JONAS MILLARD och FREDRIK ERIKSSON
Riksdagsledamöter (SD)
2016-05-12
Dnr 2224-2015/16

Hemställan om att KU ska granska kultur- och demokratiministerns hantering av den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism

Den senaste tidens medieuppgifter visar på en hel del oklarheter kring regeringens hantering av den f.d. Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin.

Att Mona Sahlin fick uppdraget från första början kan knappast ha varit på grund av hennes egna meriter på området våldsbejakande extremism, och även om seriösa forskare som exempelvis Magnus Norell har starkt kritiserat Mona Sahlins sätt att arbeta har regeringen aldrig utåt sett ifrågasatt tillsättningen av vederbörande, utan tvärtom försvarat den.

Det är inte ovanligt att tidigare toppolitiker tilldelas höga uppdrag efter att de slutat som aktiva politiker, men då detta sker är det viktigt att de besitter erforderlig kompetens, vad gäller såväl det aktuella uppdraget som tillämpbara regelverk i övrigt.

I en artikel på expressen.se med rubriken "Expert: Sahlin kan ha brutit mot grundlagen" publicerad 2016-05-11 framkommer uppgifter om att Mona Sahlin, under sin tid som myndighetschef inte har diariefört några arbetsgivarintyg alls, vilket enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke kan vara ett brott mot inte mindre än tre olika lagar, bl.a. tryckfrihetsförordningen.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) har hävdat att Mona Sahlin själv hade ansvaret för anställningar inom den Nationella samordnaren (Expressen: Alliansen sade nej till Mona Sahlins livvakt, 2016-05-09), men uppgifter till SvD publicerade 2016-05-11 i artikeln "Bah Kuhnke anställde Sahlins livvakt" visar att det var ministern själv som anställt mannen:

I det protokoll där livvakten får jobbet hos Mona Sahlin som SvD granskar framgår anställningsformen:

"Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Bah Kuhnke, anställer [mannens namn], som biträdande sekreterare i utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism."

Därefter följer villkoren: en lön på 42 000 kronor och att mannen ska ha en anställning från den 2 februari fram till "dess att hans arbetsuppgifter i utredningen är slutförda".

I Expressen har dock kultur- och demokratiministern uppgivit att det inte var hon som var ansvarig för anställningen, utan Mona Sahlin själv.

- Så länge det inte föreligger en tydlig misstanke om att en person inte behövs, så ser inte jag var det skulle kunna stoppas. Mona Sahlin hade ansvaret och möjligheten att anställa människor till kommittén. Och hon ansåg att han behövdes, säger Alice Bah Kuhnke.

Att hävda att man inte har något ansvar för en anställning som man personligen undertecknat bör ifrågasättas och granskas, främst i förhållande till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (RF 1:9), men också ut ett bredare perspektiv. Utskottet bör således även utreda sanningshalten i Kultur- och demokratiministerns uttalande i artikeln om att Mona Sahlin själv hade möjlighet att anställa personer i kommittén, vilket framstår som märkligt då det i det aktuella fallet tycks ha krävts en underskrift och godkännande av ministern själv för att godkänna anställningen av den omtalade livvakten.

Konstitutionsutskottet bör vidare utreda vad regeringen kände till om det nu aktuella fallet, och om man fått några signaler från myndigheten eller något annat håll om att allt inte stod rätt till, och i så fall hur man hanterat frågan. Detta har synnerlig bäring på att regeringens egen samordnare i strid mot gällande ordning underlåtit att diarieföra arbetsgivarintyg. Man måste fråga sig om ansvarigt statsråd kände till detta, och i så fall vilket ansvar vederbörande har.

En granskning bör även utröna varför nuvarande regering gjorde en annan bedömning än den förra när kultur- och demokratiministern, i motsats till föregående ansvarigt statsråd, till synes utan vidare lät den före detta partiledaren för det koalitionsparti man sitter i regering med anställa den nu aktuella före detta biträdande sekreteraren (livvakten).

Jonas Millard Fredrik Eriksson