU och innovationer.

En ekonomisk politik för stärkt innovationsförmåga bör an- passas till att Sverige redan i utgångsläget har en god innovations- förmåga och kan antas ligga nära den globala teknologifronten. Detta förhållande implicerar, som en generell utgångspunkt ett

29

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

fokus på politikåtgärder som är ”innovationsfrämjande” snarare än ”imitationsfrämjande”. Det innebär att det blir relativt sett viktigare med institutioner och åtgärder som stödjer ett dynamiskt näringsliv där ny teknologi och nya produkter snabbt och till låg kostnad tillåts ersätta existerande teknologi och produkter. Institutioner och åtgärder som är innovationsfrämjande omfattar t.ex. en hög grad av öppenhet mot omvärlden och låga inträdes- hinder. Vidare blir det relativt sett viktigare att främja akademisk spetsutbildning snarare än breddutbildning. Eftersom det finns skillnader mellan branscher, när det gäller såväl innovations- kapacitet som innovationseffektivitet, kan det finnas branscher som snarare har ett behov av att ta till sig forskningsresultat och innovationer från andra länder. Detta innebär att breddutbildning förblir viktigt även för länder som uppvisar en i utgångsläget hög innovationsförmåga. Likaså kan effekter av politik som främjar ökad konkurrens och sänker inträdeshinder ha olika effekter på olika branscher, beroende på hur nära teknologifronten de befinner sig.

Det går inte att utifrån nationalekonomisk forskning skriva ut något tydligt ”recept” på hur en optimalt utformad ekonomisk politik för innovationer ska utformas. Även om den national- ekonomiska forskningen kommit att ägna sig allt mer åt företagens FoU-investeringar och innovationer, inte minst tack vare en bättre tillgång till stora och rika företagsdatamängder, är det alltjämt svårt att utifrån forskningen dra entydiga policyslutsatser. Innovationer är därtill, i viss kontrast till det linjära perspektiv som national- ekonomisk forskning, även denna bilaga anlägger, ofta resultat av experimenterande, misslyckanden samt ”mutationer” mellan olika idéer, produkter och koncept. I synnerhet gäller detta evolutionära perspektiv nya, radikala innovationer, dvs. innovationer som ger upphov till fundamentala förändringar i aktiviteter och beteenden inom en organisation eller bransch. Innovativa verksamheter kännetecknas därför av hög risk. En alltför överdriven tro på att politiska åtgärder kan skapa innovationer som ger direkt - och snabb - avkastning i form av högre produktivitet och sysselsättning riskerar att leda politiken fel. Varken historisk framgång eller tidigare snabb tillväxt är goda indikatorer för framtida inno- vationer. Politiken måste förhålla sig till det som ibland kallas ”innovatörens dilemma”: de företag som misslyckas gör det inte så

30

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

mycket på grund av dåliga beslut utan på grund av att företags- ledningen fattar samma beslut som en gång har gjort företaget stort. En politik som försöker stödja etablerade, framgångsrika företag riskerar att bevara det gamla samtidigt som man går miste om det nya.

Trots svårigheterna att härleda tydliga policyslutsatser från den nationalekonomiska forskningen om vad som driver företagen att investera i FoU och bli innovativa, finns det ett antal insikter som bör vägleda utformningen av ekonomisk-politiska åtgärder:

FoU-intensiteten i näringslivet är högre i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, vilket främst beror på en högre FoU-intensitet överlag, snarare branschsammansättningen. Det indikerar också att Sverige klarat att uppgradera produktionen mot ett mer kunskapsintensivt innehåll i en större utsträckning än många andra, ekonomiskt utvecklade länder.

FoU-intensiteten i den privata tjänstesektorn är betydligt högre än i jämförbara länder. Detta indikerar att det finns potential för att ytterligare åtgärder som förstärker villkoren för innovationer i tjänstesektorn kan vara motiverade.

Tillgången på kvalificerad arbetskraft i Sverige är alltjämt god, men försämrade kunskapsresultat och tilltagande inter- nationell konkurrens om arbetskraften utgör orosmoln. Att använda den negativa utvecklingen mot svagare resultat i skolväsendet är angeläget. Den internationella konkurrensen om kvalificerad arbetskraft kan förväntas tillta, vilket gör det än mer angeläget att ta ett samlat grepp om utbildnings-, migrations- och forsknings- och innovationspolitiken.

Offentligt utförd FoU, i synnerhet vid universiteten, är viktig för företagens FoU och innovationer. Samarbetet mellan företag och offentliga forskningsinstitutioner bör därför stärkas.

Fiskala FoU-incitament har spelat, och bör spela, en begränsad roll i den innovationspolitiska verktygslådan i Sverige. Betydande effekter på innovationskapaciteten av sådana åtgärder kan sannolikt endast åstadkommas till mycket höga kostnader.

31

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

Den generella skattepolitiken bör inte missgynna mindre innovationsföretag. Multinationella storföretag har i dag skattemässiga fördelar som kan missgynna framtagandet av nya, radikala innovationer för vilka nya, mindre företag spelar en avgörande roll.

Goda ramvillkor har sannolikt spelat en större roll för företagens FoU-investeringar i Sverige än i andra OECD- länder. Det ger stöd för att politikområden utanför forsknings- och innovationspolitiken, såsom produktmarknadsregleringar, konkurrenspolitik, den generella skattepolitiken och handels- politiken, är av central vikt för att stimulera FoU och inno- vationer i företagen. Det är vidare viktigt att komplementaritet mellan direkta åtgärder (dvs. åtgärder förknippade med forsknings- och innovationspolitiken) och indirekta åtgärder eller ramvillkor, utnyttjas i politikutformningen.

Internationell koordinering och finansiering av FoU blir troligen viktigare framöver. En central utmaning, när FoU i allt större utsträckning ”får fötter” och blir en internationell kollektiv vara, är att tillåta att knappa FoU-resurser ska användas i de länder som erbjuder de bästa miljöerna så att avkastningen – inte bara den monetära – blir så hög som möjligt, samtidigt som det blir en rimlig fördelning av både kostnader och intäkter.

Svensk innovationsförmåga gynnas sannolikt mer av att svenska företag erbjuds hjälp att möta och samarbeta med teknologiledare i deras hemländer än att locka utländska företags FoU-investeringar till Sverige. Alltför ”aggressiva” åtgärder för att förmå utländska företag att lokalisera sin FoU i till Sverige, t.ex. genom att erbjuda generösa skattekrediter, riskerar inte bara att bli dyra, utan bidra till att sprida ut den samlade innovationsstocken genom att FoU:n lokaliseras till platser som inte nödvändigtvis har de bästa förutsättningarna.

Fortsatta ansträngningar krävs för att motverka tendenser till lägre produktivitetstillväxt framöver. Betydelsen av minskad innovationstakt för den avtagande produktivitetstillväxten i många länder är svår att kvantifiera. Det är vidare troligt att andra faktorer har, och kommer att ha, en dämpande effekt på den långsiktiga

32

Bilaga 8 till LU15

Sammanfattning

produktivitetsutvecklingen i OECD som helhet: en åldrande befolkning, höga skuldnivåer, klimatförändringar och minskade utbildningsnivåer. För att uppnå hög och uthållig produktivitets- tillväxt, trots dessa förväntade motvindar, krävs således fortsatta ansträngningar för att se till att villkoren för FoU och innovationer är så goda som möjligt. I synnerhet kommer det bli en utmaning att förena ambitionerna att upprätthålla en fortsatt god produktivitets- tillväxt med det faktum att tjänstesektorn blir allt viktigare. Liksom är fallet vid nästan allt offentligt engagemang som syftar till att påverka resursallokeringen i ekonomin, ställs beslutsfattare på alla nivåer – stat, kommuner och landsting och på EU-nivå - inför en rad svåra avvägningar även i fråga om utformningen av ekonomisk- politiska åtgärder för att stimulera FoU och innovationer. Avvägningarna gäller såväl graden av engagemang som ut- formningen av olika åtgärder. Riskerna för s.k. politikmiss- lyckanden är påtagliga. Sådana risker beror inte minst på att de processer genom vilka innovationer i företagen genereras inte bara är svåra att identifiera och mäta, utan också utmärks av hög grad av osäkerhet. Några vägledande principer för utformningen av offentliga stöd för FoU och innovationer i företagen bör vara:

Det stöd som det offentliga tillhandahåller, i en eller annan form, bör utformas noggrant och med beaktande av att olika marknadsmisslyckanden kan uppträda samtidigt.

Offentliga stöd bör utformas så att misslyckade projekt så snabbt som möjligt kan avvecklas för att projekten inte ska bli alltför dyra. Samtidigt är det viktigt att stödperioden blir så lång att det är meningsfullt att genomföra (effekt-)utvärderingar.

Det är viktigt att överväga möjligheterna att erbjuda licensiering eller på andra sätt tillgängliggöra och sprida resultaten från de projekt som fått offentligt stöd.

Innovationspolitiska stöd bör utformas så transparent som möjligt (även om hänsyn måste tas till affärssekretess m.m.) och kontinuerligt utvärderas.

Selektiva stöd bör utformas på ett sätt som tar fasta på redan dynamiska marknader, men som undviker att rikta dem mot redan etablerade företag.

33

Sammanfattning

Bilaga 8 till LU15

Beslutsfattare bör sträva efter att i första hand stödja projekt med en stor ”kil” mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet, snarare än projekt som kan förväntas ha högst samhälls- ekonomisk avkastning. I vissa branscher och för vissa teknologier är korrelationen mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk avkastning hög.

34

© Martin Kellerman/Kartago Förlag.

1Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

1.1Inledning1

Forskning och innovationer i företagen har genom historien haft en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Genom att investera i att ta fram nya produkter och teknologier – eller utveckla de befintliga - har företagen, inte sällan i samarbete med offentliga aktörer såsom universitet och myndigheter, bidragit till en bättre hälsa, minskade avstånd mellan människor, ökad tillgänglighet av ny teknik för flera samt minskat behovet av att använda ändliga resurser och därigenom den skadliga påverkan på miljö och ekosystem.2 Forskning och utveckling (FoU) och andra

1Vi vill rikta ett särskilt tack till deltagarna i referensgruppen till denna bilaga. Deras engagemang, förslag och synpunkter har varit ovärderliga. Ett stort tack riktas till Charlotta Olofsson som har gjort bilagans figurer. Hon har också bidragit med beräkningar, texter och många värdefulla synpunkter. Charlotte Nömmera har förtjänstfullt redigerat materialet. Vi vill även tacka följande personer: Mårten Blix, Martin Hill, Mikaela Holmberg, Ben Westmore och Mikael Åsell.

2Se Greenstone och Looney (2011) för en sammanfattning av de positiva effekter innovat- ioner kan ha för samhället i stort. Bilden av innovationer som enbart en välsignelse är dock inte ostörd. Den ekonomiska historien bär vittne om att många sett ny teknik och nya produkter som hot mot både levnadsstandard och välfärd. Innovationer kan också bidra till att öka löneskillnader eller öka arbetslösheten, mellan de som på olika sätt kan tillgodogöra sig den nya kunskapen och de som har sämre förmåga att göra det. Ett mer sentida exempel på farhågor om vad ny teknologi kan medföra i termer av arbetslöshet och ökade inkomstklyftor är debatten om digitalisering av ett stort antal yrken som traditionellt varit skyddade från såväl automatisering som från internationell konkurrens. För analyser av hur

35

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

former av immateriellt kapital som är viktiga för att ta fram nya innovationer, har också fått en ökad betydelse för långsiktig ekonomisk tillväxt. Även om investeringar i såväl traditionellt s.k. realkapital, dvs. maskiner och byggnader, liksom i utbildning, fortfarande är viktiga tillväxtfaktorer, genereras ekonomisk tillväxt i OECD-länder som Sverige, i allt större utsträckning av inno- vationer i kombination med mer effektiva sätt att organisera produktionen av varor och tjänster. Innovationer är därmed en viktig källa till ökad totalfaktorproduktvitet, dvs. den del av den ekonomiska tillväxten (mätt som den procentuella förändringen i BNP över en viss tidsperiod) som inte beror av ökade resurs- insatser av kapital eller arbetskraft. Skillnader i totalfaktor- produktivitet är också en viktig förklaring till skillnader i hur per capita-inkomster utvecklas mellan länder (Hall och Jones, 1999).

Innovationer brukar ofta definieras som ”nya idéer som tillför ett ekonomiskt värde”.3 Eftersom innovationer är just värde- skapande finns det ett stort intresse för hur förutsättningarna för att få fram fler innovationer kan förbättras i syfte att öka den ekonomiska tillväxten. Intresset för innovationer som ”tillväxt- generator” har också medfört att investeringar i forskning och utveckling samt förbättringar av forsknings- och innovations- systemen har blivit en betydelsefull del i den ekonomiska politiken. På EU-nivå har ett mål satts upp för unionens och medlems- staternas FoU-investeringar inom ramen för den s.k. Europa 2020- strategin.4 Dessutom finns en omfattande akademisk forskning, inom olika discipliner, som bättre försöker förstå drivkrafterna

teknologisk utveckling och innovationer påverkar inkomster och sysselsättning, se t.ex. Acemoglu och Autor (2011) och Aghion, Howitt och Violante (2002). För en beskrivning av debatten kring digitaliseringens effekter på samhällsekonomin, ur ett svenskt perspektiv, se Breman och Felländer (2014).

3I kapitel 4 diskuteras olika (kvantitativa) mått på innovationer. I denna bilaga kommer innovationer och ny teknologi/teknik att användas förhållandevis synonymt. Teknologi kan sägas fånga en uppsättning existerande metoder, instrument, processer, algoritmer etc. inom ett bredare kunskapsfält eller smalare kunskapsområde, t.ex. bioteknik eller informations- teknologi. En ny teknologi kan vara en innovation men innovationer beskrivs bäst i termer av en produkt eller ett koncept som kan identifieras utifrån skillnader till andra, existerande produkter eller koncept. Användande av teknologi är ofta en (mycket) betydelsefull del i framtagandet av en innovation.

4Målet är att 3 procent av EU:s BNP ska investeras i FoU (offentliga och privata utgifter tillsammans). Sveriges nationella mål är att de totala FoU-investeringarna ska vara ungefär 4 procent av BNP 2020.

36

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

bakom hur nya idéer genereras och omsätts i nya produkter och produktionsmetoder - innovationer.

För ett land som Sverige, vars ekonomiska välstånd till stor del hängt samman med förmågan att ständigt utveckla nya och bättre produkter som säljs på en allt större världsmarknad, är förutsättningarna för forskning och innovationer, inte minst i företagen, mycket viktiga. Sverige lägger förhållandevis stora resurser på FoU, särskilt inom företagssektorn, och företagen tycks ha goda villkor för FoU. Den svenska tillväxtmodellen hänger till stor del samman med hur näringslivet, i synnerhet stor- företagen, och dess samverkan med det offentliga har utvecklats under tiden efter andra världskriget. FoU-investeringarna domine- ras alltjämt av ett mindre antal stora, multinationella företag, även om de små och medelstora företagens investeringar i FoU har ökat. Såväl FoU som innovationer inom tjänstesektorn har också ökat. För att Sverige ska kunna behålla sin ställning som en av de ledande forsknings- och innovationsnationerna och därmed kunna tillgodo- göra sig vinsterna av detta i form av högre ekonomisk tillväxt, krävs ett ständigt tillflöde av resurser och ansträngning på flera plan. Med andra ord blir Sveriges förmåga att kontinuerligt generera innovationer central för att upprätthålla välståndet. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att investeringar i FoU och innovativ verksamhet innebär att resurser avsätts som har en alternativ användning i form av produktion eller andra investeringar, låt vara att investeringar i immateriellt kapital ofta går hand i hand med investeringar i traditionellt kapital. Investeringar i FoU och innovativ verksamhet är därför inte tillväxtskapande per se utan förutsätter att avkastningen på investeringarna, t.ex. i form av bättre produkter eller snabbare produktionsprocesser, är större än den alternativa användningen av de resurser som företagen – och för den delen samhället i stort – avsätter.

Forskning och innovationer är, i allt högre grad, en inter- nationell verksamhet där nya aktörer gör entré och påverkar förut- sättningarna för forskning och innovationer i Sverige. Det ger såväl företag som akademiska institutioner och forskningsinstitut tillgång till en större pool av nya idéer och metoder, men utsätter också framför allt de forskningsintensiva företagen för hårdare internationell konkurrens. Denna utveckling rymmer en stor potential för svenska företag att öka produktiviteten och ta

37

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

marknadsandelar i den utsträckning de lyckas ta till vara på de möjligheter som uppstår när forskning, innovationsverksamhet och produktion blir mer internationell.

Den senaste finanskrisen har gett upphov till pessimistiska tongångar vad gäller OECD-ländernas tillväxtförutsättningar. Företagens investeringar i FoU minskade i många länder som en direkt konsekvens av finanskrisen. Samtidigt innebar de offentlig- finansiella problemen i många länder, inte minst i Europa, att det blev svårt för ländernas regeringar att kompensera för företagens vikande FoU-investeringar. I och med finanskrisen förstärktes också en period av svagare produktivitetstillväxt i flera OECD- länder, i alla fall sett till den närmast föregående tioårsperioden. Den avtagande produktivitetsutvecklingen i ekonomiskt avance- rade länder ska också ses mot bakgrund av att flera s.k. fram- växande länder, såsom Kina och Indien, har uppvisat en ihållande hög tillväxt parallellt med stora satsningar på FoU och utbildning. Att världens FoU-resurser skulle koncentreras till enbart ett fåtal ”gamla” OECD-länder ter sig allt mer otänkbart. Frågan om innovationerna kan fortsätta vara tillväxtmotor i de forna industriländerna ställs åter. Farhågor finns att OECD-länderna går in i en utdragen period med låg tillväxt, där förmågan att generera innovationer är allvarligt skadad av finanskrisen och de skuld- problem som följde i dess spår. Det är inte bara en fråga om bristande resurser och framtidsförhoppningar, utan kanske lika mycket en fråga om att den politiska mittpunkten flyttats till kort- siktiga, om än synnerligen viktiga, stabiliseringspolitiska frågor. Detta sker samtidigt som allt fler företag i de ”gamla” OECD- länderna får upp ögonen för den potential som finns i de framväxande länderna, vilket skulle kunna accelerera en utveckling där OECD-länderna, inte minst de europeiska, blir en mindre attraktiv plats att förlägga FoU-investeringar och innovativ verksamhet på.

En annan farhåga som rör sambandet mellan innovationer och de ekonomiska tillväxtförutsättningarna på längre sikt är om de banbrytande innovationerna helt enkelt tagit slut (se faktaruta 1.1). Har vi nått ”peak innovation”?5 Till stöd för denna pessimistiska

5 ”Peak innovation” är en travestering på begreppet ”peak oil” som avser den tidpunkt där med maximala, möjliga produktionen av råolja är nådd.

38

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

syn på förutsättningarna att åstadkomma högre produktivitets- tillväxt via innovationer anförs inte minst att produktivitets- tillväxten i många ekonomiskt utvecklade länder har uppvisat en trendmässig nedgång sedan åren före finanskrisen. Andra, mer optimistiska bedömare menar, tvärtom, att en låg produktivitets- tillväxt snarare kan vara ett tecken på att ny teknologi håller på att införas i företagen. Införandet av ny teknologi tar alltid resurser i anspråk, vilket dämpar produktivitetstillväxten, ibland under flera år, men ger sedan produktivitetstillväxten en skjuts uppåt.

Det är självfallet svårt att veta hur tillväxten kommer att utvecklas framöver och vilken roll FoU och innovationer kommer spela för denna utveckling. Det kan även finnas andra faktorer än en låg innovationstakt som ”tynger” produktivitetsutvecklingen framöver, t.ex. en åldrande befolkning, höga skuldnivåer i både offentlig och privat sektor eller klimatförändringar (se Braconier, Nicoletti och Westmore, 2014). Oavsett vilka med- eller motvindar som kommer att påverka produktivitetsutvecklingen, och därmed det ekonomiska välståndet, på sikt är det högst sannolikt att formerna för investeringar i kunskapskapital, inklusive FoU, samt hur innovationer genereras och sprids kommer att stå i fokus för den ekonomiska politiken ett bra tag framöver. Inte sällan har innovationer genererats som resultaten av försök att hantera stora och svåra samhällsutmaningar. Dessa innovationer har sedan kommit att få användning långt utöver det område där utmaningarna först uppstod. Det som är dagens motvindar kan därför bli morgondagens medvindar när det gäller innovationer. De länder som har förmågan att utveckla eller ta till sig morgondagens innovationer kommer därför ha bättre förutsättningar att upprätt- hålla en högre materiell standard.

Faktaruta 1.1 Har de banbrytande innovationerna tagit slut? En sammanfattning av den internationella debatten.

Internationellt pågår en debatt om förutsättningarna för lång- siktig produktivitetsutveckling i ekonomiskt avancerade länder. Denna debatt handlar i stor utsträckning, men inte uteslutande, om vilken betydelse innovationer och ny teknologi kan spela under kommande decennier. Debatten sker mot bakgrund av att den trendmässiga produktivitetstillväxten avtagit under den

39

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

senaste tioårsperioden jämfört med den närmast föregående tioårsperioden.

Den produktivitetsutveckling som faktiskt observeras är knappast en harmonisk och kontinuerlig process. Produktivite- ten kan variera över betydligt längre cykler och leda till utdragna perioder av både låg och plötsligt accelererande tillväxt. Såväl nationalekonomisk som ekonomisk-historisk forskning ger stöd för att investeringar i ny teknologi i syfte att ta fram nya produkter visserligen leder till högre produktion (BNP) och produktivitet på lång sikt, men kan ge upphov till stora svängningar i produktiviteten och till och med sjunkande produktivitet när innovationerna införs.

Helpman och Trajtenberg (1998) menar att s.k. genom- brottsteknologier (general purpose technologies, GPT)6 kräver helt nya insatsvaror- och tjänster. Forskning och utveckling av dessa nya insatsvaror- och tjänster tar betydande resurser i anspråk och dessutom måste man uppnå en viss kritisk massa i användningen av den nya GPT:n innan det kan bli lönsamt för företag att börja använda den. Detta gör att det kan uppstå betydande tidsförskjutningar mellan att GPT:n upptäcks och tills den börjar användas på bred front. Under den tiden minskar produktion och inkomster eftersom resurser måste avsättas för framtagandet och utvecklingen av GPT:n.

Syverson (2013) visar att det normala mönstret för produk- tivitetsutvecklingen är att den kan vara både svag (om än positiv) och ”guppig” i början av en teknologisk revolution. Produktivitetsutvecklingen i samband med elektrifieringen i slutet av 1800-talet var först ganska svag under den därpå följande trettioårsårsperioden för att sedan ta ordentlig fart. Syverson konstaterar att samma mönster kan skönjas när det gäller IKT-revolutionen under 1970-talet. Med andra ord kan de positiva effekterna av IKT-utvecklingen snarare ligga framför än bakom oss. Basu och Fernald (2006) visar att det kan finnas en betydande eftersläpning mellan investeringar i informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och effekterna på produk-

6 Genombrottsteknologier, GPT, kan definieras som en teknologisk innovation, vilken påverkar produktion eller innovationer i många sektorer i ekonomin (Bresnahan och Trajtenberg, 1995)

40

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

tiviteten. Eftersläpningen kan uppgå till mellan 5–15 år; produktiviteten sjönk när IKT:n utvecklades och infördes på grund av kostnader för att införa och ställa om till den nya teknologin. Detta ger också stöd för att den andra generation- ens IKT-utveckling, som handlar mer om mjukvara, användar- vänlighet och hantering av stora datamängder, ännu inte har synts till fullo i produktivitetsutvecklingen.

De som har en pessimistisk syn på implikationerna för fram- tiden av de senaste årens minskade produktivitetstillväxt hävdar, om än med något olika utgångspunkter, att världen nu tycks ha tömt den tidigare välfyllda poolen av idéer och innovationer som byggts upp under, och närmast efter, den industriella revolutionen. Gordon (2014) menar att det tillväxtunder som världen upplevt under de senaste två hundra åren snarare är resultatet av en, stor teknologivåg, än en sekvens av på varandra följande, mindre teknikunder. Gordon, och andra som delar (om än i olika utsträckning) hans pessimistiska syn, menar vidare att nya innovationer kommer att genereras, men att dessa kommer att ha långtifrån samma fundamentala effekt på världsekonomin som elektriciteten, förbränningsmotorn, tele- fonen och andra av de stora världsinnovationerna. Även Cowen (2011) menar att framför allt USA redan plockat de ”lågt hängande frukterna” som utgjorde basen för den tillväxtökning som ägt rum under framför allt början av 1900-talet: tillgången på fri mark, de teknologiska genombrotten under perioden 1840–1940 samt många ungdomar med låg eller ingen utbildning.

