Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
lagen (2015:1016) om resolution.
2 § I denna förordning betyder
1. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av
kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
2. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram
för återhämtning och resolution av kreditinstitut och
värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv
82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG,
2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets
och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr
648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2019/2034, och
3. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning
(EU) nr 648/2012.
Termer och uttryck i övrigt som används i denna förordning har
samma betydelse som i lagen (2015:1016) om resolution.
Förordning (2021:472).
Resolutionsplaner för institut som inte ingår i en finansiell
koncern
3 § En resolutionsplan som Riksgäldskontoret upprättar i
enlighet med 3 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution ska
beakta relevanta scenarier, inbegripet att fallissemang kan
vara en isolerad händelse eller kan inträffa i en tid av
finansiell instabilitet eller övergripande systempåverkande
händelser. Planen får inte förutsätta att det lämnas
likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller
någon annan centralbank eller något annat statligt stöd än
medel ur resolutionsreserven.
4 § Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § lagen (2015:1016)
om resolution och tekniska standarder beslutade av Europeiska
kommissionen enligt artikel 10.9 i krishanteringsdirektivet,
ska en resolutionsplan för ett institut som inte ingår i en
finansiell koncern innehålla följande:
1. Sammanfattning av huvudinslagen i planen.
2. Sammanfattning av de väsentliga förändringar för institutet
som inträffat sedan den senaste resolutionsinformationen
lämnades in.
3. Beskrivning av hur kritisk verksamhet och affärsverksamhet
som är viktig för institutets intjäning eller lönsamhet skulle
kunna avskiljas juridiskt och ekonomiskt från övriga
funktioner för att säkerställa fortsatt verksamhet efter
institutets fallissemang.
4. Uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig
del av planen.
5. Detaljerad beskrivning av den prövning av möjligheten att
rekonstruera eller avveckla ett institut som gjorts i enlighet
med 3 kap. 10 § lagen om resolution.
6. Beskrivning av alla åtgärder som krävs enligt 3 kap. 24 §
lagen om resolution för att undanröja eller begränsa hinder
mot att rekonstruera eller avveckla ett institut som
identifierats vid den prövning som gjorts i enlighet med 10 §
samma kapitel.
7. Detaljerad beskrivning av förfarandena för att fastställa
värdet av och möjligheten att sälja institutets kritiska
verksamhet, affärsverksamhet som är viktig för institutets
intjäning eller lönsamhet och tillgångar.
8. Detaljerad beskrivning av arrangemangen för att säkerställa
att den begärda informationen enligt 3 kap. 25 § lagen om
resolution är aktuell och tillgänglig för Riksgäldskontoret.
9. Analys av hur och när ett institut, i enlighet med de
villkor som anges i planen, får ansöka om att få utnyttja
centralbanksfaciliteter och en sammanställning av tillgångar
som kan förväntas godtas som säkerhet.
10. Förklaring från Riksgäldskontoret av hur
resolutionsalternativen skulle kunna finansieras utan att det
lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken
eller någon annan centralbank eller något annat statligt stöd
än medel ur resolutionsreserven.
11. Detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategier
som skulle kunna tillämpas enligt de olika möjliga scenarierna
samt de tillämpliga tidsfristerna.
12. Beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden.
13. Beskrivning av handlingsalternativen för att bevara
tillgång till betalnings- och clearingtjänster och annan
infrastruktur och en bedömning av överförbarheten för kunders
positioner.
14. Analys av planens effekter på institutets anställda,
inbegripet en bedömning av därmed förknippade kostnader, och
en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med
personalen under resolutionsprocessen, i tillämpliga fall med
beaktande av nationella system för dialog mellan
arbetsmarknadens parter.
15. Plan för kommunikation med medier och allmänheten.
a) kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt
4 kap. 1-23 §§ lagen om resolution, och
b) när kravet ska vara uppfyllt enligt 4 kap. 24-27 §§ lagen
om resolution och punkt 2 och 3 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2021:467) om ändring i
lagen om resolution.
17. Beskrivning av grundläggande verksamhet och system för
kontinuerlig drift av institutets operativa processer.
18. Eventuella yttranden från institutet om resolutionsplanen.
Förordning (2021:472).
