Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om reseinformation,
ersättning och prisavdrag vid förseningar och frånträdande av
avtal om köp av periodbiljett vid resor i kollektivtrafik med
tåg, spårvagn, tunnelbanetåg, buss och personbil.
Med kollektivtrafik avses detsamma som i lagen (2010:1065) om
kollektivtrafik.
Lagen gäller inte vid trafik som huvudsakligen bedrivs på
grund av sitt historiska intresse eller sitt turistvärde.
2 § Vid resor med tåg tillämpas bestämmelserna om
reseinformation och om ersättning och prisavdrag vid
förseningar i 7-17 §§ i den utsträckning motsvarande
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2021/782 av den 29 april 2021 om rättigheter och skyldigheter
för tågresenärer (tågpassagerarförordningen) inte är
tillämpliga.
Av 4 § följer att bestämmelser i tågpassagerarförordningen om
reseinformation och rättigheter vid förseningar inte är
tillämpliga i vissa fall.
Lag (2023:264).
3 § Vid resor med buss tillämpas bestämmelserna om
reseinformation och om ersättning och prisavdrag vid
förseningar i 7-17 §§ i den utsträckning motsvarande
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares
rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning
(EG) nr 2006/2004 (busspassagerarförordningen) inte är
tillämpliga.
Genom 5 § utvidgas tillämpningen av
busspassagerarförordningens bestämmelser om reseinformation
och rättigheter vid förseningar.
4 § Artiklarna 8, 9.1 och 17-20 i tågpassagerarförordningen, i
den ursprungliga lydelsen, ska inte tillämpas på inrikes
trafiktjänster som har en sträckning som är kortare än 150 km.
Lag (2023:264).
5 § Artiklarna 3, 4.1, 5, 6, 8 och 19-23 i
busspassagerarförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska
även tillämpas på sådana trafiktjänster som anges i artikel
2.1 i förordningen, i den ursprungliga lydelsen, som har en
sträckning som är 150 km eller längre.
6 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med 12-17, 19 eller
20 § är till nackdel för resenären är utan verkan mot denne.
Lag (2019:721).
7 § Transportören ska tillhandahålla information om
1. en försening eller annan störning i trafiken och dess
orsak, varaktighet och konsekvenser,
2. resenärens rättigheter i frågor som regleras i denna
lag, 3. transportörens allmänna avtalsvillkor,
4. biljettpriser, tidtabeller och linjesträckningar,
5. tillgänglighet till fordon, stationer och hållplatser,
6. möjligheten att medföra cyklar och villkor för detta,
7. säkerhets- och trygghetsfrågor, och
8. hur transportören kan kontaktas.
8 § Under en resa med spårvagn eller tunnelbanetåg eller med
tåg som inte omfattas av tillämpningsområdet för
tågpassagerarförordningen ska transportören ge resenären
information om nästa station eller hållplats och viktigare
anslutande förbindelser.
9 § Information enligt 7 och 8 §§ ska tillhandahållas i den
eller de former som är mest lämpliga för att resenärerna ska
kunna ta del av informationen. Vid bedömningen av lämplig
form ska särskild vikt läggas vid behoven hos personer med
funktionsnedsättning.
10 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn
över att transportörer fullgör de skyldigheter som följer av
7-9 §§.
11 § Om information inte lämnas enligt 7-9 §§, ska
marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av
29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska
anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
12 § En resa är att anse som försenad, om transportens
ankomst till resans slutdestination sker vid en senare
tidpunkt än vad som framgår av transportavtalet eller, om
ankomsttiden inte anges där, den offentliggjorda
tidtabellen.
Med resa avses en transport som en resenär och en eller flera
transportörer har ingått avtal om. Om det har ingåtts ett
avtal som ger resenären rätt till en eller flera transporter
som inte närmare har specificerats, krävs för att det ska
vara fråga om en resa också att resenären särskilt har
inrättat sig efter den aktuella transporten.
13 § Om en transportör har senarelagt tiderna för en enskild
trafiktjänst, ska bedömningen av om resan är försenad göras
utifrån den ändrade tiden för ankomst i stället för vad som
anges i 12 § första stycket, om information om ändringen har
offentliggjorts åtminstone tre dygn före den tid för avgång
som framgår av den offentliggjorda tidtabellen.