En annan ansats till att förklara den trendmässiga nedgången i produktivitetstillväxten görs av Jones (2002). Han menar att de viktigaste faktorerna för att förklara tillväxten i per capita- inkomster i USA under perioden 1950–1993 (på 2 procent per år) var en ökad FoU-intensitet och ökad utbildningsnivå. Dessa produktionsfaktorer kan inte fortsätta att växa i all oändlighet, åtminstone inte utan att det kommer någon ny produktionsfak- tor som möjliggör fortsatt hög tillväxttakt, vilket förklarar nedgången i per capita-inkomsterna under senare tid.

De forskare och debattörer som har en mer positiv syn på innovationsutvecklingen menar i stället att nedväxlingen i produktivitetsutvecklingen huvudsakligen är konjunkturell och

41

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

intimt kopplad till finanskrisens för- och efterspel; först genom felinvesteringar i sektorer med låg produktivitetstillväxt, exempelvis byggsektorn, och, när finanskrisen väl bröt ut, som en följd av det kraftiga och breda fallet i företagens kapacitets- utnyttjande. Detta leder i sin tur till att investeringar i bred mening, dvs. även i FoU, skjuts på framtiden snarare än att helt utebli. Nordhaus (2004) har studerat orsakerna till inbroms- ningen i produktivitetstillväxten i USA under 1970-talet genom att analysera detaljerade branschdata. Han kommer fram till att cirka två tredjedelar av nedgången i produktivitetstillväxt under 1970-talet kunde hänföras till branscher som på ett eller annat sätt var relaterade till olje- och energisektorn. Översätts dessa resultat till nutid är det mycket troligt att en väsentlig del av den svaga produktivitetsutvecklingen efter finanskrisen hänger samman med en svag utveckling i vissa sektorer snarare än en allmänt svag utveckling på grund av för låga teknologi- investeringar. Nordhaus pekar också på att utslagningen i krisdrabbade branscher frigjorde resurser som kunde användas inom andra, mer produktiva branscher, vilket banade vägen för en mer gynnsam utveckling av produktiviteten under kommande decennier.

Andra, optimistiska bedömare menar att den låga produk- tivitetstillväxten visserligen kan sammanhänga med en period där effekterna av tidigare teknologiska landvinningar, främst kopplade till IKT, kan ha ebbat ut men att nya, liknande teknologisprång står för dörren. Teknikoptimisterna framhåller också att det pågår mycket forskning och utveckling inom helt nya teknologifält så som interaktionen mellan människa och maskin, artificiell intelligens och materialutveckling (se t.ex. Brynjolfsson och McAfee, 2014). En annan möjlighet är att avkastningen på innovationer ökar i takt med att allt fler länder integreras i världsekonomin och fattigdomen minskar. Genom att marknaden för innovationer växer, blir det också mer lönsamt att genomföra innovationsprojekt, inte minst för länder med liten hemmamarknad som Sverige. Det finns även argument för att den fulla potentialen av innovationer inte tagits tillvara inom tjänstesektorerna, inklusive inom offentliga verk- samheter. Det finns även stöd för att vissa marknader, trots de omfattande avregleringarna av olika produktmarknader och

42

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

tidigare statsägda monopol, som ägt rum inom OECD-länderna de senaste två decennierna, alltjämt kännetecknas av betydande inträdeshinder och andra regleringar (Koske m.fl., 2014).7

1.2FoU, innovationer och produktivitet – ett komplext samband

1.2.1FoU och innovationer viktiga för tillväxten på lång sikt

En utgångspunkt för denna bilaga är att FoU och innovationer har stor betydelse för produktivitetstillväxten på längre sikt. Det finns en omfattande nationalekonomisk forskning om sambandet mellan FoU, innovationer och produktivitetstillväxt. Däremot finns det inte, främst p.g.a. betydande mätproblem, så mycket forskning om de direkta effekterna av innovationer, t.ex. på produktivitets- tillväxten. Den teoretiska nationalekonomiska tillväxtforskningen har gått från att betrakta innovationer och teknologisk utveckling som visserligen en viktig, men i allt väsentligt ”exogen” faktor som inte kan förklaras (Solow, 1956), till att företagens och entrepre- nörernas beslut om att investera i FoU och starta innovations- projekt beror av hur lönsamma dessa investeringar är (t.ex. Aghion och Howitt, 2009). Under de senaste 25 åren har det vuxit fram vad som ofta benämns som en ny-schumpeteriansk tillväxtteori inom den makroekonomiska tillväxtforskningen. Dessa teorier formali- serar den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeters teorier om kreativ förstörelse (creative destruction), dvs. en process genom vilken nya innovationer ersätter gamla teknologier (t.ex. Aghion, Akcigit och Howitt, 2013). Inom den ny- schumpeterianska tillväxtteorin har det utvecklats ett teoretiskt ramverk genom vilket det går att analysera frågor som vilka som vinner och förlorar på innovationer och vad vinsterna blir för

7 OECD har utvecklat ett index som mäter graden av regleringar på produktmarknaderna i medlemsländerna. Separata index finns också för hinder för entreprenörskap, hinder för handel och utländska direktinvesteringar samt för statskontrollerade företag. Mellan 1998 och 2013 hade det övergripande indexet för produktmarknadsregleringar fallit med ca 33 procent, vilket kan ses som en indikation på takten i avregleringarna. Mest hade indexet för hinder för handel och utländska direktinvesteringar minskat: ca -49 procent. Index för statskontrollerade företag hade minskat med ca 24 procent medan index för hinder för entreprenörskap hade minskat med ca 37 procent under motsvarande period. Se Koske m.fl. (2014).

43

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

samhällsekonomin. Både avkastningen på innovationer och hur denna fördelas mellan olika grupper beror av faktorer så som äganderätt, konkurrens och öppenhet. Det ny-schumpeterianska ramverket öppnar också upp för att innovationernas bestämnings- faktorer – och därmed deras avkastning – kan skilja sig åt över tid samt mellan länder och branscher.

Vid sidan av att det har utvecklats nya teoretiska ansatser för att försöka förklara sambandet mellan FoU, innovationer och produktivitetstillväxt, har den empiriska forskningen tagit stora kliv. Dessa kliv har bland annat möjliggjorts tack vare ökad tillgång på mikrodata över företagens FoU-investeringar och innovations- aktiviteter. Den empiriska forskningen, som inte är helt entydig i sina slutsatser, ger vid handen att investeringar i FoU och innovativ verksamhet är av stor betydelse för den långsiktiga produktivitets- tillväxten (se faktaruta 1.2). Forskningslitteraturen visar också att den samhällsekonomiska avkastningen på FoU-investeringar är väsentligt högre än den företagsekonomiska.

Figur 1.1 redovisar ett samband mellan tillväxten i multifaktor- produktivitet (MFP, motsvarar totalfaktorproduktivitet)8 och FoU-intensitet i ett antal OECD-länder under tidsperioden 1995– 2010.

8 Med multi- eller totalfaktorproduktivitet avses den tillväxt i produktionen (för- ädlingsvärdet) som inte kan hänföras till ökade insatser av produktionsfaktorerna kapital och arbete. Vid beräkningar av multi- eller totalfaktorproduktiviteten kan även andra kapitalslag såsom finansiellt kapital eller humankapital inkluderas. Multi- eller totalfaktorproduktivitet brukar därmed sägas mäta teknologisk utveckling eller innovationsintensitet. Multi- eller totalfaktorproduktiviteten mäts vanligen som en residual och kan därför även fånga upp andra faktorer än teknologisk utveckling eller innovationer, t.ex. strukturomvandlings- effekter eller mätfel.

44

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Figur 1.1 Samband mellan MFP-tillväxt och FoU-intensitet i 20 OECD- länder, genomsnitt 1995–2010, procent

 

3,5

 

 

 

 

KR

 

 

 

 

 

IE

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MFP-tillväxt

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

FI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnittlig

1,5

 

 

 

US

 

 

 

 

 

 

AT

 

 

 

SE

1

 

 

UK

 

 

 

 

PT

 

FR

 

JP

 

 

 

 

DE

 

 

 

NZ

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

BE

 

CH

 

 

 

 

NL

CA

 

 

 

 

 

DK

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

ES

IT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

Genomsnittlig FoU-intensitet

Anm. Den genomsnittliga MFP-tillväxten för 1995–2010 har räknats ut med hjälp av det geometriska medelvärdet för perioden, eftersom OECD anger årlig MFP-tillväxt i förhållande till året innan. Den årliga FoU-intensiteten är hämtad från OECD:s databas (BERD/BNP) och genomsnittet för hela perioden uträknat genom summan av respektive års FoU-intensitet dividerat med antalet år.

Källa: OECD Productivity Statistics och OECD Main Science and Technology Indicators.

Sambandet, som inte ska tolkas som ett orsakssamband, ger vid handen att länder som är mer FoU-intensiva också har haft en högre produktivitetstillväxt. Men det framgår också att FoU- intensiteten på intet sätt är den enda faktorn som förklarar varför vissa länder uppvisar högre tillväxt i multifaktorproduktiviteten. Irland och Sydkorea är två illustrativa exempel på länder som har haft en betydligt högre produktivitetstillväxt än vad som kan förväntas givet FoU-intensiteten i länderna.9 Sverige uppvisar en produktivitetstillväxt ungefär i paritet med vad som förväntas givet FoU-intensiteten.

Ett annat sätt att försöka ringa in den ekonomiska betydelsen av innovationer och teknologisk utveckling för produktivitets- tillväxten är att beräkna hur stor andel av produktivitetstillväxten som förklaras av totalfaktorproduktiviteten (multifaktorprodukti- viteten). Figur 1.2 visar bidraget till den genomsnittliga årliga till-

9 Exkluderas dessa två länder från figuren stiger förklaringsgraden av FoU-intensitetMFP-tillväxt från 13,5 procent till 42,8 procent.

45

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

växten i arbetsproduktivitet av dels ökad MFP-tillväxt, dels ökad kapitalintensitet (kapitalfördjupning) under perioden 1995–2011. Under denna period ökade tillväxten i arbetsproduktiviteten i Sverige till i genomsnitt strax under 2 procent per år.

Figur 1.2 Genomsnittlig årlig tillväxt av arbetsproduktiviteten och dess komponenter i 20 OECD-länder 1995–2011, procent

5

 

 

 

5

4

 

 

 

4

3

 

 

 

3

2

 

 

 

2

1

 

 

 

1

0

 

 

 

0

-1

 

 

 

-1

IT

ES DK BE CH NZ CA

NL

FR DE JP

AT AU FI UK PT SE US IE KR

 

Kapitalfördjupning

 

MFP-tillväxt

Tillväxt i arbetsproduktivitet

Källa: OECD Compendium of Productivity Indicators 2013.

Sverige har haft en jämförelsevis snabb produktivitetstillväxt under tidsperioden. Det som utmärker den svenska produktivitets- tillväxten är att den, i större utsträckning än i andra länder, drivs av multifaktorproduktiviteten snarare än av att arbetskraften kontinu- erligt får mer kapital att arbeta med (s.k. kapitalfördjupning). Nästan två tredjedelar av tillväxten i arbetsproduktiviteten utgörs av multifaktorproduktiviteten och ungefär en tredjedel av tillväxten utgörs av kapitalfördjupning. Detta kan jämföras med genom- snittet för övriga länder i figuren, där bidraget av multifaktor- produktiviteten motsvarar drygt en tredjedel. En hög andel av tillväxten som drivs av totalfaktorproduktiviteten kan indikera att teknologisk utveckling och innovationer är av stor betydelse för långsiktig tillväxt.

Utöver investeringar i FoU, är även investeringar i annat s.k. immateriellt kapital betydelsefullt för produktivitetstillväxten. Detta kapital inkluderar värdet av design, datormjukvara och artistiska uttryck (filmer, radio, TV, böcker etc.) samt ekonomisk kompetens i form av företagsutbildning och lednings- och organisationsförmåga (Corrado m.fl., 2013). Edquist (2009) visar

46

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

exempelvis att företagens investeringar i immateriellt kapital, i synnerhet i FoU, gav ett stort bidrag till tillväxten i arbets- produktivitet under 1990-talet och de första åren på 2000-talet. Betydelsen av dessa investeringar är också viktigare i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, vilket framgår av figur 1.3. Svenska företags investeringar i immateriellt kapital uppgår till ca 14 procent av förädlingsvärdet. Bara USA har en högre investerings- nivå: drygt 15 procent.

Figur 1.3

 

Investeringar i immateriellt kapital i 21 OECD-länder 2010,

 

 

procent av förädlingsvärdet

 

 

 

16

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

ES

IT

KR PT AU LU IE CZ AT JP DE

SI NL

FI

CA UK BE DK FR SE US

Varumärken, företagsspecifikt humakapital och organisationskapital

FoU och andra immateriella rättigheter

Mjukvara och databaser

Anm. Data är från 2010 eller senast tillgängliga år.

Källa: OECD Economics Surveys: Sweden 2015.

47

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

Faktaruta 1.2 Empiriska studier av sambandet mellan FoU, innovationer och produktivitet

Ekonomer har under lång tid försökt att uppskatta den kvantitativa betydelsen av FoU-investeringar, både de som företagen gör och de som sker i offentlig regi inom exempelvis universiteten, i termer av ökad produktivitetstillväxt. Mer specifikt handlar det om att försöka uppskatta hur mycket total- faktorproduktiviteten – en approximation av den teknologiska utvecklingen – påverkas om företagens eller ländernas FoU- insatser ökar. Ansträngningarna att uppskatta sambandet mellan FoU och produktivitet har genererat en stor litteratur.10 Denna litteratur spänner över olika tidsperioder, länder och branscher. De skiljer sig också åt när det gäller val av empiriska metoder och data. Trots att litteraturen, av dessa skäl, är spretig går det ändå att dra vissa slutsatser om hur variationer i näringslivets FoU kan förväntas påverka produktivitetstillväxten:

Mer FoU-intensiva företag är mer produktiva än i övrigt lika företag (t.ex. CBO, 2005). Den företagsekonomiska av- kastningen på ytterligare en investerad ”FoU-krona” är mellan 20 och 30 procent, vilket är i paritet med eller högre än för ”traditionellt” realkapital.11

Branscher som har högre FoU-stock eller högre FoU- intensitet har högre totalfaktorproduktivitet än andra branscher (Ortega-Argilés, Potters och Vivarelli, 2011). Variationen mellan branscher är dock påtaglig och mycket tyder på att det framför allt är vissa FoU-intensiva branscher som driver resultaten.

Överspillningseffekterna av FoU är stora, dvs. nya idéer och metoder som uppstår i ett företag begränsas inte endast till det specifika företaget utan kommer även andra företag till del. Detta gör att den samhällsekonomiska avkastningen av

10CBO (2005), Hall, Mariesse och Mohnen (2010) och Konjunkturinstitutet (2013) är exempel på utförliga sammanfattningar av de empiriska studierna av avkastningen på FoU på både företags- och landnivå.

11Det är rimligt att avkastningen på FoU-investeringar är högre än för traditionellt real- kapital eftersom FoU-projekt i allmänhet är mer riskfyllda. Fördelningen av avkastningen på FoU-projekt är mer skevt fördelad ”åt vänster” jämfört med avkastningen på andra investeringar. Detta förhållande beror på att det finns många fler misslyckade FoU-projekt än andra investeringsprojekt.

48

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

investeringar i FoU och annat kunskapskapital är betydligt högre än den företagsekonomiska – ungefär 3–4 gånger så hög (Wieser, 2005).

Länder som har högre FoU-stock eller högre FoU-intensitet har högre produktivitet än länder med lägre FoU-stock/- intensitet när hänsyn tas till andra faktorer som påverkar produktivitetstillväxten på lång sikt (t.ex. Guellec och Van Plottesberghe, 2001; Kahn, Martins de Melo och Pessoa de Matos, 2013 och Westmore, 2013).

Överspillningseffekter sker även mellan länder (t.ex. Coe och Helpman, 1995 och Khan, Luintel och Theodoridis, 2010). Institutionella faktorer, såsom utformning av patentskydd och kvalitet på högre utbildning, tycks påverka i vilken utsträckning länder kan tillgodogöra sig den utländska FoU- stocken (Coe, Helpman och Hoffmaister, 2009).

Länder som ligger längre ifrån teknologifronten växer snabbare än länder närmare teknologifronten.12 En högre produktivitetstillväxt i det teknologiledande landet drar också med sig tillväxten i de länder som ligger längre ifrån teknologifronten (t.ex. Westmore, 2013).

Företagsstrukturen och hur lätt produktionsresurser reallo- keras från mindre innovativa företag och branscher till mer innovativa sådana, spelar stor roll för produktivitetstillväxten på lång sikt (Foster, Haltiwanger och Krizan, 2001). Små, nya företag som genererar nya, radikala innovationer är särskilt betydelsefulla för produktivitetstillväxten (Akcigit och Kerr, 2010). Däremot finns det inget som säger att vare sig små eller nya företag i sig är tillväxtmotorer (Maliranta och Mätäänen, 2013).

Offentligt finansierad FoU är i många studier (men inte alla) betydelsefull för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen (t.ex. Guellec och van Pottelsberghe, 2004; Jaumotte och Pain, 2005; Luintel, Khan och Theodoridis (2010); Westmore, 2013). Det är svårt att dra entydiga slutsatser om den direkta effekten av offentligt utförd (grund-)forskning

12 Se förklaring s. 36.

49

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

på produktivitetstillväxten. Det finns troligen andra, indirekta kanaler genom vilken offentligt utförd FoU har en (positiv) effekt på totalfaktorproduktiviteten, t.ex. genom att komplettera företagens FoU eller genom att tillgängliggöra nya metoder som kan användas i företagen tillsammans med den kvalificerade arbetskraft som universitet och högskolor utbildar. Det kan också vara så att offentligt utförd forskning påverkar produktivitetstillväxten med mycket stor efter- släpning, vilket gör att effekterna av sådan forskning kan vara svåra att mäta.

1.2.2FoU-produktivitetskedjan

Sambandet mellan FoU, innovationer och produktivitetstillväxt är komplext. Det påverkas av många faktorer både inom och utanför de aktörer – såväl offentliga som privata – som fattar de avgörande besluten om hur mycket resurser som ska läggas på FoU och innovationer. Dessutom skiljer sig förutsättningarna för att investera i FoU och att utveckla innovationer åt beroende på bransch.

Den tankeram som kommer användas i bilagan utgörs av vad som kan kallas en ”FoU-produktivitetskedja”. Denna kedja kan sägas bestå av tre länkar, vilka illustreras i figur 1.4.

50

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Figur 1.4 En stiliserad beskrivning av innovationsprocesser i näringslivet (”FoU-produktivitetskedjan”)

Forsknings- och innovationspolitik

-FoU utförd i offentlig sektor

-Fiskala incitament för att bedriva FoU

-Utbildning

Initial

 

Förändring i

 

Nya patent

kunskapsstock

 

FoU-stock

 

(flöden)

 

 

 

 

 

Förändring i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny kunskapsstock

 

Produktivitetstillväxt

patentstocken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förändring immateriell

 

 

 

 

 

stock (ej patent)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ramverksfaktorer

- Konkurrenslagstiftning

- Öppenhet/handel

- Arbetsrätt/Arbetsskydd

- Konkurslagstiftning

- Patent och immaterialrätt

 

Källa: Modifiering av Westmore (2013).

Den första länken handlar om de faktorer som avgör varför FoU- investeringar kommer till stånd i företagen. Företagens FoU-beslut påverkas av betingelser kopplade till ett lands näringslivsstruktur och allmänna ekonomiska villkor, men också av mer direkt FoU- relaterade faktorer som tillgång på produktionsfaktorer (främst kvalificerad arbetskraft), eventuella skatteförmåner eller subvent- ioner, samt hur utvecklad och väl fungerande den offentligt finansierade och utförda forskningen är.

Den andra länken i FoU-produktivitetskedjan handlar om hur FoU-investeringar (både privata och offentliga) omsätts i nya idéer eller innovationer. Denna process kan generera såväl helt nya s.k. genombrottsteknologier, vilka gör tidigare innovationer obsoleta eller åtminstone reducerar deras ekonomiska värde, som mer inkrementella innovationer som bygger vidare på tidigare inno- vationer.13 Resultaten – output – från innovationsprocessen brukar

13 I de s.k. endogena tillväxtteorierna finns en uppdelning mellan horisontella (Romer, 1990) och vertikala (Schumpeter, 1942; Aghion och Howitt, 1992) innovationsteorier. Horisontell innovation fokuserar på idéers icke-rivalitet och positiva s.k. ”externaliteter” från

51

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

vanligen mätas i termer av patent (eller patentintensitet), men en hel del av den FoU som läggs ner inom framför allt företagen bidrar snarare till att effektivisera produktionsprocesser eller distributionskanaler utan att nödvändigtvis resultera i nya, mätbara patent. Omvandlingen av FoU-utgifter (resursinsatsen) till nya idéer och innovationer (output) påverkas också av en rad faktorer inom och utanför själva innovationssystemet. En viktig faktor är det legala skyddet kring patent och immateriella rättigheter.

Den tredje länken i FoU-produktivitetskedjan rör förut- sättningarna för att nya idéer och innovationer används och kommersialiseras. För att ny kunskap ska kunna leda till högre produktivitetstillväxt måste det finnas väl fungerande produkt- och arbetsmarknader samt goda villkor för handel och direkt- investeringar som gör att nya, bättre produkter ersätter produkter med sämre kvalitet. Här spelar förstås generella villkor för företagande, konkurrens och entreprenörskap en avgörande roll, men det handlar också om hur höga barriärer mot omvärlden ett land har.

Produktionen av innovationer och ny teknologi har sedan länge ägnats stort intresse inom nationalekonomisk forskning, inte minst sedan ekonomen Zvi Griliches lanserade begreppet kunskaps- produktionsfunktion 1979 (Griliches, 1979). I allmänhet utgår den nationalekonomiska ansatsen från vad som styr företagens vinstmaximerande beslut. För att producera innovationer använder sig företag, något förenklat, av både den samlade stocken av tidigare idéer och de interna resurser som finns tillgängliga i företagen, inte minst i form av kvalificerad arbetskraft. I den meningen är innovationer ett flöde av nya idéer och ny teknologi, med ett ekonomiskt mervärde, som bidrar till att bygga upp den samlade stocken av innovationer i ett land. För att innovationer ska komma till stånd krävs, förutom resurser, också att företagen har tillräckliga ekonomiska drivkrafter att omvandla resurserna – både de externa och de interna – till nya produkter och processer. I de flesta analyser av företagens innovationsbeslut spelar det omgivande samhället – i form av exempelvis regelverk, utbildnings- och forskningsinstitutioner – en betydelsefull roll för att både

ackumulerad kunskap. Vertikal innovation antar i stället att ny teknologi och kunskap ersätter gamla uppfinningar.

52

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

tillgängliggöra de resurser och skapa de rätta drivkrafterna för innovationer. Hur det offentliga kan bidra till att förbättra villkoren för innovationer, men även bidra mer direkt till att innovationer genereras, kommer att belysas närmare i kommande kapitel.

Ansatsen i bilagans analys är huvudsakligen neoklassiskt nationalekonomisk, i meningen att företagens (eller entreprenö- rens) beslut om att investera resurser i FoU eller ägna sig åt innovationsprojekt ytterst antas styras av hur lönsamma dessa aktiviteter är. Företagen försöker, enligt detta synsätt, förmå konsumenter (som kan vara andra företag) att köpa nya, bättre produkter. Konsumenterna eller kunderna antas efterfråga innovationer eftersom de exempelvis bidrar till att sänka deras produktionskostnader eller tillgodose behov som tidigare inte kunnat tillgodoses. En central fråga för bilagan blir därmed hur de ekonomiska drivkrafterna – incitamenten – för FoU och inno- vationer bestäms och förändras, inte minst av politiska åtgärder.

Den moderna teoretiska forskningen om innovationers bestämningsfaktorer och deras betydelse för långsiktig ekonomisk utveckling har över tiden kommit att inkorporera olika former av avvikelser från den neoklassiska beskrivningen av en ”fri marknad. Exempel på sådana avvikelser är imperfekt konkurrens, endogen teknologiutveckling (dvs. att teknologiska förändringar – ”chock- er” inte är utifrån givna, utan kan påverkas genom företagens val och av politiska åtgärder) och heterogenitet bland såväl företag som kunder/hushåll (dvs. man antar inte att det t.ex. finns ett representativt – ”genomsnittligt – företag som är vanligt i många tidigare, neoklassiska makromodeller). Denna uppdaterade – och i många avseenden mer realistiska - ansats brukar, som ovan nämnts, benämnas ny-schumpeteriansk. En stor del av den teoretiska forskningen som återges i denna bilaga ansluter till denna teori- bildning, om än i olika utsträckning.

