RASMUS LING
Riksdagsledamot (MP)
2016-04-06
Dnr 1896-2015/16
Anmälan till konstitutionsutskottet
Nordea var fram till 2013 en bank som svenska
staten var stor delägare i. Under mandatperioden 2010-2014 sålde svenska staten
aktier i Nordea för drygt 60 miljarder kronor, enligt Svenska dagbladet[i]. Efter att ha ägt banken efter 90-talskrisen, såldes aktier
successivt av. Under perioden 2006-2010 var staten fortfarande största delägare
med omkring 20 procent av aktieinnehavet.
Det har nyligen avslöjats via de så kallade
Panamadokumenten att Nordea hjälpt kunder med brevlådeföretag i skatteparadis
för att undanhålla skatt. Nordea har också ordnat målvakter som officiellt
stått för ägandet, och sett till att fördatera dokument. Uppgifterna från
Nordea är att detta huvudsakligen skedde innan 2009, den tid då svenska staten
var största delägare. Under denna period var Mats Odell (KD)
finansmarknadsminister och Maud Olofsson (C) näringsminister med ansvar för
statliga bolag.
I Regeringsformen 9 kap § 8 framgår att Regeringen förvaltar och förfogar över
statens tillgångar. I det här läget är det därför väsentligt att också
granska om det finns ett politiskt ansvarsutkrävande för Nordeas hantering.
I Statens
ägarpolicy och riktlinjer för företag med statligt ägande från 2009 framgår
hur staten som ägare övergripande ska styra sina hel- och delägda bolag[ii].
Där framgår bland annat att Det är alla
företags ansvar, men de statligt ägda företagen ska vara föredömen och ligga i
framkant i arbetet med dessa [etik, miljö, mänskliga rättigheter,
jämställdhet och mångfald] frågor.
Det är uppenbart att Nordea inte legat i
framkant vad gäller etik, när man tvärtom aktivt hjälpt kunder att undanhålla
skatt. Att genomlysa verksamheten är revisorernas ansvar för ett bolag, som
bolagsstämman sedan godkänner. När det gäller statens policy för revision för
sina bolag så framgår detta av ägarpolicyn sidan 6:
Ansvaret för val av
revisorer ligger alltid på ägaren och beslutas av bolagsstämman. (.)
Vanligen hanteras det praktiska arbetet med upphandlingen av de revisorer som
upphandlats av bolagsstämman av företagets ekonomiavdelning, ett
revisionsutskott eller annan lämplig funktion inom företaget.
Regeringskansliets förvaltare och handläggare följer upphandlingsprocessen från
upphandlingskriterier till urval och utvärdering.
Mot bakgrund av detta, så vill jag att
konstitutionsutskottet granskar följande frågeställningar:
·
Fick statsrådet Maud Olofsson vid den
här tidpunkten någon indikation på att Nordea inte levde upp till statens
ägarpolicy, som ett föredöme avseende bland annat etik?
·
På vilket sätt agerade
regeringskansliet för att de revisorer som skulle granska Nordea skulle göra en
adekvat revisionsredovisning?
·
Borde regeringen mer aktivt ha agerat
för att Nordea inte skulle ägna sig åt brevlådeföretag, och aktivt hjälpt
kunder att undanhålla skatt?
Rasmus Ling