Dnr S2016/02503/FST | ||
Socialdepartementet |
Barn-, äldre- och jämställdhetsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2015/16:1051 av Cecilia Widegren (M) Brist på äldreboenden
Cecilia Widegren har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser vidta med anledning av det uppkomna läget och hur jag avser säkerställa att äldre som har rätt till särskilt boende för äldre får de äldreboenden de har rätt till.
Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar vilket innebär att kommunerna har skyldighet att planera och vidta åtgärder för att tillgodose de aktuella behoven hos befolkningen. Det är varje kommun som kan och ska bedöma hur de lokala behoven ser ut och hur de kommer att utvecklas. Beslut om utbyggnad av såväl särskilda boenden som hemtjänst har långsiktiga konsekvenser och kräver noggranna överväganden.
Investeringsstöd är och har alltid varit ett bidrag avsett att stimulera byggande av t.ex. särskilt boende för äldre. Investeringsstöd är inte och har aldrig varit en huvudsaklig finansiering av särskilt boende för äldre. Det har dock enligt Boverket visat sig vara effektivt för att påskynda behövlig utbyggnad. Regeringen avser därför att införa ett nytt investeringsstöd. Stödet ska stimulera ombyggnation och nybyggnation av särskilt boende samt bostäder på den ordinarie bostadsmarknaden som riktar sig till personer över 65 år.
Bestämmelserna om anmälningsskyldighet av beslut som inte verkställts inom tre månader är viktiga också för att en nationell överblick ska vara möjlig. I förlängningen kan Inspektionen för vård och omsorg IVO rikta förelägganden och ansöka om kännbara viten för kommuner som inte uppfyller sina skyldigheter.
Antalet beslut om särskilt boende som ej verkställts inom tre månader och därför rapporterats till IVO var 2013 3651 varav 1602 berodde på att bostad inte fanns. De övriga rapporterade besluten förklaras i de flesta fall av att den enskilde tackat nej till erbjuden plats och vill vänta tills plats på önskat boende blir ledig. 2015 rapporterades 5169 fall varav 2503 berodde på att bostad saknades. Cirka två tredjedelar av besluten kunde verkställas inom sex månader men tendensen visar sig något sjunkande från 2013 till 2015.
I november 2015 redovisade IVO i en rapport hur de tillsammans med ett antal kommuner fann hur kartläggning av befintliga och kommande behov, noggrann analys av den enskildes behov och god samverkan mellan olika aktörer kunde bidra till att kommunerna snabbare kunde verkställa sina beslut.
Sammanfattningsvis ser det ut som om tiden för verkställighet av beslut om särskilt boende tenderar att öka något vilket är oroande. Jag avser även i fortsättningen att noggrant följa utvecklingen.
Stockholm den 13 april 2016
Åsa Regnér