Utöver det producentdrivna (utbudsorienterade) perspektiv som dominerar den nationalekonomiska forskningstraditionen finns också andra sätt att se på varför innovationer uppstår. Det kan t.ex. handla om att slutkunden själv väljer att ta fram en innovation ”för eget bruk” eftersom existerande produkter inte

53

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

svarar upp mot behovet.14 En annan källa till innovationer är att konsumenterna utvecklar nya produkter tillsammans med företagen i vad som brukar benämnas kunddrivna innovationer (customer-driven innovations).15

Den nationalekonomiska forskningen, framför allt den makro- ekonomiskt influerade, utgår från att det flöde av innovationer som produceras på företags-, bransch eller landnivå, låter sig beskrivas som en produktionsfunktion av dels relevanta resursinsatser, dels omgivande faktorer som påverkar hur effektivt dessa resurser används. Denna linjära förklaringsmodell har sina givna brister, även om nationalekonomisk forskning kommit att bli allt mer nyanserad och försöker beakta flera dimensioner av innovativ verksamhet, t.ex. att företag av olika storlek kan möta olika incitament eller att det inte sällan finns en betydande eftersläpning mellan ett innovationsprojekts genomförande till tidpunkten då dess eventuella effekter i termer av ökad produktivitet kan märkas och mätas.

En annan kritik som kan riktas mot det linjära synsättet, som representeras av kunskapsproduktionsfunktionen, är att innovat- ioner snarare uppstår som produkten av ett system eller ett nät bestående av en mångfald av aktörer, både offentliga och privata, som interagerar och där innovationsprocessen kan skilja sig åt mellan branscher.16 Nationalekonomer betonar innovationer som ett resultat av investeringar, men i själva verket kan lärande på jobbet likväl som lärande vid användning av produkter (learning- by-doing) vara väl så viktiga för att generera innovationer. Det finns också de som ifrågasätter att innovationer skulle ”skapa” tillväxt. North och Thomas (1973) hävdar exempelvis att innovationer snarare är tillväxt. De menar att de faktorer (t.ex. utbildningsnivå och teknologisk utveckling) som ofta antas orsaka tillväxt endast utgör närliggande orsaker, vilka i sin tur starkt påverkas av djup-

14En klassisk referens är von Hippel (1976).

15Se t.ex. Desouza m.fl. (2008) och von Hippel, Ogawa och de Jong (2011).

16En beskrivning av begreppet National Innovation System (NIS) finns exempelvis i OECD (1997). Det finns ingen enhetlig definition av NIS och OECD redovisar sex olika, men i stor utsträckning överlappande, definitioner. Förutom att betona de olika aktörernas (företag, myndigheter, finansiärer m.fl.) roll och samspel har NIS-ansatsen en kunskapsteoretisk dimension där historiska, evolutionära perspektiv står i förgrunden samtidigt som betydelsen av osäkerhet och lärande lyfts fram. Se även Edquist och Chaminade (2006) för en diskussion om NIS-ansatsens styrkor och svagheter.

54

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

gående, fundamentala faktorer såsom institutioner, kultur, religion och handel med utlandet. Det är således viktigt att försöka förstå de underliggande faktorerna till varför vissa länder växer snabbare än andra och inte bara ta de empiriska sambanden för givna.

Produktivitet – ett otillräckligt mått på innovationers samhällsekonomiska värde

FoU och innovationer är, som redan konstaterats, viktiga förklaringsfaktorer till produktivitetstillväxt både på företagsnivå och samlat för ett helt land. Det finns dock flera problem med att ”rakt av” använda produktivitetsstatistik för att bedöma avkast- ningen på FoU och innovationer. Innovationer kan, exempelvis, i många fall ändra relativpriserna på varor och tjänster. De drama- tiskt fallande priserna på elektronikkomponenter är ett tydligt exempel på detta. I den utsträckning man i statistiken misslyckas med att korrekt beakta förändringar i relativpriser, är det lätt att dra felaktiga slutsatser om hur mycket den producerade volymen av en vara eller tjänst har ökat till följd av att ny teknologi har blivit tillgänglig.

Innovationer bidrar också till att ta fram helt nya produkter och ge upphov till marknader som tidigare inte fanns. Framtagandet av nya produkter blir därför en viktig del för ett företag som vill förbli konkurrenskraftigt. Värdet av produktinnovationer är därför av stor betydelse för att kunna uppskatta innovationernas samhälls- ekonomiska betydelse. Men, en uppskattning av detta värde genom att jämföra ökningen i produktionen (av den nya produkten) ”från noll” blir i det fallet mindre relevant som mått på det samhällseko- nomiska värdet av innovationen ifråga. I stället avspeglas det samhällsekonomiska värdet av (produkt-)innovationen bättre genom den utökade mängden val som konsumenter kan göra jämfört med när produkten inte fanns (Trajtenberg, 1990). Inte minst är det svårt att i vanliga makroekonomiska data (t.ex. i nationalräkenskaperna) fånga värdet av s.k. genombrotts- teknologier, (general-purpose technologies, GPT, se även faktaruta 1.1).

55

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

1.2.3Sveriges innovationsförmåga i fokus

Hur väl ett land lyckas kanalisera resurser till och genom innovativa miljöer, såväl i företag som i offentliga forskningsinstitutioner, kan sägas utgöra landets innovationsförmåga. Innovationsförmågan relaterar därmed till de två första länkarna i FoU-produktivitets- kedjan som beskrivs i figur 1.4. Med andra ord antas det finnas ett positivt samband mellan ett lands innovationsförmåga och dess produktivitet. Länder som har goda förutsättningar att allokera resurser till innovativa miljöer, kanske särskilt i företagen, och där dessa miljöer fungerar väl, har också bättre förutsättningar att uppnå en hög produktivitetstillväxt på längre sikt. Hur Sveriges innovationsförmåga ser ut i förhållande till andra länders är därför en central fråga för denna bilaga. För att bättre kunna analysera innovationsförmågan i ett land, är det emellertid användbart att skilja på de resurser, inte minst FoU-resurser (både privata och offentliga), som finns tillgängliga för framtagandet av innovationer, och hur effektivt resurserna används i produktionen av inno- vationer. Med andra ord kan ett företag producera fler innovationer än ett annat (under en given tidsperiod) genom att antingen lägga mer resurser på innovationsverksamhet eller genom att använda existerade resurser mer effektivt.

I denna bilaga kommer termen innovationskapacitet att användas för att fånga – och mäta – de resurser som ett samhälle gör till- gängliga för att kunna generera nya innovationer. Centralt i detta sammanhang är de FoU-resurser som företagen kan förfoga över och använda i produktionen av nya idéer och ny teknologi. Begreppet innovationseffektivitet används för att mäta hur effektiva länder är när det gäller att omvandla en viss mängd resurser till innovationer. Innovationseffektiviteten är nära förknippad med faktorer som skapar incitament att använda FoU-resurserna på ett effektivt sätt. Exempel på sådana faktorer är t.ex. konkurrensvillkor på marknaden eller immaterialrättsligt skydd. Även om dessa faktorer i många fall kan vara utanför företagens direkta kontroll, påverkar de givetvis företagens sätt att internt organisera inno- vationsverksamheten.

Figur 1.5 ger en schematisk bild av hur innovationsförmåga skapas samt vilka faktorer som antas påverka innovations- kapaciteten respektive innovationseffektiviteten. Det bör dock på-

56

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

pekas att denna bild är partiell i den meningen att innovations- effektivitet också kan påverka innovationskapacitet på så vis att högre innovationseffektivitet i de flesta fall ökar avkastningen på investeringar i FoU-resurser, som i sin tur höjer innovations- kapaciteten.

Figur 1.5

Direkta innovationsfaktorer Finansiella resurser Humankapital

Sambandet mellan innovationsförmåga, innovationskapacitet och innovationseffektivitet

Innovations-

Innovationseffektivitet

Innovations-

kapacitet

förmåga

 

Innovationsmiljö

-Utvecklande av kluster

-Förbindelse mellan universitet och näringsliv

-Skydd av immateriella rättigheter

-Tillgång på riskkapital

-Öppenhet

-Konkurrens

-Statligt stöd

Källa: Fu och Yang (2009).

Varken innovationsförmåga, innovationskapacitet eller innovat- ionseffektivitet är allmänt vedertagna begrepp.17 Begreppet inno- vationsförmåga används dock flitigt av såväl myndigheter som inom politiken.18 Det finns heller inga enhetliga kvantitativa mått som kan fånga innovationsförmåga, -kapacitet eller -effektivitet (se även faktaruta 1.3). Vissa studier av innovationsförmåga, även om begreppet sällan används, likställer också ett lands (eller en

17Stern, Porter och Furman (2000) sätter exempelvis likhet mellan innovationskapacitet och ett lands förmåga att producera och kommersialisera ett flöde av innovativ teknologi över en längre period. De gör således ingen explicit distinktion mellan kapacitet och effektivitet.

18Den statliga myndigheten Tillväxtverket använder begreppet innovationsförmåga enligt följande: ”Innovationsförmågan vilar bland annat på framgångsrikt forsknings- och utvecklingsarbete i och utanför företag. En annan förutsättning är samverkan med regionala högskolor och universitet. Tillgång till kvalificerad arbetskraft har stor betydelse. Likaså att utbildningssystemet fungerar på alla nivåer och att det finns kompetensförsörjning på regional nivå.” Denna beskrivning skiljer inte explicit på kapacitet och effektivitet men antyder att innovationsförmågan även påverkas av andra (externa) faktorer än resurser. Se vidare www.tillvaxtverket.se.

57

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

branschs) förmåga att generera innovationer med dess position i förhållande till det som brukar benämnas teknologifronten. Inte heller teknologifronten har någon enhetlig, allmänt vedertagen definition, men i den nationalekonomiska litteraturen utgörs teknologifronten av de(t) teknologiskt mest avancerade länderna (landet) (se t.ex. Aghion och Howitt, 2009). Teknologifronten är därmed ett mått på den högsta uppnådda teknologiska nivån. Innovationsförmågan är i stället kopplat till flödet av nya produkter och processer.

Faktaruta 1.3 Sverige som innovationsledare i internationella jämförelser

Det finns egentligen inga etablerade sätt att mäta länders inno- vationsförmåga. I internationella jämförelser brukar begreppet innovationsklimat användas. Mått på innovationsklimat kan innefatta både mängden insatta resurser, t.ex. FoU-utgifter i förhållande till ett lands BNP, och output i form av t.ex. patent. Även institutionella faktorer kan ingå.

Sverige kommer ofta väl ut i olika internationella jämförelser av innovationsklimat vilket framgår av tabell 1.1. Sverige beskrivs ofta, tillsammans med länder som Danmark, Finland och Schweiz, som en innovationsledare och det indikerar att Sveriges innovationsförmåga är god eller till och med mycket god.

Tabell 1.1 Sveriges placering i rangordningar i ett antal undersökningar av innovationsklimat 2012–2014

Namn på

Ansvarig

Publiceringsår

Placering

rangordning

organisation

 

(antal länder)

Innovation Union

Europeiska

2014

1 (29)

Scoreboard

kommissionen

 

 

 

 

 

 

Global Innovation

Cornell University,

2014

3 (143)

Index

INSEAD och WIPO

 

 

 

 

 

 

World bank

Världsbanken

2012

2 (145)

Knowledge Economy

 

 

 

Index (KEI)1

 

 

 

Anm. 1 Avser delindex “Innovation”.

Källa: http://ec.europa.eu/growth/industry/innovation/facts-figures/scoreboards/index_en.htm, www.globalinnovationindex.org, http://go.worldbank.org/SDDP3I1T40

58

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

1.3Bilagans frågeställningar och disposition

Det faktum att Sverige, under lång tid har lyckats upprätthålla en god innovationsförmåga kan inte tas till intäkt för att så kommer att förbli och därför inte kräver fortsatt politisk uppmärksamhet. I sin senaste studie av svensk ekonomi konstaterar OECD att för att behålla sin tätposition måste innovationssystemet fortsätta anpassa sig till förändrade omvärldsfaktorer, såsom förändrade produkt- ionsstrukturer och ökad internationell specialisering samt tjänste- branschernas ökade betydelse (OECD, 2015). Mot denna bak- grund är det således viktigt att närmare försöka förstå vad som har gjort att Sverige vuxit fram som ett ledande innovationsland och vilka förutsättningarna är för att behålla den positionen i framtiden. Den senare frågan blir inte minst viktig i en omgivning där fler länder integreras i världsekonomin och erbjuder allt bättre villkor för forskning och innovationer.

De följande kapitlen försöker besvara dessa övergripande fråge- ställningar utifrån fyra delfrågeställningar:

Hur kommer det sig att det svenska näringslivet lägger relativt stora resurser på FoU?

Sverige är ett av de OECD-länder som årligen avsätter mest resurser på FoU: 3,3 procent av BNP under 2013, varav företagen svarar för drygt två tredjedelar. Detta är visserligen mindre än Israel som under 2013 investerade 4,2 procent av BNP i FoU, men betydligt högre än genomsnittet för OECD-länderna som var 2,4 procent av BNP.19 I den meningen har Sverige en relativt sett hög FoU-kapacitet. Även om det finns betydande tröghet i hur stora resurser olika länder väljer att investera i FoU, vilket tyder på att historiska faktorer är viktiga, är det ändå värdefullt att närmare förstå vad som ligger bakom det svenska näringslivets inter- nationellt sett stora FoU-investeringar. I kapitel 2 analyseras mer ingående hur de svenska företagens FoU-investeringar har utvecklats över tid och relativt andra länder. Framför allt analyseras hur FoU-investeringarna ser ut på branschnivå. En intressant fråga

19 Uppgifterna hämtade från OECD Main Science and Technology Indicators Database, som är tillgänglig från www.oecd.org/sti/msti.htm.

59

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

är om de relativt sett höga svenska FoU-investeringarna beror på att svenska företag är mer FoU-intensiva än företag verksamma i samma branscher i andra länder, eller om det beror på att närings- livet i Sverige av andra anledningar specialiserat sig på produktion där FoU är ett viktigt inslag. Om branschstrukturen är den mest betydelsefulla förklaringsfaktorn, torde det vara svårare att med forsknings- och innovationspolitik öka FoU-intensiteten, även om ett lands näringsstruktur inte är helt ”huggen i sten” och därmed påverkbar genom förändringar i företagens produktions- och konkurrensvillkor. Men, om det i stället förhåller sig så att svenska företag är mer (eller mindre) FoU-intensiva än företag i andra länder överlag, ger det ett större utrymme för att politiken ska kunna påverka de direkta och indirekta villkoren för FoU och innovationer. I kapitel 2 analyseras även betydelsen av företags- strukturen för ett lands FoU-investeringar. Sverige utmärker sig, tillsammans med några andra länder, genom att en stor del av FoU- resurserna i näringslivet är koncentrerade till ett mindre antal stora, internationellt verksamma koncerner. I andra länder, exempelvis i USA, verkar dock mindre och medelstora företag spela en relativt sett större roll för de totala FoU-investeringarna.

Hur påverkas företagens FoU och Sveriges komparativa fördelar av en ökad internationalisering?

Svenska företags investeringar i FoU möjliggör att de kan konkurrera på utländska marknader genom att erbjuda mer avancerade varor och tjänster. Samtidigt sker förändringar i hur framför allt stora, multinationella koncerner organiserar olika delar av den s.k. värdekedjan. Fallande kostnader för handel samt för att leda och organisera olika verksamheter gör det möjligt att geografiskt separera FoU från produktion. Detta kan leda till att FoU lokaliseras till andra länder, men också till att utländska företag kan se möjligheter att lokalisera sin FoU i Sverige. Framväxten av nya, större marknader ökar också kraven på att göra FoU-investeringar på dessa marknader. Möjligheterna till såväl handelsspecialisering som utländska direktinvesteringar har poten- tiellt betydelsefulla effekter för svenska företags FoU-investeringar och påverkar därmed strukturomvandling och tillväxtförut- sättningar i det svenska näringslivet. Kapitel 3 diskuterar hur

60

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

tillgången på FoU-resurser, inte minst högt kvalificerad arbets- kraft, påverkar Sveriges internationella specialisering och handels- mönster samt vilka faktorer som styr företagens lokalisering av sin FoU. Kapitlet belyser hur och varför företagens FoU har blivit allt mer internationaliserad samt vilka konsekvenser FoU-investe- ringarnas ökade rörlighet kan få för såväl hem- som mottagar- länderna.

Hur god är Sveriges innovationsförmåga relativt andra länder?

Som diskuterats ovan kan ett lands innovationsförmåga sägas bero av hur mycket FoU-resurser (i vid mening) som finns tillgängliga för företagen och kan användas i deras FoU-verksamhet och för att generera innovationer. Men innovationsförmågan påverkas också av hur effektivt företagen använder sina resurser i produktionen av innovationer. Det är därför intressant att närmare jämföra hur Sverige står sig i båda dessa avseenden. I synnerhet är det intressant att veta hur effektivt företagens FoU-investeringar omsätts i innovationer eftersom det kan ge en indikation på hur väl de externa (politik-)faktorer inom respektive utanför innovations- systemen är utformade. I kapitel 4 analyseras Sveriges innovations- förmåga i ett internationellt perspektiv.

Vilka politikfaktorer påverkar företagens FoU-investeringar och hur effektivt omsätts investeringarna till innovationer?

Det är rimligt att anta att både mängden FoU-resurser, dvs. nivån på företagens FoU-utgifter, och resultaten av dessa investeringar i form av innovationer, går att påverka genom politiska åtgärder. Påverkan sker såväl genom forsknings- och innovationspolitiken som genom den ekonomiska politiken och näringspolitiken, vilka ger många av de ramvillkor som behövs för att FoU-investeringar ska vara lönsamma. Det är därför av stort intresse att försöka ta reda på vilka faktorer som påverkar kostnaderna och intäkterna för att genomföra i grunden osäkra innovationsprojekt i företagen. Kapitel 5 och 6 diskuterar, mot bakgrund av ett stort antal (företrädesvis nationalekonomiska) studier, hur effektiva olika politikåtgärder är när det gäller att stimulera företagens investe-

61

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Bilaga 8 till LU15

ringar i FoU och deras förmåga att generera innovationer. Kapitel 5 redovisar och diskuterar effekterna av studier av (direkta) åtgärder som kan hänföras till forsknings- och innovationspolitiken medan kapitel 6 gör motsvarande för studier av s.k. indirekta åtgärder eller ramvillkor. I kapitel 7 diskuteras, mot bakgrund av de föregående kapitlen, ett antal principer för hur en framgångsrik ekonomisk politik som stöder en fortsatt god innovationsförmåga i Sverige bör utformas.

Analysen av Sveriges innovationsförmåga och hur den ekono- miska politiken kan påverka denna sker på basis av en genomgång av ett stort antal studier som gjorts av liknande frågeställningar. Kunskapsunderlaget kompletteras även med egen empiri. När nationalekonomer ska analysera FoU-mönster och patentbenägen- het och varför dessa kan skilja sig åt mellan länder, utgår man ofta från aggregerade data, dvs. data som mäter FoU eller patent för ett helt land, en region eller en bransch. Studier av FoU och innovationer på företagsnivå har dock kommit att bli allt vanligare, vilket möjliggör mer detaljerad information om inte bara själva FoU-utgifterna eller egenskaperna hos patenten (eller andra mått på innovationer), utan också de faktorer som påverkar företagen såsom lönsamhet, konkurrensvillkor och investeringar i annat kapital (inklusive s.k. immateriellt kapital). Ofta är dock företags- data kostsamt att samla in och behäftade med affärssekretess. Om man vill analysera effekter av politiska åtgärder, t.ex. förändringar i övergripande regelverk såsom utformningen av patentlag- stiftningen, är det inte heller säkert att företagsdata (även om man har data för företag i flera länder) är den mest lämpliga. Inom de delar av nationalekonomin som behandlar utvecklingen av handel, produktivitet och innovationer (och samspelet mellan dessa) betonas betydelsen av företagens heterogenitet, dvs. att företag helt enkelt inte ser lika ut i olika avseenden, inte minst storlek, även inom branscher (se t.ex. Bartelsman, Haltiwanger och Scarpetta, 2013). Med andra ord kan skillnader i FoU eller innovations- förmåga (mätt på lämpligt sätt) mellan två länder bero på skillnader i hur det går för företag inom samma branscher. Kännedom om företagsspecifika förhållanden torde därför vara en viktig kunskapskälla när det gäller att förklara de aggregerade mått som är i fokus för denna bilaga.

62

Bilaga 8 till LU15

Forskning, innovationer och ekonomisk tillväxt

Litteraturreferenserna i denna bilaga är många men på intet sätt uttömmande, och det finns relevanta perspektiv som inte närmare belyses, exempelvis innovationssystemets olika aktörer och deras inbördes rollfördelning. Även om den analytiska tankeramen är nationalekonomisk har det varit ett syfte att försöka ha ett så brett urval som möjligt när det gäller framför allt den empiriska litteraturen.

63

2 Näringslivets FoU-investeringar

2.1Inledning

Företagssektorn, näringslivet - svarar för ca 70 procent av de totala utgifterna för forskning och utveckling i Sverige. Detta kapitel beskriver hur det svenska näringslivets FoU-utgifter har förändrats över tid och hur de förhåller sig till andra länders. I kapitlet analyseras också hur stor del av skillnaderna i FoU-intensitet mellan näringslivet i Sverige och ett antal andra OECD-länder som kan förklaras av att länderna skiljer sig åt avseende branschstruktur. Olika branscher är olika intensiva i sin FoU-användning och det är därför viktigt att ta hänsyn till branschstrukturen vid jämförelser av FoU-intensitet mellan länder.

Länder uppvisar också skillnader i hur koncentrerad företagens FoU är till vissa branscher. Skillnader i FoU-intensitet mellan länder, som inte beror på branschstrukturen, kan t.ex. förklaras av skillnader i ländernas forsknings- och innovationspolitik. Vad som styr denna specialisering diskuteras utförligare i kapitel 3. I detta kapitel undersöks i stället om specialiseringsgraden, dvs. hur koncentrerad näringslivets FoU är, har en påverkan på hur FoU- intensivt näringslivet är i sin helhet. Ett positivt samband mellan specialisering och total FoU-intensitet kan indikera att det är viktigt att de mekanismer som främjar koncentration av FoU får verka, givet att FoU-stocken är viktig för innovationer och i slut- ändan, produktivitetsutvecklingen. Vinsterna med en koncentrat- ion, måste dock vägas mot ökad sårbarhet om marknadsvillkoren för enskilda, FoU-intensiva branscher eller företag, plötsligt förändras. En hög koncentration av FoU-resurser, som drivs fram av politiska åtgärder, kan också leda till att etablerade företag gynnas än mer och det blir då svårare för nya teknologier att få genomslag.

65

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Skillnader i företagsstruktur kan också förklara skillnader i FoU-intensitet mellan länder. Det är ett knappt tiotal företag som svarar för merparten av näringslivets totala (årliga) investeringar i FoU. Den relevanta frågan här är om storleken på företaget spelar någon roll för hur FoU-intensivt företaget är. Om FoU- intensiteten varierar mellan företag beroende på storlek kan länder skilja sig åt beroende på hur fördelningen av företagsstorlek ser ut.

Faktaruta 2.1 Mått på FoU-resurser och FoU-intensitet

OECD definierar forskning och utveckling (FoU) som systematisk verksamhet för att öka det samlade vetandet, att utnyttja detta vetande för nya användningsområden och att åstadkomma nya eller förbättrade produkter, system eller metoder (OECD, 2011c).

FoU mäts och kvantifieras ofta efter resursanvändning. Ett mått som vanligen används i internationella jämförelser är totala FoU-utgifter inom ett land under ett år. OECD:s benämning på detta mått är GERD (Gross Domestic Expenditure on Research and Development). Detta mått består av de totala FoU- utgifterna bland alla företag, forskningsinstitut, universitet, laboratorier etc. belägna i landet. Måttet exkluderar FoU- utgifter som finansieras av inhemska företag, men som utförs utomlands (OECD, 2011c). Ett annat mått, som används flitigt i denna bilaga, är näringslivets FoU-utgifter som OECD benämner BERD (Business Enterprise Expenditure on Research and Development).

En ofta viktig utgiftspost i FoU-måtten är de löner och andra ersättningar som betalas ut till forskarna inom respektive område. Andra utgiftsposter som vanligtvis ingår i mått för FoU-utgifter är ”andra löpande kostnader”, ”land och byggnader” samt ”material och utrustning” för FoU. Medan FoU-utgifter förvisso är relevanta i analyser av innovation är det dock viktigt att komma ihåg att många innovativa företag inte ägnar sig åt FoU överhuvudtaget.

