1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Genom denna lag genomförs rådets rambeslut 2008/947/RIF
av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om
ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte
att övervaka alternativa påföljder och
övervakningsåtgärder.
2 § Denna lag gäller inte i
förhållande till Danmark och Finland om lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m. är tillämplig.
3 § Om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har
avbrutit tillämpningen av rådets rambeslut 2008/947/RIF i
förhållande till en medlemsstat, eller om en medlemsstat har
upphört att tillämpa rambeslutet eller den nationella
lagstiftning som genomför rambeslutet, gäller inte denna lag
i förhållande till den staten.
4 § Med en svensk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag en
dom
1. som har meddelats av en svensk domstol,
2. som avser fängelse i de fall den dömde villkorligt
frigetts, villkorlig dom eller skyddstillsyn, och
3. som har fått laga kraft.
Med en svensk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag även
ett
1. beslut om villkorlig frigivning, eller
2. beslut som har meddelats med stöd av brottsbalken i
samband med verkställigheten av en påföljd som avses i första
stycket 2 och som inte innebär att en villkorlig dom eller
skyddstillsyn undanröjts eller att villkorligt medgiven
frihet förklarats förverkad.
5 § Med en utländsk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag
ett avgörande
1. som i ett straffrättsligt förfarande har meddelats av en
domstol i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen,
2. som avser fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i
de fall den dömde villkorligt frigetts med stöd av domen
eller som avser en uppskjuten påföljd, en villkorlig påföljd
eller en alternativ påföljd, och
3. som har fått laga kraft.
Med en utländsk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag även
ett beslut som har meddelats av en behörig myndighet i den
andra medlemsstaten på grundval av en dom enligt första
stycket och som innebär
1. att den dömde har beviljats villkorlig frigivning, eller
2. att övervakningsåtgärder har beslutats för den dömde.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om verkställigheten av denna lag.
2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på
frivårdspåföljd i en annan medlemsstat
Förutsättningar för att sända över en svensk dom på
frivårdspåföljd
1 § En svensk dom på frivårdspåföljd får sändas över till en
annan medlemsstat för att erkännas och verkställas där
1. om den dömde har sin hemvist i den andra medlemsstaten och
har återvänt eller vill återvända dit,
2. om den dömdes sociala återanpassning underlättas av att
verkställigheten överförs, och
3. om det i övrigt är lämpligt.
Även om förutsättningarna enligt första stycket 1 inte är
uppfyllda, får domen sändas över till en annan medlemsstat,
om den dömde begär det och den staten har medgett att domen
sänds över.
2 § Kriminalvården beslutar om en dom på frivårdspåföljd ska
sändas över till en annan medlemsstat för att erkännas och
verkställas där.
3 § En dom på frivårdspåföljd som ska sändas över till följd
av ett beslut enligt 2 § ska av Kriminalvården skickas till
en behörig myndighet i den andra medlemsstaten.
Domen får inte samtidigt sändas över till fler än en
medlemsstat.
4 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra
medlemsstaten, ska beslut om påföljden (följdbeslut) som
meddelas i den staten gälla i Sverige.
5 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra
medlemsstaten, får följdbeslut meddelas i Sverige endast om
den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten har
återfört behörigheten att meddela sådana beslut hit.
Kriminalvården ska överlämna ett ärende om följdbeslut som
myndigheten inte själv är behörig att besluta om, till
1. den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde
övervakningen bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för
beslutet om översändande enligt 2 §, om domen avser fängelse i
de fall den dömde villkorligt frigetts, eller
2. åklagare, om domen avser villkorlig dom eller
skyddstillsyn.
Lag (2021:447).
Upphävande av ett beslut att sända över en dom på
frivårdspåföljd
6 § Kriminalvården får upphäva beslutet om att sända över en
dom på frivårdspåföljd för erkännande och verkställighet fram
till dess att den andra medlemsstaten har erkänt domen.
