RIKSDAGEN NÄRINGSUTSKOTTET |
PROTOKOLL | UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2015/16:1 |
DATUM | 2015–09–24 |
TID | 10.00–11.55 |
NÄRVARANDE | Se bilaga 1 |
§ 1 | Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2014/15:40. |
§ 2 | Nordisk balansavräkning (NU5) Utskottet fortsatte behandlingen av proposition 2014/15:112 om nordisk balansavräkning och motion. Utskottet fattade beslut i ärendet. Förslag till betänkande nr 5 justerades. Reservation anmäldes vid punkt 2 av SD-ledamöterna. |
§ 3 | Information från Näringsdepartementet Statsrådet Mikael Damberg lämnade information inför konkurrenskraftsrådet (KKR) den 1-2 oktober 2015. Vid besöket närvarade även planeringschef Stina Billinger, departementsråden Maria Rosander och Magnus Skåningen, kansliråd Johan Stålhammar och departementssekreterarna Sofia Hercules Bendix, Per Stangnell, Ann Lindh samt Katarina Szecsi Åsbrink, Näringsdepartementet. |
§ 4 | Vattenfall AB Statsrådet Mikael Damberg svarade på frågor om regeringens syn på Vattenfalls försäljningsplaner. Vid besöket närvarade även planeringschef Stina Billinger, departementsråden Maria Rosander och Magnus Skåningen, kansliråd Johan Stålhammar och departementssekreterarna Sofia Hercules Bendix, Per Stangnell, Ann Lindh samt Katarina Szecsi Åsbrink, Näringsdepartementet. |
§ 5 | Information från Justitiedepartementet Statssekreterare Catharina Espmark lämnade information inför konkurrenskraftsrådet (KKR) den 1-2 oktober 2015. Vid besöket närvarade även ämnesråd Kristina Holmgren, kansliråd Claes Almberg och rättssakkunniga Louise Petrelius, Justitiedepartementet. |
§ 6 | Ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatssystemet (NU6) Utskottet behandlade proposition 2014/15:123 om ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatssystemet samt motioner. Ärendet bordlades. |
§ 7 | Överläggning med regeringen Utskottet överlade med statsrådet Ibrahim Baylan om dels kommissionens förslag om energimärkning, dels kommissionens meddelanden om energimarknader, samt dels om ordförandeskapets prioriterade fråga om styrsystemet för energiunionen (se bilaga 2-4). Vid besöket närvarade även politiskt sakkunnige Per Callenberg, kanslirådet Jenny Malmberg, ämnessakkunnige Fredrik Norlund samt departementssekreterarna Per-Anders Widell och Anna Karin Cederblad, Miljö- och energidepartementet. a) kommissionens förslag om energimärkning Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i promemorian. b) kommissionens meddelanden om energimarknader Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i promemorian. c) ordförandeskapets prioriterade fråga om styrsystemet för energiunionen Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i promemorian. SD-ledamöterna anmälde när det gäller energimarknader (§7b) och styrsystemet för energiunionen (§7c) följande avvikande mening: Sverigedemokraterna ser positivt på samarbete länder emellan gällande energi och klimatfrågor. Men vi ser dock ett flertal otydligheter och brister på realistiska åtaganden gällande en gemensam europeisk energiunion. Vi vill särskilt lyfta upp betydelsen och vikten av globalt minskat koldioxidläckage och europeisk konkurrenskraft i framtida förhandlingar. Dessutom vill vi se en kostnadsanalys gällande investeringar i infrastruktur, förnybar energi och subventioner samt fördelning av europeiska fondmedel. Sverigedemokraterna anser att dessa frågeställningar är av största vikt då den svenska energimodellen, som till dagens datum har legat till grund för tillförlitlig och konkurrenskraftig elproduktion med låga utsläpp av koldioxid, ska styras mot den europeiska energivisionen. Vi ser detta som problematiskt då den europeiska energisituationen resulterat i ökade kostnader, enorma investeringsbehov samt ofinansierade framtida satsningar och en oklarhet kring vilka som ska bekosta detta i slutänden. Dessutom ser vi en ökad användning av fossila bränslen och därtill hörande ökade utsläpp av klimatgaser, samt undanträngningseffekter av koldioxidfri elproduktion. Sverigedemokraterna anser att försörjningstryggheten är av största vikt och att det i första hand ligger i nationernas intresse att säkra sin egen elproduktion och diversifiering. Vi inser också betydelsen av att minska importen av energi ifrån politiskt instabila stater. Försörjningstrygghet handlar också om att göra realistiska prioriteringar gällande de olika energislagen. Vi ser det som orealistiskt att avveckla kärnkraften och samtidigt vilja avstå ifrån fossila energislag och ersätta detta med förnybara, intermittenta energislag. Sverigedemokraterna anser att utmaningarna ligger i att säkerställa nationell och europeisk energitillgång samt långsiktig miljöutveckling och försörjningstrygghet gemensamt med trygg finansiering och global konkurrens. Alltför stora och dyra investeringar i europeisk infrastruktur för decentraliserad produktion, grön teknik för att säkerställa klimatmål genom fluktuerande förnybar energi och i vissa fall avvecklad kärnkraft, ser vi som en ekonomisk orimlighet. Vi anser att vissa subventioner gällande bl.a. vindkraft bör avskaffas. Att lägga för stora kostnader på europeiska företag kommer att hämma den ekonomiska tillväxten och därmed innebära minskade resurser till forskning och utveckling. Vi menar att det bör ligga en balans i ekonomin och miljösatsningarna. Sverigedemokraterna ser däremot positivt på ökat fokus gällande slutkunder. Våra viktigaste prioriteringar är därför i första hand ett minskat koldioxidläckage och en stärkt europeisk konkurrenskraft. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. |
§ 8 | Inkommande besök Utskottet informerades om besök av delegation från Tysklands förbundsdag för samtal om turismfrågor. Utskottet beslutade att ta emot besöket. Utskottet informerades om ny tid för möte med EU-kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič. Utskottet beslutade att bjuda in även EU-nämnden och utrikesutskottet att delta vid mötet. Utskottet informerades om ny tid för möte med parlamentarisk delegation från Kuwait för samtal om närings- och handelspolitiska frågor. |
§ 9 | Inbjudan till WTO:s ministermöte Utskottet informerades om inbjudan till WTO:s ministermöte i Nairobi den 15-18 december 2015. Utskottet beslutade att delta. |
§ 10 | Tillgängliggörande av vissa EU-dokument Utskottet beslutade att även ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet respektive EU-nämnden ska få ta del av de dokument rörande förhandlingarna mellan EU och Förenta staterna om ett frihandelsavtal (TTIP) som av Regeringskansliet sedan tidigare tillgängliggjorts för näringsutskottet. Handlingarna, som omfattas av sekretess, ska finnas tillgängliga att läsa i näringsutskottets lokaler. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. |