Stocken av tidigare FoU-utgifter används ofta i analyser för att ta hänsyn till att redan existerande kunskapsnivåer kan påverka möjligheterna att få till stånd nya innovationer. Dessa stockar antas vanligtvis depreciera med tiden, eftersom gammal

66

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

kunskap minskar i relevans allt eftersom ny kunskap uppstår. Det är dock mycket svårt att med större precision avgöra exakt hur snabbt kunskap och idéer deprecierar. I ekonometriska analyser är således nivån på diskonteringsfaktorn som används för att depreciera FoU-stockarna ofta svårbedömd.

Det är vanligt att beskriva omfattningen av FoU-investe- ringar i termer av FoU-intensitet. Vid jämförelser av FoU- intensiteten mellan länder är det vanligt att FoU-utgifterna relateras till bruttonationalprodukten (BNP) eller för- ädlingsvärdet. BNP anger värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land under ett visst år. Förädlingsvärdet anger värdet av de varor och tjänster som företagen producerar minus värdet av de råvaror, halvfabrikat och liknande som företagen köper från andra företag. Förädlingsvärdet är med andra ord det värdetillskott som skapas i företaget genom dess insats av arbete och realkapital. För hela ekonomin anger förädlingsvärdet, något förenklat, näringslivets bidrag till BNP (från produktions- sidan).

Eftersom det som produceras i den offentliga sektorn, i första hand tjänster, ingår i BNP kan BNP som ”nämnare” i FoU-intensiteten ge en något felaktig bild vid jämförelser av FoU-intensiteten för näringslivet. FoU-intensiteten blir då beroende av hur länder valt att organisera produktionen av t.ex. vård- och omsorgstjänster.20 Vid jämförelser mellan länder är det i allmänhet bättre att använda förädlingsvärdet i näringslivet.

2.2Näringslivets FoU-investeringar i Sverige

FoU-utgifterna i företagssektorn (näringslivet) i Sverige beräknas till 82,6 miljarder kronor under 2013, vilket var en ökning med drygt 1,4 miljarder kronor jämfört med 2011.21 Om hänsyn tas till

20Ett annat problem med att använda BNP-måttet, som inkluderar värdet av den offentliga sektorns produktion (eller konsumtion), är att det finns betydande svårigheter med att mäta förädlingsvärdet i det som den offentliga sektorn producerar. För många offentligt producerade tjänster mäts den offentliga sektorns bidrag till BNP från kostnadssidan (dvs. löner, hyror etc.) och förädlingsvärdet blir därmed noll.

21Enligt preliminära beräkningar från SCB. Se SCB (2014a). SCB redovisar inga samman- hängande tidsserier för FoU-utgifter t.o.m. 2013, varför jämförelsen slutar 2011.

67

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

prisutvecklingen var FoU-utgifterna dock oförändrade mellan 2011 och 2013.

Sett över en något längre tidsperiod har företagens FoU-utgifter ökat i både löpande och fasta priser (se figur 2.1). Företagens FoU- utgifter som andel av BNP har däremot minskat sedan 2001. Minskningen i FoU-utgifterna som andel av BNP stannade av under finanskrisen 2007–2009 – då BNP minskade kraftigt – för att sedan fortsätta falla 2009 till 2011.

Figur 2.1 FoU-utgifter i företagssektorn vartannat år 1995–2013, i löpande och fasta priser samt som andel av BNP, mdkr respektive procent

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

 

 

 

Löpande priser, mdkr

 

 

Fasta priser, mdkr

 

 

 

 

Andel av BNP, procent

 

 

 

 

 

 

Anm. Fasta priser beräknas med den s.k. BNP-deflatorn (kvoten mellan BNP löpande och fasta priser). Basåret är 2011.

Källa: SCB Statistikdatabasen.

2.3Näringslivets FoU-investeringar i internationell jämförelse

Det finns påtagliga skillnader i hur mycket länder investerar i FoU som andel av landets samlade produktion (BNP). Skillnader i FoU- utgifter över tid kan spela roll för hur mycket innovationer som FoU ger upphov till. Figur 2.2 visar FoU-stockarna, dvs. mängden FoU som har ackumulerats över tid i ett land (som andel av BNP)

68

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

för ett antal OECD-länder.22 Sverige placerar sig i topp bland de inkluderade länderna; efter Japan och före länder som t.ex. Finland, Tyskland och USA.23

Figur 2.2 FoU-stockar (ackumulerade FoU-utgifter i näringslivet) för ett antal OECD-länder 1988–2012, procent av BNP

25

10

 

9

20

8

 

7

15

6

 

5

10

4

 

3

5

2

 

1

0

0

JP

SE

FI

DE

US

KR

DK

FR

 

UK

CA

NL

AU

IE

NO

IT

ES

 

Källa: OECD STAN Database, OECD National Accounts och egna beräkningar.

För att analysera skillnader i forskning och utveckling över tid fokuserar detta kapitel framöver på utvecklingen av FoU-intensitet årsvis eftersom det är denna som bidrar till den totala samlade mängden FoU (stockarna). År 2012 uppgick näringslivets FoU- intensitet till 1,6 procent av BNP för OECD-genomsnittet. Det var en liten ökning i förhållande till 2001. Det mest FoU-intensiva

22 FoU-stockarna har räknats ut med data från OECD STAN Database genom ”Perpetual Inventory Method” enligt bl.a. Botazzi och Peri (2007). Den initiala stocken erhålls enligt

formeln

, där g är den genomsnittliga tillväxten i FoU över hela

tidsperioden och,

ärödeprecieringstakten,, /

vilken i

denna studie är satt till 10 procent.

Stocken räknas därefter framåt genom formeln

,

ö ,

+(1-

,

och

divideras med BNP.

 

 

 

 

23 Israel ej inkluderat p.g.a. databrist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

69

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

näringslivet 2012 hade Sydkorea (3,6 procent av BNP) följt av Israel (3,3), Japan (2,6), Finland (2,4) och Sverige (2,3). Som jämförelse kan nämnas att FoU-intensiteten i USA uppgick till 1,9 procent av BNP medan den i EU1524 var 1,4 procent.

2.3.1FoU-investeringar i OECD-länder

OECD-länderna har på det stora hela ökat FoU-intensiteten i näringslivet sedan 1980-talet (se figur 2.3). Under den senaste tioårsperioden är det framför allt Israel och Sydkorea, men även Finland, Danmark och Österrike som har ökat FoU-intensiteten mest. Endast Storbritannien (av de länder som ingår i jämförelsen), och i viss mån Nederländerna, har minskat sin FoU-intensitet över tid.

Figur 2.3 FoU-intensitet i näringslivet för 20 OECD-länder 1981–2012, andel av BNP (procent)

FoU-intensitet

3,5

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0

1981-1990 1991-2000 2001-2012 2012

Anm. Värdena anger årsgenomsnitt för respektive period. Värdet för Sverige avser 2011 och inte 2012.

Källa: OECD Main Science and Technology Indicators.

Under 1980- och 1990-talet skedde viss konvergens mellan länderna i termer av FoU-intensitet, dvs. i länder som i början av 1980-talet hade låg FoU-intensitet ökade den mer än i de länder som i utgångsläget hade hög FoU-intensitet (Jaumotte och Pain, 2005). Detta mönster tycks emellertid ha ändrats (se figur 2.4). Sedan mitten av 1990-talet har det snarare skett en, om än blygsam,

24 Omfattar de ”gamla” EU-länderna som var med i samarbetet redan före den 30 april 2004.

70

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

divergens mellan FoU-intensiteten i OECD-ländernas näringsliv. De länder som i mitten av 1990-talet hade en hög FoU-intensitet, relativt sett, har ökat den mer under de efterföljande 17 åren. Det finns dock ett antal länder som avviker från mönstret. Förutom Storbritannien, som successivt har minskat sin FoU-intensitet sedan början av 1980-talet, och Norge har FoU-intensiteten i näringslivet minskat i Sverige. Även förhållandevis stora forsk- ningsnationer som USA och Schweiz har minskat sin FoU- intensitet i näringslivet mer än vad som kan förväntas givet utgångsläget 1995 (som ges av regressionslinjen i figur 2.4).25 Den bild, om än mycket övergripande, som ges av figur 2.4 är för svenskt vidkommande en aning oroväckande. Visserligen investerar svenska företag fortfarande mer FoU än flertalet andra OECD- länder, men det relativa försprånget har minskat sedan mitten av 1990-talet.

Figur 2.4

Förändring i FoU-intensitet 1995–2012 i relation till FoU-

 

 

 

intensiteten 1995 för 21 OECD-länder, procentenheter

 

 

 

respektive procent

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

IL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KR

 

 

1995-2012

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

DK

 

FI

AT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PT

 

 

 

DE

JP

 

 

Förändring

 

 

AU

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

ES

 

 

 

 

 

 

 

BE

 

 

CH

 

 

 

IT

IE

 

US

 

 

GR

 

 

 

 

 

 

FR

 

 

 

0

 

NL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

 

 

 

 

 

NO

UK

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

0,5

1

 

1,5

2

2,5

3

FoU-intensitet 1995

Källa: OECD Main Science and Technology Indicators och egna beräkningar.

För att förklara skillnader i FoU-intensitet mellan olika år (eller länder) är det vanligt att dela upp utvecklingen i en strukturell effekt, som fångar upp skillnader i branschstruktur mellan olika år, och en inomliggande effekt, som fångar upp skillnader inom en och

25 Försvarsforskning ingår i data för FoU.

71

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

samma bransch, dvs. att det överlag investeras mer eller mindre inom olika branscher över en viss tidsperiod.26 En sådan uppdelning för perioden 1995–2011 visar att minskningen i FoU-intensitet över detta tidsintervall beror på en negativ strukturell effekt (figur 2.5). Den relativa betydelsen av den strukturella respektive den inomliggande effekten har emellertid förändrats under den aktuella tidsperioden. Under perioden 1995–2001 var den inomliggande effekten kraftigt positiv och bidrog till att öka den totala FoU- intensiteten i näringslivet. Under perioden 2001–2011 var i stället den inomliggande effekten negativ och bidrog till att minska den totala FoU-intensiteten.

Det är vanskligt att dra för stora slutsatser när tidsperioden är så pass kort och branschindelningen grov. Icke desto mindre verkar det som att minskningen i näringslivets totala FoU-intensitet sedan mitten av 1990-talet främst har drivits av en minskad FoU- intensitet i alla branscher under de senaste tio åren. Dessutom har förändringar i branschstrukturen haft en svagt negativ effekt på den totala FoU-intensiteten sett över hela perioden. Detta överens- stämmer med att tjänstebranscherna, vilka i genomsnitt är mindre FoU-intensiva än industrin, har fått en ökad betydelse (se tabell 2.2).

26 Eftersom uppdelningen utgår från FoU-intensitet på branschnivå har förädlingsvärde inom respektive bransch använts i stället för BNP. Av den anledningen är nedgången i Sveriges FoU-intensitet mellan 1995 och 2011 något större i denna figur jämfört med figur 2.3.

72

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

Figur 2.5 Förklaring till skillnad i den minskade FoU-intensiteten i Sverige, uppdelad i strukturell och inomliggande effekt, 1995– 2001

1,5

 

 

1

 

 

0,5

 

 

0

 

 

-0,5

 

 

-1

 

 

-1,5

 

 

1995-2011

1995-2001

2001-2011

Totalt

Strukturell effekt Inomliggande effekt

Anm. Uppdelningen är gjord utifrån den metod Erken och van Es (2007) använder, här för branschaggregaten ”Kemikalier och kemiska produkter; Läkemedel”, ”Elektronikvaror och optik; Elapparatur”, ”Övriga maskiner”, ”Motorfordon; Andra transportmedel”, ”Tjänster” samt ”Övrigt”.

Källa: OECD STAN R&D Expenditures in Industry, STAN Industry Indicators samt egna beräkningar.

FoU-utgifterna uttrycker företagens vilja att sätta åt sidan resurser i dag för att nå kommersiella framgångar i framtiden. Men, det är inte bara FoU som fyller detta syfte; företagen investerar allt bredare i annat s.k. immateriellt kapital som datormjukvara, varu- märken och personalutbildning. Det kan därför vara informativt att se hur svenska företags investeringar i immateriellt kapital utvecklats sedan mitten av 1990-talet. I figur 2.6 redovisas dels de totala investeringarna i immateriellt kapital för perioden 1995– 2010, dels hur delkomponenten innovationstillgångar har utvecklas under samma period. Båda kapitalmåtten uttrycks som andel av BNP.27

27 Data bygger på Corrado m.fl. (2012). De totala (nominella), immateriella kapitalutgifterna består av tre huvudkategorier: ”Datoriserad information” (Computerized information), ”Innovationstillgångar” (Innovation property) och ”Företagsspecifika resurser” (Firm-specific resources). De tre huvudkategorierna består, sammanlagt, av åtta underkategorier. Till huvudkategorin ”Innovationstillgångar” räknas: mineralrättigheter; vetenskaplig FoU; underhållning och artistiska uttryck; nya produkter/system inom finansiella tjänster samt design och andra nya system.

73

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Figur 2.6 Utveckling av totalt immateriellt kapital och innovationstillgångar i Sverige 1995–2010, andel av BNP (procent)

12

10

8

6

4

2

0

Totalt immateriellt kapital

Innovationstillgångar

Källa: Corrado m.fl. (2012) och egna beräkningar.

Det totala immateriella kapitalet har ökat långsamt som andel av BNP mellan 1995 och 2010. Det har dock fluktuerat något mellan åren; inte minst under de första åren på 2000-talet skedde en minskning av den immateriella kapitalandelen, vilket samman- hänger med minskade investeringar i framför allt IT-relaterade tillgångar (mjukvara). Innovationstillgångarna har i stort sett legat stilla i förhållande till BNP.

Sammantaget avspeglar sig den minskade FoU-intensiteten under perioden 1995–2011 inte i någon synbar minskning av företagens immateriella kapital, vilket talar för att FoU-utgifter till viss del har ersatts av andra (immateriella) utgifter. Detta är också i linje med den ökade betydelsen för tjänstesektorn. Det är troligt att investeringar i annat immateriellt kapital (än FoU) bättre åter- speglar tjänsteföretagens delvis annorlunda innovationsprocesser med fokus på att bygga varumärken och generera mjukvaru- applikationer (Jorgenson och Timmer, 2011).

2.3.2BRIC-ländernas FoU-investeringar

Det globala ekonomiska landskapet har genomgått stora föränd- ringar. Under de senaste 20 åren har s.k. framväxande ekonomier,

74

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

framför allt Kina och Indien, fått en allt större betydelse för världsekonomin. Förutom att de framväxande ekonomierna utgör en allt större andel av produktion, handel, finansiella transaktioner och direktinvesteringar, ökar deras FoU-investeringar kraftigt, både i absolut bemärkelse och som andel av de totala FoU- utgifterna i världen.

I takt med att de framväxande ekonomierna uppgraderar sin produktion, ökar näringslivets FoU-investeringar i dessa länder och företagen blir mer FoU-intensiva, om än från en låg nivå. I tabell 2.1 redovisas FoU-intensiteten i näringslivet för de s.k. BRIC-länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina för åren 2001 och 2012. Det är framför allt Kinas näringsliv som har ökat sin FoU-intensitet: från 0,6 procent av BNP 2001 till 1,5 procent elva år senare. Det framgår också att FoU-intensiteten i Ryssland har minskat under perioden.

Tabell 2.1 FoU-intensitet i näringslivet i BRIC-länderna 2001 och 2012, andel av BNP (procent) respektive procentuell förändring

 

2001

2012

Procentuell förändring

CN

0,6

1,5

165

RU

0,8

0,7

-20

IN

0,2*

0,3

73

BR

0,3**

0,5

29

OECD

1,5

1,6

7

 

 

 

 

Anm. * Värde för Indien avser 2007. ** Värde för Brasilien avser 2006. FoU-intensiteten är beräknad som BERD/BNP.

Källa: OECD Science, Technology and Industry Outlook (2014b, 2010a och 2008a).

Trots att framför allt kinesiska företag har ökat sin FoU-intensitet, kvarstår ett FoU-gap i förhållande till EU. Det är både en mer gynnsam branschsammansättning och en högre FoU-intensitet överlag som bidrar till det positiva gapet (Stančik och Biagi, 2012).

2.4FoU-intensiteten på branschnivå

När näringslivets FoU-intensitet jämförs mellan länder är det viktigt att ta hänsyn till skillnader i branschstruktur. Eftersom olika branscher är olika FoU-intensiva kommer skillnader i branschstruktur att påverka den totala FoU-intensiteten i närings-

75

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

livet. Det kan också vara så att länder har kommit olika långt i att ”uppgradera” forskning och utveckling inom en och samma bransch. Analyser av skillnader i FoU-intensitet på branschnivå mellan länder är vanskliga i och med att det i vissa branscher ofta är 1-3 större företagskoncerner som svarar för den absoluta merparten av branschens totala FoU-utgifter. Detta gör att det inte alltid går att skilja branschspecifika faktorer från företagsspecifika. Denna brasklapp till trots, ger en analys av skillnader i FoU- intensitet mellan branscher viktig information om framför allt hur den totala FoU-intensiteten påverkas av branschsammansättningen i olika länder och, i förlängningen, av länders specialiserings- mönster och komparativa fördelar (vilket analyseras mer ingående i kapitel 3).

2.4.1Näringslivets FoU-intensitet på branschnivå: Sverige

Drygt hälften av all FoU i näringslivet (företagssektorn) återfinns inom branscherna ”Datorer, elektronikvaror och optik”, ”Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra transportmedel” samt ”Farmaceutiska basprodukter, läkemedel”. Dessa branscher är också de mest forskningsintensiva mätt som FoU-utgifter som andel av förädlingsvärdet. Mest FoU-intensiv är branschen ”Datorer, elektronikvaror och optik” med en FoU-intensitet på drygt 55 procent, se tabell 2.2.

Tjänstebranscherna svarar tillsammans för drygt en fjärdedel av all FoU i näringslivet. De största tjänstebranscherna, i termer av respektive branschs andel av tjänstebranschernas totala FoU- utgifter, är: ”Förlagstjänster m.fl.”, ”Transport- och magasinerings- tjänster” samt ”Reklam och marknadsundersökningstjänster m.fl.”. Även ”Tjänster avseende vetenskaplig forskning och utveckling” svarar för en stor del av FoU:n i tjänstebranscherna. Bland de mest FoU-intensiva tjänstebranscherna finns ”Förlagstjänster m.fl.” samt ”Transport- och magasineringstjänster”.

76

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.2

FoU-intensitet och FoU-andelar i näringslivet 2011, andel av

 

 

förädlingsvärde respektive totala utgifter (procent)

 

 

 

 

 

 

Näringsgren (SPIN07)

 

FoU-

Andel (tot.

 

 

intensitet

FoU-utg.)

Jord- och skogsbruk och fiske; råolja, kol metallmalmer, mineraler och naturgas;

2,1

0,5

stödtjänster till utvinning

 

 

 

 

 

Livsmedel, drycker och tobaksvaror

1,5

0,5

 

0,6

0,1

Textilvaror, läder, lädervaror; trä och varor av trä och kork (utom möbler); varor av

halm, rotting o.d; grafiska tjänster och tjänster avseende reproduktion av

 

 

inspelningar

 

 

 

Papper och pappersvaror

1,8

1,1

Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter, kemikalier och kemiska

4,3

2,1

produkter

 

 

 

 

 

 

Farmaceutiska basprodukter och läkemedel

23,9

9,6

 

 

 

 

Gummi- och plastvaror

 

3,1

0,3

 

 

 

Andra icke-metalliska mineraliska produkter

0,4

0,2

 

 

 

 

Metaller

 

1,7

1,8

 

 

 

Metallvaror utom maskiner och apparater

2,5

1,0

 

 

 

Datorer, elektronikvaror och optik

54,1

23,4

 

 

 

 

Elapparatur

 

4,6

3,0

 

 

 

 

Övriga maskiner

 

8,8

7,4

 

 

 

Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra transportmedel

20,5

19,5

 

 

 

Möbler och andra tillverkade varor

32,1

1,4

 

 

 

Reparation och installation av maskiner och apparater

0,7

0,5

 

 

 

El, gas, värme, kyla; vattenförsörjning; avloppsreningstjänster m.fl.

0,7

0,1

 

 

 

Byggnads- och anläggningsarbeten

0,3

0,2

 

0,0

5,9

Handel samt reparation av motorfordon, parti-, provisions- och detaljhandel utom

med motorfordon; hotell- och restaurangtjänster

 

 

 

 

 

Transport- och magasineringstjänster

2,5

0,2

 

4,1

0,9

Förlagstjänster; tjänster avseende film-, video- och tv-program, ljudinspelningar och

fonogramutgivning; tjänster avseende planering och sändning av program

 

 

Informations- och kommunikationstjänster

0,3

4,1

Fastighetstjänster; uthyrning; resetjänster; andra stödtjänster

0,0

0,1

Juridiska och ekonomiska konsulttjänster; rådgivningstjänster

0,1

0,3

Arkitekt- och tekniska konsulttjänster

0,9

1,9

Tjänster avseende vetenskaplig forskning och utveckling

i.u.

11,9

Reklam- marknadsundersökningstjänster; tjänster från annan verksamhet som utb.,

1,3

0,2

vård, kultur, nöje och fritid, kontorstjänster; andra företagstjänster

 

 

 

 

 

Varuproducerande företag

7,9

72,6

Tjänsteproducerande företag

1,2

27,4

Källa: SCB UF 14 SM 1301 och SCB:s Statistikdatabas.

77

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

På grund av bl.a. förändrad näringsgrensindelning är det svårt att jämföra FoU-intensitet mellan branscher över tid.28 I tabell 2.3 finns dock en jämförelse av dels FoU-intensiteten, dels respektive branschs andel av de totala FoU-utgifterna för 1995 och 2001 enligt den tidigare näringsgrensindelningen (SNI02).

28 Andra försvårande omständigheter är dels att data bara samlas in vartannat år, dels att FoU-utgifterna tycks variera kraftigt från år till år, framför allt under tidigare år.

78

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.3

FoU-intensitet och FoU-andelar i näringslivet 1995 och 2001,

 

andel av förädlingsvärdet respektive totala utgifter (procent)

 

 

 

Näringsgren (SNI2002)

FoU-intensitet

Andel av FoU i

 

 

 

 

näringslivet

 

 

1995

2001

1995

2001

Jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske

0,3

0,4

0,3

0,2

Gruvor och mineralutvinning

1,8

2,8

0,2

0,2

Livsmedel, drycker och tobak

0,9

0,9

0,6

0,5

Textil, beklädnad, läder och lädervaror

1,5

1,2

0,2

0,1

Trävaror

 

0,4

0,8

0,1

0,2

Massa, papper och pappersvaror

2,4

2,2

2,3

1,4

Förlag; grafisk och annan reproduktionsind.

0

0

0

0

Petroleum, kemi, gummi och plast

15,5

20,3

17,1

20,4

Jord- och stenvaror

2,0

0,8

0,3

0,1

Stål- och metallverk

1,4

5,4

0,8

1,6

Metallvaror

 

2,2

0,7

1,5

0,4

Maskiner

 

11,7

10,4

11,9

7,9

El- och optikprodukter

30,5

69,0

28,7

30,4

Transportmedel

 

21,8

23,3

22,1

19,8

Övrig tillverkning

0

0

0

0

El, gas, värme- och vattenverk, reningsverk

0,6

0,4

0,9

0,5

Parti- och detaljhandel m.m. samt hotell och

0,3

0,5

1,15

1,75

restaurang

 

 

 

 

 

 

0,7

<0,1

1,8

<0,1

Transport- magasinerings- och

kommunikationstjänster

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Småhus och fritidshus

0

0

0

0

 

 

 

 

 

Övr. fastighetsförvaltning

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Uthyrning

 

0

0

0

0

 

 

 

 

 

Kreditinstitut och försäkringsbolag

0

1,0

0

1,2

 

 

 

 

 

Datakonsulter och -servicebyråer

3,8

0

2,0

0

 

 

 

 

 

Forsknings- och andra företagsservicefirmor

4,2

6,4

7,7

13,2

 

 

 

 

 

Utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster

0,3

0,2

0,2

0,1

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB Statistikdatabasen.