5 § Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 2 § lagen (2015:1016)
om resolution och tekniska standarder beslutade av Europeiska
kommissionen enligt artikel 12.6 i krishanteringsdirektivet,
ska en koncernresolutionsplan innehålla uppgifter om följande:
1. De resolutionsåtgärder som ska vidtas i fråga om en
resolutionsenhet
i sådana scenarier som avses i 3 § och effekterna av dessa
åtgärder för andra koncernföretag som avses i artikel 1.1 b, c
eller d i krishanteringsdirektivet, moderföretaget och
dotterinstituten i koncernen.
2. De resolutionsåtgärder som ska vidtas i fråga om en
resolutionsenhet om det finns flera resolutionsgrupper i
koncernen och effekterna av dessa åtgärder för andra
koncernföretag i samma resolutionsgrupp och för andra
resolutionsgrupper.
3. I vilken utsträckning det är möjligt att vidta
resolutionsåtgärder på ett samordnat sätt i fråga om
resolutionsenheter inom EES, inklusive åtgärder för att
underlätta tredje mans förvärv av koncernen eller
affärsverksamhet eller aktiviteter som tillhandahålls av ett
flertal koncernföretag eller av särskilda koncernföretag eller
resolutionsgrupper. Även potentiella hinder för en samordnad
resolution ska uppges.
4. Om en koncern inbegriper företag med säte i tredjeland,
uppgifter om lämpliga arrangemang för samarbete och samordning
med relevanta myndigheter i det landet och följderna av
resolutionen inom EES.
5. Nödvändiga åtgärder, inklusive att juridiskt och ekonomiskt
avskilja särskilda funktioner eller affärsverksamhet, för att
underlätta koncernresolution när förutsättningarna för
resolution är uppfyllda.
6. Andra åtgärder än de som anges i krishanteringsdirektivet
och som Riksgäldskontoret eller berörda utländska
resolutionsmyndigheter har för avsikt att vidta mot ett
företag i en resolutionsgrupp.
7. Finansiering av koncernresolutionsåtgärder och, om
finansieringsarrangemangen för resolution skulle behövas,
principer för att dela upp ansvaret för finansieringen mellan
resolutionsreserven och motsvarande utländska
finansieringsarrangemang inom EES, utan att förutsätta att det
lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken
eller någon annan centralbank eller något annat statligt stöd
än medel ur resolutionsreserven eller motsvarande utländskt
finanseringsarrangemang inom EES. Principerna ska fastställas
på grundval av rättvisa och välavvägda kriterier och ska
särskilt beakta artikel 107.5 i krishanteringsdirektivet och
effekterna på den finansiella stabiliteten i alla berörda EES-
länder.
8. En detaljerad beskrivning av Riksgäldskontorets prövning
enligt 3 kap. 11 § lagen om resolution av möjligheten att
rekonstruera eller avveckla koncernen.
I 3 kap. 3 § lagen om resolution finns bestämmelser om
överenskommelser om koncernresolutionsplaner för en
gränsöverskridande koncern. Förordning (2021:472).
6 § Vid utformningen av en koncernresolutionsplan ska
Riksgäldskontoret sträva efter att planen inte får en
oproportionerlig inverkan på den finansiella stabiliteten i
något EES-land.
7 § Riksgäldskontoret ska uppdatera resolutionsplaner och
koncernresolutionsplaner enligt 3 kap. 1 och 2 §§ lagen
(2015:1016) om resolution årligen och vid varje förändring av
institutets respektive koncernens juridiska eller
organisatoriska struktur, affärsverksamhet eller finansiella
ställning som skulle kunna ha en väsentlig negativ inverkan på
planens effektivitet eller annars nödvändiggöra en ändring av
planen.
En resolutionsplan ska dessutom uppdateras efter genomförande
av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. lagen om
resolution eller efter en resolutionsåtgärd.
Förordning (2021:472).
8 § Riksgäldskontoret ska skicka en kopia av en resolutions-
eller koncernresolutionsplan och eventuella ändringar i
planen till Finansinspektionen. Om Riksgäldskontoret är
samordnande resolutionsmyndighet, ska en kopia av en
koncernresolutionsplan och eventuella ändringar i planen även
skickas till andra behöriga myndigheter som berörs av
planen.