§ 11 | Utskottets planering hösten 2015 Utskottet informerades om planeringen för hösten 2015. |
§ 12 | Återrapport från delegationsresor till USA och Sydkorea Utskottet fick återrapport av ledamöter från dels delegationsresan till USA den 6-13 september 2015, dels delegationsresan till Sydkorea den 5-12 september 2015. |
§ 13 | Återrapport från ordförandekonferens i Paris Utskottet fick återrapport av Jennie Nilsson (S) från ordförandekonferens i Paris den 17 juni 2015. |
§ 14 | Inkomna EU-dokument Anmäldes sammanställning över inkomna EU-dokument. |
§ 15 | Anmälan av inkomna skrivelser Anmäldes inkomna skrivelser (enligt bilaga 5). |
§ 16 | Nästa sammanträde Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum tisdagen den 13 oktober 2015 kl. 11.00. |
Vid protokollet Bibi Junttila Justeras den 13 oktober 2015 Jennie Nilsson | |
| NÄRVAROFÖRTECKNING | Bilaga 1 till protokoll 2015/16:1 | ||||||||||||||
§ 1 | § 2-3 | § 4 | § 5 | § 6 | § 7-11 | § 12-16 | ||||||||||
N | V | N | V | N | V | N | V | N | V | N | V | |||||
LEDAMÖTER | ||||||||||||||||
Jennie Nilsson (S), ordf. | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Lars Hjälmered (M), vice ordf. | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Åsa Westlund (S) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Hans Rothenberg (M) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Ingemar Nilsson (S) | ||||||||||||||||
Josef Fransson (SD) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Cecilie Tenfjord-Toftby (M) | X | X | X | X | X | X | ||||||||||
Per-Arne Håkansson (S) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Helena Lindahl (C) | ||||||||||||||||
Lise Nordin (MP) | X | O | X | X | X | X | ||||||||||
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Anna Wallén (S) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Mattias Bäckström Johansson (SD) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Maria Weimer (FP) | X | X | X | X | X | X | ||||||||||
Birger Lahti (V) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Penilla Gunther (KD) | X | X | X | X | X | X | ||||||||||
Mattias Jonsson (S) | ||||||||||||||||
SUPPLEANTER | ||||||||||||||||
Anna-Caren Sätherberg (S) | ||||||||||||||||
Jörgen Warborn (M) | O | O | O | O | O | O | O | |||||||||
Hanna Westerén (S) | X | X | X | X | X | X | X | |||||||||
Gunilla Nordgren (M) | ||||||||||||||||
Jasenko Omanovic (S) | ||||||||||||||||
Johan Nissinen (SD) | ||||||||||||||||
Jessika Roswall (M) | ||||||||||||||||
Hannah Bergstedt (S) | X | X | X | X | X | X | ||||||||||
Anders Ahlgren (C) | ||||||||||||||||
Annika Lillemets (MP) | ||||||||||||||||
Sten Bergheden (M) | O | O | O | |||||||||||||
Isak From (S) | ||||||||||||||||
Olle Felten (SD) | ||||||||||||||||
Said Abdu (FP) | O | O | O | O | ||||||||||||
Håkan Svenneling (V) | ||||||||||||||||
Mikael Oscarsson (KD) | ||||||||||||||||
Krister Örnfjäder (S) | ||||||||||||||||
Sven-Olof Sällström (SD) | ||||||||||||||||
Anna Hagwall (SD) | ||||||||||||||||
Elisabet Knutsson (MP) | O | X | O | O | O | |||||||||||
Rickard Nordin (C) | ||||||||||||||||
Christina Höj Larsen (V) | ||||||||||||||||
Aron Modig (KD) | ||||||||||||||||
Mathias Sundin (FP) | ||||||||||||||||
Maria Arnholm (FP) | ||||||||||||||||
Matilda Ernkrans (S) | ||||||||||||||||
Jessica Polfjärd (M) | ||||||||||||||||
N = Närvarande | x = ledamöter som deltagit i handläggningen | |||||||||||||||
V = Votering | o = ledamöter som härutöver har varit närvarande | |||||||||||||||
Regeringskansliet Faktapromemoria 2014/15:FPM45 | Bilaga 2 till protokoll 2015/16:1 | |
Samråd om ny energimarknadsmodell och meddelande om konsumenter på energimarknaderna | 2014/15:FPM45 | |
Miljö- och energidepartementet | ||
2015-09-02 | ||
Dokumentbeteckning | ||
KOM (2015) 339 | ||
Meddelande om en ny giv för energikonsumenterna | ||
KOM (2015) 340 | ||
Meddelande om inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna | ||
Kommissionen presenterade den 15 juli 2015 två meddelanden, ett meddelande med samråd om en ny energimarknadsdesign och ett meddelande om slutkundsmarknader. Båda meddelandena omfattar i praktiken enbart elsektorn. Samrådet är en del i förberedelserna inför ny lagstiftning på området och pågår fram till den 8 oktober 2015.
Kommissionen menar att en ny marknadsdesign krävs för att möta den pågående övergången mot ett mer decentraliserat system med mer förnybar elproduktion, flexibel förbrukning och fler energitjänsteföretag. Meddelandet tar upp att marknaden ska säkerställa att elen transporteras dit den behövs som mest och är högst värderad samt att produktion av el ska initieras utifrån marknadens signaler. Vidare lyfter kommissionen fram att andelen förnybar elproduktion kommer att öka och att den nya marknadsdesignen till minsta möjliga kostnad behöver stödja denna utveckling.
Meddelandet om en ny marknadsdesign fokuserar på tre områden inom elsektorn: marknadsmodellen (den uppsättning regler och villkor som styr hur aktörer producerar, köper och säljer, tillhandahåller och förbrukar el och hur elinfrastrukturen används), regionalt samarbete samt försörjningstrygghet i ett europeiskt perspektiv.
Vidare menar kommissionen att den nya marknadsdesignen också kommer att bidra till att förbättra förutsättningarna för Europas energikonsumenter, bland annat genom en bättre integration mellan producentsidan och användarsidan.
I meddelandet om slutkundsmarknader pekar kommissionen på att konsumenterna fortfarande inte fullt ut kan dra nytta av den pågående energiomställningen, kontrollera sin konsumtion och minska sina kostnader. Bedömningen är att detta bland annat orsakas av brist på ändamålsenlig information om kostnader och förbrukning, otillräcklig konkurrens på många slutkundsmarknader och för höga inträdesbarriärer för nya aktörer. I meddelandet presenteras en tredelad strategi för att förbättra konsumenternas situation: ökat inflytande på marknaden, smarta hem och nätverk samt datahantering och datasäkerhet.
Regeringen välkomnar kommissionens meddelanden som betonar vikten av en väl fungerande inre energimarknad. En väl fungerande marknad ger incitament till effektiva investeringar, bidrar till ökad försörjningstrygghet och konsumentnytta, underlättar integrering av förnybar energi och bidrar därmed till att nå EU:s energi- och klimatmål på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen anser att den nya marknadsdesignen ska stödja övergången till mer effektiva, flexibla och dynamiska marknader till nytta för konsumenten och som kan integrera en högre andel förnybar energi. Regeringen välkomnar att kommissionen stöttar medlemsstaterna i att fasa ut reglerade priser och stödjer att åtgärder för att skydda sårbara kunder främst hanteras genom socialpolitiska åtgärder och inte energipolitiska åtgärder.