Fram till dess att verkställigheten av domen påbörjas i den
andra medlemsstaten får Kriminalvården upphäva beslutet om
översändande, om upphävandet
1. görs med anledning av att den andra staten har anpassat
påföljden, och
2. sker skyndsamt sedan Kriminalvården har fått kännedom om
anpassningsbeslutet.
Kriminalvården ska genast upphäva beslutet om översändande,
om påföljden har fallit bort enligt svensk lag eller inte
längre kan verkställas enligt ett beslut av en svensk
myndighet. Detta ska ske även om verkställigheten har
påbörjats i den andra staten.
7 § Kriminalvården får begära att den andra medlemsstaten
återför behörigheten att verkställa domen på frivårdspåföljd,
om den dömde är åtalad för någon annan brottslighet i
Sverige.
8 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra
medlemsstaten, får den verkställas i Sverige
1. om Kriminalvården enligt 6 § andra stycket har upphävt
beslutet om översändande, eller
2. om den andra staten har beslutat att återföra behörigheten
att verkställa domen till Sverige.
3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på
frivårdspåföljd i Sverige
Skyldighet att erkänna och verkställa en utländsk dom på
frivårdspåföljd
1 § En utländsk dom på frivårdspåföljd som sänds över från en
annan medlemsstat ska erkännas och verkställas i Sverige om
förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda och inte annat
följer av denna lag.
Förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk
dom på frivårdspåföljd
2 § För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och
verkställas enligt 1 § krävs
1. att den dömde har sin hemvist i Sverige och har återvänt
eller vill återvända hit, eller
2. att Kriminalvården har medgett att domen sänds över till
Sverige.
Ett medgivande enligt första stycket 2 ska endast lämnas om
den dömdes sociala återanpassning underlättas av att
verkställigheten överförs till Sverige och det i övrigt är
lämpligt.
3 § För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och
verkställas i Sverige enligt 1 § krävs även att domen innebär
en skyldighet för den dömde
1. att meddela byte av bostad eller arbetsplats till en
angiven myndighet,
2. att inte besöka angivna orter, platser eller fastställda
områden i Sverige eller den andra medlemsstaten,
3. att iaktta begränsningar i möjligheten att lämna
Sverige, 4. att följa anvisningar som rör beteende, bostad,
utbildning eller fritidssysselsättning eller möjligheten att
bedriva förvärvsverksamhet,
5. att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en angiven
myndighet,
6. att undvika kontakt med angivna personer,
7. att undvika att befatta sig med angivna föremål som har
använts eller som skulle kunna användas av den dömde för att
begå brott,
8. att ekonomiskt kompensera för den skada som vållats genom
brottet eller att visa upp bevis för att denna skyldighet har
fullgjorts,
9. att utföra samhällstjänst,
10. att samarbeta med en övervakare eller med en företrädare
för socialtjänsten som har ansvar för dömda personer, eller
11. att genomgå terapeutisk behandling eller
avvänjningskur.
Hinder mot erkännande och verkställighet
4 § En dom på frivårdspåföljd får inte erkännas eller
verkställas i Sverige
1. om det återstår mindre än sex månader av den tid som den
dömde ska iaktta en skyldighet som avses i 3 §,
2. om den gärning som påföljden avser inte motsvarar brott
enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gärning
som finns angiven i bilagan till denna lag och för vilken det
i den andra statens lagstiftning är föreskrivet en
frihetsberövande påföljd i tre år eller mer,
3. om den gärning som påföljden avser helt eller delvis har
begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk
lag,
4. om det för samma gärning som påföljden avser har meddelats
en dom i Sverige eller i en annan stat och domen fått laga
kraft och påföljden vid en fällande dom har avtjänats, är
under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt
lagen i den stat som meddelat domen,
5. om den dömde vid tidpunkten för brottet inte fyllt femton
år,
6. om verkställighet i Sverige inte skulle vara förenlig med
bestämmelser om immunitet,
7. om domen har meddelats efter en förhandling där den dömde
inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i
intyget som avses i 6 § att något av de villkor som anges i
artikel 11.1 h i rådets rambeslut 2008/947/RIF är uppfyllt,
eller
8. om påföljden innefattar en medicinsk eller terapeutisk
behandling som inte kan verkställas här.