I tabell 2.3 framgår att branschaggregatet ”Industri för el- och optikprodukter” hade högst FoU-intensitet båda åren, i synnerhet 2001, då FoU-intensiteten uppgick till nästan 70 procent. Den troliga förklaringen till den höga andelen är att företaget Ericssons FoU-utgifter ingår i aggregatet. Branschaggregatet ”Transport-

79

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

medelsindustri” hade också en hög FoU-intensitet båda åren: drygt 20 procent. FoU-intensiteten inom ”Industri för petroleum- kemiska- gummi- och plastprodukter” till vilken läkemedels- industrin tillhör, uppvisade en hög FoU-intensitet: 15,5 respektive 20,3 procent. Bland tjänstebranscherna utmärker sig ”Forsknings- och andra företagsservicefirmor” med att ha en hög och ökande FoU-intensitet. Även om det är svårt att jämföra statistik över FoU-intensiteten över tid tycks rangordningen när det gäller vilka branscher som är mest FoU-intensiva vara tämligen stabil.

Faktaruta 2.2 Flera mått på FoU-intensitet

Statistiska centralbyrån (SCB) tar fram olika intensitetmått för att jämföra FoU-intensiteten mellan branscher. Förutom att relatera FoU-utgifterna till förädlingsvärdet relaterar SCB dem till:

Nettoomsättning: Intäkter av företagets huvudsakliga verk- samhet efter avdrag för lämnade kassarabatter, övriga rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till försäljningen.

Medelantalet anställda: Medelantalet anställda som redovi- sas i företagens officiella årsredovisningar. Med detta avses antalet anställda omräknat till heltidspersoner på årsbasis.

Arbetskraftskostnader: Kostnader för löner, kostnads- ersättningar, naturaförmåner, pensionskostnader, sociala och andra avgifter enligt lag och avtal samt övriga personal- kostnader.

I tabell 2.4 anges FoU-intensiteten i några näringsgrenar (branscher) under 2011 enligt fem olika mått (inklusive ett där driftskostnaderna för FoU relateras till nettoomsättning). Den relativa rangordningen av vilka branscher som är mest FoU- intensiva är tämligen opåverkad av hur FoU-intensiteten mäts. Bland de varuproducerande branscherna är ”Tillverkning av datorer, elektronik och optik” den mest FoU-intensiva branschen enligt samtliga mått, förutom enligt arbetskrafts- kostnader för FoU i relation till totala arbetskraftskostnader respektive FoU-årsverken i relation till medeltalet anställda.

80

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.4

FoU-intensiteten i några näringsgrenar 2011 enligt fem olika

 

mått

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Näringsgren

FoU-utgifter i

FoU-utgifter i

Driftskostnader

Arbetskraftskostnad

FoU-årsverken

 

relation till

relation till

för FoU i relation

er för FoU i relation

i relation till

 

förädlings-

netto-

till netto-

till tot. arbetskrafts-

medelantalet

 

värde

omsättning

omsättning

kostnader

anställda

 

 

 

 

 

 

Tjänstepro-

1,2

0,7

0,7

1,9

1,3

ducerande företag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industriforsknings-

i.u.

58,0

55,6

58,2

56,5

institut*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Forsknings- och

i.u.

38,5

37,5

57,1

54,6

utvecklings-

 

 

 

 

 

institutioner**

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varuproducerande

7,9

2,4

2,3

7,0

5,0

företag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning av

54,1

13,6

13,6

36,3

32,4

datorer, elektronik,

 

 

 

 

 

optik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Farmaceutiska

23,9

11,6

10,4

37,2

35,4

basprodukter,

 

 

 

 

 

läkemedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Motorfordon och

20,5

5,5

5,2

15,2

12,4

andra

 

 

 

 

 

transportmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning av

8,8

2,9

2,7

7,4

6,6

övriga maskiner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reparation och

0,7

1,6

1,6

2,6

1,6

installation av

 

 

 

 

 

maskiner och

 

 

 

 

 

apparater

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. * Industriforskningsinstitut är ingen egen bransch enligt SNI2007 utan en sammanställning av FoU-intensiva företag. ** Information om förädlingsvärdet i Forsknings- och utvecklingsinstitutioner saknas för 2011.

Källa: SCB UF 14 SM 1301.

2.4.2Näringslivets FoU-intensitet på branschnivå: internationell jämförelse

En internationell jämförelse av skillnader i FoU-intensitet mellan branscher kan ge en (grov) indikation på hur teknologiskt avance- rade branscherna är. Den relativa FoU-intensiteten på branschnivå har också visat sig vara en viktig indikator på branschers kompara- tiva fördelar (se vidare kapitel 3). I detta avsnitt jämförs närings-

81

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

livets FoU-intensitet på branschnivå i olika länder baserat på två datakällor: OECD:s s.k. BERD-data och Europeiska kommission- ens EU Industrial R&D Investment Scoreboard (se faktaruta 2.3).

Faktaruta 2.3 Skillnader mellan EU Industrial R&D Investment Scoreboard och OECD:s BERD-statistik

För att jämföra FoU-intensiteten i olika branscher mellan länder och regioner finns det huvudsakligen två datakällor. De mest använda är OECD:s s.k. BERD-data och Europeiska kommiss- ionens EU Industrial R&D Investment Scoreboard. Några grundläggande aspekter påverkar tolkningen av, och jämförelser med, de datakällor som Europeiska kommissionen, statistik- myndigheter och OECD samlar in om företagens FoU-utgifter.

I kommissionens EU Industrial R&D Investment Score- board – ”Resultattavlan” – ligger fokus på de FoU-investeringar som redovisas i företagens koncernredovisningar. Resultattavlan visar nivån på den FoU som finansieras av företagen, av vilken inte all utförs i det land där bolaget är registrerat. Det innebär att resultaten kan vara oberoende av platsen för FoU- verksamheten.

BERD avser all FoU-verksamhet som utförs av företag inom en viss sektor och område, oberoende av var verksamhetens huvudkontor är beläget och oberoende av finansieringskällor. Vidare samlar Resultattavlan in data från reviderade räkenskaper och rapporter. BERD tar vanligtvis ett stratifierat urval, som täcker alla stora företag, och ett representativt urval mindre bolag. Ytterligare skillnader består i att fastställa FoU-intensitet (BERD relaterar FoU-utgifterna till BNP eller förädlingsvärdet, medan Resultattavlan mäter kvoten mellan de kassamässiga FoU-utgifterna och försäljningen).

Det finns även skillnader i definitionen av sektors- tillhörighet: BERD följer NACE1 medan Resultattavlan klassificerar företagens ekonomiska verksamhet enligt ICB:s2 klassificering.

Anm. 1 NACE står för Nomenclature statistique des activités économiques dans la Communauté européenne. 2 ICB står för Industry Classification Benchmark.

Källa: The 2013 EU Industrial R&D Investment Scoreboard, annex 2.

82

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.5 redovisar en rangordning av FoU-intensiteten i de 15 mest FoU-intensiva branscherna samt en jämförelse mellan EU, USA och Japan enligt 2013 års EU Industrial R&D Investment Scoreboard (”Resultattavlan”).

Tabell 2.5 De 15 mest FoU-intensiva branscherna för företag inom EU, USA och Japan 2013, andel av försäljningen (procent)

 

Total FoU-

EU

USA

Japan

 

intensitet

(527 ftg)

(658 ftg)

(353 ftg)

 

 

 

 

 

Läkemedel och bioteknik

14,4

13,9

15,8

13,2

Mjukvara och datortjänster

9,9

12,6

11,5

4,8

Teknologihårdvara och -

7,9

14,5

8,8

6,1

utrustning

 

 

 

 

Fritidsvaror

6,3

3,3

5,3

6,7

Flyg och försvar

4,5

6,0

3,0

i.u.

Elektronik och elektriska

4,3

4,8

4,3

5,2

apparater

 

 

 

 

Motorfordon och -komponenter

4,2

5,1

3,7

4,3

Hälso- och sjukvårdsutrustning

4,1

3,6

3,9

4,3

och -tjänster

 

 

 

 

Industriingenjörstjänster

2,8

3,5

3,0

2,0

Kemi

2,7

2,0

3,4

3,9

Övrig industri

2,5

5,1

3,1

2,2

Banker

2,0

1,8

i.u.

i.u.

Telekommunikationer

1,7

1,5

1,1

2,5

Livsmedel

1,3

1,5

0,9

1,5

Olja- och gasproducenter

0,3

0,3

0,3

0,2

Totalt 40 branscher

3,2

2,6

4,9

3,5

 

 

 

 

 

Källa: 2013 R&D Industrial Investment Scoreboard.

Överlag är ”Läkemedel och bioteknik” den mest FoU-intensiva branschen i EU, USA och Japan, med en FoU-intensitet om drygt 14 procent. EU har högre FoU-intensitet än USA och Japan inom ”Mjukvaror och datatjänster”, ”Teknologisk hårdvara och utrustning” respektive ”Motorfordon och -komponenter”. USA har högre FoU-intensitet än EU och Japan inom ”Läkemedel och bioteknik”. Japan har i sin tur högre FoU-intensitet än EU och USA inom ”Elektronik och elektriska apparater”, ”Fritidsvaror” respektive ”Hälso- och sjukvårdsutrustning och -tjänster”.

83

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Sett över de 40 olika branscher som ingår i Resultattavlan, har USA högre FoU-intensitet än både EU och Japan. En förklaring till att de europeiska företagen har en lägre FoU-intensitet är att EU har högre andel företag med låg FoU-intensitet. På motsatt sätt har USA en högre andel företag med hög FoU-intensitet (Europeiska kommissionen, 2013).

FoU-intensiteten i svenska branscher är hög överlag

I tabell 2.6 respektive 2.7 jämförs FoU-intensiteten, mätt som FoU-utgifter i förhållande till förädlingsvärdet, i olika branscher för tio länder, däribland Sverige, enligt OECD:s sätt att mäta FoU- utgifter. På grund av brist på jämförbara data, framför allt för Sverige, begränsas jämförelsen till elva branscher. Det senaste året för vilket data finns tillgängligt är 2007 (2005 för vissa branscher i Sverige). I tabell 2.6 anges FoU-intensiteten per bransch och land för 2007 (2005) och i tabell 2.7 anges förändringen (i procent- enheter) av FoU-intensiteten mellan 1987 och 2007 (2005). Tabell 2.8 redovisar i sin tur FoU-utgifter inom branscher som andel av totala FoU-utgifter.

84

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.6

FoU-intensitet per bransch 2007, andel av förädlingsvärdet

 

 

 

 

 

(procent)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

 

FI

DE

 

NL

 

UK

 

 

FR

IT

 

ES

 

US

 

JP

Livsmedel, drycker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,96

 

 

2,35

 

0,86

2,04

 

1,47

 

1,75

 

0,56

1,36

1,59

 

2,19

 

 

och tobak

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Textil, päls och läder

1,64

 

1,99

 

2,34

1,24

 

 

0,45

 

2,30

 

0,88

2,00

2,18

 

 

7,09

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning och varor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av trä, kork, rotting

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o.d. utom möbler;

1,49*

1,44

 

0,54

0,64

 

 

0,24

 

0,52

 

0,50

0,43

 

1,95

 

1,26

 

 

Massa, papper och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

papp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kemikalier och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kemiska produkter;

14,97*

11,72

12,28

11,39

24,87

23,49

4,39

8,21

21,29

28,62

 

Läkemedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gummi- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,32

 

6,35

 

3,85

2,32

 

 

1,13

 

 

6,83

 

2,07

1,99

3,06

 

6,81

 

 

plastvaror

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra icke-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

metalliska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,28

 

2,14

 

1,69

0,74

 

0,86

 

3,08

 

0,54

1,12

2,01

 

 

4,28

 

 

mineraliska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

produkter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stål- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,96

 

2,32

 

1,53

2,28

 

1,30

 

3,35

 

0,86

1,07

1,42

 

3,77

 

 

metallframställning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Metallvaror, datorer,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

elektronik, optik,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

elapparatur,

 

15,87

16,63

9,92

11,43

10,78

14,75

4,23

 

4,19

16,04

16,22

 

maskiner och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

transportmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Möbler och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,24

 

2,10

 

1,52

 

0,38

 

0,39

 

2,23

 

0,64

0,92

2,55

 

 

5,43

 

 

reparation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Försörjning av el, gas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,64

 

0,27

 

0,26

0,23

 

0,17

 

 

1,48

 

0,14

0,79

 

0,09

 

0,48

 

 

och vatten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänstesektorn

 

 

1,16

 

0,85

 

0,30

0,35

 

0,42

 

 

0,23

 

0,27

0,40

0,77

 

0,39

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. Mörkgrått visar landet med högst FoU-intensitet och ljusgrått motsvarar lägst intensitet. Källa: OECD (FoU-utgifter), EU KLEMS (förädlingsvärde) och egna beräkningar.

85

Näringslivets FoU-investeringar Bilaga 8 till LU15

Tabell 2.7

Förändring i FoU-intensitet mellan 1987 och 2007

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(procentenheter)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

 

 

FI

DE

NL

 

 

 

UK

 

FR

 

IT

 

ES

 

 

US

 

JP

Livsmedel, drycker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-1,55

 

 

1,23

 

 

0,14

0,05

0,46

 

 

0,91

 

0,27

1,07

0,15

 

 

0,60

 

 

och tobak

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Textil, päls och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,66

1,20

 

 

1,67

0,65

 

 

0,19

 

 

1,81

 

0,85

1,93

1,65

 

 

 

5,73

 

 

läder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

varor av trä, kork,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rotting o.d. utom

 

 

-0,96

0,41

 

 

-0,01

0,48

-0,09

 

0,22

 

0,46

0,33

 

 

1,35

 

 

0,43

 

 

möbler; Massa,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

papper och papp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kemikalier och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kemiska produkter;

2,08*

-0,38

 

-1,63

-1,20

12,40

7,47

 

 

-3,03

5,61

9,45

 

 

14,68

 

Läkemedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gummi- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,96

 

 

3,88

 

 

1,22

1,09

0,20

 

 

3,13

 

0,55

0,97

1,26

 

 

3,06

 

 

plastvaror

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra icke-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

metalliska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,62

-0,19 -0,23

0,31

-0,38

 

 

1,20

 

0,30

0,65

 

-2,18

 

-0,45

 

mineraliska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

produkter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stål- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-1,34

 

-2,03

-0,85 -0,43 -0,02 -1,26 -0,45

 

0,82

-0,90

 

-0,95

 

metallframställning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Metallvaror,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

datorer, elektronik,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

optik, elapparatur,

2,24

 

9,78

 

 

0,89

-2,49

1,14

 

 

2,89

 

-0,82

1,86

-1,44

 

6,33

 

 

maskiner och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

transportmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Möbler och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,63

1,90

 

 

1,11

i.u.

 

-0,47

 

1,85

 

0,60

0,59

1,35

 

 

 

3,65

 

 

reparation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Försörjning av el,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,60

-0,98 -0,24

0,12

 

-1,36

 

-0,20

-0,87

 

0,31

-0,14

 

0,01

 

 

gas och vatten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänstesektorn

 

 

1,06

 

0,54

 

 

0,24

0,25

 

0,01

 

 

0,17

 

0,20

0,33

0,53

 

 

0,31

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. Mörkgrått visar landet med högst FoU-intensitet och ljusgrått motsvarar lägst intensitet.

Källa: OECD (FoU-utgifter) och EU KLEMS (förädlingsvärde) och egna beräkningar.

86

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.8

FoU-utgifter för respektive bransch och land 2007 som andel av

 

total FoU (procent)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

FI

DE

NL

UK

FR

IT

ES

US

JP

Livsmedel, drycker

0,64

1,29

0,76

4,77

2,10

2,09

1,43

3,28

1,09

2,02

och tobak

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Textil, päls och

 

0,10

0,24

0,46

0,27

0,12

0,69

2,61

1,69

0,30

0,93

läder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

varor av trä, kork,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rotting o.d. utom

 

1,61

2,40

0,51

1,02

0,34

0,41

1,13

0,90

1,52

0,74

möbler; Massa,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

papper och papp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kemikalier och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kemiska produkter;

12,43

5,95

15,01

23,51

29,52

20,04

7,93

13,84

20,64

15,01

Läkemedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gummi- och plast-

0,34

1,62

2,06

0,84

0,51

3,07

2,31

1,53

0,78

2,25

varor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra icke-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

metalliska

 

0,11

0,63

0,61

0,31

0,31

1,15

0,82

1,69

0,42

1,10

mineraliska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

produkter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stål- och metall-

 

1,79

1,09

0,95

1,12

0,30

1,21

0,97

1,34

0,33

2,37

framställning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Metallvaror,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

datorer, elektronik,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

optik, elapparatur,

54,32

66,43

67,63

40,69

39,42

53,17

51,92

29,44

43,70

62,30

maskiner och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

transportmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Möbler och

 

0,34

0,37

0,46

0,36

0,17

0,77

0,89

0,93

0,67

0,93

reparation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Försörjning av el,

0,96

0,21

0,29

0,43

0,23

1,62

0,43

1,85

0,09

0,54

gas och vatten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänstesektorn

 

26,65

18,93

10,61

23,37

24,40

12,27

27,68

34,08

29,14

10,31

Total procentuell

 

99,28

99,15

99,35

96,68

97,40

96,48

98,13

90,57

98,68

98,49

inkluderad data*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andel data som inte

0,72

0,84

0,65

3,32

2,58

3,47

1,87

9,24

1,32

1,51

är inkluderad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ursprungliga data

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. * I brist på data är branscherna ”Jordbruk, skogsbruk och fiske”, ”Utvinning av mineral”, ”Tillverkning av stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter” samt ”Byggverksamhet” inte inkluderade i jämförelserna. Detta gör att någon procent av ursprungliga data har fallit bort. Mörkgrått visar landet med högst FoU-intensitet och ljusgrått motsvarar lägst intensitet.

Källa: OECD och egna beräkningar.

87

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Av tabell 2.6 framgår att ”Kemikalier och kemiska produkter” samt ”Metallvaror, datorer, elektronik m.fl.” är de mest forsknings- intensiva branscherna i OECD-länderna som ingår i jämförelsen. Båda dessa branschaggregat är tämligen breda, inte minst ”Metall- varor, datorer, elektronik m.fl.”. Som framgår av tabell 2.8 svarar detta aggregat för mellan drygt 29 procent (Spanien) och knappt 67 procent (Finland) av näringslivets FoU i de valda länderna. Spridningen i FoU-intensitet inom de mest FoU-intensiva branscherna är också tämligen stor. FoU-intensiteten i ”Kemikalier och kemiska produkter” uppgick under 2007 till mellan drygt 4 procent i Italien och knappt 29 procent i Japan (se tabell 2.6). FoU-intensiteten i Sverige var 15 procent. FoU-intensiteten i ”Metallvaror, datorer, elektronik m.fl.” uppgick till knappt 17 procent i Finland och drygt 4 procent i Spanien. FoU-intensiteten i Sverige för motsvarande bransch var 16 procent.

Den bild som ges av de branscher med högst FoU-intensitet enligt OECD:s sätt att mäta, stämmer ganska väl överens med den bild som ges enligt Europeiska kommissionens databas ”Community Innovation Scoreboard” (CIS). Det finns vissa skillnader i vilka länder som är ledande inom respektive bransch beroende på om man använder CIS- eller OECD-data, men dessa skillnader är inte av stor betydelse.

Av branscherna inom tillverkningsindustrin var Sverige det mest forskningsintensiva landet inom ”Stål- och metallframställning”. Japan är, enligt denna förhållandevis breda branschindelning, det land som har flest branscher med högst FoU-intensitet inom tillverkningsindustrin: fyra stycken. Finland och Frankrike är FoU- ledare inom två branscher. Italien och Storbritannien är de länder som har flest branscher med lägst FoU-intensitet: fyra respektive tre stycken.

Sverige har en hög FoU-intensitet i tjänstebranscherna relativt andra länder

Tjänstebranscherna har generellt en låg FoU-intensitet, som mest knappt 1,2 procent i Sverige 2007. Tjänstebranscherna utgör emellertid en stor del av förädlingsvärdet i näringslivet i de utvalda

88

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

länderna: i genomsnitt 79 procent och som mest 85 procent i Frankrike.29 I Sverige utgjorde tjänstebranscherna ca 76 procent av förädlingsvärdet i näringslivet. Detta antyder att en liten ökning, från redan låga nivåer, av FoU-intensiteten bör kunna få ett stort genomslag i ekonomin. Branschaggregatet ”Tjänster” är dock mycket heterogent och innehåller allt från hotell- och restaurang- tjänster, med låg FoU-intensitet, till finansiella tjänster och konsulttjänster, med hög FoU-intensitet.

Den relativa storleken på FoU-intensiteten mellan branscher är mycket bestående över tid, vilket förklaras av grundläggande produktionsvillkor för respektive bransch. Det finns dock vissa intressanta förändringar över tid, vilka framgår av tabell 2.7. FoU- intensiteten i tillverkningen av kemiska produkter i Japan har ökat med hela 14,7 procentenheter mellan 1987 och 2007, vilket är mer än en fördubbling. I Finland har FoU-intensiteten i ”Metall- varor…” ökat med knappt 10 procentenheter sedan 1987, vilket förklaras av en kraftig ökning inom framför allt elektronik- industrin. Sverige uppvisar den största ökningen av FoU-intensite- ten i tjänstebranscherna med en ökning som nästan motsvarar en fördubbling.

En ytterligare observation som kan göras med utgångspunkt i tabell 2.7 är att länder vars branscher överlag har relativt låg FoU- intensitet ändå har ökat FoU-intensiteten. I Spanien har FoU- intensiteten ökat i samtliga elva branscher mellan 1987 och 2007. Motsvarande siffra för Italien är sju. I Sverige har FoU-intensiteten ökat i fem branscher och i Finland i sju branscher. I den meningen tycks det ha skett en viss konvergens i FoU-intensitet på branschnivå. Förmodligen är det så att branscher i länder med låg, initial FoU-intensitet har tvingats öka FoU-intensiteten för att fortsätta vara konkurrenskraftiga.

En tendens till ”omskiftning” av FoU-intensiteten mellan länder finns för tillverkning av kemiska produkter där FoU-intensiteten har minskat i Tyskland, Nederländerna och Finland. Däremot har FoU-intensiteten i denna bransch ökat kraftigt i framför allt Japan, Storbritannien och USA men även i Frankrike och Spanien. Det går dock inte att utifrån dessa data säga om det faktiskt har skett någon

29 Siffrorna, som avser 2007, baseras på samma grundmaterial från EU KLEMS som i tabell 2.7. De kan erhållas från författarna.

89

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

omlokalisering av FoU mellan dessa länder eller om det är andra mekanismer som förklarar de (svaga) mönster som ändå finns.

Många branscher har tillgång till mer FoU än den branschspecifika FoU:n

Det kan vara missvisande att jämföra FoU-intensiteten – eller FoU-stockar – mellan branscher eftersom den FoU-intensitet eller FoU-stock som mäts bara fångar upp branschens ”egen” FoU. Genom att branscher använder insatsvaror och -tjänster från andra branscher i sin produktion får den tillgång till den FoU som utförs i andra branscher. På motsvarande sätt kan företag också få tillgång till utländsk FoU, såväl inom samma bransch som företaget är verksamt inom, som från andra branscher. Med andra ord låter sig inte den totala FoU som företagen i en bransch har tillgång till fångas i ett mått på FoU-intensiteten eller FoU-stocken i just den branschen.

En belgisk studie av FoU-intensitetens betydelse för total- faktorproduktiviteten på branschnivå, visar att den totala, ”effektiva” FoU-stocken i en bransch ofta är flera gånger större än branschens egna, om hänsyn tas till den FoU som tillgängliggörs via dels användningen av insatsvaror och -tjänster från andra branscher, dels utländsk FoU inom samma bransch (Biatour, Dumont och Kegels, 2011). Enligt de data som tas fram i studien tycks det finnas ett negativt samband mellan egen FoU och den FoU som kommer branschen till del via insatsvaror och -tjänster.

Biatour m.fl. (2011) visar också att i ett antal branscher är FoU- stocken som finns tillgänglig från andra branscher relativt sett mer betydelsefull än den egna branschstocken. En tolkning av detta är att vissa branscher, enligt den branschindelning som ofta används, specialiserar sig på produktion av en vara eller en tjänst och att den FoU som krävs för att utveckla varan eller tjänsten utförs av företag i andra branscher. Exempelvis kräver själva transport- tjänsterna – att frakta varor och personer mellan olika platser – mycket lite egen FoU, men kan i gengäld vara beroende av den FoU som kommer branschen till del genom de fordon som används för att utföra säkra, effektiva och miljömässigt hållbara transporter samt de transport- och logistikplaneringssystem som tjänsteföretag i andra branscher utvecklar.