Regeringen stödjer kommissionens ambition att EU ska bli världsledande inom förnybar energi. Vidare anser regeringen att det ska vara möjligt för medlemsstaterna att stödja utbyggnaden av förnybar elproduktion, inte minst mot bakgrund av beslutade mål till 2020 och 2030. Utgångspunkten ska vara kostnadseffektiva, marknadsbaserade stödsystem som fasas ut då teknikerna blir konkurrenskraftiga. De ska vidare vara utformade så att snedvridningar och överkompensation minimeras.
Regeringen stödjer vikten av regionalt samarbete och att det ska bygga på energipolitikens samtliga tre pelare. Regeringen anser att det sedan länge pågående arbetet i Norden kan utgöra en modell för hur ett effektivt samarbete kan bedrivas och konstaterar samtidigt att den nordiska elmarknaden kommit förhållandevis långt på flera av de områden som tas upp i kommissionens meddelanden.
Förslaget
1.1 Ärendets bakgrund
I kommissionens meddelande från februari 2015 om den s.k. Energiunionen (KOM (2015) 80), lyfts den inre energimarknaden upp som en av fem ömsesidigt förstärkande dimensioner. Kommissionen pekar där på brister i rådande marknadsdesign och aviserar därför att ny lagstiftning på området kommer att presenteras under 2016 som ska syfta till att underlätta den pågående energiomställningen inom EU. Vidare menar kommissionen att slutkundsmarknaderna inte fungerar tillfredsställande och att det krävs en stärkt roll för konsumenterna.
Som ett led i detta arbete presenterade kommissionen den 15 juli 2015 två meddelanden, dels ett meddelande om en ny energimarknadsdesign som inkluderar ett samråd dels ett meddelande om slutkundsmarknader. Samrådet är en del i förberedelserna inför den nya lagstiftningen. Båda meddelandena omfattar i praktiken enbart elsektorn.
Förslagets innehåll
Kommissionen pekar i sitt meddelande om en ny marknadsdesign för energi på att det nuvarande marknadskonceptet baseras på storskalig, centraliserad, ofta fossilbaserad elproduktion med uppgift att leverera energi till förbrukare inom ett begränsat geografiskt område. Kommissionen menar att en ny marknadsdesign krävs för att möta den pågående övergången mot ett mer decentraliserat system med mer förnybar elproduktion, flexibel förbrukning och fler energitjänsteföretag.
Kommissionen menar att den nya marknadsdesignen också kommer att bidra till att förbättra förutsättningarna för Europas energikonsumenter, bland annat genom en bättre integration mellan producentsidan och användarsidan. I meddelandet om slutkundsmarknader pekar kommissionen på att konsumenterna fortfarande inte fullt ut kan dra nytta av den pågående energiomställningen genom att kunna kontrollera sin konsumtion och därmed minska sina kostnader. Bedömningen är att detta bland annat orsakas av brist på ändamålsenlig information om kostnader och förbrukning, otillräcklig konkurrens på många slutkundsmarknader och för höga inträdesbarriärer för nya aktörer.
Meddelande om en ny marknadsdesign
Kommissionen skriver att detta initiativ är en av nyckelåtgärderna i strategin om en energiunion. Meddelandet fokuserar på tre områden inom elsektorn: Marknadsmodellen (den uppsättning regler och villkor som styr hur aktörer producerar, köper och säljer, tillhandahåller och förbrukar el och hur elinfrastrukturen används), regionalt samarbete samt försörjningstrygghet i ett europeiskt perspektiv. Inom varje område ställs frågor till medlemsländer, marknadsaktörer och allmänheten i syfte att få respons på förslagen som förberedelse inför det planerade lagstiftningsarbetet.
När det gäller marknadsmodellen understryker kommissionen att kortsiktiga marknader, särskilt intradag- och balansmarknaderna, är kärnan i en effektiv elmarknad där priset ska reflektera utbud och efterfrågan och därmed ge rätt investeringssignaler samt ge förutsättningar för mer förbrukarflexibilitet. Samtidigt menar kommissionen att pristoppar, exempelvis vid hög förbrukning, inte behöver innebära att konsumenter exponeras för högre priser. I denna del tar meddelandet även upp att gränsöverskridande intradagsmarknader behöver etableras, att balansmarknaderna bör omfatta större geografiska områden och att de så kallade elområdena bör spegla flaskhalsar i överföringsnäten och inte nödvändigtvis nationsgränserna. Kommissionen menar också att marknadens funktion kan förbättras i många medlemsstater genom att utveckla den gränsöverskridande handeln. I det sammanhanget tar meddelandet upp att fortsatta ansträngningar är nödvändiga för att etablera nödvändiga sammanlänkningar mellan länder.
För att uppnå energiunionens ambition om att bli världsledande på förnybar energi menar kommissionen att det krävs ett stabilt investeringsklimat. Detta sägs i sin tur innebära behov av ett stärkt ETS-system, lämpligt utformade elområden, flexibla marknader, förbrukarflexibilitet och tillräckligt med sammanlänkningar. Tills dess att ett sådant investeringsklimat är etablerat kan elproduktion från förnybara energikällor behöva stödjas. Sådana stödsystem ska enligt kommissionen åtgärda marknadsmisslyckanden, vara kostnadseffektiva, undvika överkompensering och marknadssnedvridning samt ligga i linje med EU:s statsstödsregelverk. Vidare pekar kommissionen på att de befintliga stödsystemen nästan alltid är nationella och att mer koordinerade regionala upplägg skulle kunna innebära betydande vinster.
När det gäller slutkunder lyfter meddelandet också upp att korrekta prissignaler är avgörande och att reglerade priser därmed är ett uppenbart problem. Vidare pekar kommissionen på att grossistmarknaderna bättre behöver länkas till slutkundsmarknaderna, särskilt så att slutkundspriser speglar variationer i grossistpriser och att detta förhållande också ska reflekteras genom regelverket för tillsynen.
I avsnittet om regionalt samarbete understryker kommissionen att ökad koordinering mellan alla aktörer på marknaden är en nyckel för säker drift och kostnadseffektiv utveckling av elsystemet inom EU. Meddelandet redovisar ett antal befintliga regionala samarbeten, bland annat den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (BEMIP) där Sverige är representerat. Kommissionen menar att denna typ av samarbeten är viktiga för att uppnå uppsatta EU-mål på ett kostnadseffektivt sätt och för att minska risker relaterade till beroende av tredje länder som inte tillämpar EU:s marknadslagstiftning. Även i detta sammanhang lyfter meddelandet upp behovet av sammanlänkningar och strategin för att uppnå målet om 10 procent sammanlänkning (se faktapromemoria 2014/15:FPM24, Meddelande om sammanlänkningsmål i elsektorn). Kommissionen pekar på problemet att kapacitetsavgifter, som ofta är betydande, sällan används för investeringar i sammanlänkningar. Kommissionen aviserar även att under 2016 presentera ett nytt meddelande om hur målsättningen om 15 procent sammanlänkning till 2030 kan uppnås, i enlighet med slutsatser från Europeiska rådet i oktober 2014.