Möjligheten att rekonstruera eller att avveckla ett institut
eller en koncern
9 § Vid prövningen enligt 3 kap. 10 och 11 §§ lagen
(2015:1016) om resolution av möjligheten att rekonstruera
eller avveckla ett institut respektive en koncern, ska
Riksgäldskontoret beakta följande:
1. Institutets förmåga att klarlägga både affärsverksamhet som
är viktig för dess intjäning eller lönsamhet och kritisk
verksamhet i förhållande till juridiska personer inom samma
koncern.
2. Graden av anpassning mellan juridiska strukturer och
företagsstrukturer i förhållande till affärsverksamhet som är
viktig för intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet.
3. I vilken utsträckning det finns arrangemang för att
tillhandahålla nödvändig personal, infrastruktur,
finansiering, likviditet och kapital för att stödja och
upprätthålla affärsverksamhet som är viktig för intjäning
eller lönsamhet och kritisk verksamhet.
4. I vilken utsträckning serviceavtal som institutet ingått
kan hävdas om institutet försätts i resolution.
5. I vilken utsträckning institutets styrningsstruktur är
lämplig för att hantera och säkra efterlevnaden av institutets
interna riktlinjer för servicenivåavtal.
6. I vilken utsträckning institutet har ett förfarande för att
föra över tjänster som tillhandahållits en tredje part inom
ramen för ett servicenivåavtal, om kritisk verksamhet eller
sådan affärsverksamhet som är viktig för institutets intjäning
eller lönsamhet skulle separeras.
7. I vilken utsträckning det finns beredskapsplaner och
åtgärder för att garantera fortsatt tillgång till betalnings-
och avvecklingssystem.
8. I vilken utsträckning ledningsinformationssystemen
garanterar att Riksgäldskontoret kan inhämta korrekta och
fullständiga uppgifter om affärsverksamhet som är viktig för
intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet i syfte att
påskynda beslutsprocessen.
9. Ledningsinformationssystemens kapacitet att tillhandahålla
uppgifter som är väsentliga för att på ett effektivt sätt
kunna försätta institutet i resolution.
10. I vilken utsträckning institutet har testat sina
ledningsinformationssystem i det stresscenario som fastställts
av Riksgäldskontoret.
11. I vilken utsträckning institutet kan garantera att dess
ledningsinformationssystem kommer att fortsätta att fungera
för både det berörda och det nya institutet, om den kritiska
verksamheten och sådan affärsverksamhet som är viktig för
intjäning eller lönsamhet avskiljs från den övriga
verksamheten och övrig affärsverksamhet.
12. I vilken utsträckning institutet har inrättat lämpliga
förfaranden för att säkerställa att Riksgäldskontoret får
nödvändiga uppgifter för att identifiera insättare och de
belopp som omfattas av insättningsgarantin.
13. Om koncernen använder koncerninterna säkerheter, i vilken
utsträckning dessa säkerheter tillhandhålls på marknadsvillkor
och om riskhanteringssystemen för dessa säkerheter är stabila.
14. Om koncernen tillämpar ömsesidiga transaktioner, i vilken
utsträckning dessa transaktioner görs på marknadsvillkor och
om riskhanteringssystemen för denna transaktionsverksamhet är
stabila.
15. I vilken utsträckning användningen av koncerninterna
säkerheter eller ömsesidigt bokförda transaktioner ökar
spridningseffekten inom koncernen.
16. I vilken utsträckning koncernens juridiska struktur utgör
ett hinder mot att tillämpa resolutionsverktygen på grund av
antalet juridiska personer, koncernstrukturens komplexitet
eller problem med att föra affärsverksamhet till
koncernföretag.
17. Hur många och vilken typ av nedskrivningsbara skulder
institutet har.
18. Om prövningen omfattar ett holdingföretag med blandad
verksamhet, i vilken utsträckning en resolution av
koncernföretag som är institut eller finansiella institut
skulle få negativa konsekvenser för koncernens icke
finansiella del.
19. Förekomst av och stabilitet hos servicenivåavtal.
20. Huruvida myndigheter i tredjeland har nödvändiga
resolutionsverktyg för att stödja resolutionsåtgärder från
resolutionsmyndigheter inom EES, och omfattningen av
samordnade åtgärder mellan EES och myndigheter i tredjeland.
21. Möjligheten att använda resolutionsverktyg på ett sätt som
uppfyller resolutionsändamålen, med hänsyn till tillgängliga
verktyg och institutets struktur.