90

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

I linje med förklaringen ovan, kan den FoU som ändå utförs i de branscher som har en låg, egen FoU-intensitet (liten FoU-stock)30 huvudsakligen avse sådan FoU som ligger närmare produktut- veckling och anpassning av varan eller tjänsten efter lokala önskemål eller krav.

När det gäller tillgången till utländsk FoU tycks det föreligga ett positivt samband; de branscher som har en hög, egen FoU- intensitet (hög, egen FoU-stock) har också tillgång till en stor utländsk FoU-stock. De branscher som uppvisar både hög, egen FoU-intensitet (hög, egen FoU-stock) och tillgång till stor utländsk FoU-stock är ”Kemikalier och kemiska produkter”, ”Elektroniska produkter och optik” samt ”Motorfordon”. Med andra ord accentueras dessa branschers ledande positioner, i termer av FoU-intensitet, inom ett land av att dessa branscher är FoU- intensiva även i andra länder.

2.4.3Fördelning och specialisering av näringslivets FoU

I föregående avsnitt redovisades hur hög FoU-intensiteten är per bransch i ett antal länder. Ett annat intressant sätt att se hur FoU och branschsammansättning relaterar till varandra är att jämföra hur näringslivets totala FoU fördelar sig mellan branscher.

I figur 2.7 redovisas hur FoU inom tillverkningsindustrin i 27 OECD-länder fördelar sig på olika branscher enligt dessa branschers teknologiintensitet.

Faktaruta 2.4 OECD:s definition av låg-, mellan- och hög- teknologiska branscher

I takt med att FoU och innovationer har blivit en allt viktigare del av företagens produktions- och investeringsbeslut, har OECD utvecklat en branschindelning för tillverkningsindustrin som bygger på de traditionella branschernas FoU-intensitet. Fyra branschaggregat har tagits fram: högteknologi, mellan-till-

30 FoU-intensitet och FoU-stock är inte med nödvändighet samma sak. FoU-stocken ut- trycks ofta i absoluta tal och utgörs av de ackumulerade FoU-utgifterna över en viss period, eventuellt med hänsyn tagen till depreciering. I Biatour m.fl. (2011) är korrelationen mellan FoU-intensitet och (logaritmen av) den egna FoU-stocken 0,68.

91

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

högteknologi, mellan-till-lågteknologi samt lågteknologi, se tabell 2.9 nedan för en beskrivning av dessa.

Tabell.2.9

Indelning av branscher i tillverkningsindustrin efter teknologinivå

 

 

Teknologinivå

Branscher

Högteknologi

Flyg- och rymd, läkemedel, datorer och kontorsutrustning, elektronik och

 

telekommunikation, precisionsinstrument

Mellan- till-högteknologi Mellan- till-lågteknologi Lågteknologi

Elektriska maskiner, motorfordon, kemikalier (utom läkemedel), övriga transportmedel, maskiner och utrustning

Oljeraffinering, gummi och plast, icke-metalliska mineraliska produkter, metaller, färdiga metallprodukter (exkl. maskiner och utrustning)

Övrig tillverkningsindustri, trä och möbler, papper och förlagsverksamhet, textilier, kläder, läder

Källa: OECD, ISIC REV. 3 Technology Intensity Definition http://www.oecd.org/sti/ind/48350231.pdf.

Lägre andel FoU från högteknologiska branscher i Sverige än i många andra OECD-länder

Branscherna i figur 2.7 är uppdelade i ”Högteknologi”, ”Mellan-till- högteknologi” samt ”Mellan-till-lågteknologi” enligt den klassifice- ring som OECD tillämpar. Av denna indelning framgår att Irland är det land där de högteknologiska branscherna svarar för den högsta andelen av tillverkningsindustrins totala FoU, nästan 72 procent. Motsvarande siffra för Sverige är knappa 53 procent. Även i Finland, USA och Island svarar de högteknologiska branscherna för en stor andel av den totala FoU:n i tillverkningsindustrin.

92

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

Figur 2.7 Fördelning av näringslivets FoU efter teknologiintensitet 2008 i 27 OECD-länder, procent

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0 IE FI US IS UKHUKR SI BE SE FR NL CA JP IT GR ES PL PT DE AT AUNO TR CZ EE MX

 

Högteknologi

 

Mellan- till högteknologi

 

Låg- till mellanteknologi

 

 

 

 

 

 

Anm. Se tabell 2.9 för en förklaring till vilka branscher som ingår i de olika kategorierna.

Källa: OECD Science, Technology and Industry Scoreboard 2011.

Det finns också förhållandevis stora skillnader mellan länder vad gäller hur FoU-intensiteten i tillverkningsindustrin fördelar sig mellan branscher med avseende på teknologinivån. Högteknolo- giska branscher bidrar mest till FoU-intensiteten i flertalet, men långtifrån alla, OECD-länder, vilket framgår av figur 2.8. Bidraget till FoU-intensiteten från högteknologiska branscher var störst i Finland; de högteknologiska branscherna svarade för 70 procent av FoU-intensiteten i finsk tillverkningsindustri under 2006. Därefter följde USA (67 procent) och Storbritannien (65 procent). I Sverige svarade de högteknologiska branscherna för 51 procent av FoU- intensiteten i tillverkningsindustrin. I USA, Storbritannien, Ungern, Sverige och Tyskland är bidraget till FoU-intensiteten från låg- till mellan teknologi litet: 10 procentenheter eller mindre.

93

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Figur 2.8 Bidrag till FoU-intensitet i tillverkningsindustrin i 14 OECD- länder 2006, procent

NL

IT

ES

DE

AT

PL

BE

UK

JP

FR

KR

US

SE

FI

0%

20%

40%

60%

80%

100%

HÖG HÖG-MELLAN MELLAN-LÅG LÅG

Källa: OECD STAN Indicators 2009, samt egna beräkningar.

Fördelningen av tillverkningsindustrins FoU ger endast en grov bild av ländernas FoU-specialisering. Det säger egentligen ingenting om hur länderna borde specialisera sig om målet är att öka den långsiktiga tillväxten och förbättra konkurrenskraften. Snarare torde specialiseringen av FoU relatera till respektive lands komparativa fördelar när det gäller viss typ av produktion. Den klassificering som OECD använder tar dessutom utgångspunkt i teknologiinnehållet i de produkter som slutligen tillverkas och inte till ingående produktionsprocesser, vilka kan vara väl så avancerade. Det är vidare troligt, men svårt att belägga, att fördelningen av FoU efter teknologiintensitet ger stor tonvikt till sådan FoU som utförs nära själva produktionen. Sådan FoU kan dels vara nödvändig för att produktionen ska kunna genomföras, dels syfta till att anpassa produkterna till förhållanden på den lokala marknaden (lokala regleringar och krav, anpassning till specifika kundönskemål etc.).

Tjänstebranscherna allt viktigare för näringslivets FoU – men tillverkningsindustrin dominerar

Över tid har tjänstebranscherna blivit allt mer FoU-intensiva i många länder. I ett antal länder är också tjänstesektorernas andel av näringslivets totala FoU hög. Av figur 2.9 framgår att tjänsternas

94

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

andel av näringslivets FoU-utgifter (inte FoU-intensitet) var högst i Ryssland där de utgjorde mer än 80 procent under 2008, och lägst i Kina och Sydkorea där tjänsternas andel av näringslivets FoU var mindre än 10 procent. Även i Sverige var tjänsternas andel jäm- förelsevis låg, knappt 16 procent.

Figur 2.9 Tjänstebranschernas andel av näringslivets FoU i OECD-länder (exkl. Turkiet) samt Kina, 1998 och 2008 (eller senast tillgängliga år), procent

100

 

80

 

60

 

40

 

20

 

0

 

RU EE IL IS LU PT GR CA NZ AU NO ES DK IE US CZ PL MX AT SK UK HU IT NL BE SE FI CH SI FR JP DE KR CN

2008

1998

Anm. Värden för Ryssland, Estland, Sydafrika, Tjeckien, Slovakien, Japan och Kina avser 2009. Värden för Israel och Italien avser 2010. Värden för Island och Irland avser 2005. Värden för Luxemburg, Grekland, Nya Zeeland, Mexiko, Österrike, Belgien, Sverige, Finland och Frankrike avser 2007. Värden för Nederländerna, Polen och Danmark avser 2006. Värde för Schweiz avser 2008.

Källa: OECD Technology and Industry Scoreboard 2013d.

I flera av de länder som har en relativt hög FoU-intensitet i näringslivet är det alltjämt tillverkningsindustrin som står för det klart största bidraget till FoU-intensiteten. Framför allt Israel, men även i viss mån Danmark och USA, är dock exempel på länder i OECD som både har en generellt hög FoU-intensitet i näringslivet och ett relativt högt bidrag från tjänstebranscherna.

För att få en tydligare bild av FoU-intensitet och olika branschers betydelse för denna presenteras i figur 2.10a, 2.10b och 2.10c en jämförelse av branschers bidrag till FoU-intensiteten31 för år 1995, 2001 och 2010 mellan tio olika OECD-länder.

31 FoU-intensitet multiplicerat med förädlingsvärdesvikten för respektive branschaggregat.

95

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Figur 2.10a Branschers bidrag till FoU-intensitet 1995

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

FI

DE

UK

FR

IT

ES

US

JP

KR

Kemikalier och kemiska produkter, läkemedel

Datorer, elektronikvaror och optik, elappartur

Övriga maskiner

 

 

 

Motorfordon och andra transportmedel

 

Tjänster

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

Figur 2.10b Branschers bidrag till FoU-intensitet 2001

4

3

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SE

FI

DE

UK

FR

IT

ES

US

JP

KR

 

Kemikalier och kemiska produkter, läkemedel

 

Datorer, elektronikvaror och optik, elappartur

 

 

 

Övriga maskiner

 

Motorfordon och andra transportmedel

 

 

 

 

 

Tjänster

 

Övrigt

 

 

 

 

Figur 2.10c Branschers bidrag till FoU-intensitet 2010

4

3

2

1

0

SE

FI

DE

UK

FR

IT

ES

US

JP

KR

 

Kemikalier och kemiska produkter, läkemedel

 

Datorer, elektronikvaror och optik, elappartur

 

 

 

Övriga maskiner

 

 

 

 

Motorfordon och andra transportmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänster

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. Data för Sverige är från 2011 och för Japan från 2009.

Källa: OECD STAN Database (R&D Expenditure), STAN Industry Indicators (Value Added) och egna beräkningar.

Figur 2.10a visar att Sverige stod för den högsta totala FoU- intensiteten bland de länder som är inkluderade i jämförelsen 1995,

96

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

följt av Japan, Sydkorea och USA. Spanien och Italien hade under 1995 lägst total FoU-intensitet.

År 2001 (figur 2.10b) påminner om 1995 rent rangordnings- mässigt, där Sverige fortfarande har högst FoU-intensitet bland de inkluderade länderna, följt av Finland, Japan, Sydkorea och USA. De länder vars näringsliv ökade forskningsintensiteten mest mellan 1995 till 2010 är Finland och Sydkorea. De har bägge gått från att ha ungefär hälften så stor FoU-intensitet som Sverige 1995, till att 2010 ha den högsta nivån (figur 2.10c). Den bransch som i störst grad burit detta lyft i både Finland och Sydkorea är ”Datorer, elektronikvaror och optik, elapparatur”.

Andelen av den totala FoU-intensiteten som kommer från branschen ”Övriga maskiner” är till synes oförändrad i samtliga länder mellan 1995 och 2010. Även bidraget för industrin ”Kemikalier och kemiska produkter, läkemedel” har varit relativt oförändrad för de inkluderade länderna, förutom i Sverige som har minskat andelen av FoU-intensiteten inom denna bransch på senare år samtidigt som forskningen inom samma bransch har ökat i USA. Branschen ”Motorfordon och andra transportmedel” har ökat i betydelse för näringslivet i Tyskland och Japan.

Även tjänstebranscherna har blivit mer betydelsefulla för total FoU-intensitet. Framför allt näringslivet i Sverige och Finland har 2010 en avsevärt högre andel av den totala FoU-intensiteten som kommer från tjänstebranscher jämfört med 1995. Även för övriga OECD-länder som är med i jämförelsen ökar successivt betydelsen av tjänstebranscher för FoU-intensiteten.

Figur 2.10a–2.10c kan sammanfattningsvis tolkas som att framför allt Finland och Sydkorea sedan 1995 fram till 2010 har gått mot en betydande högre specialisering inom branschen ”Datorer, elektronik och optik, elapparatur”, vilket har bidragit till att det är dessa länder som under det senaste undersökningsåret är världsledande inom FoU. För de flesta länder har tjänster blivit en större del av den totala FoU-intensiteten, där Sverige och Finland står för den största ökningen. Det bör också noteras att forskning inom tjänster är svår att mäta i statistik och att detta branschaggregat troligtvis är större än vad som framkommer i figurerna.

I Sverige har det genomgående skett en specialisering mot forskning inom ”Motorfordon och övriga transportmedel”,

97

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

”Kemikalier och kemiska produkter, läkemedel” samt ”Datorer, elektronik och optik, elapparatur”. På senare år har FoU-investe- ringarna relativt förädlingsvärdet ökat inom tjänstebranscher, samtidigt som läkemedelsindustrin utgör en mindre del av den totala FoU-intensiteten. Även om FoU-intensiteten har minskat något från 1995 till 2010 hör Sverige fortfarande till toppländerna inom området tillsammans med Finland, Sydkorea och Japan.32

Sverige har hög FoU-intensitet, men FoU:n är tämligen spridd

Ett annat sätt att se på hur näringslivets FoU fördelar sig mellan branscher är att jämföra vilka branscher som står för störst andel FoU i respektive land. I tabell 2.10 jämförs de tre största branscherna med avseende på deras betydelse för näringslivets FoU. I Sverige är IKT-utrustning, motorfordon och FoU-tjänster de tre största branscherna med avseende på FoU. Tillsammans svarar dessa branscher för knappt 57 procent av näringslivets FoU. Sverige, Sydkorea, Finland och Japan har den största andelen av näringslivets FoU inom IKT-utrustning där Finland har den högsta andelen.

32 På grund av databrist är Israel inte med i jämförelsen, men värt att komma ihåg är att Israels FoU-intensitet är mycket hög och högre än både Sveriges och Finlands.

98

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Tabell 2.10 De tre mest betydelsefulla branscherna för näringslivets FoU i 27 OECD-länder år 2011

Land

Bransch (andel av näringslivets FoU, procent)

 

 

1

2

3

EE

Kemi och mineraler

Informations- och

FoU-tjänster (8,5)

 

(58,0)

kommunikationstjänster

 

 

 

(14,5)

 

KR

IKT-utrustning (49,0)

Motorfordon (13,5)

Kemi och mineraler (11,3)

FI

IKT-utrustning (49,7)

Elektronisk utrustning

Informations- och

 

 

och maskiner (13,0)

kommunikationstjänster

 

 

 

(8,9)

CH

Kemi och mineraler

IKT-utrustning (15,1)

Elektronisk utrustning och

 

(44,0)

 

maskiner (11,5)

UK

Kemi och mineraler

Motorfordon (18,0)

Informations- och

 

(34,2)

 

kommunikationstjänster

 

 

 

(16,7)

JP

IKT-utrustning (36,9)

Motorfordon (22,7)

Kemi och mineraler (19,9)

DE

Motorfordon (36,9)

Kemi och mineraler

IKT-utrustning (12,8)

 

 

(17,2)

 

AU

Jordbruk, gruvor,

Finans och andra

Informations- och

 

kollektiva nyttigheter,

företagstjänster (22,8)

kommunikationstjänster

 

byggindustri (30,2)

 

(9,3)

PT

Informations- och

Finans och andra

Kemi och mineraler (12,5)

 

kommunikationstjänster

företagstjänster (22,5)

 

 

(26,11)

 

 

BE

Kemi och mineraler

Finans och andra

IKT-utrustning (9,9)

 

(34,5)

företagstjänster (13,7)

 

US

Kemi och mineral (20,4)

IKT utrustning (20,0)

Motorfordon (17,1)

TR

Informations- och

Motorfordon (18,8)

FoU-tjänster (14,7)

 

kommunikationstjänster

 

 

 

(23,6)

 

 

SE

IKT-utrustning (23,6)

Motorfordon (20,3)

FoU-tjänster (13,0)

NO

Informations- och

Finans och andra

FoU-tjänster (17,2)

 

kommunikationstjänster

företagstjänster (18,0)

 

 

(21,3)

 

 

DK

Kemi och mineraler

Finans och andra

Informations- och

 

(25,0)

företagstjänster (15,8)

kommunikationstjänster

 

 

 

(15,6)

CZ

Motorfordon 32,6)

FoU-tjänster (11,8)

Informations- och

 

 

 

kommunikationstjänster

 

 

 

(11,6)

 

 

 

 

99

Näringslivets FoU-investeringar Bilaga 8 till LU15

Tabell 2.10 forts.

NL

Elektronisk utrustning

Kemi och mineraler

Informations- och

 

och maskiner (22,2)

(21,7)

kommunikationstjänster

 

 

 

(11,0)

HU

Kemi och mineraler

Detalj- och partihandel

Motorfordon (9,4)

 

(29,5)

och transporttjänster

 

 

 

(16,0)

 

SI

Kemi och mineraler

Elektronisk utrustning

Finans och andra

 

(30,5)

och maskiner (15,8)

företagstjänster (8,5)

CN

Elektronisk utrustning

Kemi och mineraler

IKT utrustning (16,1)

 

och maskiner (21,2)

(16,4)

 

IE

Informations- och

FoU-tjänster (12,5)

Kemi och mineraler (10,4)

 

kommunikationstjänster

 

 

 

(26,3)

 

 

AT

Elektronisk utrustning

FoU-tjänster (12,6)

Kemi och mineraler (11,0)

 

och maskiner (26,9)

 

 

PL

Informations- och

Kemi och mineraler

Elektronisk utrustning och

 

kommunikationstjänster

(12,3)

maskiner (11,0)

 

(26,3)

 

 

FR

Motorfordon (17,7)

Finans och andra

FoU-tjänster (13,4)

 

 

företagstjänster (17,2)

 

ES

Motorfordon (17,1)

Kemi och mineraler

Informations- och

 

 

(17,0)

kommunikationstjänster

 

 

 

(14,1)

IT

Motorfordon (20,9)

Elektronisk utrustning

IKT-utrustning (13,0)

 

 

och maskiner (14,2)

 

CA

Informations- och

IKT-utrustning (15,2)

FoU-tjänster (11,4)

 

kommunikationstjänster

 

 

 

(16,4)

 

 

Källa: OECD Technology and Industry Scoreboard 2013.

I figur 2.11 redovisas sambandet mellan hur specialiserat närings- livet är vad gäller dess FoU och hur stor andel av BNP som näringslivets FoU uppgår till i olika OECD-länder. Specialiserings- graden mäts med det s.k. Herfindahl-Hirschman indexet33 (HHI- index). HHI beräknas för de fem största branscherna i termer av FoU-utgifter. Högst specialiseringsgrad har Estland, Sydkorea och Finland. Lägst specialiseringsgrad har Kanada, Spanien och

33 HHI-indexet mäter i detta fall hur ett lands FoU-utgifter är fördelade inom de fem största branscherna. Om en stor del av FoU-utgifterna är koncentrerade till färre branscher blir specialiseringsindexet högre, medan indexet blir lägre om fördelningen är mer jämn över de fem branscherna.

100

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

Frankrike. Sverige ligger i ett mellanskikt, dvs. har en bransch- specialisering av FoU-utgifterna som är ungefär som genomsnittet av OECD-länderna.

Figur 2.11

 

3,5

 

3

intensitet-FoU

2,5

2

 

 

1,5

 

1

0,5

0

0

Samband mellan specialiseringsgrad och FoU-intensitet i 27 OECD-länder 2011 (eller senast tillgängliga år), andel av förädlingsvärdet respektive specialiseringsgrad (procent)

 

 

 

 

 

KR

 

 

SE

JP

 

FI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

US

DK

 

CH

 

 

 

 

 

 

 

AT

SI

DE

 

 

 

 

FR

CN

 

 

 

BE

 

 

 

 

 

 

 

 

AU

CZ

UK

CA NONL

PT HU IE

 

 

 

ESIT

 

 

 

TR

PL

10 20 30 40 50 60

Specialiseringsgrad

Anm. Förutom OECD-länder är också Kina inkluderat i beräkningarna.

Källa: OECD Technology and Industry Scoreboard (2013) och egna beräkningar.

Som framgår av figur 2.11 är sambandet mellan specialisering och FoU-intensitet positivt och förhållandevis starkt.34 De länder som har hög specialiseringsgrad har också hög FoU-intensitet. Sverige är, tillsammans med Japan, USA och Danmark, ett av de länder som har ett förhållandevis FoU-intensivt näringsliv men där FoU:n är mindre specialiserad än i Sydkorea och Finland. Detta är en indikation på att Sverige, Danmark, USA och Japan har en högre FoU-intensitet i flera branscher som tillsammans bidrar till en hög FoU-intensitet överlag. Det torde också göra att näringslivet i dessa länder är mindre känsligt för förändringar i produktions- förhållanden för de mest betydelsefulla branscherna.

34 Estland har uteslutits för att landet har en mycket hög koncentrationsgrad. Inkluderas Estland får regressionslinjen en sämre anpassning och förklaringsgrad (R2 sjunker från 0,41 till 0,31).

101

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

2.5Uppdelning av skillnader i FoU-intensitet mellan länder

Skillnaderna i FoU-intensitet mellan branscher är, som framgått i tidigare avsnitt, stor. Till viss del finns också skillnader mellan FoU-intensiteten mellan länder för en och samma bransch. Vilken betydelse har dessa skillnader för att förklara skillnaderna i FoU- intensitet mellan länder? Nedan besvaras den frågan på två sätt. För det första redovisas hur FoU-intensiteten i OECD-länderna skulle se ut om branschstrukturen var densamma som i genomsnittet av OECD-länderna. För det andra redovisas studier som har försökt förklara skillnader i FoU-intensitet – ett ”FoU-gap” – mellan länder och regioner (t.ex. EU) genom att dekomponera skillnaden i en del som beror på hur branschstrukturen ser ut (olika branscher är olika FoU-intensiva) och en del som beror på FoU-intensiteten för en given branschstruktur. Förutom att redovisa vad andra studier har kommit fram till görs också en uppdelning av FoU- gapet mellan Sverige och nio andra länder.

Branschstrukturen påverkar den totala FoU-intensiteten

I figur 2.12 justeras FoU-intensiteten i näringslivet för skillnader i branschsammansättning för 26 OECD-länder. Figuren visar dels den uppmätta FoU-intensiteten för respektive land, dels den FoU- intensitet som landet skulle ha haft om det hade haft samma branschstruktur som OECD-genomsnittet. Av figuren framgår att framför allt Tyskland och Sydkorea skulle gå från att ha en FoU- intensitet över OECD-genomsnittet till en FoU-intensitet under genomsnittet om hänsyn tas till branschstruktur. Dessa länders näringsliv är specialiserade på hög- och mellanteknologisk produkt- ion såsom IKT och motorfordon. För Frankrike, Belgien och Nederländerna skulle det motsatta ske: dessa länders näringsliv skulle få en FoU-intensitet som låg över OECD-genomsnittet om de hade samma näringslivsstruktur som genomsnittet för OECD- länderna.

102

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

Figur 2.12 Ojusterad och justerad FoU-intensitet i 24 OECD-länder 2011, andel av förädlingsvärdet (procent)

5,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FI

JP

SE

JP

DK

US

DE

AT

FR

EE

BE

SI

AU

NL

UK

IE

CZ

NO

PT

HU

IT

ES

SK

PL

Ojusterad FoU-intensitet Justerad FoU-intensitet OECD-genomsnitt

Anm. Den ojusterade FoU-intensiteten beräknas genom att ta kvoten mellan FoU-utgifter för näringslivet och förädlingsvärdet för motsvarande branscher. Den justerade FoU-intensiteten beräknas som ett vägt genomsnitt av de ingående branschernas FoU där vikterna utgörs av respektive branschs andel av förädlingsvärdet enligt den genomsnittliga branschstrukturen för OECD-länderna. Förädlingsvärdes- andelarna beräknas för 2011.

Källa: OECD Science, Technology and Industry Scoreboard 2013.

För Sveriges del är den justerade FoU-intensiteten lägre än den ojusterade, vilket tyder på att det svenska näringslivet också är mer specialiserat mot branscher med en hög FoU-intensitet. Även mätt med den justerade FoU-intensiteten skulle emellertid det svenska näringslivets FoU-intensitet vara bland de högsta i OECD.