En annan aspekt kring regionalt samarbete som tas upp i meddelandet är nätdrift. Kommissionen menar att driftplanering behöver koordineras för att upprätthålla god driftsäkerhet där slutmålet är en unionsomfattande koordinering av nätdriften. Regionala driftcentra (RSCIs) finns redan idag och lyfts fram som viktiga första steg för att nå detta mål. För att underlätta denna koordinering menar kommissionen att det kan finnas skäl att stärka den europeiska organisationen för systemoperatörer för el (ENTSO-E) och se över intäktsregleringen för stamnätsföretag. Meddelandet lyfter också upp att optimal nätdrift på distributionsnivå är viktigt och att distributionsföretagens roller bör omprövas.
När det gäller Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) anser kommissionen att det kan finnas skäl att ge denna mer beslutanderätt i gränsöverskridande frågor. Kommissionen bedömer även att det kan vara nödvändigt att införliva elbörserna under regelverket för tillsyn eftersom de har vissa uppgifter som har karaktären av ett naturligt monopol.
I avsnittet om försörjningstrygghet lyfter kommissionen upp att marknaden ska bidra med signaler som reflekterar behov av investeringar i ny elproduktionskapacitet. Samtidigt noterar kommissionen att ett flertal medlemsstater förutser otillräcklig kapacitet inom ett antal år och har därför infört, eller planerar att införa, kapacitetsmekanismer. I meddelandet beskrivs kapacitetsmekanismer som nödvändiga under vissa omständigheter samtidigt som de kan vara kostsamma, marknadssnedvridande och hindra utfasningen av fossila bränslen. Kommissionen har nyligen skickat ut en förfrågan till vissa medlemsländer, däribland till Sverige, för att utvärdera befintliga kapacitetsmekanismer under EU:s statstödsriktlinjer. Kommissionen kommer att presentera ett rapportutkast för samråd med slutsatser om detta i slutet av 2015.
Kommissionen pekar på att metoderna för att bedöma om kapaciteten är tillräcklig utförs på mycket olika sätt i olika länder. Vidare understryker kommissionen att beslut om kapacitetsmekanismer bör baseras på en standardiserad analysmetod. Meddelandet tar upp att det kan finnas skäl att ta fram en referensmodell inför beslut om regionala kapacitetsmekanismer.
Meddelande om slutkundsmarknader
I meddelandet presenteras en tredelad strategi för en ny giv för energikonsumenter så att de kan delta aktivt på marknaden och dra nytta av energiomställningen och nya teknologier för att minska sina kostnader. De tre delarna är: ökat inflytande på marknaden, smarta hem och nätverk samt datahantering och datasäkerhet.
I det första avsnittet om ökat inflytande på marknaden pekar kommissionen på att en mer effektiv energianvändning är en nyckelåtgärd för att reducera kostnader för konsumenter. Vidare lyfter kommissionen fram att Energieffektiviseringsdirektivet (2012/27/EU) fastställer konsumenternas rätt till korrekt information om förbrukning och att alla konsumenter och anlitade energitjänsteföretag ska ha tillgång till förbrukningsdata i realtid eller nära realtid. Smarta mätare spelar en viktig roll i detta sammanhang. Meddelandet pekar också på att många konsumenter fortfarande är ovetande om deras rätt att byta leverantör. Vidare understryks att byten måste vara enkla att genomföra och att de ska baseras på enkel, tillgänglig, transparent och jämförbar information.
När det gäller förbrukarflexibilitet tar meddelandet upp reglerade slutkundspriser som en särskilt stor barriär för effektiv konkurrens. I det sammanhanget lyfts Sverige tillsammans med Finland fram som särskilt framgångsrika där konsumenter kan välja dynamisk prissättning i avtal med elleverantörer.
Meddelandet tar också upp möjligheten för konsumenter att genom egenproducerad energi bli sina egna leverantörer. Detta tema diskuteras i mer detalj i kommissionens arbetsdokument ”Best practices on renewable energy self-consumption” som är bilagt meddelandet. Vidare konstaterar kommissionen att det blir allt vanligare med kollektiva system för egen energiproduktion och initiativ för upphandling av energi. Energitjänsteföretag, aggregatorer, energimäklare etc. växer fram för att hjälpa konsumenter att erhålla bättre energiavtal.
När det gäller konsumentskydd överväger kommissionen att inkludera energispecifik lagstiftning i bilagan till förordningen om konsumentskyddssamarbete (2006/2004) och understryker samtidigt att huvudansvaret för konsumentskydd kvarstår hos medlemsländerna. Vidare tas energifattigdom upp i meddelandet som en viktig fråga för medlemsstaterna. Meddelandet tar upp att energieffektivisering tenderar att vara den bästa långsiktiga lösningen på problemet med energifattigdom. Kommissionen framför att energifattigdomen främst behöver hanteras i som en del av social trygghet. Samtidigt öppnar kommissionen upp för att det kan finnas behov riktade åtgärder inom energiområdet som bygger på bästa praxis. Med detta menar kommissionen framför allt energieffektiviseringsåtgärder och att göra utsatta konsumenters energifakturor mer överkomliga.
I avsnittet om smarta hem och nätverk pekar kommissionen på att smarta teknologier kan möjliggöra och förenkla för konsumenter att bli mer aktiva och styra sin förbrukning. I detta sammanhang lyfter meddelandet fram standardiseringsarbetet som en viktig faktor. Kommissionen framför också att medlemsstaterna och industrin bör använda sig av EU:s strukturfonder och den Europeiska fonden för strategiska investeringar (faktapromemoria 2014/15:FPM18) för medfinansiering av smarta teknologiska lösningar.
Eftersom stora dataflöden kommer att vara en viktig del av den framtida energimarknaden blir även datahantering och datasäkerhet viktiga frågor i detta arbete. Meddelandet lyfter fram att konsumenternas tillgång till data ska vara effektiv och icke-diskriminerande. Under 2016 kommer kommissionen att föreslå ett ”initiativ om fritt dataflöde” där ägande, interoperabilitet, användbarhet och tillgång till data kommer att beaktas.
1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Inte aktuellt eftersom meddelandena i sig inte innehåller några nya lagstiftningsförslag. I meddelandena aviseras dock en rad ändringar i existerande EU-direktiv och förordningar som kommer att påverka gällande svenska regler. Detta gäller t.ex. elhandelsdirektivet (2009/72/EU), elhandelsförordningen (714/2009), byråförordningen (713/2009), infrastrukturförordningen (347/2013), förnybartdirektivet (2009/28/EG), energieffektiviseringsdirektivet (2012/27/EU), direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU), direktivet om trygg elförsörjning (2005/89/EG), förordningen om konsumentskyddssamarbete (2006/2004) och energimärkningsdirektivet (2010/30/EU).