Om en transportör har ställt in en enskild trafiktjänst, ska
den tid för ankomst som framgår av den offentliggjorda
tidtabellen inte beaktas vid bedömningen av om resan är
försenad, om information om att trafiktjänsten har ställts in
har offentliggjorts enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller inte i de fall resans
ankomsttid till slutdestinationen framgår av
transportavtalet.
14 § Om det finns skälig anledning att anta att en resa
kommer att bli mer än 20 minuter försenad, har resenären rätt
till ersättning av transportören för skäliga kostnader för
annan transport för att nå resans slutdestination. Detta
gäller även om det inte har ingåtts ett avtal om transport
för den resa som befaras bli försenad, om resenären särskilt
har inrättat sig efter den transporten.
Om resenären inte har betalat för resan, får transportören
avräkna den kostnad som resenären skulle ha haft om denne
hade betalat för resan.
Högsta ersättningen enligt denna paragraf är 1/40 av det
prisbasbelopp enligt 2 kap. 7 § socialförsäkringsbalken som
gäller för det år då resan skulle ha avslutats.
15 § Om en resa är mer än 20 minuter försenad, har resenären,
om han eller hon inte begär ersättning för annan transport
vid befarad försening enligt 14 §, rätt till prisavdrag med
1. 50 procent av det pris som resenären har betalat för
resan, om förseningen uppgår till mer än 20 minuter,
2. 75 procent av det pris som resenären har betalat för
resan, om förseningen uppgår till mer än 40 minuter, eller
3. hela det pris som resenären har betalat för resan, om
förseningen uppgår till mer än 60 minuter.
15 a § Resenären har inte rätt till prisavdrag enligt 15 § om
förseningen har orsakats av omständigheter som inte kan
hänföras till själva järnvägs-, tunnelbane-, spårvägs-, buss-
eller personbilsdriften och som transportören inte hade kunnat
undgå eller förebygga följderna av även om transportören hade
iakttagit den omsorg som omständigheterna krävde.
Lag (2023:264).
16 § Om det inte klart framgår vilket pris resenären har
betalat för resan, ska prisavdraget beräknas utifrån priset
för en enkelbiljett för resenären. Om resenären i ett sådant
fall har använt en biljett som innebär en rabatt i
förhållande till en enkelbiljett, får transportören minska
prisavdraget i proportion till rabatten.
17 § Resenären får begära ersättning för annan transport vid
befarad försening enligt 14 § eller prisavdrag vid försening
enligt 15 § endast om resenären inom skälig tid efter det att
resan avslutades eller, om transporten inte genomförs, skulle
ha avslutats lämnat transportören ett meddelande om att han
eller hon vill åberopa förseningen (reklamation). Ett
meddelande som lämnas inom två månader efter det att resan
avslutades eller skulle ha avslutats ska alltid anses ha
lämnats i rätt tid.
Om ett meddelande om reklamation har skickats på ett
ändamålsenligt sätt, anses reklamation ha skett när detta
gjordes.
18 § I 9 § järnvägstrafiklagen (2018:181) finns
bestämmelser om transportörens rätt till ersättning i vissa
fall av en infrastrukturförvaltare för skada som uppkommer
för transportören till följd av dennes skyldigheter enligt 14
och 15 §§ i denna lag.
Lag (2018:187).
19 § Resenären får frånträda avtalet om köp av en
periodbiljett, om transportörens trafikutbud ändras efter
köpet på så sätt att det avviker från vad resenären med fog
har kunnat förutsätta vid köpet och avvikelsen är av
väsentlig betydelse för resenären.
Om en resenär frånträder avtalet om köp av en periodbiljett,
har resenären rätt till återbetalning av den del av
biljettpriset som avser tiden efter frånträdandet.
Med periodbiljett avses en biljett som ger resenären rätt
till ett obestämt antal resor under en viss tidsperiod.
Lag (2018:187).
20 § En fordran enligt 14, 15 eller 19 § upphör, om resenären
inte väcker talan inom tre år från det att fordran uppkom.
Lag (2019:721).