Det går inte att från dessa mått dra några slutsatser om att det skulle vara bättre eller sämre för ett lands ekonomi att ha en branschstruktur med en hög grad av specialisering mot branscher med hög FoU-intensitet. Som nämndes ovan kan det troligen vara lättare att öka FoU-intensiteten i hela ekonomin om FoU- intensiteten är mer jämnt fördelad över branscher. En förklaring till detta är att en mer jämn fördelning av FoU-intensiteten avspeglar generellt goda förutsättningar för FoU medan en snedare fördelning kan indikera starka komparativa fördelar i en viss typ av produktion, t.ex. till följd av goda naturliga eller historiska – ”spårbundna” – villkor (t.ex. tillgång till en viss råvara). Men, för att närmare kunna se vilken roll branschstrukturen har för att förklara Sveriges höga, relativt andra OECD-länder, FoU- intensitet i näringslivet som helhet, krävs dock mer finfördelad data och ett mer sofistikerat sätt att dekomponera skillnaderna i FoU- intensitet.

103

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Mathieu och van Pottelsberghe de la Potterie (2010) bekräftar, med hjälp av en panel av OECD-länder och branscher, den bild som ges av den enkla justeringen av FoU-intensiteten som gjorts ovan. Deras resultat ger vid handen att FoU-intensiteten i näringslivet i Sverige, USA, Frankrike och Japan är över genomsnittet när de tar hänsyn till skillnader i branschstruktur. Finland och Sydkoreas FoU-intensitet är (ojusterad) högre än ”referenslandet” (Tyskland) och de andra OECD-länderna som ingår i studien, men det förklaras främst av den stora dominansen av vissa FoU-intensiva branscher. Mathieu och van Pottelsberghe de la Potterie ger ingen förklaring till att branschstrukturen verkar vara mer betydelsefull för vissa länder än för andra. De konstaterar dock att det är vanskligt att dra policyslutsatser baserade på aggregerade, kvantitativa indikatorer, som exempelvis näringslivets samlade FoU som andel av BNP, eftersom de aggregerade måtten är starkt påverkade av ett lands branschstruktur och specialiserings- mönster. Följaktligen säger dessa indikatorer väldigt lite om villkoren för FoU i ett land.

2.5.1FoU-gap mellan länder

En metod för att förklara skillnader i FoU-intensitet mellan länder är att dela upp en förändring (eller ett gap) i FoU-intensitet mellan två länder i en inomliggande komponent, som fångar upp skillnader inom en och samma bransch, och en strukturell komponent som fångar skillnaderna i branschsammansättning.

Motivet till att göra denna uppdelning är att länder kan ha samma FoU-intensitet i två branscher men om branschen i det ena landet, av någon anledning, utgör en större del av ekonomin (har en högre andel av det totala förädlingsvärdet) blir den totala FoU- intensiteten i näringslivet högre i det landet. Exempelvis har länder där läkemedelsindustrin utgör en relativt stor andel av för- ädlingsvärdet ofta högre, total FoU-intensitet i sitt näringsliv.

Slutsatserna från de studier som gör parvisa35 jämförelser av FoU-gap mellan länder varierar. Exempelvis visar ab Iorwerth (2005) att mellan en fjärdedel och en tredjedel av skillnaderna i

35 Det vill säga när jämförelser görs mellan två länder åt gången.

104

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

FoU-intensitet mellan näringslivet i Kanada och USA beror på skillnader i branschstruktur. Griffith och Harrison (2003) beräknar att nästan hela gapet mellan FoU-intensiteten mellan USA och Storbritannien kan förklaras av den inomliggande effekten. Abramovsky, Harrisson och Simpson (2004) beräknar att ungefär hälften av skillnaden i FoU-intensitet mellan USA och Tyskland kan förklaras av skillnader i branschstruktur.

Jaumotte och Pain (2005) konstaterar att resultaten från dessa studier måste tas med en nypa salt eftersom att det finns flera metodproblem. Exempelvis är den relativa betydelsen av den strukturella, jämfört med den inomliggande, komponenten beroende av vilken aggregeringsnivå de jämförs på. I allmänhet tycks den inomliggande effekten bli mindre ju finare data som används. För det andra spelar det stor roll vilka branscher som används. Erken och van Es (2007) visar att den inomliggande komponenten blir mer betydelsefull om tjänstesektorn inkluderas. De studerar gapet i FoU-intensitet mellan EU och USA och finner, till skillnad från tidigare studier, att cirka tre fjärdedelar av skillnaden kan förklaras av den inomliggande effekten. Ett tredje metodproblem är att de uppdelningar som görs ofta avser specifika år, medan den relativa betydelsen av den strukturella och den inomliggande komponenten kan variera över tid. Trots dessa metodproblem konstaterar Jaumotte och Pain att det ändå verkar rimligt att ta hänsyn till branschstruktur när man försöker förklara skillnader i FoU-intensitet mellan länder.

2.5.2Dekomponering av FoU-gap för Sverige

För att få en indikation på hur stort det, oftast positiva, FoU-gapet mellan Sverige och de andra OECD-länder som datatillgången tillåter en jämförelse med, görs nedan en uppdelning av skillnaderna i FoU-intensitet i en strukturell och en inomliggande faktor (se avsnitt 2.5.1 för bakgrund). Den uppdelning som görs utgår från Erken och van Es (2007). Till följd av bristande tillgång på jämförbara data, framför allt för Sverige, beräknas dekompone- ringen för tio länder och elva branscher.36 Det faktum att denna

36 Branscherna och länderna är samma som i tabell 2.5–2.7.

105

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

uppdelning görs för relativt få branscher medför att den struktu- rella komponenten med stor sannolikhet underskattas något, dvs. det är mer av skillnaderna i FoU-intensitet mellan Sverige och andra länder som tillskrivs skillnader i FoU-intensitet inom branscher (för en given branschstruktur).

Av jämförelsen mellan Sverige och de övriga länderna framgår att Sverige har ett positivt FoU-gap gentemot de andra länderna, förutom mot Finland i slutet av perioden (se figur 2.13). Huvud- förklaringen till detta är att Sverige har en högre FoU-intensitet i samtliga branscher (den inomliggande komponenten), snarare än att näringslivet domineras av FoU-intensiva branscher i större utsträckning än i andra länder (den strukturella komponenten).

Det är dock viktigt att ha i åtanke, som nämndes ovan, att det är förhållandevis få branscher som ligger till grund för beräkningarna och att den strukturella faktorn skulle öka i betydelse om jämförelsen utökades till fler branscher. Den inomliggande faktorns betydelse för att förklara skillnader i FoU-intensitet är störst i förhållande till Italien, Spanien, Tyskland och Japan, men även i viss mån i förhållande till Finland. Dessa länder har, med undantag för Spanien, en specialisering mot tillverkningsindustri, vilket kan förklara att den strukturella komponenten spelar mindre roll för att förklara FoU-gapet i förhållande till Sverige.

Figur 2.13 Förklaring till skillnad i näringslivets FoU-intensitet mellan Sverige och nio OECD-länder 1987–2007, procentenheter

A. Sverige jämfört med Finland

B. Sverige jämfört med Tyskland

3,5

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0

-0,5

-1

FoU-gap Strukturell Inomliggande

3,5

 

 

3

 

 

2,5

 

 

2

 

 

1,5

 

 

1

 

 

0,5

 

 

0

 

 

-0,5

 

 

-1

 

 

FoU-gap

Strukturell

Inomliggande

106

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

C. Sverige jämfört med Nederländerna

D. Sverige jämfört med Storbritannien

3,5

3,5

3

3

2,5

2,5

2

2

1,5

1,5

1

1

0,5

0,5

0

0

-0,5

-0,5

-1

-1

FoU-gap

 

Strukturell

Inomliggande

FoU-gap

 

Strukturell

Inomliggande

E. Sverige jämfört med Frankrike

F. Sverige jämfört med Italien

3,5

3,5

3

3

2,5

2,5

2

2

1,5

1,5

1

1

0,5

0,5

0

0

-0,5

-0,5

-1

-1

FoU-gap

 

Strukturell

Inomliggande

FoU-gap

 

Strukturell

Inomliggande

 

 

G. Sverige jämfört med Spanien

H. Sverige jämfört med USA

3,5

 

 

3,5

 

 

3

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

2,5

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

1,5

 

 

1,5

 

 

1

 

 

1

 

 

0,5

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

-0,5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

-1

 

 

FoU-gap

Strukturell

Inomliggande

FoU-gap

Strukturell

Inomliggande

107

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

I. Sverige jämfört med Japan

3,5

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0

-0,5

-1

FoU-gap Strukturell Inomliggande

Källa: OECD STAN R&D Expenditures in Industry, Business Enterprise R&D, STAN Industry Indicators, EU KLEMS och egna beräkningar.

Det är även intressant att se hur komponenterna har förändrats över tid. Den strukturella komponenten har ökat i betydelse för att förklara FoU-gapet till Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och i viss mån Japan, medan den har minskat i betydelse gentemot Finland. En trolig förklaring till denna utveckling är att både Sverige och Finland, under den aktuella perioden, har en betydande telekomsektor med hög FoU-intensitet, vilken har ökat i betydelse i större utsträckning än i andra länder. I Finland har speciali- seringen mot den sektorn dock skett i större utsträckning än i Sverige.

Med en brasklapp för den förhållandevis höga aggregeringsnivån när det gäller branscherna, är en slutsats av dekomponerings- analysen att Sverige uppvisar en högre FoU-intensitet överlag i näringslivet än andra länder. Detta säger att Sverige har lyckats upprätthålla ett övertag gentemot andra, avancerade länder genom att uppgradera det teknologiska kunnandet inom fler branscher generellt, men även inom de branscher som har stor vikt (i termer av förädlingsvärde), såsom motorfordons- och telekombranschen. Analysen ovan talar också för att det är möjligt att påverka uppgraderingen av teknologiskt kunnande med politiska åtgärder eftersom den inomliggande komponenten kan antas vara lättare att påverka än den strukturella. Vilka åtgärder som kan påverka näringslivets FoU-intensitet diskuteras i kapitel 5 och 6.

108

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

2.6Företagsstrukturens betydelse för skillnaden i FoU-intensitet mellan länder

2.6.1FoU-intensitet och företagsstorlek

En potentiell källa till variation i FoU-intensitet mellan länder är skillnader i företagsstruktur med avseende på företagsstorleken. Det finns flera skäl till varför små och stora företag kan förväntas skilja sig åt när det gäller FoU-utgifter.

Enligt Schumpeters (1942) teori om ”kreativ förstörelse” är innovatörerna typiskt sett små och nyetablerade företag som utmanar stora och etablerade företag genom nya och radikala innovationer. De små företagen kan också behöva vara mer innovativa än stora företag för att vara konkurrenskraftiga. Men, teknisk utveckling kan också vara kumulativ, där fokus ligger på att förbättra existerande teknologi snarare än att ta fram radikala innovationer. Denna form av teknologisk utveckling är lättare för konkurrenter att imitera, vilket skapar svaga incitament för FoU. Stora företag kan dock i kraft av sin storlek – inte sällan förstärkt av olika former av regleringar – dra nytta av marknadsmakt på sina respektive marknader, vilket gör att det lönar sig bättre för stora företag att bedriva sådan produktförbättring. Stora företag har också lättare att skydda patent och varumärken genom tillgång till större legala resurser. Stora företag kan vidare sprida riskerna i olika innovationsprojekt på ett effektivare sätt. Om riskerna i innovationsprojekten är okorrelerade, kommer den samlade risken i projektportföljen att minska med antalet projekt. Detta ger också de större företagen en fördel, i synnerhet som det kan finnas lednings- och koordineringskostnader av att bedriva flera projekt över flera områden (för att sprida riskerna).

Det finns både teoretiskt och empiriskt stöd för att större företag har större FoU-utgifter än mindre företag – bland de företag som bedriver någon FoU överhuvudtaget; ett stort antal små företag bedriver ingen FoU alls. Klette och Kortum (2004) visar teoretiskt att vinstmaximerande företag skalar upp sina FoU- utgifter i proportion till storleken på kunskapsstocken (som i sin tur är större i större företag). De visar också att företagens FoU- intensitet är oberoende av företagsstorlek.

Denna ”storleksirrelevans” bekräftade tidigare empiriska studier som inte funnit något samband mellan FoU-intensitet och före-

109

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

tagsstorlek (se t.ex. Bound m.fl., 1984; Caves, 1998). Denna empiriska ”järnlag” har dock kommit att ifrågasättas i såväl nya teoretiska modeller som i empiriska studier på nyare data. Akcigit (2009) visar i en teoretisk modell att små företag har större incitament att ta fram nya, radikala innovationer medan det för större företag blir mer lönsamt att ägna sig åt inkrementell FoU, dvs. förbättringar av befintlig teknologi, och därmed lägger mindre av sina resurser på FoU. Med andra ord bör man förvänta sig ett negativt samband mellan FoU-intensitet och företagsstorlek. De teoretiska implikationerna får stöd av empiriska resultat där stor vikt läggs vid att ta hänsyn till dels att långt ifrån alla företag ägnar sig åt FoU, dels att det kan finnas en risk för att små FoU-intensiva företag ”översamplas” i förhållande till (små) företag som inte bedriver någon FoU alls. Denna senare risk är betydligt mindre för stora företag.37 Även Park (2011) erhåller resultat som indikerar att små företag är mer FoU-intensiva än stora företag. Johansson och Lööf (2009) finner ett negativt samband mellan företagsstorlek och försäljning av nya produkter (som inte är imitationer, utan nyutvecklade av företaget) för svenska företag när hänsyn tagits till en mängd andra förklarande variabler, inklusive branschstruktur. Försäljningen av nya, icke-imiterande produkter är inget standard- mått på FoU-intensitet, men ligger väl i linje med de teoretiska implikationerna från Akcigit (2009) och Akcigit och Kerr (2010), som ju förutspår att större företag ska ägna mindre resurser relativt små företag åt att ta fram nya, radikala innovationer.

Studier av sambandet mellan FoU-intensitet och företagsstorlek på bransch- respektive landnivå ger blandade resultat. I hög- teknologiska branscher, så som kemi- och läkemedels- eller elektronikindustri, är det både de mycket stora företagen och de små företagen som har den högsta FoU-intensiteten. På landnivå verkar det däremot snarare finnas ett positivt samband mellan företagsstorlek och FoU-intensitet. I figur 2.14 illustreras att länder som har en hög andel FoU i stora företag också har högre FoU-intensitet, mätt som FoU-utgifter i företagen i relation till

37 Akcigits resultat pekar på en elasticitet för FoU-intensitet (FoU-gifter som andel av försäljningen) med avseende på storlek (försäljning) på mellan 62 och 78 procent. Det är (väsentligt) lägre än 100 procent, dvs. en enhetselasticitet, som implicerar att FoU- intensiteten ökar proportionellt mot företagsstorleken.

110

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

BNP.38 En förklaring till att sambandet mellan FoU-intensitet och företagsstorlek går från negativt på mikronivån till positivt på makronivån är helt enkelt att stora företag har en mycket större vikt i aggregerade data över FoU-intensiteten än små företag, även om de förra är mer FoU-intensiva ”var och en för sig”.

Som konstaterats ovan, är det snarare regel än undantag att en handfull stora företag eller företagskoncerner svarar för lejonparten av FoU:n i näringslivet. Detta gör att det är viktigt att komplettera den bild som ges av aggregerade (bransch-)data med analyser av vilka överväganden de stora, ofta multinationella, företagen gör när de fattar sina beslut om att investera i FoU. Likaså är det sannolikt att företag av olika storlek dels ägnar sig åt olika typer av FoU (t.ex. grundforskning eller produktutveckling), dels reagerar olika på politiska åtgärder. Betydelsen av företagens storlek i dessa båda avseenden kommer att beröras i kommande kapitel.

38 Uppenberg (2009) gör motsvarande observation.

111

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Figur 2.14 Samband mellan näringslivets totala FoU-utgifter och andelen FoU som bedrivs i företag med >250 anställda i 24 OECD- länder 2009, andel av BNP respektive andel av samtliga företag (procent)

Anm. Data för andelen företag med > 250 anställda avser olika år för olika länder.

Källa: OECD Science and Technology Indicators 2010 och egna beräkningar.

2.6.2Kan skillnader i företagsstorlek förklara FoU-gap mellan länder?

I den utsträckning det finns en unik, optimal företagsstorlek för en viss bransch, och den branschen kännetecknas av tillräckligt hög konkurrens, skulle företagsstorleken inte kunna förklara skillnader i FoU-intensitet mellan länder. I stället skulle skillnader i FoU- intensitet förklaras av skillnader i branschsammansättning. Det finns dock en spridning i företagsstorlek såväl inom en och samma bransch som mellan länder. Den genomsnittliga företagsstorleken i högteknologiska branscher tenderar att vara mindre än i låg- teknologiska branscher. Men, även inom högteknologiska branscher finns skillnader. Ortega-Argilés och Brandsma (2008) visar att bioteknikföretag i genomsnitt är mindre än läkemedels- företag.

I en studie på företagsdata från Europeiska kommissionens ”EU Industrial R&D Scoreboard” visar Ortega-Argilés och Brandsma (2008) att det inte finns någon märkbar skillnad i fördelningen av FoU-volymer mellan företag i EU och företag i USA men att amerikanska företag i genomsnitt är mer FoU-intensiva än företag inom EU, vilket också konstaterades i avsnitt 2.4.2. De visar också

112

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

att företagen inom EU är större i genomsnitt än företagen i USA och finner ett tydligt negativt samband mellan företagsstorlek och FoU-intensitet, även när hänsyn har tagits till branschstruktur. En slutsats som kan dras (men som författarna själva inte drar) av dessa resultat är att orsaken till att det amerikanska näringslivet har en högre FoU-intensitet än näringslivet inom EU är att andelen mindre företag är större i USA än i EU.

I en studie på företagsdata från Europeiska kommissionens databas EU Industrial Investment Scoreboard jämför Moncada- Paterno-Castello m.fl. (2009) FoU-intensiteten beroende på företagsstorlek i USA, EU och Japan. De konstaterar att närings- livets FoU i EU är mycket mer koncentrerad till de stora företagen (om man bortser från ett antal stora företag med mycket stor försäljning men förhållandevis lite FoU, som t.ex. oljekoncernen Shell). Fördelningen av FoU-intensiteten är jämnare fördelad över företagsstorlek i USA. Vidare har USA betydligt fler medelstora företag med hög FoU-intensitet. En slutsats av detta är att en viktig källa till att förstå skillnaderna i FoU-intensitet mellan länder är hur företagsstrukturen ser ut.39

Erken och van Es (2007) lyfter fram betydelsen av snabb- växande företag – s.k. gasellföretag (gazelle companies). Gasell- företagen kännetecknas bl.a. av att de satsar mycket på FoU i förhållande till sin omsättning. Förekomsten av gasellföretag tycks vara större i USA än i Europa, vilket kan vara ytterligare en källa till skillnaderna i FoU-intensitet mellan EU och USA.

Cincera och Veugelers (2013) analyserar vilken betydelse s.k. ”young leading innovators” (yollies) har för att förklara FoU-gapet mellan USA och EU. Yollies fångar in de företag som står på egna ben (dvs. inte blivit uppköpta eller sammanslagna med något annat, större företag) och relativt snabbt efter det att företaget startats kommit att bli en ledande innovatör. Utmärkande för yollies är således att de har en hög FoU-intensitet. Cicera och Veugelers bekräftar bilden av att EU både har färre yollies än USA (svarar för cirka en tredjedel av FoU-gapet mellan EU och USA) och, framför allt, att europeiska yollies är mindre FoU-intensiva än amerikanska yollies (55 procent av FoU-gapet förklaras av denna faktor). Även

39 Smith (2007) kommer till en likartad slutsats från en studie av EU Industrial R&D Investment Scoreboard för 2004 och 2005.

113

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

bland de äldre, ledande innovatörerna finns skillnader mellan EU och USA. 11 procent av FoU-gapet mellan EU och USA förklaras av att de äldre, ledande innovatörerna i EU är mindre FoU- intensiva. Cincera och Veugelers konstaterar dock att skillnaderna mellan EU och USA till mycket stor del förklaras av den strukturella sammansättningen. Amerikanska yollies finns mer frekvent i FoU-intensiva sektorer som IT och bioteknik. Så mycket som 92 procent av skillnaderna i den totala FoU-intensiteten mellan EU och USA förklaras av skillnader i branschstruktur. Med andra ord kvarstår inte så mycket av skillnaden (i FoU-intensitet) om europeiska och amerikanska företag inom samma bransch jämförs.

Sammanfattningsvis finns påtagliga skillnader i företagsstruktur mellan EU och USA. Dessa skillnader kan hjälpa till att förklara varför näringslivet i EU (i genomsnitt) är mindre FoU-intensivt än näringslivet i USA. Framför allt tycks USA ha haft bättre förutsättningar att få fram unga ledande innovatörer och mer FoU- intensiva mindre och medelstora företag. En mer rigorös analys av skillnaderna ger dock vid handen att den strukturella effekten, dvs. skillnader i branschsammansättning, dominerar som förklarings- faktor. Det pekar snarare mot att se på de villkor som får FoU- intensiva branscher, som IT och bioteknik, att växa fram och expandera, snarare än villkor som generellt ökar FoU-intensiteten i alla företag (oavsett storlek).

Det är svårt att göra en tydlig översättning av dessa resultat till svenska förhållanden; jämförbara studier på mikrodata av hur den svenska företagsstrukturen ser ut med avseende på företagens FoU-intensitet saknas. Sverige har dock ett positivt FoU-gap i för- hållande till USA, delvis tack vare en positiv strukturell komponent (se avsnitt 2.5.2). Samtidigt har Sverige ett gap när det gäller betydelsen av högteknologiska branscher jämfört med USA och bidraget från dessa branscher till den totala (högre) svenska FoU- intensiteten är mindre än i USA. Det svenska näringslivets FoU- intensitet verkar också vara beroende av etablerade, ledande innovatörer i större utsträckning än i USA. Ytterligare forskning om företagsstrukturens betydelse för det svenska näringslivets FoU är välkommen.

114

Bilaga 8 till LU15

Näringslivets FoU-investeringar

2.7Sammanfattande slutsatser

Detta kapitel har beskrivit och analyserat utvecklingen av det svenska näringslivets FoU-utgifter och hur de förhåller sig till FoU-utgifter i (huvudsakligen) andra OECD-länder. Fokus i kapitlet har riktats mot betydelsen av bransch- och företags- strukturen i näringslivet för att förklara skillnader i FoU-intensitet mellan Sverige och andra länder. Kapitlet har också analyserat hur näringslivets totala FoU fördelar sig på olika branscher och vilka branscher som har störst betydelse för den totala FoU-nivån. Analysen visar på ett antal intressanta förhållanden:

Det svenska näringslivet är ett av de mest FoU-intensiva inom OECD. FoU-intensiteten har successivt ökat sedan början av 1980-talet. Under 2000-talet fortsatte svenska företag att öka sin FoU-intensitet, men i lägre takt än under 1990-talet. Sedan slutet av 1990-talet har FoU-intensiteten i det svenska näringslivet till och med minskat en aning.

Ett antal branscher svarar för merparten av företagens FoU. Drygt hälften av all FoU i näringslivet återfinns inom branscherna ”Datorer, elektronikvaror och optik”, ”Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra transportmedel” samt ”Farmaceutiska basprodukter, läkemedel”. Dessa branscher är också de mest forskningsintensiva.

Sverige utmärker sig med att ha en jämförelsevis mycket hög FoU-intensitet inom den privata tjänstesektorn. Detta kan indikera att uppgraderingen av och specialiseringen mot forskningsintensiva tjänster har gått längre i Sverige än i jämför- bara länder. En annan förklaring kan vara att avknoppning och s.k. outsourcing av tjänster skett i högre utsträckning (eller tidigare) i Sverige.

Högteknologiska branscher har högst FoU-intensitet i samtliga OECD-länder. I Sverige är dock betydelsen av högteknologiska branscher mindre än i Finland, USA och Storbritannien.

Specialisering på ett antal FoU-intensiva branscher är inget unikt för Sverige utan ett generellt mönster. Vilka branscher som är mest FoU-intensiva kan dock variera från land till land.

115

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

Länder med en hög specialiseringsgrad har också generellt sett en högre FoU-intensitet.

Sverige har ett positivt FoU-gap i förhållande till jämförbara länder. Detta gap härrör sig från att det svenska näringslivet är specialiserat mot branscher med hög FoU-intensitet, men framför allt på att den svenska FoU-intensiteten är hög överlag.