1.4 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Kommissionens meddelanden har inga omedelbara budgetkonsekvenser för Sverige då de inte innehåller konkreta åtgärds-/lagstiftningsförslag.
Ståndpunkter
2.1 Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen välkomnar kommissionens meddelanden som betonar vikten av en väl fungerande inre energimarknad. En väl fungerande marknad ger incitament till effektiva investeringar, bidrar till ökad försörjningstrygghet och konsumentnytta, underlättar integrering av förnybar energi och bidrar därmed till att på ett kostnadseffektivt sätt nå EU:s energi- och klimatmål.
Regeringen anser att den nya marknadsdesignen ska stödja övergången till mer effektiva, flexibla och dynamiska marknader till nytta för konsumenten och som kan integrera en högre andel förnybar energi. Regeringen välkomnar kommissionens fokus på konsumenterna i de båda meddelandena med ambitionen att ge dem möjligheten att vara mer aktiva, bland annat genom bättre tillgång till relevant information om valmöjligheter, priser och förbrukning. Med ökad efterfrågeflexibilitet kan effektiviteten på marknaden komma att öka och risken minskar för att enskilda aktörer kan utöva marknadsmakt vid hög förbrukning. Samtidig bör nya initiativ på området prövas utifrån deras förväntade samhällsekonomiska kostnader och nyttor.
Regeringen anser att korrekta prissignaler är grundläggande för flexibilitet på marknaden och därmed välkomnar regeringen att kommissionen stöttar medlemsstaterna i att fasa ut reglerade priser. Regeringen delar också kommissionens uppfattning att de kortsiktiga marknaderna är centrala och att de behöver utvecklas så att de kan möta framtidens krav. Samtidigt är det viktigt att även värna dagen-före-handeln som har en vital betydelse för prisbildningen och förtroendet för marknaden. Gränsöverskridande slutkundsmarknader bör vara en målsättning på sikt, men utvecklingen bör gå stegvis så att lika villkor mellan länder säkras. Regeringen stödjer kommissionens uppfattning att åtgärder för att skydda sårbara kunder främst bör hanteras genom socialpolitiska åtgärder och inte energipolitiska åtgärder.
Regeringen stödjer kommissionens ambition att EU ska bli världsledande inom förnybar energi. Regeringen anser att det ska vara möjligt för medlemsstaterna att stödja utbyggnaden av förnybar elproduktion, inte minst mot bakgrund av beslutade mål till 2020 och 2030. Utgångspunkten ska vara kostnadseffektiva, marknadsbaserade stödsystem som fasas ut då teknikerna blir konkurrenskraftiga. De ska vidare vara utformade så att snedvridningar och överkompensation minimeras. Regeringen stödjer utökad användning av samarbetsmekanismerna, inklusive i ett regionalt perspektiv.
När det gäller försörjningstrygghet anser regeringen att det första steget bör vara att åstadkomma en väl fungerande inre marknad. Regeringen anser att kapacitetsmekanismer så långt det är möjligt ska undvikas och att behovet ska prövas utifrån den relevanta marknaden samt utifrån statstöds- och konkurrensreglerna.
Regeringen instämmer i bedömningen att det kan finnas skäl att se över befogenheterna för Byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (ACER) så att en effektiv hantering av gränsöverskridande frågor kan garanteras, till exempel när det gäller övervakning av ENTSO-E:s verksamhet eller där ACER har väsentligt bättre förutsättningar att pröva en fråga än enskilda tillsynsmyndigheter. Subsidiaritetsprincipen bör dock vara vägledande.
Regeringen stödjer vikten av regionalt samarbete och att det ska bygga på energipolitikens samtliga tre pelare. Regeringen anser att det sedan länge pågående arbetet i Norden kan utgöra en modell för hur ett effektivt samarbete kan bedrivas. Regeringen kan konstatera att den nordiska elmarknaden kommit förhållandevis långt på flera områden som tas upp i kommissionens meddelanden.
Medlemsstaternas ståndpunkter
Meddelandena har ännu inte diskuterats i rådet men ett antal medlemstater har generellt välkomnat meddelandena samtidigt som några medlemsstater önskar att mer hänsyn ska tas till nationella förutsättningar, exempelvis när det gäller prisreglering.
2.3 Institutionernas ståndpunkter
Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända.
2.4 Remissinstansernas ståndpunkter
Remissinstansernas ståndpunkter är inte kända. Ett remissmöte kommer att hållas med berörda aktörer angående frågställningarna som tas upp i samrådet om en ny energimarknadsdesign som för övrigt aktörerna har möjlighet att svara på i egen kapacitet.
3 Förslagets förutsättningar
3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande
Inte aktuellt eftersom meddelandena i sig inte innehåller några nya lagstiftningsförslag.
3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Inte aktuellt eftersom meddelandena i sig inte innehåller några nya lagstiftningsförslag.
4 Övrigt
4.1 Fortsatt behandling av ärendet
Kommissionens offentliga samråd avslutas den 8 oktober 2015. Frågan om en ny elmarknadsdesign tas upp för diskussion vid nästa rådsmöte (TTE) den 26 november 2015.
4.2 Fackuttryck/termer
ACER Byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators)
Balansmarknaden Efter elbörshandeln kan obalanser uppstå som behöver justeras i realtid genom upp- eller nedreglering av produktion och användning. Sådana justeringar görs centralt av en stamnätsoperatör på balansmarknaden.
Dagen-före marknaden På denna marknad fastställs elpriset i varje elområde ett dygn i förväg för varje timme på dygnet genom ett auktionsförfarande. Priset fastställs som ett jämviktspris, baserat på de samlade köp- och säljbuden i området. I Norden lämnar aktörerna varje morgon fram till kl. 12:00 sina bud för dagen därpå.
Elområde Ett geografiskt område inom vilket ett elpris bestäms på elbörsen för varje timma. Elpriset i varje elområde följer av utbud och efterfrågan på elmarknaden och överföringskapaciteten mellan elområdena. Sverige är uppdelat i fyra elområden från elområde 1 i norr (Luleå) till elområde 4 i söder (Malmö).
ENTSO-E Den europeiska organisationen för systemoperatörer för el (European Network of Transmission System Operators for Electricity)
ETS EU:s system för handel med utsläppsrätter
Intradagsmarknaden På denna marknad sker en kontinuerlig handel med el inom samma dag fram till en timma före leveranstimmen.
Kapacitetsavgifter Kapacitetsavgifter (flaskhalsintäkter) uppkommer vid prisskillnader mellan två elområden. Intäkten tillfaller den aktuella stamnätsägaren och ska användas för att finansiera nätinvesteringar som reducerar nätbegränsningar
Kapacitetsmekanismer Särskilda betalningar utanför den ordinarie elmarknaden som syftar till att säkra att tillräcklig kapacitet alltid finns tillgänglig.