5 § Om det med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden
och omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får en
dom på frivårdspåföljd, trots hinder enligt 4 §, erkännas och
verkställas i Sverige.
6 § En dom på frivårdspåföljd ska sändas skriftligen till
Kriminalvården. Domen ska åtföljas av ett intyg som är
upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut
2008/947/RIF.
Domen och intyget ska sändas över genom post, bud eller
telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet,
på annat sätt.
Intyget ska vara skrivet på svenska, danska, norska eller
engelska eller åtföljas av en översättning till något av
dessa språk.
7 § Om intyget saknas eller till form eller innehåll är så
bristfälligt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas
till grund för prövning av frågan om erkännande och
verkställighet, ska Kriminalvården ge den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten möjlighet att inom en
viss tid komma in med komplettering. Detsamma gäller om domen
på frivårdspåföljd saknas.
Om de brister som anges i första stycket kvarstår efter den
tid som angetts, får beslut fattas om att inte erkänna och
verkställa domen.
8 § Kriminalvården prövar om en dom på frivårdspåföljd ska
erkännas och verkställas i Sverige.
9 § Om domen på frivårdspåföljd ska erkännas och verkställas,
ska beslut meddelas om att verkställighet ska ske
(verkställbarhetsförklaring).
Av verkställbarhetsförklaringen ska det framgå
1. vilken påföljd som ska verkställas och dess längd,
2. vilken skyldighet enligt 3 § den dömde ska iaktta och
under hur lång tid denna skyldighet gäller,
3. i förekommande fall, den anpassning som har skett med stöd
av 11 eller 12 §, och
4. vilken övervakningsnämnd som är behörig att fatta beslut
under pågående verkställighet.
10 § Ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska
meddelas inom 60 dagar efter det att Kriminalvården enligt 6
§ tagit emot domen på frivårdspåföljd. Om Kriminalvården har
begärt in en komplettering enligt 7 §, ska fristen börja löpa
när kompletteringen kommer in till myndigheten.
Om det finns särskilda skäl, får Kriminalvården meddela
beslutet vid en senare tidpunkt än som anges i första
stycket.
11 § Om den tid som den dömde ska iaktta en skyldighet som
avses i 3 § överstiger tre år, ska Kriminalvården bestämma
tiden till tre år.
12 § Om en skyldighet som den dömde har enligt domen på
frivårdspåföljd är oförenlig med de skyldigheter som följer av
eller de möjligheter att meddela föreskrifter som finns i
26 kap. 11 och 14-17 §§ eller i 28 kap. 2 a § brottsbalken,
ska Kriminalvården anpassa skyldigheten.
Den anpassade skyldigheten ska så nära som möjligt motsvara
det som bestämts i domen på frivårdspåföljd. Anpassningen får
inte innebära att skyldigheten blir strängare än den
ursprungliga skyldigheten.
Lag (2021:447).
13 § Verkställigheten av domen på frivårdspåföljd, i enlighet
med verkställbarhetsförklaringen, ska påbörjas när beslutet
enligt 9 § fått laga kraft.
Vid verkställigheten tillämpas 26 kap. 11-18 §§ och 19 §
första stycket och 28 kap. 2 a § tredje stycket, 5 a och 7 §§
brottsbalken. För verkställigheten gäller även 37 och 38 kap.
brottsbalken.
Lag (2021:447).
14 § Om den dömde allvarligt har åsidosatt den skyldighet som
följer av verkställbarhetsförklaringen och det kan antas att
den dömde inte kommer rätta sig genom någon åtgärd som kan
vidtas enligt 13 § andra stycket, ska Kriminalvården återföra
behörigheten att meddela följdbeslut till den andra staten.
Lag (2021:447).