I Sverige, liksom i många andra länder med ett FoU-intensivt näringsliv, svarar stora företag för den övervägande delen av all FoU i näringslivet. Skillnader i företagsstruktur spelar roll för att förklara skillnader i FoU-intensitetFoU-gap – mellan länder. Det faktum att ett mindre antal stora företag svarar för lejonparten av hela näringslivets (och landets) FoU och ett till tre företag kan svara för nästan all FoU på branschnivå, gör det vanskligt att jämföra länder utifrån aggregerade mått. En allsidig belysning av såväl hur FoU-investeringarna utvecklas som hur de påverkas av olika åtgärder bör därför även studera utvecklingen på företagsnivå (mikrodata) eller till och med i enskilda företagskoncerner.

Det finns ett negativt samband mellan FoU-intensitet och företagsstorlek. USA:s positiva FoU-gap gentemot EU tycks inte bara bero på att USA är mer specialiserad mot branscher med högre FoU-intensitet utan också på att landet har en (något) jämnare fördelning av FoU-intensiteten med avseende på företagsstorlek än EU. Framför allt har USA varit fram- gångsrika i att få fram mellanstora FoU-intensiva företag inom snabbväxande branscher.

116

Bilaga 8 till LU15 Näringslivets FoU-investeringar

Appendix

Bransch

Verksamhet

Jordbruk, skogsbruk, fiske

 

Utvinning av mineraler

 

Livsmedel, drycker och tobak

 

Textiler

Textilvarutillverkning, tillverkning av kläder, läder, läder- och

 

skinnvaror m.m.

 

 

Tillverkning av trä och varor

Sågning och hyvling av trä, tillverkning av varor av trä, kork,

av trä, kork, rotting o.d. utom

halm, rotting o.d.

möbler

 

Pappers- och

Massa-, pappers. och papptillverkning, tillverkning av pappers-

pappersvarutillverkning

och pappvaror

 

 

Grafisk produktion och

 

reproduktion av inspelningar

 

 

 

Stenkolsprodukter och

 

raffinerade

 

petroleumprodukter

 

 

 

Kemikalier och kemiska

Tillverkning av baskemikalier, gödselmedel, kväveprodukter,

produkter

plaster och syntetgummi i obearbetad form, bekämpningsmedel

 

och andra lantbrukskemiska produkter, färg, lack, tryckfärg

 

m.m., rengöringsmedel, parfym och toalettartiklar, andra

 

kemiska produkter, konstfibertillverkning

 

 

Farmaceutiska basprodukter

 

och läkemedel

 

Gummi- och plastvaror

 

Andra icke-metalliska

Glas- och glasvarutillverkning, tillverkning av eldfasta

mineraliska produkter

produkter, byggmaterial av lergods, porslinprodukter och

 

keramiska produkter, cement, kalk och gips, varor av betong,

 

cement och gips, huggning, formning och slutlig bearbetning

 

av sten, tillverkning av slipmedel och övriga icke-metalliska

 

mineraliska produkter

 

 

Stål- och metallframställning

Framställning av järn och stål samt ferrolegeringar, tillverkning

 

av rör, ledningar, ihåliga profiler och tillbehör av stål, annan

 

primärbearbetning av stål, framställning av andra metaller än

 

järn, gjutning av metall

 

 

Tillverkning av metallvaror

Byggnadsmetallvarutillverkning, cisterner, tankar, kar och

utom maskiner och apparater

andra behållare av metall, ånggeneratorer utom

 

varmvattenpannor för centraluppvärmning, vapen och

 

ammunition, smidning, pressning, prägling och valsning av

 

metall; pulvermetallurgi, beläggning och överdragning av

 

metall; metallegoarbeten, tillverkning av bestick, verktyg och

 

andra järnhandelsvaror, annan metallvarutillverkning

 

 

Datorer, elektronikvaror och

Elektroniska komponenter och kretskort, datorer och

 

117

Näringslivets FoU-investeringar

Bilaga 8 till LU15

optik

Elapparatur

Övriga maskiner

Motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar

Tillverkning av andra transportmedel

Tillverkning av möbler

Annan tillverkning

Reparation och installation av maskiner och apparater

Försörjning av el, gas, värme och kyla

Vattenförsörjning;

Avloppsrening, avfallshantering, sanering

Byggverksamhet

Tjänster

kringutrustning, kommunikationsutrustning, hemelektronik, instrument och apparater för mätning, provning och navigering samt ur, Strålningsutrustning samt elektromedicinsk och elektroterapeutisk utrustning, optiska instrument och fotoutrustning, magnetiska och optiska medier

Elmotorer, generatorer och transformatorer samt eldistributions- och elkontrollapparater, batteri- och ackumulatortillverkning, ledningar och kablar och kabeltillbehör, belysningsarmatur, hushållsmaskiner och hushållsapparater, annan elapparatur

Maskiner för allmänt ändamål, andra maskiner för allmänt ändamål, jord- och skogsbruksmaskiner, maskiner för metallbearbetning och verktygsmaskiner, andra specialmaskiner

Motorfordonstillverkning, karosserier för motorfordon; släpfordon och påhängsvagnar, delar och tillbehör till motorfordon

Fartyg och båtar, Rälsfordon, luftfartyg, rymdfarkoster o.d., militära stridsfordon, övrig tillverkning av transportmedel

Tillverkning av smycken, guld- och silversmedsvaror samt bijouterier, musikinstrument, sportartiklar, spel och leksaker, medicinsk och dental utrustning, övrig tillverkning

Reparation av metallvaror, maskiner och apparater, installation av industrimaskiner och -utrustning

Handel; Reparation av motorfordon, Transport och magasinering, Hotell- och restaurangverksamhet, Informations- och kommunikationsverksamhet, Finans- och försäkringsverksamhet, Fastighetsverksamhet, Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring, Utbildning, Vård och omsorg; sociala tjänster, Kultur, nöje och fritid, Annan serviceverksamhet, Förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av varor och tjänster för eget bruk, Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d.

118

3Specialisering, handel och internationalisering av FoU

3.1Inledning

Sveriges ekonomiska välstånd har sedan länge varit beroende av handel och andra ekonomiska relationer med omvärlden. Dessa relationer har möjliggjort en effektivare användning av resurser samtidigt som tillvaratagandet av idéer och ny teknologi har underlättats. På så vis har produktiviteten kunnat höjas, vilket har genererat högre reallöner och högre sysselsättning, om än inte nödvändigtvis i just de branscher som har blivit föremål för ökad internationell konkurrens.

Förutsättningarna för svenska företags och arbetstagares deltagande i den ständigt pågående processen i riktning mot fler gemensamma marknader, ökad global arbetsfördelning och specialisering – ofta benämnd ”globalisering” – ändras till följd av politiska beslut och innovationer. Men, trots att globaliseringen ofta uppfattas som en högt uppdriven process, tycks länders näringsstrukturer och den typ av handel som länder bedriver med varandra vara relativt bestående över tid.

FoU-kapital har länge varit den produktionsfaktor som har varit minst globaliserad (Patel och Pavitt, 1991). Trots att handeln har ökat kraftigt i omfattning och att framför allt finansiellt kapital, men även i allt större utsträckning arbetskraft, rör sig förhållandevis fritt över landgränserna, tycks produktionen av ny teknologi vara djupt rotad i de multinationella företagens hem- länder. Icke desto mindre har betydande förändringar i de multinationella företagens lokalisering av FoU ägt rum, vilket på sikt kan påverka förutsättningarna för produktion och syssel- sättning och därmed det ekonomiska välståndet. Hall (2010) visar att företagens FoU har blivit mindre geografiskt koncentrerad

119

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Bilaga 8 till LU15

mellan 1999 och 2005, vilket är en indikation på att företagens FoU-investeringar blivit mer globaliserade.40

Tillgången på FoU-kapital och kvalificerad arbetskraft har kommit att bli en viktigare faktor för att förklara internationell specialisering och därmed handelsmönster. Det sker också en allt större handel med FoU-tjänster, antingen direkt genom tjänste- export från FoU-tjänsteföretag, men också indirekt genom betalningar inom koncerner (mellan länder) för den FoU som utförs i ett land men som används i produktion utomlands. En annan viktig, pådrivande faktor bakom att FoU i allt större utsträckning globaliseras är att fler länder integreras i världs- ekonomin och därmed har fler länder blivit intressanta som forskningsnationer. Lokal FoU-närvaro på dessa nya marknader blir viktigare för att kunna anpassa produkter efter lokala krav och önskemål. I takt med att internationellt ägande av företag har ökat, hamnar en större del av FoU under utländsk ägarkontroll.

I kapitel 2 beskrevs skillnader i FoU-intensitet såväl mellan branscher som mellan länder. Det finns också skillnader i FoU- intensitet mellan länder inom samma bransch. Det svenska näringslivet är mer FoU-intensivt än näringslivet i många andra, men inte alla, OECD-länder, vilket är ett resultat av en hög FoU- intensitet i flera branscher. Samtidigt uppvisar det svenska näringslivet en tydlig specialisering mot vissa branscher. Men, även andra länder uppvisar liknande specialiseringsmönster, vilket innebär att det inte förekommer fullständig specialisering mellan länder, åtminstone inte utifrån den (grova) branschjämförelse som gjordes i föregående kapitel.

Ökade möjligheter att förlägga FoU där villkoren är mest gynnsamma kan också påverka såväl den totala FoU-stocken som inriktningen på den FoU som utförs. Företagens lokaliserings- beslut kan förväntas påverka både mottagarländer och hemländer. Mot denna bakgrund är det därför intressant att närmare studera hur näringslivets FoU-investeringar påverkas av villkor för produktion, handel och de internationellt verksamma företagens

40 Enligt Hall (2010) har den globala koncentrationen av BNP inte förändrats nämnvärt under den perioden. Hall konstaterar också att det är mycket svårt att få fram konsistenta, längre tidsserier över företagens FoU-aktiviteter utomlands.

120

Bilaga 8 till LU15

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

beslut om var de ska förlägga – lokalisera – specifika delar av sin produktion, inklusive FoU-verksamheter.

3.2FoU, handel och komparativa fördelar

Ett land som har god tillgång på FoU, framför allt på de personer som bär på forskningskunnandet, kan förväntas ha ett näringsliv som specialiserar i produktion som innehåller mycket forskning. Enligt traditionell handelsteori beror handelsmönster på de handlande ländernas s.k. komparativa fördelar. Dessa styr i sin tur relativa kostnader och konkurrenskraft i de branscher som deltar i internationell handel. De komparativa fördelarna bestäms dels av hur produktiva företagen är i en bransch relativt konkurrenterna, dels av den relativa tillgången på produktionsfaktorer såsom naturresurser (t. ex. olja, malm och skog .), realkapital (t. ex. maskiner och byggnader), arbetskraft och humankapital (dvs. arbetskraftens kompetens). Produktivitetsskillnader beror i sin tur på att länder är olika framgångsrika i att ta fram och använda teknologiska landvinningar samt på skillnader i hur effektivt forskningen och produktionen organiseras.

Den relativa tillgången på produktionsfaktorer kommer att bestämma (relativ-)priset på dessa och därför är konkurrenskraften beroende av hur intensivt företag använder produktionsfaktorerna. Den s.k. Heckscher-Ohlin-modellen förutsäger att ett land kommer att producera och exportera den vara vars produktion kräver mycket av den insatsfaktor som landet har relativt gott om och i stället importera den vara vars produktion kräver mycket av den insatsfaktor som landet har relativt lite av. Ett kapitalintensivt land, dvs. ett land som har mycket kapital i förhållande till arbetskraft, kommer därför att exportera kapitalintensiva varor (t.ex. motorfordon) och importera arbetskraftsintensiva varor (t.ex. kläder).

Förutom de ”traditionella” bestämningsfaktorerna för kompara- tiva fördelar, kan näringslivets konkurrenskraft också påverkas av om det finns tillgång till en stor hemmamarknad, i synnerhet för sådan produktion som kännetecknas av skalfördelar. En annan faktor kan vara om konsumenterna i ett land har höga inkomster och därför efterfrågar produktvariation, vilket möjliggör att

121

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Bilaga 8 till LU15

utveckla och testa nya produkter på hemmamarknaden (även om den är liten) och sedan exportera de nya produkterna.

Utifrån teorin om komparativa fördelar kan det förväntas att tillgången på FoU-kapital och högkvalificerad arbetskraft påverkar näringslivets specialisering och handelsmönster. En god (liten) tillgång på FoU-kapital och kvalificerad arbetskraft relativt andra länder skulle medföra att detta kapital och denna arbetskraft blir relativt sett billigare (dyrare), vilket i sin tur gynnar (missgynnar) de företag som använder mycket FoU-kapital och -arbetskraft i sin produktion. En hög tillväxt i FoU-kapitalet eller den hög- kvalificerade arbetskraften kan också, som konstaterats tidigare, bidra till att öka produktiviteten i branschen. Man kan i princip tänka sig att det är landets FoU-kapacitet som bestämmer de komparativa fördelarna, dvs. att det är storleken på den gemen- samma FoU-stocken som företagen har tillgång till, som är betydelsefull. Flera studier har dock visat att det är en branschs FoU-intensitet relativt motsvarande branscher i konkurrent- länderna som är viktig för att generera de komparativa fördelarna (se t.ex. Lundberg, 1988).

3.2.1Sveriges komparativa fördelar och FoU-intensitet

Hur ser då Sveriges komparativa fördelar ut? Har vi komparativa fördelar i att ägna oss åt FoU-verksamheter? Ett vanligt förekommande mått för att beskriva ett lands komparativa fördelar är att beräkna s.k. Revealed Comparative Advantage (RCA). RCA mäter ett lands andel av världsexporten av en viss produkt eller bransch i förhållande till landets andel av den totala världsexporten. Om RCA är större (mindre) än 1 antas ett land ha komparativa fördelar (nackdelar) för just den produkten eller branschen.

I tabell 3.1 redovisas RCA för ett antal svenska branscher inom tillverkningsindustrin 2010. Sverige har, enligt detta mått, tydliga komparativa fördelar inom ”Papper och pappersvaror”, vilket inte är så förvånande med tanke på Sveriges mycket goda tillgång på skog. Vidare har Sverige komparativa fördelar inom ”Farmaceutiska basprodukter och läkemedel”, ”Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter” samt ”Övriga maskiner”. Värt att notera är att Sverige inte har komparativa fördelar i branschen ”Datorer,

122

Bilaga 8 till LU15

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

elektronikvaror och optik”, vilket kan förvåna med tanke på att Sverige ofta lyfts fram som ett IT-land med starka företag inom den branschen, med företag som Ericsson i spetsen.

Tabell 3.1 Komparativa fördelar enligt RCA-måttet, FoU-intensitet samt relativ FoU-intensitet för ett antal branscher inom tillverkningsindustrin, 2010

Bransch

RCA

FoU-

Relativ

 

 

intensitet1

FoU-

 

 

 

intensitet2

Livsmedel, drycker och tobaksvaror

0,6

1,5

1,2

Textilier, kläder och lädervaror

0,3

0,6

0,6

Papper och pappersvaror

5,5

1,8

1,4

Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter

1,25

4,3

i.u.

Farmaceutiska basprodukter och läkemedel

1,5

23,9

0,9

Gummi- och plastvaror

0,9

3,1

0,3

Andra icke-metalliska, mineraliska produkter

0,6

0,4

0,3

Metaller

1,1

1,7

2,0

Metallvaror exkl. maskiner och apparater

1,1

2,5

1,1

Datorer, elektronikvaror och optik

0,8

54,1

1,23

Elapparatur

1,0

4,6

1,83

Övriga maskiner

1,3

8,8

1,3

Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra

1,0

20,5

1,3

transportmedel

 

 

 

Möbler och andra tillverkade varor

1,0

32,1

1,2

 

 

 

 

Anm. 1 FoU-intensitet beräknas som FoU-utgifter i företag med fler än tio anställda som andel av förädlingsvärdet för samtliga företag i branschen. Branschindelningen följer SPIN07.2 Relativ FoU- intensitet avser FoU-intensiteten i Sverige för resp. bransch i relation till ett (ovägt) genomsnitt för Tyskland, Finland, USA, Japan, Sydkorea, Frankrike och Italien. Data för Sverige är för 2011, Japan 2009 och övriga länder 2010.3 Japan ingår inte p.g.a. databrist.

Källa: RCA: Europeiska kommissionens (2012) beräkningar baserade på COMTRADE-databasen. FoU- intensitet: SCB UF 12 SM 1301, tabell 5; Relativ FoU-intensitet OECD STAN R&D Expenditures in Industry och STAN Database for Structural Analysis.

I tabell 3.1 redovisas även FoU-intensiteten för samma branscher som för RCA. Det är inte uppenbart att det finns ett positivt samband mellan komparativa fördelar och FoU-intensitet. Två extremfall illustrerar detta. Sverige har tydliga komparativa fördelar inom ”Papper och pappersvaror”, en bransch som har relativt låg FoU-intensitet. Samtidigt uppvisar Sverige inte komparativa fördelar i branschen ”Datorer, elektronikvaror och optik”, trots att den branschen är den mest FoU-intensiva. Med andra ord är en hög FoU-intensitet vare sig en nödvändig eller tillräcklig förutsättning

123

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Bilaga 8 till LU15

för att generera komparativa fördelar enligt detta sätt att mäta. Inte heller om dessa två branscher exkluderas finns något uppenbart, positivt samband mellan komparativa fördelar och FoU-intensitet.

Det kan dock hävdas att det är det svenska näringslivets FoU- intensitet relativt konkurrentländerna som är det relevanta måttet.41 Det svenska näringslivet är relativt FoU-intensivt inom branscherna ”Livsmedel, drycker och tobaksvaror”, ”Papper och pappersvaror”, ”Metaller”, ”Metallvaror (utom maskiner och apparater)”, ”Datorer, elektronikvaror och optik”, ”Elapparatur”, ”Övriga maskiner”, ”Lastbilar, andra tunga motorfordon och andra transportmedel” samt ”Möbler och andra tillverkade varor”. Med undantag för ”Livsmedel m.m.”, ”Datorer m.m.” och ”Lastbilar m.m.” är det också branscher där Sverige uppvisar komparativa fördelar (dvs. där RCA är större än 1). Trots en relativt sett lägre FoU-intensitet inom ”Farmaceutiska basprodukter och läkemedel” uppvisar Sverige, enligt detta mått, komparativa fördelar i denna bransch. Möjligen kan det förklaras av att Sverige är mer av ett produktions- än ett forskningsland inom framför allt läkemedel.

Komparativa fördelar och globala värdekedjor

Det RCA-mått som används i tabell 3.1 mäter komparativa fördelar baserat på handeln med slutprodukter och tar inte direkt hänsyn till att mycket av handeln sker inom s.k. globala värdekedjor. Inom dessa kedjor kan multinationella företag dela upp produktionen och förlägga den där villkoren för produktionen är som mest fördelaktiga. Det innebär också att en branschs komparativa fördelar inte nödvändigtvis härrör från nettoexport av slut- produkter, utan snarare hur mycket branschen tillför, i form av förädlingsvärde, till en geografiskt uppdelad produktionsprocess. För att fånga den nya typen av handel – ”handel i förädlingsvärde”

– har OECD beräknat komparativa fördelar baserat på ett alternativt mått (RCA_TiVA42) som tar hänsyn till att branscher

41Se Lundberg (1988) för ett resonemang om att relativa FoU-utgifter bör inkluderas i studier av komparativa fördelar. Argumentet för detta är att mer FoU-insatser, relativt konkurrentländerna, ger upphov till ett teknologiskt övertag som i sin tur genererar framgångar på exportmarknaderna.

42TiVA är en förkortning av Trade in Value Added.

124

Bilaga 8 till LU15

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

kan exportera insatsvaror och -tjänster som ingår i andra länders export till slutkundsmarknaderna. Med andra ord finns en indirekt ”uppströmslänk” mellan en exporterande bransch och slutkunden även om dessa inte har en direkt handelsrelation.

I tabell 3.2 redovisas två alternativa mått för RCA. Förutom det mått som OECD beräknar (RCA_TiVA i tabellen), redovisas även ett snarlikt mått baserat på de inkomster som ett land erhåller från att delta i den internationellt fragmenterade produktionsprocessen (Tillväxtanalys, 2014c). Detta mått (RCA_GVA) tar hänsyn till hur stor andel av slutproduktens totala förädlingsvärde som genereras i t.ex. Sverige jämfört med i andra länder. RCA-måttet konstrueras sedan genom att motsvarande andelar för respektive bransch relateras till världsandelen för branschen i fråga. I likhet med det traditionella RCA-måttet indikerar ett RCA över 1 att det föreligger komparativa fördelar för den branschen.

Tabell 3.2 Alternativa mått på komparativa fördelar för ett antal svenska branscher inom tillverkningsindustrin, 2009 och 2011

Bransch

RCA_TiVA

RCA_GVA

Livsmedel, drycker och tobaksvaror

0,4

0,6

Textilier, kläder och lädervaror

0,1

0,4

Trävaror, papper, pappersprodukter, tryckeri m.fl.

3,4

i.u.

Kemikalier, kemiska produkter och andra icke-metalliska,

0,8

1,4

mineraliska produkter

 

 

Metaller, metallvaror utom maskiner och apparater

1,2

1,3

Maskiner och apparater

1,6

1,4

Datorer, elektronikvaror, optik och elapparater

0,8

1,1

Transportmedel

1,1

1,4

Övrig tillverkning och återvinning

0,8

0,9

 

 

 

Källa: Måttet för RCA_TiVA kommer från OECD Science, Technology and Industry Scoreboard 2013 och måttet för RCA_GVA kommer från Tillväxtanalys (2014).

Av tabell 3.2 framgår att det finns en hög grad av överensstämmelse mellan de båda alternativa måtten på komparativa fördelar.43 Till skillnad från det traditionella sättet att mäta komparativa fördelar, som redovisas i tabell 3.1, har Sverige komparativa fördelar i branscherna ”Transportmedel” respektive ”Datorer, elektronik-

43 Korrelationen mellan RCA TiVA och RCA GVA i tabell 3.2 är 0,86.

125

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Bilaga 8 till LU15

varor, optik och elapparater” enligt RCA_GVA-måttet. Bilden ändras således inte väsentligt om branschernas komparativa för- delar mäts med det traditionella måttet eller med något av de två alternativa måtten.

Det är också möjligt att få en indikation på Sveriges komparativa fördelar inom FoU-intensiv produktion genom att se till hur stor andel av exporten av tillverkade varor som utgörs av högteknologiska produkter.44 I Sverige, liksom i flera andra OECD-länder, ökade andelen högteknologiska produkter i exporten fram till millennieskiftet, för att därefter minska (se figur 3.1). År 2012 var andelen högteknologisk export i Sverige drygt 13 procent, vilket är strax över (det oviktade) genomsnittet för 23 OECD-länder. Högst andel högteknologisk export 2012 hade Schweiz med knappt 26 procent. År 2000 uppgick andelen högteknologisk export i Sverige till 23 procent. Med andra ord har andelen högteknologisk export minskat med 10 procentenheter på drygt tio år. För Irland, som 2000 hade högst andel högteknologisk export (knappt 48 procent) av de 23 OECD-länder som ingår i jämförelsen, har minskningen varit ännu större. År 2012 var andelen högteknologisk export i Irland knappt 23 procent.

44 Se definition av vad som menas med högteknologiska produkter i faktaruta 2.4 (med tillhörande tabell 2.9) i kapitel 2.

126

Bilaga 8 till LU15

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Figur 3.1 Andel av exporten av tillverkade varor som utgörs av högteknologiska produkter, OECD-länder 1988–2012, procent

50

 

 

30

 

 

45

 

 

 

 

 

40

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

25

 

 

15

 

 

20

 

 

 

 

 

15

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

0

 

 

0

 

 

CH

FR

IE

SE

AU

CA

UK

NL

US

BE

NZ

GR

JP

IL

DE

FI

IT

ES

DK

 

 

PT

 

 

Källa: World Development Indicators, Världsbanken.

I figur 3.2 redovisas hur de 23 OECD-ländernas komparativa fördelar, mätt som RCA, har förändrats sedan slutet av 1980-talet. RCA är en spegelbild av andelarna som presenterades i figur 3.1. År 2012 uppvisade sju länder – Schweiz, Frankrike, Irland, Storbritannien, Nederländerna, USA och Japan – komparativa fördelar i högteknologiska produkter. Sverige har inte komparativa fördelar inom högteknologiska produkter. De komparativa för- delarna ökade visserligen under 1990-talet för att sedan försämras, i linje med vad figur 3.1 visade.

127

Specialisering, handel och internationalisering av FoU

Bilaga 8 till LU15

Figur 3.2 Komparativa fördelar i högteknologiska produkter 1989, 1999 och 2012

1,5

1

0,5

0

-0,5

-1

CH FR IE UK NL US JP MX IL DE DK SE AU CA BE NZ GR FI LU IT ES PL PT

 

1989

 

1999

 

2012