Regeringskansliet Faktapromemoria 2014/15:FPM46 | Bilaga 3 till protokoll 2015/16:1 | |
Revidering av EU:s ramverk för energimärkning | 2014/15:FPM46 | |
Miljö- och energidepartementet | ||
2015-09-02 | ||
Dokumentbeteckning | ||
KOM (2015) 341 | ||
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av en ram för energieffektivitetsmärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU. | ||
Kommissionen presenterade den 15 juli 2015 ett förslag till nytt ramverk för EU:s energimärkning. Förslaget innebär en revidering av det så kallade energimärkningsdirektivet från 2010 om märkning och standardiserad information om energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser.
Det befintliga direktivet är ett viktigt instrument i EU:s politik för att främja energieffektivisering. Att konsumenten får information som underlättar energismarta beslut fungerar som en drivkraft för tillverkare och importörer att satsa på effektivare produkter och innovationer. Ökade marknadsandelar för energieffektivare produkter medför flera positiva effekter – till exempel ett minskat totalt energibehov inom EU samt minskande kostnader för konsumenten och lägre priser på energieffektiva produkter. Direktivet är nära sammankopplat med det så kallade ekodesigndirektivet som ställer krav för att en produkt ska tillåtas introduceras på EU:s inre marknad.
Kommissionen föreslår att det befintliga direktivet ersätts av en förordning för att säkra att märkningen följs på ett mer enhetligt sätt i unionen. De huvudsakliga ändringarna i det nya förslaget är dels att märkningen återgår till att vara en ”stängd” A-G skala som inte öppnar för klasser över A, dels att justering av skalan sker vid ett förutbestämt datum. Kommissionen föreslår också att en produktdatabas inrättas dit leverantörer har en skyldighet att rapportera in nya produkter som introduceras på marknaden. Databasen syftar i första hand till att underlätta för tillsynsmyndigheter att utföra marknadskontroll för att säkerställa av bestämmelserna följs.
Regeringen välkomnar kommissionens förslag till nytt ramverk för EU:s energimärkning. Regeringen välkomnar förslaget om att återgå till en stängd A-G skala där det framgår tydligt hur och när en justering av skalan ska göras. Regeringen välkomnar också strävan att revideringen ska bidra till att förbättra marknadskontroll i hela EU.
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
EU:s energimärkning har funnits i över 20 år. Redan 1992 beslutade rådet om direktiv 92/75/EEG om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser. Kommissionen föreslog 2008 en utvidgning av tillämpningsområdet från i första hand vitvaror till fler energirelaterade produkter – och pekade på möjliga synergieffekter mellan energimärkningen och det att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter. (Det så kallade ekodesigndirektivet (faktapromemoria 2008/09:FPM10) som ställer krav för att en produkt ska tillåtas introduceras på EU:s inre marknad beslutades 2009.) Behovet av energibesparingar inom produktsektorn aktualiserades också av målet om att öka energieffektiviteten inom EU med 20 % till 2020 inom ramen för de så kallade 20-20-20-målen som Europeiska rådet fattade beslut om 2007.
Förslag om ett nytt energimärkningsdirektiv förhandlades fram under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 och antogs året därefter. I enlighet med direktivet tar kommissionen fram bestämmelserna om enskilda energimärkningar genom delegerade akter (art 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).
Enligt direktivet ska kommissionen senast den 31 december 2014 se över direktivet och de delegerade akter man tagit fram har uppnått sitt syfte och rapportera till Europaparlamentet och rådet. Förslaget till revidering som presenterades den 15 juli 2015 baseras på utvärderingar och studier av direktivet som bland annat tar hänsyn till konsumenternas syn på energimärkning och eventuella justeringar av befintliga skalor för märkning. Studierna visar på bl.a. att energimärkning och ekodesign står för nästan hälften av effekterna som krävs för att uppnå energieffektiviseringsmålet till år 2020. Dessutom bidrar de två direktiven till att kostnaderna för slutanvändare i EU minskar med 100 miljarder euro per år från och med 2020.
Ett skäl till att kommissionen föreslår en revidering av direktivet är att märkningen av vissa produktgrupper inte längre bedöms vara effektiv. Detta som en följd av att en stor andel av tillgängliga produkter på marknaden befinner sig i de övre klasserna med många av de undre klasserna tomma, vilket vilseleder konsumenten. Kommissionen bedömer därtill att dagens märkning som möjliggör klasser över A (A+++) inte är tydlig för konsumenten. Ytterligare ett skäl är ett bristfälligt genomförande i vissa medlemsstater, vilket bedöms få konsekvenser för märkningens genomslagskraft och bidrag till EU:s mål om ökad energieffektivisering.
1.2 Förslagets innehåll
Kommissionens förslag överensstämmer innehållsmässigt i stora drag med dagens bestämmelser, både när det gäller olika aktörers ansvar och förfarandet för hur enskilda märkningar ska tas fram (delegerade akter). Kommissionen har dock lämnat ett antal förslag på ändringar med syfte att säkra ett bättre och mer enhälligt genomförande.
Kommissionen föreslår att formen för lagstiftningen ändras från ett direktiv till en förordning. Motivet anges vara EU:s agenda för bättre lagstiftning samt strävan om ett mer enhetligt genomförande i unionen. Kommissionen föreslår därtill att märkningen ska återgå till att vara en stängd A-G-skala (A+, A++, A+++ upphör). Kraven för att uppnå klass A och B vid introduktion av märkning av en ny produkt, eller när en existerande skala ska justeras, ska formuleras så att inga befintliga produkter på marknaden hamnar i dessa klasser. Detta för att främja teknikutveckling och innovation. Alla befintliga märkningar ska revideras periodvis enligt en förbestämd tidsplan (”rescaling date”). De märkningar som finns idag ska ses över inom fem år. En arbetsplan ska tas fram efter samråd med medlemsstaterna och andra intressenter. Till skillnad från befintliga bestämmelser beskriver kommissionens förslag till förordning i mer detalj om hur justeringen av skalan ska gå till, och vilka ansvar som ligger på leverantörer samt återförsäljare.
För att förbättra att reglerna följs och underlätta för marknadskontroll föreslår kommissionen också bland annat att upprätta en databas där leverantörer är skyldiga att registrera nya energimärkta produkter. Leverantörer ansvarar för att rapportera in produktinformation i databasen före det att en produkt släpps ut på marknaden. Den information som ska rapporteras in av leverantörerna är densamma som de idag är skyldiga att redogöra för på begäran av en tillsynsmyndighet.
1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Energimärkningsdirektivet infördes i svensk lagstigning genom Lag om märkning av energirelaterade produkter (2011:721). Kommissionens förslag om att ersätta direktivet med en förordning innebär att även lagen bör upphävas då EU-förordningen blir direkt gällande i samtliga medlemsstater.