15 § Verkställbarhetsförklaringen ska upphävas
1. om den andra staten har återkallat domen på
frivårdspåföljd och intyget och verkställigheten ännu inte
har påbörjats i Sverige,
2. om den andra staten har meddelat den dömde nåd eller
amnesti eller ett annat beslut som enligt lagen i den staten
medför att påföljden inte längre får verkställas,
3. om den dömde har avvikit från Sverige eller inte längre
kan påträffas i Sverige,
4. om Kriminalvården har återfört behörigheten att fatta
följdbeslut enligt 14 § andra stycket och ett beslut i den
andra staten medför att påföljden inte längre kan verkställas
i Sverige, eller
5. om den andra staten har begärt att återfå behörigheten att
verkställa påföljden med hänsyn till att nya straffrättsliga
förfaranden pågår mot den dömde.
Beslut om upphävande av verkställbarhetsförklaringen meddelas
av Kriminalvården. Om verkställbarhetsförklaringen har
upphävts enligt första stycket 2-5, ska en påbörjad
verkställighet upphöra.
4 kap. Övriga bestämmelser
1 § Offentligt biträde ska förordnas i ett ärende enligt
denna lag, om den dömde har behov av biträde.
Bestämmelser om överklagande av beslut om offentligt biträde
finns i lagen (1996:1620) om offentligt biträde.
2 § Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas
endast om myndigheten har
1. prövat om en dom på frivårdspåföljd enligt 2 kap. 2§ bör
sändas över till en annan medlemsstat för erkännande och
verkställighet där,
2. prövat om ett beslut om att sända över en dom till en annan
medlemsstat för erkännande och verkställighet bör upphävas
enligt 2 kap. 6 §,
3. prövat om ett medgivande bör lämnas enligt 3 kap. 2 §
första stycket 2 till att en dom på frivårdspåföljd sänds över
till Sverige,
4. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör meddelas enligt
3 kap. 9 §, eller
5. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör upphävas enligt
3 kap. 15 § första stycket 3.
Beslut enligt första stycket 1 och 2 överklagas till den
tingsrätt inom vars domkrets den övervakningsnämnd som anges i
2 kap. 5 § ligger. Beslut enligt första stycket 3-5 överklagas
till den tingsrätt inom vars domkrets den dömde är
folkbokförd.
Om behörig tingsrätt saknas för ett överklagande, prövas
överklagandet av Stockholms tingsrätt.
Lag (2020:372).
3 § Vid handläggning i domstol av ett överklagande tillämpas
lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Om rätten överväger att upphäva en verkställbarhetsförklaring
som Kriminalvården har meddelat enligt 3 kap. 9 §, ska
myndigheten ges tillfälle att yttra sig.
4 § Om en utländsk dom på frivårdspåföljd ska verkställas i
Sverige enligt denna lag, får åtal inte väckas för en gärning
som påföljden avser.
2015:650
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Lagen tillämpas inte i fråga om ett ärende enligt lagen
(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård
i frihet som har inletts före ikraftträdandet eller vid en
tidpunkt då den andra medlemsstaten inte har genomfört rådets
rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om
tilllämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar
och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa
påföljder och övervakningsåtgärder.
Gärningar som avses i 3 kap. 4 § första stycket 2 i lagen.
1. Deltagande i en kriminell organisation
2. Terrorism
3. Människohandel
4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi
5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen
6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängmedel
7. Korruption
8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot
Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt
konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen
9. Tvätt av vinning av brott
11. IT-brottslighet
12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade
djurarter och hotade växtarter och växtsorter
14. Mord och grov misshandel
16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av
gisslan
18. Organiserad stöld eller väpnat rån
19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter
och konstverk
21. Beskyddarverksamhet och utpressning
23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med
sådana förfalskningar
25. Olaglig handel med hormonpreparat och andra
tillväxtsubstanser
27. Handel med stulna fordon
29. Mordbrand
30. Brott som omfattas av den internationella
brottmålsdomstolens behörighet
32. Sabotage