22. I vilken omfattning koncernstrukturen tillåter att
Riksgäldskontoret, i syfte att maximera värdet på koncernen
som helhet, rekonstruerar eller avvecklar hela koncernen eller
en eller flera av dess koncernföretag utan att orsaka en
betydande direkt eller indirekt negativ effekt på det
finansiella systemet, marknadens förtroende eller ekonomin.
23. De arrangemang och åtgärder genom vilka resolution kan
underlättas i fall där koncerner har dotterföretag som är
etablerade i olika jurisdiktioner.
24. Trovärdigheten i att använda resolutionsverktyg på ett
sätt som uppfyller resolutionsändamålen, med tanke på
eventuella följder för borgenärer, motparter, kunder och
anställda, och eventuella åtgärder som myndigheter i
tredjeland kan vidta.
25. I vilken utsträckning effekterna av institutets resolution
på det finansiella systemet och på finansiella marknadens
förtroende kan utvärderas tillräckligt.
26. I vilken utsträckning resolution av institutet kan komma
att ha en betydande direkt eller indirekt negativ effekt på
det finansiella systemet, marknadens förtroende eller
ekonomin.
27. I vilken utsträckning spridning till andra institut eller
till finansiella marknader skulle kunna begränsas genom
vidtagande av resolutionsåtgärder.
28. I vilken utsträckning resolution av institutet kan komma
att ha en betydande effekt på betalnings- och
avvecklingssystem.
Vid prövningen av möjligheten att rekonstruera eller avveckla
en koncern ska det som anges om ett institut i första stycket
gälla alla institut eller företag som avses i artikel 1.1 b, c
eller d i krishanteringsdirektivet inom koncernen.
Vid prövningen enligt 3 kap. 10 och 11 §§ lagen om resolution
ska Riksgäldskontoret dessutom sträva efter att betydande
negativa effekter på de finansiella systemen inom EES i
största möjliga mån undviks. Förordning (2021:472).
10 § Riksgäldskontoret får för ett institut göra undantag
från kraven i 3-5 och 7 §§ på en resolutions- eller en
koncernresolutionsplans innehåll och uppdateringsfrekvens, om
institutets fallissemang, till följd av omständigheter som
anges i andra stycket, och därpå följande avveckling genom
konkurs eller likvidation sannolikt inte skulle få betydande
inverkan på finansmarknaderna, andra institut,
finansieringsvillkor eller ekonomin i stort.
Vid prövningen av om ett institut ska omfattas av förenklade
skyldigheter enligt första stycket ska Riksgäldskontoret
beakta
1. arten av den verksamhet som institutet bedriver,
2. institutets aktieägarstruktur,
3. institutets associationsrättsliga form,
4. institutets riskprofil,
5. institutets storlek och juridiska ställning,
6. institutets grad av sammankoppling med andra institut
eller med det finansiella systemet i allmänhet,
7. omfattningen och komplexiteten hos institutets
verksamheter,
8. eventuellt medlemskap i ett institutionellt skyddssystem
eller någon annan form av system för solidariskt ansvar
enligt artikel 113.7 i tillsynsförordningen, och
9. eventuellt tillhandahållande av investeringstjänster eller
verksamheter enligt definitionen i artikel 4.1.2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15
maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om
ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i
den ursprungliga lydelsen.
Om Riksgäldskontoret finner att ett institut ska omfattas av
förenklade skyldigheter enligt första stycket, får
myndigheten även begränsa nivån på detaljerna i sin prövning
enligt 3 kap. 10 och 11 §§ lagen (2015:1016) om resolution
och 9 § denna förordning av möjligheten att rekonstruera
eller avveckla institutet eller koncernen som institutet
ingår i.
11 § Prövningen av om ett institut ska omfattas av förenklade
skyldigheter enligt 10 § första stycket ska, vid behov, göras
efter samråd med Finansinspektionen.
12 § Riksgäldskontoret får när som helst ompröva ett beslut
att ett institut ska omfattas av förenklade skyldigheter
enligt 10 § första stycket.