Sverige har genom genomförandet av Energimärkningsdirektivet infört en etablerad struktur för att säkerställa att relevanta aktörer uppfyller bestämmelserna i direktivet. Energimyndigheten har i förordning (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter utpekats som ansvarig tillsynsmyndighet. Denna förordning kan komma att behöva ses över beroende på utfallet av förhandlingarna.
1.4 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Kommissionen uppskattar att de statliga administrativa kostnaderna blir små eftersom genomförandet av energimärkningsdirektivet bidragit till att det redan finns strukturer på plats. Regeringen delar kommissionens bedömning.
Kostnaderna för produktdatabasen (1 500 000 euro för 2016 och därefter 150 000 i underhåll per år) och utbildningsinsatserna (300 000 per år från 2017) föreslås bli finansierade via EU-budgeten genom omprioriteringar från medel som idag är budgeterade för andra ändamål inom energiområdet. Eftersom finansieringen ska ske genom omprioritering inom nuvarande EU-budget kommer förslaget inte att innebära att EU:s utgifter ökas och därmed inte heller att den svenska avgiften till EU påverkas.
2 Ståndpunkter
2.1 Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen välkomnar kommissionens förslag till nytt ramverk för EU:s energimärkning. Regeringen anser att energimärkningen är ett viktigt instrument i arbetet för en mer effektiv energianvändning inom EU. Detta genom att märkningen ger konsumenten information om produkters energiförbrukning vilket underlättar för konsumenten att fatta energisnåla beslut, något som i sig driver teknikutveckling och innovation. Regeringen välkomnar förslaget om att återgå till en stängd A-G-skala där det tydligt framgår hur detta ska genomföras för att inte skapa osäkerhet för leverantörer och återförsäljare. Regeringen välkomnar också kommissionens avsikt att i den nya förordningen införa delar som stärker efterlevnaden. En väl fungerande marknadskontroll bedöms vara centralt för att säkerställa märkningens spridning och genomslag inom hela unionen. Regeringen avser därför att bevaka att revideringen ska underlätta för en bättre marknadskontroll i hela EU. En eventuell produktdatabas bör vara ändamålsenlig och inte skapa ytterligare administrativ börda för leverantörer.
2.2 Medlemsstaternas ståndpunkter
Övriga medlemsstaters ståndpunkter är ännu inte kända.
2.3 Institutionernas ståndpunkter
Övriga institutioners ståndpunkter är ännu inte kända.
2.4 Remissinstansernas ståndpunkter
Miljö- och energidepartementet bjöd in till ett samråds med branschorganisationer, leverantörer, återförsäljare m.fl. den 26 augusti för att informera om förslaget och inhämta synpunkter. Flera intressenter kommenterade frågan om hur och när en justering av skalan ska göras. Vissa menade att behovet av justering av skalan inte nödvändigtvis är detsamma för alla produktgrupper och att hänsyn behöver tas till det. Det fanns även några frågetecken om hur en ommärkning av produkter ska gå till i praktiken. Vidare ansågs en väl fungerande marknadskontroll som viktigt. Vad gällde produktdatabasen som ska garantera marknadskontroll påpekade vissa intressenter vikten av att kommissionen kan garantera att samtliga aktörer rapporterar in. Det fanns även en viss oro för ökad administrativ börda.
Förslagets förutsättningar
3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen anger artikel 194.2 (energi) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund för förordningen. Beslut fattas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet.
3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Kommissionen anser att det är viktigt att säkerställa att det finns enhetliga regler för tillverkare och återförsäljare inom unionen när det gäller märkning av särskilda produkters energiförbrukning. Av detta skäl motiveras en gemensam lagstiftning på området. Förslaget om att införa en gemensam produktdatabas motiverar kommissionen med att det ska underlätta för en mer effektiv marknadskontroll inom unionen. En icke-väl fungerande och enhetlig marknadskontroll riskerar att minska incitamenten från marknadens aktörer att göra investeringar i mer energieffektiva produkter.
Förslaget anses vara proportionerligt och bygga vidare på strukturen inom det befintliga regelverket som gäller energimärkning av energirelaterade produkter. De rapporteringskrav som åläggs leverantörer när det gäller databasen är enligt kommissionen desamma som tillsynsmyndigheter idag kan begära ut och bedöms därför inte vara någon ytterligare börda för dessa aktörer.
Regeringen delar kommissionens bedömning om att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.
Övrigt
4.1 Fortsatt behandling av ärendet
Behandlingen av kommissionens förslag kommer att påbörjas under hösten i rådet. Det luxemburgska ordförandeskapets avser att på TTE-rådets den 26 november nå en överenskommelse om en allmän inriktning varpå det nederländska ordförandeskapet väntas ta frågan vidare under våren. Antagande av rådet och Europarlamentet kan eventuellt förväntas under det nederländska ordförandeskapet 2016. Kommissionens föreslår ett ikraftträdande den 1 januari 2017.
4.2 Fackuttryck/termer
Promemoria | ||
Bilaga 4 till protokoll 2015/16:1 | ||
2015-09-18 | ||
Miljö- och energidepartementet |
Näringsutskottet
Underlag inför överläggning om Styrningssystemet för Energiunionen
Det luxemburgska ordförandekapet prioriterar frågan om styrningssystemet för Energiunionen och planerar för att energiministrarna ska anta slutsatser om ramverket vid TTE-rådet (energi) den 26 november. Det finns inget formellt underlag i form av ett meddelande från kommissionen som underlag för slutsatserna.
I februari 2014 presenterade kommissionen ett ramverk för klimat och energipolitiken till 2030. En del i ramverket var mål för förnybar energi och energieffektivisering. Vid det Europeiska rådets möte i oktober 2014 antogs 2030-ramverket för klimat och energipolitiken. Klimatutsläppen ska minska med minst 40 procent, energieffektiviseringen ska öka med minst 27 procent och den förnybara energin ska utgöra minst 27 procent av den slutliga energianvändningen. Målen för energieffektivisering och förnybar energi är indikativt respektive bindande på EU-nivå och kommer därmed inte att bördefördelas mellan medlemsstaterna. Målen kommer istället genomföras genom ett styrningssystem, det s.k. ”governance”. Slutsatserna slår fast att ett pålitligt och transparent styrningssystem ska tas fram som ska garantera att EU når sina målsättningar. Systemet ska samtidigt genödvändig flexibilitet för medlemsstaterna och visa fullständig respekt för medlemsstaternas rätt att själva bestämma sin energimix.
I februari 2015 presenterade kommissionen ett förslag till Energiunion för Europa. Energiunionen ska ses som ett arbetsprogram för kommissionens mandatperiod. Kommissionen lyfter fram 15 konkreta åtgärder för att få till stånd Energiunionen och listar 43 förslag på nya initiativ och lagförslag för de närmsta fem åren. Enligt förslaget ska även Energiunionen följas upp med ett styrningssystem, ”Energy union governance”. Därmed har styrningen för energiunionen och styrningen 2030-ramerket integrerats till ett styrningssystem.
