Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att ge de allmänna domstolarna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna och hyres- och
arrendenämnderna möjlighet att behandla personuppgifter på
ett ändamålsenligt sätt i sin rättskipande och rättsvårdande
verksamhet och att skydda människor mot att deras personliga
integritet kränks vid sådan behandling.
2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i
de allmänna domstolarnas, de allmänna
förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenämndernas
rättskipande och rättsvårdande verksamhet. Lagen gäller också
när personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa
verksamheten för att lämnas ut efter begäran.
Lagen gäller inte vid behandling av personuppgifter som
omfattas av lagen (2018:1698) om domstolarnas behandling av
personuppgifter inom brottsdatalagens område.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är
avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
Lag (2018:1711).
3 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Lag (2018:250).
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats
i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen.
Lag (2018:250).
5 § De avvikande bestämmelser som finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 av
den 15 maj 2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande
för kvarstad på bankmedel för att underlätta
gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av
privaträttslig natur, ska tillämpas i stället för
bestämmelserna i denna lag.
Lag (2018:1246).
6 § Personuppgifter får behandlas om det behövs för
handläggning av mål och ärenden.
7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § får även
behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslämnande som
sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
Personuppgifter som behandlas enligt 6 § får behandlas även
för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte
behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för
vilket uppgifterna samlades in.
Lag (2018:250).
8 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det
som varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om tillgången till personuppgifter.
9 § En allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en
hyres- och arrendenämnd är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som den domstolen eller nämnden
utför.
10 § Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera
dataskyddsombud.
Lag (2018:250).
11 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera
den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel
34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter
som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den
registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt
beslut som har meddelats med stöd av författning.
Lag (2018:250).
12 § Har upphävts genom
lag (2018:250).
13 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på
grund av vad som är känt om personen utifrån sådana uppgifter
som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga
personuppgifter).
Lag (2018:250).
14 § Vid sökning i personuppgifter är det förbjudet att
använda sökbegrepp som avslöjar känsliga personuppgifter,
uppgifter om nationell anknytning eller uppgifter om brott
eller misstanke om brott.
Användning av särskilda beteckningar för identifiering av en
viss mål- eller ärendetyp som sökbegrepp omfattas inte av
förbudet i första stycket.
Lag (2018:250).
15 § Förbudet i 14 § första stycket gäller inte användning
1. i allmän domstol av sökbegrepp som avslöjar brott eller
misstanke om brott, och
2. i allmän förvaltningsdomstol av sökbegrepp som avslöjar
hälsa, brott eller misstanke om brott.
Förbudet i 14 § första stycket gäller inte heller vid sökning
i en viss handling eller i ett visst mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter
om begränsningar av möjligheten att använda de sökbegrepp som
anges i första stycket.
16 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat
sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om begränsningar av möjligheten att lämna ut
personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom
direktåtkomst.
Lag (2018:1711).
17 § Direktåtkomst får endast medges
1. en allmän domstol,
2. en allmän förvaltningsdomstol,
3. en hyres- och arrendenämnd, eller
4. en part eller partens ombud, biträde eller försvarare.
Direktåtkomst enligt första stycket 4 får endast avse
personuppgifter i partens mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om begränsningar av direktåtkomst enligt första
stycket och om behörighet och säkerhet vid sådan åtkomst.
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
ytterligare föreskrifter om begränsningar för behandling av
personuppgifter som hänför sig till ett mål eller ärende som
har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fått laga
kraft.
19 § Har upphävts genom
lag (2018:250).
20 § Beslut enligt artiklarna 12.5 och 15-21 i EU:s
dataskyddsförordning som har meddelats av en hovrätt,
tingsrätt eller förvaltningsrätt i egenskap av
personuppgiftsansvarig får överklagas till kammarrätten. En
kammarrätts beslut i sådana frågor får överklagas till Högsta
förvaltningsdomstolen.
Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut i
frågor som avses i första stycket får inte överklagas.
Lag (2018:250).
21 § En hyres- och arrendenämnds beslut i frågor som avses i
20 § första stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
22 § Har upphävts genom
lag (2018:250).
2018:250
1. Denna lag träder i kraft den 25 maj 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
3. Har upphävts genom
lag (2018:1711).