13 § Ett beslut att ett institut ska omfattas av förenklade
skyldigheter enligt 10 § första stycket påverkar inte
Riksgäldskontorets och Finansinspektionens befogenheter att
vidta krisavvärjande åtgärder som anges i 2 kap. 1 § lagen
(2015:1016) om resolution och inte heller Riksgäldskontorets
befogenhet att vidta resolutionsåtgärder enligt den lagen.
14 § Riksgäldskontoret ska informera Europeiska
bankmyndigheten om ett beslut att ett institut ska omfattas
av förenklade skyldigheter enligt 10 § första stycket.
14 a § Riksgäldskontoret ska
1. vid beslut enligt 4 kap. 26 § lagen (2015:1016) om
resolution beakta de omständigheter som anges i artikel 45m.7
i krishanteringsdirektivet och den tidsfrist som anges i
artikel 10.6 fjärde stycket i samma direktiv, och
2. vid beslut enligt 4 kap. 31 § lagen om resolution beakta de
omständigheter som anges i artikel 16a.2 i
krishanteringsdirektivet. Förordning (2021:472).
15 § Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt efter att ha
beslutat att försätta ett företag i resolution enligt 8 kap.
lagen (2015:1016) om resolution eller att vidta
resolutionsåtgärder enligt den lagen, underrätta
1. företaget i resolution,
3. den behöriga myndigheten för filialerna till företaget i
resolution,
5. om beslutet avser ett kreditinstitut, det
insättningsgarantisystem till vilket kreditinstitutet hör,
6. i tillämpliga fall, den samordnande resolutionsmyndigheten,
8. i de fall företaget i resolution omfattas av gruppbaserad
tillsyn enligt avdelning VII kapitel 3 i
kapitaltäckningsdirektivet, den samordnande
tillsynsmyndigheten,
10. Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken,
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska
bankmyndigheten, och
11. om företaget i resolution deltar i ett anmält
avvecklingssystem, operatörerna av det systemet.
Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt efter att ha
beslutat om tillfälliga åtgärder för ett företag enligt 5 kap.
7 § lagen om resolution underrätta företaget och de
myndigheter som anges i första stycket 2-8.
En underrättelse enligt första eller andra stycket ska
innehålla en kopia av beslutet och uppgift om när beslutet ska
verkställas. Förordning (2021:472).
16 § Riksgäldskontoret ska offentliggöra beslut om resolution
enligt 8 kap. 13 § lagen (2015:1016) om resolution och beslut
om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § samma lag genom
att
1. tillhandahålla en kopia av beslutet på sin webbplats och
på webbplatsen för företaget i resolution,
2. skicka en kopia av beslutet till Europeiska
bankmyndigheten och till Finansinspektionen för
offentliggörande på de myndigheternas webbplatser, och
3. om aktierna, andra äganderättsinstrument eller
skuldinstrument i företaget i resolution är upptagna till
handel på en reglerad marknad, offentliggöra obligatorisk
information om företaget i resolution i enlighet med 4 kap.
20 och 21 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument och 17 kap. 2 och 3 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden samt föreskrifter som meddelats med
stöd av 4 § 13 förordningen (2007:375) om handel med
finansiella instrument och 6 kap. 1 § 49 och 50 förordningen
(2007:572) om värdepappersmarknaden.
Om aktierna, andra äganderättsinstrument eller
skuldinstrument i företaget i resolution inte är upptagna
till handel på en reglerad marknad, ska Riksgäldskontoret
skicka en kopia av beslut om resolution och beslut om
resolutionsåtgärder till ägare och borgenärer som är kända
genom företagets register eller databaser, om de är
tillgängliga för Riksgäldskontoret. Förordning (2017:714).
17 § Om beslut eller åtgärder enligt lagen (2015:1016) om
resolution kan få effekter i ett annat land inom EES, ska
Riksgäldskontoret och, i förekommande fall Finansinspektionen
och Regeringskansliet (Finansdepartementet), beakta
1. kravet på effektivt beslutsfattande och på att hålla
resolutionskostnaderna så låga som möjligt när
resolutionsåtgärder vidtas,
2. kravet på skyndsamhet,
3. kravet på samarbete för att se till att beslut fattas och
åtgärder vidtas på ett samordnat och effektivt sätt,
4. att roller och ansvar för berörda myndigheter i varje land
inom EES är tydligt definierade,
5. intressena i de EES-länder där moderföretag inom EES är
etablerade, särskilt effekten av beslut, åtgärder eller
bristen på åtgärder på den finansiella stabiliteten,
skattemedel, finansieringsarrangemang,
insättningsgarantisystem eller system för ersättning till
investerare i de länderna.