Enligt meddelandet om Energiunionen breddas syftet med styrningssystemet. Det ska t.ex. säkerställa genomförandet av den inre energimarknaden och genomförandet av klimat- och energipolitiken till 2030 (särskilt genomförandet av de överenskomna målen för förnybar energi och energieffektivitet till 2030), icke-ETS-sektorer och målet om sammanlänkningar för el.
- Utformningen av styrsystemet
Kommissionen har i olika sammanhang framfört sin syn på utformningen av styrsystemet. Det huvudsakliga tillvägagångsättet är en utökad dialog och ett informationsutbyte mellan olika aktörer inom energiområdet. Dialogen ska förmå aktörer på EU-, nationell- och lokal nivå att bidra till Energiunionens målsättningar. Kommissionen kommer att koordinera styrningen. Styrningssystemet kommer att vara ett mjukare komplement till den ordinarie lagstiftningsprocessen tänkt att leda till ökad samstämmighet mellan olika politikområden och mellan aktörer. Genomförandet av styrningssystemet väntas också bygga på att medlemsstaternas och kommissionens existerande och redan omfattande rapportering inom klimat- och energiområdena effektiviseras så att de genomförs samlat. En annan komponent i genomförandet är att fördjupa samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen. Vidare ska kvalitet, tillgång och transparens hos data som behövs för att genomföra Energiunionen förbättras.
Kommissionen menar att medlemsstaternas bidrag till styrsystemet bör utgöras av nationella klimat- och energiplaner för perioden 2021 till 2030.
Kommissionen anser att planerna ska omfatta en beskrivning av medlemsländernas energisystem, utmaningar och möjligheter. Vidare väntas medlemsstaterna formulera målsättningar för varje dimension i Energiunionen, liksom vilka åtgärder man vidtar för att nå dessa målsättningar. Kommissionen föreslår att 2030-målen för förnybar energi och energieffektivisering ska nås genom gemensamma ansträngningar i medlemsstaterna. Dessa ansträngningar kan om nödvändigt kompletteras med ytterligare EU-åtgärder och EU-instrument.
Kommissionen ser framför sig att planerna även bör innehålla scenarier för en medlemsstatsenergisystem och dess växthusgasutsläpp:ett referensscenario och ett scenario som innefattar de policyåtgärder medlemsstaten redovisar i sin plan. Planen väntas också få en regional dimension där medlemsstaterna inbjuds att redovisa regionala aspekter av sin energipolitik. Medlemsstaterna väntas också konsultera sina grannländer när de nationella planerna tas fram.
En stor del av den information som de nationella klimat- och energiplanerna föreslås innehålla rapporteras redan in till kommissionen enligt befintlig EU-lagstiftning, exempelvis de nationella handlingsplanerna för förnybar energi och energieffektivisering. Kommissionen vill effektivisera denna rapportering till att ske samlat i den nationella klimat- och energiplanen, något som väntas minska den administrativa bördan.
Ett förslag från kommissionen är att ett utkast på nationell plan skulle kunna skickas till kommissionen tidigt under 2017. Därefter vidtar en granskning och dialog mellan respektive medlemsstat [?] och kommissionen som syftar till att säkerställa att Energiunionens mål nås. Medlemsstaterna ska sedan rapportera vartannat år om hur respektive nationell plan implementeras. Kommissionen ser framför sig att planerna kan uppdateras åtminstone en gång mellan 2021 och 2030 för att anpassas till förändrade omständigheter.
Kommissionen avser att årligen presentera ett meddelande som ska följa upp genomförandet av Energiunionen (”State of the Energy union”). Denna statusrapport är tänkt att presenteras inför det Europeiska rådet i december varje år. I 2017 års statusrapport avser kommissionen att utvärdera de nationella planerna i förhållande till EU-målen för att där uttala sig om huruvida Energiunionens mål (inkl. 2030-målen) ser ut att nås eller om ytterligare åtgärder behövs.
Kommissionen avser att presentera ett förslag för hur existerande energi- och klimatrapportering kan effektiviseras och samlasav nationella klimat- och energiplaner. Det är ännu inte klart om det sker genom lagstiftning eller i annan form. Kommissionen ser framför sig att den revidering av energilagstiftningen, som är en följd av Energiunionen, kommer att påverka den exakta utformningen av de nationella planerna. Det skulle till exempel kunna gälla bestämmelser om hur de reviderade förnybart- och energieffektiviseringsdirektiven ska bidra till 2030-målen och bestämmelser om rapportering och samverkan med grannländer i den nya elmarknadsdesignen.
Det luxemburgska ordförandeskapet avser planerar för att energiministrarna ska anta slutsatser om styrningssystemet vid TTE-rådet (energi) den 26 november. Slutsatserna väntas innefatta principerna för styrningssystemet, utformningen av de nationella planerna och den fortsatta?hanteringen av frågan.
Regeringen anser att Sverige fortsatt ska agera för ett robust och förutsägbart styrningssystem för att implementera Energiunionen och 2030-ramverket.
Regeringen stödjer ett ramverk för styrning av energiunionen som täcker alla fem dimensioner av Energiunionen. Regeringen anser att styrningssystemet framförallt ska säkerställa uppfyllandet av 2030-målen för förnybar energi och energieffektivisering eftersom dessa inte bördefördelas mellan medlemsstaterna. Regeringen anser att styrningssystemet också ska bidra till förverkligandet av den inre marknaden för energi som utöver lagstiftning kräver samarbete mellan medlemsstaterna.
Regeringen anser att ett robust och förutsägbart ramverk kräver tydliga förutsättningar för att ge säkerhet åt investerare. Regeringen stödjer att medlemsstaterna tar fram nationella planer. För att undvika onödig administrativ börda bör planerna vara begränsade i förhållande till sitt syfte. Regeringen stödjer att kommissionen ges en tydlig roll att analysera och utvärdera planerna, samt att formulera rekommendationer till medlemsstaterna inriktade på kostnadseffektiv måluppfyllelse.
Regeringen anser vidare att ett robust och förutsägbart ramverk för uppföljning av 2030-ramverket innebär att medlemsstaterna ska formulera nationella bidrag till de EU-övergripande målen för energieffektivisering och förnybar energi. Ett sådant ramverk bör kunna ge större flexibilitet till medlemsstaterna att utforma konkreta åtgärder.
Regeringens bedömning är att ett robust och förutsägbart styrningssystem kräver att ramarna för rapporting i styrningssystemet slås fast i en rättsakt som klargör krav på innehåll och tidsplan och uppföljning av kommissionen. Regeringen anser att särskilt styrningssystemet för att uppnå 2030-målen bör slås fast i lagstiftning för att öka säkerheten för investerare. Därtill bör det innehålla bestämmelser som adresserar hur ett eventuellt ”glapp” mellan medlemsstaternas bidrag och det bindande förnybart- målet ska fyllas.
Regeringen stödjer en utökad dialog mellan aktörer inklusive ett stärkt regionalt samarbete för att stödja implementeringen av Energiunionen.