6. intressena i varje land inom EES där ett dotterföretag är
etablerat, särskilt när det gäller effekter på den
finansiella stabiliteten, skattemedel,
finansieringsarrangemang, insättningsgarantisystem eller
system för ersättning till investerare i dessa länder,
7. intressena i de länder inom EES där betydande filialer är
etablerade eller belägna, särskilt när det gäller effekter på
den finansiella stabiliteten i dessa länder,
8. målen om en avvägning mellan de olika berörda
EES-ländernas intressen och behovet av att undvika att ett
visst EES-lands intressen äventyras eller skyddas på ett
orättvist sätt, inbegripet undvikande av en orättvis
fördelning av bördan mellan EES-länderna,
9. samrådsskyldigheten enligt lagen om resolution, som
åtminstone innebär en skyldighet att samråda om inslagen i
ett beslut eller en åtgärd som har eller som sannolikt kan få
effekt på
a) moderföretaget inom EES, dotterföretaget eller filialen,
och
b) stabiliteten i det EES-land där moderföretaget inom EES,
dotterföretaget eller filialen har etablerats eller finns,
10. kravet på transparens när ett beslut eller en åtgärd som
föreslås sannolikt kan få konsekvenser för den finansiella
stabiliteten, budgetmedel, finansieringsarrangemang,
insättningsgarantisystem eller system för ersättning till
investerare i berörda länder inom EES, och
11. principen att samordning och samarbete sannolikt
resulterar i lägre totalkostnad för resolutionen.
18 § Vid deltagande i ett resolutionskollegium ska
Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Regeringskansliet
(Finansdepartementet) samarbeta och utbyta information med
samtliga medlemmar i kollegiet i den utsträckning som följer
av krishanteringsdirektivet.
19 § Riksgäldskontorets beslut i egenskap av samordnande
resolutionsmyndighet enligt lagen (2015:1016) om resolution
och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, får
vara avfattade på engelska. En översättning till svenska av
beslutet, där det framgår att det är den engelska lydelsen av
beslutet som gäller, ska i sådant fall biläggas beslutet.
20 § Riksgäldskontoret får ingå sådana internationella
överenskommelser som följer av artiklarna 13.4, 13.7, 18.1,
18.4, 18.5, 45h.1, 45h.2, 45h.5-45h.7, 89, 91.7, 91.9, 92.3,
92.5, 94.2, 106.4 och 106.5 i krishanteringsdirektivet. Detta
gäller dock inte om överenskommelsen kräver riksdagens eller
Utrikesnämndens medverkan. Förordning (2021:472).
21 § Finansinspektionen ska föra en förteckning över de
företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket lagen
(2015:1016) om resolution. Förteckningen ska hållas aktuell
och tillgänglig på inspektionens webbplats.
22 § Riksgäldskontoret får i fråga om lagen (2015:1016) om
resolution meddela föreskrifter om
1. avgifter enligt 1 kap. 3 § andra stycket,
2. hur det högsta särskilda förfogandebeloppet enligt 4 kap.
29 § ska beräknas,
3. hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter,
europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt
systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet
enligt 4 kap. 15 §,
4. offentliggörande enligt 4 kap. 28 §,
5. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag
ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,
6. undantag från skyldigheten enligt 5 kap. 2 § om att ta in
vissa villkor i avtalen för sina skulder enligt
- 5 kap. 3 §, och
- 5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som
kan undantas,
7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap.
5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in
register för olika typer av avtal,
8. hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska
fastställas och betalas ut,
9. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska
innehålla,
10. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat
enligt 21 kap. 17 § ska beräknas,
11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt
27 kap. 13 § tredje stycket,
12. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till
Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §,
13. vilka upplysningar ett institut eller något annat
koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess
verksamhet enligt lagen, och
14. att vissa uppgifter som ska lämnas till Riksgäldskontoret
enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § också eller i stället ska
lämnas till Finansinspektionen.
Innan Riksgäldskontoret meddelar föreskrifter med stöd av
första stycket 14, ska Finansinspektionen ges tillfälle att
yttra sig. Förordning (2021:472).